Inledning
I propositionen föreslår regeringen att en ny lag om förbud mot diskriminering i arbetslivet på grund av sexuell läggning införs. Lagen skall omfatta både direkt och indirekt diskriminering.
Det finns i mänsklighetens historia en mörk underström, en tendens att bedöma och fördöma människor, inte på grund av deras egna förtjänster eller brister, utan på grund av till exempel deras kön, etniska tillhörighet, sexuella läggning eller handikapp. Men enligt Folkpartiet liberalernas och liberalismens uppfattning är en självklar utgångspunkt att var och en har rätt att bli bemött med respekt för den hon är. Alla former av fördomar och diskriminering måste därför bekämpas och Folkpartiet har också genom åren varit pådrivande i kampen mot diskriminering. Exempelvis infördes jämställdhetslagen efter liberalt initiativ 1980. Det är därför viktigt att något nu görs för att komma tillrätta med problemen när det gäller diskriminering på grund av sexuell läggning på arbetsmarknaden.
Lagen är dock bara en av många insatser som måste göras för att homosexuella inte skall mötas av intolerans, våld och diskriminering i vårt samhälle. Propositionen innehåller också en del brister som måste åtgärdas.
Lagen behövs
Att lagen behövs är ställt utom allt tvivel. Gjorda undersökningar visar att var tredje homosexuell man eller kvinna har diskriminerats i arbetslivet på grund av sexuell läggning. Rädslan för diskriminering är utbredd och gör att många därför döljer sin läggning. Varken fackföreningar eller arbetsgivare gör någonting. Ingen av dagens myndigheter med ansvar på området (Folkhälsoinstitutet och Diskrimineringsombudsmannen) kan ge homosexuella stöd eller råd. Slutsatsen blir att lagstiftning behövs och att en myndighet måste få ansvar för tillsynen av lagen.
Trakasserier
Arbetsgivaren får enligt propositionen inte skyldighet att ingripa vid trakasserier på arbetsplatsen från någon annan än arbetstagare. Kunderna i en butik eller arbetsgivarens egen företrädare omfattas inte av lagen. Arbetsgivaren får inte heller skyldighet att arbeta förebyggande för att motverka trakasserier på grund av sexuell läggning.
Utredningsplikten gäller bara om en enskild anställd anmäler till arbets- givaren att han eller hon känner sig personligen trakasserad på grund av sin sexuella läggning. Därmed ger lagen inget skydd åt alla de homo- och bisexuella som inte vågar visa sin sexuella läggning just på grund av den fördomsfulla eller direkt fientliga inställning till homosexualitet som råder på deras arbetsplatser.
Vi anser därför att man för att underlätta för dessa människor, utan att samtidigt ge arbetsgivarna en omöjlig uppgift, i lagtexten bör ålägga arbetsgivaren att förebygga trakasserier på grund av sexuell läggning. Några sanktioner mot den arbetsgivare som endast åsidosätter detta åliggande bör inte införas. Arbetsgivarens förebyggande arbete skulle däremot kunna vägas in vid bedömningen av påföljden vid konstaterade fall av trakasserier. Det bör ankomma på utskottet att utforma erforderlig lagtext.
Den nya ombudsmannen
I utredningen (SOU 1997:175) föreslogs att den nya ombudsmannen endast skulle få mandat att handlägga sådana frågor om diskriminering på grund av sexuell läggning som har anknytning till arbetslivet. Emellertid omfattas homosexuella även av brottsbalkens bestämmelse om olaga diskriminering (BrB 16:9). Propositionen ger på denna punkt inte någon entydig bild av regeringens avsikter. Här anges att: "Regeringen anser att den som anser sig utsatt för diskriminering bör kunna vända sig till Ombudsmannen mot diskriminering på grund av sexuell läggning för råd och stöd" (sid 57).
Ur den enskilda människans perspektiv torde det framstå som obegripligt att man kan få råd och stöd av en ombudsman om man blivit diskriminerad som anställd på ett företag men inte om man blivit diskriminerad som kund av samma företag. I den kommande instruktionen bör det anges att ombudsmannen ska få mandat att handlägga frågor om diskriminering på grund av sexuell läggning både enligt den nya lagen och enligt brottsbalkens bestämmelse.
Ombudsmannen föreslås få mindre än en miljon kronor för sitt arbete. Med en så snäv budgetram kommer det att bli svårt att få en meningsfull omfattning på ombudsmannens aktiviteter i synnerhet om uppdraget skall vidgas till att också omfatta Folkhälsoinstitutets tidigare uppgifter (se nedan).
Samordning av ombudsmannafunktionerna
Regeringen avser att under 1999 ta initiativ till påbörjandet av ett arbete för att sammanslå vissa ombudsmannainstitut till en gemensam myndighet. Detta är en viktig åtgärd för att samordna insatserna mot diskriminering och skapa enklare och mer överskådliga strukturer. Sammanslagningen bör avse de fyra ombudsmannainstitut som arbetar mot diskriminering, nämligen Jämställdhetsombudsmannen, Handikappombudsmannen, Ombudsmannen mot etnisk diskriminering och Ombudsmannen mot diskriminering på grund av sexuell läggning. Dagens olika diskrimineringslagar bör samordnas till en gemensam lagstiftning.
Grundprincipen ska vara att den framtida ombudsmannen ska ha samma mandat att arbeta mot diskriminering oavsett vilken i lag nämnd egenskap diskrimineringen avser. Även den framtida, samordnade lagstiftningen bör ha samma utgångspunkt. De metoder som används för att motverka diskriminering ska dock även i framtiden kunna vara olika beroende på vilka uttryck diskrimineringen tar sig. Olikheter i metodvalen ska dock inte leda till att diskriminering på vissa grunder betraktas som mindre allvarlig.
Vilka grupper ska skyddas av lagen
Lagen gäller diskriminering på grund av homosexualitet, bisexualitet och heterosexualitet. Ingen kan påstå att det förekommer någon nämnvärd diskriminering av heterosexuella på grund av deras sexuella läggning. Att även heterosexualitet täcks av lagen motiveras med att inte heller sådan diskriminering vore försvarlig om den förekom. Men därigenom urholkar man principen att diskrimineringslagstiftning ska ses som en extra åtgärd för att motverka sådan diskriminering som faktiskt leder till att vissa grupper av människor blir illa behandlade. Samtidigt ger den nya lagen inget skydd åt personer som diskrimineras på grund av t.ex. transvestism, en företeelse som finns både hos homo-, bi- och heterosexuella och vars frivilliga utövande är fullt laglig. Detta trots att det faktiskt förekommer en diskriminering mot dessa grupper.
I samband med den kommande sammanläggningen av de olika diskrimineringslagarna borde man på nytt ha en övergripande diskussion om vilka principer som ska vara vägledande. Ska lagarna skydda den diskriminerade minoriteten eller ska alla skyddas? Ställningstagandet till den frågan bör sedan styra alla irrelevanta bestämmelser.
Det är alltså dags för en genomgripande översyn och samordning av alla dagens bestämmelser mot diskriminering. Den översynen bör göras i samråd med den nyss tillsatta kommittén som ska göra en översyn av bestämmelsen om hets mot folkgrupp. Här bör också frågor om t.ex. åldersdiskriminering tas upp.
Folkhälsoinstitutets uppdrag
Folkhälsoinstitutet (FHI) övertog för några år sedan Socialstyrelsens regeringsuppdrag att ansvara för en övergripande samordning av insatser för homosexuella, följa utvecklingen av homosexuellas situation, bl.a. vad gäller diskriminering och i sådant fall överväga i vilka former diskriminering kan motverkas, vidta egna och följa andra myndigheters informationsinsatser samt följa forskningen om homosexualitet och homosexuellas förhållanden (det s.k. homosexuppdraget). Inom ramen för detta uppdrag har FHI bl.a. publicerat forskningsrapporter, arrangerat forskningsseminarier, genomfört utbildningar riktade till olika yrkeskategorier på folkhälsoområdet och producerat informationsmaterial till skolan. Det är också FHI som fördelar de statliga bidragen till organisationer som arbetar på riksplanet för homo- och bisexuellas rättigheter. Däremot har FHI inte någon rådgivande eller stödjande roll för enskilda personer som anser sig utsatta för diskriminering på grund av sexuell läggning.
Ansvarsfördelningen mellan den nya ombudsmannen och FHI måste bygga på hur man skapar de bästa organisatoriska förutsättningarna för att arbeta mot diskriminering av homo- och bisexuella. De aktiviteter som i dag bedrivs av FHI har tydliga kopplingar till myndighetens övergripande folkhälsoarbete. De sociala och psykologiska konsekvenser som följer på fördomarna mot och diskrimineringen av homo- och bisexuella män och kvinnor kan nämligen beskrivas som ett folkhälsoproblem för denna grupp. FHI:s verksamhet på detta område låter sig svårligen överflyttas till en ny juristmyndighet med en helt annan roll.
Regeringens proposition markerar en höjning av ambitionerna i arbetet mot diskriminering på grund av sexuell läggning. Det är rimligt att denna höjning också avspeglar sig i de resurser som tilldelas aktiviteterna inom homosexuppdragets ram. Enligt uppgift kostar insatserna 4 miljoner kronor per år. Vi förutsätter att detta tas upp i årets budgetproposition som avlämnas efter motionstidens utgång på denna proposition.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen beslutar om ändringar i lagförslaget i enlighet med vad i motionen anförts om trakasserier på arbetsplatsen på grund av sexuell läggning,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att frågor om diskriminering på grund av sexuell läggning skall handläggas både enligt den nya lagen och enligt brottsbalkens bestämmelser,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en genomgripande översyn och samordning av alla dagens bestämmelser mot diskriminering.
Stockholm den 12 oktober 1998
Helena Bargholtz (fp)
Elver Jonsson (fp) Runar Patriksson (fp) Barbro Westerholm (fp)