Det saknas i dag specifik lagstiftning rörande medicinska tvångstester,
t.ex. drogtester, av anställda i arbetslivet. Det är inte tillfredsställande att
detta inom den privata sektorn sker genom praxis. För offentliganställda
finns dock visst regelverk bl.a. i regeringsformen.
I augusti 1998 har Arbetsdomstolen dömt i en tvist mellan Svenska
Elektrikerförbundet och OKG AB (ägare till kärnkraftverket i Oskarshamn).
Tvisten gällde huruvida arbetsgivaren hade rätt att tvinga en städerska till
drogtest. AD ansåg att arbetsgivaren hade den rätten, dock inte när det gäller
alkohol då detta bruk ansågs som socialt accepterat och i hög grad
integritetskänsligt.
Enligt olika sakkunniga är t.ex. drogtester ett mycket trubbigt instrument
för att stävja missbruksproblem på arbetsplatser. Denna typ av test är ett icke
oväsentligt intrång i den enskildes liv vilket påkallar tydliga regler och
avgränsningar. Det får inte finnas minsta misstanke om att medicinska
tvångstester utförs av maktskäl, ekonomiska eller marknadsmässiga skäl. I
USA, där drogtester är mycket mer förekommande än i Sverige, omsätter
denna bransch över åtta miljarder kronor årligen. Det finns uppenbara risker
för rent kommersiella intressen av att utvidga rätten att genomföra
medicinska tester.
AD-domen aktualiserar en rad viktiga principiella frågeställningar kring
tvångsvisa medicinska tester.
1. Med dagens medicinska teknik kan man ur en blodsdroppe eller ett
urinprov få reda på oerhört mycket om en enskild människa. Det kan gälla
medicinering, förekomst av tillväxthormoner, narkotika, alkohol, graviditet,
hiv-smitta, framtida sjukdomsrisker etc.
Hur är tillförlitligheten hos testerna? Hur är rättsläget för en anställd som
kan mista sitt arbete om han eller hon vägrar att gå med på test eller om det
visar sig att ett test varit felaktigt? Vilka garantier har den enskilde för att
prover och testresultat inte missbrukas? Var finns avgränsningarna för vad en
arbetsgivare har rätt att ta reda på? Vem garanterar vad mot vem?
2. Är det rimligt att vi har olika spelregler på arbetsmarknaden för privat-
respektive offentliganställda när det gäller regelverk för tvångsvisa
medicinska tester? Är det t.ex. godtagbart att kokerskan på stridsflygflottiljen
inte utsätts för medicinsk tvångstest medan städerskan på kärnkraftverket
måste finna sig i det?
3. Hur garanterar vi att den enskilde individens rätt till integritet inte
kränks? Hur försäkrar vi oss om att Europakonventionen och sekretesslagen
harmoniserar med tillämpning av lag, avtal och praxis när det gäller
medicinsk tvångstest av anställda?
Frågan handlar om rättssäkerhet, personlig integritet och behovet av
gemensamma regler och avgränsningar.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om medicinska tvångstester i arbetslivet.