Det låga valdeltagandet vid årets val ger anledning till allvarliga
eftertankar. När mer än var femte väljare inte bryr sig om att utnyttja sin
demokratiska rättighet att rösta har demokratins verkningsgrad allvarligt
försvagats. Ju färre som röstar desto mindre legitimitet får det politiska
systemet. Om utvecklingen fortsätter riskerar hela det demokratiska
fundamentet att undermineras.
Orsakerna till det sviktande förtroendet för vårt demokratiska styrelseskick
är sannolikt både många och mångfasetterade. Om man skall söka mera
djupgående förklaringar till skeendet kan man inte undgå att konstatera att
politiken i många avseenden tappat sin förankring i vardagen. I en
fungerande demokrati måste politiken finnas med som ett naturligt inslag i
vardagslivet. Det gäller såväl i människornas närmiljö som på arbets-
platserna. Att sålunda fritt och öppet få diskutera politik, som ju ofta
innehåller vardagssvar på vardagsfrågor, på arbetsplatsen måste anses vara
en grundläggande demokratisk rättighet.
I flera valrörelser under 90-talet har det visat sig vara allt svårare för
politiker att få komma till tals på vissa arbetsplatser. Trots att såväl
fackliga
företrädare som politiker är mycket väl medvetna om att politisk information
aldrig får ske i den form eller omfattning att den stör produktionen har det
förekommit att det från arbetsgivareorganisation bara någon eller några dagar
före aviserat och av berörda anställda förutsett arbetsplatsbesök, avsett att
äga rum under frukost- resp. lunchraster, lämnats meddelande om att besöket
i fråga inte fick äga rum.
För att ge en komplett och någorlunda rättvisande bild av läget måste
tillfogas att politisk information och tankeutbyte med anställda fortfarande
fungerar väl på många arbetsplatser. Erfarenheterna visar sålunda att det
mest givande utbytet sker på arbetsplatser där ett fruktbart samarbete
etablerats mellan arbetstagare och arbetsgivare.
I samband med riksdagens behandling av medbestämmandelagen (MBL) i
mitten av 70-talet diskuterades ovannämnda frågeställningar ingående. Den
dåvarande arbetsrättskommittén slog bl a fast att det är en förutsättning för
att vårt demokratiska samhällssystem skall fungera väl att alla möjligheter
tillvaratas att sprida information och kunskap i politiska frågor och att
bedriva opinionsbildning i sådana frågor . Kommittén ansåg också att det i
lag borde ges uttryck åt grundsatsen om rätt för arbetstagarna att bedriva
politisk verksamhet på arbetsplatsen.
Av inrikesutskottets bet. 1975/76:45 framgår bl a också följande:
"Statsrådet Bengtsson instämmer med arbetsrättskommittén att arbets-
platserna bör vara öppna för politisk verksamhet och tillägger att det är av
väsentlig betydelse att det politiska meningsutbytet och informationen i
samhällsfrågor kan på lämpliga vägar beredas insteg även på arbetsplatserna.
Det är enligt hans mening viktigt att arbetstagarna bereds rätt att bestämma
om dessa frågor."
I avvaktan på erfarenheterna från den nya ordning som den omfattande
arbetsrättsreformeringen innebar nöjde sig riksdagen den gången med att
anvisa förhandlingar och kollektivavtal som medel att åstadkomma
inflytande för arbetstagarna när det gäller utnyttjandet av arbetsplatserna för
politisk verksamhet. Som erfarenheterna nu visat har utvecklingen gått
motsatt väg. Arbetsplatserna har alltmer fjärmats från det viktiga politiska
menings- och tankeutbyte som är demokratins livsnerv.
Mot denna bakgrund finner vi det nu angeläget att på nytt väcka frågan om
rätten till politisk information och opinionsbildning på arbetsplatser och
föreslår att riksdagen ger regeringen i uppdrag att som ett led i strävan att
förstärka demokratin tillsätter en parlamentarisk kommitté med uppgiften att
skyndsamt utreda förutsättningarna för en sådan politisk verksamhet.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om rätten till politisk information och opinionsbildning på
arbetsplatsen.