Arbetsdomstolens sammansättning i diskrimineringsmål
Jämställdhetsmålen ställer krav på särskild kompetens och särskilda
regler borde införas när det gäller mål om könsdiskriminering.
Arbetsdomstolens sammansättning med intresseledamöter i majoritet är
naturlig och lämplig när kollektivavtal ska tolkas och i andra tvister där det
finns ett arbetstagarintresse som står mot ett arbetsgivarintresse. I sådana mål
är det ofta fråga om att göra bedömningar om vad som enligt praxis på
arbetsmarknaden är normalt rimligt eller lämpligt i olika situationer. Här har
intresseledamöterna i domstolen viktig sakkunskap att tillföra.
I diskrimineringsmål handlar det inte om att använda arbetsmarknadens
värderingar som facit. De traditionella kompromissinriktade tvistelösnings-
metoderna passar inte. I diskrimineringsmålen är det svårt att se ett typiskt
arbetsgivarintresse respektive arbetstagarintresse. Det är inte givet att
arbetsgivaren är "boven i dramat". Den enskilda arbetstagaren har inte så
sällan både arbetsgivaren och en eller flera fackliga organisationer emot sig
vilket är särskilt tydligt i lönediskrimineringsmålen. Konflikten kan inte
lösas genom att arbetsmarknadens värderingar får utgöra normen. I så fall
kommer lönediskrimineringsproblemen aldrig att lösas.
Rättens sammansättning bör därför garantera att den juridiska
kompetensen får tillräcklig tyngd. De jurister som dömer i diskriminerings-
mål bör ha en särskild kompetens inom diskrimineringsjuridik och frågor om
mänskliga rättigheter.
En särskild domförhetsregel för diskrimineringsmål borde införas och
därmed markera att diskrimineringsmålen har en annorlunda karaktär än
t.ex. kollektivavtalstolkningsmål.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om AD:s sammansättning i diskrimineringsmål.