Svensk lag ger arbetsmarknadens parter rätt att bruka stridsåtgärder av ett
slag och i en utsträckning som inte är förenligt med den typ av samhälle
och den tid vi lever i. På alla andra områden finns i dag en uttalad strävan
att lösa konflikter utan att skada varandra genom att avstå från att bruka
våld. Denna strävan är i sig uttryck för en process mot en ständigt högre
grad av civilisation som knappast någon - i varje fall inte öppet uttalat -
vill motsätta sig.
Det moderna samhället med en alltmer sofistikerad integration - både
nationellt och internationellt - har blivit alltför sårbart för öppna konflikter
på arbetsmarknaden. Det är inte längre möjligt att begränsa skadeverk-
ningarna till de stridande parterna. I snart sagt alla sådana konflikter uppstår
skador för tredje man. Ibland är skadorna för tredje man de i särklass största.
På arbetsmarknaden kan däremot framför allt arbetstagarna begränsa den
egna skadan genom att endast ta ut några nyckelgrupper i konflikt. I en del
konfliktsituationer kan man notera ett direkt syfte att dra in tredje man och på
det sättet försöka utöva ett tryck på motparten. Ett annat sätt att fördjupa
konflikten är att vidga den till områden som primärt inte omfattas av kon-
flikten för att på detta sätt åstadkomma största möjliga direkta och indirekta
skada.
Den spärr som ligger i möjligheten att få en konflikt förklarad som
samhällsskadlig har visat sig i det närmaste obsolet och kan därför bortses
från.
Lagar och institutionella förhållanden, som utgör rimliga garantier för
arbetsfred, är en allt viktigare faktor i konkurrensen länder emellan, när det
gäller att behålla företag och dra till sig nya. För ett lands tillväxt och
välstånd har det blivit allt viktigare att kunna erbjuda företagandet en optimal
miljö. Detta i synnerhet som att de företag som har störst betydelse för ett
lands utveckling och välstånd också vanligen är de som har mest att förlora
på att etablera sig i ett land där villkoren för företagandet är osäkra eller på
annat sätt mindre gynnsamma.
Den gemensamma målsättningen för landet bör därför vara att skapa det
bästa företagarklimatet i världen. Det rör sig inte bara om skatter och avgifter
utan också i hög grad om arbetsrätten. Denna måste vara anpassad till dagens
och morgondagens verklighet och inte baseras på erfarenheter från en
industriell epok, som vi lämnat bakom oss.
Arbetsmarknadslagarna bör förändras med syfte att så långt möjligt för-
hindra öppna konflikter. Förhandlingslösningar, skiljedomsförfarande och
liknande bör blir det dominerande inslaget.
Som ett led i en sådan strävan bör ett generellt förbud införas mot att sätta
företag i blockad.
Under senare tid har vi kunnat se hur fackliga strider utvidgats med
tillgripande av blockad mot företags verksamhet utförd av andra parter än
dem som är involverade i konflikten. Denna typ av blockad tillhör en
idégrund från en annan tid och vars ursprungliga definition återfinns i 1896
års Parisdeklaration om sanktioner med innebörd att sjöstridskrafter
förhindrar handelsfartyg tillträde till fiendens hamnar. Som redan framhållits
kan det inte vara förenat med dagens syn på konfliktlösningar att tillgripa
blockader. Det finns i dag andra länder som i sin lagstiftning tagit in
bestämmelser som förbjuder såväl blockader som andra sympatiåtgärder. Det
bör även Sverige göra.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ett förbud mot
sympatistrejker och blockad mot företag av andra parter i enlighet med vad i
motionen anförts,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till förändring av
arbetsmarknadslagarna i enlighet med vad i motionen anförts.