Ungdomar i dag har en livssituation som präglas av en allt
större otrygghet. Det beror framförallt på den ökade
arbetslösheten, nedskärningar i offentlig sektor och
försämrade trygghetsregler på arbetsmarknaden. För allt fler
ungdomar är det svårt att skaffa sig ett eget liv och svårt att
känna delaktighet i ett samhälle som förvägrar många
ungdomar rätten till värdighet. Varje människa bör ha
möjlighet att försörja sig, att ha ett eget boende, och att
kunna känna trygghet i arbetet i händelse av arbetslöshet
eller sjukdom.
Vänsterpartiets motion angående ungdomars situation syftar till att lyfta
fram ungdomars villkor på en rad områden där ungdomars rättigheter och
möjligheter i dag är kraftigt begränsade. Vänsterpartiet betraktar dock inte en
politik för ungdomars situation som väsentligen skild från andra områden,
och därför berörs flera olika politiska sakområden. Den generation som växer
upp i dag skall inte tvingas acceptera sämre trygghet, sämre ekonomiska
villkor, sämre boende och sämre möjligheter till en meningsfull fritid än
generationen innan. Att satsa på ungdomar är en långsiktig investering,
eftersom det handlar om att skapa ett samhälle där människor kan känna
delaktighet, engagemang och trygghet. Därför bör ungdomars behov tas på
allvar. De flesta ungdomar saknar maktmedel att sätta kraft bakom sina krav,
och Vänsterpartiet vill särskilt trycka på för att förbättra både arbetar-
klassungdomars och unga tjejers utsatta situation.
Ungdomars arbetsmarknad
I debatten kring ungdomsarbetslösheten får man ofta höra att
arbetslösheten beror på arbetsrätten, anställningsskydd och
för höga löner för ungdomar, eller att ungdomar är lata och
egentligen inte vill arbeta och att de därför hellre lever på
bidrag. Det är fel. Det blir inte fler jobb om man gör det
lättare att sparka anställda. Sänkta löner för ungdomar skapar
endast ökade klyftor och tvingar fram nya nedskärningar i
offentlig sektor då skatteunderlaget minskar i takt med att
lönerna pressas. Unga är inte heller lata eller intresserade av
en mer flexibel arbetsmarknad. Det ungdomar vill ha är ett
fast jobb, med en lön som går att leva på, precis som alla
andra i samhället. Den rättigheten förvägras i dag en mycket
stor del av ungdomarna i Sverige, vilket ställer stora grupper
utanför arbetsmarknad, trygghetssystem och gemenskap.
Ungdomar som försöker skapa sig ett eget liv i dag möts av
stora hinder som grundar sig på att arbetsmarknaden är sådan
att man tvingas acceptera en förnedrande särlösning,
antingen i form av åtgärd eller i form av sämre villkor.
Många ungdomar saknar reell möjlighet att skaffa sig en
inkomst, utan att också acceptera att jobba på
visstidsanställningar, utan möjlighet att kunna planera sitt
liv, känna trygghet eller ens möjlighet att säga ifrån på
arbetsplatsen, eftersom man ständigt oroar sig för om man
har jobbet kvar. Det är Vänsterpartiets bestämda uppfattning
att rätten till arbete också för ungdomar -, och därmed
möjlighet till trygghet och försörjning, skall vara ett
prioriterat mål för politiken.
Ofta ställs ett motsatsförhållande upp mellan ungdomars rätt till arbete och
försörjning och vuxnas, vilket är en märklig syn på ekonomi och arbets-
marknad. Målet och lösningen på problemet med ungdomsarbetslöshet bör
vara en arbetsmarknad med plats för alla. Inte en arbetsmarknad där man
delvis turas om genom exempelvis sänkt pensionsålder. De viktigaste
åtgärderna mot ungdomsarbetslösheten är nyanställningar i offentlig sektor,
sex timmars arbetsdag och satsningar på miljöomställning och andra framåt-
syftande jobb. De problem som finns för ungdomar att ta sig in på arbets-
marknaden liksom för långtidsarbetslösa att ta sig tillbaka motverkas i första
hand av minskning av arbetslösheten som sådan, genom en politik för full
sysselsättning, med offentliga investeringar.
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder
Att experimentera med kortsiktiga särlösningar löser inte
arbetslösheten, men drabbar ungdomar hårt, med tanke på de
låga ersättningsnivåerna och det diskriminerande
utnyttjandet av ungdomar som gratis arbetskraft. Däremot
kan det vara nödvändigt att ge anställningsstöd till ungdomar
och långtidsarbetslösa under de första sex månaderna för att
underlätta nyanställningar. De genomförda förändringarna i
socialtjänstlagen innebär att kommunen får rätt att begära att
ungdomar under 25 år, som uppbär försörjningsstöd, skall
delta i praktik eller annan kompetenshöjande verksamhet.
Man kan tvinga ungdomar som går på socialbidrag eller A-
kassa att ta en praktikplats för att få behålla sin ersättning.
Detta vänder sig Vänsterpartiet starkt emot. Konsekvenserna
blir att man blir tvungen att delta i många gånger meningslös
verksamhet istället för att söka jobb. Socialbidraget skall
vara en rättighet. Tyvärr går utvecklingen mot att allt fler
kommuner med stöd av socialtjänstlagen på detta sätt
villkorar socialbidragen.
Många gånger används arbetsmarknadspolitiska åtgärder till att anställa
folk för viktiga arbetsuppgifter som borde utförts ändå, inte minst i
kommunerna. De pengar som används till arbetsmarknadspolitiska åtgärder
borde istället användas till fasta anställningar inom till exempel offentliga
sektorn. Åtgärderna innebär att många företag och organisationer förses med
gratis eller mycket billig arbetskraft. Det leder till att det blir onödigt för
många företag att nyanställa. ALU och API tränger ut riktiga arbeten. De
kortsiktiga särlösningarna ökar därmed i praktiken arbetslösheten till förmån
för vinsterna i företagen.
Ungdomslöner
De senaste åren har de som har jobb alltmer sällan en fast
anställning. Många ungdomar som får jobb tvingas acceptera
att jobba på timanställning utan att veta från dag till dag om
man får jobba kvar. Högern framställer det ofta som om det
är bra, att ungdomar vill hoppa omkring på
projektanställningar. Vänsterpartiet delar inte den
uppfattningen. Ungdomar vill, precis som alla andra, ha
möjlighet att tjäna pengar och veta att man har jobbet kvar i
morgon även om man säger emot chefen. Den individuella
lönesättningen ger inte människor större möjlighet att
påverka sin lön, tvärtom ger den arbetsgivaren i det närmaste
all makt.
Unga har svårare att komma in på arbetsmarknaden, eftersom de saknar
arbetslivserfarenhet och kontakter på arbetsplatser. För att få jobb som t.ex.
servitris krävs det i dag ofta flera års arbetslivserfarenhet. Företagen kan
också kräva att unga ska arbeta för lägre löner eftersom konkurrensen om
jobben är så pass stor. Tack vare vår relativt starka fackföreningsrörelse i
Sverige bromsas detta, men kraven på så kallade ungdomslöner blir allt
vanligare i den politiska debatten. Vänsterpartiet motsätter sig en arbets-
marknad där man ska få mindre betalt enbart för att man är några år yngre än
sina arbetskamrater, precis som vi motsätter oss att kvinnor skall ha lägre lön
enbart för att de är kvinnor.
Unga tjejer
Dubbelt så stor andel män som kvinnor i åldern 19-25 år har
ett heltidsarbete, och många unga tjejer studerar för att de
inte lyckas få något jobb. Det visar en undersökning
genomförd vid Wigforssinstitutet i Halmstad. Dubbelt så
många unga kvinnor som män lever på
arbetslöshetsunderstöd, arbetsmarknadsåtgärder och
socialbidrag. Genomsnittsinkomsten efter skatt för männen i
undersökningen var ca 8 600 kronor och för kvinnorna ca 6
400 kronor. Forskarna menar sig se tecken på ett bakslag i
jämställdhetsdebatten genom att en låg andel av kvinnorna
tycks vara medvetna om sin egen diskriminering. Dessa rön
bekräftar med all önskvärd tydlighet den bild som feminister
tidigare tecknat: kvinnor underordnas konsekvent i vårt
samhälle. De visar också att den strukturella
diskrimineringen är så allvarlig att det inte räcker med en
lagstiftning och en politik som ger tjejer och killar lika
möjligheter på papperet. Det behövs en lagstiftning och en
politik som utgår ifrån och angriper det faktum att kvinnor,
och i synnerhet unga tjejer, har mindre resurser och makt än
män. Stat och kommun kan exempelvis gå före som
arbetsgivare genom att använda positiv särbehandling av
underrepresenterat kön vid tjänstetillsättning
En huvudanledning till att unga tjejer inte i dag kan få ett jobb är de
senaste årens nedskärningar inom den offentliga sektorn. Att satsa på den
offentliga sektorn är därför en viktig punkt, då det är tydligt att
nedskärninar-
na dragit undan jobben för många unga kvinnor. Unga tjejer tvingas fort-
farande arbeta deltid, och förlorar därmed inkomst. Många sliter ut sig i
monotona jobb, och inte heller i den yngre generationen delar män och
kvinnor lika på hemarbete och barnpassning. Därför är sex timmars
arbetsdag en åtgärd som stärker även unga tjejers möjligheter och rättigheter
väsentligt. Bland kvinnor i åldrarna 16-24 år är hela 57 % av de arbetande
visstidsanställda. Vänsterpartiet kräver att regeln om att arbetsgivare bör
ange skäl till varför man visstidsanställer istället för tillsvidareanställer
återinförs, och att den individuellt avtalade visstidsanställningen helt
avskaffas. Vi kräver också att restriktioner skall införas för deltidsanställ-
ningar. Tillsvidareanställning med heltid skall vara normen på arbets-
marknaden.
Ung och invandrad
De senaste årtiondet har vi sett en utveckling med en kraftig
ökning av arbetslösheten, drastiskt försämrade
socialförsäkringar, nedskärningar i utbildning,
fritidsverksamhet och omsorg. Dessa försämringar drabbar i
första hand människor med låga inkomster som är beroende
av kollektiva lösningar för att kunna tillgodose sina behov
och få makt över sina liv. Då detta gäller de flesta
invandrade innebär det att diskrimineringen ökar.
Fritidsgårdarna är nödvändiga och där ska finnas möjlighet att aktivera
ungdomar i olika typer av verksamheter och utgöra en mötesplats för unga
människor från olika kulturer. Det är en viktig del i arbetet med att förebygga
motsättningar. Satsningar på offentlig kultur och fritidsverksamhet bidrar till
att människor utvecklas och stärker sin egen identitet. Speciellt sker
nedskärningarna i invandrartäta områden där de invandrade tjejerna får
betala priset. Vänsterpartiet kräver att det satsas lika mycket på invandrade
tjejers som på killars fritidsverksamhet och föreningsliv, och lägger i andra
motioner förslag i den riktningen.
Många unga invandrade tjejer lever i en utsatt tillvaro mellan olika kulturer
med olika levnadsmönster och där kvinnosynen skiljer sig. Vänsterpartiet
hävdar allas - också unga invandrade tjejers - rätt att själva välja hur man
vill klä sig, vem man vill umgås med och hur man vill leva sitt liv. En ung
invandrad tjej skall inte behöva uppleva bristande respekt eller kränkande
omdömen därför att hon valt att leva sitt liv på ett sätt som inte fullt ut
överensstämmer med den syn på hur kvinnor bör leva som finns i den egna
kulturen eller i Sverige.
Ungdomar och droger
Den svenska alkohol- och narkotikapolitiken har varit
relativt framgångsrik fram till slutet av 1980-talet. Detta har
samband med att arbetslösheten var låg och att välfärden
kunde byggas ut samtidigt som man hade en restriktiv
alkohol- och narkotikapolitik. Alkoholkonsumtionen som
hade en topp i mitten på 1970-talet minskade betydligt under
1980-talet. Antalet narkotikamissbrukare var relativt
begränsat och läkarna skrev ut mindre beroendeframkallande
mediciner. Färre ungdomar drack sig berusade eller prövade
narkotika. Man kunde upprätthålla en relativt väl fungerande
organisation för behandling och rehabilitering av
missbrukare.
Det finns ett mycket klart samband mellan hur lätt det är att få tag i
alkoholdrycker och mängden alkoholskador. Detta samband gäller också för
narkotika och är ett starkt argument för en restriktiv narkotikapolitik. Man
kan inte heller bortse från att ett samhälle som är ett så utpräglat
klassamhälle som Sverige är spelar en avgörande roll. I ett otryggt samhälle
kommer drogkonsumtionen att öka. Vi har skyhög arbetslöshet, än högre för
ungdomar, konkurrens i skolan, bostadsbrist i storstäderna. Till detta skall
det kommersiella trycket, som läggs på ungdomar idag, läggas till.
Veckorevyn, Slitz m.fl. pumpar ut bilder om hur du skall vara för att vara en
lyckad person. Den rotlöshet som dessa ideal skapar, när man inte uppfyller
dem, gör att många människor i dag söker tillflykt till någonting annat.
Möjligheterna till behandling och rehabilitering har minskat liksom
förtroendet för den officiella alkohol- och narkotikapolitiken.
I dag höjs också röster för en allt mer liberal syn på narkotika och alkohol.
Genom medlemskapet i EU och Schengen (det avtal som tar bort tullar bl.a.)
så öppnas gränserna mot ett drogliberalt EU. Att vi blivit av med delar av det
svenska alkoholmonopolet, större införelsekvoter från utlandet och försök
med lördagsöppet på Systembolaget kommer att leda till ökad
alkoholkonsumtion. Vänsterpartiet avvisar alla förslag om att illegala droger
skall legaliseras. Att tillåta droger som i dag är illegala innebär enbart att
marknaden utvidgas och att fler människor riskerar att bli drogberoende.
Vänsterpartiet vill slå vakt om en restriktiv alkohol- och narkotikapolitik och
menar samtidigt att den bör bygga på en social och solidarisk grund. Vi
försvarar Systembolaget och inköpsgränsen på 20 år. Vi menar att det finns
en fara med att alkoholen sjunker ner i åldrarna om man sänker åldern för
inköp på Systembolaget och ju tidigare debut desto mer ökar riskerna för
missbruk.
Vänsterpartiet vill förstärka det förebyggande arbetet i drogfrågor. De
frivilligorganisationer som arbetar för att förebygga droganvändning gör ett
viktigt arbete. Skolans ANT-undervisning (Alkohol Narkotika Tobak) bör
utvecklas och förbättras. Det bör utarbetas lokala och regionala aktionsplaner
mot alkohol och narkotika i nöjesbranschen och ungdomsmiljöer. Det är
också viktigt att skapa drogfria miljöer. I stället för att lägga ned fritids-
gårdar, borde man satsa på att bygga fler sådana och ha verksamhet som
riktar sig till alla grupper av ungdomar. Insatser för unga missbrukare bör
bygga på en aktiv pedagogik och utgå från en social helhetssyn. Tvångs-
åtgärder mot unga missbrukare med sociala problem kan endast accepteras
inom ramen för socialtjänstens verksamhet. All vård som sker med tvång bör
underställas en kontinuerlig och noggrann kvalitetskontroll.
Både när det gäller alkoholdrycker och tobak bör reklam och marknads-
föring vara helt förbjuden. Den reklam som finns i dag för lättöl är enbart ett
sätt för producenterna att marknadsföra sina starkare ölsorter. Alkohol-
drycker bör precis som tobaksvaror förses med information om medicinska
skadeverkningar.
Ungdomsidrotten
Idrott i olika former är ett av de vanligaste fritidsintressena
för ungdomar, och för många av stor betydelse i deras liv.
Därför är kommersialiseringen genom omfattande sponsring
och reklam i idrotten ett hot också mot ungdomars fritid. En
idrottsklubbs tävlingsframgångar spelar roll för dess
reklamvärde, och för hur mycket pengar klubben kan få in.
Detta i sin tur har betydelse för hur bred verksamhet t.ex.
bland ungdom som klubben kan bedriva. Placeringen i serie
eller mästerskap gäller inte enbart äran, utan också
sponsorernas beredskap till fortsatta satsningar.
Idrottsutövarna hetsas, och människohandeln med spelare
och tävlande breder ut sig. Det gör att klubbars möjlighet att
nå framgång till följd av bred ungdomsverksamhet minskar.
Kommersialismen i idrotten främjar också elitistiska
föreställningar och medför högst olikartade villkor för olika
idrottsgrenar och utövare.
Det är småklubbarna som bär upp idrotten och gör den till en massrörelse.
Där finns ofta stora ekonomiska problem. I stort sett varenda medlem bör stå
på gator och torg och sälja bingolotter för att verksamheten skall fungera.
Det kan till och med ta så stor del av tiden att det går ut över t.ex.
idrottsledares möjligheter att göra en bra insats för sporten. Ofta är de
tvingade att ta pengar ur egen ficka för att verksamheten skall bestå. Om
kommersialiseringen inom idrotten skall motverkas kan det endast ske
genom utvidgade statliga insatser. Till exempel borde Tipstjänsts intäkter
oavkortat komma breddidrotten till del. Ett särskilt aktivitetsstöd för
handikappidrotten behöver också inrättas. Vänsterpartiet föreslår att frågan
om finansieringen av ungdomsidrott samt tilldelningen av resurser till
tjejidrott och handikappidrott utreds.
De föreningar eller sektioner inom föreningar som sysslar med tjejidrott är
speciellt eftersatta. Det är ett tydligt exempel på samhällets groteska
kvinnosyn. Tjejidrotten diskrimineras både ekonomiskt, ideologiskt och
genom massmedierna. I rikspressen och etermedierna refereras sällan till
kvinnoidrott. Undantag görs ibland för sådana grenar som en i kvinnofrågan
med få undantag konservativ journalistkår uppfattar som passande för den
kvinnliga mjukheten, eller där någon individuell förmåga bedöms som
vacker nog. Hur vanligt är det till exempel att TV-sporten rapporterar ifrån
en allsvensk match för damer i bandy, basket eller handboll?
Ungas boende
Vänsterpartiet motsätter sig så kallade ungdomslägenheter,
små bostäder med låg standard, för unga. Vi menar att det är
alldeles för kortsiktigt att skapa sämre bostäder för vissa
grupper i samhället. Resultatet blir att ungdomar som inte
har råd att köpa sig en lägenhet hänvisas till små bostäder
med mycket låg standard. I debatten hävdas det ibland att
boendekostnaderna för nybyggen är höga på grund av en
mängd detaljregler, som till exempel handduksvärmare.
Detta är inte sant. De krav som finns handlar inte om
lyxutrustning, utan till exempel om skydd mot buller,
energihushållning och tillgänglighet för personer med
nedsatt rörelseförmåga. De minimikrav som finns vid
nybyggen behövs för att säkra en god boendestandard för
alla i samhället, inte enbart för de som har råd att köpa sig en
bostad.
För att lösa bostadsbristen för unga bör det byggas billiga och bra hyres-
rätter i allmänhet, inte särskilda ungdomsbostäder. Även äldre människor har
behov av mindre lägenheter med lägre hyror. Kommunerna bör ta sitt ansvar
genom att via allmännyttan bygga små, billiga och bra lägenheter. Om man
bygger om till exempel kontorslokaler till lägenheter sänker man kost-
naderna. Planlösningar som gör att man kan variera storleken på lägenheter
behövs också. Ungdomar, precis som äldre och ensamstående utan barn,
behöver mindre och billiga lägenheter och det är viktigt att det finns sådana.
Vi skall ha ett bostadsbestånd som är hållbart, som håller en rimlig
levnadsnivå och som är öppet för, och kan efterfrågas, av alla grupper i
samhället.
Boendekostnaderna har ökat under 1990-talet, vilket i hög utsträckning
drabbar unga människor med låga inkomster. Det är främst de minsta
lägenheterna, de som unga bor i, som ökat i pris. Därför är det viktigt att
bostadsbidragen finns kvar och att de inte sänks. Vi motsätter oss en situation
där de med pengar kan köpa bostadsrätter eller villor i attraktiva områden,
som därmed blir segregerade, medan de utan pengar är hänvisade till de
sämsta områdena, eller till att vara bostadslösa. Att allt fler lägenheter görs
till insatslägenheter eller bostadsrätter ser vi som en negativ utveckling. Man
bör ha möjlighet att bo bra även om man inte har råd att ta ett lån eller lägga
undan några hundra tusen. Här har de allmännyttiga bostadsföretagen en
nyckelroll i att garantera att sådana bostadsmöjligheter finns.
Det är dock inte så att bostadsbristen är hög i hela Sverige. Tvärtom. I
70 % av landets kommuner uppger man att man har ett överskott på bostäder.
Samtidigt som ungdomar i storstäderna tvingas bo kvar hemma eftersom
bostadsbristen är så hög river man på många orter bostadshus. Detta är ett
resultat av den avfolkning som sker i stora delar av Sverige. Vänsterpartiet
menar att en verkningsfull bostadspolitik för unga handlar om att skapa
arbetstillfällen i just dessa områden, för att ge människor en möjlighet att bo
kvar. Vi menar också att man skall ta hänsyn till bostadssituationen på orten
när man placerar ut nya högskoleplatser.
Enligt en undersökning som Hyresgästernas riksförbund gjort behöver
162 000 ungdomar egen bostad inom ett år (1997). Av de ungdomar som bor
hos föräldrarna vill 83 % flytta hemifrån, och 86 % skulle flytta hemifrån om
de hade råd. I åldersgruppen 20-23 år är det knappt hälften som har egen
bostad. En fjärdedel bor kvar hos sina föräldrar och övriga bor med
kompisar, i andra hand, i studentbostad eller hyr rum. Ett stort hinder
främst för just ungdomar är det krav som en del hyresvärdar ställer på fast
arbete för att få hyra en lägenhet. Vänsterpartiet motsätter sig sådana
diskriminerande regler på bostadsmarknaden. Man kan också tydligt se att
standarden ofta är ganska låg för ungdomar. Till exempel saknar 12 % eget
kök och 7 % har dusch eller badrum i anslutning till bostaden (korridor eller
dylikt). Ungefär hälften bor i ett rum med kök eller mindre.
Ungdomspolitiska kommittén diskuterade på uppdrag av regeringen
bostadssituationen för unga och hade följande bra målsättningar i sitt förslag
från maj 1997 för hur man skall förbättra boendesituationen för unga:
? Alla mellan 18 och 25 år som söker en egen bostad skall inom sex
månader ha möjlighet att skaffa sig en bostad inom ramen för sina
ekonomiska förutsättningar.
?
? Alla universitets- och högskolestuderande ska under den första terminen
de studerar ha möjlighet att skaffa sig en bostad på eller i anslutning till
studieorten.
?
? Alla unga skall leva under sådana ekonomiska förhållanden att de har råd
att finansiera en egen bostad.
?
Vård av unga
När tidningarna skriver larmrapporter ropar många på mer
polis. Vi menar att man bör angripa kriminalitetens orsaker.
Självklart begår ungdomar brott i större utsträckning om det
inte finns något skyddsnät som fungerar, inga jobb och ingen
vettig fritidssysselsättning. Nedskärningspolitiken som förts
är oerhört kortsiktig, då den skapar problem med just ökad
utslagning i framtiden. Unga brottslingar skall inte dömas till
fängelse. Fängelsevistelsen blir direkt skadlig då den ofta är
inkörsporten till grövre kriminalitet. Lagen om vård av unga
(LVU) borde vara en lag som verkar för att stärka ungdomar
som har sociala och mentala svårigheter. Så är inte fallet.
Den har sedan den antogs skärpts vid flera tillfällen med
ökad repression som följd. Genom dessa skärpningar har
lagen mer kommit att påminna om den gamla och regressiva
barnavårdslagen. Under de senare åren har många fler unga
dömts till fängelse än tidigare. Till detta kommer den nya
form av ungdomsfängelse som regeringen infört. I dag är det
knappast mer än en semantisk skillnad mellan LVU och den
gamla barnavårdslagen. Man har till exempel återinfört det
så kallade tumskruvstänkandet, eller indikationstänkandet.
Det innebär en trappa av mer och mer ingripande åtgärder.
Vänsterpartiet kräver bättre markeringar av skillnaden mellan vård och
straff. Vi vill också ge lagen en vårdideologisk inriktning istället för som nu
en teknisk-juridisk. Det behövs diskussioner om vårdkvalitet och om
socialtjänstlagens intentioner, för att gå i riktning mot att det är de ungas
behov som skall styra vård- och behandlingsinsatserna. Det hårdare sam-
hällsklimatet har också försämrat föräldrarnas rättssäkerhet och det stöd de
behöver vid ett omhändertagande enligt LVU. Utredningar som görs i LVU-
sammanhang i dag bygger ofta på att trava negativa argumenteringar på
varandra, för att styrka behovet av de föreslagna åtgärderna. En anmaning i
lagen att utredningen skall innehålla en avvägning mellan positiva och
negativa sidor av klientens livssituation skulle ge ett mer objektivt
utredningsförfarande, förbättra relationerna mellan klient och utredare och
öka motivationen för de kommande vård- eller behandlingsinsatserna.
Regeringen har genomfört en förändring som innebär att unga lag-
överträdare kan dömas till vård på ett särskilt ungdomshem, som inte är
annat än ett slags ungdomsfängelse i praktiken. Där brottet har högt straff-
värde skall inte längre den unges behov av vård tillmätas någon betydelse.
Detta innebär att man frångått tanken på vård och behandling av denna grupp
unga.
Trots ett ständigt sjunkande behov av tvångsåtgärder, en halvering sedan år
1981, genomförs förslag efter förslag till skärpt lagstiftning där målgruppen
är de så kallade unga lagöverträdarna. I en tidsperiod där ungdomsbrotten
stabiliserats borde samhället i större utsträckning inrikta sina insatser på
vård
och behandling och mindre på ökad repression. Vi vill se en kraftig
förändring av den inriktning som ungdomsvården nu har.
Ungdomar och demokrati
Ungdomars villkor är försämrade under 1990-talet, vilket vi
beskrivit i den här motionen. Ungdomar är en av de grupper
som har minst möjlighet att sätta makt bakom sina krav.
Ungdomar är också i mindre grad än andra organiserade i
fackföreningar bland annat på grund av hur arbetsmarknaden
ser ut idag. Man har ingen reell möjlighet att sätta kraft
bakom sina krav genom strejk, eftersom man om man har
jobb ofta går på timanställning, och elevstrejk sällan leder till
mycket annat än att man får frånvaro i betyget. Dessutom
sprids myter om att ungdomar är ointresserade av politik.
Om man från samhället menar allvar med att ungdomar
genom skolan skall få en demokratisk fostran, och
uppmuntras till delaktighet, engagemang och kritiskt
tänkande, bör också ungdomar ges större möjligheter till
medbestämmande och möjligheter att utöva sitt engagemang.
På många skolor är det i dag till och med så att man vägrar
släppa in de politiska ungdomsförbunden för att informera
om sin verksamhet. Det behöver utarbetas riktlinjer till
skolorna om organisationers möjligheter att bedriva
informations- och opinionsarbete på skolorna. Det som
behövs är inte fler föreläsningar om demokrati utan praktisk
handling och verkliga möjligheter att påverka sin egen
vardag och livssituation.
Sexualitet, kommersialism
och könsidentitet
Ungdomstiden är den period då man på allvar upptäcker
känslor som rör förälskelser, relationer och sex. Unga tjejer
är på många sätt särskilt påverkbara av reklamens och
samhällets idealbild av könen och av vår sexualitet. När man
söker efter en identitet möts man dagligen av budskap som
talar om att man är ful, sexig eller på annat sätt inte duger.
Överallt möts unga tjejer av bilder på ideala kroppar och
ansikten som talar om för dem hur de borde vara för att bli
lyckliga. Resultatet blir ofta matproblem i form av anorexi
eller hetsätning. Missbruk av dopingpreparat är en annan
konsekvens. De här problemen får inte ses som i första hand
individuella, utan som delar och konsekvenser av ett mycket
större sammanhang. I ett långsiktigt perspektiv kräver vi att
könsdiskriminerande reklam eller reklam som direkt eller
indirekt uppmuntrar till hälsofarligt ätbeteende förbjuds.
Ungdomars utveckling av sexualitet är något spännande, men skapar också
osäkerhet och oro. Därför är ungdomsmottagningarna oerhört viktiga för
många ungdomar, och det är ett stort problem att många lagts ner på grund
av nedskärningar. Vi kräver en heltäckande verksamhet som ger ungdomar i
alla kommuner tillgång till en ungdomsmottagning. Ungdomsmottagningen
fyller ett brett behov av hjälp och rådgivning när det gäller sex och
samlevnad, preventivmedel, könssjukdomar, matstörningar och brist på
självsäkerhet. Särskilt för de ungdomar som saknar kontakter med vuxna
människor i relationer som går att lita på. Det är också viktigt att inte hela
ansvaret för preventivmedel ligger på tjejerna, och att inte p-piller ses som en
heltäckande lösning. Kondom är ett viktigt skydd mot könssjukdomar, och
unga killar bör lära sig att det är lika mycket deras ansvar att förhindra
oönskade graviditeter. Här ligger ett särskilt ansvar på ungdomsmot-
tagningarna. Kondomer bör också vara lättillgängliga och kostnadsfria för
ungdomar under 25 år.
Under denna ungdomstid, när man tillsammans med kompisarna pratar om
vem man är intresserad av och hur man ska få kontakt med henne eller
honom förutsätts att denna person är av ett annat kön än en själv. Dessutom
är inställningen till homosexuella ofta öppet negativ. Det leder till att många
homosexuella väljer att dölja sin homosexualitet, rädda för att kompisarna
skall vända sig i från en, ibland försöker man till och med bevisa sin
heterosexualitet med sexuella relationer med det andra könet. Ett problem är
bristen på förebilder, ett annat är skolundervisningen.
När man pratar om känslor i sex- och samlevnadsundervisningen blir
homosexuella ungdomar än mer osynliggjorda. Man pratar ofta enbart om
heterosexuella relationer och känslor och bortförklarar homosexualitet med
att "det finns också", eller i värsta fall att det går över när man blir äldre.
Detta är ett stort problem, som bör tas med i lärarutbildningar och läroplaner.
De värnpliktigas situation
Värnplikten är för en del unga män en del av uppväxten.
Eftersom alla unga svenska män förväntas göra sin värnplikt
vare sig de vill eller inte, borde också staten garantera de
värnpliktiga en skälig ersättning. Man ska inte behöva
förlora ekonomiskt på att göra värnplikt. Dagens
ersättningssystem tillgodoser dock inte detta krav. Detta
innebär att värnpliktiga tvingas låna pengar eller använda
besparingar. Detta kan inte accepteras, regering och riksdag
bör därför vidta åtgärder. Det är dessutom uppenbart att den
värnpliktiges kostnader för de dagliga behoven, som
tidningar, tobak, kaffe, fritidsaktiviteter etc. inte kan täckas
av dagens 40 kronor per dag. Värnpliktsrörelsen har
beräkningar som visar att dagersättningen bör uppjusteras till
75 kronor om den skall räcka.
Den pliktutredning som nu arbetar bör också gör en översyn av hela
ersättningssystemet, utifrån perspektivet att de värnpliktigas ersättning skall
höjas till en nivå som motsvarar de kostnader man som värnpliktig har.
Under tiden är det viktigt att förbättra informationen till de värnpliktiga, så
att de får den ersättning de är berättigade till. De fria hemresorna varje helg
är en förmån som värnpliktsrörelsen slagits hårt för, och som nu avskaffats,
hösten 1992. Möjligheten att resa hem är nödvändig för att de värnpliktiga
skall kunna upprätthålla sina sociala relationer under värnplikten. Därför bör
hemresorna försvaras.
När det gäller värnpliktigas arbetsmiljö nekas de värnpliktigas skydds-
assistenter rösträtt i skyddskommittéerna. De värnpliktiga har inte precis
samma arbetsmiljö som värnpliktig personal, de övar till exempel ofta utan
överinseende av befäl. Därför bör också de värnpliktigas skyddsombud ges
samma rättigheter som skyddsombuden för värnpliktig personal. Det finns
många allvarliga brister i de värnpliktigas arbetsmiljö, och därför finns det
skäl för riksdagen att ta fasta på de krav som formuleras av värnpliktsrådet
angående arbetsmiljö och medinflytande.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till
ändringar av socialtjänstlagen så att socialbidrag och
arbetslöshetsunderstöd inte skall kunna villkoras av
deltagande i praktik eller kompetenshöjande verksamhet,1
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om det negativa i kortsiktiga
särlösningar för arbetslösa ungdomar,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om anställningsstöd,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om nackdelarna med
ungdomslöner,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om positiv särbehandling vid
tjänstetillsättning i statlig och kommunal verksamhet,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om den offentliga sektorns roll
som arbetsgivare åt unga tjejer,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om behovet av att stärka det
förebyggande arbetet i drogfrågor,1
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om en utredning av frågan om
finansiering av ungdomsidrotten och resurstilldelningen till
tjej- och handikappidrott,2
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om nackdelarna med s.k.
ungdomslägenheter,3
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om allmännyttans ansvar för
boendesituationen för unga,3
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om frihetsberövande i de nya
ungdomsfängelserna för unga lagöverträdare,4
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om behovet av en förändrad
inriktning inom ungdomsvården,4
13. att riksdagen begär att regeringen tar fram
riktlinjer till skolorna för organisationers möjligheter att
bedriva informations- och opinionsarbete på skolorna,5
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om könsdiskriminerande
reklam,6
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om ungdomsmottagningarnas
betydelse,1
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om behovet av att utveckla
sex- och samlevnadsundervisningen,5
17. att riksdagen begär att regeringen beslutar om
tilläggsdirektiv till Pliktutredningen för att se över de
värnpliktigas ekonomiska situation.7
Stockholm den 24 oktober 1998
Gudrun Schyman (v)
Hans Andersson (v)
Ingrid Burman (v)
Lars Bäckström (v)
Stig Eriksson (v)
Owe Hellberg (v)
Berit Jóhannesson (v)
Tanja Linderborg (v)
Maggi Mikaelsson (v)
Kalle Larsson (v)