En arbetstidsförkortning med målet 6-timmarsdag är en nödvändig
välfärdsreform som handlar om livskvalitet, jämställdhet, hälsa och
rätten till arbete. Det är också en nödvändig reform för att varaktigt
kunna minska arbetslösheten. Det handlar om att fördela det betalda och
det obetalda arbetet mellan könen och mellan människor i och utanför
arbetsmarknaden.
Det finns parlamentariska förutsättningar för att inleda en arbetstidsför-
kortning under denna mandatperiod; regeringspartiet, Socialdemokraterna,
tog vid sin kongress våren 1996 ett beslut till stöd för en generell arbetstids-
förkortning och Vänsterpartiet och Miljöpartiet, som är regeringens sam-
arbetspartners i arbetstidsfrågan, har båda arbetstidsförkortning som profil-
fråga.
2 Arbetstidens utveckling
Arbetarrörelsen har drivit frågor om arbetstidsförkortning sedan
industrialismens barndom och lika länge har man från arbetsgivarhåll
bjudit motstånd till reformerna. I Sverige ledde kampen för 8-
timmarsdagen slutligen till lagstiftning 1920. Efter gradvis reducering av
arbetstiden lagstiftades 40-timmarsveckan i början av 1970-talet. En
arbetstidsförkortning genomfördes med bibehållen lön.
Erfarenheterna från de största arbetstidsförkortningarna under modern tid
(8-timmarsdagen 1919, två veckors semester 1938 och etappvis förkortning
från 48- till 40-timmars vecka 1957-1973) visar tydligt att kortare arbetstid
och ökad produktivitet låtit sig väl förenas. Reformerna satte fart på den
ekonomiska tillväxten.
Under de senaste åren har trenden vänt och i stället har skett en förläng-
ning av arbetstiden, dels i form av ett utökat övertidsuttag, dels i form av en
längre årsarbetstid och längre arbetstid för heltidsanställda (40,7 timmar i
veckan). Trots massarbetslöshet har arbetsmängden per sysselsatt ökat.
Många fackförbund har i sina kollektivavtal genomfört olika sänkningar av
arbetstidsnormen för exempelvis skiftarbete, nattarbete och för vissa yrkes-
grupper. Motståndet från arbetsgivarsidan är emellertid stort och behovet av
en lagstiftning blir allt tydligare. Tjänstemannaförbundet HTF är ett exempel.
Där träffades en överenskommelse med Arbetsgivaralliansen för 1998 som
innebär en förkortning av arbetstiden med 30 minuter i veckan. Arbetstids-
förkortningen kan bytas mot löneförhöjning på 1 % av de lokala parterna och
HTF konstaterar: "Efter att nu ha prövat att gå fram avtalsvägen kan vi ge
beskedet att det är svårt. Det är därför dags att börja med lagstiftningsvägen."
3 Jämställdhetseffekter
3.1 8-timmarsdag, en manlig norm
Dagens norm, med 8-timmarsdag, sattes i en tid då förvärvsmönstret var
att en i hushållet arbetade utanför hemmet, oftast mannen, medan
kvinnan fanns hemma och "servade" arbetskraften. I dag förvärvsarbetar
kvinnor i lika stor utsträckning som män, men trots denna
genomgripande förändring kvarstår den manliga normen för
heltidsarbete, dvs. 8-timmarsdag och 40-timmarsvecka. Resultatet har
blivit att kvinnor i stor utsträckning arbetar deltid och själva bekostar sin
arbetstidsförkortning, frivilligt eller ofrivilligt.
Frivilligt i den meningen att det är svårt att kombinera 8-timmarsdag med
ansvar för hem och barn varför en i hushållet, oftast kvinnan, inte ser något
annat alternativ än att förvärvsarbeta endast deltid. Ofrivilligt i den meningen
att stora delar av den kvinnligt dominerade arbetsmarknaden (delar av
offentlig sektor, handel, hotell, restaurang etc.) enbart erbjuder
deltidstjänster
och deltidslöner.
3.2 Ojämlika villkor
Kvinnomaktutredningen visar att det fortfarande är kvinnorna som gör
merparten av hemarbetet medan en majoritet av männen lönearbetar
heltid, hela veckan, hela året och hela sitt yrkesverksamma liv. Detta gör
att kvinnor inte kan konkurrera på lika villkor med männen på
arbetsmarknaden. För att uppnå jämställda villkor i hemmet, på
arbetsmarknaden och i arbetslivet måste arbetstidsnormen förändras.
Kortare arbetstid för heltidsarbetande minskar framför allt mäns
lönearbetstid och ger därmed förutsättningar för att ta ett större ansvar i
hushållet och också till att utveckla nära relationer till sina barn.
3.3 Kvinnor får ökat ekonomiskt oberoende
För kvinnorna innebär kortare arbetstid ökade möjligheter att arbeta
heltid och därmed ökad möjlighet att försörja sig på sin lön. Kvinnornas
ekonomiska självständighet och oberoende stärks; behovet av
bostadsbidrag och socialbidrag minskar och ersättningen vid
arbetslöshet, sjukdom och pensionering blir högre.
3.4 Stärkt ställning för kvinnor på arbetsmarknaden
En arbetstidsförkortning gör att kvinnornas ställning på arbetsmarknaden
blir starkare med ökade möjligheter till internutbildning, befordran och
en positiv löneutveckling.
3.5 Arbetstidsförkortning ger förutsättningar för verklig
jämställdhet
En arbetstidsförkortning kan inte ensam utjämna ojämlikheten på
arbetsmarknaden, men den är en viktig förutsättning för att kunna
utjämna löneskillnader och ge mer jämlika konkurrensvillkor. Inte heller
innebär en kortare arbetstid automatiskt att kvinnor och män delar på
hushållsarbetet på ett rättvist sätt, men det är en viktig förutsättning för
att så kan ske.
4 Demokrati och delaktighet
När arbetarrörelsen i början av seklet drev kravet på allmän rösträtt gick
det hand i hand med kravet på 8-timmars arbetsdag.
Arbetstidsförkortning och allmän rösträtt var båda viktiga demokratiska
reformer. Att sänka arbetstiden var ett naturligt sätt att låta arbetarna ta
del av produktivitetsutvecklingen i form av fri tid. Ett demokratiskt
samhälle kräver tid. En arbetstidsförkortning är lika mycket i dag som för
100 år sedan en demokratireform. Alltmer öppnar sig samhällets
verksamheter för lokalt inflytande. För att det ska fungera krävs att
människor har tid och ork att engagera sig i politik och samhälle vid
sidan av förvärvsarbete och familjeansvar. Samma sak gäller
engagemanget för en bättre miljö. I dag läggs mycket miljöansvar på
konsumenterna, och utvecklingen mot ett ekologiskt hållbart samhälle tar
också tid i anspråk från hushållen.
5 Folkhälsan
Arbetspassens längd och deras förläggning under dygnet har stor
betydelse för arbetsmiljö, hälsa och säkerhet. Att förkorta arbetstiden är
ett effektivt sätt att förbättra folkhälsan. Försök som gjorts visar entydigt
på positiva resultat: personalen orkar mer, återhämtar sina krafter bättre
och arbetsskadorna blir färre.
6 Sysselsättning
I dag står nästan 600 000 människor utanför arbetsmarknaden i öppen
arbetslöshet eller i arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Vid sidan av detta
finns flera hundratusen deltidsarbetslösa, de flesta kvinnor, som önskar
gå upp i arbetstid. Massarbetslösheten är till stora delar strukturell och
kommer inte att utplånas av högkonjunktur eller ekonomisk tillväxt. Alla
medel behövs för att öka sysselsättningen, och ett nödvändigt inslag är
arbetstidsförkortning som leder till att arbetslösheten minskar och till att
fler får arbete. Sysselsättningsskälet är ett viktigt argument för att
förkorta arbetstiden.
6.1 Internationella erfarenheter
Den teoretiska forskningen i Sverige har inte gett någon entydig bild av
hur sysselsättningen påverkas av en arbetstidsförkortning. Internationella
erfarenheter visar däremot tydligt att genomförda arbetstidsförkortningar
har en positiv effekt på sysselsättningen. I Tyskland, där man
genomförde arbetstidsförkortning till 35-timmarsvecka inom
metallindustrin, ersattes mellan 35 och 80 % av den reducerade
arbetstiden med nyanställningar. Enligt IAB, den tyska motsvarigheten
till AMS, har en miljon arbetstillfällen skapats som en direkt följd av
arbetstidsförkortningar under perioden 1983 till 1992.
I Finland ser man arbetstidsförkortningar som ett medel att bekämpa
arbetslösheten. Finska arbetsministeriet har initierat olika försöksprojekt,
bl.a. försök med kortare arbetstid i 20 kommuner. Dessutom har ett flertal
företag infört sextimmarsdag med bibehållen lön, samtidigt som man inför
tvåskift. Företagen har nyanställt och arbetstidsförkortningen betalas genom
ökad driftstid och produktivitet.
Ett annat exempel är Nederländerna. Där har den genomsnittliga arbets-
tiden kortats med fyra timmar i veckan, och även om man vidtog en rad
andra åtgärder för att minska arbetslösheten, konstaterar man att arbets-
tidsförkortningen är en bidragande orsak till att arbetslösheten dämpats.
Michel Rocard visade i sin utredning för EU-parlamentets räkning ett klart
samband mellan arbetstidsförkortning och ökad sysselsättning. Beslut har
tagits i Frankrike och Italien om införandet av 35 timmars arbetsvecka.
6.2 Begränsa övertiden
I dag uppnår många företag och verksamheter de ökade driftstiderna
genom att låta de anställda arbeta övertid. Uttaget av övertid har ökat
kraftigt i Sverige under senare år, mer än i övriga OECD-länder. Det
registrerade och dolda övertidsuttaget motsvarar ungefär 130 000
heltidsarbeten (SCB, 1995).
En kortare arbetstid som kombineras med utökad driftstid innebär ett högre
utnyttjande av investeringar. Kortare arbetstider gör det också enklare att
lägga ut arbetstidsscheman i verksamheter som har långa driftstider. Det
visar inte minst det flitiga användandet av deltider inom vård och omsorg.
7 Vänsterpartiets modell
Vänsterpartiet har i tidigare motion, 1997/98:A262 Kortare arbetstid,
ingående beskrivit en modell för genomförande av arbetstidsförkortning.
Modellen utgör vår utgångspunkt i det fortsatta arbetet med frågan i
riksdagen, och nedan följer en sammanfattning.
7.1 Lagstiftning av rättviseskäl
Vänsterpartiet menar att det är nödvändigt med en lagstiftad
arbetstidsförkortning. De arbetstidsförkortningar som idag förhandlas
fram i olika fackförbunds kollektivavtal ska naturligtvis ses som något
positivt, inte minst för att de har en stark opinionsbildande effekt och på
sikt kommer att driva fram en generell lagstiftad arbetstidsförkortning.
Men erfarenheterna visar att tidigare generella arbetstidsförkortningar
alltid krävt lagstiftning. Andra länder har gått före och i Sverige har
sedan enskilda fackförbund drivit frågan avtalsvägen. Resultatet har
blivit att anställda inom vissa sektorer med högt löneläge, oftast manligt
dominerade, har kunnat förhandla fram en kortare arbetstid medan
anställda inom andra områden halkat efter. Regering och riksdag har då
fått gripa in och lagstiftningsvägen sänkt normen för heltidsarbete.
Vidare kan avtalade arbetstidsförkortningar bara omfatta den del av
arbetsmarknaden som omfattas av kollektivavtal, medan en generell
lagstiftad sådan sänker heltidsnormen för hela arbetsmarknaden. Det är värt
att notera att andelen småföretag i Sverige ökar och med det också antalet
arbetsplatser som saknar kollektivavtal. Precis som vid tidigare genomförda
arbetstidsförkortningar finns det alltså starka rättviseskäl för en
lagstiftning.
7.2 Lagstiftning av jämställdhetsskäl
Ett annat viktigt skäl för en lagstadgad arbetstidsförkortning är att
deltidsanställningar räknas upp i förhållande till den nya heltidsnormen
och att arbetstidsgapet mellan män och kvinnor därmed minskas. Går
man däremot avtalsvägen kan resultatet bli att deltiderna räknas ned i
samma utsträckning som heltiderna. Det innebär att
jämställdhetseffekterna helt uteblir och att de redan undersysselsatta, i
regel kvinnor, förblir undersysselsatta.
7.3 Lagstiftning av sysselsättningsskäl
Även om forskare inom arbetstidsområdet är oeniga om huruvida en
arbetstidsförkortning ger sysselsättningseffekter så är enigheten stor om
att: ska en arbetstidsförkortning ge sysselsättningseffekter måste
förkortningen tas i rejäla steg. Mindre arbetstidsförkortningar, som ofta
är resultatet i avtalslösningar, ersätts av produktivitetsökningar och
effektivitetsvinster och inte med nyanställningar.
7.4 Arbetstagarnas inflytande över arbetstidens förläggning
Vänsterpartiet menar också att en kortare arbetstid måste kombineras
med att arbetstagarna har ett starkt inflytande över arbetstidens
förläggning. Arbetstidslagen ska innehålla en bestämmelse om högsta
veckoarbetstid, nattarbetsförbud, rätt till rast samt varseltider för att
ändra arbetstiden. Det är viktigt att det är kollektivavtal som sätter
normen för arbetstidens förläggning. Individuella arbetstidsavtal öppnar
vägen för att arbetsgivaren kan villkora en anställning med orimliga
arbetstider och för att kalla in de anställda bara vid behov.
7.5 Ekonomiska förutsättningar för bibehållen lön
Riksdagen kan inte och ska inte via lagstiftning fastställa lönenivåer, det
är en fråga för parterna. Men i praktiken innebär kortare arbetstid med
oförändrad lön att timlönen höjs för löntagarna. Arbetsgivarna kommer
att försöka kompensera sig i avtalsrörelsen eller genom att minska
efterfrågan på arbetskraft. Vid en lagstiftning om kortare arbetstid
kommer därmed en del av det framtida löneutrymmet att påverkas. Det är
nödvändigt med överläggningar med arbetsmarknadens parter om hur en
lagstiftad arbetstidsförkortning kan träda i kraft och hur den kan
samordnas med avtalsförhandlingarna. För att skapa de ekonomiska
förutsättningarna för bibehållen lön har Vänsterpartiet föreslagit en
differentierad sänkning av arbetsgivaravgifterna.
En differentiering, eftersom alla branscher inte behöver lika stora sänk-
ningar. Sektorer som främst behöver sänkningar är kommuner och landsting
samt delar av näringslivets tjänstesektor. Det handlar om sektorer där
lönekostnaden utgör en stor del av verksamhetens kostnader och där drifts-
överskott saknas eller är relativt små. Andra sektorer har bättre ekonomiska
förutsättningar och där kan en arbetstidsförkortning delvis finansieras av
ökad produktivitet. Hur stor en sänkning av arbetsgivaravgiften ska vara och
hur den ska fördelas mellan olika sektorer behöver utredas vidare i nära
samarbete med arbetsmarknadens parter. Vänsterpartiet har också i andra
sammanhang föreslagit lättnader för små företag; dessa förslag underlättar
också genomförandet av en arbetstidsförkortning.
7.6 Incitament för att motverka övertidsuttag och skapa
nyanställningar
För att en arbetstidsförkortning ska få en sysselsättningsskapande effekt
fordras både begränsningar i övertidsuttaget och incitament för att
nyanställa. Vänsterpartiets förslag är att man inför progressiva
arbetsgivaravgifter; alltså att arbetsgivaravgifterna är lägre för den
lagstadgade normalarbetstiden och dubbleras för timmar utöver denna.
7.7 Finansiering inom statens budget
Vänsterpartiet menar att det är fullt möjligt att finansiera en
arbetstidsförkortning genom att omfördela inom statens budget, från
utgifter för arbetslöshet till arbete. Innan sysselsättningseffekterna ger
budgeteffekter, kan sänkningarna av arbetsgivaravgifterna finansieras
genom skatteväxling. Vänsterpartiet har i tidigare riksdagsmotioner
föreslagit finansierade sänkningar av arbetsgivaravgifterna.
Skatteväxlingskommittén (SOU 1997:11) har visat att det i framtiden
finns ett skatteväxlingsutrymme på 27 miljarder. Genom röd och grön
skatteväxling kan ett utrymme skapas för en arbetstidsförkortning.
8 Utvidgad försöksverksamhet
Det är viktigt att vi får mera kunskap om effekterna av en
arbetstidsförkortning, såväl företagsekonomiskt som
samhällsekonomiskt. För detta krävs en utvidgad försöksverksamhet med
sextimmarsdag inom nya sektorer och branscher; den bör initieras senast
år 2000. Underlaget måste vara brett för att se hur en förkortad arbetstid
kan påverka arbetslösheten inom olika branscher, skillnader mellan stora
och små företag, och vilka effekter som kan nås i form av en minskning
av arbetsrelaterade sjukdomar och arbetsskador. Vänsterpartiet menar att
det fordras någon form av statlig ekonomisk stimulans för arbetsgivare
som deltar i försöksverksamheten, villkorat med att den förkortade
arbetstiden ersätts med nyanställningar. Avslutningsvis konstaterar
Vänsterpartiet att det parlamentariska läget i riksdagen innebär att frågan
om arbetstidsförkortning lyfts in på den politiska dagordningen för
mandatperioden, något som också återspeglas i den aktuella politiska
debatten. Regeringen kommer att tillsätta en arbetsgrupp som har till
uppgift att fördjupa underlaget i arbetstidsfrågan, och där har frågan om
en arbetstidsförkortning sin självskrivna plats.
9 Hemställan
9 Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om utvidgad försöksverksamhet,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att arbetstidsförkortning inte genomförs
via avtal mellan arbetsmarknadens parter så avser riksdagen
lagstifta om en generell arbetstidsförkortning.