Beredskapsverksamhet i skogsbruket

I regeringens proposition 1997/98:158 som handlar om
uppföljningen av den svenska skogspolitiken finns det ett
avsnitt som heter "Röjning och gallring av skog". Av det
som där går att utläsa, kan man ganska omgående konstatera
att svenskt skogsbruk sammantaget framför allt röjer mindre.
Från 1990-talets början har de totala röjningsarealerna
sjunkit från drygt 350 000 ha per år till omkring 200 000 ha
per år. Skogsstyrelsen anser att det genom den eftersläpning
som uppstått, behöver röjas minst 300 000 ha per år.
Orsakerna till denna eftersläpning torde ingående behandlas
när denna proposition skall behandlas av riksdagen. Vi nöjer
oss i denna motion att konstatera faktum att
röjningsaktiviteten i svenskt skogsbruk sjunkit till en alldeles
för låg nivå för att vara acceptabel.

En viktig faktor som det faktiskt nu talas väldigt lite om, är att skogs-
styrelserna under både 1970- och 1980-talen hade en omfattande bered-
skapsverksamhet som framför allt var sysselsatt med röjningsarbete. Detta
arbete utfördes i huvudsak hos markägare där det förelåg svårigheter att
utföra åtgärden genom eget arbete eller på annat sätt. Beredskapen gav
dessutom uppskattade arbetstillfällen i framför allt glesbygd, som då liksom
nu har stora problem med sysselsättningen.

Vi anser att det vore rimligt att ur ett samhällsekonomiskt perspektiv åter-
igen föra en diskussion där den skogliga beredskapen har ett berättigande ur
flera synvinklar. Rent skogligt, men också av sysselsättningsskäl i gles- och
skogsbygd.

Vi anser att det finns starka skäl att prioritera medel till detta ändamål ur
befintliga arbetsmarknadsmedel.

Hemställan

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om skoglig beredskapsverksamhet.

Stockholm den 28 oktober 1998

Sven-Erik Österberg (s)

Ann-Kristine Johansson (s)