Vuxenmobbningen ingår som en del i ett utredningsuppdrag
som genomföres av arbetslivsdelegation vars slutbetänkande
väntas bli redovisat i juni 1999. Det är ett mycket bra
initiativ av regeringen och det är med spänd förväntan jag ser
fram emot delegationens redovisning av olika
ställningstaganden och förslag. Därutöver finns det
anledning att fundera på vilka erfarenheter rörande
vuxenmobbningen vi i Sverige kan ta del av
internationellt/nationellt, inom Europeiska unionen och de
nordiska länderna.
Jag tycker att det känns angeläget att inte bara överlämna fråge-
ställningarna kring vuxenmobbningen till forskarna och forskningen, utan att
samhället via staten pekar ut angelägna områden. Icke oväsentligt är det
faktum att förutom det stora mänskliga lidandet kostar det samhället utgifter i
storleksordningen 18 miljarder kronor per år. Det finns påståenden såsom att
i Sverige saknas i hög grad adekvat svensk forskning och svenska forsk-
ningsgrupper på området.
Definitionen om vuxenmobbingen som kränkande behandling i arbetslivet
är att dess första steg är att vederbörande blir illa och kränkande behandlad,
förolämpad, utfryst och utstött. Dess andra steg är kränkande behandling från
arbetsgivarens sida, där tjänsterätten sakligt och mänskligt ifrågasätts samt
förpassning ur arbetslivet på kränkande grund.
På tidigt 1990-tal utvecklades positivt SCB:s insamling av statistiska
uppgifter om antal anställda, som utsatts för kränkande behandling till att
avse å ena sidan internt av chefer och kolleger, å andra sidan externt av
patienter, klienter m.fl. Tidigare var dessa uppgifter hopslagna tillsammans
med uppgifter om hot och våld under samlingsrubriken psykosociala
arbetsskador.
Det finns gott om iakttagelser om vad som skapar mobbing, t. ex. hårdare
villkor, större konkurrens, tilltagande tystnad, oro och rädsla att bli av med
jobbet, behovet att skapa en syndabocken m.m. Empirisk forskning har ofta
stressinriktning som grund: negativ stress leder till frustration, irritation,
dåligt beteende och utstötningsmekanismer, desperata arbetsgivare och
suspekta uppsägningsgrunder. Detta kan i sin tur leda till skadade och
förvirrade människor, som aldrig får skeendet klart för sig. Många som råkar
illa ut får ingen hjälp, blir utslagna och kommer aldrig mer igen.
Vuxenmobbningsfrågeställningarna väcker otrevliga känslor och kan få
som resultat att nya syndabockar måste utses. Av tradition kan det ses som
bättre att behålla ett gammalt system som går ut på exempelvis att skaffa
ursäkter för att bli av med konkurrenter.
I den praktiska verksamheten har man kunnat konstatera att när kränkning
förelegat, har alltid funnits såväl föregångare som efterföljare. Kränkningen
är således led i ett system, t.ex. negativ stress, och arbetsplatsens problem.
Istället för att undersöka vad det är som skapar mobbing behöver man
undersöka vad det är som karaktäriserar goda arbetsplatser utan mobbing.
En god forskning bör ske utifrån sakliga argument och framförallt inriktas på
vad det är i arbetslivet som inte skapar mobbing.
Även den juridiska sidan av mobbningsproblematiken bör bli föremål för
riktad forskning. Ett problem kan vara de samverkansregler mellan
arbetsgivare och fack, som lägger mobbningsproblematiken i händerna på
det fackliga, lokala ombudet. Detta ombud kan sakna juridisk och social
utbildning, och har främst till uppgift att se till kollektivets bästa, men även
att klara ut den enskilde medlemmens behov. Är det lokala ombudet samma
person som skyddsombudet, kan här uppstå diskussioner kring rättssäker-
hetsproblemen, vilket den som är utsatt för mobbning kan sägas uppleva.
Brott mot mänskliga rättigheter är icke ovanliga i arbetslivet, och behöver
göras till föremål för undersökning. Man behöver också analysera tillämp-
ningen av brottsbalken i arbetslivet, som kan ge prov på företeelser som för-
olämpningar, förtal, hot och våld och därmed glida över gränsen till brotts-
lighet. Annan lagstiftning, vars tillämpning i arbetslivet behöver undersökas,
rör meddelandefriheten och yttrandefriheten. En arbetstagare kan exempelvis
åka ut ur arbetslivet på kränkande grund trots lagstadgad yttrandefrihet.
Diskussioner och forskning på området pågår i framförallt norra Europa
såsom Holland, Tyskland, Österrike och Schweiz. Även i Norge har sedan
länge vuxenmobbingen diskuterats och analyserats.
Insatserna inom Europeiska
unionen
Arbetsmarknadsfrågorna ligger långt framme på EU-
dagordningen och arbetsmarknadspolitikens sociala sidor
kan förväntas komma upp i sammanhanget, inte minst med
referens till Amsterdamfördragets art 13 rörande
antidiskriminering på traditionella områden.
Vid förfrågning hos EU-kommissionens generaldirektorat V, (direktorat
F.4 - Hälsa och säkerhet) har framkommit att arbete pågår rörande våld i
arbetslivet. Detta begrepp inkluderar med säkerhet också mobbning i
arbetslivet.
Frågan är föremål för diskussioner inom direktoratets Advisory Group for
Health and Safety (rådgivande grupp för hälsa och säkerhet). Denna grupp
består av två regeringsrepresentanter, två arbetsgivarrepresentanter och två
arbetstagarrepresentanter per land. En rapport kan förväntas under nästa år.
Samarbetet och erfarenhetsutbytet inom Europeiska unionen och mellan
länderna i Norden, kan och bör på olika områden förstärkas. Ett sådant
område är just åtgärder mot vuxenmobbning.
Detta är en viktig del av det humanitära och mänskliga utbytet mellan
människorna inom unionen. En stark union innehåller inte bara de ekono-
miska villkoren och fri rörlighet för varor, tjänster, kapital och människor,
utan bygger, inte minst, på de mänskliga relationerna mellan de boende runt
omkring i världen. Därför är det angeläget att erfarenhet och samarbete, även
omfattas av frågor såsom vuxenmobbning.
Hemställan
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om vuxenmobbning.