I nedanstående motion föreslår vi att riksdagen slår fast krav på att
arbetsmarknadsmyndigheterna utvecklar former för en nära dialog med
deltagare i olika arbetsmarknadspolitiska åtgärder.
1987 års förordning om den arbetsmarknadspolitiska verksamheten ställer
krav på arbetsförmedlingarna att tillsammans med den arbetslöse lägga fram
en individuell arbetsplan, som motverkar att han eller hon fastnar i
långtidsarbetslöshet. Därmed ställs höga krav på förmedlingarna att lyssna
till den enskildes synpunkter och också ta till vara hans eller hennes syn på
hur olika arbetsmarknadspolitiska åtgärder kan stärka hans/hennes
möjligheter på den öppna arbetsmarknaden.
Ändå möter vi ofta stor besvikelse bland många enskilda arbetssökande.
Man upplever att många åtgärder inte är meningsfulla och att den enskildes
erfarenheter inte tas till vara. Det gäller både innehållet i åtgärderna och
risker för att en åtgärd kan tränga ut jobb på den ordinarie arbetsmarknaden.
Vi menar därför att arbetsmarknadsmyndigheterna bör utveckla former för
dialog också med grupper av arbetssökande liksom bättre former för
utvärdering av olika praktikplatser och arbetsmarknadsutbildningar.
1987 års förordning bör därför kompletteras med krav på att arbets-
marknadsmyndigheterna utvecklar former för samråd med såväl enskilda
arbetssökande som grupper av arbetssökande vid utformning och uppföljning
av olika arbetsmarknadspolitiska åtgärder.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att arbetssökande enskilt och i grupp skall ges ökad möjlighet att
tillföra synpunkter på utformningen av olika arbetsmarknadspolitiska
åtgärder
Stockholm den 27 oktober 1998
Inger Lundberg (s)
Maud Björnemalm (s)
Hans Karlsson (s)
Nils-Göran Holmqvist (s)
Helena Frisk (s)