Målen för regionalpolitiken ska enligt riksdagsbeslut vara att
skapa hållbar tillväxt, rättvisa och valfrihet så att likvärdiga
levnadsvillkor skapas för medborgarna i hela riket. Dessa
mål gäller självfallet också för storstadsregionerna. I
Sveriges tre storstadsregioner bor 30 % av landets
befolkning. Det är viktigt att inse att utvecklingen i dessa
områden är av helt avgörande betydelse för hela Sveriges
utveckling framöver. Vi lever i en allt mer
internationaliserad ekonomi, där det är avgörande för landets
ekonomi att kunna dra till sig och behålla företag som är
framgångsrika på den internationella marknaden. Faktorer
som avancerad kunskapsproduktion och högre utbildning,
väl fungerande kommunikationer regionalt och
internationellt, samt välutbildad arbetskraft har därvid en
avgörande betydelse. Det är främst storstadsområdena som
har möjlighet att tillgodose de krav den internationella
marknaden ställer. De svenska storstadsområdena måste
hävda sig i en hård konkurrens med andra europiska
storstadsområden och det är därför av stor betydelse för hela
landet att storstadsområdena har den konkurrenskraft som
erfordras. Områden utanför storstadsregionerna är ofta inget
alternativ för företagens strategiska etableringar. Däremot
kan etableringar i storstadsområdena generera verksamhet i
andra delar av landet. Storstäderna har därför en särskild roll
som "tillväxtmotorer" för hela landet.
En verkningsfull storstadspolitik måste inbegripa aktiva medverkan från
statsmakterna i att undanröja hinder för den ekonomiska utvecklingen i
storstäderna. Under 90-talet har viktiga beslut tagits i den riktningen. De
stora infrastruktursatsningarna, utbyggnaden av högskoleutbildningen,
skatte- och kostnadsutjämningen samt regionreformerna är exempel på
detta. För Malmöregionens utveckling har Öresundsbron, citytunneln,
högskolan, kunskapslyftet och skatte- och kostnadsutjämningen avgörande
betydelse.
Storstäderna har under 1990-talet haft en relativt stark befolkningsökning.
Utvecklingen är bl.a. en följd av internationaliseringen, den etniska mång-
falden och de ökade kunskapskraven i arbetslivet. Befolkningsökningen
ställer stora krav på storstäderna. Grupper med stora behov av insatser och
service, som nyanlända invandrare, varav många är barnfamiljer, utgör ett
stort inslag i inflyttningen. Många av de inflyttade är ungdomar utan fast
förankring på arbetsmarknaden. Inflyttningen har stora effekter på social-
bidragskostnaderna, men ställer också krav på resurstillskott inom skola,
barnomsorg och arbetsmarknadsåtgärder.
Den pågående utvecklingen i storstäderna är en utmaning för den svenska
välfärdspolitiken och de principer den vilar på. Det gäller att ta tillvara
storstädernas tillväxtpotential och den sociala och kulturella dynamik de
möjliggör, utan att stora grupper i storstäderna lämnas utanför utvecklingen
och den sociala gemenskapen.
Internationell erfarenhet visar att en extremt hög arbetslöshet kan bli ett
bestående problem i delar av storstäderna, med tendenser till att arbets-
lösheten blir ett socialt arv som förs vidare mellan generationerna. En sådan
utveckling skapar en grogrund för en social struktur som präglas av om-
fattande och alltmer organiserad kriminalitet, etniska motsättningar, våld och
missbruk av alkohol och narkotika. Befolkningen i de negativt segregerade
områdena kommer att riskera att leva utanför samhällsgemenskapen och utan
hopp om förändring. Barns uppväxtförhållanden i de segregerade områdena
ger dem inga reella möjligheter att utbilda sig och utvecklas på likvärdiga
villkor och problemen cementeras efterhand.
Utvecklingen i de svenska storstadsområdena har inte gått lika långt som
den som kan iakttagas i många storstadsområden i västvärlden men ten-
denserna finns där. En genomtänkt, sammanhållen politik måste därför
formas för att häva den negativa segregationen och skapa förutsättningar för
utveckling och social gemenskap för hela befolkningen i storstäderna.
Situationen i Malmö
Situationen i storstadsområdena är i många avseende likartad
vad avser segregationen. Malmö har dock en särskilt utsatt
situation. Sedan 1985 har befolkningen i Malmö ökat med 21
000 personer varav 14 000 den senaste
4-årsperioden. Befolkningsökningen består nästan enbart av
personer med utländsk bakgrund, som nu uppgår till 28 % av
Malmös befolkning. Under den kommande tioårsperioden
väntas den yrkesverksamma befolkningen öka med 25 000
personer. Enbart för att upprätthålla dagens låga
förvärvsfrekvens krävs ett tillskott av ca 1500 arbetstillfällen
om året. Om förvärvsfrekvensen under en tioårsperiod ska nå
upp till riksgenomsnittet krävs ett tillskott av ca 2 500
arbetstillfällen per år.
Förvärvsfrekvensen uppgår f.n. till 61 % mot ca 74 för riket. Antalet öppet
arbetslösa uppgick i september 1998 till 7,8 % av befolkningen i åldern 16-
64 år. Motsvarande tal för riket var 4,5%.
Medelinkomsten är ca 7 % lägre än i riket. Socialbidragsberoendet är det
högsta i landet. Av Malmös befolkning hade 18 % socialbidrag någon gång
under 1997 och kostnaderna för socialbidragen uppgick till ca 3.500 kr per
invånare jämfört med ett riksgenomsnitt på 1 400 kr per invånare. Andelen
arbetslösa bland socialbidragstagarna uppgår till ca 60 %. Till detta kommer
en stor grupp på ca 4000 personer som är att betrakta som arbetslösa men
som ej är registrerade som arbetslösa.
Stöd för utveckling
Beslutet om Öresundsbron, citytunneln och Malmös nya
högskola skapar utan tvekan nya förutsättningar för tillväxt
och utveckling. De möjligheter som nu öppnar sig måste tas
tillvara genom offensiva satsningar i regionen. Regeringen
bör aktivt stödja det arbete som bedrivs i samverkan mellan
Malmö Kommun, regionala organ och näringslivet. Men det
räcker inte med näringspolitiska insatser och
infrastruktursatsningar. Om hela befolkningen ska ges
möjlighet till utveckling så måste den negativa segregationen
brytas. Några av de insatser som behövs för att understödja
en positiv utveckling är följande:
Näringspolitiska insatser
- I anslutning till Malmö högskola bör det tillskapas ett Soft Center där
utbildning och företag inom TV/film/video, kommunikation, under-
hållning, reklam och design m.m. samlas. Också utbildning och
forskning inom turistområdet bör tillskapas inom ramen för Malmö
högskola.
-
- Malmö högskola bör ges förutsättningar att utvecklas till ett
universitet.
-
- I Skåne finns en mängd organisationer som på olika sätt stödjer företag
och nyföretagande. I syfte att åstadkomma en bättre samordning bör ett
regionalt utvecklingscentrum för nyföretagare inrättas. Ett regionalt
riskkapital bör byggas upp och knytas till utvecklingscentrumet.
-
- Järnvägs- och väganslutningarna till Öresundsbron måste få en trafik-
och miljömässig god lösning. Beslutet om Citytunneln är ett steg i den
riktningen. Regeringen bör medverka till att också godstrafiken ges
gynnsamma förutsättningar genom byggandet av det yttre godsspåret.
-
- Skatte- och regelsystemen på den danska och svenska sidan av
Öresund måste samordnas, så att Öresundsområdet kan fungera som en
sammanhållen region när det gäller företagande, arbete och boende.
-
Arbetsmarknadspolitiska insatser
- De lokala arbetsmarknadsmyndigheterna måste ges i uppdrag att i
samverkan med kommunerna utveckla insatserna för de segregerade
områdenas befolkning som i stor utsträckning är marginaliserade på
arbetsmarknaden. Den arbetsmarknadspolitiska verksamheten i dessa
områden behöver stöd av tydliga mål.
-
- Den lokala arbetsförmedlingsorganisationen bör ges i uppdrag och få
resurser för att i segregerade områden samverka med kommunen i
gemensamma lokala arbetskontor.
-
- Förslag föreligger nu om att tillskapa utvecklingsavtal som möjliggör
en friare användning av de arbetsmarknadspolitiska medlen.En
ytterligare förstärkning av den lokala friheten och inflytandet bör ske.
Bidragen till arbetslösa och finansieringen av arbetsmarknadsåtgärder
uppgår till 4 miljarder kr i Malmö. Dessa medel bör disponeras fritt
inom ramen för en arbetsmarknadspolitisk frizon.
-
- Segregation och hög arbetslöshet drabbar invandrare särskilt hårt.
Större insatser måste göras bl.a. inom ramen för
arbetsmarknadspolitiken för att underlätta för invandrare att etablera
sig på arbetsmarknaden. Arbetsmarknadspolitiska insatser, utbildning
och språkträning måste kopplas ihop.
-
- I avvaktan på en större reform, där finansieringsansvaret för social-
bidragskostnaderna fördelas på ett rimligare sätt mellan stat och kom-
mun, bör en försöksverksamhet inledas i de utsatta bostadsområdena
med inriktning på de arbetslösa socialbidragstagarna. Staten bör ta ett
ökat ansvar för dessa kostnader samtidigt som kommunen förbinder sig
att aktivt medverka tillsammans med arbetsmarknadsmyndigheter i
lokala arbetskontor.-
- 10F-
- P
-
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om åtgärder för att främja sysselsättningen i Malmöregionen.
Stockholm den 27 oktober 1998
Lars-Erik Lövdén (s)
Leif Jakobsson (s)
Marie Granlund (s)
Britt-Marie Lindkvist (s)