Målen för regionalpolitiken ska enligt riksdagsbeslut vara att skapa hållbar tillväxt, rättvisa och valfrihet så att likvärdiga levnadsvillkor skapas för medborgarna i hela riket. Dessa mål gäller självfallet också för storstadsregionerna. I Sveriges tre storstadsregioner bor 30 % av landets befolkning. Det är viktigt att inse att utvecklingen i dessa områden är av helt avgörande betydelse för hela Sveriges utveckling framöver. Vi lever i en allt mer internationaliserad ekonomi, där det är avgörande för landets ekonomi att kunna dra till sig och behålla företag som är framgångsrika på den internationella marknaden. Faktorer som avancerad kunskapsproduktion och högre utbildning, väl fungerande kommunikationer regionalt och internationellt, samt välutbildad arbetskraft har därvid en avgörande betydelse. Det är främst storstadsområdena som har möjlighet att tillgodose de krav den internationella marknaden ställer. De svenska storstadsområdena måste hävda sig i en hård konkurrens med andra europiska storstadsområden och det är därför av stor betydelse för hela landet att storstadsområdena har den konkurrenskraft som erfordras. Områden utanför storstadsregionerna är ofta inget alternativ för företagens strategiska etableringar. Däremot kan etableringar i storstadsområdena generera verksamhet i andra delar av landet. Storstäderna har därför en särskild roll som "tillväxtmotorer" för hela landet.
En verkningsfull storstadspolitik måste inbegripa aktiva medverkan från statsmakterna i att undanröja hinder för den ekonomiska utvecklingen i storstäderna. Under 90-talet har viktiga beslut tagits i den riktningen. De stora infrastruktursatsningarna, utbyggnaden av högskoleutbildningen, skatte- och kostnadsutjämningen samt regionreformerna är exempel på detta. För Malmöregionens utveckling har Öresundsbron, citytunneln, högskolan, kunskapslyftet och skatte- och kostnadsutjämningen avgörande betydelse.
Storstäderna har under 1990-talet haft en relativt stark befolkningsökning. Utvecklingen är bl.a. en följd av internationaliseringen, den etniska mång- falden och de ökade kunskapskraven i arbetslivet. Befolkningsökningen ställer stora krav på storstäderna. Grupper med stora behov av insatser och service, som nyanlända invandrare, varav många är barnfamiljer, utgör ett stort inslag i inflyttningen. Många av de inflyttade är ungdomar utan fast förankring på arbetsmarknaden. Inflyttningen har stora effekter på social- bidragskostnaderna, men ställer också krav på resurstillskott inom skola, barnomsorg och arbetsmarknadsåtgärder.
Den pågående utvecklingen i storstäderna är en utmaning för den svenska välfärdspolitiken och de principer den vilar på. Det gäller att ta tillvara storstädernas tillväxtpotential och den sociala och kulturella dynamik de möjliggör, utan att stora grupper i storstäderna lämnas utanför utvecklingen och den sociala gemenskapen.
Internationell erfarenhet visar att en extremt hög arbetslöshet kan bli ett bestående problem i delar av storstäderna, med tendenser till att arbets- lösheten blir ett socialt arv som förs vidare mellan generationerna. En sådan utveckling skapar en grogrund för en social struktur som präglas av om- fattande och alltmer organiserad kriminalitet, etniska motsättningar, våld och missbruk av alkohol och narkotika. Befolkningen i de negativt segregerade områdena kommer att riskera att leva utanför samhällsgemenskapen och utan hopp om förändring. Barns uppväxtförhållanden i de segregerade områdena ger dem inga reella möjligheter att utbilda sig och utvecklas på likvärdiga villkor och problemen cementeras efterhand.
Utvecklingen i de svenska storstadsområdena har inte gått lika långt som den som kan iakttagas i många storstadsområden i västvärlden men ten- denserna finns där. En genomtänkt, sammanhållen politik måste därför formas för att häva den negativa segregationen och skapa förutsättningar för utveckling och social gemenskap för hela befolkningen i storstäderna.
Situationen i Malmö
Situationen i storstadsområdena är i många avseende likartad vad avser segregationen. Malmö har dock en särskilt utsatt situation. Sedan 1985 har befolkningen i Malmö ökat med 21 000 personer varav 14 000 den senaste 4-årsperioden. Befolkningsökningen består nästan enbart av personer med utländsk bakgrund, som nu uppgår till 28 % av Malmös befolkning. Under den kommande tioårsperioden väntas den yrkesverksamma befolkningen öka med 25 000 personer. Enbart för att upprätthålla dagens låga förvärvsfrekvens krävs ett tillskott av ca 1500 arbetstillfällen om året. Om förvärvsfrekvensen under en tioårsperiod ska nå upp till riksgenomsnittet krävs ett tillskott av ca 2 500 arbetstillfällen per år.
Förvärvsfrekvensen uppgår f.n. till 61 % mot ca 74 för riket. Antalet öppet arbetslösa uppgick i september 1998 till 7,8 % av befolkningen i åldern 16- 64 år. Motsvarande tal för riket var 4,5%.
Medelinkomsten är ca 7 % lägre än i riket. Socialbidragsberoendet är det högsta i landet. Av Malmös befolkning hade 18 % socialbidrag någon gång under 1997 och kostnaderna för socialbidragen uppgick till ca 3.500 kr per invånare jämfört med ett riksgenomsnitt på 1 400 kr per invånare. Andelen arbetslösa bland socialbidragstagarna uppgår till ca 60 %. Till detta kommer en stor grupp på ca 4000 personer som är att betrakta som arbetslösa men som ej är registrerade som arbetslösa.
Stöd för utveckling
Beslutet om Öresundsbron, citytunneln och Malmös nya högskola skapar utan tvekan nya förutsättningar för tillväxt och utveckling. De möjligheter som nu öppnar sig måste tas tillvara genom offensiva satsningar i regionen. Regeringen bör aktivt stödja det arbete som bedrivs i samverkan mellan Malmö Kommun, regionala organ och näringslivet. Men det räcker inte med näringspolitiska insatser och infrastruktursatsningar. Om hela befolkningen ska ges möjlighet till utveckling så måste den negativa segregationen brytas. Några av de insatser som behövs för att understödja en positiv utveckling är följande:
Näringspolitiska insatser
- I anslutning till Malmö högskola bör det tillskapas ett Soft Center där utbildning och företag inom TV/film/video, kommunikation, under- hållning, reklam och design m.m. samlas. Också utbildning och forskning inom turistområdet bör tillskapas inom ramen för Malmö högskola. - - Malmö högskola bör ges förutsättningar att utvecklas till ett universitet. - - I Skåne finns en mängd organisationer som på olika sätt stödjer företag och nyföretagande. I syfte att åstadkomma en bättre samordning bör ett regionalt utvecklingscentrum för nyföretagare inrättas. Ett regionalt riskkapital bör byggas upp och knytas till utvecklingscentrumet. - - Järnvägs- och väganslutningarna till Öresundsbron måste få en trafik- och miljömässig god lösning. Beslutet om Citytunneln är ett steg i den riktningen. Regeringen bör medverka till att också godstrafiken ges gynnsamma förutsättningar genom byggandet av det yttre godsspåret. - - Skatte- och regelsystemen på den danska och svenska sidan av Öresund måste samordnas, så att Öresundsområdet kan fungera som en sammanhållen region när det gäller företagande, arbete och boende. - Arbetsmarknadspolitiska insatser
- De lokala arbetsmarknadsmyndigheterna måste ges i uppdrag att i samverkan med kommunerna utveckla insatserna för de segregerade områdenas befolkning som i stor utsträckning är marginaliserade på arbetsmarknaden. Den arbetsmarknadspolitiska verksamheten i dessa områden behöver stöd av tydliga mål. - - Den lokala arbetsförmedlingsorganisationen bör ges i uppdrag och få resurser för att i segregerade områden samverka med kommunen i gemensamma lokala arbetskontor. - - Förslag föreligger nu om att tillskapa utvecklingsavtal som möjliggör en friare användning av de arbetsmarknadspolitiska medlen.En ytterligare förstärkning av den lokala friheten och inflytandet bör ske. Bidragen till arbetslösa och finansieringen av arbetsmarknadsåtgärder uppgår till 4 miljarder kr i Malmö. Dessa medel bör disponeras fritt inom ramen för en arbetsmarknadspolitisk frizon. - - Segregation och hög arbetslöshet drabbar invandrare särskilt hårt. Större insatser måste göras bl.a. inom ramen för arbetsmarknadspolitiken för att underlätta för invandrare att etablera sig på arbetsmarknaden. Arbetsmarknadspolitiska insatser, utbildning och språkträning måste kopplas ihop. - - I avvaktan på en större reform, där finansieringsansvaret för social- bidragskostnaderna fördelas på ett rimligare sätt mellan stat och kom- mun, bör en försöksverksamhet inledas i de utsatta bostadsområdena med inriktning på de arbetslösa socialbidragstagarna. Staten bör ta ett ökat ansvar för dessa kostnader samtidigt som kommunen förbinder sig att aktivt medverka tillsammans med arbetsmarknadsmyndigheter i lokala arbetskontor.- - 10F- - P - Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder för att främja sysselsättningen i Malmöregionen.
Stockholm den 27 oktober 1998
Lars-Erik Lövdén (s)
Leif Jakobsson (s) Marie Granlund (s) Britt-Marie Lindkvist (s)