Den arbetstagare som säger upp sig själv från en fast anställning avstängs
från a-kassan under 45 arbetsdagar. Undantag kan göras om synnerligen
starka hälsoskäl eller sociala skäl föreligger. Avstängningstiden utökades
för drygt två år sedan från 25 till 45 dagar, efter beslut av riksdagen.
Detta har kritiserats av bl a Arbetslöshetskassornas
samarbetsorganisation (SO) som menar att beslutet saknade ordentligt
underlag.
Förlängd avstängning motverkar sitt syfte.
Det politiska syftet med att utöka avstängningsperioden var att hushålla
med begränsade resurser. I tider av hög arbetslöshet tolereras inte att
anställda lämnar en fast tjänst utan att ha försörjningen ordnad på annat sätt
än genom arbetslöshetsförsäkringen. Miljöpartiet menar att detta bygger på
ett ogrundat antagande om att den som säger upp sig utan att kunna gå direkt
till en annan tjänst hamnar i långvarigt beroende av a-kassa. Enligt SO finns
inget belägg för detta. Man vet inte hur många av dem som ansöker om a-
kasseersättning efter egen uppsägning som får arbete under avstängnings-
perioden och aldrig behöver utnyttja försäkringen. Man saknar också
kunskap om ersättningsperiodens längd och karaktär för denna grupp.
Miljöpartiet anser att dessa förhållanden borde ha varit klarlagda innan
beslutet om förlängd avstängningsperiod fattades. Det finns all anledning att
göra en ordentlig analys både av faktiska förhållanden och av beslutets
eventuella inlåsningseffekter, samt att eventuellt ompröva beslutet.
Risk för inlåsningseffekter
Nuvarande förhållanden har enligt SO m fl med stor sannolikhet skapat
olyckliga inlåsningseffekter på arbetsmarknaden. En arbetstagare som
vill pröva sin förmåga inom annat område, men som inte kan gå direkt
till en fast tjänst, hindras från arbetslivsutveckling. Den som av olika skäl
inte trivs på en arbetsplats och fortfarande förmår göra något konstruktivt
åt situationen kan inte söka nytt arbete med stöd av a-kassa om inte han
eller hon i princip hunnit bli ett fall för sjukvården. De starkt avgränsade
skäl som medger rätt till a-kassa efter egen uppsägning riskerar att
anställda som inte vågar ta sig ifrån en fast tjänst mår allt sämre och
presterar allt sämre. Detta gagnar inte någon, vare sig samhället, den
enskilde, arbetsgivaren eller den arbetslöse som skulle kunna träda in om
tjänsten vakantsattes.
Ofrihet - trygghetens pris?
En studie gjord vid Arbetslivcentrum visar att så många som 25 % av alla
tillsvidareanställda upplever att de inte befinner sig i önskvärt yrke. Det
handlar ofta om arbetstagare som skulle kunna få en fast tjänst på annat
håll, men som inte vågar kasta loss, eftersom de riskerar att få ett svagare
anställningsskydd som nyanställd. En stor andel av dessa har tydliga
psykosomatiska problem som kan sättas i relation till upplevelsen av
inlåsthet; stress, huvudvärk, magont eller ren depression. Enligt studien
mår dessa människor rentav sämre än den referensgrupp av tillfälligt
anställda som också ingick i studien. Denna gav visserligen uttryck för
oro över bristande social trygghet. Men den relativa friheten som följer
med tillfälliga anställningarna kompenserade välbefinnandet i stort,
jämfört med det motsatta förhållandet för fast anställda.
Tidigare forskning vid Arbetslivscentrum har visat att över 70 % av
arbetskraften upplever att fast anställning ger den största sociala tryggheten
och att man därför föredrar sådan anställningsform framför projekt- och
visstidsanställningar. Av dessa två studier som vi här redogjort för, drar
Miljöpartiet slutsatsen att människor i hög grad kan och vill ta till sig den
ökade frihet och möjlighet till utveckling som den s k flexibla arbets-
marknaden ger. Men då måste trygghetssystemen i betydligt högre utsträck-
ning utformas så att tryggheten följer personen och inte anställningen.
Förslag till åtgärd
Ett första steg, enligt Miljöpartiets uppfattning, är att klarlägga vilka
inlåsningseffekter som idag råder på arbetsmarknaden p g a avstängning
från a-kassa och p g a gällande arbetsrättslagstiftning. En analys bör
göras av hur trygghetssystemen skall kunna reformeras så att de kan ge
social trygghet också i en flexibel och rörlig arbetsmarknad.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av att utreda eventuella samband mellan uppsägning på
egen begäran och behov av ersättning från a-kassa,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts angående behovet av att utreda inlåsningseffekter på
arbetsmarknaden i stort,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av att utreda vilka specifika inlåsningseffekter som den
förlängda avstängningsperioden från a-kassa har på arbetsmarknaden,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts angående behovet av att analysera hur trygghetssystemen skall kunna
anpassas till en flexibel arbetsmarknad.