Företagshälsovården i landet har blivit påtagligt försämrad sedan
statsbidragen till företagshälsovård togs bort den 1 januari 1993. I många
företag har den förebyggande verksamheten inom företagshälsovården
helt försvunnit. Detta förhållande kommer med all säkerhet att öka
arbetsskadefrekvensen inom några år. I vissa företag har man t.o.m. valt
att helt och hållet avstå från företagshälsovård.
De fackliga organisationerna har under lång tid försökt få till stånd en
avtalsreglering av företagshälsovården, men i många fall har man inte lyckats
få arbetsgivarparten att gå med på en avtalsreglering.
Frågan om arbetsmiljö och företagshälsovård är inte en enskild angelägen-
het för arbetsmarknadens parter, eftersom kostnaden för en dålig arbetsmiljö
till slut ändå alltid drabbar samhället som helhet i form av sjukskrivningar
och förtidspensioneringar. Det är därför nödvändigt att i lag föreskriva en
viss nivå på företagshälsovården i företagen.
En sådan lagstiftning bör vara dispositiv så att den kan anpassas i kol-
lektivavtal till de förhållanden som råder i olika branscher och företag.
Den viktigaste delen av en god företagshälsovård är det förebyggande
arbete som bedrivs i samverkan mellan skyddsingenjör, läkare och sjuk-
gymnast, för att förbättra arbetsmiljö och lära ut ergonomiskt riktiga arbets-
metoder. Företagshälsovården bör därför förutom den rena sjukvårdskompe-
tensen ha teknisk och ergonomisk kompetens och även kompetens rörande
den psykosociala miljön.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av en lagstiftning om företagshälsovård.
Stockholm den 27 oktober 1998
Kerstin Kristiansson (s)
Hans Stenberg (s)
Agneta Lundberg (s)
Susanne Eberstein (s)
Göran Norlander (s)