Motion till riksdagen
1998/99:A233
av Ronny Olander och Siw Wittgren-Ahl (s)

Övertidsarbete


Det finns många frågeställningar vad det gäller det totala
uttaget av tid som ligger utöver den normala arbetstiden för
vad som ingår i det egna anställningsavtalet. Normalt bör
frågan om övertid prövas mellan arbetstagare och
arbetsgivareorganisationer i kollektivavtal.
Icke oväsentligt är det dock att svensk lagstiftning ger ramar för det totala
och reglerade uttaget av övertid som får tas ut i anställningen. Tiden bör nu
vara mogen att ta ställning till en reducering och uppföljning av övertids-
uttaget inom arbetslivet, både den som officiellt kommer fram och den som
man kan förmoda inte gör det. Det finns förslag som bör prövas på för-
ändringar.
Förslag om förändringar
Enligt 8 § arbetstidslagen (1982:673) gäller att när det finns
särskilt behov av ökad arbetstid, får övertid tas ut med högst
48 timmar under en tid av fyra veckor eller 50 timmar under
en kalendermånad, dock med högst 200 timmar under ett
kalenderår (allmän övertid).
Arbetstidskommittén föreslog i sitt betänkande Arbetstid - längd, förlägg-
ning och inflytande (SOU 1996:145) att övertidsarbetet skulle begränsas till
100 timmar per år. Förslaget bör prövas.
Omfattning av övertidsarbetet
Det är svårt att ge en exakt siffra på omfattningen av
övertidsarbetet i Sverige eftersom det existerande statistiska
materialet inte är helt entydigt. Ofta används statistiken över
övertidsarbete bland arbetare inom industrin. Sedan ca tre år
tillbaka ligger andelen övertid på 4 à 4,5 procent. Detta kan
jämföras med perioden 1960-1996 då övertiden i industrin i
genomsnitt uppgick till 2,9 procent. För en enskild månad
var övertiden som högst i juli 1995 då den uppgick till 5,7
procent. I juni i år uppgick andelen övertidsarbete till 4,3
procent.
Det är i sammanhanget värt att notera att övertidsuttaget inom industrin
minskade relativt marginellt i samband med det dramatiska fallet i konjunk-
turen under början av 1990-talet. Minskningen uppgick till ca ½ procent-
enhet till knappt 3 procent. Inte ens i mycket djupa lågkonjunkturer går
således övertidsarbetet ner till noll. Det tycks med andra ord alltid finnas ett
behov av övertid, sett över hela ekonomin.
Behov av övertidsarbete uppstår eftersom det oavsett konjunkturläge alltid
finns företag med en oväntat stark orderingång. Dessa företag måste anpassa
sig till leveranskraven, vilket leder till att produktionsnivån varierar. För
att
minimera personalkostnaderna har företagen en personalstyrka som är
mindre än den som behövs vid toppar i produktionen.
Den allt hårdare internationella konkurrensen medför troligen att företagen
numera reagerar snabbare på efterfrågefall genom att minska antalet an-
ställda än vad som var fallet under 1980-talet och tidigare. Ett sådant
beteende, med en mer "slimmad" arbetsorganisation som följd, kan vara en
bidragande orsak till ett högt övertidsuttag.
Arbetskraftsundersökningarna (AKU) som Statistiska centralbyrån (SCB)
redovisar varje månad omfattar anställda på hela arbetsmarknaden. AKU är
den enda statistikkälla som för närvarande mäter övertiden inom alla
sektorer. I AKU är dock frågorna formulerade så att allt övertidsarbete inte
fångas upp. Om t.ex. en person är frånvarande p.g.a. sjukdom under del av
mätveckan, och senare samma vecka arbetar in den förlorade tiden på
övertid, registeras detta som en vecka med normalt antal timmar, utan
övertid. Detta förhållande medför att AKU tenderar att ge en för låg siffra på
det egentliga övertidsarbetet.
Enligt AKU uppgick antalet övertidstimmar till 1 986 166 i snitt under
årets första sex månader. Dessa övertidstimmar motsvarar knappt 50 000
arbetstillfällen. Frågan är dock hur stor del av övertidsuttaget som kan
omvandlas till nya arbeten utan att på sikt ge negativa effekter på konkur-
renskraft och företagens investeringsvilja som i sin tur skulle drabba
sysselsättningen.
Eftersom det saknas längre tidsserier över övertiden i AKU är det svårt att
avgöra om övertiden är onormalt stor. Om man antar att bilden i hela
ekonomin är ungefär likadan som för industrin skulle 28-36 procent av
övertiden utgöra övertid som avviker från det normala. Om denna andel av
övertiden kunde omvandlas till nya arbeten skulle det således röra sig om
14 000-18 000 arbeten.
I resonemang där övertidsarbetet omvandlas till nya arbetstillfällen bör
poängteras att kompetens och specialistkunnande är ett grundläggande
problem. Även från fackligt håll framförs att det ofta är nyckelpersoner som
arbetar övertid, vilka inte lätt kan ersättas. Ett annat problem är att det på
arbetsplatser med ett litet antal anställda inom varje kompetensområde kan
vara svårt att "omvandla" övertid till nya arbetstillfällen, eftersom över-
tidsarbetet inte alltid skulle räcka till en ny tjänst.
Enligt en undersökning som SKOP gjorde i oktober/november 1997 för
TCO:s räkning trodde endast 19 procent av företagsledarna att man, absolut
eller kanske, kunde minska övertidsuttaget i det egna företaget genom
nyanställningar. De flesta, 74 procent, trodde inte att man kunde minska
övertiden genom att nyanställa. Bland dem som planerade att öka antalet
anställda inom de tre närmaste månaderna trodde var tredje företagsledare att
man kunde minska övertidsuttaget genom nyanställningar.
Dold övertid
I AKU redovisas endast den övertid som ersätts med lön
eller kompensationsledighet. Det finns flera rapporter som
tyder på att övertidsarbete som inte ersätts har ökat på senare
tid.
Enligt den ovan nämnda SKOP-undersökningen var det 22 procent som
arbetade mycket eller ganska ofta övertid utan att registrera tiden. Ännu fler,
27 procent, angav att det förekom att de arbetade övertid utan att få betalt. I
denna grupp ingår dock de som får kompensation i ledig tid.
Med grund i detta resonemang finns skäl att både söka lösningar för att
begränsa övertiden och dessutom göra en översyn av hur statistiken på
området kan bli bättre. Den arbetsgrupp som nu ska tillsättas i
Regeringskansliet bör utifrån dessa ståndpunkter arbeta fram förslag på hur
arbetstidsfrågan bör bedrivas vidare.

Hemställan

Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om övertidsarbete.

Stockholm den 22 oktober 1998
Ronny Olander (s)

Siw Wittgren-Ahl (s)