Det finns många frågeställningar vad det gäller det totala uttaget av tid som ligger utöver den normala arbetstiden för vad som ingår i det egna anställningsavtalet. Normalt bör frågan om övertid prövas mellan arbetstagare och arbetsgivareorganisationer i kollektivavtal.
Icke oväsentligt är det dock att svensk lagstiftning ger ramar för det totala och reglerade uttaget av övertid som får tas ut i anställningen. Tiden bör nu vara mogen att ta ställning till en reducering och uppföljning av övertids- uttaget inom arbetslivet, både den som officiellt kommer fram och den som man kan förmoda inte gör det. Det finns förslag som bör prövas på för- ändringar.
Förslag om förändringar
Enligt 8 § arbetstidslagen (1982:673) gäller att när det finns särskilt behov av ökad arbetstid, får övertid tas ut med högst 48 timmar under en tid av fyra veckor eller 50 timmar under en kalendermånad, dock med högst 200 timmar under ett kalenderår (allmän övertid).
Arbetstidskommittén föreslog i sitt betänkande Arbetstid - längd, förlägg- ning och inflytande (SOU 1996:145) att övertidsarbetet skulle begränsas till 100 timmar per år. Förslaget bör prövas.
Omfattning av övertidsarbetet
Det är svårt att ge en exakt siffra på omfattningen av övertidsarbetet i Sverige eftersom det existerande statistiska materialet inte är helt entydigt. Ofta används statistiken över övertidsarbete bland arbetare inom industrin. Sedan ca tre år tillbaka ligger andelen övertid på 4 à 4,5 procent. Detta kan jämföras med perioden 1960-1996 då övertiden i industrin i genomsnitt uppgick till 2,9 procent. För en enskild månad var övertiden som högst i juli 1995 då den uppgick till 5,7 procent. I juni i år uppgick andelen övertidsarbete till 4,3 procent.
Det är i sammanhanget värt att notera att övertidsuttaget inom industrin minskade relativt marginellt i samband med det dramatiska fallet i konjunk- turen under början av 1990-talet. Minskningen uppgick till ca ½ procent- enhet till knappt 3 procent. Inte ens i mycket djupa lågkonjunkturer går således övertidsarbetet ner till noll. Det tycks med andra ord alltid finnas ett behov av övertid, sett över hela ekonomin.
Behov av övertidsarbete uppstår eftersom det oavsett konjunkturläge alltid finns företag med en oväntat stark orderingång. Dessa företag måste anpassa sig till leveranskraven, vilket leder till att produktionsnivån varierar. För att minimera personalkostnaderna har företagen en personalstyrka som är mindre än den som behövs vid toppar i produktionen.
Den allt hårdare internationella konkurrensen medför troligen att företagen numera reagerar snabbare på efterfrågefall genom att minska antalet an- ställda än vad som var fallet under 1980-talet och tidigare. Ett sådant beteende, med en mer "slimmad" arbetsorganisation som följd, kan vara en bidragande orsak till ett högt övertidsuttag.
Arbetskraftsundersökningarna (AKU) som Statistiska centralbyrån (SCB) redovisar varje månad omfattar anställda på hela arbetsmarknaden. AKU är den enda statistikkälla som för närvarande mäter övertiden inom alla sektorer. I AKU är dock frågorna formulerade så att allt övertidsarbete inte fångas upp. Om t.ex. en person är frånvarande p.g.a. sjukdom under del av mätveckan, och senare samma vecka arbetar in den förlorade tiden på övertid, registeras detta som en vecka med normalt antal timmar, utan övertid. Detta förhållande medför att AKU tenderar att ge en för låg siffra på det egentliga övertidsarbetet.
Enligt AKU uppgick antalet övertidstimmar till 1 986 166 i snitt under årets första sex månader. Dessa övertidstimmar motsvarar knappt 50 000 arbetstillfällen. Frågan är dock hur stor del av övertidsuttaget som kan omvandlas till nya arbeten utan att på sikt ge negativa effekter på konkur- renskraft och företagens investeringsvilja som i sin tur skulle drabba sysselsättningen.
Eftersom det saknas längre tidsserier över övertiden i AKU är det svårt att avgöra om övertiden är onormalt stor. Om man antar att bilden i hela ekonomin är ungefär likadan som för industrin skulle 28-36 procent av övertiden utgöra övertid som avviker från det normala. Om denna andel av övertiden kunde omvandlas till nya arbeten skulle det således röra sig om 14 000-18 000 arbeten.
I resonemang där övertidsarbetet omvandlas till nya arbetstillfällen bör poängteras att kompetens och specialistkunnande är ett grundläggande problem. Även från fackligt håll framförs att det ofta är nyckelpersoner som arbetar övertid, vilka inte lätt kan ersättas. Ett annat problem är att det på arbetsplatser med ett litet antal anställda inom varje kompetensområde kan vara svårt att "omvandla" övertid till nya arbetstillfällen, eftersom över- tidsarbetet inte alltid skulle räcka till en ny tjänst.
Enligt en undersökning som SKOP gjorde i oktober/november 1997 för TCO:s räkning trodde endast 19 procent av företagsledarna att man, absolut eller kanske, kunde minska övertidsuttaget i det egna företaget genom nyanställningar. De flesta, 74 procent, trodde inte att man kunde minska övertiden genom att nyanställa. Bland dem som planerade att öka antalet anställda inom de tre närmaste månaderna trodde var tredje företagsledare att man kunde minska övertidsuttaget genom nyanställningar.
Dold övertid
I AKU redovisas endast den övertid som ersätts med lön eller kompensationsledighet. Det finns flera rapporter som tyder på att övertidsarbete som inte ersätts har ökat på senare tid.
Enligt den ovan nämnda SKOP-undersökningen var det 22 procent som arbetade mycket eller ganska ofta övertid utan att registrera tiden. Ännu fler, 27 procent, angav att det förekom att de arbetade övertid utan att få betalt. I denna grupp ingår dock de som får kompensation i ledig tid.
Med grund i detta resonemang finns skäl att både söka lösningar för att begränsa övertiden och dessutom göra en översyn av hur statistiken på området kan bli bättre. Den arbetsgrupp som nu ska tillsättas i Regeringskansliet bör utifrån dessa ståndpunkter arbeta fram förslag på hur arbetstidsfrågan bör bedrivas vidare.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om övertidsarbete.
Stockholm den 22 oktober 1998
Ronny Olander (s) Siw Wittgren-Ahl (s)