I detta betänkande behandlas en rad motioner som rör
mänskliga rättigheter och svensk utrikespolitik.
Utskottet ställer sig bakom den av regeringen förda
politiken på MR-området i de fall som aktualiseras
av motionerna. Arbetet för att främja respekten för
mänskliga rättigheter bör enligt utskottet utgöra en
integrerad del i all utrikespolitik. FN:s
deklaration om de mänskliga rättigheterna, vars 50-
årsjubileum firades den 10 december 1998, är en
naturlig utgångspunkt för politiken på MR-området.
Hävdandet av universalitetsprincipen när det gäller
de mänskliga rättigheterna understryks av utskottet.
Likaså betonas principen att respekten för de
mänskliga rättigheterna är en internationell
angelägenhet. Det är därför ett gemensamt ansvar för
det internationella samfundet att påtala brott mot
de mänskliga rättigheterna där sådana begås. Sverige
måste framföra öppen och tydlig kritik när så är
befogat.
I behandlingen av motionerna berör utskottet en rad
centrala områden med anknytning till mänskliga
rättigheter. Såväl principiella och övergripande
frågor som situationen i en rad enskilda länder
behandlas. Utskottet besvarar eller avstyrker
samtliga motionsyrkanden.
Till betänkandet är fogat 7 reservationer och 6
särskilda yttranden.
Bilagt finns en förteckning över MR-konventioner och
ratifikationsstatus per den 31 december 1998.
Utskottets överväganden disponeras enligt följande:
1. Agerande för att främja de mänskliga
rättigheterna
2.
3. Dödsstraffet
4.
5. Kvinnans rättigheter
6.
7. Prenatal könsdiskriminering
8.
9. Homosexuellas rättigheter
10.
11. Barns rättssäkerhet i Norden och Baltikum
12.
13. Samerna i Sverige
14.
15. Anklagelser om utnyttjande av minderåriga
flickor i Bosnien-Hercegovina
16.
17. Fallet Alexander Nikitin i Ryssland
18.
19. Turkiet
20.
21. Assyriernas/syrianernas situation
22.
23. Algeriet
24.
25. Iran
26.
27. Fallet Mordechai Vanunu i Israel
28.
29. Södra Afrika
30.
31. Västsahara
32.
33. Sudan
34.
35. Kambodja
36.
37. Kina
38.
39. Taiwan
40.
41. Östtimor
42.
43. Colombia
44.
45. Cuba
46.
47. Guatemala
48.
49. Mexico
50.
Motionerna
1998/99:U601 av Eva Flyborg (fp) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av en oberoende
utredning av händelsen i Bosnien.
1998/99:U602 av Göran Lennmarker m.fl. (m) vari
yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att Sverige i den
bilaterala dialogen och inom EU bör verka för en
struktur för att främja och kontrollera respekten
för mänskliga rättigheter och demokrati i södra
Afrika,
1998/99:U603 av Inger René m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att Sverige i FN bör
verka för inlemmandet av Taiwans deltagande i det
internationella samarbetet,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att Sverige bereder
Taiwans representationskontor i Stockholm villkor
som är likvärdiga dem som kommer andra utländska
beskickningar till del,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om behovet av att lösa
frågan om dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige och
Taiwan,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om Sveriges aktiva
medverkan i EU när det gäller att slutföra
förhandlingar om Taiwans medlemskapsansökan i WTO.
1998/99:U604 av Lars Ohly m.fl. (v) vari yrkas
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att Sverige skall
agera för att öka respekten för yttrandefrihet och
mänskliga rättigheter på Cuba, bl.a. genom att
underlätta folkrörelsers och andra
frivilligorganisationers tidningsutgivning.
1998/99:U605 av Per Lager m.fl. (mp) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att agera på
internationell nivå för att fallet Nikitin skall
komma till en snar lösning i överensstämmelse med
åtaganden om de mänskliga rättigheterna och
grundläggande friheterna, inklusive om en rättvis
och oberoende rättegång, som Ryssland förbundit sig
respektera enligt sin författning, som part i FN:s
konventioner i ämnet samt som medlem i Europarådet
och OSSE.
1998/99:U606 av Margareta Viklund (kd) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att det assyriska
folket måste ges ett internationellt erkännande som
ett folk och behandlas som ett folk,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att Sverige i FN och
EU arbetar för att det assyriska folket skall ges
fullständiga medborgerliga rättigheter och rättsligt
skydd i sina hemländer Turkiet, Irak, Iran, Libanon
och Syrien,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att Sverige inom FN,
EU och i direkta kontakter med den turkiska
regeringen skall verka för att assyriska egendomar
tillerkänns de rättmätiga ägarna,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att Sverige inom FN
och EU arbetar för ett erkännande av assyriernas
flyktingstatus i enlighet med internationella
konventioner.
1998/99:U607 av Lennart Fridén (m) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av fasthet i
agerande mot Iran.
1998/99:U609 av andre vice talman Eva Zetterberg
m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att den svenska
regeringen i FN:s säkerhetsråd tar upp frågan om
uppfyllandet av villkoren i det guatemalanska
fredsavtalet i dess tre väsentligaste delar;
reformeringen av skattesystemet, införandet av ett
nytt rättssy-stem samt den konstitutionella
reformens genomförande,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att den svenska
regeringen inom FN agerar för en FN-mission i
Guatemala,
1998/99:U610 av andre vice talman Eva Zetterberg
m.fl. (v, kd, c, fp, mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om valobservatörer till
Västsahara,
1998/99:U611 av andre vice talman Eva Zetterberg
m.fl. (v, kd, c, fp, mp) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att Sverige inom EU verkar för
att handelsavtalet mellan Mexico och EU kopplas
samman med konkreta mekanismer när det gäller att
övervaka skyddet av de mänskliga rättigheterna i
Chipasprovinsen.
1998/99:U612 av andre vice talman Eva Zetterberg
m.fl. (v, kd, c, fp, mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att Sverige i FN, EU
och i andra internationella forum skall arbeta för
att de mekanismer som inrättas för att kontrollera
efterlevnaden av deklarationen om de mänskliga
rättigheterna ges större resurser,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att Sverige i FN, EU
och andra internationella forum skall verka för att
en delegation ges möjlighet att besöka och undersöka
våldet i Algeriet,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att Sverige i FN, EU
och i andra internationella forum skall verka för
att de paramilitära grupperna i Colombia upplöses,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att straffriheten
för brott mot de mänskliga rättigheterna i Colombia
upphör,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att en FN-rapportör
inrättas som följer utvecklingen när det gäller
efterlevnaden av de mänskliga rättigheterna i
Colombia,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att Sverige noga
skall följa vad som sker i Iran när det gäller
mänskliga rättigheter, framför allt när det gäller
Salman Rushdies säkerhet samt iranska kritikers
rättigheter och personliga säkerhet,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att Sverige när det
gäller EU:s dialog med Kina måste vara kritiskt och
vaksamt när det gäller de mänskliga rättigheterna i
Kina och de kinesiska myndigheternas uppträdande i
Tibet,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att regeringen via
EU skall verka för att Turkiets löften om att låta
FN:s arbetsgrupp mot försvinnanden och särskilda
rapportör om tortyr besöka Turkiet verkligen
uppfylls,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om att FN:s
särskilda rapportör och FN:s arbetsgrupp mot
försvinnanden skall ges möjligheter att röra sig
fritt i Turkiet,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om att Sverige
skall fortsätta och intensifiera sitt arbete för
dödsstraffets avskaffande både genom sina bilaterala
kontakter med länder som fortfarande har dödsstraff
och i mellanstatliga organ som FN, EU, OSSE och
Europarådet,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om att Sverige i
internationella forum skarpt bör kritisera och
protestera mot att man dömer ungdomar till döden och
mot den brutalisering som kommit till uttryck i USA
och Kina och andra länder när det gäller
dödsstraffet.
1998/99:U613 av andre vice talman Eva Zetterberg
m.fl. (v, s, m, kd, c, fp, mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att den svenska
regeringen i den kritiska dialogen med den iranska
regimen lägger tyngdpunkten på brotten mot mänskliga
rättigheter - särskilt när det gäller kvinnornas
rättigheter,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om politiska,
diplomatiska och ekonomiska punktåtgärder som en del
av den kritiska dialogen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att regeringen i
sina direkta relationer med den iranska regeringen
och i EU- och FN-sammanhang måste verka för att alla
fängslade författare och journalister frisläpps och
ges möjlighet att fritt ge ut sina verk, tidskrifter
och tidningar,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att den svenska
regeringen i olika internationella organ skall verka
för att omständigheterna kring flera författares
samt en rad politiskt och religiöst oliktänkande
människors död närmare granskas av en opartisk
humanitär organisation,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att Iran fortfarande
är en riskfyll plats för politiskt oppositionella
och religiöst oliktänkande, varför alla utvisningar
av människor som flytt från Iran av politiska
och/eller religiösa skäl måste upphöra,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att Sverige i
internationella forum skall göra sitt yttersta för
att förhindra ett blodigt krig mellan Iran och
talibanerna i Afghanistan.
1998/99:U615 av Lennart Fridén (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att stödja den
positiva utvecklingen vad gäller demokrati och
ekonomi i Taiwan,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om svensk
utrikespolitik vad gäller relationerna till Taiwan
och Folkrepubliken Kina,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att Taiwans
representationskontor i Stockholm ges den behandling
som svarar mot Sveriges exportkontor i Taipei.
1998/99:U616 av Per Lager m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om direkta samtal med
Israels regering om Mordechai Vanunus omedelbara
frigivning,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att regeringen,
ifall inte situationen för Vanunu klart förbättras,
bör föra upp frågan på FN:s agenda vad gäller brott
mot de mänskliga rättigheterna.
1998/99:U617 av Yvonne Ruwaida (mp) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att Sverige bör driva att
de homosexuellas rättigheter bör föras in i de
internationella konventionerna.
1998/99:U618 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp, v, c,
fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att Sveriges
regering, i säkerhetsrådet och annorstädes, aktivt
verkar för att Östtimor skall vara representerat i
de pågående trepartssamtalen om Östtimor,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att Sveriges
regering, i säkerhetsrådet och annorstädes, aktivt
stöder Ramos-Hortas fredsplan,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att Sverige, i
säkerhetsrådet och annorstädes, stöder Östtimors
rätt till självbestämmande genom en folkomröstning,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att Sverige inom
ramen för FN-organen agerar för att det timoresiska
folkets säkerhet garanteras genom en permanent
närvaro av FN,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att stödja idén om
civil fredsövervakning från oberoende NGO:er,
1998/99:U619 av Margareta Viklund (kd) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att stödja
fredsansträngningarna i Sudan,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att tillsätta
fältarbetare för arbete med mänskliga rättigheter i
Sudan.
1998/99:U620 av Margareta Viklund (kd) vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att stöd bör ges
till allmän utbildning och upplysningskampanjer för
att ändra attityder till flickors och kvinnors
människovärde och mänskliga rättigheter.
1998/99:U621 av Tommy Waidelich och Yilmaz Kerimo
(s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om
ökade kontakter med Turkiet.
1998/99:U622 av Karl-Göran Biörsmark och Elver
Jonsson (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att klart och
tydligt fördöma all kinesisk maktpolitik mot Taiwan,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om situationen i Tibet
och i Xinjiang,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om den fortsatta
utvecklingen mot demokrati i Hongkong,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om en återförening av
folken i Kina och Taiwan,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att inom ramen för
EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik verka
för att frågan om Taiwans representation i FN utreds
inom FN,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om Taiwans
representation i FN:s underorgan,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om skattefrihet för
Taiwans representationskontor i Stockholm,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att förstärka den
svenska representationen i Taipei,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att verka för att EU
upprättar ett informationskontor i Taipei,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om besöksvisering
för taiwanesiska medborgare till Sverige,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om Kinas
medlemskap i WTO,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om en konsekvent,
sammanhållen och uthållig strategi för stöd till
demokratisk utveckling och respekt för mänskliga
rättigheter i Folkrepubliken Kina.
1998/99:U623 av Murad Artin m.fl. (v, m, kd, c, fp,
mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att
frivilligorganisationernas arbete i MR-frågor i
Turkiet underlättas i enlighet med 1993 års
Wienkonferens om mänskliga rättigheter,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att Sverige skall
verka för att OSSE:s ordförandeskap får ha en
personlig representant i Turkiet,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att Sverige skall
verka för att Turkiet inbjuder en kompetent
undersökningsdelegation som under den s.k.
Moskvamekanismen på plats i Turkiet kan granska
kränkningar av de mänskliga rättigheterna inklusive
olika minoriteters rättigheter,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att Sverige bör
begära att Turkiet ratificerar 1967 års
tilläggsprotokoll till 1951 års flyktingkonvention i
dess helhet,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att Sverige nu skall
bevaka att FN:s särskilde MR-rapportörs besök
verkligen genomförs och att både rapportören och
WGEID får tillräckligt med tid i landet för att göra
grundliga utredningar genom intervjuer och andra
undersökningar,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att Sverige bör
uppmana Turkiet att ratificera FN:s konvention om
medborgerliga och politiska rättigheter samt dess
tilläggsprotokoll,
1998/99:U624 av andre vice talman Eva Zetterberg
m.fl. (v, s, m, kd, c, fp, mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om ökat svenskt
engagemang för att få till stånd förutsättningar för
en fredsprocess i Colombia,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om stöd till de
frivilliga organisationer som i Colombia arbetar för
att återupprätta respekten för mänskliga
rättigheter, motarbeta våldet och stödja våldets
offer,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om förstärkt bevakning
av mänskliga rättigheter,
4. att riksdagen beslutar ge talmanskonferensen i
uppdrag att utse en parlamentarisk delegation från
den svenska riksdagen till Colombia,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om behovet av att den
svenska regeringen i FN: säkerhetsråd verkar för att
en handlingsplan för fredsförhandlingar i Colombia
utarbetas av det internationella samfundet.
1998/99:U626 av Mariann Ytterberg och Hans Karlsson
(s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att Sverige bör
verka för minoritetsstatus, fullständiga
medborgerliga rättigheter och rättsligt skydd åt
assyrier/syrianer bl.a. i Turkiet,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om behovet av åtgärder
så att egendomsrätten respekteras och det
assyrisk/syrianska kulturarvet skyddas.
1998/99:U629 av Lena Ek och Marianne Andersson (c)
vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en
nationell handlingsplan rörande mänskliga
rättigheter i Sverige,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en
nationell handlingsplan rörande Sveriges agerande
inom området mänskliga rättigheter internationellt.
1998/99:U630 av Marianne Andersson m.fl. (c, kd, fp,
mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att minska våldet
och öka rättstryggheten i Kambodja,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om övervakning av de
lokala valen i Kambodja,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om stöd till FN:s MR-
kontor och den specielle MR-representant i Kambodja,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om övervakningen av
utvecklingen i Kambodja på FN:s årliga MR-
konferenser,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om försvar av de
kambodjanska MR-organisationernas självständighet,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om en rättegång mot de
ansvariga för folkmordet i Kambodja,
1998/99:U631 av Ewa Larsson m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att överläggningar
om tilläggsprotokollet om individuell klagorätt bör
påskyndas,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att den individuella
klagorätten bör omfatta all i konventionen reglerad
diskriminering av kvinnor,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att parallellt med
den individuella klagorätten bör även en
grupplagorätt införas,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att klagorätten bör
omfatta staters bristande uppfyllelser av sina
skyldigheter,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att CEDAW-kommittén
bör få rätt att genomföra muntlig och skriftlig
bevisföring mot allvarliga och systematiska
kränkningar av konventionen, samt rätt att kunna
föreslå åtgärder mot konventionsbrott.
1998/99:U632 av Margareta Viklund m.fl. (kd) vari
yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att med all kraft
motverka reservationer som inskränker fördragen om
mänskliga rättigheter,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att länder som är
överens på parlamentariker- eller regeringsnivå
driver förändringar i länder med stora problem när
det gäller mänskliga rättigheter,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att Sverige skall
vara pådrivande i EU, FN och andra politiska
organisationer för att dessa vid möten med den
kinesiska regimen skall påtala att övergrepp mot de
grundläggande mänskliga rättigheterna inte kan
accepteras,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att verka för ett
erkännande av det assyrisk/syrianska folket som
folkgrupp.
1998/99:U704 av Charlotta L Bjälkebring (v) vari
yrkas
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om barns
rättssäkerhet i de nordiska och baltiska länderna.
1998/99:U808 av Anne Ludvigsson m.fl. (s) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att inom ramen för
alla samarbetsprojekt på det sociala området samt på
demokrati- och jämställdhetsområdet bör
uppmärksamhet riktas på handeln med sexuella
tjänster och information om kvinnofridslagen ges.
1998/99:Ju709 av Barbro Westerholm m.fl. (fp) vari
yrkas
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om Sveriges
internationella arbete för att homo- och bisexuellas
rättigheter inte skall kränkas,
18. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om bistånd till
utvecklingsländer där homo- och bisexuellas
rättigheter kränks,
1998/99:So462 av Helena Bargholtz m.fl. (fp) vari
yrkas
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om att driva
frågan om rätten till fri abort internationellt,
1998/99:So466 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om arbete inom FN
för kvinnofrid.
1998/99:MJ257 av Ulf Björklund och Ulla-Britt
Hagström (kd) vari yrkas
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att snarast
underteckna ILO-konventionen om
ursprungsbefolkningar,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att Sverige i
Nordiska rådet verkar för att samerna i de nordiska
länderna erkänns som ursprungsbefolkning och ges
fullt medlemskap i rådet,
1998/99:A810 av Maria Larsson m.fl. (kd) vari yrkas
27. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om begreppet
mänskliga rättigheter, när det gäller kvinnornas
situation i u-länderna,
Utskottet
1. Agerande för att främja de mänskliga
rättigheterna
Sammanfattning av motionerna
Den 10 december 1998 firades 50-årsdagen av
antagandet av FN:s förklaring om de mänskliga
rättigheterna. Med högtidlighållandet av FN:s
förklaring som utgångspunkt tar flera motioner upp
frågan om åtgärder för att förverkliga de
universella rättigheterna i alla länder.
I flerpartimotion U612 (v, kd, c, fp, mp) betonas
att efterlevnaden av de mänskliga rättigheterna är
ett ansvar för alla. Motionärerna känner oro över
att de mekanismer som inrättats för att kontrollera
efterlevnaden - t.ex. FN:s särskilda rapportörer -
har för små resurser eller på andra sätt hindras
från att fullgöra sina viktiga uppgifter på ett
tillfredsställande sätt. I yrkande 1 krävs att
Sverige i FN, EU och andra internationella forum
arbetar för att de mekanismer som inrättats på MR-
området skall ges större resurser.
Motionärerna bakom U629 (c) menar att det är viktigt
att utvecklingen vad gäller de mänskliga
rättigheterna förs framåt även i Sverige. Trots
omfattande insatser och god vilja kan det diskuteras
om Sverige uppfyller samtliga förpliktelser i de
internationella MR-instrumenten. FN:s högkommissarie
för mänskliga rättigheter, Mary Robinson, har
efterlyst konkreta nationella handlingsplaner för
förverkligande av de åtaganden som FN:s
medlemsstater har gjort. I yrkande 1 begärs att
regeringen presenterar förslag till en sådan
handlingsplan rörande de mänskliga rättigheterna i
Sverige, och i yrkande 2 efterfrågas en
handlingsplan rörande Sveriges agerande i
internationella sammanhang inom området mänskliga
rättigheter.
Även i motion U632 (kd) betonas de mänskliga
rättigheternas universalitet. Det framhålls som
angeläget att alla stater ratificerar de
internationella fördrag som skyddar de mänskliga
rättigheterna och att de gör så utan inskränkande
reservationer. I yrkande 1 krävs att regeringen med
all kraft motverkar att andra stater gör
reservationer som inskränker de internationella MR-
fördragen. Motionärerna ser vidare stora svårigheter
för att förbättra situationen i vissa länder där
situationen är särskilt allvarlig. Som ett sätt att
förnya metoderna föreslås i yrkande 3 att länder som
är överens om förslag till åtgärder i länder med
stora MR-problem skall kunna driva dessa tillsammans
på parlamentariker- eller regeringsnivå, t.ex. genom
gemensamma besök.
Utskottets överväganden
I motion U612 (v, kd, c, fp, mp) yrkande 1
efterfrågas regeringens agerande för att FN, EU och
andra internationella organisationer som
kontrollerar efterlevnaden av de mänskliga
rättigheterna skall ges större resurser.
Sverige fäster allmänt stor vikt vid ett fungerande
system för internationell uppföljning vad avser
staters efterlevnad av mänskliga rättigheter. Härvid
avses såväl de kommittéer som är knutna till de
olika konventionerna rörande de mänskliga
rättigheterna som de olika tema- och landinriktade
rapportörerna som erhåller sina mandat av FN:s
kommission för mänskliga rättigheter. Under det
senaste årtiondet har, glädjande nog, ett stort
antal stater anslutit sig till de olika
konventionerna. Detta har dock fått till följd att
arbetsbördan för konventionernas
övervakningskommittéer har vuxit, utan att
resurstilldelningen till kommittéerna och
rapportörerna har ökat i motsvarande grad. Reformer
för att prioritera och effektivisera verksamheten
har diskuterats inom FN. Utskottet noterar med
tillfredsställelse att regeringen arbetat aktivt för
att det inom den reguljära FN-budgeten skall ges
förhöjda anslag till MR-högkommissariens kontor, som
svarar för service åt kommittéerna. Utskottet
noterar vidare att Sverige med frivilliga bidrag
stöder den verksamhet som bedrivs av land- och
temarapportörerna.
Därmed anses motion U612 (v, kd, c, fp, mp) yrkande
1 besvarad.
I motion U629 (c) yrkande 1 begärs att Sverige skall
presentera en nationell handlingsplan för
förverkligande av förpliktelserna i de
internationella MR-instrumenten, på så sätt som FN:s
högkommissarie för de mänskliga rättigheterna Mary
Robinson föreslagit alla länder. I yrkande 2
efterfrågas en handlingsplan för det svenska
agerandet i internationella forum.
Förslaget om nationell handlingsplan härrör från
Wienkonferensen 1993 om mänskliga rättigheter. Under
1997 gjorde högkommissarie Robinson en allmän
förfrågan till FN:s medlemsstater rörande den
nationella uppföljningen av Wienkonferensens
resultat. Regeringen lämnade i juli 1998 till FN:s
högkommissarie för de mänskliga rättigheterna en
redogörelse för hur Wien-deklarationen följts upp i
Sverige under de första fem åren. Beträffande en
särskild nationell handlingsplan för säkerställande
av de mänskliga rättigheterna i Sverige har
utskottet inhämtat att förslaget för närvarande
diskuteras inom Regeringskansliet. Utskottet noterar
att regeringen har rapporterat om de första fem
årens uppföljning av Wienkonferensen i Sverige. När
det gäller en särskild nationell handlingsplan ser
utskottet ingen anledning att förekomma regeringens
arbete. Rörande en handlingsplan för det svenska
agerandet på MR-området i internationella sammanhang
konstaterar utskottet att regeringen i Mänskliga
rättigheter i svensk utrikespolitik (skr.
1997/98:89) utförligt presenterade mål och
riktlinjer på MR-området. Med det övergripande målet
att bidra till att människor i andra länder får del
av i folkrätten garanterade friheter, skydd mot
övergrepp och en dräglig levnadsstandard,
identifierade regeringen fyra delmål:
1. regeringar skall påverkas att respektera de
mänskliga rättigheterna,
2.
3. de mänskliga rättigheterna skall genomsyra
arbetet i de globala och regionala
organisationerna,
4.
5. de internationella normerna för de mänskliga
rättigheterna skall ges djupare förankring och
vidare spridning,
6.
7. mekanismerna för att säkerställa respekten för
de överenskomna normerna skall göras
effektivare.
8.
Utskottet ställde sig i betänkande 1997/98:UU17
bakom den av regeringen föreslagna inriktningen.
Motion U629 (c) yrkandena 1 och 2 anses därmed
besvarad med vad ovan anförts.
I motion U632 (kd) yrkande 1 framförs att Sverige
bör motverka att andra stater gör reservationer mot
internationella MR-konventioner som inskränker
fördragens giltighet. I yrkande 3 anförs att länder
som är överens på regerings- och parlamentarikernivå
samarbetar för att driva på förändringar i länder
med stora MR-problem.
Internationell traktaträtt ger normalt utrymme för
stater att inlämna reservationer vid anslutning till
internationella konventioner. Denna möjlighet har
tyvärr missbrukats av många stater genom att de
anmält långtgående och svepande reservationer vid
ratificering av internationella MR-konventioner. Det
är svensk uppfattning att reservationer som kan
anses strida mot en konventions mål och syfte är
oförenliga med gällande traktaträtt. Sverige har
under många år aktivt motarbetat bruket av alltför
långtgående reservationer, bl.a. genom att som
fördragsslutande part anmäla invändningar. Sverige
har också varit pådrivande bakom en rad FN-
resolutioner som uppmanar stater att formulera
eventuella reservationer så avgränsat och precist
som möjligt, samt att stater regelbundet företar
översyn av sina reservationer i syfte att återta
dem.
När det gäller samarbete mellan regeringar och
parlament för att förbättra situationen i länder med
MR-problem konstaterar utskottet att sådant
samarbete är den bärande idén i det internationella
samarbetet på MR-området, t.ex. inom FN, EU, OSSE
och Europarådet. Även gemensamma besök företas inom
ramen för dessa multilaterala samarbeten.
Därmed anses motion U632 (kd) yrkandena 1 och 3
besvarad.
2. Dödsstraffet
Sammanfattning av motionen
Flerpartimotion U612 (v, kd, c, fp, mp) tar upp
frågan om dödsstraffets avskaffande. Vid det senaste
mötet i FN:s MR-kommission antogs återigen en
resolution med uppmaning till alla stater att
ansluta sig till det andra tilläggsprotokollet till
konventionen om mänskliga rättigheter, som syftar
till avskaffande av dödsstraffet. Trots att fler än
100 stater har avskaffat dödsstraffet de juro eller
de facto är utvecklingen i vissa länder oroande.
Motionärerna anför i yrkande 11 att regeringen bör
fortsätta och intensifiera arbetet för dödsstraffets
avskaffande, både i bilaterala kontakter och i FN,
EU, OSSE och Europarådet. Den ökande användningen av
dödsstraffet i vissa länder är också oroande, menar
motionärerna i yrkande 12. I Kina används
dödsstraffet i allt högre utsträckning. I Förenta
staterna har det rättsliga skyddet för dödsdömda
försämrats, samtidigt som minderåriga brottslingar
kan dömas till dödsstraff och psykiskt sjuka
människor har avrättats. Detta bör regeringen
kritisera skarpt i olika internationella forum.
Utskottets överväganden
Utskottet konstaterar att Sverige sedan många år
agerar för ett totalt globalt avskaffande av det
inhumana dödsstraffet. I avvaktan på att
dödsstraffet avskaffas världen över verkar Sverige
också för att dess tillämplighet och verkställande
så långt som möjligt inskränks och att det endast
utdöms och verkställs med iakttagande av de
begränsningar som finns i den internationella
rätten. Exempelvis deltog Sverige aktivt i
utarbetandet av den resolution om dödsstraffet som
antagits av FN:s MR-kommission de två senaste åren.
Sverige var också pådrivande inom EU för att anta
gemensamma riktlinjer för unionens fortsatta
agerande när det gäller dödsstraffet. Riktlinjerna
har bl.a. resulterat i att EU ofta gör gemensamma
framställningar till tredje land i enskilda fall.
Även i arbetet i regionala organisationer såsom OSSE
och Europarådet har Sverige varit aktivt i arbetet
mot dödsstraffet. Utskottet har också noterat att
utrikesministern i sitt anförande till FN:s MR-
kommission 1998 var en av de få som omnämnde den
ökande användningen av dödsstraffet i Kina och
Förenta staterna. Utskottet finner det därvidlag
särskilt anmärkningsvärt att det i en demokrati som
Förenta staterna i flera delstater utdöms och
verkställs dödsstraff mot minderåriga.
Det är otillfredsställande att flera av Europarådets
40 medlemsländer ännu inte har avskaffat
dödsstraffet för alla brott. Utskottet ser med
särskild oro på dödsstraffets fortsatta användning i
Ukraina. Utskottet välkomnar att de baltiska
länderna tagit steg mot att infria sina åtaganden
gentemot Europarådet att avskaffa dödsstraffet.
Motion U612 (v, kd, c, fp, mp) yrkandena 11 och 12
anses besvarad med vad utskottet anfört ovan.
3. Kvinnans rättigheter
Sammanfattning av motionerna
Motion U631 (mp) berör det internationella arbetet
för att stadfästa och säkra lika rättigheter för
kvinnor och män. För närvarande pågår uppföljningen
från kvinnokonferensen i Beijing 1995. Den
handlingsplan som antogs i enighet vid mötet i
Beijing håller nu på att genomföras i
medlemsländerna och i FN-systemet. Motionärerna
lyfter i det sammanhanget fram frågan om ett
tilläggsprotokoll om individuell klagorätt till
konventionen om avskaffande av allt slags
diskriminering av kvinnor (CEDAW). Förhandlingarna
om ett sådant tilläggsprotokoll har dragit ut på
tiden.
Motionärerna anför i yrkande 1 att regeringen bör
verka för att påskynda överläggningarna om ett
tilläggsprotokoll. I yrkande 2 föreslås att den
individuella klagorätten skall gälla alla former av
diskriminering av kvinnor som omfattas av
konventionen. Parallellt med den individuella
klagorätten bör det även införas en gruppklagorätt,
anförs det i yrkande 3. Motionärerna anser vidare
att klagorätten, förutom aktiva kränkningar av
kvinnors rättigheter, även bör omfatta staters
bristande uppfyllelser av sina skyldigheter (yrkande
4). Slutligen föreslås i yrkande 5 att den
övervakande CEDAW-kommittén bör få rätt att
genomföra muntlig och skriftlig bevisföring mot
allvarliga och systematiska kränkningar av
konventionen samt rätt att kunna föreslå åtgärder
mot konventionsbrott.
Frågan om integrering av kvinnofrågor i det
internationella utvecklingssamarbetet berörs i
motion So462 (fp). Befolkningsfrågor är därvidlag
ett särskilt viktigt område. I många
utvecklingsländer respekteras inte kvinnors rätt att
bestämma över sin egen hälsa. Kvinnors hälsoproblem
relateras ofta till barnafödande och aborter. Ett
viktigt mål för att främja kvinnors hälsa i världen
är därför att reducera sjuklighet och dödlighet som
beror på abort. Eftersom de största hälsoriskerna
förekommer i länder där abort är förbjuden, menar
motionärerna i yrkande 17 att regeringen
internationellt bör driva frågan om rätten till fri
abort och värna denna rätt när den är hotad.
I partimotion So466 (v) framförs att mäns våld mot
kvinnor har sitt ursprung i en patriarkalisk
maktstruktur. De förslag som riksdagen antagit med
propositionen om kvinnofrid är ett viktigt steg på
vägen mot ökad jämställdhet. På det internationella
området är FN:s barnkonvention och FN:s konvention
om avskaffande av allt slags diskriminering av
kvinnor de enda FN-konventioner som fördömer våld i
hemmet. I yrkande 15 hemställer Vänsterpartiet att
regeringen aktivt främjar ett samarbete mellan de
två konventionerna. I sammanhanget bör man verka för
att de frågor som berörs i FN:s resolution om våld
mot kvinnliga invandrare även tas upp.
Även kommittémotion A810 (kd) ägnas åt jämställdhet.
När det gäller kvinnors situation i
utvecklingsländerna framhålls att det oavsett ett
lands sociala, ekonomiska och kulturella
förhållanden måste finnas en balans mellan kvinnors
och mäns rättigheter. I många kulturer diskrimineras
dock flickor redan i späd ålder. I yrkande 27 begärs
att Sverige i FN och andra sammanhang skall verka
för att begreppet mänskliga rättigheter på ett
tydligare sätt omfattar kvinnans situation i
världen. Det svenska biståndet bör utgå från
mottagarländernas kultur och behov, med särskild
uppmärksamhet på kvinnors centrala funktion i familj
och samhälle.
Motion U808 (s) tar upp det svenska samarbetet med
Central- och Östeuropa inom jämställdhetsområdet.
Detta syftar till att stödja ländernas genomförande
av handlingsplanen från FN:s kvinnokonferens i
Beijing. I det sammanhanget vill motionärerna
särskilt lyfta fram den ökande prostitutionen i
Central- och Östeuropa och hemställer att frågan
uppmärksammas inom ramen för alla samarbetsprojekt
på det sociala området samt vad gäller demokrati och
jämställdhet.
Utskottets överväganden
Motionärerna bakom U631 (mp) yrkande 1 menar att
regeringen bör verka för att påskynda
förhandlingarna om ett tilläggsprotokoll för
individuell klagorätt till konventionen om
avskaffande av allt slags diskriminering av kvinnor
(CEDAW). Tilläggsprotokollet bör omfatta alla former
av diskriminering (yrkande 2), och en gruppklagorätt
bör också införas (yrkande 3). I yrkande 4 framförs
att även staters bristande uppfyllelse av
konventionen bör omfattas av klagorätten, och i
yrkande 5 begärs att den övervakande CEDAW-kommittén
bör få rätt att genomföra muntlig och skriftlig
bevisföring mot konventionen samt rätt att föreslå
åtgärder mot konventionsbrott.
Utskottet kan därvidlag konstatera att
förhandlingarna om ett fakultativt protokoll
(tilläggsprotokoll) till kvinnokonventionen är långt
framskridna men ännu ej avslutade. Årets förhandling
sker som tidigare i en särskild arbetsgrupp under
FN:s kvinnokommission under två veckor i mars.
Utskottet fäster vikt vid att förhandlingarna
avslutas så snart som möjligt och förutsätter att
detta även är regeringens ambition. Regeringen har
vidare redovisat målsättningen, bl.a. i skrivelsen
1997/98:89 Mänskliga rättigheter i svensk
utrikespolitik, att det fakultativa protokollet om
enskild klagorätt skall bli ett så effektivt
instrument som möjligt. Utskottet ställde sig bakom
denna inriktning. Underlåtenhet av en stat att
uppfylla sina förpliktelser är också
konventionsbrott. Att förbättra de mekanismer som
skall säkerställa respekten för de överenskomna
normerna på MR-området är en viktig uppgift.
Sverige har i denna och tidigare liknande
förhandlingar inte förespråkat att MR-konventioner
eller tilläggsprotokoll skall innehålla
gruppklagorätt. Brister i lagstiftning och andra
generella brister påpekas i samband med granskningen
av konventionsstaternas periodiska rapporter. Den
individuella klagorätten ger samtidigt alla
medborgare i en konventionsstat rätt att klaga över
bristande respekt för konventionens regler.
Det är vidare Sveriges uppfattning att
kvinnokonventionen redan i dag ger FN:s
kvinnokommitté rätt att på eget initiativ påbörja
ett undersökningsförfarande mot konventionsstater.
En direkt hänvisning om kommitténs initiativrätt i
det fakultativa protokollet skulle, enligt
utskottets mening, riskera att få en kontraproduktiv
verkan genom att vissa stater troligen skulle avstå
från att ratificera tilläggsprotokollet och därmed
inte anse sig bundna av denna del av konventionen.
Därmed avstyrks motion U631 (mp) yrkandena 3 och 5.
Yrkandena 1, 2 och 4 i samma motion anses besvarade
med vad ovan anförts.
I motion So462 (fp) yrkande 17 anförs att regeringen
bör driva rätten till fri abort och värna denna rätt
när den är hotad.
Rätten till fri abort är sedan länge en
kontroversiell fråga inom det internationella
samfundet. Den svenska uppfattningen, som utskottet
vid flera tillfällen bekräftat, är att kvinnans rätt
till fri abort är en del av hennes grundläggande
rätt att själv bestämma över sitt liv och sin hälsa.
I länder som förbjuder abort orsakar illegala
aborter ofta sjukdom och dödsfall. I slutdokumentet
från FN:s befolkningskonferens i Kairo inkluderades
kvinnans rätt till fri abort, något som Sverige hade
arbetat aktivt för. I deklarationen från FN:s
kvinnokonferens i Beijing 1995 poängterades
hälsoriskerna vid illegal abort, men rätten till fri
abort slogs inte explicit fast. Regeringen driver i
internationella sammanhang rätten till abort som en
prioriterad fråga och arbetar även för att vad som
uppnåtts normativt på området verkligen skall
implementeras. Vidare verkar Sverige genom biståndet
för fri abort, bl.a. genom stöd till lokala och
internationella grupper som driver denna fråga.
Utskottet ställer sig bakom regeringens politik på
detta område.
Därmed anses motion So462 (fp) yrkande 17 besvarad.
Motionärerna bakom So466 (v) yrkande 15 hemställer
att regeringen skall främja samverkan mellan FN:s
barn- och kvinnokonventioner, bl.a. för att bekämpa
våld i hemmet och våld mot kvinnliga invandrare.
Från svensk sida har ofta påpekats vikten av att
utnyttja samtliga FN:s konventioner för mänskliga
rättigheter i arbetet för att stärka skyddet för
kvinnors och flickors rättigheter. Konventionen mot
tortyr är t.ex. en utgångspunkt i kampen mot
könsstympning. Utskottet välkomnar också att UNICEF
under det senaste året presenterat studier som visar
hur barn- och kvinnokonventionerna samfällt kan
åberopas i arbetet mot våld mot kvinnor och flickor.
Utskottet anser med detta motion So466 (v) yrkande
15 besvarad.
I motion A810 (kd) yrkande 27 framhålls att Sverige
bör verka för att MR-begreppet på ett tydligare sätt
omfattar kvinnans situation i världen, med kvinnans
centrala funktion i familj och samhälle i åtanke.
Utskottet konstaterar att kvinnans situation sedan
länge är en högt prioriterad del av det svenska
biståndet. Jämställdhet är inte enbart ett viktigt
mål i sig, utan också ett medel för att bekämpa
fattigdom, stärka demokratin samt öka respekten för
de mänskliga rättigheterna. Inom det svenska
biståndet bedrivs ett spektrum av insatser, både
multi- och bilateralt, för att stärka kvinnans
ställning i utvecklingsländerna. Särskilda
ansträngningar har också gjorts för att integrera
ett jämställdhetsperspektiv i alla biståndsformer.
Motion A810 (kd) yrkande 27 anses därmed besvarad.
I motion U808 (s) hemställs att det inom det svenska
utvecklingssamarbetet med Central- och Östeuropa
vidtas åtgärder mot den ökande prostitutionen.
I riksdagens beslut (bet. 1997/98:UU12) om
utvecklingssamarbetet med Central- och Östeuropa för
perioden 1999-2001 ges riktlinjer för att
intensifiera samarbetet på det sociala området,
bl.a. genom insatser som stödjer ländernas egna
strävanden till reformering av hälso- och sjukvård
och social omsorg. Sverige arbetar vidare aktivt,
tillsammans med de övriga länderna inom
Östersjöstaternas råd och i EU, mot handel med
kvinnor och mot kommersiell sexuell exploatering av
barn. På initiativ av Sverige och Norge genomfördes
i Tallinn i september 1998 ett regionalt
uppföljningsmöte av Världskongressen mot kommersiell
sexuell exploatering av barn.
Utskottet anser motion U808 (s) besvarad med vad
ovan anförts.
4. Prenatal könsdiskriminering
Sammanfattning av motionen
I motion U620 (kd) påtalas att andelen kvinnor i
förhållande till män i Asien har sjunkit dramatiskt
under de senaste åren. Orsakerna är aborter av
flickfoster, undernäring och överarbete bland
kvinnor. Könsselektiv abort är vanligt förekommande
i Indien, Kina, Sydkorea, Taiwan, Singapore och
Malaysia. Kinas politik att endast tillåta ett barn
per familj har bidragit till problemet. Motionären
menar att det internationella samfundet varit
alltför tyst om den prenatala könsdiskrimineringen,
som utgör ett grovt brott mot de mänskliga
rättigheterna. I yrkande 3 anför motionären att
Sverige bör ge stöd till allmän utbildning och
upplysningskampanjer för att ändra attityder till
flickors och kvinnors människovärde och mänskliga
rättigheter.
Utskottets överväganden
Utskottet konstaterar att prenatal
könsdiskriminering är ett allvarligt problem i vissa
delar av världen. Denna form av diskriminering och
brist på jämställdhet bottnar i föreställningar om
mäns överhöghet och högre värde. I syfte att
motverka dessa fördomar arbetar Sverige genom ett
brett spektrum av åtgärder både multilateralt och
bilateralt för att förbättra kvinnans ställning. Att
kvinnan ges möjlighet att verka självständigt på
alla områden är en nyckel till ekonomisk utveckling,
demokrati och respekt för de mänskliga
rättigheterna. Detta är en grundtanke i det svenska
biståndet och i utrikespolitiken i övrigt. Inom MR-
biståndet bedrivs vidare en rad projekt som syftar
till att stärka kvinnans ställning och hennes
möjligheter att motsätta sig diskriminering, t.ex.
genom att sprida kunskap om FN:s konvention mot
diskriminering av kvinnor.
Därmed anses motion U620 (kd) yrkande 3 besvarad.
5. Homosexuellas rättigheter
Sammanfattning av motionerna
Den enskilda motionen U617 (mp) tar upp
homosexuellas rättigheter. Dessa nämns inte explicit
i FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna,
men kan anses omfattas av förbudet mot godtyckliga
ingripanden i fråga om privatlivet samt vars och ens
frihet att utveckla sin egen personlighet. Synen på
homosexualitet och homosexuellas situation varierar
dock kraftigt mellan olika länder. I många länder
existerar förbud mot homosexuellt umgänge.
Homosexuella utsätts för diskriminering och
förföljelse i ett stort antal länder. Motionären
anser att Sverige bör vara en drivande kraft för att
värna om de homosexuellas rättigheter och verka för
att homosexuellas rättigheter förs in i FN:s
konventioner om mänskliga rättigheter.
Även motionärerna bakom Ju709 (fp) anser att
regeringen i internationella sammanhang såsom FN och
EU bör arbeta för att homo- och bisexuellas
rättigheter inte kränks (yrkande 17). Regeringen bör
bl.a. verka för att länder som söker medlemskap i EU
respekterar homo- och bisexuellas grundläggande
rättigheter. Homo- och bisexuellas situation är
särskilt svår i många utvecklingsländer. I yrkande
18 anförs att Sverige bör ställa krav på
biståndsmottagande länder att respektera homo- och
bisexuellas rättigheter.
Utskottets överväganden
I FN:s konventioner om de mänskliga rättigheterna
nämns inte explicit homo- och bisexuellas
rättigheter. Frågan om sexualitet berörs inte
uttryckligen i någon konvention, varken vad gäller
hetero- eller homosexuella. Homo- och bisexuellas
rättigheter kan dock anses skyddade bl.a. genom
principen om icke-diskriminering i FN:s MR-
konventioner. Vidare stadgar konventionen för
politiska och medborgerliga rättigheter om skydd åt
vars och ens privatliv.
Det är således utskottets åsikt att homosexuellas
rättigheter är skyddade av FN:s befintliga MR-
konventioner. Att främja respekten för människors
grundläggande fri- och rättigheter är en central del
av svensk utrikes- och biståndspolitik. I detta
arbete har Sverige och EU-länderna som grupp, bl.a.
under och efter FN:s kvinnokonferens i Peking 1995,
sökt motverka diskriminering av homo- och bisexuella
genom att kräva full respekt för varje individs rätt
till sin sexualitet. Dessa krav har sedan följts upp
såväl multilateralt, inom bl.a. FN, som bilateralt i
dialog med enskilda länder. Sverige ställer krav på
respekt för de mänskliga rättigheterna på alla
länder och framför det i dialogen med såväl länder
som mottar svenskt bistånd som till kandidatländer
till EU. Utskottet utgår från att Sverige fortsätter
att vara drivande i frågan om homosexuellas
rättigheter.
Motionerna U617 (mp) och Ju709 (fp) yrkandena 17 och
18 anses besvarade med vad utskottet ovan anfört.
6. Barns rättssäkerhet i Norden och
Baltikum
Sammanfattning av motionen
I kommittémotion U704 (v) yrkande 11 anförs att det
nordiska samarbetet fungerar väl på frivillig basis
och med konsensusbeslut som grund. Att hjälpa de
baltiska länderna att stärka rättssäkerheten i
allmänhet och skyddet för barn i synnerhet framhålls
som en viktig del av det nordiska samarbetet.
Motionärerna hemställer att arbetet för att stärka
barns rättssäkerhet i Baltikum ges fortsatt stöd. Ny
lagstiftning som stärker barnens ställning behövs
och den som redan finns måste tillämpas i praktiken.
Alla former av exploatering av barn måste bekämpas.
Utskottets överväganden
Barns rättsliga skydd i främst närområdet har
uppmärksammats av Nordiska rådet, som gett Nordiska
ministerrådet och de enskilda nordiska länderna
vissa rekommendationer på området. Vid Nordiska
rådets möte i november 1998 presenterade
socialförsäkringsminister Maj-Inger Klingvall en
rapport och handlingsplan för att förbättra barnens
situation i närområdet. Socialförsäkringsminstern
har vidare inbjudit ansvariga ministrar inom
Östersjöstaternas råd till en konferens i mars 1999
för att diskutera områden och former för det
fortsatta regionala samarbetet kring utsatta barn.
Utskottet välkomnar regeringens aktiva arbete på
detta viktiga område.
Därmed anses motion U704 (v) yrkande 11 besvarad.
7. Samerna i Sverige
Sammanfattning av motionen
Motion MJ257 (kd) tar upp samernas ställning i
Sverige. Motionärerna anser det vara angeläget att
stärka det samiska folkets språk och kultur.
Därvidlag är det särskilt angeläget att stärka
sametingets ställning. Rennäringen, som är av
avgörande betydelse för samerna, befinner sig för
närvarande i kris och är i stort behov av ökat stöd.
På det internationella planet anförs i yrkande 6 att
Sverige bör ratificera ILO-konventionen 169 om
ursprungsbefolkningar. De hinder som tidigare
funnits kring konventionens artikel 14 som gäller
rätten till mark bör nu vara undanröjda. Vidare bör
samerna ges ställning som ursprungsbefolkning och
fullvärdig medlem i Nordiska rådet, menar
motionärerna i yrkande 7.
Utskottets överväganden
Rörande en svensk anslutning till ILO-konventionen
om ursprungsbefolkningar konstaterar utskottet att
regeringen tillsatt en särskild utredning i frågan.
Utskottet ser ingen anledning att föregripa
utredningens slutsatser.
Frågan om samernas deltagande i det nordiska
samarbetet har varit föremål för utredning och
diskussion vid ett flertal tillfällen. Såväl
Nordiska rådet som Nordiska ministerrådet stöder
samarbete med samerna i olika former. Utskottet har
i tidigare sammanhang (bl.a. i bet. 1995/96:UU23)
erinrat om det arbete som bedrivits inom ramen för
exempelvis Nordiska Samiskinstitutets verksamhet,
som finansieras via Nordiska ministerrådets budget.
Enligt Helsingforsavtalet skall Nordiska rådets
medlemmar vara ledamöter av ett lands eller ett
självstyrt områdes folkrepresentation. Vid tidigare
behandling av frågan i Nordiska rådet har samerna
inte befunnits uppfylla detta krav. Utskottet
noterar att frågan för närvarande åter bereds i
Nordiska rådet. Utskottet avvaktar rådets vidare
behandling av frågan.
Motion MJ257 (kd) yrkandena 6 och 7 avstyrks därmed.
8. Anklagelser om utnyttjande av minderåriga
flickor i Bosnien-Hercegovina
Sammanfattning av motionen
Motion U601 (fp) hänvisar till uppgifter i spansk
press om att den spanska underrättelsetjänsten
hävdat att män ur de internationella fredsfrämjande
styrkorna i Bosnien-Hercegovina sexuellt utnyttjat
minderåriga flickor. Natos generalsekreterare Javier
Solana har kallat anklagelserna grundlösa.
Uppgifterna stöds dock av många på plats.
Den amerikanske överbefälhavaren i Bosnien har
tillsatt en intern militär utredning. Motionären
välkomnar detta som ett första steg, men anser
samtidigt det vara olämpligt att den egna kåren
utreder de påstådda övergreppen. Blotta misstanken
om sådana övergrepp borde vara nog för att tillsätta
en oberoende utredning. Motionärerna finner det
orimligt att människorna i ett krigshärjat land inte
skall kunna känna tillit till de trupper som är
satta av det internationella samfundet att skydda
dem. Det hemställs därför att riksdagen ger
regeringen till känna att det föreligger ett behov
av en oberoende utredning av de påstådda händelserna
i Bosnien.
Utskottets överväganden
Utskottet ser med oro på de rykten som cirkulerar om
kränkningar av minderåriga flickor och noterar att
SFOR-chefen i Bosnien påbörjat en utredning kring
vad som hänt. Även chefen för FN:s civilpolismission
i Bosnien har beslutat att genomföra en liknande
granskning. Utskottet har inhämtat att regeringen,
så snart klarhet bringats i denna fråga, kommer att
ge spridning åt de delar av utredningarna som blir
officiella.
Utskottet konstaterar att om dessa utredningar
skulle bli utsatta för omfattande kritik så bör
regeringen vara beredd att verka för att en ny
oberoende utredning genomförs.
Utskottet anser också att Sverige internationellt
måste verka för att insatser görs - inom FN, EU,
OSSE och andra organisationer - för att bättre
förbereda och utbilda soldater och annan personal
som deltar i internationella operationer om vilka
krav som ställs på dem. I konfliktområden måste
civilbefolkningen ha en självklar tilltro till och
förtroende för den fredsfrämjande personal som finns
i området.
Motion U601 (fp) anses därmed besvarad.
9. Fallet Alexander Nikitin i Ryssland
Sammanfattning av motionen
Motion U605 (mp) anför att allvarliga brott mot de
mänskliga rättigheterna begås i Ryssland och tar upp
det enskilda fallet Alexander Nikitin. Den 7
februari 1996 arresterades Nikitin i S:t Petersburg
och anklagades för spionage och förräderi, något som
kan leda till dödsstraff eller 10-15 års fängelse.
Enligt den federala säkerhetstjänsten skulle Nikitin
ha röjt hemliga militära uppgifter då han för den
norska miljöorganisationen Bellonas räkning
sammanställt en miljörapport om norra marinens baser
i och kring Murmanskområdet. Nikitin hävdade dock
att han endast använt uppgifter från öppna källor.
Efter tio månader släpptes Nikitin ur häktet mot
att han undertecknade en skriftlig förbindelse om
reseförbud. Frisläppandet hängde samman med att
Rysslands biträdande riksåklagare underkände
utredningen. I september 1997 ställdes dock Nikitin
inför nya anklagelser av den ryska hemliga polisen.
Rättegången, som hölls bakom lyckta dörrar, avbröts
kort efter att den inletts.
Mot bakgrund av bristen på respekt för de mänskliga
rättigheterna i Ryssland begär motionärerna att
regeringen agerar internationellt för att fallet
Nikitin skall komma till en snar lösning i enlighet
med de åtaganden som Ryssland gjort vid
undertecknandet av FN:s MR-konventioner samt som
medlem i Europarådet och OSSE.
Utskottets överväganden
Utskottet, som tidigare har behandlat fallet
Nikitin, noterar att det väckt stor uppmärksamhet
internationellt, inte minst i Norge. Senast i
betänkande 1997/98:UU17 anfördes att utskottet
utgick från att Ryssland kommer att leva upp till
sina internationella åtaganden och förutsatte att
den svenska regeringen fortsätter att verka för att
så sker.
Utskottet vidhåller denna uppfattning och vill
framhålla vikten av att Ryssland lever upp till sina
MR-åtaganden i Europarådet och i andra
internationella organ. Utskottet konstaterar att
regeringen redovisat (senast i kammardebatt i
oktober 1998) att man är bekymrad över hanteringen
av fallet Nikitin och att frågan har tagits upp i
bilaterala samtal.
Motion U605 (mp) anses därmed besvarad.
10. Turkiet
Sammanfattning av motionerna
I tre motioner, U612 (v, kd, c, fp, mp), U621 (s)
och U623 (v, m, kd, c, fp, mp) behandlas situationen
beträffande de mänskliga rättigheterna i Turkiet.
Trots vittgående löften från den turkiska regeringen
om reformer har de förbättringar som hittills
genomförts varit ringa. Övergrepp fortgår i stor
skala. Systematisk och omfattande tortyr förekommer.
Den bristande respekten för mänskliga rättigheter
hänger samman med Turkiets politik att till varje
pris slå vakt om landets enhet. Kraven på denna
enhet medför att varje tendens till självstyre på
etniska eller religiösa grunder ses som hot mot den
turkiska staten, och grundläggande universella
mänskliga rättigheter sätts ur spel. Det är inte
bara kurder och assyrier/syrianer som periodvis
utsätts för en hårdhänt assimileringspolitik. Även
armenier, grekisk-ortodoxa och aleviter ses som ett
hot mot staten och utsätts för diskriminering och
förtryck (alevismen, vars anhängare utgör den
största minoriteten i Turkiet, är en islamisk sekt
som ofta beskrivs som kättersk). Det är nödvändigt
att det internationella samfundet upprätthåller ett
ständigt tryck på Turkiet för att förmå landet att
finna en lösning på problemen inom ramen för de
internationella åtaganden som landet gjort vad
gäller de mänskliga rättigheterna och grundläggande
friheterna samt de löften som givits om att stoppa
bruket av tortyr.
I flerpartimotion U612 (v, kd, c, fp, mp) yrkande 9
anförs att Sverige via EU bör verka för att Turkiets
löften om att låta FN:s arbetsgrupp mot
försvinnanden och särskilda rapportör om tortyr
besöka Turkiet verkligen uppfylls. I yrkande 10
begärs att regeringen skall verka för att FN:s
särskilda rapportör och FN:s arbetsgrupp mot
försvinnanden skall ges möjlighet att röra sig fritt
i Turkiet.
Motion U621 (s) behandlar det faktum att Turkiet
inte uppfyller Köpenhamnskriterierna, dvs. de krav
EU-länderna ställer på blivande medlemmar vad gäller
demokrati och respekt för de mänskliga
rättigheterna. Motionärerna menar att det trots
denna brist är viktigt att hålla en levande dialog
med Turkiet. Samarbete inom forskning och utbildning
nämns som exempel på områden där kontakterna kan
utvecklas. Även ett utbyte mellan svenska och
turkiska parlamentariker bör övervägas.
I flerpartimotionen U623 (v, m, kd, c, fp, mp)
yrkande 1 anförs att regeringen bör verka för att
frivilligorganisationernas arbete med mänskliga
rättigheter i Turkiet underlättas i enlighet med
1993 års MR-konferens i Wien. I yrkande 2 framförs
att regeringen bör verka för att OSSE får ha en
representant i Turkiet.
Sverige bör vidare, enligt yrkande 3, verka för att
Turkiet inbjuder en kompetent
undersökningsdelegation som, under den s.k.
Moskvamekanismen, på plats i Turkiet, kan granska
MR-situationen och behandlingen av olika
minoriteter. I yrkande 4 begärs att Sverige verkar
för att Turkiet ratificerar 1967 års
tilläggsprotokoll till 1951 års flyktingkonvention.
I yrkande 5 begärs vidare att regeringen bevakar
att FN:s särskilde MR-rapportörs besök i Turkiet
verkligen genomförs, samt att både rapportören och
FN:s arbetsgrupp mot ofrivilliga försvinnanden ges
tillräckligt med tid i landet för att göra grundliga
utredningar. Slutligen krävs i yrkande 6 att Sverige
bör uppmana Turkiet att ratificera FN:s konvention
om medborgerliga och politiska rättigheter samt dess
tilläggsprotokoll.
Utskottets överväganden
Utskottet har under en lång rad av år utförligt
behandlat situationen i Turkiet såvitt avser
respekten för de mänskliga rättigheterna och olika
minoriteters situation (senast i bet. 1997/98:UU17).
I motion U621 (s) understryks vikten av att hålla
en levande dialog med Turkiet.
Utskottet konstaterar att Sverige aktivt verkar för
att EU:s förslag till en europeisk strategi för
Turkiet skall kunna genomföras. Sverige har betonat
Turkiets eget ansvar att komma till rätta med en rad
problem som berör områdena demokrati, pluralism,
respekt för de mänskliga rättigheterna och skydd av
minoriteter. En politisk dialog bör föras såväl
bilateralt som mellan EU och Turkiet. Utskottet
noterar härvid att regeringen har förklarat sig
öppen för en fortsatt bred dialog med Turkiet inom
olika områden och på olika nivåer, bl.a. inom ramen
för Euroislam-projektet. Utskottet noterar också
riksdagens deltagande i den bilaterala dialogen,
såväl i samband med delegationsbesök i Turkiet som
vid besök i riksdagen av företrädare för Turkiet.
Därmed anser utskottet motion U621 (s) besvarad.
I motion U623 (v, m, kd, c, fp, mp) yrkande 1 begärs
ett tillkännagivande om att regeringen bör verka för
att frivilligorganisationernas arbete med mänskliga
rättigheter i Turkiet underlättas, och i yrkande 2
framförs att regeringen bör verka för att OSSE får
ha en representant i Turkiet. Sverige bör vidare
(yrkande 3) verka för att en kompetent
undersökningsdelegation som, under den s.k.
Moskvamekanismen, kan granska kränkningar av de
mänskliga rättigheterna inklusive olika minoriteters
rättigheter, och i yrkande 4 begärs att Sverige
verkar för att Turkiet ratificerar 1967 års
tilläggsprotokoll till 1951 års flyktingkonvention i
dess helhet, genom att avskaffa de geografiska
begränsningar Turkiet har infört i förhållande till
tilläggsprotokollet.
Utskottet ser med oro på att lokala
frivilligorganisationer i Turkiet arbetar under
mycket svåra förhållanden och noterar som positivt
att regeringen även fortsättningsvis avser att ge
stöd till turkiska icke-statliga organisationer som
arbetar för demokrati och mänskliga rättigheter.
Utskottet anser att OSSE fyller en viktig funktion
i arbetet med att främja respekten för demokrati och
mänskliga rättigheter. Inom OSSE har det från
nordisk sida framförts kritik mot Turkiet för
bristen på respekt för de mänskliga rättigheterna i
landet. Utskottet anser att det i länder med
bristande respekt för olika minoriteters mänskliga
rättigheter kan finnas goda skäl för att överväga en
starkare närvaro av OSSE, eventuellt i form av en
personlig representant för OSSE:s ordförandeskap.
OSSE kommer i november 1999 att hålla sitt toppmöte
i Istanbul, och detta bör ge möjlighet att öka
medvetenheten i Turkiet om OSSE och dess normer.
Utskottet konstaterar också att Sverige både
bilateralt och via icke-statliga organisationer
bidragit med insatser för att främja de mänskliga
rättigheterna i Turkiet och även framgent avser att
ge sådant stöd. Utskottet stöder regeringens politik
att verka för att så många länder som möjligt
ratificerar konventionerna om de mänskliga
rättigheterna. Beträffande Turkiets anslutning till
tilläggsprotokollet verkar Sverige för att Turkiet
skall avskaffa de geografiska begränsningar som
Turkiet har infört i förhållande till
tilläggsprotokollet.
Därmed anser utskottet motion U623 (v, m, kd, c, fp,
mp) yrkandena 1-4 besvarad.
I motion U623 (v, m, kd, c, fp, mp) yrkande 5 begärs
vidare att regeringen bevakar att FN:s särskilde MR-
rapportörs besök i Turkiet verkligen genomförs. Även
i motion U612 (v, kd, c, fp, och mp) yrkande 9
anförs att regeringen via EU skall verka för att
FN:s arbetsgrupp mot försvinnanden och särskilda
rapportör om tortyr verkligen får besöka Turkiet och
i yrkande 10 att rapportören och arbetsgruppen ges
möjlighet att fritt röra sig i Turkiet.
Utskottet kan konstatera att FN:s rapportör om
tortyr och annan grym och omänsklig behandling
besökte Turkiet i november 1998. Hans rapport kommer
att läggas fram vid MR-kommissionens 55:e session
under mars-april 1999. Även arbetsgruppen mot
tvångsmässiga försvinnanden besökte Turkiet i
september 1998 och lägger fram sin rapport vid MR-
kommissionens session. Enligt vad utskottet erfarit
kommer regeringen att fortsätta att bevaka
rapportörens och arbetsgruppens besök i Turkiet.
Utskottet noterar att underhandsuppgifter tyder på
att besöket av FN-rapportören genomförts som
planerat och att samarbetet med de turkiska
myndigheterna fungerat väl.
Därmed anses motionerna U623 (v, m, kd, c, fp, mp )
yrkande 5 samt U612 (v, kd, c, fp, mp) yrkandena 9
och 10 besvarade.
Slutligen krävs i motion U623 (v, m, kd, c, fp, mp)
yrkande 6 att Sverige bör uppmana Turkiet att
ratificera FN:s konvention om medborgerliga och
politiska rättigheter.
Utskottet ser med stor oro på att Turkiet inte
ratificerat nämnda konventioner om medborgerliga och
politiska rättigheter. Utskottet konstaterar också
att regeringen haft anledning att påtala att Turkiet
visar en bristande respekt för de folkrättsliga
åtaganden landet gjort som medlem i Europarådet.
Regeringen har agerat bilateralt, inom EU och i
andra forum för att framföra den vikt Sverige fäster
vid att Turkiet respekterar de mänskliga
rättigheterna.
Med detta anser utskottet motion U623 (m, v, kd, c,
fp, mp) yrkande 6 besvarad.
11. Assyriernas/syrianernas situation
Sammanfattning av motionerna
I de tre motionerna U606 (kd), U626 (s) och U632
(kd) behandlas assyrierna/syrianernas levnadsvillkor
i sina hemländer. Assyrierna/syrianerna är en gammal
kristen folkgrupp i en annars muslimsk omgivning i
Mellanöstern. Sedan 1960-talet har ca 60 000
assyrier/syrianer flytt till Sverige från Turkiet,
Irak, Iran, Libanon och Syrien. I de länderna utgör
de i dag en befolkning på ca tre miljoner. Totalt
räknar man med att det finns ca fem miljoner
assyrier/syrianer.
I dag erkänns inte assyrierna/syrianerna som etnisk
minoritet i Turkiet. De saknar därmed rätten att
fritt utöva sin religion, sitt språk och sin kultur.
Vid sekelskiftet bodde mer än två miljoner
assyrier/syrianer i sydöstra Turkiet, medan det i
dag endast finns några tusental kvar och det urgamla
kristna kulturarvet håller på att försvinna. En
orsak bakom massflykten är att assyrierna/syrianerna
har kommit i kläm i inbördeskriget mellan den
turkiska staten/armén och olika kurdiska fraktioner.
Assyrierna/syrianerna har av de bägge stridande
parterna beskyllts för samröre med den andra
gruppen, och både den turkiska armén och kurder har
sett anledning att förstöra byar, driva folk från
sina hem eller beslagta deras egendom.
Turkiets taktik mot assyrierna/syrianerna används
även i den del av norra Irak som efter Kuwaitkriget
ställts under FN:s beskydd. De turkiska attackerna
på irakisk mark mot PKK-gerillan drabbar även
assyrierna/syrianerna. För att skydda sin egen
befolkning gömmer sig ofta PKK i assyrisk/syrianska
byar, och låter därmed assyrierna/syrianerna fungera
som levande sköldar. Inga utomstående observatörer
släpps för närvarande in i norra Irak. I rapporter
omtalas dock att situationen för
assyrierna/syrianerna där alltmer börjar likna den i
Turkiet.
I Syrien är assyrierna/syrianerna konstant utsatta
för diskriminering och trakasserier.
Assyrisk/syrianska ledare sitter i fängelse utan dom
eller rannsakan. Även i Iran och Libanon lever
assyrierna/syrianerna under svåra förhållanden.
Under den senaste tiden har det kommit rapporter om
att assyrier/syrianer förföljs, trakasseras och
tvingas att fly för att rädda sina liv.
På grund av att assyrierna/syrianerna lever i många
olika länder, ständigt förödmjukas och kläms mellan
olika grupper, har de haft svårt att göra sina
röster hörda. Det är därför angeläget att både
nationellt och internationellt uppmärksamma deras
situation, menar motionärerna bakom de tre
motionerna.
I motion U606 (kd) yrkande 1 anförs att Sverige bör
verka för att det assyrisk/syrianska folket erkänns
som ett folk, och i yrkande 2 krävs att Sverige i FN
och EU arbetar för att det assyrisk/syrianska folket
ges fullständiga medborgerliga rättigheter och
rättsligt skydd i sina hemländer Turkiet, Irak,
Iran, Libanon och Syrien. I yrkande 3 framhålls att
Sverige inom FN, EU och i direkta kontakter med den
turkiska regeringen bör verka för att
assyrisk/syrianska egendomar tillerkänns sina
rättmätiga ägare. Vidare framhålls i yrkande 4 att
assyriernas/syrianernas flyktingstatus också måste
erkännas i enlighet med internationella
konventioner.
I motion U626 (s) yrkande 1 begärs att regeringen
verkar för att minoritetsstatus, fullständiga
medborgerliga rättigheter och rättsligt skydd ges åt
assyrier/syrianer i bl.a. Turkiet. I yrkande 2 krävs
att åtgärder vidtas för att den assyrisk/syrianska
egendomsrätten liksom det assyrisk/syrianska
kulturarvet respekteras och skyddas.
Även motion U632 (kd) uppmärksammar den förföljelse
assyrier/syrianer utsätts för på grund av sin
religion och kultur. I yrkande 6 krävs att Sverige
skall verka för att det assyrisk/syrianska folket
ges erkännande som ett folk och ges stöd och
återupprättelse.
Utskottets överväganden
I motion U606 (kd) yrkande 1 begärs ett
tillkännagivande om att Sverige skall verka för att
det assyrisk/syrianska folket måste ges
internationellt erkännande som ett folk och
behandlas som ett folk. I yrkande 2 krävs att
Sverige i FN och EU arbetar för att det
assyrisk/syrianska folket ges fullständiga
medborgerliga rättigheter och rättsligt skydd i sina
hemländer. Även i motion U632 (kd) yrkande 6 krävs
att Sverige skall verka för att det
assyrisk/syrianska folket ges erkännande som ett
folk och att det ges stöd och återupprättelse.
Utskottet har vid flera tillfällen tidigare
beskrivit frågan om assyriernas/syrianernas ursprung
och historia (en bakgrundsteckning vad gäller de
historiska förhållandena ges i utskottets betänkande
1992/93:UU3).
Ett mycket stort antal assyrier/syrianer har
fördrivits från sina hem till följd av stridigheter
mellan islamska fundamentalister och andra grupper
liksom strider mellan turkiska säkerhetsstyrkor och
kurdiska grupper. Den turkiska regeringen har inte
givit grundläggande skydd åt den assyrisk/syrianska
minoriteten. Utskottet har deklarerat att
situationen i Turkiet för assyrier/syrianer är sådan
att den borde ges ökad uppmärksamhet i de forum där
frågor om de mänskliga rättigheterna behandlas.
Utskottet menar att Sverige länge verkat för att de
assyrisk/syrianska kristna - och andra minoriteter -
skall ha möjlighet att utöva sina grundläggande
rättigheter, som bl.a. erkänns dem i FN:s konvention
om medborgerliga och politiska rättigheter och som
ratificerats av alla de berörda staterna (Turkiet,
Irak, Syrien, Iran och Libanon). Sverige ger också
stöd till verksamheter som är inriktade på samarbete
och dialog mellan olika grupper. Detta sker både
genom biståndet och genom multilaterala insatser
inom EU och FN.
Utskottet konstaterar att regeringen, senast i
interpellationssvar och påföljande debatt den 28
januari 1999, bekräftat dessa ståndpunkter i frågan.
Med detta avstyrker utskottet motionerna U606 (kd)
yrkandena 1 och 2 och U632 (kd) yrkande 6.
I motion U606 (kd) yrkande 3 begärs att Sverige,
inom FN, EU och i direkta bilaterala kontakter med
den turkiska regeringen, verkar för att
assyrisk/syriansk egendom tillerkänns de rättmätiga
ägarna. Även motion U626 (s) yrkande 2 krävs att den
assyrisk/syrianska egendomsrätten och det
assyrisk/syrianska kulturarvet respekteras och
skyddas.
Utskottet konstaterar att situationen för de
assyriskt kristna och de syrisk-ortodoxa i Turkiet
är svår och att Sverige bör försöka påverka den
turkiska regeringen att respektera denna grupps
rättigheter. Utskottet utgår från att regeringen
även fortsättningsvis inom EU, vid bilaterala
kontakter och genom stöd till MR-organisationer
verkar för att Turkiet skall vidta kraftfulla
åtgärder för att reformera samhället i här aktuella
avseenden. Sverige bör även verka för att de
grundläggande rättigheter som assyrierna/syrianerna
har i egenskap av en minoritet, inklusive respekt
för deras egendomsrätt och för kulturarvet, skall
skyddas i enlighet med internationella åtaganden.
Med detta anses motionerna U606 (kd) yrkande 3 samt
U626 (s) yrkande 2 besvarade.
Slutligen krävs i motion U606 (kd) yrkande 4 ett
tillkännagivande om att Sverige inom FN och EU skall
arbeta för ett erkännande av assyriernas/syrianernas
flyktingstatus i enlighet med internationella
konventioner och vidare i motion U626 (s) yrkande 1
att regeringen verkar för att minoritetsstatus och
fullständiga medborgerliga rättigheter garanteras
assyrier/syrianer i Turkiet och i andra hemländer.
Utskottet har inhämtat att grupper inte beviljas
asyl generellt utan att en individuell prövning sker
enligt gällande svensk lagstiftning och
internationella konventioner. Utskottet konstaterar
vidare att det inom EU förs en kontinuerlig dialog
om MR-situationen i Turkiet, inklusive olika
minoriteters situation. Sverige har flera gånger
påtalat att Turkiet visar bristande respekt för de
folkrättsliga åtaganden landet gjort, och regeringen
har också agerat bilateralt, inom EU och i andra
forum för att framhålla den vikt Sverige fäster vid
att Turkiet och andra länder lever upp till sina
internationella åtaganden.
Med detta anser utskottet motionerna U606 (kd)
yrkande 4 och U626 (s) yrkande 1 besvarade.
12. Algeriet
Sammanfattning av motionen
Motionärerna bakom flerpartimotion U612 (v, kd, c,
fp, mp) pekar på att våldet i Algeriet nu har pågått
i sju år utan att det internationella samfundet har
agerat. Trots att tiotusentals civila under de
senaste åren har dödats i oerhört brutala massakrer,
kom Algeriet inte ens upp på dagordningen vid förra
årets FN-kommission för de mänskliga rättigheterna.
Den algeriska regeringen hävdar att samtliga
attacker har utförts av terrorister och islamiska
fundamentalister. Tusentals människor har dömts till
fängelse efter bristfälliga rättegångar, och många
människor kvarhålls utan rättegång. Tortyr och
misshandel uppges vara vanligt förekommande,
särskilt mot fångar i hemliga häkten.
Oberoende organisationer har trots upprepade
förfrågningar inte fått tillstånd att resa in i
Algeriet för att kunna göra MR-utredningar. Åtgärder
måste vidtas för att skydda civilbefolkningen och
stoppa massakrerna. Vidare måste noggranna
utredningar göras av oberoende experter för att
kunna säkerställa vem som ligger bakom övergreppen.
Även frågan om säkerhetsstyrkornas och den
regeringsstödda milisens inblandning måste utredas,
och de som gjort sig skyldiga till kränkningar mot
de mänskliga rättigheterna måste ställas inför
rätta.
I motionens yrkande 3 krävs att Sverige i FN, EU
och andra internationella organ verkar för att en
internationell delegation ges möjlighet att besöka
och undersöka våldet i Algeriet.
Utskottets överväganden
I flerpartimotion U612 (v, kd, c, fp, mp) yrkande 3
krävs att Sverige verkar för att en internationell
delegation ges möjlighet att besöka Algeriet.
Utskottet konstaterar att FN:s generalsekreterare
har tagit initiativet att tillsätta en grupp av
"eminent persons" med uppdrag att besöka Algeriet
för att sammanställa en rapport om MR-situationen i
landet. Ett första besök genomfördes under juli
1998. Gruppen mötte en rad företrädare för den
algeriska regeringen, representanter för medier och
olika religiösa organisationer. Generalsekreteraren
bedömde besöket som en framgång och ett steg i rätt
riktning. Sverige stöder aktivt gruppens fortsatta
arbete.
Sverige har också uppmärksammat MR-situationen i
Algeriet i säkerhetsrådet och inom ramen för MR-
kommissionens arbete i Genève. Det är utskottets
mening att det är viktigt att i det internationella
samfundet visa en öppenhet i dialogen med alla
parter i Algeriet. Samtidigt borde det vara ett
algeriskt egenintresse att visa öppenhet mot
omvärlden.
Utskottet har inhämtat att EU och Sverige enskilt,
liksom många andra länder inom EU-kretsen,
uppmärksamt följer utvecklingen i Algeriet. För
närvarande sonderas vilka möjligheter det finns att
förmå Algeriet att mer villigt samarbeta med det
internationella samfundet om att nå ett slut på det
politiska våldet. Sverige har också tagit initiativ
till att stödja direkta kontakter mellan de civila
samhällena i de bägge länderna, bl.a. besökte
utskottets ordförande Algeriet under 1998.
Med vad som ovan anförts anser utskottet motion U612
(v, kd, c, fp, mp) yrkande 3 besvarad.
13. Iran
Sammanfattning av motionerna
I tre motioner, U607 (m), U612 (v, kd, c, fp, mp)
och U613 (v, s, m, kd, c, fp, mp), behandlas MR-
situationen i Iran. Rapporter om grova kränkningar
av de mänskliga rättigheterna i Iran har förekommit
under en lång rad år. President Khatamis utfästelser
om reformer på MR-området, exempelvis när det gäller
yttrandefrihet och kvinnors rättigheter, motarbetas
av konservativa religiösa krafter i det politiska
etablissemanget. Hundratals politiska fångar hålls
alltjämt fängslade, många utan rättslig prövning
eller efter att ha blivit dömda vid bristfälliga
rättegångar. Avrättningar, tortyr och misshandel är
vanligt förekommande och brutala straffmetoder
tillämpas. Under 1997 avrättades minst 143
människor, flera av dem samvetsfångar. Religiösa
minoriteter utsätts för svår förföljelse. Bl.a.
Bahai-anhängare har utsatts för svår förföljelse,
sedan den islamiska revolutionen 1979 har minst 200
av dessa avrättats och nyligen fastställdes
dödsdomarna mot ytterligare två Bahai-anhängare.
Alla brott är inte kända, utan ett stort mörkertal
antas finnas. Regimens offer kan sannolikt räknas i
tiotusentals mördade och försvunna.
I motion U607 (m) understryks nödvändigheten av att
det internationella samfundet noga bevakar att
utvecklingen i Iran går i en positiv riktning och
att Sverige även fortsättningsvis agerar med fasthet
och ständigt påminner den iranska regimen om de krav
som genom FN ställts på landet vad gäller de
mänskliga rättigheterna.
I flerpartimotion U612 (v, kd, c, fp, mp) yrkande 7
begärs att regeringen noga följer vad som sker i
Iran när det gäller mänskliga rättigheter, framför
allt när det gäller Salman Rushdies säkerhet och
iranska kritikers rättigheter och personliga
säkerhet.
Motionärerna bakom flerpartimotion U613 (v, s, m,
kd, c, fp, mp) anför i yrkande 1 att regeringen bör
verka för att EU i den kritiska dialogen med Iran
lägger tyngdpunkten på frågan om brott mot de
mänskliga rättigheterna och i synnerhet vad gäller
kvinnornas situation. I yrkande 2 anförs att EU
givet den oförändrade situationen i Iran bör
överväga att med politiska, ekonomiska och
diplomatiska punktåtgärder understryka vad som
framförts i den kritiska dialogen.
I yrkande 3 anser motionärerna att regeringen i
sina direkta relationer med den iranska regeringen
och i EU- och FN-sammanhang måste verka för att alla
fängslade författare och journalister frisläpps och
ges möjlighet att fritt ge ut sina verk, tidskrifter
och tidningar. Regeringen uppmanas i yrkande 4 att i
olika internationella organ verka för att
omständigheterna kring flera författares och
oliktänkande människors död närmare skall granskas
av opartiska humanitära organisationer.
Motionärerna anför i yrkande 5 att Iran fortfarande
är en riskfylld plats för politiskt oppositionella
och religiöst oliktänkande, varför utvisningar av
människor som flytt från Iran av politiska eller
religiösa skäl måste upphöra. Med hänvisning till de
allvarliga spänningarna mellan Iran och Afghanistan
begärs i yrkande 6 att Sverige i internationella
forum skall göra sitt yttersta för att förhindra ett
krig mellan Iran och talibanerna i Afghanistan.
Utskottets överväganden
Situationen i Iran behandlas sedan 1982 i FN:s
kommission för de mänskliga rättigheterna.
Kommissionen har också utsett en rapportör för
landet, och det behandlas även i en återkommande
resolution i FN:s generalförsamling. EU har under
flera år varit initiativtagare till en resolution i
MR-kommissionen om MR-läget i Iran. Resolutionen
baseras på information och rekommendationer som MR-
rapportören gjort. Trots att vissa framsteg kan
noteras framhålls det dock i resolutionen att de
mänskliga rättigheterna fortsatt kränks i Iran. Det
förekommer ett stort antal avrättningar i strid med
internationella normer, fall av tortyr och grymma
former av straff, inkluderande offentlig amputering,
stening och avrättning. Diskrimineringen av
religiösa minoriteter fortsätter också. Förföljelse
av vissa journalister, författare och religiöst
oliktänkande som försöker nyttja sin yttrandefrihet
har inte heller upphört.
I motion U607 (m) krävs att Sverige visar fasthet i
agerandet mot Iran och verkar för att Iran följer
FN:s stadgar om mänskliga rättigheter. I motion U613
(v, s, m, kd, c, fp, mp) anförs i yrkande 1 att
regeringen bör verka för att EU i den kritiska
dialogen med Iran lägger tyngdpunkten på frågan om
brott mot de mänskliga rättigheterna och i synnerhet
vad gäller kvinnornas situation och i yrkande 2
anförs att regeringen bör överväga politiska,
ekonomiska och diplomatiska punktåtgärder som del av
den kritiska dialogen.
Utskottet konstaterar att Iran har tillträtt
centrala konventioner på området för de mänskliga
rättigheterna och att landet självfallet därför är
förpliktigat att följa sina åtaganden beträffande
dessa.
Utskottet delar regeringens åsikt att frågor som
rör MR, demokrati, yttrandefrihet samt kvinnors,
barns och minoriteters rättigheter skall utgöra
centrala frågor i de samtal som Sverige för med
företrädare för den iranska regeringen. Utskottet
konstaterar också att dessa frågor ingår i den
politiska dialog som EU har återupptagit. Det
instabila politiska läget och det ökande antalet
avrättningar betyder att Iran fortfarande är en
riskfylld plats för politiskt oppositionella,
religiöst oliktänkande och kvinnor som flytt undan
anklagelse för äktenskapsbrott. Detta måste beaktas
vid skyddsbehov. Utskottet konstaterar vidare att
Sverige stöder den återupptagna och fördjupade
dialogen mellan EU och den iranska regeringen i
syfte att få till stånd större respekt för de
mänskliga rättigheterna och ökad demokrati och utgår
från att förutsättningarna för denna kritiska dialog
fortlöpande prövas av regeringen. Utskottet har
erfarit att Sverige tillsammans med övriga EU-stater
avser att ge stöd till en positiv utveckling.
Sverige är medförslagsställare till de resolutioner
som EU lägger fram om situationen i Iran i FN:s
generalförsamling i samband med MR-kommissionens
möte. Utskottet menar att politiska, ekonomiska och
diplomatiska punktåtgärder enbart skall vidtas vid
exceptionella tillfällen. En generell utgångspunkt
bör vara att dialog är att föredra framför
isolering.
Med detta anser utskottet motionerna U607 (m) och
U613 ( v, s, m, kd, c, fp, mp) yrkandena 1 och 2
besvarade.
I motion U612 (v, kd, c, fp, mp) yrkande 7 krävs att
Sverige noga följer utvecklingen i Iran, och
speciellt då vad gäller Salman Rushdies säkerhet och
andra iranska kritikers rättigheter och personliga
säkerhet. I motion U613 ( v, s, m, kd, c, fp, mp)
yrkande 3 begärs att regeringen i sina direkta
relationer med den iranska regeringen och i EU- och
FN-sammanhang verkar för att alla fängslade
författare och journalister frisläpps och ges
möjlighet att fritt ge ut sina verk, tidskrifter och
tidningar samt (yrkande 4) att verka för att
omständigheterna kring flera författares och
oliktänkande människors död närmare skall granskas
av opartiska humanitära organisationer.
Utskottet noterar med instämmande att regeringen i
skarpa ordalag har fördömt morden på de iranska
författarna, vilket bl.a. framgår av
interpellationsdebatten den 28 januari 1999, och att
EU har antagit ett uttalande till stöd för den
rättsliga prövning av morden som inletts i Iran. Den
av MR-kommissionen utsedde rapportören för Iran har
ett generellt mandat att undersöka förhållanden vad
avser alla aspekter av de mänskliga rättigheterna.
Utskottet anser att de förhoppningar som fanns på
utvecklingen i Iran när president Khatami tillträdde
inte har infriats. En viss ekonomisk liberalisering
har skett men vad gäller MR-situationen är läget
otillfredsställande. Utskottet noterar att fatwan
mot Salman Rushdie har hävts. Utskottet ser positivt
på regeringens aktiva agerande i olika
internationella forum för att främja de mänskliga
rättigheterna i Iran. Utskottet utgår från att det i
detta arbete ingår att verka för att undersökningar
kommer till stånd för att bringa klarhet i de fall
där författare, politiskt oliktänkande och religiösa
personer misstänkts vara avrättade eller försvunna.
Utskottet har erfarit att MR-frågorna kontinuerligt
diskuteras i de diplomatiska och officiella
kontakterna som Sverige har med iranska företrädare.
Med detta anser utskottet motionerna U612 (v, kd, c, fp, mp)
yrkande 7 och U613 (v, s, m, kd, c, fp, mp)
yrkandena 3 och 4 besvarade.
Motionärerna anför i motion U613 (v, s, m, kd, c, fp, mp)
yrkande 5 att Iran fortfarande är en riskfylld plats
för politiskt oppositionella och religiöst
oliktänkande, varför utvisningar av människor som
flytt från Iran av politiska eller religiösa skäl
måste upphöra.
Utskottet har inhämtat att de myndigheter som
handlägger asylsökande i Sverige har att följa
gällande asyllagstiftning. De asylsökande av iranskt
ursprung som kan visa på att skäl enligt gällande
lagar föreligger har därför en ovillkorlig rätt att
stanna i Sverige.
Därmed anser utskottet motion U613 (v, s, m, kd, c, fp, mp)
yrkande 5 besvarad.
Mot bakgrund av de allvarliga spänningarna mellan
Iran och Afghanistan begärs i yrkande 6 att Sverige
i internationella forum skall göra sitt yttersta för
att förhindra ett krig mellan Iran och talibanerna i
Afghanistan.
Utskottet konstaterar att Sverige i säkerhetsrådet
aktivt har medverkat till de ansträngningar som
gjorts för att förhindra ett krig mellan Iran och
talibanerna i Afghanistan. Sverige är även
medförslagsställare till de resolutioner som EU
lägger fram i FN:s generalförsamling om situationen
i Iran.
Under första halvåret 1999 kommer Sverige att vara
ordförande i givargruppen för Afghanistan (ASG) som
består av de största givarländerna, FN-
organisationerna och frivilligorganisationer.
Konflikten mellan Iran och talibanerna kommer även i
detta forum att vara en viktig fråga.
Med detta anser utskottet motion U613 (v, s, m, kd,
c, fp, mp) yrkande 6 besvarad.
14. Fallet Mordechai Vanunu i Israel
Sammanfattning av motionen
I motion U616 (mp) behandlas situationen för
kärnteknikern Mordechai Vanunu, som för 12 år sedan
kidnappades och dömdes för att ha avslöjat Israels
hemliga förberedelser för kärnvapentillverkning i
kärnanläggningen Dimona. Han dömdes bakom lyckta
dörrar för spioneri, förräderi och avslöjande av
statshemligheter. Straffet blev 18 år i en
isoleringscell på 2x3 m. Efter domen protesterade 27
nobelpristagare och ledande vetenskapsmän i ett
upprop till stöd för Vanunu. 1987 tilldelades han
det alternativa nobelpriset. Han har därefter fått
flera andra utmärkelser och också blivit nominerad
till Nobels fredspris. Europaparlamentet har antagit
flera resolutioner som fördömer behandlingen av
Vanunu.
I mitten av mars 1998 släpptes Vanunu ut från sin
isoleringsbur och fick umgås med andra intagna i
Ashkelonfängelset. Detta väckte hopp om att han
skulle friges i samband med firandet av Israels 50-
årsjubileum. Så skedde dock inte, utan
trakasserierna mot honom har fortsatt.
Motionärerna begär i yrkande 1 att regeringen
inleder direkta samtal med Israels regering om
Mordechai Vanunus omedelbara frigivning. I yrkande 2
anförs att regeringen, om inte situationen för
Vanunu klart förbättras, bör verka för att hans fall
förs upp på FN:s agenda vad gäller brott mot de
mänskliga rättigheterna.
Utskottets överväganden
Mordechai Vanunu har sedan 1986 avtjänat ett 18-
årigt fängelsestraff efter att ha blivit dömd för
att ha avslöjat hemlig information om Israels
nukleära program. Inom israelisk fångvård existerar
tre kategorier fängelsestraff - isolering, särskild
fängelseregim för förbrytare mot landets nationella
säkerhet och regim för traditionella kriminella
brottslingar. Mordechai Vanunu överfördes i mars
1998 från isolering till den regim som gäller för
säkerhetsfångar och där befinner han sig
fortfarande. Praxis inom israelisk fångvård är att
fångar frisläpps efter att ha avtjänat två
tredjedelar av ådömd strafftid. I Mordechai Vanunus
fall har denna praxis ännu inte tillämpats.
Motionärerna menar i U616 (mp) att förhållandena för
Vanunu hårdnat och att det nu inte längre räcker med
att vädja för Vanunu och att hålla sig underrättad
om hans situation. Det krävs en kraftig markering
från den svenska regeringen i direkta samtal med
Israels regering. De yrkar därför på att regeringen
skall begära Vanunus omedelbara frigivning i direkta
samtal med Israels regering samt att, om inte
situationen för Vanunu klart förbättras, frågan bör
föras upp på FN:s agenda som brott mot de mänskliga
rättigheterna.
Utskottet har inhämtat att strängare villkor gäller
för Vanunus fångenskap än för andra fångar. Bland
annat har han tidigare haft möjligheter att ta emot
post men under den senaste månaden har all post
återsänts till avsändarna. Företrädare för den
israeliska fängelsemyndigheten har förnekat att
Mordechai Vanunu på något sätt skulle särbehandlas.
Ambassaden i Tel Aviv håller sig kontinuerligt
underrättad om Mordechai Vanunus situation.
Utskottet konstaterar att utrymmet för omvärldens
agerande är begränsat i nationella angelägenheter
men menar att det är av största vikt att Sverige
noga följer fallet Vanunu. Det är viktigt att
säkerställa att Vanunu behandlas i enlighet med de
grundläggande internationella MR-konventionerna som
Israel har ratificerat.
De mekanismer som finns inom FN är inriktade på
teman eller landsinsatser och inte på enskilda fall,
vilket gör det svårt för Sverige att ta upp Vanunus
fall i FN.
Därmed anser utskottet motion U616 (mp) yrkandena 1
och 2 besvarad.
15. Södra Afrika
Sammanfattning av motionen
I moderaternas kommittémotion U602 (m) beskrivs
bakgrunden till den nuvarande situationen i södra
Afrika. Genom avvecklingen av apartheid i Sydafrika
samt freden och försoningen i Moçambique är
situationen i södra Afrika gynnsam för framväxt och
stabilisering av demokratin. Likväl är situationen
mycket oroande på grund av kriget i Kongo, där flera
av SADC:s medlemsländer deltar med trupper.
Motionärerna anser att svenskt bistånd och EU-
bistånd inte bör gå till statsmakter som för krig.
Inom SADC-samarbetet kommer den ekonomiska
integrationen att accelerera. Sydafrikas
frihandelsavtal med EU och förestående anslutning
till Lomé-konventionen bör kunna ge ett värdefullt
stöd till den ekonomiska utvecklingen i hela
regionen, även om villkoren kunde vara mer generösa
från EU:s sida.
För att respekten för mänskliga rättigheter och
demokrati skall bli bestående i denna del av Afrika
är det viktigt att bygga upp strukturer som främjar
och kontrollerar att utvecklingen går i rätt
riktning. I yrkande 2 anför motionärerna att Sverige
i dialogen med länderna i södra Afrika bör betona
vikten av upprättandet av regionala strukturer för
mänskliga rättigheter och demokrati.
Utskottets överväganden
SADC för en dialog om demokrati och mänskliga
rättigheter inom ramen för sina toppmöten och även i
den politiska dialogen mellan EU och SADC. Vid
toppmötet på Mauritius i september 1998 noterade
statscheferna för de 14 medlemsländerna i SADC att
det görs fortsatta ansträngningar för att
konsolidera demokrati och respekt för de mänskliga
rättigheterna i regionen. Toppmötet uttalade
samtidigt oro över det ökande våldet mot kvinnor och
barn och fördömde detta som allvarliga brott mot de
mänskliga rättigheterna.
Utskottet har erfarit att en mer strukturerad
politisk dialog mellan EU och SADC inleddes genom
ett ministermöte i Berlin 1994. Vid det tredje
EU-SADC-ministermötet i Wien i november 1998
bekräftade både EU och SADC sitt åtagande och
engagemang vad gäller mänskliga rättigheter samt
uppbyggnad och konsolidering av demokratiska
institutioner.
Utskottet konstaterar att en diskussion
kontinuerligt förs kring den politiska utvecklingen
i regionen, bl.a. vad gäller pågående konflikter,
demokrati och mänskliga rättigheter. Utskottet anser
att det är angeläget att stödja det framväxande
parlamentariska samarbetet och utvecklingen på MR-
området inom SADC. De synpunkter som framförs i
motionen är beaktansvärda i detta perspektiv och
bidrag kan lämnas, exempelvis genom att erfarenheter
från MR-arbetet inom Europarådet förmedlas.
Samtidigt bör det dock beaktas att det inte är
självklart att europeiska modeller är de som är bäst
lämpade för länderna i södra Afrika.
Därmed anser utskottet motion U602 (m) yrkande 2
besvarad.
16. Västsahara
Sammanfattning av motionen
I flerpartimotion U610 (v, kd, c, fp, mp)
uppmärksammas att den marockanska regeringen för sex
år sedan tvingades till vapenvila i Västsahara och
samtidigt tillmötesgick krav på en folkomröstning om
Västsaharas framtid. Folkomröstningen har dock år
efter år förhalats av den marockanska regeringen. FN
visade under Boutros Boutros Ghalis ledning ringa
intresse för situationen i Västsahara. Under de
gångna sex åren har Marocko i stället kunnat bedriva
en omfattande folkomflyttningspolitik - marockaner
har uppmuntrats att flytta till Västsahara i syfte
att manipulera resultatet av en framtida
folkomröstning. De utdragna förhandlingarna mellan
Polisario och Marocko har kommit att handla om vem
som skulle ha rösträtt i en folkomröstning.
Den 16 september förra året nåddes i Houston, under
FN-emissarien James Bakers överinseende, en
överenskommelse mellan Polisario och Marocko om hur
en folkomröstning skall genomföras. Registreringen
av röstberättigade planerades vara klar i juni 1998.
Den etappen har dock ännu inte slutförts. Enligt
uppgörelsen från Houston skulle även en
internationell truppstyrka röja de minfält som fanns
i Västsahara. Styrkan består till största delen av
pakistanska och svenska minröjare. Även detta arbete
har förhalats av den marockanska regeringen.
För att den kommande folkomröstningen skall
genomföras på ett korrekt sätt begärs i
flerpartimotionens yrkande 1 att regeringen i FN och
inom EU verkar för att dessa organisationer ställer
många och erfarna valobservatörer till förfogande
för valövervakning.
Utskottets överväganden
Det görs från svensk sida betydande insatser på det
humanitära området i Västsahara. Ett antal
frivilligorganisationer är verksamma för att
underlätta för de många flyktingar som sedan lång
tid vistas i läger. Det sammanlagda biståndet från
Sverige till Västsahara uppgick 1998 till i
storleksordningen 50 miljoner kronor. Det svenska
stödet har kanaliserats via internationella och
enskilda organisationer. Som framhålls i motionen är
det angeläget att se hur det internationella
samfundet, i ett längre tidsperspektiv, kan hjälpa
befolkningen i området.
I motionen noteras att den försenings- och
förhalningspolitik som den marockanska regeringen
hittills bedrivit inte bådar gott inför den kommande
folkomröstningen. Av denna anledning anser
motionärerna att behovet av valobservatörer är
stort. Sverige bör också verka för att
valövervakningen planeras och påbörjas i god tid
före valet och att Sverige i FN och EU verkar för
att många och erfarna valobservatörer bereds
tillfälle att delta och att valobservatörer också
rekryteras från frivilligorganisationer.
Utskottet konstaterar att regeringen har förklarat
sig positiv till att sända valobservatörer när
folkomröstningen om Västsaharas framtid äger rum.
Sverige har givit kontinuerligt stöd åt FN:s
ansträngningar att implementera fredsplanen och den
s. k. Houstonöverenskommelsen samt åt strävandena
att se till att en folkomröstning i Västsaharafrågan
äger rum i enlighet med planen. Detta stöd har tagit
sig praktiskt uttryck i svenskt deltagande i Minurso
genom civilpolis- och minröjningsinsatser.
Utskottet har också understrukit vikten av att
UNHCR ges möjligheter att gå vidare i
förberedelserna för flyktingåtervändande, vilket är
speciellt viktigt då det gäller registrering av
röstberättigade. På svenskt initiativ har därför EU
uttalat sin oro över att den tidtabell som lagts in
i fredsplanen inte kommer att hållas och att en
lösning av Västsaharafrågan därmed sätts i fara.
Utskottet förutsätter att regeringen även
fortsättningsvis agerar för att folkomröstningen
skall kunna genomföras enligt nu gällande tidsram
som är december 1999.
Motion U610 (v, kd, c, fp, mp) yrkande 1 anses
därmed besvarad.
17. Sudan
Sammanfattning av motionen
I motion U619 (kd) anförs att Sudan plågats av
inbördeskrig i mer än 40 år, med ett tioårigt
uppehåll under 1970- och 80-talen. År 1983 blossade
inbördeskriget i Sudan återigen upp efter att
människor i landets södra del gjort uppror mot den
dåvarande regeringen. Det är den svarta,
huvudsakligen kristna befolkningen i söder som slåss
för att slippa påtvingas den konservativt islamiska
regimens hårda politik. Inbördeskriget i Sudan är
ett krig som bedrivits med svälten som vapen av
regeringen i Khartoum och utan respekt för mänskliga
rättigheter. Situationen har under senare år
förvärrats ytterligare. Civila har massakrerats
eller drivits från sin hembygd utan möjligheter att
försörja sig. Det har blivit nästan omöjligt för
internationella hjälporganisationer att bistå de
nödställda i detta kaotiska läge. Att ha kontroll
över matdistributionen innebär makt - därför hindrar
även gerillafraktioner hjälporganisationer från att
hjälpa folket direkt.
I motionens yrkande 1 betonas vikten av att Sverige
ger stöd till både de humanistiska och fredsskapande
åtgärderna. I yrkande 2 begärs att det utses
fredsarbetare som är beredda att leva i fält
tillsammans med det sudanesiska folket.
Fredsarbetarna skall försöka upprätthålla ingångna
fredsuppgörelser och bidra till försoning mellan de
tidigare stridande grupperna.
Utskottets överväganden
Sverige stödjer den regionala organisationen "Inter-
Governmental Authority on Development" (IGAD) och
dess pågående ansträngningar för att mäkla fred i
Sudan. Fredsprocessen behöver dock accelereras och
både IGAD Partners Forum (IPF) - en sammanslutning
av engagerade länder och organisationer - och FN har
här en viktig funktion att fylla.
Såsom medlem av IPF verkar Sverige aktivt för att
påskynda fredsprocessen. Vid det senaste mötet med
IPF:s Sudankommitté i november 1998 diskuterades
olika möjligheter för att intensifiera
förhandlingarna mellan den sudanesiska regeringen
och oppositionen, SPLM/A, bl.a. genom att hålla
längre förhandlingsomgångar och genom att tekniskt
och finansiellt stärka processen. För att följa upp
dessa förslag kommer en gemensam IGAD/IPF-delegation
att besöka både Khartoum och Nairobi i slutet av
januari för samtal med parterna.
Olika möjligheter kan tänkas för ett utökat FN-
engagemang, t.ex. att utse en speciell rapportör för
Sudan och en övervakningsroll för FN vad avser
eldupphöravtalet. Från svensk sida har regeringen
förklarat sig villig att ge stöd till en ökad FN-
roll i fredsprocessen, som ett komplement och stöd
till den IGAD-ledda fredsprocessen.
Både IPF och FN bör således på ett mer aktivt sätt
kunna stödja och påskynda den pågående
fredsprocessen under IGAD:s regi. En ny parallell
process bör dock, enligt utskottets uppfattning,
undvikas.
Det långvariga inbördeskriget har skapat en djup
misstro mellan de inblandade parterna. Att minska
denna klyfta och skapa förtroende mellan parterna
utgör en nödvändig förutsättning för en bestående
fred i Sudan. "Fredsskapare/fredsarbetare" kan genom
att utnyttja de sociala strukturer som finns på
lokal nivå bidra till detta försoningsarbete genom
t.ex. seminarieverksamhet. För detta ändamål
utbetalade Sida under 1995/96 ett bidrag till Liv- &
Fredsinstitutet. Denna lokala verksamhet kan utgöra
ett viktigt komplement till de fredsansträngningar
som sker på central nivå mellan den sudanesiska
regeringen och SPLM/A. Den IGAD-ledda fredsprocessen
bör emellertid vara huvudspåret i strävandena efter
att finna en fredlig lösning. För att det
sudanesiska folket skall kunna uppnå en långsiktig
livsmedelssäkerhet krävs ett permanent eldupphör och
ingåendet av en fredsöverenskommelse mellan den
sudanesiska regeringen och SPLM/A. En hållbar
politisk lösning är den enda vägen för att det
sudanesiska folket skall kunna bygga upp sin
tillvaro på nytt. I väntan på detta är det av
yttersta vikt att alla parter i konflikten
garanterar humanitärt tillträde till alla områden
där det finns människor som är i behov av skydd och
annat humanitärt bistånd och att de visar full
respekt för de mänskliga rättigheterna och
internationell humanitär rätt. Alla parter måste
vidare respektera och garantera säkerheten för all
personal hos hjälp-organisationerna. Vikten av att
dessa grundläggande internationella rätts-principer
respekteras understryks i olika internationella
forum när situationen i Sudan behandlas.
Utskottet konstaterar att FN:s särskilde MR-
rapportör för Sudan, Gaspar Biro, i januari 1998
presenterade en rapport om MR-situationen i landet.
I Biros rekommendationer föreslås bl.a. att MR-
observatörer placeras ut i konfliktområdena för att
övervaka de mänskliga rättigheterna i Sudan. Denna
rekommendation återfinns också i den resolution om
situationen i Sudan, med Sverige som
medförslagsställare, som MR-kommissionen i Genève
antog den 21 april 1998. MR-kommissionen avser att
vid sitt nästa möte återigen behandla frågan.
Det kan inte accepteras att svält används som vapen
i en konflikt. Utskottet ansluter sig till
regeringens uppfattning och förutsätter att Sverige
i lämpliga sammanhang, bilateralt och i
internationella forum, söker verkar för att fred
uppnås och att de mänskliga rättigheterna
respekteras i Sudan, inklusive att minoriteternas
rättigheter garanteras. Konflikten i Sudan har
tydliga religiösa inslag där de kristna grupperna är
speciellt utsatta.
Med detta anses motion U619 (kd) yrkandena 1 och 2 vara
besvarad.
18. Kambodja
Sammanfattning av motionen
I flerpartimotion U630 (c, kd, fp, mp) uppmärksammas
situation i Kambodja. Motionärerna menar att
militarismen och våldsmentaliteten inte visar några
tecken på att avta. Ekonomin har stagnerat efter den
asiatiska finanskrisens utbrott i Thailand. Den
kambodjanska valutan har rasat, matpriserna stigit
och levnadsförhållandena försämrats för flertalet.
Förväntade utländska investeringar och turister har
uteblivit och därmed har biståndsberoendet ökat.
I Kambodja begicks ett av världshistoriens värsta
folkmord under Pol Pot-styret 1975-1979. Två
miljoner människor tros ha dödats under
förföljelserna. Praktiskt taget varje kambodjansk
familj plågas av minnen av folkmordet, men förövarna
har hittills gått fria.
Våld genomsyrar hela det kambodjanska samhället.
Många brott begås av militärer, medan andra
brottslingar skyddas av polisen. Rättsapparaten är
korrumperad och domare arbetar ofta under hot. De
fattiga är praktiskt taget rättslösa. De svåra
våldsbrotten möjliggörs av den stora mängd
skjutvapen som cirkulerar i landet efter många års
krig. Motionärerna anför i yrkande 1 att Sverige bör
verka för att de demobiliserade soldaterna utbildas
för civilt arbete, att så många skjutvapnen som
möjligt samlas in och förstörs samt att politikernas
privatarméer upplösas.
I yrkande 4 understryks vikten av att det civila
samhället utvecklas och får ett kraftfullt stöd från
det internationella samfundet, inte minst inför de
kommande valen.
FN har ett ansvar för att förbättra efterlevnaden
av de mänskliga rättigheterna, och organisationens
MR-kontor i Pnom Penh har gjort stora insatser för
att bevaka och påtala kränkningar. Kontoret utsätts
dock ständigt för anklagelser och hot om stängning.
Motionärerna anser i yrkande 5 att Sverige måste ge
sitt fulla stöd till FN:s MR-kontor och den
specielle MR-representanten i Kambodja. Motionens
yrkande 6, såsom det får förstås, är ett krav på
regeringen att verka för att utvecklingen i Kambodja
årligen tas upp i FN:s MR-kommission. I yrkande 7
framhålls vikten av att de kambodjanska MR-
organisationernas självständighet försvaras.
Ett stort antal militärer som gått över till
regeringssidan har fått amnesti och nya positioner i
regeringsarmén. Bland dem finns sannolikt åtskilliga
som deltagit i folkmordet. Motionärerna anser i
yrkande 8 att det är en angelägenhet för
världssamfundet att rättegångar hålls för att
fastställa ansvaret för folkmorden. Sverige bör
verka för att sådana rättegångar kommer till stånd.
Utskottets överväganden
Situationen i Kambodja har under det senaste året
präglats av betydande kränkningar av de
grundläggande mänskliga rättigheterna. Ett stort
antal utomrättsliga avrättningar har utförts.
Polisbrutalitet är en utbredd företeelse och tortyr
efter arresteringar förekommer. Det juridiska
regelverket är otillräckligt utbyggt och
tillämpningen av de lagar och regler som finns är
bristfällig.
Den kultur av straffrihet som råder i landet utgör
ett av hindren för att bygga ett samhälle baserat på
respekt för de mänskliga rättigheterna. För att
kunna ställa statligt anställda inför rätta krävs
regeringens godkännande, vilket har lett till att
grov förbrytelse mot de mänskliga rättigheterna
sällan leder till åtal.
Enligt motion U630 (c, kd, fp, mp) yrkande 1 bör
Sverige verka för att de demobiliserade soldaterna
utbildas för civilt arbete och i yrkande 4
understryks vikten av att det civila samhället
utvecklas.
Utskottet konstaterar att den övergripande
inriktningen för det svenska utvecklingssamarbetet i
Kambodja är att bidra till den demokratiska
utvecklingen. Att bygga en demokrati tar tid men det
får aldrig innebära kompromisser vad gäller
respekten för de mänskliga rättigheterna. Ett
fungerande rättssystem är en nödvändig komponent i
ett demokratiskt samhälle.
Utskottet har inhämtat att med hjälp av svenskt
stöd har ett stort antal personer inom polis och
militär utbildats i mänskliga rättigheter och
demokrati genom FN:s MR-kontor i Phnom Penh, till
vilket Sverige har bidragit med ett omfattande stöd.
MR-kontoret har lämnat kommentarer på lagförslag,
givit stöd till domare och råd till parlamentets MR-
utskott. Vidare har MR-kontoret arbetat med att
dokumentera och rapportera om MR-överträdelser,
inklusive utomrättsliga avrättningar, som ägt rum i
landet. Lokala organisationer har, bl.a. via
Diakonia, mottagit svenskt stöd för att förmedla
kunskap om MR och demokrati till särskilda
målgrupper som polis, militär, tjänstemän och
munkar.
I den nya landstrategin planeras svenskt stöd till
genomförande av lokalvalen. Detta arbete genomförs i
samarbete med UNDP och enskilda organisationer.
Särskild uppmärksamhet kommer att ägnas den
kambodjanska valadministrationen och det civila
samhället.
Med detta anser utskottet motion U630 (c, kd, fp,
mp) yrkandena 1 och 4 besvarad.
I motion U630 (c, kd, fp, mp) yrkandena 5-8 krävs
att Sverige ger stöd till olika MR-organisationer i
Kambodja och att krigsförbrytare ställs inför rätta.
Det är utskottets övertygelse att en förutsättning
för ett demokratiskt samhälle är ett livaktigt
civilt samhälle. Under en uppbyggnadsprocess har
enskilda organisationer och andra sammanslutningar
en viktig roll att fylla som aktörer i
rehabiliteringen men också som en balans till den
etablerade politiska maktstrukturen. Därför är det
viktigt att dessa sammanslutningar ges möjlighet att
arbeta självständigt, vilket också framhållits av
Sverige. Genom Diakonia har svenskt stöd förmedlats
till fem lokala enskilda organisationer med
verksamhet inom området mänskliga rättigheter. Ett
antal svenska organisationer, däribland Forum Syd
och Örebromissionen, bedriver verksamhet med
anknytning till MR och demokrati i Kambodja.
Utskottet konstaterar att situationen beträffande
de mänskliga rättigheterna i Kambodja numera
behandlas årligen inom FN, främst inom kommissionen
för mänskliga rättigheter samt i
generalförsamlingens tredje utskott i samband med
att generalsekreterarens specielle representant
(f.n. en svensk) presenterar sin rapport om
situationen för mänskliga rättigheter i Kambodja.
Sverige deltar, såväl självständigt som genom EU-
samarbetet, aktivt i dessa diskussioner i syfte att
verka för förbättrad respekt för mänskliga
rättigheter i Kambodja.
I januari överlämnade sig två av Röda khmerernas
ledare till den kambodjanska regeringen.
Premiärminister Hun Sen har, dock först efter
påtryckningar från det internationella samfundet,
förklarat att dessa båda måste ställas inför rätta
för sina brott.
Från svenskt perspektiv är det av yttersta vikt att
ansvariga för folkmordet ställs inför rätta. Två
alternativ diskuteras för närvarande. Det första
innebär att de anklagade lagförs i Kambodja, vilket
sannolikt skulle kräva internationellt stöd. Det
andra alternativet är att upprätta en särskild
tribunal genom beslut i säkerhetsrådet. Den svenska
regeringen har deklarerat att den är redo att
diskutera båda alternativen. En expertgrupp, utsedd
av FN:s generalsekreterare, kommer inom kort att
redovisa sina synpunkter i denna fråga.
Med detta anser utskottet motion U630 (c, kd, fp,
mp) yrkandena 5-8 besvarad.
19. Kina
Sammanfattning av motionerna
I flerpartimotion U612 (v, kd, c, fp, mp) anförs att
MR-situationen i Kina fortfarande är allvarlig.
Positivt är att Kina har undertecknat de två
konventionerna om mänskliga rättigheter och inlett
en dialog med omvärlden på området. Bl.a. har FN:s
högkommissarie för mänskliga rättigheter besökt
landet. Samtidigt döms i genomsnitt 60 personer till
döden varje vecka och förtrycket i Tibet fortgår med
oförminskad styrka. Mot den bakgrunden kräver
motionärerna i yrkande 8 att regeringen verkar för
att EU i sin dialog med Kina är kritiskt och vaksamt
när det gäller de mänskliga rättigheterna och de
kinesiska myndigheternas uppträdande i Tibet.
I kommittémotion U622 (fp) betecknas Kina som
världens största diktatur. Välkomna kinesiska
utfästelser om att ansluta sig till de grundläggande
FN-konventionerna skymmer inte det faktum att
grundläggande mänskliga rättigheter dagligen kränks
i Kina. Snart tio år efter massakern på Himmelska
fridens torg sitter fortfarande ett stort antal
dissidenter fängslade utan dom.
Trots att Kina åtnjutit en snabb ekonomisk tillväxt
sedan början av 1980-talet är landets BNP per capita
ännu blygsam, särskilt i jämförelse med det
demokratiska Taiwan. Säkerhetspolitiskt har den
snabba moderniseringen av Kinas militärmakt spridit
osäkerhet i regionen. Kinas relationer till Taiwan
utgör sedan länge en källa till oro. I yrkande 1
kräver Folkpartiet att regeringen fördömer all
kinesisk maktpolitik gentemot Taiwan.
I Tibet och Xingjiang i västra Kina reses krav på
självbestämmande. Fortsatt kinesisk migration till
dessa regioner utgör härvidlag ett särskilt problem.
I yrkande 2 begärs att regeringen verkar för att
uppmuntra den kinesiska regimen att ge dessa
regioner en långtgående självständighet samt att de
mänskliga rättigheterna respekteras.
Hur Folkrepubliken Kina kommer att behandla
Hongkong och dess innevånare är fortfarande oklart.
Att de demokratiska reformer som införts efter 1984
har upphävts är dock oroande, samtidigt som
valdeltagande och resultatet av parlamentsvalen 1998
entydigt visade att folket önskar demokrati. I
yrkande 3 framförs att omvärlden måste vara fortsatt
uppmärksam på situationen och stödja den
demokratiska oppositionen i Hongkong.
Motionärerna menar vidare att Sverige inom EU bör
verka för en samlad och effektiv politik gentemot
Kina. I det sammanhanget är det bättre att stödja en
positiv ekonomisk utveckling än att söka isolera
Kina. I yrkande 11 framförs att det för Kinas
fortsatta ekonomiska tillväxt är viktigt att landet
blir en fullvärdig medlem av
världshandelsorganisationen (WTO).
Omvärldens förhållande till Kina på MR-området har
tidigare präglats av inkonsekvens, menar
motionärerna. Inte minst har detta gällt i FN:s MR-
kommission, som inför sessionen våren 1998 valde att
lägga ned talan mot Kina. Folkpartiet menar i
yrkande 12 att det svenska stödet till demokratisk
utveckling i Folkrepubliken Kina inklusive Hongkong
bör utformas inom ramen för en konsekvent,
sammanhållen och uthållig strategi.
I kommittémotion U632 (kd) nämns fallet Wei
Jingsheng, en demokratisk aktivist som suttit
fängslad i 17 år. Wei Jingsheng uppskattar antalet
politiska fångar i Kina till 10 000. Förutom
politiska aktivister fängslas även medlemmar i
religiösa grupper. Kinas stränga regler för att
begränsa befolk-ningsökningen är också djupt
oroande. Ett resultat är att många flickfoster
aborteras. Den kinesiska regimens uttalanden om att
mänskliga rättigheter har en annan betydelse i Asien
än i västvärlden kan aldrig accepteras. FN-
deklarationens grundläggande mänskliga rättigheter
är universella. I motionens yrkande 5 framhålls att
regeringen bör vara pådrivande i EU, FN och andra
internationella organisationer för att påtala för
den kinesiska regimen att övergrepp mot de mänskliga
rättigheterna inte kan accepteras.
Utskottets överväganden
Situationen beträffande de mänskliga rättigheterna i
Kina ger fortfarande anledning till djup oro. Det
kommunistiska partiet behåller sitt monopol över den
politiska och administrativa makten. Åsikts-,
yttrande-, religions- och föreningsfriheterna är
starkt inskränkta. Politiskt oliktänkande förföljs
och fängslas. Ett stort antal dissidenter hålls
sedan ett flertal år i fängelse utan rättegång.
Bruket av dödsstraff är mycket utbrett. I regioner
med etniska minoriteter, såsom Tibet och Xingjiang,
är det politiska förtrycket särskilt hårt och
övergrepp från myndigheterna vanligt förekommande.
Samtidigt uppvisar utvecklingen under de senaste
åren även vissa positiva tecken. Till dessa hör att
Kina 1998 undertecknade FN:s konvention om politiska
och medborgerliga rättigheter samt att FN:s
högkommissarie för mänskliga rättigheter, Mary
Robinson, besökte Kina i oktober 1998. Året innan
undertecknade Kina konventionen om ekonomiska,
sociala och kulturella rättigheter. Vidare har vissa
juridiska reformer som stärkt den enskildes
rättsliga ställning genomförts. IT-revolutionen
medför en oundviklig uppluckring av censuren, trots
att detta motarbetas av de kinesiska myndigheterna.
I motion U612 (v, kd, c, fp, mp) yrkande 8 anförs
att Sverige när det gäller EU:s dialog måste vara
kritiskt och vaksamt vad gäller MR-situationen i
Kina och de kinesiska myndigheternas uppträdande i
Tibet.
Utskottet konstaterar att regeringen både
bilateralt med Kina och inom EU tagit upp frågan om
respekt för de mänskliga rättigheterna. Därvidlag
har Sverige och EU betonat betydelsen att hålla en
levande dialog, inte minst för att främja Kinas
närmande till det internationella regelverket för
mänskliga rättigheter och dess
uppföljningsmekanismer. Inom ramen för dialogen
besökte under det gångna året EU:s trojka Kina,
inklusive Tibet, för att undersöka och diskutera MR-
situationen. Kina har också med undertecknandet av
FN:s två grundläggande konventioner och genom att
bjuda in FN:s högkommissarie för mänskliga
rättigheter tagit viktiga steg framåt. Fortfarande
har dock ingen ratificering skett av konventionerna.
Det är också viktigt att högkommissarien Robinsons
besök kan följas upp av FN:s specialrapportörer. Det
bör samtidigt framhållas att Sverige i dialogen med
Kina skall framföra kritik när sådan är påkallad.
Situationen beträffande de mänskliga rättigheterna
måste vidare ligga till grund för EU:s agerande i
förhållande till Kina i FN:s MR-kommission.
Med vad ovan anförts anses motion U612 (v, kd, c,
fp, mp) yrkande 8 besvarad.
Motion U622 (fp) ägnas i sin helhet åt
Folkrepubliken Kina samt dess förhållande till
Taiwan. I yrkande 1 anförs att regeringen klart och
tydligt bör fördöma all kinesisk maktpolitik mot
Taiwan. I yrkande 2 krävs ett tillkännagivande
rörande den bristfälliga MR-situationen i Tibet och
Xingjiang, och i yrkande 3 anförs att regeringen bör
vara särskilt vaksam på den fortsatta utvecklingen i
Hongkong.
Enskilda länders hot om våld som påtryckningsmedel
i konflikter kan aldrig accepteras. Folkrepubliken
Kinas militära maktdemonstrationer mot Taiwan måste,
mot bakgrund av gällande folkrätt, betraktas som
oacceptabla. Taiwans framtida status är en fråga som
måste lösas på ett demokratiskt och fredligt sätt.
Provinserna Tibet och Xingjiang har bägge ställning
som autonoma regioner i Folkrepubliken Kina.
Utskottet konstaterar att regeringen i såväl
bilaterala som multilaterala sammanhang har
understrukit den vikt Sverige fäster vid att den
formella autonomin ges ett reellt innehåll, som ger
folken i dessa områden inflytande över sina egna
angelägenheter. I den kontinuerliga dialogen med
Kina har också kränkningar av den tibetanska
befolkningens mänskliga rättigheter påtalats.
Den folkrättsliga grunden för Hongkongs nuvarande
politiska, juridiska och ekonomiska system är
överenskommelsen mellan Kina och Storbritannien från
1984 - den s.k. Joint Declaration. Kinas nationella
folkkongress antog 1991 även den s.k. Basic Law, som
reglerar Hongkongs ställning. Det förefaller i dag
som om Kina avser infria löftet "ett land, två
system", dvs. Hongkong skulle ges en fortsatt
ekonomisk särställning och betydande grad av
självbestämmande. Däremot invände den kinesiska
regeringen starkt mot de demokratiska reformer som
genomfördes i Hongkong efter 1984, och dessa har
också avskaffats efter övergången till kinesiskt
styre. Utskottet har vid flera tidigare tillfällen,
senast i betänkande 1997/98:UU17, konstaterat att
det finns anledning att noga följa utvecklingen i
Hongkong. Utskottet noterar vidare att Sverige
enskilt och inom EU vid upprepade tillfällen betonat
vikten av att Hongkong tillåts fortleva som
rättssamhälle med garantier för medborgarnas fri-
och rättigheter samt betydelsen av att Hongkong
åtnjuter den höga grad av autonomi som fastslagits i
den internationella överenskommelsen mellan Kina och
Storbritannien och i den kinesiska Basic Law.
Utskottet utgår från att regeringen även
fortsättningsvis noga bevakar utvecklingen vad
gäller demokrati samt de medborgerliga fri- och
rättigheterna i Hongkong.
Med vad ovan anförts anses motion U622 (fp)
yrkandena 1-3 besvarad.
I motion U622 (fp) yrkande 11 anförs att ett
kinesiskt medlemskap i WTO är angeläget för såväl
Folkrepubliken Kina som världssamfundet. Kina måste
dock uppfylla de grundläggande medlemsvillkoren för
medlemskap.
Utskottet anser att en anslutning av Kina till WTO
är av intresse för såväl Kina som övriga länder i
världen. Sverige har i olika sammanhang uttalat stöd
för ett kinesiskt inträde. Takten i
anslutningsprocessen är emellertid beroende av vilka
åtaganden man från kinesisk sida är beredd att göra.
Därmed anses motion U622 (fp) yrkande 11 besvarad.
I motion U622 (fp) yrkande 12 framförs att
regeringen bör verka för att det svenska stödet till
demokratisk utveckling i Folkrepubliken Kina
inklusive Hongkong bör utformas inom ramen för en
konsekvent, sammanhållen och uthållig strategi.
I motion U632 (kd) yrkande 5 begärs att regeringen
skall vara pådrivande i EU och andra internationella
organisationer för att för den kinesiska regimen
påtala att övergrepp mot de grundläggande mänskliga
rättigheterna aldrig kan accepteras.
Utskottet konstaterar att EU:s dialog med Kina
återupptogs 1997. Genom dialogen finns möjlighet att
mer konkret verka för att Kina fortsatt inlemmas i
det internationella samfundets regelverk på alla
områden, inklusive MR-området. Sverige står bakom
den enade EU-linje som innebär fortlöpande kontakter
och samarbete med Kina för att verka för
förbättringar av situationen för de mänskliga
rättigheterna i landet. Under de senaste åren har
Kina tagit vissa steg på MR-området genom
undertecknandet av de två FN- konventionerna samt
besöken av EU:s trojka och FN:s högkommissarie för
mänskliga rättigheter. Ett positivt tecken är också
att vissa juridiska reformer som stärker individens
rättssäkerhet har genomförts. Detta döljer inte det
faktum att MR-situationen i Kina fortfarande
uppvisar stora brister på fundamentala områden.
Detta har regeringen påtalat för Kina, t.ex. vid
utrikesministerns anförande vid FN:s senaste MR-
kommission.
Utskottet noterar att Sverige under flera år stod
som medförslagsställare till de resolutionsförslag
om Kina som lades fram i FN:s kommission för de
mänskliga rättigheterna. Förslagen ledde aldrig fram
till antagande av en resolution om Kina, men får
anses ha banat väg för dagens dialog mellan EU och
Kina kring de mänskliga rättigheterna. Som ovan
anförts har dialogen bl.a. bidragit till att inlemma
Kina i det internationella regelverket rörande de
mänskliga rättigheterna. Värdet av dialogen måste
givetvis prövas regelmässigt inte minst utifrån
utvecklingen på MR-området i Kina. Sverige bör även
i fortsättningen arbeta för att EU inom FN:s
kommission för de mänskliga rättigheterna åter
verkar för en resolution om Kinas MR-kränkningar.
Utskottet finner att regeringens politik väl
överensstämmer med det förhållningssätt gentemot
Kina som vid tidigare tillfällen förespråkats av
utskottet, senast i betänkande 1997/98:UU17.
Motionerna U622 (fp) yrkande 12 och U632 (kd)
yrkande 5 får därmed anses besvarade.
20. Taiwan
Sammanfattning av motionen
Motion U603 (m) betecknar Taiwans ställning i
världen som unik. Landet, som har ca 22 miljoner
invånare, är de facto en stat med full kontroll över
sitt territorium sedan åtminstone år 1949 (och
daterar sig självt från år 1912). Taiwan har erkänts
diplomatiskt av ett trettiotal stater, medan
flertalet länder föredragit att ge sitt erkännande
åt den kommunistiska Folkrepubliken Kina. Taiwan är
en av de högst utvecklade demokratierna i Asien,
vilket senast kom till uttryck då landet år 1996
valde Lee Teng-Hui till president i ett fritt och
demokratiskt val. Efter en mycket snabb ekonomisk
utveckling är Taiwan i dag en modern industristat.
Motionärerna menar att det är orimligt att Taiwan -
en av världens främsta ekonomiska aktörer, ett
folkrikt land och en av Asiens främsta demokratier -
står utanför FN. I yrkande 1 framhålls att Sverige i
FN bör verka för inlemmandet av Taiwan i det
internationella samarbetet.
Även om formella diplomatiska relationer inte finns
mellan Taiwan och Sverige, har det inte minst av
praktiska skäl varit nödvändigt att ha permanenta
kontakter mellan våra två länder. Exportrådets
kontor i Taipei har en status på hög nivå med
skattefrihet och viseringsrätt likvärdig den som ges
diplomatiska representationer. Motsvarande uppgifter
fullgörs i Sverige av Taiwans representationskontor
i Stockholm. Med tanke på de omfattande
förbindelserna mellan Sverige och Taiwan anför
motionärerna i yrkande 2 att Taiwans kontor i
Stockholm bör ges lika behandling som andra
utländska beskickningar. Det svenska exportkontoret
i Taipei åtnjuter sådan behandling. Vidare ges
Taipeis kontor i andra EU-länder skattefrihet.
Motionärerna anser i yrkande 3 att det behövs ett
dubbelbeskattningsavtal med Taiwan, inte minst för
att underlätta för de svenska företag som är
verksamma där och för de taiwanesiska företag som är
intresserade av att investera i Sverige. Vidare
anförs i yrkande 4 att Sverige i EU aktivt bör verka
för att förhandlingarna om Taiwans medlemskap i WTO
snarast slutförs.
Även motion U615 (m) pekar på den positiva
demokratiska och ekonomiska utvecklingen som skett i
Taiwan under senare år. Kontrasten mot det politiska
förtryck som råder i Folkrepubliken Kina är stor.
Motionären ser landet som en demokratisk förebild i
Asien och hoppas att det kan tjäna som modell för en
framtida demokratisering av hela den kinesiska
kultursfären. I yrkande 1 framhålls att Sverige bör
stödja Taiwans positiva utveckling vad gäller
demokrati och ekonomi. Detta kan ske t.ex. genom
vänortssamarbete mellan kommuner och utbytesprogram
mellan universitet i Sverige och Taiwan. Vidare
måste Sverige stå på det demokratiska Taiwans sida
och tydligt markera att övergrepp från
Folkrepubliken Kina inte tolereras (yrkande 2). I
yrkande 3 anförs att Sverige bör överväga att
erbjuda Taiwans representationskontor i Stockholm
samma villkor som Sveriges exportkontor i Taipei
åtnjuter.
I kommittémotion U622 (fp) framförs att
Folkrepubliken Kina sedan länge har anspråk på att
Taiwan en dag skall återförenas med fastlandet. I
yrkande 4 framförs att det är medborgarna i Taiwan
som själva måste få avgöra om de vill bli en del av
Folkrepubliken eller om de föredrar fortsatt
självständighet. Under de senaste årtiondena har
demokratin i Taiwan befästs, och de fria val som
hållits sedan 1996 utgör exempel för Asiens många
diktaturer. Taiwan hör nu hemma i den
internationella folkgemenskapen. Motionärerna menar
i yrkande 5 att Sverige inom EU:s gemensamma
utrikes- och säkerhetspolitik bör verka för att
frågan om Taiwans representation i FN utreds. En
sådan utredning bör också avse frågan om Taiwans
representation i FN:s underorgan, som inte endast
har erkända stater som medlemmar (yrkande 6).
Folkpartiet menar att Sverige bör utveckla sina
bilaterala förbindelser med Taiwan. I yrkande 7
krävs att Taiwans representationskontor i Stockholm
ges diplomatisk skattefrihet. Vidare föreslås i
yrkande 8 att den svenska representationen i Taipei
förstärks. I yrkande 9 framförs att regeringen bör
verka för att EU öppnar ett informationskontor i
Taipei. Motionärerna anser i yrkande 10 att det inte
finns någon anledning att neka medborgare från
Taiwan inresa i Sverige.
Utskottets överväganden
Det har skett en genomgripande förändring i
demokratisk riktning i Taiwan under de senaste åren.
Alla politiska ledare i Taiwan är numera utsedda i
fria demokratiska val. Sverige har ett omfattande
utbyte med Taiwan på många områden. Handeln är
betydande och många svenska företag har gjort
investeringar i Taiwan. Det finns också mycket som
tyder på att fler taiwanesiska företag kan komma att
etablera sig i Sverige.
Utskottet ser positivt på denna utveckling och har
vid flera tillfällen uttryckt sitt stöd för den
demokratiska utvecklingen på Taiwan. Även om det
finns restriktionerna i det officiella umgänget med
Taiwan, förekommer breda kontakter och utbyte både i
substans och ekonomiskt. Ett väl utbyggt kontaktnät
med Taiwan stärker dess förutsättningar att stå som
ett demokratiskt föredöme i hela regionen, särskilt
i förhållande till Folkrepubliken Kina.
Utskottet tar bestämt avstånd från militära hot som
påtryckningsmedel i relationerna mellan
folkrepubliken Kina och Taiwan. Taiwans framtida
status är en fråga som måste lösas internt på
fredlig och demokratisk väg.
Med detta avstyrker utskottet motion U622 (fp)
yrkande 4 och anser motion U615 (m) yrkandena 1 och
2 besvarad.
Utskottet har tidigare behandlat yrkanden om Taiwans
medlemskap i FN, senast i betänkande 1997/987:UU17
varvid anfördes:
Medlemskap i FN behandlas av Sverige enligt
universalitetsprincipen; suveräna stater som Sverige
erkänner anses ha rätt att ansluta sig till FN och
dess organ. I enlighet med FN:s stadgar upptas nya
medlemmar i FN genom beslut i generalförsamlingen
efter beredning i och på rekommendation av
säkerhetsrådet. Ett flertal stater satte sig emot
ett förslag att föra upp frågan om Taiwans ställning
på generalförsamlingens dagordning hösten 1993.
Sedan 1993 har ytterligare försök att föra upp
frågan om Taiwans ställning på generalförsamlingens
dagordning misslyckats. Ett gemensamt initiativ togs
1995 av tjugotalet länder som då erkände Taiwan och
hade diplomatiska förbindelser med landet. Dessa var
ett antal länder huvudsakligen i Centralamerika,
Karibien och Afrika; bl.a. Guatemala, Nicaragua,
Panama, Dominikanska republiken, Centralafrikanska
republiken och Swaziland.
Utskottet konstaterar att Sverige inte erkänner
Taiwan som en suverän stat. Den svenska ett-Kina-
politiken är klar och tydlig. Sedan 1971 är
Folkrepubliken Kina innehavare av den Kina
tillhöriga platsen i FN.
Utskottet anser att det är positivt att Taiwan har
utvecklade kontakter med olika länder, inklusive med
Folkrepubliken Kina. Utskottet ser också positivt på
den demokratiska utvecklingen som skett i Taiwan.
Med hänvisning till vad ovan anförts samt till
tidigare uttalanden av utskottet framstår det som
klart att det inte är motiverat att agera för
Taiwans medlemskap i FN.
Utskottet vidhåller denna uppfattning och avstyrker
därmed motion U622 (fp) yrkande 5 samt anser
motionerna U603 (m) yrkande 1 och U622 (fp) yrkande
6 besvarade med vad utskottet anfört.
I enlighet med Wienkonventionen om diplomatiska
förbindelser beviljar Sverige med stöd av bl.a.
lagen om immunitet och privilegier i vissa fall
utländska diplomatiska beskickningar i Sverige
immunitet och privilegier. Sverige och Taiwan har
inte upprättat diplomatiska förbindelser, och Taiwan
kan således inte ha en diplomatisk beskickning i
Sverige. Med nuvarande lagstiftning är det därför
omöjligt att tillmötesgå kravet på skattebefrielse
för Taiwans handelskontor i Stockholm. I motionen
hänvisas till att personalen vid det svenska
Exportrådskontoret i Taipei åtnjuter
skattebefrielse. Sverige tillämpar dock inte
reciprocitetsprincipen för behandlingen av utländsk
representation. Det är således inte heller möjligt
att av reciprocitetsskäl bevilja Taiwankontoret
skattebefrielse.
Med detta avstyrker utskottet motion U622 (fp)
yrkande 7 samt anser motion U603 (m) yrkande 2 och
motion U615 (m) yrkande 3 besvarade.
Utskottet konstaterar att eftersom Sverige inte har
mellanstatliga förbindelser med Taiwan kan inte
något dubbelbeskattningsavtal ingås. Det finns
stater, t.ex. Australien och Nya Zeeland, som utan
att ingå folkrättsligt bindande avtal har uppnått
arrangemang med taiwanesiska motparter för att
undvika dubbelbeskattning. Hittills har dock inget
EU-land gjort detta. Regeringen arbetar med frågan
att finna en praktisk och tekniskt
tillfredsställande lösning på de problem som
dubbelbeskattning och kapitalflykt innebär och
följer noga utvecklingen i synnerhet inom den övriga
EU-kretsen.
Med detta anser utskottet motion U603 (m) yrkande 3
besvarad.
Utskottet har inhämtat att det för närvarande inte
är aktuellt att förstärka bemanningen på
Exportrådskontoret i Taipei. Inom EU har
upprättandet av ett representationskontor i Taipei
diskuterats men något beslut att öppna ett sådant
kontor har inte tagits. Utskottet konstaterar också
att Sverige inom EU-arbetet stöder Taiwans
medlemsansökan i WTO.
För medborgare från Taiwan gäller normala
viseringregler och det skall, enligt vad utskottet
erfarit, inte vara svårare eller lättare för
taiwanesiska medborgare att få visering till Sverige
än det är för andra viseringspliktiga.
Med detta avstyrker utskottet motionerna U622 (fp)
yrkandena 8-10 och U603 (m) yrkande 4.
21. Östtimor
Sammanfattning av motionen
Flerpartimotion U618 (mp, v, c, fp) tar upp
situationen i Östtimor. Indonesien är med nära 200
miljoner invånare världens fjärde folkrikaste
nation. Östtimor är en del av ön Timor, men är ej
godkänd av FN som en del av Indonesien. Efter det
att Portugal dragit sig tillbaka efter flera
århundraden av kolonialt herravälde 1975 invaderades
Östtimor av Indonesien. Under de år som följt har
befolkningen fått utstå fruktansvärda lidanden. En
tredjedel av befolkningen, ca 250 000 människor, har
fått sätta livet till. En stor del av befolkningen
har tvångsförflyttats och åtskilliga har kastats i
fängelse.
Sedan Kofi Annan tillträdde som FN:s
generalsekreterare har de s.k. trepartssamtalen
mellan Indonesien, Portugal och FN aktiverats.
Indonesien accepterar dock inte Östtimor som
samtalspartner. Motionärerna begär i yrkande 1 att
regeringen i FN:s säkerhetsråd och i andra forum
aktivt verkar för att Östtimor skall vara
representerat i de pågående trepartssamtalen om
Östtimor.
José Ramos-Horta, Östtimors utrikesminister i exil,
har lagt fram en detaljerad fredsplan som på sikt
skall leda till fria politiska val och en
folkomröstning i Östtimor om självständighet.
Motionärerna anför i yrkande 2 att Sverige aktivt
bör stödja Ramos-Hortas fredsplan. I yrkande 3 krävs
vidare att Sverige stödjer Östtimors rätt till
självbestämmande genom en folkomröstning, och i
yrkande 5 begärs att Sverige agerar för att det
timorianska folkets säkerhet garanteras genom en
permanent närvaro av FN. I yrkande 6 anförs att
Sverige bör verka för att det etableras en
internationell civil närvaro i Östtimor samt för att
internationella enskilda organisationer ges fritt
tillträde till Östtimor.
Utskottets överväganden
Utskottet har under en lång rad av år behandlat den
bristande respekten för de mänskliga rättigheterna i
Indonesien, särskilt vad gäller situationen i
Östtimor.
Sverige har - liksom övriga EU-stater - aldrig
accepterat Östtimors införlivande med Indonesien och
har alltid betonat att befolkningen själv bör få
avgöra sin framtid. Enligt samstämmiga rapporter
från amerikanska UD och Amnesty International är
situationen beträffande respekten för de mänskliga
rättigheterna i Östtimor fortsatt djupt
otillfredsställande. Sverige har, liksom övriga EU-
länder, sedan konfliktens början 1975 hävdat
östtimorianernas rätt att själva bestämma över sin
framtid. Detta kom senast till uttryck vid EU:s
toppmöte i Wien den 11-12 december 1998, där EU:s
stats- och regeringschefer framhöll att EU anser att
en slutlig lösning av konflikten i Östtimor inte är
möjlig utan att det östtimorianska folket ges
möjlighet att fritt ge uttryck för sin egen vilja.
Läget i Östtimor präglas av det senaste halvårets
ändrade förutsättningar för en lösning av den två
decennier långa konflikten. Vid de FN-ledda
autonomiförhandlingarna har parterna varit till
synes låsta i sina respektive grundläggande
hållningar till konfliktens slutliga lösning.
Portugal har eftersträvat rätt till självbestämmande
för östtimoreserna medan Indonesiens
förhandlingsposition har varit en fortsatt
integration av Östtimor i Indonesien. Den
indonesiska regeringen har emellertid godtagit
tanken på en vittgående autonomi för Östtimor.
Indonesien har undertecknat FN:s MR-konvention och
även träffat en överenskommelse med FN:s MR-
kommissarie om möjligheter för FN att övervaka MR-
läget i Östtimor. Portugal och Indonesien har
återupptagit de diplomatiska förbindelserna genom
upprättandet av intressekontor i respektive
huvudstäder. En rad politiska fångar har frisläppts.
Samtidigt har läget i området förblivit spänt, och
utbrott av våld och motvåld har med jämna mellanrum
rapporterats från Östtimor.
Utskottet konstaterar att Sverige, tillsammans med
övriga EU-länder, stödjer de ansträngningar som görs
av FN:s generalsekreterare att nå en lösning på
konflikten. Detta sker genom de s.k.
trepartssamtalen mellan Indonesien och Portugal
under FN:s överinseende. Sverige har under sina år i
säkerhetsrådet givit stöd till den väg mot en
lösning av konflikten som förordas av FN:s
generalsekreterare. Utskottet utgår från att
regeringen även fortsättningsvis följer situationen
på Östtimor och utvecklingen av konflikten.
Som ett led i förhandlingsarbetet har FN:s
generalsekreterare påtagit sig att ha nära kontakt
med företrädare för östtimoreserna, vilka därigenom
löpande informeras om förhandlingarna och indirekt
får möjlighet att göra sina röster hörda. I detta
syfte har FN:s generalsekreterares särskilde
representant, Jamsheed Marker, med jämna mellanrum
besökt Östtimor. Senast skedde detta i december
1998. De FN-ledda förhandlingarna är inte
okontroversiella i Östtimor. Det går en skiljelinje
mellan dem som är beredda att godta det självstyre
för Östtimor som de nuvarande förhandlingarna
gäller, och den av allt att döma större andel av
befolkningen som förespråkar rätten till full
självständighet.
Vid EU:s toppmöte i Wien framhölls också en
permanent FN-närvaro som en av de åtgärder som
Indonesien borde godta för att bidra till de
pågående ansträngningarna att nå en lösning av
konflikten. Härutöver pekade de på vikten av en
minskad indonesisk truppnärvaro i området, liksom
frigivandet av alla politiska fångar.
Utskottet uttrycker sitt starka stöd för FN:s och
EU:s ansträngningar att lösa konflikten och
välkomnar de positiva förhandlingsresultat som
nyligen uppnåtts samt det faktum att frågan om
självständighet kommer att tas upp i Indonesiens
högsta lagstiftande instans.
Därmed anses motion U618 (mp, v, c, fp) yrkandena
1-3 och 5 besvarad.
I motion U618 (mp, v, c, fp) yrkande 6 begärs att
all vapenexport till Indonesien stoppas.
Utskottet konstaterar att de svenska riktlinjerna
för krigsmaterielexport innebär att man för
närvarande inte beviljar utförseltillstånd för nya
leveranser av krigsmateriel till Indonesien.
Samtidigt innehåller riktlinjerna en anvisning om
att tillstånd bör ges till utförsel av s.k.
följdleveranser med anknytning till tidigare
levererade system.
Regeringen tillkallade i november 1997 en särskild
utredare för att analysera de principer som har
utvecklats i praxis när det gäller s.k.
följdleveranser vid krigsmaterielexport och föreslå
de preciseringar som kan behövas på detta område.
Utredningen väntas lägga fram sina slutsatser i
slutet av mars 1999. Utskottet utgår från att några
följdleveranser inte genomförs till Indonesien
förrän utredningen presenterats.
Med detta anses motion U618 (mp, v, c, fp) yrkande 6
besvarad.
22. Colombia
Sammanfattning av motionen
Två flerpartimotioner, U612 (v, kd, c, fp, mp) och
U624 (v, s, m, kd, c, fp, mp), beskriver den
fortsatt allvarliga situationen i Colombia. Under de
senaste tio åren har över 30 000 människor mördats
av politiska skäl och minst 3 000 "försvunnit".
Motionärerna menar att det är otvetydigt att de
flesta MR-brott med politisk anknytning begås av
säkerhetsstyrkorna med hjälp av de s.k. paramilitära
grupperna. Straffriheten för medlemmar ur
säkerhetsstyrkorna och de paramilitära grupperna som
begår MR-brott är närmast total. Den utdragna
interna väpnade konflikten i Colombia är komplex och
dess orsaker är många. Ett skäl bakom våldet är de
stora sociala och ekonomiska orättvisor som råder.
Den utbredda narkotikahanteringen för också med sig
korruption och våld. De omkring 140 paramilitära
grupperna begår ett stort antal övergrepp, ofta i
samarbete med landets militära styrkor.
Gerillagrupper behärskar i dag en stor del av
Colombias yta.
Under den förre presidenten Ernesto Samper
(1994-98) förbättrades inte situationen, utan
systematiska och grova övergrepp mot fundamentala
mänskliga rättigheter fortsatte i oförminskad skala.
Paramilitära grupper och även gerillan har under de
senaste åren skaffat sig allt större utrymme.
President Andrés Pastrana, som tillträdde i augusti
1998, har dock visat vilja att inleda
fredsförhandlingar med gerillan. Inledande möten har
hållits med företrädare för de två största
gerillagrupperna FARC och ELN. Ännu har dock inga
åtgärder mot de svåra MR-övergreppen eller mot den
rådande straffriheten vidtagits.
I motion U612 (v, kd, c, fp, mp) yrkande 4 kräver
motionärerna att Sverige i FN, EU och andra
internationella forum verkar för att de paramilitära
grupperna upplöses. I yrkande 5 anförs att Sverige
bör agera för att Colombias regering vidtar
kraftfulla och effektiva åtgärder mot den rådande
straffriheten för MR-brott. Givet den fortsatt
allvarliga situationen anser motionärerna att
regeringen bör verka för att FN:s MR-kommission
tillsätter en särskild rapportör för Colombia
(yrkande 6).
Motionärerna bakom U624 (v, s, m, kd, c, fp, mp)
menar att mer kan göras för Colombia. I yrkande 1
anförs att regeringen bör erbjuda sig att ingå i en
vängrupp för Colombia och ställa sig till förfogande
som medlare mellan regeringen och gerillan. Vidare
framförs i yrkande 2 att ökat stöd för svenska och
colombianska MR-organisationer bör övervägas. I
yrkande 3 föreslås att ambassaden i Santafé de
Bogotá får förstärkta resurser i syfte att kunna
utöka sina kontakter på MR-området. Riksdagen skulle
också kunna bidra genom att sända en parlamentarisk
delegation till Colombia (yrkande 4). I yrkande 5
framhålls att regeringen bör arbeta för att frågan
om en handlingsplan för fredsförhandlingar i
Colombia förs upp på dagordningen i FN:s
säkerhetsråd.
Utskottets överväganden
Utskottet konstaterar med djup oro att situationen
beträffande de mänskliga rättigheterna i Colombia
fortsätter att vara mycket allvarlig. Under det
senaste året har den väpnade konflikten fortsatt i
oförminskad skala. Nyligen har Colombia även
drabbats av den värsta jordbävningen i landets
historia, med ett stort humanitärt lidande som
följd.
Trots att förhållandena i Colombia alltmer
uppmärksammats internationellt, begås ett stort
antal grova kränkningar av de mänskliga
rättigheterna av militärer, paramilitära grupper
samt gerillan. Samtidigt har den nya regeringen
under ledning av president Andrés Pastrana och den
största gerillagruppen FARC inlett fredssamtal den 7
januari.
Av allt att döma samarbetar vissa paramilitära
grupper med militären eller agerar med dennas goda
minne. Under den senaste tiden har paramilitärer
gjort sig skyldiga till osedvanliga grymheter mot
civila, uppenbarligen i syfte att sabotera de
nyligen inledda fredssamtalen. Ett stort problem i
sammanhanget är den rådande straffriheten för brott
mot de mänskliga rättigheterna. Mycket få av dem som
begår MR-kränkningar lagförs och döms för sina
brott.
Sverige har under flera år varit pådrivande inom EU
och FN för ett ökat internationellt engagemang för
situationen i Colombia. 1996 öppnade FN ett särskilt
kontor för mänskliga rättigheter i landet i syfte
att stödja de colombianska myndigheterna i arbetet
med att upprätta utvecklingsprogram och nya
riktlinjer på MR-området. Därutöver skall kontoret
främja och övervaka efterlevnaden av de mänskliga
rättigheterna i landet. Vidare har UNHCR nyligen, på
inbjudan av den colombianska regeringen, inrättat
ett kontor för att bistå myndigheterna att hjälpa de
hundratusentals internflyktingar som har tvingats
från sina hem på grund av den väpnade konflikten.
I motion U612 (v, kd, c, fp, mp) yrkandena 4 och 5
begärs att Sverige noga skall följa utvecklingen på
MR-området i Colombia och bl.a. agera i
internationella sammanhang för att den colombianska
regeringen skall vidta kraftfulla åtgärder mot
straffriheten och för att upplösa de paramilitära
grupperna. En särskild FN-rapportör för Colombia
efterlyses också (yrkande 6). Motionärerna bakom
U624 (v, s, m, kd, c, fp, mp) yrkandena 1-5 anser
att Sverige bör ställa sig till förfogande som
medlare mellan parterna i den interna konflikten och
även erbjuda sig att ingå i en internationell
vängrupp om en sådan skulle inrättas. Stödet till de
frivilliga organisationerna som arbetar i Colombia
bör ökas, och den svenska ambassaden i Santafé de
Bogotá bör ges förstärkta personella resurser på MR-
området. Regeringen bör även agera för att FN:s
säkerhetsråd skall verka för att en handlingsplan
för fredsförhandlingar i Colombia utarbetas av det
internationella samfundet. Vidare yrkas att
riksdagen skall besluta att sända en särskild
parlamentarisk delegation till Colombia.
Utskottet konstaterar att regeringen noga följer
utvecklingen i Colombia. Sverige har givit sitt stöd
till inrättandet av FN:s MR-kontor och UNHCR:s
kontor i Colombia och även givit särskilda bidrag
därtill. FN planerar för närvarande att fördubbla
sin personalstyrka vid MR-kontoret. FN har därmed en
stark och ökande närvaro i Colombia. Situationen i
landet behandlas årligen i FN:s kommission för de
mänskliga rättigheterna. Utskottet ser positivt på
regeringens stöd till FN:s verksamhet i Colombia och
konstaterar också att den tillträdande chefen för
FN:s MR-kontor är en svensk. Givet den fortsatt
allvarliga situationen i landet anser utskottet att
regeringen bör överväga att ta upp frågan om en
särskild landrapportör för Colombia om ingen
ljusning kan skönjas vad gäller respekten för de
mänskliga rättigheterna.
Sverige har även på andra sätt visat engagemang för
situationen i Colombia. Flera svenska enskilda
organisationer verkar i landet med stöd från Sida.
Genom det svenska utvecklingssamarbetet ges stöd
till reformer inom det juridiska systemet syftande
till att bekämpa straffriheten. Regeringen har även
vid flera tillfällen, bl.a. i samband med president
Andrés Pastranas installation i augusti 1998,
förklarat sig villig att främja en fredsprocess.
Inom EU är Sverige ett av de länder som starkast
engagerat sig för situationen i Colombia.
Vissa förhoppningar kan knytas till de fredssamtal
som nyligen inletts mellan den colombianska
regeringen och FARC-gerillan. I inledningsskedet ses
dessa samtal i första hand som en colombiansk
angelägenhet, men skulle de utfalla positivt kommer
det internationella stödet sannolikt att
konkretiseras ytterligare, t.ex. genom bildande av
en vängrupp. De berörda parternas uttalade viljor
måste vara utgångspunkten för det svenska
engagemanget och ett eventuellt deltagande i en
fredsprocess. Ingendera parten har på detta stadium
efterfrågat internationell medling. Ej heller har de
stridande parterna ansett att konflikten är en fråga
för säkerhetsrådet.
Utskottet ställer sig bakom regeringens aktiva
politik för att främja en lösning av den interna
konflikten i Colombia, förbättra respekten för de
mänskliga rättigheterna samt bistå de civila som
drabbats av våldet.
Riksdagen har under ett flertal år tagit upp och
debatterat situationen i Colombia och har vid
upprepade tillfällen fördömt de fortsatta MR-
kränkningarna. För närvarande planeras en
internationell parlamentarisk delegationsresa till
Colombia av biståndsorganisationen Caritas. Två
riksdagsledamöter har inbjudits att delta i
delegationen. Utskottet inväntar vad ledamöterna
rapporterar från sitt besök i Colombia.
Motionerna U612 (v, kd, c, fp, mp) yrkandena 4-6 och
U624 (v, s, m, kd, c, fp, mp) yrkandena 1-5 anses
besvarade med vad utskottet anfört.
23. Cuba
Sammanfattning av motionen
I motion U604 (v) anförs att Förenta staternas
långvariga blockad mot Cuba beräknas kosta landet
nästan två miljarder dollar per år. Import av
livsmedel, läkemedel och industriprodukter fördyras
genom den folkrättsstridiga blockaden.
Motionärerna menar att situationen beträffande de
mänskliga rättigheterna i Cuba är bättre än i de
flesta andra länder i tredje världen, om man tar
hänsyn till FN:s MR-deklaration, konventionerna om
barns och kvinnors rättigheter samt rätten till
social utveckling. Samtidigt är yttrandefriheten
starkt begränsad och regimkritiker riskerar
förföljelse och arrestering. Sverige skulle kunna
uppmuntra till politisk dialog och demokratisering
genom att utveckla breda förbindelser med det
kubanska samhället och genom att motsätta sig den
amerikanska blockaden. I yrkande 6 föreslås att
svenska enskilda organisationer bör ges utökade
möjligheter att verka i Cuba. Stöd till sådana
organisationers tidningsutgivning lyfts fram som
särskilt angeläget.
Utskottets överväganden
Samstämmiga uppgifter från internationella MR-
organisationer, FN:s särskilde rapportör m.fl. ger
vid handen att situationen beträffande de mänskliga
rättigheterna i Cuba fortsätter att vara allvarlig.
Hundratals politiska fångar sitter fängslade, och
många andra oliktänkande förföljs på andra sätt. Den
politiska makten är koncentrerad till president
Fidel Castro, vars regim inte respekterar
grundläggande demokratiska fri- och rättigheter
såsom yttrande- och föreningsfrihet. De små
oberoende MR-grupper som finns i landet arbetar
illegalt och under kontroll av den kubanska
säkerhetstjänsten.
I motion U604 (v) yrkande 6 föreslås att Sverige
skall agera för att öka respekten för de mänskliga
rättigheterna i Cuba genom att ge svenska enskilda
organisationer ökade möjligheter att verka där.
Utskottet konstaterar att regeringen visar ett
stort engagemang för MR-situationen i Cuba. Sverige
har såväl bilateralt som inom EU och i FN tagit upp
de övergrepp som förekommer i landet. Sverige,
liksom övriga EU, har bl.a. i FN:s generalförsamling
fördömt Förenta staternas embargo mot Cuba. EU har
också agerat mot den s.k. Helms-Burton lagen. 1998
slöts en överenskommelse med den amerikanska
administrationen att de extraterritoriella delarna
av lagen inte skulle tillämpas mot företag från EU.
Inom EU har en särskild gemensam ståndpunkt
intagits, där MR-frågorna ges stor vikt, och i EU:s
dialog med Cuba har respekten för de mänskliga
rättigheterna särskilt lyfts fram. Tyvärr har den
kubanska regeringen hittills inte påverkats i någon
väsentlig mening vad gäller respekten för de
mänskliga rättigheterna. Inom det svenska biståndet
ges visst stöd för att öka utbytet med olika delar
av det kubanska samhället.
Utskottet stöder de initiativ som regeringen tagit
bilateralt, i EU och via enskilda organisationer för
att öka utbytet med Cuba. Utskottet lägger samtidigt
vikt vid att Sverige i olika sammanhang har påtalat
den kubanska regimens kränkningar av de mänskliga
rättigheterna.
Därmed anses motion U604 (v) yrkande 6 besvarad.
24. Guatemala
Sammanfattning av motionen
I kommittémotion U609 (v) tecknas en bild av det
mångfasetterade Guatemala. Landet har en vacker och
omväxlande natur och även en stor kulturell rikedom.
Guatemalas historia är dock mörk. Folket har levt
under kolonialstyre och diktatur i stort sett sedan
den spanska erövringen under 1500-talet. Ett
osedvanligt blodigt inbördeskrig har rasat under de
senaste årtiondena. Med stort engagemang från FN och
det övriga internationella samfundet kunde dock ett
övergripande fredsavtal ingås 1996 - ett av
delavtalen undertecknades för övrigt i Stockholm
den 7 december 1996.
Efter att fredsavtalet genomförts på ett
tillfredsställande sätt under 1997, framstår det
emellertid enligt motionärerna som tydligt att
fredsprocessen har bromsats upp under 1998. På grund
av motstånd från den extrema högern har regeringen
inte kunnat genomföra viktiga delar av fredsavtalet,
såsom de utlovade reformerna vad gäller skatter, en
ny konstitution samt rättsväsende.
Motionärerna hemställer därför i yrkande 1 att
regeringen i FN:s säkerhetsråd tar upp frågan om
uppfyllandet av fredsavtalet på områdena skatter,
konstitution samt rättsväsende. I yrkande 2 framförs
krav på att regeringen skall agera för att FN:s
kontor i Guatemala ges förstärkta resurser.
Utskottets överväganden
Efter decennier av intern väpnad konflikt och
utbredda kränkningar av de mänskliga rättigheterna
gav fredsavtalet som regeringen och gerillan URNG
ingick i december 1996 nytt hopp till Guatemala. För
att bistå vid genomförandet av fredsavtalet
inrättade FN:s generalförsamling övervakningsstyrkan
Minugua. FN:s generalsekreterare har under det
senaste året rapporterat att genomförandet av
fredsavtalet har försenats. Generalförsamlingen har
antagit resolutioner med uppmaningar till de berörda
parterna i Guatemala att uppfylla sina gemensamma
åtaganden. Sverige har ett mångårigt engagemang för
demokrati och mänskliga rättigheter i Guatemala och
ger stöd till fredsprocessen både via FN och
bilateralt.
I motion U609 (v) yrkande 1 framförs krav på att
regeringen skall verka för att frågan om
fredsprocessen i Guatemala tas upp i FN:s
säkerhetsråd. I yrkande 2 begärs att FN:s kontor i
Guatemala skall ges ökade resurser.
Utskottet konstaterar att frågan om uppfyllande av
fredsavtalet i Guatemala behandlas av FN:s
generalförsamling, såsom brukligt är för FN:s
fredsmissioner. Det är tydligt att takten i
genomförandet av fredsavtalet avtagit under det
senaste året. Det internationella samfundets
engagemang är i denna situation av särskild
betydelse. Utskottet noterar att FN:s
generalsekreterare i sina rapporter har pekat på de
problem som föreligger och att generalförsamlingen
antagit särskilda resolutioner i frågan. Det
förefaller mot den bakgrunden inte ändamålsenligt
att begära att FN:s säkerhetsråd skall behandla
frågan.
Vidare konstaterar utskottet att det
internationella givarsamfundet även i fortsättningen
verkar erbjuda frivilligt bistånd som motsvarar de
behov som fastställts av FN. Sverige är en av de
större biståndsgivarna såväl till FN-missionen
Minugua som till övriga FN-systemets närvaro i
Guatemala. Sverige bedriver även ett bilateralt
bistånd som främst syftar till att stärka
fredsprocessen, demokrati, mänskliga rättigheter
samt reformering av staten.
Därmed avstyrks motion U609 (v) yrkande 1. Motion
U609 (v) yrkande 2 anses besvarad med vad utskottet
anfört.
25. Mexico
Sammanfattning av motionen
Flerpartimotionen U611 (v, kd, c, fp, mp) tar upp
situationen i Chiapas i södra Mexico. I januari 1994
revolterade indianbefolkningen mot politiskt
förtryck och usla levnadsvillkor. Revolten bemöttes
med militärt våld, och grova övergrepp mot den
indianska befolkningen har begåtts av polis och
militär. Under de senaste åren har det också vuxit
fram paramilitära grupper, över vilka regeringen
inte har någon kontroll.
Motionärerna anför att en fredlig och konstruktiv
lösning endast kan uppnås genom dialog och
förhandlingar mellan parterna. En
förhandlingslösning förutsätter dock att de
paramilitära grupperna avväpnas, att området
demilitariseras samt att myndigheternas inblandning
i MR-brott utreds grundligt.
Sverige har nyligen, före de flesta
medlemsländerna, undertecknat EU:s handelsavtal med
Mexico. Motionärerna menar att regeringen bör koppla
samman handelsavtalet mellan EU och Mexico med krav
på den mexikanska regeringen om konkreta åtgärder
för att övervaka respekten för de mänskliga
rättigheterna i Chiapasprovinsen.
Utskottets överväganden
Den konflikt som 1994 utbröt i den mexikanska
delstaten Chiapas har fått stor internationell
uppmärksamhet. Förhandlingar mellan Mexicos regering
och företrädare för gerillarörelsen EZLN har dock
inte ännu lett till någon överenskommelse. Från tid
till annan har våldsamheter brutit ut, och under de
senaste åren är det tydligt att s.k. paramilitära
grupper vuxit fram. Dessa har gjort sig skyldiga
till omfattande grymheter mot civilbefolkningen,
till största delen ursprungsbefolkning. Massakern i
Acteal på 45 människor i december 1997 är ett
exempel härpå.
I motion U611 (v, kd, c, fp, mp) begärs att
regeringen inom EU skall verka för att EU:s
handelsavtal med Mexico skall villkoras till att den
mexikanska regeringen vidtar åtgärder för att skydda
de mänskliga rättigheterna i Chiapas provinsen.
Utskottet konstaterar att regeringen aktivt följer
utvecklingen i Mexico och särskilt MR-situationen i
Chiapas. I dialog med den mexikanska regeringen har
Sverige framfört vikten av att
ursprungsbefolkningars rättigheter respekteras.
Vidare är situationen i Chiapas en viktig fråga i
EU:s dialog med Mexico. Utskottet välkomnar detta
engagemang för situationen beträffande de mänskliga
rättigheterna i Mexico.
Utskottet konstaterar vidare att avtalet om
ekonomiskt partnerskap, politisk samordning och
samarbete mellan EU och Mexico innehåller en
särskild MR-klausul. Enligt det avtal som kommer att
träda i kraft när ratificeringsprocessen är slutförd
skall handelsliberaliseringar mellan EU och Mexico
förhandlas i särskild ordning. Förutom den
bilaterala dialogen som Sverige för har även EU en
etablerad, mångsidig och pågående dialog med Mexico
i vilken mänskliga rättigheter är en viktig
komponent.
Motion U611 (v, kd, c, fp, mp) anses besvarad med
vad utskottet ovan anfört.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande efterlevnaden av de
mänskliga rättigheterna
att riksdagen förklarar motion 1998/99:U612 yrkande 1
besvarad med vad utskottet anfört,
2. beträffande nationell handlingsplan för
förverkligande av de mänskliga rättigheterna
att riksdagen förklarar motion 1998/99:U629 yrkandena 1 och
2 besvarad med vad utskottet anfört,
3. beträffande internationellt samarbete
på MR-området
att riksdagen förklarar motion 1998/99:U632 yrkandena 1 och
3 besvarad med vad utskottet anfört,
4. beträffande dödsstraffet
att riksdagen förklarar motion 1998/99:U612 yrkandena 11 och
12 besvarad med vad utskottet anfört,
5. beträffande förhandlingarna om ett
tilläggsprotokoll till konventionen om
avskaffande av allt slags diskriminering av
kvinnor
att riksdagen med avslag på motion 1998/99:U631 yrkandena 3
och 5 förklarar motion 1998/99:U631 yrkandena 1,
2 och 4 besvarad med vad utskottet anfört,
6. beträffande rätten till fri abort
att riksdagen förklarar motion 1998/99:So462 yrkande 17
besvarad med vad utskottet anfört,
res. 1 (kd) - motiv.
7. beträffande FN:s barn- och
kvinnokonventioner
att riksdagen förklarar motion 1998/99:So466 yrkande 15
besvarad med vad utskottet anfört,
8. beträffande kvinnans roll inom
biståndet
att riksdagen förklarar motion 1998/99:A810 yrkande 27
besvarad med vad utskottet anfört,
9. beträffande samarbete med Central- och
Östeuropa inom jämställdhetsområdet
att riksdagen förklarar motion 1998/99:U808 besvarad med vad
utskottet anfört,
10. beträffande prenatal
könsdiskriminering
att riksdagen förklarar motion 1998/99:U620 yrkande 3
besvarad med vad utskottet anfört,
11. beträffande homosexuellas
rättigheter
att riksdagen förklarar motionerna 1998/99:U617 och
1998/99:Ju709 yrkandena 17 och 18 besvarade med
vad utskottet anfört,
12. beträffande barns rättssäkerhet i
Norden och Baltikum
att riksdagen förklarar motion 1998/99:U704 yrkande 11
besvarad med vad utskottet anfört,
13. beträffande samernas ställning
att riksdagen avslår motion 1998/99:MJ257 yrkandena 6 och 7,
res. 2 (v, kd, c, fp, mp)
14. beträffande anklagelser om utnyttjande
av minderåriga flickor i Bosnien-Hercegovina
att riksdagen förklarar motion 1998/99:U601 besvarad med vad
utskottet anfört,
15. beträffande fallet Nikitin
att riksdagen förklarar motion 1998/99:U605 besvarad med vad
utskottet anfört,
16. beträffande mänskliga rättigheter i
Turkiet
att riksdagen förklarar motionerna 1998/99:U612 yrkandena 9
och 10, 1998/99:U621 samt 1998/99:U623 yrkandena
1-6 besvarade med vad utskottet anfört,
17. beträffande assyriernas/syrianernas
situation
att riksdagen med avslag på motionerna 1998/99:U606
yrkandena 1 och 2 och 1998/99:U632 yrkande 6
förklarar motion 1998/99:U606 yrkandena 3 och 4
samt 1998/99:U626 yrkandena 1 och 2 besvarade
med vad utskottet anfört,
18. beträffande mänskliga rättigheter i
Algeriet
att riksdagen förklarar motion 1998/99:U612 yrkande 3
besvarad med vad utskottet anfört,
19. beträffande mänskliga rättigheter i
Iran
att riksdagen förklarar motionerna 1998/99:U607,
1998/99:U612 yrkande 7 och 1998/99:U613
yrkandena 1-6 besvarade med vad utskottet
anfört,
att riksdagen förklarar motion 1998/99:U616 yrkandena 1 och
2 besvarad med vad utskottet anfört,
21. beträffande förhållandena i Södra
Afrika
att riksdagen förklarar motion 1998/99:U602 yrkande 2
besvarad med vad utskottet anfört,
22. beträffande förhållandena i
Västsahara
att riksdagen förklarar motion 1998/99:U610 yrkande 1
besvarad med vad utskottet anfört,
23. beträffande förhållandena i Sudan
att riksdagen förklarar motion 1998/99:U619 yrkandena 1 och
2 besvarad med vad utskottet anfört,
24. beträffande förhållandena i Kambodja
att riksdagen förklarar motion 1998/99:U630 yrkandena 1, 4-8
besvarad med vad utskottet anfört,
25. beträffande förhållandena i
Folkrepubliken Kina
att riksdagen förklarar motionerna 1998/99:U612 yrkande 8,
1998/99:U622 yrkandena 1-3, 11 och 12 samt
1998/99:U632 yrkande 5 besvarade med vad
utskottet anfört,
26. beträffande utvecklingen i Taiwan
att riksdagen med avslag på motion 1998/99:U622 yrkande 4
förklarar motion 1998/99:U615 yrkandena 1 och 2
besvarad med vad utskottet anfört,
res. 4 (kd, c, fp)
27. beträffande Taiwans medlemskap i FN
att riksdagen med avslag på motion 1998/99:U622 yrkande 5
förklarar motionerna 1998/99:U603 yrkande 1 samt
1998/99:U622 yrkande 6 besvarade med vad
utskottet anfört,
res. 5 (kd, c, fp)
28. beträffande skattebefrielse för
Taiwans representationskontor m.m.
att riksdagen med avslag på motion 1998/99:U622 yrkande 7
förklarar motionerna 1998/99:U603 yrkande 2 samt
1998/99:U615 yrkande 3 besvarade med vad
utskottet anfört,
res. 6 (m, kd, c, fp)
29. beträffande mellanstatliga
förbindelser med Taiwan, visumregler m.m.
att riksdagen med avslag på motionerna 1998/99:U603 yrkande
4 och 1998/99:U622 yrkandena 8-10 förklarar
motion 1998/99:U603 yrkande 3 besvarad med vad
utskottet anfört,
res. 7 (kd, c, fp)
30. beträffande förhållandena i Östtimor
att riksdagen förklarar motion 1998/99:U618 yrkandena 1-3, 5
och 6 besvarad med vad utskottet anfört,
31. beträffande mänskliga rättigheter i
Colombia
att riksdagen förklarar motionerna 1998/99:U612 yrkandena
4-6 och 1998/99:U624 yrkandena 1-5 besvarade med
vad utskottet anfört,
32. beträffande mänskliga rättigheter i
Cuba
att riksdagen förklarar motion 1998/99:U604 yrkande 6
besvarad med vad utskottet anfört,
33. beträffande fredsprocessen i
Guatemala
att riksdagen med avslag på motion 1998/99:U609 yrkande 1
förklarar motion 1998/99:U609 yrkande 2 besvarad
med vad utskottet anfört,
34. beträffande mänskliga rättigheter i
Mexico
att riksdagen förklarar motion 1998/99:U611 besvarad med vad
utskottet anfört.
Stockholm den 11 februari 1999
Viola Furubjelke
I beslutet har deltagit: Viola
Furubjelke (s), Göran Lennmarker
(m), Sören Lekberg (s), Ingrid
Näslund (kd), Bertil Persson (m),
Urban Ahlin (s), Liselotte Wågö
(m), Carina Hägg (s), Murad Artin
(v), Jan Erik Ågren (kd), Sten
Tolgfors (m), Marianne Samuelsson
(mp), Marianne Andersson (c), Karl-
Göran Biörsmark (fp), Marianne
Jönsson (s), Birgitta Ahlqvist (s)
och Eva Zetterberg (v).
Reservationer
1. Rätten till fri abort (mom. 6,
motiveringen)
Ingrid Näslund och Jan Erik Ågren (båda kd) anser
att den del av utskottets betänkande som på s. 15
börjar med "Rätten till fri abort" och på s. 16
slutar med "politik på detta område" bort ha
följande lydelse:
Abort är en känslig fråga inom det internationella
samfundet. I många länder anses fri abort stå i
strid med den i MR-konventionerna angivna
grundläggande rätten till liv. Utskottet ansluter
sig till den balanserade syn som kommer till uttryck
i följande utdrag ur handlingsprogrammet från FN:s
befolkningskonferens i Kairo:
8.25 Abort bör under inga förhållanden förordas som
en metod för familjeplanering. Alla regeringar,
mellanstatliga organisationer och enskilda
organisationer uppmanas att stärka sitt engagemang
för kvinnors hälsa, behandla de skadeverkningar på
kvinnors hälsa som osäkra aborter orsakar som ett
allvarligt folkhälsoproblem samt minska bruket av
abort genom att tillhandahålla utvidgad och
förbättrad familjeplanering. Att förhindra oönskade
graviditeter bör alltid ges högsta prioritet och
behovet av aborter måste på alla sätt minskas.
Kvinnor med oönskade graviditeter bör ges pålitlig
information och förstående rådgivning. Åtgärder
eller förändringar inom ett hälso- och
sjukvårdssystem som rör abort kan endast beslutas på
nationell eller lokal nivå i enlighet med den
nationella lagstiftningsprocessen. Där abort inte är
olaglig skall den ske på ett säkert sätt. Kvinnor
bör alltid erbjudas sjukvård av god kvalité i
händelse av komplikationer i samband med abort.
Rådgivning, utbildning och familjeplanering efter en
abort bör erbjudas så snart som möjligt, vilket
också bidrar till att undvika upprepade aborter.
2. Samernas ställning (mom. 13)
Murad Artin, Eva Zetterberg (båda v), Ingrid
Näslund, Jan Erik Ågren (båda kd), Marianne
Andersson (c), Karl-Göran Biörsmark (fp) och
Marianne Samuelsson (mp) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s.
19 börjar med "Utskottet avvaktar rådets" och på s.
19 slutar med "behandling av frågan" bort ha
följande lydelse:
Utskottet vill därvidlag understryka den samiska
befolkningens särskilda situation i tre av de
nordiska länderna. Samerna har tidigare getts
ställning som observatör i Nordiska rådet. Sedan
samerna gavs den ställningen har dock Nordiska
rådets arbetsformer ändrats med följd att samerna
inte fått det inflytande som ursprungligen avsågs.
Samernas rättmätiga krav på inflytande har
tillmötesgåtts på olika sätt i Finland, Norge och
Sverige. Regeringen bör verka för att samerna ges
ställning som full medlem i Nordiska rådet. Detta
bör ges regeringen till känna.
Därmed tillstyrks motion MJ257 (kd) yrkande 7.
Motion MJ257 (kd) yrkande 6 anses besvarad med vad
utskottet anfört.
dels att utskottets hemställan under 13 bort ha
följande lydelse:
13. beträffande samernas ställning
att riksdagen med bifall till motion 1998/99:MJ257 yrkande 7
som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört samt förklarar motion
1998/99:MJ257 yrkande 6 besvarad med vad
utskottet anfört,
3. Mänskliga rättigheter i Iran (mom. 19)
Ingrid Näslund och Jan Erik Ågren (båda kd) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s.
29 börjar med "Utskottet delar regeringens åsikt"
och på s. 29 slutar med "företrädare för den iranska
regeringen" bort ha följande lydelse:
Det politiska klimatet i Iran har förändrats i och
med presidentskiftet, men samtidigt har antalet
avrättningar ökat - med andra ord har respekten för
den mest grundläggande av de mänskliga rättigheterna
inte på något sätt konkret förbättrats.
Det finns anledning för regeringen att göra klart
att det instabila politiska läget och ökande antalet
avrättningar betyder att Iran fortfarande är en
riskfylld plats för politiskt oppositionella,
religiöst oliktänkande och kvinnor som flytt undan
en anklagelse för äktenskapsbrott, varför
avvisningar av människor som flytt från Iran av
politiska och religiösa skäl måste upphöra.
Konvertiter riskerar dödsstraff enligt Sharia-
lagen. Även om detta inte utdöms eller verkställs,
saknar de lagens skydd. Vem som helst kan döda en
som avfallit från islam utan någon som helst
rättspåföljd. Enligt Iranian Christian International
har drygt 40 personer som avvisats - de flesta från
Nederländerna och några från Sverige - trots
omfattande efterforskningar och kontakter inne i
Iran, inte kunnat lokaliseras
Svenska myndigheter har inte tillräcklig kunskap om
situationen i Iran, vilket bl.a. framgår av att
kvinnor som riskar dödsstraff för äktenskapsbrott
fortfarande lever i Sverige under hot om avvisning.
dels att den del av utskottets betänkande som på s.
30 börjar med "Med detta anser" och slutar med
"yrkandena 1 och 2 besvarade." bort ha följande
lydelse:
Med detta tillstyrker utskottet motion U613 (v, s,
m, kd, c, fp, mp) yrkande 1 och anser motionerna
U607 (m) och U613 (v, s, m, kd, c, fp, mp) yrkande 2
besvarade.
dels att utskottets hemställan under 19 bort ha
följande lydelse:
19. beträffande mänskliga rättigheter i Iran
att riksdagen med bifall till motion 1998/99:U613 yrkande 1
som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört samt förklarar motionerna
1998/99:U607, 1998/99:U612 yrkande 7 och
1998/99:U613 yrkandena 2-6 besvarade med vad
utskottet anfört,
4. Utvecklingen i Taiwan (mom. 26)
Ingrid Näslund, Jan Erik Ågren (båda kd), Marianne
Andersson (c) och Karl-Göran Biörsmark (fp) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s.
44 börjar med "Det har skett" och på s. 44 slutar
med "fria demokratiska val" bort ha följande
lydelse:
Utskottet ser mycket positivt på den demokratiska
utvecklingen i Taiwan och understryker att det inte
finns någon motsättning mellan människors krav på
demokrati och den kulturella omgivning i vilken de
lever på olika håll i världen. Det är medborgarna i
Taiwan som själva måste få avgöra om de vill bli en
del av Folkrepubliken eller om de föredrar fortsatt
självständighet. Under de senaste årtiondena har
demokratin i Taiwan befästs, och de fria val som
hållits sedan 1996 utgör exempel för Asiens många
diktaturer. Taiwan hör nu hemma i den
internationella folkgemenskapen.
dels att den del av utskottets betänkande som på s.
44 börjar med "Med detta avstyrker" och som på s. 44
slutar med "yrkandena 1 och 2 besvarade" bort ha
följande lydelse:
Med detta tillstyrker utskottet motion U622 (fp)
yrkande 4 och anser motion 1998/99 U615 (m)
yrkandena 1 och 2 besvarad.
dels att utskottets hemställan under 26 bort ha
följande lydelse:
26. beträffande utvecklingen i Taiwan
att riksdagen med bifall till motion 1998/99:U622 yrkande 4
som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört samt förklarar
motion 1998/99:U615 yrkandena 1 och 2 besvarad
med vad utskottet anfört,
5. Taiwans medlemskap i FN (mom. 27)
Ingrid Näslund, Jan Erik Ågren (båda kd), Marianne
Andersson (c) och Karl-Göran Biörsmark (fp) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s.
44 börjar med "Utskottet har tidigare" och på s. 45
slutar med "med vad utskottet anfört" bort ha
följande lydelse:
När Folkrepubliken Kina 1971 ersatte Taiwan som
ständig medlem av FN:s säkerhetsråd var det ett
naturligt uttryck för vilka världens stormakter,
tillika kärnvapenmakter, faktiskt är. Att Taiwan
ställdes utanför FN:s medlemsskara berodde däremot
på att varken Beijing eller Taipei kunde acceptera
mer än en företrädare för Kina i FN:s medlemskrets.
Vid den tidpunkten saknade båda regimerna
demokratisk legitimitet, vilket i dag bara gäller
den i Peking. Historien visar med såväl Tyskland som
Korea att någon entydig enstatsdoktrin inte heller
finns internationellt etablerad.
Även om principen om ett Kina lever vidare, kan det
aldrig med någon automatik ge regimen i Peking något
slags ensamrätt. Det saknar den varje demokratisk
legitimitet för. Frågan om människor av kinesiskt
ursprung önskar leva i en eller flera
statsbildningar kan bara avgöras genom att de båda
folken i fria och demokratiska former tar ställning
för detta.
Försök att föra upp frågan om att utreda Taiwans
ställning i FN på generalförsamlingens dagordning
har flera gånger misslyckats. Taiwan hör hemma också
i FN:s gemenskap om landet önskar söka medlemskap.
Utskottet finner det därför angeläget att Sverige
aktivt understöder fortsatta initiativ i denna
riktning. Tills vidare bör Sverige verka för att
Taiwan ges möjlighet att medverka i FN:s olika
underorgan som observatör, t.ex. i ECOSOC. Här finns
en omfattande praxis som givit också organisationer
som PLO och ANC observatörsstatus i FN.
Med detta tillstyrker utskottet motion U622 (fp)
yrkandena 5 och 6 och anser motion U603 (m) yrkande
1 besvarad.
dels att utskottets hemställan under 27 bort ha
följande lydelse:
27. beträffande Taiwans medlemskap i FN
att riksdagen med bifall till motion 1998/99:U622 yrkandena 5
och 6 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört och förklarar motion
1998/99:U603 yrkande 1 besvarad med vad
utskottet anfört,
6. Skattebefrielse för Taiwans
representationskontor m.m. (mom. 28)
Göran Lennmarker, Bertil Persson, Liselotte Wågö,
Sten Tolgfors (alla m), Ingrid Näslund, Jan Erik
Ågren (båda kd), Marianne Andersson (c) och Karl-
Göran Biörsmark (fp) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s.
45 börjar med "Med nuvarande lagstiftning" och på s.
45 slutar med "yrkande 3 besvarade" bort ha följande
lydelse:
Utskottet konstaterar att det vore värdefullt att
Sverige i reciprocitet med Exportrådskontoret i
Taipei bereder Taiwans representationskontor i
Stockholm skattebefrielse.
dels att utskottets hemställan under 28 bort ha
följande lydelse:
28. beträffande skattebefrielse för Taiwans
representationskontor m.m.
att riksdagen med avslag på motion 1998/99:U622 yrkande 7 och
med bifall till motion 1998/99:U603 yrkande 2
som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört samt förklarar motion
1998/99:U615 yrkande 3 besvarad med vad
utskottet anfört,
7. Mellanstatliga förbindelser med Taiwan,
visumregler m.m. (mom. 29)
Ingrid Näslund, Jan Erik Ågren (båda kd), Marianne
Andersson (c) och Karl-Göran Biörsmark (fp) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s.
45 börjar med "Utskottet har inhämtat" och på s. 46
slutar med "U603 (m) yrkande 4" bort ha följande
lydelse:
Sverige bör på olika sätt utveckla sina
förbindelser med Taiwan och bl.a. bör den svenska
representationen i Taiwan förstärkas. Sverige bör
också medverka till att EU upprättar ett
informationskontor i Taipei.
Sverige bör vidare behandla besökande medborgare
från Taiwan på samma sätt som besökare från andra
viseringspliktiga länder. Att som nu skett vägra
visering för taiwanesiska medborgare i ledande
ställning är oacceptabelt och någon hänvisning till
EU-regler kan inte accepteras. Invånare från
demokratiska stater får aldrig vägras inresa i
Sverige av politiska etikettsskäl.
dels att utskottets hemställan under 29 bort ha
följande lydelse:
29. beträffande mellanstatliga förbindelser
med Taiwan, visumregler m.m.
att riksdagen med avslag på motion
1998/99:U603 yrkande 4 och med
bifall till motion 1998/99:U622
yrkandena 8-10 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet
anfört, samt förklarar motion
1998/99:U603 yrkande 3 besvarad med
vad utskottet anfört,
Särskilda yttranden
1. Nationell handlingsplan för
förverkligande av de mänskliga
rättigheterna.
Ingrid Näslund, Jan Erik Ågren (båda kd) och
Marianne Andersson (c) anför:
FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter har
1997 inbjudit alla medlemsstater att presentera
särskilda handlingsplaner för förverkligandet av de
mänskliga rättigheterna på det nationella planet.
Förslaget ses som en del av uppföljningen av
Wienkonferensen 1993 om mänskliga rättigheter.
Sverige har rapporterat hur Wienkonferensens
resultat har förverkligats i nationell lagstiftning
men inte presenterat en nationell handlingsplan.
En nationell handlingsplan vore värdefull på flera
sätt. Dels skulle Sverige föregå med gott exempel
för andra länders regeringar, dels skulle
framtagandet av en sådan handlingsplan bli ett
tillfälle att på ett systematiskt sätt gå igenom hur
Sverige uppfyller de åtaganden som ingåtts genom
ratificering av de internationella MR-instrumenten,
t. ex. barnkonventionen. En handlingsplan borde även
beröra frågor som inte enbart har med lagstiftning
att göra utan också med det politiska ansvaret. Det
är även viktigt att framhålla vilka ansträngningar
som görs för att aktivt främja kunskap om och
respekt för de mänskliga rättigheterna. Det bör
därvidlag redogöras för hur undervisning om
mänskliga rättigheter integreras i grundskola,
gymnasiet och den högre utbildningen. Till andra
viktiga åtgärder hör att säkerställa att
tjänsteutövare inom polis och rättsväsende, liksom
andra myndigheter såsom Socialstyrelsen och
Invandrarverket samt kommuner och landsting, har
tillräcklig kunskap om mänskliga rättigheter.
Särskild uppmärksamhet bör ägnas åt flyktingbarnens
situation.
2. Främjandet av de mänskliga rättigheterna
i Södra Afrika
Göran Lennmarker, Bertil Persson, Liselotte Wågö och
Sten Tolgfors (alla m) anför:
Genom avvecklingen av apartheid i Sydafrika och
freden och försoningen i Moçambique är situationen i
Södra Afrika gynnsam för framväxt och stabilisering
av demokratin. Likväl är situationen mycket oroande
på grund av kriget i Kongo, där flera av SADC:s
medlemsländer deltar med trupper. Svenskt bistånd
och EU-bistånd bör inte gå till statsmakter som för
krig.
Inom SADC-samarbetet kommer den ekonomiska
integrationen att accelerera. Sydafrikas
frihandelsavtal med EU och förestående anslutning
till Lomékonventionen bör kunna ge ett värdefullt
stöd till den ekonomiska utvecklingen i hela
regionen även om villkoren kunnat vara mer generösa
från EU:s sida.
För att respekten för mänskliga rättigheter och
demokrati skall bli bestående i denna del av Afrika,
är det viktigt att bygga upp strukturer som främjar
och kontrollerar att utvecklingen går i rätt
riktning. Sverige bör därför i dialogen med länderna
i Södra Afrika betona vikten av att det skapas
regionala strukturer för mänskliga rättigheter och
demokrati.
Europarådet kan här vara en förebild.
Erfarenheterna visar att integrationssamarbetet
startade just med mänskliga rättigheter och
demokrati när Europarådet bildades för 50 år sedan.
SADC-samarbetet kan ges fastare strukturer när det
gäller att övervaka efterlevnaden av mänskliga
rättigheter och demokrati bland de tolv länder som
är medlemmar. Det framväxande parlamentariska
samarbetet inom organisationens ram gör detta
möjligt. Europarådets konventioner och mekanismer
skulle kunna tjäna som förebilder. En sådan
verksamhet skulle kunna finansieras genom EU-
biståndet då det handlar om regional integration där
erfarenheterna från det europeiska
integrationssamarbetet kan vara intressanta. Sverige
bör agera för detta inom EU.
Enligt vår mening bör Sverige i den bilaterala
dialogen och inom EU verka för skapandet en struktur
för att främja och kontrollera respekten för
mänskliga rättigheter och demokrati i Södra Afrika.
3. Enskilda länders hot om våld
Göran Lennmarker, Bertil Persson, Liselotte Wågö,
Sten Tolgfors (alla m), Marianne Andersson (c) och
Karl-Göran Biörsmark (fp) anför:
Utskottets formulering "Enskilda länders hot om våld
som påtryckningsmedel i konflikter kan aldrig
accepteras" är inte korrekt. FN-stadgan (art. 51)
ger uttryckligen rätt till individuellt eller
kollektivt självförsvar, vilket kan innebära
våldsanvändning". Sveriges regering
(utrikesdeklarationen 10 februari 1999) formulerar
saken "Det är säkerhetsrådet som har till uppgift
att besluta om militär våldsanvändning, förutom i
fall av självförsvar eller i extrema
nödsituationer".
4. MR-situationen i Kina
Ingrid Näslund och Jan-Erik Ågren (båda kd) samt
Karl-Göran Biörsmark (fp) anför:
Det är givetvis positivt att Kina förklarat sig
vilja ratificera ett par internationella
konventioner på MR-området och att FN:s
högkommissarie för MR-frågor inbjudits att besöka
Kina. Detta kan dock inte tas till intäkt för att
dämpa innehåll och former för att påtala de
fortsatta grova kränkningarna av mänskliga
rättigheter i Kina, vilka fortgår i oförminskad
omfattning.
Inte heller kan frisläppandet av en och annan
internationellt uppmärksammad politisk fånge och
demokratiförespråkare tas till intäkt för detta, då
ständigt nya dissidenter fängslas för sina åsikter.
Enligt Amnesty International finns mer än tretusen
kända fångar sedan händelsen på Himmelska Fridens
Torg för 10 år sedan. När ett hundratal medlemmar av
Kinas nybildade demokratiska parti förra året
bildade ett tiotal lokalavdelningar slog de
kommunistiska ledarna i Beijing till med järnhand.
Ledarna för det Demokratiska Partiet - Wang Youcai,
Qin Yongmin och Xu Wenli - dömdes efter
snabbrättegång, utan tillgång till
försvarsadvokater, till långa fängelsestraff på
mellan 11 och 13 år.
De legala möjligheterna att ge ut tryckta skrifter
har försvårats radikalt och användningen av Internet
begränsats för oliktänkande. Varje försök att utmana
kommunistpartiet krossas brutalt oavsett vad
omvärlden säger, vilket är ett kraftigt bakslag för
dem som tror att det går att föra Kina mot demokrati
och mänskliga rättigheter i det tysta.
Sverige bör därför även i fortsättningen arbeta för
att EU inom FN:s kommission för de mänskliga
rättigheterna åter väcker en resolution om Kinas
kränkningar av de mänskliga rättigheterna.
5. Situationen i Iran
Murad Artin och Eva Zetterberg (båda v), Marianne
Andersson (c) samt Marianne Samuelsson (mp) anför:
Vi vill understryka att brotten mot mänskliga
rättigheter ökat under den senaste tiden, dvs.
fr.o.m november 1998. En terrorvåg har svept över
landet riktad mot intellektuella och mot regimens
kritiker samt mot nationella minoriteter såsom
kurder, turkmener, balucher och azerbadjaner.
Likaså har kvinnorna utsatts för ett brutalt
förtryck. Radikala kvinnotidningar som t.ex. Zan har
periodvis förbjudits. Kvinnor stenas fortfarande
till döds för beskyllningar om äktenskapsbrott.
När det gäller hävandet av fatwan mot Salman
Rushdie har denna icke godtagits av de islamistiska
hizbollahgrupperna, vilka agerar utan att ta någon
hänsyn till vad den iranska regeringen säger.
Den iranska regimen har två ansikten som består
dels av Khatemiregeringens olika påbud, dels av den
andlige ledaren Khameneis politiska taktik. Denna
dubbelhet i uppträdandet gör att regimen blir
ytterst opålitlig. Valet av ayatollah Khatemi väckte
1997 entusiasm bland den iranska befolkningen. I
dag, när förtrycket ökat, fungerar han som alibi för
regimen i dess kontakter med omvärlden.
Vi anser att Sverige inom ramen för EU:s kritiska
dialog med Iran, och som en del av denna, skall
överväga att verka för att kombinera samtalen i
denna dialog med punktvisa sanktionsåtgärder för att
förmå den iranska regimen att lyssna till den kritik
som framförs.
Vi vill också särskilt framhålla det nödvändiga i
att ställa krav på den iranska regimen om att låta
en internationell oberoende kommission utreda
brotten mot de mänskliga rättigheterna.
6. Bilateralt bistånd till Cuba
Göran Lennmarker, Bertil Persson, Liselotte Wågö och
Sten Tolgfors (alla m) samt Karl-Göran Biörsmark
(fp) anför:
Människorättsförsvarare och politiska aktivister
utsätts för frihetsberövanden och trakasserier i
dagens Cuba. Även om små steg kan skönjas vad gäller
vissa mycket begränsade ekonomiska reformer i landet
finns inga motsvarande tecken på framsteg på det
politiska planet eller inom mänskliga
rättighetsområdet.
Den utfasning av det statliga biståndet till Cuba,
som den borgerliga regeringen påbörjade under åren
1991-1994, borde ha fullföljts av den tillträdande
socialdemokratiska regeringen. Det ger fel signaler
när regeringen ger bilateralt bistånd till Cuba,
dvs. bistånd som har kubanska myndigheter som
motpart och därmed bistånd till en regim som
kraftigt kränker mänskliga rättigheter. Det strider
mot intentionen med biståndet att förmedla stöd
direkt till den kubanska regimen.
En förutsättning för att bistånd till Cuba över
huvud taget skall komma i fråga är att sådant
bistånd förmedlas via enskilda organisationer och då
till krafter som arbetar för ett demokratiskt Cuba
samt för mänskliga rättigheter i landet.
Internationella MR-
instrument
Förteckning över länder som
ratificerat FN:s konventioner
på MR-området.
Listan bygger på FN:s "Chart of
Ratifications" från 1998, delvis
uppdaterad per den 15 februari
1999.