I detta betänkande behandlas regeringens
budgetförslag avseende utgiftsområde 7
Internationellt bistånd samt motioner väckta under
den allmänna motionstiden 1998/99, vilka hänför sig
till biståndets nivå i förhållande till BNI,
fördelningen av anslag samt biståndets inriktning.
Utskottet tillstyrker i betänkandet regeringens
förslag till nivå för biståndsramen i relation till
BNI för 1999. Utskottet uttalar också sitt stöd för
regeringens ambition att åter uppnå enprocentsmålet
så snart de statsfinansiella förutsättningarna för
detta föreligger. Ett antal motionsyrkanden rörande
krav på en snabbare återgång till enprocentsmålet
och planer för att åter uppnå detta avstyrks med
motiveringen att utskottet inte finner anledning att
lägga fast precisa belopp för biståndsramen för de
närmaste åren och att bestämda planer för en
återgång till enprocentsnivån inte förefaller
ändamålsenliga.
Propositionens förslag till fördelning mellan
anslagen inom utgiftsområde 7 Internationellt
bistånd tillstyrks av utskottet. Vidare tillstyrks
propositionens förslag till utfästelser och
åtaganden inom det multi- och bilaterala
utvecklingssamarbetet. I betänkandet tillstyrker
utskottet vidare att regeringen bemyndigas att
ikläda staten betalningsansvar i form av statliga
garantier till ett belopp av högst 12 miljarder
kronor för garantigivning inom det internationella
utvecklingssamarbetet.
Propositionens yrkanden om bemyndiganden att ikläda
staten betalningsansvar i form av statsgarantier för
finansiellt stöd till länder i Central- och
Östeuropa och för exportkreditgarantigivning för
vissa länder i Central- och Östeuropa tillstyrks av
utskottet. Även ett yrkande att göra utfästelser
inom anslaget Samarbete med Central- och Östeuropa
som innebär förpliktelse efter budgetåret 1999
tillstyrks av utskottet.
Sammanfattningsvis tillstyrker
utskottet regeringens förslag. Tre
motionsyrkanden rörande en
redogörelse för de mänskliga
rättigheterna i mottagarländerna
tillstyrks, övriga motionsyrkanden
besvaras eller avstyrks. Till
betänkandet är fogat 28
reservationer och 16 särskilda
yttranden.
Propositionen
Regeringen föreslår i proposition 1998/99:1, volym
4, utgiftsområde 7 att riksdagen
fastställer biståndsramen för internationellt
utvecklingssamarbete till 0,705 % av vid
budgeteringstillfället beräknad bruttonationalinkomst
(BNI) för 1999,
1.
bemyndigar regeringen att för verksamhet inom
reservationsanslaget A 1 Biståndsverksamhet under år 1999 göra
utfästelser och åtaganden som inklusive tidigare gjorda
åtaganden medför utgifter efter år 1999 om högst 37 248 000
000 kr (avsnitt 3.6 Anslag A 1 Biståndsverksamhet,
Bemyndigande om ekonomiska förpliktelser),
1.
bemyndigar regeringen att för verksamhet inom
reservationsanslaget A 1 Biståndsverksamhet under år 1999
ikläda staten betalningsansvar i form av statliga garantier
till ett belopp inklusive tidigare ställda garantier om högst
12 000 000 000 kr (avsnitt 3.6 Anslag A 1 Biståndsverksamhet,
Medelsförvaltning och anslagsstruktur),
1.
bemyndigar regeringen att för verksamhet inom
reservationsanslaget B 2 Avsättning för förlustrisker vad
avser garantier för finansiellt stöd och exportkreditgarantier
under år 1999 ikläda staten betalningsansvar i form av
statliga garantier för finansiellt stöd till länder i Central-
och Östeuropa till ett belopp om högst 150 000 000 kr (avsnitt
4.6 Anslag B 2),
1.
bemyndigar regeringen att för verksamhet inom
reservationsanslaget B 1 Samarbete med Central- och Östeuropa
under budgetåret 1999 göra utfästelser för insatser i Central-
och Östeuropa som inklusive tidigare gjorda åtaganden innebär
utgifter efter budgetåret 1999 om högst 750 000 000 kr
(avsnitt 4.6 Anslag, Bemyndiganderam),
1.
bemyndigar regeringen att för verksamhet inom
reservationsanslaget B 2 Avsättning för förlustrisker vad
avser garantier för finansiellt stöd och exportkreditgarantier
under år 1999 ikläda staten betalningsansvar i form av
statliga garantier för exportkreditgarantigivning för vissa
länder i Central- och Östeuropa till ett belopp om högst 500
000 000 kr, vilket inklusive tidigare givna bemyndiganden
innebär 2 500 000 000 kr (avsnitt 4.6 Anslag B 2),
1.
för budgetåret 1999 anvisar anslagen under utgiftsområde 7
Internationellt bistånd enligt följande uppställning:
1.
Anslagsbelopp
Tusental kronor
--------------------------------------------------------
Anslag Anslagstyp Anslagsbelopp
--------------------------------------------------------
------------------------------------------------------------
A1. Biståndsverksamhet reservationsanslag 10 731 461
------------------------------------------------------------
A2. Biståndsförvaltning ramanslag 418 143
------------------------------------------------------------
B1. Samarbete med Central-reservationsanslag 744 000
och Östeuropa
------------------------------------------------------------
B2. Avsättning för reservationsanslag 6 000
förlustrisker vad
avser garantier för
finansiellt stöd och
exportkredit-
garantier
------------------------------------------------------------
------------------------------------------------------------
Summa 11 899 604
------------------------------------------------------------
Motionerna
1998/99:U201 av Gudrun Lindvall m.fl. (mp) vari
yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om behovet av
bistånd till länder som på olika sätt drabbas av
korallrevsskador,
1998/99:U202 av andre vice talman Eva Zetterberg
m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen
anförts om definitionen av begreppet uthållig
skuld,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen
anförts om att skuldtjänstkvoten bör sänkas
radikalt,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen
anförts om att konditionaliteten i
skuldsaneringen bör minska,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen
anförts om att Världsbanken och IMF:s centrala
roll som normsättare och
övervakare bör ersättas av flera möjliga
utvecklingsvägar, bestämda i demokratiska
processer i de skuldsatta länderna, med utrymme
för deltagande av folkliga rörelser och
intresseorganisationer,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen
anförts om att regeringen bör ställa sig bakom
kampanjen "Jubelår 2000",
1998/99:U203 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari
yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om en förnyad
prövning om en utredning av de biståndspolitiska
målen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om att göra
demokratimålet överordnat delmålen i det svenska
biståndet,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om ett särskilt
åtgärdsprogram för demokratibiståndet,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om att bistånd
till diktaturer skall bedrivas av enskilda
organisationer,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om att undvika
stora biståndsengagemang i länder vars regimer
inte strävar efter demokratisering,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om det s.k.
oberoendemålet,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om rättsstatens
betydelse för utveckling,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om miljö och
bistånd,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om att
satsningar på familjeplanering bör föras in i de
bilaterala förhandlingarna,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om ett
genderperspektiv och kvinnans roll i biståndet,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om att ta upp
frågorna om de mänskliga rättigheterna i samtal
med de stater som bryter mot dessa grundläggande
rättigheter,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om att
regeringen varje år bör ta fram en särskild
rapport för läget i våra mottagarländer
beträffande mänskliga rättigheter och demokrati,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om utformning
av strategier för hur handikappfrågor skall
införlivas i bilaterala och multilaterala
utvecklingsinsatser,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om hälsoproblem
i u-länderna,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om ett
kvalitetsprogram för det svenska biståndet,
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om samspelet
mellan bistånds- och flyktingpolitiken,
18. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om EU och u-
länderna,
19. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om att bistånd
skall ges i former som inte snedvrider
mottagarländernas ekonomier,
20. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om
prioriteringar av kunskapsöverföring och
investeringar i det "mänskliga kapitalet",
21. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om
biståndsberoende,
22. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om biståndet
till Cuba,
23. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om att
biståndet måste bidra till att krympa och
effektivisera staten i många afrikanska
mottagarländer,
24. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om
omorientering av stödet till Ryssland,
25. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om motverkan av
"biståndsbombardemang",
26. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om återgång
till enprocentsmålet inom en åttaårsperiod,
27. att riksdagen för budgetåret 1999 till
anslag A1 Biståndsverksamhet anvisar 1 360
miljoner kronor utöver regeringens förslag,
28. att riksdagen med avslag på regeringens
förslag, till riksdagsbeslut i motsvarande delar,
bemyndigar regeringen att göra de utfästelser och
åtaganden som förordas i motionen beträffande
multi- och bilateralt utvecklingssamarbete,
särskilda utvecklingsprogram, folkrörelser och
andra enskilda organisationer,
betalningsbalansstöd och skuldlättnader.
1998/99:U204 av Marianne Andersson m.fl. (c) vari
yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om att
biståndsramen för 1999 bör uppgå till 12 942
miljoner kronor, eller till 0,71 % av BNI 1999,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om att
biståndsramen år 2000 bör uppgå till 0,73 % av
BNI och för budgetåret 2001 till 0,75 % av BNI,
3. att riksdagen med följande ändringar i
förhållande till regeringens förslag anvisar
anslagen under utgiftsområde 7 Internationellt
bistånd enligt uppställning:
---------------------------------------------------
Anslag Regeringen
Anslagsförändring
---------------------------------------------------
A 1. Internationellt 11 150 000 + 77 000 000
utveckl.samarb. 000
---------------------------------------------------
B 1. Samarbete med 750 000 + 25 000 000
Central- och Östeuropa 000
---------------------------------------------------
Summa för utgiftsområdet 11 900 000 + 102 000
000 000
---------------------------------------------------
4. att riksdagen med följande ändringar i
förhållande till regeringens förslag anvisar
anslagen under anslagspost A 1.2 Bilateralt
utvecklings-samarbete enligt uppställning:
5. att riksdagen med följande ändringar i
förhållande till regeringens förslag anvisar
anslagen under anslagspost A 1.2 Bilateralt
utvecklings-samarbete, delposten Särskilda
utvecklingsprogram, enligt uppställning:
----------------------------------------------------
Anslaget A1.2.5 Regeringen
Centerpartiet
6. att riksdagen med följande ändringar i
förhållande till regeringens förslag anvisar
anslagen under anslagspost A 1.2 Bilateralt
utvecklings-samarbete, delposten Afrika, enligt
uppställning:
7. att riksdagen med följande ändringar i
förhållande till regeringens förslag anvisar
anslagen under anslagspost A 1.2 Bilateralt
utvecklings-samarbete, delposten Asien, enligt
uppställning:
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om att
regeringen bör ge Sida i uppdrag att planera för
hur en återgång till en biståndsram på en procent
av BNI kan genomföras med bibehållen kvalitet,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om behovet av
ökad koherens, samordning och om behovet av
globala strategier för biståndet,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om en mer
problemorienterad anslagsstruktur,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om biståndet
till diktaturer och om att regeringen årligen
skall redovisa och värdera utvecklingen av
demokrati och mänskliga rättigheter,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om inriktningen
av det svenska biståndet,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om koordinering
av det bilaterala, det nordiska och det
europeiska utvecklingssamarbetet till Estland,
Lettland och Litauen,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om
utvecklingssamarbete med Central- och Östeuropa.
1998/99:U205 av Göran Lennmarker m.fl. (m) vari
yrkas
1. att riksdagen beslutar att biståndet skall
främja en uthållig snabb tillväxt med snabb
utrotning av fattigdomen som övergripande mål i
enlighet med vad som anförts i motionen,
2. att riksdagen beslutar att rättsstaten,
respekt för mänskliga rättigheter, demokrati och
marknadsekonomi är centrala målsättningar i
samarbetet med biståndsländerna i enlighet med
vad som anförts i motionen,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om att det
multilaterala biståndet i huvudsak bör
kanaliseras genom FN och Bretton Woods-
institutionerna samt UNHCR,
5. att riksdagen beslutar att
frivilligorganisationerna bör få en utökad roll i
biståndet i enlighet med vad som anförts i
motionen,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om att
skuldavskrivningar inte får ske så att
misshushållning och korruption främjas,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om att
biståndet bör dras ner i länder med stort
kapitalinflöde genom direktinvesteringar och
andra privata satsningar för att inte
överanstränga absorptionsförmågan eller tränga
undan produktiva satsningar,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om att
biståndet till ett u-lands statsmakt normalt inte
bör överskrida 10 % av landets BNP, vilket väl
täcker kostnaden för grundläggande utbildning och
hälsovård för alla,
9. att riksdagen beslutar att triangelsamarbete
bör prövas mellan Sverige, ett afrikanskt land
och ett f.d. u-land som framgångsrikt utrotat
fattigdomen på kort tid i enlighet med vad som
anförts i motionen,
10. att riksdagen beslutar att systemet med
landramar avskaffas till förmån för avtal, där
strikta villkor vad gäller korruption,
effektivitet och demokratiutveckling uppställs i
enlighet med vad som anförts i motionen,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om att
Utrikesdepartementet bör ha det centrala ansvaret
för utvecklingssamarbetet och relationerna till
samarbetsländerna och internationella
organisationer och erhålla resurser härför,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om att
utformningen av biståndet bör ske i u-landsmiljö.
1998/99:U206 av Alf Svensson m.fl. (kd) vari
yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om en plan för
återgång till enprocentsnivån,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om
etikcertifiering,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om miljöfrågor,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om riktat
demokratistöd,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om
skuldavskrivningar,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om
näringslivsstöd,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om krediter,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om riktlinjer
för uppföljning och kontroll i det bilaterala
utvecklingssamarbetet,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om enskilda
organisationers arbete,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om att
handikappfrågor skall lyftas fram i det
internationella samarbetet och i det svenska
biståndsarbetet,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om skapandet av
ett oberoende sekretariat med uppgift att granska
och utvärdera det svenska biståndet,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om slopandet av
femåriga samarbetsavtal,
14. att riksdagen med följande ändringar i
förhållande till regeringens förslag anvisar
anslagen under utgiftsområde 7 Internationellt
bistånd enligt uppställning:
---------------------------------------------------
(miljoner kr)
---------------------------------------------------
Internationellt 1999 2000 2001
utvecklingssamarbete
---------------------------------------------------
regeringen 11 12 139 12 969
150
---------------------------------------------------
Kristdemokraterna 12 14 539 15 569
850
---------------------------------------------------
---------------------------------------------------
Samarbete Central- & 1999 2000 2001
Östeuropa
---------------------------------------------------
regeringen 750 750 900
---------------------------------------------------
Kristdemokraterna 750 750 900
---------------------------------------------------
---------------------------------------------------
Totalt för utgiftsområde 7 1999 2000 2001
---------------------------------------------------
regeringen 11 12 899 13 869
900
---------------------------------------------------
Kristdemokraterna 13 15 289 16 469
600
---------------------------------------------------
Anslagsförändring +1 +2 400 +2 600
700
---------------------------------------------------
1998/99:U209 av Anders Ygeman och Morgan
Johansson (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av sexuell och reproduktiv
hälsa inom det svenska biståndet.
1998/99:U210 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp)
vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om en förnyad
prövning av de biståndspolitiska målen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om
miljökonsekvensbeskrivningar i biståndsprojekt,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om ett
integrerat synsätt när det gäller vattenfrågor,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om att
vattenfrågorna måste in i FN:s säkerhetsarbete,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om forskning
kring marin miljö,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om ökad kunskap
om miljökrav,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om
miljöorganisationer i syd,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om MR-bistånd
till enskilda organisationer,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om
miljöklausuler,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om solidarisk
handel,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om kvinnor i u-
länder och att ett jämställdhetsperspektiv måste
finnas med i alla projekt,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om ett
nationellt råd för Världsbanksfrågor,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om u-
landsskulden,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om EU,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om samarbete
med Central- och Östeuropa,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om ett
saneringsprogram för det radioaktiva avfallet i
Murmansk,
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om Sida,
18. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om beräknad
fördelning på anslag under utgiftsområde 7
Internationellt bistånd för budgetåren 2000 och
2001 (se tabell ovan).
1998/99:U212 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari
yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om att den
förstärkning av årets biståndsbudget på 100
miljoner förslagsvis kan användas för svenska
folkrörelsers och frivillig-organisationers
biståndsverksamhet,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om en översyn
av biståndsmålen,
3. att riksdagen begär att regeringen utarbetar
en plan för en ökning av Sveriges internationella
biståndsverksamhet så att biståndet under en
överskådlig tidsperiod, vilken förslagsvis kan
vara avslutad vid innevarande mandatsperiods
slut, uppnår 1 % av BNI,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om att
ekonomiskt bistånd i större utsträckning
kombineras med satsningar till stöd för en
demokratisk utveckling och på försvaret av
mänskliga rättigheter i världens fattiga länder,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om
tidigareläggning av bevakning och utvärdering av
genomförandet av barnperspektivet i Sveriges
biståndsverksamhet,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om att de
funktionshindrades situation, särskilt kvinnors
och barns, uppmärksammas i större utsträckning än
hittills,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om att Sverige
förbereder ett återuppbyggnadsbistånd som kan
inledas så snart stabilare politiska förhållanden
inträtt i Guinea-Bissau,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om att
biståndsprojekt administrerade och genomförda av
frivilligorganisationer på lokal nivå inte skall
drabbas av den alltför generellt utformade
sanktionspolitik som Sverige bedrivit mot Indien
sedan kärnvapensprängningarna.
1998/99:U213 av Göran Lennmarker m.fl. (m) vari
yrkas
1. att riksdagen beslutar avskaffa systemet med
landramar i enlighet med vad som anförts i
motionen,
2. att riksdagen beslutar att under
utgiftsområde 7 Internationellt bistånd anslag A
1 Biståndsverksamhet anslå 9 388 461 000 kr för
1999 i enlighet med vad som anförts i motionen,
3. att riksdagen beslutar avskaffa anslaget
Ekonomiska reformer och Information,
Programutveckling och Rekrytering samt Utbildning
av fältpersonal och multilaterala experter i
enlighet med vad som anförts i motionen,
4. att riksdagen beslutar att under anslaget B 1
Samarbete med Central- och Östeuropa anslå 1 016
100 000 kr för 1999 i enlighet med vad som
anförts i motionen,
1998/99:U509 av Holger Gustafsson m.fl. (kd) vari
yrkas
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om att EU-
biståndet i högre grad skall koncentreras till de
fattigaste länderna,
1998/99:U602 av Göran Lennmarker m.fl. (m) vari
yrkas
3. att riksdagen hos regeringen begär en
redovisning till riksdagen av läget och
utvecklingen beträffande mänskliga rättigheter
och demokrati i mottagarländerna för svenskt
bistånd i enlighet med vad som anförts i
motionen,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om att svenskt
bistånd ej bör ges till regimer som grovt och
systematiskt bryter mot de mänskliga
rättigheterna,
1998/99:U604 av Lars Ohly m.fl. (v) vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om att
regeringen i EU skall agera för att underlätta
för krediter via Exportkreditnämnden (EKN) för
företag som vill handla med Cuba,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om att Sverige
aktivt skall arbeta för att underlätta och utöka
kontakterna mellan olika delar av det kubanska
samhällslivet och Sverige,
5. att riksdagen begär att regeringen utövar sin
möjlighet att som aktieägare i Pharmacia arbeta
för ett återupptagande av försäljningen av
livsviktig medicinsk utrustning och läkemedel
till Cuba,
1998/99:U608 av Lennart Fridén (m) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om ett stöd från
Sverige till den demokratiska utvecklingen i
Mongoliet.
1998/99:U609 av andre vice talman Eva Zetterberg
m.fl. (v) vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om att Sverige,
inom ramen för samarbetet med Guatemala, erbjuder
stöd till informationsarbetet före
folkomröstningen och dess genomförande,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om att den
svenska regeringen verkar för utökade
handelsförbindelser mellan Sverige och Guatemala.
1998/99:U610 av andre vice talman Eva Zetterberg
m.fl. (v, kd, c, fp, mp) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om stöd till
uppbyggnaden av ett fritt och demokratiskt
Västsahara,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om stöd till
Polisarios representation i Sverige.
1998/99:U618 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp, v,
c, fp) vari yrkas
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om utökat
bistånd till Östtimor inom ramen för gällande
biståndsanslag,
1998/99:U620 av Margareta Viklund (kd) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om att frågan
om prenatal könsdiskriminering lyfts fram inom
det bilaterala utvecklingsarbetets ram,
1998/99:U623 av Murad Artin m.fl. (v, m, kd, c,
fp, mp) vari yrkas
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om att Sverige
med kraft skall verka för att det ekonomiska
stödet från EU till MR- och demokratiprojekt som
drivs av frivilligorganisationer i Turkiet ökar,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om att
regeringen bör utarbeta en Turkietstrategi som
ger klara besked om vad som bör ingå i svenskt
MR-bistånd till turkiska frivilligorganisationer.
1998/99:U628 av Ingrid Näslund m.fl. (kd) vari
yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om reklamen för
tobak och alkohol riktad mot länderna i Central-
och Östeuropa,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om finansiering
av omedelbara hjälpinsatser med inriktning på
barn och unga i vårt närområde,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om användningen
av Sidas informationsanslag.
1998/99:U630 av Marianne Andersson m.fl. (c, kd,
fp, mp) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om att en
större andel av biståndet till Kambodja skall
inriktas på kvinnor och landsbygdsutveckling,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om ett svenskt
initiativ för att utveckla den statliga
revisionen,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om villkor för
biståndet och granskning av om detta används i
enlighet med de svenska biståndsmålen.
1998/99:U801 av Bertil Persson (m) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om en juridisk
högskola i Riga.
1998/99:U802 av Sten Tolgfors (m) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om
Östersjömiljarden.
1998/99:U803 av Per-Samuel Nisser (m) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om de stora
miljöproblemen som finns i vårt närområde.
1998/99:U804 av Roy Hansson (m) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om IT-infrastruktur
i Östersjöområdet.
1998/99:U806 av Göran Lennmarker m.fl. (m) vari
yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om inriktningen
av stödet till Central- och Östeuropa,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om
administrationen av samarbetet med Central- och
Östeuropa,
1998/99:U807 av Tommy Waidelich m.fl. (s) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om
utbildningssamarbete och samordning av
transportfrågorna i Östersjöregionen.
1998/99:U809 av Lennart Klockare m.fl. (s) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om inrättande
av ett Barentsinstitut.
1998/99:U810 av Gudrun Lindvall m.fl. (mp) vari
yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om aktuella
miljöproblem i Östersjön och om att arbete med
Östersjöns miljö måste prioriteras ytterligare,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om samlade
åtgärder för att få stopp på oljeutsläppen,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om att Sverige
bör ta initiativ till att mottagningsanläggningar
för miljöfarligt maskinrumsavfall också byggs i
länder där de saknas,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om att Sverige
bör ta initiativ till att mottagningsanläggningar
för miljöfarligt maskinrumsavfall kan nyttjas
utan kostnader i hela Östersjöområdet,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om att Sverige
nu måste initiera krafttag mot orenade utsläpp
från tätorter och industrier runt Östersjön,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om att Sverige
snarast måste ta initiativ till aktioner för att
minska den radioaktiva föroreningen av Östersjön,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om att Sverige
måste ta initiativ till rådgivning till länder
runt Östersjön för att hjälpa dem att skapa ett
mer långsiktigt ekologiskt hållbart jordbruk än
det konventionella som bedrivs i väst.
1998/99:K231 av Helena Bargholtz m.fl. (fp) vari
yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om att
informationsteknik bör bli ett viktigt inslag i
svenskt demokratibistånd,
1998/99:Fi210 av Lennart Daléus m.fl. (c) vari
yrkas
7. att riksdagen beslutar om fördelning av
anslag inom utgiftsområde 7 i enlighet med vad i
motionen anförts,
1998/99:Fi211 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari
yrkas
11. att riksdagen för budgetåret 1999 anvisar
anslagen under utgiftsområde 7 Internationellt
bistånd enligt uppställning i bilaga 2,
1998/99:MJ224 av Alf Svensson m.fl. (kd) vari
yrkas
21. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om
exportkreditgarantier för export av fläskkött
till Ryssland,
1998/99:MJ782 av Göte Jonsson m.fl. (m) vari
yrkas
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om framtidens
miljöstöd till Östersjöområdet,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om en översyn
av stödet till kärnsäkerhet i Östersjöområdet,
1998/99:MJ803 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari
yrkas
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om ett utökat
vänortssamarbete kring Östersjön,
1998/99:MJ804 av Maggi Mikaelsson m.fl. (v) vari
yrkas
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om att Sverige
skall bidra till att EU:s program för att stödja
utvecklingen i Östeuropa främjar utvecklingen av
ett ekologiskt uthålligt samhälle,
1998/99:A810 av Maria Larsson m.fl. (kd) vari
yrkas
28. att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om det svenska
biståndet i förhållande till
kvinnors centrala funktion i
familj och samhälle.
Utskottet
Internationellt
utvecklingssamarbete
Verksamhet under utgiftsområdet
Propositionen (avsnitten 2 och 3.1-3.4
s. 9-15)
Under utgiftsområde 7 Internationellt bistånd
finansieras verksamhets-områdena A
Internationellt utvecklingssamarbete respektive
B Samarbete med Central- och Östeuropa. Den
totala biståndsramen, motsvarande 0,705 % av
prognostiserad BNI år 1999, beräknas till 12 840
miljoner kronor.
Inledningsvis erinras i propositionen om det
överordnade målet för Sveriges internationella
utvecklingssamarbete att höja de fattiga folkens
levnadsnivå. De sex av riksdagen fastlagda
biståndspolitiska målen - att bidra till
resurstillväxt, ekonomisk och politisk
självständighet, ekonomisk och social utjämning,
demokratisk samhällsutveckling, en framsynt
hushållning med naturresurser och omsorg om
miljön samt jämställdhet mellan kvinnor och män -
samverkar för att bidra till det övergripande
målet. En stor del av biståndsanslaget går
fortfarande till humanitära insatser. Stöd till
att förebygga de humanitära konsekvenserna av
väpnade konflikter samt för en varaktig lösning
på humanitära katastrofer får allt större vikt.
För samarbetet med Central- och Östeuropa har
riksdagen fastslagit att de överordnade målen är
att främja en säkerhetsgemenskap, fördjupa
demokratins kultur, stödja en socialt hållbar
ekonomisk omvandling samt stödja en miljömässigt
hållbar utveckling. Härtill har riksdagen
beslutat att allt samarbete skall genomsyras av
ett jämställdhetsperspektiv.
Regeringen konstaterar att utvecklingssamarbetet
har ställts inför nya utmaningar. Det gäller
såväl det multilaterala utvecklingssamarbetet som
det bilaterala. Det senaste årets händelser har
visat att det behövs mer effektiva globala
institutioner och regelverk som effektivt kan
förebygga och begränsa kriser och konflikter på
det politiska, men ännu mer på det ekonomiska,
området. Sverige avser att arbeta nära samman med
FN, EU och länder i syd för en ny samsyn om
former för global samordning och styrning inför
år 2000.
Internationellt har givarländerna i OECD:s
biståndskommitté DAC ställt sig bakom en gemensam
strategi, Shaping the 21st Century: The
Contribution of Development Cooperation.
Slutsatserna i detta dokument, som bygger på
resultaten från de stora FN-konferenserna, är att
utvecklingssamarbetet är en investering för
framtiden och skall koncentreras på strategier
och program som skapar förutsättningar för de
fattigaste att förbättra sina livsvillkor.
Visionen konkretiseras i ett antal mätbara mål.
Utvecklingssamarbetet skall också bidra till
stabila och rättvisa samhällen, vilket kräver ett
demokratiskt styrelseskick och respekt för
mänskliga rättigheter. Målen utgör en utmaning
för industriländerna och för de multilaterala
organen att effektivisera och bättre följa upp
sitt utvecklingssamarbete.
Regeringen konstaterar också att de demokratiska
framstegen har varit betydande, särskilt under de
senaste tio åren. Allt fler människor kan välja
sitt lands ledning genom att delta i fria val.
Två tredjedelar av världens stater har någon form
av demokratiskt styrelseskick. Demokrati är en
grundförutsättning för människors möjlighet att
ta makt över sina liv och möjligheterna att
stärka respekten för de mänskliga rättigheterna.
De ekonomiska framstegen har också varit
betydande. Av de 90 länder som betraktades som
utvecklingsländer på 1960-talet har 25 gjort
sådana ekonomiska framsteg att de inte längre
räknas som utvecklingsländer.
Utrikesdepartementet och Sida har under de
senaste åren genomfört ett omfattande policy- och
metodarbete för att modernisera utvecklings-
samarbetet. Regeringen har lagt fram skrivelser
som bl.a. rört fattigdomsbekämpning, mänskliga
rättigheter, en ny Afrikapolitik och
internationellt samarbete för hållbar utveckling.
En utredning om en förnyad politik för Sveriges
kontakter och samarbete med Asien läggs fram
under senhösten. Ett liknande arbete kommer att
inledas beträffande Mellanöstern.
Utvecklingssamarbetet med Central- och Sydamerika
styrs också av strategier som lagts fast under de
senaste åren.
Grundtanken i det nya biståndet är att de fattiga
själva måste ta makten över sin framtid. De måste
vara subjekt för sin utveckling, inte objekt. Det
handlar om de fattigas rätt till sin egen
utveckling och rätten till demokrati. Biståndets
roll är att bidra till att skapa förutsättningar
för detta.
Regeringen understryker att nyckeln till
jämlikhet mellan rika och fattiga länder är
kunskap och kompetens. Det är också nyckeln till
ett effektivt bistånd. Därför är det centralt att
stödja ett kompetenslyft i utvecklings-länderna.
Förutom att bygga kapacitet och kompetens och
därmed skapa förutsättningar för ökad tillväxt,
har ett allt viktigare syfte med hela biståndet
blivit att lägga grunden för ökad öppenhet och
demokratisk insyn. Det måste också integreras i
mottagarlandets egen budget och vara redovisat
och öppet för debatt, t.ex. i respektive lands
parlament.
Bland de åtgärder som annonseras i
budgetpropositionen återfinns följande (här
kortfattat återgivna) 12 punkter:
Regeringen kommer att verka för att den policy som slagits fast i
regeringens skrivelser till riksdagen får genomslag i alla delar av det
svenska utvecklingssamarbetet.
Hög prioritet skall ges åt att
följa upp policy, riktlinjer och strategi för att främja demokrati och
mänskliga rättigheter i utvecklingssamarbetet.
Regeringen kommer i
nära samverkan med FN, EU och länder i syd att inför år 2000 verka för en
ny samsyn om och ett starkare globalt regelverk för att förebygga och
begränsa politiska, ekonomiska och sociala kriser.
En särskild
satsning görs på att bidra till ett kunskapslyft och att stärka kapaciteten
i samarbetsländerna genom utökat forskningssamarbete.
Bredare och
fördjupade relationer till det privata näringslivet inom
utvecklingssamarbetet, både i samarbetsländerna och i Sverige, skall
utvecklas.
Ökad samstämmighet mellan olika politikområden utifrån
utvecklings-samarbetets målsättningar skall ges högre prioritet.
Sverige skall verka för partnerskap i utvecklingssamarbetet och ökad
koordinering inom internationella institutioner och program liksom i lokala
samordningsaktioner.
Sverige kommer aktivt att verka för en
hållbar lösning på de fattigaste ländernas skuldproblem, inklusive att det
år 2000 finns beslut om eller en plan som erbjuder tillräcklig
skuldreduktion för varje land.
Regeringen har inlett en översyn av
barnfrågor i det internationella utvecklingssamarbetet. Barnfrågorna skall
få en mer sammanhållen policy både för det multilaterala och det bilaterala
utvecklingssamarbetet.
Regeringen avser ägna ökat engagemang åt
EU:s utvecklingssamarbete, bl.a. i de förhandlingar som äger rum som
fortsättning på Lomé-förhandlingarna, för att bidra till en kraftfull
effektivisering av EU:s utvecklingssamarbete.
Utvecklingssamarbetet med Afrika kommer att stå i fokus i enlighet med
regeringens skrivelse om en förnyad Afrikapolitik.
Utvecklingssamarbetets volym kommer att öka från 0,70 % av BNI 1998 till
0,73 % år 2001.
Motionerna
I partimotion U203 (fp) yrkande 1 anför
Folkpartiet att de biståndspolitiska målen
förlorat i relevans allteftersom de ökat i antal.
Med anledning därav föreslår Folkpartiet att det
tillsätts en utredning för att pröva de sex målen
för svenskt bistånd.
I yrkande 2 framhåller Folkpartiet att
demokratiskt styrelseskick i mottagarländerna är
en förutsättning för att bistånd skall få
bestående effekter. Motionärerna föreslår därför
att demokratimålet överordnas de andra
biståndsmålen. I yrkande 6 begärs att det s.k.
oberoendemålet för svenskt bistånd stryks.
Motionärerna anser det vara självklart att
utvecklings-länder, liksom andra länder, bör
sträva efter ekonomisk och politisk
självständighet. Målet om nationellt oberoende
kan inte nås med hjälp av bistånd, utan genom att
den av världssamfundet accepterade folkrätten
upprätthålls.
Liksom inom andra skattefinansierade
verksamheter måste biståndets strävan vara att de
ekonomiska resurserna används så effektivt som
möjligt. I yrkande 16 lyfter Folkpartiet fram
kvalitetens betydelse inom biståndet. I det
sammanhanget är det viktigt att de fattiga
befolkningarnas intressen sätts i förgrunden och
att man inte låter maktpolitiska strävanden eller
export-intressen styra.
I partimotion U205 (m) yrkande 1 anser
Moderaterna att biståndet bör främja en uthållig
och snabb tillväxt med utrotning av fattigdomen
som övergripande mål. Härvidlag bör Sverige och
EU verka för att utvecklingsländerna integreras i
världsekonomin och den internationella handeln.
Varje folk måste utvecklas av egen kraft genom
att arbetsvilja och skaparkraft frigörs. En
viktig uppgift för många afrikanska länder är
därvidlag att reducera statsmaktens förlamande
roll. Staten bör koncentrera sig på kärnuppgifter
såsom att tillhandahålla grundläggande utbildning
och hälsovård för alla. Att upprätthålla en
fungerande rättsstat är en av statsmaktens
viktigaste uppgifter, anför motionärerna vidare.
I yrkande 2 framhåller Moderaterna de för
biståndet strategiska områdena mänskliga
rättigheter, demokrati, stärkande av rättsstaten
samt uppbyggnad av marknadsekonomins regler och
institutioner. Bistånd till statsmakten i
utvecklingsländer bör inriktas på dessa områden.
Miljöpartiet anför i partimotion U210 (mp)
yrkande 1 att de biståndspolitiska målen blivit
ett allt trubbigare instrument i takt med att de
ökat i antal. Motionärerna begär av den
anledningen att de sex biståndsmålen prövas i en
särskild utredning.
I partimotion U212 (v) yrkande 2 föreslår
Vänsterpartiet att det genomförs en översyn av de
biståndspolitiska målen i syfte att skapa en mer
sammanhållen biståndspolitik.
Utskottets överväganden
I ett antal yrkanden (motion U203 (fp) yrkande 1,
U210 (mp) yrkande 1 och U212 (v) yrkande 2 krävs
att de biståndspolitiska målen skall ändras,
kompletteras eller utredas. Dessutom begärs i
motion U203 (fp) yrkande 6 att man i samband med
en bredare översyn av de biståndspolitiska målen
bör överväga att stryka målet ekonomisk och
politisk självständighet, det s.k.
oberoendemålet.
Utskottet har tidigare, senast i betänkande
1997/98:UU2 Internationellt bistånd, tagit
ställning till liknande yrkanden med krav på att
de biståndspolitiska målen omformuleras eller
ånyo utreds. Då konstaterades att det sker en
kontinuerlig process av omprövning och
precisering av de biståndspolitiska målen.
Regeringen har också för riksdagen redovisat
resultaten av denna löpande prövning av hur de
sex målen omsätts i praktisk handling. Exempel
härpå är regeringens för riksdagen förelagda
skrivelser om fattigdomsbekämpning (skr.
1996/97:169), om demokrati och mänskliga
rättigheter (skr. 1997/98:76) samt om Afrika i
förändring (skr. 1997/98:122), i vilka flera av
biståndsmålen penetreras.
Fattigdomsbekämpning är det övergripande målet
för svenskt bistånd, till vilket de sex målen
samverkar på ett flexibelt sätt. Utskottet
konstaterar att biståndet i dag bedrivs under
helt andra förutsättningar än när de första målen
formulerades. Partnerskapstanken,
globaliseringens effekter, kris- och
krigssituationer, naturkatastrofer samt den
ekonomiska och sociala situationens betydelse för
nationell säkerhet är exempel på faktorer som
fått genomslag i biståndet. Utskottet är
emellertid inte nu berett att föreslå några
förändringar av biståndsmålen men förutsätter att
diskussionen i detta hänseende hålls öppen.
Med vad ovan anförts anses motionerna U203 (fp)
yrkande 1, U210 (mp) yrkande 1 och U212 (v)
yrkande 2 besvarade.
Utskottet konstaterar vidare att det i dag råder
bred enighet om att ekonomiskt och politiskt
oberoende inte kan uppnås genom isolering och
avskärmning från världsmarknaden. Oberoendemålet
får främst tolkas som syftande till att stödja
enskilda utvecklingsländer att på sina egna
villkor delta i en internationell integration som
medför ömsesidiga fördelar. Detta kan ske genom
att bl.a. stödja utvecklingen av de mänskliga
resurserna, infrastruktur, makroekonomisk
stabilitet samt utveckling av institutioner och
rättssystem.
Därmed avstyrks motion U203 (fp) yrkande 6.
I motion U203 (fp) yrkande 2 begärs att
demokratimålet skall vara överordnat andra mål; i
motion U205 (m) yrkandena 1 och 2 menar
motionärerna att ett övergripande mål skall vara
att främja snabb och uthållig tillväxt syftande
till att utrota fattigdomen samt att rättsstaten,
marknadsekonomi, demokrati och respekt för de
mänskliga rättigheterna skall vara centrala
målsättningar i biståndet. Vidare lyfter
motionärerna bakom U203 (fp) yrkande 16 fram
kvalitetens betydelse för att biståndet skall
komma de fattiga befolkningsgrupperna till del.
Utskottet vidhåller ovan framförda ståndpunkter
såvitt avser förändringar av övergripande
biståndspolitiska mål. Samtidigt delar utskottet
många av de synpunkter som genomsyrar motionerna,
t.ex. vikten av att främja demokrati och respekt
för de mänskliga rättigheterna, rättsstaten,
marknadsekonomi, frihandel och fri företagsamhet
samt vikten av att säkerställa mänskliga basbehov
för befolkningarna i de fattigaste länderna.
Dessa aspekter avspeglas emellertid väl i
gällande riktlinjer och i de löpande
redovisningar av biståndets inriktning som
regeringen lämnat riksdagen. Vidare kan
konstateras att det övergripande målet för det
svenska utvecklingssamarbetet är att höja de
fattiga folkens levnadsnivå. Fattigdomsbekämpning
kräver insatser på många områden och med hjälp av
olika biståndsformer. De olika biståndsformerna
kompletterar varandra på ett flexibelt sätt.
Med avstyrkande av motionerna U203 (fp) yrkande 2
och U205 (m) yrkandena 1 och 2 anses därmed
motion U203 (fp) yrkande 16 besvarad med vad
utskottet anfört.
Biståndsramen samt avräkningarna från
denna
Propositionen (avsnitt 3.4 s. 15)
Biståndsramen
Regeringen föreslår att biståndsramen för 1999
höjs till 12 840 miljoner kronor, motsvarande
0,705 % av BNI. År 2000 planeras biståndsnivån
höjas till 0,72 % och 2001 till 0,73% av BNI.
I propositionens yrkande 1 begär regeringen att
biståndsramen fastställs till 0,705 % av vid
budgeteringstillfället beräknad BNI för 1999.
Avräkningar från biståndsramen
Avräkningen från biståndsramen för kostnader för
asylsökande från u-länder har minskat i
förhållande till 1998. Detta beror framför allt
på antaganden om minskat antal asylsökande. I
förhållande till regeringens ekonomiska
vårproposition 1997/98:150 har dock avräkningen
för asylkostnader ökat då asylsökande befunnit
sig längre i mottagandesystemet än beräknat. För
1999 uppgår avräkningen till 660 miljoner kronor.
Från biståndsramen avräknas vidare kostnader för
det svenska bidraget till den del av EU:s
gemensamma bistånd som finansieras över
Europeiska kommissionens reguljära budget. För
1999 uppgår bidraget till 741 miljoner kronor,
vilket beräknats som biståndets andel av Sveriges
bidrag till EU-budgeten. Då Sveriges
medlemsavgift har ökat har också
avräkningsbeloppet för 1999 ökat jämfört med
1998.
Avräkningen för administrativa kostnader och
andra utgifter minskar till 290 miljoner kronor,
främst på grund av att vissa tidigare
avräkningsbara bidrag utgått. Totalt uppgår
avräkningarna från biståndsramen till 1 690
miljoner kronor år 1999.
Motionerna
Folkpartiet anför i partimotion U203 (fp) yrkande
26 att enprocentsmålet för det svenska biståndet
är ett moraliskt grundat åtagande gentemot de
fattiga länderna. Motionärerna föreslår därför
att biståndsramen successivt höjs för att åter
uppnå enprocentsmålet inom åtta år. I yrkande 27
begär Folkpartiet att steg tas mot en återgång
till enprocentsmålet och att biståndet för 1999
höjs med 1 360 miljoner kronor.
I kommittémotion U204 (c) yrkande 1 anför
Centerpartiet att biståndsmålet på en procent av
BNI stegvis bör återupprättas och begär att
biståndsramen för 1999 fastställs till 12 942
miljoner kronor, motsvarande 0,71% av BNI.
I yrkande 2 begärs att biståndsramen fastställs
till 0,73% år 2000 och 0,75% år 2001.
Motionärerna begär vidare i yrkande 8 att
biståndsmålet på en procent av BNI successivt
återupprättas. Regeringen bör därför ge Sida i
uppdrag att planera för hur en återgång till en
biståndsram om en procent av BNI kan genomföras
med bibehållen kvalitet på biståndet. Regeringen
bör återkomma till riksdagen med en särskild
redovisning i samband med 1999 års
vårproposition.
I partimotion U206 (kd) yrkande 1 anförs att
Sverige bör återgå till målet att det samlade
biståndet skall uppgå till en procent av BNI. I
det syftet begär Kristdemokraterna att regeringen
skall presentera en plan för återgång till
enprocentsmålet.
I partimotion U210 (mp) yrkande 18 föreslår
Miljöpartiet att biståndsramen för åren 2000 och
2001 höjs i sådan takt att den uppgår till 13 889
miljoner kronor respektive 15 469 miljoner kronor
för de bägge åren. Det senare året beräknas då
biståndsramen uppgå till 0,79 % av BNI.
Vänsterpartiet förespråkar i partimotion U212 (v)
yrkande 3 en snabb återgång till enprocentsmålet
för det samlade biståndet. Motionärerna begär
därför att regeringen utarbetar en plan för
ökning av det svenska biståndet. Ambitionen bör
vara att enprocentsmålet skall återupprättas
under innevarande mandatperiod.
I partimotion Fi210 (c) yrkande 7 begärs att
riksdagen anslår 12 002 miljoner kronor för
utgiftsområde 7, Internationellt bistånd, vilket
är 102 miljoner kronor mer än regeringens
förslag. Centerpartiet föreslår att anslagsposten
A Internationellt utvecklingssamarbete höjs med
77 miljoner kronor och att anslagsposten B
Samarbete med Central- och Östeuropa höjs med 25
miljoner kronor.
Folkpartiet föreslår i partimotion Fi211 (fp)
yrkande 11 en höjning av utgiftsområde 7,
Internationellt bistånd, med 1 360 miljoner
kronor, till totalt 13 260 miljoner kronor.
Utskottets överväganden
I propositionen, yrkande 1, begär regeringen att
biståndsramen för internationellt
utvecklingssamarbete fastställs till 0,705 % av
vid budgeteringstillfället beräknad BNI för 1999.
År 2000 planeras biståndsramen höjas till 0,72 %
och 2001 till 0,73% av BNI. Ambitionen är att
Sverige åter skall uppnå enprocentsmålet när de
statsfinansiella förutsättningarna för detta
föreligger. Utbetalningsnivån förutses under de
närmaste åren kunna hållas på en högre nivå genom
ett bättre utnyttjande av reservationer.
I flera motionsyrkanden (U203 (fp) yrkandena 26
och 27, U204 (c) yrkandena 1, 2 och 8, U206 (kd)
yrkande 1, U210 (mp) yrkande 18 och U212 (v)
yrkande 2) hävdas vikten av att enprocentsmålet
upprätthålls, att en snabbare återgång till
enprocentsnivån - i vissa fall beloppsvis
preciserade eller med angivna procentsatser av
BNI för de närmaste åren - skall ske samt begärs
planer för hur enprocentsmålet skall uppnås med
bibehållen kvalitet i biståndet. I motionerna
Fi210 (c) yrkande 7 och Fi211 (fp) yrkande 11
föreslås höjda biståndsramar för budgetåret 1999
(se bilaga 2).
Utskottet tillstyrker därför regeringens förslag
för budgetåret 1999 att fastställa biståndsramen
till 0,705 % av vid budgeteringstillfället
beräknad BNI, propositionen 1998/99:1 yrkande 1.
Därmed avstyrks motionerna Fi210 (c) yrkande 7
och Fi211 (fp) yrkande 11.
Utskottet har vid flera tillfällen tidigare,
senast i betänkande 1997/98:UU2, framhållit att
kunskapen om och stödet för enprocentsmålet är
väl befäst i riksdagen och i den allmänna
opinionen. Samtidigt är återgången till
enprocentsnivån också en viktig symbolfråga
varför utskottet, även av det skälet, ansett att
det bör prioriteras. Utskottet har vid flera
tillfällen, bl.a. i ovan nämnda betänkande,
välkomnat att en återgång nu inletts samt
framhållit med bestämdhet att en återgång till
enprocentsnivån bör ske så snart det
statsfinansiella läget tillåter. Utskottet
välkomnar därför också att regeringen i
propositionen förutskickar att biståndsnivån
skall höjas till 0,72 % år 2000 och 0,73 % år
2001. Det finns däremot, enligt utskottets
mening, ingen anledning att därutöver lägga fast
precisa beloppsgränser beträffande biståndsramen
för de närmaste åren. Anslagstilldelningen för
2000 och 2001 kommer att prövas inför respektive
budgetberedning.
Utskottet har också tidigare tagit ställning
till förslag om mer eller mindre detaljerade
planer för hur enprocentsmålet åter skall uppnås.
Utskottet har därvid uttalat att bestämda planer
för en återgång till enprocentsnivån inte
förefaller ändamålsenliga. Utskottet vidhåller
denna uppfattning. Vad gäller återgång till
enprocentsmålet med bibehållen kvalitet
konstaterar utskottet att arbetet med kvalitet
och effektivitet i biståndet är högt prioriterat
oberoende av nivån av biståndsramen.
I konsekvens med vad som ovan anförts avstyrker
utskottet motionerna U203 (fp) yrkandena 26 och
27, 204 (c) yrkandena 1, 2 och 8, U206 (kd)
yrkande 1, U210 (mp) yrkande 18 och U212 (v)
yrkande 3.
Fördelningen inom utgiftsområdet
Propositionen (avsnitt 1 s. 5-7)
För budgetåret 1999 föreslår regeringen i
budgetpropositionen (yrkande 7) att anslagen under
utgiftsområde 7 Internationellt bistånd fördelas enligt
följande uppställning:
Anslagsbelopp
Tusental kronor
----------------------------------------------------------
Anslag Anslagstyp Anslagsbelopp
----------------------------------------------------------
-------------------------------------------------------------
A1. Biståndsverksamhet reservationsanslag 10 731 461
-------------------------------------------------------------
A2. Biståndsförvaltning ramanslag 418 143
-------------------------------------------------------------
B1. Samarbete med Central-reservationsanslag 744 000
och Östeuropa
-------------------------------------------------------------
B2. Avsättning för reservationsanslag 6 000
förlustrisker vad
avser garantier för
finansiellt stöd och
exportkredit-
garantier
-------------------------------------------------------------
-------------------------------------------------------------
Summa 11 899 604
-------------------------------------------------------------
Motionerna
I nedanstående motioner yrkas ändrade anslag
inom totalramen till följd av minskningen eller
höjningen av utgiftsområde 7 Internationellt
bistånd. I bilaga 2 (Anslag för budgetåret
1999) framgår partiernas förslag till ändrade
anslag.
I motion U203(fp) yrkande 11 delvis föreslår
Folkpartiet att ytterligare 20 miljoner kronor
satsas på särskilda jämställdhetsinsatser.
I partimotion U203 (fp) yrkande 28 delvis, som
den får förstås, efterfrågas bl.a. att
riksdagen tillför anslaget A 1.1 Multilateralt
utvecklingssamarbete ytterligare 370 miljoner
kronor samt anslaget A 1.2 Bilateralt
utvecklings-samarbete ytterligare 990 miljoner
kronor jämfört med regeringens förslag.
Motionärerna bakom kommittémotion U204 (c)
föreslår i yrkande 3 att anslaget A 1.
Internationellt utvecklingssamarbete skall
tillföras 11 150 miljoner kronor, vilket är 77
miljoner kronor mer än regeringens förslag.
Vidare föreslås att anslaget B 1 Samarbete med
Central- och Östeuropa bör uppgå till 775
miljoner kronor för budgetåret 1999, dvs. 25
miljoner mer än regeringens förslag.
I partimotion U206 (kd) yrkande 14 (delvis)
begär Kristdemokraterna ändringar jämfört med
regeringens förslag i anslagen inom
utgiftsområde 7. Internationellt bistånd för
1999. Motionärerna föreslår en ökning av
anslaget med 1 700 000 000 kr jämfört med
regeringens förslag.
I kommittémotion U213 (m) yrkande 2 föreslår
Moderaterna att utgiftsområde 7 Internationellt
bistånd anslag A 1 Biståndsverksamhet tillförs
9 388 461 000 kr för 1999. Vidare föreslår
Moderata samlingspartiet i yrkande 3 att
anslagen Ekonomiska reformer och Information,
Programutveckling och Rekrytering samt
Utbildning av fältpersonal och multilaterala
experter avskaffas och i stället bärs av
respektive verksamhet. I yrkande 4 föreslås att
anslaget B1 Samarbete med Central- och
Östeuropa skall uppgå till 1 016 100 000 kr för
budgetåret 1999, dvs. 272 100 000 kr mer än
regeringens förslag.
Utskottets överväganden
Regeringen begär i yrkande 2 bemyndigande att
göra utfästelser och åtaganden under anslaget A
1 Biståndsverksamhet uppgående till 37 248
miljoner kronor, inklusive redan ingångna
förpliktelser.
För det multilaterala utvecklingssamarbetet
begärs bemyndigande beträffande FN:s
frivilligfinansierade verksamhet på det
ekonomiska och sociala området, beträffande
kapitalökningar i Afrikanska utvecklingsbanken
(AfDB) och i Världsbankens garantiorgan (MIGA),
kapitalpåfyllnader i NORSAD, i African Capacity
Building Foundation (ACBF) och Globala
miljöfonden (GEF) samt kapitalinsatser vid
eventuellt medlemskap i Interamerikanska
investeringsbolaget, IIC, och ett bidrag till
FN:s konvention mot ökenbekämpning. Regeringen
begär bemyndigande att inom det multilaterala
utvecklingssamarbetet ikläda staten
förpliktelser som tillsammans med tidigare
gjorda uppgår till högst 9 339 miljoner.
Vidare föreslås vad gäller det bilaterala
utvecklingssamarbetet bemyndigande för
regeringen att göra utfästelser och åtaganden
motsvarande högst 27 909 miljoner kronor.
Beräkningsgrunden är att förpliktelserna
tillsammans med tidigare gjorda får högst uppgå
till motsvarande fem gånger landramen på
årsbasis för det landfinansierade samarbete med
länder för vilka regeringen fastställt
landstrategier eller motsvarande. För övriga
landprogram och andra verksamheter får
utfästelseramen uppgå till högst tre gånger
1999 års medelstilldelning.
Den totala bemyndiganderamen har inte minskats
med reservationerna. Regeringen uppskattar i
propositionen att bemyndigandena skulle minska
med ca 5 500 miljoner kronor om reservationerna
beaktades.
Utskottet noterar med tillfredsställelse att en
redovisning av bemyndiganderamen för ekonomiska
förpliktelser görs i propositionen.
Sammanställningen ger en överblick över
förpliktelser och begärda bemyndiganden. Ett
bemyndigande är liktydigt med att anslag så
småningom måste anvisas. Utskottet vill
framhålla att beslut om omfattningen av och
ändamålet med ett bemyndigande således bör
prövas lika noga som anslagsbeslut. Inför
ställningstagande om bemyndiganden inom
biståndet har därför utskottet i princip samma
behov av information om beräkningsgrunderna som
det har vid ställningstagande till regeringens
anslagsförslag.
Utskottet anser att riksdagen bör bemyndiga de
utfästelser och åtaganden som förordas av
regeringen. Propositionens yrkande 2 tillstyrks
därmed.
Flera motioner - U203 (fp) yrkandena 11 delvis
och 28 delvis, som det får förstås, U204 (c)
yrkande 3 och U206 (kd) yrkande 14 delvis - rör
höjda anslag inom ramen för en höjd utgiftsram
för utgiftsområde 7. Regeringen föreslår i
budgetpropositionen för 1999 en utgiftsram för
utgiftsområde 7. Riksdagen har sedermera fattat
beslut med samma innebörd och fastställt
utgiftsramen (bet. 1998/99:FiU1).
Utskottet finner att den av regeringen
föreslagna fördelningen mellan anslagen inom
utgiftsområde 7 synes vara väl avvägd, varför
regeringens yrkande 7 tillstyrks.
Därmed avstyrks motionerna U203 (fp) yrkandena
11 och 28 båda delvis, U204 (c) yrkande 3 och
U206 (kd) yrkande 14 delvis.
I motion U213 (m) yrkande 2 begärs en minskning
av anslaget A 1 Biståndsverksamhet och i
yrkande 3 att anslaget Ekonomiska reformer och
information avskaffas. Vidare föreslår
Moderaterna i yrkande 4 och i motion U802 (m)
yrkande 2 (delvis) att anslaget B 1 Samarbete
med Central- och Östeuropa skall höjas jämfört
med regeringens förslag.
I konsekvens med utskottets tillstyrkan av
fördelningen mellan anslagen avstyrker
utskottet motion U213 (m) yrkandena 2-4 och
U802 (m) yrkande 2 (delvis).
Multilateralt
utvecklingssamarbete
Anslagsposterna, prioriteringar m.m.
Propositionen (avsnitt 3.6 s. 17-30)
Multilateralt utvecklingssamarbete omfattar FN:s
ekonomiska och sociala verksamhet, de
internationella finansieringsinstitutionerna, övrigt
multilateralt samarbete respektive Europeiska
utvecklingsfonden. Regeringen beräknar för
anslagsposten A.1.1 Multilateralt
utvecklingssamarbete för budgetåret 1999 3 362
miljoner kronor. Detta innebär en ökning med 351
miljoner kronor varav merparten hänför sig till
Europeiska utvecklingsfonden.
Fördelningen under anslagsposten Multilateralt
utvecklingssamarbete
I propositionen framhåller regeringen att den ökade
globaliseringen innebär att den politiska och
ekonomiska utvecklingen i omvärlden i allt högre grad
påverkar och förändrar förutsättningarna för såväl
nationell politik som samverkan länder emellan. Det
är därför viktigt att utvecklingssamarbetet bygger på
långsiktighet och förutsägbarhet och att biståndet
präglas av kontinuitet.
Regeringen pekar vidare på att det är angeläget att
Sverige inom de multilaterala organisationerna - FN-
systemet, Världsbanken samt regionala
utvecklingsbanker och fonder - verkar för att
förankra och operationalisera analys och slutsatser
från det omfattande policyarbete som bedrivits inom
den svenska biståndsförvaltningen så att dessa
organisationer - i styrelsearbete, policy,
utvärderingar och i verksamhet på fältet - får en
tydligare fattigdomsinriktning.
Ett integrerat synsätt är en prioriterad fråga för
bl.a. Sverige och nära kopplad till svenska krav på
en samordnad uppföljning av de stora FN-konferenser
som ägt rum under 1990-talet om centrala ämnen som
hållbar utveckling och mänskliga rättigheter. Det
bedöms som angeläget att inom ramen för befintliga
anslag kunna anslå medel för bl.a. katalytiska
studier och seminarier i syfte att stimulera till att
i det multilaterala arbetet följa upp och i fält
operationalisera viktiga tvärgående frågor, som
fattigdomsbekämpning och främjandet av demokrati och
mänskliga rättigheter. FN:s generalsekreterare kommer
att presentera ett förslag om hur miljö och hållbar
utveckling skall integreras i FN:s hela verksamhet.
Givarbilden är skev och Sverige är i de flesta
organisationer en av de största givarna. Sverige
verkar för en mer rättvis fördelning av bidragen, en
utvidgning av givarkretsen och fleråriga utfästelser
till FN:s operativa verksamhet. Finansieringsfrågorna
måste också ses i ljuset av förändrade
finansieringsvillkor med minskat bistånd, betydande
privata flöden och ett växande antal länder som med
ökat välstånd tar steget från mottagarland till
givare.
Regeringen understryker att ökad tydlighet och
effektivitet i ansvar och arbetsfördelning måste
eftersträvas såväl mellan Världsbanken, de regionala
utvecklingsbankerna och IMF som i relationen till FN-
systemet samt andra aktörer på det internationella
området för utvecklingssamarbete. Världsbankens samt
de regionala utvecklingsbankernas och -fondernas roll
bör förstärkas och deras arbete effektiviseras för
att samarbetet med låntagarländerna skall få ett nytt
innehåll. Regeringen välkomnar därför det
reformarbete som pågår inom bankerna med inriktning
på decentralisering, upprättande av ett mer jämlikt
partnerskap och ett bättre utnyttjande av kunskaper
och erfarenheter. Oron på de internationella
kapitalmarknaderna ställer de internationella
finansieringsinstitutionerna inför nya utmaningar.
Det gäller både strukturella ekonomiska förändringar
i krisländerna och i lika hög grad utveckling av
sociala skyddsnät för de mest utsatta grupperna i
dessa länder.
FN:s ekonomiska och sociala verksamhet
Regeringen framhåller att strävan är att målen för
svenskt utvecklingssamarbete så långt som möjligt
skall genomsyra även FN-systemets verksamhet. I flera
organisationer pågår nu ett arbete för att stärka FN-
organens finansiering. Ett mål är att länder skall
göra fleråriga finansiella utfästelser till
organisationernas basbudget i syfte att förbättra FN-
organens verksamhet främst på landnivå. Sverige och
ett flertal andra länder hoppas kunna göra detta
redan under 1999.
För de New York-baserade organisationerna, framför allt FN:s
utvecklingsprogram (UNDP), FN:s barnfond (UNICEF) och FN:s
befolkningsfond (UNFPA), har Sverige de senaste åren haft
som mål att reformera verksamheten i syfte att effektivisera
organisationernas arbete genom ökad fokusering och närmare
samarbete, främst på landnivå. Sverige har även verkat för
en ökad fattigdomsinriktning. Detta arbete börjar nu ge
resultat. Organisationerna har i dag - bl.a. genom det
svenska agerandet i respektive organisations styrelse - en
tydligare fattigdomsinriktning än för några år sedan. FN:s
generalsekreterares reformförslag förefaller också få
betydande konsekvenser för organisationerna, i synnerhet på
landnivå, genom en ökad integration av de operationella
aktiviteterna. Gemensamma ramar för FN:s verksamhet på
landnivå vad beträffar programutveckling, planering,
budgetering m.m. (UNDAF) håller på att utvecklas i ett
tjugotal länder, och många landkontor har numera gemensamma
lokaler och administrativa funktioner.
Basbudgetstöd till FN:s ekonomiska och sociala verksamhet
1995-1998 samt beräknat 1999
Tabellen nedan visar budgetbehoven för 1999, dvs. förväntade
dragningar i de fall medel inte budgeterats tidigare, samt
som jämförelse budgetåret 1998.
Världsbanken består av Internationella
återuppbyggnads- och
utvecklings-banken (IBRD) och
Internationella utvecklingsfonden
(IDA). I
Världsbanks-gruppen ingår även Internationella
finansieringsbolaget (IFC), Multilaterala investeringsgarantiorganet
(MIGA) samt Internationella centret för biläggande
av
investeringstvister (ICSID).
I propositionen framhåller regeringen att Världsbanken under 1998
fortsatt att genomföra omfattande reformer av sin verksamhet
och
därigenom stärkt den övergripande
inriktningen på
fattigdomsbekämpning. Sverige har
gett sitt fulla stöd till detta.
Omorienteringen har
inte varit smärtfri, och den förändring av
bankens
interna kultur som eftersträvas är en process som kommer att
ta tid.
Ett av de viktigaste målen har
varit att komma närmare
låntagarländerna. Det har
skett genom decentralisering med
upprättande av
representationskontor i ett stort antal länder. Det
har
också skett genom att ett långsiktigt arbete inletts för att
ersätta det traditionella givar-mottagarförhållandet med ett
mera
jämlikt partnerskap. Mycket återstår att göra
i båda fallen.
Regeringen framhåller att man välkomnar
denna utveckling som ligger i
linje med svensk politik.
Ett annat centralt mål har varit att
effektivare
utnyttja bankens unika, globala erfarenhetsbas och
alltmer förmedla kunskap i stället för finansiella resurser.
Arbetet med att decentralisera bankens verksamhet fortsätter,
liksom
uppbyggande av kunskapsbanken och
utvecklande av former för
partnerskap som
omfattar även det civila samhället.
Fattigdomsbekämpningen står i fokus genom ett intensivt arbete som
har inletts inför rapporten World Development Report 2000
med
fattigdom som tema. Regeringen pekar på att det
finns ett behov av
att ytterligare effektivisera
beredningen av lånen och utveckla
instrumenten för
t.ex. regionala insatser. Asienkrisen har avslöjat
brister i Världsbankens kapacitet att hjälpa länder att förstärka
sina finansiella sektorer. Krisen har också aktualiserat
behovet av
att se över samarbetsrutinerna med
Internationella valutafonden.
Detta kommer att leda
till en trolig omorganisation som knyter
bankens och
fondens finansiella sektorsenheter närmare varandra.
Interamerikanska utvecklingsbanken
Under 1997
stärkte Interamerikanska utvecklingsbanken (IDB) sin
fattigdomsprofil ytterligare, bl.a. genom att anta en
fattigdomsstrategi och genom en ökad utlåning till
insatser som
syftar till social rättvisa och
fattigdomsminskning. Detta inbegriper
insatser som
syftar till att överbrygga sociala och etniska
spänningar, tvister om landrättigheter och det tilltagande våldet i
städerna, liksom småskalig företagsamhet och mikrokrediter.
Andra
prioriterade områden är modernisering av
statsapparaten för att
renodla och förstärka statens
roll och medborgarinflytande för att
stärka
demokratin.
IDB:s prioriteringar ligger väl i
linje med de frågor som Sverige
under många år har drivit
i nära samarbete med de övriga nordiska
länderna.
Sverige har också drivit på bankens arbete med
fattigdomsfrågor, miljö och jämställdhet, där viktiga framsteg har
gjorts under senare år.
Regeringen
har under 1998 ansökt om svenskt medlemskap i
Interamerikanska investeringsbolaget (IIC). IIC ingår i IDB-gruppen
och är ett fristående bolag som sedan det bildades 1989 har
haft ett
nära samarbete med IDB. IIC stöder
utvecklingen av den privata
sektorn i Latinamerika, bl.a.
genom lån och investeringar i privata
företag.
Målgruppen är små och medelstora företag, som har svårt att
få kapitalförsörjning. IIC:s verksamhet utgör således ett komplement
till IDB:s aktiviteter för att främja den ekonomiska
utvecklingen i
Latinamerika. IIC har sedan starten för
åtta år sedan beslutat om
transaktioner på motsvarande 764
miljoner US dollar till 174 olika
utvecklingsprojekt i
regionen, vilka totalt uppgår till 3,1 miljarder
US
dollar. I förhållande till totalt insatt kapital av IIC:s
aktieägare har varje insatt dollar resulterat i ytterligare
femton
dollar från andra investerare.
För närvarande diskuterar IIC en kapitalökning (från 200 miljoner
till ca 700 miljoner US dollar). Storleken kommer att
påverka
kostnaden för ett eventuellt svenskt
medlemskap. Kostnaden för
medlemskap är också beroende
av Sveriges andel av aktiekapitalet. I
diskussioner med
IIC:s ledning har preliminärt överenskommits att
Sverige tecknar 0,75 % av aktiekapitalet, vilket beräknas innebära en
totalkostnad på ca 40 miljoner kronor under budgetåren
1999-2002,
dvs. 10 miljoner kronor per år.
Asiatiska utvecklingsbanken
Asiatiska
utvecklingsbankens (AsDB) verksamhet under 1990-talet har
allt-mer inriktats på breda utvecklingsfrågor, från att tidigare ha
utgjorts av projektfinansiering, framför allt
på
infrastrukturområdet. Uppgörelsen i januari 1997
om den sjunde
påfyllnaden av Asiatiska
utvecklingsfonden (AsDF) innebar en
ytterligare
ambitionshöjning i denna riktning. God samhällsstyrning,
miljö, jämställdhet och sociala frågor har fått en mer framträdande
roll än tidigare, och riktlinjer har utarbetats för
bankens
verksamhet på dessa nya områden.
Landprogrammeringen har stärkts och
bankens katalytiska
roll betonas alltmer, främst i samband med
omstrukturering av den finansiella sektorn och i projekt där bankens
närvaro kan bidra till att öka andra finansiärers intresse.
Under 1997 har bankens verksamhet i hög utsträckning
kommit att
präglas av den akuta finansiella situationen i
stora delar av
regionen, främst i sydöstra och östra
Asien. På ett tidigt stadium
beslutade AsDB att delta i de
internationella stödaktioner som
organiserades av IMF för
att mildra krisens verkningar. Regeringen
anser att banken
- med hänsyn till sin starka regionala förankring -
utgör
ett viktigt komplement till IMF:s verksamhet.
Afrikanska utvecklingsbanken
Afrikanska
utvecklingsbanken (AfDB), som under den tidigare delen av
1990-talet genomgick en svår kris, befinner sig nu i en intensiv
reformprocess. Vid bankens årsmöte i maj 1998 antogs en
överenskommelse om en 35-procentig ökning av kapitalet till ca 28
miljarder US dollar i kombination med att de icke-regionala
givarländernas ägarandel av banken höjdes från 33 % till 40
%
(Sverige äger 1,55 %). Reformprocessen, i vilken Sverige
har en
framträdande roll, inleddes 1995 och har lett till
betydande
förbättringar vad gäller bankens finansiella och
operationella
funktioner. En prioriterad fråga framöver
blir arbetet med att
utforma en tydlig vision för banken.
I reformarbetet är det viktigt
att fortsätta arbeta för en
bättre styrning och effektivare
administration av banken,
ökad kvalitet i projekt-verksamheten och
bättre
koordinering med andra givare.
Övriga utvecklingsbanker och -fonder
Internationella jordbruksutvecklingsfonden (IFAD) har
fokus på
fattigdomsbekämpning genom sin inriktning på
projekt för att
förbättra levnadsförhållandena
för landsbygdsbefolkningen i de
fattigaste länderna.
IFAD är en liten organisation, som ligger i
frontlinjen vad gäller metodutveckling inom
jordbruksutvecklingsområdet. Regeringen framhåller att den
även
fortsättningsvis i IFAD:s styrelse, och i nära
samarbete med Norge,
Danmark och Finland, kommer att
verka för att ytterligare förankra
fondens prioriterade
mål.
Nordiska utvecklingsfonden (NDF) som
finansieras genom bidrag från
de fem nordiska länderna har
ett grundkapital på 515 miljoner SDR och
utlåningen
(undertecknade och godkända projekt) uppgår nu till drygt
360 miljoner SDR. NDF lämnar lån på mycket förmånliga villkor till
projekt som främjar ekonomisk och social utveckling i låg- och
lägre
medelinkomstländer. Krediterna lämnas i
samfinansiering med andra
institutioner, främst
Världsbanken och regionalbankerna, för projekt
av
nordiskt intresse.
Afrikanska fonden för kapacitetsutveckling (ACBF)
arbetar
huvudsakligen med att stärka utvecklingsländers
kapacitet att utforma
och genomföra makroekonomisk
politik.
Övrigt multilateralt samarbete
Under delposten Övrigt multilateralt samarbete
finansieras
Multilaterala miljöinsatser,
Konfliktförebyggande insatser, Särskilda
multilaterala
insatser och Övriga mindre insatser.
Multilaterala
miljöinsatser
Uppföljningen av de prioriteringar
som lades fast i regeringens
skrivelse om Sveriges
utvecklingssamarbete för hållbar utveckling
(skr.
1996/97:2) fortgår genom de multilaterala kanalerna för svenskt
utvecklingssamarbete.
I arbetet med att följa upp FN:s generalförsamlings extra
möte år
1997 för utvärdering av Agenda 21 har under året
vissa insatser av
engångskaraktär inom vatten- och
energiområdet finansierats för att
initiera arbete i de
multilaterala organisationerna. Regeringen
framhåller
att den avser att under 1999 stödja sådan verksamhet med
särskild betoning på marina frågor samt produktions- och
konsumtionsmönster.
Under året avslutades
förhandlingarna om den andra påfyllnaden av
Globala
miljöfondens (GEF) finansiella resurser. Överenskommelsen
innebär att givarna kommer att tillföra GEF 2,75 miljarder US dollar
för perioden 1998-2002. För svensk del innebär detta ett
åtagande om
sammanlagt 448 miljoner kronor.
Multilaterala konfliktförebyggande insatser
Regeringen framhåller att det multilaterala systemet har en central
uppgift när det gäller att åstadkomma varaktiga lösningar på
väpnade
konflikter som utgör hot mot såväl
internationell fred och säkerhet
som civilbefolkningens
trygghet och överlevnad samt den ekonomiska
och sociala
samhälls-utvecklingen i stort. För detta krävs samverkan
mellan ett flertal kompetensområden från politiska initiativ till
militära och polisiära insatser, från skydds- och
hjälpinsatser på
det humanitära området med avseende på
mänskliga rättigheter till
långsiktigt inriktade
återuppbyggnadsinsatser.
Utöver den finansiering
som skett över utgiftsområdena 5 och 6
avseende
svenskt deltagande i fredsbevarande FN-operationer har
biståndsanslaget under 1998 svarat för civilpolisinsatser i bl.a.
Angola, Guatemala, Västsahara och Östra Slavonien. Stödet avsåg
också
kostnader för FN:s vaktstyrka i norra Irak
och tillfällig
internationell närvaro med svensk
personal i Hebron (TIPH). Denna typ
av insatser förväntas
fortsätta. Fortsatt svenskt stöd kommer även
att utgå
för ett samordnat och effektivt FN-arbete, avseende såväl
övergripande samordning och policy-utveckling inom ramen för FN-
sekretariatets minprogram (UNMAS) som insatser i fält.
Särskilda multilaterala insatser: jämställdhet
Bidrag till FN:s kvinnofond (UNIFEM) avsattes i budgeten för 1998
med
15 miljoner kronor för särskilda insatser av
pilotkaraktär för att
inom utvecklingssamarbetet
stärka multilateralt arbete med
jämställdhet.
Insatsens fokus ligger på stöd till kvinnliga
småföretagare, åtgärder för att stärka kvinnors rättsliga och sociala
ställning och motverka våld mot kvinnor och stöd till
kvinnor som
organiserar sig lokalt för att förbättra sina
villkor.
Särskilda multilaterala insatser: barn
I det multilaterala utvecklingssamarbetet har Sverige
traditionellt
varit pådrivande i frågor som rör barnets
rättigheter, dess sociala
och ekonomiska livsvillkor,
överlevnad, trygghet och utveckling.
Konventionen om
barnets rättigheter, i dag ratificerad av 191 stater,
utgör en viktig utgångspunkt och är ett betydelsefullt instrument i
arbetet för att utveckla ett systematiskt barnperspektiv i
det
internationella utvecklingssamarbetet.
År 2001 äger ett särskilt möte rum med FN:s
generalförsamling
(UNGASS 2001) kring uppföljningen av
barntoppmötet 1990. För att
uppfylla konventionens mål
krävs insatser inom det samlade FN-
systemet.
Beslutet inom ramen för reformarbetet i FN att MR-frågorna
skall genomsyra FN:s kärnverksamheter stärker kravet på genomförande
av barnkonventionen och ökat samarbete på barnområdet, något som
FN:s
högkommissarie för mänskliga rättigheter
slår fast inför
verksamhetsåret 1999.
Övriga multilaterala insatser
Övriga
multilaterala insatser utgör bidrag till organisationer såväl
inom som utanför FN-systemet samt analyser, seminarier och
andra
internationella aktiviteter som främjar
internationell samverkan och
utveckling. Bl.a.
finansieras reguljära bidrag till Internationella
rödakorskommittén (ICRC), Internationella migrationsorganisationen
(IOM), FN:s kontor för humanitära frågor (OCHA) och till
Habitat
(FN:s boende- och bebyggelsecenter).
Finansieringen av International
IDEA (Internationella
institutet för demokrati och fria val) sker
från
posten.
Motionerna
I
partimotion U203 (fp) yrkande 15 delvis föreslås att ytterligare 20
miljoner kronor anslås för mer och bättre information om spridning
av
hiv/aids och om kondomanvändning.
I kommittémotion U204 (c) yrkande 9 anser Centerpartiet att det krävs
bättre styrformer för FN-biståndet. Motionärerna föreslår att
UNDP
ges ett reellt samordningsansvar för både
FN-familjens och annat
bistånd. Vidare anförs att det
krävs en ökad samstämmighet mellan
olika biståndsgivares
insatser och den politik som förs i
mottagarländerna. Sveriges strävan bör vara att de sex biståndsmålen
skall bilda basen för en global strategi för utveckling.
Moderata samlingspartiet framhåller i partimotion U205
(m) yrkande 4
att det multilaterala biståndet i huvudsak
bör kanaliseras genom FN
och dess specialorgan samt
genom Bretton Woods-institutionerna.
Motionärerna
framhåller den roll som Världsbanken och Internationella
valutafonden spelar för att utforma och föreslå utvecklingsländerna
strategier för ekonomisk tillväxt.
Världsbanken och övriga Bretton Woods-institutioner spelar en
central
roll i det internationella
utvecklingssamarbetet, understryker
Miljöpartiet i
partimotion U210 (mp) yrkande 12. För att det svenska
agerandet i dessa organ skall få bredast möjliga stöd och förankring
föreslås att det inrättas ett nationellt råd för
Världsbanksfrågor
bestående av representanter för de
politiska partierna samt även för
enskilda
biståndsorganisationer.
Utskottets överväganden
Regeringens preliminära fördelning under anslagsnivå
beträffande det
multilaterala biståndet har
presenterats i tabellform i
budgetpropositionen och
framgår av bilaga till betänkandet (bilaga 3,
tabellerna 1
och 2).
Utskottet har inte något att invända
mot den av regeringen
föreslagna fördelningen. I
konsekvens härmed och till följd av
tidigare
ställningstaganden rörande utgiftsområde 7 och fördelningen
på anslag inom utgiftsområdet avstyrks de förslag till ändrad
fördelning som framförs i partimotion U203 (fp) yrkande 15
delvis.
I partimotion U204 (c) yrkande 9 ges
synpunkter på vikten av att
UNDP ges ett reellt
samordningsansvar för både FN-familjens och annat
bistånd.
FN:s generalsekreterare presenterade 1997
ett genomgripande program
för att reformera FN.
Generalsekreteraren ville med detta
reformprogram
skapa en enhetlig ledning för hela FN-familjen och öka
samverkan under en gemensam chef i mottagarländerna.
Utskottet har tidigare vid flera tillfällen behandlat yrkanden om
FN:s reformering. Utskottet konstaterar att arbetet med att
samordna
FN:s verksamhet håller på att genomföras och att
UNDP därigenom får
en allt centralare roll som
koordinator av biståndet i
mottagarländerna.
Med vad som ovan anförts anser utskottet motion U204
(c) yrkande 9
besvarad.
I motion
U205 (m) yrkande 4 begärs ett tillkännagivande om att det
multilaterala biståndet främst bör kanaliseras genom FN och Bretton
Woods-institutionerna, och i partimotion U210 (mp)
yrkande 12
föreslås inrättande av ett nationellt råd för
Världsbanksfrågor med
representanter för de
politiska partierna och enskilda
biståndsorganisationer.
Utskottet konstaterar att
praktiskt taget hela det svenska
multilaterala
stödet (ca 85 %) kanaliseras genom FN:s organ för
ekonomisk och social utveckling, inklusive Bretton Woods-
institutionerna. Härtill kommer stöd till de
regionala
utvecklingsbankerna i Afrika, Asien och
Latinamerika, Internationella
jordbruksfonden (IFAD) och
Nordiska utvecklingsfonden (NDF).
Utskottet delar
regeringens uppfattning att det är angeläget att
bibehålla ett starkt stöd till FN-systemet, inklusive Bretton Woods-
institutionerna, och till de multilaterala
utvecklingsbankerna.
Sveriges agerande i
Världsbanken sker genom ett nordiskt-baltiskt
gruppsamarbete där de svenska positionerna tas fram i samarbete med
relevanta departement och myndigheter och i dialog med
enskilda
organisationer. Diskussioner pågår om former för
hur ett mer aktivt
deltagande av parlamentariker - och
därmed större insyn - i bankens
verksamhet kan
utformas.
Med vad som ovan anförts anser utskottet
partimotion U205 (m) yrkande 4 och partimotion
U210 (mp) yrkande 12 besvarade.
EU:s gemensamma utvecklingssamarbete
Propositionen (avsnitt 3.6 s. 28-30)
I propositionen ges en beskrivning av Europeiska
unionens (EU)
gemensamma utvecklingssamarbete. EU:s
medlemsstater svarar
tillsammans för ca 60
% av OECD-ländernas samlade
utvecklingssamarbete.
Ca 17 % av medlemsstaternas bistånd kanaliseras
genom
Europeiska gemenskapens (EG) olika biståndsprogram, vilka
främst administreras av Europeiska kommissionen.
Målen för EU:s utvecklingssamarbete stämmer väl överens med svenska
målsättningar. Regeringen pekar på att problemen med
EU:s
utvecklingssamarbete i allt väsentligt ligger i
genomförandet.
Bristande kapacitet och kompetens i
Europeiska kommissionen gör att
skillnaderna mellan
policy och genomförande blir stor.
Medlemsländernas inflytande när det gäller beslut om organisation,
kapacitet och andra betydelsefulla frågor är starkt
begränsat.
Sverige försöker, och har delvis också
lyckats, föra upp frågor om
organisation, arbetssätt och
kapacitet på dagordningen.
Även om ett av huvudmålen
för gemenskapens utvecklingssamarbete är
att bekämpa
fattigdom har detta inte fullt ut återspeglats i
verksamheten och medelsallokeringen under de senaste åren. Regeringen
har framhållit att den vill se ökat fokus på
fattigdomsbekämpning i
EU:s utvecklingssamarbete.
Gemenskapens utvecklingssamarbete skall
utgöra ett
komplement till det nationella. Medlemsländerna har enats
om nya riktlinjer för EU:s utvecklingssamarbete vilka innebär att EU
inte skall duplicera redan existerande koordineringsmekanismer
utan
inordna sig i dessa. Vidare har det framhållits
att samordningen
skall ske på ett sådant sätt att den
innebär ett mervärde för
samarbetslandet. Under hösten
1998 görs en uppföljning av hur de nya
riktlinjerna
genomförs i fält.
Regeringen framhåller att
förhandlingarna mellan AVS-länderna och EU
om det framtida
samarbetet inleddes i september 1998. Därmed kommer
Loméförhandlingarna under 1999 att inta en betydande roll i
verksamheten. Inför dessa förhandlingar har Sverige varit
synnerligen
aktivt, och flera svenska ståndpunkter
återfinns i rådets
förhandlingsmandat till
kommissionen. I mandatets principer och mål
står
fattigdomsbekämpningen i fokus. En betoning görs av
partnerskapets politiska dimension med inriktning på
mänskliga
rättigheter, demokrati, rättsstaten, gott
styrelseskick och
konfliktfrågor.
Utvecklingssamarbetet finansieras dels över EG:s reguljära budget,
dels genom särskilda bidrag från medlemsstaterna till
Europeiska
utvecklingsfonden (EUF).
Det budgetfinansierade samarbetet omfattar biståndet till Asien,
Latinamerika och icke-medlemsländer i Medelhavsområdet
samt
livsmedels- och miljöbistånd, humanitärt bistånd,
stöd genom enskilda
organisationer m.m. Beslut tas av
rådet med kvalificerad majoritet i
samarbete med
Europaparlamentet genom den s.k. samarbetsproceduren.
Åtagande-bemyndigandena för år 1998 uppgick till knappt 4 miljarder
ecu. Den del av Sveriges bidrag till EG-budgeten som avräknas
från
biståndsramen uppgår till 741 miljoner kronor år
1999.
Under 1998 uppdagades omfattande
bedrägerier med medel för
humanitärt bistånd
förvaltade av ECHO, Europeiska gemenskapens kontor
för
humanitärt bistånd. Regeringen har begärt att kommissionen
redovisar vad som hänt, vilka åtgärder som vidtas mot de skyldiga
och
vad som görs för att säkra att det inte händer
igen.
Motionerna
I partimotion
U203 (fp) yrkande 18 framhålls att Sverige genom sitt
inträde i EU blivit delaktigt i och fått möjlighet att påverka en av
de största biståndsgivarna i världen. Folkpartiet menar att
biståndet
bör omfattas av EU:s närhetsprincip och att
huvuddelen även framdeles
bör administreras av de
enskilda medlemsländerna. Vidare anser
motionärerna att
Sverige i arbetet med en ersättning till Lomé IV bör
engagera sig för att EU:s återstående handelskvoter på textil- och
konfektionsområdena tas bort vid utgången av avtalets
giltighet.
Sverige bör också verka för att
EU-ländernas handelsskydd på
jordbruksområdet avskaffas
och att ursprungsreglerna för AVS-länderna
ses över.
I partimotion U210 (mp) yrkande 6 framhåller
Miljöpartiet handel med
miljövänligt framställda
produkter som ett sätt att främja hållbar
utveckling.
EU:s skärpta krav på miljöområdet välkomnas av
Miljöpartiet. Samtidigt har motionärerna förståelse för att EU:s krav
kan upplevas som handelshinder av utvecklingsländerna. Att
öka
kunskapen om EU:s miljökrav i utvecklingsländerna är
därför en viktig
uppgift.
I yrkande
14 anför Miljöpartiet att EU:s bistånd i högre grad än
tidigare bör komma de fattigaste länderna till del. Vidare bör
regeringen verka för att miljöprofilen i EU:s bistånd
stärks.
I kommittémotion U509 (kd) yrkande 14
anser motionärerna att EU-
kommissionens bistånd
utgör ett värdefullt komplement till
medlemsländernas nationella bistånd. Kristdemokraterna anser att
Sverige bör verka för att en högre andel av EU-biståndet till de
s.k.
AVS-länderna går till regionernas fattigaste
länder.
Utskottets överväganden
Utskottet har tidigare (senast i bet. 1997/98:UU2 Internationellt
bistånd) framhållit det positiva värde som ligger i att Sverige
genom
medlemskapet i EU fått tillgång till en viktig
samarbetsform i
biståndet. Utskottet har också tidigare
ställt sig bakom den strategi
som presenterades i november
1996 för riksdagen av biståndsministern.
I strategin
anges vilka prioriteringar som vägleder det svenska
arbetet för att påverka inriktningen av EU:s bistånd. Dessa områden
är partnerskap, fattigdomsbekämpning, miljö och hållbar
utveckling,
demokrati och mänskliga rättigheter samt
jämställdhet. Dessutom skall
stor vikt läggas vid
humanitärt bistånd, livsmedelssäkerhet och stöd
till
enskilda organisationer. När det gäller Lomébiståndet har
Sverige bidragit till att fattigdomsbekämpningen satts i fokus.
Sverige deltog aktivt i förhandlingarna om
EU-kommissionens mandat
inför de kommande
förhandlingarna om ett avtal med AVS-länderna som
skall
ersätta Lomé IV. Detta har i olika sammanhang redovisats av
biståndsministern vid föredragningar i utskottet. Många av de
svenska
ståndpunkterna återfinns i det förhandlingsmandat
som godkändes den
29 juni 1998. Inte minst viktigt är
att det övergripande målet för
förhandlingarna är
fattigdomsbekämpning i AVS-länderna.
Utskottet
ställer sig bakom regeringens redovisade agerande och
strävanden vad avser de framtida relationerna mellan EU och AVS-
länderna. Som regeringen framhåller i propositionen finns
det en
diskrepans mellan policy och genomförande när
det gäller biståndet
genom EU-kommissionen. Detta
gäller inte minst den höjda
fattigdomsprofil i
biståndet som EU:s medlemsländer kommit överens
om. De
kommande förhandlingarna med AVS-länderna om en efterföljare
till Loméavtalet blir därför ett viktigt tillfälle att översätta
ny
policy på området till praktisk handling.
Liksom vid tidigare tillfällen (senast i bet.
1997/98:UU2
Internationellt bistånd) välkomnar utskottet
att Sverige inom EU
verkar för att medlemsländerna
skall följa FN:s rekommendationer om
att minst 0,7 % av
BNI skall avsättas till bistånd. Utskottet noterar
även
den vikt regeringen fäster vid att försöka nå en större
samstämmighet i EU:s relationer med utvecklingsländerna.
När det gäller frihandel och utvecklingsländerna
konstaterar
utskottet att Sverige av hävd och tradition
är en förespråkare för
frihandel. Inom ramen för avtalet
Lomé IV erbjuds AVS-staterna EU:s
mest omfattande
handelspreferenser, vilket innebär frihet från tullar
och
kvoter för alla industrivaror och de flesta jordbruksvaror.
Exempelvis finns det inte några tullar eller andra begränsningar
för
tekoimporten från AVS-området. EU:s målsättning för
de nu inledda
förhandlingarna med AVS-staterna går
utöver hittillsvarande
preferensgivning och söker
stimulera den ekonomiska utvecklingen och
handeln.
Sverige strävar vidare efter att en reform av
den gemensamma
jordbrukspolitiken (CAP) skall omfatta
ytterligare marknadstillträde
för jordbruksprodukter från
utvecklingsländer. I både EU och WTO är
det en svensk
målsättning att samtliga minst utvecklade länder (de
s.k. MUL-länderna) skall erbjudas tull- och kvotafrihet för exporten
av alla sina varor.
För att inte
handelspreferenser skall missbrukas behöver de
kompletteras med regler för att fastställa och kontrollera varors
ursprung. Över tiden har dessa regelsystem blivit
alltmer
komplicerade. För närvarande pågår ett
omfattande internationellt
arbete för att förenkla dessa
regler. Sverige medverkar i det arbetet
med utgångspunkten
att EU:s regler skall förenklas.
I motion U203 (fp)
yrkande 18 framhålls att biståndet bör omfattas av
EU:s
närhetsprincip och att huvuddelen av medlemsländernas bistånd
även framdeles bör administreras på nationell nivå.
Utskottet
konstaterar att gemenskapens bistånd enligt
fördraget utgör ett
komplement till det nationella
bistånd som EU:s medlemsländer
bedriver. I enlighet
med EU:s närhetsprincip är syftet med EU-
biståndet
inte att ersätta ländernas nationella bistånd, vilket är
långt större än det gemensamma biståndet. Genom EU-biståndet uppnår
gemenskapen vidare en värdefull samverkan mellan
bistånds- och
handelspolitik. Även andra
politikområden av gemensamt intresse,
såsom
miljöpolitik, främjas genom det gemensamma biståndet.
Utskottet konstaterar vidare att målen för EU:s utvecklingssamarbete
ligger väl i linje med svenska målsättningar. Såsom anförts
ovan
finns dock en diskrepans mellan policy och
genomförande. Utskottet
noterar därvidlag med
tillfredsställelse att Sverige engagerat sig
för att
föra upp frågor om organisation och arbetssätt på
dagordningen. Vidare har Sverige bidragit till att bl.a.
fattigdomsbekämpning och jämställdhetsfrågor givits högre
prioritet
inom det gemensamma biståndet.
I motion U210 (mp) yrkande 6 framhålls att skärpta miljökrav från
EU
kan uppfattas som handelshinder av producenter i
utvecklingsländer.
Regeringen anför i budgetpropositionen
för 1999 bl.a. att Sida i
december 1997
överlämnade en utredning om handel, miljö och
utvecklingssamarbete. I denna identifierades en rad hinder för
utveckling av miljöanpassad produktion i utvecklingsländer.
Utskottet
noterar att regeringen avser återkomma med
en redovisning med
anledning av Sidas utredning.
Utskottet delar regeringens uppfattning
att bistånds-,
handels- och miljöpolitik skall samverka för ekonomisk
integration och en hållbar utveckling i samtliga delar av världen.
Regeringen understryker vidare i propositionen att
handels-,
bistånds- och miljöpolitik skall vara ömsesidigt
stödjande i syfte
att integrera utvecklingsländerna
i världsekonomin och främja en
hållbar utveckling.
Motionärerna bakom U509 (kd) yrkande 14 anser att Sverige
bör verka
för att en höjd andel av gemenskapens
bistånd till AVS-länderna går
till de fattigaste
länderna. Utskottet konstaterar därvidlag att
Sverige
varit engagerat i utformandet av kommissionens mandat inför
förhandlingarna om en efterföljare till Lomé IV, och i det arbetet
har Sverige fått genomslag för en stärkt fattigdomsprofil i
biståndet
till AVS-länderna.
Med det
ovan anförda får motionerna U203 (fp) yrkande 18, U210 (mp)
yrkandena 6 och 14 och U509 (kd) yrkande 14 anses besvarade.
Bilateralt utvecklingssamarbete
Medelstilldelning,
prioriteringar och anslagsstruktur
Propositionen
(avsnitt 3.6 s. 30-52)
Regeringen påpekar i
budgetpropositionen att det bilaterala
utvecklings-samarbetet genom Sida omfattar cirka två tredjedelar av
det svenska biståndet med ett hundratal länder genom ett stort
antal
kanaler.
Samarbetets
uppgift är att bidra till att förutsättningar för
utveckling skapas. Hur det skall ske anges bl.a. i de fyra
handlingsprogram som Sida överlämnat till regeringen
avseende
fattigdomsbekämpning, miljö, demokrati och
mänskliga rättigheter samt
jämställdhet.
Regeringen framhåller också att Sida i 1998 års regleringsbrev
fick
i uppdrag att verka för ett systematiskt
barnperspektiv i sin samlade
verksamhet, bl.a. genom
effektiv uppföljning och genomförande av
konventionen
om barnets rättigheter och av vid FN-konferenserna
gjorda åtaganden rörande barnets rättigheter och livsvillkor.
För länder med vilka Sverige har mer omfattande eller
komplext
samarbete styrs detta av landstrategier. För
merparten av dessa
länder finns s.k. landramar, men
strategier utarbetas även för vissa
andra länder och
regioner. Landstrategierna utvecklas gemensamt av
Utrikesdepartementet och Sida. I växande grad bygger de också på en
nära dialog med samarbetslandet, både med regeringen och det
civila
samhället. På grundval av de erfarenheter som
gjorts utarbetar
Utrikesdepartementet och Sida en
reviderad handbok för
landstrategiarbetet.
Det bilaterala utvecklingssamarbetet sker främst med de
fattigaste
länderna, och 34 % av resursöverföringarna
går till Afrika (se
diagram 2.). Ämnesmässigt är
sociala sektorer, infrastruktur och
näringsliv samt
humanitärt bistånd de största områdena (se diagram
1.).
Diagram
1.:
Bilateralt
utvecklingssamarbete
fördelat
på
verksamhetsgrenar
1997
Miljoner
kronor
Diagram 2.: Bilateralt utvecklingssamarbete
fördelat på världsdelar 1997
Regeringen framhåller vikten av det långsiktiga
partnerskapssamarbetet och arbetet med att finna
former för hur biståndet skall kunna stödja breda
samhällskontakter och stimulera samarbete av
ömsesidigt intresse mellan Sverige och
samarbetslandet. Detta kan ske t.ex. inom
forskning, institutions- och
näringslivssamarbete. Sida fick 1997 av
regeringen i uppdrag att utveckla en
försöksverksamhet avseende ekonomiskt samarbete
med några medelinkomstländer. De länder som
utvaldes var Indien, Chile och Sydafrika. Detta
utgör en utveckling av Sveriges relation till
länderna från ett renodlat biståndssamarbete till
en långsiktig, ömsesidig ekonomisk utveckling.
Erfarenheterna från försöken har varit positiva.
Det bilaterala utvecklingssamarbetet utvärderas
inom Sida. Utvärderingar görs dels av
sekretariatet för utvärdering och intern
revision, som är direkt underställt Sidas
styrelse, dels av olika avdelningar och av
bistånds-ambassaderna. Utvärderingsverksamheten
har huvudsakligen tre syften: kontroll, lärande
och kunskapsutveckling.
Regeringen understryker att satsning på
utveckling av kunskap och kompetens kommer att
vara ett ledande tema i det framtida utvecklings-
samarbetet. Satsningen kommer att ske längs tre
spår: samarbetsländernas kompetens, svensk
kompetens och Sidas kompetens.
Anslagsposten för det bilaterala biståndet ökar
1999 med 185 miljoner kronor till 7 345 miljoner
kronor. En fortsatt ökning förutses under
kommande år. Den måste samtidigt balanseras mot
förutsedda ökade medels-behov för främst
utvecklingsbankerna och Europeiska utvecklings-
fonden.
I den prövning av samtliga bilaterala
verksamheter som blir nödvändig måste också
reservationerna vägas in. Under 1997 minskade
reservationerna inom det bilaterala biståndet med
1 068 miljoner kronor jämfört med utgången av
budgetåret 1995/96.
Anslagsposten för det bilaterala utvecklingssamarbetet
gram
--------------------------------------------------
6Krediter för utveckling 400 000 400 000
--------------------------------------------------
7Forskningssamarbete 410 000 470 000
--------------------------------------------------
8Enskilda organisationer 830 000 850 000
--------------------------------------------------
9Humanitärt bistånd 780 000 790 000
--------------------------------------------------
10Ekonomiska reformer 410 000 470 000
--------------------------------------------------
11Information 45 000 45 000
--------------------------------------------------
Summa 7 160 000 7 345 000
--------------------------------------------------
Anslagsstrukturen för 1999 är i stort sett oförändrad
jämfört
med innevarande budgetår. De indikativa
ramarna för
näringslivsutveckling, kontraktsfinansierat tekniskt
samarbete
respektive internationella kurser under
delposten Särskilda
utvecklingsprogram slås samman till en ram, vilket
avspeglas i
tabellen nedan.
Fördelningen under delposten Särskilda utvecklingsprogram
Tusental kronor
--------------------------------------------------
Budget Beräknat
1999
1998
--------------------------------------------------
Näringslivsutveckling 70 000
--------------------------------------------------
Kontraktsfinansierat 160 000 400 000
tekniskt bistånd
--------------------------------------------------
Internationella kurser 150 000
--------------------------------------------------
Demokrati och mänskliga 120 000 130 000
rättigheter
--------------------------------------------------
Särskilda miljöprogram 200 000 205 000
--------------------------------------------------
Programutveckling 220 000 220 000
--------------------------------------------------
Rekrytering och 100 000 115 000
utbildning av
fältpersonal och
multilaterala experter
--------------------------------------------------
Summa 1 020 000 1 070 000
--------------------------------------------------
Delpost 1 Afrika omfattar dels landramarna för
programländer,
dels medel för regionalt samarbete och övriga insatser,
som även
inkluderar insatser för stöd till demokrati och
mänskliga
rättigheter. Delposten beräknas öka med 70 miljoner kronor
till 1
670 miljoner kronor. Ökningar beräknas för Etiopien
(återgång
till tidigare nivå), Tanzania, Moçambique och Uganda
samt för
Regionalt/övrigt (se kommentarer under Samarbete med
länder och
regioner, Afrika).
Delpost 2
Asien omfattar dels landramar för programländer, dels
medel för regionalt samarbete och övriga insatser, som även
inkluderar stöd till demokrati och mänskliga
rättigheter.
Delposten beräknas minska med 100
miljoner kronor till 900
miljoner kronor till
följd av uppsägningen av samarbetsavtalet
med Indien.
Avtalade insatser i Indien som fortsätter och
slutförs finansieras under Regionalt/övrigt, vilket förklarar den
kraftiga ökningen under denna del av posten. Höjningen
av
landramen för Vietnam utgör en återgång till
tidigare nivå före
neddragning med hänsyn till stora
reservationer.
Delpost 3 Latinamerika
omfattar landramen för Nicaragua och
samarbetet med
Central- och Sydamerika, inklusive Bolivia. För
delposten beräknas ett oförändrat belopp med hänsyn till
betydande reservationer.
Delpost 4
Europa som införts 1998 omfattar insatser i f.d.
Jugoslavien, inklusive valövervakningsinsatser i regionen, och
vissa länder i Kaukasien och Centralasien. Delposten beräknas
öka
med 15 miljoner kronor till 295 miljoner
kronor.
Delpost 5 Särskilda program
omfattar ett flertal verksamheter.
Fördelning
under delposten, som beräknas öka med 50 miljoner till 1 070
miljoner kronor, framgår av tabellen. Ökningen hänför sig främst
till
kurser och stipendier inom ramen för Sidas
breda satsning på
kompetensutveckling.
--------------------------------------------
Asien
--------------------------------------------
Bangladesh 120 000 120 000
--------------------------------------------
Indien 300 000 0
--------------------------------------------
Kambodja 80 000 80 000
--------------------------------------------
Laos 90 000 100 000
--------------------------------------------
Sri Lanka 40 000 40 000
--------------------------------------------
Vietnam 130 000 170 000
--------------------------------------------
Västbanken/Gaza 120 000 120 000
--------------------------------------------
Regionalt/Övrigt 120 000 270 000
--------------------------------------------
Summa 1 000 000 900 000
--------------------------------------------
Latinamerika
--------------------------------------------
Nicaragua 80 000 80 000
--------------------------------------------
Centralamerika 190 000 190 000
--------------------------------------------
Sydamerika 115 000 115 000
--------------------------------------------
Summa 385 000 385 000
--------------------------------------------
Delpost 6 Krediter för utveckling omfattar u-krediter
(finansiering av det
s.k. gåvoelementet) och
biståndskrediter. Ett oförändrat belopp om 400
miljoner kronor beräknas. Sida betonar att kreditinstrumentet bör ses
som
en integrerad del av utvecklingssamarbetet och
har föreslagit att krediter
i ökad utsträckning
bör kunna finansieras även under andra delposter,
vilket redan förekommit i flera fall. Regeringen har också förordat
ökad
flexibilitet i utnyttjandet av olika
kreditinstrument och -former i
budgetpropositionen för 1998, där krediter behandlades utförligt
med
utgångspunkt i Sidas utredning Bistånd på
kredit.
För 1998 har riksdagen fastställt en
ram för Sidas garantigivning, varav
huvuddelen
utgörs av biståndsgarantier för u-krediter. Vid årsskiftet
uppgick garantiförbindelserna för u-krediter till drygt 9,3
miljarder
kronor. Regeringen föreslår att riksdagen
bemyndigar regeringen att för
1999 ikläda staten
betalningsansvar till ett belopp om 12 miljarder kronor
för garantigivning inom det internationella utvecklingssamarbetet, dvs.
en
oförändrad ram.
Sida har på regeringens uppdrag i samråd med
Exportkreditnämnden
överlämnat förslag om en
treårig försöksverksamhet med en fristående
garantigivning, som inte är kopplad till u-kreditsystemet.
Förslaget
kommer att beredas under hösten. Riksdagen
har godkänt inrättande av en
säkerhetsreserv
för en sådan garantiverksamhet (prop. 1997/98:1,
utgiftsområde7, bet. 1997/98:UU2, rskr. 1997/98:103). Reserven
finansieras
med medel som avsatts för subventioner
inom u-kreditsystemet, där den
faktiska
kostnaden kommit att understiga den ursprungligen beräknade,
bl.a. genom valutakursfluktuationer.
Delpost 7 Forskningssamarbete är en högt prioriterad verksamhet
och
spelar en viktig roll i den bredare satsningen
på utveckling av kunskap
och kompetens i
samarbetsländerna. Delposten beräknas öka med 60 miljoner
till 470 miljoner kronor.
Delpost 8
Enskilda organisationer finansierar stöd genom svenska
folkrörelser och enskilda organisationer. En ökning med 20
miljoner till
850 miljoner kronor beräknas.
Delpost 9 Humanitärt bistånd används för att
lindra följderna av väpnade
konflikter för
civilbefolkningen, stöd till tidig återuppbyggnad och
konfliktförebyggande samt insatser för offer för
naturkatastrofer.
Delposten beräknas öka med 10
miljoner till 790 miljoner kronor.
Delpost
10 Ekonomiska reformer används för betalningsbalansstöd och
skuldlättnad, inklusive inom ramen för internationellt
samordnade
skuldinitiativ, till främst fattiga och
skuldtyngda länder som genomför
ekonomiska
reformprogram. De tidigare omfattande reservationerna under
delposten, som motiverade en kraftig neddragning 1997, minskar
nu snabbt
genom att fler länder uppfyller
kriterierna för stöd. För 1999 beräknas en
ökning
med 60 miljoner till 470 miljoner kronor.
Delpost 11 Information ökade 1998 jämfört med föregående år. För
1999
beräknas ett oförändrat belopp om 45 miljoner
kronor. Den ökade satsningen
i nära samarbete
mellan Sida och Utrikesdepartementet syftar till att
förbättra informationen om Sveriges samlade utvecklingssamarbete och
om
biståndets uppgift att bidra till lösningar på
globala problem.
Motionerna
Medelstilldelning, prioriteringar och anslagsstruktur
I partimotion U203 (fp) yrkande 28 delvis, som den
får förstås,
efterfrågas ändringar av regeringens
förslag till anslagsfördelning inom
anslaget A 1.2
Bilateralt utvecklingssamarbete (bilaga 3, tabellerna 3 och
4).
Centerpartiet begär i kommittémotion
U204 (c) yrkandena 4-7 ändringar av
regeringens
förslag till fördelning inom anslagsposterna A 1.2 Bilateralt
utvecklingssamarbete samt inom delposterna A 1.2.1 Afrika, A
1.2.2 Asien
och A 1.2.5 Särskilda utvecklingsprogram
(bilaga 3, tabellerna 3 och 4). I
yrkande 10
anförs att det svenska biståndet bör bli mer flexibelt, i
enlighet med den globala tendensen att i högre grad
arbeta med
problemorienterade och regionala
strategier. Motionärerna föreslår i detta
syfte att
en problemorienterad anslagsstruktur införs.
I partimotion U206 (kd) yrkande 13 anser Kristdemokraterna att
de
fleråriga biståndsramarna kan resultera i
passivitet i mottagarländerna.
Av det skälet
föreslår motionärerna att de femåriga samarbetsavtalen
slopas. I yrkande 14 (delvis) begär Kristdemokraterna ändringar
jämfört
med regeringens förslag inom anslagen i
utgiftsområde 7. Internationellt
bistånd för 1999
(se bilaga 3, tabellerna 3 och 4).
Moderaterna
föreslår i partimotion U205 (m) yrkande 10 samt i
kommittémotion U213 (m) yrkande 1 att systemet med landramar
avvecklas
till förmån för avtalsbundet samarbete,
med strikta krav på effektivitet
och som utesluter
bistånd till regimer som kränker mänskliga rättigheter
eller är allvarligt korrupta.
Utskottets
överväganden
I motionerna U203 (fp) yrkande
28 delvis, som den får förstås, U204 (c)
yrkandena
4-7, U206 (kd) yrkande 14 (delvis) och U213 (m) yrkande 2
(delvis) föreslås från budgetpropositionen avvikande
medelsfördelning vad
avser anslagen,
anslagsposterna och landramarna för det bilaterala
utvecklingssamarbetet. Motionärernas alternativa förslag framgår
av
tabellerna 3 och 4.
Utskottet anser att regeringens förslag till fördelning mellan
olika
delposter inom det bilaterala
utvecklingssamarbetet för budgetåret 1998 är
väl
avvägt. Utskottet vill också hävda att den valda anslagsstrukturen,
inom anslaget för det bilaterala utvecklingssamarbetet,
är ändamålsenlig.
I konsekvens med detta
ställningstagande och till följd av tidigare
ställningstaganden rörande utgiftsramen och fördelningen
inom
utgiftsområdet avstyrks de förslag om en
alternativ fördelning och
anslagsstruktur inom det
bilaterala utvecklings-samarbetet som framförs i
motionerna U203 (fp) yrkande 28 i berörd del, U204 (c) yrkandena 4-7
och
U206 (kd) yrkande 14 i berörd del.
Flera motioner, U205 (m) yrkande 10, U206 (kd) yrkande 13
och U213 (m)
yrkande 1 gäller specifika
förslag till ändringar av hur det svenska
biståndet struktureras. Bland förslagen återfinns bl.a. krav om
att
systemet med landramar avskaffas och att
fleråriga samarbetsavtal slopas.
Beträffande
förslagen att avskaffa systemet med landramar respektive
fleråriga samarbetsavtal har utskottet i betänkande
1997/98:UU2
Internationellt bistånd bl.a. anfört
att det numera i samarbetsavtalen
alltid finns
klausuler med krav på uppföljning, redovisning och
korruptions-hämmande kontroll. Dessa frågor är viktiga, och höga
krav bör
ställas på att länderna uppfyller de
specificerade villkoren. Bistånd kan
alltid avbrytas
om förutsättningarna för ett bra bistånd eller relationen
med landet radikalt försämras - det av Sverige uppsagda
samarbetsavtalet
med Indien efter
provsprängningarna av kärnvapen är ett exempel härpå.
Samtidigt finns det ett värde i att bistånd är långsiktigt och
förutsebart
för mottagarländerna. Den
partnerskapsrelation som eftersträvas med de
viktigare mottagarländerna bygger på långsiktighet och
ömsesidigt
ansvarstagande. De landstrategier
som fastställs för samtliga
programländer,
andra viktiga samarbetsländer samt för vissa regioner har
normalt ett femårsperspektiv med revidering efter tre år om
inte
regeringen bedömer att arbetet med en ny
landstrategi kan skjutas framåt i
tiden.
Strategierna kopplas oftast till treåriga, i några fall tvååriga,
samarbetsavtal med programländerna. Landramen är det
årliga utfästa
beloppet i samarbetsavtalet.
Systemet är, enligt utskottets uppfattning,
lämpligt och funktionellt för att garantera effektiviteten
och
flexibiliteten i det svenska
utvecklingssamarbetet. Utskottet finner
därför
inte anledning att förorda någon avveckling av systemet med
landramar eller av systemet med fleråriga samarbetsavtal.
Utskottet avstyrker i konsekvens med detta
motionerna U205 (m) yrkande 10,
U206 (kd) yrkande 13
och U213 (m) yrkande 1.
Motion U204 (c)
yrkande 10 innehåller ett förslag om en mer
problemorienterad anslagsstruktur inom biståndsverksamheten.
Utskottet har senast i betänkandet 1997/98:UU2
Internationellt bistånd
behandlat önskemål om en
mer problemorienterad anslagsstruktur. Utskottet
gör
mot denna bakgrund följande bedömning.
Enligt
utskottets mening måste det svenska utvecklingssamarbetet anpassas
till förutsättningarna i varje enskilt samarbetsland.
Utgångspunkten är
därvidlag såväl samarbetslandets
önskemål och behov som svenska önskemål
och
resurser. Även andra givares verksamhet måste beaktas. Prövning av
samarbetets resultat, mål, inriktning och omfattning
sker vid de normalt
var tredje år återkommande
landstrategiprocesserna. Numera finns det i
samarbetsavtalen alltid klausuler med krav på uppföljning, redovisning
och
korruptionshämmande kontroll.
Utskottet konstaterade vidare i betänkandet 1997/98:UU2
Internationellt
bistånd att den genomförda
landstrategiprocessen syftar till att
koncentrera biståndet på färre sektorer och därmed bidra till ett
mer
effektivt bistånd. Landstrategier och andra
policydokument som i ökande
utsträckning tas fram
möjliggör en styrning av biståndet till prioriterade
ämnesområden. Enligt utskottets mening är inte de biståndspolitiska
målen
om t.ex. fattigdomsbekämpning, demokrati
och jämställdhet varandra
uteslutande, utan skall
genomsyra hela det svenska utvecklingssamarbetet i
ett helhetsperspektiv. Det är därför inte ändamålsenligt att låta
dessa
ligga till grund för anslagsfördelningen.
Flexibiliteten i det svenska
biståndsarbetet
har, enligt utskottets mening, ökat med det nya
budgetsystemet, där landramarna inte längre är egna anslag.
Utskottet
noterar avslutningsvis att stödet för
det regionala och gränsregionala
arbetet på olika
sätt uppmärksammas i budgetpropositionen.
Med
det ovan anförda avstyrks motion U204 (c) yrkande 10.
I propositionen 1998/99:1 yrkande 3 förslås att riksdagen
bemyndigar
regeringen att för 1999 ikläda staten
betalningsansvar till ett belopp om
12 miljarder
kronor för garantigivning.
Demokrati, mänskliga rättigheter och
gott styrelseskick
Regeringen understryker att
stöd till demokratisering, respekt för de
mänskliga rättigheterna och gott styrelseskick utgör ett
prioriterat
område inom det svenska
utvecklingssamarbetet. Som ett led i Sveriges
policyutveckling på området överlämnade regeringen under våren
1998
skrivelsen Demokrati och mänskliga rättigheter
i Sveriges utvecklings-
samarbete till
riksdagen. Skrivelsen kommer tillsammans med regeringens
skrivelse Mänskliga rättigheter i Sveriges utrikespolitik att
vara
vägledande för det svenska samarbetet för att
främja demokrati och respekt
för de mänskliga
rättigheterna.
Motionerna
I partimotion U203 (fp) yrkande 3 pekar Folkpartiet på skillnaden
mellan
det demokratibistånd vars primära mål är att
bygga demokratins ramverk och
stärka dess aktörer,
och det bistånd som syftar till att öka medborgarnas
deltagande i den politiska processen. Folkpartiet är av uppfattningen
att
en alltför hög andel av demokratibiståndet går
till den senare stödformen
och föreslår därför att
regeringen ges i uppdrag att presentera ett
åtgärdsprogram syftande till en jämnare fördelning
mellan
biståndsformerna.
Motionärerna understryker vidare att biståndsdialogen med
mottagar-
länderna bör vara ett kraftfullt
instrument för att främja demokrati och
mänskliga
rättigheter. Budskapet bör vara entydigt även till länder i
vilka det finns exportintressen. Folkpartiet anser i
yrkande 4 att
demokratibistånd bör bedrivas av
enskilda organisationer i de fall sådant
skall utgå
till länder med diktatur. I yrkande 5 anförs att större
biståndsengagemang i länder vars regimer inte
strävar efter
demokratisering bör undvikas.
Folkpartiet framhåller i yrkande 8 att ett
fungerande rättsligt ramverk
är en förutsättning för
demokrati, respekt för mänskliga rättigheter och
marknadsekonomi. Biståndsinsatser för uppbyggnad av ett
oberoende
rättsväsende är därför av strategisk
betydelse.
Folkpartiet understryker vidare
betydelsen av att biståndet bidrar till
att
respekten för de mänskliga rättigheterna upprätthålls i
mottagarländerna och begär i yrkande 12 att regeringen tar
upp frågorna i
samtal med de stater som bryter
mot dessa grundläggande rättigheter. I
yrkande 13
begärs att regeringen årligen för riksdagen redovisar läget
beträffande de mänskliga rättigheterna i de länder som
mottar svenskt
bistånd.
I kommittémotion U204 (c) yrkande 11 anför Centerpartiet att Sverige
bör
avhålla sig från att ge omfattande
bistånd till länder som inte
eftersträvar
demokratiskt styrelseskick. Demokratibistånd till diktaturer
bör endast kunna ges genom enskilda organisationer. Motionärerna
begär att
regeringen årligen lämnar en redovisning
till riksdagen över tillståndet
beträffande
demokratin och de mänskliga rättigheterna i de länder som
mottar svenskt bistånd. Centerpartiet anser inte att den
redovisning
regeringen lämnat i
budgetpropositionen uppfyller det åtagandet som
regeringen gjort inför riksdagen.
Kristdemokraterna pekar i partimotion U206 (kd) yrkande 4 på
den
försöksverksamhet som de senaste åren
har bedrivits genom att
riksdagspartierna i
liten skala givits möjlighet att kanalisera
biståndsmedel till systerpartier i mottagarländerna.
Kristdemokraterna
anför att denna biståndsform
inom demokratibiståndet har givit goda
resultat
och bör fortsätta.
Miljöpartiet framhåller i
partimotion U210 (mp) yrkande 8 att enskilda
människorättsorganisationer i vissa mottagarländer utsätts
för
förföljelse. Uppmärksamhet och stöd från det
internationella samfundet kan
då utgöra ett
viktigt skydd. Motionärerna menar att Sverige bör fokusera
bistånd direkt till demokrati- och människorätts- samt
kyrkliga
organisationer i länder där kränkningar
förekommer.
Vänsterpartiet lyfter i partimotion
U212 (v) yrkande 4 fram kampen mot
korruption
som särskilt viktig. Därvidlag har inrättandet av demokratisk
insyn och fungerande institutioner stor betydelse. Motionärerna
anför att
ekonomiskt bistånd därför bör kombineras
med satsningar till stöd för
demokratisk
utveckling och försvar av de mänskliga rättigheterna.
I kommittémotion U602 (m) yrkande 3 anför Moderaterna att
regeringen
årligen till riksdagen bör redovisa
läget beträffande de mänskliga
rättigheterna och
demokrati i viktigare mottagarländer av svenskt bistånd.
Den redovisning som regeringen har gjort i samband med
budgetpropositionen
är inte tillräcklig, anser
motionärerna. I yrkande 4 framförs att svenskt
bistånd inte bör utgå till regimer som grovt och systematiskt kränker
de
mänskliga rättigheterna.
Utskottets överväganden
Ett antal
motioner, U203 (fp) yrkandena 4, 5 och 8, U204 (c) yrkande 11
och U602 (m) yrkande 3, behandlar olika förslag om hur
biståndet för
främjandet av demokrati och
mänskliga rättigheter bör vara utformat och
motionärerna anser att svenskt bistånd inte bör utgå till regimer som
inte
eftersträvar ett demokratiskt styrelsesätt. I
motionerna förespråkas att
rättsstatens betydelse
och demokratiaspekterna skall betonas i svenska
biståndsavtal. Vidare begärs att regeringen årligen skall lämna
en
redovisning till riksdagen över tillståndet
beträffande demokratin och de
mänskliga
rättigheterna i de länder som mottar svenskt bistånd.
Utskottet anser det vara positivt att stödet till
demokratisering och
respekt för de mänskliga
rättigheterna utgör ett alltmer prioriterat
område inom Sveriges internationella utvecklingssamarbete. Som
framgår
även på andra håll i detta betänkande
görs inom ramen för det svenska
utvecklingssamarbetet en stor mängd insatser för utvecklandet
av
demokrati. Här kan t.ex. nämnas stödet
till uppbyggandet av de
demokratibärande
strukturerna i samarbetsländerna, stödet för att bekämpa
korruption samt det omfattande svenska stödet genom
enskilda
organisationer, som är väl känt och en
grundpelare i vårt stöd till
demokrati och respekt
för mänskliga rättigheter.
De i motion U203
(fp) yrkandena 3, 5 och 8 och U212 (v) yrkande 4 fram-
förda synpunkterna i dessa avseenden torde därför vara väl
tillgodosedda,
varför de kan besvaras med vad
utskottet anfört.
Vad som framförs
motionsledes om en ökad betoning på den betydelse som
rättsstaten har för utveckling ligger, enligt utskottets mening, i
allt
väsentligt i linje med svensk politik på
området. En ökad uppmärksamhet
riktas i det svenska
utvecklingssamarbetet mot stärkandet av rättsväsendet
och andra demokratibärande strukturer, såsom ett livskraftigt
civilt
samhälle. Motionskraven om rättsväsendets
betydelse kan därför anses vara
tillgodosedda genom
det svenska bilaterala utvecklingssamarbetet.
Utvecklingssamarbetet mellan Sverige och samarbetsländerna
fastställs,
som framgått också på annat håll i
detta betänkande, genom särskilda
samarbetsavtal.
Utskottet vill erinra om att frågor om demokrati och
mänskliga rättigheter berörs i de flesta avtalen och utgör en
allt
viktigare fråga också i den dialog som föregår
ett avtals undertecknande.
Vad i motionerna U203
(fp) yrkande 12, U204 (c) yrkande 11 (i berörd del)
och U206 (kd) yrkande 4 har framförts kan i allt väsentligt anses
vara
tillgodosett, varför de kan besvaras med vad
utskottet anfört.
Enligt utskottets
bedömning, vilken också framfördes i betänkandet
1996/97:UU15 Internationellt utvecklingssamarbete, kan biståndet
användas
för att i länder, där det förekommer
kränkningar av de mänskliga
rättigheterna, på ett
positivt och konstruktivt sätt påverka och förbättra
situationen och utvecklingen. Som utskottet påpekade i detta
betänkande
går demokratistöd dessutom i
praktiken vanligen via enskilda
organisationer
men är riktat både till enskilda organisationer och
myndigheter i mottagarlandet.
Utskottet
kan inte ställa sig bakom krav på att bistånd inte skall få ges
till statsmakter som systematiskt kränker de mänskliga
rättigheterna eller
att bistånd till diktaturer
endast skall få kanaliseras genom enskilda
organisationer. Biståndet behövs bäst där det är svårast att genomföra.
Med det ovan anförda avstyrker utskottet
motionerna U203 (fp) yrkande 4,
U210 (mp) yrkande 8
och U602 (m) yrkande 4.
Vetskapen om att den
svenska riksdagen följer och värderar utvecklingen av
mänskliga rättigheter och demokrati skulle vara en viktig signal
till
mottagarländerna. Därför bör regeringen
ges till känna vad som
motionsledes anförts
om vikten av en årlig rapport i samband med
budgetförslaget om situationen och utvecklingen när det gäller
mänskliga
rättigheter och demokrati i
mottagarländerna för svenskt bistånd.
Därmed
tillstyrks motionerna U203 (fp) yrkande 13, U204 (c) yrkande 11 i
berörd del och U602 (m) yrkande 3.
Sociala sektorer
Regeringen menar att social
utveckling handlar om att stärka människors
säkerhet, förmåga och möjligheter. Tillgång till hälsovård och
utbildning
är grundläggande för att åstadkomma
detta. Rätten till hälsa och
utbildning är
dessutom konventionsbundna mänskliga rättigheter. Ökad
tonvikt skall därför läggas på fattiga människors rättmätiga tillgång
till
sådan service och på att inkludera människor
som vanligtvis exkluderas.
Utbildning för
alla är centralt för att göra kunskap tillgänglig för
marginaliserade grupper, men också för att främja framväxten av
en
demokratisk kultur och underlätta de fattigas
deltagande i den ekonomiska
utvecklingen. Utbildning
av kvinnor har stort genomslag på både deras
egen, familjens och barnens levnadsstandard.
Ohälsa är en viktig orsak till fattigdom och hämmar tillväxt och
social
utveckling. En fungerande hälsovård, som
är tillgänglig också för de
fattiga, är därför
viktigt för att stärka människors förmåga. Prioriterade
områden är reformer som syftar till effektivisering och
decentralisering,
sexuell och reproduktiv hälsa,
samt barn och ungdomars hälsa. Ökad tonvikt
bör
läggas på hiv/aidsbekämpning.
Motionerna
I partimotion U203 (fp) yrkande 10 anför
Folkpartiet att befolknings-
ökningen i
programländerna för svenskt bistånd utgör ett viktigt problem
och begär därför att de svenska bilaterala
biståndsinsatserna på
befolknings-området skall
öka. Motionärerna konstaterar vidare att
befolkningsfrågan hänger nära samman med kvinnans rätt att bestämma
över
sitt liv och sin hälsa. Det pågående
arbetet med att integrera
kvinnofrågor i
biståndet bör därför intensifieras. Ambitionen bör vara att
varje biståndsinsats föregås av en konsekvensanalys beträffande
kvinnors
livs- och levnadsvillkor. Sverige bör
också driva det s.k. gender-
perspektivet inom
EU. I yrkande 11 delvis föreslår Folkpartiet att
ytterligare 20 miljoner kronor satsas på särskilda
jämställdhetsinsatser.
1995 antog FN:s
generalförsamling standardregler för att människor med
funktionshinder skall garanteras delaktighet och jämlikhet i
samhället.
Folkpartiet anför i yrkande 14 att
Sverige bör verka för att
handikappfrågor
lyfts fram i såväl det multilaterala som det bilaterala
biståndet. I det syftet bör särskilda strategier och metoder tas fram
för
att införliva ett handikapperspektiv i de olika
biståndsformerna.
I yrkande 15 (delvis)
understryker Folkpartiet att en av biståndets
huvuduppgifter är att förebygga sjukdomar och ohälsa. På detta
område
måste särskild uppmärksamhet ägnas kvinnors
och barns situation. En bättre
hygien är avgörande
för att bekämpa infektionssjukdomar, vilket är ett av
världens största hälsoproblem. Hiv/aids utgör ett särskilt
allvarligt
problem i utvecklingsländerna. För
att informera om och förebygga
spridningen av
hiv/aids föreslås att ytterligare 20 miljoner kronor anslås
till UNAIDS.
Motionärerna pekar vidare
på att erfarenheterna av investeringar i "det
mänskliga kapitalet", dvs. undervisning och hälsa, gett särskilt
goda
resultat. Detta område bör därför ges prioritet
i det svenska biståndet,
anför motionärerna i
yrkande 20.
Centerpartiet anför i
kommittémotion U204 (c) yrkande 12 att det
bilaterala biståndet i högre grad än tidigare bör sätta människor på
den
lokala nivån i fokus. Motionärerna föreslår
en generell inriktning på
småskalighet, med
särskild prioritet för bl.a. hållbar utveckling,
kvinnor, barn och demokratistärkande bistånd. Enskilda organisationer
bör
ges en mer framträdande roll i det svenska
bilaterala biståndet.
I partimotion U206
(kd) yrkande 2 lyfter Kristdemokraterna fram
barnkonventionen som ett instrument som kan användas för att
förbättra
barns situation i de fattiga länderna.
Motionärerna föreslår införandet av
en särskild
certifiering av produkter från företag som respekterar
barnkonventionens artiklar vad gäller barnarbete.
Personer med funktionshinder utgör en utsatt och marginaliserad
grupp i
många utvecklingsländer. I yrkande 10
anför Kristdemokraterna att
handikappfrågorna
bör integreras bättre i det bilaterala biståndet.
Sverige bör vidare verka för att frågorna lyfts fram i det
internationella
samarbetet.
I motion U209 (s) framhålls att miljontals människor i fattiga
länder
saknar den fundamentala rätten att kunna
kontrollera sin reproduktion och
sin egen
sexualitet. Spridningen av hiv/aids har fått förödande
konsekvenser i många utvecklingsländer. Motionärerna anför att
det är
viktigt att sexualupplysning ingår i
biståndets samtliga områden.
Miljöpartiet
framhåller i partimotion U210 (mp) yrkande 11 att kvinnor bär
en särskilt tung börda i många utvecklingsländer. Av det
skälet menar
motionärerna att det är viktigt att
det finns ett jämställdhetsperspektiv
i samtliga
biståndsprojekt.
Vänsterpartiet anför i
partimotion U212 (v) yrkande 5 att barnperspektivet
i biståndet bör förstärkas. Regeringen bör så snart som möjligt
utvärdera
och redovisa biståndet utifrån ett
barnperspektiv. De 100 miljoner som
tillförts
biståndsbudgeten bör i stor utsträckning kunna användas för
insatser för barn, anser motionärerna.
Vänsterpartiet anser vidare att det är särskilt angeläget att
biståndet
når de funktionshindrade i de fattiga
länderna. I yrkande 6 anförs att
handikappade bör
uppmärksammas i större utsträckning är vad som varit
fallet hittills.
I motion U620 (kd)
yrkande 2 framhålls att andelen kvinnor i förhållande
till män i Asien har sjunkit till följd av aborter av
flickfoster.
Motionären anför att frågan om prenatal
könsdiskriminering bör lyftas fram
inom det
bilaterala utvecklingssamarbetets ram.
I
partimotion A810 (kd) yrkande 28 begärs att Sverige i FN och andra
sammanhang skall verka för att begreppet mänskliga
rättigheter på ett
tydligare sätt omfattar
kvinnans situation i världen. Det svenska
biståndet bör utgå från mottagarländernas kultur och behov, och
då
särskilt kvinnors centrala funktion i familj och
samhälle.
Utskottets överväganden
Motionerna U203 (fp) yrkandena 10, 11, 15 (berörd del) och
20, U204 (c)
yrkande 12, U209 (s), U620 (kd) yrkande
2 och A810 (kd) yrkande 28, lyfter
på olika sätt
fram befolkningsfrågan, gender-frågan, sexuell och
reproduktiv hälsa, hälsofrågor och att sätta människor på den lokala
nivån
i fokus i biståndspolitiken.
Utbildning och hälsovård har under lång tid utgjort viktiga
områden i det
svenska utvecklingssamarbetet.
Regeringen anger i budgetpropositionen att
den anser
att undervisningsbiståndet bör inriktas på att stödja reform-
processer för att ge grundläggande utbildning för alla,
inklusive handi-
kappade, att höja utbildningens
kvalitet samt att nå diskriminerade
grupper såsom
fattiga flickor. Inom hälsobiståndet anges att inriktningen
bör vara fortsatt stöd till reformprocesser i syfte att åstadkomma
hälso-
och sjukvård av god kvalitet för alla samt
att förbättra folkhälsan för
utsatta grupper. Som
prioriterade områden anges reformer som syftar till
effektivisering och decentralisering, sexuell och reproduktiv hälsa
och
rättigheter, inklusive hiv/aidsbekämpning, samt
barns och ungdomars hälsa.
Utskottet ställer sig
bakom dessa prioriteringar. Utskottet kan konstatera
att Sverige i det bilaterala utvecklingssamarbetet aktivt arbetar
med
området sexuell och reproduktiv hälsa och
rättigheter. Sida har antagit en
strategi för
svenskt bistånd på detta specifika område.
Enligt utskottets bedömning är de svenska insatserna på området
sexuell
och reproduktiv hälsa och rättigheter
mycket angelägna och ligger väl i
linje med
resultaten från FN-konferenserna i bl.a. Kairo och Beijing. På
annat håll i detta betänkande beskrivs hur Sverige också
multilateralt - i
EU och FN - driver dessa
frågor.
Enligt utskottets mening har
befolkningsfrågor samband med t.ex.
utbildning,
hälsovård och kvinnors roll, områden som är centrala i det
svenska biståndsarbetet. I detta sammanhang är det lika
viktigt att ge
stöd till det arbete som pågår på
nationell policynivå och det arbete som
kan
genomföras på lokal nivå. Den betydelse kvinnors utbildning har på
deras egen, familjens och barnens levnadsstandard är
något som tydligt
uppmärksammas i
budgetpropositionen. Utskottet anser, i likhet med
motionärerna, att det är angeläget att det svenska
utvecklingssamarbetet
syftar till att skapa
förutsättningar för en balanserad
befolkningsutveckling. Utvecklingssamarbete på detta område måste,
enligt
utskottets mening, basera sig på
individens behov. Huvudprincipen måste
vara att
individer och familjer fritt skall kunna fatta beslut om antal
barn och tiden mellan födslarna. Åtgärder som leder till en
snedvriden
könsfördelning, och som kan förmärkas
på olika håll i världen är däremot
ägnade att inge
oro. Utvecklingssamarbetet har en viktig uppgift i att
bidra till att de sociokulturella och ekonomiska förutsättningar som
krävs
för individer att fatta sådana beslut
skapas.
Vad gäller frågor om barnens
rättigheter och situation vill utskottet
framhålla
följande. Inom ramen för det övergripande biståndspolitiska
målet, fattigdomsbekämpningen, prioriteras bl.a. åtgärder för
att motverka
exploatering av barn, t.ex. barnarbete,
och sexuellt utnyttjande av barn
och ungdomar,
t.ex. barnprostitution. Ett arbete har också inletts för att
mer systematiskt integrera barnperspektivet i det
svenska
utvecklingssamarbetet.
Sverige driver aktivt frågor om barnets rättigheter i det
internationella
samarbetet, bl.a. inom FN, EU och
Europarådet, vad gäller såväl normativa
som
operativa insatser.
Med vad som ovan anförts
anser utskottet att motionerna U203 (fp) yrkande
10, 11 (i berörd del), 15 (i berörd del), 20, U204 (c) yrkande 12,
U206
(kd) yrkande 2, U209 (s), U210 (mp) yrkande
11, U212 (v) yrkande 5, U620
(kd) yrkande 2 och A
810 (kd) yrkande 28 har besvarats.
De
överväganden som görs i motionerna om hur handikappfrågor bör
integreras i utvecklingssamarbetet ligger i huvudsak i
linje med svensk
politik på området. Utskottet
stöder denna politik. Utskottet noterar att
Sida
under lång tid, bl.a. med hänvisning till FN:s världsaktionsprogram
på området, har verkat för att integrera insatser
till förmån för
funktionshindrade personer i
biståndsverksamheten. Sidas insatser omfattar
bl.a.
människor som skadats till följd av väpnade konflikter och människor
med psyko-sociala skador. Sida har vidare gjort en översyn
av sitt bistånd
på handikappområdet. Integration
och koncentration har varit viktiga
utgångspunkter i detta arbete. Syftet är att tydligare integrera
arbetet
inom handikappområdet i biståndet i
stort.
Av regeringens redogörelse framgår
vidare att Sverige under lång tid har
varit aktivt
och pådrivande inom FN i handikappfrågor och under många år
medverkat till att stärka FN:s handikappaktiviteter. Utskottet
delar också
regeringens bedömning att det är
angeläget att den besvärliga ekonomiska
situation
som FN befinner sig i inte får försvåra eller försena arbetet
för personer med funktionshinder och förverkligandet
av FN:s
standardregler.
Med vad utskottet anfört anses motionerna U203 (fp) yrkande 14, U206
(kd)
yrkande 10 och U212 (v) yrkande 6
besvarade.
Infrastruktur och näringsliv
Målet för stödet till infrastruktur är att bidra
till uppbyggnaden av en
miljömässigt och
ekonomiskt bärkraftig infrastruktur med speciell
tyngdpunkt på energi, telekommunikation, transporter och
urban
infrastruktur. Stödet finansieras i
programländerna främst från
landramarna. I
andra länder och i vissa programländer finansieras
investeringar genom krediter för utveckling och kunskapsöverföring
främst
genom kontraktsfinansierat tekniskt
samarbete.
Inom ramen för infrastruktur har
Sida under 1997 prioriterat stöd till
transportsektorn, telekommunikation, bank- och finansväsende,
urban
utveckling samt energistöd. Med stöd från
Sida har reglerande myndigheter
inom energi-, tele-,
bank- och finansområdena nyligen etablerats i några
av samarbetsländerna. Emellertid har biståndets betydelse som finansiär
av
investeringar i infrastruktur minskat - utom
i de allra fattigaste
länderna - i takt med att
allt fler länder attraherar privata flöden för
sådana ändamål. Samtidigt ökar betydelsen av ett fungerande regelverk
och
effektiva offentliga kontrollfunktioner.
Motionerna
I
partimotion U206 (kd) yrkande 6 anför Kristdemokraterna att den svenska
resursbasen bör kunna spela en större roll i det
svenska biståndet, med
positiva effekter för
sysselsättningen i Sverige. Härvidlag kan de
integrerade ambassaderna i programländerna spela en större roll,
anser
motionärerna. Det svenska näringslivets
roll bör också beaktas i
utformandet av
landstrategier. Kristdemokraterna anser vidare i yrkande 7
att biståndskrediter har en viktig roll att spela för att
stimulera
privata investeringar i låginkomstländer.
I kombination med införandet av
garantigivning inom
biståndet kan biståndskrediter på ett effektivt sätt
bidra till uppbyggnaden av näringsliv i de fattigaste länderna.
I kommittémotion K231 (fp) yrkande 1 föreslås att
informationsteknik (IT)
görs till ett viktigt
inslag i svenskt demokratibistånd. Motionärerna
menar att de nya möjligheterna att fritt kommunicera över gränserna
kan
fungera som ett vapen mot diktaturer.
Utskottets överväganden
Det
svenska näringslivets roll, som resursbas, i det internationella
utvecklingssamarbetet och vikten av biståndskrediter
betonas i motion U206
(kd) yrkandena 6 och 7.
Utskottet stöder den ökade uppmärksamhet
som i det svenska
utvecklingssamarbetet
ägnas åt att stödja näringslivet i
samarbetsländerna. Vidare görs bedömningen att näringslivsstödet i
växande
omfattning bör inriktas på uppbyggnad
av en fungerande ram för
näringslivet och på
kapacitets- och kompetensuppbyggnad. Behov finns av
nytänkande och nya metoder för att mer direkt utnyttja
svenska
erfarenheter.
Enligt utskottets uppfattning utgör det svenska näringslivet en stark
och
viktig resursbas för biståndet. Näringslivets
kunskap bör utnyttjas även i
utformandet av
landstrategier.
Regeringen erinrar i
budgetpropositionen om att krediter, främst via de
multilaterala utvecklingsbankerna, spelar en viktig roll inom
det
internationella biståndet. Det svenska
biståndet är huvudsakligen
gåvofinansierat, men
krediter utgör ett betydelsefullt komplement. Det
finns enligt utskottets uppfattning goda skäl att se krediter som
en
naturlig finansieringsform i biståndet.
Utskottet ställer sig bakom ett
förslag om ökad
flexibilitet i utnyttjandet av olika kreditinstrument och
former. Utskottet anser att u-kreditsystemet har visat sig vara
ett väl
fungerande system och av den anledningen bör
behållas i sina huvuddrag.
Med vad utskottet
ovan anfört anses motion U206 (kd) yrkandena 6 och 7
besvarade.
I K231 (fp) yrkande 1
föreslås att informationsteknik görs till ett
viktigt inslag i svenskt demokratibistånd.
Regeringen redovisar att informations- och kommunikationstekniken är
en
viktig resurs och ett viktigt instrument som
Sverige kommer att ge ökat
utrymme åt inom
utvecklingssamarbetet. Genom en särskild satsning skall
IT-tekniken utnyttjas för att minska de ekonomiska och
demokratiska
klyftorna i u-länderna.
I juli 1998 tillsattes en arbetsgrupp i syfte att undersöka
vad som kan
göras från svensk sida inom
utvecklingssamarbetet på IT-området. Enligt
regeringens bedömning kan detta arbete utmynna i en strategi
avseende
utvecklingssamarbetets uppgift i
kunskapssamhället. Utskottet välkomnar
detta
initiativ och delar motionärernas uppfattning om att
kunskapsrevolutionen innebär stora möjligheter som måste
utnyttjas men att
riskerna inte får underskattas.
Stora avstånd mellan utvecklingsländer och
i-länder
undanröjs samtidigt som gapet ökar mellan de länder som deltar i
den nya kunskapsrevolutionen och de länder som t.ex. på grund
av bristande
resurser stängs ute. Utskottet
förutsätter att regeringen i det
analysarbete
som aviserats beaktar såväl de möjligheter som de risker som
är förknippade med kunskaps- och IT-frågorna i ett
biståndssammanhang.
Utskottet framhöll
redan våren 1996 (1995/96:UU6y) betydelsen av
informationstekniken för utvecklingen av demokratin:
"Teknikutvecklingen,
främst vad avser
datakommunikation och satellittelevision, har verksamt
bidragit till att tidigare slutna samhällen öppnats också på andra
håll i
världen och den har därmed förbättrat
förutsättningarna för en utveckling
i riktning mot
demokrati". Det konstaterades som naturligt att IT-frågorna
beaktades inom ramen för det utvecklingsbistånd Sverige
lämnar.
Av det ovanstående följer att motion
K231 (fp) yrkande 1 anses besvarad.
Naturbruk
Målet för verksamhetsgrenen är
att bidra till att förbättra
levnadsvillkoren för främst den fattiga landsbygdsbefolkningen genom
ett
långsiktigt, bärkraftigt och produktivt
utnyttjande av förnybara
naturresurser. Åtgärder
inom jord- och skogsbruk, vatten och marin miljö
skall prioriteras.
Den ökade uppmärksamhet
som riktats mot världens sårbara kustzoner
kombinerar angelägna frågeställningar om långsiktigt hållbara
livssystem
kring mänskliga aktiviteter. Såväl
boendemiljöer som sötvatten- och marina
miljöer
hotas av ohållbar produktion och konsumtion. Regeringen finner
anledning att fästa stor uppmärksamhet vid denna
problematik, särskilt
inför nästa års möte med FN:s
kommission för hållbar utveckling (CSD), som
behandlar marina frågor samt konsumtions- och produktionsmönster.
Motionerna
I motion U201 (mp)
yrkande 1 begär motionären att en del av biståndet som
kanaliseras genom Sida inriktas på att minska skadorna på
världshavens
korallrev, samt att långsiktigt bistånd
ges till grupper som drabbats av
minskade
fiskbestånd till följd av döende korallrev.
I
partimotion U203 (fp) yrkande 9 anförs att miljöbistånd måste vara
långsiktigt för att vara effektivt. Inom miljöbiståndet
vill motionärerna
prioritera mat- och
vattenförsörjning. Vatten är en förutsättning för
människans existens, men i dag saknar en fjärdedel av jordens
befolkning
tillgång till rent vatten och ca 25 000
människor dör varje dag till följd
av
vattenrelaterade sjukdomar. Med anledning därav begär motionärerna att
ytterligare 100 miljoner kronor avsätts för miljöbistånd
för att förbättra
vattenförsörjningen i
utvecklingsländerna. Folkpartiet pekar vidare på att
det i utvecklingsländerna råder brist på inhemsk expertis på
miljöområdet,
vilket är till hinder för en
miljömässigt hållbar utveckling. Prioritet
bör
därför ges till bistånd som syftar till att stärka
utvecklingsländernas kapacitet och kunnande på
miljöområdet.
Kristdemokraterna anser att
ansvaret för de växande miljöproblemen inte
kan
lämpas över på de resurssvaga fattiga länderna utan i större
utsträckning måste utkrävas av de rika länderna,
och motionärerna
efterfrågar ökat bistånd på
miljöområdet med 70 miljoner kronor. I
partimotion U206 (kd) yrkande 3 anser partiet att ansvaret för de
växande
globala miljöproblemen i första hand vilar
på de rikaste länderna.
I partimotion U210
(mp) yrkande 2 framhåller Miljöpartiet att
miljöproblemen måste ingå i en helhetssyn på utvecklingen. För
att
integrera hänsyn till miljön i alla
delar av biståndet föreslår
motionärerna att
miljökonsekvensbeskrivningar skall ingå i bedömningen av
alla biståndsprojekt. Miljöpartiet pekar vidare på att tillgång
till
vatten av god kvalitet är en grundläggande
förutsättning för utveckling
och hälsa. I yrkande 3
begärs att regeringen verkar för ett integrerat
synsätt vad gäller vattnets betydelse för utveckling.
Miljöorganisationer
i utvecklingsländerna spelar
också en viktig roll för att sprida
information och kunskap på miljöområdet. I yrkande 4
framhåller
Miljöpartiet att brist på färskvatten
kan medföra ökade risker för
konflikter mellan
länder som delar på samma vattenkällor. Motionärerna
anser att frågan om tillgång till vatten därför bör ingå i FN:s
säkerhets-
och konfliktarbete.
Miljöpartiet pekar vidare på att mellan en och två miljarder
människor
får sitt primära proteinintag från de
kustnära marina ekosystemen.
Samtidigt utsätts
den marina miljön för ökande påfrestningar. Motionärerna
anför i yrkande 5 att regeringen bör följa upp frågan om hot mot
den
marina miljön i olika internationella forum.
Av stor betydelse för att komma tillrätta
med miljöproblemen i de
fattigare delarna av
världen är att medborgarna i de berörda länderna har
tillgång till information och kunskap på området. Internationella
nätverk
och nationella enskilda organisationer
spelar härvidlag en viktig roll.
Miljöpartiet anför
i yrkande 7 att miljöorganisationer i syd bör få del av
det svenska biståndet.
Miljöpartiet anför
vidare i yrkande 9 att införandet av särskilda
miljöklausuler i internationella handelsavtal kan bidra till att
begränsa
de negativa konsekvenserna av
världsekonomins globalisering. Liknande
klausuler
på det sociala området i vissa multilaterala avtal kan tjäna som
modell. Motionärerna framhåller vidare att det i många
utvecklingsländer
förekommer oacceptabla
arbetsförhållanden vid produktionen av varor som
exporteras till västvärlden. I yrkande 10 föreslår Miljöpartiet att
en
särskild "rättvisemärkning" av varor
inrättas, i syfta att upplysa
konsumenter om
under vilka villkor en vara är producerad och på så sätt
stärka en mer solidarisk handel.
Utskottets överväganden
Motionerna U203 (fp)
yrkande 9, U206 (kd) yrkande 3 och U210 (mp)
yrkandena 2-4 behandlar olika frågor om bistånd och miljö, t.ex. mat-
och
vattenförsörjningen, kapacitetsutvecklingen,
miljökonsekvensbedömningar
och de rika ländernas
ansvar.
Genom riksdagsbeslut 1988 antogs
som ett särskilt biståndsmål att
utvecklingssamarbetet skall bidra till en framsynt hushållning
med
naturresurser och omsorg om miljön (prop.
1987/88:100 bil. 5, bet.
1987/88:UU20, rskr.
1987/88:226). Utskottet konstaterar att de områden -
färskvattenhantering, jord- och skogsbruk/markvård, marin miljö,
urban
miljö och energiförsörjning - som, enligt
motion U203 (fp) yrkande 9, bör
prioriteras i
biståndsarbetet också återfinns som prioriterade områden i
Sidas handlingsprogram för hållbar utveckling. Utskottet har
i ett
tidigare betänkande ställt sig bakom denna
prioritering (bet. 1996/97:UU15
Internationellt
utvecklingssamarbete).
Utskottet anser att
det finns ett värde i en ökad integrering av
miljöaspekterna inom biståndsverksamhetens alla delar. Centrala
ambitioner
i utvecklingsarbetet inom miljöområdet är
att höja ländernas kapacitet att
själva hantera
dessa frågor, genom bl.a. institutionsuppbyggnad,
utbildningsinsatser och stöd till grundläggande forskning. Sida ger,
t.ex.
genom ett program för miljöekonomi, stöd
för att utveckla den
miljöekonomiska
kompetensen i mottagarländerna och att integrera
miljöekonomisk analys i handläggningen av svenskt bistånd.
Utskottet konstaterar att ansvaret för miljöförstöringen i
u-länderna är
ett gemensamt ansvar för både i-
och u-länder. I likhet med vad som
framförs i de
båda motionerna U203 (fp) yrkande 9 och U206 (mp) yrkande 3,
finns det anledning att särskilt lyfta fram frågor som rör
världens
vattenförsörjning. Dessa frågor har
också uppmärksammats av det
internationella
samfundet, t.ex. beslutades att FN:s kommission för
hållbar utveckling (CSD) skulle ägna sitt sjätte möte 1998
huvudsakligen
åt två frågor varav den ena var
sötvatten. Vid mötet antogs ett dokument
som
innehöll principen att se på vatten på ett integrerat sätt - dvs. även
ur ett ekonomiskt och ett socialt perspektiv. Sverige
förbereder nu 1999
års möte med CDS, som kommer
att behandla havsfrågor. I det sammanhanget
kommer
frågor om utsläpp i havet, utfiskning, konsumtions- och
produktionsmönster och andra socio-ekonomiska faktorer
att speciellt
belysas från svensk sida.
Utskottet lyfte vidare, i ovan nämnda betänkande,
fram energi-
omsättningen,
urbaniseringsproblematiken, miljökonsekvensbedömningar, det
folkliga deltagandet samt fattigdomsproblematiken som angelägna
områden
och frågor för en hållbar utveckling
(bet. 1996/97:UU15 Internationellt
utvecklingssamarbete). I partimotion U203 (fp) yrkande 9
begär
motionärerna att ytterligare 100 miljoner
kronor avsätts för miljöbistånd
för att förbättra
vattenförsörjningen i utvecklingsländerna.
I
motion U210 (mp) yrkande 4 framförs synpunkten att i många
utvecklingsländer utgör bristen på färskvatten en
allvarlig risk för
konflikter mellan länder som
delar på samma vattenkällor och därför bör
frågan om
tillgång på vatten ingå i FN:s säkerhets- och konfliktarbete.
Utskottet konstaterar att Sverige vid ett flertal tillfällen
sökt föra in
säkerhetsaspekterna i miljöarbetet,
särskilt vad gäller vatten. Under de
senaste
årens arbete i säkerhetsrådet har Sverige lyft fram
miljöaspekterna som en av de viktigaste delarna av det
internationella
biståndet. Inte minst har detta
arbete ägt rum i UNDP. Det har emellertid
inte varit
möjligt att nå samsyn i alla frågor. Berörda stater har en
tendens att vilja att behandla dessa frågor på en regional
snarare än en
global nivå.
Utskottet vidhåller sina tidigare ställningstaganden och avstyrker med
det
ovan anförda motion U203 (fp) yrkande 9 (delvis)
och anser motionerna U206
(kd) yrkande 3 och U210
(mp) yrkandena 2-5 besvarade.
Miljöpartiets
förslag om att ytterligare 100 miljoner kronor avsätt för
miljöbistånd för att förbättra vattenförsörjningen i
utvecklingsländer
innebär i förhållande till
regeringens förslag en ökning av budgetposten
för
särskilda miljöprogram. Utskottet har på annan plats i betänkandet
bedömt att regeringens förslag till fördelning på
anslagsnivå och under
anslagsnivå präglas av
väl gjorda avvägningar och prioriteringar. Det
gäller också budgetposten Särskilda miljöprogram under delposten
Särskilda
utvecklingsprogram (anslagsposten
för det bilaterala
utvecklingssamarbetet), där regeringen har föreslagit 205 miljoner
kronor
för budgetåret 1998.
Utskottet noterar att genom beslut av regeringen har för 1998
avsatts och
avses att även för 1999 avsättas högst
2 miljoner kronor för bidrag till
deltagande från
de fattigaste u-länderna vid multilaterala förhandlingar i
miljöfrågor.
Med detta anses motion U210
(mp) yrkande 7 besvarad.
Enligt utskottets
uppfattning bör globala miljöproblem så långt som
möjligt lösas genom internationellt samarbete och inom ramen
för
multilaterala miljökonventioner, bl.a. för
att undvika unilaterala och
protektionistiska
handelsåtgärder som risker att drabba både i- och u-
länder. En av de högst prioriterade frågorna för Sverige och EU i
arbetet
med handel och miljö i WTO rör att
klarlägga förhållandet mellan
handelsåtgärder i
miljökonventioner och handelsregelverket i WTO. Sverige
har även drivit frågan, både i WTO och ILO, om kravet på
acceptabla
arbetsförhållanden för de arbetare i
u-länder som producerar varor för
export till
västvälden. En möjlig "rättvisemärkning" som är kopplad till
arbetsförhållanden måste drivas multilateralt för att få
effekt.
Med detta anses motion U210 (mp)
yrkandena 9 och 10 besvarade.
Utskottet
konstaterar att frågorna som rör skadorna på världens korallrev
uppmärksammats av Sida, som ger ett omfattande stöd till
forskning rörande
korallrevsskador och även bidrar
till humanitärt stöd i de länder som
drabbats
av minskat fiske på grund av koralldöden. Sverige strävar i sitt
bistånd efter att bidra till en diversifiering av de drabbade
u-ländernas
ekonomier.
Med detta anses motion U201 (mp) yrkande 1 besvarad.
Ekonomiska reformer
Målet för
verksamhetsgrenen är att stödja länder som genomför ekonomiska
reformprogram syftande till ekonomisk tillväxt och hållbar
utveckling.
Stödet skall utgöra ett incitament
till fortsatta reformer och anpassas
till specifika
behov och förutsättningar i enskilda länder.
Regeringen har under en lång tid prioriterat och internationellt
verkat
för en långsiktig lösning på skuldkrisen
för de fattigaste och mest
skuldsatta länderna.
1996 lanserade IMF och Världsbanken ett initiativ för
skuldlättnader för de mest skuldtyngda länderna (det s.k.
HIPC-
initiativet). Initiativet, som bygger
på skuldländernas egna
reformansträngningar,
omfattar alla typer av fordringsägare och syftar
till att ge länderna en hållbar skuldsituation.
Regeringen avser bidra till HIPC-initiativet successivt under
dess
genomförande. För svenskt vidkommande lämnas
bidrag i form av stöd till
den s.k. HIPC Trust
Fund, som skall finansiera skuldlättnader eller för en
del av kostnaden i samband med de skuldavskrivningar (upp till 80 %)
som
aviserats inom Parisklubben, som en del av
HIPC-initiativet. En kampanj
"Jubilee 2000"
har lanserats för att utverka en engångsavskrivning av
skulder som de fattigaste länderna har. Kampanjen har initierats
av de
brittiska kyrkorna och har fått ett brett
stöd i Storbritannien och
internationellt.
Motionerna
I
kommittémotion U202 (v) yrkande 4 anför Vänsterpartiet att den
s.k.
HIPC-processen innebär ett olyckligt
fasthållande vid Världsbanken och IMF
som
normsättare och att andra utvecklingsvägar bör sökas för att hjälpa de
mest skuldtyngda länderna och, i yrkande 1, att
regeringen får i uppdrag
att driva frågan om en
omdefiniering av begreppet "uthållig skuld". I
yrkande 3 uttrycks att Sverige aktivt bör verka för att
Världsbankens
inflytande på den politik som
gäller skuldsanering och konditionalitet
minskar
och, i yrkande 2, att skuldtjänskvoten bör sänkas radikalt. I
yrkande 5 uppmanas regeringen ställa sig bakom kampanjen
"Jubilee 2000".
Folkpartiet anför i
partimotion U203 (fp) yrkande 19 att en förutsättning
för att Sverige skall kunna ge ett bredare programstöd till
ett
utvecklingsland är att detta för en
förtroendeingivande ekonomisk politik.
Här bör
finnas betydande inslag av villkor, och det är i sammanhanget
angeläget att olika givare koordinerar sina krav på
mottagarländernas
politik. Biståndet bör inte ges i
former som snedvrider mottagarländernas
ekonomier,
framhåller motionärerna. I yrkande 25 pekar motionärerna på att
alltför fragmenterade biståndsflöden får till följd
att många
mottagarländer med svaga förvaltningar
utsätts för rena "bombardemang" av
bistånd.
Biståndsresurser bör överföras i så enkla och administrativt
klara former som möjligt, vilket talar för en inriktning på
program i
stället för projekt.
Centerpartiet anför i sin partimotion U204 (c), utan särskilt
yttrande,
att skuldkrisen är ett av de största
hindren för utveckling i många av
tredje
världens länder. Partiet välkomnar skuldavskrivningsprogram och
förespråkar att ytterligare medel tillförs
anslagsposten Ekonomiska
reformer, bl.a. för stöd
till kampanjen "Jubel 2000".
I
partimotion U205 (m) yrkande 6 anför Moderaterna att
skuldavskrivningar
är befogade i situationer av
regim- och systemskifte, där en
utvecklingsvänlig regim tagit över. I andra fall kan dock
skuldavskrivning
vara problematisk. Motionärerna
betonar att skuldavskrivning inte får ske
så att
misshushållning och korruption främjas. Moderaterna menar i yrkande
7 att biståndet bör dras ner i länder med stort
kapitalinflöde genom
direktinvesteringar och
andra privata satsningar, för att inte
överanstränga absorptionsförmågan eller tränga undan
produktiva
satsningar.
Motionärerna anför vidare att biståndet endast kan spela en
begränsad
roll i ett utvecklingslands
ansträngningar att utrota fattigdomen.
Motionärerna anser i yrkande 8 att biståndet till ett u-lands
statsmakt
normalt inte bör överskrida 10 % av
landets BNP, vilket väl täcker
kostnaden för
grundläggande utbildning och hälsovård för alla.
Moderaterna menar vidare att kunskapsutbyte inom biståndet bör kunna
ske
också med andra länder än Sverige. I
yrkande 9 föreslås att
triangelsamarbete bör
prövas mellan Sverige, ett afrikanskt land och ett
f.d. utvecklingsland som framgångsrikt utrotat fattigdom på kort
tid.
Taiwan och Sykorea framhålls som exempel på
sådana länder.
I partimotion U206 (kd)
yrkande 5 anför Kristdemokraterna att
skuldlättnader är en förutsättning för ekonomisk tillväxt i de
mest
skuldtyngda länderna. Motionärerna anser att
Sverige bör föra en mer
generös politik för
avskrivning av skulder till utvecklingsländer och för
att kampanjen "Jubel 2000" aktivt bör stödjas av Sverige.
Partiet begär
att regeringen anslår 1 000 miljoner
kronor till budgetposten Ekonomiska
reformer.
Miljöpartiet framhåller i partimotion U210
(mp) yrkande 13 att de
amorteringar och räntor
som utvecklingsländerna betalar överstiger det
mottagna biståndet. Sverige bör föregå med gott exempel genom att
skriva
av de fattiga ländernas skulder. Vidare bör
Sverige verka för en allmän
avskrivning av
utvecklingsländernas offentliga skulder, anser
Miljöpartiet.
Utskottets överväganden
Motionerna U202 (v) yrkandena 1-5, U205 (m) yrkande 6,
U206 (kd) yrkande 5
och U210 (mp) yrkande 13
tar upp frågan om skuldavskrivningar,
skuldtjänstkvot, skuldsanering och rollen som Världsbanken/IMF spelar.
Utskottet delar de synpunkter som
motionsledes framförs om att
skuldbördan utgör
ett avgörande utvecklingshinder i många av de fattigaste
länderna. Det får därför anses vara positivt att Sverige under lång
tid
har varit ett av de länder som mest aktivt
agerat för internationella
skuldlättnadsprogram för
dessa länder. Sverige har även givit omfattande
bilateralt stöd till skuldtyngda länder, genom nedskrivning,
total
avskrivning av svenska fordringar samt
genom stöd till ländernas
skuldtjänstbetalningar
till andra långivare. Utskottet ställer sig bakom
denna politik.
Utskottet konstaterar också att
det av Världsbanken och IMF igångsatta
s.k.
HIPC-initiativet (Highly Indebted Poor Countries) är det hittills
mest långtgående internationella programmet för
skuldlättnad. Utskottet
stöder detta initiativ och
anser, i likhet med regeringen, att HIPC-
initiativet måste utgöra ramen också för svenska
skuldlättnadsåtgärder,
antingen genom direkt stöd
till programmet eller genom kompletterande
åtgärder syftande till att uppnå en hållbar lösning på de
fattigaste
ländernas skuldproblem. En minst
lika viktig förutsättning som
skuldlättnader
för detta är att säkra en sund och hållbar ekonomisk
politik i dessa länder. I villkoren för den långtgående
skuldnedskrivning
som HIPC-initiativet innebär
ingår genomförandet av fleråriga
reformprogram. Vad gäller kampanjen "Jubilee 2000" har utskottet
inhämtat
att regeringen stödjer kampanjens
inriktning och målsättningar.
Utskottet
besvarar med vad som ovan anförts motionerna U202 (v) yrkandena
1-5, U205 (m) yrkande 6, U206 (kd) yrkande 5 och U210 (mp)
yrkande 13.
Med motion U203 (fp) yrkandena 19
och 25 följer krav på att biståndet så
långt som
möjligt bör ges i former som inte snedvrider mottagarländernas
ekonomier och att resurserna överförs så enkelt och i
så klara
administrativa former som möjligt samt
att Sverige och EU bör verka för
att u-länderna
integreras i världsekonomin och den internationella
handeln. Utskottet konstaterar att det i allt väsentligt är svensk
politik
att förhindra att svenska biståndsinsatser
får snedvridande konsekvenser
på mottagarländernas
ekonomier. Biståndet bör alltmer inriktas på program
där Sverige på olika sätt bidrar till att u-ländernas ekonomier
skall
integreras i världshandeln, och det bör
främja en uthållig och tillväxt
med utrotning av
fattigdomen som det långsiktiga målet.
Motion
U203 (fp) yrkandena 19 och 25 anses mot denna bakgrund besvarad.
I motion U205 (m) yrkande 7 framhålls att biståndet
vid stora privata
kapitalinflöden bör skäras ner.
Utskottet har tidigare haft att ta
ställning
till frågan om att minska biståndet till länder med stora
kapitalinflöden. I betänkande 1996/97:UU15
Internationellt
utvecklingssamarbete framhöll
utskottet att det svenska biståndets
fattigdomsinriktning medför att fattiga länder som inte kan dra åt
sig
kapital i någon större utsträckning
prioriteras. Men även beträffande de
länder som
förmår göra detta kan konstateras att biståndspolitiken står på
två ben. Viss hänsyn tas å ena sidan till privat
kapitalinflöde i ett
land, men biståndet kan å
andra sidan också ha en roll att spela i
expansiva länder, exempelvis genom kunskapsöverföring.
I motion U205 (m) yrkande 8
framhålls att de samlade biståndsflödena till
en
statsmakt inte bör överstiga 10 % av BNP. Utskottet anser inte att det
är möjligt att sätta en absolut gräns för hur stort
biståndet till ett
visst land bör vara. Det
finns i vissa länder risk för negativt
biståndsberoende även vid relativt låga volymer. I länder som ännu
inte
förmår dra till sig privata investeringar
eller som lider av tung
skuldbörda kan bistånd,
förutsatt att landet har en grundläggande sund
ekonomisk och social politik, effektivt bidra till ekonomisk tillväxt
och
utveckling.
Därmed
avstyrks motion U205 (m) yrkande 8.
Utskottet
menar att det kan finnas mycket att vinna på att utnyttja
erfarenheter och kunskapsutbyte med andra länder än Sverige.
Speciellt
intressant i detta perspektiv är de
länder som själva nyligen lämnat
fattigdomen.
Triangelsamarbete har dock ofta visat sig svårt i praktiken,
men ansträngningar har gjorts inom detta område, bl.a. med
länder i
Latinamerika.
Motion U205 (m) yrkande 9 anses mot denna bakgrund besvarad.
Forskningssamarbete
Forskningssamarbetet med de fattigaste samarbetsländerna har
förändrats
mot ett samlat stöd till högre
utbildning och forskning. Målet om
utvecklingsinriktad forskning tillgodoses till stor del genom
olika
ämnesinriktade program, vilket inneburit
en integration av forsknings-
samarbetet med andra
verksamhetsgrenar.
I ett antal
forskningssvaga länder inriktas det bilaterala forsknings-
samarbetet på uppbyggande av en infrastruktur för forskning med
fokus på
stöd till utveckling av nationella
universitet. I jämförelsevis mer
forskningsstarka
länder görs satsningar på mobilisering av existerande
kapacitet och utveckling av projektsamarbete med svenska forskare
inom
områden av ömsesidigt intresse och bred
u-landsrelevans.
Inga motioner har väckts i denna del.
Humanitärt bistånd och konfliktförebyggande
Det humanitära biståndets mål är att rädda och skydda
människoliv samt att
bidra till att lindra
följderna av väpnade konflikter och
naturkatastrofer. En annan central målsättning är att bidra till att
skapa
förutsättningar för snara lösningar på
humanitära kriser genom lokalt
förankrade och med
FN:s fredsarbete samstämmiga insatser av mer politisk
art för konfliktlösning.
Trots sin
inomstatliga karaktär har de flesta pågående konflikter
negativa effekter även på omgivande länders säkerhet.
Säkerhetsrådet har
därför blivit en allt
viktigare aktör på det humanitärpolitiska området.
Säkerhetsrådet har bl.a. understrukit vikten av garanterad säkerhet för
de
humanitära hjälparbetarna och full respekt för
den humanitära rätten samt
den humanitära
principen om obehindrat tillträde till nödställd
befolkning. Som medlem i säkerhetsrådet har Sverige verkat för ett
närmare
samarbete mellan humanitära och politiska
aktörer.
Motionen
Olika länders ekonomiska och sociala utveckling har stor betydelse
för
flykting- och migrationsströmmar, anför
Folkpartiet i partimotion U203
(fp) yrkande 17.
Av det skälet bör bistånds- och flyktingpolitiken vara
sammankopplade när det gäller förebyggande åtgärder, såsom
demokrati-
främjande bistånd, direkta
hjälpinsatser vid flyktingsituationer samt
repatriering och återuppbyggnad i ett senare skede.
Utskottets övervägande
Utskottet är
angeläget om att FN:s humanitära samordningskapacitet stärks
när det gäller policyformulering och strategiskt samordnade
insatser. För
detta arbete stödjer Sverige FN:s
humanitära koordinator, som har en
särskilt
viktig roll i att värna om det humanitära tillträdet till
nödlidande i konfliktsituationer.
Dramatiska klimatväxlingar under de senaste åren, bland annat
förorsakade
av det s.k. El Niño-fenomenet, har
genom översvämningar och extrem torka
drabbat
människor och länder i en oroväckande omfattning. Det finns
anledning att förutse att en växande andel av det
humanitära biståndet
kommer att avse offer för
naturkatastrofer. Ytterligare ett allvarligt
problem är de omfattande bakslag i utvecklingen, som dessa
katastrofer
förorsakar. De materiella förlusterna
rör sig om flera tiotals miljarder
dollar
årligen.
EU:s humanitära organisation
(ECHO) tillhör i dag världens största
bidragsgivare för humanitär verksamhet. Utskottet menar att ECHO
därmed
också är en viktig partner i den
humanitärpolitiska dialogen och är
angeläget om att
det europeiska samarbetet mellan kommissionen, dit ECHO
hör, och medlemsländerna effektiviseras och fördjupas. Ett aktivt
svenskt
deltagande i ECHO:s arbete bör därför
fortsätta. Sida har möjlighet att
med sin
kompetens bidra till det svenska agerandet i ECHO:s
kommittéarbete.
Motion U203 (fp)
yrkande 17 anses mot denna bakgrund besvarad.
Stöd till enskilda organisationers utvecklingssamarbete
Ett starkt och livaktigt civilt samhälle är fundamentalt i
ett lands
utveckling. De organisationer, formella
och icke formella, som utgör det
civila samhället
bereder människor möjligheter att tillsammans med andra
delta i beslut och påverka sin situation.
Under 1998 har Sida tagit fram nya anvisningar för bidrag inom
delposten
för enskilda organisationer. Dessa har ett
tydligt fokus på organisations-
uppbyggnad och
kompetensutveckling.
Merparten av bidragen
för utvecklingsinsatser genom folkrörelser och
enskilda organisationer lämnas till ett dussintal större
organisationer
med vilka Sida har ett
långsiktigt samarbete baserat på fleråriga
ramavtal. Svenska riksdagspartier och dem närstående organ kan söka
bidrag
för utvecklingsinsatser på samma premisser
som övriga organisationer.
Bidrag till partier i
mottagarländerna lämnas inom ramen för stödet till
demokrati och respekt för de mänskliga rättigheterna.
Motionerna
I partimotion U205 (m)
yrkande 5 framhåller Moderaterna frivillig-
organisationernas roll i biståndet. Genom att enskilda organisationer
når
direkt ut till de behövande är denna
biståndsform särskilt effektiv.
Moderaterna
föreslår att frivilligorganisationerna ges en utökad roll i
biståndet, samtidigt som krav på egeninsatser upprätthålls.
Kristdemokraterna anför i partimotion U206 (kd)
yrkande 9 att bistånd som
kanaliseras genom enskilda
organisationer utgör en särskilt verkningsfull
biståndsform. Enskilda organisationers erfarenhet från arbete på
lokal
nivå bör dessutom kunna tas bättre tillvara
i utformandet av det svenska
biståndet.
I partimotion U212 (v) yrkande 1 begär Vänsterpartiet att
den förstärkning
av biståndsbudgeten med 100
miljoner kronor som gjorts skall användas för
svenska folkrörelsers och frivilligorganisationers verksamhet.
I flera motioner, U204 (c) yrkande 4, U206 (kd) yrkande
14 och U213 (m)
yrkande 2 (delvis), begärs högre
anslag till biståndsverksamhet genom
enskilda
organisationer än vad regeringen föreslår. De alternativa
förslagen framgår av bilaga 3 tabell 3. Motionerna
behandlas under
avsnittet Bilateralt
utvecklingssamarbete, Allmänt, medelstilldelning och
anslagsstruktur.
Utskottets överväganden
Av tabell 3 Anslagsposten för det bilaterala
utvecklingssamarbetet, som
fogats som bilaga till
detta betänkande, framgår att flera partier
förespråkar en ökning beträffande delposten Enskilda organisationer.
Något
gemensamt förslag om storleken på denna
ökning, eller om dess
finansiering,
föreligger inte. I några motioner, U205 (m) yrkande 5 och
U206 (kd) yrkande 9, yrkas särskilt om behovet av att
framhålla den
betydelsefulla roll frivilliga
organisationer bör ha i biståndet. I U212
(v)
yrkande 1 föreslås att, av den förstärkning av biståndsbudgeten som
föreslås i propositionen, 100 miljoner kronor
kan användas för
folkrörelsers och
frivilligorganisationers biståndsverksamhet.
Utskottet kan med tillfredsställelse konstatera att regeringen vid
de
prioriteringar som gjorts inom ramen för det
internationella utvecklings-
samarbetet har
föreslagit en ökning om 20 miljoner kronor för 1999 på
delposten Enskilda organisationer under anslagsposten för det
bilaterala
utvecklingssamarbetet. Det bör, enligt
utskottets uppfattning, framhållas
att det i ett
internationellt perspektiv är en mycket stor andel av det
svenska biståndet som går genom folkrörelser och enskilda
organisationer.
Förutom den särskilda delposten,
vilken för budgetåret 1999 beräknas till
850
miljoner kronor, fördelas medel från det humanitära biståndet samt
från stödet till demokrati och respekt för
mänskliga rättigheter.
Utvecklingsinsatserna genom
folkrörelser och enskilda organisationer sker
huvudsakligen genom bidrag till 13 större organisationer, med vilka
Sida
har ett långsiktigt samarbete. Enligt
utskottets mening kompletterar
härvidlag biståndet
genom folkrörelser och enskilda organisationer det
bilaterala utvecklingssamarbetet i programländerna på ett angeläget
och
framgångsrikt sätt.
Utskottet delar i allt väsentligt vad som i motionerna framförs om
de
enskilda organisationernas stora betydelse
inom biståndet och anser att
dessa
organisationer, med sin folkrörelseförankring och
folkbildningstradition, har en angelägen uppgift att fylla i
arbetet för
att stödja utvecklingen av enskilda
organisationer i samarbetsländerna och
stärka det
civila samhällets institutioner. Utskottet har på annan plats i
betänkandet bedömt att regeringens förslag till fördelning på
anslagsnivå
och under anslagsnivå är väl avvägt.
Att i detta sammanhang avvika från
den
prioritering som regeringen gjort för hela det svenska
utvecklingssamarbetet finner utskottet därför varken
lämpligt eller
möjligt.
Med anledning av vad som ovan anförts avstyrker utskottet därför
motionerna U205 (m) yrkande 5, U206 (kd) yrkande 9 och U212 (v)
yrkande 1.
Information, rekrytering och
resursbasutveckling
Målet för Sidas
informationsverksamhet är att öka det svenska folkets
intresse för och kunskaper om utvecklingsfrågor och
utvecklingssamarbete.
Sida har ansvar för att
informera om utvecklingsfrågor, om det egna
biståndet inklusive samarbetet med länder i Central- och Östeuropa,
om
EU:s gemensamma utvecklingssamarbete samt
övergripande om multilateralt
utvecklingssamarbete.
Informationsverksamheten skall rikta sig mot hela
samhället, även om ungdomar kanske är den viktigaste målgruppen.
Sida
kanaliserar även medel för
informationsinsatser till enskilda
organisationer. Totalt uppgick informationsinsatserna 1997 till över
120
miljoner kronor, varav två tredjedelar
kanaliserades via de enskilda
organisationerna.
Internationell rekrytering och
resursbasutveckling omfattar främst
multilateral
rekrytering med särskild inriktning på att öka antalet
svenskar i strategiska befattningar inom prioriterade
internationella
organisationer. Verksamheten
omfattar även rekrytering och utbildning av
personal som ställs till förfogande för internationella uppdrag
inom
främst demokrati och mänskliga rättigheter
och för insatser som
valexperter och
observatörer.
Som ett led i en större
satsning på kompetens- och kapacitetsutveckling
föreslå regeringen en utökad satsning på svensk internationell
kompetens.
Inga motioner har väckts i denna
del.
Samarbetet med länder och regioner
Propositionen (avsnitt 3.6 s. 43-48)
Afrika
Utvecklingen i Afrika uppvisar en
blandad bild med politiska och
ekonomiska
framsteg på vissa håll, samtidigt som segslitna väpnade
konflikter fortsätter och nya kriser blossar upp. Den väpnade
konflikt som
i våras uppstod mellan de tidigare
nära förbundna regeringarna i Eritrea
och Etiopien
var oväntad liksom den interna krisen under sommaren i
Guinea-Bissau. Läget i Stora sjöregionen inger fortfarande
oro och
förvärrades under sensommaren av
upproret mot regeringen i Demokratiska
republiken
Kongo. Det politiska läget i inbördeskriget i Sudan förefaller
fortsatt låst med mycket allvarliga humanitära konsekvenser.
Samtidigt fortsätter den regionala och
subregionala konfliktförebyggande-
och
fredsbevarandekapaciteten att utvecklas. Sverige verkar för en tydlig
anknytning till FN och världsorganisationens
övergripande ansvar.
Sydafrika framstår ännu som
ett stabilt land med stor regional betydelse.
Allmänna val äger rum i maj 1999. Ekonomiska strukturreformer
har
fortsatt; i några fall som i Zambia har
de kortsiktiga politiska
kostnaderna lett till
tvekan och fördröjningar med ekonomiska bakslag som
följd. I allmänhet har emellertid strukturreformerna börjat ge
resultat.
Under de senaste åren har, för
första gången sedan 1970, den
genomsnittliga per
capita-inkomsten ökat överlag.
En översyn av
representationen i Afrika har genomförts i ljuset av
utvecklingen i nya samarbetsländer och mot bakgrund av de
rekommendationer
som framkommit under arbetet
med den förnyade Afrikapolitiken.
Genomförandet
av den förnyade Afrikapolitiken innebär ett utökat svenskt
engagemang för och satsning på Afrika. Detta återspeglas också i de
anslag
för biståndssamarbetet för denna del av
världen som regeringen beräknar.
Programlandssamarbetet med Botswana avslutas som planerat vid utgången
av
1998 på grund av landets höga
utvecklingsnivå. De långvariga nära
bilaterala
relationerna efter mer än 30 års svenskt framgångsrikt
utvecklingssamarbete består. Samarbetet kommer i fortsättningen
att bygga
på ömsesidighet och främjande av
svensk-botswanska relationer. Således är
vissa
efterfrågestyrda biståndsinstrument som kan stödja detta fortsatt
tillgängliga. Det viktigaste förutses bli så kallat
kontraktsfinansierat
tekniskt samarbete mellan
svenska och botswanska parter.
Botswanasamarbetet efter landramsperioden ställer vår förmåga att
forma
och upprätthålla ett mångsidigt samarbete
och utbyte på prov. Särskild
uppmärksamhet kommer
att ägnas detta.
På grund av bl.a. de
störningar i utvecklingssamarbetet som den väpnade
konflikten mellan Eritrea och Etiopien medfört samt med beaktande av
de
stora reservationerna i biståndet, beräknas
landramen för Eritrea ligga
kvar på oförändrad
nivå. För Etiopien undertecknades under 1997 avtal om
flera nya större program. Som en följd härav har utbetalningstakten
redan
ökat, vilket medför att reservationerna
drastiskt kommer att minska under
1998 och 1999.
Utvecklingssamarbetet med Guinea-Bissau
avbröts i samband med den
konflikt som bröt ut
den 7 juni. I avvaktan på en fredlig lösning av
konflikten har Sverige hittills bidragit med humanitärt stöd om
25
miljoner kronor. Ett bidrag om högst 800 000 kr
har givits till Kap Verde
som i egenskap av
ordförande i den portugisiska gemenskapen CPLP leder de
medlingsansträngningar som pågår i samarbete med den
västafrikanska
samarbetsorganisationen Ecowas.
Planeringen för Guinea-Bissau går ut på
att ge
samarbetet en ny inriktning i form av stöd till skuldlättnader i
kombination med reformer. För 1999 kommer stöd att
ges till ett
hälsolaboratorium. Därutöver
planeras vissa insatser inom demokrati- och
MR-området.
Regeringen anser att, om
utvecklingen tillåter, beredskap bör finnas för
ökat stöd till främst MR- och demokratiinsatser i Kenya.
Uganda är ett av de länder i Afrika som haft den mest
positiva
utvecklingen under senare år, vilket bör
avspeglas i det svenska bistånds-
samarbetet. En
satsning på ökat demokratistöd till MR och förvaltning
förbereds inom landramen. Det långsiktiga samarbetet kan emellertid
komma
att påverkas av Ugandas militära utgifter och
inblandning i konflikterna i
regionen.
Omvandlingen av det namibiska samhället har visat sig ta
längre tid i
anspråk än förutsett. Sida har därför
fått i uppdrag att bereda fortsatt
programlandssamarbete, bl.a. inom undervisningsområdet. Landstrategin
för
perioden 1999-2003 är samtidigt en del i den
fortsatta omvandlingen av
samarbetet i riktning
mot bredare kontakter även utanför ramen för
traditionellt utvecklingssamarbete.
För
Sydafrika beräknar regeringen en något lägre landram för 1999.
Moçambique är Sveriges största mottagarland av
utvecklingsbistånd.
Förutsättningarna för varaktig
fred och ekonomisk och social åter-
uppbyggnad
i Moçambique framstår som bättre än tidigare, och regeringen
beräknar en något högre landram för 1999.
Den långvariga konflikten och den ogynnsamma makroekonomiska miljön
har
försvårat möjligheterna att bedriva ett
effektivt långsiktigt utvecklings-
samarbete med
Angola. Biståndet har alltmer koncentrerats till humanitära
och fredsfrämjande insatser. För närvarande genomförs ett
analys- och
strategiarbete, där
förutsättningarna för fortsatt landprogrammerat
bistånd undersöks.
Regionalt samarbete och
ekonomisk integration är en central förutsättning
för utvecklingen i Afrika. Det regionala biståndet syftar till att
främja
samarbete och integration samt att i
ökande grad bidra till
konfliktlösning och
minskad regional obalans.
Motionerna
I partimotion U203 (fp) yrkande 21 framhåller
Folkpartiet att flera
afrikanska länder har
fastnat i ett negativt biståndsberoende. Sådant
beroende kan bekämpas genom insatser som bidrar till
inhemsk
resursmobilisering, såsom kunskapsöverföring
och institutionsuppbyggnad. I
yrkande 23 anför
motionärerna att biståndet till Afrika bör inriktas så
att det bidrar till att krympa och effektivisera den statliga
sektorn.
Centerpartiet anser i motion U204 (c),
utan särskilt yrkande, att Guinea-
Bissau även
framgent är i akut behov av bistånd. Medel motsvarande
landramen för 1998, med en tioprocentig reduktion, bör reserveras
i det
fall utvecklingen gör det möjligt att
återuppta annat bistånd än det rent
humanitära.
Vänsterpartiet framhåller i partimotion U212
(v) yrkande 7 att Guinea-
Bissau i dag är svårt
härjat av krig och att behoven av bistånd för
återuppbyggnad är stora. Vänsterpartiet framhåller att Sverige
har
särskilda förpliktelser gentemot landet.
Insatser för att stödja en
återuppbyggnad bör
därför förberedas så att sådana kan inledas så snart
den politiska situationen i Guinea-Bissau stabiliserats.
I flerpartimotion U610 (v, kd, c, fp, mp) yrkande 2
framhåller
motionärerna behoven av stöd till
uppbyggnaden av ett fritt och
demokratiskt
Västsahara, inte minst i samband med den kommande
folkomröstningen. Regeringen bör verka i FN:s säkerhetsråd och i
EU för
att många och erfarna valobservatörer
sänds till Västsahara. Även
frivilligorganisationer bör ges möjlighet att bidra med observatörer.
Som
en förberedelse inför Västsaharas sannolika
självständighet föreslår
motionärerna i yrkande 3
att stöd ges till Polisarios representation i
Sverige.
Utskottets överväganden
Motion U203 (fp) yrkande 21 handlar om att flera afrikanska
stater har
hamnat i ett negativt biståndsberoende
och att detta beroende kan bekämpas
genom insatser
som bidrar till inhemsk resursmobilisering, som
kunskapsöverföring och institutionsbyggande. I yrkande 23 anförs
att
biståndet till Afrika bör inriktas på att
krympa och effektivisera den
statliga
sektorn.
De synpunkter som framförs om
behovet av reformering av staten i en del
afrikanska
mottagarländer ligger i många avseenden väl i linje med svensk
biståndspolitik. Svenskt stöd inom verksamhetsområdet
Offentlig
förvaltning, kunskaps- och
kapacitetsuppbyggnad, det s.k. förvaltnings-
biståndet, har till syfte att främja framväxten av en
effektiv
samhällsstyrning i samarbetsländerna.
Insatser görs bl.a. för att stödja
en reformering
av den statliga och kommunala förvaltningens struktur,
organisation och storlek.
Förvaltningsbiståndet bidrar till att bygga upp, förstärka, reformera
och
effektivisera viktiga och centrala delar
av förvaltningssystemet i
mottagarländerna. Det
behöver dock inte innebära att staten totalt krymper
i dessa länder. Insatserna har också till syfte att medföra en
ökad
medborgerlig insyn i den statliga och
kommunala verksamheten. Stödet
bidrar således till
statsapparatens och den kommunala förvaltningens
effektivitet, legitimitet och tillgänglighet i mottagarländerna.
Genom
detta stöd främjas införandet av
demokratiska arbetsformer inom
förvaltningen på
olika nivåer. En stor del av förvaltningsbiståndet riktas
till just afrikanska mottagarländer.
Med
detta anser utskottet motion U203 (fp) yrkande 21 och 23 besvarad.
Guinea-Bissau
Biståndet
till Guinea-Bissau behandlas i motion U212 (v) yrkande 7.
Utskottet konstaterar att regeringen gett Sida i uppdrag att
utarbeta en
ny landstrategi för tiden 1999-2001.
Ett utkast har också utarbetats men
regeringen har
på grund av konflikten i Guinea-Bissau ännu inte fattat
beslut om den nya landstrategin. Landramen för Guinea-Bissau
föreslås vara
5 miljoner kronor för 1999.
Utskottet förutsätter att svenska
biståndsinsatser regelbundet omprövas och utvärderas i syfte
att
upprätthålla ett effektivt och framgångsrikt
utvecklingssamarbete. Enligt
utskottets mening är
det därför naturligt om formerna för och innehållet i
det fortsatta och framtida utvecklingssamarbetet prövas av regeringen
mot
bakgrund av den utredning Sida gjort om
samarbetet med landet.
Under konflikten har
Sverige dels mycket aktivt sökt verka för en fredlig
lösning, dels försökt bistå nödlidande i landet genom humanitära
insatser.
Med det anförda får motion U212 (v)
yrkande 7 anses besvarad.
Västsahara
Stöd till uppbyggnaden av ett fritt och demokratiskt
Västsahara behandlas
i motion U610 (v, kd, c,
fp, mp) yrkande 2 och stöd till Polisarios
representation i Sverige i yrkande 3.
Sverige
har givit stöd till de västsahariska flyktingarna med humanitärt
bistånd sedan 1975. Detta har skett genom såväl
svenska som
internationella organisationer. Det
största bidraget går numera genom
Caritas, men
även Rädda Barnen har gjort stora insatser för de
västsahariska flyktningarna.
Flyktingarna, främst de i Algeriet, omfattas också av hjälpinsatser
från
FN:s flyktingkommissarie (UNHCR), och
Sverige tillhör en av de större
bidragsgivarna
till denna organisation. Sverige medverkar även genom stöd
från EU. Den svenska minröjningsinsatsen har hittills kostat
ca 35
miljoner kronor.
Utskottet konstaterar att det är viktigt att följa utvecklingen
i
Västsahara. Det är ännu för tidigt att
fastställa riktlinjerna för
framtida stöd
eftersom folkomröstningen blivit uppskjuten till 1999.
Utskottet har inhämtat att regeringen för närvarande inte
lämnar
kontantbidrag till kontorskostnader för
befrielserörelser eller jämförbara
organisationer.
Däremot finns inget hinder för politiska partier eller
andra enskilda organisationer att ge stöd till sådana kostnader.
Med det anförda avstyrks U610 (v, kd, c, fp, mp)
yrkandena 2 och 3.
Asien
Många av länderna i Asien har under lång tid upplevt en snabb
ekonomisk
tillväxt med åtföljande förbättringar i
levnadsstandarden. Fattigdomen i
Asien har minskat
under det senaste decenniet. Men fortfarande finns där
mer än hälften av världens fattiga. Under lång tid kommer
åtskilliga
hundratals miljoner människor att leva
i djup fattigdom, huvudsakligen i
Sydasien men även
i Öst- och Sydöstasien. Den ekonomiska kris som drabbat
flera av regionens länder under 1997 och 1998 har inneburit att
stora
befolkningsgrupper åter har fallit under
fattigdomsstrecket efter att ha
fått se tidigare
välståndsökningar gå förlorade.
Miljöförstöringen är ett mycket snabbt växande problem i Asien och i
hög
grad förknippat med den snabba
industrialiseringen och urbaniseringen.
I
flera länder i Asien har demokratin gjort stora framsteg. Samtidigt
hotar långvariga interna väpnade konflikter
demokratiseringsprocessen i
flera länder.
Kränkningar av grundläggande mänskliga rättigheter
förekommer på många håll. Indiens och Pakistans
kärnvapenprovsprängningar
i maj 1998 innebar ett
mycket svårt bakslag för den regionala avspänningen
i Asien och för icke-spridning och kärnvapennedrustning globalt.
Risken
för en accelererande kapprustning mellan de
båda länderna är uppenbar. Som
en reaktion på
provsprängningarna har den svenska regeringen sagt upp
samarbetsavtalet med Indien och stoppat beredningen av
nya
biståndsinsatser i båda länderna. Under hösten
1998 görs en ny avstämning
av Sveriges relationer
till Indien och Pakistan.
Utvecklingssamarbetet kommer också i framtiden att vara en viktig del
av
Sveriges relationer med Asien. Sydasien
fortsätter att vara en tung del av
Sveriges
bilaterala utvecklingssamarbete med Asien. Tonvikten i samarbetet
med dessa länder ligger på fattigdomsbekämpning, mänskliga
rättigheter och
demokrati samt jämställdhet.
I Sydöstasien domineras det svenska biståndet
till programländerna av
stöd till
reformprocesser och institutionsuppbyggnad. Med mer utvecklade
länder i Öst- och Sydöstasien inriktas samarbetet på överföring
av svenska
kunskaper.
Sverige är en stor bidragsgivare av humanitärt bistånd för insatser
i
bl.a. Afghanistan och Nordkorea.
Under 1998 har nya landstrategier utarbetats för samarbetet med
Laos och
Vietnam. En översyn görs också av
samarbetet med Kambodja. En översyn
skall göras
av omfattning av och formerna för det framtida samarbetet med
Indien och Pakistan.
Motionerna
Vänsterpartiet framhåller i partimotion U212
(v) yrkande 8 att det
indragna svenska
biståndet till Indien och Pakistan fått till följd att
utsatta grupper har drabbats. Motionärerna anser att
progressiva
biståndsprojekt som admini-streras
och genomförs på lokal nivå bör
fortsätta.
I motion U608 (m) pekar motionären på den
positiva utveckling som
Mongoliet genomgått under
de senaste åren. Demokratiseringsprocessen är
dock
utsatt för hot. Motionären anför därför att insatser för att stödja
demokratiseringen i Mongoliet bör övervägas.
I flerpartimotion U618 (mp, v, c, fp) yrkande 4 anför
motionärerna att
behov föreligger för utökade
svenska insatser till stöd för skydd av de
mänskliga
rättigheterna i Östtimor. Sådant stöd skulle också bidra till
att främja demokratiseringsprocessen i Indonesien.
I flerpartimotion U630 (c, kd, fp, mp) yrkande 2
framhåller motionärerna
att det internationella
biståndet till Kambodja i högre grad än i dag bör
inriktas på insatser för kvinnor och landsbygdsutveckling. Den
utbredda
korruptionen i landet utgör ett stort
utvecklingshinder. I yrkande 3
föreslås att Sverige
tar initiativ till att utveckla och understödja den
statliga revisionen i Kambodja. Motionärerna pekar också på den höga
andel
av Kambodjas statsbudget som finansieras med
utländskt bistånd. Givarna
bör ställa klara
villkor för biståndet. I yrkande 9 föreslås att det
svenska biståndet till Kambodja granskas med biståndsmålen
som
utgångspunkt.
Utskottets överväganden
Indien och Pakistan
Regeringen beslutade efter Indiens provsprängningar
den 11 och 13 maj 1998
att säga upp det
svensk-indiska samarbetsavtalet som omfattar 900 miljoner
kronor under en treårsperiod. Utskottet har inhämtat att det
svenska
biståndet till enskilda organisationer
inte berörs av beslutet om
uppsägningen av
avtalet. Regeringen har beslutat att Sida får lov att ta
40 miljoner kronor från det samlade biståndsanslaget
till
undervisningsprojekt som drivs av
delstatsregeringen i Rajasthan
tillsammans med
lokala organisationer och som syftar till att landsbygdens
kvinnor och barn skall få gå i grundskolan. Den planerade
utvidgningen av
projektet till fler indiska byar
uteblir tills vidare. En ny avstämning av
Sveriges
relationer till Indien och Pakistan skall göras under senhösten
1998.
Med det anförda får motion
U212 (v) yrkande 8 anses besvarad.
Östtimor
I flerpartimotion U618 (mp, v, c, fp) yrkande 4
lyfts behovet av ökat
bistånd till Östtimor
fram. Utskottet har inhämtat att Sverige ger
humanitär hjälp till Östtimor genom stöd bl.a. till
Internationella
rödakorskommitténs humani-tära
verksamhet för bl.a. fängslade
östtimorianer
och deras familjer samt till ett projekt som syftar till att
bygga en grundskola för flickor och en yrkesskola för ungdomar.
Utskottet
har också inhämtat att Sverige,
tillsammans med övriga EU-länder, stöder
en ökad
FN-närvaro på Östtimor genom att FN:s center för mänskliga
rättigheter skulle få förstärka UNDP:s kontor i Jakarta för
att bevaka de
mänskliga rättigheterna på Östtimor.
Utskottet har på annat håll i detta
betänkande
gjort bedömningen att regeringens förslag till fördelning
mellan olika delposter inom det bilaterala
utvecklingssamarbetet för
budgetåret 1998 är
lämpligt och väl avvägt.
Mot denna bakgrund och
med anledning av vad som ovan anförts avstyrks
motion U618 (mp, v, fp, c) yrkande 4.
Kambodja
I flerpartimotionen U630 (c, kd, fp,
mp) yrkandena 2, 3 och 9 uttrycks oro
för såväl den
politiska som den ekonomiska och sociala utvecklingen i
Kambodja.
Kambodja är sedan 1995
ett svenskt programland. Ett av målen för
samarbetet är att förbättra levnadsvillkoren för de fattiga
på
landsbygden. Stöd ges bl.a. till
undervisning, minröjning och
infrastrukturutveckling.
Arbete med att
främja jämställdhet mellan män och kvinnor genomsyrar
samarbetet med Kambodja. Särskilda målinriktade kvinnoinsatser har
gjorts
via svenska enskilda organisationer.
Involvering av kambodjanska enskilda
organisationer
har också lett till ökat kvinnligt deltagande i bistånds-
aktiviteterna.
Utskottet har inhämtat
att Sverige ger stöd till förbättringar av den
offentliga förvaltningen, främst i form av utbildningsinsatser för
kam-
bodjanska statstjänstemän.
Utskottet menar att Sverige kan vara berett till budgetstöd
till den
ekonomiska reformprocessen i
samfinansiering med Världsbanken, men för
detta
krävs en bättre fungerande offentlig förvaltning.
Det svenska biståndet kanaliseras huvudsakligen genom UNDP och Unicef
och
Sverige har därigenom goda möjligheter att följa
upp att medlen används på
ett effektivt sätt. Stöd
ges inte direkt till den kambodjanska staten.
Med det anförda avstyrks motion U630 (c, kd, fp, mp) yrkande 3
och
yrkandena 2 och 9 anses besvarade.
Mongoliet
Utskottet har inhämtat
att det svenska bistånd som utgår till Mongoliet
bl.a. omfattar stöd till effektivisering av den offentliga
sektorn,
utbildning av statstjänstemän och
ett omfattande besöks- och
utbytesprogram.
Insatserna har utvecklats för att stärka den demokratiska
processen i Mongoliet. Sedan 1997 ger Sverige även stöd till
ett
fattigdomsprogram under UNDP:s ledning.
Med det anförda får motion U608 (m) anses besvarad.
Mellanöstern
Det
svenska biståndet är - Västbanken/Gaza undantaget - litet i Medelhavs-
regionen. Huvuddelen av det bistånd som ges, utgörs av
humanitärt bistånd,
bidrag till enskilda
organisationer, tekniskt samarbete, krediter samt
finansiering av internationella kurser. Sådant bistånd utgår
till
Algeriet, Egypten, Jordanien, Libanon, Marocko,
Syrien och Tunisien.
De övergripande målen för
svenskt utvecklingssamarbete med Västbanken och
Gaza
är att främja fredlig utveckling, stärka fredsprocessen bl.a. genom
stöd för socialt och ekonomiskt förbättrade
förhållanden för det
palestinska folket samt
bidra till uppbyggandet av en demokratisk
palestinsk stat.
De riktlinjer för
utvecklingssamarbetet med Västbanken och Gaza som
regeringen antog i december 1997 innebär att det svenska
utvecklings-
samarbetet skall koncentreras till tre
områden:
Insatser till stöd för fredsprocessen.
Stöd till mänskliga rättigheter och demokrati samt stöd till
social och kulturell
utveckling med inriktning på barn och
ungdom.
-
-Stöd till att skapa förutsättningar
för en hållbar ekonomisk utveckling som kan
leda till ökad
sysselsättning genom uppbyggnad av infrastruktur och näringsliv.
-
Sveriges bilaterala bistånd beräknas 1999
till 120 miljoner kronor.
Därtill bidrar Sverige
med 150 miljoner kronor till FN-organet för
palestinaflyk-tingar, UNRWA.
Inga motioner har
väckts i denna del.
Latinamerika
Det svenska utvecklingssamarbetet med Latinamerika styrs
i dag av
regionstrategier för Centralamerika och
Sydamerika samt av landstrategier
för samarbetet med
Nicaragua och Bolivia.
Det svenska
utvecklingssamarbetet med Centralamerika (utom Nicaragua)
styrs sedan i januari 1997 av en femårig regionstrategi. De
övergripande
målen är att stödja fred och
försoning, demokrati, mänskliga rättigheter,
reformering av staten samt ekonomisk och social utveckling med
inriktning
på fattigdomsbekämpning. Särskild
prioritet har getts åt Guatemala, där
genomförandet
av fredsavtalet från december 1996 har krävt stora resurser
och El Salvador, där försonings- och demokratiseringsprocessen
behövt
fortsatt internationellt stöd. Även Honduras
har fått en ökad betydelse i
det svenska
utvecklingssamarbetet. Landet är ett av de fattigaste länderna
i Latinamerika. Utvecklingssamarbetet med Nicaragua styrs sedan
i januari
1998 av en femårig landstrategi.
Även om de väpnade konflikterna i Centralamerika är
över och samtliga
länder för första gången, sedan
självständigheten för drygt 170 år sedan,
styrs av
folkvalda regeringar, så kommer länderna (med undantag för Costa
Rica) att ha en lång väg att gå innan en fredlig utveckling kan
sägas vara
säkrad. Fortfarande krävs stora
insatser för att åstadkomma
samförståndslösningar och skapa förutsättningar för en hållbar
och
demokratisk utveckling. Dessutom kommer stora
humanitära insatser att
krävas efter
naturkatastro-ferna under 1998.
Motionerna
I partimotion U203 (fp) yrkande 22 begär
Folkpartiet att allt stöd för
demokratisering i Cuba
genomförs av enskilda organisationer. Bilateralt
stöd till den kubanska regimen ger felaktiga signaler och bör ej
utgå,
anför motionärerna.
I kommittémotion U604 (v) yrkande 3 anför Vänsterpartiet att
kontakterna
med Cuba bör ökas för att motverka
effekterna av den amerikanska blockaden
mot landet.
I det syftet bör regeringen i EU agera för att underlätta för
krediter via Exportkreditnämnden (EKN) för svenska företag som
vill handla
med Cuba. I yrkande 4 anförs att
regeringen bör sträva efter att
underlätta och
utöka kontakterna mellan olika delar av det kubanska
samhällslivet och Sverige. Vänsterpartiet pekar på att även en rad
multi-
laterala företag upphört med verksamhet och
försäljning i Cuba till följd
av den amerikanska
s.k. Helms-Burton-lagen. I yrkande 5 begär motionärerna
att regeringen i egenskap av aktieägare i Pharmacia skall verka för
att
företaget återupptar försäljning av medicinsk
utrustning och läkemedel
till Cuba.
Vänsterpartiet anför vidare i kommittémotion U609 (v)
yrkande 3 att den
kommande folkomröstningen i
Guatemala om en ny konstitution är av stor
betydelse för demokratiseringsprocessen i landet. Motionärerna anför
att
Sverige inom ramen för samarbetet med
Guatemala bör erbjuda stöd till
informationsarbete
före folkomröstningen. Mot bakgrund av att den svenska
handeln med Guatemala hittills har varit blygsam anför motionärerna
i
yrkande 4 att regeringen bör ta initiativ till
besöksutbyte av handelsde-
legationer med
Guatemala.
Utskottets överväganden
Cuba
I två motioner, U203 (fp)
yrkande 22 och U604 (v) yrkandena 3-5, berörs
biståndet till Cuba.
Utskottet har i tidigare
betänkanden haft att ta ställning till frågor om
svenskt bistånd till Cuba. Senast skedde detta i utskottets
betänkande
1997/98:UU2 Internationellt bistånd.
Utskottet ställde sig i detta
betänkande bakom
kurs- och stipendiatverksamhet som ett inslag i
strävandena att verka för en större öppenhet i Cuba, respekt för
de
mänskliga rättigheterna och förståelse för
demokratiska värderingar.
Utskottet ansåg också
att de kontakter som skapas genom
forskningssamarbetet kan bidra till att bryta Cubas isolering
och
utskottet uttalade därför stöd för denna
dialogfrämjande verksamhet.
Utskottet vill i
detta sammanhang också lyfta fram den betydelse som ett
ökat svenskt resande till Cuba har för utvecklandet av
samhällskontakter
mellan de båda länderna. Ett
antal svenska reseföretag anordnar sedan
några
år resor till landet.
Utskottet menar att
Sverige, genom sitt agerande i EU och inom ramen för
den gemensamma ståndpunkten (antagen 1996), beslutat att arbeta för
att
stödja Cuba i landets
utvecklingsansträngningar. Frågan om EKN:s
utestående fordringar berör inte EU-samarbetet. EKN har under en
längre
tid försökt att finna en lösning på den
utestående skulden (drygt en halv
miljard kronor),
senast i september i år då en representant för EKN
besökte Cuba.
Enligt ett
regeringsbeslut från oktober 1995 bör det finnas möjligheter
för Sverige att bidra till att skapa förutsättningar för
ekonomisk och
politisk systemöppning som främjar
demokratiska reformer och mänskliga
rättigheter
i Cuba. Utöver det samarbete som äger rum till följd av
ovanstående regeringsbeslut har också humanitärt bistånd, via FN,
lämnats
till Cuba. Sverige bidrar också via EU:s
humanitära organ ECHO till ett
omfattande
humanitärt program på Cuba. Svenska enskilda organisationer kan
vidare söka och få bidrag till projekt inom olika områden.
FN-organen UNDP
och Unicef, som får
generösa bidrag från Sverige, stöder
utvecklingsprogram i Cuba inom sina respektive
verksamhetsområden.
Utskottet kan således
konstatera att det svenska biståndet till Cuba
uteslutande kanaliseras genom internationella och svenska
institutioner
och organisationer,
forsknings-institut och EU- respektive FN-organ.
Vad gäller Pharmacias eventuella försäljning av produkter till
Cuba
gäller sedvanliga kommersiella principer
och inga politiska hinder
föreligger för
Pharmacia att ingå kommersiella avtal med Cuba.
Med det anförda får motion U604 (v) yrkandena 3 och 4 anses besvarad
och
motion U203 (fp) yrkande 22 och U604 (v) yrkande
5 avstyrks.
Guatemala
Sverige har tydligt understrukit betydelsen av att reformarbetet
i
Guatemala fortsätter. Även i den nuvarande
nödsituationen är det viktigt
att det långsiktiga
uppbyggnadsarbetet också fortsätter.
I
Guatemala har Sverige stött en rad insatser inom ramen för
fredsavtalets genomförande. Samarbetet inriktas i dag
på långsiktiga
insatser till stöd för rättsväsendet,
modernisering av statsförvaltningen,
jordfrågor,
stöd till ursprungsbefolkningen och reformering av
valsystemet. Sverige kommer också att ställa sig positivt till att
ge stöd
till en bred och opartisk
infor-mationskampanj om de föreslagna
grundlagsändringarna.
Utskottet delar
motionärens syn på att stöd till informationsinsatser och
upplysningsarbetet är av stor betydelse för att stärka den
demokratiska
processen i landet.
Initiativ har tagits av Sida för att stödja och
utveckla
handelsrelationerna med Guatemala och
övriga Centralamerika. En tjänsteman
med speciell
kompetens på området har placerats vid ambassaden i Managua
med ett regionalt ansvar för handelsfrågor.
Med det anförda får motion U609 (v) yrkandena 3 och 4 anses
besvarad.
Europa
Samarbetet omfattar länder som av OECD:s biståndsorgan DAC
klassificeras
som utvecklingsländer, nämligen
Albanien, Bosnien-Hercegovina, Förbunds-
republiken Jugoslavien, Kroatien, Makedonien samt Armenien,
Azerbajdzjan,
Georgien, Kazakstan, Kirgizistan,
Moldavien, Tadzjikistan, Turkmenistan
och
Uzbekistan.
Det internationella samfundets
insatser i västra Balkan har främst
fokuserats
på Bosnien-Hercegovina, även om stora diplomatiska
ansträngningar gjorts även i de övriga länderna. Det totala
svenska
biståndet till hela området mellan 1991
och 1997 beräknas till 1,5
miljarder kronor.
Uppskattningsvis 85 % har använts i Bosnien-Hercegovina.
Det svenska biståndet omfattar bl.a. återuppbyggnad,
integrerade
områdesprogram inklusive
sysselsättningsskapande insatser med särskild
inriktning på återvändande intern- och andra flyktingar, insatser
för
rehabilitering av i kriget försvagade
grupper, stöd för mänskliga
rättigheter,
demokrati, förvaltning, näringsliv och oberoende medier.
Biståndet har kanaliserats via svenska och utländska
enskilda
organisationer samt genom internationella
organisationer som FN och Röda
Korset.
Komplementaritet med framför allt Världsbankens och EU:s insatser
har eftersträvats.
Detta
synsätt skall fortsätta att prägla Sveriges insatser i västra
Balkan. Särskilt viktigt är att biståndet är i samklang med
agerandet hos
internationella aktörer som den
höge representantens kontor,
Organisationen
för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE), ett flertal FN-
organ och FN:s International Police Task Force (IPTF) samt den
Natoledda
Stabilization Force (SFOR). Insatserna
skall med fördel utformas i nära
samarbete med
stora finansiella bidragsgivare som Världsbanken och EU.
Samarbetet med Moldavien har utvecklats snabbt. Landet är mycket
fattigt.
Sverige stöder en social investeringsfond
som bidrar till utveckling av
den sociala
infrastrukturen. Sverige förbereder insatser vad gäller
barnens rätt och omsorgen om äldre. Svenskt stöd utgår bl.a. till
projekt
om demokrati, lokal utveckling och
lantmäteri. Länderna i södra Kaukasus
(Armenien,
Azerbajdzan, Georgien) och Centralasien (Kazakstan,
Kirgizistan, Tadzjikistan, Turkmenistan, Uzbekistan) har
sedan
självständigheten drabbats hårt av
ekonomisk tillbakagång. Länderna har
dock en stor
utvecklingspotential särskilt vad gäller energitillgångar.
Hittills har stödinsatser varit av humanitärt slag men
samarbete vad
gäller de demokratiska och ekonomiska
reformprocesserna bör också inledas.
Vidare bör
insatser vad gäller mänskliga rättigheter, miljö och
jämställdhet utvecklas.
Motionen
I flerpartimotion U623 (v, m, kd, c, fp, mp)
yrkande 7 anför motionärerna
att regeringen bör
verka för att EU-kommissionens ekonomiska stöd till MR-
och demokratiprojekt i Turkiet återupptas. I yrkande 8
framhåller
motionärerna att ett flertal svenska
frivilligorganisationer bedriver
värdefullt
samarbete i Turkiet. För att klargöra lämplig omfattning och
inriktning av sådana biståndsinsatser föreslås att regeringen
utarbetar en
särskild strategi för stödet för
mänskliga rättigheter och demokrati i
Turkiet.
Utskottets övervägande
Utskottet har inhämtat att regeringen i kontakterna med
EU-kommissionen
och i rådsarbetet kommer att
fortsatt betona vikten av stöd till turkiska
icke-statliga organisationer. Sida har inlett ett arbete för att ta
fram
riktlinjer för biståndet till Turkiet.
Arbetet beräknas vara avslutat i
slutet av 1998.
Med det anförda får motion U623 (v, m, kd, c,
fp, mp) yrkandena 7 och 8
anses besvarad.
Övrigt
Från anslagsposten A 13
Övrigt finansieras gäststipendie- och utbytes-verksamhet
genom Svenska Institutet, stöd till vissa organisationer,
utredningsverksamhet samt
kapitaltillskott till
Swedfund International AB. Även det nyinrättade Svenska
institutet i Alexandria kommer att finansieras under
anslagsposten. Med hänsyn till
betydande
reservationer föreslår regeringen följande medelsfördelning:
---------------------------------------------------
4Svenska institutet i 10 000
Alexandria
---------------------------------------------------
Summa 43 267 24 461
---------------------------------------------------
Svenska Institutet
Verksamheten omfattar gäststipendieprogram för långtidsstipendier och
person- och
erfarenhetsutbyte för sökande från
vissa utvecklingsländer samt personal- och
administrationskostnader i samband med mottagande av FN-stipendiater
i Sverige.
Gäststipendierna fördelas till
utländska sökande för högre studier och forskning i
Sverige. Genomgående uppvisar stipendiaterna mycket goda
studieresultat.
Utredningar
Från delposten finansieras utredningar, seminarier,
konferenser, information.
Under delposten
finansieras också den expertgrupp för studier i utvecklingsfrågor
(EGDI), som regeringen tillsatte i september 1995. EGDI:s
uppgift är att analysera
prioriterade
frågeställningar inom det internationella utvecklingssamarbetet.
Gruppen
har behandlat ämnen som handel och
finansiella flöden, biståndsberoende,
kapacitetsuppbyggnad och barnens ekonomiska och sociala roll.
Bidrag har vidare bl.a. lämnats till en utredning inom
Utrikes-departementet, vilken
skall utarbeta
förslag till en svensk Asienstrategi. Utredningen lägger fram sin
slutrapport under senhösten 1998 och regeringen
presenterar en skrivelse till
riksdagen våren
1999.
Övriga insatser
Det svenska bidraget till den nordiska samfinansierade
verksamheten vid Nordiska
Afrikainstitutet
finansieras från delposten. Regeringen anser det angeläget att
resurser används till att förstärka den policyrelaterade
verksamheten.
Under delposten finansieras
vidare bl.a. bidrag till Stiftelsen Dag Hammarskjölds
Minnesfond, som bedriver en verksamhet med mycket gott
internationellt anseende.
Under senare år har
verksamheten bl.a. inriktats på behovet att reformera FN-
systemet, vilket är av stort värde med hänsyn till Sveriges
starka engagemang i dessa
frågor.
Svenska institutet i Alexandria
I budgetpropositionen för 1998 aviserade regeringen sin avsikt att
undersöka
möjligheter och förutsättningar för att
inrätta ett svenskt institut i Alexandria. I
april
1998 presenterades utredningen Ett svenskt institut i Alexandria (Ds
1998:28) i
vilken förutsättningar för att inrätta
institutet redovisas. På grundval av bl.a.
denna promemoria beslöts i september 1998 att inrätta institutet vars
verksamhet
kommer att inledas den 1 november
1998.
Institutet skall, inom ramen för
målen för internationellt utvecklings-samarbete,
utgöra en mötesplats för att främja ökade kontakter mellan samhällena i
Sverige och
övriga länder i Europa samt
Egypten och övriga länder i Mellanösternregionen med
aktiviteter som konferenser, seminarier och föreläsningar.
Swedfund
Swedfund
International AB bidrar till utveckling av bärkraftiga företag i
u-länder
och länder i Central- och Östeuropa
genom riskkapitalsatsningar i form av aktier
eller lån, främst i samverkan med svenskt näringsliv i s.k. joint
ventures. Under
senare år har Swedfund också
i växande grad gått in i riskkapital- och
investeringsfonder, särskilt i Afrika söder om Sahara.
Regeringen anser att bolaget spelar en viktig roll för att bidra
till utveckling av
ett konkurrenskraftigt
näringsliv i samarbetsländerna och anser att det är angeläget
att verksamheten kan fortsätta att expandera.
Inga motioner har väckts i denna del.
Budget för avgiftsbelagd verksamhet
För
anslaget A 1 Biståndsverksamhet finns endast en mindre del
avgiftsinkomster.
Budgetåret 1999 beräknas dessa
uppgå till ca 0,9 miljoner kronor.
Bemyndiganden om ekonomiska förpliktelser
Inom det multilaterala utvecklingssamarbetet föreslås regeringen få ikläda
staten förpliktelser
som tillsammans med
tidigare gjorda, utestående utfästelser uppgår till högst 9 339
miljoner
kronor för år 1999 i enlighet med
följande tabell:
Bemyndiganden om
ekonomiska förpliktelser inom det multilaterala utvecklingssamarbetet
föreslagen
bemyndiganderam
----------------------------------------------------------------------------
* Utgiftsutfall till följd av ingångna
förpliktelser.
Inom det bilaterala
utvecklingssamarbetet har riksdagen bemyndigat regeringen att ikläda
staten
förpliktelser som tillsammans med
tidigare gjorda, utestående utfästelser motsvarar högst fem
gånger landramen på årsbasis för det landramsfinansierade
samarbetet med programländer för vilka
regeringen fastställt landstrategier eller motsvarande. I fall då landramen
förändras, t.ex. vid
successiv avveckling av
samarbetet eller vid uppbyggnad av ett nytt programlandssamarbete, får
regeringen i varje särskilt fall fastställa
maximal utfästelseram i syfte att undvika att redan
gjorda åtaganden överskrids. För övriga landprogram och andra
verk-samheter får utfästelseramen
uppgå till
högst tre gånger 1999 års medelstilldelning. I enlighet med
ovanstående
beräkningsregler föreslås
bemyndiganderamen för det bilaterala utvecklingssamarbetet fastställas
till 27 909 miljoner kronor för år 1999 enligt
nedan.
Sammanlagt för multi- och
bilateralt utvecklingssamarbete uppgår således den föreslagna
bemyndiganderamen
till 37 248 miljoner
kronor.
Tabell 3.12 Bemyndiganden om
ekonomiska förpliktelser inom det bilaterala utvecklingssamarbetet
----------------------------------------------------------------------------
Erhållen/föreslagen 26 166 000 26 120 000
27 909 000 - -
bemyndiganderam
----------------------------------------------------------------------------
* Utgiftsutfall till följd av
ingångna förpliktelser.
Slutsatser och konsekvenser för anslag
Regeringen föreslår att anslaget A 1 Biståndsverksamhet för 1999 ökar med
517 miljoner kronor till totalt 10
731
miljoner kronor. I den beräknade medelsfördelningen har hänsyn tagits
till reservationer och tidigare
ingångna
avtal.
Det multilaterala
utvecklingssamarbetet inom anslaget beräknas 1999 öka med 351 miljoner
kronor till 3 362
miljoner kronor. Hela
höjningen förklaras av utgifter till följd av tidigare ingångna
avtal inom de
multilaterala
utvecklingsbankerna och Europeiska utvecklingsfonden (EUF).
Det bilaterala utvecklingssamarbetet 1999 beräknas
öka med 185 miljoner kronor till 7 345 miljoner kronor.
Afrikaposten föreslås öka som ett led i regeringens
satsning på regionen, medan en minskning föreslås för
Asienposten på grund av uppsägningen av samarbetsavtalet med
Indien. För Europaposten, vilken var ny för 1998,
beräknas också en höjning. Inom ramen för den satsning på
kompetens- och kapacitetsutveckling som regeringen
prioriterar beräknas höjningar för Särskilda utvecklingsprogram och
Forskningssamarbete. Även för Ekonomiska
reformer beräknas en betydande höjning då behovet av stöd är omfattande,
inte minst inom ramen för det s.k.
HIPC-initiativet.
För Övrigt
beräknas en sänkning med 19 miljoner kronor till 24 miljoner
kronor med hänsyn till
reservationerna.
A 2
Biståndsförvaltning
Styrelsen för
internationellt utvecklingssamarbete (Sida) och Nordiska
Afrikainstitutet
(NAI)
Regeringen anger att Sida enligt förordningen (1995:869)
med instruktion för Styrelsen för internationellt
utvecklingssamarbete (Sida) är central förvaltningsmyndighet för
Sveriges bilaterala utvecklingssamarbete och
för stödet till länder i Central- och Östeuropa.
Sida pekar i sitt budgetunderlag för 1999 på
utvecklingssamarbetets förändring, dvs. den ökade inriktningen på
systemförändring snarare än stöd till
enskilda projekt och dess inverkan på myndighetens arbetssätt och
resursfördelning.
---------------------------------------------
Anslag 1998 409 333
---------------------------------------------
Pris- och löneomräkning
7 412
---------------------------------------------
Justering av premier 1 398
---------------------------------------------
Förslag 1999
418 143
---------------------------------------------
Anslaget A 2 Biståndsförvaltning består av två anslagsposter:
Styrelsen för internationellt utvecklingssamarbete (Sida) och
Nordiska Afrikainstitutet (NAI). Av det totala
anslagsbeloppet på 418 143 000 kr beräknas anslagspost 1 Sida till 408
573 000
kr och anslagspost 2 NAI till
9 570 000 kr. Därutöver finansieras institutets forsknings- och
forskningsstödjande verksamhet
gemensamt av de nordiska länderna. Den svenska andelen finansieras från
anslagsposten A 1 3.
Regeringen
delar Sidas uppfattning att utvecklingssamarbetets förändrade villkor,
inriktning och utformning medför behov av en
större satsning på kompetens- och kapacitetsutveckling och välkomnar
därför myndighetens initiativ till en sådan satsning genom
utnyttjande av sitt anslagssparande.
Beträffande de föreslagna förändringarna i
anslagsstrukturen vill regeringen inför budgetåret 2000 se
över
anslagskonstruktionen i samband
med att försöksverksamheten med sakanslagsfinansierade tjänster i fält
löper ut. De föreslagna
förändringarna
i anslagsstrukturen inför budgetåret 1999 avvisas därför.
Målen för Nordiska Afrikainstitutet är enligt
förordningen (1995:1352) med instruktion för myndigheten, att inom
Norden
främja och driva vetenskaplig
forskning om Afrika,
främja samarbete och
kontakter mellan nordiska och afrikanska forskare,
utgöra ett dokumentationscentrum för forskning och studier om
Afrika,
informera om Afrikaforskning och
aktuella afrikanska förhållanden.
Under 1997 har en extern utvärdering gjorts av institutets hela
verksamhet på initiativ av program- och forskningsrådet.
Utvärderingens slutsatser om verksamheten var till
övervägande del mycket positiva. Viss kritik riktades mot den interna
organisationen. Institutet åtgärdar nu
detta.
Motionerna
I partimotion U205 (m) yrkande 11 framhåller
Moderaterna att Utrikesdepartementet har det sammanhållande ansvaret
för
relationerna med samarbetsländerna
inom det svenska biståndet och med internationella organisationer.
Utrikesdepartementet bör
därför ha det
centrala ansvaret för utvecklingssamarbetet.
För att öka förtrogenheten hos dem som utformar biståndet med
de villkor som råder i mottagarländerna, föreslår Moderaterna i
yrkande 12 att en särskild enhet för
fattigdomsbekämpning, mänskliga rättigheter och demokratiutveckling
förläggs till södra
Afrika. Därigenom
kan verksamheten utformas i den miljö i vilken huvuddelen av de svenska
biståndsinsatserna sker.
Kristdemokraterna framhåller partimotion U206 (kd) yrkande 8 att
den nya partnerskapsrelation som eftersträvas med
mottagarländerna medför en risk för att kraven på samarbetet
sänks. Motionärerna anser det vara av stor vikt att allt samarbete
bygger på övergripande krav och tydliga
kriterier. Det bör därför finnas ett fungerande system för uppföljning och
kontroll av
det bilaterala
biståndssamarbetet.
I yrkande 12
beklagar Kristdemokraterna att Sekretariatet för analys och utvärdering av
det svenska biståndet (SAU) har lagts
ned. Sida bör ej utvärdera sin egen verksamhet. Kristdemokraterna anför
därför att det är av stor betydelse för biståndets
effektivitet att ett oberoende sekretariat för analys och
utvärdering inrättas på nytt.
I
partimotion U210 (mp) yrkande 17 framhåller Miljöpartiet vikten av att
Sida kan använda sin personal på ett flexibelt sätt.
Sida bör därför ges större möjligheter att använda
biståndsanslagen för personalinsatser som direkt kan hänföras till
vissa
biståndsprogram. Därigenom skulle
användandet av externa konsulter kunna minskas, anför motionärerna.
Utskottets överväganden
I propositionen yrkande 7 (delvis) föreslår
regeringen att det inom den begärda biståndsramen anvisas medel
till
biståndsförvaltning enligt vad som
framgår av tabell ovan.
Utskottet
har tidigare i betänkandet tillstyrkt propositionens yrkande 7 också i
denna del.
Det svenska biståndet
bygger på partnerskap. Förslag till insatser kommer från respektive
utvecklingsland - från statsmakten
eller från enskilda organisationer. Utformningen av de konkreta
biståndsinsatserna sker i samråd mellan samarbetsländerna och
Sida. Utskottet menar därför att en stor del av
utformningen av utvecklingssamarbetet redan sker i u-landsmiljö. Vad
gäller
Utrikesdepartementets centrala
ansvar för det svenska utvecklingssamarbetet så har departementet samma
roll i förhållande till
Sida som andra
departement har till verk och myndigheter inom den svenska
statsförvaltningen.
Med det
anförda får motion U205 (m) yrkandena 11 och 12 och U206 (kd) yrkande 8
anses besvarade.
I och med
bildandet av nya Sida förstärktes kapaciteten för utvärdering och
resultatuppföljning genom skapandet av ett
sekretariat för utvärdering och internrevision, direkt underställt Sidas
styrelse.
Utskottet menar att
resultatuppföljningen har stärkts genom den fördjupade landstrategiprocess
som lägger större vikt vid
omprövning, grundad på analys av erfarenheterna från
utvecklingssamarbetet. Vidare har upprättandet av Expertgruppen för
utvecklingsfrågor, EGDI, skapats för att
initiera oberoende studier av utvecklings- och biståndsfrågor.
Studierna skall
användas för att
effektivisera det svenska biståndet. Något behov av ett sådant
sekretariat som föreslås i motion U206 (kd)
föreligger enligt utskottets uppfattning därför ej.
Därmed avstyrks motion U206 (kd) yrkande 12.
Utskottet anser att det är olyckligt om
anslagsstrukturen försvårar för Sida att använda egen personal på ett
flexibelt sätt.
För att öka
flexibiliteten har en försöksverksamhet initierats där vissa förordnanden
i fält kan sakanslags-finansieras.
Utskottet har inhämtat att regeringen kommer att göra en översyn av
anslagskonstruktionen inför budgetåret 2000. Riksdagens
revisorer granskar också denna fråga i samband med en
större revision av utvecklingssamarbetet. Denna rapport väntas vid
årsskiftet 1998/99.
Med det anförda får motion U210 (mp) yrkande 17 anses
besvarad.
Samarbetet med Central- och
Östeuropa
Samarbetets inriktning,
samarbetsländer m.m.
Propositionen
(avsnitt 4.1 s. 57-62)
Verksamhetsområde B Samarbete med Central- och Östeuropa består av två
anslag, B 1 Samarbete med Central- och Östeuropa och B 2
Avsättning för förlustrisker vad avser garantier för
finansiellt stöd och exportkreditgarantier.
I 1998 års ekonomiska vårproposition föreslog regeringen att 800
miljoner kronor per år skall anvisas för perioden 1999-2001.
Förslaget antogs av riksdagen. Regeringen
föreslår en ändrad tidsprofil för anslagstilldelningen för programmet.
Beräknade
medel för verksamhetsområdet
uppgår till 750 miljoner kronor för år 1999 och år 2000 för att öka med
100 miljoner kronor år
2001 jämfört med
regeringens ekonomiska vårproposition. Regeringens bedömning är att de
föreslagna förändringarna inte innebär
några konsekvenser för verksamheten då reserverade medel för beslutade
insatser finns.
De av riksdagen
fastlagda målen för utvecklingssamarbetet med Öst- och Centraleuropa åren
1999-2001 (prop. 1997/98:70, bet.
1997/98:UU12, rskr. 1997/98:244) är följande:
främja en säkerhetsgemenskap,
fördjupa
demokratins kultur,
stödja en socialt
hållbar ekonomisk omvandling samt
stödja en
miljömässigt hållbar utveckling.
Allt utvecklingssamarbete skall dessutom präglas av ett
jämställdhetsperspektiv.
Regeringen framhåller i propositionen att den under 1999 kommer att
prioritera:
inriktningen av
utvecklingssamarbetet på insatser för att främja medlemskap i EU för
Estland, Lettland, Litauen och Polen,
integreringen av Ryssland och Ukraina i europeiska samarbetsstrukturer
och
ett utökat samarbete på det sociala
området.
Regeringen menar att även
ett fördjupat samarbete på det rättsliga området är en angelägen
uppgift.
Prioriterade
samarbetsländer enligt det nya samarbetsprogrammet för
utvecklingssamarbetet med Öst- och Centraleuropa 1999-2001
är Estland, Lettland, Litauen, Polen, Ryssland och
Ukraina. I Ryssland skall de nordvästra delarna och Kaliningrad
prioriteras.
Utvecklingssamarbetet
kommer att inriktas på att stödja Estlands, Lettlands, Litauens och Polens
framtida medlemskap i EU och
att
ytterligare integrera Ryssland och Ukraina i europeiska
samarbetsstrukturer.
Vidare
anför regeringen i propositionen att under 1999 kommer särskild vikt att
läggas vid insatser på de sociala områdena i
samtliga samarbets-länder.
I
propositionen framhålls att en övergripande resultatbedömning av
verksamhetsområdet har genomförts under hösten 1997. En
slutsats från utvärderingen är att resultaten av
östsamarbetet överlag är goda. Härutöver har utvärderingar av
det
säkerhetsfrämjande samarbetet
respektive den särskilda exportkreditgarantiramen redovisats för
regeringen.
Regeringen menar att
vad gäller säkerhetsfrämjandestödet synes måluppfyllelsen vara
tillfredsställande mot bakgrund av rådande
omständig-heter. Vidare gör regeringen bedömningen att de insatser som
genomförts under 1997 varit relevanta för att närma sig
de mål som uppställts för verksamheten. Sida gör löpande
utvärderingar av insatser för att undersöka att de uppfyller
effektmålen. När det gäller de övergripande
målen menar regeringen emellertid att det är förenat med vissa svårigheter
att för
en enskild insats mäta graden
av måluppfyllelse.
Regeringen
framhåller även att ytterligare 1 miljard kronor, som skall användas
under en femårsperiod, har anslagits för
näringslivsinriktade insatser i Östersjöregionen.
Slutligen yrkar regeringen i denna del att riksdagen
bemyndigar regeringen att göra utfästelser under budgetåret 1999
som
inklusive tidigare gjorda åtaganden
medför utgifter efter år 1999 om högst 750 000 000 kr.
Motionerna
I
partimotion U203 (fp) yrkande 24 vill Folkpartiet inte föreslå någon
grundläggande förändring av östsamarbetets inriktning
utom vad gäller samarbetet med Ryssland. Partiet
konstaterar att samarbetet med Ryssland hittills har koncentrerats till
de
delar av landet som räknas till
Östersjöområdet. Folkpartiet menar att samarbete i stället bör
eftersträvas med regioner där
demokratiska reformpolitiker på allvar kunnat påverka utvecklingen och
nämner som exempel Nizjnij Novgorod och Jekaterinburg.
En sådan förändrad inriktning skulle stärka
reformkrafterna i landet, menar motionärerna.
I kommittémotion U204 (c) yrkande 13 framhålls att när det
gäller inriktningen av samarbetet med Central- och Östeuropa har
Centerpartiet ingen från riksdagsmajoriteten
avvikande uppfattning. Däremot vill motionärerna understryka vikten av att
det
svenska stödet till de baltiska
länderna och Polen understödjer deras EU-integration. Motionärerna menar
också att effekterna
av de nordiska
ländernas samarbete torde öka genom en koordinering av det
bilaterala, det nordiska och det europeiska
samarbetet med dessa länder.
I yrkande 14 framhåller motionärerna att Centerpartiet anser att
det är viktigt med fortsatt stöd för en fördjupad
demokratisering. Partiet menar emellertid att en större del av
det svenska stödet till de baltiska länderna bör kanaliseras
mellan myndigheter på regional och lokal nivå.
Motionärerna framhåller särskilt i
motionen att insatser för att stödja uppbyggnaden av lokalt och regionalt
självstyre i de
baltiska länderna är
nödvändiga. De menar att svenska kommuner och landsting kan spela en viktig
roll för att utveckla hälso-
och
sjukvården, tandvården, barnomsorgs- och skolverksamheten samt den
kommunala och regionala plan-, miljö- och
byggverksamheten.
Vidare
anförs i motionen att Sverige i högre grad bör kunna koordinera sina
insatser i Ryssland med övriga nordiska länder och
med EU. Sverige bör i första hand prioritera insatser i
nordvästra Ryssland.
I motion U802
(m) yrkande 2 (delvis) framförs ett flertal kritiska synpunkter på den
s.k. Östersjömiljarden. Motionären menar
att de olika målsättningar som anslaget skall uppfylla är
svårförenliga. I stället förordas i motionen Moderata
samlingspartiets linje att anvisa ett högre ordinarie
anslag för Östersjösamarbetet. Ett utökat ordinarie stöd skall
enligt
motionen inriktas på uppbyggnad
av rättsstatens och marknadsekonomins institutioner, miljöförbättringar och
kunskapsöverföring.
Vidare ifrågasätts
om en del av projekten skall vara föremål för skattefinansiering. Större
projekt inom infrastruktur bör
enligt
motionären finansieras via den internationella kapitalmarknaden.
Även kommittémotion U806 (m) behandlar
samarbetet med Central- och Östeuropa. Motionärerna framhåller
(yrkande 2) att de
västliga
stödinsatserna har ändrat karaktär under de år som samarbetet pågått. De
ser inte längre något behov för direkt
finansiellt stöd för att förhindra ekonomisk kollaps.
Motionärerna ser i stället samarbetet i perspektivet
av att den europeiska integrationen utsträcks till Central-
och
Östeuropa. De menar att de nya
demokratierna har rätt att delta i samarbetet på i princip samma villkor
som de sedan länge
etablerade västliga
demokratierna. I motionen anförs att stödinsatserna måste ses i detta
perspektiv och inte som ett bistånds-
samarbete.
Samarbetet och det
ekonomiska stödet bör i allt väsentligt inriktas på hjälp med
anpassningen inför medlemskapet i EU.
Motionärerna framhåller särskilt kunskapsöverföring, främst gällande
rättsstaten och marknads-ekonomins institutioner samt
pilotprojekt gällande miljöförbättrande åtgärder.
I yrkande 3 anförs att det var fel att
inordna stödet till Central- och Östeuropa i Sida, med dess koncentration
på samarbete
med tredje världen.
Motionärerna vill att östsamarbetet bättre integreras i UD och att en
särskild enhet byggs upp för att
administrera detta.
I motion
U809 (s) framhåller motionärerna att Barentsregionen är en
tillväxtregion som emellertid präglas av stora
miljöproblem. För att främja samarbete och investeringar i
Barentsområdet förordar motionärerna att Sverige avsätter medel för
bildandet av ett Barentsinstitut.
Utskottets överväganden
I motion U806 (m) yrkande 2 anförs att stödinsatserna inom
samarbetet med Central- och Östeuropa skall utformas i perspektiv av
att den europeiska integrationen utsträcks
till dessa länder och att stödet i allt väsentligt inriktas på hjälp
med
anpassningen inför medlemskapet i
EU. Motsvarande grunduppfattning redovisas i motion U204 (c) yrkande 13
med tillägget att
effekterna av
stödinsatserna torde öka med en koordinering av det bilaterala, det
nordiska och det europeiska samarbetet med
dessa länder.
Riksdagen
fastslog första halvåret 1998 (bet. 1997/98:UU12, rskr. 1997/98:244) de
riktlinjer som regeringen föreslog i
proposition 1997/98:70, Att utveckla ett grannlandssamarbete, Sveriges
utvecklingssamarbete med Central- och Östeuropa år
1999-2001.
Följande mål styr samarbetet vilket även framgår av föreliggande
proposition:
- att främja en
säkerhetsgemenskap,
- att
fördjupa demokratins kultur,
-
att stödja en socialt hållbar utveckling samt
- att stödja en miljömässigt hållbar utveckling.
I proposition 1997/98:70 liksom i föreliggande
proposition framgår att regeringen i samarbetet kommer att prioritera:
inriktningen av utvecklingssamarbetet på
insatser för att främja medlemskap i EU för Estland, Lettland och
Polen,
integreringen av Ryssland och Ukraina
i europeiska samarbetsstrukturer och
ett
utökat samarbete på det sociala området.
För att konkretisera dessa ambitioner kommer regeringen att anta nya
treåriga landstrategier under 1999 för Estland, Lettland,
Litauen, Polen, Ryssland och Ukraina.
Utskottet vill framhålla att det alltjämt är
viktigt att de central- och östeuropeiska staterna får internationellt stöd
för
att fullfölja övergången till
demokrati och marknadsekonomi. Samtidigt står det klart att den nya fas
som redan inletts -
utvidgningen av EU
och den bredare Europaintegrationen - ställer krav på en förändrad
utformning av stödet och insatsernas
inriktning.
Utskottet vill även
understryka vikten av att de länder som inte nu är aktuella för
EU-medlemskap så långt som möjligt
engageras i ett omfattande och nära samarbete med EU och unionens
medlemsländer. Det är även viktigt att samarbetet med
Ryssland och Ukraina utformas med detta i åtanke. Därigenom
minskas risken för nya skiljelinjer i Europa.
Utskottet ser därför med tillfredsställelse att regeringen
både i proposition 1997/98:70 och i föreliggande proposition
redovisar en syn som ligger i linje med
utskottets grundläggande uppfattning om samarbetets utformning.
När det gäller frågan om koordinering
av samarbetet med andra givarländer vill utskottet erinra om att både
regering och
riksdag understrukit
vikten av att Sverige aktivt deltar i utformningen av unionens
bistånds-program PHARE liksom att det
svenska biståndet koordineras med EU och andra finansiärer.
Utskottet kan konstatera vad gäller de nordiska
länderna att dessa gemensamt driver en rad projekt inom miljöområdet och
det
säkerhetsfrämjande området.
Utskottet har vidare inhämtat att även inom andra områden förekommer ett
informellt samråd bl.a.
genom
kontakter mellan nordiska ambassader i de baltiska länderna.
Utskottet delar motionärernas uppfattning att det är
värdefullt att det svenska samarbetet koordineras med andra
länders. Det är dessutom av vikt att det svenska biståndet ligger i
linje med de baltiska ländernas egna
prioriteringar.
Utöver vad som
ovan anförts vill utskottet framhålla vikten av att de sociala sektorerna
omfattas av samarbetet. Vid ett besök
som utskottet genomförde i Lettland våren 1998 för att bl.a. studera det
svensk-lettiska samarbetet framhölls av flera lettiska
företrädare det värdefulla i att det svenska stödet även
omfattande insatser inom de sociala sektorerna, något som inte alltid
är fallet med andra finansiärer. Med
beaktande av att de sociala problemen i den ekonomiska omställningen kan
vara betydande
finner utskottet det
positivt att regeringen i sina prioriteringar även betonar vikten av ett
utökat samarbete på det sociala
området.
Med vad som ovan anförts
anser utskottet att motionerna U204 (c) yrkande 13 och U806 (m) yrkande 2
är besvarade.
Utskottet har
tidigare i detta betänkande tillstyrkt regeringens förslag till anslag för
samarbetet med Central- och Östeuropa
(propositionens yrkande 7 delvis) om 750 000 000 kr för 1999. I yrkande
5 i propositionen begär regeringen bemyndigande att
under budgetåret 1999 göra utfästelser för insatser i Central-
och Östeuropa som inklusive tidigare gjorda åtaganden innebär
utgifter efter budgetåret 1999 om högst 750 000 000
kr.
Utskottet anser det vara
lämpligt att samarbetet med Central- och Östeuropa även efter 1999
fortsätter i ungefär samma
omfattning varför regeringens yrkande 5 tillstyrks.
I motion U203 (fp) yrkande 24 anför Folkpartiet att
stödet till Ryssland bör ändra geografisk inriktning och kanaliseras
till
städer och regioner där
demokratiska reformpolitiker på allvar kunnat påverka utvecklingen.
Centerpartiet vill i motion U204 (c)
yrkande 14 att Sverige i första hand skall prioritera insatser i nordvästra
Ryssland.
Utskottet kan
inledningsvis konstatera att när det gäller samarbetet med Ryssland har
under ett flertal år betoningen legat på
nordvästra delen av landet och på Kaliningradområdet. Vissa insatser har
även gjorts i S:t Petersburgsområdet. Utskottet vill
framhålla att den grundsyn som bör prägla samarbetet är att
prioritera insatser i närområdet. Så har också skett och regeringen
redovisar i föreliggande proposition att även
under budgetåret 1999 skall de nordvästra delarna och
Kaliningradområdet
prioriteras.
Samtidigt är det enligt utskottets
uppfattning möjligt att genomföra samarbetsprojekt även i andra delar av
Ryssland. Denna
syn redovisade även
regeringen i proposition 1997/98:70 om det nya treåriga
samarbets-programmet för Central- och Östeuropa.
Utskottet menar att det är fullt möjligt och önskvärt att
insatser kan göras i andra regioner - vid sidan av de prioriterade -
där reformprocessen kan vara av särskilt
intresse. Det bör även vara möjligt att genomföra svenska insatser i
mindre
reformbenägna regioner utanför
det prioriterade närområdet.
Utskottet har inhämtat att i samband med president Jeltsins besök i
Stockholm initierades ett flertal projekt som berör delar
av Ryssland utanför närområdet. Under 1998 har två
grupper av unga politiker från hela Ryssland besökt Sverige på
kvalificerade
studiebesök i det svenska
samhället. En grupp medlemmar av det ryska parlamentets överhus -
Federationsrådet - besökte Sverige
inom ramen för ett likartat program under hösten 1998.
Ett annat projekt som grundar sig på tanken
att underlätta reformpolitiken i Ryssland är stöd till ett institut
för
företagsledarutbildning i
Kaliningrad. Detta projekt omfattar samarbete med tre andra
företagsledarinstitut utanför närområdet;
i Nizjinj Novgorod, i Jekaterinburg och i Vladimir.
Ett program i reformpolitikens riktning, i detta fall
dock med inriktning på närområdet, är kortvarig utbildning/praktik
för
ettusen unga ryska företagsledare
vid svenska företag. Programmet skall pågå under en femårsperiod med
tvåhundra deltagare per
år.
Med det anförda anser utskottet att motionerna
U203 (fp) yrkande 24 och U204 (c) yrkande 14 är besvarade.
Motionärerna bakom motion U809 (s) förordar att
medel avsätts för bildandet av ett Barentsinstitut.
Utskottet delar motionärernas bedömning att
Barentsområdet har tillväxtpotential samtidigt som området
karakteriseras av
omfattande
miljöproblem. Det bör emellertid inte överskugga det faktum, som
framhålles i motionen, att samarbete och
investeringar i regionen bör främjas.
Som framgått ovan är också området prioriterat inom ramen för det
svenska samarbetet med Ryssland.
Utskottet vill framhålla att fungerande instrument finns för samarbetet.
Sverige är en mycket aktiv medlem av Barentsrådet och
innehade ordförandeskapet under 1997. Utskottet har
erfarit att på svenskt initiativ och under svensk ledning har en
handlingsplan initierats för att reducera
hindren för handel, investeringar och annat ekonomiskt samarbete.
Vidare vill utskottet erinra om att
Barentssamarbetet i hög grad är ett regionalt samarbete vilket även
medför att regionala
myndigheter och
organisationer engageras i arbetet. I Barents regionråd spelar företrädare
för Norrbotten och Västerbotten en
viktig roll. Handelskamrarna i dessa län är aktiva i det regionala
samarbetet och betydande nätverk har i regionen etablerats
mellan företag, organisationer och institutioner, inte
minst mellan högskolor.
Enligt
utskottets mening har ändamålsenliga institutionella lösningar till stor
del vuxit fram i samspel mellan de regionala
aktörerna i syfte uppnå det som motionärerna eftersträvar, utökat
samarbete och mer omfattande investeringar. Enligt utskottets
mening är det de regionala aktörerna som bäst kan
avgöra om bildandet av ett Barentsinstitut skulle medföra ett mervärde
för
samarbetet i regionen.
Med vad som anförts anser utskottet att motion
U809 (s) är besvarad.
I motion
U802 (m) yrkande 2 (delvis) framförs en rad kritiska synpunkter på den
engångssumma om 1 miljard kronor som avsattes i
samband med regeringens sysselsättningsproposition 1996 för
näringslivsfrämjande insatser i Östersjöregionen (anslaget
Samarbete och utveckling inom Östersjöregionen).
Utskottet har tidigare i detta
betänkande avstyrkt den i motionen yrkade höjningen av anslaget B1
Samarbete med Central- och
Östeuropa.
Utskottet kan
konstatera att medel har beslutats för insatser till ett belopp
uppgående till 577 miljoner kronor avseende
energi, miljö, livsmedel, kommunikationer, IT, utbildning,
katastrofhjälp m.m. Vad beträffar länderfördelningen är Polen det
största mottagarlandet och därefter Ryssland,
Estland, Lettland och Litauen i fallande ordning. Ytterligare ett antal
insatser
till ett värde av 423 miljoner
kronor är under beredning enligt vad utskottet inhämtat.
Utskottet vill framhålla att anslaget Samarbete och
utveckling inom Östersjöregionen beviljades på tilläggsbudget under
andra
förutsättningar och med delvis
annat syfte än de medel som anslås under utgiftsområde 7 för samarbete
med Central- och
Östeuropa.
Riktlinjerna för medlens användande överensstämmer därmed inte med
riktlinjerna för det reguljära östsamarbetet.
Utskottet finner det mot denna bakgrund inte motiverat att förfara
som motionären förespråkar.
Med
vad utskottet ovan anfört avstyrker utskottet motion U802 (m) yrkande 2
(delvis).
Motionärerna bakom
motion U806 (m) yrkande 3 anser att östsamarbetet bättre skall integreras i
UD och att en särskild enhet bör
byggas
upp för att administrera detta.
Utskottet kan inledningsvis konstatera att på grundval av proposition
1994/1995:160 beslutades att UD skulle ha en samordnande
roll för östsamarbetet och att medlen för samarbetet skall
ligga under UD inom utgiftsområde 7. Utrikesdepartementet bär därmed
huvudansvaret för utvecklingssamarbetet med
Central- och Östeuropa och har till uppgift att bereda regeringens
beslut om
medelsfördelningen mellan
olika myndigheter och mellan olika multilaterala kanaler. Detta
torde ligga i linje med vad
motionärerna eftersträvar.
Motionärerna är kritiska till Sidas roll inom östsamarbetet.
Utskottet vill i detta sammanhang framhålla att i svensk
förvaltningstradition görs en åtskillnad mellan
regeringens och de verkställande organens arbetsuppgifter.
Framtagande av
policyunderlag och
budgetberedning utförs i Regerings-kansliet och beslutas av riksdagen,
medan de verkställande funktionerna
ligger på självständiga myndigheter. Utskottet finner att den nuvarande
organisationen svarar mot denna tradition och att den
är ändamålsenlig när det gäller att å ena sidan budgetera och
genomföra övergripande planering och å andra sidan att verkställa
östsamarbetet. Det är av vikt att ansvaret för
genomförande av insatser vilar på de myndigheter som har uppgifter
inom
östsamarbetet, anser
utskottet.
Utskottet vill i
sammanhanget även framhålla att den omorganisation som 1996 genomfördes
inom UD var mycket genomgripande och
syftade bl.a. till en integrering inom enheterna av utrikes-, handels-
och biståndspolitiska aspekter på Sveriges relationer
med en viss grupp av länder. Sålunda ligger nu
ansvaret för handläggning av dessa samarbetsområden med de central-
och
östeuropeiska länderna inom en
enhet och under en ledning. Det innebär enligt utskottets mening att
möjligheterna till effektiv
styrning
och nödvändig samordning avsevärt förbättrats. Detta är av särskild vikt,
menar utskottet, när östsamarbetet i allt
högre utsträckning skall inriktas på att vara ett instrument i dessa
länders vidare integration med EU.
Därmed avstyrker utskottet motion U806 (m) yrkande 3.
Anslag B 1 Samarbete med Central- och Östeuropa
Propositionen (avsnitt B 1 s. 62-65)
Anslag
Tabell 4.2 Anslagsöversikt för Samarbetet med Central- och Östeuropa
1999
-----------------------------------------------------
B 1 Samarbete med Central-
och Östeuropa
-----------------------------------------------------
B 1.1 Samarbete med Central-
och Östeuropa genom 521 000
528 000
Sida
-----------------------------------------------------
B 1.2 Samarbete med Central-
och Östeuropa genom
Svenska Institutet 54 000 54
000
-----------------------------------------------------
B 1.3 Bidrag till
Östekonomiska 4 636 4 636
Institutet
-----------------------------------------------------
B 1.4 Övriga bidrag till
utvecklingssamarbetet
med Central- och
Östeuropa
-----------------------------------------------------
1. Säkerhetsfrämjande 85
000 85 000
insatser
-----------------------------------------------------
2. Till regeringens
disposition, inklusive 125 164 72
364
multilateralt
stöd
-----------------------------------------------------
-----------------------------------------------
Summa anslag B 1 789 800 744 000
-----------------------------------------------
-----------------------------------------------
B 2 Avsättning för
förlustrisker vad
avser garantier för 21 000 6
000
finansiellt stöd
och
exportkreditgarantier
-----------------------------------------------
-----------------------------------------------
Summa anslag B 810 800
750 000
-----------------------------------------------
Anslaget omfattar Samarbete med Central- och Östeuropa
genom Sida, Samarbete med Central- och Östeuropa genom Svenska
Institutet, Bidrag till Stiftelsen Östekonomiska
Institutet och Övriga bidrag till samarbetet med
Central- och Östeuropa. Fördelningen på de olika posterna framgår av tabell
ovan.
Samarbete med Central-
och Östeuropa genom Sida
Budgetåret 1999 är det första i det nya treårsprogrammet för
utvecklings-samarbetet med Central- och Östeuropa. Regeringen föreslog i
1998 års
ekonomiska vårproposition
att 2 400 miljoner kronor anvisas för perioden 1999-2001.
Regeringens bedömning är att Sidas insatser
är av stort värde för samarbetsländerna och att det har bidragit till en
utveckling mot normalt
grannlandssamarbete och att Sida-Öst är en organisation som är effektiv och
ändamålsenlig.
Regeringen
menar att insatser som syftar till att fördjupa demokratin bör ägnas
uppmärksamhet och att särskild prioritet skall läggas på det
sociala området.
Regeringen framhåller att i enlighet med det av riksdagen
antagna treårsprogrammet för utvecklingssamarbetet med Central- och
Östeuropa skall
miljöinsatser ges
en fortsatt hög prioritet. Samarbetet skall inriktas på institutionellt
samarbete, lagstiftningsområdet och insatser relevanta
för EU-anpassningen. Investeringar kan göras inom
miljö- och energisamarbetet samt inom StartÖst-programmets stöd till små
och medelstora företag
med
gåvomedel eller garanti- respektive kreditmedel.
Av propositionen framgår vidare att de statliga
svenska insatserna på klimat- och energiområdena har utvärderats under
första halvåret 1998.
Utredaren har
bl.a. konstaterat att trots att regeringens effektmål för Sidas respektive
Energimyndighetens/NUTEK:s verksamhet inom energisektorn
är olika bedriver de båda myndigheterna ibland
likartade projekt inom energisektorn i samarbetsländerna och att
myndigheterna i dessa fall ej har
samarbetat i önskvärd utsträckning. Regeringen avser, enligt vad som
framgår av propositionen, att tydliggöra myndigheternas verksamhetsmål
för
att uppnå en bättre
koordinering mellan de båda myndigheterna och för att undvika
överlappning.
En
utvärdering har även ägt rum av det svenska kärnkraftssäkerhets-,
strålskydds- och kärnämneskontrollprogrammen vilka pågått i sex
år.
Utredarens övergripande
slutsats är att programmet dels haft en lämplig inriktning, dels
genomförts på ett bra sätt. Utredaren konstaterar vidare
att det fortfarande finns angelägna behov inom de
nämnda områdena som inte är tillgodosedda och som ännu under några år
behöver fortsatt stöd
eller
uppföljning. Vidare konstateras i utredningen att den stödnivå som
programmet haft förefaller rimligt avvägd för ett ambitiöst bilateralt
samarbetsprogram. Utredaren föreslår
även att Sida bör ges ansvaret för programmet. Regeringen bör låta Sida
styra och följa upp programmet på
samma sätt som annat samarbete.
Regeringen framhåller i propositionen att den delar utredarens
uppfattning att den del av programmet som rör kärnteknisk verksamhet
framdeles bör
samordnas inom ett
gemensamt projekt liksom att verksamheten skall koncentreras till åtgärder
avseende kärnsäkerhet, hantering av kärnavfall och
strålskydd avseende kärnteknisk verksamhet.
Regeringen konstaterar i propositionen
att det svenska kärnsäkerhets- och strålskyddsprogrammet varit ett
framgångsrikt samarbete vilket har
uppfyllt flera av de mål som ställdes när verksamheten inleddes år 1992.
Regeringen föreslår att verksamheten skall fortsätta på oförändrad
nivå.
Motionerna
Infrastruktur
Motionären bakom motion U801 (m) framhåller att
handelshögskolan i Riga har haft stor betydelse för utvecklingen av den
marknadsekonomiska
kompetensen i
de baltiska staterna. Samtidigt finns ett omfattande behov av utbildning i
bl.a. internationell rätt och EG-rätt. Motionären
föreslår därför att det inrättas en juridisk högskola i
Riga, avsedd för studenter från de tre baltiska länderna.
I motion U804 (m) betonas vikten av att
skapa infrastruktur som förbinder länderna runt Östersjön. Motionären vill
lägga särskild vikt vid den
infrastruktur som informationstekniken kräver. I motionen konstateras
att Estland, Lettland, Litauen och Ryssland till stora delar saknar
bredbands-förbindelser med omvärlden.
Uppbyggnaden av en sådan infrastruktur ger bl.a. underlag för skapandet av
bilaterala övervakningscentraler
för civil säkerhet, katastrofer och räddningsinsatser i Östersjöområdet,
elektronisk handel och för att utveckla telemedicinska tjänster inom
området. Motionären menar att
uppbyggnaden av en sådan infrastruktur bör ske med Gotland som knutpunkt
för förbindelserna mellan länderna runt
Östersjön och i synnerhet med de östliga länderna.
I motion U807 (s) framhåller motionärerna att
Östersjöområdet är en region med stor tillväxtpotential. För att
underlätta tillväxten behövs
strategiska satsningar på infrastruktur i form av utbildning, ett
sammanhållet transportnät och väl utbyggda telekommunikationer. När det
gäller
transporterna menar
motionärerna att investeringsplanerna på transport-området bör
samordnas.
Barns hälsa
I kommittémotion U628 (kd)
lyfter motionärerna fram att barn i de nya demokratierna har en utsatt
ekonomisk och social situation och att många
drabbats av brister och försämringar i utbildningsystemet och
i hälsovården. De noterar även att brottsligheten bland ungdomar ökat
på ett
oroväckande sätt.
Vidare framhåller motionärerna i yrkande
1 att rökning, alkohol och narkotika utgör tilltagande problem i
Central- och Östeuropa. De menar att
den reklamverksamhet för användning av alkohol och tobak som riktas mot
länderna i Central- och Östeuropa, där även svenska företag arbetar,
inte
gör situationen bättre.
Motionärerna föreslår därför att regeringen gentemot företagen och i
internationella fora driver frågan om tobaks- och
alkoholreklamens negativa effekter för barn och unga i
samarbetsländerna.
I
yrkande 2 framhåller motionärerna att de nya demokratierna saknar
resurser för att ta hand om alla barn med sociala problem och i
synnerhet
alla barn som lämnas
bort på barnhem. De menar att insatserna från svensk sida måste anses som
mycket blygsamma med tanke på vidden av problemen
bland barn och ungdom i Sveriges närområde, särskilt som
ländernas egna resurser är otillräckliga för barnens behov. Med hänsyn till
den akuta
sociala situationen för
barn och ungdom i närområdet krävs omedelbara biståndsinsatser, menar
motionärerna. De föreslår att de finansieras av de
reservationer som uppstått i anslaget B 1 Samarbete med
Central- och Östeuropa.
Motionärerna begär i yrkande 3 att Sidas informationsanslag används för att
medvetandegöra en större allmänhet om de svåra sociala förhållanden
som råder i Sveriges närområde.
Dessa skall i första hand användas, menar motionärerna, till att
stimulera svenska kommuner att starta
vänortsprojekt och enskilda organisationer att öka sina sociala
insatser med fokusering på barn och ungdom.
Miljöfrågor, kärnsäkerhet m.m.
I partimotion U210 (mp) yrkande 15 framhåller Miljöpartiet
att det behövs en ekonomisk kraftsamling för att stödja Östeuropa, särskilt
vad gäller
att bygga upp
rättsstater i regionen. Vidare efterlyser partiet att regeringen vidtar
åtgärder för att förhindra miljöskador och konflikter vid
industriell verksamhet i nordvästra Ryssland.
I yrkande 16 i samma motion
noterar Miljöpartiet de stora problem med kärnkraftssäkerhet och
strålskydd som finns på Kolahalvön och menar att
Sverige tillsammans med övriga nordiska länder snarast bör
förhandla fram ett saneringsprogram för det radioaktiva avfallet i
Murmansk.
Motionären bakom
motion U803 (m) menar att det största miljöproblemet i Sveriges närområde
är det okontrollerade industri- och kärnavfall som
finns på andra sidan Östersjön och på Kolahalvön.
Motionären vill att mer resurser satsas på Kolahalvön. Inom detta område
finns obearbetat
kärnavfall samlat
öppet i hamnar och på fartyg, ubåtar och kärnavfall som dumpats direkt i
havet samt kärnvapen.
Motionären vill därför att ytterligare medel inom samarbetet med Central-
och Östeuropa samt medel från miljösatsningar inom Sverige förs över
till särskilda och utökade insatser på
Kolahalvön. Dessa insatser bör ske samordnat med andra nordiska länder,
menar motionären.
Kommittémotion U810 (mp) fokuserar på miljöproblemen i Östersjön.
Motionärerna vill lyfta fram problem med algblomning, övergödning,
miljöfarliga
utsläpp m.m. I yrkande
1 begärs ett riksdagens tillkännagivande om att Östersjöns miljö måste
prioriteras ytterligare. I yrkande 3 framhålls att
ett stort antal olagliga oljeutsläpp i Östersjön
upptäcks varje år. Motionärerna begär samlade åtgärder för att dessa skall
upphöra. Vidare
konstateras i
motionen att i Sverige finns mottagningsanläggningar för miljöfarligt
maskinrumsavfall som kan utnyttjas utan kostnad. I yrkande 4
begärs ett tillkännagivande om att Sverige bör ta
initiativ till att motsvarande anläggningar byggs i länder runt
Östersjön vilka i dag saknar
dessa.
I yrkande 5 begär motionärerna att dessa anläggningar skall kunna utnyttjas
utan kostnader.
Vidare
framhåller motionärerna att på många håll runt Östersjön tillåts att stora
mängder hushålls- och industriavlopp går ut i floder och
vattendrag utan rening. I yrkande 6 begärs att
Sverige tar initiativ till förstärkta åtgärder mot orenade utsläpp.
I yrkande 7 begärs svenska
initiativ till aktioner för att minska den radioaktiva föroreningen av
Östersjön.
Motionärerna
konstaterar att stora delar av jordbruket i Baltikum och i Polen är
småskaliga och till stora delar kemikaliefritt. De menar att en
anslutning till EU:s jordbrukspolitik skulle
kunna få förödande effekter för natur och miljö samt för Östersjön. De
anför i yrkande 8 att Sverige
bör
ta initiativ till rådgivning för att hjälpa dessa länder att skapa ett mer
långsiktigt ekologiskt hållbart jordbruk än det konventionella som
bedrivs i västliga länder.
I kommittémotion MJ782 (m) yrkande 14 anför
motionärerna att Sverige bör öka stödet till Central- och Östeuropa främst
vad gäller miljöåtgärder i
Östersjöområdet. Motionärerna menar att Sverige i första hand bör
satsa på fortsatta åtgärder inom energiproduktion och vattenrening
samt
gemensamma pilotprojekt för
renare och effektivare teknik. Särskild uppmärksamhet bör ägnas åtgärder
mot utsläpp av spillolja från tankfartyg.
Sverige bör därför bidra med finansiering och annan hjälp till
utbyggnad av uppsamlingsställen för spillolja. Allmänt efterlyser
motionärerna
avtal om skärpta
miljövillkor för sjöfart mellan Östersjöländerna.
Motionärerna framhåller i yrkande 15 att
utbyggnaden av elförbindelserna runt Östersjön ger länderna
möjlighet att använda de samlade
produktionsresurserna på ett mer effektivt sätt, vilket gagnar både miljön
och konsumenterna. Samtidigt konstaterar motionärerna att västländerna
hittills har gjort omfattande insatser
för att öka kärnsäkerheten vid befintliga kärnkraftverk av en äldre
sovjetisk modell. De menar att även om
insatserna har bidragit till att höja säkerhetsnivån vid dessa
reaktorer riskerar fortsatta insatser att underlätta ett förlängt
utnyttjande av
reaktorer, vars
grundkonstruktion alltid kommer att vara farlig. Sverige bör med
anledning av detta, menar motionärerna, se över de nuvarande
formerna för svenska stödprojekt till reaktorer av
äldre sovjetisk modell.
I
partimotion MJ803 (fp) yrkande 7 konstaterar motionärerna att
nedsmutsningen av Östersjön fortsätter genom utsläpp och läckage från
samtliga
strandstater. De menar att
den bästa miljöinsatsen som Sverige kan göra på lång sikt för att stärka
regionen kring Östersjön är att arbeta för att
Sveriges grannländer blir medlemmar i EU. På kort sikt krävs
även vissa punktinsatser, anför motionärerna, för att skapa en hållbar
utveckling i
regionen. Motionärerna
framhåller att det lokala samarbetet mellan vänorter bör stärkas för att
intensifiera miljösamarbetet kring Östersjön.
I motion MJ804 (v) yrkande 5 konstaterar motionärerna
att EU har ett antal program för att främja miljöarbetet och/eller
företagsamhet i
Östeuropa. Dessa
bör analyseras utifrån en helhetssyn på miljön. Sverige bör i dessa
sammanhang verka för att Unionens program för att stödja
utvecklingen i Östeuropa främjar utvecklingen av ett
ekologiskt uthålligt samhälle.
Utskottets överväganden
Infrastruktur
I motion U804
(m) framhålls vikten av bredbandsförbindelser mellan länderna runt
Östersjön och motionären menar att uppbyggnaden av sådan IT-
infrastruktur bör ske med Gotland som
knutpunkt.
Utskottet noterar
inledningsvis att inom ramen för medel från den s.k. Östersjömiljarden har
regeringen skapat en IT-fond omfattande 80 miljoner
kronor. Regeringen önskar med detta initiativ främja den
industriella/tekniska utvecklingen och utbytet i Östersjöregionen. För
att främja den
lokala
IT-utvecklingen har lokala IT-råd bildats i St. Petersburg, Tallinn, Riga
och Vilnius.
Aktuella projekt
finns inom sektorer som hälso- och sjukvård, datorstödd utbildning,
myndighetslogistik och infrastruktur, räddning/säkerhet samt
olika industritillämpningar.
Vidare har utskottet erfarit att avsikten med
IT-fonden inte är att resurserna skall användas för att bygga upp en fysisk
infrastruktur. Däremot
skapas goda
förutsättningar för en sådan uppbyggnad på grundval av de projekt som
kommer till stånd mellan länderna. Därmed skulle en sammanhållen
digital infrastruktur kunna utvecklas i
Östersjöregionen.
Utskottet
konstaterar vidare att en digital knutpunkt redan initierats av ett
svenskt företag utan stöd från IT-fonden. Detta initiativ baseras
på ett samarbete mellan sjukvården i
Stockholm och på Gotland och genomförs i samverkan mellan Gotlands kommun,
militärkommandot, länsstyrelsen
och
högskolan.
Vidare vill
utskottet framhålla att ett flertal projektidéer har presenterats för
IT-fonden som kan gynna Gotlands i detta sammanhang strategiska
läge och leda till en sammanlänkning med andra
digitala knutpunkter runt Östersjön.
Någon ytterligare åtgärd finner utskottet ej påkallad och avstyrker
därmed motion U804 (m).
I
motion U807 (s) anförs att för att underlätta tillväxten i Östersjöregionen
behövs strategiska satsningar på infrastruktur i form av utbildning,
ett sammanhållet transportnät och väl
utbyggda telekommunikationer.
Utskottet delar motionärens uppfattning att satsningar på infrastruktur
är nödvändiga för att underlätta investeringar och ökad välfärd i
regionen. Ett flertal sådana satsningar
har även kommit till stånd med svenskt stöd.
Utskottet vill framhålla att Sverige bl.a. har ställt medel
till förfogande för uppbyggnad och de första årens drift av en
handelshögskola i
Riga. Vidare
har medel från den s.k. Östersjömiljarden avsatts för stipendier och
program för högre akademiskt utbyte. Medlen är avsedda för
forskning, forskar-utbildning och
kompetensutveckling inom näringslivet.
När det gäller transporter har utskottet erfarit att de av
Sverige stödda insatserna inriktar sig främst på gods- och
persontransporter samt
säkerhets-
och miljöfrågor. Bilaterala sjö- och flygräddningsavtal har träffats med
vissa länder och kommer att ingås med återstående länder runt
Östersjön.
Vidare noterar utskottet att flygförbindelserna med Östersjöländerna
förbättras successivt genom omfattande luftfartsavtal och att
Sjöfartsverket
har fått i uppdrag
att utarbeta en plan för hur sjötransporterna skall kunna förbättras i
Östersjöregionen.
Utskottet
vill även erinra om satsningar inom IT-området vilka omtalades tidigare i
detta betänkande.
Utskottet
kan således konstatera att ett flertal projekt och insatser är under
genomförande eller förbereds i Östersjöregionen. Syftet med
motionen får därmed anses redan vara
uppfyllt.
Någon ytterligare
åtgärd finner utskottet ej påkallad och avstyrker därmed motion U807
(s).
I motion U801 (m)
föreslås inrättandet av en juristhögskola i Riga.
Utskottet noterar att diskussioner om att inrätta en
högre utbildning för jurister i Baltikum har pågått under flera år. Ett
avtal om att bilda
Riga Graduate
School of Law (RGSL) upprättades mellan Sveriges och Lettlands regeringar i
juli 1997. Den svenska regeringen beslutade samtidigt
att anvisa 4 miljoner kronor per år för projektets tre
första år, dvs. 12 miljoner kronor.
Utskottet har erfarit att i mars 1998 upprättades RGSL som juridisk
person vid en ceremoni i Riga. Stadgar för högskolan antogs och en
styrelse
tillsattes med Svenska
Institutets generaldirektör som ordförande. Till rektor utsågs professor
emeritus J. Ramberg, Stockholms universitet. Ett
internationellt akademiskt råd har tillsatts.
Utskottet ser mycket positivt på etablerandet
av den juridiska högskolan. Övergången till marknadsekonomi och
integrationen av de baltiska
staterna med EU ställer krav på höjd juridisk kompetensnivå. Det gäller
inte minst internationell rätt, internationell avtalsrätt liksom
primär-
och sekundärrätten inom
EG.
Med vad som ovan anförts
anser utskottet att motionens syfte är tillgodosett. Någon ytterligare
åtgärd finner utskottet ej påkallad och avstyrker
därmed motion U801 (m).
Barns hälsa
I motion
U628 (kd) uppmärksammas att barnens ekonomiska och sociala situation har
försämrats i Central- och Östeuropa. I yrkande 1 begärs åtgärder
mot reklam för tobak och alkohol riktad
mot länder i denna region och i yrkande 2 hjälpinsatser med inriktning på
barn och unga i Sveriges
närområde
som skall finansieras med reservationsmedel från anslaget B 1.
Utskottet delar motionärernas syn att
insatser krävs för att förbättra barns sociala och ekonomiska situation i
de nya demokratierna.
Utskottet kan inledningsvis konstatera att i Sveriges samarbete med
länderna i Central- och Östeuropa utgör social utveckling ett av de
fyra
huvudmålen. Att regeringen
lägger stor vikt vid den sociala utvecklingen framgick av den
särproposition som regeringen lade fram för riksdagen
våren 1998. Särskild tonvikt läggs i propositionen vid
insatser som skall förbättra den sociala situationen och vid barns
situation. Bl.a. framgår
av
propositionen att insatser som avser barn och ungdom återfinns både
som en del i insatser inriktade på utveckling av socialtjänst och
utbildning i socialt arbete och som direkta
insatser. Regeringen förutsåg även ett ökat barnperspektiv inom
områden som utbildning och hälsa.
Utskottet noterar även att Sverige i juni 1998 stod som värd för en
första konferens för ungdomsministrar där riktlinjer för den
framtida
utvecklingen av
ungdomssamarbete i Östersjöregionen lades fast.
När det gäller alkohol- och tobaksreklamens negativa
effekter instämmer utskottet med motionärerna. Lagstiftning mot alkohol-
och tobaksreklam är
emellertid en
intern angelägenhet, vilken länderna själva måste fatta beslut om.
Utskottet kan dock konstatera att inom ramen för det bilaterala
samarbetet arbetar regeringen med förebyggande
åtgärder som skall motverka missbruk av alkohol, tobak och narkotika.
Utskottet finner således att
omfattande åtgärder vidtagits för barnens välfärd inom ramen för
östsamarbetet samt att UD och Sida genomfört
insatser när det gäller att motverka missbruk av alkohol, tobak
och narkotika.
Utskottet anser
att vad som ovan redovisats i allt väsentligt ligger i linje med vad
motionärerna eftersträvar och avstyrker därmed motion U628
(kd) yrkande 1.
I sitt betänkande 1997/98:UU12 uppmärksammade utskottet att
det efter önskemål från riksdagen inom Utrikesdepartementet pågår en
översyn av
barnfrågor i syfte att
utveckla ett systematiskt barnperspektiv i utvecklingssamarbetet. Inom
översynen prioriteras frågor rörande barn med
funktionshinder, barnarbete, barn på institutioner och sexuell
exploatering av barn. Utskottet noterade även att det inom Sida pågår ett
arbete i
syfte att utröna hur
svenska aktörer kan bidra till att förbättra situationen för barn och
ungdom i Central- och Östeuropa.
Utskottet vill även uppmärksamma det viktiga arbete som inletts av
Nordiska rådets närområdesutskott. Våren 1997 tillsattes en
parlamentarisk
arbetsgrupp med
uppdraget att belysa barnens situation i närområdet och att komma med
förslag till nordiska insatser. Bland de förslag som gruppen
lagt fram, kan nämnas skapandet av ett Barnens
Östersjömöte. Avsikten har varit att där låta politiker, organisationer,
myndigheter och forskare
runt
Östersjön mötas, för att sätta barnens situation på den politiska
dagordningen.
Även i nu
föreliggande proposition uppmärksammas att barns situation kräver särskilda
insatser.
Utskottet har även
inhämtat att regeringen till Sida har understrukit vikten av insatser
för att skydda barnen. Inom Sida pågår ett arbete med
landstrategier där behovet av insatser för barn
ytterligare kommer att understrykas.
Slutligen konstaterar utskottet att de insatser som omtalas ovan
finansieras inom ramen för det reguljära samarbetet. Utskottet kan
även
konstatera att mat har sänts
till Murmanskområdet som finansierats inom ramen för det reguljära
samarbetet.
Utskottet finner
därför inte anledning att öronmärka resurser för just detta behov.
Därmed avstyrker utskottet motion U628
(kd) yrkande 2.
I yrkande 3
i samma motion yrkas att Sidas informationsanslag skall användas för att
stimulera svenska kommuner att starta vänortsprojekt med
inriktning på barn och ungdom.
Utskottet kan inledningsvis konstatera att
vänortssamarbetet blir en allt viktigare form för utvecklingssamarbete
mellan Sverige och våra
grannländer.
Utskottet
noterar att Kommunförbundet med statlig finansiering har genomfört en rad
projekt i Estland, Lettland, Litauen Ryssland, Polen och
Ukraina inom ramen för vänortsutbyten.
Utskottet vill framhålla att svenska
insatser via kommuner, län och landsting röner stor uppskattning, i
synnerhet när de leder till konkreta
förbättringar för medborgarna i deras vardagsliv i respektive vänort eller
i vänregionen.
Statliga medel
ställs till förfogande för detta samarbete. Som framgår av
propositionen har stödet till vänortssamarbetet varit centralt och
utskottet har erfarit att regeringen och
Sida satsar på stöd till ett fördjupat vänortssamarbete. Regeringen
framhåller i propositionen att det
decentraliserade samarbetet engagerar 200 av 288 svenska kommuner - vartill
kommer länsstyrelser, landsting och storregioner - och att insatserna
är av betydelse för förbättrad kommunal
och regional demokrati, förvaltning och infrastruktur.
Utskottet menar att det är parterna som ingår i
vänortssamarbetet som bäst kan bedöma vilka insatser som krävs. Ökade
insatser för barn och
ungdom
skulle enligt utskottets mening vara positivt men det ankommer på
parterna att avgöra detta samt finna de rätta formerna och konkreta
ändamålen för insatserna. Medel från det
allmänna anslaget för vänortssamarbetet kan användas för detta syfte.
Utskottet finner således inte
anledning att anvisa särskilda medel för dessa insatser.
Med vad utskottet anfört avstyrks motion U628
(kd) yrkande 3.
Miljöfrågor,
kärnsäkerhet m.m.
Tre motioner
tar upp frågor kring Östersjöns miljö och åtgärder för att förbättra denna.
I motion MJ782 (m) yrkande 14 föreslås ett antal åtgärder
för att förbättra Östersjöns miljö, däribland
anläggningar för att ta hand om spillolja från tankfartyg. I motion U810
(mp) begärs i yrkande 1 en
högre
prioritet för Östersjöns miljö, i yrkande 3 åtgärder mot oljeutsläpp, i
yrkande 4 mottagningsanläggningar för miljöfarligt maskinrumsavfall,
i yrkande 5 att dessa anläggningar skall
kunna användas utan kostnad, i yrkande 6 åtgärder mot orenade utsläpp och
i yrkande 8 rådgivning för att
hjälpa Baltikum och Polen att skapa ett ekologiskt hållbart lantbruk.
Folkpartiet menar i motion
MJ803 (fp) yrkande 7 att den bästa miljöinsatsen Sverige kan göra på lång
sikt är att verka för att Sveriges
grannländer på andra sidan Östersjön blir medlemmar i EU.
Motionärerna menar att det lokala samarbetet mellan vänorter bör
stärkas för att
intensifiera
miljösamarbetet kring Östersjön.
Utskottet delar motionärernas uppfattning som den kommer till uttryck i
motion MJ803 (fp) yrkande 7 att Sverige bör ägna all tänkbar kraft åt
att
underlätta Estlands, Lettlands,
Litauens och Polens inträde i EU, även av miljöskäl.
Utskottet konstaterar att Sveriges insatser för
miljön i Central- och Östeuropa oförändrat av regeringen beräknas uppgå
till 168 miljoner kronor
för år
1999 vilket innebär ett förhöjt anslag i relativa termer. Härutöver kommer
även insatser inom miljöområdet som finansieras av den s.k.
Östersjömiljarden. Utskottet noterar
särskilt att inom miljösamarbetet är stödet till de central- och
östeuropeiska ländernas anpassning till
unionens regelverk på miljöområdet en viktig del.
Angående oljeutsläpp noterar utskottet att vid
HELCOM:s ministermöte våren 1998 antogs en mängd rekommendationer som
syftar till att begränsa
möjligheterna till oljeutsläpp. Utskottet vill framhålla att en av
rekommendationerna omfattar förslaget att avgifter för systemet att samla
upp
spillolja skall ingå i
hamnavgiften för varje fartyg som anlöper en hamn i området.
Utskottet kan konstatera att kommissionen
har arbetat fram ett direktivförslag (KOM 1998:452 slutlig) angående
mottagningsanordningar i hamn för
fartygsgenererat avfall och lastrester från fartyg, vilket skall gälla för
alla hamnar inom gemenskapen. Vissa medlemsländer i HELCOM är även
medlemmar i EU. Utskottet konstaterar
att de rekommendationer som HELCOM antagit legat till grund för dessa
länders agerande gentemot kommissionen
i samband med utarbetandet av direktivet. Utskottet vill framhålla
att det föregående arbetet i HELCOM därigenom har varit av central
betydelse
för utformningen av
direktivet.
Vidare
konstaterar utskottet att HELCOM bedriver ett arbete för att en
långtgående reglering av hamnars mottagning av spillolja kommer att
införas år 2000.
Utskottet kan vidare konstatera att kustbevakningen
nyligen genomfört en insats där man genom mellanstatlig bevakning och
informationsutbyte
lyckades
identifiera och bötfälla skeppare för oljeutsläpp på Östersjön.
Beträffande andra vattenföroreningar vill
utskottet framhålla att Sverige, genom Sida, på grundval av gåvomedel,
stöder de baltiska ländernas
uppbyggnad och installation av vattenreningssystem. I december 1997
invigdes ett reningsverk i Haapsalu i Estland, under våren 1998 stod
ett
reningsverk i Liepaja i
Lettland klart och i december 1998 invigs ett reningsverk i
Klaipeda i Litauen. Utskottet besökte det blivande
reningsverket i Kaunas under en utskottsresa till Litauen
under 1998. Insatser för förbättrad vattenrening pågår även i
Kaliningrad och i S:t
Petersburgsområdet.
De ovan
nämnda åtgärderna sker inom ramen för Åtgärdsprogrammet för Östersjöområdet
inom vilket de 132 största föroreningskällorna identifierats.
Utskottet har inhämtat att HELCOM
kommer att anta kriterier för nya särskilda problemområden som kommer att
föras upp på listan av de 132
problemområden som identifierades i det ursprungliga programmet 1992.
Utskottet menar att det under de kommande åren finns ett behov av en
viss
förskjutning till fördel för
åtgärder riktade mot industriella föroreningskällor. Det behövs även
initiativ för att kunna åtgärda en större mängd
kommunala utsläpp.
Vidare är det som motionärerna framhåller allt viktigare att åtgärda
utsläpp från jordbruket. Utskottet kan konstatera att inom ramen
för
miljöhandlingsprogrammet Baltic
21 pågår intensiva mellanstatliga diskussioner angående
jordbrukssektorn.
Utskottet
delar motionärernas uppfattning att det är viktigt att komma åt problemet
med oljeutsläpp och andra föroreningar i Östersjön och kan
konstatera att ett antal insatser i den riktningen
har initierats.
Som utskottet
framhållit tidigare i detta betänkande blir vänortssamarbetet en allt
viktigare form för utvecklingssamarbete för Sveriges och EU:s
samarbete med länderna på andra sidan Östersjön.
Utskottet har inhämtat att miljöfrågor, förutom demokratiutveckling, är det
vanligaste samarbets-
området.
Avfallshantering och rening av dricks- och avloppsvatten har genomförts
som lokalt miljösamarbete inom ramen för vänortssamarbetet. Ett
särskilt anslag för miljöinvesteringar
uppgående till en miljon kronor har stått till sektorns förfogande och
främst utnyttjats för genomförande
av lokala Agenda 21-program.
Med vad som ovan anförts anser utskottet att motionerna U810 (mp)
yrkandena 1, 3-6 och 8, MJ782 (m) yrkande 14 samt MJ803 (fp) yrkande 7
är
besvarade.
I motion MJ804 (v) yrkande 5 anförs att unionens
program för att stödja utvecklingen i Östeuropa skall främja utvecklingen
av ett ekologiskt
uthålligt
samhälle.
Utskottet
konstaterar inledningsvis att utgångspunkten för det svenska miljöarbetet
inom EU och särskilt vad gäller samarbetet med Central- och
Östeuropa är att skapa ett ekologiskt uthålligt
samhälle. Utskottet vill i detta sammanhang även erinra om att detta är
ett av de huvudmål för
östsamarbetet som fastställts av riksdagen.
Detta kommer även till uttryck i förhandlingsarbetet i
Europeiska unionens ministerråd. Utskottet har inhämtat att när det
gällde det stöd som
skall gå till
kandidatländerna från år 2000 har Sverige varit det land som främst verkat
för att miljöaspekterna skall beaktas. Särskilt kan
framhållas förslaget till ett program för
strukturomvandling, inriktat på stöd till miljö- och
infrastrukturinvesteringar inom transportsektorn,
där Sverige fått gehör för skrivningar med innebörden att
hälften av stödet skall gå till miljöprojekt.
Utskottet noterar vidare att vid projekt finansierade av
Europeiska investeringsbanken görs alltid miljökonsekvensbedömningar.
Enligt utskottets
bedömning är
detta ett värdefullt inslag i bankens projektberedning, vilken lägger
grunden för en god måluppfyllnad vad gäller miljön.
Utskottet betraktar därmed motion MJ804 (v) yrkande 5
besvarad.
Ett flertal motioner
tar upp frågor kring kärnsäkerhet och risken för radioaktiva föroreningar.
I motion MJ782 (m) yrkande 15 begärs en översyn av
stödet till kärnsäkerhet i Östersjöområdet och i motion
U810 (mp) yrkande 7 att svenska initiativ skall tas för att minska den
radioaktiva
föroreningen av
Östersjön. Miljöpartiet begär i motion U210 (mp) yrkande 15 ett
tillkännagivande om vad som anförs i motionen om samarbete med
Central- och Östeuropa och i yrkande 16 i
samma motion ett saneringsprogram för det radioaktiva avfallet i Murmansk.
Även motion U803 (m) tar upp
de
miljöproblem som finns i Sveriges närområde med särskild betoning på
obearbetat kärnavfall på Kolahalvön.
Som regeringen framhåller i propositionen har under perioden
1992-1998 301 miljoner kronor anslagits till kärnsäkerhetsprogrammet.
Huvuddelen av
dessa medel, ca
275 miljoner kronor har använts till åtgärder vid kärnkraftverket Ignalina
och den litauiska kärnsäkerhetsmyndigheten. Övriga
medel har allokerats till kärnkraftssäkerhet i Ryssland.
Till strålskyddsprogrammet har ca 79 miljoner kronor fördelats under
perioden 1992-1997.
Till
kärnämneskontrollen har sammantaget anslagits 35,6 miljoner kronor.
I propositionen redovisar
regeringen att en utvärdering av de svenska kärnkraftssäkerhets-,
strålskydds- och kärnämneskontrollprogrammen har
genomförts. Utredarens övergripande slutsats är att programmet
dels har haft en lämplig inriktning, dels har genomförts på ett bra sätt.
Utredaren
konstaterar vidare att
det fortfarande finns angelägna behov inom kärnsäkerhet, strålskydd och
kärnämneskontroll som inte är tillgodosedda eller
som ännu under några år behöver fortsatt stöd eller
uppföljning. Utredaren rekommenderar därför att stödet bör fortsätta.
Utredaren finner att den
stödnivå
programmet har haft är rimligt avvägd för ett ambitiöst bilateralt
samarbetsprogram men att flernationell finansiering är nödvändig för
de större materiella projekten.
Regeringen redovisar i
propositionen att den i allt väsentligt delar utredarens uppfattningar.
Regeringen föreslår i propositionen att
verksamheten framdeles skall koncentreras till åtgärder avseende
kärnsäkerhet, hantering av kärnavfall och strålskydd avseende
kärnteknisk
verksamhet.
Utskottet vill för sin del anföra att de
insatser som gjorts vid kärnkraftverken i Litauen och Ryssland medfört att
dessa i dag kan drivas med en
högre
grad av säkerhet än tidigare. Utskottet kan dock, liksom motionärerna,
konstatera att det finns behov av fortsatta insatser inkluderande
reaktorsäkerhet med avseende på
säkerhetskultur och stöd till säkerhetsmyndigheterna.
Utskottet har inhämtat att när det gäller ökad
säkerhet vid hantering av använt kärnbränsle och radioaktivt avfall, först
och främst i nordvästra
Ryssland,
deltar Sverige tillsammans med bl.a. övriga nordiska länder i det ökade
internationella engagemanget för ökad säkerhet. Detta engagemang
är förankrat i IAEA:s särskilda kontaktgrupp
för internationella kärnavfallsfrågor som de nordiska länderna tog
initiativ till 1995. Utskottet har
erfarit att en central målsättning är att initiera åtgärder för att
minska riskerna från använt kärnbränsle och radioaktivt nedfall som
förvaras
ombord på ryska atomdrivna
fartyg och servicefartyg i nordvästra Ryssland.
För budgetåret 1999 anger regeringen i propositionen
att det svenska kärnsäkerhetsprogrammet skall bidra till att uppenbara
säkerhetsrisker tas
om hand vad
gäller reaktorer som av energibalansskäl inte omedelbart kan stängas samt
att stärka de oberoende säkerhetsmyndigheterna. Vad gäller
kärnavfall avser regeringen att ge det svenska
engagemanget i samarbetet med Ryssland ökad prioritet.
Utskottet har inhämtat att regeringen
beräknar anslå 55 miljoner kronor för budgetåret 1999 för
samarbete på kärnsäkerhets- och
strålskyddsområdet.
Utskottet
välkomnar regeringens ställningstaganden vad gäller kärnsäkerhet,
strålskydd, kärnämneskontroll och kärnavfallshantering och finner att
det som motionärerna bakom de olika
motionerna önskar uppnå i allt väsentligt ryms inom samarbetet med Central-
och Östeuropa.
Med vad som
ovan anförts anser utskottet att motionerna U210 (mp) yrkandena 15 och 16,
U803 (m), U810 (mp) yrkande 7 samt MJ782 (m) yrkande 15 är
besvarade.
Utskottet har tidigare i detta betänkande godkänt regeringens förslag
till anslagsbelopp inom utgiftsområde 7 Internationellt bistånd och
anser
att den av regeringen
redovisade fördelningen av medel under anslaget B 1 är lämplig.
B 2 Avsättning för förlustrisker avseende
garantier för finansiellt stöd och exportgarantier
Propositionen (avsnitt B 2 s. 65-67)
Länderna i Central- och Östeuropa har behov av
finansiellt stöd för att påskynda reformprocessen. Detta kan bl.a. avse
betalningsbalansstöd eller
exportkreditgarantier till vissa länder i Central- och Östeuropa. Medel
avsätts för att täcka eventuella skadeförluster.
Regeringen föreslår att den bemyndigas att under
budgetåret 1999 ikläda staten betalningsansvar i form av statsgarantier
för finansiellt stöd
till
Central- och Östeuropa till ett belopp om högst 150 miljoner kronor. För
eventuella skadeförluster avsätts 10 %, i något fall 15 %, av den
utestående skulden. Regeringen föreslår inte
några ytterligare avsättningar för år 1999.
Regeringen föreslår vidare att den bemyndigas att ikläda
staten betalningsansvar i form av statsgarantier för
exportkreditgarantigivning för
vissa länder i Central- och Östeuropa till ett belopp om högst 500 000
000 kr utöver tidigare medgivet belopp. Regeringen har sedan 1993
avsatt
400 miljoner kronor för
eventuella skadeförluster. Av de hittills gjorda avsättningarna har 37
miljoner kronor utbetalats för skadeförluster. För
att täcka eventuella ytterligare skadeförluster föreslår
regeringen att en avsättning sker med 6 miljoner kronor under 1999.
Motionen
I partimotion MJ224 (kd) yrkande 21 anförs att det
är nödvändigt att underlätta den svåra situationen för Sveriges
svinköttsproducenter.
Motionärerna
framhåller att i Ryssland råder stor brist på livsmedel samtidigt som
det är problem med att få avsättning för svenskt fläskkött.
Därför föreslår motionärerna att 30 000 000 kr
avsätts i exportkreditgarantier för fläskköttsexport till Ryssland.
Utskottets överväganden
Utskottet kan inledningsvis konstatera
att Exportkreditnämnden (EKN) har till uppgift att genom utfärdande av
garantier främja svensk export.
Utskottet har inhämtat att EKN fastställer sin policy vad gäller olika
länder, bl.a. om garantier skall utfärdas över huvud taget, hur hög
premien skall vara, övriga villkor
etc.
Vad gäller de
baltiska staterna och Ryssland kan EKN utfärda garantier både inom
den ordinarie verksamheten och inom en särskild
exportkreditgarantiram där risktagandet kan vara något
högre. I båda formerna är den policy vad gäller Ryssland som EKN fastlagt
hösten 1998 att
endast bevilja
garantier för kredittider upp till 180 dagar, vilket även gäller
livsmedelsprodukter.
Utskottet vill anföra att inom dessa ramar finns således möjlighet för
berörda företag att ansöka om exportkreditgarantier för
fläskköttsexport
till Ryssland.
Utskottet ser således ingen anledning att öronmärka medel för det särskilda
ändamål som motionärerna önskar, eftersom det finns
möjligheter att söka stöd inom det etablerade
systemet. Det ankommer dock på det enskilda företaget att agera när en
möjlighet till exportaffär
öppnar
sig.
Utskottet avstyrker
därmed motion MJ224 (kd) yrkande 21.
Utskottet finner det vara viktigt att EKN kan lämna exportkreditgarantier
till vissa länder i Central- och Östeuropa
samt även att det är värdefullt att visst finansiellt stöd kan ges till
länder som söker internationell finansiering av
projekt. Regeringens yrkandena 4 och 6 tillstyrks därmed.
Hemställan
Verksamheten
1. beträffande de övergripande målen och en biståndspolitisk
utredning
att riksdagen förklarar motionerna 1998/99:U203
yrkande 1, 1998/99:U210 yrkande 1 samt 1998/99:U212 yrkande 2 besvarade med
vad utskottet anfört,
res. 1 (m, fp)
res. 2 (mp)
2. beträffande oberoendemålet
att riksdagen avslår motion 1998/99:U203 yrkande 6,
3. beträffande de biståndspolitiska målen
att riksdagen med avslag på motionerna
1998/99:U203 yrkande 2 samt 1998/99:U205 yrkandena 1 och 2 förklarar
motion 1998/99:U203 yrkande 16 besvarad med
vad utskottet anfört,
res. 3 (m)
res. 4 (fp)
4. beträffande biståndsramen och enprocentsmålet
att riksdagen med bifall till yrkande 1 i proposition
1998/99:1, volym 4, utgiftsområde 7, avslår motionerna 1998/99:U203
yrkande 26, 1998/99:U204
yrkandena 2 och 8,
1998/99:U206 yrkande 1, 1998/99:U210 yrkande 18 samt 1998/99:U212 yrkande
3,
res. 5 (v)
res. 6 (kd)
res. 7 (c)
res. 8 (fp)
res. 9 (mp)
Anslag och
utfästelser
5. beträffande anslagen
under utgiftsområde 7 Internationellt bistånd för budgetåret 1999
att riksdagen med bifall till proposition
1998/99:1, volym 4, utgiftsområde 7 yrkande 7, och med avslag på motionerna
1998/99:U203 yrkandena 9 och 11,
båda i
berörd del, och yrkandena 27 och 28, 1998/99:U204 yrkandena 1 och 3-7,
1998/99:U206 yrkande 14, 1998/99:U212 yrkande 1, 1998/99:U213 yrkandena
2-4,
1998/99:U802 yrkande 2 i berörd
del, 1998/99:Fi210 yrkande 7 och 1998/99:Fi211 yrkande 11 förklarar
motionerna 1998/99:U203 yrkande 9 i berörd del och
1998/99:U210 yrkande 7 besvarade med vad utskottet anfört, och för
budgetåret 1999 under utgiftsområde 7 Internationellt bistånd anvisar
anslag enligt
utskottets förslag i bilaga 1
till betänkandet,
6. beträffande
utfästelser och åtaganden avseende multi- och bilateralt
utvecklingssamarbete
att riksdagen
med bifall till yrkande 2 i proposition 1998/99:1, volym 4, utgiftsområde
7, avslår motion 1998/99:U203 yrkande 15 i berörd del,
Multilateralt utvecklingssamarbete
7. beträffande UNDP:s samordningsansvar inom
FN-familjen
att riksdagen förklarar
motion 1998/99:U204 yrkande 9 besvarad med vad utskottet anfört,
8. beträffande stöd via FN och Bretton
Woods-institutionerna
att riksdagen
förklarar motionerna 1998/99:U205 yrkande 4 och 1998/99:U210 yrkande 12
besvarade med vad utskottet anfört,
9. beträffande inriktningen av EU:s bistånd
att riksdagen förklarar motionerna 1998/99:U203 yrkande 18,
1998/99:U210 yrkandena 6 och 14 samt 1998/99:U509 yrkande 14
besvarade med vad utskottet
anfört,
Bilateralt utvecklingssamarbete
10. beträffande en ändrad
anslagsstruktur
att riksdagen avslår
motionerna 1998/98:U205 yrkande 10, 1998/99:U206 yrkande 13 samt
1998/99:U213 yrkande 1,
res. 10 (m)
res. 11 (kd)
11. beträffande en probleminriktad anslagsstruktur
att riksdagen avslår motion 1998/99:U204
yrkande 10,
res. 12 (m, c)
12. beträffande krediter och garantier
att riksdagen bifaller yrkande 3 i
proposition 1998/99:1, volym 4, utgiftsområde 7,
Verksamhetsgrenar
13. beträffande främjandet av demokratiska och mänskliga
rättigheter
att riksdagen förklarar
motionerna 1998/99:U203 yrkandena 3, 5 och 8 samt 1998/99:U212 yrkande 4
besvarade med vad utskottet anfört,
14. beträffande bistånd till diktaturer och länder som kränker de
mänskliga rättigheterna
att
riksdagen avslår motionerna 1998/99:U203 yrkande 4, 1998/99:U210 yrkande 8
och 1998/99:U602 yrkande 4,
res. 13 (m)
res. 14 (fp)
15. beträffande demokrati och mänskliga rättigheter i
utvecklingssamarbetet
att riksdagen
förklarar motionerna 1998/99:U203 yrkande 12, 1998/99:U204 yrkande 11 i
berörd del samt 1998/99:U206 yrkande 4 besvarade med vad utskottet
anfört,
16. beträffande redogörelse för de mänskliga rättigheterna i
mottagarländerna
att riksdagen med
anledning av motionerna 1998/99:U203 yrkande 13, 1998/99:U204 yrkande 11 i
berörd del och 1998/99:U602 yrkande 3 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
17. beträffande befolknings- och hälsofrågor
m.m.
att riksdagen förklarar
motionerna 1998/99:U203 yrkandena 10 och 11 i berörd del, 15 i berörd del
och 20, 1998/99:U204 yrkande 12, 1998/99:U206 yrkande 2,
1998/99:U209, 1998/99:U210 yrkande 11, 1998/99:U212 yrkande 5,
1998/99:U620 yrkande 2 och 1998/99:A810 yrkande 28 besvarade med vad
utskottet anfört,
18. beträffande de handikappades situation
att
riksdagen förklarar motionerna 1998/99:U203 yrkande 14, 1998/99:U206
yrkande 10 och 1998/99:U212 yrkande 6 besvarade med vad utskottet
anfört,
19. beträffande
näringslivets roll
att riksdagen
förklarar motion 1998/99:U206 yrkandena 6 och 7 besvarad med vad utskottet
anfört,
20. beträffande
informationsteknikens roll i demokratibiståndet
att riksdagen förklarar motion 1998/99:K231 yrkande 1 besvarad
med vad utskottet anfört,
21.beträffande världens vattenförsörjning m.m.
att riksdagen förklarar motionerna 1998/99:U206 yrkande 3 och
1998/99:U210 yrkandena 2-5 besvarade med vad utskottet anfört,
res. 15 (mp)
22. beträffande arbetsförhållanden i u-länders exportföretag och
förslag om "rättvisemärkning"
att
riksdagen förklarar motion 1998/99:U210 yrkandena 9 och 10 besvarad med vad
utskottet anfört,
23. beträffande
skadorna på världshavens korallrev
att riksdagen förklarar motion 1998/98:U201 yrkande 1 besvarad med vad
utskottet anfört,
24. beträffande
u-ländernas skuldsanering och Världsbankens roll
att riksdagen förklarar motionerna 1998/99:U202 yrkandena
1-5, 1998/99:U205 yrkande 6, 1998/99:U206 yrkande 5 och 1998/99:U210
yrkande 13 besvarade med
vad utskottet
anfört,
res. 16 (m)
25. beträffande snedvridningen av u-ländernas
ekonomier
att riksdagen förklarar
motion 1998/99:U203 yrkandena 19 och 25 besvarad med vad utskottet
anfört,
26. beträffande minskning
av bistånd vid stora kapitalflöden
att riksdagen avslår motion 1998/99:U205 yrkande 7,
res. 17 (m)
27.beträffande biståndets procentandel av u-ländernas BNP
att riksdagen avslår motion 1998/99:U205 yrkande 8,
res. 18 (m)
28. beträffande triangelsamarbete
att riksdagen förklarar motion 1998/99:U205 yrkande 9 besvarad med
vad utskottet anfört,
29. beträffande
socio-ekonomiska effekter för flykting- och migrationsströmmar
att riksdagen förklarar motion 1998/99:U203
yrkande 17 besvarad med vad utskottet anfört,
30. beträffande stöd till enskilda organisationers
utvecklingssamarbete
att riksdagen
avslår motionerna 1998/99:U205 yrkande 5 och 1998/99:U206 yrkande 9,
res. 19 (m)
Afrika
31. beträffande
biståndsberoendet i Afrika
att
riksdagen förklarar motion 1998/99:U203 yrkandena 21 och 23 besvarad med
vad utskottet anfört,
32. beträffande bistånd till Guinea-Bissau
att riksdagen förklarar motion 1998/99:U212 yrkande 7 besvarad med vad
utskottet anfört,
33. beträffande
bistånd till Västsahara och Polisarios representation i Sverige
att riksdagen avslår motion 1998/99:U610
yrkandena 2 och 3,
Asien
34. beträffande bistånd till
Indien
att riksdagen förklarar
motion 1998/99:U212 yrkande 8 besvarad med vad utskottet anfört,
35. beträffande bistånd till Östtimor
att riksdagen avslår motion 1998/99:U618
yrkande 4,
res. 20 (v, kd, fp, mp)
36. beträffande bistånd till
Kambodja
att riksdagen med avslag på
motion 1998/99:U630 yrkande 3 förklarar motion 1998/99:U630 yrkandena 2 och
9 besvarad med vad utskottet anfört,
37. beträffande bistånd till Mongoliet
att riksdagen förklarar motion 1998/99:U608 besvarad med vad
utskottet anfört,
Latinamerika
38. beträffande
bistånd till Cuba
att riksdagen
med avslag på motionerna 1998/99:U203 yrkande 22 och 1998/99:U604 yrkande 5
förklarar motion 1998/99:U604 yrkandena 3 och 4 besvarad med vad
utskottet anfört,
res. 21 (fp)
39. beträffande
bistånd till Guatemala
att
riksdagen förklarar motion 1998/99:U609 yrkandena 3 och 4 besvarad med vad
utskottet anfört,
Europa
40. beträffande EU:s bistånd till
Turkiet
att riksdagen förklarar
motion 1998/99:U623 yrkandena 7 och 8 besvarad med vad utskottet
anfört,
Biståndsförvaltning
41. beträffande
administration av biståndet m.m.
att riksdagen förklarar motionerna 1998/99:U205 yrkandena 11 och 12 samt
1998/99:U206 yrkande 8 besvarade med vad utskottet anfört,
res. 22 (m)
42.beträffande utvärdering och uppföljning
att riksdagen förklarar motion 1998/99:U206 yrkande 12 besvarad med
vad utskottet anfört,
res. 23 (m, kd)
43. beträffande
anslagsstrukturen
att riksdagen
förklarar motion 1998/99:U210 yrkande 17 besvarad med vad utskottet
anfört,
res. 24 (mp)
Öst
44.beträffande östsamarbetets inriktning
att riksdagen förklarar motionerna 1998/99:U204 yrkande 13 och
1998/99:U806 yrkande 2 besvarade med vad utskottet anfört,
45. beträffande utfästelser under budgetåret
1999
att riksdagen bifaller yrkande
5 i proposition 1998/99:1, volym 4, utgiftsområde 7,
46. beträffande inriktningen av biståndssamarbetet med
Ryssland
att riksdagen förklarar
motionerna 1998/99:U203 yrkande 24 och 1998/99:U204 yrkande 14 besvarade
med vad utskottet anfört,
47.beträffande bildandet av ett Barentsinstitut
att riksdagen förklarar motion 1998/99:U809 besvarad med vad
utskottet anfört,
48. beträffande
anslaget Samarbete och utveckling i Östersjöregionen
att riksdagen avslår motion 1998/99:U802 yrkande 2
(delvis),
res. 25 (m)
49. beträffande administrationen av
östsamarbetet
att riksdagen avslår
motion 1998/99:U806 yrkande 3,
res. 26 (m)
50. beträffande
IT-infrastruktur mellan länderna runt Östersjön
att riksdagen avslår motion 1998/99:U804,
51. beträffande infrastruktur i Östersjöregionen
att riksdagen avslår motion
1998/99:U807,
52. beträffande
juridikhögskola i Riga
att
riksdagen avslår motion 1998/99:U801,
53. beträffande insatser för barn inom östsamarbetet
att riksdagen avslår motion 1998/99:U628 yrkandena
1-3,
res. 27 (kd, fp)
54. beträffande åtgärder för att förbättra
Östersjöns miljö
att riksdagen
förklarar motionerna 1998/99:U810 yrkandena 1, 3-6 och 8, 1998/99:MJ782
yrkande 14 samt 1998/99:MJ803 yrkande 7 besvarade med vad utskottet
anfört,
55.beträffande miljöfrågorna i östsamarbetet
att riksdagen förklarar motion 1998/99:MJ804 yrkande 5 besvarad med
vad utskott anfört,
56. beträffande
kärnsäkerhet och radioaktivt avfall
att riksdagen förklarar motionerna 1998/99:U210 yrkandena 15 och 16,
1998/99:U803, 1998/99:U810 yrkande 7 samt 1998/99:MJ782 yrkande 15
besvarade med vad
utskottet anfört,
res. 28 (mp)
57. beträffande exportkreditgarantier för fläskköttsexport
att riksdagen med bifall till yrkandena
4 och 6 i proposition 1998/99:1, volym 4, utgiftsområde 7, avslår motion
1998/99:MJ224 yrkande 21.
Stockholm den 26 november 1998
På utrikesutskottets vägnar
Viola
Furubjelke
I beslutet har
deltagit: Viola Furubjelke (s), Göran Lennmarker (m), Sören Lekberg
(s), Berndt Ekholm (s), Lars Ohly (v), Ingrid Näslund (kd),
Bertil Persson (m), Urban Ahlin (s), Liselotte Wågö
(m), Carina Hägg (s), Agneta Brendt (s), Murad Artin (v), Jan Erik Ågren
(kd), Sten Tolgfors
(m), Marianne
Samuelsson (mp), Marianne Andersson (c) och Karl-Göran Biörsmark (fp).
Reservationer
1. De övergripande målen och en
biståndspolitisk utredning (mom. 1)
Göran Lennmarker, Bertil Persson, Liselotte Wågö, Sten Tolgfors (alla
m) och Karl-Göran Biörsmark (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 18 börjar med
"Utskottet har tidigare" och på s. 19 slutar med "U212 (v)
yrkande 2 besvarade."
bort ha
följande lydelse:
Enigheten
kring de svenska biståndsmålen rörande resurstillväxt, ekonomisk och
social utveckling, ekonomisk och politisk självständighet,
demokratisk samhällsutveckling, miljömålet samt
jämställdhetsmålet har varit stor. Risken är att denna enighet uppnåtts på
tydlighetens bekostnad.
En studie
från utvärderingssekretariatet SAU om den svenska biståndspolitikens
rationalitet varnade för att en stark strävan efter konsensus kan
ha bidragit till att göra biståndet sämre än
det annars kunde ha blivit.
Inom Sida bedrivs inom olika biståndsområden ett värdefullt analysarbete av
biståndets roll, uppgifter och resultat. Det är hög tid att denna typ
av utredningsarbete också hanteras på
politisk nivå. Utskottet vill därför förorda att en bred u-landspolitisk
utredning tillsätts i enlighet med
det förslag som framförs i motion U203 (fp).
Mot denna bakgrund samt med hjälp av de erfarenheter vi nu
har av över 35 års offentligt utvecklingsarbete bör den utredning utskottet
föreslår
på nytt pröva de
biståndspolitiska målen. Utskottet menar att det är en angelägen uppgift
att nu överväga vilken styrande verkan biståndsmålen bör
och kan ha. Detta bör ges regeringen till känna.
Utredningen bör få en bred
inriktning och behandla Sveriges samlade relationer med u-länderna samt
prioritera innehåll och kvalitet i det
biståndspolitiska förändringsarbetet. Detta bör ges regeringen till
känna.
Därmed tillstyrker
utskottet motion U203 (fp) yrkande 1. Vidare bör regeringen med
anledning av motionerna U210 (mp) yrkande 1 och U212 (v)
yrkande 2 ges till känna vad utskottet anfört.
dels att utskottets hemställan
under 1 bort ha följande lydelse:
1.
beträffande de övergripande målen och en biståndspolitisk utredning
att riksdagen med bifall till motion
1998/99:U203 yrkande 1 och med anledning av motionerna 1998/99:U210
yrkande 1 och 1998/99:U212 yrkande 2 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
2. De övergripande målen och en biståndspolitisk
utredning (mom. 1)
Marianne
Samuelsson (mp) anser
dels
att den del av utskottets yttrande som på s. 18 börjar med "Utskottet
har tidigare" och på s. 19 slutar med "U212 (v) yrkande 2."
bort ha
följande lydelse:
Sveriges bistånd behövs för att bekämpa
fattigdom, undanröja krigsrisker och lidande, förebygga flykt, förhindra
miljökatastrofer etc., allt i
syfte att människors livschanser skall öka.
Utskottet anser att de biståndspolitiska målen
blivit alltmer trubbiga som instrument eftersom deras antal ökat.
Att ange att
fattigdomsbekämpningen är ett överordnat mål framstår som missvisande
då t.ex. miljöåtgärder och konflikthantering fått ökad betydelse. Det
är
viktigt att utvecklingsländerna
ges större möjligheter att utvecklas efter sina egna förutsättningar
och traditioner och i en takt som gör att
människor inte känner sig utanför och främmande inför de förändringar
som sker. Det är också en förutsättning för att demokratin skall
kunna
utvecklas i u-länderna.
Mot denna bakgrund samt med hjälp
av de erfarenheter vi nu har av över 30 års offentligt utvecklingsarbete
bör de biståndspolitiska målen på nytt
prövas. Utskottet menar att det är en angelägen uppgift att nu överväga
vilken styrande verkan biståndsmålen bör och kan ha.
Därmed tillstyrker utskottet motion U210 (mp)
yrkande 1. Vidare bör regeringen med anledning av motionerna U203 (fp)
yrkande 1 och U212 (v)
yrkande
2 ges till känna vad utskottet anfört.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande
lydelse:
1. beträffande de övergripande
målen och en biståndspolitisk utredning
att riksdagen med bifall till motion 1998/99:U210 yrkande 1 och med
anledning av motionerna 1998/99:U203 yrkande 1 och 1998/99:U212 yrkande 2
som sin mening
ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
3. De
biståndspolitiska målen (mom. 3)
Göran Lennmarker, Bertil Persson, Liselotte Wågö och Sten Tolgfors (alla
m) anser
dels att den del av
utskottets yttrande som på s. 19 börjar med "Utskottet vidhåller
ovan" och på s. 19 slutar med "vad utskottet anfört." bort
ha
följande lydelse:
I motion U205 (m) yrkandena 1 och 2
anförs dels att det övergripande målet för biståndet skall vara att främja
en uthållig tillväxt som leder
till
en snabb utrotning av fattigdomen, dels att bl.a. demokrati och
respekt för mänskliga rättigheter skall vara centrala målsättningar i
samarbetet med biståndsländer. Utskottet
instämmer i uppfattningen att tillväxt är en grundförutsättning för
fattigdomsavvecklingen i tredje
världen. Ett sådant mål låter sig inte mätas genom att studera hur stor
andel av Sveriges BNP som avsätts till bistånd utan mäts bäst genom
att
studera hur många människor i
Sveriges samarbetsländer som uppnår en dräglig levnadsnivå.
Erfarenheter från länder som relativt
nyligen utrotat fattigdomen visar att en sådan utveckling är möjlig att
genomföra inom en generation och
med initialt ytterst begränsade medel. Förutsättningen är givetvis att en
snabb ekonomisk tillväxt gör det möjligt för befolkningen att försörja
sig på ett effektivare och mindre
resursslösande sätt. Hög ekonomisk tillväxt är ett säkert tecken på
att naturresurser tas till vara på ett
effektivt och resurssnålt sätt. Med tillväxten lönar sig också
investeringar i humankapital i allt större utsträckning.
Utskottet vill vidare framhålla följande.
Förutsättningar för ekonomisk tillväxt är förekomsten av ekonomisk
frihet, vilket inkluderar
individuell frihet, äganderätt, fri företagsamhet, en rättsstat,
grundläggande utbildning och hälsovård samt viss fysisk
infrastruktur. Det
svenska
biståndet bör därför inriktas på de faktorer som krävs för en snabb
ekonomisk tillväxt och därur följande utrotande av fattigdomen.
Demokrati, respekt för mänskliga rättigheter
och jämställdhet är andra nödvändiga förutsättningar för utvecklingen.
Detta bör ges regeringen till
känna.
Utskottet instämmer
också i uppfattningen att det är viktigt att främja god miljö genom
internationellt samarbete. Härvidlag har de rikare
länderna en betydande moralisk skyldighet. Vidare vill
utskottet i likhet med motionärerna framhålla värdet av tekniköverföring
med miljöanpassad
teknik.
Med vad som ovan anförts tillstyrker
utskottet motion U205 (m) yrkandena 1 och 2 samt anser motion U203 (fp)
yrkandena 2 och 16 besvarad med vad
utskottet anfört.
dels att
utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:
3. beträffande de biståndspolitiska målen
att riksdagen med bifall till motion 1998/99:U205
yrkandena 1 och 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört samt förklarar motion
1998/99:U203
yrkandena 2 och 16 besvarad med vad utskottet anfört,
4. De biståndspolitiska målen (mom. 3)
Karl-Göran Biörsmark (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som
på s. 19 börjar med "Utskottet konstaterar vidare" och på s. 19
slutar med "vad utskottet anfört."
bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att de biståndspolitiska målen blivit alltmer
trubbiga instrument allteftersom deras antal ökat. Utskottet anser att man
bör
överväga att stryka det s.k.
oberoendemålet, dvs. målet om "ekonomisk och politisk
självständighet". I formell mening är det självklart att u-
länder liksom andra länder skall vara
ekonomiskt och politiskt självständiga, men detta mål kan inte nås med
bistånd utan genom att av
världssamfundet accepterade folkrättsliga regler upprätthålls.
De u-länder som har fört en utåtvänd
politik har klarat sig klart bättre än de som fört en inåtvänd politik.
Det har exempelvis konstaterats att
under åren 1983-1989 hade starkt utåtvända länder en BNP-tillväxt på 7,7 %
mot 2,2 % för starkt inåtvända.
Utskottet anser vidare att huvudmål för utvecklingssamarbetet är att
de fattiga länderna skall integreras i en världsekonomi där frihandel
och
företagsinvesteringar är
centrala drivkrafter för utveckling. Protektionism i alla sina former
skall bekämpas. Handelns betydelse som
utvecklingsmotor måste betonas långt starkare än vad som
traditionellt skett i svensk debatt.
Som medlem i EU skall Sverige driva på för en liberal europeisk
teko- och jordbrukspolitik. Nästa steg i arbetet på att
liberalisera
världshandeln bör tas
snarast möjligt. Då måste hänsynen till u-länderna väga ännu tyngre än
hittills. I detta perspektiv anser utskottet att det
svenska biståndets gamla oberoendemål inte längre är en
tillgång utan riskerar att snarare vara ett hinder för fortsatt utveckling.
Långt efter
att de nya staterna
vunnit självständighet i formell mening betonades relationerna mellan
u-länderna och de gamla kolonialmakterna, särskilt inom
den s.k. beroendeskolan. Strävandena efter en brytning
med västerländsk ekonomi och civilisation idealiserades. I de länder där
denna inriktning
prövades blev
resultatet inte oberoende utan snarare biståndsberoende. Oberoendemålet
riskerar i dag att skapa oklarhet kring synen på u-länderna
och världsekonomin. Mot denna bakgrund anser
utskottet att oberoendemålet bör granskas. Det bör då övervägas om detta
mål helt kan strykas.
Detta
bör ges regeringen till känna.
Utskottet vill också framhålla följande. Länge utgjorde biståndets
demokratimål en dekoration snarare än ett mål med substans.
Demokratimålets
långsiktiga
karaktär betonades till den grad att några krav på praktiska resultat i
form av ökad pluralism knappast ställdes. Enpartisystem
ursäktades. Det antyddes att politisk frihet inte
hade någon vidare relevans för fattiga länders utveckling. Regleringar
och centralstyrning
ansågs näst
intill nödvändiga för den resursmobilisering som skulle lyfta u-länderna ur
deras armod.
Världen står i
dag inför en historisk chans. Land efter land söker sig mot demokrati. Då
är det Sveriges skyldighet att bistå. Utskottet anser
att detta inte skall ske genom en värderingsfri
förståelse för den utvecklingsväg länderna väljer utan genom att hjälpa dem
som står för mänskliga
rättigheter
och demokrati. Demokrati är den enda styrelseform som garanterar att de
flesta medborgares intressen tas till vara och att politiska
ledare kan avsättas genom öppna och fria val.
Utskottet vill vidare framhålla att om det svenska biståndet mot fattigdom,
ökad rättvisa och mot
krigshot
skall få bestående effekter krävs det att det ges i en demokratisk
atmosfär. Av dessa skäl bör demokratimålet bli överordnat delmålen
inom biståndspolitiken.
Detta bör ges regeringen till känna.
Med tillstyrkande av motion U203 (fp)
yrkande 2 anser utskottet motionerna U203 (fp) yrkandena 6 och 16 och U205
(m) yrkandena 1 och 2 besvarade.
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:
3. beträffande de biståndspolitiska målen
att riksdagen med bifall till motion
1998/99:U203 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört samt förklarar motionerna
1998/99:U203 yrkandena 6 och 16 och 1998/99:U205 yrkandena 1 och 2
besvarade med vad utskottet anfört,
5. Biståndsramen och enprocentsmålet (mom. 4)
Lars Ohly och Murad Artin (båda v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s.
22 börjar med "Utskottet välkomnar därför" och på s. 22 slutar med
"U212 (v) yrkande 3." bort ha
följande lydelse:
Det är
utskottets mening att Sverige snarast bör återgå till enprocentsmålet och
att man i detta syfte uppdrar åt regeringen att utforma och för
riksdagen redovisa en planerad återgång till
detta mål.
Därmed tillstyrks
motion U212 (v) yrkande 3. Delvis bifall tillstyrks också, med anledning av
propositionens yrkande 1, motionerna U203 (fp)
yrkande 26, U204 (c) yrkandena 2 och 8, U206 (kd) yrkande
1 samt U210 (mp) yrkande 18. Riksdagen bör som sin mening ge regeringen
till känna vad
utskottet
anfört.
dels att utskottets
hemställan under 4 bort ha följande lydelse:
4. beträffande biståndsramen och enprocentsmålet
att riksdagen med bifall till motion 1998/99:U212 yrkande
3 och med anledning av proposition 1998/99:1, volym 4 utgiftsområde 7,
yrkande 1, motionerna
1998/99:U203 yrkande
26, 1998/99:U204 yrkandena 2 och 8, 1998/99:U206 yrkande 1 samt
1998/99:U210 yrkande 18 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
6. Biståndsramen och enprocentsmålet (mom. 4)
Ingrid Näslund och Jan Erik Ågren (båda kd) anser
dels att den del av utskottets
yttrande som på s. 22 börjar med "Utskottet har vid" och på s. 22
slutar med "U212 (v) yrkande 3." bort ha följande
lydelse:
I budgetpropositionen föreslår regeringen med stöd från Miljöpartiet och
Vänsterpartiet en biståndsram för 1999 motsvarande 0,705 % av BNI, att
jämföra med 0,7 % av BNI för år 1998.
Målsättningen är att höja biståndsnivån till 0,73 % av BNI i början av
2000-talet. Det är enligt utskottets
åsikt svårt att tolka detta som tecken på en allvarligt menad ambition att
åter nå upp till enprocentsmålet. Om samma takt hålls fortsättningsvis
kommer det att dröja länge innan
Sverige åter uppnår enprocentsmålet.
Sedan regeringsskiftet 1994 har regeringen med stöd av
Moderata samlingspartiet och Centerpartiet kraftigt skurit ned
biståndsnivån från
fyrpartiregeringens nivå på 0,9 % till dagens nivå på 0,7 %. Denna kraftiga
nedskärning av biståndsnivån har regeringen föreslagit i en tid då den
internationella solidariteten är satt
under hård press. Detta finner utskottet oacceptabelt.
Regeringen har fjärmat sig från det moraliskt
bindande enprocentsmålet, som en enig riksdag en gång ställt sig bakom. I
en situation med enorma
behov av
katastrofhjälp och omfattande behov av långsiktigt bistånd till stöd för
spridande av demokrati och respekt för mänskliga rättigheter
samt ekonomiska reformprocesser är det fel att
låta världens fattiga vara med och betala saneringen av Sveriges
ekonomi.
Utskottet anser
principiellt att den alltför låga biståndsnivån på 0,7 % bort avvisas och
att höjningen av biståndsnivån redan tidigare bort
påbörjas. Biståndsnivån måste framöver höjas i en
helt annan takt än den regeringen antyder. Det finns utrymme för stegvisa
höjningar under de
närmaste
åren.
Vägen som leder mot
enprocentsmålet måste genast anträdas, om Sverige skall behålla sin
trovärdighet vad gäller internationell solidaritet.
Utskottet anser därför att en plan bör upprättas för hur
återgången till enprocentsnivån skall ske. Detta bör ges regeringen till
känna.
Därmed bifalls motion
U206 (kd) yrkande 1. Delvis bifall tillstyrks också med anledning av
propositionens yrkande 1, motionerna U203 (fp) yrkande
26, U204 (c) yrkandena 2 och 8, U210 (mp) yrkande 18
samt U212 (v) yrkande 3.
dels
att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:
4. beträffande biståndsramen och enprocentsmålet
att riksdagen med bifall till motion
1998/99:U206 yrkande 1 och med anledning av proposition 1998/99:1, volym
4, utgiftsområde 7, yrkande 1, motionerna
1998/99:U203 yrkande 26, 1998/99:U204 yrkandena 2 och 8, 1998/99:U210
yrkande 18 samt 1998/99:U212 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till
känna vad
utskottet anfört,
7. Biståndsramen och enprocentsmålet (mom. 4)
Marianne Andersson (c) anser
dels att den del av utskottets
yttrande som på s. 22 börjar med "Utskottet har vid" och på s. 22
slutar med "U212 (v) yrkande 3." bort ha följande
lydelse:
Ökad rättvisa mellan världens rika och fattiga är en
förutsättning för fred och en långsiktigt hållbar utveckling. Utskottet
anser att
biståndsmålet på en
procent av BNI stegvis skall återupprättas.
Utskottet vill framhålla att återgången till enprocentsnivån
bör ske successivt och på ett planerat sätt. Regeringen bör därför
återkomma till
riksdagen med en
redovisning i samband med 1999 års vårproposition för hur enprocentsnivån
kan återtas.
Detta bör ges
regeringen till känna.
Med
det tempo för höjningen som regeringen och dess samarbetspartier
förespråkar skulle det ta 30 år att återta enprocentsmålet om
ambitionerna
för den kommande
treårsperioden förverkligas. Trettioårstempot gäller under förutsättning
att ökningarna av ramen 2000 och 2001 verkligen
genomförs. Utskottet anser att ambitionsnivån för att
återta enprocentsmålet bör ligga högre än regeringens förslag och att
biståndsramen för åren
framöver
följaktligen bör höjas i en snabbare takt. För år 2000 anser utskottet att
en nivå om 0,73 % av BNI, vilket beräknas vara 14 002 miljoner
kronor, är lämplig. För budgetåret 2001 bör
biståndsramen höjas till 0,75 % av BNI, eller beräknade 14 673 miljoner
kronor.
Vad som ovan anförs
om biståndsramen för åren 2000 och 2001 bör ges regeringen till känna.
Därmed tillstyrks motion U204 (c) yrkandena 2 och 8.
Delvis bifall tillstyrks också, med anledning av
propositionens yrkande 1, motionerna U203 (fp) yrkande 26, U206 (kd)
yrkande 1, U210 (mp) yrkande
18
samt U212 (v) yrkande 3.
dels
att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:
4. beträffande biståndsramen och enprocentsmålet
att riksdagen med bifall till motion
1998/99:U204 yrkandena 2 och 8 och med anledning av proposition
1998/99:1, volym 4, utgiftsområde 7, yrkande 1,
motionerna 1998/99:U203 yrkande 26, 1998/99:U206 yrkande 1, 1998/99:U210
yrkande 18 samt 1998/99:U212 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till
känna vad
utskottet anfört,
8. Biståndsramen och enprocentsmålet (mom. 4)
Karl-Göran Biörsmark (fp) anser
dels att den del av utskottets
yttrande som på s. 22 börjar med "Utskottet har vid" och på s. 22
slutar med "U212 (v) yrkande 3." bort ha följande
lydelse:
I budgetpropositionen föreslår regeringen att biståndsramen skall ligga på
den för Sveriges del biståndshistoriskt låga nivån på 0,705 % av BNI
för år 1999. Under de två påföljande
åren föreslår regeringen att biståndet skall uppgå till 0,72 % resp. 0,73 %
av BNI. Det är enligt utskottets
mening svårt att tolka detta som tecken på en allvarligt menad ambition att
inom rimlig tid åter nå upp till enprocentsmålet. Enligt regeringens
förslag kommer det att dröja 30 år
innan Sverige åter når upp till enprocentsmålet.
Sedan regeringsskiftet 1994 har regeringen med stöd
av Moderata samlingspartiet och Centerpartiet kraftigt skurit ned
biståndsnivån från
fyrpartiregeringens nivå på 0,9 % till dagens nivå på 0,7 %. Den mycket
blygsamma ökning av biståndet med 0,005 % som regeringen,
Vänsterpartiet
och Miljöpartiet
föreslår för 1999 visar inte på någon trovärdig viljeinriktning för
återgång till enprocentsmålet. Denna låga biståndsnivå
föreslår regeringen i en tid då den internationella
solidariteten är satt under hård press. Detta finner utskottet
oacceptabelt.
Regeringen har,
tillsammans med Moderata samlingspartiet, Centerpartiet, Vänsterpartiet och
Miljöpartiet de gröna, fjärmat sig från det moraliskt
bindande enprocentsmålet, som en enig riksdag en gång
ställt sig bakom. I en situation med enorma behov av katastrofhjälp och
omfattande behov av
långsiktigt
bistånd till stöd för spridande av demokrati och respekt för mänskliga
rättigheter samt ekonomiska reformprocesser är det fel att låta
världens fattiga vara med att betala saneringen
av Sveriges ekonomi.
Utskottet anser att den alltför låga biståndsnivån på 0,7 % borde ha
avvisats från början. Biståndsnivån måste framöver höjas i en helt
annan
takt än den regeringen
föreslår för 1999, 2000 och 2001.
Vägen som leder mot enprocentsmålet måste vara trovärdig. Det är inte
fallet med regeringens förslag. Om Sverige skall behålla sin
trovärdighet
vad gäller
internationell solidaritet måste biståndet öka snabbare. Utskottet anser
därför att en plan för hur återgången till enprocentsnivån
skall ske bör upprättas grundad på Folkpartiets
budgetförslag. Detta bör ges regeringen till känna.
Därmed tillstyrker utskottet motion U203 (fp)
yrkande 26. Delvis bifall tillstyrks också, med anledning av
propositionens yrkande 1, motionerna
U204 (c) yrkandena 2 och 8, U206 (kd) yrkande 1, U210 (mp) yrkande 18 samt
U212 (v) yrkande 3.
dels att
utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:
4. beträffande biståndsramen och enprocentsmålet
att riksdagen med bifall till motion 1998/99:U203
yrkande 26 och med anledning av proposition 1998/99:1, volym 4,
utgiftsområde 7, yrkande 1, motionerna
1998/99:U204 yrkandena 2 och 8, 1998/99:U206 yrkande 1, 1998/99:U210
yrkande 18 samt 1998/99:U212 yrkande 3 som sin mening ger regeringen
till känna vad
utskottet anfört,
9. Biståndsramen och enprocentsmålet (mom. 4)
Marianne Samuelsson (mp) anser
dels att den del av utskottets
betänkande som på s. 22 börjar med "Utskottet har vid" och på s. 22
slutar med "U212 (v) yrkande 3." bort ha
följande lydelse:
Utskottet anser dock att den av regeringen aviserade återgången
till enprocentsmålet är alltför långsam. Med den takt som regeringen och
dess
samarbetspartiet förespråkar
skulle det ta 30 år att återta enprocentsmålet. Utskottet förordar
därför att biståndsramen för år 2000 fastställs
till 15 469 miljoner kronor och att ramen för år 2001 uppgår
till 15 469 miljoner kronor. Det senare året beräknas då biståndsramen
uppgå till
0,75 % av BNI.
Detta bör ges regeringen till
känna.
Med vad ovan anförts
tillstyrker utskottet motion U210 (mp) yrkande 18. Delvis bifall
tillstyrks också, med anledning av propositionens yrkande
1, motionerna U203 (fp) yrkande 26, U204 (c) 8, U206
yrkande 1 samt U212 (v) yrkande 3. Motion U204 (c) yrkande 2 avstyrks.
dels att utskottets hemställan
under 4 bort ha följande lydelse:
4.
beträffande biståndsramen och enprocentsmålet
att riksdagen med bifall till motion 1998/99:U210 yrkande 18, med
anledning av proposition 1998/99:1, volym 4, utgiftsområde 7, yrkande
1, motionerna
1998/99:U203 yrkande 26,
1998/99:U204 yrkandena 8, 1998/99:U206 yrkande 1 och 1998/99:U212 yrkande 3
samt med avslag på motion 1998/99:U204 yrkande 2 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
10. En ändrad anslagsstruktur (mom.
10)
Göran Lennmarker, Bertil
Persson, Liselotte Wågö och Sten Tolgfors (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på
s. 44 börjar med "Beträffande förslagen att" och på s. 45 slutar
med "U213 (m) yrkande 1." bort ha
följande lydelse:
Utskottet anser att det nuvarande systemet med landramar bör avskaffas
till förmån för ett avtalsbundet samarbete. Detta bör ges regeringen
till
känna.
Utskottet tillstyrker därmed motionerna U205 (m)
yrkande 10 och U213 (m) yrkande 1. Samtidigt anses motion U206 (kd) yrkande
13 besvarad.
dels att
utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse:
10. beträffande en ändrad anslagsstruktur
att riksdagen med bifall till motionerna 1998/99:U205
yrkande 10 och 1998/99:U213 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört
och förklarar
motion 1998/99:U206 yrkande 13 besvarad med vad utskottet anfört,
11. En ändrad anslagsstruktur (mom. 10)
Ingrid Näslund och Jan Erik Ågren
(båda kd) anser
dels att den
del av utskottets yttrande som på s. 44 börjar med "Beträffande
förslagen att" och på s. 45 slutar med "U213 (m) yrkande 1."
bort ha
följande lydelse:
Enligt utskottets mening bör
flexibiliteten i biståndet öka. De stora reservationer som uppkommit de
senaste åren är inte ett tecken på minskande
behov, utan snarare ett bevis på att vårt bistånd inte är
tillräckligt flexibelt. Under fyrpartiregeringen vidtogs åtgärder för att
komma bort
från tidigare låsningar
i form av automatiska landramshöjningar och alltför långa avtalsperioder på
ända upp till fem år.
Utskottet anser det olyckligt att dessa långa avtalsperioder återinförts
med mottagarländerna. Utskottet förordar i stället större flexibilitet
och en ökad möjlighet att överföra
delar av landramarna från länder, där mottagningskapaciteten visar sig
vara begränsad, till andra behövande
länder och regioner. På så sätt kan de medel som anslagits på ett
effektivt sätt komma till nytta inom andra biståndsområden.
Vad utskottet anfört om fleråriga
samarbetsavtal m.m. bör ges regeringen till känna.
Därmed tillstyrker utskottet motion U206 (kd) yrkande
13. Motionerna U205 (m) yrkande 10 och U213 (m) yrkande 1 avstyrks.
dels att utskottets hemställan
under 10 bort ha följande lydelse:
10.
beträffande en ändrad anslagsstruktur
att riksdagen med bifall till motion 1998/99:U206 yrkande 13 samt med
avslag på motionerna 1998/99:U205 yrkande 10 och 1998/99:U213 yrkande 1 som
sin mening
ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
12. En
probleminriktad anslagsstruktur (mom. 11)
Göran Lennmarker, Bertil Persson, Liselotte Wågö, Sten Tolgfors
(alla m) och Marianne Andersson (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 45 börjar med
"Utskottet har senast" och på s. 45 slutar med "avstyrks
motion U204 (c) yrkande
10."
bort ha följande lydelse:
Utskottet konstaterar med tillfredsställelse att regeringen i årets
budgetproposition närmar sig en mer behovsfokuserad biståndspolitik. Det
är
dock utskottets uppfattning att
det svenska biståndet bör bedrivas på ett mer probleminriktat sätt.
Den globala trenden är att i
högre utsträckning arbeta problem- och programorienterat och mer med
regionala strategier än med landramar. Genom en
regional ansats kan biståndsinsatser stimulera till
regional samverkan och gränsregionalt samarbete. Sverige bör aktivt stödja
exempelvis det
spirande regionala
samarbetet i Afrika. Miljöproblem, klimatfrågor, ökenspridning och
livsmedelsförsörjning är problemområden i stort behov av
samlade grepp och regionala, gränsöverskridande
samarbetsformer.
Det
svenska biståndet måste även bli mer flexibelt. Nya angelägna projekt
måste kunna startas, och samtidigt måste andra projekt eller
landsamarbeten kunna minska i omfattning
eller helt avvecklas.
Tonvikten i biståndsprioriteringarna måste ligga vid de problem som
bör lösas. Landvalet eller regionvalet blir då beroende av var
problemen
uppträder.
Av de skäl som framgår ovan anser utskottet
att en problemorienterad anslagsstruktur bör införas. Det som av
regeringen kallas verksamhetsgrenar
kan bilda bas för det bilaterala biståndet. Program skall tillskapas
baserade på ämnesområden. Det som i dag är delposten Särskilda
utvecklingsprogram skall i stället
bilda en stomme för anslagspost A 1.2 Bilateralt
utvecklingssamarbete. Regionala ramar skall ersätta
landramarna. Detta bör ges regeringen till känna.
Därmed tillstyrks motion U204 (c)
yrkande 10.
dels att
utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse:
11. beträffande en probleminriktad anslagsstruktur
att riksdagen med bifall till motion
1998/99:U204 yrkande 10 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
13. Bistånd till
diktaturer och länder som kränker de mänskliga rättigheterna (mom. 14)
Göran Lennmarker, Bertil Persson,
Liselotte Wågö och Sten Tolgfors (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 48
börjar med "Enligt utskottets bedömning" och på s. 48 slutar med
"U602 (m) yrkande 4." bort
ha följande lydelse:
Utskottet anser att svenskt bistånd inte bör ges till regimer som
grovt och systematiskt bryter mot de mänskliga rättigheterna och utövar
förtryck mot sina medborgare. Enligt
utskottets uppfattning har det svenska agerandet hittills varit för
svagt vad gäller ansvaret för att
respekten för mänskliga rättigheter och demokrati stärks och för att
etablerade regler och principer efterlevs i de länder som mottar
ett
betydande svenskt bistånd.
Att från svensk sida ge bistånd
till statsmakten i sådana länder, även när det gäller demokrati- eller
MR-bistånd, bör endast tillåtas ske i
mycket speciella undantagsfall, när andra möjligheter uttömts.
Det ovan anförda bör ges regeringen till
känna.
Utskottet tillstyrker
därmed motion U602 (m) yrkande 4. Motion U203 (fp) yrkande 4 tillstyrks
delvis och motion U210 (mp) yrkande 8 anses
besvarad med vad utskottet anfört.
dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande
lydelse:
14. beträffande bistånd till
diktaturer och länder som kränker de mänskliga rättigheterna
att riksdagen med bifall till motion 1998/98:U602
yrkande 4 och med anledning av motion 1998/99:U203 yrkande 4 som sin mening
ger regeringen till känna vad
utskottet
anfört samt förklarar motion 1998/99:U210 yrkande 8 besvarad med vad
utskottet anfört,
14. Bistånd till
diktaturer och länder som kränker de mänskliga rättigheterna (mom. 14)
Karl-Göran Biörsmark (fp)
anser
dels att den del av
utskottets yttrande som på s. 48 börjar med "Enligt utskottets
bedömning" och på s. 48 slutar med "U602 (m) yrkande 4"
bort
ha följande lydelse:
Då demokratibistånd och bistånd för
spridande av mänskliga rättigheter skall bedrivas i diktaturstater
skall detta ske via enskilda
organisationer och till sådana grupper som är i opposition till
rådande diktaturregim och som arbetar för mänskliga rättigheter och
för
demokratins genomförande.
Något absolut krav om att
bistånd, exempelvis katastrofbistånd, inte bör ges till länder som
grovt och systematiskt bryter mot de mänskliga
rättigheterna och utövar förtryck mot sina medborgare kan
utskottet dock inte ställa sig bakom.
dels att utskottets hemställan under 14 bort ha
följande lydelse:
14. beträffande
bistånd till diktaturer och länder som kränker de mänskliga
rättigheterna
att riksdagen med bifall
till motion 1998/98:U203 yrkande 4 och med anledning av motion 1998/99:U602
yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört samt förklarar 1998/99:U210 yrkande 8 besvarad
med vad utskottet anfört,
15.
Världens vattenförsörjning m.m. (mom. 21)
Marianne Samuelsson (mp) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 56 börjar
med "Utskottet lyfte vidare" och på s. 57 slutar med "yrkandena
2-5 besvarade" bort
ha
följande lydelse:
Utskottet
konstaterar vidare att miljöproblemen varierar i olika delar av världen
beroende på ekonomiska och ekologiska förutsättningar. År 1988
beslutade riksdagen att det svenska
biståndet skall bidra till en långsiktig hushållning med naturresurser och
en omsorg om miljön. Det betyder
att man skall ta hänsyn till miljöaspekter i bedömningen av alla
biståndsprojekt. Utskottet anser att hänsyn till miljön och hållbar
utveckling är
nödvändig i all
biståndsverksamhet och att en miljökonsekvensbeskrivning därför bör göras
för alla biståndsprojekt.
En
rad viktiga miljöpolitiska frågor är internationella eller globala
problem, t.ex. försurningen, övergödningen av haven, uttunningen av
ozonskiktet och ökningen av
växthusgaser i atmosfären. För att lösa dessa miljöproblem behövs ett
omfattande internationellt samarbete.
Internationella avtal och konventioner är viktiga och bör utvecklas
genom att man kopplar kontrollmekanismer och bindande beslut
till
undertecknandet.
Internationellt samarbete med miljöförtecken är i många sammanhang en
förutsättning för en långsiktigt hållbar utveckling.
Samarbetet måste vara flexibelt och öppet för nya tankar
för att kunna lösa problemen i en föränderlig värld.
Upp till 15 000 människor dör varje dag på grund av
vattenbrist eller förorenat vatten.
Tillgång till vatten är en grundläggande förutsättning för
utveckling och god hälsa. Jordens vatten är konstant. Beräkningar visar
att tre
miljarder människor i
världen kommer att bo i områden med vattenbrist år 2025. Något måste
göras för att jordens färskvatten skall räcka till
alla. En ny syn på vattnet formulerades i Agenda 21 under
miljökonferensen i Rio 1992.
Miljöpartiet anser att regeringen bör verka för ett integrerat synsätt,
vad avser vatten och mark, och inte behandla markfrågor för sig och
vattenfrågor för sig. Vatten eller
snarare bristen på vatten utgör också en risk för konflikter mellan
länder som delar på vattenmagasin. Därför
bör regeringen verka för att vattenfrågorna även tas in i FN:s
säkerhets- och konfliktarbete.
Den marina miljön är hotad av okontrollerat fiske, föroreningar och direkt
fysisk förstörelse. Mellan en och två miljarder människor får sitt
primära proteinintag från de kustnära
marina ekosystemen. Den växande befolkningen utgör ett starkt miljöhot om
inte livsstilen anpassas till vad
den känsliga kustmiljön kan tåla. Hav och kustområden är dessutom ofta den
slutliga mottagaren av föroreningar. Miljöproblem som påverkar hav och
floder kräver ofta åtgärder i samverkan
mellan länder och regioner och mellan olika aktörer inom ett land.
Detta bör ges regeringen till
känna.
Med vad ovan anförts
tillstyrker utskottet motion U210 (mp) yrkandena 2-5. Motionerna U203 (fp)
yrkande 9 (delvis) och U206 (kd) yrkande 3 anses
besvarad med vad utskottet anfört.
dels att utskottets hemställan under 21 bort ha följande
lydelse:
21. beträffande världens
vattenförsörjning m.m.
att riksdagen med
bifall till motion 1998/99:U210 yrkandena 2-5 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört samt förklarar motionerna
1998/99:U203 yrkande 9 i berörd del och 1998/99:U206
yrkande 3 besvarade med vad utskottet anfört,
16. U-ländernas skuldsanering och Världsbankens roll (mom. 24)
Göran Lennmarker, Bertil Persson,
Liselotte Wågö och Sten Tolgfors (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 59
börjar med "Utskottet delar de" och på s. 60 slutar med "och
U210 (mp) yrkande 13." bort ha
följande lydelse:
Skuldavskrivningar får inte ske så att misshushållning och korruption
främjas. Enligt utskottets bedömning utgör skuldavskrivningar den
mest
problematiska formen av
bistånd såväl praktiskt som moraliskt. Svårt skuldsatta länder har ofta
lånat upp stora summor utomlands i tider när man
haft gott inflöde av oljeinkomster eller biståndspengar.
Därmed har framtiden intecknats. Sällan har de upplånade pengarna använts
på ett sätt som
kommit
befolkningen till godo. Utskottet anser att det är moraliskt
problematiskt och orättfärdigt att belöna ett ansvarslöst och ofta
korrupt
beteende genom
skuld-avskrivningar. Det praktiska problemet består i att en
skuldavskrivning kan skapa utrymme för ny upplåning och fortsatt
ansvarslös politik. Utskottet anser därför att
skuldavskrivningar bör reserveras för fall då en ny demokratisk regim
efterträder en äldre korrupt
och
skuldsatt sådan. I denna situation kan ofta skuldavskrivning vara den
avgörande insatsen för att skapa en snabb positiv utveckling.
Det ovan anförda bör ges regeringen till
känna.
Utskottet anser det
värdefullt att också enskilda organisationer och kyrkor är intresserade av
och engagerade i skuldfrågorna, inte minst för den
ökade uppmärksamhet dessa frågor på detta sätt kan få hos
allmänheten. Ett stort intresse och engagemang, hos enskilda
organisationer, kyrkor och
allmänhet, i dessa viktiga frågor välkomnas.
dels att
utskottets hemställan under 24 bort ha följande lydelse:
24. beträffande u-ländernas skuldsanering och
Världsbankens roll
att riksdagen med
bifall till motion 1998/99:U205 yrkande 6 och med avslag på motionerna
1998/99:U202 yrkandena 1-5,
1998/99:U206
yrkande 5 samt 1998/99:U210 yrkande 13 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,
17.
Minskning av bistånd vid stora kapitalflöden (mom. 26)
Göran Lennmarker, Bertil Persson, Liselotte Wågö
och Sten Tolgfors (alla m) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 60 börjar med "I
motion U205 (m) yrkande 7" och på s. 60 slutar med "motion U205
yrkande 7
avstyrks." bort ha
följande lydelse:
Det är,
vilket påpekas i motion 1998/99:U205 (m) yrkande 7, angeläget att dra ner
biståndsflödena för länder som - via direktinvesteringar och
andra privata satsningar - har ett stort
kapitalinflöde. I sådana, för investeringar, attraktiva länder är
absorptionsförmågan ofta ansträngd.
Biståndstillförseln kan då belasta redan knappa resurser och tränga ut
mer väsentliga satsningar.
Detta bör ges regeringen till känna.
Därmed tillstyrker utskottet motion U205 (m) yrkande 7.
dels att utskottets hemställan under 26
bort ha följande lydelse:
26.
beträffande minskning av bistånd vid stora kapitalflöden
att riksdagen med bifall till motion 1998/99:U205 (m)
yrkande 7 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,
18. Biståndets procentandel
av u-ländernas BNP (mom. 27)
Göran Lennmarker, Bertil Persson, Liselotte Wågö och Sten Tolgfors (alla m)
anser
dels att den del av
utskottets yttrande som på s. 60 börjar med "I motion U205 (m)
yrkande 8" och på s. 60 slutar med "avstyrks motion U205
yrkande 8." bort ha följande lydelse:
Biståndet till statsmakten bör
behandlas med särskild varsamhet. De samlade biståndsflödena till ett
utvecklingslands statsmakt bör knappast
överstiga 10 % av BNP. Inom denna ram ryms gott och väl satsningar på
en grundutbildning och en grundläggande hälsovård för alla. Den
samlade
offentliga konsumtionen i
ett fattigt utvecklingsland under stark tillväxt ligger erfarenhetsmässigt
just kring 10 %.
Detta bör
ges regeringen till känna.
Därmed tillstyrker utskottet motion U205 (m) yrkande 8.
dels att utskottets hemställan under 27 bort ha
följande lydelse:
27. beträffande
biståndets procentandel av u-ländernas BNP
att riksdagen med bifall till motion 1998/99:U205 yrkande 8 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
19. Stöd till enskilda organisationers
utvecklingssamarbete (mom. 30)
Göran Lennmarker, Bertil Persson, Liselotte Wågö och Sten Tolgfors (alla m)
anser
dels att den del av
utskottets yttrande som på s. 63 börjar med "Utskottet kan med
tillfredsställelse konstatera" och på s. 64 slutar med "och
U212 (v) yrkande 1." bort ha följande
lydelse:
Fria och frivilliga
organisationer gör goda insatser, särskilt vad gäller
kunskapsöverföring. Sådant bistånd har, genom personligt engagemang,
egna arbetsinsatser och lokal erfarenhet,
ett betydligt större värde än den nominella ekonomiska volymen. Enligt
utskottets mening kompletterar
biståndet genom frivilliga organisationer det bilaterala
utvecklingssamarbetet på ett angeläget och framgångsrikt sätt. Via dessa
organisationer
når svenska
insatser direkt ut till de behövande befolkningarna utan omvägar via
statsapparaten. Vidare fyller bistånd genom enskilda
organisationer den viktiga uppgiften att genom
kunskapsöverföring stödja utvecklingen av enskilda organisationer i
samarbetsländerna och stärka
det
civila samhällets institutioner.
Utskottet menar samtidigt att det är viktigt att de fria
organisationerna behåller sin karaktär. Varsamhet med offentliga
biståndsmedel till
frivilliga
organisationer och krav på egeninsatser bör därför iakttas. Därigenom slår
man vakt om fördelarna med denna biståndsform.
I enlighet med vad som anförs i motion U205 (m)
yrkande 5 anser utskottet att fria och frivilliga organisationer bör ges en
utökad roll i
biståndet, samtidigt
som krav på egeninsatser upprätthålls.
Detta bör ges regeringen till känna.
Därmed tillstyrker utskottet motion U205 (m) yrkande 5.
Motionerna U206 (kd) yrkande 9 och U212 (v) yrkande 1 avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 30
bort ha följande lydelse:
30.
beträffande stöd till enskilda organisationers utvecklingssamarbete
att riksdagen med bifall till motion
1998/99:U205 yrkande 5 samt med avslag på motionerna 1998/99:U206 yrkande
9 och 1998/99:U212 yrkande 1 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
20. Bistånd till Östtimor (mom. 35)
Lars Ohly, Murad Artin (båda v), Ingrid Näslund, Jan Erik
Ågren (båda kd), Karl-Göran Biörsmark (fp) och Marianne Samuelsson (mp)
anser
dels att den del av
utskottets betänkande som på s. 70 börjar med "Utskottet har
inhämtat" och på s. 70 slutar med "motion U618 (mp, v, c, fp)
yrkande 4" bort ha följande
lydelse:
Östtimor är sedan
mer än 20 år ockuperat av Indonesien. Konsekvenserna av detta är förödande
för alla delar av samhällslivet. Självklart måste
fortsatta ansträngningar göras för att nå en lösning där
det östtimoresiska folket självt får avgöra sin framtid. Men innan en
sådan uppgörelse
har nåtts måste
omvärlden bidra med konkret stöd. Utskottet har i olika sammanhang påpekat
behovet av stöd till humanitära projekt och insatser
för att främja mänskliga rättigheter. Hittills
har den svenska insatsen inte varit särskilt omfattande. Möjligheten att
utöka detta stöd bör
prövas.
Detta bör ges regeringen till
känna. Därmed tillstyrks motion U618 (mp, v, c, fp) yrkande 4.
dels att utskottets hemställan under 35
bort ha följande lydelse:
35.
beträffande bistånd till Östtimor
att
riksdagen med bifall till motion 1998/99:U618 yrkande 4 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
21. Bistånd till Cuba (mom. 38)
Karl-Göran Biörsmark (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 73 börjar med
"Utskottet har i" och på s. 73 slutar med "U604 (v) yrkande 5
avstyrks." bort ha
följande
lydelse:
Även om små steg kan
skönjas vad gäller vissa mycket begränsade ekonomiska reformer i Cuba
finns inga motsvarande tecken på framsteg på det
politiska planet eller inom mänskliga rättighetsområdet.
Trots detta säger sig regeringen vilja bedriva bistånd i landet.
En förutsättning för att bistånd till
Cuba över huvud taget skall komma i fråga är att sådant bistånd inte
förmedlas via statliga organ utan
genom enskilda organisationer, och då till krafter som arbetar för
ett demokratiskt Cuba samt för mänskliga rättigheter i landet. Det bör
ges
regeringen till känna.
Därmed tillstyrker utskottet motion
1998/99:U203 yrkande 22.
dels
att utskottets hemställan under 38 bort ha följande lydelse:
38. beträffande bistånd till Cuba
att riksdagen med bifall till motion 1998/99:U203 yrkande 22
samt med avslag på motion 1998/99:U604 yrkandena 3-5 som sin mening ger
regeringen till känna
vad utskottet
anfört,
22. Administration av
biståndet m.m. (mom. 41)
Göran
Lennmarker, Bertil Persson, Liselotte Wågö och Sten Tolgfors (alla m)
anser
dels att den del av
utskottets betänkande som på s. 81 börjar med "Det svenska
biståndet" och på s. 81 slutar med "U206 (kd) yrkande 8 anses
besvarade." bort ha följande
lydelse:
För all framgångsrik
verksamhet inom bistånd krävs, enligt utskottets mening, en förtrogenhet
med de villkor under vilka verksamheten sker. Att i
en i-landsmiljö administrera och bestämma inriktningen på
biståndsprojekt är erfarenhetsmässigt svårt. Afrika söder om Sahara är en
del av världen
där fattigdomen
fortfarande ökar, och det är därför som huvuddelen av de svenska
biståndsinsatserna görs där. Därför bör en särskild enhet med
ansvar för fattigdomsavveckling, mänskliga
rättigheter och demokratiutveckling förläggas till södra Afrika, så att
verksamheten kan utformas i den
afrikanska miljön. Det programinriktade biståndet bör samtidigt
successivt koncentreras på Afrika, medan bistånd till andra delar av
världen
främst bör ges via det
multilaterala systemet och via EU. Detta bör i enlighet med motion U202 (m)
yrkande 12 ges regeringen till känna.
Med vad som ovan anförts tillstyrker utskottet motion U205 (m)
yrkande 12 samt anser motionerna U205 (m) yrkande 11 och U206 (kd) yrkande
8
besvarade med vad utskottet
anfört.
dels att utskottets
hemställan under 41 bort ha följande lydelse:
41. beträffande administration av biståndet m.m.
att riksdagen med bifall till motion 1998/99:U205 yrkande 12
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört samt
förklarar motionerna
1998/99:U205 yrkande 11
och 1998/99:U206 yrkande 8 besvarade med vad utskottet anfört,
23. Utvärdering och uppföljning (mom. 42)
Göran Lennmarker, Bertil Persson,
Liselotte Wågö, Sten Tolgfors (alla m), Ingrid Näslund och Jan Erik Ågren
(båda kd) anser
dels att den
del av utskottets yttrande som på s. 81 börjar med "I och med" och
på s. 81 slutar med "avstyrks motion U206 (kd) yrkande 12."
bort
ha följande lydelse:
Även om Sidas utvärderingsenhet har
stärkts och Expertgruppen för utvecklingsfrågor, EGDI, tillsatts, kan detta
enligt utskottets mening inte
ersätta ett självständigt och oberoende utvärderingsinstitut liknande
Sekretariatet för analys och utvärdering av det svenska
utvecklingsbiståndet
(SAU).
Utskottet anser det beklagligt att det oberoende sekretariatet för
analys och utvärdering av det svenska biståndet, som inrättades under
fyrpartiregeringen, lagts ner. Detta
innebär att Sida åter utvärderar denna del av sin egen verksamhet.
Utskottet noterar att
Riksrevisionsverket (RRV), som reviderar Sidas förvaltning, har riktat
anmärkningar mot Sidas årsredovisning. RRV har bl.a.
pekat på brister avseende kopplingen mellan mål och
resultat, redovisningen av prestationer och kostnader samt
kvalitetssäkring av underlaget för
redovisningen. Sida har bl.a. kritiserats av RRV i samband med en
granskning av Östeuropastödet för att inte tillräckligt följa upp
hur
biståndsmedel används. Enligt
RRV saknades en dokumenterad uppföljning av de finansiella insatserna i
nästan samtliga de akter som ingått i RRV:s
granskning. RRV ansåg att bristerna gör att Sida snarast bör se
över sina rutiner för att förbättra kontrollen.
Utskottet anser att de anmärkningar som RRV riktat mot
Sidas redovisning pekar på det orimliga i att en myndighet på ett objektivt
sätt förväntas
utvärdera den egna
verksamheten. När det gäller den ekonomiska redovisningen och
resultatredovisningen finns i och för sig RRV:s revision, men
utskottet menar att ett självständigt och
oberoende utvärderingsinstitut, liknande SAU, fristående från Sida
och UD, bör skapas i syfte att
granska, utvärdera och följa upp det svenska biståndet. En sådan granskning
bör gälla såväl små enskilda projekt som större insatser.
Enligt utskottets mening är en extern oberoende
analys och utvärdering av det svenska biståndet angelägen för att det skall
vara ställt utom allt
tvivel att
biståndsresurserna hanteras på ett effektivt och oklanderligt sätt och
för att man skall kunna försäkra sig om att det svenska
biståndet svarar mot högt ställda kvalitetskrav.
Vad utskottet anfört bör ges regeringen
till känna.
Motion U206 (kd)
yrkande 12 tillstyrks därmed.
dels att utskottets hemställan under 42 bort ha följande lydelse:
42. beträffande utvärdering och uppföljning
att riksdagen med bifall till motion
1998/99:U206 yrkande 12 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
24.
Anslagsstrukturen (mom. 43)
Marianne Samuelsson (mp) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 81 börjar med
"Utskottet anser att" och på s. 81 slutar med "U210 yrkande 17
anses besvarad."
bort ha
följande lydelse:
Utskottet
anser att det är olyckligt att Sidas verksamhet försvåras av
begränsningar att använda egen personal på ett flexibelt sätt. Egen
personal som arbetar på
biståndsambassad belastar enligt gällande regler förvaltningsanslaget i
stället för biståndsanslaget även då den arbetar
uteslutande med ett visst program, vilket försvårar
användandet av egen personal även i fall då detta skulle vara mer lämpligt
än att anlita
konsulter.
Utvecklingssamarbetet förändras i riktning mot mer kunskapsintensiv
och mindre kapitalintensiv verksamhet. Institutionsuppbyggnad,
kompetenshöjning, demokrati, mänskliga
rättigheter och forskningssamarbete blir allt viktigare. Denna verksamhet
är givetvis mer personalintensiv
än
exempelvis kraftverksbyggen. Möjligheten att flexibelt utnyttja egen
personal blir viktigare när personalen alltmer blir en del av
själva
biståndet.
Den försöksverksamhet som nu tillämpas med
begränsad möjlighet att få använda egen personal till vissa arbetsuppgifter
och låta kostnaderna
belasta
biståndsanslaget, i stället för att upphandla konsulter, är långt ifrån
tillräcklig. Det är utskottets uppfattning att Sida redan i dag
bör ges rätt att använda sin personal på ett
mer flexibelt sätt.
Detta bör
ges regeringen till känna. Därmed tillstyrks motion U210 (mp) yrkande
17.
dels att utskottets
hemställan under 43 bort ha följande lydelse:
43. beträffande anslagsstrukturen
att riksdagen med bifall till motion 1998/99:U210 yrkande 17 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
25. Anslaget Samarbete och utveckling i Östersjöregionen (mom.
48)
Göran Lennmarker, Bertil
Persson, Liselotte Wågö och Sten Tolgfors (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s.
88 börjar med "Utskottet har tidigare" och på s. 88 slutar med
"U802 (m) yrkande 2 (delvis)"
bort ha följande lydelse:
Utskottet kan konstatera att anslaget Samarbete och utveckling i
Östersjöregionen kom att hanteras av Statsrådsberedningen, vid sidan av
övriga
samarbetsprogram med
Central- och Östeuropa. I oktober 1997 överfördes visserligen
förvaltningsansvaret för detta anslag till Närings- och
handelsdepartementet, men det hanteras alltjämt
vid sidan av övrigt stöd till Central- och Östeuropa. Utskottet anser att
en sådan ordning inte är
acceptabel. Enligt utskottets uppfattning medför ordningen bl.a. att
riktlinjerna för anslagets användande inte överensstämmer med
riktlinjerna
för det reguljära
östsamarbetet.
Utskottet
menar vidare att de olika målsättningar som anslaget skall uppfylla är
svårförenliga. Bl.a. vill utskottet peka på att grundtanken som
är att stödja projekt i andra länder för att
öka sysselsättningen i Sverige får olyckliga konsekvenser. Det skapar
konkurrenssnedvridningar och
motverkar strävan att åstadkomma en rationell resursanvändning.
Utskottet vill även framhålla att det
anser att det är felaktigt att på det sätt som har skett ställa medel
till statsministerns förfogande för
internationella utspel. Att så var syftet framgår av att propositionen var
oklar vad beträffar beskrivningen av anslagets innehåll.
Vidare menar utskottet att det kan ifrågasättas
om en del av projekten skall vara föremål för finansiering via
skattemedel. Utskottet anser att
större projekt inom infrastruktur bör finansieras via den internationella
kapitalmarknaden.
Vad som
ovan anförts bör ges regeringen till känna.
Därmed tillstyrker utskottet motion U802 (m) yrkande 2
(delvis).
dels att utskottets
hemställan under 48 bort ha följande lydelse:
48. beträffande anslaget Samarbete och utveckling i
Östersjöregionen
att riksdagen med
bifall till motion 1998/99:U802 yrkande 2 (delvis) som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
26. Administrationen av östsamarbetet (mom. 49)
Göran Lennmarker, Bertil Persson, Liselotte Wågö
och Sten Tolgfors (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 88 börjar med
"Utskottet kan inledningsvis" och på s. 89 slutar med "U806 (m)
yrkande 3" bort ha
följande
lydelse:
Utskottet kan
konstatera att stödet till Central- och Östeuropa är av väsentligen annan
karaktär än det stöd till utvecklingsländer som Sida
annars hanterar. De aktuella länderna i Öst- och
Centraleuropa integreras fortlöpande i det europeiska samarbetet. Utskottet
menar därför att de
svenska
insatserna bör inriktas på hjälp till kandidatländerna att möta de krav
som ett EU-medlemskap ställer. Utskottet anser att stödet till
Öst- och Centraleuropa bättre bör integreras i
UD och att en särskild enhet bör byggas upp för att administrera detta.
Vad som anförts bör ges
regeringen till känna.
Utskottet tillstyrker därmed motion U806 (m) yrkande 3.
dels att utskottets hemställan under 49 bort ha
följande lydelse:
49. beträffande
administrationen av östsamarbetet
att
riksdagen med bifall till motion 1998/99:U806 yrkande 3 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
27. Insatser för barn inom östsamarbetet (mom. 53)
Ingrid Näslund, Jan Erik Ågren (båda kd) och
Karl-Göran Biörsmark (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 97 börjar med
"Utskottet kan inledningsvis" och på s. 97 slutar med "U628(kd)
yrkande 3" bort ha
följande
lydelse:
Med tanke på de
grava missförhållanden som sedan flera år råder när det gäller
många barn i vårt närområde anser utskottet att omedelbara
insatser måste göras för att åstadkomma en
förändring.
Sociala
missförhållanden, försämrat hälsotillstånd bland såväl barn som vuxna,
minskad tillgång till hälso- och sjukvård, minskad tillgång till
vaccinationer, dramatisk uppgång av antalet
barn på institutioner samt en ökande användning av droger och tobak är
några av problemen. Mellan 5
och 10
% av barnen går inte i skolan i vissa av länderna. Vad detta kan betyda för
framtiden för många av dessa barn är inte svårt att föreställa
sig. Gatubarnens antal har stigit till
förfärande proportioner med tanke på att sexuellt utnyttjande av barnen och
kriminalitet lätt kan bli
följden. Den hänsynslösa reklamen för alkohol och tobak, där även
svenska företag deltar, vänder sig till och attraherar speciellt
ungdomar.
Utskottet anser därför
att regeringen bör driva frågan om denna reklams negativa effekter, i
synnerhet på barn och ungdom, gentemot företag och i
internationella forum.
Vi i Sverige har ett omfattande bistånd inriktat på vårt
närområde. Det gäller i synnerhet förvaltningsbistånd och
kunskapsuppbyggnad. Ett av
målen
är att utveckla demokratin. Det finns stor för risk att själva
demokratin och respekten för människovärdet undergrävs, om inte
stora
insatser omedelbart görs för
att komma dessa barn, som far så illa, till hjälp. De försummade barnen
kan lätt bli förlorade barn, barn som får
mycket svårt att bidra till en positiv samhällsutveckling.
Vissa insatser görs redan, inte minst av
ideella organisationer och av en del kyrkor, men än så länge är det en
droppe i havet. Regeringen har i
en
proposition våren 1998 framfört att särskild tonvikt skall läggas på
insatser med syftet att förbättra barnens situation i vårt
närområde.
Insatser har också
genomförts men enligt utskottet har det skett i en alltför begränsad
omfattning. Enligt utskottets mening kräver den akuta
sociala situationen i vårt närområde omedelbara
biståndsinsatser, och utskottet föreslår därför att dessa finansieras med
hjälp av reservationer
som uppstått
i anslaget till Central- och Östeuropa.
Utskottet anser även att kunskapsspridningen via Sida till
kommunerna bör intensifieras för att vänortssamarbetet skall kunna utvidgas
i syfte
att på olika sätt komma
barnen till hjälp. Här kan kyrkor och ideella organisationer spela en ännu
större roll än hittills. Kommunförbundet uppger
att de kommuner som varit engagerade i vänortsprojekt tenderar
att söka nya pengar, medan få nya kommuner hör av sig. Medel
från Sidas
informationsanslag bör
användas till att stimulera nya kommuner att starta vänortsprojekt och
enskilda organisationer till att öka sina sociala
insatser, framför allt beträffande barn och ungdom.
Detta bör ges regeringen till
känna.
Med vad ovan anförts
tillstyrker utskottet motion U628 (kd) yrkandena 1-3.
dels att utskottets hemställan under 53 bort ha
följande lydelse:
53. beträffande
insatser för barn inom östsamarbetet
att
riksdagen med bifall till motion 1998/99:U628 yrkandena 1-3 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
28. Kärnsäkerhet och radioaktivt avfall (mom. 56)
Marianne Samuelsson (mp) anser
dels att den del av utskottets
betänkande som börjar på s. 101 börjar med "För budgetåret
1999" och på s. 101 slutar med "yrkande 15 är
besvarade." bort ha följande lydelse:
Utskottet finner att detta arbete är bra
men inte tillräckligt. Utskottet kan konstatera att problemet med det
radioaktiva avfallet i
Murmanskområdet är mycket omfattande. Som framhålls i flera av motionerna
handlar det inte bara om ett stort antal kärnreaktorer som måste tas om
hand utan även om omfattande mängder
radioaktivt avfall och använt kärnbränsle. Det behövs således krafttag
inte bara inom ramen för IAEA utan
även mellan de nordiska länderna. Utskottet förordar därför att Sverige
och övriga nordiska länder förhandlar fram ett saneringsprogram för
det
radioaktiva nedfallet i
Murmanskområdet.
Utskottet
kan även konstatera att den radioaktiva föroreningen av Östersjön har nått
alarmerande nivåer. Utskottet ställer sig därför bakom
motion U810 yrkande 7 och menar att regeringen
snarast bör ta initiativ till aktioner för att minska den radioaktiva
föroreningen av Östersjön.
Vad som ovan framförts bör ges regeringen till känna.
Därmed tillstyrker utskottet motionerna U210 (mp)
yrkande 16 och U810 (mp) yrkande 7 samt betraktar motionerna MJ782 (m)
yrkande 15, U210 (mp)
yrkande 15
och U803 (m) besvarade med vad utskottet anfört.
dels att utskottets hemställan under 56 bort ha följande
lydelse:
56. beträffande kärnsäkerhet
och radioaktivt avfall
att riksdagen
med bifall till motionerna 1998/99:U210 yrkande 16 och 1998/99:U810
yrkande 7 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört
samt förklarar motionerna 1998/99:U210 yrkande
15, 1998/99:U803 samt 1998/99:MJ782 yrkande 15 besvarade med vad utskottet
anfört,
Särskilda yttranden
1. Biståndsramen och enprocentsmålet (mom. 4)
Göran Lennmarker, Bertil Persson,
Liselotte Wågö och Sten Tolgfors (alla m) anför:
I motion U205 yrkandena 1 och 2 anför Moderata
samlingspartiet att det övergripande målet för biståndet skall vara att
främja en uthållig tillväxt
som
leder till en snabb utrotning av fattigdomen. Det är en bakvänd ordning
att låta avstämningen av ett sådant mål ske genom att mäta hur mycket
pengar som budgeteras i Sverige. Det
relevanta måttet är en bedömning av hur många människor i Sveriges
samarbetsländer som varje år uppnår en
dräglig levnadsnivå. Utgiftsmål skapar inte effektivitet.
2. Biståndsramen och enprocentsmålet (mom. 4)
Marianne Andersson (c) anför:
Centerpartiet och
Socialdemokraterna tvingades under den mödosamma saneringen av de
offentliga finanserna genomföra besparingar också på Sveriges
internationella utvecklingssamarbete. Det var
nödvändigt om än beklagligt. Däremot är Centerpartiet kritiskt till
att regeringen och dess
samarbetspartier, nu när statsfinanserna visar överskott, har så låga
ambitioner för det svenska biståndet.
I propositionen beräknas biståndsramen för 1999 till 12 840
miljoner kronor, dvs. 0,705 % av bruttonationalinkomsten, BNI. Det innebär
förvisso
en höjning av
biståndsanslaget, mätt i förhållande till BNI, med 0,005 % jämfört
med 1998. Men i förhållande till vad som i proposition
1997/98:150 förväntades bli biståndsram, innebär
regeringens förslag en sänkning med 5 miljoner kronor.
Mot denna bakgrund framstår propositionens stolta
skrivningar om en höjning av biståndsanslaget med 100 miljoner kronor i
en annan och mindre
glansfull
dager.
Centerpartiet anser
att biståndsramen för 1999 bör uppgå till 12 942 miljoner kronor,
eller till 0,71 % av BNI. För år 2000 föreslår
Centerpartiet en biståndsram om 0,73 % av BNI och för
budgetåret 2001 en biståndsram om 0,75 % av BNI.
3. Anslagen under utgiftsområde 7 Internationellt bistånd för
budgetåret 1999 (mom. 5)
Göran
Lennmarker, Bertil Persson, Liselotte Wågö och Sten Tolgfors (alla m)
anför:
I riksdagen finns en
majoritet bestående av Socialdemokraterna, Vänsterpartisterna och
Miljöpartisterna för förslagen i budgetpropositionen (prop.
1998/99:1) beträffande ekonomiska ramar för de
olika utgiftsområdena samt beräkningen av statens inkomster avseende 1999 i
den statliga budgeten.
Moderata samlingspartiet har i parti- och kommittémotioner förordat en
annan inriktning av den ekonomiska politiken och budgetpolitiken.
Moderata
samlingspartiet förordar
ett snabbt utrotande av fattigdomen i världen genom effektivare svenska
insatser, särskilt i södra Afrika.
Då riksdagens majoritet har en annan inriktning av politiken deltar vi
inte i det nu aktuella beslutet om anslagsfördelning inom utgiftsområde
7.
För budgetåret 1999
förordar vi vad som föreslagits i våra parti- och kommittémotioner.
4. Anslagen under utgiftsområde 7
Internationellt bistånd för budgetåret 1999 (mom. 5)
Ingrid Näslund och Jan Erik Ågren (båda kd)
anför:
Biståndsramen
Kristdemokraterna yrkar i sin
partimotion 1998/99:U206 att till anslaget Internationellt bistånd anslås
1,7 miljarder kronor för 1999 utöver
regeringens förslag. Detta yrkande har avslagits i och med att
riksdagen fattat beslut om betänkande 1998/99:FiU1. När det gäller år 2000
har
Kristdemokraterna föreslagit
2,4 miljarder kronor mer och för år 2001 ytterligare 2,6 miljarder kronor
utöver regeringens förslag.
Kristdemokraterna reagerar starkt mot urholkningen av det svenska
biståndet som pågått sedan regeringsskiftet 1994. När Sverige sanerat
sin
budget har världens fattigaste
fått vara med och betala. Under de tre senaste åren har biståndet drabbats
av de största besparingarna i jämförelse
med övriga utgiftsområden i den statliga budgeten. På flera andra
områden har nu en återhämtning börjat ske men detta gäller inte
biståndet.
Multilateralt
utvecklingssamarbete
Förenta
nationerna utgör ett unikt aktions- och diskussionsforum för
fattigdomsbekämpning, befolkningsfrågor, militära konflikter, aids och
andra
hälsofrågor,
skuldproblematiken och andra globala utmaningar. De långtgående
reformförslag som lagts fram av generalsekreterare Kofi Annan måste
genomföras för att ge organisationen
tillräcklig handlingskraft. I reformpaketet ingår en effektivisering av
organisationen, men det krävs också
tillräckliga resurser. Sverige bör därför även fortsättningsvis vara en
generös bidragsgivare till FN.
Kristdemokraterna föreslår därför att ytterligare medel tilldelas de
FN-organ som berörs av reformer och behöver förstärkas, nämligen
UNDP,
UNCDF, Unicef, WFP, UNHCR,
UNWRA, UNDCP, WHO/PSA och UNAIDS.
Även posten Övrigt multilateralt samarbete bör få mer medel än vad
regeringen föreslår. Delposterna Miljöinsatser, Konfliktförebyggande
insatser,
Utsatta barn i fattiga
länder och Särskilda jämställdhetsinsatser bör samtliga få mer medel, och
Kristdemokraterna tilldelar i sitt förslag posten
Övrigt multilateralt samarbete 350 miljoner kronor eller
132 miljoner kronor utöver regeringens och utskottsmajoritetens förslag.
Samtliga dessa
delposter fyller en
extremt viktig funktion i utvecklingssamarbetet. Barn och kvinnor är
två grupper som är särskilt hårt utsatta och drabbas
värst av fattigdom och katastrofer. Miljöinsatserna är av
grundläggande betydelse för en hållbar utveckling. Konfliktförebyggande
insatser kan
spara ett stort
antal människoliv och är dessutom kostnadseffektiva. Genom att åstadkomma
ett batteri av olika insatser och åtgärder, vilka genom
sin flexibilitet anpassas till den hotande konfliktens
karaktär, kan förhoppningsvis framtida konflikter och oroshärdar kvävas i
sin linda.
Samtidigt som
regeringen och utskottsmajoriteten anger barn i fattiga länder som en av de
mest prioriterade målgrupperna har anslaget till Unicef
sänkts med en tredjedel sedan 1994. Även om det
höjs något för 1999 är anslagsnivån fortfarande långt under nivån före
1998. Med tanke på att
detta
FN-organ brukar få beröm för effektivitet och goda resultat, rimmar
budskap och handling illa. Unicef bör få mer medel, och
Kristdemokraterna föreslår därför ett
anslag på 290 miljoner kronor för 1998, vilket är 25 miljoner
kronor utöver regeringens och
utskottsmajoritetens förslag.
Bilateralt utvecklingssamarbete
För att biståndets kvalitet skall bestå måste en större
koncentration och fokusering ske på de allra fattigaste länderna.
Kristdemokraterna
föreslår att det
bilaterala biståndet tilldelas 1 444 miljoner kronor utöver regeringens
och utskottsmajoritetens förslag eller totalt 8 789
miljoner kronor. I vårt förslag följer anslagsvolymerna
principen om att de fattigaste länderna, med en effektiv
mottagarkapacitet och klart
fastställda strategier och mål, prioriteras.
Respekten för demokratiska och mänskliga rättigheter är
fundamental för biståndsländernas trygghet, säkerhet och utveckling.
Kristdemokraterna
vill understryka
vikten av insatser för att förbättra kunskaperna om, och därmed
respekten för, dessa rättigheter. Ett riktat demokratistöd bör
prioritera rättsväsendet, utbildningssektorn och
de offentliga institutionerna. Alla människor har lika värde, och
därför borde grundläggande
rättigheter och trygghet vara alla människor förunnat. Vi föreslår därför
att delposten Demokrati och mänskliga rättigheter tilldelas 50
miljoner
kronor utöver vad
utskottsmajoriteten föreslår, vilket innebär totalt 180 miljoner
kronor.
För att stimulera
privata investeringar i de fattigaste länderna bör ett sy-stem införas som
bygger på extra förmånliga krediter. Vi är
övertygade om att biståndskrediter tillsammans med
införandet av en garantigivning inom biståndet blir till nytta för
mottagarländerna och kan
komma att
spela en viktig roll för uppbyggnaden av bl.a. ett fungerande
näringsliv.
I framför allt de
fattigaste låginkomstländerna utgör skuldbördan ett enormt problem som
kraftigt begränsar och ibland omöjliggör deras
utveckling. För att dessa länder skall ta sig ur
skuldkrisen krävs att de för en konsekvent ekonomisk politik som kan främja
utveckling och
tillväxt. För att
klara detta krävs självklart att de länder som genomför ekonomiska reformer
stöds i sina ansträngningar genom ökade resursflöden
och skuldlättnader. Vi får inte vara kravlösa, men länder
som har ambitionen och viljan till en hållbar utveckling bör ges en god
start i och med
det nya millenniet.
Kristdemokraterna välkomnar kampanjen Jubel 2000 som förespråkar en
radikal skuld-avskrivning av de fattigaste ländernas
skulder. Kampanjen bör aktivt stödjas av Sverige. Vi anser
därför att delposten Ekonomiska reformer inom det bilaterala
utvecklingssamarbetet, där
skuldavskrivningen ingår, för 1999 bör tilldelas 530 miljoner kronor utöver
vad utskottsmajoriteten föreslår eller totalt 1 000 miljoner kronor.
Under senare år har biståndets
reserverade outbetalda medel ökat dramatiskt, speciellt vad avser det
bilaterala biståndet.
I syfte
att förbättra förutsättningarna att rätt bedöma och föreslå de olika
budgetposternas relevanta beloppsnivåer föreslår Kristdemokraterna
att storleken på reservationerna skall
anges i propositionen för respektive budgetpost inom såväl det bilaterala
som det multilaterala biståndet.
Miljöproblemen är globala och gränsöverskridande. Att bekämpa dessa
kräver internationellt samarbete där varje land måste bidra utifrån sin
egen
ekonomiska bärkraft. Ansvaret
för de växande globala miljöproblemen får inte överlåtas till de
resurssvaga fattiga länderna utan måste i större
utsträckning än hittills utkrävas av de rika länderna.
Sverige har dels som stor biståndsgivare, dels som föregångsland avseende
hanteringen av
miljöfrågor ett
särskilt stort ansvar i att verka för att världens fattiga ges
tillräckliga resurser och möjligheter att förbättra sin miljö. Vi
vill tilldela delposten Särskilda
miljöprogram inom det bilaterala biståndet 70 miljoner kronor utöver vad
utskottsmajoriteten föreslår, vilket
innebär totalt 275 miljoner kronor.
De enskilda organisationerna utgör enligt Kristdemokraterna en
ytterst viktig del av det bilaterala biståndsarbetet. Enskilda
organisationers
kunskap,
erfarenheter och kompetens som gör detta bistånd så effektivt bör enligt
Kristdemokraterna tas i ökat anspråk, bl.a. vid utformandet av
landstrategier samt genom fortlöpande
kontakter genom Folkrörelserådet.
Vi föreslår därför att budgetramen till enskilda organisationer höjs
med 150 miljoner kronor till totalt 1 000 miljoner kronor.
Kristdemokraternas förslag till
medelsfördelning framgår av till betänkandet fogade tabeller 3 och 4.
5. Anslagen under utgiftsområde 7
Internationellt bistånd för budgetåret 1999 (mom. 5)
Marianne Andersson (c) anför:
Biståndet från världens rika länder till världens
fattiga är ett uttryck för solidaritet och rättvisa och för det
gemensamma ansvaret att, efter
förmåga, medverka till att lösa globala problem. Sverige är i jämförelse
med de flesta andra länder ett oerhört rikt och välmående land. Det är
en
självklarhet att Sverige skall
ta på sig sin del av ansvaret också för de globala problemens lösning. I
motion U204 utvecklar Centerpartiet sin
syn på Sveriges internationella bistånd.
För utgiftsområde 7 Internationellt bistånd har
regeringen föreslagit att anslaget sänks till 11 900 miljoner kronor
jämfört med förslaget i
proposition
1997/98:150, där anslaget för utgiftsområdet beräknades till 12 002
miljoner kronor. Centerpartiet var i våras överens med regeringen
om denna utgiftsram för utgiftsområde 7 och
ser ingen anledning att ändra vår hållning på denna punkt. Centerpartiet
menar därför att ramen för
utgiftsområde 7 borde höjas med 102 miljoner kronor. Ett tillkännagivande
med denna innebörd återfinns i Centerpartiets ekonomisk-politiska
motion.
Centerpartiet gör ingen annan bedömning än regeringen vad
gäller de kostnader för EU:s gemensamma bistånd, för mottagande av
asylsökande samt för
administration
som avräknas från biståndsramen. Centerpartiet förespråkar en höjning av
anslag B inom utgiftsområde 7 Samarbete med Central- och
Östeuropa med 25 miljoner kronor för 1999 och beräknar
samma höjning för år 2000. Anslaget för utgiftsområde 7 anslagsposten A
Internationellt
utvecklingssamarbete bör för 1999 höjas med 77 miljoner kronor jämfört med
regeringens förslag.
Anslagsposten A 1.1 Multilateralt utvecklingssamarbete
Starka principiella skäl talar för multilateralt
bistånd snarare än bilateralt. Det bilaterala biståndet skapar lätt
beroendeförhållanden mellan
givare
och mottagare och kan få karaktär av välgörenhet. Det multilaterala
biståndet är ett uttryck för ett gemensamt ansvar att, efter förmåga,
medverka till att lösa globala problem.
Med det ökade koordineringsansvar för FN respektive EU som Centerpartiet
ovan pläderat för bör de problem
som är förknippade med den bilaterala biståndsgivningen minska.
Centerpartiet förespråkar för anslagsposten A 1.1 samma volym och
fördelning som
regeringen
föreslår.
Det är angeläget
att FN förmår göra kraftsamlingar och agera problemorienterat.
Multilaterala biståndsansträngningar är utomordentligt viktiga,
exempelvis för att bemästra gemensamma
miljö- och resursproblem, såsom bristen på rent vatten,
ökenutbredningen, jordförstöringen eller
storskaliga insatser vid exempelvis naturkatastrofer. FN-biståndet
spelar också en viktig roll för fattigdomsbekämpningen.
EU-medlemskapet har skapat en ny arena för den
svenska biståndspolitiken. Dels har EU en av världens största
biståndsbudgetar, dels finns
ambitionen att åstadkomma en samordning av alla medlemsländers bistånd,
vilka omfattar mer än hälften av allt offentligt bistånd i världen. Det
är
viktigt att Sveriges agerande i
EU blir en integrerad del av vår biståndspolitik. Sveriges bidrag till EU:s
gemensamma utvecklingssamarbete uppgår
1999 till 741 miljoner kronor. Centerpartiet välkomnar att regeringen
deklarerar att den avser ägna ökat engagemang åt EU:s
utvecklingssamarbete.
Det är
viktigt att Europeiska utvecklingsfonden blir föremål för en kritisk
granskning på liknande sätt som skett vad beträffar Världsbankens
verksamhet.
Anslagsposten A 1.2 Bilateralt utvecklingssamarbete
Centerpartiet har i särskild reservation
ställt sig kritiskt till modellen med landramar och förespråkar en
problemorienterad anslagsmodell
kombinerad med regionala anslag. En sådan omläggning har
riksdagsmajoriteten tidigare avvisat. Något detaljerat förslag till
omfördelning mellan
olika landramar
lämnar därför Centerpartiet inte. Vi förespråkar däremot en omfördelning
från landramarna till de regionala anslagen för Afrika
respektive Asien genom en generell neddragning av
respektive landram med 10 %. Regeringen bör dessutom återkomma till
riksdagen med förslag till
hur det
bilaterala anslaget kan problemorienteras och regionaliseras.
Centerpartiet vill höja anslagen för
särskilda utvecklingsprogram på miljö- och demokratiområdena. På så
sätt kan insatser kanaliseras till
projekt med global och regional inriktning. Enskilda organisationers arbete
på miljö- och demokratiområdena kan därmed ges ökat stöd. Angelägna
vatten- och markvårdsprojekt kan
tillåtas expandera. Centerpartiet menar att anslaget till särskilda
miljöprogram borde ökas med 47 miljoner
kronor jämfört med regeringens förslag och att 15 miljoner kronor
ytterligare avsätts till program för demokrati och mänskliga
rättigheter.
Centerpartiet
står bakom regeringens beslut om uppsägning av samarbetsavtalet med
Indien efter landets provsprängningar av kärnvapen. Det är
rimligt att en ny avstämning görs av relationerna
till Indien och Pakistan. För att ge möjlighet till insatser, i det fall
avstämningen ger stöd
för detta,
bör resurser avsättas för regionala insatser i Asien.
Till följd av revolten i Guinea-Bissau har Sverige
avbrutit sitt utvecklingssamarbete med landet. I stället har Sverige
givit humanitärt stöd.
Centerpartiet gör bedömningen att Guinea-Bissau även framgent är i akut
behov av bistånd. Mot bakgrund av de stora värden som raserats i
landet
till följd av kriget finner
Centerpartiet det inte välbetänkt att i detta läge ytterligare minska
landramen till Guinea-Bissau. Den nya inriktning
av biståndet till Guinea-Bissau, som regeringen förespråkar,
är alltför snäv. Medel motsvarande landramen för 1998, med en tioprocentig
reduktion,
bör reserveras i det
fall utvecklingen gör det möjligt att återuppta annat bistånd än det rent
humanitära.
Stödet till de
av Europas länder som klassas som utvecklingsländer behöver
samordnas inom EU och FN. Sida kommer nu att utvärdera det
hittillsvarande biståndet till Bosnien-Hercegovina.
Avtalet om Kosovo kan öppna möjligheter för samordnade och långsiktiga
återuppbyggnadsinsatser
samt för
stöd till demokratisk utveckling. Regeringen lyfter i propositionen fram
flera angelägna samarbetsprojekt för Europas utvecklingsländer.
Mot denna bakgrund finner Centerpartiet skäl
att för 1999 höja anslaget för samarbete med Europas utvecklingsländer.
Regeringen har i sin proposition
föreslagit en storsatsning på forskningssamarbete inom ramen för biståndet.
Regeringen vidhåller också fjolårets
generösa ram för information till allmänheten om det svenska biståndet.
Regeringen vill också anslå mer pengar för rekrytering och vad man
kallar
resursbasutveckling. Mot
bakgrund av att regeringen, enligt Centerpartiet, satsar otillräckliga
resurser på det svenska biståndet, bör en hårdare
prioritering göras av de svenska insatserna. Det svenska
biståndet bör kraftsamlas där det gör störst nytta. Centerpartiet
motsätter sig ovan
nämnda
prioriteringar.
Fattigdoms-
respektive miljöinriktningen skall förstärkas och insatser skall i högre
grad koncentreras på att ge människor på den lokala nivån
möjlighet att i första hand tillgodose sina
grundläggande behov. Sveriges folkrörelser och frivilligorganisationer
framstår vidare som bättre
budbärare och marknadsförare av svenskt bistånd än vad Sida är eller bör
bli. Centerpartiet anser slutligen att det mycket vällovliga
initiativet
med stipendier och
utbytesprogram för studenter och forskare i utvecklingsländerna bör göras
till ett europeiskt projekt i stället för ett
svenskt. Regeringen bör verka för att det inom ramen
för EU:s utbildningsprogram Sokrates skapas möjlighet för denna typ av
studentutbyte och
utbildningsstipendier.
Givetvis är det glädjande att regeringen föreslagit att delpost 8
Enskilda organisationer ökas med 20 miljoner kronor till 850 miljoner
kronor
för 1999. Men Centerpartiet
förespråkar, mot bakgrund av den viktiga roll enskilda organisationer
spelar, att anslaget till dessa ökas med
ytterligare 50 miljoner kronor till 900 miljoner kronor.
Centerpartiet stödjer regeringens
ambition att aktivt verka för att det år 2000 finns beslut eller en
plan som erbjuder en tillräcklig
skuldreduktion. Centerpartiet anser mot denna bakgrund att 30 miljoner
kronor utöver regeringens förslag bör tillföras delpost 10
Ekonomiska
reformer.
Jämfört med regeringen föreslår Centerpartiet
bl.a.:
+ 50 miljoner kronor
till bistånd genom Enskilda organisationer
+ 47 miljoner kronor till miljöprogram
+ 15 miljoner kronor till program för demokrati och
mänskliga rättigheter
+ 30
miljoner kronor till Ekonomiska reformer
+ 20 miljoner kronor till Europas utvecklingsländer
+ 25 miljoner kronor till samarbete med
Central- och Östeuropa
+ 116
miljoner kronor till regionala insatser i Afrika
+ 63 miljoner kronor till regionala insatser i Asien
Centerpartiets förslag till
ändringar inom anslagsposten A 1.2 framgår också av de bilagda tabellerna 3
och 4.
6. Anslagen under
utgiftsområde 7 Internationellt bistånd för budgetåret 1999 (mom. 5)
Karl-Göran Biörsmark (fp)
anför:
Folkpartiet
liberalerna har i motioner föreslagit en alternativ budget för 1999. Vårt
budgetförslag innebär i sina huvuddrag sänkta skatter för
fler jobb genom ökat företagande och höjd
tillväxt med utgiftsökningar framför allt när det gäller vård och
omsorg men även för utbildning,
bistånd, miljö och rättssäkerhet (för en utförligare redovisning se
reservationerna nr 1, 29 och 34 i bet. 1998/99:FiU1). För
utgiftsområde 7
föreslog vi 1 360
mkr utöver Socialdemokraternas, Vänsterpartiets och Miljöpartiets förslag.
Vårt förslag till utgiftsram har emellertid avslagits
av riksdagen i budgetprocessens första steg och vi är nu
förhindrade att fullfölja våra anslagsyrkanden.
Folkpartiet liberalerna avvisar utskottsmajoritetens
förslag att nivån på det svenska biståndet endast skall uppgå till 0,705
% av BNI, vilket
Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet ställt sig bakom. I
varje sparpaket som den socialdemokratiska regeringen lagt fram har
besparingar gjorts på biståndet till
utvecklingsländerna. Folkpartiet liberalerna håller fast vid att
enprocentsmålet för det totala svenska u-
landsbiståndet skall vara något mer än bara vackra ord. För oss är
det ett moraliskt grundat åtagande mot de fattiga länderna som åter
bör
uppfyllas snarast möjligt. I
en situation med enorma behov av katastrofhjälp och omfattande
behov av bistånd till stöd för ekonomiska
reformprocesser är det inte svårt att se angelägna ändamål för
u-hjälp. Enligt Folkpartiet liberalerna skall vägen mot enprocentsmålet
anträdas
omedelbart. Folkpartiet
liberalerna anslår därför i sitt budgetalternativ ytterligare 1 360
miljoner kronor till anslag A Internationellt
utvecklingssamarbete för 1999 utöver regeringens och
utskottsmajoritetens förslag.
De ytterligare 1 360 miljoner kronor som Folkpartiet liberalerna tillför
biståndet fördelas enligt följande.
Multilateralt utvecklingssamarbete
De internationella biståndsorganisationerna befinner sig i
omvandling och brottas med stora ekonomiska bekymmer. Utvecklingen i
världen gör att
nya hot har
uppstått och många nya problem skall hanteras. Speciellt konflikthantering
har under de senaste åren varit ett område där det fordras
ett radikalt omtänkande. Att de flesta väpnade
konflikter nu är interna ställer ökade krav på ett effektivt
konfliktförebyggande bistånd. Om de
spirande nya demokratierna skall ha en chans måste skuldlättnader ske.
Folkpartiet liberalerna menar att det är olyckligt att i detta läge dra
ner
på Sveriges bidrag till detta
arbete.
Folkpartiet
liberalerna sa nej till den neddragning av anslaget till Unicef som
utskottsmajoriteten ställde sig bakom för budgetåret 1998.
Regeringen har föreslagit en viss uppräkning för
1999. Men med tanke på den angelägna verksamhet för u-landsbarnen som
organisationen bedriver
föreslår vi
ett anslag på 285 miljoner kronor, vilket är 20 miljoner kronor utöver
regeringens förslag.
Katastroferna och flyktingsituationen i världen innebär en kraftig ökning
av UNHCR:s arbetsuppgifter. Folkpartiet liberalerna föreslår därför att
ytterligare 20 miljoner kronor utöver
regeringens förslag tillförs UNHCR. Totalbeloppet för UNHCR för budgetåret
1998 blir då 290 miljoner kronor.
Folkpartiet liberalerna har under lång tid pläderat för att
befolkningsfrågan skall få en mer framskjuten plats inom det svenska
biståndet.
Sverige tog aktiv del
i FN:s befolkningskonferens i Kairo 1994. Nu gäller det att gå från
ord till handling. Mot den bakgrunden föreslår
Folkpartiet liberalerna att FN:s befolkningsfond UNFPA får ett
högre bidrag än det utskottsmajoriteten beslutat, nämligen ett
påslag på 40
miljoner kronor.
Totalbeloppet för UNFPA under budgetåret 1998 skulle då bli 180 miljoner
kronor.
Att förebygga
ohälsa och bekämpa sjukdomar är vidare en av biståndets
huvuduppgifter. Bland de största hälsoproblemen märks
infektionssjukdomarna, hiv/aids utgör ett särskilt
problem, främst för utvecklingsländerna. Det är viktigt att
förebygga hiv/aids genom
information om spridningssätt och rekommendation om kondomanvändning.
Folkpartiet föreslår att ytterligare 20 miljoner kronor anslås till
UNAIDS.
Internationella
IDEA är ett nyinrättat institut med säte i Stockholm. Institutets syfte är
bl.a. att befästa demokratin i världen, underlätta
genomförandet av fria och rättvisa val, vara idé- och
resursbank för svaga demokratier etc. Folkpartiet liberalerna anser att den
verksamhet som
bedrivs vid
Internationella IDEA är mycket angelägen. IDEA har under sina första år
brottats med bristande inbetalningar från stiftarländerna. En
garantifond skulle lösa dessa initialproblem.
Den skulle kunna användas för att överbrygga sena inbetalningar från
andra länder och därmed
eventuella
underskott. Folkpartiet liberalerna föreslår därför en insats inom anslaget
Övrigt multilateralt samarbete med 25 miljoner kronor som
öronmärks för att Internationella IDEA skall kunna
inrätta en garantifond. Detta belopp skall vara utöver det grundbelopp som
institutet förväntas
få.
Skall världen lyckas hantera sina
konflikter bättre i framtiden måste det ske på internationell bas.
Folkpartiet liberalerna föreslår därför att
delposten Konfliktförebyggande insatser ökas med 50 miljoner
kronor.
Den globala miljön
är en överlevnadsfråga för mänskligheten. Sverige bör spela en pådrivande
roll i det internationella miljöarbetet. Även här
säger Folkpartiet liberalerna nej till vidare neddragningar
och föreslår att multilaterala miljöinsatser får ytterligare 100 miljoner
kronor.
Folkpartiet
liberalernas övriga påslag utöver utskottsmajoritetens förslag inom det
multilaterala biståndet framgår av tabellerna, vilka fogats
som bilaga till detta betänkande.
Bilateralt utvecklingssamarbete
Vad gäller det bilaterala
utvecklingssamarbetet anser Folkpartiet liberalerna att demokrati, miljö
och kvinnors situation skall genomsyra detta.
Under delposten Särskilda program, som just finansierar
demokrati, miljö och kvinnoprogram samt näringslivsutveckling och mänskliga
rättigheter,
föreslår Folkpartiet
liberalerna en ökning med 400 miljoner kronor. Totalbeloppet blir då 1 470
miljoner kronor för budgetåret 1999.
Folkpartiet liberalerna vill än en gång framhålla att partiet har
en i grunden kritisk hållning till bundet bistånd. Vi utgår därför ifrån
att
det i detta sammanhang är fråga
om krediter utan bindning till upphandling i Sverige. Stor återhållsamhet
bör råda vad gäller kreditgivning till
de allra fattigaste länderna. Sverige bör normalt inte medverka till att
ytterligare öka på deras skuldbörda. I sådana länder bör gåvobistånd
vara
den dominerande
biståndsformen.
De
utomordentligt allvarliga skuldproblem som flera av våra fattigaste
mottagarländer brottas med utgör starka skäl för att stora belopp skall
finnas tillgängliga för bl.a.
skuldlättnadsinsatser. För att säkerställa denna av Folkpartiet liberalerna
prioriterade biståndsform föreslår vi
att 200 miljoner kronor tillförs stödet för ekonomiska reformer. Den
totala nivån blir då 670 miljoner kronor.
Enskilda organisationer
Det bistånd som förmedlas via enskilda organisationer har stor
betydelse bl.a. för att stärka det civila samhället i mottagarländerna.
Olika
undersökningar visar dessutom
att utvecklingsbistånd förmedlat via enskilda organisationer är effektivt
både organisatoriskt och ekonomiskt. Den
neddragning som tidigare ägt rum under posten Enskilda
organisationer vill Folkpartiet liberalerna återställa. Vi föreslår
därför att
anslagsposten i fråga
tillförs ytterligare 150 miljoner kronor. Totalsumman blir då 1 000
miljoner kronor.
Vad gäller
landramar förespråkar Folkpartiet liberalerna en starkare inriktning på
Afrika än den utskottsmajoriteten förordar. Folkpartiet
liberalerna föreslår ett påslag på 210 miljoner
kronor. Fördelningen på länder framgår av tabell "Landramar, planerade
1999" (som fogats som
bilaga
till detta betänkande).
Folkpartiet liberalerna föreslår att anslaget Latinamerika ökas med 50
miljoner kronor till 435 miljoner kronor.
Mot bakgrund av Folkpartiets kritiska uppfattning om bristen
på demokratisträvanden i Vietnam och Laos finner Folkpartiet
liberalerna det
påkallat att sänka
biståndet till dessa båda länder. Pengarna kan bättre användas exempelvis i
Sydafrika där den demokratiska processen behöver
ett omfattande stöd. Folkpartiet liberalerna föreslår mot
den bakgrunden en neddragning av biståndet till Vietnam med 40 miljoner
kronor och till
Laos med 10
miljoner kronor.
Vad gäller
övriga ramar framgår de av sammanställningen av tabellerna som bifogas
detta betänkande. Programländernas landramar bör kunna användas
med stor flexibilitet för att på så vis uppnå
största möjliga effektivitet. De reservationer som finns för vissa länder
är ett tecken på att detta
är en
god idé.
Demokrati och
mänskliga rättigheter
Världen
står i dag inför en historisk chans. Då land efter land söker sig mot
demokrati är det Sveriges skyldighet att bistå. Demokrati är den
enda styresform som garanterar att de
flesta medborgares intressen tas till vara. Om det svenska biståndet mot
fattigdom, ökad rättvisa och mot
krigshot skall få bestående effekter krävs att det sker i en
demokratisk atmosfär. Av dessa skäl bör demokratimålet bli överordnat
inom
biståndspolitiken.
Biståndsdialogen med mottagarländerna
måste vara ett kraftfullt instrument för att främja demokrati och
mänskliga rättigheter. Budskapet skall
vara entydigt även till länder, där vi har starka exportintressen,
såsom Kina. Inslaget av villkor i biståndsgivningen bör i denna mening
öka.
Då demokratibistånd
skall bedrivas i diktaturer skall det ske genom enskilda
organisationer.
Stöd till
uppbyggande av demokratiska institutioner, såsom lokal självstyrelse,
parlament och politiska regelsystem bör ha hög prioritet.
Kampen för människors frihet blir aldrig
inaktuell. Sverige får inte tveka att reagera när de mänskliga
rättigheterna hotas i andra länder. Att
medvetet tigande se på hur människor torteras, avrättas,
försvinner etc. är att ge sitt samtycke. Sverige bör på alla nivåer i alla
sammanhang
ihärdigt ta upp frågorna
om de mänskliga rättigheterna i samtal med de stater som bryter mot dessa
grundläggande rättigheter.
Demokrati och mänskliga rättigheter kan aldrig vara ett mål bland
andra för svensk biståndspolitik, utan måste vara det centrala målet.
Det
handlar då både om människors
grundläggande värdighet och om att demokrati och mänskliga rättigheter i
sista hand är förutsättningen för att alla
andra mål för biståndet skall kunna förverkligas.
7. Stöd via FN och Bretton Woods-institutionerna (mom.
9)
Göran Lennmarker, Bertil
Persson, Liselotte Wågö och Sten Tolgfors (alla m) anför:
Det öppna internationella handelssystemet och
dess institutioner, främst WTO, IMF och Världsbanken, måste stödjas.
Frihandeln skall värnas och
öppen
eller dold protektionism motarbetas. Inte sällan döljs protektionistiska
strävanden i idealistisk form. Omsorg om mänskliga rättigheter,
miljö eller arbetstillfällen har fått
utgöra motiv för att avbryta eller minska importen från fattiga
länder, när i stället ett friare
internationellt utbyte skulle ha skapat impulser till en bättre utveckling.
Det är naturligt att investeringskapital från i-länderna söker sig
till u-länderna. Det kan ge viktiga
bidrag till fattigdomsutrotningen. Av särskild betydelse är
direktinvesteringarna som erfarenhetsmässigt
medför den största kunskapsöverföringen och har den största
effektiviteten i förhållande till insatta resurser.
Internationella normer för mänskliga rättigheter,
rättsstaten och demokratin måste bättre efterföljas. Inom FN, i regionala
organisationer med
bilaterala
kontakter bör mänskliga rättigheter och demokrati särskilt beaktas.
FN och dess specialorgan har
viktiga uppgifter för att främja internationellt koordinerade insatser
på utvecklingsområdet. Mathjälp vid
svältkatastrofer, omhändertagande av flyktingar, samordnat utrotande av
sjukdomar och gemensam normsättning är exempel på detta.
En särskild, viktig roll har Bretton
Woods-institutionerna när det gäller att utforma utvecklingsstrategier och
föreslå u-länderna stöd och hjälp
för att skapa en hållbar ekonomisk utveckling. Att byta bistånd mot
utveckling och att noga utvärdera effekter är framgångsrikt. De krav
som
Världsbanken och
Internationella valutafonden - på asiatiskt initiativ - ställer har starkt
stimulerat utvecklingen.
Bistånd vid katastrofer är ofta av livsavgörande betydelse. Särskilt
viktig är samordning mellan olika biståndsgivare så att den
gemensamma
insatsen får den
bästa effekten. Ökad beredskap till snabba insatser, bättre mekanismer
för samordning samt planering för avveckling när
insatserna inte längre behövs, är en väsentlig del av
katastrofbiståndet. UNHCR spelar härvidlag en särskilt framträdande
roll.
Som anförts i motion
U205 (m) yrkande 4 anser Moderata samlingspartiet att det multilaterala
biståndet i huvudsak bör kanaliseras genom FN och
Bretton Woods-institutionerna.
8. Demokrati och mänskliga rättigheter i utvecklingssamarbetet
(mom. 16)
Marianne Samuelsson
(mp) anför:
I propositionen
betonar regeringen att stödet till demokratisering och respekt för de
mänskliga rättigheterna utgör ett alltmer prioriterat område
inom svenskt utvecklingssamarbete. Miljöpartiet
anser att demokrati och mänskliga rättigheter alltid bör integreras
i olika delar av
utvecklingssamarbetet.
Kvinnor i u-länder bär en tung börda. De har ofta ansvar för hem, barn
och familjens jordbruk. Miljöpartiet anser därför att mer av
biståndet
skall satsas på
kvinnorna, deras arbete och utbildning. De familjerådgivningsprogram som
finns i tredje världen behöver starkt stöd. Vi vill att
Sverige genom FN och andra organisationer skall gå i
spetsen för en kraftigt ökad utbildning i familjeplanering.
En viktig aspekt är att det måste finnas ett
jämställdhetsperspektiv i alla projekt. I många länder finns ett
kvinnoförtryck, kvinnorna är inte
jämställda med männen; därför är det extra angeläget att satsa på
kvinnoprojekt.
9. Främjandet av
demokratiska och mänskliga rättigheter (mom. 16)
Karl-Göran Biörsmark (fp) anför:
För att bedriva ett bra arbete med demokratibistånd
krävs en definition av vad detta bistånd kan innehålla och vad det
innebär. Som framgår av
Folkpartiet liberalernas motion 1998/99:U203 har svenskt
demokratibistånd varit alltför vagt och försiktigt. Det är skillnad
mellan
demokratibistånd vars
primära mål är att bygga upp demokratins ramverk och dess primära
aktörer (partier och aktiva opinionsbildande
organisationer) och bistånd för demokrati vars sekundära syfte
är människors deltagande i olika organisationer etc. Svenskt bistånd
är, enligt
Folkpartiet
liberalerna, i dag koncentrerat till den senare inriktningen. Denna
tyngdpunkt bör förskjutas till ett mer jämnt stöd till de olika
delarna av en fungerande demokrati. Regeringen
bör få i uppdrag att presentera ett särskilt åtgärdsprogram för hur så kan
ske.
Det måste vidare stå
klart för mottagarländerna att biståndets omfattning och inriktning kan
påverkas av hur demokratifrågan hanteras. Inslaget
av villkor i biståndsgivningen bör därför öka.
Folkpartiet liberalerna anser att Sverige bör undvika stora
biståndsengagemang i länder vars
regimer inte strävar efter demokratisering.
Folkpartiet liberalerna har också tidigare framfört det
angelägna i att ett program för att främja högre kvalitet på biståndet
tas fram. Tre
grundläggande
byggstenar för ett sådant program omtalas i motionen: dels att biståndet
måste bidra till att krympa och effektivisera staten i
många afrikanska mottagarländer, dels att
biståndets innehåll och kvalitet måste prioriteras och dels att
kvinnornas situation måste
uppmärksammas.
10. Befolknings- och
hälsofrågor m.m. (mom. 18)
Ingrid Näslund och Jan Erik Ågren (båda kd) anför:
Andelen kvinnor i förhållande till män har,
speciellt i Asien, sjunkit dramatiskt de senaste årtiondena. Enligt vissa
beräkningar saknas det 60
miljoner
kvinnor i den världsdelen. Orsakerna är aborter av flickfoster,
undernäring och överarbete bland kvinnor. I exempelvis Indien är
spädbarnsdödligheten högre bland flickor än
bland pojkar. Flickor får sämre vård och behandling redan som spädbarn.
Hittills har det i
internationella och nationella sammanhang varit ganska tyst om den
prenatala könsdiskrimineringen. Sverige bör som ett
föregångsland i arbetet för demokrati och mänskliga
rättigheter ta initiativ till att frågan om prenatal könsdiskriminering
lyfts upp på FN:s
dagordning.
Frågan bör också lyftas inom det bilaterala utvecklingsarbetets ram.
Stöd bör ges till
kvinnoorganisationer, läkare, jurister och vetenskapsmän som förenats i
kampen mot könsbestämning av foster. Stöd bör också ges
till allmän utbildning och upplysningskampanjer för att
ändra attityder till flickors/kvinnors människovärde och mänskliga
rättigheter.
11. U-ländernas
skuldsanering och Världsbankens roll (mom. 25)
Marianne Samuelsson (mp) anför:
Miljöpartiet anser att Världsbanken och andra Bretton
Woods-institutioner spelar en central roll i det internationella
utvecklingssamarbetet. De
utgör en
del av FN-systemet. För att det svenska agerandet i FN skall ha ett så
brett stöd och en så bred förankring som möjligt deltar under
några veckor varje höst representanter för
riksdagspartier och folkrörelser i FN-delegationen i generalförsamlingen i
New York. Till stora FN-
konferenser inbjuds på samma sätt partier och folkrörelser till samråd och
deltagande. Detta bidrar till att Sverige tar upp frågor som har stort
folkligt stöd.
För samarbetet med Bretton Woods-institutionerna äger
ett visst informellt samråd, framför allt i fråga om skuldfrågorna, rum med
vissa enskilda
organisationer.
Däremot saknas helt parlamentariskt inflytande.
Miljöpartiet anser att det skulle vara värdefullt
att inrätta ett speciellt råd med deltagande från de politiska partierna
och enskilda
organisationer för
samråd angående det svenska agerandet vad beträffar frågor som rör
Världsbanken och de övriga Bretton Woods-institutionerna.
Det är viktigt att alla ekonomer som arbetar
inom Världsbanken har kunskap om de specifika problem som finns i tredje
världen.
12. Triangelsamarbete (mom.
29)
Göran Lennmarker, Bertil
Persson, Liselotte Wågö och Sten Tolgfors (alla m) anför:
Moderata samlingspartiet anser att s.k.
triangelsamarbete mellan Sverige, ett afrikanskt land och ett f.d.
u-land som framgångsrikt utrotat
fattigdomen på kort tid, bör prövas. Som påpekas i motion 1998/99:U205
yrkande 9 bör kunskapsutbytet kunna ske också med andra länder än
enbart
Sverige. För många u-länder
finns det större erfarenheter att hämta från andra mer framgångsrika
u-länder som t.ex. Taiwan och Sydkorea.
13. Bistånd till Guinea-Bissau (mom. 33)
Lars Ohly och Murad Artin (båda v) anför:
Guinea-Bissau har lidit under ett förödande
inbördeskrig. Svenska biståndsinsatser har varit svåra att genomföra sedan
juni 1998 på grund av den
väpnade
konflikten och osäkerheten i landet. Det är nu ytterst angeläget att
biståndet och utvecklingssamarbetet återupptas efter avbrottet...
Hjälpbehoven i landet är enorma och ett
återuppbyggnadsbistånd bör därför komma till stånd snarast. Enligt
Vänsterpartiet är det olyckligt att den
svenska ambassaden flyttas från landet när den skulle kunna spela en
stor roll i biståndet under en uppbyggnadsperiod.
14. Administration av biståndet m.m. (mom. 42)
Göran Lennmarker, Bertil Persson, Liselotte
Wågö och Sten Tolgfors (alla m) anför:
Sveriges utrikespolitik måste i högre grad präglas av en
helhetssyn. Utrikesdepartementet bör ha den centrala funktionen för
utvecklingssamarbetet
och det
sammanhållande ansvaret för relationerna till samarbetsländerna och till
internationella organisationer. Ambassaderna har en viktig roll i
utvärdering och kontroll. Som anförts i
motion U205 (m) yrkande 11 bör Utrikesdepartementet ha det centrala
ansvaret för utvecklingssamarbetet och
relationerna till samarbetsländerna och internationella organisationer
och erhålla resurser härför.
15.
Åtgärder för att förbättra Östersjöns miljö (mom. 54)
Marianne Samuelsson (mp) anför:
Även om vissa åtgärder vidtagits menar Miljöpartiet
de gröna att miljöproblemen vad gäller Östersjön är långt ifrån lösta.
Omfattande problem med
algblomning,
miljögifter och övergödning visar att balansen är rubbad i detta
innanhav. Stora delar av Östersjöns botten är döda eller döende.
Miljöpartiet de gröna vill därför att arbetet
med Östersjöns miljö ges en ännu högre prioritet.
Detta är inte minst tydligt när det gäller utsläpp av
olja och oljeförorenat vatten i Östersjön och under 1995 dödades enbart
på Gotland 26 000
fåglar av
oljeutsläpp. Varje år upptäcks omkring 500 olagliga oljeutsläpp i
Östersjön. I Sverige finns mottagningsanläggningar för miljöfarligt
maskinrumsavfall i många hamnar och
därmed räddas många fågelliv. Liknande anläggningar finns i Danmark,
Finland och Tyskland men för att utnyttja
anläggningarna tas extra avgifter ut. Därför avstår många
fartygsbefälhavare från att utnyttja dessa. Miljöpartiet menar att de
skall kunna
utnyttjas utan extra
pålagor utöver hamnavgift. I Ryssland, Polen, Baltikum och i östra Tyskland
finns inga anläggningar alls av denna typ. Enligt
Miljöpartiets uppfattning bör därför Sverige ta initiativ
till att mottagningsanläggningar för miljöfarligt maskinrumsavfall byggs
upp i dessa
länder.
Ett likaledes stort problem är att det
fortfarande finns orenade utsläpp från tätorter och industrier ut i
Östersjön. Vissa anläggningar har
byggts eller är under uppbyggnad men detta är långt ifrån tillräckligt.
Miljöpartiet vill att Sverige initierar krafttag mot dessa orenade
och
miljöfarliga utsläpp från
tätorter och industrier.
Stora delar av den förstörelse av Östersjön som har pågått och
fortfarande pågår är relaterad till industrialiseringen i området och
ett
hänsynslöst utnyttjande av
naturresurser. När det gäller jordbruket i Baltikum och Polen är det till
stora delar småskaligt och kemikaliefritt.
Miljöpartiet menar att det i framtiden finns anledning att hysa oro
för utvecklingen härvidlag. En anslutning av dessa länder till EU:s
gemensamma
jordbrukspolitik skulle
med en kraftigt ökad användning av gödningsmedel och kemikalier kunna
få förödande konsekvenser för natur och miljö i
Östersjöområdet. Miljöpartiet menar därför att det är en mycket
väsentlig svensk uppgift att hjälpa till med rådgivning och andra insatser
för att
hjälpa dessa länder att
skapa ett långsiktigt ekologiskt hållbart jordbruk.
16. Kärnsäkerhet och radioaktivt avfall (mom. 56)
Göran Lennmarker, Bertil Persson,
Liselotte Wågö och Sten Tolgfors (alla m) anför:
Moderata samlingspartiet menar att utbyggnaden av
elförbindelserna runt Östersjön ger oss möjlighet att använda våra samlade
elproduktionsresurser
på ett mer
effektivt sätt, vilket gagnar både konsumenterna och miljön. Utbyggnaden av
Baltic Ring för energiförsörjning är ett viktigt led i
denna strävan. En sådan utbyggnad ger dessutom
Baltikum en trygg och stabil energiförsörjning.
Västländerna har hittills gjort stora åtaganden för att
öka kärnsäkerheten i Öst- och Centraleuropa, Baltikum och Ryssland. Sedan
1990 har mer än
en miljard ecu
avsatts för att öka reaktorsäkerheten (exklusive avfallsfrågor).
Särskilda medel från G 7- och G 24-länderna har bl.a.
administrerats via Europeiska utvecklingsbankens
(EBRD) kärnsäkerhetskonto (NSA). Omfattande bilateralt stöd har även
givits, inte minst av
Sverige.
Sverige har särskilt koncentrerat sig på de båda RBMK-reaktorerna i
Ignalina.
Västländernas
insatser har otvivelaktigt fungerat när det gäller att höja
säkerhetsnivån på sovjetiska kärnreaktorer. Samtidigt kan man
emellertid konstatera att ingen reaktor ännu
har stängts tack vare västliga insatser. För att nå dit är det tänkbart
att Sverige och andra länder
måste
sätta mer press på regeringarna som styr över de före detta sovjetiska
kärnreaktorerna. Enligt NSA bör stödet från EU för en stängning av
Ignalina även inbegripa hjälp med rivning
av reaktorn, vilket beräknas kosta 100 miljoner US-dollar enbart för en
reaktor.
En förtida
avveckling i Sverige försvårar dock en stängning av ryska reaktorer på
andra sidan Östersjön. Redan nu finns tydliga tecken på att man
i Litauen vill fortsätta att driva Ignalina
vidare långt in på 2000-talet.
Moderata samlingspartiet förordar att Sverige med anledning av detta bör
se över de nuvarande formerna för svenska stödprojekt till sovjetiska
reaktorer. När det gäller reaktorer,
vars grundkonstruktion alltid kommer att vara farlig, kan fortsatta
insatser riskera att underlätta förlängt
utnyttjande av dessa, menar Moderata samlingspartiet.
Förslag till beslut om anslag inom
utgiftsområde 7 Internationellt bistånd
1 000-tal
kronor
Utskottets förslag överensstämmer med regeringens
förslag till anslagsfördelning. Företrädarna för (m), (kd), (c) och (fp)
har avgivit särskilda yttranden.
-------------------------------------------------------
Verksamhetsområde Utskottets
-------------------------------------------------------
Anslag förslag
-------------------------------------------------------
-------------------------------------------------------
--------------------------------------------------------------
A Internationellt utvecklingssamarbete
--------------------------------------------------------------
--------------------------------------------------------
A 1 Biståndsverksamhet (res.) 10 731 461
--------------------------------------------------------
A 2 Biståndsförvaltning (ram) 418 143
--------------------------------------------------------
--------------------------------------------------------
--------------------------------------------------------------
B Samarbete med Central- och Östeuropa
--------------------------------------------------------------
--------------------------------------------------------
B 1 Samarbete med Central- och 744 000
Östeuropa (res.)
--------------------------------------------------------
B 2 Avsättning för förlustrisker vad 6 000
avser garantier för finansiellt
stöd och exportkreditgarantier
(res.)
--------------------------------------------------------
--------------------------------------------------------
--------------------------------------------------------------
Summa för utgiftsområdet 11 899 604
--------------------------------------------------------------
---------------------------------------------------------------
---------------------------------------------------------------
Regeringens och oppositionspartiernas
förslag till anslagsfördelning för
utgiftsområde 7
Internationellt
bistånd
Nedan
presenteras regeringens budgetförslag samt övriga riksdagspartiers
budgetförslag - även i de fall där
beloppen enbart är indikativa
och inte nödvändigtvis motsvaras av specifika
motionsyrkanden.
-------------------------------------------------------------------------------
A 2 Biståndsförvaltning
(ram) 418 143 +538 709
-------------------------------------------------------------------------------
B 1 Samarbete med Central-
och Östeuropa (res.) 744 000 +272 1001 +25 000
-------------------------------------------------------------------------------
B 2 Avsättning för
förlustrisker vad (res.) 6 000
avser garantier för finansiellt stöd
och exportkreditgarantier
-------------------------------------------------------------------------------
Summa för utgiftsområdet
11 899 -532 191 +1 700 +102 +1 360
604 000 000 000
-------------------------------------------------------------------------------
Medel överförs från
"Östersjömiljarden".
2 C Fredsfrämjande verksamhet. Anslag A 2
Fredsfrämjande truppinsatser (utgiftsområde 6) och anslag B 4
Fredsfrämjande verksamhet
(utgiftsområde 5)
överförs till utgiftsområde 7. Yrkandet behandlas av
finansutskottet.
Tabell 1: Basbudget till FN:s ekonomiska
och sociala verksamhet budgetåret 1999
[3]: Avser ytterligare
satsningar på
multilaterala
miljöinsatser (100
miljoner kronor),
särskilda
jämställdhetsinsatser (20
miljoner kronor),
konfliktförebyggande
insatser (50 miljoner
kronor), ytterligare medel
till FN:s utvecklingsfond
för kvinnor, Unifem (10
miljoner kronor), WHO (10
miljoner kronor), Idea (25
miljoner kronor) och till
utsatta barn i fattiga
länder (25 miljoner
kronor).
Tabell 3: Anslagsposten för
det bilaterala
utvecklingssamarbetet
(motsvarar tabeller på s.
32-33 i budgetpropositionen)
[4]:
Inkluderar
Kontraktsfinansierat
tekniskt
bistånd och
Internationella
kurser.
[5]: Nytt
anslag som
benämns
Tillväxtorienterat
bistånd
(tidigare
posterna
Näringslivsutveckling,
Kontraktsfinansierat
tekniskt
bistånd och
Internationella
kurser).
[6]: Anslaget
föreslås
avskaffat.
[7]: Anslaget
föreslås
avskaffat.
[8]: Moderata
samlingspartiet
anser att
systemet med
landramar bör
avskaffas.
[8]:
*
Förkortningslista
*
-------------------------------------------------------
| |Svenska |Engelska |
| | | |
-------------------------------------------------------
|ACBF | |African Capacity|
| | |Building Foundation |
-------------------------------------------------------
|AfDB |Afrikanska |African Development|
| |utvecklingsbanken |Bank |
-------------------------------------------------------
|ASEAN | |Association of South|
| | |East Asian Nations |
-------------------------------------------------------
|AVS |Länder i Afrika, |African, Caribbean and
|
| |Västindien och |Pacific Countries|
| |Stilla Havsområdet |(ACP) |
| |inom Lomésamarbetet | |
-------------------------------------------------------
|BNI |Bruttonationalinkomst| |
-------------------------------------------------------
|DAC |OECD:s |Development Assistance
|
| |biståndskommitté |Committee |
-------------------------------------------------------
|ECHO |Europeiska byrån för |European Community|
| |humanitärt bistånd |Humanitarian Office |
-------------------------------------------------------
|Ecu | |European currency unit
|
-------------------------------------------------------
|EUF/EDF |Europeiska |European Development|
| |utvecklingsfonden |Fund |
-------------------------------------------------------
|EG |Europeiska |The European|
| |gemenskaperna |Communities |
-------------------------------------------------------
|EGDI |Expertgruppen för | |
| |utvecklingsfrågor | |
-------------------------------------------------------
|EKN |Exportkreditnämnden | |
-------------------------------------------------------
|ESCAP | |United Nations|
| | |Economic and Social|
| | |Commission for Asia|
| | |and the Pacific |
-------------------------------------------------------
|EU |Europeiska unionen |European Union |
-------------------------------------------------------
|FN |Förenta nationerna |United Nations |
-------------------------------------------------------
|GEF |Globala miljöfonden |Global Environment|
| | |Facility |
-------------------------------------------------------
|HABITAT | |UN Conference on Human
|
| | |Settlements |
-------------------------------------------------------
|HELCOM |Helsingforskommissionen|The Baltic Marine|
| | |Environment Protection
|
| | |Commission |
-------------------------------------------------------
|HIPC | |Highly Indebted Poor|
| | |Countries |
-------------------------------------------------------
|ICRC |Internationella |International |
| |Rödakorskommittén |Committee of the Red|
| | |Cross |
-------------------------------------------------------
|IDA |Internationella |International |
| |utvecklingsfonden |Development |
| | |Association |
-------------------------------------------------------
|IFAD |Internationella |International Fund for
|
| |jordbruksutvecklingsfonden|Agricultural |
| | |Development |
-------------------------------------------------------
|IFC |Internationella |International Finance|
| |finansieringsbolaget |Corporation |
-------------------------------------------------------
|ILO | |International Labour|
| | |Organization |
-------------------------------------------------------
|IMF |Internationella |International Monetary
|
| |valutafonden |Fund |
-------------------------------------------------------
-------------------------------------------------------
InternationalInternationella International
IDEA Institutet för Institute for
demokrati och fria Democracy and
val Electoral Assistance
-------------------------------------------------------
-------------------------------------------------------
|IPU |Interparlamentariska |Inter-Parliamentary |
| |unionen |Union |
-------------------------------------------------------
|ITC | |International Trade|
| | |Centre |
-------------------------------------------------------
-------------------------------------------------------
IPTF International Police
Task Force
-------------------------------------------------------
-------------------------------------------------------
|MIGA |Världsbankens |Multilateral |
| |garantiorgan |Investment Guarantee|
| | |Agency |
-------------------------------------------------------
|MR |Mänskliga |Human Rights |
| |rättigheter | |
-------------------------------------------------------
|NAI |Nordiska |The Nordic Africa|
| |Afrikainstitutet |Institute |
-------------------------------------------------------
|NDF |Nordiska |Nordic Development|
| |utvecklingsfonden |Fund |
-------------------------------------------------------
|NGO |Icke-statlig enskild |Non-Governmental |
| |organisation |Organization |
-------------------------------------------------------
|OECD |Organisationen för |Organization for|
| |ekonomiskt samarbete |Economic Co-operation|
| |och utveckling |and Development |
-------------------------------------------------------
|OSSE |Organisationen för | |
| |säkerhet och | |
| |samarbete i Europa | |
| |(f.d. ESK) | |
-------------------------------------------------------
|PHARE |EU:s program för |Poland and Hungary:|
| |samarbete med |Economic |
| |Centraleuropa och de |Reconstruction Aid |
| |baltiska staterna | |
-------------------------------------------------------
|PSA | |Programme on Substance
|
| | |Abuse |
-------------------------------------------------------
-------------------------------------------------------
RGSL Riga Graduate School
of Law
-------------------------------------------------------
-------------------------------------------------------
|SADC |Gemenskapen för |Southern African|
| |utveckling i södra |Development Community|
| |Afrika | |
-------------------------------------------------------
-------------------------------------------------------
SFOR NATO-ledda styrkan i Stabilization Force
Bosnien
-------------------------------------------------------
-------------------------------------------------------
|SI |Svenska Institutet |Swedish Institute |
-------------------------------------------------------
|Sida |Styrelsen för |Swedish International|
| |internationellt |Development Co-|
| |utvecklingssamarbete |operation Agency |
-------------------------------------------------------
|SKI |Statens |Swedish Nuclear-Power|
| |kärnkraftinspektion |Inspectorate |
-------------------------------------------------------
|UNAIDS |FN:s aidsprogram |UN Aids Programme |
-------------------------------------------------------
|UNCDF |FN:s |UN Capital Development
|
| |kapitalutvecklingsfond|Fund |
-------------------------------------------------------
|UNCED |FN:s konferens om |UN Conference on|
| |miljö och utveckling |Environment and|
| | |Development |
-------------------------------------------------------
|UNCTAD |FN:s konferens för |UN Conference on Trade
|
| |handel och |and Development |
| |utveckling | |
-------------------------------------------------------
|UNDCP |FN:s |UN Drug Control|
| |narkotikaprogram |Programme |
-------------------------------------------------------
|UNDG | |UN Development Group |
-------------------------------------------------------
|UNDP |FN:s |UN Development|
| |utvecklingsprogram |Programme |
-------------------------------------------------------
|Unesco |FN:s organisation |UN Educational,|
| |för utbildning, |Scientific and|
| |forskning och kultur |Cultural Organization|
-------------------------------------------------------
|UNFPA |FN:s befolkningsfond |UN Fund for Population
|
| | |Activities |
-------------------------------------------------------
|UNGASS | |United Nations General
|
| | |Assembly Special|
| | |Session |
-------------------------------------------------------
|UNHCR |FN:s |UN High Commissioner|
| |flyktingkommissarie |for Refugees |
-------------------------------------------------------
|Unicef |FN:s barnfond |UN Children´s|
| | |Emergency Fund |
-------------------------------------------------------
|UNIDO |FN:s organisation |UN Industrial|
| |för industriell |Development |
| |utveckling |Organization |
-------------------------------------------------------
|Unifem |FN:s utvecklingsfond |UN Development fund|
| |för kvinnor |for Women |
-------------------------------------------------------
|UNRWA |FN:s |UN Relief and Works|
| |hjälporganisation |Agency for Palestine|
| |för |Refugees in the Near|
| |Palestinaflyktingar |East |
| |i Mellanöstern | |
-------------------------------------------------------
|WFP |Världslivsmedelsprogrammet|World Food
Programme |
-------------------------------------------------------
|WHO |Världshälsoorganisationen|World Health|
| | |Organization |
-------------------------------------------------------
|WMU |Internationella | |
| |sjöfartsuniversitetet| |
-------------------------------------------------------
-------------------------------------------------------
WTO World Trade
Organization
-------------------------------------------------------