I detta betänkande behandlar utskottet regeringens
skrivelse 1997/98:147 Redogörelse för den svenska
krigsmaterielexporten år 1997, vilken föreslås bli
lagd till handlingarna. Utskottet behandlar också de
motioner som har väckts med anledning av skrivelsen
samt ett antal motioner från den allmänna
motionstiden. Motionerna rör huvudsakligen
redovisningsfrågor, lagstiftningen rörande
krigsmaterielexport, arbetet syftande till en
europeisk uppförandekod för sådan export,
följdleveransbegreppets tolkning,
försvarsindustriellt samarbete samt svensk
krigsmaterielexport till enskilda stater och
områden.
Samtliga motionsyrkanden besvaras eller avstyrks.
Till betänkandet är fogade 4 reservationer och 1
särskilt yttrande.
Skrivelsen
Regeringen yrkar i skrivelse
1997/98:147 att riksdagen tar del
av redogörelsen för den svenska
krigsmaterielexporten år 1997.
Motionerna
Motioner väckta med anledning av
regeringens skrivelse 1997/98:147
1997/98:U63 av Ingrid Näslund m.fl. (kd) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att ingen
krigsmaterielexport till Indonesien bör ske,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att Sverige i EU och
FN skall verka för ett internationellt vapen-embargo
mot Indien och Pakistan,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att Sverige skall
uppmana länder till vilka svensk vapenexport sker
att rapportera till FN:s vapenhandelsregister,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att Sverige skall
vara pådrivande för en förbättrad europeisk etisk
kod för vapenexport.
1997/98:U64 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att en
avvecklingsplan utarbetas för krigsmaterielexporten,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om ett omedelbart stopp
av den svenska krigsmaterielexporten till
diktaturer, länder som innehar kärnvapen,
konfliktområden och till länder där det, enligt
Amnesty, förekommer omfattande och grova kränkningar
av mänskliga rättigheter,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att Sverige
omedelbart stoppar den svenska krigsmaterielexporten
till Indien och Pakistan,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att regeringens
redovisning bör innefatta en redogörelse för vilken
typ av materiel som sålts till vilka länder och
vilka företag som tillverkar den,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att besked bör ges
om vilka tillstånd till utlandsverksamhet som
lämnats till svenska företag,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om en utredning som
skall se över sekretessen i samband med en utökad
redovisning av beviljade utförseltillstånd,
tillverkningsrätts- och samarbetsavtal,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om en redogörelse även
för vilka ärenden av principiell betydelse som
överlämnats till regeringen,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att det bör vara
samma bestämmelser för följdleveranser som för andra
leveranser av krigsmateriel,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att hela
krigsmaterielsystem aldrig får betraktas som
följdleveranser,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om att de regler
som gäller för Krigsmateriel för strid även skall
tillämpas för Övrig krigsmateriel,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om att som
krigsmateriel i regelverkets mening också bör anses
all materiel som i dag av exportföretagen benämns
"försvarsmateriel",
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om att när nya
omständigheter föreligger, som t.ex. att ett land
har råkat i väpnad konflikt eller inte längre
respekterar de mänskliga rättigheterna, måste all
krigsmaterielexport avbrytas,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om att
slutanvändarintyg bör användas för all svensk export
av vapen, inklusive komponenter,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om att
riktlinjerna för krigsmaterielexport bör
lagregleras,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om att avvisa EU-
kommissionens förslag att export av samtillverkade
produkter skall få ske enligt de regler som gäller i
det land där produkten tillverkas eller saluförs,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om kompletterande
redovisning av tillverkningsrättsavtal och
samarbetsavtal.
1997/98:U65 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att inte göra någon
åtskillnad mellan nya leveranser av krigsmateriel
och följdleveranser,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om utredningen av
följdleveransbegreppet,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om ett
demokratikriterium för den svenska
krigsmaterielexporten,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att ett
kvinnoperspektiv på brott mot de mänskliga
rättigheterna bör också komma till uttryck i svensk
krigsmaterielexportpolitik,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att regeringen i EU-
sammanhang måste verka för att den uppförandekod som
antagits av EU-länderna inte stannar vid en
rekommendation utan blir restriktiv och bindande,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att samma riktlinjer
skall gälla för Övrig krigsmateriel som för
Krigsmateriel för strid,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att svenska regler
skall gälla vid samarbete mellan svenska företag och
företag i andra EU-länder när det gäller export av
krigsmateriel,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om stopp för
krigsmaterielexporten till Bangladesh,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om stopp för
krigsmaterielexporten till Brasilien,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om stopp för
krigsmaterielexporten till Chile,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om stopp för
krigsmaterielexporten till Indonesien,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om stopp för all
krigsmaterielexport till Indien och Pakistan, såväl
av nya leveranser som av följdleveranser,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om stopp för
krigsmaterielexporten till Thailand,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om stopp för
krigsmaterielexporten till Tunisien,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om stopp för
krigsmaterielexporten till Sydkorea,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om stopp för
krigsmaterielexporten till Venezuela.
Motioner väckta under allmänna motionstiden
1998/99
1998/99:U402 av Andre vice talman Eva Zetterberg
m.fl. (v, c, mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om ett stopp för all
svensk vapenexport till Mexico,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att Sverige inom EU
skall verka för att all vapenexport till Mexico från
hela EU-området upphör.
1998/99:U406 av Lars Ohly m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om en utredning av
utvecklings- och säkerhetspolitiska konsekvenser av
export av JAS-plan till länder i tredje världen,
speciellt Sydafrika, Brasilien, Chile och
Filippinerna,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att respektera det
föreslagna tvååriga moratoriet för försäljning av
högteknologiska vapen till Latinamerika,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att inte exportera
JAS 39 Gripen till länder där militären inte står
under full civil kontroll,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att inte exportera
Jas 39 Gripen till länder som Sverige samtidigt ger
bistånd till för demokratisering och
fattigdomsbekämpning,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att inte exportera
vapen till utvecklingsländer över huvud taget.
1998/99:U509 av Holger Gustafsson m.fl. (kd) vari
yrkas
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om att Sverige bör
gå i täten för upprättandet av en uppförandekod för
europeisk vapenexport,
1998/99:U612 av andre vice talman Eva Zetterberg
m.fl. (v, kd, c, fp, mp) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att Sverige i FN, EU
och andra internationella forum skall verka för att
all vapenexport till Afghanistan upphör,
1998/99:U618 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp, v, c,
fp) vari yrkas
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om stopp för all
vapenexport till Indonesien.
1998/99:U704 av Charlotta L Bjälkebring (v) vari
yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om restriktiv
vapenexport,
1998/99:Fö501 av Ola Karlsson och Jeppe Johnsson (m)
vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om vikten av
harmonisering av regelverk för export.
1998/99:T802 av andre vice talman Eva Zetterberg
m.fl. (v) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att kryptering
gällande krigsmateriel skall undantas från
tillåtelse om export.
Utskottet
Skrivelsens huvudsakliga innehåll
Bakgrund och sammanfattning av skrivelsen
Regeringen framhåller inledningsvis i skrivelsen att
det kalla krigets slut har resulterat i en ny
omvärld med kraftigt minskade väpnade styrkor och
därmed en reducerad internationell vapenhandel. Från
år 1990 fram till år 1995 minskade vapenhandeln med
omkring hälften. Efter år 1995 har man dock kunnat
konstatera en mindre uppgång.
För svensk del har sysselsättningen inom
försvarsindustrin reducerats kraftigt från knappt 23
000 anställda år 1990 till 14 250 år 1997. Sveriges
export av tyngre konventionella vapen under år 1997
uppgick enligt statistik från Stockholm
International Peace Research Institute (SIPRI) till
1,09 % av världshandeln - motsvarande en trettonde
plats i världens samlade legala export av dessa
produkter.
Genom ökad samverkan i olika former, främst inom
EU-gemenskapen, bör den svenska försvarsindustrin ha
goda möjligheter att anpassa sig till de nya
förutsättningar som föreligger, samtidigt som den
bevarar sin för en alliansfri politik nödvändiga
höga kompetens. Denna samverkan ökar behovet av mer
likartade regler för export.
I början av år 1998 lades ett brittisk-franskt
förslag fram med främsta syfte att harmonisera
exportreglerna inom EU och att sätta en hög gemensam
standard för medlemmarnas exportkontrollpolitik.
Alltfler länder börjar att avge liknande
redogörelser för krigsmaterielexporten som den
svenska, senast var det Nederländerna som
producerade en rapport som bygger på vad man kallar
den svenska modellen.
Krigsmaterielexporten 1997
Regeringen har varje år sedan 1985 lämnat riksdagen
en skrivelse med redogörelse för den svenska
krigsmaterielexporten. Utförseln av krigsmateriel
under år 1997 ökade med 0,5 % eller från 3 087
miljoner kronor år 1996 till 3 101 miljoner kronor
år 1997.
Den svenska utförseln av krigsmateriel motsvarade
0,49 % av den totala svenska varuexporten år 1997
jämfört med 0,54 % år 1996. Under år 1997 har
utförseltillstånd beviljats för försäljning av
krigsmateriel till ett värde av 5 061 miljoner
kronor, varav 2 481 miljoner kronor avser
Krigsmateriel för strid och 2 580 miljoner kronor
Övrig krigsmateriel. Flera av tillstånden avser
leveranser över flera år.
Lagen om krigsmateriel
Tillverkning och utförsel av krigsmateriel regleras
genom lagen (1992:1300) om krigsmateriel och
förordningen (1992:1303) om krigsmateriel. Båda
författningarna trädde i kraft den 1 januari 1993
och ersatte lagen (1983:1034) om kontroll över
tillverkningen av krigsmateriel, m.m. och lagen
(1988:558) om förbud mot utförsel av krigsmateriel,
m.m. med tillhörande förordningar. Den nuvarande
lagen bygger i allt väsentligt på den tidigare
lagstiftningen liksom på tidigare praxis.
Krigsmateriellagen föreskriver att krigsmateriel
inte får tillverkas utan tillstånd. Även all
försvarsindustriell utlandssamverkan förutsätter
tillstånd. Krigsmateriel indelas enligt lagen i två
kategorier. Vapen och stridsammunition återfinns
inom kategorin Krigsmateriel för strid, medan icke
förstörelsebringande materiel återfinns inom
kategorin Övrig krigsmateriel. Bestämmelser om
vilken materiel som innefattas i de två kategorierna
finns i krigsmaterielförordningen.
Regeringens riktlinjer för krigsmaterielexport
Regeringens riktlinjer uttrycker principer som
regeringen lagt fast i sin praxis och som är
vägledande vid prövningen i ärenden om tillstånd
till krigsmaterielexport enligt lagen och
förordningen om krigsmateriel. Ett övergripande
syfte med riktlinjerna är att ge en stabil och
generell grund för tillståndsprövningen. Enligt
riktlinjerna bör tillstånd till utförsel av
krigsmateriel, eller till annan samverkan med någon
i utlandet avseende krigsmateriel, medges endast om
sådan utförsel eller samverkan
- bedöms erforderlig för att tillgodose det svenska
försvarets behov av materiel eller kunnande eller i
övrigt är säkerhetspolitiskt önskvärd, samt
-
- inte står i strid med principerna och målen för
Sveriges utrikespolitik.
-
Riktlinjerna understryker den vikt som vid den
utrikespolitiska bedömningen av varje utförselärende
skall fästas vid respekten för mänskliga rättigheter
i mottagarlandet. Det finns materiel med "dubbla
användarområden". För kategorin Krigsmateriel för
strid gäller i stort sett samma riktlinjer som
tidigare, dvs. att tillstånd till export inte bör
ges till en stat som befinner sig i väpnad konflikt
med annan stat, en stat som är invecklad i
internationell konflikt som kan befaras leda till
väpnad konflikt, en stat som har inre väpnade
oroligheter eller en stat där det förekommer
omfattande och grova kränkningar av mänskliga
rättigheter. För utförsel av Övrig krigsmateriel,
som i stor utsträckning omfattar produkter som före
år 1993 inte betraktades som krigsmateriel, gäller
att utförseltillstånd bör beviljas till länder som
inte befinner sig i väpnad konflikt med någon annan
stat, som inte har inre väpnade oroligheter eller
där det inte förekommer omfattande och grova
kränkningar av mänskliga rättigheter.
De skilda riktlinjerna för Krigsmateriel för strid
respektive Övrig krigsmateriel innebär att en större
länderkrets kan komma i fråga som mottagare av Övrig
krigsmateriel, dvs. icke förstörelsebringande
materiel, än för Krigsmateriel för strid. När det
gäller följdleveranser sägs bl.a. i riktlinjerna att
"tillstånd bör ges till utförsel av reservdelar till
tidigare, med vederbörligt tillstånd exporterad
krigsmateriel, om inte ovillkorligt hinder möter".
Utredning om reglerna för följdleveranser
Vid konstitutionsutskottets granskning 1995/96 av
ett regeringsärende om tillstånd till viss
krigsmaterielexport fann utskottet att utvecklingen
av praxis vad gäller följdleveranser behövde
undersökas närmare (bet. 1995/96:KU30 s. 90). En
sådan granskning genomfördes under 1996/97 års
riksmöte. Konstitutionsutskottet fann att "vad
utskottet anfört om problem som särskilt har samband
med följdleveransbegreppet ger enligt utskottets
mening regeringen anledning att överväga och
precisera det avsnitt i riktlinjerna som behandlar
följdleveranser" (bet. 1996/97:KU25 s. 39 f.).
Regeringen beslutade den 25 november 1997 om
direktiv för en sådan utredning (dir. 1997:130) och
har utsett en utredare. Denne skall redovisa sitt
uppdrag senast den 31 mars 1999.
Inspektionen för strategiska produkter (ISP)
Beslut i ärenden om tillstånd att föra ut
krigsmateriel ur landet fattas fr.o.m. den 1
februari 1996 av ISP. Myndigheten har dock
skyldighet att lämna över ärenden som har
principiell betydelse eller annars är av särskild
vikt till regeringens prövning.
ISP handlägger också frågor rörande
anbudsförfaranden, utlandssamverkan och företagens
rapporteringsskyldighet beträffande leveranser av
krigsmateriel.
Olovlig utförsel av reservdelar till krigsmateriel
Det har förekommit att innehavare av sådan
krigsmateriel som olovligen har förts ut ur Sverige
eller som har vidareexporterats i strid mot ett
lämnat tillstånd hos svenska leverantörer har
efterfrågat reservdelar till sådan krigsmateriel.
Laglig möjlighet att förhindra en sådan export finns
numera genom att riksdagen fattat beslut om ändring
i lagen (1992:1300) om krigsmateriel och
exportkontroll av vissa strategiska produkter (bet.
1997/98:UU19). I lagstiftningen om strategiska
produkter införs ett krav på exporttillstånd för
produkter som i det enskilda fallet är eller kan
vara avsedda att användas som delar eller som
komponenter till krigsmateriel som olovligen förts
ut ur landet eller som har vidareexporterats i strid
mot lämnat tillstånd. Tillståndskravet skall gälla,
om ISP har informerat exportören om att produkterna
är eller kan vara avsedda för ett sådant ändamål.
Lagen trädde i kraft den 1 juli 1998.
Exportkontrollrådet
Riksdagen beslutade år 1984, på grundval av
proposition 1984/85:82, om ökad insyn och samråd i
frågor som rör krigsmaterielexport, att en
rådgivande nämnd i krigsmaterielfrågor skulle
inrättas. Nämnden ombildades den 1 februari 1996
till Exportkontrollrådet i samband med tillkomsten
av ISP. Enligt 10 kap. 6 § regeringsformen skall
regeringen i utrikesärenden av större vikt om
möjligt överlägga med Utrikesnämnden före
avgörandet. Vissa utförselärenden som rör
krigsmateriel är av sådan art att överläggning med
nämnden är påkallad. Det har ansetts önskvärt att
prövningen av även andra enskilda utförselärenden av
principiell vikt ges en bredare förankring.
I Exportkontrollrådet är numera samtliga
riksdagspartier representerade. Rådet har 10
ledamöter. Exportkontrollrådet ges tillfälle att ta
ställning till alla principiellt viktiga ärenden.
Vidare ges ledamöterna fullständig insyn i
handläggningen av krigsmaterielexportärendena genom
att samtliga utförselbeslut för export fortlöpande
redovisas. Genom denna procedur säkerställs en
parlamentarisk insyn i ISP:s arbete.
Det teknisk-vetenskapliga rådet
För att bistå krigsmaterielinspektören med
beredningen av ärenden som rör klassificering av
krigsmateriel inrättades år 1984 ett särskilt
teknisk-vetenskapligt råd med företrädare för
institutioner med överblick över teknologins
tillämpning på civila respektive militära områden.
Under år 1997 höll rådet tre sammanträden.
Information om krigsmaterielexportpolitiken
ISP har nyligen gjort en revidering av KMI:s handbok
vilken främst är avsedd för dem som inom
försvarsindustrin och vid statliga myndigheter har
befattning med ärenden som rör tillverkning och
utförsel av krigsmateriel. Handboken redovisar
gällande lagstiftning, regelverk och
handläggningsordning för tillståndsärenden.
Texten till förra årets skrivelse jämte översättning
till engelska finns tillgäng-lig på Internet under
adressen:
"http://www.regeringen.se/info_rosenbad/departement/utrikes/vapenexport".
Internationella frågor
FN-registret och annan rapportering om
vapenöverföringar
Förenta nationernas generalförsamling antog i
december 1991 en resolution som anmodar
medlemsländerna att till ett register över
konventionella vapen redovisa såväl sin import som
sin export av tyngre konventionella vapen.
Sverige verkar på olika sätt för ökad rapportering
till FN-registret och för större öppenhet om
transfereringar av krigsmateriel. Dessa
ansträngningar ingår som ett led i Sveriges strävan
att öka den allmänna öppenheten på detta område och
därmed förtroendet länderna emellan. Som ett led i
denna strävan har sedan 1990 regeringens redogörelse
till riksdagen över krigsmaterielexporten
överlämnats till FN i engelsk översättning. Sedan
hösten 1996 finns uppgifter lämnade till FN-
registret tillgängliga på Internet under adressen:
"http://www.un.org/depts/dpa/cda/register/register.htm".
Wassenaar-arrangemanget och andra
exportkontrollarrangemang
Wassenaar-arrangemanget (WA) har till huvuduppgift
att hindra spridning av både krigsmateriel och varor
med dubbla användningsområden, som kan ha militärt
destabiliserande verkan och hota internationell och
regional fred och säkerhet. För närvarande har WA 33
medlemmar. I likhet med andra internationella
exportkontrollarrangemang, där Sverige deltar,
fattar inte WA några formellt bindande beslut. WA är
ett politiskt åtagande, där de deltagande länderna
behåller inflytandet över exportkontrollen. Avsikten
med arrangemanget är att genom informationsutbyte
(exportstatistik och anmälan att exporttillstånd ej
lämnats) och diskussion om känsliga regioner
utveckla en samsyn i fråga om utvecklingstendenser
och risker i handeln med krigsmateriel. Sverige
deltar även i övriga existerande
exportkontrollarrangemang som reglerar utförsel av
varor med dubbla användningsområden. Dessa är
Nuclear Suppliers´ Group (NSG), den s.k.
Australiengruppen (AG) och Missilteknologikontroll
arrangemanget (MTCR). Syftet med arrangemangen är
att förhindra, eller åtminstone försvåra, spridning
av massförstörelsevapen och dess bärare, dvs.
kärnvapen (NSG), biologiska och kemiska vapen (AG)
samt missiler (MTCR).
Samarbetet inom EU på exportkontrollområdet
Samarbetet inom EU på exportkontrollområdet bedrivs
på krigsmaterielområdet inom ramen för en ad hoc
arbetsgrupp om omstrukturering av försvarsindustrin
(Polarm) och en arbetsgrupp inom ramen för den
gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (GUSP)
som kallas COARM.
EU-kommissionen har sedan lång tid verkat för att
åtgärder skall vidtas inom EU med syfte att
underlätta en omstrukturering av den europeiska
försvarsindustrin.
EU har en förordning (EG) nr 3381/94 om kontroll av
strategiska produkter som tillämpas sedan den 1 juli
1995. Förordningen syftar till fri rörlighet för
strategiska produkter (med vissa begränsade
undantag) inom EU samt exportkontroll gentemot
tredje land. Utvecklingen inom
exportkontrollarrangemangen beaktas genom
kontinuerliga ändringar och uppdateringar av
varulistorna till förordningen.
Tillämpningen av förordningen om exportkontroll för
varor med dubbla användningsområden är föremål för
regelbundna diskussioner i en särskild
samordningsgrupp för detta ändamål. Även
exportkontrollen av varor med dubbla
användningsområden är föremål för informationsutbyte
inom ramen för GUSP.
Försvarsindustrin och internationellt samarbete på
krigsmaterielområdet
För Sverige är det inte ekonomiskt eller tekniskt
möjligt, och inte heller önskvärt, att försöka skapa
ett nationellt oberoende inom
försvarsmaterielområdet. Sverige bör söka skapa ett
ömsesidigt internationellt beroende, för att
därigenom ta till vara de fördelar och minimera de
risker som är förknippade med det internationella
beroendet. Med USA har Sverige ett väl utvecklat
samarbete och därmed betydande försvarsindustriella
intressen att slå vakt om. Likaså finns en stor och
växande potential i det europeiska samarbetet.
Ett intensifierat internationellt samarbete kräver
bl.a. att svensk industri och svenska myndigheter
kan bidra med kvalificerade tekniska kunskaper eller
produkter. Av särskild betydelse är också att
myndighetsstöd lämnas av sådan art och omfattning
att samarbetet underlättas. För att de svenska
företagens exportpotential skall kunna utnyttjas är
det av vikt att svenska myndigheter på ett aktivt
och strukturerat sätt stöttar försvarsindustrins
exportansträngningar av större materielprojekt,
under förutsättning att exportansträngningarna står
i överensstämmelse med riktlinjerna för
krigsmaterielexport.
Utvecklingen av internationell handel med
krigsmateriel
Enligt uppgifter från SIPRI svarade Sverige för 1,09
% av världsexporten av s.k. tyngre konventionella
vapen (flygplan, krigsfartyg, artilleri,
pansarfordon, missiler samt målsöknings- och
radarsystem) år 1997 jämfört med 1,40 % år 1996.
Sverige kom därmed på trettonde plats bland världens
exportländer under år 1997 jämfört med en nionde
plats år 1996. Störste exportör under år 1997 var
USA med 43,09 %, närmast följt av Ryssland med 13,78
% och Frankrike med 13,29 %.
För femårsperioden 1993-1997 svarade Saudiarabien
för den största importen, motsvarande i genomsnitt
8,69 % av världsimporten närmast följt av Taiwan med
7,28 % och Turkiet med 6,19 %. Sverige svarade för
0,49 % av importen år 1997 mot 0,20 % år 1996.
Sverige intog därmed en 33:e plats i
importstatistiken år 1997 jämfört med en 51:a plats
år 1996.
Ur global synvinkel har den svenska
krigsmaterielexporten under senare år svarat för en
andel mellan 0,5 och knappt 3,0 % av världshandeln
beroende på vilken statistik som används. Under
samma period hade USA den största utförseln med en
genomsnittlig andel på 51,72 % närmast följt av
Ryssland med 12,97, Tyskland med 7,31,
Storbritannien med 6,12, Frankrike med 5,42, Kina
med 3,67 och Nederländerna med 1,84 %. Enligt SIPRI
minskade världshandeln med tyngre konventionella
vapen med 0,9 % i fasta priser mellan åren 1995 och
1996.
Svensk krigsmaterielexport år 1997
Beviljade utförseltillstånd
Sedan den 1 februari 1996 fattas beslut i
utförselärenden i första hand av ISP, utom i de
ärenden som bedöms vara av principiell betydelse
eller annars av särskild vikt, vilka skall
överlämnas till regeringen för avgörande.
Antalet inkomna utförselärenden har under de
senaste åren legat kring 2 000. Den övervägande
delen av dessa tillstånd har gällt utförsel av andra
anledningar än försäljning, såsom utförsel före
eller efter reparation, för demonstration eller för
prov.
Av tabell 1 nedan framgår det sammanlagda värdet av
beviljade utförseltillstånd beräknat i löpande och
fasta priser.
Tabell 2 visar värdet av svensk
krigsmaterielexport under den
senaste tioårsperioden i löpande
priser. Av tabellen framgår även
krigsmaterielens andel av
Sveriges totala varuexport.
Under år 1997 utfördes
Krigsmateriel för strid till ett
värde av 939 miljoner kronor och
Övrig krigsmateriel för 2 162
miljoner kronor, dvs.
tillsammans 3 101 miljoner
kronor. Jämfört med år 1996
ökade exporten av krigsmateriel
under år 1997 med 0,5 %. För
Krigsmateriel för strid uppgick
motsvarande tal till -17,3 % och
för Övrig krigsmateriel till
+10,8 %.
Tabell 2. Värdet av svensk
krigsmaterielexport under åren
1988-1997 i löpande priser
-----------------------------------------------------------
|År Sveriges Krigsmaterielexport |
| |
| totala |
----------------------------------------------------------
| varuexportlöpande andel förändring |
| av |
----------------------------------------------------------
| (löp.priser)priser varuexp i |
----------------------------------------------------------
| mkr mkr % % |
-----------------------------------------------------------
| Totalt KS ÖK |
-----------------------------------------------------------
|1988304 782 6 155 2,02 +39,0 |
-----------------------------------------------------------
|1989332 580 6 005 1,81 - |
| 2,4 |
-----------------------------------------------------------
|1990339 850 3 327 0,98 - |
| 44,6 |
-----------------------------------------------------------
|1991332 779 2 705 0,81 - |
| 18,7 |
-----------------------------------------------------------
|1992326 031 2 753 0,84 + |
| 1,8 |
----------------------------------------------------------
| Totalt KS |
| ÖK |
-----------------------------------------------------------
|1993388 290 2 1 1 647 0,74 |
| 863 216 |
------------------------------------------------------------
|1994471 602 3 1 1 834 0,68 + +10,8 +11,4
|
| 181 347 4,0 |
------------------------------------------------------------
|1995567 836 3 1 2 165 0,58 +11,1 - +18,0
|
| 313 148 14,8 |
------------------------------------------------------------
|1996569 1671 3 1 1 951 0,54 - - - |
| 087 136 6,8 1,0 9,9 |
------------------------------------------------------------
|1997631 4132 3 939 2 162 0,49 + - +10,8
|
| 101 0,5 17,3 |
------------------------------------------------------------
| |
------------------------------------------------------------
1 Uppgiften om Sveriges totala
varuexport år 1996 har i årets
sammanställning korrigerats jämfört
med motsvarande uppgift i
regeringens skrivelse 1996/97:138 om
krigsmaterielexporten år 1996.
Korrigeringen innebär ingen ändring
av uppgiften om
krigsmaterielexportens beräknade
andel härav.
2 Preliminär uppgift för
varuexporten år 1997.
Krigsmaterielexporten motsvarade
år 1996 0,54 % av Sveriges
totala varuexport. Det
sammanlagda värdet av beviljade
utförseltillstånd under ett år
kan skilja sig avsevärt från
värdet av faktiska leveranser
under samma år. Detta beror på
att givna utförseltillstånd ofta
avser utförsel som sträcker sig
över flera kalenderår, liksom på
att tillstånd i några fall inte
utnyttjas helt. Den kraftiga
ökningen av beviljade
utförseltillstånd under år 1997
återspeglas inte alls i den
faktiska utförseln detta år. Det
är omöjligt att förutsäga hur
ökningen kommer att avspeglas i
faktisk utförsel kommande år,
bl.a. eftersom den låga nivån på
beviljade utförseltillstånd år
1996 kommer att ha en dämpande
effekt.
Den regionala fördelningen av
exporten (tabell 4) uppvisar det
normala mönstret, som är att den
överväldigande delen av svensk
krigsmaterielexport går till Norden,
övriga Västeuropa, Nordamerika,
Australien och Japan. Under år 1997
gick drygt 75 % av den totala
utförseln till dessa destinationer.
Nordens och övriga Västeuropas
andelar av den svenska
krigsmaterielexporten uppvisade
sammantagna en något ökande tendens
år 1997. Medan denna andel uppgick
till 36 % år 1995, hade den ökat
till 44 % år 1996 och 48 % år 1997.
Samtidigt hade Asiens andel minskat
från 36 % år 1995 till 20 % år 1996
men ökat till 28 % år 1997.
Nordamerikas andel gick ned från 22
% år 1995 till 20 % år 1996 och
fortsatte minska till 17 % år 1997.
Regeringen framhåller att några mer
långtgående slutsatser om
utvecklingstendenserna knappast kan
dras av dessa förändringar.
Tabell 4. Krigsmaterielexportens
fördelning på regioner i procent av
värdet under åren 1995-1997
-----------------------------------------------------
| 1995 1996 1997 |
| |
| |
-----------------------------------------------------
| Tot KS ÖK Tot KS ÖK Tot KS ÖK|
-----------------------------------------------------
|Norden 15 14 15 19 21 18 17 31 11|
-----------------------------------------------------
|Övriga |
-----------------------------------------------------
|Västeuropa 21 16 24 25 23 25 31 18 36|
-----------------------------------------------------
|Central- |
|och |
-----------------------------------------------------
|Östeuropa 0 1 1 0 1 0 0 1 0|
-----------------------------------------------------
|Nordamerika22 7 30 20 11 24 17 16 17|
-----------------------------------------------------
|Latinamerika1 2 0 9 15 5 4 8 3|
-----------------------------------------------------
|Australien |
|och |
-----------------------------------------------------
|Nya 4 5 4 7 4 8 2 1 2|
|Zeeland |
-----------------------------------------------------
|Asien 36 55 26 20 24 18 28 24 30|
-----------------------------------------------------
|Afrika 0 1 0 0 0 0 0 1 0|
-----------------------------------------------------
I det följande redovisas
krigsmaterielexporten fördelad på
mottagarländer. I tabell 5 har medtagits
alla länder till vilka utförseln av
krigsmateriel har överstigit 1 miljon
kronor under något av åren 1995 - 1997.
Under år 1997 omfattade svenska
tillverkares krigsmaterielexport
leveranser till 49 länder. Till 16 av
dessa understeg exportvärdet 1 miljon
kronor. Exporten till EU uppgick till 1
299,2 miljoner kronor år 1997 jämfört med
964,5 miljoner kronor år 1996,
motsvarande en ökning med 34,7 %. Räknat
som andel av den sammanlagda exporten
ökade denna för EU:s del från 31,2 % år
1996 till 41,9 % år 1997. Största
enskilda mottagarland av svensk
krigsmateriel var under år 1997 Tyskland
med 504,8 miljoner kronor följt av
Amerikas Förenta Stater med 474,1
miljoner kronor, Danmark med 319,9
miljoner kronor, Japan med 283,4 miljoner
kronor, Storbritannien med 194,6 miljoner
kronor, Singapore med 165,7 miljoner
kronor och Norge med 161,0 miljoner
kronor. Krigsmaterielexport understigande
50 000 kronor betecknas i tabell 5 med
0,0 miljoner kronor.
5 Andorra, Argentina, Filippinerna, Island,
Luxemburg, Mauritius, Namibia, Sydafrika,
Tjeckien, Ungern och Zimbabwe.
6 Estland, Island och Sydafrika.
7 Andorra, Argentina, Brunei, Estland, Island,
Kuwait, Mauritius, Nya Kaledonien, Peru,
Ryssland, Sydafrika, Tjeckien och Ungern.
Upplåtelse av tillverkningsrätt, samarbete
m.m.
Under år 1997 har fem tillstånd lämnats för
upplåtelse av tillverkningsrätt utom riket.
Tillstånden har avsett länderna Brasilien,
Grekland, Japan, Malaysia och Polen. Under
året har vidare ett tillstånd lämnats
avseende förlängning av tidigare upplåtelse
av tillverkningsrätt. Detta tillstånd har
avsett Spanien.
Elva samarbetsavtal har granskats och
godkänts avseende gemensam utveckling eller
produktion med följande länder, nämligen
Amerikas Förenta Stater (två tillstånd),
Frankrike, Malaysia (tre tillstånd),
Tyskland (tre tillstånd), Singapore och
Storbritannien.
För år 1997 gäller att 14 företag
redovisat sammanlagt 165 gällande licens-
och samarbetsavtal i 20 länder. Av dessa
hade 13 företag 84 licensavtal i 18 länder
och 8 företag 81 samarbetsavtal i 17
länder.
De exporterande företagen, utländskt ägande
och de krigsmaterielproducerande företagens
sysselsättning m.m.
Omkring 200 företag har tillstånd att
tillverka krigsmateriel, varav ca 40
exporterade sådan materiel under år 1997.
Åtta företag exporterade för mellan 10 och
50 miljoner kronor. Tillsammans svarade 29
företag för nästan 100 % av den svenska
krigsmaterielexporten under år 1997. För år
1997 gäller att sju företag redovisat
ägande i 26 utländska rättssubjekt i 15
länder.
Fjorton av de största
krigsmaterielproducerande företagen i
Sverige tillhör intresseorganisationen
Försvarsindustriföreningen (FIF), vilken
grundades år 1986. Medlemsföretagen svarar
för den allt övervägande delen av utförseln
av försvarsmateriel. FIF definierar
utförsel av försvarsmateriel som
medlemsföretagens fakturerade leveranser
till utlandet av "krigsmateriel jämte
civila produkter till militära kunder",
dvs. en definition som är vidare än
definitionen av krigsmateriel.
Sammanfattning av motionerna
Kristdemokraterna anser i kommittémotion
1997/98:U63 att kriterierna för export av
krigsmateriel är tillfredsställande men att
tolkningen av kriterierna i vissa fall kan
ifrågasättas, framför allt beträffande
bedömningen om huruvida ett land
respekterar de mänskliga rättigheterna. I
yrkande 1 förespråkas ett stopp för all
export av krigsmateriel till Indonesien,
med hänvisning till den bristande respekten
för de mänskliga rättigheterna som
Indonesien uppvisar. I yrkande 2 krävs ett
tillkännagivande om att Sverige i EU och FN
skall verka för ett internationellt
vapenembargo mot Indien och Pakistan.
FN:s register för handel med
konventionella vapen bildar enligt
motionärerna en viktig utgångspunkt för
öppenhet och insyn i den internationella
handeln med krigsmateriel.
Kristdemokraterna vill i yrkande 3 att
Sverige skall uppmana länder till vilka
svensk vapenexport sker att rapportera till
FN:s vapenhandelsregister och att Sverige
skall vara pådrivande för en förbättrad
europeisk etisk kod för vapenexport
(yrkande 4).
Miljöpartiet framhåller i motion
1997/98:U64 att partiet tidigare föreslagit
en avvecklingsplan för svensk
krigsmaterielexport och att det
säkerhetspolitiska läget under senare år
förändrats så mycket att partiet nu
återigen föreslår en sådan avvecklingsplan
(yrkande 1). I motionens yrkande 2 krävs
ett omedelbart stopp av den svenska
krigsmaterielexporten till diktaturer,
länder som innehar kärnvapen,
konfliktområden och till länder där det
förekommer grova kränkningar av mänskliga
rättigheter. Motionärerna kräver ett
omedelbart stopp av krigsmaterielexporten
till Indien och Pakistan (yrkande 3). När
nya omständigheter föreligger, som att ett
land råkat in i en ny väpnad konflikt eller
inte längre respekterar de mänskliga
rättigheterna, måste all
krigsmaterielexport avbrytas (yrkande 12).
I motionens yrkande 4 krävs att regeringens
redovisning av krigsmaterielexporten bör
innefatta vilken typ av materiel som sålts
till vilka länder och vilka företag som
tillverkar denna materiel samt vilka
tillstånd till utlandssamverkan som lämnats
till svenska företag (yrkande 5).
Motionärerna kräver en kompletterande
redovisning av tillverkningsrättsavtal och
samarbetsavtal (yrkande 16) och att
regeringen bör tillsätta en utredning som
skall se över sekretessen i samband med en
utökad redovisning av beviljade
utförseltillstånd, tillverkningsrätts- och
samarbetsavtal (yrkande 6). I motionens
yrkande 7 begärs att regeringen till
riksdagen överlämnar en redogörelse för
vilka ärenden av principiell betydelse som
överlämnats till regeringen.
Motionärerna anser att det enda rimliga
sättet att komma bort från de möjligheter
till godtycklig tillämpning som begreppet
följdleveranser inrymmer, är att reglerna
för följdleveranser skall vara samma som
för andra leveranser av krigsmateriel
(yrkande 8) och att hela
krigsmaterielsystem aldrig får betraktas
som följdleveranser (yrkande 9). I
motionens yrkande 10 anförs att när det
gäller att åsamka mänskligt lidande skall
inte skilda regler gälla utan de regler som
gäller för Krigsmateriel för strid skall
även tillämpas för Övrig krigsmateriel och
i yrkande 11 att som krigsmateriel i
regelverkets mening också bör anses vara
all materiel som i dag av exportföretagen
benämns försvarsmateriel. Vidare krävs i
yrkande 13 att slutanvändarintyg bör
användas för all svensk export av vapen,
inklusive komponenter, och att riktlinjerna
för krigsmaterielexport bör lagregleras
(yrkande 14).
I motionens yrkande 15 vill Miljöpartiet
att regeringen avvisar EU-kommissionens
förslag att export av samtillverkade
produkter skall få ske enligt de regler som
gäller i det land där produkten tillverkas
eller saluförs.
Vänsterpartiet understryker i motion
1997/98:U65 att även om krigsmaterielexport
förekommer så är grundtanken i den svenska
lagstiftningen ett generellt förbud.
Motionärerna menar att man måste vara
mycket restriktiv med att göra undantag vad
gäller krigsmaterielexport och anser att
den praxis som utvecklats i den tänjbara
tolkningen av begreppet följdleveranser är
mycket olycklig. Motionärerna menar att
samma bestämmelser bör gälla för
följdleveranser som för andra leveranser av
krigsmateriel (yrkande 1) och att en
utredning av följdleveransbegreppet bör
tillsättas (yrkande 2).
I yrkande 3 vill Vänsterpartiet att ett
demokratikriterium införs vad gäller
restriktioner för den svenska
krigsmaterielexporten och vidare att ett
kvinnoperspektiv på brott mot mänskliga
rättigheter också bör komma till uttryck i
den svenska krigsmaterielexporten (yrkande
4). Motionärerna anser i yrkande 5 att
regeringen i EU-sammanhang måste verka för
att den uppförandekod som antagits av EU-
länderna blir restriktiv och bindande. I
yrkande 6 menar motionärerna att
föreskrifterna för krigsmaterielexport bör
skärpas så att även Övrig krigsmateriel
omfattas av de regler som gäller för
Krigsmateriel för strid. Båda dessa
kategorier av materiel kan orsaka mänskligt
lidande, varför samma regler bör gälla
generellt. Motionärerna anser vidare att
svenska regler bör gälla vid samarbete
mellan svenska företag och företag i andra
EU-länder när det gäller export av
krigsmateriel (yrkande 7).
I yrkandena 8-11 och 13-16 vill partiet
att all export till Bangladesh, Brasilien,
Chile, Indonesien, Thailand, Tunisien,
Sydkorea och Venezuela stoppas. I yrkande
12 vill motionärerna att all
krigsmaterielexport - nya leveranser såväl
som följdleveranser - till Indien och
Pakistan stoppas.
I flerpartimotion U402 (v, mp, c) framhålls
att det i Mexico pågår väpnade konflikter
och att brotten mot de mänskliga
rättigheterna är omfattande. Motionärerna
anser i yrkande 1 att all svensk
vapenexport till Mexico bör stoppas och att
Sverige inom EU skall verka för att all
vapenexport till Mexico från hela EU-
området upphör (yrkande 2).
I motion U406 (v) anför motionärerna att
förutsättningarna för internationell
nedrustning och en minskning av
militärutgifterna i världen kraftigt
förbättrats. Samtidigt har alltfler länder
möjlighet att köpa omfattande och
sofistikerade vapensystem. Ett exempel
representeras av exportkampanjerna av JAS
39 Gripen till ett antal länder i tredje
världen. Innan beslut om köp och
försäljning tas anser motionärerna att det
är angeläget att föra en bred och offentlig
diskussion om dessa exportansträngningar
och att en utredning om de utvecklings- och
säkerhetspolitiska konsekvenserna av export
av JAS 39 Gripen till tredje världen
genomförs (yrkande 1). I yrkande 2
förespråkas att Sverige ansluter sig till
det förslag om ett tvåårigt moratorium för
försäljning av högteknologiska vapen till
Latinamerika som föreslagits av bl.a.
Nobelpristagaren Oscar Arias.
I yrkande 3 anser motionärerna att export
av JAS 39 Gripen inte bör få ske till
länder där militären inte står under full
civil kontroll och att Sverige inte bör
exportera JAS 39 Gripen till länder som
samtidigt får svenskt bistånd för
demokratisering och fattigdomsbekämpning
(yrkande 4). Avslutningsvis anser
motionärerna, i yrkande 5, att ingen export
av krigsmateriel över huvud taget bör ske
till utvecklingsländer.
Kristdemokraterna anser i motion U509 (kd)
yrkande 13 att Sverige bör gå i täten för
upprättandet av en uppförandekod vad gäller
krigsmateriel-försäljning. De regler som
antagits av EU är inte bindande och har
därför kritiserats bl a från
fredsorganisationer.
I flerpartimotionen U612 (v, kd, c, fp, mp)
behandlas de allvarliga kränkningarna av de
mänskliga rättigheterna som sker i
Afghanistan. Motionärerna anser att många
regeringar bär ett tungt ansvar som
vapenexportörer till de stridande parterna.
I yrkande 2 krävs att Sverige i FN, EU och
andra internationella forum skall verka för
att all vapenexport till Afghanistan
upphör.
I flerpartimotion U618 (mp, fp, v, c)
behandlas Indonesiens ockupation av
Östtimor. I motionens yrkande 7 krävs ett
stopp för all svensk export av
krigsmateriel till Indonesien, med
hänvisning till den bristande respekt för
mänskliga rättigheter som uppvisas av
regering och myndigheter i landet.
Vänsterpartiets kommittémotion U704 (v)
uppehåller sig huvudsakligen vid
förutsättningarna för ett närmare nordiskt
säkerhetspolitiskt samarbete. I yrkande 1
anförs att en samordnad restriktiv
krigsmaterielexport skulle vara en snabb
och effektiv åtgärd i fredsbefrämjande
syfte, med verkningar även utanför Norden.
Motion Fö501 (m) behandlar frågan om att
det kommer att finnas ett stort behov av
samarbete och omstruktureringar av
försvarsindustrin i hela Europa. Exporten
kommer med minskande svenska beställningar
att vara helt avgörande för möjligheten att
upprätthålla kompetensen inom försvarsindu-
strin. Detta kräver samsyn mellan länderna
vad gäller tillåtna exportområden. I
yrkande 3 framhålls vikten av en
harmonisering av regelverket för
krigsmaterielexporten.
I kommittémotion T802 (v) uppehåller sig
motionärerna vid frågan om att regeringen i
februari 1998 beslutade att svensk
exportkontroll skall tillämpas när svenska
krypteringsprogram görs åtkomliga via
Internet. USA accepterar enbart export av
lättforcerade krypteringsprogram. Detta
innebär att export av avancerade
krypteringsprogram, ett område inom vilket
svensk industri har kommit mycket långt,
inte är tillåten. Vänsterpartiet anser att
export av avancerade krypteringsprogram
skall tillåtas (yrkande 2), däremot anser
motionärerna, enligt motionstexten, att
krypteringsprogram gällande krigsmateriel
skall undantas från tillåtelse om export.
Utskottets överväganden
Redovisningsfrågor
Ett flertal motionsyrkanden behandlar
formerna för och omfattningen av
regeringens redogörelse för den svenska
krigsmaterielexporten.
I motion 1997/98:U64 (mp) yrkande 7
efterlyses en redogörelse för vilka ärenden
av principiell betydelse som överlämnats
till regeringens avgörande. I samma motion
yrkande 4 önskas en redogörelse för vilken
typ av materiel som sålts till vilka länder
och vilka företag som tillverkar den, och i
yrkande 5 vill motionärerna att regeringen
redovisar exporttillstånden land för land.
Miljöpartiet vill också att en utredning
tillsätts för att se över sekretessen i
samband med en utökad redovisning av
beviljade utförseltillstånd,
tillverkningsrätts- och samarbetsavtal
(yrkande 6) samt att kommande redogörelser
skall ge en fullständig bild av avtal om
tillverkningsrätt, liksom internationella
samarbetsavtal (yrkande 16).
Utskottet har i tidigare betänkanden haft
tillfälle att ta ställning till yrkanden
rörande en utvidgad redovisningsskyldighet,
senast i betänkande 1997/98: UU3. Vid det
tillfället konstaterade utskottet att
regeringens årliga redogörelse uppfyller
rimliga krav på konkretion och ger en god
samlad bild av den svenska
krigsmaterielexporten. Utskottet uttryckte
som sin uppfattning att regeringen bör
efterkomma önskemål om att ta med alla
uppgifter som det inte finns skäl att
hemlighålla. Sekretess för
affärshemligheter, liksom
utrikessekretessen, framhölls av utskottet
som begränsande faktorer i detta
sammanhang.
Mot denna bakgrund välkomnade utskottet
regeringens uttryckliga ambition att
utvidga redovisningen till en uppdelning
land för land med utgångspunkt i olika
typer av materiel. Denna ambition är
vällovlig, och torde om den kan
förverkligas bidra till en tydligare och
mera välinformerad debatt kring dessa
frågor. Med detta måste utskottet dock
konstatera att både praktiska och rättsliga
problem kan vara förenade med en ökad
öppenhet.
Sekretessfrågorna är avgörande även vad
gäller en utökad redovisning av beviljade
utförseltillstånd, tillverkningsrätts- och
samarbetsavtal. Utskottet utgick i nämnda
betänkande från att regeringen vid
bedömningen av dessa frågor agerar för att
åstadkomma största möjliga öppenhet inom
ramen för de rättsliga möjligheter som
sekretesslagstiftningen ger.
Utskottet har inhämtat att regeringen i
sin årliga redogörelse till riksdagen om
krigsmaterielexporten försöker att vara så
öppen som möjligt. Med hänsyn till gällande
sekretessbestämmelser är det dock inte
möjligt att redovisa enskilda leveranser
eller enskilda tillstånd. Däremot redovisas
samtliga lämnade utförseltillstånd för
export till Exportkontrollrådets (EKR)
ledamöter med angivande av bl.a. dessa
uppgifter. Redogörelsen till riksdagen
finns från och med hösten 1996 tillgänglig
på Internet.
Utskottet avstyrker därmed motion
1997/98:U64 (mp) yrkandena 4-7 och 16.
Vänsterpartiet vill i motion 1997/98:U65
yrkande 3 dels att ett demokratikriterium
för svensk krigsmaterielexport införs, dels
att ett kvinnoperspektiv på brott mot de
mänskliga rättigheterna bör komma till
uttryck också vad gäller svensk
krigsmaterielexport (yrkande 4).
Utskottet konstaterar att huvudregeln vad
gäller riktlinjerna för svensk
krigsmaterielexport är att en
helhetsbedömning skall göras som omfattar
alla relevanta faktorer. Utskottet utgår
från att ISP och Exportkontrollrådet i sin
samlade bedömning väger in både demokrati-
och genderperspektiven i tillämpliga delar.
Utskottet anser frågan om huruvida ett
demokratikriterium och ett genderkriterium
bör införas vad avser riktlinjerna för
krigsmateri-elexport bör behandlas vid en
framtida översyn av regelverket för svensk
krigsmaterielexport.
Utskottet avstyrker därmed motion
1997/98:U65 (v) yrkandena 3 och 4.
Lagstiftning och regelverk
Miljöpartiet framför i motion 1997/98:U64
ett flertal yrkanden med bäring på det
gällande regelverket. Enligt yrkande 1 vill
man se att en avvecklingsplan utarbetas för
krigsmaterielexporten.
Utskottet har i tidigare betänkanden
uppehållit sig vid orsakerna till och
nödvändigheten av en svensk
krigsmaterielexport. Utskottet har vid ett
flertal tillfällen haft anledning att ta
ställning till yrkanden med innebörden att
den svenska krigsmaterielexporten skall
avvecklas och har konsekvent avstyrkt
dessa. Senast skedde detta i betänkande
1997/98:UU3. Dessa utskottets tidigare
ställningstaganden äger fortfarande
giltighet.
Utskottet avstyrker därmed motion
1997/98:U64 (mp) yrkande 1.
I samma motion, 1997/98:U64 yrkande 8 anser
Miljöpartiet att samma regler skall gälla
för följdleveranser som för annan materiel.
I motionen anförs också att exporten av
hela krigsmaterielsystem aldrig får
betraktas som följdleveranser (yrkande 9).
Även Vänsterpartiet anför i motion
1997/98:U65 (v) yrkande 1 att ingen
åtskillnad bör göras mellan nya leveranser
av krigsmateriel och följdleveranser samt
att en utredning av följdleveransbegreppet
bör tillsättas (yrkande 2).
Konstitutionsutskottet har vid sin
granskning av följdleveransbegreppet (bet.
1996/97:KU25) funnit att det i vissa
hänseenden funnits en oklarhet om
begreppets innebörd. Konstitutionsutskottet
menade att regeringen hade anledning att
överväga och precisera det avsnitt i
riktlinjerna som behandlar följdleveranser.
Granskningen föranledde i övrigt inget
uttalande från konstitutionsutskottet.
Utskottet har erfarit att regeringen för
närvarande arbetar med en genomgång av den
s.k. krigsmateriellistan dels till följd av
den tekniska utvecklingen, dels som ett led
i en anpassning föranledd av Sveriges
deltagande i det s.k. Wassenaar-
arrangemanget.
När en allmän översyn av det svenska
regelverket för krigsmaterielexport blir
aktuell blir det naturligt att ta till vara
de erfarenheter som hittills vunnits med
den nuvarande lagstiftningen. I avvaktan på
en sådan allmän översyn har regeringen
givit direktiv till en enmansutredning om
en precisering av följdleveransbegreppet.
Miljöpartiet anser i motion 1997/98:U64
yrkande 10 att de regler som gäller för
Krigsmateriel för strid även skall
tillämpas på Övrig krigsmateriel och att
s.k. försvarsmateriel bör anses vara
"krigsmateriel" i riktlinjernas mening
(yrkande 11). Även Vänsterpartiet anser i
motion 1997/98:U65 (v) yrkande 6 att samma
riktlinjer skall gälla för Övrig
krigsmateriel som för Krigsmateriel för
strid.
Vad gäller en översyn av de regler som styr
svensk krigsmaterielexport delar utskottet
många av motionärernas synpunkter i så
måtto att erfarenheter av tillämpningen
fortlöpande bör tas till vara och bli
styrande för den framtida hanteringen av
dessa frågor. Utskottet förutsätter att ISP
och regeringen i det praktiska arbetet tar
till vara de erfarenheter som man vinner
genom att tillämpa det gällande
regelverket. Utskottet vill framhålla att
de gällande reglerna fortfarande är
tämligen nya, även om de i stor
utsträckning bygger på tidigare praxis. Den
nya krigsmateriellagen (1993) innebär att
krigsmaterielbegreppet breddats till att
omfatta nya materielkategorier. Utskottet
konstaterar att uppdelningen av
krigsmateriel i Krigsmateriel för strid
(KS) och Övrig krigsmateriel (ÖK) gjorts
medvetet för att olika hårda krav skall
kunna tillämpas. Utskottet har i tidigare
betänkande understrukit att en utvärdering
och översyn av såväl lagstiftningen som
riktlinjernas tillämpning bör göras vid
lämpligt tillfälle.
Med det anförda avstyrker utskottet motionerna
1997/98:U64 (mp) yrkandena 8-11 samt
1997/98:U65 (v) yrkandena 1 och 6 och anser
motion 1997/98:U65 (v) yrkande 2 besvarad.
Miljöpartiet anser också i motion
1997/98:U64 yrkande 14 att riktlinjerna för
krigsmaterielexporten bör lagregleras och
att slutanvändarintyg bör krävas för all
svensk export, även avseende komponenter
(yrkande 13).
Utskottet konstaterar också att det svenska
regelverket är så utformat att
slutanvändarintyg inhämtas vid export av
allt slags krigsmateriel, även komponenter.
Intygets innehåll anpassas till den
aktuella typen av export. Frågan om
intygens utformning vid export av
komponenter granskades av KU 1996 (bet.
1995/96:KU30).
Med det anförda avstyrker utskottet
motionerna 1997/98:U64 (mp) yrkandena 13
och 14.
Internationellt samarbete
Kristdemokraterna framhåller i motion
1997/98:U63 yrkande 3 att Sverige bör
arbeta för att de länder till vilka svensk
export sker rapporterar sina köp till FN:s
vapenhandelsregister.
En översyn av FN:s vapenhandelsregister
avslutades i augusti 1998 och en rapport
har lämnats till FN:s generalsekreterare.
Sammanlagt beräknas drygt 90 % av handeln
med berörda vapen rapporteras. Utskottet
noterar att regeringen aktivt verkar för en
ökad rapportering till
vapenhandelsregistret. Att endast medge
export av svensk krigsmateriel till stater
som lämnar fullständig rapportering till
FN:s vapenhandelsregister skulle i
praktiken innebära ett nytt leveransvillkor
och en ändring av nuvarande regelverk.
Avgörande bör vara hur presumtiva
mottagarländer uppfyller riktlinjernas
materiella regler, inte huruvida de iakttar
en rapporteringsskyldighet av detta slag.
Utskottet vill inte utesluta att
rapporteringen till FN-registret vägs in
vid en samlad bedömning, men kan inte se
att den bör ges status av ett avgörande
kriterium för tillåtligheten av svensk
export generellt.
Utskottet avstyrker därmed motion
1997/98:U63 (kd) yrkande 3.
Miljöpartiet anser i motion 1997/98:U64
yrkande 15 att Sverige bör avvisa EU-
kommissionens förslag att export av
samtillverkade produkter skall få ske
enligt de regler som gäller i det land där
produkten tillverkas eller saluförs, och i
motion Fö501 (m) yrkande 3 framhålls vikten
av en harmonisering av regelverket för
krigsmaterielexporten.
Artikel 223 i Romfördraget möjliggör för
EU:s medlemsländer att undanta tillverkning
och handel med krigsmateriel från unionens
regelverk för att skydda egna väsentliga
säkerhetsintressen. Detta innebär att det
på detta område inte finns någon
gemenskapskompetens. Reglerna rörande
krigsmaterielexport varierar sålunda från
land till land, både till form och
innehåll.
Inom EU diskuteras krigsmaterielfrågorna i
flera sammanhang. Utskottet har noterat
regeringens ambition att genom
intensifierade diskussioner i olika forum
försöka främja en ökad samsyn i
exportkontrollfrågor inom Europa med
utgångspunkt från det restriktiva synsätt
som ligger till grund för de svenska regler
som styr hanteringen av
krigsmaterielfrågorna.
Sverige är representerat inom olika
arbetsgrupper, bl.a. inom
rådsarbetsgrupperna COARM och POLARM. Inom
den förra har arbetet inriktats på att
konkretisera uttolkningen och tillämpningen
av åtta gemensamt identifierade kriterier
avseende krigsmaterielexport. Där sker
också ett visst informationsutbyte rörande
enskilda mottagarländer. Utskottet har
erfarit att regeringen i detta sammanhang
verkar för en större öppenhet, framför allt
vad gäller informationsutbytet med de andra
EU-medlemmarna. Inom EU:s arbetsgrupp
POLARM diskuteras möjligheterna att
förenkla intern EU-handel med
krigsmateriel. I det sammanhanget
diskuteras industri-, export- och
upphandlingspolitik.
Utskottet har i tidigare betänkanden
välkomnat regeringens redovisade ambition
att aktivt verka för en mer restriktiv syn
inom EU på krigsmateriel-exporten. Vad
gäller en eventuell harmonisering av
exportreglerna har utskottet i betänkande
1997/98:UU3 slagit fast att för Sveriges
vidkommande måste vår restriktiva
exportpolitik tas som utgångspunkt för en
sådan harmonisering. Detta utskottets
ställningstagande äger fortfarande
giltighet.
Sverige arbetar sedan lång tid tillbaka
internationellt för en ökad restriktivitet
och för en större öppenhet vad gäller dessa
frågor. Utskottet delar regeringens
principiella synsätt, som detta kommer till
uttryck i skrivelsen.
Med det anförda anser utskottet motionerna
1997/98:U64 (mp) yrkande 15 och Fö501 (m)
yrkande 3 besvarade.
Kristdemokraterna anser i motion
1997/98:U63 yrkande 4 att Sverige skall
vara pådrivande för en förbättrad etisk kod
för vapenexport och i motion U509 (kd)
yrkande 13 att Sverige bör gå i täten för
upprättandet av en uppförandekod vad gäller
europeisk krigsmaterielförsäljning.
Vänsterpartiet anser i motion 1997/98:U65
(v) yrkande 5 att regeringen i EU-
sammanhang måste verka för att den
uppförandekod som antagits av EU-länderna
blir restriktiv och bindande.
Frågan om en europeisk uppförandekod för
krigsmaterielexporten skall, enligt
utskottets uppfattning, ses som uttryck för
en gemensam europeisk strävan att nå samsyn
kring övergripande etiska normer för denna
verksamhet. Utskottet konstaterar att
Sverige aktivt medverkat till att en
europeisk uppförandekod antagits och
ställer sig positivt till en
vidareutveckling av denna kod. Denna
diskussion har förts inom ramen för arbetet
i rådsarbetsgruppen COARM. En tanke är att
söka åstadkomma ett utökat samarbete mellan
EU-ländernas tull- och polismyndigheter och
på sikt hjälpa länderna i tredje världen
att bygga upp sin kompetens på detta
område. Enligt utskottets uppfattning
innebär Sveriges aktiva agerande på detta
område att motionärernas önskemål i allt
väsentligt är uppfyllda.
Med det anförda anser utskottet motionerna
1997/98:U63 (kd) yrkande 4, 1997/98:U65 (v)
yrkande 5 och U509 (kd) yrkande 13
besvarade.
Vänsterpartiet vill i motion 1997/98:U65
yrkande 7 att svenska regler skall vara
tillämpliga vid samarbete mellan svenska
företag och företag i andra EU-länder när
det gäller export av krigsmateriel.
Av vad utskottet ovan anfört framgår att
EU:s medlemmar i enlighet med artikel 223 i
Romfördraget fortsatt äger besluta om det
materiella innehållet i alla regler rörande
krigsmaterielexport. Någon
gemenskapskompetens finns inte på detta
område. För Sveriges del gäller att all
utlandssamverkan på krigsmaterielområdet
skall stå i överensstämmelse med de
generella riktlinjerna för
krigsmaterielexport. Då ett samarbetsavtal
med utländsk part förutsätter export från
samarbetslandet till tredje land bör enligt
gällande riktlinjer frågan om sådan export
bedömas enligt svenska regler i de fall då
den slutliga produkten kan sägas ha
övervägande svensk identitet. Utskottet
finner den nuvarande ordningen
ändamålsenlig och ser inte skäl att
förespråka en ändring av gällande regler.
Som ovan anförts finner utskottet att
regeringen i kontakter med andra stater på
ett tillfredsställande sätt ger uttryck för
svenska synpunkter utifrån den
restriktivitet som präglar Sveriges politik
rörande krigsmateriel.
Med det anförda anser utskottet motion
1997/98:U65 (v) yrkande 7 besvarad.
Vänsterpartiets motion T802 yrkande 2 rör
exporten av avancerade krypteringsprogam.
Sverige tillämpar kontroll över utförsel av
strategiskt känsliga produkter, dvs. sådana
produkter som normalt har civil användning
men som också kan utnyttjas i
förstörelsebringande syfte. Dessa produkter
benämns produkter eller varor med dubbla
användningsområden. Kryptoteknik är en
sådan produkt.
Exportkontrollen av strategiska produkter
är av en annan karaktär än exportkontrollen
av krigsmateriel. För krigsmateriel gäller
ett generellt förbud mot utförsel utan
ISP:s eller regeringens tillstånd. För
strategiska produkter gäller däremot att
export skall tillåtas om inte särskilda
skäl talar emot.
Alla kryptoprodukter är inte föremål för
exportkontroll. Den tekniska utvecklingen
under senare år och tillgången till
Internet har inneburit att användningen av
kryptografi i civila sammanhang har ökat.
Teknik, som förr endast användes inom
försvarsmakten och av staten, är i dag
allmänt spridd och kan laddas ned från
Internet. Utskottet har inhämtat att
regeringens inställning är att främja
export av svenska varor och svensk teknik,
även av avancerade kryptoprodukter, i
synnerhet om den är allmänt tillgänglig.
När det gäller den mest avancerade
tekniken är det emellertid viktigt att
utförseln sker med exporttillstånd efter
det att ansökningen prövats av ISP. Sverige
måste respektera sina internationella
åtaganden och medverka till att förhindra
att olämpliga stater terrorister och den
organiserade brottsligheten får tillgång
till avancerad kryptoteknik. Dessa
åtaganden medför att det föreligger en
skyldighet för företagen att söka tillstånd
för export av sådan teknik. Detta innebär
dock inte att export är förbjuden, annat än
till ett mycket litet antal mottagare.
Vilka strategiska varor som skall
kontrolleras och vilka som kan säljas och
exporteras fritt utan restriktioner,
framgår av de produktlistor som bestäms av
de 33 deltagande staterna i Wassenaar-
arrangemanget (WA), bland dem USA, Ryssland
och EU-länderna. De produktlistor som tas
fram och fortlöpande ses över inom WA antas
enhälligt av medlemsstaterna och införlivas
i EU-rätten.
Den gällande ordningen överensstämmer
således med vad som får uppfattas vara
motionärernas syfte. Med det anförda anser
utskottet motion T802 (v) yrkande 2
besvarad.
Krigsmaterielexport till enskilda stater
och områden och export av speciella
produkter
Flera motioner innefattar yrkanden av
innebörd att all svensk krigsmateriel-
export, i förekommande fall även avseende
följdleveranser till vissa namngivna
länder, skall avbrytas med hänvisning till
den bristande respekten för de mänskliga
rättigheterna i dessa länder. Utskottet gör
med anledning av dessa motionsyrkanden
följande bedömning.
Det gällande regelsystemet avseende
utlandssamverkan på krigsmateriel-området
syftar till att så långt möjligt uppnå
politiskt samförstånd i dessa, många gånger
svåra, avvägningsfrågor. Alla principiellt
viktiga ärenden föreläggs
Exportkontrollrådet och kan också bli
föremål för diskussion i Utrikesnämnden.
Enligt gällande lag och riktlinjer är det i
sista hand regeringen som har att ta
ställning till frågor rörande tillstånd för
export av krigsmateriel. Regeringen har
också det politiska ansvaret för
tillämpningen av riktlinjerna.
För prövning av ansökningar om
utförseltillstånd tillämpas det restriktiva
svenska regelverket på området. Den senaste
lagen om krigsmateriel trädde i kraft den 1
januari 1993 (1992:1300 och senaste omtryck
i SFS 1997:689 med nu gällande lagtext
efter organisationsförändringar) efter
beslut av riksdagen hösten 1992 och bildar,
tillsammans med de riktlinjer som finns på
området, ramen för regelverket. Varje
ansökan prövas individuellt. En uttalad
preferens för tillstånd finns för
leveranser till övriga Norden och andra
neutrala länder i Europa. Någon formell
uppdelning i tillåtna eller förbjudna
länder finns inte. Förbud mot utförsel
gäller däremot när ovillkorliga hinder, i
första hand i form av FN-sanktioner eller
EU-embargon, föreligger. Utskottet menar
att en internationellt samordnad
restriktivitet vad gäller vapen-export är
en effektiv fredsfrämjande åtgärd och
konstaterar att regeringen sedan lång tid
arbetar inom EU och andra internationella
forum för att åstadkomma en ökad
restriktivitet vad gäller
krigsmaterielexport.
Mottagarländernas respekt för de mänskliga
rättigheterna är ett viktigt rekvisit vid
bedömningen av tillståndsgivningen av
svensk krigsmaterielexport.
Utförseltillstånd för nya leveranser av
krigsmateriel bör enligt riktlinjerna inte
lämnas avseende stater där omfattande och
grova kränkningar av mänskliga rättigheter
förekommer. Utskottet har tidigare uttalat,
senast i betänkande 1997/98:UU3, att
regeringen vid en utvärdering och översyn
av krigsmateriellagstiftningen och
riktlinjerna samt tillämpningen av desamma
bör fästa särskilt stor vikt vid MR-
frågorna. Utskottet vidhåller denna
uppfattning. I fallet Indonesien intar
regeringen en restriktiv hållning och
endast vissa följdleveranser förekommer.
Konstitutionsutskottet har dessutom vid
upprepade tillfällen prövat fall som har
bäring på svensk krigsmaterielexport till
Indonesien.
Konstitutionsutskottet anmodade i sitt
granskningsbetänkande 1996/97: KU25
regeringen att överväga och precisera de
avsnitt i riktlinjerna för
krigsmaterielexport som behandlar
följdleveranser. Enligt
konstitutionsutskottets uppfattning är
riktlinjernas innebörd oklar, bl.a. vad
gäller hänsynen till mänskliga rättigheter
i samband med följdleveranser. Regeringen
har nu, som ovan nämnts, inlett ett arbete
som syftar till en utredning av dessa
frågeställningar. Utskottet välkomnar
detta. Utredningen skall lägga fram sitt
betänkande senast den 31 mars 1999.
Utskottet har i tidigare betänkanden
ansett att riksdagen inte bör fatta beslut
i förvaltningsangelägenheter som enligt
författning ankommer på regeringen,
domstolar eller andra myndigheter.
Utskottet har, i betänkande 1997/98:UU3,
kommit till slutsatsen att riksdagen inte
bör göra något särskilt tillkännagivande
beträffande ett vapenembargo gentemot
enskilda länder. Denna utskottets bedömning
kvarstår. Utskottet vill i detta sammanhang
framhålla vikten av utskottets årligen
återkommande betänkanden med landspecifika
bedömningar rörande respekten för de
mänskliga rättigheterna. Utskottet utgår
från att regeringen vid sina
ställningstaganden rörande
utförseltillstånd och annan
tillståndspliktig utlandssamverkan noga
beaktar vad utskottet därvid anför.
Utskottet har inhämtat att regeringen intar
in restriktiv hållning vad gäller
krigsmaterielexport till Indonesien.
Konstitutionsutskottet har senast 1997
prövat svensk krigsmateriel-export till
Indonesien utan att finna skäl till kritik
av regeringens ställningstagande.
Med det anförda anser utskottet motionerna
1997/98:U63 (kd) yrkandena 1 och 2,
1997/98:U64 (mp) yrkandena 2, 3 och 12,
1997/98:U65 (v) yrkandena 8-16, U402 (v, c,
mp) yrkandena 1 och 2, U406 (v) yrkandena
1, 2 och 5, U612 (v, kd, c, fp, mp) yrkande
2, U618 (mp, v, c, fp) yrkande 7 samt U704
(v) yrkande 1 besvarade.
Vänsterpartiet anser i motion U406 yrkande
3 att Sverige inte bör exportera JAS 39
Gripen till länder där militären inte står
under full civil kontroll och i yrkande 4
att Sverige inte bör exportera JAS 39
Gripen till länder som Sverige samtidigt
ger bistånd till för demokratisering och
fattigdomsbekämpning.
Utskottet menar att varje land har rätt
till ett försvar och att ett
ställningstagande till en eventuell
förfrågan om köp av svensk krigsmateriel
måste baseras på de i riksdagen
överenskomna riktlinjerna av svensk export
av sådan materiel efter prövning av varje
enskilt fall.
Det är utskottets bedömning att i de länder som i dag
kommer i fråga för export av JAS 39 Gripen
har respektive lands civila och
demokratiskt valda regering kontroll över
landets militär. Även om Sverige ger
bistånd till länder för demokratisering och
fattigdomsbekämpning står detta inte i
motsatsställning till Sveriges vilja att
exportera försvarsmateriel som JAS 39
Gripen. De två länder som för närvarande
får svenskt bistånd och samtidigt är
föremål för exportansträngningar vad gäller
JAS 39 Gripen är Sydafrika och Chile. I
Sydafrika har landets försvarsutgifter
minskats från 59 % av landets BNP år 1989
till 1,4 % år 1998. I Chile motsvarar
militärutgifter 1,6 % av landets BNP,
vilket är en lägre nivå än samtliga
västeuropeiska länder, med undantag för
Luxemburg och Spanien. Vad gäller ett
eventuellt intresse från Indonesien för JAS
39 Gripen så har försvarsministern i
interpellationsdebatt i september 1997
konstaterat att några uppgifter om ett
indonesiskt intresse för JAS 39 Gripen,
utom det som lär ha förekommit i indonesisk
press, inte är kända och att oavsett hur
det ligger till är regeringens hållning att
nya exportåtaganden av krigsmateriel inte
är aktuella med avseende på Indonesien.
En huvudlinje i de svenska riktlinjerna är
att en helhetsbedömning skall göras vilken
omfattar alla relevanta faktorer. Resurser
för social och ekonomisk utveckling är
alltid centrala dimensioner i alla
samhällen, men varje land måste självt
avgöra hur resursfördelningen mellan olika
behov i landet skall hanteras.
Därmed avstyrks motion U406 (v) yrkandena 3
och 4.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande regeringens
skrivelse
att riksdagen lägger regeringens skrivelse 1997/98:147
Redogörelse för den svenska
krigsmaterielexporten år 1997 till
handlingarna,
2. beträffande redovisnings- och
sekretessfrågor
att riksdagen avslår motion 1997/98:U64 yrkandena
4-7
och 16,
3. beträffande ett
demokratikriterium och kvinnoperspektiv
i MR-frågor
att riksdagen avslår motion 1997/98:U65 yrkandena 3
och 4,
res. 1 (v, mp)
4. beträffande en avvecklingsplan
för krigsmaterielexporten
att riksdagen avslår motion 1997/98:U64 yrkande 1,
5. beträffande regler för
krigsmaterielexport och
följdleveranser
att riksdagen med avslag på motionerna 1997/98:U64
yrkandena 8-11 samt 1997/98:U65
yrkandena 1 och 6 förklarar motion
1997/98:U65 yrkande 2 besvarad med vad
utskottet anfört,
res. 2 (v, mp)
6. beträffande lagreglering och
slutanvändarintyg
att riksdagen avslår motion 1997/98:U64 yrkandena 13
och 14,
7. beträffande rapportering till
FN:s vapenhandelsregister
att riksdagen avslår motion 1997/98:U63 yrkande 3,
8. beträffande en harmonisering
av regelverket för
krigsmaterielexport
att riksdagen förklarar motionerna 1997/98:U64 yrkande
15 och 1998/99:Fö501 yrkande 3
besvarade med vad utskottet anfört,
9. beträffande en europeisk
uppförandekod
att riksdagen förklarar motionerna 1997/98:U63 yrkande
4, 1997/98:U65 yrkande 5 och
1998/99:U509 yrkande 13 besvarade med
vad utskottet anfört,
10. beträffande tillämpningen av
svenska regler vid
krigsmaterielexport
att riksdagen förklarar motion 1997/98:U65 yrkande 7
besvarad med vad utskottet anfört,
11. beträffande export av
avancerade krypteringsprogram
att riksdagen förklarar motion 1998/99:T802 yrkande 2
besvarad med vad utskottet anfört,
12. beträffande
krigsmaterielexport m.m. till
enskilda stater och områden
att riksdagen förklarar motionerna 1997/98:U63
yrkandena 1 och 2, 1997/98:U64
yrkandena 2, 3 och 12, 1997/98:U65
yrkandena 8-16, 1998/99:U402 yrkandena
1 och 2, 1998/99:U406 yrkandena 1, 2
och 5, 1998/99:U612 yrkande 2,
1998/99:U618 yrkande 7 samt
1998/99:U704 yrkande 1 besvarade med
vad utskottet anfört,
res. 3 (v, kd, c, fp, mp)
13. beträffande export av JAS 39
Gripen
att riksdagen avslår motion 1998/99:U406 yrkandena 3
och 4.
res. 4 (v, mp)
Stockholm den 25 mars 1999
På utrikesutskottets vägnar
Viola Furubjelke
I beslutet har deltagit: Viola Furubjelke
(s), Sören Lekberg (s), Berndt Ekholm (s),
Bertil Persson (m), Liselotte Wågö (m),
Carina Hägg (s), Agneta Brendt (s), Murad
Artin (v), Jan Erik Ågren (kd), Sten
Tolgfors (m), Marianne Samuelsson (mp),
Marianne Andersson (c), Marianne Jönsson
(s), Karin Enström (m), Fanny Rizell (kd),
Eva Zetterberg (v) och Elver Jonsson (fp).
Reservationer
1. Ett demokratikriterium och
kvinnoperspektiv i MR-frågor (mom. 3)
Murad Artin, Eva Zetterberg (båda v) och
Marianne Samuelsson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som
på s. 21 börjar med "Utskottet anser
frågan" och på s. 21 slutar med "yrkandena
3 och 4." bort ha följande lydelse:
Svensk krigsmaterielexport är enligt lag
förbjuden. Att den ändå förekommer beror på
att undantag kan medges. Grundtanken i den
svenska lagstiftningen är dock det
generella förbudet. Förekomsten av ett
generellt förbud innebär rimligen att man
skall vara starkt restriktiv när det gäller
undantagen. Regelverket för den svenska
krigsmaterielexporten har lett till en
praxis som hotar att sluta i principlöshet,
och resultatet blir lidanden för dem som
utsätts för den exporterade
krigsmaterielens verkningar.
Restriktioner i de svenska riktlinjerna
för krigsmaterielexport omfattar endast
brott mot de mänskliga rättigheterna,
konfliktsituationer där freden hotas och
krig. Ett utmärkande drag i svensk
utrikespolitik som blivit alltmer
framträdande under senare år är att Sverige
understött kampen för demokrati och en
demokratisk utveckling i olika delar av
världen. I konsekvens med en sådan politik
borde Sverige inte tillåta
krigsmaterielexport till diktaturer.
Flera av de länder till vilka Sverige
exporterar krigsmateriel finns med på den
lista över länder där brotten mot de
mänskliga rättigheterna betraktas som
"grova och omfattande". Det också väl känt
att kvinnor i flera av dessa länder lever
under ytterligt svåra förhållanden. MR-
brott mot kvinnor räknas inte alltid som
riktigt lika grova som andra brott mot de
mänskliga rättigheterna. Ett
kvinnoperspektiv på brott mot mänskliga
rättigheter bör därför komma till uttryck
när det gäller svensk krigsmaterielexport.
En översyn av regelverket för den svenska
krigsmaterielexporten bör snarast
genomföras med fokus på demokrati-, MR- och
genderfrågorna i de länder till vilka
Sverige exporterar krigsmateriel.
Utskottet tillstyrker med det anförda
motion 1997/98:U65 yrkandena 3 och 4.
dels att utskottets hemställan under 3 bort
ha följande lydelse:
3. beträffande ett demokratikriterium
och kvinnoperspektiv i MR-frågor
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:U65
yrkandena 3 och 4 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet
anfört,
2. Regler för krigsmaterielexport och
följdleveranser (mom. 5)
Murad Artin, Eva Zetterberg (båda v) och
Marianne Samuelsson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som
på s. 22 börjar med "Utskottet konstaterar
att" och på s. 22 slutar med "yrkande 2
besvarad." bort ha följande lydelse:
Utskottet konstaterar att man trots
existensen av ett regelverk för olika
kategorier av krigsmateriel, varje år har
kunnat konstatera att svensk krigsmateriel
hamnat i länder dit den rimligen inte borde
ha kommit. Så har det även varit under 1997
vilket framgår av regeringens skrivelse
1997/98:147. Utskottet anser att den
uppdelning som görs i regelverket mellan
Krigsmateriel för strid och Övrig
krigsmateriel är både olämplig och
vilseledande. Den är vilseledande
såtillvida att den ger intryck av att Övrig
krigsmateriel inte är farlig eller hotfull.
Därigenom skapar den felaktiga
föreställningar om den svenska
krigsmaterielexporten. Eftersom denna
uppdelning inte har något att göra med de
effekter materielen har när det gäller att
åstadkomma mänskligt lidande så skall inte
skilda regler gälla.
I den översyn som utskottet efterlyst bör
utgångspunkten vara att de regler som
gäller för Krigsmateriel för strid skall
även tillämpas för Övrig krigsmateriel.
Därvid bör också inkluderas frågan om att
jämställa följdleveranser med nya
leveranser. Det är angeläget att denna
översyn genomförs så snart som möjligt.
Utskottet tillstyrker med det anförda
motionerna 1997/98:U65 yrkandena 1 och 6
samt 1997/98:U64 yrkandena 8-11 samt anser
motion 1997/98:U65 yrkande 2 besvarad.
dels att utskottets hemställan under 5 bort
ha följande lydelse:
5. beträffande regler för
krigsmaterielexport och följdleveranser
att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:U65
yrkandena 1 och 6 samt 1997/98:U64
yrkandena 8-11 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet
anfört och förklarar motion 1997/98:U65
yrkande 2 besvarad med vad utskottet
anfört,
3. Krigsmaterielexport m.m. till
enskilda stater och områden (mom. 12)
Murad Artin, Eva Zetterberg (båda v), Jan
Erik Ågren, Fanny Rizell (båda kd),
Marianne Samuelsson (mp), Marianne
Andersson (c) och Elver Jonsson (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som
på s. 27 börjar med "Utskottet har
inhämtat" och på s. 27 slutar med "yrkande
1 besvarade." bort ha följande lydelse:
Vad gäller Indonesien har utskottet under
en lång följd av år behandlat den bristande
respekten för de mänskliga rättigheterna i
landet, i synnerhet vad avser Östra Timor
och dess rätt till självbestämmande (senast
i betänkandena 1994/95:UU24, 1996/97:UU12
och 1997/98:UU3). Utskottet har därvid
tagit del av upprepade rapporter från FN:s
kommission för de mänskliga rättigheterna,
från FN:s särskilde rapportör, från Human
Rights Watch/Asia och State Departments
årsbok för 1996. Utskottet tvingas
konstatera att förhållandena i Indonesien,
i Östra Timor och för religiösa minoriteter
i landet inte förbättrats under de senaste
åren. Av regeringens skrivelse om
krigsmaterielexporten för 1997 framgår att
en betydande export av krigsmateriel till
Indonesien ägt rum under året. Utskottet
finner mot bakgrund av sina tidigare
konstateranden rörande utvecklingen av de
mänskliga rättigheterna i Indonesien, i
synnerhet vad avser Östra Timor och
respekten för de religiösa minoriteternas
säkerhet, att all form av svensk
krigsmaterielexport till Indonesien står i
strid med de riktlinjer för svensk
krigsmaterielexport som riksdagen ställt
sig bakom. Detta bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna.
Utskottet tillstyrker med det anförda
motionerna 1997/98:U63 (kd) yrkande 1,
1997/98:U65 (v) yrkande 11 samt U618 (mp,
v, c, fp) yrkande 7. Utskottet anser
motionerna 1997/98:U63 (kd) yrkande 2,
1997/98:U64 (mp) yrkandena 2, 3 och 12,
1997/98:U65 (v) yrkandena 8-10 och 12-16,
U402 (v, c, mp) yrkandena 1 och 2, U406 (v)
yrkandena 1, 2 och 5, U612 (v, kd, c, fp,
mp) yrkande 2 samt U704 (v) yrkande 1
besvarade med vad utskottet anfört.
dels att utskottets hemställan under 12
bort ha följande lydelse:
12. beträffande krigsmaterielexport
m.m. till enskilda stater och områden
att riksdagen med anledning av motionerna
1997/98:U63 yrkande 1, 1997/98:U65
yrkande 11 och 1998/99:U618 yrkande 7
som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört samt
förklarar motionerna 1997/98:U63
yrkande 2, 1997/98:U64 yrkandena 2, 3
och 12, 1997/98:U65 yrkandena 8-10
och 12-16, 1998/99:U402 yrkandena 1
och 2, 1998/99:U406 yrkandena 1, 2
och 5, 1998/99:U612 yrkande 2 samt
1998/99:U704 yrkande 1 besvarade med
vad utskottet anfört.
4. Export av JAS 39 Gripen (mom. 13)
Murad Artin, Eva Zetterberg (båda v) och
Marianne Samuelsson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som
på s. 27 börjar med "Det är utskottets" och
på s. 27 slutar med "yrkandena 3 och 4."
bort ha följande lydelse:
I och med det kalla krigets upphörande har
förutsättningarna för internationell
nedrustning och en minskning av
militärutgifterna i världen kraftigt
förbättrats. Samtidigt har alltfler länder,
när terrorbalansen inte längre lägger
hinder i vägen, fått möjlighet att köpa
även omfattande och sofistikerade
vapensystem. Detta innebär en avsevärd risk
för militär kapprustning i vissa regioner
och världsdelar, med negativa konsekvenser
såväl för fred och säkerhet som för social
utveckling och demokrati. Svensk utrikes-
och säkerhetspolitik har traditionellt lagt
stor tonvikt vid behovet av nedrustning och
vapenbegränsning, liksom allmänt
fredsfrämjande och konfliktförebyggande
åtgärder. Stöd till
demokratiseringssträvanden och bekämpande
av fattigdom utgör sedan länge centrala
inslag i svensk utrikes- och
biståndspolitik. Denna inriktning har
ytterligare förstärkts under senare år,
bl.a. genom regeringens särskilda
skrivelser om fattigdomsbekämpning och om
demokrati och mänskliga rättigheter på
biståndsområdet och inom utrikespolitiken.
Med aktivt stöd från de svenska och
brittiska regeringarna har det under senare
år bedrivits en mycket intensiv kampanj för
att sälja stridsflygplanet JAS 39 Gripen
till en lång rad länder också i tredje
världen, länder som alla är unga
demokratier med arméer som ännu är starka
och präglade av det förflutna.
Export av JAS 39 Gripen till länder där
militären inte är under full civil kontroll
och till länder som Sverige samtidigt ger
bistånd för demokratisering och
fattigdomsbekämpning står i strid med de
riktlinjer för svensk krigsmaterielexport
som riksdagen ställt sig bakom. Detta bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna.
Utskottet tillstyrker med det anförda
motion U406 yrkandena 3 och 4.
dels att utskottets hemställan under 13
bort ha följande lydelse:
13. beträffande export av JAS 39
Gripen
att riksdagen med anledning av motion
1998/99:U406 yrkandena 3 och
4 som sin mening ger
regeringen till känna vad
utskottet anfört.
Särskilt yttrande
1. Krigsmaterielexport till enskilda
stater och områden
Murad Artin, Eva Zetterberg (båda v) och
Marianne Samuelsson (mp) anför:
I flera motioner, varav några
tvärpolitiska, tar motionärerna upp
enskilda länder som inte uppfyller de krav
som gäller för svensk vapenexport. De
nämnda staterna befinner sig i väpnad
konflikt, eller är invecklade i en väpnade
oroligheter. Utmärkande för staterna är
också bristen på respekt för mänskliga
rättigheter, som kan ta sig uttryck i
omfattande och grova kränkningar av dessa
rättigheter. Motionerna besvaras med att
utskottet i tidigare betänkanden kommit
till slutsatsen att riksdagen inte bör göra
något särskilt tillkännagivande beträffande
ett vapenembargo gentemot enskilda länder.
Utskottet hänvisar till de årligen
återkommande betänkandena med landspecifika
bedömningar för de mänskliga rättigheterna.
Vi delar inte utskottets bedömning.
Motionärerna framhåller inte bara de
mänskliga rättigheterna utan fokuserar
också på kärnfrågorna inom svensk
vapenexport. Vi vill också se hur reglerna
för de uppställda kraven efterlevs och hur
den säkerhetspolitiska situationen är i det
aktuella landet just vid tillfället när
tillstånd för vapenexport beviljas eller
avslås. Därför hävdar vi att riksdagen
också bör yttra sig om lämpligheten av
export till vissa länder.
Tabell över export och
utförseltillstånd
EU:s kriterier för export av
krigsmateriel
Åtta gemensamma kriterier för vapenexport
för EU:s medlemsstater, beslutade på
Europeiska rådets möten i Luxemburg den
28-29 juni 1991 och i Lissabon den 26-27
juni 1992.
Respekten för de internationella åtaganden
som gemenskapens medlemsstater påtar sig, i
synnerhet de sanktioner som beslutas av
Förenta nationernas säkerhetsråd och de som
beslutas av gemenskapen, icke-spridnings-
överenskommelser samt andra internationella
åtaganden.
Respekten för mänskliga rättigheter i det
slutliga mottagarlandet.
Den interna situationen i det slutliga
mottagarlandet, som en funktion av
förekommande spänningar eller inre väpnade
oroligheter.
Bevarandet av regional fred, säkerhet och
stabilitet.
Medlemsstaternas nationella säkerhet, och
säkerheten för de territorier vilkas
utrikesrelationer är en medlemsstats
ansvar, såväl som den nationella säkerheten
för vänskapligt sinnade och allierade
stater.
Köparlandets agerande gentemot det
internationella samfundet, särskilt med
avseende på dess inställning till
terrorism, förekommande allianser, och
visad respekt för internationell rätt.
Risken för att utrustning kommer på
avvägar inom köparlandet eller re-
exporteras under icke-önskvärda
förhållanden.
Lämpligheten av vapenexporten med hänsyn
till det mottagande landets tekniska och
ekonomiska kapacitet, givet önskvärdheten
av att stater tillgodoser sina legitima
försvars- och säkerhetsbehov med minsta
möjliga avtappning av mänskliga och
ekonomiska resurser till rustningsändamål.