Utskottet behandlar i detta betänkande regeringens
skrivelse 1998/99:60 Berättelse om verksamheten i
Europeiska unionen under 1998. Därtill behandlas en
motion som väckts med anledning av skrivelsen samt
ett antal motionsyrkanden från allmänna motionstiden
1998/99 angående Sveriges samarbete med EU.
Motionerna tar bl.a. upp Sveriges agerande inför det
svenska ordförandeskapet första halvåret år 2001,
frågor kring utvidgningen, skrivelsens karaktär och
innehåll, miljöfrågorna och den inre marknaden,
sysselsättningssamarbetet, unionens regionalpolitik,
den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken,
samarbetet kring flyktingpolitiken samt svenska
språkets ställning inom unionens institutioner.
Som underlag för utskottets överväganden har
yttranden inhämtats från andra utskott samt från EU-
nämnden.
Utskottet menar att Europeiska unionens främsta
uppgift är att trygga freden, friheten, demokratin
och välfärden i hela Europa. En fördjupad och
utvidgad integration är enligt utskottets
uppfattning den bästa vägen för att skapa säkerhet
och bestående fred i Europa och för att uppnå en
socialt och miljömässigt hållbar utveckling som kan
lägga en stabil grund för välfärden och skapa nya
arbetstillfällen. Utskottet konstaterar att unionens
utveckling under 1998 präglades av arbetet med
fördjupning av utvidgning.
Ett viktigt steg i fördjupningen av samarbetet
utgör enligt utskottets uppfattning
Amsterdamfördraget, som trädde i kraft den 1 maj
1999. Fördraget har stor betydelse för att göra
samarbetet mer relevant för medborgarna, för att
förstärka och effektivisera samarbetet samt för att
lägga grunden för en fortsatt utvidgningsprocess.
Utskottet noterar vidare att diskussionerna och
förhandlingarna kring Agenda 2000 pågick under hela
1998. Särskilt viktigt var enligt utskottets
uppfattning diskussionerna kring vilka reformer av
unionens politik som behövs inför den kommande
utvidgningen och att medel avsätts för detta syfte i
långtidsbudgeten. Enligt utskottets mening gav
förhandlingarna ett gott resultat och innebär en
stramare EU-budget. Samtidigt öppnar uppgörelsen för
en utvidgning av medlemskretsen eftersom vederbörlig
hänsyn har tagits i långtidsbudgeten för att ett
antal nya medlemsländer kan tillkomma mot slutet av
budgetperioden 2000-2006. Ett viktigt
fördjupningsprojekt har vidare varit genomförandet
av den tredje etappen för att etablera den
ekonomiska och monetära unionen och införandet av
den gemensamma valutan den 1 januari 1999. Utskottet
menar att det ligger i svenskt intresse att
valutaunionen blir framgångsrik. Även om Sverige
inte är med i det arbetet är det enligt utskottets
uppfattning av vikt att medlemsländerna har kunnat
göra en kraftsamling och i en grupp av 11 länder
kunnat enas om att införa en gemensam valuta. Det
visar, enligt utskottets uppfattning, på att
unionssamarbetet även kan hantera stora och
komplicerade frågor samt finna lösningar för dessa,
vilket stärker EU-samarbetet både på kort och lång
sikt.
Att utsträcka samarbetet till länderna i Central-
och Östeuropa - och ge de länder som så önskar
möjlighet att bli medlemmar i unionen - är enligt
utskottets uppfattning ett viktigt steg på vägen mot
den alleuropeiska freds- och säkerhetsordning som
Sverige eftersträvar. Syftet är inte endast att
dessa länder skall samarbeta mera med unionen, ett
centralt mål är även att de skall samarbete mer med
varandra. Utvidgningen och integrationen mellan
medlemsländer och kandidatländer är enligt
utskottets uppfattning en fortlöpande process.
Grunden utgör det ekonomiska och politiska
reformarbete som äger rum i kandidatländerna. I
detta arbete har inte bara ett omfattande ekonomiskt
och tekniskt bistånd från EU stor betydelse utan
även utökade och utvecklade kontaktytor mellan
medlemsländer och kandidatländer.
Ett avgörande steg inför unionens utvidgning togs i
mars 1998 då anslutningsprocessen inleddes med tio
kandidatländer från Central- och Östeuropa.
Bilaterala regeringskonferenser för inledande av
medlemskapsförhandlingar öppnades med sex av
kandidatländerna. Den första förhandlingsomgången på
ministernivå ägde rum i november 1998.
I betänkandet behandlas frågor kring Sveriges
ordförandeskap i EU första halvåret år 2001.
Utskottet framhåller i betänkandet att ordföranden
inom ministerrådet har att verka i unionens intresse
samtidigt som nationella positioner kan framföras.
Det innebär att ett medlemsland under
ordförandeskapet dels bör förhålla sig neutralt och
opartiskt i sin roll som ordförande, dels kan
framföra sina nationella ståndpunkter i
diskussionerna via den nationella representanten vid
mötesbordet.
Utskottet menar att neutralitetsåliggandet har
betydelse eftersom ordförandeskapet fungerar som
medlare och kompromissmakare i debatterna. Detta
kräver god samordning med den egna statens
företrädare, som skall ge uttryck för de nationella
synpunkterna, liksom att ordförandeskapet tar
lämplig hänsyn till alla synpunkter som kommer till
uttryck inom kretsen av medlemsländer.
Samtidigt vill utskottet betona att ett
ordförandeland har möjligheter att sätta sin prägel
på ministerrådets politiska agenda och indirekt på
unionens utveckling. Detta kommer främst till
uttryck genom ordförandelandets möjlighet att
påverka vilka frågor som skall behandlas och vilken
prioritetsordning som skall gälla. Utskottet menar
att denna ordning i många fall avgörs med hänsyn
till frågornas aktualitet och angelägenhet, men kan
också påverkas av den politiska prägel som ett
medlemsland önskar sätta på sin
ordförandeskapsperiod. Utskottet konstaterar att ett
framgångsrikt ordförandeskap bör innehålla element
av såväl kontinuitet som flexibilitet.
Mot denna bakgrund anser utskottet att
målsättningen bör vara att det svenska
ordförandeskapet genomförs kompetent, effektivt,
flexibelt och resultatinriktat så att de gemensamma
frågorna på unionens dagordning förs framåt.
Utrikesutskottet delar regeringens uppfattning om
vilka frågor som bör vara prioriterade under det
svenska ordförandeskapet. Utskottet finner att det
är angeläget att det svenska samhället på olika sätt
förbereds för ordförandeskapet i EU. Utskottet ser
det som en fördel om det folkliga engagemanget för
EU-frågor kan ökas både inför och som en följd av
ordförandeskapet.
Med anledning av ett flertal motioner behandlas
frågor kring skrivelsens karaktär och innehåll
relativt utförligt i betänkandet.
Enligt utskottets uppfattning utgör skrivelsen, i
enlighet med riksdagsordningen, en del av
regeringens information till riksdagen avseende EU-
samarbetet och fyller därvid en viktig funktion.
Detta förstärks enligt utskottets uppfattning av att
informationen också kommer allmänheten till del.
Skrivelsen fyller, enligt utrikesutskottets mening,
även en viktig funktion i det offentliga samtalet
kring Sverige och EU. Utskottet betonar dessutom i
betänkandet att skrivelsen kan ses som en del av
regeringens återrapportering till riksdagen efter de
samråd mellan regeringen och riksdag som äger rum
inför olika beslut i ministerrådet.
Utskottet konstaterar att den utformning skrivelsen
har fått uppfyller målsättningen om övergripande
information. Emellertid kan utskottet samtidigt
konstatera att riksdagens informationsbehov i vissa
fall är mer specifikt och att behov även finns av
detaljerad information.
Utskottet finner det viktigt att skrivelsen ger en
utförlig presentation av i första hand frågor inom
EG-samarbetet. Därvidlag bör alla viktigare
rättsakter som tillkommit under året redovisas i
skrivelsen. Utskottet finner att det finns goda skäl
att redovisningen av viktigare rättsakter i
skrivelsen kommande år blir mer komplett, både i den
redovisande texten under respektive avsnitt och i
bilaga till skrivelsen.
När det gäller regeringens agerande inom unionens
ministerråd framhåller utskottet att detta är en
viktig del av den information som bör framgå av
skrivelsen.
Utskottet menar att en utförligare redovisning av
överträdelseärenden är behövlig i regeringens
skrivelse, liksom vad gäller redovisning av viktiga
mål, förutom de svenska, i EG-domstolen där Sverige
har yttrat sig samt viktigare domar från
förstainstansrätten.
På dessa punkter föreslår utskottet ett
tillkännagivande och uppmanar därmed regeringen att
i kommande skrivelser lämna en mer utförlig
redovisning.
Utskottet framhåller vidare i betänkandet att det
bör övervägas att i kommande skrivelser inkludera en
kortare presentation av kommissionens arbetsprogram
liksom av kommissionens informationssatsningar samt
av beslutsgrunder för svenska projekt inom
infrastruktursatsningen Transeuropeiska
kommunikationsnätverk (TEN). Utrikesutskottet finner
att detta ligger i linje med önskemålet om att
skrivelsen även fortsättningsvis skall vara relevant
för riksdagens arbete med EU-frågorna.
Utskottet betonar vidare vikten av att regeringen i
skrivelsen redogör för hur Sverige varit
representerat vid de rådsmöten som förevarit under
året samt för alla viktigare förslag som
kommissionen lämnat under året. Utskottet vill även
understryka betydelsen av att regeringen i
skrivelsen, samt i propositioner med EU-anknytning,
redogör för hur informations- och
samrådsskyldigheten gentemot riksdagen har
fullgjorts.
Utskottet framhåller i övrigt betydelsen av att de
nya målformuleringarna i grundfördragen anger
hållbar utveckling som ett grundläggande mål som
skall gälla för alla enskilda politikområden som kan
beröras av samarbetet inom EG. De nya bestämmelserna
gäller därmed även för den inre marknaden,
konstaterar utskottet. Även det fördjupade
samarbetet kring sysselsättningsfrågorna under
senare år uppmärksammas i betänkandet. Ur svensk
synvinkel har detta samarbete utvecklats positivt,
menar utskottet. Vad gäller unionens regionalpolitik
- strukturpolitiken - menar utskottet att denna är
behäftad med ett antal organisatoriska och
administrativa problem, att den komplicerade
hanteringen kring strukturfondsstöden måste minska
och regelsystemen bli enklare samt att hela
hanteringen av strukturfondsmedlen effektiviseras.
Utskottet finner det vidare positivt att regeringen
är pådrivande inom EU när det gäller att bibehålla
den restriktiva svenska alkoholpolitiken. Utskottet
uppmärksammar även vissa handelsfrågor och slår fast
betydelsen av att Sverige verkar för fortsatt
frihandel samtidigt som detta bör gå hand i hand med
ansträngningar för att främja demokrati och de
mänskliga rättigheterna.
Utskottet framhåller den vikt som Sverige fäster
vid ett effektivt och väl samordnat samarbete när
det gäller den gemensamma utrikes- och
säkerhetspolitiken (GUSP). Utskottet menar att genom
denna samverkan kan medlemsländerna tillsammans få
ett större inflytande och spela en mer aktiv roll på
den världspolitiska scenen än om länderna agerat
vart och ett för sig. Det gäller särskilt för ett
mindre medlemsland som Sverige.
Utskottet konstaterar vidare att regeringen i
skrivelsen lämnar en utförlig redovisning av vad som
förevarit när det gäller unionens förbindelser med
omvärlden under 1998.
Med anledning av att Amsterdamfördraget, som bl.a.
medför ett antal viktiga ändringar och tillägg till
Unionsfördraget, nu trätt i kraft framhåller
utskottet att detta medför att samarbetet inom den
gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken kommer
att förstärkas. Utskottet utgår ifrån att Sverige
kommer att agera för att de nya möjligheterna tas
tillvara för att främja fred och säkerhet.
Under året har även diskussioner ägt rum om att
stärka EU:s krishanteringsförmåga. Utskottet ser
positivt på detta arbete som kan leda till att öka
unionens handlingsförmåga och effektiviteten i
samarbetet inom utrikes- och säkerhetspolitiken.
Utskottet konstaterar att den politiska
utvecklingen i Europa under 1998 och början av 1999
ytterligare understryker behovet av ett förstärkt
säkerhets- och utrikespolitiskt samarbete mellan
unionens medlemsländer. Händelserna på Balkan,
främst med avseende på Kosovo, har återigen visat
att ett av hoten mot säkerhet och stabilitet i
Europa framspringer ur förtryck, förföljelse av
etniska minoriteter och folkfördrivning samt av
bristande respekt för demokratiska värden och de
mänskliga rättigheterna. Det gör det än mer
angeläget att unionen besitter instrument för att i
första hand förebygga sådana konflikter och i de
fall det inte lyckas kunna bistå med humanitära
insatser, politiska lösningar samt fredsbevarande
och fredsfrämjande aktioner.
Vidare framhåller utskottet att säkerhetsfrågornas
hantering i Europa inte begränsas endast till EU.
Utskottet betonar betydelsen av att arbetet med att
stärka stabilitet och säkerhet i Europa sker med
hjälp av de organisationer som finns i ett
ömsesidigt kompletterande nätverk. Varje
organisation och samarbetsform, innefattande EU,
OSSE, Europarådet, EAPR, PFF och Nato, har här vid
en viktig roll att spela. Varje organisation bör
utnyttjas i detta arbete och i de delar där den kan
lämna det mest effektiva bidraget i
säkerhetsarbetet. Utskottet menar att det därvidlag
inte råder några motsättningar eller någon
konkurrens mellan olika forum. Ett mått av
internationell arbetsfördelning ser utskottet som
både önskvärt och nödvändigt. Utskottet framhåller
även betydelsen av det breda säkerhetsbegreppet i
vilket ingår, vid sidan av traditionella
säkerhetspåverkande faktorer, frågor som gäller
respekten för demokrati, rättsstatsprincipen, de
mänskliga rättigheterna samt ekonomiska och
miljömässiga faktorer.
Utskottet noterar även den utveckling som skett
under 1998 vad gäller det framtida samarbetet mellan
EG och de s.k. AVS-länderna i Afrika, Västindien och
Stillahavsområdet. Förhandlingar om ett nytt avtal
inleddes under 1998 och utskottet framhåller att det
mandat som antogs av medlemsländerna inför
konferensen väl återspeglar svenska ståndpunkter. I
dessa betonas vikten av fattigdomsbekämpning,
politisk dialog, partnerskap med det civila
samhället och den privata sektorn, barnets
rättigheter, hållbar utveckling samt användande av
landstrategier och rullande programmering.
Utskottet betonar i betänkandet att
utvecklingssamarbetet är en integrerad del av
unionens samlade externa politik. I Unionsfördraget
formuleras målen för den gemensamma
biståndspolitiken. Där anges bl.a. att samarbetet
skall främja en varaktig ekonomisk och social
utveckling i utvecklingsländerna, särskilt i de mest
missgynnade bland dessa, en harmonisk och successiv
integration av utvecklingsländerna i världsekonomin
samt kampen mot fattigdomen i utvecklingsländerna.
Gemenskapens politik på detta område skall även
bidra till det allmänna målet att utveckla
demokratin och rättsstaten samt till målet att
respektera de mänskliga rättigheterna och de
grundläggande friheterna.
Utskottet menar sammanfattningsvis att det finns
ett starkt fördragsenligt stöd för en solidarisk
internationell EU-politik.
Förutom att utskottet med anledning av en motion
gör ett tillkännagivande avstyrks eller anses övriga
motioner besvarade.
Reservationer och särskilda
yttranden har på enskilda avsnitt i
betänkandet lämnats av Moderata
samlingspartiet, Vänsterpartiet,
Kristdemokraterna, Centerpartiet,
Folkparitet liberalerna och
Miljöpartiet de gröna.
2 Skrivelsen
Regeringen redogör, i enlighet med
10 kap. 1 § i riksdagsordningen, i
skrivelse 1998/99:60 för
verksamheten i Europeiska unionen
under 1998. Skrivelsen behandlar
den övergripande utvecklingen i
Europeiska unionen, det ekonomiska
och sociala samarbetet, unionens
förbindelser med omvärlden,
samarbetet i rättsliga och inrikes
frågor samt unionens institutioner.
I bilaga till skrivelsen finns
bl.a. en redovisning av viktigare
förordningar, direktiv och beslut
antagna av rådet under 1998. Vidare
återfinns en redovisning av bl.a.
svenska mål i EG-domstolen och
förstainstansrätten under 1998. I
bilagor redovisas även vilka
gemensamma beslut och åtgärder som
fattats inom ramen för samarbetet i
utrikes-, rättsliga och inrikes
frågor.
Motionerna
Motion med anledning av skrivelse
1998/99:60
1998/99:U9 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) vari
yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att kommande
årsberättelser mer utförligt måste referera
kommissionens arbetsprogram för året,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att kommande
årsberättelser mer utförligt måste redogöra för
vilka skatter som tillförts för att finansiera
medlemsavgiften, hur medlemsavgiften administreras
och vad det totalt kostar Sverige att vara medlem i
unionen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att kommande
årsberättelser mer utförligt måste redogöra för de
svenska undantagen så att samtliga undantag som ännu
är aktuella eller varit uppe till diskussion under
året berörs,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att kommande
årsberättelser mer utförligt måste redogöra för
kommissionens informationssatsningar,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om svenska krav vid
EU:s arbete inför WTO-förhandlingarna,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att kommande
årsberättelser mer utförligt måste redogöra för
vilka grunder som legat bakom beslut om de svenska
projekt som erhållit stöd för transeuropeiska nät
för transporter,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att kommande
årsberättelser mer utförligt måste redogöra för
Revisionsrättens slutsatser,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att regeringen skall
återkomma till riksdagen med förslag om hur EU:s
offentlighetsprincip bör utformas,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att i kommande
årsberättelser redovisa överträdelseärenden på
sådant sätt att utfallet av kommissionens klagan
samt Sveriges ståndpunkt tydligt framgår,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om att regeringen
skall vidta åtgärder för att stärka det svenska
språkets ställning i EU,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om att i kommande
årsberättelser redovisa samtliga direktiv varom
beslut fattats, samt vilka länder som röstat emot,
eller lagt ned sin röst, vid varje enskilt beslut,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om att tillsätta
en parlamentariskt sammansatt kommitté för att
förbereda vilka politiska frågor Sverige skall
prioritera under ordförandeskapet.
Motioner från allmänna motionstiden 1998/99
1998/99:K210 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari yrkas
4. att riksdagen hos regeringen begär att
regeringen återkommer med förslag om hur det svenska
arbetet i EU:s kommittéväsende skall öppnas och
demokratiseras.
1998/99:K319 av Henrik S Järrel (m) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att Sverige bör spela en
mera pådrivande roll i arbetet med att reformera
onödig, otidsenlig och oönskad EG-rättslig
lagstiftning.
1998/99:U501 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att regeringen inom
EU skall verka för att få till stånd en
utträdesparagraf som reglerar skeendet när en
medlemsstat vill lämna EU,
2. att riksdagen beslutar att varje genomgripande
förändring av EU:s grundlagar skall underställas en
folkomröstning innan Sverige ratificerar
förändringarna,
3. att riksdagen beslutar att en folkomröstning om
fortsatt medlemskap i EU skall hållas i enlighet med
vad som anförts i motionen.
1998/99:U502 av Jan Bergqvist (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att i officiella
sammanhang använda beteckningen EU-rådet eller
Europeiska unionens råd för det som i dag ofta
kallas Europeiska rådet.
1998/99:U503 av Carina Hägg (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en policy för arbetet med
konstnärlig utsmyckning inom EU.
1998/99:U505 av Lennart Daléus m.fl. (c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om en nationell
strategi för Sveriges ordförandeskap i EU,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om en bred
parlamentarisk förankring av de frågor som Sverige
avser driva som ordförande för EU,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om en nationell
utvärdering av de fyra första åren av svenskt EU-
medlemskap,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om den svenska
hanteringen av ersättningar och stöd från EU,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att på olika sätt
förbereda det svenska samhället för ordförandeskapet
i EU,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om prioriteringar för
det svenska ordförandeskapet i EU.
1998/99:U506 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att lobbyister inom
EU bör registreras och granskas,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att inom EU verka
för att införa en offentlighetsprincip av svenskt
snitt,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att riksdagens
ställning i EU:s beslutsprocess bör stärkas,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att EU-kommissionens
initiativmakt bör minskas till förmån för de
nationella parlamentens,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att inom EU verka
för att öppenhet och offentlighet bör bli huvudregel
inom hela EU-systemet,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om sysselsättning,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om att EU:s fonder
för utjämning bör reformeras,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om att Sverige bör
verka för att EU:s organ ger rekommendationer till
medlemsländerna om alla kvinnors rätt till
förvärvsarbete,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om att Sverige bör
verka för en jämn fördelning mellan könen i
institutionerna och de beslutsfattande organen inom
EU,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om förändringar av
den inre marknaden,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om EU-regler som
står i strid med 1951 års Genèvekonvention om
flyktingar,
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om bristen i
rättssäkerhet vad gäller EU:s kontrollsystem för
asylsökande,
18. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om att en
utträdesparagraf bör införas i EU:s fördrag.
1998/99:U507 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari
yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att Sverige som
ordförandeland år 2001 skall prioritera utvidgningen
och de reformer som måste göras på vägen för att
ansökarländerna skall kunna bli medlemmar så fort
som möjligt,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om
subsidiaritetsprincipen,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att arbeta för att
få något EU-organ placerat i Sverige,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om öppenhet inom EU.
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att Sverige bör
verka för att EU skall betrakta alkohol och tobak
som en hälsofråga, inte som ett jordbruksproblem,
1998/99:U508 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att tillsätta en
parlamentariskt sammansatt kommitté för att
förbereda och lyfta fram vilka politiska frågor
Sverige skall prioritera under ordförandeskapet samt
under den kommande regeringskonferensen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att i en sådan
kommitté även ge plats åt representanter från olika
EU-kritiska organisationer,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att inom alla EU:s
organ införa meddelarfrihet och offentlighetsprincip
liknande den svenska,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att en prioriterad
fråga för Sverige skall vara att inom EU driva att
EU bör överföra kompetens till medlemsländerna och
helt skala bort sådana politiska områden som löses
bäst på nationell nivå,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att en prioriterad
fråga för Sverige skall vara att driva frågan hur EU
kan omvandlas till att i högre grad vara ett
mellanstatligt samarbete,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att en prioriterad
fråga för Sverige skall vara att inom EU driva att
EU:s politiska organisation måste förändras på ett
sätt som möjliggör för väljarna att utkräva
politiskt ansvar,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att en prioriterad
fråga för Sverige skall vara att inom EU driva att
kommissionens ensamrätt att lägga förslag avskaffas,
för att i stället ge de nationella parlamenten
förslagsrätt.
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att en prioriterad
fråga för Sverige skall vara att motverka EU:s
detaljreglering av varor,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om att en
prioriterad fråga för Sverige skall vara att inom EU
driva att den inre marknadens mål om fri rörlighet
för varor och ohämmad ekonomisk tillväxt ersätts med
sociala och miljömässiga mål,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om att en
prioriterad fråga för Sverige skall vara att
återinföra asylpolitiken till nationell nivå,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om att en
prioriterad fråga för Sverige skall vara att inom EU
driva att alla förslag som innebär en mer restriktiv
asyl- och invandrarpolitik stoppas,
20. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om att en
prioriterad fråga för Sverige skall vara att inom EU
driva att den så kallade miljögarantin skrivs om så
att den inte inskränks av reglerna för den inre
marknaden,
22. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om att en
prioriterad fråga för Sverige skall vara att verka
för införandet av en koldioxidskatt på EU-nivå och
att miljöavgifter och miljöskatter i EU skall vara
minimiregler och att avgifterna skall hanteras av
medlemsländerna,
23. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om att en
prioriterad fråga för Sverige skall vara att verka
för att EU:s forskningsprogram vad gäller
energifrågor helt inriktas på forskning och
utveckling kring förnyelsebara energikällor, i
stället för forskning kring kärnkraft,
26. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om att en
prioriterad fråga för Sverige skall vara att inom EU
driva att säkerhetssamarbetet inte definieras i
enbart militära termer utan också i sociala,
ekonomiska och ekologiska termer,
27. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om att en
prioriterad fråga för Sverige skall vara att inom EU
driva att EU:s internationella politik är så
solidarisk som möjligt,
28. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om att en
prioriterad fråga för Sverige skall vara att
utrikes- och säkerhetspolitiken helt avförs från
EU:s kompetensområden,
29. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om att en
prioriterad fråga för Sverige skall vara att
säkerställa att det är människorna i
kandidatländerna som i en väl förankrad demokratisk
process fäller avgörandet om ett eventuellt
medlemskap i EU,
30. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om att en
prioriterad fråga för Sverige skall vara att inom EU
driva att inga former av hjälpinsatser kopplas till
krav vid ländernas EU-medlemskapsförhandlingar,
1998/99:U509 av Holger Gustafsson m.fl. (kd) vari
yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om införlivande av
Europarådets konvention om mänskliga rättigheter i
EU-fördragen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om tillämpningen av
Europeiska rådets sysselsättningsinitiativ,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om en stärkt
miljögaranti med omvänd bevisföring,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om en ny energipolitik,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om att Sverige
aktivt skall förhindra att EU disponerar gemensamma
kärnvapen,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om en gemensam
asylpolitik,
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om den svenska
alkoholpolitiken,
18. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om att de mindre
ländernas relativt starka ställning i rådet skall
bibehållas,
19. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om fullgod
representation i Europaparlamentet för mindre
länders politiska landskap,
1998/99:U602 av Göran Lennmarker m.fl. (m) vari
yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att regeringen inom
ramen för EU:s Medelhavspolitik bör betona kravet på
mänskliga rättigheter och demokrati i dialogen med
de associerade länderna,
1998/99:U604 av Lars Ohly m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att Sverige skall
arbeta för en återgång till EU:s tidigare
inställning till Helms-Burtonlagen och för ett
klargörande av att EU:s medlemsländer inte avser
förhindra europeiska företags handel med eller
investeringar i Kuba,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att den svenska
regeringen i EU skall agera för att ett handelsavtal
upprättas mellan EU och Kuba,
1998/99:U802 av Sten Tolgfors (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om utvidgningen av EU
till nya medlemsländer,
1998/99:U806 av Göran Lennmarker m.fl. (m) vari
yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att stödinsatserna
utformas med hänsyn till integrationen av Central-
och Östeuropa,
1998/99:U902 av Holger Gustafsson (kd) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att Sverige bör
verka för att EU-kommissionen skall ges möjlighet
att betala ut ekonomiska bidrag till
djurskyddsorganisationer,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om
stöd för djurskyddsorganisationernas internationella
verksamhet.
1998/99:T325 av Birgitta Carlsson m.fl. (c) vari
yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om EU:s strukturfonder.
1998/99:MJ224 av Alf Svensson m.fl. (kd) vari yrkas
23. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om
övergångsåtgärder vid östutvidgning,
38. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om 5b-stödet för
fiskeberoende områden.
1998/99:MJ778 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) vari
yrkas
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att EU:s
energiforskning bör inriktas helt och hållet mot
förnybar energi,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om att EU:s
subventioner till bil- och flygindustri skyndsamt
bör avvecklas.
1998/99:MJ804 av Maggi Mikaelsson m.fl. (v) vari
yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att Euratomfördraget
bör avvecklas och ersättas med ett mellanstatligt
samarbete om energieffektivitet/sparande och
utvecklingen av energisystem som baseras på
förnybara energislag.
1998/99:N207 av Åsa Torstensson (c) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om utbetalningssystem för EU-
projekt.
1998/99:N227 av Roy Hansson (m) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om särskilda insatser för att
stödja öarnas utveckling inom ramen för
strukturfonderna och de nya mål-områdena.
1998/99:N237 av Runar Patriksson och Yvonne Ångström
(fp) vari yrkas
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att byråkratin vid
administration av EU-stöd m.m. skall minskas.
1998/99:N256 av Holger Gustafsson m.fl. (kd, m, c,
fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om bättre samordning
mellan Sveriges och EU:s regionalpolitik,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att pröva nya former
för att stimulera näringslivet till aktivt
deltagande i arbetet med EU:s strukturfonder,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om medfinansiering till
projekt inom ramen för EU:s strukturfonder,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om konkurrens mellan
privata och offentliga projekt inom ramen för EU:s
strukturfonder.
1998/99:N258 av Lilian Virgin (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av en nationell
beredskap för att integrera Gotland i den inre
marknaden enligt Amsterdamfördragets tillägg om öar.
1998/99:N274 av Göran Hägglund m.fl. (kd) vari yrkas
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om Sveriges
regionalpolitiska målsättningar i EU,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om förenklad
administration och organisation för hanteringen av
EU:s strukturfonder.
1998/99:N275 av Agne Hansson m.fl. (c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att nuvarande mål
5b-området Sydöstra Sverige genom reformeringen av
EU:s strukturfonder bör ges tillhörighet till det
nya mål 2-området,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om ett svenskt
policydokument angående en reformerad och förstärkt
strukturpolitik inom EU,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om ändrade kriterier
som grund för utformningen av EU:s strukturpolitik.
1998/99:N284 av Per-Olof Svensson m.fl. (s) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om EU:s
strukturfonder.
1998/99:N296 av Marianne Andersson (c) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om EU:s strukturfonder.
1998/99:N326 av Per Westerberg och Göran Hägglund
(m, kd) vari yrkas
29. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om genomförandet
av EU:s strukturfondsprogram.
1998/99:N335 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om EU:s
strukturfondspolitik.
4 Ärendets beredning, yttranden
från andra utskott, betänkandets
disposition
Skrivelsen 1998/99:60 Berättelse om verksamheten
inom Europeiska unionen under 1998 behandlas av
utrikesutskottet. I utskottets betänkande behandlas
skrivelsen och ett antal motioner från allmänna
motionstiden som innehåller yrkanden med avseende på
samarbetet inom Europeiska unionen. Med anledning av
skrivelsen har Miljöpartiet väckt en motion, vilken
också den behandlas i betänkandet.
Utrikesutskottet har berett övriga utskott
tillfälle att yttra sig över skrivelsen samt de
motioner som behandlas i anslutning till denna i de
delar som har samband med respektive utskotts
beredningsområde. EU-nämnden har beretts tillfälle
att yttra sig över skrivelsen i de delar som har
beröring med nämndens verksamhet. Utrikesutskottet
har erhållit yttranden över skrivelsen jämte
motioner från konstitutionsutskottet,
finansutskottet, skatteutskottet,
socialförsäkringsutskottet, socialutskottet,
näringsutskottet, arbetsmarknadsutskottet samt
yttrande från EU-nämnden. Konstitutions- och
näringsutskotten överlämnar med sina yttranden ett
antal motionsyrkanden från allmänna motionstiden
till utrikesutskottet.
I de frågor som inte faller inom utrikesutskottets
primära beredningsområde har relevanta avsnitt ur de
andra utskottens yttranden refererats eller citerats
relativt utförligt. Yttrandena återges också i sin
helhet i bilaga 1 till betänkandet.
Även bedömningar i de övergripande frågor som
faller inom respektive utskotts beredningsområde och
som utskotten har presenterat i sina yttranden
redovisas i betänkandet. Därutöver har
utrikesutskottet även i vissa fall refererat eller
citerat egna betänkanden eller betänkanden från
andra utskott i de delar som berör frågor som även
behandlas i föreliggande betänkande.
I betänkandets avsnitt 5 tas inledningsvis upp
vissa allmänna frågor, det svenska ordförandeskapet
första halvåret år 2001 samt frågor kring
utvidgningen med länder i Öst- och Centraleuropa
samt Cypern och Malta. Därefter tas vissa frågor av
övergripande karaktär upp till behandling. I det
tredje underavsnittet behandlas EG-samarbetet: inre
marknaden, sysselsättning, tullfri försäljning,
transporter, djurskyddsfrågor, energi- och
miljöfrågor samt reformer av struktur- och
regionalpolitiken. I nästföljande avsnitt behandlas
unionens externa relationer inkluderande den
gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken.
Samarbetet i rättsliga och inrikes frågor hanteras
av utskottet i ett särskilt avsnitt och i det
avslutande avsnittet behandlas bl.a. språkfrågan.
Under allmänna motionstiden har ett flertal
motioner angående det svenska ordförandeskapet
väckts. Dessa motioner behandlas i föreliggande
betänkande. De yrkanden som behandlar frågor kring
prioriteringar och organisation av ordförandeskapet
behandlas i avsnitt 5.1. Yrkanden i dessa motioner
som har till syfte att påverka regeringen i en
substansfråga behandlas dock under respektive
sakavsnitt.
Regeringens skrivelse är omfattande
och täcker alla delar av
unionssamarbetet. I
sammanfattningarna av skrivelsen i
detta betänkande fokuseras dels på
vissa övergripande frågor, dels på
vad som framgår av skrivelsen i de
delar som behandlas i föreliggande
betänkande. Skrivelsen innehåller
således avsevärt mer och bredare
information än vad som framgår av
sammanfattningarna i betänkandet.
För den läsare som söker
information på andra områden än de
som behandlas i detta betänkande
hänvisas således till regeringens
skrivelse.
Utskottet
5.1 Allmänna överväganden, Sveriges
ordförandeskap och utvidgningen
Skrivelsen
Regeringen framhåller i skrivelsen att under 1998,
som var Sveriges fjärde år som medlem, präglades
Europeiska unionen av arbetet med att fördjupa
samarbetet mellan länderna och den historiska
uppgiften att utvidga unionen. Ett viktigt
fördjupningsprojekt har även gällt de återstående
förberedelserna inför införandet av den gemensamma
valutan den 1 januari 1999, den s.k. tredje etappen
för att etablera den ekonomiska och monetära unionen
(EMU). Under året inleddes också formella
förhandlingar om en utvidgning, konstaterar
regeringen i skrivelsen.
Regeringen framhåller att grundbulten i EU är
uppgiften att genom integration och samarbete knyta
Europas länder och folk så nära varandra att krig
inte skall kunna uppkomma. Stater som i sekler har
bekämpat varandra kan inte föra krig när de är nära
sammanflätade ekonomiskt, socialt och politiskt. Det
är därför utvidgningen av EU är den viktigaste
byggstenen för att åstadkomma en allomfattande
europeisk säkerhetsordning, menar regeringen. Den
bidrar till ökad säkerhet, fördjupad demokrati samt
social och ekonomisk utveckling i Sveriges
närområde, men också i hela Europa. Utsikten till
medlemskap är en mycket viktig faktor för att driva
på reformarbetet i Öst- och Centraleuropa.
Regeringen konstaterar att EU strävar att inrikta
sig på områden som upplevs som relevanta av
medborgarna. Detta kommer att bli tydligt när Am-
sterdamfördraget träder i kraft.
Kampen mot arbetslösheten står fortsatt mycket högt
på EU:s dagordning liksom miljösamarbetet. På
miljöområdet noterar regeringen att principen om att
hållbar utveckling skall genomsyra alla EU:s
politikområden har lagts fast och börjat omsättas i
praktiska strategier. Vad gäller jämställdheten har
ett första steg mot en ordning med nationella
handlingsplaner tagits. Likaledes har konsumentskydd
kommit att ingå som ett prioriterat område i
diskussionerna om det fortsatta genomförandet av den
inre marknaden.
Regeringen framhåller i skrivelsen att en
grundläggande princip för samarbetet i EU är att
beslut skall fattas så nära medborgarna som möjligt.
Ett fördjupat europeiskt samarbete är nödvändigt och
rationellt på vissa områden. Andra frågor hanteras
bäst i medlemsländerna. I skrivelsen anförs att
Sverige värnar om denna s.k. närhetsprincip i EU-
arbetet. En god avvägning mellan den europeiska och
den nationella kompetensen är i allas intresse och
stärker medborgarnas förtroende för samarbetet inom
EU.
Regeringen understryker vidare att den fäster stor
vikt vid en väl fungerande inre marknad, dvs. fri
rörlighet för varor, personer, tjänster och kapital
inom EU. Därför anser regeringen att handlingsplanen
- och tillämpningen av den - för den inre marknaden,
som syftar till att bl.a. göra reglerna mer
effektiva, avskaffa sektoriella hinder och
säkerställa att den inre marknaden är till nytta för
medborgarna, är viktig.
Viktiga prioriteringar för Sverige under 1998 har
varit EU:s utvidgning och att få i gång
reformprocessen inom den s.k. Agenda 2000. Vidare
har de medborgarnära frågorna, som Sverige drev
redan från och med inträdet i unionen, kommit att
stå alltmer i centrum för unionens engagemang. Det
gäller inte minst öppenheten i institutionernas
arbete och frågan om sysselsättningen. Åtgärder för
att samordna medlemsländernas insatser i kampen mot
arbetslösheten är viktiga, menar regeringen.
Regeringen vill vidare sätta jämställdhet mellan
kvinnor och män högt på den europeiska dagordningen.
Det konstateras att konsumentpolitiken genom
Amsterdamfördraget får en starkare ställning. I
unionens förbindelser med omvärlden fäster
regeringen särskild vikt vid den gemensamma utrikes-
och säkerhetspolitiken och unionens arbete för att
främja fred och utveckling i världen. Relationerna
med Ryssland intar en central plats i EU:s
utrikespolitiska samarbete. En fortsatt utveckling
mot demokrati, rättsstat och marknadsekonomi i
Ryssland är av största vikt för stabiliteten i
Europa, framhåller regeringen. Regeringen har bl.a.
framhållit behovet av en samlad och genomtänkt
strategi för EU:s relationer till Ryssland och fått
gehör för ett antal förslag i den rapport som
lämnades till toppmötet i Wien. Detta resulterade
bl.a. i beslutet att den första s.k. gemensamma
strategin skall avse Ryssland.
När det gäller genomförandet av Amsterdamfördraget
noterar regeringen att vid toppmötet i Amsterdam
16-17 juni 1997, där stats- och regeringscheferna
enades om ett nytt fördrag, uppmanades samtidigt
rådet att "vidta lämpliga åtgärder för att
säkerställa att fördraget kommer att fungera fullt
ut så snart det träder i kraft" när det gäller vissa
aspekter av den gemensamma utrikes- och
säkerhetspolitiken (GUSP) och rättsliga och inrikes
frågor (RIF). Vid Allmänna rådets möte 6-7 december
1998 noterade rådet ordförandens interimsrapport som
utgör en uppräkning av de huvudsakliga åtgärder som
bör vidtas för att fördraget skall fungera till
fullo det datum det träder i kraft. De åtgärder som
behöver genomföras enligt interimsrapporten rör
Schengensamarbetet, GUSP, säkerhetsfrågor vid
rådssekretariatet, institutionella frågor, nya
bestämmelser om öppenhet, dataskydd och
Storbritanniens godtagande av att tillämpa avtalet
om socialpolitik.
När det gäller det svenska ordförandeskapet i EU
första halvåret 2001 framhåller regeringen att det
innebär att Sverige skall leda arbetet i
ministerrådet och representera rådet gentemot andra
EU-institutioner, internationella organisationer
samt länder utanför EU. Ordförandeskapets viktigaste
uppgift är att föra EU:s gemensamma dagordning
framåt. Ett mindre utrymme ges dock till att lyfta
fram svenska profilfrågor, konstaterar regeringen.
Av skrivelsen framgår att förberedelsearbetet
inleddes på allvar våren 1997, då EU-sekretariatet
fick Statsrådsberedningens uppdrag att initiera och
samordna förberedelserna i Regeringskansliet.
Departementen informerades om ordförandeskapets
förutsättningar. Under året fastställdes också att
Europeiska rådets möte i juni 2001 förläggs till
Göteborg.
Regeringen framhåller att ambitionen har varit att
i största möjliga mån bedriva förberedelsearbetet i
Regeringskansliets ordinarie organisations- och
beredningsformer. EU-sekretariatet har under
Statsrådsberedningen hållit i samordningen. En
interdepartemental kontaktgrupp har inrättats, för
informationsutbyte och regelbundna avstämningar. En
första inventering av sakfrågor som bedöms komma att
stå på EU:s dagordning under det svenska
ordförandeskapet har gjorts. Departementen har även
påbörjat bemanningsplaneringen inför
ordförandeskapet, framhåller regeringen, med
målsättningen att samtliga
rådsarbetsgruppsordförande och deras
ställföreträdare skall vara utsedda senast den 1
juli 1999.
Regeringen framhåller i skrivelsen att
ordförandeskapet innebär goda möjligheter att öka
intresset för EU-frågor hos den svenska allmänheten.
Det ger också tillfälle för Sverige att synas utåt,
inte minst i andra EU-länder.
I vårpropositionen 1998 har budgetramar angivits
för 1999-2001 avseende förberedelserna och
genomförandet av ordförandeskapet.
Under året har regeringen också lagt fast att
arbetet med ordförandeskapet även fortsättningsvis
huvudsakligen skall bedrivas i linjeorganisationen.
Motionerna
Svenskt ordförandeskap inom EU första halvåret år
2001
Motionärerna bakom Centerpartiets motion U505 (c)
konstaterar inledningsvis att ordförandeskapet har
en praktisk sida som bl.a. innebär att
ordförandelandet kallar till, förbereder och leder
alla ministerrådets möten. Likaså gäller det alla
möten i de ständiga representanternas kommitté,
Coreper, och ministerrådets arbetsgrupper. Vidare
framhålls i motionen att ordförandeskapet även har
en politisk sida. I programmet för det halvår som
ett medlems-land är ordförande gör landet sina
prioriteringar och viktar sina intressen.
Centerpartiet menar att ordförandeskapet är en
utmaning för Sverige och anser det vara av betydelse
att Sverige blir framgångsrikt som ordförandeland.
De bästa förutsättningarna för framgång skapas om
hela Sverige görs redo för EU och för det svenska
ordförandeskapet, anser man. Det finns, anser
motionärerna i yrkande 1, behov av en nationell
strategi för Sveriges ordförandeskap.
För att bereda detta bör regeringen inleda ett
översynsarbete på samtliga politiska sakområden för
att identifiera frågor som kan bli föremål för
debatt och beslut på europeiskt plan under den
närmaste femårsperioden. Detta arbete skall bedrivas
med god parlamentarisk insyn menar Centerpartiet och
begär i yrkande 2 ett riksdagens tillkännagivande om
en bred parlamentarisk förankring av de frågor som
Sverige avser driva som ordförande för EU.
Vidare menar motionärerna att regeringskansli och
statliga myndigheter måste förberedas för
ordförandeskapet. Det anförs även att det svenska
föreningslivet bör uppmuntras att fungera som
kraftkälla i det medborgerliga Europasamarbetet. Det
svenska samhällets europeiska relationer bör
stimuleras och regeringen bör tillse att hela
Sverige görs delaktigt när Sverige fungerar som värd
för övriga medlemmar. Motionärerna begär ett
riksdagens tillkännagivande av vad som i motionen
anförs om att förbereda det svenska samhället för
ordförandeskapet i EU (yrkande 5).
Centerpartiet vill för sin del i yrkande 6 lyfta
fram några frågor som bör prioriteras under det
svenska ordförandeskapet:
- mer av svenskt ledarskap inom EU,
-
- verka för att öppna EU för världen utanför,
-
- handelspolitiken bör utvecklas i en liberalare
riktning,
-
- EU skall konsekvent värna demokrati och mänskliga
rättigheter i samarbetet med andra länder,
-
- utveckla en gemensam och generös flyktingpolitik,
-
- utvidgningen,
-
- utveckla mer effektiva instrument inom GUSP,
-
- vidareutveckling av EU:s nordliga dimension,
-
- en ny öppenhetskultur,
-
- en fullständig genomgång av EU:s fördrag och
gemenskapslagstiftning för att pröva om de
motsvarar en konsekvent tillämpning av
subsidiaritetsprincipen,
-
- en europeisk aktionsplan för förnybar energi och
för en europeisk kretsloppsanpassning,
-
- skärpning av unionens miljöregler,
-
- stärka konsumenternas ställning på den inre
marknaden,
-
- sträva efter att göra mer för att öka
sysselsättningen,
-
- stärka samarbetet vad gäller jämställdhet.
-
I motionen begärs ett riksdagens tillkännagivande om
prioriteringarna för det svenska ordförandeskapet i
EU.
Folkpartiet tar upp frågor kring ordförandeskapet i
sin motion U507 (fp) yrkande 1. Motionärerna menar
att som ordförandeland kommer Sverige att ha en unik
möjlighet att påverka vilka ämnen som skall
prioriteras. Man anför även att varje
ordförandelands mål är att både få genomslag för
egna idéer, uppnå resultat och leda unionen på ett
sätt som inger respekt.
När det gäller utvidgningen konstaterar
motionärerna att förhandlingarna med ansökarländerna
kommer att ha pågått i två år vid tiden för det
svenska ordförandeskapet. Folkpartiet menar att
Sverige som ordförandeland skall prioritera
utvidgningen och de reformer som måste göras för att
ansökarländerna skall kunna bli medlemmar så fort
som möjligt.
Även Miljöpartiet tar i sin motion U508 (mp) upp
frågor relaterade till det svenska ordförandeskapet.
I motionen anförs att Sverige då får möjlighet att
göra upp dagordningen för vilka frågor som EU skall
prioritera och därigenom påverka EU i en önskvärd
riktning.
Motionärerna menar vidare att regeringen är
Sveriges enda röst i ministerrådet. Det anser man är
undermåligt i demokratiska termer, och det innebär
att många goda krafter och idéer går förlorade.
Därför föreslår Miljöpartiet i yrkande 1 att en
parlamentariskt sammansatt kommitté tillsätts för
att förbereda ordförandeskapet och lyfta fram vilka
frågor Sverige skall prioritera under det halvår
Sverige står som värd för ministerrådsmötena samt
under den kommande regeringskonferensen. I yrkande 2
i samma motion föreslås att i en sådan kommitté bör
även representanter för olika EU-kritiska
organisationer beredas plats.
I sin motion med anledning av regeringens skrivelse
U9 (mp) yrkande 12 konstateras att i skrivelsen
redovisas hur förberedelsearbetet har påbörjats inom
Regeringskansliet. Samtidigt vill man framhålla att
regeringen ännu inte innefattat riksdagen i det
politiska förberedelsearbetet. Därför vill
Miljöpartiet åter ta upp frågan om att tillsätta en
parlamentariskt sammansatt kommitté för att delta i
förberedelsearbetet kring vilka frågor som skall
prioriteras under det svenska ordförandeskapet inom
EU första halvåret 2001.
Utvidgningen av EU
I motion U508 (mp) tar Miljöpartiet upp utvidgningen
av EU med nya medlemsländer. Motionärerna anför att
det faktum att ländernas regeringar ansökt om
medlemskap inte nödvändigtvis innebär att detta är
demokratiskt förankrat hos folken. Att ensidigt
verka för att länderna snabbt kommer med i EU är
därför mycket olyckligt menar man. Motionärerna
begär därför i yrkande 29 ett riksdagens
tillkännagivande om att det är människorna i
kandidatländerna som i en väl förankrad demokratisk
process fäller avgörandet om ett eventuellt
medlemskap i EU.
Motionärerna anför vidare att det är olyckligt att
olika hjälpinsatser kopplas till medlemskapsansökan.
I yrkande 30 begärs därför ett riksdagens
tillkännagivande att Sverige inom EU skall driva att
inga former av hjälpinsatser kopplas till krav vid
ländernas medlemskapsförhandlingar med unionen.
Även i motion U802 (m) tas utvidgningen upp. I
motionen framhålls att det är glädjande att Estland
finns med i gruppen som inlett konkreta
förhandlingar om medlemskap samt att Sverige på alla
sätt bör stödja Estland på vägen mot EU-medlemskap.
Det innebär dock inte, menar motionären, att Sverige
får ge upp arbetet för att alla de baltiska länderna
skall bli medlemmar. Sverige bör bistå inte minst
Litauen och Lettland i deras arbete att fortsatt
förbereda sig och kvalificera sig för medlemskap. I
yrkande 1 (UU) begärs ett riksdagens
tillkännagivande om vad som i motionen anförs om
utvidgningen av Europeiska unionen till nya
medlemsländer.
I motion U806 (m) framhålls att för Sverige är det
en central uppgift att inom EU verka för att
utvidgningen ges högsta prioritet så att alla länder
i Central- och Östeuropa har möjlighet att bli
medlemmar så snart de uppfyller medlemsvillkoren.
Vidare anförs i yrkande 1 att de nya demokratierna
har rätt att delta i samarbetet på i princip samma
villkor som de sedan länge etablerade västeuropeiska
demokratierna och att stödinsatserna måste ses i
detta perspektiv och inte som ett biståndssamarbete.
I motion MJ224 (kd) yrkande 23 framhålls att för att
omvälvningarna av jordbruket i de nya
medlemsländerna inte skall bli för dramatiska bör
särskilda övergångsåtgärder tillskapas som möjliggör
en försiktig inslussning av denna
jordbruksproduktion. Dessa övergångsregler skall
enligt motionärerna ha som utgångspunkt att
omställningen till ett ekologiskt jordbruk betonas
starkt.
Utskottets överväganden
Utskottet kan liksom regeringen inledningsvis
konstatera att unionens utveckling under 1998
präglades av arbetet med fördjupning och utvidgning.
Utskottet menar att Europeiska unionens främsta
uppgift är att trygga freden, friheten, demokratin
och välfärden i hela Europa. En fördjupad och
utvidgad integration är enligt utskottets
uppfattning den bästa vägen för att skapa säkerhet
och bestående fred i Europa och för att uppnå en
socialt och miljömässigt hållbar utveckling som kan
lägga en stabil grund för välfärden och skapa nya
arbetstillfällen.
Ett viktigt steg i fördjupningen av samarbetet
utgör enligt utskottets uppfattning
Amsterdamfördraget. Fördraget har enligt utskottets
mening stor betydelse för att göra samarbetet mer
relevant för medborgarna, för att förstärka och
effektivisera samarbetet samt för att lägga grunden
för en fortsatt utvidgningsprocess. Riksdagen beslöt
att godkänna det nya fördraget den 29 april 1998
(prop. 1997/98:58, bet. 1997/98:UU13, rskr.
1997/98:197). Utskottet framhöll i sitt betänkande
att framsteg hade skett på många av de områden där
det finns svenska intressen och att
förhandlingsresultatet i sin helhet måste betraktas
som gott samtidigt som det innebär viktiga steg
framåt för det europeiska samarbetet. Utskottet
menade vidare att den prioritering i samråd med
riksdagen som gjordes under förhandlingarna till
vissa områden (sysselsättning, miljö, öppenhet,
jämställdhet, konsumentfrågor, krishantering)
betydde mycket för slutresultatet. Utskottet noterar
att arbetet med att betona sakfrågorna i samarbetet
har fortsatt under 1998 och finner det mycket
positivt att så sker. Efter att samtliga
medlemsländer ratificerat Amsterdamfördraget gäller
ändringar i grundfördragen sedan den 1 maj 1999.
Utskottet noterar vidare att diskussionerna och
förhandlingarna kring Agenda 2000 pågick under hela
1998. Särskilt viktigt var enligt utskottets
uppfattning diskussionerna kring vilka reformer av
unionens politik som behövs inför den kommande
utvidgningen och att medel avsätts för detta syfte i
långtidsbudgeten. Förhandlingarna avslutades i mars
1999 under tyskt ordförandeskap. Enligt utskottets
mening gav förhandlingarna ett gott resultat och
innebär en stramare EU-budget. Samtidigt öppnar
uppgörelsen för en utvidgning av medlemskretsen
eftersom vederbörlig hänsyn har tagits i
långtidsbudgeten för att ett antal nya medlemsländer
kan tillkomma mot slutet av budgetperioden
2000-2006.
Ett viktigt fördjupningsprojekt har vidare varit
genomförandet av den tredje etappen för att etablera
den ekonomiska och monetära unionen och införandet
av den gemensamma valutan den 1 januari 1999.
Utskottet menar liksom regeringen att det ligger i
svenskt intresse att valutaunionen blir
framgångsrik. En stor del av förberedelserna gjordes
under 1998. Deltagarkretsen i den första omgången
beslutades i maj 1998 och under året utsågs även
ECB:s direktion. Trots ofta svåra förhandlingar
konstaterar utskottet att unionen och de deltagande
länderna lyckades samla sig till ett beslut.
Riksdagen beslutade i december 1997 att Sverige inte
borde införa den gemensamma valutan euron då den
tredje etappen av EMU inleddes. Även om Sverige inte
är med i det arbetet är det enligt utskottets
uppfattning av vikt att medlemsländerna har kunnat
göra en kraftsamling och i en grupp av elva länder
kunnat enas om att införa en gemensam valuta. Det
visar, enligt utskottets uppfattning, på att
unionssamarbetet även kan hantera stora och
komplicerade frågor samt finna lösningar av dessa
vilket stärker EU-samarbetet både på kort och lång
sikt.
Att utsträcka samarbetet till länderna i Central-
och Östeuropa - och ge de länder som så önskar
möjlighet att bli medlemmar i unionen - är enligt
utskottets uppfattning ett viktigt steg på vägen mot
den alleuropeiska freds- och säkerhetsordning som
Sverige eftersträvar. Syftet är inte endast att
dessa länder skall samarbeta mera med unionen; ett
centralt mål är även att de skall samarbete mer med
varandra. Utvidgningen och integrationen mellan
medlemsländer och kandidatländer är enligt
utskottets uppfattning en fortlöpande process.
Grunden utgör det ekonomiska och politiska
reformarbete som äger rum i kandidatländerna. I
detta arbete har inte bara ett omfattande ekonomiskt
och tekniskt bistånd från EU stor betydelse utan
även utökade och utvecklade kontaktytor mellan
medlemsländer och kandidatländer. Det gäller såväl
mellan företag som mellan regeringar, politiska
partier samt folkrörelser och andra folkliga
organisationer.
Ett avgörande steg inför unionens utvidgning togs i
mars 1998 då anslutningsprocessen inleddes med tio
kandidatländer från Central- och Östeuropa
(Bulgarien, Estland, Lettland, Litauen, Polen,
Rumänien, Tjeckien, Slovakien, Slovenien och Ungern)
samt Cypern. Under året förnyade Malta sin
medlemskapsansökan. Bilaterala regeringskonferenser
för inledande av medlemskapsförhandlingar öppnades
med sex av kandidatländerna (Estland, Polen,
Slovenien, Tjeckien, Ungern och Cypern). Den första
förhandlingsomgången på ministernivå ägde rum i
november 1998. Därmed har den förhandlingsprocess
som kommer att leda till ett utvidgat EU satts i
gång. Europeiska rådets möte i Wien i december 1998
beslutade att frågan om att inleda
medlemskapsförhandlingar med ytterligare
kandidatländer kommer att stå på unionens dagordning
under 1999.
Utskottet kan sammanfattningsvis konstatera att
unionen och dess medlemsländer under 1998 har
förmått hantera ett antal frågor av stor betydelse
för den europeiska utvecklingen och kunnat svara upp
mot de utmaningar som den politiska utvecklingen i
Europa under det senaste decenniet har skapat.
Utskottet menar att de steg som har tagits inom
samarbetet och de beslut som fattats under 1998
kommer att ha stor långsiktig betydelse för
unionssamarbetet. På samma sätt som genomförandet av
den inre marknaden och Maastrichtfördraget samt
upptagandet av tre nya medlemsländer 1995 har satt
sin prägel på unionens utveckling under 1990-talet
kommer de under 1998 fattade besluten att sätta sin
prägel på unionens utveckling under 2000-talets
första årtionde. Utskottet konstaterar att
medlemsländerna har kunnat ta sig an både en
fördjupning av samarbetet och en epokgörande
utvidgning av unionen samt att utvidgning och
fördjupning är komplementära processer.
Det svenska ordförandeskapet
Ett flertal motioner behandlar frågor kring det
svenska ordförandeskapet inom Europeiska unionen. I
partimotion U505 (c) yrkande 1 efterlyses en svensk
strategi för Sveriges ordförandeskap och i yrkande 2
en bred parlamentarisk förankring av de frågor som
Sverige avser att driva som ordförande i EU. I
yrkande 5 anförs att det svenska samhället bör
förberedas för det svenska ordförandeskapet. Ett
antal frågor som Centerpartiet vill prioritera under
det svenska ordförandeskapet tas upp i yrkande 6.
Folkpartiet menar i U507 (fp) yrkande 1 att Sverige
som ordförandeland skall prioritera utvidgningen.
Miljöpartiet föreslår i motion U508 (mp) yrkande 1
att en parlamentariskt sammansatt kommitté tillsätts
för att förbereda ordförandeskapet och i yrkande 2
att representanter för EU-kritiska organisationer
skall beredas plats i denna. Yrkandet att en
parlamentarisk kommitté skall tillsättas inför
ordfö-randeskapet återkommer i Miljöpartiets motion
U9 yrkande 12.
Sverige kommer att inneha ordförandeposten i
Europeiska unionen första halvåret år 2001. Det
innebär att Sverige under en sexmånadersperiod
kommer att inneha ordförandeskapet i ministerrådet,
såväl i allmänna rådet som när rådet sammanträder i
andra ministerkonstellationer. Sverige kommer även
att vara ordförande och värdland för Europeiska
rådets möten samt representera rådet gentemot andra
EU-institutioner, internationella organisationer
samt länder utanför EU. Ordförandeposten i de
ständiga representanternas kommitté liksom i
samtliga övriga ämbetsmannakommittéer inom rådets
verksamhet kommer även att innehas av Sverige.
Närmast föregående ordförandeland är Frankrike och
närmast efterträdande är Belgien.
Utrikesutskottet vill framhålla att ordföranden
inom ministerrådet har att verka i unionens intresse
samtidigt som nationella positioner kan framföras.
Det innebär att ett medlemsland under
ordförandeskapet dels bör förhålla sig neutralt och
opartiskt i sin roll som ordförande, dels kan
framföra sina nationella ståndpunkter i
diskussionerna via den nationella representanten vid
mötesbordet.
Utskottet menar att neutralitetsåliggandet har
betydelse eftersom ordförandeskapet fungerar som
medlare och kompromissmakare i debatterna. Detta
kräver god samordning med den egna statens
företrädare, som skall ge uttryck för de nationella
synpunkterna, liksom att ordförandeskapet tar
lämplig hänsyn till alla synpunkter som kommer till
uttryck inom kretsen av medlemsländer.
Samtidigt vill utskottet betona att ett
ordförandeland har möjligheter att sätta sin prägel
på ministerrådets politiska agenda och indirekt på
unionens utveckling. Detta kommer främst till
uttryck genom ordförandelandets möjlighet att
påverka vilka frågor som skall behandlas och vilken
prioritetsordning som skall gälla. Utskottet menar
att denna ordning i många fall avgörs med hänsyn
till frågornas aktualitet och angelägenhet, men
också påverkas av den politiska prägel som ett
medlemsland önskar sätta på sin
ordförandeskapsperiod. Utskottet konstaterar att ett
framgångsrikt ordförandeskap bör innehålla element
av såväl kontinuitet som flexibilitet.
Mot denna bakgrund anser utskottet att
målsättningen bör vara att det svenska
ordförandeskapet genomförs kompetent, effektivt,
flexibelt och resultatinriktat så att de gemensamma
frågorna på unionens dagordning förs framåt.
Som utskottet redan framhållit skall ett
ordförandeland i sin egenskap av mötesledare
presentera kompromissförslag om det uppstår en
blockering i en förhandling. Ett ordförandeland
måste sträva efter sådana lösningar som förenar
skilda intressen i en fråga. I vissa fall är det
flera förhandlingsfrågor som skall lösas ut i ett
förhandlingspaket. Utskottet vill särskilt framhålla
att det kan medföra att eftergifter kanske även
måste göras från svensk sida för att kompromiss-
eller konsensuslösningar skall kunna uppnås.
Vid en information från regeringen till riksdagen i
april 1999 om förberedelserna för Sveriges
ordförandeskap framhöll vice statsminister Lena
Hjelm-Wallén att regeringen avser att utnyttja det
utrymme som ändå finns att sätta prägel på
ordförandeskapet och EU-samarbetet. De fem
prioriterade områdena är väl kända svenska
profilfrågor framhöll vice statsministern och
fortsatte:
För det första vill regeringen bidra till en
öppnare, modernare och mer jämställd union. Genom
Amsterdamfördraget har vi kommit en bit på väg med
ökad öppenhet och insyn i EU-institutionernas
arbete. Den händelseutveckling som nyss ledde till
kommissionens avgång har understrukit betydelsen av
detta. Det är uppenbart att vårt synsätt omfattas av
alltfler.
För det andra kommer regeringen att verka för en
union anpassad till medborgarnas krav och önskemål.
Om EU effektivt och ansvarsfullt tar sig an
vardagsnära frågor ökar unionens legitimitet. Miljö,
konsumentskydd och jämställdhet är viktiga sådana
frågor som regeringen prioriterar.
För det tredje skall regeringen driva
sysselsättningsfrågorna vidare på basis av det
sysselsättningskapitel som vi lyckades få in i
Amsterdamfördraget. Det är ett mycket viktigt
område.
För det fjärde kommer regeringen att arbeta för
EU:s utvidgning. Förhoppningsvis skall
slutförhandlingar med några av kandidatländerna
kunna föras under vårt ordförandeskap.
För det femte vill regeringen fördjupa relationerna
mellan EU och omvärlden. Ryssland har högsta
prioritet, men även samarbetet med Afrika, Asien och
Latinamerika kan, liksom det transatlantiska
samarbetet, utvecklas vidare.
Utrikesutskottet delar regeringens uppfattning om
vilka frågor som bör vara prioriterade under det
svenska ordförandeskapet. Samtidigt måste beredskap
finnas för att Sverige som ordförande skall kunna ta
sig an frågor som är aktuella under det första
halvåret 2001 i ljuset av den händelseutveckling i
Europa och internationellt som då äger rum. Av
naturliga skäl kan inte hela det politiska panoramat
överblickas ett och ett halvt år före
ordförandeskapets inledning.
Konstitutionsutskottet konstaterar i sitt yttrande
1998/99:KU3y att regeringen i information till
riksdagen framhållit att dess främsta ambition och
strategi för ordförandeskapet är att det skall vara
kompetent, effektivt och resultatinriktat och att
det skall föra de gemensamma frågorna på EU:s
dagordning framåt. Konstitutionsutskottet anser i
ljuset av vad regeringen redan redovisat att behov
ej föreligger av ett tillkännagivande till
regeringen om nationell strategi för
ordförandeperioden. Konstitutionsutskottet avstyrker
motion U505 yrkande 1.
EU-nämnden tar upp ordförandeskapet i sitt yttrande
1998/99:EUN1. Nämnden erinrar inledningsvis om den
betydelse som vanligtvis tillmäts
ordförandeskapsperioden och fortsätter:
Ett väl genomfört ordförandeskap skapar respekt i
relation till andra medlemsstater och lägger en god
grund för fortsatt samarbete inom EU. Det är EU-
nämndens bedömning att det påbörjade
förberedelsearbetet är av stor betydelse för
möjligheterna för Sverige att genomföra ett
framgångsrikt ordförandeskap. Nämnden välkomnar
därför den bemanningsplanering som synes innebära en
omfattande utbildningsprocess för berörda
nyckelpersoner och lägga en god grund för Sveriges
agerande som EU:s ordförandeland.
Skrivelsen behandlar däremot inte frågan om
samrådet med riksdagen och EU-nämnden. Nämnden vill
dock redan i detta skede beröra denna fråga i
relation till det kommande svenska ordförandeskapet
i EU. Regeringen konstaterar i skrivelsen att
ordförandeskapets viktigaste uppgift är att föra
EU:s gemensamma dagordning framåt. Det innebär att
endast ett mindre utrymme torde finnas för att lyfta
fram svenska profilfrågor i arbetet. EU-nämnden
instämmer i denna bedömning. Samtidigt måste
naturligtvis svenska ståndpunkter i vanlig ordning
tas fram och stämmas av i riksdagen i bl.a. samråd
med EU-nämnden. Det gäller även Sveriges politiska
prioriteringar inför ordförandeskapet. I många fall
torde det i praktiken bli svårt att åtskilja de båda
roller som Sverige kommer att ha som ordförandeland
respektive medlemsstatsdelegation i ministerrådet.
Sveriges agerande som ordförande kan inte ske
fristående från den svenska positionen i en specifik
fråga utan det torde föreligga ett ömsesidigt
samspel och beroende mellan dessa båda roller. Mot
denna bakgrund är nämndens uppfattning den att de
reguljära samråd som äger rum inför
ministerrådsmötena inte bara skall innebära att
svenska ståndpunkter i enskilda frågor stäms av utan
att i största möjliga utsträckning information ges
och samråd sker om hur Sverige som ordförandeland
avser agera.
Även arbetsmarknadsutskottet tar i sitt yttrande
1998/99:AU1y upp frågor kring ordförandeskapet med
anledning av motion U505 (c) yrkande 6 i berörd del.
Arbetsmarknadsutskottet framhåller i yttrandet att
det har förståelse för regeringens uppfattning att
utrymmet för att under ordförandeskapet lyfta fram
svenska profilfrågor är begränsat. Utskottet anför
vidare:
Sverige har sedan länge verkat för ökad tyngd åt
sysselsättnings- och jämställdhetsfrågorna i EU-
samarbetet. Enligt vad utskottet inhämtat från
Regeringskansliet kommer dessa frågor fortfarande
att vara prioriterade av Sverige såväl under
ordförandeskapet det första halvåret 2001 som under
tiden fram till dess. Inom Näringsdepartementet
pågår för närvarande arbete med att identifiera
frågor som kommer att tas upp vid rådsmöten under
ordförandeskapet. Det beräknas vara klart i ett
första skede i juni i år. Arbetet beräknas dock pågå
kontinuerligt fram till ordförandeskapets inträde.
Utskottet delar Centerpartiets uppfattning om att
sysselsättning och jämställdhet är frågor som även
fortsättningsvis bör vara prioriterade av Sverige.
Det är därför glädjande att regeringen också verkar
för detta.
Arbetsmarknadsutskottet framhåller i sitt betänkande
att det inte är nödvändigt med ett riksdagens
tillkännagivande i denna fråga.
Utrikesutskottet delar de uppfattningar som
redovisas av konstitutionsutskottet, EU-nämnden och
arbetsmarknadsutskottet. Med vad som ovan anförts
avstyrker utskottet motionerna U505 (c) yrkandena 1
och 6 (delvis) samt U507 (fp) yrkande 1.
När det gäller frågan om parlamentarisk förankring
av Sveriges prioriteringar inför ordförandeskapet
konstaterar konstitutionsutskottet i sitt yttrande
1998/99:KU3y att regeringen till riksdagen redovisat
vilka frågor som regeringen prioriterar under det
svenska ordförandeskapet. Vice statsminister Lena
Hjelm-Wallén har framhållit att regeringens
prioriteringar vad gäller EU-arbetet är väl kända
sedan tidigare och har accepterats av riksdagen.
Konstitutionsutskottet anser inte att det finns
anledning att nu förorda att det tillsätts en
parlamentarisk kommitté för att förbereda vilka
frågor som skall prioriteras under ordförandeskapet.
Inte heller finns det anledning för en kommitté att
nu ta ställning till vad som skall tas upp under en
framtida regeringskonferens. Som vice statsminister
Lena Hjelm-Wallén framhållit är det angeläget att
det sker ett fortlöpande samråd med riksdagen i
frågor som gäller ordförandeskapet, i vart fall inom
ramen för de samrådsformer som finns genom
regeringens information till fackutskotten och
samrådet i EU-nämnden. Det finns enligt
konstitutionsutskottets mening inte anledning anta
annat än att regeringen kommer att lämna tillräcklig
information om arbetet inför ordförandeskapet och de
frågor som kommer att drivas. Konstitutionsutskottet
avstyrker därför motionerna U9 (mp) yrkande 12, U508
(mp) yrkandena 1 och 2 och U505 (c) yrkande 2.
Som framgått ovan är EU-nämndens uppfattning att de
reguljära samråd mellan nämnden och företrädare för
regeringen som äger rum inför ministerrådsmötena
inte bara skall omfatta svenska ståndpunkter i
enskilda frågor på rådets dagordning utan även i
största möjliga utsträckning information och samråd
om hur Sverige som ordförandeland avser agera.
Utrikesutskottet kan inledningsvis konstatera att
den första informationen från regeringen till
kammaren angående ordförandeskapet presenterades i
december månad 1998 i ett interpellationsvar av vice
statsminister Hjelm-Wallén. Som nämndes ovan lämnade
regeringen vidare den 15 april 1999 en utförlig
redovisning i riksdagens kammare om regeringens syn
på ordförandeskapet och på de svenska
förberedelserna för detta. Vidare vill utskottet
framhålla att regeringen även i nu föreliggande
skrivelse redovisar både svenska förberedelser inför
ordförandeskapet och för vissa andra frågor i
anslutning till detta.
Utrikesutskottet kan konstatera att trots att
ordförandeskapet ännu ligger en bit framåt i tiden
har regeringen både informerat och genomfört samråd
med riksdagen i frågor kring ordförandeskapet. Vice
statsminister Lena Hjelm-Wallén framhöll, i
anslutning till regeringens presentation av arbetet
med ordförandeskapet i april 1999 i riksdagens
kammare, att så kommer att ske även framgent.
Utskottet ser positivt på att regeringen har för
avsikt att även framdeles löpande hålla riksdagen
informerad och samråda om förberedelserna för
ordförandeskapet och de frågor som då kommer att
behandlas. Utskottet anser att den parlamentariska
förankring som har skett hittills är till fyllest
och ser således inget behov av en parlamentarisk
kommitté i denna fråga.
När det gäller den kommande regeringskonferensen om
främst institutionella frågor konstaterar EU-nämnden
i sitt yttrande att den kommande
regeringskonferensen bl.a. handlar om antalet
kommissionärer och röstviktningen i rådet. EU-
nämnden framhåller i yttrandet att man förutsätter
att regeringen kommer att samråda med nämnden och
hålla nämnden kontinuerligt informerad på samma sätt
som skett vid den regeringskonferens som ledde
till Am-sterdamfördraget.
Utrikesutskottet kan för sin del konstatera att
tidpunkten för regeringskonferensen ännu inte är
fastställd. Utrikesutskottet utgår, liksom EU-
nämnden, från att information och samråd kring
regeringskonferensen kommer att ske i
tillfredsställande utsträckning inför och under
denna. Utrikesutskottet ser inte något behov av att
en parlamentarisk kommitté tillsätts inför
regeringskonferensen.
Utskottet avstyrker därmed motionerna U505 (c)
yrkande 2, U508 (mp) yrkandena 1 och 2 samt U9 (mp)
yrkande 12.
Utrikesutskottet noterar att regeringen i skrivelsen
konstaterar att ett hundratal möten kan komma att
förläggas till Sverige under ordförandeskapet.
Regeringen framhåller att ambitionen är att dessa
möten ges en bred spridning över landet. Regeringen
framhåller även i skrivelsen att ordförandeskapet
innebär goda möjligheter att öka intresset för EU-
frågorna hos den svenska allmänheten.
Utskottet finner, liksom regeringen, att det är
angeläget att det svenska samhället på olika sätt
förbereds för ordförandeskapet i EU. Utskottet har
inhämtat att ett arbete pågår i Regeringskansliet
med att utveckla former för detta. Utskottet ser det
som en fördel om det folkliga engagemanget för EU-
frågor kan ökas både inför och som en följd av
ordförandeskapet.
Utskottet har erfarit att företrädare för det
svenska föreningslivet - folkrörelser och
frivilligorganisationer - under våren 1999 inbjudits
till ett seminarium i Regeringskansliet kring
ordförandeskapet, något som utskottet ser positivt
på.
Utskottet finner det vidare angeläget att använda
det svenska ordförandeskapet till att öka kunskapen
om Sverige i andra länder. Ett omfattande
vänortssamarbete mellan Sverige, andra länder och
kandidatländerna finns redan. Utrikesutskottet menar
att dessa kan fördjupas och stärkas inför och under
det svenska ordförandeskapet.
Konstitutionsutskottet konstaterar i sitt yttrande
till utrikesutskottet att regeringen har framhållit
att den inför och under ordförandeskapet kommer att
löpande informera allmänheten och
organisationsväsendet. Konstitutionsutskottet anser
att motion U505 (c) yrkande 5 därigenom är
tillgodosedd och avstyrker motionen.
Med vad som ovan anförts avstyrker utrikesutskottet
motion U505 (c) yrkande 5.
Utvidgningen
I motion U802 (m) yrkande 1 anförs bl.a. att Sverige
skall bistå Lettland och Litauen i deras arbete att
fortsatt förbereda sig och kvalificera sig för
medlemskap. I motion U806 (m) yrkande 1 anförs att
utvidgningen skall ges högsta prioritet och samt att
de nya demokratierna har rätt att delta i samarbetet
på i princip samma villkor och att stödinsatserna
inte skall ses som ett biståndssamarbete.
Såsom utskottet har framhållit tidigare i detta
betänkande ser det mycket positivt på utvecklingen
vad gäller utvidgningsprocessen under 1998.
Utskottet konstaterar liksom motionären bakom motion
U802 (m) yrkande 1 att det är mycket glädjande att
ett baltiskt land, Estland, finns med i gruppen som
inlett förhandlingar om medlemskap. Samtidigt, vill
utskottet framhålla, är det är av central betydelse
att även Lettland och Litauen så snart
förutsättningar föreligger får möjlighet att
genomföra regelrätta förhandlingar. Utskottet
noterar därvid de positiva omdömen om Lettlands
utveckling som uttalats av kommissionen i en
lägesrapport om utvidgningen till Europeiska rådet
samt att rådet vid sitt möte i Wien i december 1998
slagit fast att varje land också fortsättningsvis
kommer att bedömas för sig. Utskottet vill även
anföra att Sverige tillhör gruppen av medlemsländer
som har gett utvidgningen högsta prioritet.
Utskottet kan konstatera att besluten som togs av
Europeiska rådet i Luxemburg i december 1997 på
flera punkter gick i den riktning som Sverige och
Danmark tidigare hade drivit. De innebar att man
startade en process som omfattade alla
kandidatländerna och där det uttalade målet var att
alla länderna skulle bli medlemmar enligt samma
kriterier. Det viktigaste var att man beslöt att det
skulle ske en genomgång av EU:s regelverk som en
förberedelse för förhandlingarna, också med de
kandidatländer som man inte inledde formella
förhandlingar med i mars 1998. Man beslöt också att
särskilda resurser skulle avsättas för de
kandidatländer som hade störst behov av stöd.
Utskottet vill framhålla att den uttryckliga
avsikten med de svensk-danska förslagen var att
utvidgningen inte skulle försenas. Förslagen gick ut
på att man skulle inleda en genomgång av regelverket
med alla kandidatländerna och därefter, vid
årsskiftet 1998/99, inleda realförhandlingar med de
länder kommissionen föreslagit och de ytterligare
länder som kvalificerat sig.
Utskottet noterar att motionärerna bakom motion
U806 (m) yrkande 1 menar att utvidgningen skall ges
högsta prioritet och att insatser under
förberedelsefasen inte skall ses som ett
biståndssamarbete.
Utskottet kan konstatera att samarbetet med
Central- och Östeuropa skiljer sig från reguljärt
biståndsarbete på flera sätt. Särskilt kan
framhållas att samarbetet är tidsbegränsat till
treårsprogram och att insatserna är inriktade på
europeisk integration. Det svenska samarbetet
präglas av insatser som underlättar
kandidatländernas medlemskap i EU. Sammanlagt
beräknas omkring 95 % av det svenska stödet till
dessa länder bidra till ländernas
medlemskapsförberedelser.
Utskottet vill även framhålla att utöver det stöd
som kanaliseras via Sida har UD sedan 1998 inrättat
ett särskilt s.k. integrationsstöd riktat till
samtliga kandidatländer. Stödinsatserna uppgår till
4 miljoner kronor för år 1998 och 5 miljoner kronor
för år 1999. De särskilt avsatta medlen är avsedda
för snabba och flexibla insatser riktade till
ländernas specifika behov av kunskapsöverföring inom
ramen för den alltmer intensiva
integrationsprocessen. Integrationsstödet utgör en
viktig del i Sveriges bidrag till
utvidgningsprocessen och bidrar till att skapa
långsiktiga kontakter mellan den svenska
förvaltningen och dess motsvarigheter i EU:s
blivande medlemsländer samt med företrädare för de
nationella parlamenten.
Utskottet noterar vidare motionärens synpunkter
avseende förutsättningarna och målet för det
säkerhetsfrämjande stödet till de baltiska länderna.
När det gäller de baltiska staternas
säkerhetspolitiska val menar utskottet att Sverige
skall respektera deras eget val av säkerhetsmodell.
Som framhålls i det sammansatta utrikes- och
försvarsutskottets betänkande 1998/99:UFöU1
respekterar Sverige därvid den av alla OSSE-länder
godtagna principen om att varje land har rätt att
själv välja sin säkerhetspolitiska linje. I samma
betänkande konstaterar det sammansatta utrikes- och
försvarsutskottet att Östersjöområdets säkerhet
samtidigt utgör en del i den alleuropeiska och
euroatlantiska säkerhetsordningen och att det allt
bredare säkerhetsinriktade samarbetet i
Östersjöområdet ger ett väsentligt bidrag till
säkerheten i regionen.
I sitt betänkande 1997/98:UU12 med anledning av
regeringens proposition l997/98:70 Att utveckla ett
grannlandssamarbete slog utskottet fast att
samarbetet även syftar till att integrera Ryssland
och Ukraina i de europeiska samarbetsstrukturerna.
En utveckling av samarbetet med Ryssland, framför
allt dess nordvästra del inklusive Kaliningrad, är
en naturlig del av det säkerhetsfrämjande stödet,
menar utskottet.
Utskottet kan vidare konstatera att Sveriges
samarbete med Central- och Östeuropa också är
inriktat på besöksutbyte mellan studenter, experter,
forskare, lärare, journalister och
kulturpersonligheter. Förutom ett årligt anslag till
Svenska institutet för dessa utbyten har regeringen
beviljat ett särskilt anslag för 1998 och 1999 för
programmet "Partnerskap för kultur". Stipen-
diemöjligheterna har också utökats genom Östersjö-
och Visbystipendierna.
Utskottet menar att stöd till rättsväsende och
förvaltning kan ha avgörande betydelse för den
demokratiska utvecklingen och för ett EU-medlemskap
för ansökarländerna. Rättssystemet och dess
uppbyggnad och genomförande har prioriterats i
samarbetet med Central- och Östeuropa. Utskottet ser
positivt på att samarbetet ytterligare utvidgas.
Vidare vill utskottet framhålla att av riksdagens
beslut om utvecklingssamarbetet med Central- och
Östeuropa 1999-2001 framgår att målet för Sveriges
miljöinsatser i Central- och Östeuropa är att bevara
och förbättra miljön, särskilt i och kring
Östersjön. Utgångspunkten för insatserna är det s.k.
Åtgärdsprogrammet för Östersjön inom vilket de 132
största föroreningskällorna identifierats. Utskottet
konstaterar att Sveriges insatser, kanaliserade via
Sida, består dels av institutionellt stöd till
centrala och regionala miljöförvaltningar, dels av
investeringar. Sverige har hittills tecknat avtal om
delfinansiering av sju större vatten- och
avloppsprojekt i de baltiska länderna, Polen,
Ukraina och Ryssland.
Utskottet noterar att de svenska insatserna för att
förbättra kärnsäkerheten i Central- och Östeuropa
har pågått sedan 1992. Syftet med det svenska
kärnsäkerhetsprogrammet är att bidra till att
uppenbara säkerhetsbrister åtgärdas i de existerande
reaktorer som av energibalansskäl inte kan stängas
samt att stärka de oberoende säkerhetsmyndigheterna.
Utskottet menar att det är av särskilt värde att det
svenska stödet koncentreras till
säkerhetsförbättringar vid kärnkraftverket Ignalina
i Litauen. Samtidigt vill utskottet framhålla att
det är viktigt att åtgärderna ej förlänger den tid
som reaktorerna är i produktion. Utskottet beklagar
att tidpunkten för stängning av reaktorerna vid
Ignalina ännu ej är fastlagd.
Enligt utskottets mening har Phare- och
Tacisprogrammen, inom sina respektive geografiska
områden, en viktig roll att spela i det europeiska
inte- grationsarbetet. Genom EU:s
förmedlemskapsstrategi, varav Phare-programm-et
utgör en viktig del, kan EU ge ett aktivt bidrag
till kandidatländernas förberedelser för medlemskap
i unionen.
Utskottet vill även framhålla att svenskt stöd till
Central- och Östeuropa genom Världsbanken, IMF, EBRD
och andra multinationella institutioner kan få ökad
genomslagskraft exempelvis i projekt där
institutionerna har komparativa fördelar eller vid
insatser som kräver stora resurser för att uppnå
högsta effektivitet. Sverige bidrar till dessa
institutioners verksamhet och verkar för att få
genomslag för svenska prioriteringar. Utskottet
noterar att Sverige med Världsbanken samfinansierar
ett antal projekt i Central- och Östeuropa, främst
inom energi- och miljöområdena men även inom den
sociala sektorn.
Slutligen vill utskottet i denna del framhålla att
det regionala samarbetet har givits hög prioritet av
Sverige. Sverige spelar en aktiv roll i
Östersjöstaternas råd, Barentsrådet och Nordiska
rådet. Vidare kan nämnas det svenska deltagandet i
Nordiska miljöfinansieringsbolaget (NEFCO) vars
syfte är att främja miljöinvesteringar i Östeuropa,
i synnerhet sådana där en positiv miljöeffekt uppnås
även vad gäller luft- och vattenmiljö i det nordiska
området.
Mot bakgrund av vad som anförts anser utskottet att
motionerna U802 (m) yrkande 1 och U806 (m) yrkande 1
är besvarade.
Miljöpartiet anför i motion U508 (mp) yrkande 29 att
det är människorna i kandidatländerna som i en väl
förankrad demokratisk process fäller avgörandet om
ett eventuellt medlemskap och i yrkande 30 yrkas att
inga former av hjälpinsatser kopplas till krav vid
ländernas medlemskapsförhandlingar med unionen.
Utskottet menar att målet att bli medlem i EU är en
stark drivkraft för fortsatt reformarbete, säkrad
demokrati och respekt för de mänskliga rättigheterna
i kandidatländerna. Utskottet vill vidare framhålla
att kandidatländerna måste uppfylla vissa krav för
medlemskap för att bli medlemmar i EU. Detta innebär
bl.a. att de måste ha institutioner som garanterar
demokrati, rättssäkerhet, mänskliga rättigheter och
skydd av minoriteter. Utskottet menar att dessa
förutsättningar medför att vilken väg
kandidatländerna än väljer i sitt förhållande till
EU kommer beslutet att vara väl förankrat och fattat
i god demokratisk ordning.
När det gäller ansvaret för att den politiska
processen genomförs på ett adekvat sätt anser
utskottet att detta är en fråga för regering och
parlament i respektive land. Det ankommer således
inte på Sveriges riksdag att utställa
rekommendationer i denna fråga.
Vad gäller stödinsatserna inom ramen för
förmedlemskapsstrategin konstaterar utskottet att
kopplingar finns till kandidatländernas
medlemskapsförberedelser. Utskottet vill betona att
själva syftet med förmedlemskapsstrategin
uttryckligen är att stödja det reform- och
anpassningsarbete i kandidatländerna som syftar till
att uppfylla EU-medlemskapets krav. Utskottet
understryker att detta är helt i enlighet med såväl
kandidatländernas som medlemsstaternas önskemål.
Utskottet avstyrker därmed motion U508 (mp)
yrkandena 29 och 30.
I motion MJ224 (kd) yrkande 23 begärs när det gäller
jordbruket att de nya medlemsländerna får särskilda
övergångsregler varvid omställning till ett
ekologiskt jordbruk skall betonas starkt.
Utskottet kan vidare konstatera att unionens
jordbrukspolitik kommer att genomgå vissa
förändringar under den närmaste sexårsperioden till
följd av den uppgörelse om reformfrågorna som
uppnåddes i medlemskretsen första halvåret 1999.
Ytterligare förändringar kan komma att ske som en
följd av nästa runda av frihandelsförhandlingar inom
WTO, vilka bl.a. förväntas behandla fortsatt
liberalisering av handeln med jordbruksprodukter.
Dessa förhandlingar kommer att inledas i slutet av
1999.
Utskottet vill framhålla att när det gäller de nya
medlemmarna och jordbrukspolitiken har man ännu inte
nått fram till dessa frågor i genomgången av
regelverket. Kandidatländernas uppfattningar och
förhandlingspositioner i denna fråga är ännu inte
kända. Utskottet menar därför att frågan om
eventuella övergångsbestämmelser inom detta område
är för tidigt väckt. Den framtida utformningen av
eventuella övergångsbestämmelser när det gäller
jordbrukspolitiken får avgöras när dessa frågor
kommer att ligga på ministerrådets bord. Sverige har
då säte och stämma vid förhandlingarna och utskottet
utgår i från att sedvanligt samråd kommer att ske
med riksdagen inför behandling i ministerrådet.
Med vad som ovan anförts anser utskottet att motion
MJ224 (kd) yrkande 23 är besvarad.
5.2 Skrivelsens inriktning och omfattning
samt vissa övergripande frågor
Skrivelsen
Kulturpolitik
Regeringen framhåller i skrivelsen att EU skall
bidra till kulturell utveckling i medlemsstaterna.
Detta skall ske med respekt för nationella och
regionala intressen samtidigt som det gemensamma
kulturarvet skall framhävas. EU:s insatser skall
främja samarbetet mellan medlemsstaterna och vid
behov stödja verksamhet som syftar till att sprida
kunskap om de europeiska folkens kultur och
historia, att bevara och skydda kulturarv och att
främja icke-kommersiellt kulturutbyte och
konstnärligt skapande även inom den audiovisuella
sektorn.
De kulturprogram som under senare år varit
operativa är Kalejdoskop, Ariane och Rafael.
Kalejdoskop är ett program för stöd till
konstnärliga och kulturella projekt för perioden
1996-1998. De tre huvudgrupperna är teater/dans,
musik/opera och konst/övrigt. För Sverige innebar
Kalejdoskop 1998 en dramatisk förändring, framhåller
regeringen i skrivelsen. Antalet ansökningar ökade
från 33 till 63, antalet formellt godkända projekt
från 21 till 46 och antalet sökande som beviljades
stöd från 5 till 11 jämfört med 1997. Den ökade
svenska aktiviteten kan till en del tillskrivas
kulturhuvudstadsåret, menar regeringen. Stödet till
svenska sökande uppgick till 637 000 ecu, vilket
motsvarar ca 8 % av den totala summan fördelade
medel. Bland mottagarna finns Musikhögskolan i
Stockholm, Cirkus Cirkör och Dramaten. Dessutom
deltog svenska organisationer som partners i
ytterligare 16 projekt. Ariane är ett program för
stöd till böcker, läsning och översättning för
perioden 1997-1998. Sammanlagt 25 svenska sökande
fick stöd under 1998, varav 22 för översättningar.
De 22 beviljade ansökningarna gäller översättning
från 12 olika språk och fördelas på 12 svenska
förlag som fick totalt 133 000 ecu. Den totala
svenska andelen blev så hög som 9,3 % av antalet
beviljade ansökningar och 8,5 % av summa fördelade
medel betonar regeringen i skrivelsen. Rafael är ett
kulturarvsprogram för perioden 1997-2000. Rafael
utlystes första gången den 31 mars 1998. 1998 års
ansökningsomgång var uppdelad på tre åtgärdsområden:
I. Vård, skydd och befrämjande av Europas kulturarv,
II. Kompetensutveckling, erfarenhets- och
informationsutbyte och III. Kulturarvet och
medborgarna. Dessutom gavs det möjlighet för
medlemsländerna att nominera ett nationellt objekt
som europeiskt kulturarvslaboratorium.
Av skrivelsen framgår att vid rådsmötet den 17
november 1998 kunde kulturministrarna uppnå en
enhällig överenskommelse om en gemensam ståndpunkt
angående inrättandet av ett Kulturramprogram för
perioden 2000-2006 med 167 miljoner ecu. Programmen
Kalejdoskop och Ariane kommer att ersättas av det
nya Kulturramprogrammet.
Kulturhuvudstadsprojektet har sedan 1985 varit ett
mellanstatligt projekt. I oktober 1997 lade
kommissionen ett förslag om att fr.o.m. år 2002
införa ett gemenskapsinitiativ baserat på artikel
128. Förhandlingarna i rådsarbetsgruppen om
förslaget ledde under våren 1998 till ett beslut vid
rådsmötet den 28 maj 1998, dels om val av
kulturhuvudstäder åren 2001-2004, dels om ett
gemenskapsinitiativ för Kulturhuvudstadsprojektet
åren 2005-2019.
Svenska övergångsregler
När det gäller svenska övergångsregler från
medlemskapsförhandlingarna konstaterar regeringen i
skrivelsen att de flesta övergångsperioder var
bestämda till tre eller fyra år, varför flertalet
löpt ut vid årsskiftet 1998/99. Övergångsperioden
skulle på vissa områden användas till att undersöka
om det var motiverat att ändra gemenskapens regler
och på andra områden för att de svenska reglerna
skulle hinna anpassas till gemenskapens. Regeringen
anför att övergångsperioden inom påfallande många
områden har använts till att ändra, eller påbörja
förändringar av, gemenskapens regler. Det gäller
bl.a. stora och viktiga frågor som förbud eller
klassificering och märkning av farliga kemikalier,
högsta tillåtna halt kvicksilver i batterier samt
antibiotika i djurfoder. Det gäller även mindre
frågor som industrifiske av sill och detaljregler om
morötter. På andra områden har Sverige fått
förlängda övergångs-perioder, exempelvis för
gränsvärden för kadmium i handelsgödsel och
införselregler för alkohol och tobak.
Övergångsreglerna från anslutningsfördraget berör
huvudsakligen områdena kemikalier, veterinär- och
smittskyddsfrågor, livsmedelsstandarder, fiske,
alkohol och tobak. I skrivelsen redovisas arbetet
med de olika övergångsreglerna under Sveriges fyra
första år som medlem i EU.
Överträdelseärenden
När det gäller överträdelseärenden framhåller
regeringen i skrivelsen att de kan delas in i två
grupper. Den första gruppen avser utebliven anmälan
till kommissionen om fullständigt genomförande av
EG-direktiv, och den andra gruppen avser felaktig
tillämpning av EG-rätten.
Regeringen konstaterar att Sverige under år 1998
har mottagit 57 formella underrättelser från
kommissionen. Det stora flertalet av dessa gäller
utebliven anmälan om fullständigt genomförande av
EG-direktiv och i några fall rör det sig om felaktig
tillämpning av EG-rätten. Ett ärende avser hinder
mot import av alkoholdrycker och kravet på
partihandelstillstånd för att få importera alkohol.
Två ärenden rör offentlig upphandling. Övriga
ärenden gäller svenska regler om val till
Europaparlamentet, oskäliga villkor i
konsumentavtal, patentombud, arbetstillstånd för
tredjelandsmedborgare, arbetstagares säkerhet och
hälsa samt anmälan av kommunala avfallsplaner.
Vidare noterar regeringen att kommissionen under år
1998 har lämnat över 15 motiverade yttranden till
Sverige. Åtta ärenden avser utebliven anmälan om
fullständigt genomförande av EG-direktiv. Sju
ärenden gäller felaktig tillämpning av EG-rätten.
Ärendena omfattar svenska avgifter för läkemedel,
krav på regelbundna läkarundersökningar för vissa
körkortsinnehavare, avfallsplaner, oskäliga villkor
i konsumentavtal, luftfartsavtal med USA samt
svenska särkrav på tryckkärl och kofferdammar.
Vidare konstaterar regeringen att kommissionen under
hösten 1998 för första gången har beslutat att föra
ett ärende mot Sverige vidare till EG-domstolen.
Ärendet gäller Sveriges bilaterala luftfartsavtal
med USA. Kommissionen anser att avtalet påverkar
gemenskapens lagstiftning inom flygtransportsektorn
och att det inte finns någon nationell behörighet
att sluta sådana avtal. Åtta andra medlemsstater har
motsvarande avtal med USA. Regeringen noterar att
kommissionen av samma anledning har beslutat att
också stämma in dessa medlemsstater till EG-
domstolen.
Handlingsoffentlighet
När det gäller offentlighets- och öppenhetsfrågor
konstaterar regeringen i skrivelsen att enligt den
nya artikeln i EG-fördraget om handlingsoffentlighet
skall allmänheten ha rätt till tillgång till
Europaparlamentets, rådets och kommissionens
handlingar. Allmänna principer och nödvändiga
sekretessregler skall beslutas av rådet i en
rättsakt som skall gälla alla tre institutionerna.
Rättsakten skall antas inom två år från det att
Amsterdamfördraget trätt i kraft. För att
tidsfristen skall kunna hållas är det enligt
regeringen nödvändigt att kommissionen lämnar ett
förslag till rättsakt till rådet ganska snart efter
fördragets ikraftträdande. Regeringen menar att för
Sverige är det angeläget att försöka få inflytande
på rättsaktens utformning redan under
utarbetandefasen i kommissionen. Som ett första led
i detta har inom Regeringskansliet utarbetats en
promemoria som överlämnats till rådet, kommissionen
och Europaparlamentet. I promemorian redovisas
Sveriges inställning till fem principfrågor som
kommissionen har att ta ställning till vid
utarbetandet av sitt förslag, framhåller regeringen
i skrivelsen. Principfrågorna gäller valet av
instrument för rättsakten, vilka handlingar den bör
gälla, hur nödvändiga begränsningar i rätten att ta
del av handlingar bör åstadkommas, hur
framställningar om att få ut handlingar bör hanteras
samt registrering av handlingarna. I promemorian
redovisas också den svenska inställningen till
principfrågorna i stort sett i enlighet med den
ordning som gäller i Sverige. Regeringen noterar i
skrivelsen att i juni 1998 avgavs en rapport av
rådets generalsekretariat, vari konstateras att
antalet begärda och utlämnade handlingar enligt
rådets nuvarande regler om handlingsoffentlighet
från 1993 har ökat.
Kommissionens informationssatsningar
I skrivelsen redovisas också kommissionens fortsatta
informationssatsning kallad Dialogen med
medborgarna. I det nya initiativet ges information
via Internet med samma utgångspunkt som det tidigare
informationsinitiativet Medborgarnas Europa.
Kommissionen arbetar med en motsvarande satsning för
näringslivet - Dialogen med företagen, en hemsida
med länkar till viktiga områden på den inre
marknaden.
Skrivelsens bilagor
I bilaga till skrivelsen redovisas ett åttiotal
viktigare förordningar, direktiv och beslut som
antagits av rådet under 1998, utan uppgift om var i
skrivelsen rättsakterna omnämns. I några fall
redogörs i skrivelsen för hur Sverige ställt sig.
Endast i en mindre del av de fall då rättsakter
omnämns i skrivelsen finns direktivnummer eller
dokumentnummer angivna i texten.
Andra bilagor är bl.a. förteckningar över viktigare
rekommendationer, yttranden och meddelanden (34
stycken), svenska mål i EG-domstolen och
förstainstansrätten 1998, viktigare domar meddelade
av EG-domstolen under 1998, viktigare
internationella avtal ingångna 1998, beslut inom den
gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken, GUSP
(gemensamma ståndpunkter och åtgärder samt
uttalanden), beslut inom samarbetet i rättsliga och
inrikes frågor (konventioner, gemensamma åtgärder
m.m.) samt EU-budgeten 1998.
Gemenskapslagstiftningens kvalitet och
närhetspincipen
I skrivelsen framhåller regeringen att i förklaring
39 i bilagan till Amsterdamfördragets slutakt
uppmanade regeringskonferensen Europaparlamentet,
rådet och kommissionen att i samförstånd lägga fast
riktlinjer för att förbättra
gemenskapslagstiftningens redaktionella kvalitet och
att följa dessa riktlinjer när de granskar förslag
eller utkast till gemenskapslagstiftning, samtidigt
som de vidtar de interna organisatoriska åtgärder
som de anser nödvändiga för att säkerställa att
riktlinjerna tillämpas på ett riktigt sätt. Ett
interinstitutionellt avtal har den 22 december 1998
slutits om gemensamma riktlinjer för
gemenskapslagstiftningens redaktionella kvalitet.
Regeringen konstaterar att riktlinjerna, som inte
är rättsligen bindande, består av 22 kortfattade
punkter. Punkterna syftar till att ge vägledning så
att gemenskapens rättsakter skall utformas på ett
klart, enkelt och exakt sätt. Det förutsätts att
riktlinjerna skall åtföljas av handledningar med
närmare anvisningar om hur lagstiftningen bör
utformas. Dessa handledningar skall varje
institution besluta om för egen del. Från svensk
sida har ambitionen varit att medverka till så
långtgående riktlinjer som möjligt för att höja
gemenskapslagstiftningens redaktionella kvalitet. De
antagna riktlinjerna innebär enligt skrivelsen att
man kommit ett stycke på väg även om mycket
fortfarande återstår. Det behövs en möjlighet att på
sikt luckra upp den s.k. punktregeln som innebär att
en mening på källspråket måste motsvaras av en
mening på alla de språk som texten översätts till.
För svenskans del leder punktregeln ofta till långa
och komplicerat byggda meningar som varit svåra att
översätta och sedan blir svåra att läsa och förstå.
Vidare framhåller regeringen att genomförande och
effektiv tillämpning alltmer har kommit i fokus på
den inre marknaden. Kommissionen har med anledning
av detta tagit fram ett meddelande om hur
genomförande och tillämpning kan effektiviseras mer.
Bland annat påtalas vikten av att regler måste vara
tydliga och enkla samt att bättre lagstiftning är
ett viktigt inslag beträffande ekonomisk tillväxt
och sysselsättning. Det informella samrådet mellan
medlemsstater och med gemenskapens institutioner
framställs som särskilt viktigt. Arbetet med en
förenklad lagstiftning på den inre marknaden (SLIM)
har fortsatt i enlighet med intentioner som
fastställdes 1995. Sverige har varit positivt till
arbetet i SLIM-grupperna, men har vid ett flertal
tillfällen framfört att arbetet måste koncentreras
till ekonomiskt viktiga områden.
Institutionerna
Institutionernas funktion, liksom huvuddragen i
deras verksamhet under 1998, redovisas i regeringens
skrivelse.
De politiska riktlinjerna för unionens utveckling
fastställs av Europeiska rådet, som består av
medlemsstaternas stats- och regeringschefer samt
Europeiska kommissionens ordförande, biträdda av
medlemsländernas utrikesministrar samt en medlem av
kommissionen.
Ministerrådet, EU:s beslutande och lagstiftande
organ, är det forum där medlemsstaterna för fram,
diskuterar och sammanjämkar sina synpunkter. Rådet
fattar beslut om lagstiftning på grundval av
kommissionens förslag. Sådana beslut tas i ökad
omfattning i medbeslutande med Europaparlamentet.
Majoritetsröstning tillämpas numera för mer än tre
fjärdedelar av alla beslut. Röstreglerna i rådet vid
beslut med kvalificerad majoritet bygger på att
varje stat har ett visst röstetal som varierar
mellan två och tio. Sverige har 4 av de totalt 87
rösterna. Rådet har under 1998 haft drygt 200 aktiva
arbetsgrupper. Rådet har sammanträtt 94 gånger i
sina olika sammansättningar, förutom ett antal
informella möten. Budgeten för 1998 avsåg 2 534
anställda och driftskostnaden var budgeterad till
320 miljoner ecu.
Europeiska kommissionen består av 20 ledamöter, som
i sitt arbete skall agera i unionens allmänna
intresse under full oavhängighet. Kommissionen är
ett opartiskt organ och skall övervaka tillämpningen
av fördragens bestämmelser och de beslut som fattas
på grundval av fördragen. Den kan väcka talan inför
EG-domstolen mot andra institutioner eller
medlemsstaterna för att de åsidosatt fördraget.
Sverige har under 1998 mottagit 57 formella
underrättelser från kommissionen, huvudsakligen om
utebliven anmälan om fullständigt genomförande av
EG-direktiv. I några fall rör det sig om felaktig
tillämpning av EG-rätten. Kommissionen har under
1998 till Sverige lämnat över 15 motiverade
yttranden, vilka lämnas i sådana fall där
kommissionen vidhåller sin uppfattning efter det att
formell underrättelse avgetts och besvarats. Åtta av
dessa avser utebliven anmälan om fullständigt
genomförande av EG-direktiv och sju ärenden gäller
felaktig tillämpning av EG-rätten. Under hösten 1998
beslutade kommissionen föra ett ärende som gäller
Sveriges bilaterala luftfartsavtal med USA till EG-
domstolen.
Kommissionen är också den institution som har rätt
att ta initiativ till lagstiftning. Vad gäller det
mellanstatliga samarbetet har kommissionen med några
undantag samma rätt som medlemsstaterna att lägga
fram förslag. Kommissionen har även en verkställande
roll, framför allt rörande den inre marknadens
funktion och utveckling, samt på de områden i övrigt
där befogenheter att genomföra delegerats. Internt
har kommissionen fortsatt sitt arbete med SEM 2000
och MAP 2000 som utgör ett brett program för interna
reformer inom kommissionen. Målet är att steg för
steg för omvandla hela förvaltningen för att skapa
en modern administration. Ett förslag har också
förberetts om tillskapandet av en oberoende struktur
för både externa och interna bedrägeriutredningar,
samt ett förslag till reform av systemet
verkställighetskommittéer, den s.k. kommittologin.
Kommissionens driftsbudget för 1998 uppgick till
totalt 2 843 miljoner ecu och omfattade 21 495
anställda.
Europaparlamentet har lagstiftande befogenheter och
budgetmakt. Parlamentet utövar demokratisk kontroll
över verksamheten inom unionen, dels genom att
ställa frågor till rådet och kommissionen, dels
genom att granska EU:s räkenskaper och bevilja
ansvarsfrihet för kommissionen. Parlamentet har även
möjlighet att avsätta kommissionen genom
misstroendevotum. Denna möjlighet att påverka beslut
har successivt förstärkts och har förstärkts
ytterligare genom Amsterdamfördraget som trädde i
kraft den 1 maj 1999. Av parlamentets 626 ledamöter
är 22 från Sverige. Det finns 8 olika partigrupper
samt ett litet antal grupplösa ledamöter. Arbetet
bedrivs i 20 fasta utskott och vid behov kan även
tillfälliga utskott inrättas. Under 1998 har
parlamentet varit aktivt bl.a. när det gällt
mänskliga rättigheter, miljö och sociala frågor.
Andra viktiga frågor har varit Agenda 2000 och
utvidgningen. Från parlamentets sida har man
föreslagit och fått gehör för att ett särskilt
fristående organ inrättas för att bekämpa korruption
och bedrägerier med EU-medel. I detta sammanhang kan
nämnas att kommissionen nyligen beslutat avgå sedan
en oberoende expertgrupp som tillsatts av
parlamentet riktat allvarlig kritik om bl.a.
oegentligheter mot delar av verksamheten.
Under året har Europaparlamentet även lagt fram
förslag om gemensamma principer för medlemsstaternas
valsystem för val till Europaparlamentet samt
förslag till ny ledamotsstadga.
Sedan den europeiska ombudsmannafunktionen
inrättades 1995 har det förekommit 3 520 klagomål.
30 % av dessa klagomål har fallit inom ombudsmannens
kompetensområde. Utredningar har gjorts i 552 fall.
De flesta klagomålen har gällt brist på information,
försumlighet och diskriminering. Parlamentets budget
för 1998 avsåg 4 110 anställda och driftskostnaden
var budgeterad till 908 miljoner ecu.
EG-domstolens huvudsakliga uppgifter är att tolka
och döma i tvister om tillämpningen av EG-rätten.
Den vanligaste måltypen är mål om förhandsavgörande
enligt artikel 177 i EG-fördraget. En annan måltyp
är mål om fördragsbrott enligt artikel 169, där
kommissionen eller en medlemsstat kan väcka talan
mot en annan medlemsstat som har underlåtit att
uppfylla sina förpliktelser enligt fördraget. Under
1998 begärde nationella domstolar förhandsavgörande
i 264 fall. Av dessa kom 6 från svenska domstolar.
Den svenska regeringen yttrade sig under året
skriftligen i 8 mål om förhandsavgörande. Sverige
väckte i ett fall talan mot rådet och regeringen
ansökte dessutom under året om intervention i 2 mål
vid förstainstansrätten.
Motionerna
I motion U501 (mp) framför motionärerna i yrkande 2
förslaget att varje genomgripande förändring av
grundfördragen skall underställas en folkomröstning
innan Sverige ratificerar förändringarna.
I yrkande 3 i samma motion menar motionärerna att
alla opinionsundersökningar som gjorts efter
folkomröstningen om medlemskap i EU 1994 har visat
att en majoritet av svenskarna är kritiska till EU.
De menar att därför bör riksdagen besluta att en
folkomröstning om fortsatt medlemskap i EU skall
hållas. Om resultatet visar att det finns en
majoritet mot svenskt deltagande i EU bör regeringen
omedelbart inleda arbetet för ett svenskt utträde ur
EU.
I yrkande 1 i samma motion menar motionärerna att
det är av vikt att EU:s fördrag kompletteras med en
utträdesparagraf som reglerar skeendet när en
medlemsstat vill lämna unionen.
Även Vänsterpartiet begär i motion U506 (v) yrkande
18 att det införs en utträdesparagraf när det gäller
medlemskapet i unionen. Om det är så att
utvecklingen gått åt annat håll än vad folket i ett
enskilt land accepterar skall det enligt
motionärerna också ha möjlighet att begära utträde.
I motion U9 (mp) med anledning av regeringens
skrivelse framhålls att i årsberättelsen redovisas
att kommissionen under 1998 i 73 ärenden klagat över
att Sverige inte uppfyllt sina skyldigheter enligt
EG-fördraget. De menar dock att denna redovisning är
alltför knapphändig och begär i yrkande 9 att i
kommande årsberättelser bör överträdelseärenden
redovisas på ett sådant sätt att utfallet av
kommissionens klagan samt Sveriges ståndpunkt
tydligt framgår.
Bilaga 1 till skrivelsen redovisar viktigare
förordningar, direktiv och beslut antagna av rådet
under 1998. Miljöpartiet anser i yrkande 11 att
denna lista i fortsättningen bör redovisa samtliga
antagna direktiv. Det bör vidare av bilagan framgå
vilka medlemsländer som röstat emot eller lagt ned
sin röst vid varje enskilt beslut.
I motion U502 (s) noterar motionären att det
ständigt i medierna och bland allmänheten sker en
förväxling mellan EU:s högsta beslutande organ,
rådet, och Europarådet. Motionären menar att ett
sätt att göra skillnaden tydligare skulle vara att i
fortsättningen i alla officiella svenska handlingar
använda beteckningen EU-rådet eller Europeiska
unionens råd på det som i dag kallas Europeiska
rådet och begär ett riksdagens tillkännagivande om
detta.
Motionären bakom motion U503 (s) konstaterar att EU-
institutionernas lokaler visar en påfallande brist
på konstnärlig utsmyckning. Emellertid tillfrågades
medlemsländerna när den nya byggnaden för
ministerrådet stod färdig om de kunde bidra till
detta. Motionären noterar att den svenska regeringen
avsatte medel för ändamålet och att Statens konstråd
deltog i arbetet med att utsmycka ministerrådets
lokaler.
Även om exempel på punktinsatser således finns
menar motionären att Sverige som medlem i EU borde
försöka förändra nuvarande ordning så att Statens
konstråd även får ansvar för utsmyckning av de
lokaler som EU:s institutioner disponerar. Ett
tillkännagivande om en policy för konstnärlig
utsmyckning inom EU begärs i motionen.
I motion U505 (c) yrkande 3 föreslår motionärerna
att det efter fyra års medlemskap i Europeiska
unionen genomförs en bred och allsidigt belysande
nationell utvärdering av medlemskapets effekter på
det svenska samhället. Viktiga frågor som bör
belysas är enligt motionärerna de ekonomiska,
demokratiska, säkerhetspolitiska, judiciella och
miljömässiga förändringar som skett i Sverige sedan
EU-inträdet. Utvärderingen skall främst vara ett
redskap genom vilket Sverige kan utveckla EU-
samarbetet vidare.
Motionärerna bakom motion U506 (v) yrkande 1 begär
ett riksdagens tillkännagivande om att ett register
över lobbygrupper inom EU upprättas och att dessa
kontrolleras.
I motion U9 (mp) med anledning av regeringens
skrivelse framhålls att skrivelsen i allt väsentligt
är bättre än tidigare års redogörelser, men att det
fortfarande finns vissa svagheter i denna som
Miljöpartiet vill lyfta fram för att regeringen
under kommande år må utveckla årsboken ytterligare.
I yrkande 1 anförs att det är en brist att inte
referera kommissionens arbetsprogram för året.
Kommissionen är, menar motionärerna, ännu motorn i
samarbetet med ensamrätt att lägga nya förslag till
förordningar och direktiv.
Vidare menar motionärerna att det är bra att en
redogörelse för den fortsatta behandlingen av
svenska övergångsregler från
medlemskapsförhandlingarna fått ett eget kapitel i
årsboken. Miljöpartiet anser emellertid i yrkande 3
att denna redogörelse fortsättningsvis måste göras
mer utförlig så att samtliga undantag som ännu är
aktuella eller har varit uppe till diskussion under
året berörs. Motionärerna framhåller att nu saknas
redogörelse för dels Sveriges femåriga undantag att
bibehålla lagstiftningen rörande fritidsbostäder,
dels Sveriges övergångsbestämmelser gällande
mervärdesskattereduktion respektive -befrielse på
olja.
Motionärerna anför vidare i yrkande 4 att årsboken
alltför kortfattat behandlar kommissionens
informationssatsningar och begär att kommande
årsberättelser mer utförligt måste redogöra för
dessa. I yrkande 6 i samma motion anför motionärerna
att kommande årsberättelser mer utförligt måste
redogöra för vilka grunder som legat bakom beslut om
de svenska projekt som erhållit stöd för
transeuropeiska nät för transporter.
I yrkande 7 erinras om att Revisionsrättens roll i
EU behandlas i regeringens skrivelse. Den kritik mot
EU-kommissionen som framkom i Revisionsrättens
granskning av budgetåret 1996 nämns enligt
motionärerna dock endast sporadiskt. Detta är en
uppenbar svaghet anser motionärerna och yrkar att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
om att kommande årsberättelser mer utförligt måste
redogöra för Revisionsrättens slutsatser.
I yrkande 8 uppmärksammar motionärerna att en
rättsakt som reglerar allmänhetens tillgång till
Europaparlamentets, ministerrådets och kommissionens
handlingar skall antas inom två år efter det att
Amsterdamfördraget träder i kraft. För att klara
denna tidsfrist är det nödvändigt att det snarast
dras upp riktlinjer för hur handlingsoffentligheten
skall utformas och man begär att regeringen till
riksdagen presenterar ett förslag kring hur EU:s
handlingsoffentlighet skall utformas.
I motion U508 yrkande 3 begärs att Sverige som
ordförandeland driver att meddelarfrihet och en
offentlighetsprincip liknande den svenska införs
inom alla EU:s organ. Den nuvarande bristen på insyn
öppnar för påverkan av lobbyister som är anställda
av kapitalstarka intressenter, och även för
möjligheter till en mycket omfattande korruption. Om
offentlighetsprincip och meddelarfrihet infördes
skulle korruptionen bekämpas effektivare samtidigt
som det skulle leda till bättre politiska beslut och
öppna för medborgarnas insyn. Detta är enligt
motionen en sådan fråga som måste vara högt
prioriterad att driva under ordförandeskapet.
Även i motion K210 (mp) yrkande 4 tas frågan om
öppenhet i det svenska arbetet i EU:s
kommittéväsende upp. De åsikter och hållningar som
den svenska regeringen genom olika representanter
bedriver i kommittéerna måste spridas och utvecklas
i en offentlig diskussion, menar motionärerna.
Riksdagen bör uppdra åt regeringen att återkomma med
förslag om hur det svenska arbetet i EU:s
kommittéväsende skall öppnas och demokratiseras.
Offentlighetsprincipen tas också upp i motion U506
(v) yrkandena 2 och 7. En demokratisering av EU
kräver full insyn i lagstiftningsprocessen och
offentlighet i EU:s förvaltning. Löftet att den
svenska offentlighetsprincipen inte skulle rubbas
vid ett inträde i EU har inte infriats, menar
motionärerna. Ett minimikrav är enligt motionärerna
att regeringen regelbundet redovisar vilka
handlingar som helt eller delvis bedömts vara
sekretessbelagda av hänsyn till EU och dess
medlemsstater. Det är enligt motionärerna bra att
öppenheten nu ges fördragsmässig status i
Amsterdamfördraget, trots att det inte handlar om
att införa en offentlighetsprincip av svenskt snitt.
En svaghet är att handlingsoffentligheten begränsas
till rådet, kommissionen och parlamentet,
konstaterar motionärerna. Det anförs i motionen att
domstolen och andra institutioner också borde
omfattas av de grundläggande öppenhetsreglerna. De
borde också utsträckas till de hundratals kommittéer
som verkar inom kommissionen, till Coreper, de
ständiga representanternas kommitté, inklusive dess
undergrupper samt till förlikningsförfarandet mellan
parlamentet och rådet.
Också i motion U507 (fp) yrkande 6 understryks
vikten av ökad öppenhet. För att invånarna i
medlemsländerna skall få ett förtroende för EU måste
ansvar, närhet, öppenhet och mångfald vara
grundprinciperna för all makt-utövning. Kravet på
öppenhet innebär att EU måste tillämpa en
offentlighetsprincip. Detta innebär t.ex. att när
ministerrådet sammanträder som lagstiftare skall
debatterna och besluten vara offentliga.
I motion U505 (c) begärs att frågan om
decentralisering och enklare regler prioriteras
under det svenska ordförandeskapet första halvåret
år 2001 (yrkande 6 delvis). Sverige bör arbeta för
att få bort onödig byråkrati och för att göra
närhetsprincipen till en bärande och fungerande
princip i EU:s arbete. Subsidiaritetsprincipen måste
bli ett levande verktyg inom unionen. Regeringen bör
överväga att ta initiativ till en fullständig
genomgång av EU:s fördrag och gemenskapslagstiftning
för att pröva om de motsvarar en konsekvent
tillämpning av subsidiaritetsprincipen. Arbetet med
att slå samman direktiv och inriktningen att i
större utsträckning arbeta med ramdirektiv bör
intensifieras. Frågan om att upprätta en
normhierarki som tydliggör olika beslutsnivåers
ansvar och den detaljeringsgrad som respektive nivå
bör hålla sig till bör på allvar diskuteras i
Europasamarbetet. Normhierarkin bör kombineras med
en kompetenskatalog. Sverige bör enligt motionärerna
ta nya initiativ för att främja subregionalt
samarbete, interregionalt samarbete och för att
stärka regionernas roll i Europa.
Folkpartiet tar i motion U507 (fp) yrkande 4 också
upp subsidiaritetsprincipen. Enligt motionärerna
skall EU endast ägna sig åt frågor där de lokala,
regionala och nationella nivåerna inte räcker till.
EU:s beslutsmaskineri måste vara effektivt, men EU
måste också ägna sig åt rätt frågor. I dag finns det
frågor där beslutsmöjligheterna är för små, och det
finns frågor där möjligheterna att besluta är för
stora. Det behövs mer samarbete inom områdena
gränsöverskridande miljöförstöring, internationell
brottslighet och den gemensamma utrikes- och
säkerhetspolitiken. De flesta exemplen på onödiga
beslut på EU-nivå härrör från den gemensamma
jordbrukspolitiken. Sverige bör i allt arbete i EU
vara pådrivande för att unionsnivån bara skall
användas när den nationella nivån inte är
tillfyllest för att lösa problemen. Ett sätt att på
sikt åstadkomma detta är en kompetenskatalog som
anger på vilka nivåer besluten skall fattas. I
motion K319 (m) begärs att Sverige spelar en mer
pådrivande roll i arbetet med att reformera onödig,
otidsenlig och oönskad EG-rättslig lagstiftning. Han
hänvisar till personuppgiftslagen som ett exempel på
olycklig lagstiftning till följd av ett EG-direktiv.
Flera motioner från den allmänna motionstiden 1998
tar upp frågor kring formerna för samarbetet inom
EU. I motion U506 (v) begärs tillkännagivanden till
regeringen om att riksdagens ställning i EU:s
beslutsprocess bör stärkas och att EU-kommissionens
initiativmakt bör minskas till förmån för de
nationella parlamentens (yrkandena 3 och 6). Sverige
bör enligt motionärerna arbeta för att EU skall
demokratiseras och att EU:s beslutanderätt skall
avgränsas och inskränkas. Den demokratiska
legitimiteten kan förstärkas genom att mer reell
beslutsmakt återförs till nationell nivå så att de
nationella parlamenten stärks. Därmed kan den
mellanstatliga karaktären av samarbetet stärkas. I
de fall det krävs bindande EU-regler skall de vara
minimiregler, som tillåter en mer progressiv
nationell lagstiftning. Målet är att riksdagen skall
ha initiativ- och förslagsrätt till nya lagar inom
EU.
Miljöpartiet anser i motion U508 (mp) att en
prioriterad fråga för Sverige som ordförandeland bör
vara att driva att EU för över kompetens till
medlemsländerna och helt skalar bort sådana
politiska frågor som löses bäst på nationell nivå
(yrkande 4). EU:s omfattande centralisering är ett
strukturfel i sig. När beslut flyttas allt längre
från dem som berörs tappar människor lusten att
engagera sig vilket i sin tur urholkar demokratin.
Sverige bör driva frågan om hur EU kan omvandlas
till att i högre grad vara ett mellanstatligt
samarbete (yrkande 5). Det bör vara en prioriterad
uppgift för Sverige i samband med nästa
regeringskonferens att driva frågan hur EU kan
omvandlas i detta syfte. Helt klart är att EU-
kommissionens roll i en sådan struktur måste minska
och att dess ensamrätt att lägga förslag måste
försvinna. Naturligt vore att i stället ge de
nationella parlamenten beslutsrätt (yrkande 7). Även
om kommissionen har makten över vilka nya förslag EU
skall lägga fram är det ministerrådet som fattar de
slutgiltiga besluten - inom vissa politiska områden
efter yttrande från EU-parlamentet. Denna uppdelning
gör det mycket svårt att utkräva politiskt ansvar
från ansvariga politiker. Att inte kunna utkräva
politiskt ansvar är en oerhörd tillbakagång för
demokratin, vilket till viss del kommit till uttryck
i det låga valdeltagandet till EU-parlamentet. EU:s
politiska organisation måste enligt motionen
förändras på ett sätt som möjliggör för väljarna att
utkräva politiskt ansvar (yrkande 6).
I motion U509 (kd) framhålls att det är en angelägen
uppgift för Sverige att föra fram krav på att
nuvarande proportion när det gäller viktningen av
röster i rådet bevaras (yrkande 18). Ett väl
fungerande EU förutsätter att även de mindre
länderna finner det värt att bidra med kreativa
lösningar på gemensamma problem, och att dessa
länders medborgare upplever delaktighet i europeisk
politik. I den lagstiftande processen måste
Europaparlamentets roll stärkas för att göra
parlamentet mer jämställt med rådet. Även i
framtiden måste Europaparlamentet ha en sådan
utformning att även de mindre ländernas politiska
landskap får fullgod representation (yrkande 19).
I samma motion yrkande 1 begärs att Europarådets
konvention om de mänskliga rättigheterna och de
grundläggande friheterna införlivas i EU-fördragen.
Motionärerna framhåller att bl.a. Amnesty
International pekat på att det krävs ett
införlivande för att få en utomstående och från EU
oberoende kontroll.
Utskottets överväganden
Skrivelsens karaktär och innehåll
Utrikesutskottet vill inledningsvis i denna del
framhålla att det finner det positivt att ett
flertal utskott i sina yttranden på ett övergripande
plan tagit upp frågor inom respektive utskotts
beredningsområde som behandlas i skrivelsen.
Finansutskottet uppmärksammar i sitt yttrande
1998/99:FiU3y bl.a. några särskilda händelser under
1998 som de avgörande besluten kring EMU:s tredje
steg och budgetförhandlingarna inom Agenda 2000. I
yttrandet framhålls att finansutskottet i sitt
betänkande 1998/99:FiU5 har understrukit vikten av
att den svenska avgiften till EU kan begränsas så
mycket som möjligt. Finansutskottet erinrar om att
målen för den svenska EU-budgetpolitiken, som
riksdagen ställt sig bakom, innebär bl.a. att
Sverige skall verka för en effektiv och återhållsam
budgetpolitik inom EU (prop. 1994/95:40, bet.
1994/95:FiU5, rskr. 1994/95:67).
Vidare erinrar finansutskottet i sitt yttrande om
att förra årets skrivelse ej omfattade något avsnitt
om statistikfrågor. Finansutskottet anförde i sitt
yttrande (1997/98:FiU3y) över den skrivelsen att som
ett resultat av den regeringskonferens som
avslutades i juni 1997 i Amsterdam kommer rådets
befogenhet att inhämta den statistik som behövs för
gemenskapens verksamhet att regleras i fördraget.
Finansutskottet framhöll att en mer utförlig
redovisning av verksamheten inom statistikområdet
således kunde vara påkallad vilket utrikesutskottet
ställde sig bakom (1997/98:UU20). Finansutskottet
välkomnar i nu föreliggande yttrande att det i årets
skrivelse finns ett avsnitt om EG:s statistikarbete
som också innehåller en redogörelse för svenskt
agerande på statistikområdet.
Utrikesutskottet konstaterar att även
skatteutskottet i sitt yttrande 1998/99SkU6y
uppmärksammar de många områden inom samarbetet som
berör skattefrågor samt vissa viktigare förändringar
som inträtt därvidlag under 1998.
EU-nämndens yttrande 1998/99:EUN1y spänner över ett
brett fält av EU-frågor. EU-nämnden behandlar i sitt
yttrande ett antal frågor där samråd har skett med
nämnden men uppmärksammar också ett antal enskilda
frågor där information till, och samråd med, nämnden
enligt nämndens uppfattning ej varit
tillfredsställande. På ett mer övergripande plan
konstaterar emellertid EU-nämnden att föreliggande
skrivelse innehåller en mycket utförlig och
värdefull redogörelse över verksamheten i Europeiska
unionen under 1998, som täcker alla delar av
unionssamarbetet.
I motion U9 (mp) behandlas vissa frågor kring
skrivelsens utformning. I yrkande 1 anförs att det
är en brist att inte referera kommissionens
arbetsprogram för det år som skrivelsen behandlar
och i yrkande 4 begärs en mer utförlig beskrivning
av kommissionens informationsatsningar. I yrkande 6
i samma motion anför motionärerna att kommande
årsberättelser mer utförligt måste redogöra för vad
som legat bakom beslut om de svenska projekt som
erhållit stöd för transeuropeiska nät för
transporter.
I yrkande 9 efterfrågas en mer utförlig redovisning
av överträdelseärenden och Sveriges ståndpunkt i
dessa ärenden. I samma motion, yrkande 11,
konstateras att skrivelsen redovisar viktigare
förordningar, direktiv och beslut som antagits av
rådet under 1998. I motionen begärs att bilaga 1
till skrivelsen skall omfatta samtliga antagna
direktiv under det år skrivelsen behandlar. Vidare
bör röstningsmönstret i varje ärende redovisas.
EU-nämnden betonar i sitt yttrande att förutom att
fylla ett informationsbehov måste avsikten med den
svenska skrivelsen också vara att riksdagen i
efterhand skall kunna kontrollera att regeringen har
fullgjort sin informations- och samrådsskyldighet
gentemot riksdagen. I det perspektivet noterar
nämnden att det endast på ett fåtal sakområden
redovisas i skrivelsen hur Sverige har röstat i
ministerrådet. På vissa sakområden framgår mera
utförligt Sveriges allmänna prioriteringar,
konstaterar emellertid nämnden i yttrandet. Det
gäller främst de av Sverige särskilt prioriterade
områdena, såsom t.ex. miljö- och konsumentpolitiken.
EU-nämnden välkomnar att regeringen redovisar sin
syn på utvecklingen i EU i skrivelser och
propositioner, vilka blir föremål för
riksdagsbehandling. EU-nämnden understryker att i
sådana skrivelser och propositioner är det också
lämpligt att regeringen redovisar hur informations-
och samrådsskyldigheten gentemot riksdagen har
fullgjorts. Nämnden konstaterar emellertid angående
föreliggande skrivelse om verksamheten i Europeiska
unionen under 1998 att det inte på någon punkt
återfinns en redogörelse för det informations- och
samrådsförfarande gentemot riksdagen som regleras i
10 kap. riksdagsordningen. Detta till skillnad från
förra årets skrivelse som innehöll ett avsnitt om
samrådet med riksdagen beträffande 1996 års
regeringskonferens, framhåller nämnden. EU-nämnden
menar att ett sådant förfarande vore önskvärt.
Samtidigt noterar nämnden i sitt yttrande att de
frågor som behandlas i skrivelsen i allmänhet berör
sådana frågor som har varit föremål för samråd i EU-
nämnden och där det har funnits en majoritet som
stöder regeringens ståndpunkt.
Sammanfattningsvis anser EU-nämnden att det i
regeringens skrivelse om verksamheten i Europeiska
unionen framdeles tydligare bör framgå hur Sverige
har röstat i ministerrådet, och hur regeringen har
fullgjort sin informations- och samrådsskyldighet
gentemot riksdagen.
Vidare konstaterar EU-nämnden i sitt yttrande
1998/99:EUN1y att till skrivelsen har bifogats en
förteckning över svenska mål i EG-domstolen och
förstainstansrätten 1998 (dvs. mål där svenska
domstolar har begärt förhandsavgörande och mål där
Sverige har intervenerat) samt över viktiga domar
meddelade av EG-domstolen under 1998. EU-nämnden
menar att på grund av EG-domstolens stora betydelse
för EG:s rättsutveckling är en sådan redovisning
mycket värdefull. EU-nämnden vill framhålla att det
vore önskvärt om skrivelsen också hade omfattat
redovisning av andra viktiga mål där Sverige har
yttrat sig och viktiga domar från
förstainstansrätten.
EU-nämnden konstaterar även att regeringen i
skrivelsen redogör för de överträdelseärenden som
inletts mot Sverige. EU-nämnden anser att en sådan
redovisning är mycket viktig men att det i
skrivelsen även borde redovisas mera utförligt vilka
frågor överträdelseärendena gäller, eftersom dessa
ärenden kan beröra lagstiftning som har beslutats av
riksdagen.
Finansutskottet framhåller i sitt yttrande
1998/99:FiU3y att utskottet i förra årets yttrande
till utrikesutskottet framhöll att skrivelsen fyller
en viktig funktion (1997/98:FiU3y). Utskottet
förutsatte att regeringen även framdeles skulle
lägga stor vikt vid att redovisa Sveriges agerande
och ställningstaganden i skrivelsen.
Finansutskottet konstaterar med tillfredsställelse
att regeringen i föreliggande skrivelse i än större
utsträckning än tidigare redovisar sina
ställningstaganden. Utskottet förutsätter att
regeringen även i kommande skrivelser tydligt
redovisar sitt agerande och sina ställningstaganden
i olika frågor.
Även konstitutionsutskottet behandlar dessa frågor
i sitt yttrande 1998/99:KU3y. Konstitutionsutskottet
framhåller därvid att det i sitt betänkande
1998/99:KU11 EU-frågornas behandling i riksdag och
regering välkomnade att regeringen redovisar sin syn
på utvecklingen i EU i skrivelser och propositioner,
vilka blir föremål för riksdagsbehandling.
Konstitutionsutskottet fann det också positivt att
regeringen i den årliga skrivelsen om utvecklingen i
EU redovisar sitt agerande och sina
ställningstaganden beträffande olika EU-frågor. Den
nu aktuella berättelsen om verksamheten i Europeiska
unionen ger, som också framhålls i motion U9 (mp),
en god och översiktlig bild över utvecklingen inom
EU, menar konstitutionsutskottet.
Enligt konstitutionsutskottets mening har
skrivelsen dock ännu inte till fullo funnit sina
former. I skrivelsen redovisas i en bilaga i
enlighet med förarbetena (prop. 1994/95:19, s. 537)
viktigare förordningar, direktiv och beslut antagna
av rådet under det gångna året. Däremot redovisas
inte Sveriges ställningstagande vid varje
beslutstillfälle.
Konstitutionsutskottet framhåller i yttrandet att
det är medvetet om att detta inte alltid låter sig
göra på ett meningsfullt sätt. Det förtjänar också
att påpekas att ställningstaganden växer fram
successivt, menar utskottet. Med beaktande av detta
anser konstitutionsutskottet likväl att det vore en
fördel om skrivelsens redovisning kunde göras mer
informativ i detta hänseende. Utskottet anser vidare
att det skulle vara en fördel om det i bilagan
angavs var i skrivelsen rättsakterna redovisas och
att direktiven, liksom kommissionsdokumenten, angavs
med sina nummer i texten. Överträdelseärendena bör
också kunna redovisas utförligare i kommande
skrivelser om verksamheten i EU. Enligt
konstitutionsutskottets mening bör detta med
anledning av motion U9 (mp) yrkandena 9 och 11 ges
regeringen till känna.
Samtidigt framhåller konstitutionsutskottet att det
inte är berett att nu förorda ett tillkännagivande
om att samtliga direktiv, kommissionens
arbetsprogram eller kommissionens
informationssatsningar måste redovisas i skrivelsen.
Enligt konstitutionsutskottets mening måste
regeringen ha ett eget utrymme att göra de
avvägningar som behövs för att skrivelsen skall ge
en överskådlig och övergripande bild av verksamheten
i Europeiska unionen under det föregående året.
Konstitutionsutskottet avstyrker motion U9 (mp)
yrkandena 1 och 4.
Utrikesutskottet vill inledningsvis framhålla,
liksom EU-nämnden och konstitutionsutskottet i
respektive yttranden, att vid tillkomsten av 10 kap.
1 § riksdagsordningen (tidigare 3 kap. 6 § andra
stycket riksdagsordningen) behandlades inte särskilt
frågan om vad regeringens årliga skrivelse till
riksdagen om verksamheten i Europeiska unionen bör
innehålla. I regeringens proposition 1994/95:19
Sveriges medlemskap i Europeiska unionen framhölls
endast att rådet årligen utfärdar ett stort antal
mindre viktiga rättsakter som alla publiceras i
Europeiska gemenskapernas tidning (EGT), varför det
i skrivelsen borde anges viktiga rättsakter som
rådet har beslutat under året och att skrivelsens
närmare innehåll i övrigt fick vara en sak för
regeringen att ta ställning till inför skrivelsens
avlämnande.
Enligt utrikesutskottets uppfattning utgör
skrivelsen i enlighet med riksdagsordningen en del
av regeringens information till riksdagen avseende
EU-samarbetet och fyller därvid en viktig funktion.
Detta förstärks, enligt utskottets uppfattning, av
att informationen också kommer allmänheten till del.
Skrivelsen fyller, enligt utrikesutskottets mening,
även en viktig funktion i det offentliga samtalet
kring Sverige och EU sedd i sammanhang med motioner,
utrikesutskottets betänkande angående skrivelsen
samt yttranden från andra utskott och EU-nämnden.
Utskottet vill dessutom betona att skrivelsen kan
ses som en del av regeringens återrapportering till
riksdagen efter de samråd mellan regeringen och
riksdagen som äger rum inför olika beslut i
ministerrådet.
Utrikesutskottet konstaterar att i skrivelse
1998/99:60, liksom i tidigare års skrivelser, lämnar
regeringen en utförlig och innehållsrik presentation
av verksamheten inom Europeiska unionen och unionens
agerande i de frågor som organisationen hade att
hantera under de aktuella åren och den täcker de
viktigaste frågorna. Utskottet vill även anföra att
inom unionen är riksdagen det enda nationella
parlament som erhåller en så ambitiös skrivelse om
verksamheten inom EU.
Utskottet kan konstatera att den utformning
skrivelsen har fått uppfyller målsättningen om
övergripande information. Emellertid kan utskottet
samtidigt konstatera att riksdagens
informationsbehov i vissa fall är mer specifikt och
att behov även finns av detaljerad information.
Utskottet vill här erinra om att en väsentlig
aspekt av EU-medlemskapet är den överlåtelse av
beslutanderätt som skett från riksdagen till EU.
Denna överlåtelse av beslutanderätt gäller endast
den första pelarens samarbete - EG-samarbetet. Det
är genom de beslut som fattas i form av förordningar
och direktiv som överlåtelsen av beslutanderätt
kommer till uttryck. Information och samråd mellan
regering och riksdag syftar i grunden till att
riksdagen trots överlåtelsen av beslutanderätt skall
vara delaktig - genom en dialog med regeringen - i
beslutens utformning. Ett direktiv skall genomföras
i nationell normgivning. I de fall ny lagstiftning
krävs skall detta genomföras genom ett beslut i
riksdagen. Utskottet konstaterar även att ett av
skälen, dock inte det enda, till EU-nämndens
tillkomst var att utgöra samrådsorgan mellan
regering och riksdag, bl.a. i ärenden där
beslutanderättsöverlåtelse har skett.
Utskottet finner det därför viktigt att skrivelsen
ger en utförlig presentation av i första hand frågor
inom EG-samarbetet. Därvidlag bör alla viktigare
rättsakter som tillkommit under året redovisas i
skrivelsen. Samtidigt konstaterar utrikesutskottet
att EU-nämnden i sitt yttrande uppmärksammar
viktigare rättsakter som ej återfinns i skrivelsens
bilaga 1 vilken skall uppta viktigare förordningar,
direktiv och beslut antagna under 1998.
Utrikesutskottet finner liksom
konstitutionsutskottet att det finns goda skäl att
redovisningen av viktigare rättsakter i skrivelsen
kommande år blir mer komplett, både i den
redovisande texten under respektive avsnitt och i
bilaga till skrivelsen. Utrikesutskottet menar
emellertid att det inte är meningsfullt att som
motionärerna önskar redovisa samtliga direktiv som
antagits.
Det som utskottet här sagt innebär inte att
redovisning av samarbetet vad gäller det
mellanstatliga samarbetet inom utrikes- och
säkerhetspolitiken eller det rättsliga och inrikes
samarbetet är mindre viktig.
När det gäller regeringens agerande inom unionens
ministerråd vill utrikesutskottet framhålla att
detta är en viktig del av den information som bör
framgå av skrivelsen. EU-nämnden framhåller i sitt
yttrande att det bör tydligt framgå av skrivelsen
hur Sverige har röstat i ministerrådet beträffande
viktigare frågor. Konstitutionsutskottet konstaterar
att Sveriges ställningstagande vid varje
beslutstillfälle ej redovisas i skrivelsen och menar
att det vore en fördel om skrivelsens redovisning
kunde göras mer informativ i detta hänseende.
Utrikesutskottet delar EU-nämndens och
konstitutionsutskottets bedömningar härvidlag.
Utrikesutskottet kan emellertid, liksom
finansutskottet, konstatera att regeringen i årets
skrivelse i än större utsträckning än tidigare
redvisar sina ställningstaganden i olika frågor.
Utrikesutskottet förutsätter emellertid att
regeringen även i kommande skrivelser tydligt
redovisar sitt agerande och ställningstagande i
olika frågor. Därmed uppfyller skrivelsen sin
viktiga roll att vara en del av regeringens
återrapportering till riksdagen efter de samråd
mellan regeringen och riksdagen som äger rum inför
olika beslut i ministerrådet.
Utskottet delar även EU-nämndens och
konstitutionsutskottets uppfattning vad gäller
redovisning av överträdelseärenden i regeringens
skrivelse, liksom vad EU-nämnden anför när det
gäller redovisning av viktiga mål, förutom de
svenska, i EG-domstolen där Sverige har yttrat sig
samt viktigare domar från förstainstansrätten.
Vad som ovan anförts bör med anledning av motion U9
(mp) yrkandena 9 och 11 enligt utrikesutskottets
mening ges regeringen till känna.
När det gäller yrkandena 1 och 4, dvs. att
kommissionens arbetsprogram eller kommissionens
informationssatsningar redovisas i skrivelsen, menar
konstitutionsutskottet att regeringen måste ha ett
eget utrymme att göra de avvägningar som behövs för
att skrivelsen skall ge en överskådlig och
övergripande bild av verksamheten i Europeiska
unionen under det föregående året.
Konstitutionsutskottet avstyrker motion U9 (mp)
yrkandena 1 och 4.
Utrikesutskottet vill för sin del framhålla att det
bör övervägas att i kommande skrivelser inkludera en
kortare presentation av kommissionens arbetsprogram
liksom av kommissionens informationssatsningar samt
av beslutsgrunder för svenska projekt inom TEN-T.
Utrikesutskottet finner att detta ligger i linje med
önskemålet om att skrivelsen även fortsättningsvis
skall vara relevant för riksdagens arbete med EU-
frågorna.
Utrikesutskottet anser att motion U9 (mp) yrkandena
1, 4 och 6 därmed är besvarad.
EU-nämnden framhåller i sitt yttrande vikten av att
regeringen i skrivelsen redogör för hur Sverige
varit representerat vid de rådsmöten som förevarit
under året samt för alla viktigare förslag som
kommissionen lämnat under året. Nämnden betonar även
betydelsen av att regeringen i skrivelsen samt i
propositioner med EU-anknytning redogör för hur
informations- och samrådsskyldigheten gentemot
riksdagen har fullgjorts.
Utrikesutskottet delar EU-nämndens uppfattning och
förutsätter att så kommer att ske framdeles.
EU-nämnden uppmärksammar i sitt yttrande ett antal
enskilda frågor där information till, och samråd
med, nämnden enligt nämndens uppfattning ej varit
tillfredsställande.
Utrikesutskottet vill här erinra om lydelsen av 10
kap. 5 § i Riksdagsordningen där det framgår att
regeringen skall rådgöra med nämnden om hur
förhandlingarna i rådet skall föras inför beslut som
regeringen bedömer som betydelsefulla och i andra
frågor som nämnden bestämmer.
I motion U9 yrkande 7 begärs att
verksamhetsberättelsen kommande år även skall
innehålla en sammanfattning av Revisionsrättens
slutsatser.
Finansutskottet framhåller i sitt yttrande
1998/99:Fiu3y med anledning av detta yrkande att
Revisionsrätten behandlas i skrivelsens avsnitt
29.2.3 (s. 205) och 39.5 (s. 283 f.). Vidare
konstaterar finansutskottet att den praxis som har
utvecklats innebär att mer utförliga redogörelser
för Revisionsrättens iakttagelser ges i den
ekonomiska vårpropositionen (prop. 1996/97:150 s.
219 f., prop. 1997/98:150 s. 203 f.).
Finansutskottet har behandlat Revisionsrättens
iakttagelser, och regeringens bedömningar av dessa,
i betänkandena med anledning av vårpropositionen
(bet. 1996/97:FiU20 s. 274 f., 1997/98: FiU20 s. 209
f.).
Vid behandlingen våren 1998 yttrade sig fyra
utskott till finansutskottet rörande
Revisionsrättens iakttagelser (utrikes-, jordbruks-,
närings- samt arbetsmarknadsutskottet).
Finansutskottet har i betänkande tidigare framhållit
att stor vikt bör läggas vid Revisionsrättens
rapporter, och att det är angeläget att regeringen
redogör för sin bedömning av iakttagelser rörande
Sverige i rättens rapporter. Utskottet har även
anfört att det är angeläget för Sverige att
gemenskapsmedel används på korrekt sätt.
Det finns en mängd skäl till att stödja strävandena
inom EU för ökad effektivitet, säker
medelshantering, stärkt kontroll och revision, menar
finansutskottet, och anför att för Sverige, som stor
nettobidragsgivare, är det angeläget att verka för
en så ändamålsenlig och kostnadseffektiv användning
av gemenskapens medel som möjligt. Det är också av
avgörande betydelse för den gemensamma politiken att
medlen går till avsedda ändamål och inte slösas bort
på grund av dålig administration och kontroll,
framhåller finansutskottet i sitt yttrande.
Finansutskottet finner ingen anledning att föreslå
någon ändring av den form som etablerats för
regeringens redovisning av Revisionsrättens
rapporter och anser att motion U9 (mp) yrkande 7 bör
avstyrkas.
Även utrikesutskottet finner för sin del att den
redovisning som görs av regeringen i
vårpropositionen, budgetpropositionen och den årliga
skrivelsen ger en god överblick över
revisionsrättens arbete och slutsatser och menar att
motionärernas önskemål redan är uppfyllda i denna
del.
Utrikesutskottet avstyrker därmed motion U9 (mp)
yrkande 7.
Vissa övergripande frågor
Centerpartiet föreslår i motion U505 (c) yrkande 3
att en nationell utvärdering skall göras av de
första fyra åren av svenskt EU-medlemskap.
Konstitutionsutskottet framhåller i sitt yttrande
1998/99:KU3y med anledning av denna motion att det
inte nu är berett att förorda att det görs en
nationell utvärdering av de fyra första åren av
svenskt medlemskap. Konstitutionsutskottet avstyrker
därför motion U505 yrkande 3.
Utrikesutskottet delar konstitutionsutskottets
uppfattning och kan, liksom tidigare, i detta
betänkande konstatera att de årliga skrivelserna
givit en tillräckligt god bild av EU-samarbetet och
dess konsekvenser för Sverige. Vidare kan utskottet
konstatera att vissa utvärderingar har gjorts på
olika EU-politikområden. Departementspromemorian
1997:68 som låg till grund för regeringens
miljöproposition är ett sådant exempel.
Mot denna bakgrund finner utskottet att det inte
föreligger behov av en samlad särskild utvärdering
av vilka förändringar EU-medlemskapet lett till på
olika områden.
Med det anförda avstyrker utskottet motion U505 (c)
yrkande 3.
I motion U501 (mp) yrkande 3 anförs att en
folkomröstning om fortsatt medlemskap bör hållas,
och att om resultatet visar att en majoritet är emot
fortsatt svenskt medlemskap bör
utträdesförhandlingar genast inledas.
I sitt yttrande 1998/99:KU3y framhåller
konstitutionsutskottet att våren 1998 behandlade
utskottet frågan om folkomröstning med anledning av
Amsterdamfördraget (1997/98:KU9y,1997/1998:UU13). I
likhet med regeringen kunde konstitutionsutskottet
inte finna att samarbetet inom EU genom fördraget
ändrat karaktär på något avgörande sätt. Utskottet
delade regeringens bedömning att någon
folkomröstning om fördraget inte var påkallad.
Konstitutionsutskottet framhåller i nu föreliggande
yttrande att det inte anser att det finns anledning
att nu förorda en folkomröstning om fortsatt
medlemskap i EU och avstyrker därför motion U501
(mp) yrkande 3.
Utrikesutskottet har ingen annan mening och
avstyrker motion U501 (mp) yrkande 3.
I samma motion yrkande 2 anförs att varje
genomgripande förändring av grundfördragen skall
underställas en folkomröstning innan Sverige
ratificerar förändringarna.
Konstitutionsutskottet anför att det nu inte är
berett att ta ställning till frågan om
folkomröstningar inför framtida förändringar av
fördragen. Enligt konstitutionsutskottets mening
skulle det vara svårt att tillämpa den föreslagna
ordningen mot bakgrund av att det kan förutsättas
råda delade meningar om vad som skall anses vara
genomgripande förändringar. En lämpligare ordning
synes vara att från fall till fall ta ställning till
behovet av folkomröstning. Motion U501 (mp) yrkande
2 avstyrks följaktligen.
Utrikesutskottet har ingen annan mening och
avstyrker motion U501 (mp) yrkande 2.
I yrkande 1 i samma motion och i motion U506 (v)
yrkande 18 anförs att EU:s fördrag bör kompletteras
med en utträdesparagraf som reglerar skeendet när en
medlemsstat vill lämna unionen.
Konstitutionsutskottet framhåller i sitt yttrande
1998/99:KU3y att det i yttrande till
utrikesutskottet över skrivelsen om EU:s
regeringskonferens (1995/96:KU5y, 1995/96:UU13)
lämnade en utförlig bakgrund till frågan om
suspension och utträde ur unionen.
Konstitutionsutskottet avstyrkte motions-yrkanden om
införande av en utträdesparagraf av flera skäl. För
det första skulle en sådan bestämmelse inte ligga i
linje med målsättningen i fördraget att skapa en
allt fastare förening mellan medlemsstaterna. För
det andra ansåg utskottet det inte heller ligga i
linje med Sveriges intressen att, drygt ett år efter
inträdet i unionen, driva en fråga som måste
uppfattas som att Sverige avsåg att lämna unionen.
För det tredje ansåg utskottet visserligen att det
måste anses föreligga en möjlighet för en stat att
utträda ur unionen, men fann inte anledning att i
förtid tynga den då förestående regeringskonferensen
med problem som antingen inte kommer att
aktualiseras eller, om de aktualiseras, ändå kommer
att kräva omfattande förhandlingar mellan staterna.
Enligt utskottets mening skulle dessutom en
fastställd utträdesform kunna i onödan låsa
medlemsstaternas handlingsutrymme.
Utrikesutskottet såg, i likhet med
konstitutionsutskottet, inget behov av en reglering
av utträdesfrågan.
I konstitutionsutskottets yttrande till
utrikesutskottet över regeringens skrivelse
Berättelsen om verksamheten i Europeiska unionen
under 1996 (yttrande 1996/97:KU8y, bet.
1996/97:UU13) samt i utskottets yttrande om
Amsterdamfördraget (yttrande 1997/98:KU9y, bet.
1997/98: UU13) har konstitutionsutskottet vidhållit
denna bedömning.
Konstitutionsutskottet understryker i nu
föreliggande yttrande att det fortfarande anser att
det inte finns behov att reglera frågan om utträde
ur Europeiska unionen och avstyrker motionerna U506
(v) yrkande 18 och U501 (mp) yrkande 1.
Utrikesutskottet delar konstitutionsutskottets
bedömningar och avstyrker motionerna U501 (mp)
yrkande 1 och U506 (v) yrkande 18.
Motionären bakom motion U502 (s) vill ersätta
beteckningen Europeiska rådet med EU-rådet eller
Europeiska unionens råd.
Utskottet kan inledningsvis konstatera att
Europeiska rådet är benämningen på medlemsländernas
stats- och regeringschefers toppmöten och är ett
politiskt styrorgan, dock ej en institution i
fördragets mening.
Utskottet menar att de svenska beteckningarna på
unionens institutioner och organ borde vara väl
etablerade i officiella sammanhang. Samtidigt kan
utskottet liksom motionären konstatera att det
likväl finns många exempel på att beteckningarna
Europarådet och Europeiska rådet sammanblandas.
Utskottet finner detta otillfredsställande men
konstaterar att den namnändring som föreslås i
motionen endast med svårighet låter sig göras.
Med vad som ovan anförts avstyrker utskottet motion
U502 (s).
I motion U503 (s) efterlyses en svensk policy vad
gäller konstnärlig utsmyckning av unionens
institutioner.
Utskottet vill inledningsvis framhålla att frågan
om konstnärlig utsmyckning ej ligger inom
utrikesutskottets beredningsområde. Samtidigt kan
utskottet liksom motionären konstatera att EU-
institutionernas byggnader visar en påfallande brist
på konstnärlig utsmyckning. Trots vissa
punktinsatser har, som motionären framhåller, kultur
i form av konstnärlig utsmyckning inte en given
plats i EU:s institutioner.
När det gäller konstnärlig utsmyckning av statlig
miljö har Sverige genom året förvärvat goda
erfarenheter. Den myndighet som är verksam inom
området, Statens Konstråd, har personal, kunskap och
kompetens för ändamålet. Utskottet menar att det
vore en fördel om denna för Sverige speciella
kompetens och erfarenhet även kunde komma till nytta
inom EU:s institutioner.
Sverige har kunnat bistå medlemskretsen med
särskilda erfarenheter inom flera samhällsområden,
t.ex. vad gäller öppenhet i offentlig förvaltning
och arbetet med att främja sysselsättningen och en
ökad jämställdhet mellan kvinnor och män. Utskottet
menar att Sverige även när det gäller förvärv av
konstnärliga arbeten till offentliga miljöer har
särskild erfarenhet och kompetens som skulle kunna
utnyttjas. Den modell som utvecklats i Sverige för
ändamålet skulle kunna tillvaratas även i EU-
sammanhang.
Samtidigt kan utskottet konstatera att förutom ett
särskilt uppdrag i anslutning till den nya
ministerrådsbyggnaden och utsmyckningar av de
svenska beskickningarna i utlandet har Statens
konstråd i dag inte i uppdrag att vara verksamt inom
detta område. Till detta kommer att medel för
ändamålet ej finns inom ramen för den budget som
riksdagen har beslutat för budgetåret 1999.
Ett utbyte mellan medlemsländerna på bildkonstens
område inom ramen för en utsmyckning av EU-
institutionernas lokaler skulle enligt utskottets
uppfattning visa både på den rikedom i konstnärlig
produktion som finns i EU-länderna och den mångfald
i uttrycket som existerar bland konstnärer i
medlemsländerna. De många besökarna vid unionens
institutioner skulle därvid erhålla intryck av
europeisk bildkonst och samtidigt få en uppfattning
om hur unionens medlemsländer ser på kulturens och
kulturarbetarnas värde.
Utskottet kan samtidigt konstatera att visst
samarbete inom kulturområdet finns. Ett antal
program som Kalejdoskop, Ariane och Rafael har varit
operativa under några år. Vidare finns samarbetet
kring de årliga kulturhuvudstäderna. Stockholm var
kulturhuvudstad 1998. Ett kulturramprogram med medel
uppgående till 167 miljoner euro för perioden
2000-2006 har beslutats av rådet. Programmet kommer
att ersätta de tre programmen Kalejdoskop, Ariane
och Rafael.
Även om vissa medel har avsatts inom Kalejdoskop
till bildkonst har de avsett samarbete mellan länder
och inte konstnärlig utsmyckning inom EU. Utskottet
menar att regeringen bör överväga om inte Sverige
inom EU borde verka för att vissa medel avsätts inom
ramen för kulturramprogrammet för perioden 2000-2006
för att i medlemsländerna införskaffa bildkonstverk
för att utsmycka institutionernas byggnader,
särskilt de offentliga delarna. Utskottet skulle för
sin del välkomna en sådan utveckling. Även andra
medel som exempelvis deposition av bildkonst liksom
årliga tävlingar i konstnärlig utsmyckning skulle
kunna övervägas i det sammanhanget. Resultatet
skulle kunna bli att det inom unionens
institutioner manifesteras att bildkonstens
uttrycksformer inom EU är både mångfasetterade och
mångkulturella.
Utskottet kan således konstatera att det skulle
kunna finnas ett antal olika vägar att nå fram till
det mål som motionären efterlyser.
Utskottet är emellertid inte nu redo att ställa sig
bakom ett riksdagens tillkännagivande i denna fråga
och avstyrker därmed motion U503 (s).
Registrering av lobbyister
I motion U506 (v) yrkande 1 begärs att ett register
över lobbygrupper inom EU upprättas och att dessa
kontrolleras.
Konstitutionsutskottet framhåller inledningsvis i
sitt yttrande 1998/99:KU3y att frågan om
registrering av lobbyister behandlades våren 1998 i
utskottets betänkande Riksdagens arbetsformer (bet.
1997/98:KU27). I betänkandet redovisades regleringen
av lobbyverksamhet i olika länder.
Europaparlamentets utredningsenhet hade inventerat
förhållandena i medlemsländernas parlament, och av
denna inventering framgick att de flesta parlament
inte hade några bestämmelser om intressegruppers
aktiviteter. Tyskland var det enda land som hade
formella regler. I Danmark hade i praktiken införts
en form av kontroll över lobbying, och i
Storbritannien hade två intressegrupper för
professionella parlamentslobbyister frivilligt
antagit uppförandekoder och upprättat egna register.
I de fall där regler fanns inom de europeiska
parlamenten ingick alltid registrering som en
komponent. Utdelning av passerkort var ett annat
sätt att kontrollera intressegrupper.
Konstitutionsutskottet konstaterar att det i
Europaparlamentet finns ett offentligt register och
en uppförandekod för lobbyister. Enligt
ordningsreglerna utfärdas passerkort till den som
vill förse ledamöterna med information. Villkor för
passerkort är att vissa ordningsregler respekteras
samt att lobbyistens namn och uppdragsgivare
registreras. Det intresse som lobbyisten företräder
måste uppges vid varje enskilt möte med personer vid
parlamentet. Enligt uppförandekoden får
konfidentiell information inte spridas vidare och
ekonomisk ersättning inte erbjudas.
Vidare noterar konstitutionsutskottet att
Demokratiutredningen som fått regeringens uppdrag
att bl.a. analysera lobbning under 1999 har gett ut
debattskriften Lobbning (SOU 1998:146). I ett av de
fyra bidragen i skriften diskuteras lobbningen i EU
i ett juridiskt perspektiv med sidoblickar på hur
lobbning regleras i USA och några europeiska länder.
Ledamöterna i Demokratiutredningen har inte tagit
ställning till artiklarnas innehåll. Frågan om
lobbning kommer att behandlas i flera av de
forskarantologier som avses utkomma sommaren 1999. I
början av hösten 1999 kommer utredningen att ge ut
en forskarrapport om bl.a. lobbyism med nya
empiriska svenska undersökningar som grund.
Ledamöterna i Demokratiutredningen kommer sedan att
göra sin politiska värdering av verksamheten i sitt
slutbetänkande i slutet av år 1999, konstaterar
konstitutionsutskottet i sitt yttrande.
Vidare framhåller konstitutionsutskottet att det år
1997 förts in en ny artikel (3) i bilaga IX till
parlamentets arbetsordning. De personer som
regelbundet vill ha tillträde till parlamentets
lokaler för att förse ledamöterna med information
skall bl.a. uppge vems eller vilkas intressen de
företräder till Europaparlamentets ledamöter, deras
personal eller tjänstemän vid parlamentet. De skall
inte försöka få tag i information på oärligt sätt
eller i vinstsyfte till tredje man sprida dokument
som erhållits från parlamentet. I sina förbindelser
med utomstående parter får de inte uppge att de har
någon formell anknytning till parlamentet. De skall
rätta sig efter de bestämmelser där det föreskrivs
att ledamöterna personligen skall lämna detaljerade
uppgifter om yrkesmässig verksamhet och alla övriga
uppdrag som de får ersättning för samt lämna
upplysningar om finansiellt stöd, stöd i form av
personal eller utrustning som erhålls utöver de
resurser som tillhandahålls av parlamentet och som
erbjuds ledamoten inom ramen för dennes politiska
aktivitet av en tredje part. Givarens identitet
skall anges och upplysningar skall vara offentliga.
Personerna skall själva förvissa sig om att all
hjälp de erbjuds inom ramen för bestämmelserna
antecknas i registret. För att deras passerkort
skall förnyas måste de registrerade personerna varje
år lämna in en rapport med en beskrivning av vad de
gjort under året för att påverka beslutsfattandet i
parlamentet.
Kommissionen å sin sida uppmanade år 1992 i ett
meddelande lobbyingbranschen att frivilligt upprätta
en egen uppförandekod, framhåller
konstitutionsutskottet. Det resulterade i att en
grupp om 25 lobbyingfirmor i Bryssel i september
1994 lade fram en uppförandekod som alla inblandade
kunde enas om. Konstitutionsutskottet noterar att
uppförandekoden gäller för alla EU-institutioner,
inte bara för kommissionen. Enligt reglerna skall
lobbyisten bl.a. identifiera sig med namn och
företag, uppge det intresse han eller hon
representerar, inte använda oärliga medel och
undvika intressekonflikter.
Konstitutionsutskottet konstaterar att en ganska
omfattande registrering och kontroll av lobbyister
förekommer inom EU även om den till stor del bygger
registrering på en frivillig uppförandekod från
lobbyisternas sida. Utskottet noterar att denna
uppförandekod har kommit att tillämpas också hos
parlamentet. Mot denna bakgrund är
konstitutionsutskottet inte berett att förorda att
Sverige verkar för en längre gående registrering och
kontroll och avstyrker motion U506 (v) yrkande 1.
Utrikesutskottet behandlade ett liknande yrkande i
anslutning till förra årets skrivelse och inhämtade
då beträffande parlamentet att ett arbete har
genomförts internt för att skärpa regelsystemet
kring lobbyverksamheten. Detta arbete utmynnade
under 1997 i ett betänkande (Betänkande om
ordningsregler för lobbyister, A4-0107/97) från
Europaparlamentets utskott för arbetsordning,
valprövning och ledamöters immunitet. I betänkandet
presenterades ett förslag om upprättande av en
uppförandekod när det gäller lobbyverksamheten.
Förslaget antogs och de nya reglerna har införts i
parlamentets arbetsordning.
De nya bestämmelserna gäller för ambassader,
konsulat, representationer för stater och regioner,
affärsdrivande organisationer och utövare av
offentliga angelägenheter som kommer i kontakt med
personal och ledamöter i Europaparlamentet.
Bestämmelserna innehåller krav på att sådana
representanter som nämndes ovan skall låta
registrera sig och de skall uppge vilka intressen de
företräder. Vidare skall lobbyisternas uppträdande
präglas av ärlighet, rättvisa och öppenhet och de
skall inte i vinstsyfte sprida dokument som
erhållits från parlamentet till tredje part.
Utrikesutskottet framhöll i betänkande 1997/98:UU20
att det ser positivt på dessa förändringar, att
lobbyverksamheten omges av vissa regler samt att det
sker under en större öppenhet.
Utrikesutskottet menar att det är positivt att
frågan kring lobbying inom EU uppmärksammas och
analyseras. Utskottet konstaterar liksom
konstitutionsutskottet att mycket redan har gjorts
på detta område inom EU. Utrikesutskottet menar att
något riksdagens tillkännagivande i denna fråga ej
är erforderligt.
Med det anförda anser utskottet att motion U506 (v)
yrkande 1 är besvarad.
Sveriges övergångsbestämmelser
I motion U9 (mp) yrkande 3 efterlyses en mer
utförlig redogörelse för läget beträffande de
svenska övergångsbestämmelserna.
Med anledning av detta yrkande anför
skatteutskottet i sitt yttrande 1998/99:SkU6y att
utskottet i och för sig kan hålla med motionärerna
om att vissa undantag för Sverige på bl.a.
mervärdesskatteområdet - vissa läkemedel m.m. -
skulle kunna redovisas i årsboken. Skatteutskottet
anför dock att ofta är dessa undantag inte
tidsbegränsade, och att de har motsvarigheter i
många andra EU-länder. Att varje år redogöra för
sådana regler, även om de inte varit föremål för
övervägande under året, kan vara onödigt betungande
och av begränsat värde, menar skatteutskottet i sitt
yttrande.
Skatteutskottet framhåller att det har förståelse
för regeringens ambition att begränsa redogörelsen
till frågor som aktualiserats under året med hänsyn
till att syftet med årsboken är att ge en
redogörelse för verksamheten under det aktuella
året. Vad gäller de skattefrågor som motionärerna
har tagit upp i motionen anser utskottet att det
även i fortsättningen i första hand bör ankomma på
regeringen att bedöma vilka uppgifter som skall
anses relevanta i sammanhanget och tas med.
Utskottet avstyrker därför motionen i den nu
behandlade delen.
EU-nämnden konstaterar i sitt yttrande
1998/99:EUN1y att de övergångsbestämmelser som
redovisas i skrivelsen i huvudsak rör sådant som
skulle gälla tre eller fyra år efter medlemskapets
ikraftträdande och som följaktligen har löpt ut vid
årsskiftet 1997/98 eller 1998/99. EU-nämnden anser
att det är en värdefull redovisning som görs i
skrivelsen och konstaterar i likhet med regeringen
att övergångsperioderna på många, ofta viktiga,
svenska områden använts till att ändra eller påbörja
förändringar av gemenskapens regler. EU-nämnden vill
dock framhålla att det hade varit bra om regeringen
i skrivelsen även redovisat läget beträffande
samtliga nu gällande övergångsregler som Sverige
erhållit.
Utrikesutskottet kan för sin del konstatera att
under rubriken Svenska övergångsregler från
medlemskapsförhandlingarna behandlar skrivelsen
utförligt ett flertal övergångsbestämmelser.
Utrikesutskottet anser liksom EU-nämnden att
redovisningen som görs är värdefull.
Utrikesutskottet anser att i kommande skrivelser
bör redovisningen av övergångsbestämmelser och
undantag från medlemskapsförhandlingarna innefatta
dels de som gått ut under det år som skrivelsen
avser, dels en uppdatering av de som är gällande och
dels eventuella förändringar angående dessa som
inträffat under det år som skrivelsen avser.
Utskottet förutsätter att så kommer att ske.
Med det anförda anser utrikesutskottet att motion U9
(mp) yrkande 3 är besvarad.
Handlingsoffentlighet
I yrkande 8 begärs att regeringen till riksdagen
presenterar ett förslag kring hur EU:s
handlingsoffentlighet skall utformas inför arbetet
med en ny rättsakts som skall reglera
offentlighetsfrågorna. I motion U508 yrkande 3
begärs att Sverige som ordförandeland driver att
meddelarfrihet och en offentlighetsprincip liknande
den svenska införs inom alla EU:s organ. Även i
motion K210 (mp) yrkande 4 tas frågan om öppenhet i
det svenska arbetet i EU:s kommittéväsende upp. De
åsikter och hållningar som den svenska regeringen
genom olika representanter bedriver i kommittéerna
måste spridas och utvecklas i en offentlig
diskussion, menar motionärerna. Riksdagen bör uppdra
åt regeringen att återkomma med förslag om hur det
svenska arbetet i EU:s kommittéväsende skall öppnas
och demokratiseras. Offentlighetsprincipen tas också
upp i motion U506 (v) yrkandena 2 och 7. Det anförs
i motionen att domstolen och andra institutioner
också borde omfattas av de grundläggande
öppenhetsreglerna. De borde också utsträckas till de
hundratals kommittéer som verkar inom kommissionen,
till Coreper, de ständiga representanternas
kommitté, inklusive dess undergrupper samt till
förlikningsförfarandet mellan parlamentet och rådet.
Också i motion U507 (fp) (yrkande 6) understryks
vikten av att när ministerrådet sammanträder som
lagstiftare skall debatterna och besluten vara
offentliga.
EU-nämnden konstaterar i sitt yttrande
1998/99:EUN1y att som en följd av de nya
bestämmelserna i Amsterdamfördraget om öppenhet har
arbetet inletts med att utarbeta en rättsakt, som
skall reglera allmänna principer och sekretessregler
för handlingars offentlighet i Europaparlamentet,
rådet och kommissionen. Vidare noterar nämnden att i
syfte att på ett tidigt stadium påverka utformningen
av kommissionens förslag till rättsakt har
regeringen överlämnat en promemoria till
kommissionen, med en redogörelse för Sveriges
inställning i principfrågor gällande rättsakten.
Regeringen anser att både inkommande och upprättade
handlingar skall omfattas av reglerna. Beträffande
sekretessregler anser regeringen att öppenhet ska
vara huvudregeln, men att sekretess kan få förekomma
med hänsyn till handlingens innehåll. Detaljerade
regler för när sekretess skall tillämpas i enskilda
fall bör utformas, tillika direktiv för hur
institutionerna skall hantera ärenden som rör
utlämnande av handling. Handlingarna skall
diarieföras i offentligt register. Vid begäran om
utlämning skall institutionerna inte tillåtas
efterfråga syftet med begäran. Regeringen anser
vidare att instrumentet för rättsakten bör vara ett
beslut.
EU-nämnden konstaterar i sitt yttrande att den inte
har informerats om denna promemoria.
EU-nämnden betonar att frågan är av mycket stor
vikt och noterar att rättsakten kommer att behandlas
i enlighet med medbeslutandeförfarandet och kommer
att bli föremål för samråd i EU-nämnden. Rättsakten
skall antas inom två år från det att
Amsterdamfördraget har trätt i kraft, dvs senast den
1 maj 2001, framhåller nämnden. EU-nämnden erinrar i
sammanhanget om samrådet i öppenhetsfrågor under
regeringskonferensen inför Amsterdamfördraget, där
nämnden gav regeringen sitt stöd i dess arbete för
att öka öppenheten inom EU.
Konstitutionsutskottet framhåller i sitt yttrande
1998/99:KU3y att utskottets yttrande till
utrikesutskottet om Amsterdamfördraget (yttrande
1997/98:KU9y, bet. 1997/98:UU13) behandlade flera
motioner om öppenhet och insyn i EU:s institutioner.
Konstitutionsutskottet delade regeringens
uppfattning att förhandlingsresultatet när det
gällde öppenhet för unionsmedborgarna var mycket
tillfredsställande ur svensk synvinkel. Utskottet
ville dock understryka vikten av att de
tillämpningsregler rådet skall utarbeta inom två år
från fördragets undertecknande verkligen motsvarar
intentionerna att offentlighet skall vara huvudregel
och sekretess bara gälla i undantagsfall. Utskottet
såg med tillfredsställelse att regeringen avsåg att
göra offentliga register till en huvudfråga när
tillämpningsreglerna skall utarbetas. Enligt vad
konstitutionsutskottet inhämtat hade ett arbete
inletts i rådet i syfte att upprätta ett diarium
över rådets icke hemligstämplade handlingar, vilka
skall vara sökbara på Internet.
Konstitutionsutskottet hade vidare inhämtat att det
i förstainstansrätten pågick ett mål om huruvida de
s.k. kommitologikommittéerna är delar av
kommissionen och därmed omfattas av kommissionens
regler om handlingars offentlighet. Det fanns
anledning att anta att den rättsakt som utarbetas
kommer att tjäna som förebild för andra EU-
institutioner och för EU-organen.
Konstitutionsutskottet fann motionsyrkandena
tillgodosedda med det anförda.
Konstitutionsutskottet noterar vidare i sitt
yttrande att den 12 januari 1999 utfärdade
Europaparlamentet en resolution om öppenhet inom
Europeiska unionen. I resolutionen understryks
vikten av ökad öppenhet. Främjandet av öppenhet sägs
inte enbart vara en fråga om allmänhetens tillgång
till handlingar utan måste även inbegripa andra
områden som ökad öppenhet i samband med EU-
sammanträden, ökad användning av Internet, ökad
klarhet och enkelhet hos EU-texter, bibehållande av
flerspråkighet inom EU:s institutioner och
förbättring av kvaliteten på EU:s
informationskampanjer. Handlingar bör ges en mer
exakt definition och inkommande handlingar och
handlingar som härrör från en institution bör
omfattas av reglerna. Offentliga register bör
upprättas vid alla EU:s institutioner. Ett förenklat
klassificeringssystem för hemliga handlingar behövs,
och undantagen bör definieras strängare. Varje
begäran som inte besvarats inom viss tid bör anses
beviljad.
Vidare noterar konstitutionsutskottet i sitt
yttrande att vice statsminister Lena Hjelm-Wallén
har den 15 april 1999 i riksdagen lämnat information
från regeringen om förberedelserna för Sveriges
ordförandeskap i EU år 2001. Den första
prioriteringen som redovisades var att regeringen
vill bidra till en öppnare, modernare och mer
jämställd union.
Konstitutionsutskottet betonar i yttrandet att det
ser med tillfredsställelse att frågan om öppenhet
och insyn i EU-institutionernas arbete är en
prioriterad fråga för det svenska ordförandeskapet.
Konstitutionsutskottet utgår från att regeringen
redovisar för riksdagen hur arbetet med frågan
utvecklas. Mot bakgrund av att regeringen sålunda
uttryckligt tagit ställning för öppenhet och insyn i
EU-institutionerna som en prioriterad fråga under
det svenska ordförandeskapet saknas anledning för
riksdagen att göra ett tillkännagivande till
regeringen i detta avseende. Utskottet anser således
att motion U508 (mp) yrkande 3 bör avstyrkas.
Konstitutionsutskottet gör ingen annan bedömning än
motionärerna om det angelägna i att Sverige verkar
för en högre grad av öppenhet och insyn i EU:s
institutioner efter en modell liknande den svenska.
Enligt konstitutionsutskottets mening saknas dock
anledning att förutsätta annat än att regeringen
målmedvetet arbetar för utökad öppenhet och insyn i
EU:s institutioner på alla nivåer. Enligt
konstitutionsutskottets mening behövs således inte
något tillkännagivande till regeringen i detta
avseende. Konstitutionsutskottet anser därför att
även motionerna K210 (mp) yrkande 4, U506 (v)
yrkandena 2 och 7 samt U507 (fp) yrkande 6 bör
avstyrkas.
Konstitutionsutskottet anför vidare i sitt yttrande
att också motion U9 yrkande 8 (mp) om att regeringen
skall återkomma till riksdagen med proposition kring
utformningen av EU:s offentlighetsprincip bör
avstyrkas. Enligt konstitutionsutskottets mening är
frågan av sådan art att den i stället bör bli
föremål för information till konstitutionsutskottet
och samråd i EU-nämnden. I detta sammanhang kan
nämnas att justitieministern den 4 juni 1998
skriftligen informerade konstitutionsutskottet om
genomförandet av Amsterdamfördragets bestämmelser om
handlingsoffentlighet, bl.a. redovisades den ovan
beskrivna princippromemoria som utarbetats i
Regeringskansliet och överlämnats till EU:s
institutioner.
Utrikesutskottet delar den bedömning som
konstitutionsutskottet och EU-nämnden redovisar i
sina yttranden och avstyrker motionerna U9 (mp)
yrkande 8, U508 (mp) yrkande 3, K210 (mp) yrkande 4,
U506 (v) yrkandena 2 och 7 samt U507 (fp) yrkande 6.
Gemenskapslagstiftningens kvalitet och
närhetsprincipen
I motion U505 (c) yrkande 6 (delvis) begärs att
frågan om decentralisering och enklare regler
prioriteras under det svenska ordförandeskapet
första halvåret år 2001. I motion U507 (fp) yrkande
4 menar motionärerna att EU endast skall ägna sig åt
frågor där de lokala, regionala och nationella
nivåerna inte räcker till. I motion K319 (m) begärs
att Sverige spelar en mer pådrivande roll i arbetet
med att reformera onödig, otidsenlig och oönskad EG-
rättslig lagstiftning.
Konstitutionsutskottet konstaterar i sitt yttrande
1998/99:KU3y att enligt artikel 3b andra stycket i
EG-fördraget skall på de områden där gemenskapen
inte är ensam behörig, i överensstämmelse med
subsidiaritetsprincipen, den vidta en åtgärd endast
om och i den mån som målen för den planerade
åtgärden inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås
av medlemsstaterna och därför, på grund av den
planerade åtgärdens omfattning eller verkningar,
bättre kan uppnås på gemenskapsnivå.
Vidare framhåller konstitutionsutskottet att till
EG-fördraget är numera fogat ett protokoll om
tillämpningen av subsidiaritets- och
proportionalitetsprinciperna (C.7). Där anges att
gemenskapens åtgärder skall begränsas till frågor
som har gränsöverskridande aspekter eller som inte i
tillräcklig utsträckning hanteras på nationell nivå.
Gemenskapen skall endast lagstifta i den mån det är
nödvändigt, och de åtgärder som gemenskapen vidtar
skall lämna så mycket utrymme som möjligt för beslut
på nationell nivå. Gemenskapens institutioner skall
noga pröva om och motivera varför åtgärder skall
vidtas på gemenskapsnivå. Konstitutionsutskottet
noterar att regeringen bedömde i proposition
1997/98:58 Amsterdamfördraget (bet. 1997/98:UU13)
att protokollet i sak inte förändrar innebörden av
artikel 3b om subsidiaritet i EG- fördraget. Att
principerna för tillämpning nu kom till uttryck i
ett protokoll till EG-fördraget innebär emellertid
att det blir rättsligt bindande för institutionerna,
och att det skall ligga till grund för EG-domstolens
prövning. I detta hänseende innebär det nya
protokollet enligt regeringen ett stärkande av
principernas ställning.
Vidare framhåller konstitutionsutskottet att
Statskontoret på regeringens uppdrag har kartlagt
och analyserat hur svenska myndigheter genomför EG-
direktiv och kompletterar EG-förordningar med
myndighetsföreskrifter. I uppdraget ingick bl.a. att
belysa de svenska erfarenheterna av medverkan i
olika EU-initiativ som syftar till att förbättra
utformningen av EG:s rättsakter. Enligt
Statskontorets rapport 1999:7 Regelförenkling i
Sverige och EU har kommissionen under senare år
tagit flera nya initiativ och vidareutvecklat
pågående insatser för att förbättra EG:s regelverk
och göra reglerna mer effektiva. EU:s arbete med
regelförbättring rör emellertid inte enbart
kommissionen. I arbetet medverkar även rådet,
nationella förvaltningar och olika
samhällsorganisationer. Konstitutionsutskottet
noterar att Statskontorets studier visar att de
svenska erfarenheterna av EU:s arbete med
regelförbättring i allmänhet är goda, men att det
också finns vissa brister. Det är enligt
Statskontoret viktigt att Sverige på ett aktivt sätt
deltar i och påverkar EU:s arbete med
regelförbättring. Den särskilda statssekreterargrupp
som inrättats i december 1998 med ett särskilt
ansvar för arbetet med regelförenkling bör i
samarbete med berörda delar av Regeringskansliet
utarbeta svenska riktlinjer för att utveckla
arbetsmetoder och målsättningar i EU:s arbete med
regelförbättring. Enligt Statskontoret bör Sverige
under det svenska ordförandeskapet följa upp och
vidareutveckla de initiativ som kommissionen och
andra medlemsstater har tagit för att förbättra EG:s
regelverk.
Vidare framhåller konstitutionsutskottet i sitt
yttrande att utskottet våren 1998 i yttrande
1997/98:KU9y om Amsterdamfördraget avstyrkte en
motion, vari framhölls att EU borde eftersträva ett
så okomplicerat regelsystem som möjligt.
Konstitutionsutskottet utgick från att de i
yttrandet redovisade åtgärderna, särskilt antagandet
av protokollet om tillämpningen av subsidiaritets-
och proportionalitetsprinciperna, kommer att leda
till ett effektivare unionssamarbete och till att
beslut fattas där de hör hemma och därmed till
minskad byråkrati. Konstitutionsutskottet gör i nu
föreliggande yttrande inte någon annan bedömning.
Konstitutionsutskottet förutsätter att de synpunkter
som framförs i Statskontorets ovan redovisade
rapport kommer att beaktas i Regeringskansliet.
Något tillkännagivande till regeringen är enligt
konstitutionsutskottet inte påkallat, och utskottet
avstyrker motionerna U505 (c) yrkande 6 i denna del,
U507 (fp) yrkande 4 samt K319 (m).
Utrikesutskottet delar konstitutionsutskottets
uppfattning och avstyrker motionerna U505 (c)
yrkande 6 i berörd del, U507 (fp) yrkande 4 samt
K319 (m).
Institutionella frågor
I ett flertal motioner tas frågor upp kring formerna
för samarbetet inom EU. I motion U506 (v) begärs
tillkännagivanden till regeringen om att riksdagens
ställning i EU:s beslutsprocess bör stärkas och att
EU-kommissionens initiativmakt bör minskas till
förmån för de nationella parlamentens (yrkandena 3
och 6). Miljöpartiet anser i motion U508 (mp) att en
prioriterad fråga för Sverige som ordförandeland bör
vara att driva att EU för över kompetens till
medlemsländerna och helt skalar bort sådana
politiska områden som löses bäst på nationell nivå
(yrkande 4). Sverige bör driva frågan om hur EU kan
omvandlas till att i högre grad vara ett
mellanstatligt samarbete (yrkande 5). Det bör vara
en prioriterad uppgift för Sverige i samband med
nästa regeringskonferens att driva frågan hur EU kan
omvandlas i detta syfte. Helt klart är att EU-
kommissionens roll i en sådan struktur måste minska
och att dess ensamrätt att lägga förslag måste
försvinna, menar motionärerna. Naturligt vore att i
stället ge de nationella parlamenten beslutsrätt
(yrkande 7). EU:s politiska organisation måste
enligt motionen förändras på ett sätt som möjliggör
för väljarna att utkräva politiskt ansvar (yrkande
6). I motion U509 (kd) framhålls att det är en
angelägen uppgift för Sverige att föra fram krav på
att nuvarande proportion när det gäller viktningen
av röster i rådet bevaras (yrkande 18). Även i
framtiden måste Europaparlamentet ha en sådan
utformning att även de mindre ländernas landskap får
fullgod representation (yrkande 19).
Konstitutionsutskottet framhåller med anledning av
dessa motioner att frågan om en högre grad av
mellanstatlighet i samarbetet i Europeiska unionen
var föremål för konstitutionsutskottets bedömningar
i yttrande till utrikesutskottet över
Amsterdamfördraget (yttrande 1997/98:KU9y, bet.
1997/98:UU13). Konstitutionsutskottet avstyrkte då
bl.a. ett motionsyrkande (v) liknande motion 506
yrkandena 3 och 6. Konstitutionsutskottet delade
regeringens uppfattning att legitimitet och
effektivitet i EU-samarbetet likaväl som
medbestämmande och demokratisk kontroll borde vara
ledstjärnor för Sveriges agerande även i det
framtida EU-samarbetet. Konstitutionsutskottet såg
ingen anledning för riksdagen att, som begärts i
motioner, på förhand ta avstånd från ytterligare
steg mot överstatlighet eller begära att regeringen
verkar för att fördragen ändras i mer mellanstatlig
riktning. En fördjupning av samarbetet kunde enligt
utskottet inom vissa områden bidra till att EU:s mål
förverkligas snabbare och effektivare. Det vore
därför enligt konstitutionsutskottet oklokt att låsa
sig för att inte inom vissa områden kunna öka
inslagen av överstatligt samarbete. Samtidigt fanns
det, enligt konstitutionsutskottet, frågor som bäst
hanteras på nationell nivå. Olika delar av
samarbetet måste alltid kunna förändras i riktning
mot mer eller mindre överstatlighet, inte minst
beroende på hur utvidgningsprocessen utvecklar sig.
Det sagda innebar dock inte att
konstitutionsutskottet förespråkade en utveckling i
federalistisk riktning. Konstitutionsutskottet gör
inte nu någon annan bedömning utan anser att
motionerna 506 (v) yrkandena 3 och 6 samt 508 (mp)
yrkandena 4, 5 och 7 bör avstyrkas.
Konstitutionsutskottet är därmed inte heller berett
att tillstyrka motion U508 (mp) yrkande 6 om
förändring av EU:s politiska organisation för att
väljarna skall kunna utkräva ett politiskt ansvar.
Utskottet vill framhålla att Amsterdamfördraget
innebär en förstärkning av parlamentets ställning
genom att medbeslutandeproceduren skall vara den
normala beslutsproceduren för frågor som kan
betecknas som egentliga lagstiftningsfrågor. Det kan
inte heller bortses från att kommissionen är
beroende av att den beviljas ansvarsfrihet av
parlamentet, menar konstitutionsutskottet. Politiskt
ansvar kan således delvis utkrävas av väljarna i
valet till Europaparlamentet. Vidare kan, framhåller
konstitutionsutskottet i sitt yttrande, politiskt
ansvar för det svenska agerandet i ministerrådet
utkrävas i val till den svenska riksdagen.
Vidare noterar konstitutionsutskottet i sitt
yttrande att frågorna om representation i
parlamentet och om röstviktning behandlades i
regeringens proposition 1997/98:58 om
Amsterdamfördraget. Där redovisades att när
fördelningen av nya platser i parlamentet skall
ändras skall, enligt artikel 138 i EG-fördraget,
antalet ledamöter från varje land garantera en
adekvat representation. Vidare angavs att frågan om
ändring av nuvarande regler för viktning av rösterna
vid beslut med kvalificerad majoritet i rådet
diskuterades in i det sista utan att medlemsstaterna
kunde enas om en reform. Konstitutionsutskottet
(yttrande 1997/98:KU9y, bet. 1997/98:UU13) beklagade
vidare att frågorna om viktningen av
medlemsstaternas röster skjutits på framtiden. En
lösning hade underlättat den fortsatta
utvidgningsprocessen. Konstitutionsutskottet delade
regeringens uppfattning att en reform när det gäller
röstviktningen i rådet måste ske med beaktande av de
mindre medlemsstaternas intressen. Eftersom EU är
ett samarbete mellan självständiga stater var det
naturligt att fördelningen av rösterna i rådet inte
motsvarar den befolkningsmässiga fördelningen.
Konstitutionsutskottet vidhåller dessa bedömningar
och avstyrker motion U509 (kd) yrkandena 18 och 19.
Utrikesutskottet gör inga andra bedömningar och
avstyrker motionerna U506 (v) yrkandena 3 och 6,
U508 (mp) yrkandena 4-7 samt U509 (kd) yrkandena 18
och 19.
EG:s anslutning till Europakonventionen om mänskliga
rättigheter och grundläggande friheter m.m.
I motion U509 (kd) yrkande 1 begärs att Europarådets
konvention om de mänskliga rättigheterna och de
grundläggande friheterna införlivas i EU-fördragen.
Konstitutionsutskottet framför i sitt yttrande till
utrikesutskottet att frågan om EU:s anslutning till
Europakonventionen behandlades våren 1998 i
konstitutionsutskottets yttrande till
utrikesutskottet om Amsterdamfördraget (yttrande
1997/98:KU9y, bet. 1997/98:UU13). I yttrandet gavs
en redovisning av EU:s förhållande till
Europakonventionen och det skydd för de mänskliga
rättigheterna som ges genom EU-fördragen.
Konstitutionsutskottet beklagade i sitt yttrande att
medlemsstaterna inte kunnat enas om sådana
fördragsändringar att gemenskapen kunde ansluta sig
till Europakonventionen. Utskottet såg dock positivt
på att de grundläggande fri- och rättigheterna
förstärkts i Amsterdamfördraget genom att
fördragsfästas i artikel F. Unionens engagemang i
fråga om icke-diskriminering och jämställdhet mellan
kvinnor och män förstärks också.
Konstitutionsutskottet ansåg att det var för tidigt
att ta ställning till i vilken utsträckning
regeringen skall fortsätta att driva frågan om en
anslutning till Europakonventionen vid kommande
regeringskonferenser och avstyrkte en motion (kd)
liknande den nu aktuella.
I nu föreliggande yttrande framhåller
konstitutionsutskottet att det i likhet med
motionären anser att frågan om tillämpningen inom EU
av Europakonventionen är central.
Konstitutionsutskottet vill därvid peka på att två
skilda system för tolkningen av konventionen i
längden inte är en acceptabel ordning.
Konstitutionsutskottet noterar att 40 stater har
anslutit sig till Europakonventionen medan
Europeiska unionen omfattar 15 medlemsländer.
Självfallet är det nödvändigt att praxis i så
centrala frågor som mänskliga rättigheter och
grundläggande friheter skapas otvetydigt av en enda
domstol, menar utskottet. Konstitutionsutskottet
betonar i yttrandet att det förutsätter att
regeringen tillvaratar möjligheterna att verka för
en utveckling i denna riktning. Enligt
konstitutionsutskottets mening är ett
tillkännagivande till regeringen inte nu nödvändigt
och utskottet avstyrker därför motion U509 yrkande 1
(kd).
Utrikesutskottet delar konstitutionsutskottets
bedömningar. Utrikesutskottet avstyrker därmed
motion U509 (kd) yrkande 1.
5.3 Visst samarbete inom ramen för
Europeiska gemenskapen
Skrivelsen
Energifrågor
I skrivelsen konstateras att EG-fördraget inte har
något speciellt avsnitt som handlar om energi. De
gemensamma åtgärderna som finns på energiområdet har
framför allt utvecklats inom ramen för reglerna om
den inre marknaden och på senare tid på basis av
unionsfördragets artiklar om transeuropeiska nät.
I skrivelsen nämner regeringen att det vid
energirådsmötet i maj 1998 hölls en öppen debatt om
energi och miljö, i vilken ministrarna betonade
vikten av stöd till forskning och utveckling,
betydelsen av gemensamma regler och anpassad
lagstiftning för att främja förnybara energikällor.
Flera ministrar nämnde möjligheten att skapa
reglerade marknader för förnybara energikällor medan
andra varnade för att konkreta åtgärder kan verka
konkurrens- snedvridande på den inre marknaden.
Vidare antogs en rådsresolution om en
gemenskapsstrategi för att främja förnybara
energikällor. Denna strategi skall bidra till att de
relativa kostnaderna för de förnybara energikällorna
minskas så att de bättre kan konkurrera med
traditionella energibärare. I resolutionen uppmanas
medlemsländerna att fortsätta bidra till
gemenskapens indikativa mål om att andelen förnybara
energikällor skall uppgå till 12 % år 2010.
Vidare framhåller regeringen att vid
energirådsmötet i november 1998 debatterade
ministrarna om hur förnybara energikällor skall
främjas på den inre marknaden för el. Kommissionen
aviserade ett förslag till direktiv om harmoniserade
regler för främjande av förnybara energikällor på
den inre marknaden för el. Vidare enades ministrarna
vid energirådsmötet om ett ramprogram för energi och
därmed sammanhörande åtgärder, inklusive sex
delprogram, inriktat på förnybara energikällor
(Altener), energieffektivisering (Save), analys
(Etap), samarbete med tredje land (Synergy),
fastbränsle (Carnot) och säkerhetsaspekter inom
kärnenergisektorn (Sure).
Forskningen på energiområdet tas upp i skrivelsen i
samband med beskrivningen av det femte ramprogrammet
för forskning och utveckling. Den 22 december 1998
beslutade rådet om detta ramprogram, som löper till
år 2002, konstaterar regeringen. Medlemsländerna
beslutade bl.a. om fem tematiska program, nämligen
Livskvalitet och förvaltning av levande resurser,
Ett användarvänligt informationssamhälle,
Konkurrenskraftig och hållbar tillväxt, Energi samt
Miljö och hållbar utveckling. För svensk del var det
av särskilt stor vikt att det bildades delprogram
för miljö och energi, betonar regeringen i
skrivelsen. Ramprogrammet trädde i kraft den 1
januari 1999.
När det gäller statsstöd till bil- eller
flygindustrin nämns i skrivelsen den franska statens
stöd på motsvarande 28 miljarder kronor till Air
France. Sverige intervenerade år 1995 och framförde
argument till förstainstansrätten. Enligt skrivelsen
meddelande rätten sin dom i juni 1998, där man
delvis gav Sverige rätt.
Euratomfördraget
I skrivelsen redovisas att EU:s medlemsländer och
kommissionen för Eur-atom med Internationella
atomenergiorganet (IAEA) har förhandlat om texten
till tre tilläggsprotokoll till de befintliga
avtalen om förhindrande av spridning av kärnvapen.
Tilläggsprotokollen är nu föremål för ratifikation.
Regeringen noterar även att rådet den 24 november
1998 beslutade att godkänna Euratoms anslutning till
konventionen om kärnsäkerhet. Rådet antog den 7
december 1998 slutsatser om kärnsäkerhet i samband
med utvidgningen av EU. Regeringen konstaterar att i
slutsatserna anmodar rådet kommissionen bl.a. att se
till att kärnsäkerhet ges hög prioritet i samband
med partnerskap för anslutning och betonar att
reaktorer som inte kan förbättras till en rimlig
kostnad, så att de når upp till internationellt
godkända säkerhetsnivåer, måste stängas.
Sysselsättning, jämställdhet
I skrivelsen konstaterar regeringen att Europeiska
rådets extra toppmöte om sysselsättning i Luxemburg
den 20-21 november 1997 uppdrog åt kommissionen att
vart tredje år presentera en rapport om
sysselsättningsutvecklingen i EU. I oktober 1998
presenterade kommissionen en första rapport, vilken
analyserar faktorer på utbuds- och efterfrågesidan i
ekonomin. Regeringen noterar att i rapporten lyftes
särskilt tillväxtpotentialen i tjänstesektorn fram.
Sverige välkomnade kommissionens rapport mot
bakgrund av att en hög sysselsättning bidrar till
högre tillväxt, ökad välfärd, en jämnare fördelning
av inkomsterna och ett mer jämställt samhälle.
Vidare framgår av skrivelsen att det Europeiska
rådet i december 1998 beslutade om nya riktlinjer
för sysselsättningspolitiken för år 1999. Regeringen
noterar att i förhållande till riktlinjerna år 1998
stärks rekommendationerna vad gäller reformer av
skatte- och bidragssystem, tillgång till livslångt
lärande, diskriminering av svaga grupper,
undanröjande av hinder för sysselsättning i
tjänstesektorn samt åtgärder för ökad jämställdhet.
Regeringen anför att Sverige har verkat för att
riktlinjerna konsolideras och förankras i
medlemsstaterna och hos arbetsmarknadens parter.
Kommissionens förslag till riktlinjer och de
slutligt antagna rekommendationerna ligger väl i
linje med denna ståndpunkt, menar regeringen.
Regeringen anser att riktlinjerna för
sysselsättningspolitiken bör ges samma vikt som
motsvarande instrument på det ekonomiska och
monetära området.
Vidare framhåller regeringen i skrivelsen att
jämställdhet mellan kvinnor och män är en av fyra
prioriterade frågor som Sverige framför allt skall
driva aktivt inom EU. Regeringen menar att Sverige,
med sina erfarenheter, skall försöka sätta
jämställdheten högt på den europeiska dagordningen.
I skrivelsen lämnas en översiktlig redogörelse för
vad som förevarit på jämställdhetsområdet i EU.
Bland annat framhålls det att Europeiska rådet vid
toppmötet i Cardiff uttalade att
jämställdhetsperspektivet skall integreras i alla
politiska riktlinjer för sysselsättningen (s.k.
mainstreaming). I slutsatserna från toppmötet i Wien
i december 1998 uttalade Europeiska rådet bl.a. att
medlemsstaterna, när de ser över sina nationella
handlingsplaner, bör ägna särskild uppmärksamhet åt
att göra påtagliga framsteg med att främja lika
möjligheter för kvinnor och män, i synnerhet genom
att sätta höga mål och en strategi för att integrera
jämställdhetsaspekterna i alla samhällspolitiska
områden. Enligt regeringen har Sverige bidragit
aktivt till utvecklingen av jämställdhetsfrågorna
inom EU-samarbetet.
Strukturfonder och regionalpolitik
I skrivelsen framhåller regeringen att den
gemensamma regional- och strukturpolitiken är det
viktigaste instrumentet för att minska obalanserna
och skillnaderna i ekonomisk utveckling mellan
regionerna och på så sätt skapa en högre grad av
social och ekonomisk sammanhållning inom unionen.
Regeringen konstaterar att under perioden 1995-1999
kommer Sverige att sammanlagt ta emot ca 1,4
miljarder ecu från strukturfonderna, vilket
motsvarar ca 12 miljarder kronor. Det framhålls i
skrivelsen att ett villkor för att medel från
fonderna skall betalas ut är att de kompletteras med
svenska offentliga medel samt i vissa fall privata
medel. Insatserna sker inom ramen för särskilda
program, s.k. samlade programdokument eller
operationella program, som utarbetats av regionala
eller nationella myndigheter och som fastställts i
förhandlingar mellan kommissionen och den svenska
regeringen.
I skrivelsen redovisas under rubriken Regional- och
strukturpolitik uppgifter om den hittillsvarande
strukturpolitiken.
Mål 2
- Syftet är att omvandla regioner som påverkats av
industriell tillbakagång.
-
- Bergslagen, Fyrstad, delar av Blekinge, norra
Norrlandskusten och Ångermanlandskusten omfattas.
-
- Områdena får ca 1,4 miljarder kronor från
strukturfonderna under perioden 1995-1999.
-
- Till detta kommer ca 3 miljarder kronor som svensk
offentlig medfinansiering samt privata medel.
-
I oktober 1998 hade beslutsgrupperna godkänt projekt
för 77 % av EU-medlen och 22 % var utbetalt till
projektägarna.
Mål 5b
Syftet är att utveckla landsbygdsområden.
Sydöstra Sverige, Västra Sverige, Skärgården
(bebodda öar utan fast landförbindelse), Gotland
samt Västerbotten/Gävleborg/Dalarna omfattas.
Efter omfördelning av 5a-medel m.m. uppgår
beloppet till 1,3 miljarder kronor under perioden
1995-1999.
Till detta kommer 2,7 miljarder kronor som svensk
offentlig medfinansiering samt privata medel.
I oktober 1998 hade beslutsgrupperna godkänt
projekt för 73 % av EU-medlen och 20 % var
utbetalt till projektägarna.
Mål 6
- Syftet är att utveckla glest befolkade områden.
-
- 43 kommuner i Norrbottens, Västerbottens,
Västernorrlands, Jämtlands, Gävleborgs, Dalarnas
och Värmlands län berörs.
-
- Efter omfördelning av 5a-medel m.m. uppgår
beloppet till 2,6 miljarder kronor under perioden
1995-1999.
-
- Sveriges offentliga medfinansiering är ca 2,4
miljarder kronor. Den totala ramen för programmet
är ca 6,3 miljarder kronor.
-
- I oktober 1998 hade beslutsgrupperna godkänt
projekt för 69 % av EU-medlen och 27 % var utbetalt
till projektägarna.
-
Vidare redovisas i skrivelsen att förslagen inom EU
till nya förordningar för strukturfonderna under
perioden 2000-2006 inriktas på att effektivisera och
förenkla de regional- och strukturpolitiska
insatserna. Exempelvis eftersträvas en geografisk
koncentration av insatserna. Förslagen syftar också
till ett ökat ansvar för medlemsländerna i enlighet
med närhetsprincipen samt till effektivare kontroll
och uppföljning.
Folkhälsa, alkohol och tobak
Regeringen framhåller angående folkhälsa att det år
1994 blev ett formellt samarbetsområde i EG, i och
med antagandet av Unionsfördraget. I den s.k.
folkhälsoartikeln, artikel 129, sägs inledningsvis
att gemenskapen skall bidra till att säkerställa en
hög hälsoskyddsnivå för människorna genom att främja
samarbetet mellan medlemsstaterna och vid behov
stödja deras åtgärder. År 1994 antogs även ett
femårigt ramprogram för folkhälsoområdet där åtta
prioriterade områden definierades. För fem av
områdena har aktiviteter satts i gång. Det nuvarande
ramprogrammet för folkhälsoarbetet varar fram till
år 2000. Av skrivelsen framgår att beredningen av
det framtida ramprogrammet pågår.
Regeringen anför vidare i skrivelsen att det
övergripande målet för åtgärdsprogrammet för
hälsofrämjande utbildning och information är att
bidra till en hög hälsoskyddsnivå i medlemsstaterna.
Det gör man bl.a. genom att stödja insatser som rör
strategier och strukturer för hälsofrämjande och
uppbyggande av nätverk, riktad prevention till
särskilt utsatta grupper i relation till speciella
riskfaktorer, metoder för hälsoinformation och
hälsoutbildning samt yrkesmässig utbildning i
folkhälsoarbetet.
Regeringen konstaterar att Sverige tillsammans med
Finland har erhållit medel - totalt 6,7 miljoner
kronor - av kommissionen för att genomföra en
länderjämförande undersökning om alkoholproblemens
omfattning och alkoholpolitiken i samtliga EU-
länder. Studien, som inleddes under 1998, skall vara
klar under hösten år 2000. Tanken är att denna
undersökning skall tjäna som underlag för
diskussioner om behovet av en samlad alkoholpolitik
inom EU.
Vidare framhåller regeringen i skrivelsen att
hälsoministerrådet den 4 december 1997 antog en
gemensam ståndpunkt om ett direktiv för att förbjuda
direkt och indirekt tobaksreklam (98/43/EG). Detta
är ett exempel på att integrationen av hälsofrågorna
beaktas inom gemenskapens övriga politik-områden,
menar regeringen. Kommissionens förslag till
direktiv har diskuterats under flera år utan att
kvalificerad majoritet i rådet kunnat uppnås. På
grund av röstförhållandena inom hälsoministerrådet
har en medlemsstats förändrade inställning till en
gemensam reglering av tobaksreklamen öppnat för att
ett beslut kunde tas i frågan. Kommissionen
meddelade vid hälsoministerrådet den 12 november
1998 att man avser att lägga fram ett förslag till
ändringar i direktiv 89/622/EEG, avseende märkning
av tobaksvaror, bl.a. innehållsförteckningar och
varningstexter inför rådet och Europaparlamentet
under våren 1999, framhåller regeringen.
Handelsfrågor
I skrivelsen anger regeringen att WTO nu har
existerat i tre år och att medlemsantalet har ökat
till 134. WTO:s andra ministerkonferens ägde rum
18-20 maj 1998 i Genève. Målsättningen med
konferensen, dvs. att ge en startsignal till
förberedelsearbetet inför nya förhandlingar, kunde
uppnås i och med att ministerdeklarationen uppdrog
åt WTO:s allmänna råd att inleda detta arbete. EG:s
mål är att en bred förhandlingsrunda skall kunna
inledas vid sekelskiftet.
Regeringen framhåller i skrivelsen att EG i WTO har
presenterat sin syn vad gäller behovet av en bred
samlad förhandling och att förhandlingen skall vara
kort (tre år). EG förespråkar genom kommissionen en
öppen attityd till andra länders intressen och att
inga frågor i nuläget bör uteslutas. Regeringen
påpekar att det slutliga beslutet om förhandlingar
förväntas tas vid nästa ministerkonferens i USA i
början av december 1999.
Motionerna
I motion U506 (v) yrkande 13 framhåller
Vänsterpartiet att det är viktigt att underlätta
handel och utbyte över nationsgränserna. I motionen
anförs att det är betydelsefullt att handelshinder
avlägsnas, att det blir lättare att arbeta i olika
länder och att onödiga hinder på tjänsteområdet
avlägsnas. Men den fria rörligheten får inte vara
överordnad hänsyn till miljö, social utveckling och
regional hänsyn. Därför, menar motionärerna, bör den
inre marknaden reformeras i grunden och ett antal
förslag i den riktningen framförs i motionen.
Även Miljöpartiet utrycker i motion U508 (mp)
tveksamhet inför den inre marknadens funktionssätt.
Man vill i yrkande 9 att Sverige skall motverka
detaljreglering av varor och i yrkande 10 att
Sverige inom EU skall verka för att den inre
marknadens mål om fri rörlighet för varor och
ekonomisk tillväxt skall ersättas med sociala och
miljömässiga mål.
I motion U509 (kd) yrkande 2 anför motionärerna att
regeringen visat ovilja att följa europeiska
rekommendationer i kampen för sysselsättningen,
framför allt då det gäller att ändra strukturerna på
den svenska arbetsmarknaden. De är särskilt kritiska
när det gäller regeringens syn på sänkta
arbetsgivaravgifter och en differentierad
tjänstemoms.
Även Vänsterpartiet tar upp sysselsättningen i sin
motion U506 (v) yrkande 8. Det behövs ett
internationellt samarbete för att verksamt kunna
bekämpa arbetslösheten, men det krävs i så fall en
ekonomisk politik med en helt annan ekonomisk
inriktning, menar motionärerna. Det anförs i
motionen att om de enligt motionärerna dogmatiska
reglerna för EMU och stabilitetspakten bryts upp,
skulle det finnas utrymme för mellanstatliga
lösningar som skulle kunna ge betydande tillväxt-
och sysselsättningseffekter. I motionen begärs ett
riksdagens tillkännagivande av vad som i motionen
anförs om sysselsättning.
I samma motion yrkande 11 noteras att villkoren på
arbetsmarknaden för kvinnor skiljer sig markant
mellan olika medlemsländer inom EU. Vänsterpartiet
vill därför att Sverige inom EU skall verka för att
EU:s beslutsorgan ger rekommendationer till
medlemsländerna om alla kvinnors rätt till arbete
samt verka för en nedbrytning av arbetsmarknadens
könsstruktur där flertalet kvinnor är hänvisade till
arbeten inom den offentliga sektorn. I yrkande 12 i
samma motion anförs att Sverige bör verka för en
jämn fördelning mellan könen i institutionerna och
de beslutande organen inom EU.
Vänsterpartiet anför i motion N335 (v) yrkande 9 att
det finns en risk att kommunerna medfinansierar
projekt genom att undandra medel från "ordinarie"
verksamhet. Motionärerna föreslår en utredning om
möjligheten att släppa in privata intressen för
medfinansiering i samband med näringslivssatsningar.
Vidare framhålls det att det är orimligt att EU
skall kunna styra vilka områden i Sverige som kan
beviljas nationellt regionalpolitiskt stöd.
Centerpartiet hävdar i motion U505 (c) yrkande 4 att
Sverige genom krångliga regler och dåligt ledarskap
har försvårat möjligheterna att dra nytta av de
möjligheter som det svenska EU-medlemskapet ger.
Regeringen har snålat med den nödvändiga nationella
medfinansieringen och skapat de mest komplicerade
reglerna i hela EU, anförs det.
I motion N284 (s) framhålls det att tillgång till
EU:s strukturfonder har varit positivt för
skogslänen, men att krångel och byråkrati från
svenska myndigheters sida har utgjort hinder.
Beslutsfattandet måste förenklas, anser
motionärerna.
Motionärerna bakom motion N326 (m, kd) yrkande 29
kritiserar att de övervakningskommittéer som
inrättats har haft få inslag av småföretagare och
att merparten av strukturfondspengarna går till
offentliga aktörer och inte till dem som har de
bästa projekten. Enligt motionärerna bör information
om strukturfonderna vara anpassad till förhållandena
hos småföretagen. Nya former för att stimulera
småföretag att delta i strukturfondsprogrammen och
nya medfinansieringsmodeller bör prövas. Även
enskilda företag och privatpersoner bör kunna
komplettera offentliga organ som medfinansiärer.
Byråkratin måste minskas, anförs det.
I motion N274 (kd) yrkandena 5 och 6 betonas att den
svenska regeringen med all kraft måste värna svenska
intressen i förhandlingarna. Det är angeläget att
Sverige utnyttjar strukturfondsmedlen fullt ut.
Kommuner i samverkan med länsstyrelser och andra
regionala organ m.fl. måste finna bättre former för
ett effektivt samarbete kring regionala
utvecklingsprojekt. Organisation och administration
bör förbättras, framhåller motionärerna.
I fyrpartimotionen N256 (kd, m, c, fp) yrkandena 1-4
sägs att det behövs en ökad samordning mellan
Sveriges och EG:s regionalpolitik. Den nuvarande
uppsplittringen på ett nationellt system och ett EG-
system är både svåröverskådlig och tungrodd, enligt
motionärerna. Systemet måste på ett bättre sätt än i
dag anpassas efter företagsamhetens villkor, och nya
former bör prövas för att stimulera näringslivet att
ta aktiv del i arbetet med strukturfonderna. Bland
annat bör en ny finansieringsmodell prövas som
möjliggör för enskilda företag och grupper av
företag att upp till en viss gräns bidra till den
nationella medfinansieringen. Ett skäl till dagens
svårigheter är att företagens projektidéer blir
utkonkurrerade av offentliga projekt. En annan
svårighet är att bidragen utbetalas i efterskott.
Enligt motion T325 (c) yrkande 1 måste det bli
enklare att söka och administrera stödpengar från
EU. Det lokala och regionala inflytandet över
strukturfondernas fördelning bör öka.
I Sverige finns det en stor tröghet i utbetalandet
av strukturfondsmedel, sägs det i motion N207 (c).
Skälet är att de projektansvariga måste redovisa
kostnaderna innan medel kan erhållas. Många
projektägare har gett upp eller avstår från
strukturfondsmedel. En viss andel av beviljade medel
bör ges vid projektstarten, föreslås det.
I motion N237 (fp) yrkande 9 framhålls att den
byråkrati som utvecklats i administrationen av
målområdena, framför allt inom Närings- och
teknikutvecklingsverket (NUTEK), med all kraft måste
motverkas. Regelverket måste förenklas. Bland annat
bör det bli möjligt för projektägare att få förskott
på beviljade medel.
I Kristdemokraternas motion MJ224 (kd) yrkande 38
erinras om att EG-stödet på fiskets område i
huvudsak ges inom ramen för det strukturstöd som kan
hänföras till mål 5a. Enligt motionärerna är det
angeläget att undersöka möjligheterna att bättre
utnyttja EG:s stöd för landsbygdsutveckling, det
s.k. 5b-stödet, för fiskeberoende områden.
Öarna nämns vid sidan av regionerna i ett tillägg
till Amsterdamfördraget, framhålls det i motion N258
(s). Inom EU har framarbetats och antagits ett
betänkande om problemen för unionens öregioner.
Frågor som lyfts fram är en strukturfondsreform,
statliga stöd, avgiftsbefrielser m.m. Motionären
framhåller att en nationell strategi bör utarbetas
för att integrera Gotland i den inre marknaden
enligt Amsterdamfördragets tillägg om öar.
Lika väl och lika aktivt som Sverige försökt
förbättra förutsättningarna för de nordliga
regionerna bör Sverige säkra de svenska öarnas
framtida utvecklingsmöjligheter, sägs det i motion
N227 (m). EU:s medlemsstater har i
Amsterdamfördraget, regeringskonferensen och
parlamentet uttalat vikten av särskilda åtgärder för
öar.
I motion N275 (c) yrkandena 1, 2 och 4 anförs att
det är oacceptabelt om reformeringen av EU:s
strukturfonder utgår från länsnivån med hänvisning
till situationen i sydöstra Sverige. Förhållandena
är mer likartade inom denna region än inom
respektive län, som ingår i regionen.
Vidare framhåller motionärerna att
strukturomvandlingen påskyndas genom en alltmera
integrerad marknad inom EU och en ökad öppenhet.
Tillväxten riskerar dock att bli mycket ojämnt
fördelad. Det är därför viktigt att såväl den
svenska regionalpolitiken som gemenskapens
strukturpolitik förstärks i stället för raseras, är
budskapet i motionen. Regeringen bör inför
ordförandeskapet inom EU:s ministerråd arbeta fram
ett sammanhållet policydokument i fråga om en
reformerad strukturpolitik inom EU och presentera
detta för riksdagen. Sveriges regering bör inom EU
hävda att områden med en befolkningstäthet på
exempelvis 50 personer per km² - och inte 100 som
har diskuterats - skall klassificeras som
landsbygdsområden i strukturpolitiken, begärs det i
motionen.
I motion N296 (c) yrkande 2 framhålls att Dalsland
bör vara ett område som kan påräkna stöd från
strukturfonderna också för perioden 2000-2006.
I motion U509 (kd) yrkande 17 varnar motionärerna
för en omfattande smuggling av tobak och alkohol och
begär därför ett slut på neddragningarna av
tullpersonalen. Dessutom yrkas att medlemsländernas
regeringar bör uppmanas att fullfölja upphörandet av
den tullfria försäljningen av alkohol och tobak
under år 1999 och att den svenska regeringen bör
uppmanas av motionärerna att fullfölja sin del av
avtalet.
Folkpartiet menar i sin motion U507 (fp) yrkande 7
att huvuddragen i den svenska alkoholpolitiken bör
ligga fast och att alkoholanvändning inom EU skall
betraktas som en hälsofråga, inte som ett
jordbruksproblem.
I motion U508 (mp) menar Miljöpartiet i yrkande 20
att reglerna för den inre marknaden i alltför hög
utsträckning begränsar möjligheterna för enskilda
medlemsländer att införa hårdare miljökrav på varor.
Motionären vill därför att reglerna skrivs om så att
tillämpningen av miljögarantin inte inskränks av
reglerna för den inre marknaden. Vidare anser
Miljöpartiet i yrkande 22 att Sverige bör verka för
införandet av en koldioxidskatt på EU-nivå och att
miljöavgifter och miljöskatter inom EU skall vara
minimiregler och att avgifterna skall hanteras av
medlemsländerna. Miljöpartiet vill i yrkande 23 och
i motion MJ778 (mp) yrkande 7 att EU:s
forskningsprogram vad gäller energifrågor helt skall
inriktas på forskning och utveckling kring förnybara
energikällor, i stället för på forskning kring
kärnkraft. I yrkande 10 i den senare motionen yrkas
att regeringen ges till känna vad i motionen anförts
om att EU:s subventioner till bil- och flygindustri
skyndsamt bör avvecklas. Regeringen bör enligt
motionärerna arbeta för att unionens
infrastruktursatsningar riktas mot trafikslag som
kan bidra till att minska växthuseffekterna och att
subventioner till bil- och flygindustri skyndsamt
avvecklas.
I motion MJ804 (v) yrkande 2 framhålls det att
rätten att bestämma över kärnkraften bör vara en
nationell fråga. Euratomfördraget är till stora
delar föråldrat och kan ersättas av ett
mellanstatligt samarbete om energisparande och
utveckling av energiteknik baserad på förnyelsebara
energislag.
I motion U509 (kd) yrkande 4 konstateras att om ett
land vill förbjuda en viss vara med åberopande av
miljögarantin ligger i dag bevisbördan på det land
som gör anmälan. I stället vill Kristdemokraterna
införa en stärkt miljögaranti med omvänd
bevisföring. Det skulle innebära att det land som är
minst miljövänligt skall bevisa att miljögarantin
enligt fördraget inte kan tillämpas.
I yrkande 6 i samma motion anförs att en ny
gränsöverskridande energipolitik bör utarbetas.
Energipolitiken skall enligt motionärerna främja
energieffektivisering och förnybara energislag,
skydda naturresurser samt målmedvetet minska dagens
beroende av icke förnybara energislag.
I motion U9 (mp) yrkande 5 med anledning av
regeringens skrivelse konstaterar motionärerna att
nya frihandelsförhandlingar kommer att ske inom
ramen för Världshandelsorganisationen (WTO) under de
närmaste åren och att regeringen påbörjat
förberedelserna för detta. Miljöpartiet menar i
sammanhanget att Sverige bör driva följande krav:
- frihandel måste kompletteras med såväl miljö- som
sociala klausuler,
-
- varje land måste ges generell rätt att gå före
genom att ställa höga miljökrav på produkter vad
gäller såväl innehåll som produktionsmetoder,
-
- varje land skall ges rätten att ställa krav på att
import av varor som producerats på ett miljövidrigt
sätt eller med metoder som är oacceptabla från
social synpunkt skall kunna stoppas,
-
- offentlig upphandling skall kunna göras såväl
utifrån miljö-, hälso- och transportkriterier som
utifrån viljan att stödja ett lokalt näringsliv,
-
- offentlig upphandling skall också kunna göras
utifrån krav på företag då det gäller
diskriminering.
-
I motion U902 (kd) noteras att
djurskyddsorganisationen Eurogroup for Animal
Welfare tidigare har erhållit ekonomiska bidrag från
kommissionen men sedan årsskiftet 1997/1998 har
kommissionens stöd till djurskyddsorganisationerna
upphört. I motionen anförs i yrkande 1 att Sverige
bör verka för att kommissionen skall ges möjlighet
att betala ut ekonomiska bidrag till
djurskyddsorganisationer. Vidare anförs att svenska
djurskyddsorganisationers arbete är så
betydelsefullt att staten bör avsätta medel till
deras internationella verksamhet liksom man gör till
miljöorganisationernas internationella verksamhet. I
yrkande 2 hemställs att riksdagen hos regeringen
begär förslag om stöd till
djurskyddsorganisationernas internationella
verksamhet.
Utskottets överväganden
Övergripande kommentarer
Socialförsäkringsutskottet tar i sitt yttrande
1998/99:SfU4y upp vissa frågor som gäller personers
fria rörlighet och sociala skydd.
Socialförsäkringsutskottets beredningsområde under
detta avsnitt berör främst EG-reglerna för
samordning av medlemsstaternas sociala
trygghetssystem. Dessa regler som återfinns i
förordning (EEG) 1408/71 innebär i stort att
vederbörande medborgare med familj har rätt att ta
med sig de sociala förmåner som intjänats vid arbete
i en medlemsstat i de fall vederbörande flyttar till
annan medlemsstat samt har rätt till sociala
förmåner i värdlandet.
Socialförsäkringsutskottet framhåller i sitt
yttrande att det under året har följt frågorna inom
beredningsområdet genom kontinuerliga kontakter med
Socialdepartementet samt information från
departementet inför ministerrådsmötena. Vidare har
socialförsäkringsutskottet i februari 1999 hållit en
offentlig utfrågning om socialförsäkringen och EU.
Vid denna utfrågning togs bl.a. upp frågor om
huruvida medlemskapet fått effekter för de svenska
socialförsäkringssystemen och om det föreligger
krafter som verkar för eller emot en harmonisering
av systemen i medlemsländerna. Andra frågor som
socialförsäkringsutskottet under året uppmärksammat
är bl.a. ett förslag till revidering och förenkling
av förordning 1408/71 samt ett förslag om utvidgning
av förordningen att gälla tredjelandsmedborgare. En
annan fråga som tilldragit sig
socialförsäkringsutskottets uppmärksamhet är ett
direktiv som antagits av rådet om skydd av
kompletterande pensionsrättigheter för anställda och
egenföretagare som flyttar inom EU.
EU-nämnden uppmärksammar vissa näringspolitiska
frågor i sitt yttrande 1998/99:EUN1y till
utrikesutskottet. Nämnden konstaterar att inom
området näringspolitik nämns i skrivelsen i
avsnittet om regeltillämpning (avsnitt 14.5.1) den
franska statens stöd på 28 miljarder kronor till Air
France. Nämnden noterar i sitt yttrande att
kommissionen i ett beslut den 27 juli 1994 ansåg att
detta stöd var förenligt med artikel 92.3c i EG-
fördraget. Ett antal europeiska flygbolag, däribland
SAS, väckte talan mot beslutet och yrkade att det
skulle ogiltigförklaras. Förstainstansrätten beslöt
i dom den 25 juni 1998 att kommissionens beslut
skulle ogiltigförklaras på grund av att det var
bristfälligt motiverat när det gällde dels inköpet
av ett antal nya flygplan, dels Air Frances
ställning på linjer till destinationer utanför EES-
området. I skrivelsen sägs endast att Sverige
intervenerade 1995 och framförde argument till
förstainstansrätten där en del av ärendet prövats.
Vidare sägs att rätten meddelade sin dom i juni
1998, där man delvis gav Sverige rätt. EU-nämnden
konstaterar dock att det inte framgår av regeringens
redogörelse vad Sveriges intervention gick ut på och
vilket innehåll domen hade. Nämnden noterar även att
målet inte nämns i skrivelsens bilaga 3, i vilken
svenska mål i EG-domstolen och förstainstansrätten
under 1998 redovisas.
Vidare konstaterar EU-nämnden i sitt yttrande att i
avsnittet om turism redovisas kommissionens förslag
till rådsbeslut om ett första flerårigt program till
stöd för europeisk turism (1997-2000) - Philoxenia.
Nämnden noterar att i skrivelsen sägs att det rått
delade meningar om behovet av ett program till stöd
för europeisk turism och att Sverige under
ministerrådets möte för inre marknadsfrågor den 7
december 1998 tillhörde dem som röstade emot
programmet. Emellertid betonar nämnden att de
närmare omständigheterna bakom Sveriges agerande när
det gäller det föreslagna turistprogrammet inte
redovisas. EU-nämnden noterar att
konstitutionsutskottet har tagit upp regeringens
tidigare handläggning av ärendet i sitt
granskningsbetänkande 1997/98:KU25.
Miljöfrågor
Ett antal motioner tar upp frågor kring den inre
marknaden och olika aspekter av denna.
I motion U506 (v) yrkande 13 framhåller
Vänsterpartiet att den inre marknaden bör reformeras
i grunden, och ett antal förslag i den riktningen
framförs i motionen.
I motionen anförs bl.a. att det tydligt stadfästs
att statliga monopol av hälsoskäl vad gäller
exempelvis alkohol och läkemedel skall vara
tillåtna.
Utrikesutskottet vill anföra att av artikel 37 i
Romfördraget, som reglerar statliga monopol, följer
att så länge nationella monopol av ett kommersiellt
slag är anpassade på ett sådant sätt att ingen
diskriminering med avseende på anskaffnings- och
saluföringsvillkor föreligger mellan
medlemsstaternas medborgare så är dessa tillåtna.
Utskottet noterar vidare att i den s.k. Franzén-
domen uttalade EG-domstolen klart att det svenska
alkoholmonopolet som företeelse var tillåtet med
hänsyn till just hälsoskäl. Detta under
förutsättning att det inte diskriminerar andra
medlemsstaters varor. Utskottet har inhämtat att
regeringen avser att i maj 1999 lägga fram en
proposition om vissa alkoholfrågor m.m. med
anledning av den följdkritik rörande vissa särskilda
aspekter som framfördes i och med domen. I nämnda
proposition kommer regeringen enligt de uppgifter
som kommit utskottet till kännedom att ånyo upprepa
att det svenska alkoholmonopolet skall
vidmakthållas.
Vidare anförs i motionen att regionalpolitiska
driftstöd, till exempel transportstöd, skall vara
tillåtna för att uppväga de nackdelar som klimat och
geografiska avstånd för med sig.
Utrikesutskottet kan inledningsvis konstatera att
Sverige sedan början av 1970-talet har ett
regionalpolitiskt transportstöd. Gällande
stödordning - förordningen (1980:803) om
regionalpolitiskt transportbidrag - godkändes av
kommissionen den 5 februari 1997 för en varaktighet
t.o.m. år 2006. Riksdagen har, under förutsättning
att kommissionen lämnar sitt godkännande, beslutat
om en utvidgning av transportbidraget (prop.
1997/98:62, bet. 1997/98:AU11, rskr. 1997/87:204).
Därvid har syftet med transportbidraget preciserats
till "att kompensera för kostnadsnackdelar till
följd av bl.a. transportavstånd, låg
befolkningstäthet, bristande infrastruktur och
klimatförhållanden samt att stimulera till höjd
förädlingsgrad i transportbidragsområdets
näringsliv". Utskottet har erfarit att efter förda
underhandsdiskussioner med företrädare för
kommissionen har den svenska regeringen i mars 1999
inlämnat en formell anmälan till kommissionen om de
planerade förändringarna av stödordningen.
Motionärerna anför även att förvärvslagar skall
kunna upprätthållas som gör att man kan behålla
nationell kontroll över viktiga resurser som skog,
malm, vattenkraft och jord. Det gäller även viktiga
kommunikationer som järnväg och telekommunikation.
Utrikesutskottet vill i denna del framhålla att
miljöbalken, jordförvärvslagen, skogsvårdslagen,
minerallagen m.fl. alla är lagar som kommit till för
att samhället skall ha en rimlig kontroll över de
svenska naturtillgångarna. Om dessa regelverk
utformas på ett diskriminerande sätt i förhållande
till övriga medlemsstaters medborgare strider detta
mot EG-rätten.
Utskottet har inhämtat att regeringen nyligen har
tillkallat en utredare för en översyn av frågor
gällande äganderätten till mark och hur denna
äganderätt förhåller sig till bl.a. gruvnäringens
behov vad avser minerallagen. Vidare skall behovet
av ett förstärkt skydd av värdefulla natur- och
kulturmiljöer utredas i samband med dels prövning av
undersökningstillstånd, dels undersökningsarbeten.
Uppdraget avser dock inte frågan om skillnaden
mellan svenska och utländska företag eller markägare
i Sverige.
Utrikesutskottet vill erinra om att avtalet om
Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES-avtalet)
föranledde en omfattande avreglering av utländska
medborgares rätt att förvärva fast egendom här i
landet. Lagen (1982:618) om utländska förvärv av
fast egendom m.m. upphävdes den 31 december 1992.
Samtidigt infördes den alltjämt gällande lagen
(1992:1368) om tillstånd till vissa förvärv av fast
egendom, som innebär att en viss förvärvskontroll
för fastigheter som är avsedda för fritidsändamål
behållits (prop. 1992/93:71, bet. 1992/93:LU15,
rskr. 1992/93:63).
Utskottet noterar att enligt den nu gällande lagen
är kriteriet för om ett förvärv fordrar tillstånd
att förvärvaren inte är fast bosatt här i landet och
inte heller tidigare har haft hemvist här under
minst fem år. Undantag från kravet på
förvärvstillstånd görs dock för bl.a. vissa
familjerättsliga förvärv. De fastigheter som
omfattas av lagen är sådan fast egendom som är
taxerad som småhusenhet eller lantbruksenhet. Om
egendomen förvärvas för annat än fritidsändamål
skall förvärvstillstånd meddelas. Förvärvas
egendomen för fritidsändamål skall enligt lagen
förvärvstillstånd meddelas, om förvärvet inte
strider mot något väsentligt allmänt intresse. Om
förvärvet inte strider mot något väsentligt allmänt
intresse skall förvärvstillstånd ändå vägras om
egendomen förvärvas för fritidsändamål och är
belägen inom ett område där efterfrågan på
fritidsfastigheter är så betydande att det på grund
därav finns risk för en stegring av
fastighetsvärdena. Detta gäller dock inte om
förvärvaren har särskild anknytning till Sverige.
Utrikesutskottet vill vidare framhålla att i
anslutningsfördraget varigenom Sverige blivit medlem
i EU har Sverige erhållit rätt att bibehålla sin
nuvarande lagstiftning rörande fritidsbostäder under
en tid av fem år från anslutningen, dvs. fram till
den 1 januari år 2000. Utskottet konstaterar att en
för de fördragsslutande parterna gemensam förklaring
till slutakten till anslutningsfördraget innebär att
inget hindrar Sverige från att vidta nationella,
regionala eller lokala åtgärder beträffande
fritidsfastigheter, om de tillämpas utan
diskriminering av medborgare i unionsstater. I
regeringens proposition 1994/95:19 om Sveriges
medlemskap i Europeiska unionen uttalades med
anledning av denna förklaring att Sverige fått ett
tillräckligt rådrum för att överväga vilka åtgärder
som efter den femåriga övergångsperiodens utgång kan
visa sig nödvändiga. Utskottet gjorde inget särskilt
uttalande i denna fråga i sitt betänkande
1994/95:UU5.
Utskottet kan vidare konstatera att lagutskottet
med anledning av en motion har uttalat (bet.
1996/97:LU10) att en återgång till en sådan
förvärvskontroll som tidigare gällde enligt lagen om
utländska förvärv av fast egendom är utesluten.
Utrikesutskottet har vidare inhämtat att inom
departementet har en promemoria utarbetats i vilken
föreslås att lagen (1992:1368) om tillstånd till
vissa förvärv av fast egendom skall upphöra att
gälla vid utgången av år 1999. I promemorian sägs
bl.a. att ett upphävande av lagen inte kan antas få
några större effekter för den svenska
fritidshusmarknaden. Det sägs vidare att det
visserligen inte kan uteslutas att lagens upphävande
kan förstärka vissa negativa effekter av
fritidsboende. Dessa effekter kan enligt promemorian
i allt väsentligt avhjälpas inom ramen för annan
befintlig lagstiftning, bl.a. miljöbalken, plan- och
bygglagen (1987:10) och jordförvärvslagen (1979:230)
och balanseras dessutom av de positiva effekter som
utlänningars fritidsboende kan få för Sverige.
Utskottet noterar att promemorian för närvarande är
föremål för remissbehandling.
I motionen anförs även att respekten för nationella
kollektivavtal bör garanteras.
Utrikesutskottet vill i denna fråga anföra att
Sverige alltsedan medlemskapsförhandlingarna har
drivit frågan att det svenska
kollektivavtalssystemet skall respekteras. Vidare
har Sverige verkat för att direktiv skall kunna
genomföras genom kollektivavtal och att avtal av
nordisk modell skall jämställas med
allmängiltigförklarade avtal. Detta sker också i
allt större utsträckning.
Utskottet kan konstatera att medbestämmandelagens
bestämmelser, närmare bestämt den s.k. Lex
Britannia, ger en arbetstagarorganisation rätt att
kräva, ytterst under hot om stridsåtgärder, att en
arbetsgivare tecknar ett svenskt kollektivavtal.
Detta gäller oavsett om det är en utländsk
arbetsgivare som redan är bunden av ett
kollektivavtal i hemlandet och oavsett om
verksamheten endast tillfälligt bedrivs i Sverige.
Motionärerna menar även att utländska entreprenörer
skall tillämpa nationella avtal från första dag.
Utrikesutskottet noterar att direktiv 96/71/EG av
den 16 december 1996 om utstationering av
arbetstagare i samband med tillhandahållande av
tjänster innehåller bestämmelser om arbets- och
anställningsvillkor för arbetstagare som av
arbetsgivaren sänds utomlands för tillfällig
tjänstgöring. En medlemsstat skall se till att
nationella arbets- och anställningsvillkor på vissa
områden - som är fastställda i lag eller i
allmängiltigförklarade kollektivavtal inom
byggbranschen - tillämpas för utstationerade
arbetstagare som befinner sig inom dess territorium.
Villkoren skall tillämpas i princip från första
utstationeringsdagen. Om system för
allmängiltigförklaring saknas, kan medlemsstaten i
stället utgå från kollektivavtal som gäller allmänt
för likartade företag inom den aktuella sektorn
eller som har ingåtts av de mest representativa
arbetsmarknadsorganisationerna på nationell nivå.
Medlemsstaten kan också besluta att kollektivavtal i
andra branscher skall tillämpas. Direktivet skall
vara genomfört senast den 16 december 1999.
Utskottet vill betona att direktivet har tillkommit
i syfte att underlätta den fria rörligheten av
tjänster och för att undvika s.k. social dumpning.
Utskottet har inhämtat att i förhandlingarna om
direktivet har regeringen ställt sig positiv till
förslaget.
Utrikesutskottet noterar vidare att i proposition
1998/99:90 om utstationering av arbetstagare har
regeringen föreslagit att Sverige inte utnyttjar
möjligheten att lagstifta om att utländska
arbetsgivare skall tillämpa svenska kollektivavtal.
Anledningen till detta är att en sådan lagstiftning
skulle strida mot det svenska
kollektivavtalssystemet. Det svenska systemet
motverkar också social dumpning på ett effektivt
sätt.
Vidare vill utskottet framhålla att som ett skydd
för Lex Britannia infördes på Sveriges initiativ en
bestämmelse om att utstationeringsdirektivet inte
skall inverka på den rättsliga regleringen i
medlemsstaterna vad gäller rätten att vidta fackliga
stridsåtgärder för att försvara yrkesintressen.
Utskottet vill betona att dess inställning är att
social dumpning skall motverkas och att det svenska
kollektivavtalssystemet skall bibehållas.
Vidare anförs att den fria rörligheten av kapitalet
inom EU skall kunna begränsas av åtgärder mot
valutaspekulation.
Utrikesutskottet konstaterar att enligt artikel 67
i Romfördraget skall medlemsstaterna sinsemellan
gradvis avskaffa alla restriktioner avseende
rörligheten för kapital som tillhör personer bosatta
i medlemsstaterna. I Sverige avskaffades dessa
restriktioner gradvis. Från 1989 råder fri rörlighet
för kapital till och från Sverige. Utskottet vill
framhålla att enligt artikel 56 (f.d. art 73b) i
Romfördraget i dess lydelse enligt
Amsterdamfördraget skall alla restriktioner för
kapitalrörelser mellan medlemsstater samt mellan
medlemsstater och tredje land vara förbjudna.
Utrikesutskottet vill betona att om Sverige skulle
verka för begränsningar i den fria rörligheten av
kapitalet inom EU förutsätter detta en ändring i
fördraget. Utskottet ser inte något skäl för detta.
Vidare vill motionärerna att en nationell
gränskontroll skall vara tillåten för att hindra
införsel av illegala droger.
Utrikesutskottet konstaterar att lagen (1996:701)
om Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot
ett annat land inom Europeiska unionen reglerar hur
kontroller får ske vid införsel eller utförsel av
vissa uppräknade varor, bl.a. narkotika som avses i
narkotikastrafflagen (1968:64).
Vidare noterar utrikesutskottet att artikel 36 i
Romfördraget utgör ett undantag från huvudprincipen
om fri rörlighet för varor (art 30 och 34), bl.a.
med hänsyn till allmän ordning och säkerhet liksom
skyddet av människors liv och hälsa. Med hänsyn
härtill, och då någon gemenskapsrättslig kompetens i
huvudsak inte finns på området, har regeringen med
stöd i denna artikel ansett att nationella
kontroller vid inre gräns kan företas beträffande
illegal narkotikahantering (prop. 1995/96:166, bet.
1995/96:SkU23, rskr. 1995/96:288). Utrikesutskottet
vill betona att enligt gällande bestämmelser får
kontroll förekomma vid misstanke om brott.
Med vad som ovan anförts avstyrker utrikesutskottet motion
U506 (v) yrkande 13.
Miljöpartiet vill i motion U508 (mp) yrkande 10 att
Sverige inom EU skall verka för att den inre
marknadens mål om fri rörlighet för varor och
ekonomisk tillväxt skall ersättas med sociala och
miljömässiga mål.
I yrkande 20 i samma motion anförs att reglerna för
den inre marknaden bör skrivas om så att
tillämpningen av miljögarantin inte inskränks av
reglerna för den inre marknaden, och i motion U509
(kd) yrkande 4 vill Kristdemokraterna införa en
stärkt miljögaranti med omvänd bevisföring.
Vad gäller dessa motioner vill utrikesutskottet
inledningsvis framhålla att regeringen i proposition
1997/98:59 Amsterdamfördraget behandlade
regeringskonferensens resultat inom miljöområdet.
Regeringen framhåller i propositionen att
diskussionen kring miljöfrågorna i
regeringskonferensen koncentrerades kring principen
om hållbar utveckling, integrering av miljön i alla
politikområden samt förhållandet mellan miljöregler
och den inre marknaden. Regeringen framhåller vidare
i propositionen att fördraget på dessa områden
innehåller viktiga nyheter vilka enligt regeringens
bedömning innebär att Amsterdamfördraget medför en
betydelsefull utveckling av de grundläggande
principerna för EU:s miljöpolitik.
Genom det nya fördraget klarläggs att hållbar
utveckling är ett grundläggande mål för EU. I en ny
formulering i artikel B i unionsfördraget anges att
unionen skall ha som mål bl.a. att uppnå en väl
avvägd och hållbar utveckling. I artikel 2 i EG-
fördraget har också hållbar utveckling förts in,
samtidigt som det anges att gemenskapen skall främja
"en hög nivå i fråga om miljöskydd och förbättring
av miljöns kvalitet". Principen om hållbar
utveckling nämns även i det ändrade sjunde stycket i
ingressen till unionsfördraget (artiklarna 1.2, 1.5
och 2.2 i Amsterdamfördraget).
Regeringens bedömning är att genom att hållbar
utveckling har införts som ett grundläggande mål
skall det gälla för alla enskilda politikområden som
kan beröras av samarbetet inom EG.
Detta markeras även genom en ny artikel 3c i den
inledande delen av EG- fördraget vilken innehåller
en hänvisning till principen om hållbar utveckling
(artikel 2.4 i Amsterdamfördraget).
Regeringen menar att miljön därmed får en viss
särställning jämfört med andra allmänna intressen av
övergripande karaktär som skall beaktas vid
utformningen av EG:s politik.
I en gemensam förklaring (12) noterar
medlemsstaterna att kommissionen åtar sig att
genomföra studier av miljökonsekvenserna av nya
förslag som kan ha betydande miljöpåverkan.
Kommissionen har också efter förhandlingarnas
slutförande på nytt uttalat att alla förslag som kan
ha beaktansvärd inverkan på miljön i framtiden skall
åtföljas av en analys av miljökonsekvenserna.
Regeringen betonar även i propositionen att genom
ändringar i den s.k. miljögarantin (artikel 100a.4)
klarläggs bl.a. rätten att under vissa
förutsättningar införa nationella regler på områden
där det redan finns harmoniserade regler. Vidare
klarläggs att en medlemsstat inte behöver ha röstat
mot en rättsakt för att åberopa miljögarantin. Andra
nyheter i skrivningarna i artikel 100a.4 är att
miljögarantin kan tillämpas på rättsakter som
beslutas av kommissionen efter delegation från rådet
och parlamentet och att kommissionen får en
tidsfrist (sex månader i normalfallet) för beslut
när regeln åberopas av en medlemsstat.
Utrikesutskottet hade i betänkande 1997/98:UU13
vilket låg till grund för riksdagens godkännande av
Amsterdamfördraget inget att erinra mot regeringens
bedömningar.
Med anledning av regeringens proposition
1997/98:145 Svenska miljömål och skrivelsen 1998/99
Hållbara Sverige - uppföljning och fortsatta
åtgärder för en ekologiskt hållbar utveckling
uttalar sig miljö- och jordbruksutskottet om
Amsterdamfördraget och miljöfrågorna. Miljö- och
jordbruksutskottet framhåller därvid att
Amsterdamfördraget blev en framgång för miljön.
Sverige måste nu verka för att de allmänt hållna
bestämmelserna i fördraget fylls med ett konkret
innehåll, anför utskottet vidare. Miljö- och
jordbruksutskottet betonar att hållbar utveckling
har med Amsterdamfördraget tillförts de övergripande
målen för EU, och sektorsintegrering anges i
fördraget som ett medel för att uppnå detta mål.
Vidare menar miljö- och jordbruksutskottet att även
om den nya lydelsen av artikel 100a.3 inte innebär
en absolut förpliktelse för rådet och parlamentet
att besluta regler som ligger på en hög skyddsnivå,
är den en viktig bekräftelse på att samma
ambitionsnivå skall gälla för miljöregler på den
inre marknaden som för miljöregler som grundas på
miljöartiklarna 130 r-t i Romfördraget.
Utrikesutskottet delar miljö- och
jordbruksutskottets bedömningar och vill särskilt
betona betydelsen av att de nya målformuleringarna i
grundfördragen anger hållbar utveckling som ett
grundläggande mål som skall det gälla för alla
enskilda politikområden som kan beröras av
samarbetet inom EG. De nya bestämmelserna gäller
därmed även för den inre marknaden.
Utrikesutskottet anser att motionerna U508 (mp)
yrkandena 10 och 20 samt U509 (kd) yrkande 4 därmed
är besvarade.
I motion U508 (mp) yrkande 22 yrkas att Sverige bör
verka för införandet av en koldioxidskatt på EU-nivå
och att miljöavgifter och miljöskatter inom EU skall
vara minimiregler samt att avgifterna skall hanteras
av medlemsländerna.
Skatteutskottet anför i sitt yttrande 1998/99:SkU6y
att utskottet nyligen i betänkande 1998/99:SkU13 har
betonat vikten av att Sverige har en hög
ambitionsnivå när det gäller att begränsa
koldioxidutsläppen och att regeringen aktivt bör
driva frågan om en styrande energi- och
koldioxidbeskattning i olika internationella forum
och därvid samarbeta med likasinnade länder. Enligt
skatteutskottets uppfattning behövs inte något
uttalande utöver vad skatteutskottet tidigare
anfört, och utskottet avstyrker därför motionen i nu
behandlad del.
Utrikesutskottet delar skatteutskottets uppfattning
och avstyrker motion U508 (mp) yrkande 22.
Energifrågor
Enligt Miljöpartiets mening i motionerna U508 (mp)
yrkande 23 och MJ778 (mp) yrkande 7 bör Sverige som
medlemsland och som ordförandeland arbeta för att
EU:s forskningsprogram på energiområdet helt
inriktas på forskning och utveckling kring
förnyelsebara energikällor, i stället för forskning
kring kärnkraft. I yrkande 10 i den senare motionen
yrkas att regeringen ges till känna vad i motionen
anförts om att EU:s subventioner till bil- och
flygindustri skyndsamt bör avvecklas. Enligt motion
U509 (kd) yrkande 6 bör en ny gränsöverskridande
energipolitik utarbetas i Europa. Energipolitiken
skall främja energieffektivisering och förnybara
energislag, skydda naturresurser samt målmedvetet
minska dagens beroende av icke förnybara energislag.
Näringsutskottet anför i sitt yttrande
1998/99:NU1y, liksom i yttrande 1997/98:NU4y, att
förutsättningarna för att effektivisera
resursinsatserna är goda under de närmaste åren när
det gäller att öka användningen av förnybara
energikällor och åstadkomma en förbättrad
energieffektivitet. Den nödvändiga förstärkningen av
insatserna realiseras genom kraven på långsiktighet
och samordning av olika finansieringskällor i
enlighet med rådsbeslut under 1998, menar
näringsutskottet. Vidare noterar näringsutskottet
att frågan om förnybara energikällor behandlades vid
energirådsmöten både i maj och i november 1998. De
prioriteringar av dessa frågor som då lades fast är
glädjande ur svensk synpunkt, betonar
näringsutskottet i sitt yttrande. Den politiska
uppmärksamhet som på detta sätt skapas är nödvändig
för att få de nationella resursinsatserna infogade
på ett strukturerat sätt med de gemensamma
åtgärderna. Detta arbete sträcker sig också över den
tidsperiod under vilken Sverige kommer att inneha
ordförandeskapet i rådsarbetet, framhåller
näringsutskottet. Vidare utgår näringsutskottet från
att frågor om utredning av förnybar energi kommer
att aktualiseras under det svenska ordförandeskapet
i EU.
När det gäller statsstöd till bil- och flygindustri
konstaterar näringsutskottet att enligt Romfördraget
(artikel 92) är statsstöd som snedvrider
konkurrensen genom att gynna vissa företag eller
viss produktion oförenligt med den gemensamma
marknaden. Undantag finns dock. Av intresse i det
sammanhang som tas upp i motionen är att följande
stöd är tillåtna:
- stöd för att främja den ekonomiska utvecklingen i
regioner där levnadsstandarden är onormalt låg
eller där det råder allvarlig brist på
sysselsättning (artikel 92.3a),
-
- stöd för att underlätta utveckling av vissa
näringsverksamheter eller vissa regioner, när det
inte påverkar handeln i negativ riktning i en
omfattning som strider mot det gemensamma intresset
(artikel 92.3c).
-
Som rättesnöre vid tillämpning av ovanstående regler
finns för bilindustrins del rambestämmelser, vilka
preciserar undantagen från de allmänna reglerna,
konstaterar näringsutskottet. Gemenskapens
rambestämmelser för statligt stöd till bilindustrin
återfinns i Europeiska gemenskapens tidning 15.9.97.
Rambestämmelserna inleds med en redogörelse för
behovet av sådana bestämmelser. Det uppges att
bilindustrin direkt eller indirekt sysselsätter
nästan 10 % av den förvärvsarbetande befolkningen.
Sektorn kännetecknas av en allt större globalisering
av marknaderna och en allt större konkurrens.
Näringsutskottet noterar att de nya
rambestämmelserna trädde i kraft den 1 januari 1998.
Näringsutskottet framhåller att enligt
rambestämmelserna kan följande stöd tillämpas inom
bilsektorn:
- stöd i samband med undsättning eller
omstrukturering av ett företag med allvarliga
ekonomiska svårigheter,
-
- regionalstöd i stödberättigat område,
-
- stöd till forskning och utveckling,
-
- investeringsstöd till innovationer,
-
- stöd till skydd för miljön och energibesparing,
-
- stöd till yrkesutbildning.
-
När det gäller flygindustrin finns inga
särbestämmelser som på motorfordonsområdet, men de
allmänna statsstödsbestämmelserna med begränsningar
till regionalstöd m.m. gäller, noterar
näringsutskottet vidare.
När det gäller motion MJ778 (mp) yrkande 10
konstaterar näringsutskottet att det finns ett
gemenskapsrättsligt system, som tillåter stöd under
vissa förutsättningar. Det gäller t.ex. stöd som har
samband med miljöteknikfrågor. Sådana stöd syftar
till att påverka tillverkarna mot ett ökat
miljömedvetande. Enligt utskottets mening finns det
inte anledning att i detta sammanhang ifrågasätta
statsstödssystemet och de tillåtna undantagen.
Däremot måste de olika ländernas tillämpning av
systemet fortlöpande uppmärksammas.
Med hänvisning till vad som anförts avstyrker
näringsutskottet de berörda motionerna.
Utrikesutskottet delar näringsutskottets bedömningar
och avstyrker motionerna U508 (mp) yrkande 23, MJ778
(mp) yrkandena 7 och 10 samt U509 (kd) yrkande 6.
Euratomfördraget
I motion MJ804 (v) yrkande 2 framhålls det att
rätten att bestämma över kärnkraften bör vara en
nationell fråga. Euratomfördraget är till stora
delar föråldrat och kan ersättas av ett
mellanstatligt samarbete om energisparande och
utveckling av energiteknik baserad på förnybara
energislag.
Näringsutskottet framhåller i sitt yttrande att när
det gäller Euratomfördraget har utskottet senast
redovisat vissa synpunkter i sitt yttrande
1997/98:NU3y över proposition 1997/98:58 om
Amsterdamfördraget till utrikesutskottet. Genom
Amsterdamfördraget föreslogs bl.a. vissa ändringar i
Euratomfördraget. Ändringarna var dock enbart
formella konsekvensändringar som inte innebar att
det materiella innehållet i Euratomfördraget
förändrades, påpekar näringsutskottet. I anslutning
till ett motionskrav att Sverige skall ta initiativ
till att Euratomfördraget ses över och moderniseras
konstaterade näringsutskottet i nämnda yttrande att
det inom EU förekommer ett omfattande samarbete på
energiområdet rörande bl.a. energieffektivisering
och främjande av förnybara energikällor. Delar av
Euratomfördraget är föråldrat och tillämpas inte
enligt sin lydelse. Näringsutskottet förutsatte att
fördraget i lämpligt sammanhang kommer att
moderniseras och detta utan att riksdagen tar något
initiativ i frågan.
Näringsutskottet konstaterar att inom unionen
förekommer ett omfattande samarbete på energiområdet
rörande bl.a. energieffektivisering och främjande av
förnybara energikällor. Näringsutskottet ser
positivt på ett sådant samarbete utan att som
motionärerna göra någon koppling till
Euratomfördraget. Något särskilt initiativ i frågan
är emellertid inte nödvändigt enligt
näringsutskottet. Det aktuella motionsyrkandet
avstyrks därmed av näringsutskottet.
Utrikesutskottet delar näringsutskottets uppfattning
och avstyrker därmed motion MJ804 (v) yrkande 2.
Sysselsättning, jämställdhet
Motionerna U509 (kd) yrkande 2 och U506 (v) yrkande
8 tar upp olika aspekter på unionssamarbetet när det
gäller ökad sysselsättning. Motion U506 (v)
yrkandena 11 och 12 tar upp jämställdhet mellan
kvinnor och män.
Arbetsmarknadsutskottet konstaterar i sitt yttrande
1998/99:AU1y att den låga sysselsättningsgraden och
den höga arbetslösheten alltjämt är ett av EU:s och
de enskilda medlemsländernas största problem. Därför
välkomnar arbetsmarknadsutskottet det fördjupade
samarbetet kring sysselsättningsfrågor som
utvecklats under senare år. En samordning mellan den
ekonomiska politiken och sysselsättningspolitiken i
högre grad än i dag är eftersträvansvärd, menar
utskottet. Liksom regeringen anser
arbetsmarknadsutskottet att Sverige bör verka för
att samarbetet inom sysselsättningspolitiken och
formerna för det ges samma vikt som samarbetet på
det ekonomiska området. Det bör dock slås fast att
politiken på sysselsättningsområdet i första hand
bör föras på det nationella planet, betonar
arbetsmarknadsutskottet.
Vidare framhåller arbetsmarknadsutskottet att det
inte delar Vänsterpartiets uppfattning att den
monetära politiken och konvergenskraven skulle
motverka möjligheterna att bekämpa arbetslösheten.
Såväl regering som riksdag har i flera sammanhang
framhållit att sunda offentliga finanser och
prisstabilitet är en förutsättning för en god
samhällsekonomisk utveckling och hög sysselsättning.
Arbetsmarknadsutskottet menar därför att motion U506
yrkande 8 (v) bör avstyrkas.
Arbetsmarknadsutskottet noterar vidare i yttrandet
att Kristdemokraterna anser att regeringen inte
följer rekommendationerna i EU om
sysselsättningspolitiken och hänvisar i sin motion
till en av riktlinjerna vars syfte är att utveckla
företagarandan. Enligt riktlinjen (nr 14) skall
medlemsländerna bl.a. vid behov och med hänsyn till
den befintliga nivån fastställa ett mål för en
gradvis minskning av den totala skattebördan och,
där så är lämpligt, ett mål för gradvis minskning av
skattetrycket på arbete och lönebikostnader,
särskilt för relativt okvalificerad och lågavlönad
arbetskraft, utan att ifrågasätta saneringen av de
offentliga finanserna och den finansiella jämvikten
i de sociala trygghetssystemen.
Arbetsmarknadsutskottet slår fast att samarbetet på
sysselsättningsområdet inom EU har, alltsedan de så
kallade Essenpunkterna lades fast år 1994,
utvecklats i en ur svensk synvinkel positiv
riktning. Utskottet framhåller att i riktlinjerna
för år 1999 betonas mer än tidigare vikten av
satsningar på utbildning och kompetensutveckling
framför passivt kontantstöd, något som även den
svenska politiken på området alltmer inriktats på
under senare år. Vidare poängteras främjande av lika
möjligheter för kvinnor och män, stöd till äldre
arbetstagare och främjandet av social integration.
Även detta ligger i linje med svensk
arbetsmarknadspolitik, menar
arbetsmarknadsutskottet, och noterar att åtgärder
som innebär skattesänkningar har, liksom föregående
år, gjorts beroende av det ekonomiska utrymmet för
sådana.
Arbetsmarknadsutskottet anser att den politik som
regeringen ger uttryck för i 1999 års ekonomiska
vårproposition (1998/99:100) ligger väl i linje med
EU:s sysselsättningsriktlinjer. Synen på hur
riktlinjerna skall omsättas i nationell politik
bestäms i grunden av synen på den ekonomiska
politiken i stort, menar arbetsmarknadsutskottet,
och betonar att det inte kan dela motionärernas
uppfattning att regeringen inte följt de europeiska
rekommendationerna.
Arbetsmarknadsutskottet omnämner i sitt yttrande
ett antal konkreta åtgärder som vidtagits under
senare tid för ökad sysselsättning och minskad
arbetslöshet. Utskottet menar vad gäller
skattepolitiken att den bör spela en aktiv roll i
arbetet för att öka sysselsättningen, och
arbetsmarknadsutskottet ser positivt på att det i
riktlinjerna betonats att skatte- och
bidragssystemen bör utformas på ett sätt som gör det
lönsamt att arbeta.
Med det anförda förordar arbetsmarknadsutskottet
att motion U509 yrkande 2 (kd) avstyrks.
När det gäller jämställdhetsfrågorna konstaterar
arbetsmarknadsutskottet i sitt yttrande att
kommissionen nyligen presenterade en årsrapport -
Lika möjligheter för kvinnor och män i Europeiska
unionen 1998. Av rapporten framgår bl.a. följande.
Kvinnorna utgör 80 % av de deltidsanställda, och
13 % av de kvinnliga arbetstagarna var
visstidsanställda. 80 % av de kvinnliga
arbetstagarna i hela Europeiska unionen är
koncentrerade till tjänstesektorn. Av rapporten
framgår också, konstaterar arbetsmarknadsutskottet,
att sysselsättningstalet för kvinnor är betydligt
lägre än motsvarande tal för männen i samtliga
medlemsländer. Utskottet ser förstärkningen av
jämställdhetsperspektivet i 1999 års riktlinjer för
sysselsättningspolitiken som ett viktigt steg mot
ökad jämställdhet. Vid toppmötet i Cardiff i juni
1998 uttalade Europeiska rådet att
jämställdhetsperspektivet skall integreras i alla
politiska riktlinjer för sysselsättningen, något som
Sverige aktivt verkat för. Arbetsmarknadsutskottet
håller med Vänsterpartiet om att Sverige i det
fortsatta EU-samarbetet ytterligare bör verka för en
sysselsättningspolitik som ger kvinnor bättre
möjlighet till förvärvsarbete. Något
tillkännagivande om detta är dock inte behövligt
menar arbetsmarknadsutskottet och föreslår att
motion U506 yrkande 11 (v) avstyrks.
Vad beträffar kvinnorepresentationen i EU:s
institutioner konstaterar arbetsmarknadsutskottet
att fördelningen mellan könen på högre tjänster och
tjänster på mellannivå inte är jämn, och detta
gäller även svenska tjänstemän och politiker. Vidare
noterar utskottet att av jämställdhetsrapporten från
kommissionen framgår att det i en ny rådsförordning
har införts nya klausuler om mål för rekrytering och
befordran till högre tjänster.
Arbetsmarknadsutskottet delar Vänsterpartiets
uppfattning att Sverige bör verka för en jämn
fördelning mellan könen i de olika EU-
institutionerna. I sammanhanget nämner
arbetsmarknadsutskottet i sitt yttrande att
utskottet för kvinnors rättigheter i
Europaparlamentet nyligen arrangerade en
rundabordskonferens som behandlade frågor om
främjande av en jämnare könsfördelning i
beslutsfattandet. Vidare framhåller
arbetsmarknadsutskottet att ett interparlamentariskt
organ bestående av jämställdhetsutskotten i
medlemsstaternas parlament har möten några gånger om
året. I dessa sammanhang har ledamöter i
arbetsmarknadsutskottet deltagit. Utskottet menar
att Sverige, som på flera områden har kommit längre
i jämställdhetshänseende än många andra EU-länder,
även på detta sätt kan bidra med sina erfarenheter.
Något tillkännagivande är dock inte erforderligt
enligt arbetsmarknadsutskottets mening och motion
U506 yrkande 12 (v) avstyrks.
EU-nämnden konstaterar i sitt yttrande
1998/99:EUN1y att sysselsättningssamarbetet kom att
prägla en stor del av EU-nämndens verksamhet under
våren 1998. Regeringen informerade och samrådde med
nämnden dels angående den svenska handlingsplanen,
dels angående förberedelsearbetet inför Europeiska
rådets möten i Cardiff respektive Wien. EU-nämnden
framhåller att sysselsättningen behandlades på såväl
Ekofin-möten som rådsmöten angående arbetsmarknad
och sociala frågor, och inför dessa möten samrådde
både arbetsmarknadsministern och finansministern med
nämnden. Vidare noteras i yttrandet att frågan har
föranlett mycket omfattande diskussioner i nämnden.
Samtidigt betonar EU-nämnden att man inte har fått
någon närmare information om det s.k. trilaterala
samarbete som pågått mellan Sverige, Storbritannien
och Italien med bl.a. gemensamma förslag på
arbetsmarknadsprojekt och förslag till reviderade
riktlinjer på jämställdhetsområdet.
Utrikesutskottet har inget att anföra utöver vad
arbetsmarknadsutskottet och EU-nämnden har anfört.
Utrikesutskottet avstyrker därmed motionerna U509
(kd) yrkande 2 och U506 (v) yrkandena 8, 11 och 12.
Strukturfonder och regionalpolitik
I motion U505 (c) yrkande 4 kritiseras regeringens
hantering av ersättningar och stöd inom jordbruks-
och strukturpolitiken. I motion N335 (v) yrkande 9
föreslås en utredning om möjligheten att släppa in
privata intressen för medfinansiering i samband med
näringslivssatsningar. I motion N284 (s) framhålls
att beslutsfattandet kring användning av
strukturfondsmedel måste förenklas. Motionärerna
bakom motion N326 (m, kd) yrkande 29 menar att nya
former för att stimulera småföretag att delta i
strukturfondsprogrammen och nya
medfinansieringsmodeller bör prövas. Även enskilda
företag och privatpersoner bör kunna komplettera
offentliga organ som medfinansiärer. Byråkratin
måste minskas, anförs det. I motion N274 (kd)
yrkandena 5 och 6 betonas att organisation och
administration bör förbättras vad gäller
strukturfonderna. I fyrpartimotionen N256 (kd, m, c,
fp) yrkandena 1-4 sägs bl.a. att en ny
finansieringsmodell bör prövas som möjliggör för
enskilda företag och grupper av företag att upp till
en viss gräns bidra till den nationella
medfinansieringen. Ett skäl till dagens svårigheter
är att företagens projektidéer blir utkonkurrerade
av offentliga projekt. En annan svårighet är att
bidragen utbetalas i efterskott. Enligt motion T325
(c) yrkande 1 föreslås att det lokala och regionala
inflytandet över strukturfondernas fördelning skall
öka. I motion N207 (c) yrkas att en viss andel av
beviljade medel bör ges vid projektstarten. I motion
N237 (fp) yrkande 9 framhålls att regelverket måste
förenklas samt att det bör det bli möjligt för
projektägare att få förskott på beviljade medel.
Näringsutskottet anför i sitt yttrande 1998/98:NU1y
att motioner som är likartade med de aktuella
tidigare har behandlats av arbetsmarknadsutskottet i
olika sammanhang. Vissa av dessa frågor är numera
inte längre aktuella med hänsyn till att ett
förhandlingsresultat föreligger.
Näringsutskottet noterar att hösten 1997 anförde
arbetsmarknadsutskottet (1997/98:AU2) att byråkratin
kring strukturfondsstöden måste minska och
regelsystemen bli enklare. Arbetsmarknadsutskottet
poängterade att åtgärder mot byråkrati och krångel
kring strukturfonderna måste syfta till att
underlätta hanteringen för såväl offentliga som
privata mottagare liksom för föreningar, stiftelser
etc. Utskottet utgick från att regeringen i den då
aviserade regionalpolitiska propositionen (prop.
1997/98:62) skulle redovisa vidtagna eller planerade
åtgärder och i förekommande fall lägga fram förslag
till riksdagen om hur förenklingar och
effektivisering kan göras.
Näringsutskottet konstaterar att
arbetsmarknadsutskottet i sitt betänkande
1997/98:AU11 våren 1998, där den nämnda
regionalpolitiska propositionen behandlas, uttalade
att utskottet utgick från att regeringen gör de
förändringar som den bedömer är påkallade för att
hanteringen av strukturfondsmedlen skall bli så
effektiv som möjligt. Utskottet ansåg dock att
större förändringar i organisationen kring
strukturfondsarbetet bör vänta till nästa
programperiod för åren 2000-2006.
Vidare framhåller näringsutskottet i sitt yttrande
att de centrala fondansvariga myndigheterna,
Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS), Närings- och teknik-
utvecklingsverket (NUTEK) och Statens jordbruksverk
(SJV), i september 1998 fick i uppdrag av Närings-
och handelsdepartementet att se över och utveckla
arbetsformer och administrativa rutiner m.m. vad
gäller vissa strukturfondsprogram. I december 1998
redovisade de tre myndigheterna en gemensam rapport.
I yttrandet redogör näringsutskottet för de frågor
som de fondansvariga myndigheterna har arbetet med.
Rapporten avslutas med ett antal konkreta förslag,
noterar näringsutskottet, bl.a. att de fondansvariga
myndigheterna slutför utformning och samordning av
föreskrifter, blanketter m.m. samt rutiner med
avseende på tillsyn och kontroll. Vidare föreslås
att de nämnda myndigheterna medverkar till att
utforma en enhetlig praxis för ärendehandläggningen
hos sekretariaten vid beslutsgrupperna. Förslagen i
rapporten är inte av den karaktären att
regeringsbeslut krävs.
Näringsutskottet framhåller vidare att i februari
1999 presenterade den s.k. Strukturfondsutredningen
sitt betänkande EG:s strukturstöd, Ny organisation
för de geografiskt avgränsade
strukturfondsprogrammen (SOU 1999:24).
Strukturfondsutredningen har samlat in och
analyserat erfarenheter från Sveriges första period
med stöd från EG:s strukturfonder och lämnar förslag
till hur strukturfondsprogrammen för nästa period
kan tas fram och genomföras.
I genomförandet av programmen har arbetet i
beslutsgrupper och övervakningskommittéer fungerat
olika bra, sägs det i utredningen. Även
partnerskapets delaktighet i genomförandet varierar.
Beslutsgruppernas sekretariat har byggt upp en bred
kompetens samtidigt som hög arbetsbelastning utgjort
ett problem.
Utredningen påpekar att medfinansieringen och
förbudet mot förskott av strukturfondsmedel har
medfört svårigheter främst för mindre projektägare,
noterar näringsutskottet. Näringslivets delaktighet
i programgenomförandet har varit av liten omfattning
genom att privata medel inte är godkända som
medfinansiering. Enligt utredningen har
administrationen kring utbetalningar präglats av
problem och oklarheter. Vidare har brister i IT-
system m.m. medfört effektivitetsförluster.
Den särskilda utredaren redovisar ett antal
överväganden:
det är nödvändigt att partnerskapet deltar aktivt
både i framtagandet och genomförandet av
strukturfondsprogrammen,
privata medel bör godkännas som stödgrundande för
strukturfondsstöd, så att enskilda företag kan
delta aktivt i genomförandet,
beslutsgrupperna bör avskaffas och nämnder
inrättas vid länsstyrelserna och
självstyrelseorganen,
de som fattar beslut om projekt bör också utses
till utbetalningsmyndigheter,
en pott för länsövergripande satsningar bör
avsättas inom de nya programmen,
en generell möjlighet till förskott på beviljat
strukturfondsstöd bör införas,
övervakningskommittéerna bör förstärkas som
strategiska politiska organ; i första hand bör
ledamöterna vara förtroendevalda från kommuner
och landsting,
det bör utses en förvaltningsmyndighet (ny
myndighet eller NUTEK) för
strukturfondsprogrammen.
Enligt information från Regeringskansliet som
näringsutskottet inhämtat bereds för närvarande de
nämnda utredningsförslagen. För att inhämta
synpunkter på utredningen anordnades en hearing den
25 mars 1999. Därutöver kunde skriftliga synpunkter
lämnas senast den 9 april. Regeringen kommer enligt
uppgift att fatta beslut i ärendet under våren 1999.
Enligt näringsutskottet visar såväl motionerna som
de redovisade utredningarna att det nuvarande
strukturfondssystemet är behäftat med ett antal
organisatoriska och administrativa problem.
Näringsutskottet ansluter sig till den uppfattning
som tidigare uttryckts av arbetsmarknadsutskottet,
nämligen att byråkratin kring strukturfondsstöden
måste minska och regelsystemen bli enklare.
Näringsutskottet menar att hela hanteringen av
strukturfondsmedlen måste effektiviseras.
Näringsutskottet betonar i yttrandet att en sådan
effektivisering måste i sak innebära att
finansieringsfrågan löses på ett smidigt sätt. Bland
annat bör näringslivet och enskilda företag kunna ta
aktiv del i arbetet och till en viss gräns bidra med
medfinansiering. Vidare bör det bli möjligt för
projektägare att få förskott på beviljade medel.
Näringsutskottet ser det som en nödvändighet att
strukturfondssystemet reformeras och effektiviseras
för att det skall vara möjligt att på ett
ändamålsenligt sätt utnyttja EG:s strukturfondsmedel
fullt ut.
Näringsutskottet ser positivt på den nyligen
presenterade Strukturfondsutredningen och anser att
den i det väsentliga kan ligga till grund för här
angiven kursriktning. Samtidigt bör en ökad
samordning mellan Sveriges och EG:s regionalpolitik
övervägas.
Med hänvisning till vad som anförs i yttrandet
tillstyrker näringsutskottet de berörda yrkandena i
motionerna U505 (c) yrkande 4, N256 (kd, m, c, fp),
N274 (kd), N326 (m, kd) och N237 (fp). Övriga
motionsyrkanden avstyrks i den mån de inte
tillgodoses genom näringsutskottets
ställningstagande.
Utrikesutskottet noterar vad näringsutskottet
framför i sitt yttrande 1998/99:NU1y och delar
näringsutskottets uppfattning att det nuvarande
strukturfondssystemet är behäftat med ett antal
organisatoriska och administrativa problem, att den
komplicerade hanteringen kring strukturfondsstöden
måste minska och regelsystemen bli enklare samt att
hela hanteringen av strukturfondsmedlen måste
effektiviseras.
Samtidigt konstaterar även utrikesutskottet att
Strukturfondsutredningen nyligen presenterat sin
rapport och att utredningen gjort ett antal
observationer i samma riktning som näringsutskottet
och utrikesutskottet. Den särskilde utredaren
redovisar även ett antal överväganden till
regeringen. Utrikesutskottet ser positivt på
utredningens rapport.
Med detta och övrigt befintligt underlag anser
utrikesutskottet att det till nästa programperiod
finns goda möjligheter att i det väsentliga komma
till rätta med de konstaterade problemen. På något
längre sikt kommer utredningen om den framtida
regionalpolitiken (dir. 1999:2) att ta fram
ytterligare underlag. Kommittén skall ta del av
utvärderingarna av strukturfondernas hittillsvarande
effekter och låta dem ingå i en sammanvägd bedömning
av resultatet av olika regionalpolitiska åtgärder i
Sverige. Kommittén skall redovisa sitt uppdrag
senast den 31 augusti 2000.
Utrikesutskottet menar att det är lämpligt att
invänta regeringens förslag innan riksdagen tar
ställning till hur hanteringen av strukturfonderna
skall utformas i framtiden. Samtidigt menar
utrikesutskottet att med den problem-analys som har
gjorts av näringsutskottet och
Strukturfondsutredningen vore det bra om regeringen
i det sammanhanget särskilt gjorde överväganden när
det gäller förenkling och effektivisering av
systemet, medfinansieringsfrågan och möjligheten att
släppa in privat kapital samt möjligheten för
projektägare att få förskott på beviljade medel.
Utrikesutskottet vill vidare anföra att miljö- och
jordbruksutskottet i sitt betänkande 1998/99:MJU7
angående den svenska administrationen av unionens
gemensamma jordbrukspolitik menade att den måste
vara utformad så att den medverkar till att uppfylla
EU:s och Sveriges mål om ett bärkraftigt och
effektivt jordbruk, biologisk mångfald, bibehållet
kulturlandskap och regional utveckling. Samtidigt
skall administrationen inte orsaka onödiga
kostnader, och enkelhet måste därför vara målet i
utformningen av denna, menade miljö- och
jordbruksutskottet.
Med vad som ovan anförts anser utrikesutskottet att
motionerna U505 (c) yrkande 4, N207 (c), N237 (fp)
yrkande 9, N256 (kd, m, c, fp) yrkandena 1-4, N274
(kd) yrkandena 5 och 6, N284 (s) , N326 (m, kd)
yrkande 29 och N335 (v) yrkande 9 kan besvaras.
Motionerna T325 (c) yrkande 1 och N275 (c) yrkandena
2 och 4 avstyrks.
I Kristdemokraternas motion MJ224 (kd) yrkande 38
yrkas att det är angeläget att undersöka
möjligheterna att bättre utnyttja EU:s stöd för
landsbygdsutveckling, det s.k. 5b-stödet, för
fiskeberoende områden. I motion N258 (s) framhålls
att en nationell strategi bör utarbetas för att
integrera Gotland i den inre marknaden enligt
Amsterdamfördragets tillägg om öar. I motion N227
(m) anförs att Sverige bör säkra de svenska öarnas
framtida utvecklingsmöjligheter. I motion N275 (c)
yrkande 1 anförs att det är oacceptabelt om
reformeringen av EU:s strukturfonder utgår från
länsnivån med hänvisning till situationen i sydöstra
Sverige. I motion N296 (c) yrkande 2 framhålls att
Dalsland bör vara ett område som kan påräkna stöd
från strukturfonderna också för perioden 2000-2006.
Näringsutskottet påpekar i sitt yttrande att i
artikel 130a i EG-fördraget finns grunden för
gemenskapens regional- och strukturpolitik. Genom
Amsterdamfördraget, som träder i kraft den 1 maj
1999, gjordes ett tillägg i artikel 130a andra
stycket (nytt artikelnummer 158) genom vilket öarna
nämns vid sidan av regionerna. Det framgår av detta
stycke att EU:s politik på området skall sträva
efter att minska skillnaderna i utvecklingsnivå
mellan olika regioner och att minska eftersläpningen
i de minst gynnade regionerna och öarna inklusive
landsbygdsområdena.
Vidare framhåller näringsutskottet att till
Amsterdamfördragets slutakt bifogades ett antal
förklaringar som antogs av regeringskonferensen.
Förklaringarna är numrerade och som nr 30 återfinns
förklaringen om öregioner. Den har följande lydelse:
Konferensen inser att öregioner är behäftade med
strukturella nackdelar som har samband med deras
ökaraktär och vilkas bestående natur hämmar dessa
regioners ekonomiska och sociala utveckling.
Konferensen erkänner följaktligen att
gemenskapslagstiftningen måste beakta dessa
nackdelar och att specifika åtgärder, när det är
berättigat, får vidtas till förmån för dessa
regioner för att bättre och på rättvisa villkor
kunna införliva dem med den inre marknaden.
Näringsutskottet noterar vidare att i Sverige har
såväl Gotland som skärgårdsområdet under innevarande
period utgjort mål 5b-områden.
Näringsutskottet anför vidare att det ser positivt
på att EU:s regional- och strukturpolitik
effektiviseras genom att förhandlingsresultatet
rörande Agenda 2000 innebär en minskning av antalet
målområden och antalet gemenskapsinitiativ. Detta
bör i sig leda till förenklingar och
effektiviseringar, såväl centralt som lokalt i
strukturfondssystemet.
Ur svensk synpunkt är det glädjande menar
näringsutskottet att inte bara det gamla mål 6-
området utan även kusten i Norrbottens,
Västerbottens och Västernorrlands län inkluderas i
det nya mål 1-området i enlighet med de svenska
ståndpunkterna vid förhandlingarna. En
differentiering kommer dock att ske mellan kust- och
inland vad gäller stödets storlek per capita.
När det gäller det nya mål 2-området skall
kommissionen först lägga fast befolkningsramen för
det svenska mål 2-området, framhåller
näringsutskottet, allt under det att högst 18 % av
befolkningen på EU-nivå kommer att omfattas av mål
2. Därefter kommer regeringen att föreslå vilka
områden som bör ingå i mål 2. Enligt vad
näringsutskottet inhämtat från Regeringskansliet kan
det förutsättas att det nya mål 2-området kommer att
omfatta samma typer av regioner som dagens mål 2-
och mål 5b-områden. Näringsutskottet noterar därvid
att såväl sydöstra Sverige som de svenska öarna har
under innevarande period utgjort mål 5b-områden. När
det gäller de svenska öarna har näringsutskottet
förståelse för deras särskilda situation och anser
att det tänkesätt som redovisas i anslutning till
Amsterdamfördraget är tillämpligt även i Sverige.
Näringsutskottet förutsätter att avgränsningen av
mål 2-områden görs utifrån den regionalpolitiska
problembilden när det gäller specifika åtgärder för
olika öar och regioner.
Med hänvisning till vad som anförts avstyrker
näringsutskottet aktuella motionsyrkanden.
Utrikesutskottet har inget annat att anföra och
avstyrker motionerna MJ224 (kd) yrkande 38, N258
(s), N227 (m), N275 (c) yrkande 1 samt N296 (c)
yrkande 2.
Folkhälsa, alkohol och tobak
I motion U509 (kd) yrkande 17 begärs ett slut på
neddragningarna av tullpersonalen och att den
tullfria försäljningen av alkohol och tobak upphör
under år 1999. Folkpartiet menar i sin motion U507
(fp) yrkande 7 att alkoholanvändning inom EU skall
betraktas som en hälsofråga, inte som ett
jordbruksproblem.
Skatteutskottet anför i sitt yttrande 1998/98:SkU6y
med anledning av motion U509 (kd) yrkande 17 att
skatteutskottet i anslutning till behandlingen av
den senaste budgetpropositionen har betonat vikten
av att Tullverket har tillräckliga resurser för
verksamheten. Skatteutskottet har även framhållit
att en effektivisering av gränskontrollen bör
åstadkommas, inte genom ökade anslag utan genom
rationaliseringar och organisationsförändringar. I
yttrandet konstaterar skatteutskottet att regeringen
nyligen i 1999 års ekonomiska vårproposition har
lagt ett nytt förslag avseende det aktuella
utgiftsområdet, ett förslag som bl.a. gäller
beräknade anslag för Tullverket åren 2000-2002.
Skatteutskottet konstaterar att det därför finns
anledning för utskottet att återkomma till frågan om
Tullverkets resursbehov dels i anslutning till
förslaget i vårpropositionen, dels när den kommande
budgetpropositionen föreligger. Något skäl för
riksdagen att göra något uttalande med anledning av
motionen i denna del finns enligt skatteutskottets
mening inte.
Vad gäller frågan om avvecklingen av taxfreehandeln
inom EU erinrar skatteutskottet om att regeringen
nyligen har lagt fram en proposition i ämnet som
bygger på bedömningen att den skattefria
försäljningen i trafiken inom EU kommer att upphöra
den 1 juli 1999 (prop. 1998/99:86). Motionerna bör
därigenom anses tillgodosedda och något
tillkännagivande är inte påkallat, menar
skatteutskottet.
Med hänvisning till vad som anförts avstyrker
skatteutskottet motionen i berörd del.
Socialutskottet anför i sitt yttrande 1998/99:SoU2y
att utskottet senast våren 1998 i betänkande
1997/98:SoU14 Vissa alkoholfrågor uttalade sig om
Sveriges alkoholpolitik i EU. I betänkandet
redogjordes bl.a. för departementspromemorian
Strategi för Sveriges EG-arbete i frågor som gäller
folkhälsa och hälso- och sjukvård (Ds 1997:4).
Socialutskottet anförde i sin bedömning bl.a.
följande.
Enligt utskottets mening bör Sverige som medlem i
EU - inom ramen för bestämmelserna i Romfördraget -
stå fast vid och driva en restriktiv alkoholpolitik.
Att detta också är regeringens inställning har
visats inte minst genom ansträngningarna att slå
vakt om detaljhandelsmonopolet och fortsatta
begränsningar i den privata resandeinförseln från
andra länder. I den strategi för Sveriges EG-arbete
i frågor rörande folkhälsa och hälso- och sjukvård
som utarbetats inom Socialdepartementet ingår frågor
som rör alkohol och narkotika som viktiga
komponenter. Utskottet ser också mycket positivt på
de initiativ som tagits när det gäller att få till
stånd länderjämförande undersökningar och analyser
av alkoholproblemens omfattning och den nationella
alkoholpolitiken i samtliga EU-länder. Avsikten är
att undersökningarna skall tjäna som underlag för
vidare diskussion inom EU om olika gemensamma
åtgärder på alkoholpolitikens område sett ur
folkhälsoperspektiv.
Riksdagen följde utskottet.
I budgetproposition 1998/99:1 och i föreliggande
skrivelse pekar regeringen på bl.a. den
länderjämförande undersökning som skall genomföras
av Sverige och Finland inom EU och anför att
internationellt och på europeisk nivå har olika
framgångsrika initiativ tagits och ytterligare
insatser planeras för att påverka framför allt EU
att lyfta fram alkoholfrågan på dagordningen. I sina
slutsatser konstaterar regeringen att Sveriges
inträde i EU har förändrat förutsättningarna för den
svenska alkoholpolitiken. Målet att begränsa
alkoholens skadeverkningar genom att motverka
skadliga dryckesmönster och minska den totala
konsumtionen ligger fast. EU-medlemskapet gör det
dock nödvändigt att söka nya metoder för det
förebyggande arbetet för att kunna upprätthålla
målet. I den nya situationen behöver samhällets
olika insatser samordnas bättre än hittills.
Socialutskottet konstaterar att regeringen har
aviserat en alkoholpolitisk proposition till den 28
maj 1999.
Utskottet har nyligen i sitt betänkande
1998/99:SoU8 Folkhälsofrågor m.m. behandlat bl.a.
frågor om tobak. I betänkandet redovisades
socialministerns interpellationssvar den 5 mars 1999
(1998/99:171), i vilket ministern bl.a. anfört att
regeringen arbetar aktivt med frågor som rör
tobaksprevention inom EU samt att direktiv 98/43/EG
om ett förbud mot såväl indirekt som direkt
tobaksreklam antogs av ministerrådet sommaren 1998,
och att genomförandet av direktivet för närvarande
bereds i Regeringskansliet.
I sin bedömning fastslog socialutskottet att tobak
är ett allvarligt hälsoproblem. Utskottet såg mycket
positivt på den breda verksamhet som i olika former
och på olika nivåer pågår för att minska bruket av
tobak både nationellt och internationellt. Utskottet
anförde vad gäller tobaksodling att den svenska
synen, att sådan odling inte bör stödjas med medel
ur EU:s budget, framförts till EU:s ministerråd.
Utskottet utgick från att regeringen även framdeles
aktivt verkade för en förändring av EU:s
subventionspolitik. Riksdagen följde utskottet.
Socialutskottet framhåller i sitt yttrande att
Sverige inom EU verkar för att hälsofaktorer skall
integreras i andra politikområden. Utskottet anser
för sin del när det gäller läkemedel att det mer är
en hälsofråga än en industrifråga. För samarbetet
inom folkhälsoområdet är det särskilt viktigt att en
sådan integrering sker på ett tidigt stadium.
Sverige deltar aktivt i EU:s arbete som rör
folkhälsa. I detta arbete ingår frågor om såväl
alkohol som tobak som viktiga delar.
När det gäller alkoholpolitiken betonar
socialutskottet att Sverige tillsammans med Finland
tagit initiativ till att genomföra en
länderjämförande undersökning om
alkoholproblematikens omfattning och
alkoholpolitiken i samtliga EU-länder. Resultatet av
undersökningen skall tjäna som underlag för
diskussioner om behovet av en samlad alkoholpolitik
inom EU.
När det gäller tobakspolitiken erinrar
socialutskottet om att Sveriges principiella
ståndpunkt är att tobaksodling inte bör stödjas med
medel ur EU:s budget. Sverige arbetar aktivt med
frågor om tobaksprevention och anser att det i
första hand är en folkhälsofråga.
Utskottet förutsätter att arbetet inom alkohol- och
tobaksområdena fortsätter med denna
folkhälsoinriktning.
Något initiativ med anledning av motionerna U507
(fp) yrkande 7 och U509 (kd) yrkande 17 delvis
behövs inte enligt utskottets mening, varför dessa
bör avstyrkas.
Även EU-nämnden tar i sitt yttrande 1998/99:EUN1y
upp frågor kring skatter på tobaksvaror och
alkoholdrycker och konstaterar att nämnden har haft
ett omfattande och regelmässigt samråd med
regeringen om samtliga skattefrågor som tagits upp
inom ministerrådet för ekonomiska och finansiella
frågor. Även frågor som har diskuterats på s.k.
informella rådsmöten på det ekonomiska och
finansiella området har nämnden informerats om. EU-
nämnden noterar att en fråga som särskilt
diskuterats är reglerna för den skattefria
försäljningen av bl.a. alkoholdrycker och
tobaksvaror.
Utrikesutskottet noterar EU-nämndens bedömningar
och kan liksom skatteutskottet konstatera, vad
gäller upphörandet av skattefrihet för
alkoholdrycker och tobaksvaror från den 1 juli 1999,
att regeringen har förelagt riksdagen en proposition
i frågan. Utrikesutskottet finner vidare att
regeringen är pådrivande inom EU när det gäller att
bibehålla den restriktiva svenska alkoholpolitiken
och menar att motionärernas yrkanden redan är
tillgodosedda.
Utrikesutskottet avstyrker därmed motionerna U509
(kd) yrkande 17 och U507 (fp) yrkande 7.
Vissa handelsfrågor
I motion U9 (mp) yrkande 5 (NU) framför Miljöpartiet
ett antal krav, bl.a. vad gäller miljö- och sociala
klausuler, med anledning av att nya
frihandelsförhandlingar kommer att äga rum inom
ramen för Världshandelsorganisationen (WTO) under de
närmaste åren. Miljöpartiet uttrycker vidare i
motion U508 (mp) yrkande 9 tveksamhet inför den inre
marknadens funktionssätt och menar att det måste
vara en prioriterad fråga under Sverige
ordförandeskap att motverka unionens detaljreglering
av varor.
Näringsutskottet framhåller i sitt yttrande att det
våren 1998 i ett betänkande om vissa
utrikeshandelsfrågor (bet. 1997/98:NU13) redovisat
sina övergripande synpunkter på frihandelsfrågorna.
Med hänvisning till att utskottet skall behandla
regeringens skrivelse 1998/99: 59 om den svenska
handelspolitiken inför en ny WTO-runda saknas enligt
näringsutskottets uppfattning anledning att göra
något särskilt övervägande i de aktuella frågorna.
Näringsutskottet avstyrker motionerna.
Utrikesutskottet vill för sin del framhålla att
utskottet i betänkande 1998/99:UU12 Utrikeshandel
och internationella investeringar och i yttrande
till näringsutskottet över regeringens skrivelse
1998/99:59 Öppen handel - rättvisa spelregler har
behandlat frågor bl.a. gällande handel, miljö och
sociala frågor.
I betänkande 1998/99:UU12 konstaterade utskottet
att en förekommande invändning är att frihandel
gynnar länder som åsidosätter fackliga rättigheter,
har svag lagstiftning för arbetsförhållanden eller
där barnarbete förekommer.
Utskottet anförde vidare:
Det är en tragisk realitet att barnarbete förekommer
i många av världens fattigaste länder. I
sammanhanget bör framhållas att barnarbete och
undermåliga arbetsförhållanden beror på fattigdom.
Ökat deltagande i internationell handel är en
förutsättning för en så snabb ekonomisk utveckling
att fattigdomen kan utrotas. Det är den utvecklade
världens skyldighet att ge de fattigaste länderna
möjligheter att få avsättning för sina produkter på
i-landsmarknaderna. Som tidigare framhållits bör
Sverige inom EU verka för en öppnare politik
gentemot u-länderna vad gäller jordbruks- och
tekoprodukter.
U-länderna motsatte sig starkt att införa normer om
mänskliga rättigheter på arbetsområdet i WTO-
avtalet. Detta motiverades med att problemen är
fattigdomsrelaterade och därmed inte löses genom
handelssanktioner. Vidare menade u-länderna att
normer på dessa områden skulle riskera att
missbrukas och tillämpas godtyckligt av i-länderna.
Det finns också en oro bland u-länderna att frågan
om löneskillnader skulle tas upp i sammanhanget,
vilket skulle riskera att beröva dem en viktig
konkurrensfördel.
Utskottet anser att en politik för friare handel
måste gå hand i hand med Sveriges ansträngningar för
att främja demokrati och mänskliga rättigheter.
Internationell handel hindrar inte att krav ställs
på länder att uppfylla de förpliktelser de ingått
genom att ratificera internationella konventioner på
MR-området. Genom ILO har konventioner om bl.a.
fackliga rättigheter, mot diskriminering och
barnarbete, förhandlats fram och ratificerats av ett
stort antal länder. Sverige och andra länder har
påtalat vikten av att dessa frågor integreras i
WTO:s vidare arbete. Det är ILO som har
huvudansvaret för den fortsatta utvecklingen och
efterlevnaden av de konventioner som reglerar
grundläggande mänskliga rättigheter inom arbetslivet
(skr. 1998/99:59).
I alla EU:s relationer med tredje land tillmäts
mänskliga rättigheter stor vikt. Höga krav på
respekt för de mänskliga rättigheterna ställs på de
länder som sökt medlemskap i unionen.
Minoritetsfrågorna har varit särskilt aktuella. I de
frihandelsavtal som EU ingår finns särskilda avsnitt
om respekt för de mänskliga rättigheterna.
När det gäller handelns påverkan på miljön
konstaterade utskottet vidare i samma betänkande att
den under många år varit föremål för diskussion.
Utskottet konstaterade att arbetet med att föra in
miljöfrågorna i det internationella regelverket för
handel präglats av motsättningar mellan i- och u-
länder och anförde vidare:
Som - - - redovisats innebär en friare handel en
överlag effektivare användning av de globala
resurserna. Två argument brukar dock anföras av
skeptiker till alltför fri handel. För det första
befrämjar frihandel en högre konsumtion och
ekonomisk tillväxt, vilket i sig ökar belastningen
på miljön. För det andra kan frihandel uppmuntra
till produktion i länder som inte värnar om miljön.
Låga miljökrav skulle kunna utgöra en komparativ
fördel.
Det främsta syftet med fri handel är att främja
konsumtion och tillväxt. Konsumtionen i ett land
inverkar givetvis på miljön. En hög ekonomisk
levnadsstandard i ett land behöver inte vara
oförenlig med en god miljö. I i-länderna har under
de senaste decennierna allt högre miljökrav införts
utan att detta har haft någon synlig effekt på den
ekonomiska tillväxten. Tvärtom har inte minst
teknikutvecklingen i många fall en gynnsam effekt på
miljön. Även miljöbelastningen till följd av ökade
transporter har till stor del kompenserats av ny,
miljövänligare teknik. Vidare är det talande att
ekonomins skadeverkningar på miljön är väsentligt
större i de länder som skyddat sig mot
internationell handel - importsubstitutions- och
statshandelsländer. Oavsett frihandel är det
nödvändigt att ställa höga miljökrav på all
ekonomisk verksamhet.
Att många u-länder ställer för låga krav på
miljöområdet och att miljöpåverkande produktion i
vissa fall omlokaliseras till sådana länder är dock
ett faktum. Sverige och EU har i WTO drivit frågan
om samband mellan handelspolitik och miljöfrågor. En
samlad krets u-länder anför dock att det är den
industrialiserade världen som fortfarande utgör den
största belastningen på miljön, i synnerhet räknat
per folkmängd. Vidare finns en misstänksamhet bland
u-länderna för att miljöhänsyn skall användas i
protektionistiskt syfte från i-ländernas sida (skr.
1998/99:59).
Målet för Sveriges politik har varit att så långt
som möjligt undanröja risken för konflikt mellan
miljö- och handelspolitiska beslut. Sveriges
jämförelsevis progressiva miljöpolitik bör kunna ges
internationell spridning samtidigt som våra
handelsförbindelser hålls intakta eller förbättras.
Strävan är att åstadkomma en ömsesidigt stödjande
handels- och miljöpolitik, genom att bl.a. verka för
att en fortsatt liberalisering av världshandeln
kopplas till minskad miljöbelastning till förmån för
en hållbar utveckling. Ur samlad miljösynpunkt är
ytterligare liberaliseringar av godo, eftersom de
bidrar till en effektivare global resursanvändning.
En förutsättning för denna positiva effekt är
emellertid att handeln åtföljs av en effektiv
miljöpolitik, så att ökad miljöbelastning kan
undvikas. I detta sammanhang är det särskilt viktigt
att söka undanröja handelshinder som kan ha en
negativ miljöpåverkan. Detta kan t.ex. gälla
subventioner inom jordbruk, fiske och energiområdet
(skr. 1998/99:59). För en väl fungerande frihandel
är det vidare angeläget att miljökostnader
internaliseras i prissättningen.
Utskottet framhöll vidare i betänkande 1998/99:UU12
att WTO:s regelverk inte påverkar nationers
möjligheter att ställa miljökrav förutsatt att de
grundas på vetenskapliga belägg och inte syftar till
att diskriminera. De utslag som WTO:s paneler gör
tenderar dock att bli omstridda, menade utskottet
och anförde:
Sambandet mellan handel och miljö är en
kontroversiell fråga i WTO. U-länderna har motsatt
sig att regler på miljöområdet införs i det globala
regelverket med motiveringen att dylika lätt kan
missbrukas i protektionistiska syften. Även om u-
ländernas farhågor kan vara motiverade instämmer
utskottet i regeringens slutsats att miljö- och
handelspolitik måste vara ömsesidigt förstärkande.
Allmänt sett skapar ytterligare liberaliseringar på
handelsområdet förutsättningar för en effektivare
resursanvändning. Samtidigt är det väsentligt att
miljöfrågornas betydelse tydligt markeras i WTO. De
åtaganden som världens länder har gjort på
miljöområdet, bl.a. Agenda 21, får inte undergrävas
av ett WTO-avtal. I den s.k. Århusdeklarationen slog
FN:s ekonomiska kommission för Europa (ECE) fast att
WTO-regler helt och fullt måste ta hänsyn till
behovet av en hög nivå på skyddet av miljön. Sverige
och EU intar positionen att en ny WTO-runda skall
omfattas också av kopplingen mellan handel och
miljö. Det är samtidigt viktigt att regler på
området tar hänsyn till u-ländernas oro för dold
protektionism.
På förslag av EG ordnade WTO ett särskilt
högnivåmöte om handel och miljö i mars 1999. Syftet
var att öka förståelsen mellan i- och u-länder samt
ge enskilda och intresseorganisationer möjlighet att
delta i debatten. Mötet kan ses som ett steg på
vägen mot en öppnare dialog i handelsfrågor, både
mellan i- och u-länder och mellan regeringar och det
civila samhället.
U-ländernas farhågor för att miljön - och även
frågan om arbetsförhållanden - skall missbrukas av
protektionistiska i-länder är förståeliga. Samtidigt
kan ökad internationell handel som inte åtföljs av
en ansvarsfull miljöpolitik få negativa konsekvenser
för miljön. Den största delen av den återstående
biologiska mångfalden finns - än så länge - i u-
länderna. Att jordens miljö är en gemensam
angelägenhet har bekräftats bl.a. av FN:s konferens
i Rio de Janeiro 1992. Resultaten av en ny WTO-runda
får inte stå i strid med vad världens länder åtagit
sig i andra sammanhang. Sverige bör driva på för att
lyfta fram miljöfrågorna i internationella
sammanhang. Miljöfrågan bör därför ges en skarpare
profil i WTO.
Utrikesutskottet vill med anledning av motion U9
(mp) yrkande 5 vidare anföra att riktlinjer för
Sveriges långsiktiga agerande när det gäller
reformen av EG:s jordbrukspolitik har lagts fast av
riksdagen (prop. 1997/98:142, bet. 1997/98:JoU23,
rskr. 1997/98:241). Riksdagen har angivit tre
övergripande mål för Sveriges jordbruks- och
livsmedelspolitik inom EG:
- jordbruks- och livsmedelsföretagens produktion
skall styras av konsumenternas efterfrågan,
-
- produktionen skall vara långsiktigt hållbar, både
från ekologiska och ekonomiska utgångspunkter,
-
- EG skall också medverka till global
livsmedelssäkerhet, bl.a. genom att hävda
frihandelns principer även på jordbruks- och
livsmedelsområdet. En fri handel bör dock
kompletteras med konsument-, djurskydds-, miljö-
och regionalpolitiska insatser.
-
Vidare kan utskottet konstatera att kommissionen i
mars 1998 antog ett meddelande (KOM98/143) om
offentlig upphandling. Förslag till ändringar i
direktiven skall presenteras under första halvåret
1999 och under året kan även ett tolkningsmeddelande
om miljökrav förväntas.
Utrikesutskottet vill även framhålla att
finansutskottet i sitt betänkande Offentlig
upphandling (bet. 1998/99:FiU17) anger att det bör
vara möjligt att ställa krav på att produkter som
köps in uppfyller kriterier för miljömärkning.
Med vad som ovan anförts avstyrker utrikesutskottet
motionerna U508 (mp) yrkande 9 och U9 (mp) yrkande
5.
Djurhälsa
I motion U902 (kd) anförs i yrkande 1 att Sverige
bör verka för att kommissionen skall ges möjlighet
att betala ut ekonomiska bidrag till
djurskyddsorganisationer och i yrkande 2 hemställs
att riksdagen hos regeringen begär förslag om stöd
till djurskyddsorganisationernas internationella
verksamhet.
Inledningsvis kan konstateras att både
utrikesutskottet och jordbruksutskottet under senare
åt ägnat frågor kring djurhälsa betydande
uppmärksamhet. Redan vid behandlingen av regeringens
skrivelse 1995/96:30 EU:s regeringskonferens 1996
framhöll de båda utskotten betydelsen av att
djurskyddsfrågorna får en mer framträdande ställning
inom EU (1995/96:UU13). Vidare framhöll
jordbruksutskottet i yttrande 1996/97:JoU3y till
utrikesutskottet att det var angeläget att införliva
krav på djurskydd och djurhälsa i Romfördraget.
Jordbruksutskottet noterade att regeringen verkade
pådrivande för ett förstärkt djurskydd inom EU och
att den svenska ståndpunkten var att djur inte skall
betraktas som varor utan som levande varelser.
I sitt betänkande 1997/98:UU13 uppmärksammade
utrikesutskottet att i Amsterdamfördraget
tillskapades en fördragsreglering genom ett
protokoll (C.10) till EG-fördraget. Protokollet
föreskriver att såväl gemenskapen som
medlemsländerna vid utformning och genomförande av
gemenskapens politik om jordbruk, transport, inre
marknad och forskning i full utsträckning skall ta
hänsyn till djurens välbefinnande.
Regeringen anförde i proposition 1997/98:58
Amsterdamfördraget att protokollet innebär att djur
inte längre betraktas enbart som jordbruksvaror och
att det utgör en konkret fördragsmässig grund för
att driva frågor om djurskydd och djurens välfärd
inom relevanta politikområden.
Utrikesutskottet gjorde ingen annan bedömning i
sitt betänkande 1997/98:UU13 med anledning av
Amsterdamfördraget.
Jordbruksutskottet har behandlat frågor om
djurhälsa, bl.a. i sitt betänkande 1997/98:JoU12.
Jordbruksutskottet framhåller i betänkandet att en
svensk strategi för EU:s jordbruk i framtiden har
redovisats av den parlamentariska kommittén för
reformering av EU:s gemensamma jordbrukspolitik i
betänkandet Mat och miljö (SOU 1997:102). I den
offentliga utredningen framhålls bl.a. att det, av
såväl etiska som miljömässiga och kvalitetsmässiga
skäl, är angeläget att djurens situation förbättras
inom EU. För att så skall ske måste EU:s gemensamma
regler om smittskydd, djurskydd och djurhälsa
skärpas. Detta gäller bl.a. transporter av djur,
vissa uppfödningsformer, foderkvalitet och hygien
samt smittspridning. På djurskyddsområdet, där
gemensamma regler ofta saknas, är det särskilt
angeläget att sådana införs. Den svenska
djurskyddslagen bör vara utgångspunkten. Vidare
noterar jordbruksutskottet i sitt betänkande att
frågan också har uppmärksammats av Utredningen om
livsmedelssektorns omställning och expansion (SOU
1997:167). Enligt utredaren är det angeläget att
Sverige är pådrivande såväl vad gäller att behålla
den nuvarande ambitionsnivån som att höja
ambitionsnivån beträffande djurskyddet inom EU.
Utrikesutskottet kan för sin del konstatera att en
konsekvent och ambitiös hållning präglar den svenska
synen på djurskydd inom EU.
Avslutningsvis noterar utrikesutskottet att Statens
jordbruksverk disponerar anslaget E 3 Djurhälsovård
och djurskyddsfrämjande åtgärder inom utgiftsområde
23. För 1999 är 6,9 miljoner kronor av anslaget
avsatta för djurskyddsfrämjande åtgärder, bl.a. för
prövning av nya djurhållningsmetoder och forskning.
Utrikesutskottet anser att därmed är motionärens
syften tillgodosedda och avstyrker motion U902 (kd)
yrkandena 1 och 2.
5.4 Unionens förbindelser med omvärlden och
den gemensamma utrikes- och
säkerhetspolitiken
Skrivelsen
Regeringen konstaterar i skrivelsen att under året
har medlemsstaterna gjort gemensamma démarcher i ett
antal olika frågor. Regeringen menar att en fortsatt
god sammanhållning har bidragit till en tydlig
attityd i den politiska dialogen med länder som
brister i respekten för de mänskliga rättigheterna.
Vidare noteras att unionen även har ägnat stor
uppmärksamhet åt utvecklingen i västra Balkan,
särskilt i Kosovo.
Regeringen framhåller att gemensamma ståndpunkter
på grundval av artikel J 2 i Unionsfördraget, som
anger unionens inställning till en särskild fråga av
geografisk eller tematisk karaktär, har antagits
bl.a. om Nigeria, om främjandet av icke-spridning
och förtroendeskapande i Sydasien, om arbetet för
att stärka efterlevnaden av konventionen om
bakteriologiska (biologiska) vapen och toxinvapen
samt om mänskliga rättigheter, demokratiska
principer och sunt styrelseskick i Afrika. Likaså
har rådet genom gemensamma ståndpunkter enats om
utvidgade sanktioner mot Förbundsrepubliken
Jugoslavien och Serbien, samt om fortsatta
sanktioner mot Burma, Sierra Leone och UNITA i
Angola.
Vidare noterar regeringen att gemensamma åtgärder
inom ramen för GUSP beslutas i specifika situationer
där operativa insatser från unionens sida anses
nödvändiga. De finansiella medel som behövs tas som
regel från ett särskilt anslag i EU:s budget, vilket
under 1998 uppgick till 30 miljoner ecu. Under året
har EU på detta sätt beslutat att på grundval av
artikel J 3 bl.a. lämna stöd till Montenegros
regering, till den höge representantens strukturer
för genomförande av fredsavtalet i Bosnien och
Hercegovina och om fortsatt stöd till fredsprocessen
i Mellanöstern. Ett särskilt sändebud för
Förbundsrepubliken Jugoslavien utsågs också genom
beslut om gemensam åtgärd. Vidare förlängdes
mandaten för EU:s särskilda sändebud för
fredsprocessen i Mellanöstern och för området kring
de afrikanska stora sjöarna.
Regeringen betonar i skrivelsen att under året
antogs för första gången ett beslut om gemensam
åtgärd på grundval av artikel J 4.2 i
Unionsfördraget, genom vilket EU anmodade
Västeuropeiska unionen (VEU) att slutföra en
genomförbarhetsstudie av möjliga alternativ för
internationella polisiära insatser i Albanien för
att bistå de albanska myndigheterna. Därutöver
antogs, på grundval av samma artikel, gemensamma
åtgärder för stöd till Organisationen för säkerhet
och samarbete i Europa (OSSE) för övervakning av
situationen i Kosovo samt en begäran om VEU:s
medverkan i en minröjningsinsats i Kroatien.
Vidare framhåller regeringen att 1998 även
präglades av de pågående förberedelserna för
tillämpningen av de nya instrumenten för GUSP efter
Amsterdamfördragets ikraftträdande. I skrivelsen
betonas att det hos medlemsstaterna har funnits en
uttalad ambition att öka EU:s handlingsförmåga och
effektivitet i GUSP för att främja fred och
säkerhet.
Regeringen konstaterar att Amsterdamfördraget anger
att en hög representant för GUSP skall inrättas. Den
höge representanten skall biträda rådet och medverka
vid utformning, förberedelser och genomförande av
beslut samt vid behov kunna företräda unionen utåt.
Funktionen som den höge representanten ska utövas av
rådets generalsekreterare. Europeiska rådet har i
Wien enats om att denne skall utnämnas snarast
möjligt, och att det skall vara en person med en
stark politisk profil, framhåller regeringen.
Förberedelser har också inletts för att inrätta en
gemensam enhet för politisk planering och tidig
förvarning (analysenhet) i GUSP inom rådets
generalsekretariat under ledning av den höge
representanten. Beslutet att inrätta en analysenhet
gjordes i en särskild förklaring, som fogades till
Amsterdamfördragets slutakt. Syftet med dess
förvarningsfunktion är att ge EU möjligheter att på
ett tidigt stadium sätta in konfliktförebyggande
åtgärder. Målsättningen är vidare att analysenheten
skall föra in ett gemenskapsperspektiv i EU:s
utrikes- och säkerhetspolitik, såväl på lång sikt
som inför och under konkreta kriser.
I skrivelsen konstateras att under 1998 har en
förnyad debatt om europeiskt försvarssamarbete
inletts. Vid Europeiska rådets möte i Wien i
december välkomnades de nya impulser om en stärkt
europeisk krishanteringsförmåga som tillförts
debatten. Regeringscheferna konstaterade att den
gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken måste
stödjas av trovärdig operativ kapacitet för att EU
skall kunna spela sin roll fullt ut på den
internationella arenan.
Regeringen framhåller att utvidgningsprocessen i
sig har en betydande säkerhetspolitisk effekt genom
att det i förhandlingarna ställs krav på
institutionell stabilitet, som garanterar demokrati,
rättssäkerhet, mänskliga rättigheter och respekt
samt skydd för minoriteter.
Regeringen noterar att under 1998 har EU genom
olika program lämnat betydande stöd till
fredsfrämjande insatser, framför allt till före
detta Jugoslavien, Mellanöstern, Afrika samt
Latinamerika. EU samarbetar i dessa frågor nära med
FN och andra internationella organisationer såsom
OSSE, Nato, VEU samt Europarådet. Därmed ökar
möjligheterna att de internationella
organisationernas arbete samordnas och blir
ömsesidigt förstärkande.
Regeringen framhåller att Balkan även under 1998
har stått högt på EU:s dagordning. EU har såsom den
enskilt största bidragsgivaren aktivt stött
fredsprocessen i Bosnien-Hercegovina, framför allt
genom återuppbyggnadsinsatser. EU:s egen
övervakningsinsats i Balkanområdet (ECMM) har
verksamt bidragit till fredsprocessen i Bosnien och
Kroatien.
Den ekonomiska och sociala krisen i Ryssland under
1998 underströk vikten av en samlad och genomtänkt
strategi för EU:s relationer till landet,
konstaterar regeringen vidare. Under året har EU
avsatt betydande resurser för detta ändamål. Genom
att Amsterdamfördraget träder i kraft införs en ny
beslutsform, s.k. gemensamma strategier. Vid
Europeiska rådets toppmöte i Wien beslutades att
EU:s första gemensamma strategi skall gälla Ryssland
i syfte att ytterligare konsolidera EU:s
Rysslandspolitik. Vidare beslutades att
förberedelser för gemensamma strategier om Ukraina,
Medelhavsområdet samt västra Balkan skall vidtas.
Regeringen konstaterar att kommissionen den 25
november antog en rapport om den nordliga
dimensionen efter beslut av Europeiska rådet i
december 1997. Initiativet till den nordliga
dimensionen kommer från Finland.
Kommissionsrapporten utgör en strategi för EU:s
politik i förhållande till norra Europa med särskilt
fokus på samarbetet med nordvästra Ryssland och
Baltikum. Rapporten slår fast att EU starkt stöder
regionalt samarbete, i norra Europa främst
Östersjöstaternas råd och Barentsrådet, i vilka EU
medverkar.
Regeringen betonar att de mänskliga rättigheterna
intar en framträdande plats inom EU:s gemensamma
utrikes- och säkerhetspolitik. Det bekräftades ånyo
när Europeiska rådet den 10 december 1998 ställde
sig bakom EU:s förklaring om de mänskliga
rättigheterna, antagen med anledning av 50-årsminnet
av FN:s allmänna förklaring om de mänskliga
rättigheterna.
EU arbetar för målet att nå respekt för de
mänskliga rättigheterna genom att ta upp dessa
frågor i bilaterala relationer med tredje land
liksom inom ramen för FN och andra multilaterala
forum, särskilt inom OSSE. I de bilaterala
relationerna kommer frågor om mänskliga rättigheter
till uttryck genom s.k. grundläggande klausuler i
avtal, genom démarcher och genom offentliga
avsiktsförklaringar.
Regeringen framhåller att inom nedrustningsområdet
skedde under året ett nära samarbete inom EU. I den
inledande allmänna debatten i FN:s
generalförsamlings första utskott - där
nedrustningsfrågorna behandlas - höll EU:s
ordförandeland ett gemensamt anförande.
Ministerrådet antog den 23 april en gemensam
ståndpunkt om förberedelser för det andra mötet med
förberedande kommittén för icke-spridningsfördragets
(NPT) granskningskonferens år 2000. I denna fastslås
bl.a. att EU, där så är lämpligt, skall vidta
ansträngningar för att övertyga de stater som ännu
inte är parter i NPT att ansluta sig till detta, om
möjligt före år 2000, samt att EU vidare skall bidra
till att åstadkomma enighet i substansfrågor vid
mötena i den förberedande kommittén liksom vid
själva konferensen år 2000 för att underlätta en
strukturerad och balanserad översyn av fördragets
tillämpning.
Utvecklingssamarbetet är en integrerad del av
unionens samlade externa politik och skall enligt
Unionsfördraget vara ett komplement till
medlemsstaternas nationella politik, konstaterar
regeringen i skrivelsen. Målsättningarna för den
gemensamma politiken är en varaktig ekonomisk och
social utveckling, successiv integration av
utvecklingsländerna i världsekonomin samt kamp mot
fattigdomen i utvecklingsländerna. Dessutom skall
biståndspolitiken bidra till att utveckla demokratin
och respekten för de mänskliga rättigheterna.
En svensk strategi för EU:s utvecklingssamarbete
presenterades för riksdagen 1996. Strategin är
föremål för revidering men är i sina huvuddrag
fortfarande relevant för det svenska agerandet.
Målen för EU:s utvecklingssamarbete (artikel 130u i
EG-fördraget) stämmer väl överens med svenska
målsättningar, noterar regeringen.
En annan viktig fråga är att se till att målet i
fördraget, att bekämpa fattigdom, följs. Regeringen
understryker i skrivelsen att Sverige vill se en
ökad inriktning mot fattigdomsbekämpning i EG-
biståndet.
Regeringen framhåller i skrivelsen att en
förutsättning för att den inre marknaden skall
fungera är att det finns en gemensam handelspolitik
gentemot länder utanför EU. För att EU:s produkt-
och tjänstemarknader skall bli effektiva är det
dessutom av vikt att den inre marknaden präglas av
öppenhet mot omvärlden. Samtidigt är EU för sin
ekonomiska utveckling självfallet också beroende av
att kunna exportera sina produkter till länder
utanför EU på så gynnsamma villkor som möjligt.
Regeringen betonar att Sverige, som är starkt
beroende av utrikeshandel, har ett stort intresse av
ett öppet och väl fungerande internationellt
handelssystem. Sverige fortsätter arbetet med att
internt inom EG påverka gemenskapens handelspolitik
i frihandelsvänlig riktning. Genom medlemskapet har
Sveriges möjligheter att påverka den internationella
utvecklingen ökat, och EG för i dag en mer
frihandelsinriktad politik än tidigare.
Regeringen konstaterar i skrivelsen att EG, inom
ramen för Lomé-kon-ventionen, samarbetar med de s.k.
AVS-länderna i Afrika, Västindien och
Stillahavsområdet.
Lomé IV löper ut den 29 februari år 2000. Under
våren 1998 förhandlades kommissionens
förhandlingsmandat fram för det framtida samarbetet
mellan EG och AVS-länderna. Beslut om mandatet
fattades i Allmänna rådet den 29 juni 1998. När det
gäller mandatets principer och mål står
fattigdomsbekämpningen i fokus, framhåller
regeringen. En betoning görs av partnerskapets
politiska dimension med inriktning på mänskliga
rättigheter, demokrati, rättsstaten, gott
styrelseskick, konfliktförebyggande och
konfliktlösning samt en fördjupad politisk dialog.
Partnerskapets aktörer skall förutom regeringar
omfatta det civila samhället och den privata
sektorn. Samarbetets strategier bygger på grundvalar
om tillväxt, konkurrenskraft och sysselsättning,
social och kulturell utveckling, samt regional
integration. Ett viktigt mål är att bidra till AVS-
ländernas integration i världshandeln. Tanken är att
en successiv utveckling mot reciprocitet i
handelsförbindelserna på sikt skall leda till
frihandel. Samarbetets finansiering och instrument
skall möjliggöra differentiering mellan länder och
främja ökad effektivitet. Detta skall uppnås bl.a.
genom en förenkling av tillgängliga instrument och
en tydligare programmering av bistånd genom
landstrategier. Den institutionella ramen föreslås i
stort sett förbli oförändrad, dock eftersträvas
större flexibilitet för att underlätta den politiska
dialogen och samarbetet med det civila samhället.
Förhandlingar om samarbetet mellan EG och AVS-
länderna efter Lomé IV inleddes den 30 september
1998.
Vidare noterar regeringen i skrivelsen att
Partnerskapet Europa-Medelhavet (den s.k.
Barcelonaprocessen) etablerades vid
Barcelonakonferensen den 28 november 1995.
Partnerskapets syfte är att skapa en bas för
samarbetet mellan EU och tolv icke medlemsstater i
Medelhavsregionen, nämligen Marocko, Algeriet,
Tunisien, Egypten, Israel, Jordanien, Syrien,
Libanon, Turkiet, Cypern och Malta samt den
palestinska myndigheten. Samarbetet skall omfatta
politisk dialog, säkerhetspolitik, ekonomiskt och
finansiellt stöd till partnerländerna och utbyte på
de kulturella, sociala och tekniska områdena.
Den politiska dialogen skall främja utvecklingen av
demokratiska institutioner och respekten för
mänskliga rättigheter, betonar regeringen. Den skall
också tjäna som instrument för säkerheten i
regionen. Barcelonaprocessen är inte avsedd att
ersätta andra åtgärder för fred, stabilitet och
utveckling i området. Den är t.ex. inte en del av
fredsprocessen i Mellanöstern utan en parallell
process som förhoppningsvis skall bidra till att
göra fredsprocessen framgångsrik. Därtill är tanken
att Barcelonaprocessen, genom att skapa förtroende
och samarbete, även skall lösa och förhindra
konflikter på andra områden inom regionen. Motsatsen
kan emellertid även inträffa, dvs. att
Barcelonaprocessen påverkas av en negativ utveckling
i andra processer som berör regionen. Den låsning i
fredsprocessen i Mellanöstern som större delen av
året hindrade genomförandet av Osloavtalet har
försvårat det politiska och säkerhetspolitiska
arbetet i Barcelonaprocessen.
Inom ramen för det ekonomiska och finansiella
partnerskapet har arbetet med att bedöma
investeringshinder, främja investeringar och i
allmänhet stimulera den industriella och ekonomiska
utvecklingen i de tolv sydliga parterna i
Medelhavsregionen fortsatt.
Inom ramen för partnerskapet i sociala och
kulturella frågor stod Sverige den 23-24 april
tillsammans med Egypten värd för ett seminarium i
Stockholm om dialogen mellan kulturer och
civilisationer. Regeringen konstaterar att
resultatet av mötet blev ett antal slutsatser om det
fortsatta arbetet inom Barcelonaprocessen i syfte
att bredda och fördjupa dialogen mellan de olika
kulturer, religioner och civilisationer som finns i
länderna som deltar i den. Slutsatserna blev att
arbetet på områdena forskning, utbildning, medier,
mänskliga rättigheter och demokrati (den mänskliga
dimensionen) samt kulturellt utbyte i allmänhet bör
fortsätta.
Frihandel och ekonomiskt stöd är två viktiga
komponenter i EG:s politik för Medelhavsområdet,
framhåller regeringen. EG har inlett förhandlingar
om associeringsavtal med en rad Medelhavsländer i
syfte att på sikt skapa ett frihandelsområde runt
Medelhavet. Som ett första steg skall frihandel för
industrivaror vara införd till år 2010. Hittills har
avtal slutits med Israel, Marocko, Tunisien
(samtliga år 1995), med Jordanien (april 1997) samt
med PLO (februari 1997). Sverige ratificerade de tre
förstnämnda under 1996 och kommer att ratificera
avtalet med Jordanien under 1999. Avtalet med
Tunisien trädde i kraft den 1 mars 1998.
Interimsavtalet med PLO, vilket är ett
gemenskapsavtal och således inte behöver ratificeras
av EU-ländernas parlament, har likaså trätt i kraft.
Förhandlingar om associeringsavtal pågår med
Egypten, Libanon, Algeriet och Syrien.
I skrivelsen noterar regeringen att EG har anslagit
4 685 miljoner ecu för perioden 1996-1999 till
utvecklingssamarbetet med länderna i
Medelhavsregionen. Av detta svarade Sverige under
1998, genom sin medlemsavgift till EU, för 170
miljoner kronor. Av biståndet regleras ca 3 424
miljoner ecu genom den s.k. MEDA-förordningen, som
anger beslutsformerna och huvudområdena för
biståndssamarbetet.
Motionerna
Kristdemokraterna framhåller i sin motion U509 (kd)
att det ursprungliga huvudmålet med det europeiska
samarbetet var att lägga grunden för en varaktig
fred och att den målsättningen är lika aktuell i
dag. För att den skall kunna tillgodoses även i
framtiden måste medlemsländerna verka för att EU
effektivt kan företa gemensamma, effektiva
säkerhetspolitiska åtgärder, menar
Kristdemokraterna.
De anför att Amsterdamfördraget har förbättrat
förutsättningarna för att agera gemensamt. Ett
svensk-finskt initiativ att föra in uppgifter
rörande humanitära, fredsbevarande och fredsskapande
insatser i fördraget fick gehör i medlemskretsen av
EU-länder. Reformen är en mycket stor framgång,
menar Kristdemokraterna, eftersom EU:s främsta
uppgift, att främja fred och solidaritet, inte
längre bara gäller det egna territoriet utan
blickarna vänds även utåt, både mot övriga Europa
och andra delar av världen. Även andra reformer av
den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken
(GUSP), som att skapa en enhet för planering och
tidig förvarning samt att beslutreglerna ändras
välkomnas av partiet. Vidare anser Kristdemokraterna
att ett eventuellt framtida europeiskt
försvarssamarbete skall ske på mellanstatlig nivå. I
motionen framhålls att Sverige aktivt skall
förhindra att EU disponerar gemensamma kärnvapen
(yrkande 12).
Miljöpartiet anför i sin motion U508 (mp) att
Amsterdamfördraget innebar ett bakslag för
utvecklingen inom den andra pelarens samarbete, den
gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken.
Medlemsländernas vetorätt försvagades samtidigt som
EU skapar ett slags utrikesdepartement och en
befattning som unionens företrädare utåt i
utrikespolitiska frågor.
Miljöpartiet ser allvarligt på denna utveckling.
Under nästa regeringskonferens anser Miljöpartiet
att Sverige skall verka för att utrikes- och
säkerhetspolitiken helt skall avföras från unionens
kompetensområden (yrkande 28). Tills så sker bör
Sveriges linje vara att aktivt arbeta för att göra
EU:s internationella politik så solidarisk som
möjligt (yrkande 27). Sverige bör inom EU även verka
för att säkerhetssamarbetet inte definieras enbart i
militära termer utan även i sociala, ekonomiska och
miljömässiga termer (yrkande 26).
I motion U602 (m) konstateras att demokratier blir
allt vanligare i världen efter att för ett decennium
sedan ha varit undantag. Efter att ha konstaterat
att demokratin har vunnit framsteg i Central- och
Östeuropa, i Latinamerika och andra områden
konstaterar motionärerna att demokratin har svårt
att få fäste i arabvärlden. Början till en positiv
utveckling kan dock skönjas i Jordanien och i
Kuwait, menar motionärerna. De konstaterar att EU, i
syfte att främja mänskliga rättigheter och demokrati
liksom ekonomisk utveckling och miljösamarbete, har
en Medelhavsstrategi som ger möjlighet till en
politisk dialog mellan EU och samarbetsländerna.
Motionärerna menar att i denna dialog är det viktigt
att frågor om mänskliga rättigheter och demokrati
betonas starkare (yrkande 1). Den hittillsvarande
utvecklingen har visat att respekten för mänskliga
rättigheter och utvecklingen mot demokrati inte har
kommit så långt som det är rimligt att kräva, menar
motionärerna.
Vänsterpartiet menar i motion U506 (v) yrkande 10
att EU:s fonder för regionalpolitisk utjämning,
strukturfonderna, bör reformeras och omorganiseras
till förmån för de stater som inte är medlemmar i
unionen men som ligger inom EU:s närområde
(Östeuropa, Mellanöstern och Nordafrika).
I motion U604 (v) yrkande 1 konstaterar motionärerna
att EU har gjort starkt motstånd mot USA:s anspråk
på att genomdriva sin nationella lagstiftning i
andra stater genom Helms-Burtonlagen. Motionärerna
noterar även att riksdagen antagit en lag om EG:s
förordning om skydd mot extraterritoriell
lagstiftning som antas av tredje land. De
konstaterar att denna skyddsförordning kom till som
ett direkt svar på den amerikanska lagstiftningen,
vilken möjliggör att sanktioner riktas mot företag i
andra stater som genomför investeringar och bedriver
handel med Kuba.
Motionärerna anser emellertid att det finns tecken
som tyder på att EU:s avvisande hållning håller på
att luckras upp och de stöder sig därvid på
uttalanden från politiska företrädare för såväl USA
som Europeiska kommissionen. De finner det mycket
förvånande att en företrädare för kommissionen kan
uttala sig i den riktningen och menar att Sverige
måste agera för en återgång till EU:s tidigare
tydliga avståndstagande till Helms-Burtonlagen och
agera för ett klargörande av att unionens
medlemsländer inte avser att förhindra europeiska
företags handel med eller investeringar på Kuba.
Motionärerna menar att en utökad handel och
utvecklade kontakter mellan EU och Kuba kan ha en
positiv effekt vad gäller utvecklingen av demokrati
och mänskliga rättigheter. De konstaterar dock att
något handelsavtal ej har upprättats mellan EU och
Kuba trots att sådana existerar för övriga länder i
Latinamerika. Motionärerna anför därför i yrkande 2
att den svenska regeringen i EU skall verka för att
ett sådant avtal upprättas mellan EU och Kuba.
Utskottets överväganden
Utskottet vill inledningsvis framhålla den vikt som
Sverige fäster vid ett effektivt och väl samordnat
samarbete när det gäller den gemensamma utrikes- och
säkerhetspolitiken (GUSP). Utskottet menar att genom
denna samverkan kan medlemsländerna tillsammans få
ett större inflytande och spela en mer aktiv roll på
den världspolitiska scenen än om länderna agerat
vart och ett för sig. Det gäller särskilt för ett
mindre medlemsland som Sverige.
Utskottet konstaterar vidare att regeringen i
skrivelsen lämnar en utförlig redovisning av vad som
förevarit när det gäller unionens förbindelser med
omvärlden under 1998. Redovisningen gäller inte bara
den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken utan
även unionens utvecklingssamarbete, den gemensamma
handelspolitiken och unionens samlade bilaterala och
regionala förbindelser. Utskottet kan konstatera att
unionen i sina externa förbindelser besitter ett
antal verksamma politiska instrument. Utskottet kan
även konstatera att regeringen, som ett komplement
till nationellt tillgängliga instrument när det
gäller Sveriges förbindelser med omvärlden, aktivt
använder sig av den möjlighet att påverka EU-
politikens utformning som medlemskapet i EU ger.
Utskottet noterar att regeringen i bilaga till
skrivelsen redovisar de gemensamma ståndpunkter och
åtgärder samt uttalanden som beslutats inom ramen
för GUSP under 1998. Utskottet finner att en sådan
redovisning ger en god bild av samarbetets
omfattning och utgår ifrån att en motsvarande
redovisning av gemensamma strategier kommer att ske
efter Amsterdamfördragets ikraftträdande.
Amsterdamfördraget, som medför ett antal viktiga
ändringar och tillägg till kapitel V i
Unionsfördraget, trädde i kraft den 1 maj 1999.
Utskottet vill framhålla att detta medför att
samarbetet inom den gemensamma utrikes- och
säkerhetspolitiken kommer att förstärkas. Utskottet
utgår ifrån att Sverige kommer att agera för att de
nya möjligheterna tas till vara för att främja fred
och säkerhet.
Utskottet konstaterar att vissa förberedelser för
tillämpningen av de nya instrumenten för GUSP har
vidtagits under 1998. En tjänst som hög representant
skall inrättas. Den höge representanten skall
biträda rådet och medverka vid utformning,
förberedelser och genomförande av beslut samt vid
behov kunna företräda unionen utåt. Utskottet
noterar att vid det Europeiska rådets möte i Wien i
december 1998 enades medlemsländerna om att posten
skall besättas av en person med en stark politisk
profil. Utskottet kan även konstatera att vissa
förberedelser har genomförts när det gäller
inrättandet av en gemensam enhet för politisk
planering och tidig förvarning inom rådets
generalsekretariat och under ledning av den höge
representanten. Under året har även diskussioner ägt
rum om att stärka EU:s krishanteringsförmåga.
Utskottet ser positivt på detta arbete som kan leda
till att unionens handlingsförmåga och
effektiviteten i samarbetet inom utrikes- och
säkerhetspolitiken ökar.
Utskottet noterar även den utveckling som skett
under 1998 vad gäller det framtida samarbetet mellan
EG och de s.k. AVS-länderna i Afrika, Västindien och
Stillahavsområdet. Förhandlingar om ett nytt avtal
inleddes under 1998 och utskottet vill framhålla att
det mandat som antogs av medlemsländerna inför
konferensen väl återspeglar svenska ståndpunkter.
Dessa visar på vikten av fattigdomsbekämpning,
partnerskap och politisk dialog, partnerskap med det
civila samhället och den privata sektorn, barnets
rättigheter, hållbar utveckling samt användande av
landstrategier och rullande programmering. Utskottet
konstaterar att det sedan 1996 erhållit information
från regeringen kring förberedelserna för
omförhandlingen av samarbetsavtalet med AVS-länderna
(Lomé-konventionen) och därvid även kunnat framföra
sin synpunkter på de förslag som framkommit.
Utskottet ser mycket positivt på att det under
förhandlingarnas förberedelser, dvs. redan under
beredningsfasen, har kunnat framföra sina synpunkter
till regeringen i dessa frågor.
Avslutningsvis vill utskottet i denna del framhålla
att det under 1998 erhållit information från
regeringen inför möten i Allmänna rådet och därvid
även haft möjlighet att redovisa synpunkter på
regeringens förslag till svenska ståndpunkter.
Utskottet vill här framhålla den vikt det lägger vid
möjligheten att, vid sidan av de redovisningar som
kommer riksdagen till del genom den årliga
skrivelsen, propositioner och information till
kammaren, kunna föra en fortlöpande dialog med
regeringen kring GUSP och unionens externa
förbindelser
I motion U509 (kd) anförs att Amsterdamfördraget har
förbättrat förutsättningarna för att agera gemensamt
inom ramen för GUSP. Även andra reformer av den
gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken, som att
skapa en enhet för planering och tidig förvarning
samt att beslutreglerna ändras, välkomnas. I
motionen framhålls att Sverige aktivt skall
förhindra att EU disponerar gemensamma kärnvapen
(yrkande 12).
I motion U508 (mp) framhålls i stället att
Amsterdamfördraget innebar ett bakslag för
utvecklingen inom den andra pelarens samarbete, den
gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken.
Miljöpartiet anser att Sverige under nästa
regeringskonferens skall driva frågan att utrikes-
och säkerhetspolitiken helt skall avföras från
unionens kompetensområden (yrkande 28). Tills så
sker bör Sveriges linje vara att aktivt arbeta för
att göra EU:s internationella politik så solidarisk
som möjlig (yrkande 27).
Som utskottet har framhållit ovan ser det positivt
på det faktum att unionen har etablerat ett
mellanstatligt samarbete inom det säkerhets- och
utrikespolitiska området. Utskottet ser även
positivt på den utveckling som Amsterdamfördraget
innebär när det gäller att förstärka detta samarbete
och rikta in det på humanitära och fredsbevarande
aktioner. Utskottet framhöll i sitt betänkande
1997/98:UU13 i anslutning till riksdagens
godkännande av det nya fördraget att freden i Europa
efter det kalla krigets slut främst hotas av
inomstatliga motsättningar, politiska och sociala
konflikter orsakade av etnisk och religiös
polarisering, fattigdomsklyftor, svag ekonomisk
utveckling, bristande demokrati och brist på respekt
för de mänskliga rättigheterna. Det gemensamma för
dessa situationer är att de bara kan mötas i
samverkan med våra europeiska grannar, framhöll
utskottet.
Utskottet menade vidare att få utrikespolitiska
problem i dag är av sådan karaktär att ett enskilt
land med trovärdighet kan göra anspråk på att ha
egna lösningar. När det gäller den gemensamma
utrikes- och säkerhetspolitiken var utgångspunkten i
regeringskonferensen att en anpassning måste ske
till denna nya säkerhetspolitiska verkligheten. Till
detta kommer att ett flertal reformer inom den
gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken måste
övervägas inför en utvidgning av EU när antalet
medlemmar på sikt kan bli fler än tjugofem länder.
Utskottet menade att utfallet av
regeringskonferensen vad gäller den gemensamma
utrikes- och säkerhetspolitiken svarade mot
förväntningarna och låg väl i linje med vad
utskottet framhållit i tidigare betänkanden i an-
slutning till regeringskonferensen (bet.
1995/96:UU13 och 1996/97:UU13).
Utskottet framhöll att EU och dess medlemsstater
måste kunna agera med olika medel, alltifrån
preventiv diplomati till fredsbevarande insatser.
Utskottet noterade att med Amsterdamfördragets
ikraftträdande kommer den preventiva förmågan att
förstärkas genom att en enhet för politisk planering
och tidig förvarning upprättas vid rådets
generalsekretariat. Viktigare är dock att formerna
för beslutsfattande förändras och förstärks, menade
utskottet.
Särskilt tillfredsställande fann utskottet det vara
att Petersbergsuppgifterna - till följd av ett
svensk-finskt initiativ - förs in i fördraget,
vilket innebär att samarbetet utvecklas vad gäller
humanitära, fredsbevarande och fredsfrämjande
insatser. Utskottet framhöll att beslut om
deltagande i en insats fattas av varje medlemsland
för sig (deltagande förutsätter utan undantag ett
särskilt nationellt beslut) och de medlemsstater som
väljer att bidra till en insats, även icke
medlemsländer, har möjlighet att delta fullt ut på
lika villkor i planering och beslutsfattande vad
gäller insatsen.
Utskottet kan konstatera att den politiska
utvecklingen i Europa under 1998 och början av 1999
ytterligare understryker behovet av ett förstärkt
säkerhets- och utrikespolitiskt samarbete mellan
unionens medlemsländer. Händelserna på Balkan,
främst med avseende på Kosovo, har återigen visat
att ett av hoten mot säkerhet och stabilitet i
Europa framspringer ur förtryck, förföljelse av
etniska minoriteter och folkfördrivning samt av
bristande respekt för demokratiska värden och de
mänskliga rättigheterna. Det gör det än mer
angeläget att unionen besitter instrument för att i
första hand förebygga sådana konflikter och i de
fall det inte lyckas kunna bistå med humanitära
insatser, politiska lösningar samt fredsbevarande
och fredsfrämjande aktioner.
Sammanfattningsvis vill utskottet betona att
förändringarna i Amsterdamfördraget innebär att
förutsättningarna för ett effektivare samarbete
ökar. Det nya fördraget innebär inte någon
överlåtelse av beslutsbefogenheter inom andra
pelaren. Samarbetet i GUSP förblir mellanstatligt.
Medlemsstaterna behåller alltså sin suveränitet inom
den utrikes- och säkerhetspolitiska sfären.
Motionärerna anför i motionen att EU är på väg att
skapa ett gemensamt utrikesdepartement. Utskottet
vill med anledning därav framhålla att
ordförandelandet företräder unionen i frågor som
omfattas av den gemensamma utrikes- och
säkerhetspolitiken. Det är också ordförandelandet
som ansvarar för genomförandet av beslut som, vad
avser GUSP, inom rådet fattats av medlemsstaterna.
Utskottet kan konstatera att ordförandelandet
liksom hittills skall biträdas av rådets
generalsekreterare. Denna skall efter
Amsterdamfördragets ikraftträdande även fungera som
hög representant när det gäller GUSP. Enheten för
politisk planering och tidig förvarning inom rådets
generalsekretariat kommer att ha till uppgift att på
begäran av antingen rådet eller ordförandelandet
eller på eget initiativ lägga fram kommenterade
dokument över politiska valmöjligheter. Utskottet
vill framhålla att enhetens analyser,
rekommendationer och strategier för GUSP liksom
hittills kommer att föreläggas medlemsstaterna i
rådet på ordförandelandets ansvar. Den grundläggande
ansvarsfördelningen i GUSP förändras inte.
När det gäller vad som i motionen sägs om
kommissionens uppfattning om VEU:s roll noterar
utskottet att kommissionen deltar fullt ut i arbetet
i GUSP. Emellertid gäller även efter
Amsterdamfördragets ikraftträdande att grundläggande
beslut fattas av medlemsstaterna i rådet med
enhällighet. Amsterdamfördraget innebär inte att
denna grundläggande ansvarsfördelning ändras.
Sammanfattningsvis ser utskottet inte några skäl
att avföra det utrikes- och säkerhetspolitiska
samarbetet från unionens dagordning såsom
motionärerna önskar.
När det gäller yrkandet att unionens politik skall
vara så solidarisk som möjligt noterar utskottet
inledningsvis att utvecklingssamarbetet är en inte-
grerad del av unionens samlade externa politik. I
Unionsfördragets artikel 130u formuleras målen för
den gemensamma biståndspolitiken. Där anges bl.a.
att samarbetet skall främja:
en varaktig ekonomisk och social utveckling i
utvecklingsländerna, särskilt i de mest
missgynnade bland dessa,
en harmonisk och successiv integration av
utvecklingsländerna i världs- ekonomin,
kampen mot fattigdomen i utvecklingsländerna.
I artikel 130u anges också att gemenskapens politik
på detta område skall bidra till det allmänna målet
att utveckla demokratin och rättsstaten samt till
målet att respektera de mänskliga rättigheterna och
de grundläggande friheterna.
Artikel 130v slår fast att gemenskapen skall beakta
målen i artikel 130u då den genomför sådan politik
som kan beröra utvecklingsländerna.
Utskottet menar att det finns ett starkt
fördragsenligt stöd för en solidarisk internationell
EU-politik.
Utskottet konstaterar vidare att regeringen i
samarbetet med utvecklingsländer verkar för att
inriktningen på fattigdomsbekämpning i EU:s
utvecklingssamarbete stärks i enlighet med de
biståndspolitiska mål som fastlagts av riksdagen.
Detta arbete sker också i enlighet med den svenska
strategin för EU:s utvecklingssamarbete. Utskottet
har inhämtat att detta arbete fortgår kontinuerligt,
bl.a. i olika rådsarbetsgrupper och i
verkställighetskommittéer. Under våren 1998 gjordes
vidare en uppföljning av 1993 års
fattigdomsresolution. Arbetet resulterade i
rådsslutsatser, vilka antogs vid utvecklingsrådet i
maj 1998. I uppföljningen betonades att
fattigdomsbekämpningen måste stärkas. Operativa mål
måste ställas upp och strategier utarbetas för att
uppnå de internationella utvecklingsmålen enligt
OECD:s strategi Shaping the 21st Century.
Utskottet vill även framhålla att i de sedan hösten
1998 pågående förhandlingarna om ett nytt avtal
mellan EU och de s.k. AVS-länderna (71 länder i
Afrika, Västindien och Stillahavsområdet) står
fattigdomsbekämpningen i fokus.
När det gäller frågan om gemensamma kärnvapen vill
utskottet framhålla att frågan saknar aktualitet.
Samtliga medlemsländer har undertecknat Icke-
spridningsavtalet (NPT). Endast Frankrike och
Storbritannien har gjort detta i egenskap av
kärnvapenmakter. Då samarbetet inom EU:s gemensamma
utrikes- och säkerhetspolitik är mellanstatligt
kommer dessa båda länders kärnvapeninnehav även
fortsättningsvis att endast utgöra nationella
innehav.
Med vad som ovan anförts anser utskottet att
motionerna U509 (kd) yrkande 12 och U508 (mp)
yrkande 27 är besvarade. Utskottet avstyrker motion
U508 (mp) yrkande 28.
I motion U508 (mp) yrkande 26 begär motionärerna att
Sverige inom EU bör verka för att
säkerhetssamarbetet inte definieras enbart i
militära termer utan även i sociala, ekonomiska och
miljömässiga termer.
Utskottet kan inledningsvis konstatera att i
Unionsfördragets artikel J 1 anges att målen för
unionens utrikes- och säkerhetspolitik skall vara
att bevara freden, stärka den internationella
säkerheten i enlighet med grundsatserna i Förenta
nationernas stadga, främja det internationella
samarbetet samt utveckla och befästa demokratin,
rättsstatsprincipen och respekten för de mänskliga
rättigheterna och de grundläggande friheterna.
Amsterdamfördraget innebär ingen förändring i detta
avseende.
Amsterdamfördraget har i stället givit EU ökade
möjligheter att kombinera diplomatiska aktioner med
handel, bistånd liksom med sociala, ekologiska samt
rättsliga och inrikes frågor. Det globala
angreppssättet kommer att tillämpas på ett tidigt
stadium vid policyformulering. Detta gäller inte
minst utarbetandet av den nya beslutsformen
"gemensamma strategier" som skall genomföras av
unionen på områden där medlemsstaterna har viktiga
gemensamma intressen. Behovet av att utveckla det
globala angreppssättet när det gäller unionens yttre
förbindelser var en av huvudmålsättningarna vid
utarbetandet av Amsterdamfördraget.
Säkerhetsfrågornas hantering i Europa kan
emellertid enligt utskottets uppfattning inte
begränsas endast till EU. Utskottet vill framhålla
betydelsen av att arbetet med att stärka stabilitet
och säkerhet i Europa sker med hjälp av de
organisationer som finns i ett ömsesidigt
kompletterande nätverk. Varje organisation och
samarbetsform, innefattande EU, OSSE, Europarådet,
EAPR, PFF och Nato, har en viktig roll att spela i
detta arbete. Som utskottet konstaterade i
betänkande 1997/98:UU21 bör varje organisation även
utnyttjas i detta arbete och i de delar där den kan
lämna det mest effektiva bidraget till
säkerhetsarbetet. Utskottet menade att det därvidlag
inte råder några motsättningar eller någon
konkurrens mellan olika forum. Ett mått av
internationell arbetsfördelning såg utskottet som
både önskvärt och nödvändigt. Utskottet menade även
att betydelsen av detta har accentuerats sedan det
breda säkerhetsbegreppet vunnit allmän acceptans.
Utskottet vidhåller denna uppfattning.
Utskottet vill framhålla att i det breda
säkerhetsbegreppet ingår, vid sidan av traditionella
säkerhetspåverkande faktorer, frågor som gäller
respekten för demokrati, rättsstatsprincipen, de
mänskliga rättigheterna samt ekonomiska och
miljömässiga faktorer.
Det mål som motionärerna eftersträvar är därmed
redan uppfyllt.
Med vad som anförts anser utskottet att motion U508
(mp) yrkande 26 är besvarad.
I motion U602 (m) yrkande 1 efterlyses att frågor om
de mänskliga och demokratiska rättigheterna betonas
starkare i dialogen med samarbetsländerna runt
Medelhavet inom ramen för Europa-Medelhavsavtalen.
Utskottet kan inledningsvis konstatera att
associeringsavtalen mellan EU och länderna runt
Medelhavet, avtal som syftar till att upprätta ett
frihandelsområde till år 2010, alla innehåller
klausuler som föreskriver en politisk dialog samt
krav på att de mänskliga rättigheterna respekteras
av parterna. Avtalen innehåller vidare en klausul
som ger unionen möjlighet att suspendera ett avtal
om så inte sker. Utskottet vill även peka på att i
Barcelonaförklaringen från 1995, vilken lägger
grunden för samarbetet, framhålls bl.a. att
samarbetet kräver förstärkt demokrati och respekt
för de mänskliga rättigheterna. Utskottet noterar
även att i reglerna för unionens biståndssamarbete
med de sydliga partnerländerna (MEDA-förordningen)
ingår en paragraf med krav på respekt för
demokratins och rättsstatens principer samt respekt
för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande
friheterna. I paragrafen fastslås även att EU kan
vidta sanktioner mot de länder som inte uppfyller
dessa grundläggande förutsättningar för MEDA-
samarbetet. För att ge stadga i denna fråga har en
särskild budget avsatts för stöd till demokrati,
mänskliga rättigheter och det civila samhället i de
länder som omfattas av MEDA-förordningen.
Utskottet kan således konstatera att avtal och
förordningar ger breda möjligheter för unionen att
verka i den riktning som motionärerna förordar.
Utskottet har inhämtat att så också sker från svensk
sida. Att förbättra respekten för de mänskliga
rättigheterna och stärka demokratin i länderna runt
Medelhavet är en av Sverige prioriterad fråga i
Barcelonaprocessen. Utskottet har även inhämtat att
Sverige har varit aktivt i att beslut skall fattas
med kvalificerad majoritet när det handlar om att
frysa MEDA-biståndet till ett mottagarland till
följd av bristande respekt för de mänskliga
rättigheterna. Utskottet noterar att Sverige
arrangerat ett möte i Stockholm om dialogen mellan
kulturer och civilisationer och att den deklaration
som antogs, Stockholm Conclusions, ingår som en
viktig del i arbetet för att främja demokrati och
respekten för de mänskliga rättigheterna. Sverige
kommer även under andra halvåret 1999 att genomföra
ett seminarium om rättssamhället för
samarbetsländerna.
Utskottet menar att motionärernas begäran är
tillgodosedd med de initiativ som redan tagits och
anser att motion U602 (m) yrkande 1 är besvarad.
I motion U506 (v) yrkande 10 yrkas att EU:s fonder
för regionalpolitisk utjämning bör reformeras och
omorganiseras till förmån för de stater som inte är
medlemmar i unionen men som ligger inom EU:s
närområde (Östeuropa, Mellanöstern och Nordafrika).
Utskottet konstaterar att genom MEDA-förordningen
har unionen ställt ett omfattande ekonomiskt och
finansiellt bistånd till samarbetsländernas
förfogande. Samarbetet med Central- och Östeuropa är
likaså mycket omfattande från unionens sida.
Utskottet ser därför ingen anledning att överföra
medel från strukturfonderna till samarbetet med
dessa regioner.
Med vad som anförts avstyrker utskottet motion U506
(v) yrkande 10.
Motionen U604 (v) tar upp unionens relationer med
Kuba. I yrkande 1 begärs att Sverige skall verka för
att EU:s medlemsländer inte förhindrar europeiska
företags handel med eller investeringar på Kuba. I
yrkande 2 anför motionärerna att regeringen skall
agera för att ett handelsavtal upprättas mellan EU
och Kuba.
Enligt vad utskottet inhämtat uppnåddes en
överenskommelse mellan EU och USA i maj 1998 där man
drog upp principerna för att avlägsna effekter av
den exterritoriella lagstiftningen i den amerikanska
sanktionslagen Cuban Liberty and Democratic Act
(Helms-Burtonlagen). Utskottet menar att denna
överenskommelse undanröjer eventuella hinder för
handel mellan EU och Kuba eller för investeringar på
Kuba. Detta följer helt utskottets principiella
uppfattning att Sverige av folkrättsliga skäl inte
kan acceptera exterritoriell lagstiftning.
Utskottet behandlade frågor kring skydd mot
exterritoriell lagstiftning som antas av tredje land
i sitt betänkande 1997/98:UU4. Utskottet betonade
därvid den betydelse som utskottet fäster vid utökad
global frihandel och att den amerikanska
lagstiftningen får avsikter som motverkar den
europeiska unionens mål om fria kapitalrörelser
mellan EU:s medlemsstater och tredje land och de
fysiska och juridiska personers intressen som utövar
sina rättigheter i enlighet med Fördraget om
upprättande av Europeiska gemenskaperna. Utskottet
framhöll vidare att unionens strävan att förverkliga
målet om fria kapitalrörelser omfattar även
avlägsnandet av alla restriktioner i fråga om
direktinvesteringar.
Utskottet anförde vidare att den amerikanska
lagstiftningen strider mot internationell rätt när
den tillämpas exterritoriellt och hindrar att
ovannämnda mål nås. Det är därför en angelägen
uppgift för EU och dess medlemsstater, menade
utskottet, att i största möjliga utsträckning
motverka sådana effekter. Utskottet fann det rimligt
att på gemenskapsnivå sträva efter att neutralisera
följderna av den amerikanska lagstiftningen.
Utskottet menar att det är viktigt att även ett
litet land i tredje världen kan hävda sitt
nationella självbestämmande och sin rätt att välja
utvecklingsväg. Utskottet menar vidare att det är
viktigt att unionen och Kuba utvecklar sina
förbindelser och att landet inte utsätts för någon
typ av isolering från unionens sida. Utskottet kan
också konstatera att unionen intar en öppen hållning
gentemot Kuba och att förbindelser finns och har
funnits under lång tid. Det gäller privata företags
investeringar och handel på Kuba, europeisk turism
på Kuba, visst materiellt stöd från EU, främst inom
hälsoområdet, kontakter mellan organisationer och
politiska partier samt sedvanliga diplomatiska
förbindelser.
Utskottet vill framhålla, liksom i betänkande
1997/98:UU20, att officiella kontakter ger en
möjlighet till att föra dialog mellan företrädare
för Kuba och unionen. Utskottet menar att detta är
mycket värdefullt och bör tas till vara. I dialogen
bör betonas att de mänskliga rättigheterna måste
respekteras.
När det gäller frågan om upprättande av
handelsavtal vill utskottet inledningsvis framhålla
att inom ramen för post-Lomé-förhandlingarna har
medlemsländerna i EU i förhandlingsmandatet lagt
fast en strävan att inleda förhandlingar om avtal
för att upprätta ett frihandelsområde med de
karibiska länderna. Utskottet noterar att Kuba har
observatörsstatus i dessa förhandlingar.
Enligt vad utskottet inhämtat beräknas huvudavtalet
med AVS-staterna vara färdigförhandlat den sista
februari år 2000. EU-ländernas strävan är att i
huvudavtalet lägga en grund för att krav på
demokrati och respekt för de mänskliga rättigheterna
i samarbetsländerna skall kunna ställas. Utskottet
ser positivt på denna strävan från unionens sida
emedan respekten för de mänskliga rättigheterna har
sin grund i folkrätten och är universellt giltig.
Avsikten är att förhandlingar med AVS-länderna
gällande regionala avtal sedan skall inledas och
kunna träda i kraft år 2005. De karibiska länderna
får då fritt tillträde till EU-marknaden.
Målsättningen är att frihandel (enligt WTO-reglerna)
skall råda även inom regionen mellan de karibiska
länderna och att denna marknad sedan skall öppnas
för EU-export år 2015.
Utskottet vill framhålla att EU:s samarbetsavtal
innehåller en klausul om de mänskliga rättigheterna
och demokrati. Utskottet menar att mot bakgrund av
den nu rådande MR-situationen på Kuba kan vissa
frågetecken resas huruvida ett djupare samarbete
mellan EU och Kuba på handelsområdet på kort sikt är
möjligt.
Utskottet menar dock liksom motionärerna att
utökade kontakter mellan EU och Kuba kan ha en
positiv effekt vad gäller utvecklingen av demokrati
och de mänskliga rättigheterna på Kuba. Därför ser
utskottet positivt på att rådet har givit i uppdrag
åt kommissionen att presentera förslag till
ytterligare samarbetsprojekt mellan EU och Kuba,
projekt som skulle syfta till att främja ett öppnare
samhälle och en liberaliserad ekonomi.
Med vad som anförts anser utskottet att motion U604
(v) yrkandena 1 och 2 är besvarade.
5.5 Samarbetet i rättsliga och inrikes
frågor
Skrivelsen
Regeringen framhåller i skrivelsen att samarbetet
under året har präglats av en rad nya inslag där
förberedelserna för Amsterdamfördragets
ikraftträdande spelat en avgörande roll. Fördragets
ikraftträdande innebär bl.a. att när det gäller
bestämmelserna om asyl och invandring får
gemenskapen befogenheter att besluta om bestämmelser
av minimikaraktär. Rådet och kommissionen har
utarbetat en handlingsplan för att på bästa sätt
genomföra bestämmelserna i fördraget om upprättandet
av ett område med frihet, säkerhet och rättvisa.
Handlingsplanen antogs av Europeiska rådet i Wien i
december. I handlingsplanen anges bl.a. hur
bestämmelserna i Amsterdamfördraget om fri rörlighet
för personer, asyl och invandring bör genomföras och
inom vilka tidsramar. Genomförandetiden för de
prioriterade områdena varierar mellan två och fem år
från det att Amsterdamfördraget trätt i kraft. I
övrigt har det enligt skrivelsen arbetats vidare på
frågor som bl.a. Dublinkonventionens tillämpning och
färdigställande av konventionen om upprättandet av
det datoriserade fingeravtryckssystemet Eurodac. Den
senare konventionen är ett system för jämförelse av
asylsökandes fingeravtryck vid tillämpningen av
Dublinkonventionen. Arbetet har enligt skrivelsen
fortskridit men några frågor är fortfarande
utestående.
I skrivelsen erinras vidare om att
Schengenregelverket skall införlivas med EU. För
detta krävs att ett avtal förhandlas fram med Norge
och Island för att associera dessa båda stater till
genomförandet och utvecklingen av regelverket.
Sverige deltar ännu inte i det operativa samarbetet
i Schengen men förväntas att inträda som operativ
medlem under år 2000.
Motionerna
Vänsterpartiet menar i motion U506 (v) yrkande 15
att det protokoll om asyl för medborgare i EU:s
medlemsstater som är fogat till Amsterdamfördraget i
det närmaste upphäver rätten för EU-medborgare att
söka asyl i ett annat EU-land. Motionärerna anför
att fördragsbestämmelsen står i strid med 1951 års
Genèvekonvention om flyktingar.
I yrkande 17 i samma motion anförs att registret
Eurodac, som kommer att innehålla personuppgifter
och fingeravtryck på alla asylsökande över 14 år, är
ett hot mot rättssäkerheten och bör motarbetas.
I motion U508 (mp) hävdar Miljöpartiet att när
Amsterdamfördraget träder i kraft är Sverige
förhindrat att driva en egen asylpolitik. De menar i
yrkande 14 att Sverige inom EU skall verka för att
asylpolitiken återförs till nationell nivå. Tills
detta har skett, menar motionärerna i yrkande 15,
bör Sverige verka för att alla förslag som innebär
en mer restriktiv asyl- och invandringspolitik
stoppas.
Kristdemokraterna menar i motion U509 (kd) yrkande
15 att Sverige måste gå i spetsen i arbetet för att
skapa minimikriterier för asylprövning. Dessa regler
måste tillåta mer generösa nationella regler
samtidigt som de begränsar möjligheten till alltför
restriktiva asylregler som inte ger de asylsökande
en viss grundläggande rättssäkerhet. En eventuell
framtida gemensam flyktingpolitik får aldrig
accepteras av Sverige om den hindrar en generös
nationell hållning till flyktingmottagandet. Vad som
i motionen anförs om gemensam asylpolitik bör ges
regeringen till känna enligt motionärerna.
Utskottets överväganden
Kristdemokraterna begär i motion U509 (kd) yrkande
15 ett tillkännagivande om gemensam asylpolitik.
Vänsterpartiet menar i motion U506 (v) yrkande 15
att det protokoll om asyl för medborgare i EU:s
medlemsstater som är fogat till Amsterdamfördraget
står i strid med 1951 års Genèvekonvention om
flyktingar. I yrkande 17 i samma motion anförs att
registret Eurodac, som kommer att innehålla
personuppgifter och fingeravtryck på alla
asylsökande över 14 år, är ett hot mot
rättssäkerheten och bör motarbetas.
Socialförsäkringsutskottet behandlar dessa motioner
i sitt yttrande 1998/99:SfU4y till utrikesutskottet
och framhåller att utskottet noga följt utvecklingen
inom området under 1998. Socialförsäkringsutskottet
anför även följande.
"Utskottet har haft och har en fortlöpande tät
dialog med Utrikesdepartementet innebärande bl.a.
information om arbetet under det nya
ordförandeskapet samt information inför såväl
informella som reguljära ministerrådsmöten.
Informationen innebär också att utskottet tar del av
ett stort antal dokument av olika beskaffenhet och
dignitet, dokument som inte alltid finns
tillgängliga på svenska. I detta sammanhang vill
utskottet framhålla att det är av stor vikt med så
korrekta översättningar som möjligt och att
översättningarna sker skyndsamt.
Amsterdamfördraget innebär att asyl- och
invandringsfrågorna förs över från tredje pelaren
till gemenskapssamarbetet i första pelaren.
Utskottet har vid flera tillfällen (se senast
yttrande 1997/98:SfU4y) uttalat sitt stöd för att så
sker. Nyligen har kommissionen lagt fram ett
arbetsdokument Gemensamma normer för asylförfaranden
SEK (1999) 271. Dokumentet är ett underlag för
diskussioner om hur gemensamma minimiregler bör
utformas för att bli så effektiva och rättvisa som
möjligt. I dokumentet diskuteras bl.a. frågan om hur
ett kommande lagförslag skall kunna relateras till
den nuvarande internationella asylrätten, hur
ansökningsprocedurerna kan göras snabba och enkla
samt vilka krav som en sökande måste uppfylla för
att beviljas asyl i ett medlemsland. I dokumentet
framhålls att kommissionen anser att en gemensam
asyllag skall ta särskild hänsyn till asylsökande
kvinnor och barn, till tortyroffer samt till
personer som utsatts för sexuella övergrepp. Vidare
framhålls att det är rimligt att avgränsa ett
gemenskapsrättsligt instrument om asylförfaranden
till ansökningar om skydd enligt Genèvekonventionen.
Längre fram, när ett förslag om kompletterande
former av skydd utarbetas, kan det instrumentet
förses med bestämmelser om ett gemensamt förfarande
för asyl och skydd av andra skäl. Dokumentet skall
vidare utgöra ett underlag för en dialog med UNHCR
och andra relevanta internationella organisationer.
Detta står i överensstämmelse med deklaration nr 17
i Amsterdamfördraget.
Ett arbete i syfte att utarbeta gemensamma
minimiregler vid ansökan om asyl har således
påbörjats. Utskottet ser positivt på detta. När
bestämmelserna arbetas fram är det också väsentligt
att dessa inte läggs på alltför låg nivå. Utskottet
vill också framhålla att de kommande bestämmelsernas
karaktär av minimiregler innebär att varje
medlemsland har full frihet att lägga sig på en nivå
som överstiger dessa bestämmelser. Det anförda får
anses tillgodose syftet med motion U509 yrkande 15 i
denna del.
Det s.k. asylprotokollet har utskottet
uppmärksammat vid ett flertal tillfällen och redan
under den regeringskonferens som föregick
Amsterdamfördraget. I yttrande 1997/98:SfU4y till
utrikesutskottet med anledning av proposition
1997/98:58 Amsterdamfördraget anförde utskottet
bl.a. följande.
Socialförsäkringsutskottet vill framhålla att
Sverige alltid i internationella sammanhang har lagt
stor vikt vid att verka för en solidarisk
ansvarsfördelning och för att stärka flyktingars
rättsliga skydd. Utskottet kan inte godta någon som
helst inskränkning vad gäller tillämpningen av
Genèvekonventionen och dess tilläggsprotokoll och
andra internationella åtaganden avseende asyl.
Regeringen framhåller i propositionen att
protokollet inte på något sätt inskränker
medlemsstaternas skyldigheter enligt
Genèvekonventionen. Protokollet kommer inte att
föranleda någon ändring av de regler som gäller för
prövningen av asylansökningar i Sverige. Varje
ansökan skall enligt regeringen även
fortsättningsvis tas upp till individuell prövning.
Sverige har i likhet med övriga medlemsstater valt
att inte ansluta sig till Belgiens ensidiga
förklaring till protokollet att man kommer att göra
en individuell prövning av varje asylansökan från en
medborgare i en annan medlemsstat. Anledningen till
det är enligt regeringen att man anser att
protokollet, särskilt då det ses tillsammans med den
nämnda gemensamma förklaringen (48), inte inskränker
medlemsstaternas skyldigheter enligt
Genèvekonventionen. Eftersom det i ingressen till
asylprotokollet slås fast att Genèvekonventionen
beaktats och protokollet tar hänsyn till
konventionens syften och slutgiltiga karaktär, och
detta sett tillsammans med den gemensamma
förklaringen, är det utskottets bestämda uppfattning
att protokollet inte inskränker medlemsstaternas
skyldigheter enligt Genèvekonventionen.
Mot bakgrund av det anförda ansåg utskottet att ett
antal motionsyrkanden som vände sig mot
asylprotokollet borde avstyrkas. Utrikesutskottet
delade socialförsäkringsutskottets uppfattning (bet.
1997/98:UU13).
Utskottet vidhåller sin tidigare uppfattning och
anser att utrikesutskottet bör avstyrka motion U506
yrkande 15 och motion U509 yrkande 15 i övrigt.
Schengensamarbetet kan sägas innehålla två
grundelement som hänger samman med varandra. Det
första är att garantera den fria rörligheten för
personer i medlemsländerna. Det andra elementet är
att kampen skall stärkas mot internationell
kriminalitet och mot sådan invandring som är
illegal. Artiklarna 28-38 som rör ansvarighet i
samband med behandling av asylansökan har upphört
att gälla i och med att Dublinkonventionen trätt i
kraft den 1 september 1997. Enligt artikel 96 i
Schengenavtalet får registrering ske av utlänning på
s.k. spärrlista. Beslut om införande på spärrlistan
skall ha fattats av administrativa myndigheter eller
behörig domstol i enlighet med processuella regler i
nationell lagstiftning. Sådana beslut kan grundas på
att en utlänning utgör ett hot mot allmän ordning
och säkerhet, exempelvis om utlänningen dömts för
gärning som har ett minimistraff på ett års fängelse
eller om det finns grundad anledning att anta att
utlänningen begått grova brott eller om det skäligen
kan befaras att han kommer att begå sådana brott på
någon Schengenstats territorium. I artikel 25
behandlas frågor om uppehållstillstånd för personer
som är registrerade på spärrlista. Där framgår att
den stat inom Schengensamarbetet som avser att
utfärda ett uppehållstillstånd till en utlänning,
som finns upptagen på spärrlistan, först skall
rådgöra med den stat som verkställt registreringen,
varvid hänsyn skall tas till den sistnämnda statens
intressen. Uppehållstillstånd får endast meddelas om
det finns skäl av allvarlig art, särskilt av
humanitärt slag eller till följd av internationella
förpliktelser. Huvudprincipen enligt
Dublinkonventionen är att den medlemsstat där den
asylsökande först rest in eller har
uppehållstillstånd eller visering eller har
familjeanknytning också skall vara ansvarig för
prövningen av asylansökan även om den gjorts i annan
medlemsstat. Eurodac är därvidlag, som framgått
ovan, ett system för jämförelse av fingeravtryck vid
tillämpningen av Dublinkonventionen. Det skall
framhållas att en stat är oförhindrad att pröva en
ansökan även om den inte är skyldig att göra det
enligt konventionen, om den asylsökande samtycker
till det.
Vad gäller registrering på spärrlista anförde
regeringen i proposition 1997/98:42
Schengensamarbetet att det är en sådan åtgärd som
skall ske med den restriktivitet som följer av
artikel 94 i konventionen. Där föreskrivs att varje
stat skall pröva om ärendets vikt är sådan att det
bör föranleda en registrering i Schengens
informationssystem (SIS). För svensk del anförde
regeringen att det inte torde komma i fråga att föra
upp andra personer än de som blivit avvisade eller
utvisade ur riket med ett förbud att återvända hit.
Enligt regeringen var det bara dessa Sverige har ett
intresse att bevaka för att förhindra återresa till
Schengenområdet och därmed möjlighet att ta sig till
Sverige. Vid behandlingen av propositionen anförde
justitieutskottet i betänkande 1997/98:JuU15 att
regeringen gjort en väl avvägd bedömning i saken och
att utskottet inte kände någon oro för att någon
onödigt omfattande registrering på spärrlista kommer
att ske. Riksdagen godkände förslaget att Sverige
ansluter sig till Schengensamarbetet (rskr.
1997/98:181).
Beträffande Eurodac anförde utskottet i sitt
yttrande över Amsterdamfördraget till
utrikesutskottet med anledning av ett motionsyrkande
vari hävdades att Eurodac utgör ett hot mot
rättssäkerheten bl.a. följande. Sedan den 1 januari
1997 finns också enligt bestämmelser i
utlänningslagen möjlighet att ta en utlännings
fingeravtryck när utlänningen ansöker om
uppehållstillstånd och åberopar asylskäl. Regeringen
motiverade förslaget i den migrationspolitiska
propositionen 1996/97:25 med bl.a. att det är av
stor vikt att den som söker asyl lämnar korrekta
uppgifter om sina personliga förhållanden,
flyktvägar och identitet. Dessa uppgifter ligger,
enligt propositionen, till grund för bedömningen av
sökandens behov av skydd och vilket land som har
ansvaret för att ge detta skydd. Utskottet, som
menade att fingeravtryckssystemet Eurodac kan öka
effektiviteten i asylhanteringen, ansåg att
utrikesutskottet borde avstyrka den då behandlade
motionen. Utrikesutskottet delade
socialförsäkringsutskottets bedömning, och detta
blev också riksdagens beslut (rskr. 1997/98:197).
Mot bakgrund av det anförda kan utskottet inte
finna att vare sig SIS eller Eurodac skulle utgöra
ett hot mot rättssäkerheten för en asylsökande.
Enligt utskottets uppfattning syftar dessa system
till att effektivisera asylförfarandet
medlemsländerna emellan och omgärdas med olika
säkerhetsåtgärder. Det bör också framhållas att
Sverige i olika sammanhang alltid framhållit att
internationella förpliktelser som t.ex.
Genèvekonventionen inte får åsidosättas. Utskottet
anser således att utrikesutskottet bör avstyrka
motion U506 yrkande 17."
Utrikesutskottet delar de bedömningar som
socialförsäkringsutskottet gör i sitt yttrande och
avstyrker motionerna U509 (kd) yrkande 15 och U506
(v) yrkandena 15 och 17.
I motion U505 yrkande 6 (delvis) begärs ett
tillkännagivande om att Sverige som ordförandeland
bl.a. skall verka för att EU utvecklar en gemensam
och generös asyl- och flyktingpolitik. I motion U508
(mp) yrkande 14 begärs att Sverige inom EU skall
verka för att asylpolitiken återförs till nationell
nivå. Tills detta har skett, menar motionärerna i
yrkande 15, bör Sverige verka för att alla förslag
som innebär en mer restriktiv asyl- och
invandringspolitik stoppas.
Socialförsäkringsutskottet menar i sitt yttrande
till utrikesutskottet att det är viktigt med en
dialog mellan riksdagen och regeringen inför
Sveriges ordförandeskap i EU. När det gäller
Sveriges prioriteringar bör dessa utformas i samråd
med riksdagen, framhåller utskottet.
Socialförsäkringsutskottet konstaterar att asyl-
och invandringsfrågor har varit en ofta återkommande
prioritering för de olika ordförandeländerna under
1990-talet. Utskottet menar att det inte är märkligt
att så varit fallet mot bakgrund av inte minst
Jugoslaviens sönderfall och därmed uppstående
väpnade konflikter men även oroshärdar i världen för
övrigt. Konflikterna har genererat flyktingströmmar
i Europa som berört Sverige i avsevärd omfattning.
Samarbetet inom unionen med asyl- och
invandringsfrågorna har hitintills skett inom tredje
pelaren som följer en annan ordning än det gängse
arbetet i EU:s första pelare, noterar
socialförsäkringsutskottet vidare. Samarbetet har
resulterat i ett stort antal beslut av mellanstatlig
karaktär. När Amsterdamfördraget träder i kraft
kommer asyl- och invandringsfrågorna att successivt
föras över till första pelaren.
Socialförsäkringsutskottet ser positivt på en sådan
utveckling och noterar att ett arbete inom
kommissionen redan har påbörjats.
Socialförsäkringsutskottet noterar vidare att
regeringen infomerat riksdagen om Sveriges
förberedelser inför ordförandeskapet i EU år 2001.
Enligt socialförsäkringsutskottets uppfattning
kommer sannolikt asyl- och invandringsfrågor att
under överskådlig tid vara viktiga frågor i EU-
ländernas samarbete och att Sverige i så måtto
kommer att ha dessa frågor på agendan. Den
gemensamma asyl- och invandringspolitiken i form av
i första hand miniminormer är redan ett faktum,
åtminstone i den meningen att ett arbete härvid
påbörjats. Det är enligt socialförsäkringsutskottets
uppfattning naturligt att Sverige även under sitt
ordförandeskap bedriver arbetet mot bakgrund av de
värderingar och ståndpunkter som Sverige alltid
intagit i dessa frågor. Om asyl- och
invandringsfrågor bör prioriteras av Sverige som
ordförandeland avgörs inte minst av hur situationen
i omvärlden utvecklas. Socialförsäkringsutskottet
erinrar i sammanhanget att Sverige sedan lång tid
driver frågan om ansvarsfördelning mellan
medlemsstaterna i samband med insatser för att ta
emot flyktingar och fördrivna personer i
massflyktssituationer. Utskottet anser det
väsentligt att riksdagens synpunkter inhämtas under
den fortsatta processen med att utforma de
prioriteringar Sverige som ordförandeland kommer att
göra.
Socialförsäkringsutskottet menar att motion U505
yrkande 6 (delvis) får anses tillgodosedd med det
anförda.
Med tanke på att socialförsäkringsutskottet ställt
sig positivt till en gemensam asylpolitik med
minimiregler på en inte alltför låg nivå kan det
inte förorda de yrkanden som förs fram i motion U508
yrkandena 14 och 15. Socialförsäkringsutskottet
anser att utrikesutskottet bör avstyrka dessa
yrkanden.
Utrikesutskottet delar de uppfattningar
socialförsäkringsutskottet för fram i sitt yttrande.
Med vad som ovan anförts avstyrker utskottet motion
U508 (mp) yrkandena 14 och 15 och anser att motion
U505 (c) yrkande 6 (delvis) är besvarad.
5.6 Övriga frågor
Skrivelsen
Regeringen framhåller i skrivelsen att det svenska
språkets ställning som ett av de officiella EU-
språken är av stor principiell betydelse. God
kommunikation med EU:s institutioner på det egna
språket är ett effektivt medel för fortsatta
strävanden efter större öppenhet i, och djupare
demokratisk förankring av, EU-samarbetet. Regeringen
fortsätter därför även efter de första årens
medlemskap att fästa stor vikt vid att tolkning och
översättning till och från svenska fungerar på ett
fullgott sätt inom institutionerna.
Vidare noteras att institutionerna nu har byggt upp
de svenska tolk- och översättartjänsterna. Därmed
har de praktiska svårigheter upphört som
inledningsvis drabbade hanteringen av det svenska
språket inom institutionerna. Emellertid har det
visat sig, framhåller regeringen, att svenskan,
tillsammans med de två andra nordiska språken danska
och finska, behandlas sämre än övriga EU-språk.
Orsaker till att servicen för de nordiska språken
halkat efter är, menar regeringen, att dessa språk
är relativt nya som officiella EU-språk och inte
talas av så många medborgare i unionen. Det går dock
inte att bortse ifrån att andra medlemsstater mer
och mer målmedvetet hävdar sin rätt att få tolkning,
betonar regeringen.
I skrivelsen noteras att kontakter med de berörda
institutionerna har visat att man där arbetar med
att förbättra servicen för de små språken men att
allmänna budgetrestriktioner försvårar deras
möjligheter att göra avvägningar och prioriteringar
när det gäller behov av tolkning i olika
situationer. Regeringen framhåller att inför det
svenska ordförandeskapet år 2001 har en särskild
handlingsplan för att förbättra tolkservicen till
och från svenska utarbetats av kommissionens
konferenstolktjänst. Planen skall ses över varje
halvår fram till ordförandeskapet. Översynen kommer
att ske i samråd med svenska myndigheter.
En svensk språkpolicy fastlades 1996 i ett cirkulär
(EU-sekretariatets cirkulär 6) med riktlinjer för
hur de som företräder Sverige i olika EU-forum skall
förhålla sig i situationer då en fullgod tolk- eller
översättningstjänst inte erbjuds av EU:s
institutioner. Regeringen betonar i skrivelserna att
ett led i policyn är att vid mötestillfällena påtala
att Sverige inte kan acceptera att tolkning inte
erbjuds när en svensk representant begärt det.
Kvaliteten på översättningar till svenska har
stadigt förbättrats, menar regeringen, men
framhåller att det ändå är viktigt att fortsätta att
bevaka att de svenska EU-texterna, i synnerhet
författningstexterna, har hög kvalitet. En särskild
utredare lade under året fram ett betänkande i dessa
frågor, Svenskan i EU (SOU 1998:114). Betänkandet
remissbehandlades runt årsskiftet 1998/99.
Motionerna
I motion U507 (fp) konstateras att det för
närvarande finns elva utlokaliserade organ under
Europeiska kommissionen. Om ett EU-organ placeras i
Sverige skulle det inte bara skapa jobb utan även
underlätta förankringen av EU hos det svenska
folket. Därför menar motionärerna att regeringen bör
verka för att nästa organ som kommissionen
utlokaliserar placeras i Sverige (yrkande 5).
Enligt motion U9 (mp) yrkande 2 behandlar skrivelsen
i stort sett avsnittet om EU:s budget endast i EU-
perspektiv, dvs. hur medlemsstaternas avgift
beräknas samt budgetens fördelning på de olika
budgetposterna. Skrivelsen borde även tillföras ett
svenskt perspektiv på EU-budgeten menar motionärerna
och föreslår ett tillkännagivande om att kommande
års skrivelser mer utförligt måste redogöra för
vilka skatter som tillförts för att finansiera
medlemsavgiften, hur medlemsavgiften administreras
samt vad det totalt kostar Sverige att vara medlem i
unionen utifrån ökade administrativa kostnader,
kostnader för harmoniseringsåtgärder, resekostnader
etc.
I samma motion yrkande 10 anförs att tolkning till
och från det svenska språket vid möten inom unionens
institutioner ännu inte genomförts i en utsträckning
som är önskvärd. Det gäller även översättning av
vissa dokument till svenska. Miljöpartiet vill
därför att regeringen vidtar åtgärder för att stärka
det svenska språkets ställning inom unionens
institutioner.
Utskottets överväganden
I motion U507 (fp) yrkande 5 anförs att regeringen
bör verka för att nästa organ som kommissionen
utlokaliserar till medlemsländerna placeras i
Sverige.
Utskottet kan inledningsvis konstatera att det i
dag inom EU finns 22 gemenskapsorgan. Av
medlemsländerna är det endast i Sverige och Finland
som något gemenskapsorgan inte är lokaliserat.
Utskottet menar att stor vikt bör fästas vid frågan
om lokalisering av ett EU-organ till Sverige och att
det är rimligt att Sverige kommer i fråga när ett
beslut skall fattas om inrättande av ett nytt EU-
organ. En förutsättning är därvid givetvis att det
mellan medlemsländerna råder en bred enighet rörande
behovet av att inrätta myndigheten i fråga.
Utskottet har erfarit att olika förslag till EU-
organ har diskuterats i Regeringskansliet för att
utröna om det finns ett sakligt behov av att införa
en ny myndighet inom ramen för EU-samarbetet. Därvid
övervägs även vilka myndighetstyper som är av störst
intresse för Sverige samt vilka effekter en
lokalisering av olika slag av myndigheter skulle få
när det gäller sysselsättningseffekten och
förankringen av EU hos svenska folket.
Utskottet ser positivt på det arbete kring frågan
om lokalisering av ett EU-organ till Sverige som
genomförs i Regeringskansliet och menar att det
ligger i linje med utskottets uppfattning i frågan.
Motionärernas önskemål torde därmed vara
tillgodosedda och utskottet ser därför inte behov av
något särskilt riksdagens tillkännagivande i denna
fråga.
Med vad som ovan anförts anser utskottet att motion
U507 (fp) yrkande 5 är besvarad.
Motionärerna bakom motion U9 (mp) yrkande 2 menar
att kommande skrivelser mer utförligt måste redogöra
för vilka skatter som tillförts för att finansiera
medlemsavgiften, hur denna administreras och vad det
totalt kostar Sverige att vara medlem i EU.
Finansutskottet framhåller i sitt yttrande
1998/99:Fiu3y att medlemsavgiften anvisas under
utgiftsområde 27 Avgiften till Europeiska
gemenskapen (senast prop. 1998/99:1 utg.omr. 27,
bet. 1998/99:FiU5) och fortsätter:
I budgetpropositionen för 1999 anges under
utgiftsområde 1 Rikets styrelse att
Regeringskansliets internationella engagemang har
ökat kraftigt under 1990-talet. Särskilt EU-arbetet
föranleder ökade arbetsinsatser. Enbart antalet
möten i ministerrådets olika arbetsgrupper, där
Regeringskansliets tjänstemän ofta deltar,
uppskattas till mellan 3 000 och 4 000 per år.
Dessutom deltar tjänstemännen i en rad andra möten
inom EU. Det totala antalet resor till Bryssel och
Luxemburg ligger på cirka 5 000 per år.
Beträffande kravet i motionen om en mer utförlig
redogörelse för vilka skatter som tillförts för att
finansiera medlemsavgiften kan erinras om
regeringens förslag hösten 1994 att en allmän
löneavgift på 1,5 % skulle införas fr.o.m.
inkomståret 1995 som en delfinansiering av
medlemsavgiften (prop. 1994/95:40, prop.
1994/95:122). Finansutskottet drog i sitt betänkande
om budgeteffekter av Sveriges medlemskap i
Europeiska unionen slutsatsen att avsikten inte var
att långsiktigt knyta denna avgift till utgifterna
för EU-medlemskapet. Med specialdestinering avses
att inkomsterna redovisningsmässigt knyts till vissa
utgifter så att utgifterna anpassas storleksmässigt
till inkomsterna eller tvärtom. Utskottet ansåg
således det inte relevant att tala om en
specialdestinering av avgiften (bet. 1994/95:FiU5
och 1994/95: SkU16).
Finansutskottet har behandlat motionsyrkanden med
liknande innebörd som det nu aktuella i yttrandena
till utrikesutskottet över de två senaste årens
skrivelser (1996/97:FiU3y, 1997/98:FiU3y). Utskottet
har då påpekat att återflödet till Sverige bara är
ett mått, och inte ens det bästa, på vad Sverige får
ut av medlemskapet i Europeiska unionen. Vid sidan
av betydelsen av att Sverige är med och påverkar
Europas framtid, har t.ex. tillgången till den inre
marknaden betydelse för vår ekonomis utveckling.
Av skrivelsen framgår att Sveriges avgift till EU
under år 1998 enligt preliminärt utfall för
statsbudgeten uppgick till 21 210 miljoner kronor.
Återbetalningen till följd av
infasningsöverenskommelsen motsvarade 251 miljoner
kronor och redovisas på inkomsttitel 7000
Extraordinära medel från EU. På statsbudgeten
bruttoredovisas det återflöde som administreras av
svenska myndigheter, vilket innebär att betalningar
från kommissionen redovisas mot inkomsttitel, medan
de utbetalningar svenska myndigheter gör på
kommissionens vägnar redovisas mot anslag på
statsbudgetens utgiftssida. Alla betalningar av
detta från kommissionen till svenska myndigheter
redovisas under inkomsttitel 6000 Bidrag m.m. från
EU vars preliminära utfall år 1998 uppgår till 9,5
miljarder kronor. Den gemensamma jordbrukspolitiken
svarade för 6,7 miljarder kronor och
strukturfonderna för 2,7 miljarder kronor.
Finansutskottet finner, med hänvisning till vad som
här redovisats, inte någon riksdagens åtgärd
påkallad med anledning av motionen. Finansutskottet
anser således att utrikesutskottet bör avstyrka
motion U9 (mp) yrkande 2.
Utrikesutskottet har inget att tillägga utöver vad
finansutskottet har anfört i frågan och avstyrker
motion U9 (mp) yrkande 2.
I samma motion yrkande 10 framför Miljöpartiet
önskemålet att regeringen vidtar åtgärder för att
stärka det svenska språkets ställning inom unionens
institutioner.
Konstitutionsutskottet behandlar detta yrkande i
sitt yttrande 1998/99:KU3y och konstaterar därvid
att regeringens redovisning av det svenska språkets
ställning i EU-arbetet ger vid handen att det
förekommer brister när det gäller tolkning till det
svenska språket. Konstitutionsutskottet framhåller,
liksom regeringen, att svenska språkets ställning
som ett av de officiella EU-språken är av stor
principiell betydelse för Sverige.
Konstitutionsutskottet konstaterar att berörda
institutioner arbetar med att förbättra servicen för
de små språken och att kommissionens
konferenstolktjänst utarbetat en särskild
handlingsplan för att förbättra tolkservicen till
och från svenska inför det svenska ordförandeskapet
år 2001. Regeringen har i skrivelsen förklarat att
det med anledning av utvärderingar som gjorts och
inför det svenska ordförandeskapet blir aktuellt att
bedöma om åtgärder behöver vidtas för att skärpa
tillämpningen av den svenska språkpolicyn.
Konstitutionsutskottet delar motionärernas synpunkt
att det är angeläget att stärka det svenska språkets
ställning i EU. Konstitutionsutskottet förutsätter
dock att regeringen fortlöpande i samband med den
halvårsvisa översynen av konferenstolktjänstens
handlingsplan och i förberedelsearbetet för det
svenska ordförandeskapet följer frågan och vidtar de
åtgärder som behövs för att förbättra det svenska
språkets ställning. Enligt konstitutionsutskottet är
ett tillkännagivande till regeringen i denna fråga
inte nödvändig och utskottet avstyrker motion U9
yrkande 10 (mp).
EU-nämnden konstaterar i sitt yttrande
1998/99:EUN1y att regeringen i skrivelsen betonar
att det svenska språkets ställning som ett av de
officiella EU-språken är av stor principiell
betydelse och att en god kommunikation med EU:s
institutioner på det egna språket är ett effektivt
medel för fortsatta strävanden efter större öppenhet
i och djupare demokratisk förankring av EU-
samarbetet. EU-nämnden instämmer i sitt yttrande i
detta och understryker särskilt vikten av att
svenskans status som officiellt EU-språk kan
utvecklas ytterligare. EU-nämnden framhåller att det
inte minst från demokratisk synpunkt är av stor
betydelse att EU-dokument föreligger på svenska
inför samråd i nämnden. Vidare menar nämnden att en
förstärkning av det svenska språkets status är av
särskilt stor betydelse inför det kommande svenska
ordförandeskapet i EU.
Utrikesutskottet kan inledningsvis konstatera att
riktlinjer för att främja svenska språkets ställning
i EU-arbetet fastställdes redan 1996. Den policy som
gäller är formulerad i ett antal riktlinjer. Dessa
är stadfästa i cirkulär 6 från Utrikesdepartementet
(EU-sekretariatet) och utgör en stående instruktion
till svenska offentligt anställda som deltar i möten
inom ramen för unionssamarbetet. Instruktionen är
mycket ingående och heltäckande. Den syftar till att
de politiska åtgärder för att främja svenska
språkets ställning inom EU-arbetet som vidtas skall
stödjas av ett konsekvent agerande av alla som
företräder Sverige på övriga nivåer i unionens olika
forum. Utskottet har inhämtat att regeringen lägger
vikt vid att den etablerade språkpolicyn följs och
att svenska representanter hävdar kravet på
tolkning.
Icke desto mindre har det observerats att det
svenska språkets ställning inte är vad det borde
vara inom EU-samarbetet. Det har dels att göra med
brist på kvalificerade tolkar och översättare, dels
bristande kvalitet vad gäller översättningen av
dokument och tolkning vid möten.
Svenska språknämnden har på uppdrag av regeringen
utarbetat ett handlingsprogram för att främja det
svenska språket med mål för svensk språkvård samt
förslag till framtida strategier och konkreta
åtgärder för bevarandet av ett nationellt språk. En
rapport överlämnades till regeringen i mars 1998.
Svenska språknämndens förslag till handlingsprogram
omfattar ett stort antal åtgärder på kort och lång
sikt inom ett flertal områden, däribland EU. Bl.a.
föreslås att Sverige inom EU-arbetet bör verka för
att EU-texterna görs mer lättillgängliga och vidta
åtgärder för att stödja de svenska översättarna.
Svenska språknämnden menar att det är rimligt att
stadfästa det svenska språkets ställning som
huvudspråk i Sverige och att målet skall vara att
svenska skall fortsätta att vara det samhällsbärande
språket utan inskränkningar i Sverige samt ett
officiellt språk i EU.
Vidare tillsatte regeringen 1995 en utredning med
uppdrag att föreslå åtgärder för att garantera en
god kvalitet på de svenska översättningarna inom EU-
arbetet, Utredningen om svenska i EU. Utredningen
överlämnade sitt betänkande Svenskan i EU (SOU
1998:114) till regeringen hösten 1998. Utredningen
föreslår en rad åtgärder för att höja kvaliteten
såväl på de svenska översättningarna som på de
originaltexter som produceras inom unionens
institutioner.
I proposition 1998/99:1 utgiftsområde 17 redovisar
regeringen sin grundläggande ståndpunkt och
framhåller att utgångspunkten i arbetet med att
främja svenska språket bör vara att svenska språket
bevaras som ett samhällsbärande och komplett språk i
Sverige och att det förblir ett officiellt språk i
EU.
Utrikesutskottet har vidare inhämtat att regeringen
driver en aktiv dialog med kommissionens gemensamma
tolk- och konferensservice, SCIC. De åtgärder som
avtalats mellan Sverige och SCIC innefattar bl.a.
att regeringen medverkar i en påbyggnadskurs i
svenska för tolkar inom kommissionen. SCIC stödjer
dessutom konferenstolk- och översättarutbildningen
vid Stockholms universitet.
Utskottet delar de bedömningar som framförs av
konstitutionsutskottet och EU-nämnden och kan
avslutningsvis konstatera att ett stort antal
åtgärder för att stärka det svenska språkets
ställning inom EU:s institutioner har vidtagits.
Enligt utrikesutskottets uppfattning är
motionärernas önskemål i denna del är väl
tillgodosedda.
Därmed avstyrker utskottet motion U9 (mp)
yrkande 10.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande det svenska
ordförandeskapet inom Europeiska unionen
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:U505 yrkandena 1 och
6 (delvis) samt 1998/99:U507 yrkande 1,
res. 1 (m) - motiv.
res. 2 (c)
res. 3 (fp)
2. beträffande parlamentarisk förankring
av Sveriges prioriteringar inför
ordförandeskapet
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:U9 yrkande 12,
1998/99:U505 yrkande 2 samt 1998/99:U508
yrkandena 1 och 2,
res. 4 (c)
res. 5 (mp)
3. beträffande det svenska samhället och
ordförandeskapet
att riksdagen avslår motion 1998/99:U505 yrkande 5,
res. 6 (c)
4. beträffande utvidgningen av Europeiska
unionen
att riksdagen förklarar motionerna 1998/99:U802 yrkande 1
och 1998/99:U806 yrkande 1 besvarade med vad
utskottet anfört,
5. beträffande den politiska processen i
kandidatländerna
att riksdagen avslår motion 1998/99:U508 yrkandena 29 och
30,
res. 7 (mp)
6. beträffande övergångsregler för
jordbruket i kandidatländerna
att riksdagen förklarar motion 1998/99:MJ224 yrkande 23
besvarad med vad utskottet anfört,
7. beträffande redovisning i skrivelsen
av viktigare direktiv samt av
överträdelseärenden
att riksdagen med anledning av motion 1998/99:U9 yrkandena 9
och 11 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,
8. beträffande behovet av viss information
i skrivelsen
att riksdagen förklarar motion 1998/99:U9 yrkandena 1, 4 och
6 besvarad med vad utskottet anfört,
9. beträffande en sammanfattning i
skrivelsen av Revisionsrättens slutsatser
att riksdagen avslår motion 1998/99:U9 yrkande 7,
res. 8 (v, mp)
10. beträffande en nationell utvärdering
av EU-medlemskapet
att riksdagen avslår motion 1998/99:U505 yrkande 3.
res. 9 (c)
11. beträffande folkomröstning om fortsatt
medlemskap
att riksdagen avslår motion 1998/99:U501 yrkande 3,
res. 10 (mp)
12. beträffande folkomröstning vid
förändring av grundfördragen
att riksdagen avslår motion 1998/99:U501 yrkande 2,
res. 11 (v, mp)
13. beträffande en utträdesparagraf i EG-
fördraget
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:U501 yrkande 1 och
1998/99:U506 yrkande 18,
res. 12 (v, c, mp)
14. beträffande beteckningen Europeiska
rådet
att riksdagen avslår motion 1998/99:U502,
15. beträffande konstnärlig utsmyckning av
unionens institutioner
att riksdagen avslår motion 1998/99:U503,
16. beträffande register över lobbygrupper
inom EU
att riksdagen förklarar motion 1998/99:U506 yrkande 1
besvarad med vad utskottet anfört,
17. beträffande redovisningen i skrivelsen
av de svenska övergångsbestämmelserna
att riksdagen förklarar motion 1998/99:U9 yrkande 3 besvarad
med vad utskottet anfört,
18. beträffande handlingsoffentlighet
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:U9 yrkande 8,
1998/99:U506 yrkandena 2 och 7, 1998/99:U507
yrkande 6, 1998/99:U508 yrkande 3 samt
1998/99:K210 yrkande 4,
res. 13 (v, mp)
res. 14 (fp)
19. beträffande gemenskapslagstiftningens
kvalitet och närhetsprincipen
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:U505 yrkande 6 i
berörd del, 1998/99:U507 yrkande 4 samt
1998/99:K319,
res. 15 (c)
20. beträffande institutionella frågor
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:U506 yrkandena 3 och
6, 1998/99:U508 yrkandena 4-7 samt 1998/99:U509
yrkandena 18 och 19,
res. 16 (v, mp)
res. 17 (kd)
21. beträffande EG:s anslutning till
Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna
och de grundläggande friheterna
att riksdagen avslår motion 1998/99:U509 yrkande 1,
res. 18 (kd)
22. beträffande inre marknaden
att riksdagen avslår motion 1998/99:U506 yrkande 13,
res. 19 (v)
23. beträffande inre marknaden och
miljöfrågor
att riksdagen förklarar motionerna 1998/99:U508 yrkandena
10 och 20 samt 1998/99:U509 yrkande 4 besvarade
med vad utskottet anfört,
res. 20 (mp)
24. beträffande miljöavgifter och
miljöskatter
att riksdagen avslår motion 1998/99:U508 yrkande 22,
res. 21 (mp)
25. beträffande energipolitik inom EU och
miljö
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:U508 yrkande 23,
1998/99:U509 yrkande 6 samt 1998/99:MJ778
yrkandena 7 och 10
res. 22 (kd)
res. 23 (mp)
26. beträffande Euratomfördraget
att riksdagen avslår motion 1998/99:MJ804 yrkande 2,
res. 24 (v, mp)
27. beträffande sysselsättning
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:U506 yrkandena 8, 11
och 12 och 1998/99:U509 yrkande 2,
res. 25 (v)
res. 26 (kd)
28. beträffande strukturfonder och
regionalpolitik
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:T325 yrkande 1 och
1998/99:N275 yrkandena 2 och 4 samt förklarar
motionerna 1998/99:U505 yrkande 4, 1998/99:N207,
1998/99:N237 yrkande 9, 1998/99:N256 yrkandena
1-4, 1998/99:N274 yrkandena 5 och 6,
1998/99:N284, 1998/99:N326 yrkande 29 och
1998/99:N335 yrkande 9 besvarade med vad
utskottet anfört,
res. 27 (m, kd, fp)
29. beträffande strukturpolitiken och
enskilda regioner i Sverige
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:MJ224 yrkande 38,
1998/99:N227, 1998/99:N258, 1998/99:N275 yrkande
1 samt 1998/99:N296 yrkande 2,
res. 28 (kd)
res. 29 (c)
30. beträffande folkhälsa, alkohol och
tobak
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:U507 yrkande 7 och
1998/99:U509 yrkande 17,
res. 30 (kd)
res. 31 (fp)
31. beträffande vissa handelsfrågor
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:U9 yrkande 5 och
1998/99:U508 yrkande 9,
res. 32 (mp)
32. beträffande djurhälsa
att riksdagen avslår motion 1998/99:U902 yrkandena 1 och 2,
res. 33 (kd)
33. beträffande den gemensamma utrikes-
och säkerhetspolitiken
att riksdagen avslår motion 1998/99:U508 yrkande 28 samt
förklarar motionerna 1998/99:U508 yrkande 27 och
1998/99:U509 yrkande 12 besvarade med vad
utskottet anfört,
res. 34 (mp)
34. beträffande säkerhetssamarbetets
innehåll
att riksdagen förklarar motion 1998/99:U508 yrkande 26
besvarad med vad utskottet anfört,
35. beträffande de mänskliga rättigheterna
och Medelhavssamarbetet
att riksdagen förklarar motion 1998/99:U602 yrkande 1
besvarad med vad utskottet anfört,
36. beträffande unionens regionalpolitik
och bistånd till tredje land
att riksdagen avslår motion 1998/99:U506 yrkande 10,
res. 35 (v)
37. beträffande unionens relationer med
Kuba
att riksdagen förklarar motion 1998/99:U604 yrkandena 1 och
2 besvarad med vad utskottet anfört,
38. beträffande Amsterdamfördraget och
flyktingfrågorna
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:U506 yrkandena 15
och 17 och 1998/99:U509 yrkande 15,
res. 36 (kd, fp)
res. 37 (v)
39. beträffande inriktningen av unionens
flyktingpolitik
att riksdagen avslår motion 1998/99:U508 yrkandena 14 och 15
samt förklarar motion 1998/99:U505 yrkande 6
(delvis) besvarad med vad utskottet anfört,
res. 38 (mp)
40. beträffande lokalisering av EU-organ
att riksdagen förklarar motion 1998/99:U507 yrkande 5
besvarad med vad utskottet anfört,
41. beträffande finansieringen av Sveriges
medlemsavgift till EU
att riksdagen avslår motion 1998/99:U9 yrkande 2,
res. 39 (v, mp)
42. beträffande svenska språkets ställning
inom unionens institutioner
att riksdagen avslår motion 1998/99:U9 yrkande 10,
res. 40 (mp)
43. beträffande regeringens skrivelse
att riksdagen lägger regeringens skrivelse 1998/99:60
Berättelse om verksamheten i Europeiska unionen 1998
till handlingarna.
Stockholm den 20 maj 1999
På utrikesutskottets vägnar
Viola Furubjelke
I beslutet har deltagit: Viola
Furubjelke (s), Göran Lennmarker
(m), Sören Lekberg (s), Berndt
Ekholm (s), Lars Ohly (v), Bertil
Persson (m), Urban Ahlin (s),
Liselotte Wågö (m), Agneta Brendt
(s), Murad Artin (v), Jan Erik
Ågren (kd), Sten Tolgfors (m),
Marianne Samuelsson (mp), Karl-
Göran Biörsmark (fp), Birgitta
Ahlqvist (s) och Agne Hansson (c).
Reservationer
1. Det svenska ordförandeskapet inom
Europeiska unionen (mom. 1, motiveringen)
Göran Lennmarker, Bertil Persson, Liselotte Wågö och
Sten Tolgfors (alla m) anser
att den del av utskottets yttrande som på s. 23
börjar med "Utrikesutskottet delar" och på s. 23
slutar med "det svenska ordförandeskapet" bort ha
följande lydelse:
Utrikesutskottet menar att vår generations
viktigaste uppgift är att ena hela Europa. Det är en
historisk uppgift att välkomna de folk som tidigare
förtrycktes och vanstyrdes under kommunismen till
det europeiska samarbetet. Utrikesutskottet vill
framhålla att ett första steg kan tas 2003, när de
av kandidatländerna som kommit längst i sina
förberedelser har möjlighet att bli medlemmar.
Utskottet noterar att ett baltiskt land har goda
möjligheter att höra till denna grupp.
Utrikesutskottet vill betona att om EU skall kunna
ta in de första länderna från Central- och Östeuropa
som medlemmar år 2003 måste deras
medlemskapsförhandlingarna befinna sig i ett
slutskede vid tiden för Sveriges ordförandeskap
våren 2001. Därför vill utrikesutskottet ge högsta
prioritet under det svenska ordförandeskapet till
medlemskapsförhandlingarna och utvidgningen med nya
medlemsländer.
2. Det svenska ordförandeskapet inom
Europeiska unionen (mom. 1)
Agne Hansson (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 25
börjar med "Utrikesutskottet vill" och på s. 25
slutar med "inledning" bort ha följande lydelse:
Utskottet kan inledningsvis konstatera att
ordförandeskapet förutom en praktisk sida även har
en politisk sida. Frågor måste i god tid lyftas upp
på den europeiska agendan, och in i de
administrativa systemen, om målet är att få
förslagen färdiga för beslut under Sveriges
ordförandeperiod. Som ett framgångsrikt exempel på
ett sådant arbetssätt kan nämnas det finländska
initiativet om den nordliga dimensionen.
I programmet för det halvår som ett medlemsland är
ordförande gör landet sina prioriteringar och viktar
sina intressen.
Utskottet menar att ordförandeskapet är en utmaning
för Sverige och anser det vara av betydelse att
Sverige blir framgångsrikt som ordförandeland. De
bästa förutsättningarna för framgång skapas om hela
Sverige görs redo för EU och för det svenska
ordförandeskapet. Utskottet anser därför att det
finns behov för en nationell strategi för Sveriges
ordförandeskap.
Utskottet vill vidare lyfta fram några frågor som
bör prioriteras under det svenska ordförandeskapet:
- mer av svenskt ledarskap inom EU,
-
- verka för att öppna EU för världen utanför,
-
- handelspolitiken bör utvecklas i en liberalare
riktning,
-
- EU skall konsekvent värna demokrati och mänskliga
rättigheter i samarbetet med andra länder,
-
- utveckla en gemensam och generös flyktingpolitik,
-
- utvidgningen,
-
- utveckla mer effektiva instrument inom GUSP,
-
- vidareutveckling av EU:s nordliga dimension,
-
- en ny öppenhetskultur,
-
- en fullständig genomgång av EU:s fördrag och
gemenskapslagstiftning för att pröva om de
motsvarar en konsekvent tillämpning av
subsidiaritetsprincipen,
-
- en europeisk aktionsplan för förnybar energi och
för en europeisk kretsloppsanpassning,
-
- skärpning av unionens miljöregler,
-
- stärka konsumenternas ställning på den inre
marknaden,
-
- sträva efter att göra mer för att öka
sysselsättningen,
-
- stärka samarbetet vad gäller jämställdhet.
Riksdagen skall ges en reell möjlighet att påverka
innehållet i det svenska ordförandeprogrammet.
Utskottet tillstyrker motion U505 (c) yrkandena 1
och 6 (delvis) samt anser att motion U507 (fp)
yrkande 1 är besvarad med vad utskottet anfört,
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha
följande lydelse:
1. beträffande det svenska ordförandeskapet
inom Europeiska unionen
att riksdagen med bifall till motion 1998/99:U505 yrkandena 1
och 6 (delvis) som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört samt förklarar
motion 1998/99:U507 yrkande 1 besvarad med vad
utskottet anfört,
3. Det svenska ordförandeskapet inom
Europeiska unionen (mom. 1)
Karl-Göran Biörsmark (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 22
börjar med "Utrikesutskottet vill" och på s. 23
slutar med "inledning" bort ha följande lydelse:
Utrikesutskottet vill inför ordförandeskapet
understryka att Sverige är i akut behov av en
Europapolitik. Under de två år som är kvar tills
Sverige tar över klubban och blir ordförandeland i
EU måste tiden enligt utskottets uppfattning
användas till att utarbeta en hållbar politik i de
stora frågorna för Europa och EU. Medlemskapet ger
enligt utskottets uppfattning Sverige stora
möjligheter att påverka Europas utveckling som inte
får gå oss ur händerna. Sverige behöver också EU för
att lösa många interna problem.
Utskottet konstaterar att under de sex månader
Sverige skall leda EU (1 januari till 30 juni 2001)
kommer Sverige som ordförandeland att ha en unik
möjlighet att påverka vilka ämnen som skall
prioriteras. Varje ordförandelands mål är att både
få genomslag för egna idéer, uppnå resultat och leda
unionen på ett sätt som inger respekt. För att så
skall bli fallet krävs att man vill driva
utvecklingen framåt.
Enligt utrikesutskottets mening bör
utvidgningsprocessen kunna ta ett stort steg framåt
våren 2001. Förhandlingarna med ansökarländerna
kommer att ha pågått sedan två år tillbaka.
Utskottet vill framhålla att under Sveriges tid som
ordförandeland bör man kunna fastställa en tidsplan
för medlemskap för de länder som kommit längst.
Samtidigt kan utskottet konstatera att utöver dessa
frågor kan ett ordförandeland även lägga
prioriteringar och föra fram egna hjärtefrågor.
Utskottet menar att en övergripande prioritering
inför ordförandeskapet måste vara utvidgningen och
de reformer som måste göras på vägen för att
ansökarländerna skall kunna bli medlemmar så fort
som möjligt. Utskottet menar även att miljön är ett
viktigt område för Sverige, att arbetslösheten är
ett alleuropeiskt problem och att öppenheten inom
EU:s institutioner är en central svensk fråga. Lika
viktigt är dock att i god tid markera att Sverige är
en konstruktiv partner i EU som stödjer samarbetet
och som vill att det skall utvecklas.
Utskottet tillstyrker därmed motion U507 (fp)
yrkande 1 och förklarar motion U505 yrkandena 1 och
6 (delvis) besvarad med vad utskottet anfört.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha
följande lydelse:
1. beträffande det svenska ordförandeskapet
inom Europeiska unionen
att riksdagen med bifall till motion 1998/99:U507 yrkande 1
som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört samt förklarar motion
1998/99:U505 yrkandena 1 och 6 (delvis) besvarad
med vad utskottet anfört,
4. Parlamentarisk förankring av Sveriges
prioriteringar inför ordförandeskapet
(mom. 2)
Agne Hansson (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 25
börjar med "Utrikesutskottet kan" och på s. 25
slutar med "i denna fråga" bort ha följande lydelse:
Utrikesutskottet menar för sin del att för att
bereda det svenska ordförandeskapet bör regeringen
inleda ett översynsarbete på samtliga politiska sak-
områden för att identifiera frågor som kan bli
föremål för debatt och beslut på ett europeiskt plan
under den närmaste femårsperioden. Detta arbete
skall bedrivas med god parlamentarisk insyn, och
utskottet vill framhålla vikten av en bred
parlamentarisk förankring av de frågor som Sverige
avser driva som ordförande i EU.
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 26
börjar med "Utskottet avstyrker" och på s. 26 slutar
med "yrkande 12" bort ha följande lydelse:
Med vad som ovan anförts tillstyrker utskottet
motion U505 (c) yrkande 2 och anser att motionerna
U508 (mp) yrkandena 1 och 2 samt U9 (mp) yrkande 12
är besvarade med vad utskottet anfört.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha
följande lydelse:
2. beträffande parlamentarisk förankring av
Sveriges prioriteringar inför ordförandeskapet
att riksdagen med bifall till motion 1998/99:U505 yrkande 2
som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört samt förklarar motionerna
1998/99:U9 yrkande 12 och 1998/99:U508 yrkandena
1 och 2 besvarade med vad utskottet anfört,
5. Parlamentarisk förankring av Sveriges
prioriteringar inför ordförandeskapet
(mom. 2)
Marianne Samuelsson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 25
börjar med "Utrikesutskottet kan inledningsvis" och
på s. 25 slutar med "denna fråga" samt på s. 25
börjar med "Utrikesutskottet kan för" och på s. 25
slutar med " yrkande 12" bort ha följande lydelse:
Utrikesutskottet konstaterar för sin del att
riksdagen bör ges ett större inflytande i arbetet
kring vilka politiska frågor Sverige skall
prioritera under ordförandeskapet samt under
kommande regeringskonferens. Utskottet vill därför
anföra att regeringen bör tillsätta en
parlamentariskt sammansatt kommitté med uppgift att
förbereda dessa frågor.
Utrikesutskottet tillstyrker därmed motionerna U508
(mp) yrkandena 1 och 2 samt U9 (mp) yrkande 12.
Utskottet anser att motion U505 (c) yrkande 2 är
besvarad med vad utskottet anfört.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha
följande lydelse:
2. beträffande parlamentarisk förankring av
Sveriges prioriteringar inför ordförandeskapet
att riksdagen med anledning av motionerna 1998/99:U9 yrkande
12 och 1998/99:U508 yrkandena 1 och 2 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört samt förklarar motion 1998/99:U505
yrkande 2 besvarad med vad utskottet anfört,
6. Det svenska samhället och
ordförandeskapet (mom. 3)
Agne Hansson (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 25
börjar med "Utrikesutskottet noterar" och på s. 26
slutar med "svenska ordförandeskapet" bort ha
följande lydelse:
Vidare menar utskottet att regeringskansli och
statliga myndigheter måste förberedas för
ordförandeskapet. Även det svenska föreningslivet
bör uppmuntras att fungera som kraftkälla i det
medborgerliga Europasamarbetet. Det svenska
samhällets europeiska relationer bör stimuleras, och
regeringen bör tillse att hela Sverige görs
delaktigt när Sverige fungerar som värd för övriga
medlemmar.
Utskottet ser positivt på regeringens ambitioner
för ett omfattande vänortssamarbete men det är
alldeles otillräckligt. De bästa förutsättningarna
för framgång skapas om hela Sverige görs redo för EU
och för det svenska ordförandeskapet. Regeringen bör
nyttja det som är den svenska demokratins styrka: de
många människornas delaktighet och kunskaper, det
aktiva föreningslivet och folkrörelserna,
folkbildningstraditionen, samförståndsandan och
öppenheten. Regeringen bör verka för största möjliga
uppslutning bakom en nationell strategi för
ordförandeperioden och omkring målen för
Europasamarbetet. På så sätt skapas god beredskap
för svenska ställningstaganden i centrala europeiska
frågeställningar.
Regeringen bör ta initiativ som gör det möjligt för
hela det svenska samhället att axla ett värdskap för
det europeiska samarbetet våren 2001. Utskottet
anser att det svenska föreningslivet,
frivilligorganisationerna, folkrörelserna och de
idéburna organisationerna bör uppmuntras att fungera
som kraftkällor i det medborgerliga
Europasamarbetet. På samma sätt som det
mellanfolkliga samarbetet bär upp relationerna i
Norden kan fördjupade europeiska kontakter ge EU-
samarbetet ökad folklig legitimitet.
Det svenska samhällets europeiska relationer bör
stimuleras. Regeringen bör finna former att stödja
det civila samhällets europeiska nätverk. Den
kompetens och kreativitet som dessa organisationer
besitter bör utnyttjas i förberedelserna inför och
under det svenska ordförandeskapet.
Därfär begär utrikesutskottet ett riksdagens
tillkännagivande om att förbereda det svenska
samhället för ordförandeskapet i EU.
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 26
börjar med "Med vad" och på s. 26 slutar med
"yrkande 5" bort ha följande lydelse:
Utskottet tillstyrker därmed motion U505 (c)
yrkande 5.
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha
följande lydelse:
3. beträffande det svenska samhället och
ordförandeskapet
att riksdagen med bifall till motion 1998/99:U505 yrkande 5
som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
7. Den politiska processen i
kandidatländerna (mom. 5)
Marianne Samuelsson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 29
börjar med "Utskottet menar" och på s. 29 slutar med
"önskemål" bort ha följande lydelse:
Utskottet vill inledningsvis framhålla att det
faktum att ländernas regeringar sökt medlemskap i EU
inte nödvändigtvis innebär att detta är demokratiskt
förankrat hos folken. Utskottet menar därför att det
är olyckligt att ensidigt verka för att länderna
snabbt kommer med i EU. Det måste vara människorna i
de berörda länderna som i en väl förankrad
demokratisk process fäller avgörandet om ett
eventuellt medlemskap i EU, menar utskottet.
Utskottet konstaterar att kännedomen om vad ett EU-
medlemskap kommer att innebära i flera av
ansökarländerna är mycket låg. Det är därför
angeläget, menar utskottet, att opartiskt visa vad
ett EU-medlemskap får för konsekvenser, och detta
måste vara Sveriges linje under det egna
ordförandeskapet. EU:s agerande i dag är på vissa
områden olyckligt, framför allt det faktum att olika
hjälpinsatser kopplats till själva EU-
medlemskapsansökan, dvs. att ett medlemskap ses som
en förutsättning för EU-stöd.
Med vad som ovan anförts tillstyrker utskottet
motion U508 (mp) yrkandena 29 och 30.
dels att utskottets hemställan under 5 bort ha
följande lydelse:
5. beträffande den politiska processen i
kandidatländerna
att riksdagen med anledning av motion 1998/99:U508 yrkandena
29 och 30 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,
8. En sammanfattning i skrivelsen av
Revisionsrättens slutsatser (mom. 9)
Lars Ohly, Murad Artin (båda v) samt Marianne
Samuelsson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 46
börjar med "Även utrikesutskottet" och på s. 46
slutar med "yrkande 7" bort ha följande lydelse:
Utrikesutskottet finner däremot att årsberättelsens
redovisning av Revisionsrättens slutsatser är
alltför knapphändig och att kommande årsberättelser
följaktligen mer utförligt måste redogöra för
Revisionsrättens slutsatser.
Utrikesutskottet tillstyrker därmed motion U9 (mp)
yrkande 7.
dels att utskottets hemställan under 9 bort ha
följande lydelse:
9. beträffande en sammanfattning i skrivelsen
av Revisionsrättens slutsatser
att riksdagen med bifall till motion 1998/99:U9 yrkande 7 som
sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
9. En nationell utvärdering av EU-
medlemskapet (mom. 10)
Agne Hansson (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 46
börjar med "Utrikesutskottet" och på s. 47 slutar
med "yrkande 3" bort ha följande lydelse:
Utrikesutskottet menar att det efter fyra års
medlemskap i Europeiska unionen bör genomföras en
bred och allsidigt belysande nationell utvärdering
av medlemskapets effekter på det svenska samhället.
Viktiga frågor som bör belysas är, menar utskottet,
de ekonomiska, demokratiska, säkerhetspolitiska,
judiciella och miljömässiga förändringar som skett i
Sverige sedan EU-inträdet. Intressanta
frågeställningar torde vara att studera hur enskilda
människors och företags kontakter över gränserna har
förändrats, respektive hur närdemokratin och
människors tilltro till det politiska systemet
påverkats. Utskottet vill framhålla att
utvärderingen främst skall vara ett redskap genom
vilket Sverige kan utveckla EU-samarbetet vidare.
Utskottet tillstyrker därmed motion U505 (c)
yrkande 3.
dels att utskottets hemställan under 10 bort ha
följande lydelse:
10. beträffande en nationell utvärdering av
EU-medlemskapet
att riksdagen med bifall till motion 1998/99:U505 yrkande 3
som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
10. Folkomröstning om fortsatt medlemskap
(mom. 11)
Marianne Samuelsson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 47
börjar med "Utrikesutskottet har" och på s. 47
slutar med "yrkande 3" bort ha följande lydelse:
Utrikesutskottet har en annan mening och anser att
en folkomröstning bör hållas om fortsatt medlemskap
i EU.
Utrikesutskottet tillstyrker därmed motion U501
(mp) yrkande 3.
dels att utskottets hemställan under 11 bort ha
följande lydelse:
11. beträffande folkomröstning om fortsatt
medlemskap
att riksdagen med bifall till motion 1998/99:U501 yrkande 3
som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
11. Folkomröstning vid förändring av
grundfördragen (mom. 12)
Lars Ohly, Murad Artin (båda v) och Marianne
Samuelsson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 47
börjar med "Utrikesutskottet har" och på s. 47
slutar med "yrkande 2" bort ha följande lydelse:
Utrikesutskottet har en annan uppfattning och anser
att varje genomgripande förändring av EU:s
grundlagar skall underställas en folkomröstning
innan Sverige ratificerar förändringarna. Utskottet
kan samtidigt konstatera att så inte skedde före
godkännandet av Amsterdamfördraget.
dels att utskottets hemställan under 12 bort ha
följande lydelse:
12. beträffande folkomröstning vid förändring
av grundfördragen
att riksdagen med bifall till motion 1998/99:U501 yrkande 2
som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
12. En utträdesparagraf i EG-fördraget
(mom. 13)
Lars Ohly, Murad Artin (båda v), Agne Hansson (c)
och Marianne Samuelsson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 48
börjar med "Utrikesutskottet delar" och på s. 48
slutar med "yrkande 18 (v)" bort ha följande
lydelse:
Utrikesutskottet menar att en fastställd ordning
för vad som händer när en medlemsstat vill lämna
unionen är nödvändig för att undvika konflikter
mellan medlemsländer. Utrikesutskottet menar att
regeringen därför skall verka för att få till stånd
en utträdesparagraf som reglerar skeendet när en
medlemsstat vill lämna EU.
Utskottet tillstyrker därmed motionerna U501 (mp)
yrkande 1 och U506 yrkande 18 (v).
dels att utskottets hemställan under 13 bort ha
följande lydelse:
13. beträffande en utträdesparagraf i EG-
fördraget
att riksdagen med anledning av motionerna 1998/99:U501 yrkande
1 och 1998/99:U506 yrkande 18 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
13. Handlingsoffentlighet (mom. 18)
Lars Ohly, Murad Artin (båda v) och Marianne
Samuelsson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 55
börjar med "Utrikesutskottet delar" och på s. 55
slutar med "yrkande 6" bort ha följande lydelse:
Utrikesutskottet anser för sin del att frågan om
EU:s öppenhet och insyn är av sådan vikt att
regeringen skall återkomma till riksdagen med
förslag om hur regeringen avser driva dessa frågor
såväl inom EU som i Sverige.
Utrikesutskottet delar således inte
konstitutionsutskottets bedömning och tillstyrker
därmed motionerna U9 (mp) yrkande 8, U508 (mp)
yrkande 3, K210 (mp) yrkande 4 samt U506 (v)
yrkandena 2 och 7. Med vad som anförts anser
utrikesutskottet att motion U507 (fp) yrkande 6 är
besvarad.
dels att utskottets hemställan under 18 bort ha
följande lydelse:
18. beträffande handlingsoffentlighet
att riksdagen med anledning av motionerna 1998/99:U9 yrkande
8, 1998/99:U506 yrkandena 2 och 7, 1998/99:U508
yrkande 3 samt 1998/99:K210 yrkande 4 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört samt förklarar motion 1998/99:U507
yrkande 6 besvarad med vad utskottet anfört,
14. Handlingsoffentlighet (mom. 18)
Karl-Göran Biörsmark (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 55
börjar med "Utrikesutskottet delar" och på s. 55
slutar med "yrkande 6" bort ha följande lydelse:
Utrikesutskottet menar för sin det att det är
synnerligen väsentligt att en öppenhet präglar
unionen. För att invånarna i medlemsländerna skall
få ett förtroende för EU måste ansvar, närhet,
öppenhet och mångfald vara grundprinciper för all
maktutövning. Utrikesutskottet menar att kravet på
öppenhet innebär att EU måste tillämpa en
offentlighetsprincip. Detta innebär enligt
utskottets mening t.ex. att när EU:s ministerråd
sammanträder som lagstiftare skall debatterna och
besluten vara offentliga.
Vad som ovan anförts bör enligt utskottets mening
ges regeringen till känna. Utskottet tillstyrker
därmed motion U507 (fp) yrkande 6 samt anser att
motionerna U9 (mp) yrkande 8, U508 (mp) yrkande 3,
K210 (mp) yrkande 4 samt U506 (v) yrkandena 2 och 7
är besvarade med vad utskottet anfört.
dels att utskottets hemställan under 18 bort ha
följande lydelse:
18. beträffande handlingsoffentlighet
att riksdagen med anledning av motion 1998/99:U507 yrkande 6
som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört samt förklarar motionerna
1998/99:U9 yrkande 8, 1998/99:U506 yrkandena 2
och 7, 1998/99:U508 yrkande 3 samt 1998/99:K210
yrkande 4 besvarade med vad utskottet anfört,
15. Gemenskapslagstiftningens kvalitet och
närhetsprincipen (mom. 19)
Agne Hansson (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 55
börjar med "Utrikesutskottet delar" och på s. 56
slutar med "K319 (m)" bort ha följande lydelse:
Utrikesutskottet menar för sin del att Sverige bör
arbeta för att få bort all onödig byråkrati och för
att göra närhetsprincipen till en bärande och
fungerande princip i EU:s arbete. Utskottet delar
regeringens bedömning att det behövs politiska och
finansiella reformer av samarbetet. Även EU:s
arbetssätt och institutioner måste reformeras.
I detta arbete menar utrikesutskottet att en helt
ny öppenhetskultur måste genomsyra verksamheten,
arbetsorganisationen måste ses över, ansvar och
befogenheter måste kunna decentraliseras inom EU-
systemet och flyttas utanför EU-institutionerna.
Utrikesutskottet vill framhålla vikten av att EU i
högre grad nyttjar de resurser som finns i
fristående organ, nationella myndigheter och
enskilda organisationer i medlemsländerna och att
subsidiaritetsprincipen därmed blir ett levande
verktyg inom unionen.
Regeringen bör enligt utskottets mening överväga
att ta initiativ till en fullständig genomgång av
EU:s fördrag och gemenskapslagstiftning för att
pröva om de motsvarar en konsekvent tillämpning av
subsidiaritetsprincipen. Utrikesutskottet såg
positivt på det arbete som genomfördes under
regeringskonferensen för att förenkla och
konsolidera EU:s olika fördrag samt för att skapa
enklare och mer lättförståeliga beslutsprocedurer.
Arbetet med att slå samman direktiv och inriktningen
att i större utsträckning arbeta med ramdirektiv på
Europanivå bör intensifieras.
En kompetenskatalog bör upprättas som tydliggör
lämpliga kompetensområden för unionen,
medlemsstaterna samt regionala och lokala organ.
Vad som ovan anförts bör enligt utskottet mening
ges regeringen till känna. Utskottet tillstyrker
därmed motion U505 (c) yrkande 6 i berörd del samt
anser att motionerna U507 (fp) yrkande 4 samt K319
(m) är besvarade med vad utskottet anfört,
dels att utskottets hemställan under 19 bort ha
följande lydelse:
19. beträffande gemenskapslagstiftningens
kvalitet och närhetsprincipen
att riksdagen med anledning av motion 1998/99:U505 yrkande 6 i
berörd del som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört samt förklarar
motionerna 1998/99:U507 yrkande 4 och
1998/99:K319 är besvarade med vad utskottet
anfört,
16. Institutionella frågor (mom. 20)
Lars Ohly, Murad Artin (båda v) och Marianne
Samuelsson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 58
börjar med "Utrikesutskottet gör" och på s. 58
slutar med "18 och 19" bort ha följande lydelse:
Utrikesutskottet menar för sin del att en
prioriterad fråga för Sverige skall vara att
återföra kompetens till medlemsländerna när det
gäller sådana politiska frågor som bäst hanteras på
nationell nivå. Utrikesutskottet menar att EU bör
omvandlas till att i högre grad vara ett
mellanstatligt samarbete. Riksdagens ställning i
unionens beslutsprocess bör stärkas.
Därför bör kommissionens ensamrätt att lägga fram
förslag upphöra för att i stället ge de nationella
parlamenten förslagsrätt, menar utskottet.
Utrikesutskottet vill även framhålla att det är
nödvändigt att EU:s politiska organisation förändras
på ett sätt som möjliggör för väljarna att utkräva
politiskt ansvar.
Utskottet tillstyrker därmed motionerna U506 (v)
yrkandena 3 och 6 samt U508 (mp) yrkandena 4-7.
Motion U509 (kd) yrkandena 18 och 19 avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 20 bort ha
följande lydelse:
20. beträffande institutionella frågor
att riksdagen med avslag på motion 1998/99:U509 yrkandena 18
och 19 och med anledning av motionerna
1998/99:U506 yrkandena 3 och 6 samt 1998/99:U508
yrkandena 4-7 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,
17. Institutionella frågor (mom. 20)
Jan Erik Ågren (kd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 58
börjar med "Utrikesutskottet gör" och på s. 58
slutar med "18 och 19" bort ha följande lydelse:
Utrikesutskottet vill för sin del anföra att ett
ökat medborgarengagemang i Europapolitiken medför
större demokratisk legitimitet för EU. Ökade
möjligheter för Europaparlamentet att delta i den
gemensamma lagstiftningsprocessen bidrar också till
detta. I den lagstiftande processen måste därför,
enligt utskottets uppfattning, Europaparlamentets
roll stärkas för att göra denna institution mera
jämställd med rådet. Utskottet noterar att
Amsterdamfördraget har förenklat parlamentets
beslutsprocedurer och stärkt parlamentets
inflytande, vilket är en demokratisk framgång.
Utrikesutskottet vill dock understryka att även i
mellanstatliga frågor bör parlamentets roll
utvecklas för ett ökat deltagande. Ändringar i
fördragstexten skall dock inte kräva parlamentets
godkännande, menar utskottet.
Utrikesutskottet vill vidare anföra att
Europaparlamentet även i framtiden måste ha en sådan
utformning att även de mindre ländernas politiska
landskap får fullgod representation. Det är därför
beklagligt, menar utskottet, att antalet ledamöter
permanent begränsas till maximalt 700, oavsett
utvidgningar av medlems kretsen.
Vidare menar utskottet att de mindre ländernas
ställning i rådet och förmåga att utöva ett
betydelsefullt inflytande måste värnas. Ett
välfungerande EU förutsätter att även de mindre
länderna finner det värt att bidra med kreativa
lösningar på gemensamma problem och att dessa
länders medborgare upplever delaktighet i europeisk
politik. Det är därför en angelägen uppgift för
Sverige, menar utskottet, att föra fram krav på att
nuvarande proportion när det gäller viktningen av
röster i rådet bevaras.
Med vad som ovan anförts tillstyrker utskottet
motion U509 (kd) yrkandena 18 och 19. Motionerna
U506 (v) yrkandena 3 och 6 samt U508 (mp) yrkandena
4-7 avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 20 bort ha
följande lydelse:
20. beträffande institutionella frågor
att riksdagen med avslag på motionerna 1998/99:U506 yrkandena
3 och 6 och 1998/99:U508 yrkandena 4-7 och med
anledning av motion 1998/99:U509 yrkandena 18
och 19 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,
18. EG:s anslutning till Europakonventionen
om de mänskliga rättigheterna och de
grundläggande friheterna (mom. 21)
Jan Erik Ågren (kd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 59
börjar med "Utrikesutskottet delar" och på s. 59
slutar med "yrkande 1" bort ha följande lydelse:
Utrikesutskottet vill för sin del inledningsvis
framhålla att respekten för de grundläggande
mänskliga fri- och rättigheterna utgör stommen i ett
demokratiskt samhälle. Denna respekt har alltid
utgjort ett absolut villkor för medlemskap i
Europasamarbetet och en princip för samarbetet inom
EU. Utskottet konstaterar att denna princip
förstärks genom Amsterdamfördraget, genom att EG:s
domstol får uppdrag och kompetens att bevaka att
unionen respekterar de grundläggande mänskliga
rättigheterna.
Utrikesutskottet välkomnar detta, eftersom det
innebär att respekten för de mänskliga rättigheterna
nu även blir föremål för rättslig kontroll.
Utrikesutskottet vill dock förespråka en mer
långtgående förändring genom att Europarådets
konvention om mänskliga rättigheter införlivas i
fördraget. Utskottet noterar att bland andra Amnesty
International starkt har kritiserat reformens
otillräcklighet och pekat på att det krävs ett
införlivande av Europarådets konvention i EG-rätten
för att erhålla en utomstående och från EU oberoende
rättslig kontroll.
Med vad som ovan anförts tillstyrker utskottet
motion U509 (kd) yrkande 1.
dels att utskottets hemställan under 21 bort ha
följande lydelse:
21. beträffande EG:s anslutning till
Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna
och de grundläggande friheterna
att riksdagen med bifall till motion 1998/99:U509 yrkande 1
som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
19. Inre marknaden (mom. 22)
Lars Ohly och Murad Artin ( båda v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 72
börjar med "Utrikesutskottet vill" och på s. 73
slutar med "yrkande 13" bort ha följande lydelse:
Utrikesutskottet vill med anledning av denna motion
framhålla att det är viktigt att underlätta handel
och utbyte över nationsgränserna. Därför är det
betydelsefullt att handelshinder avlägsnas, att det
blir lättare att arbeta i olika länder och att
onödiga hinder på tjänsteområdet avlägsnas.
Samtidigt vill utrikesutskottet understryka att den
fria rörligheten inte kan få vara överordnad hänsyn
till miljö, social utveckling, regionala hänsyn etc.
Enligt utskottets uppfattning bör därför EU:s inre
marknad reformeras i grunden. Några av de
förändringar som Sverige bör verka för är:
att det tydligt stadfästs att statliga monopol av
hälsoskäl vad gäller exempelvis alkohol och
läkemedel skall vara tillåtna,
att regionalpolitiska driftstöd, t.ex.
transportstöd, skall vara tillåtet för att
uppväga de nackdelar som klimat och geografiska
avstånd för med sig,
att förvärvslagar skall kunna upprätthållas som
gör att man kan behålla nationell kontroll över
viktiga resurser som skog, malm, vattenkraft och
jord. Det gäller även viktiga kommunikationer som
järnväg och telekommunikation,
att respekten för nationella kollektivavtal bör
garanteras,
att utländska entreprenörer skall tillämpa
nationella avtal från första dag,
att den fria rörligheten av kapitalet inom EU
skall kunna begränsas av åtgärder mot
valutaspekulation,
att en nationell gränskontroll skall vara
tillåten för att hindra införsel av illegala
droger,
att EU bör låta medlemsländerna framträda var för
sig i internationella forum, men då en EU-mening
skall uttalas bör Sverige verka för att den skall
ha en inriktning på solidaritet med de fattiga
folken i tredje världen.
Vad som ovan framförts bör enligt utskottets mening
ges regeringen till känna. Utskottet tillstyrker
motion U506 (v) yrkande 13.
dels att utskottets hemställan under 22 bort ha
följande lydelse:
22. beträffande inre marknaden
att riksdagen med bifall till motion 1998/99:U506 yrkande 13
som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
20. Inre marknaden och miljöfrågor
(mom. 23)
Marianne Samuelsson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 73
börjar med "Vad gäller" och på s. 74 slutar med "är
besvarade" bort ha följande lydelse:
Utrikesutskottet anser att den s.k. miljögarantin
är alltför svag och att en prioriterad fråga för
Sverige att driva är att förändra miljögarantin så
att omvänd bevisföring tillämpas på ett sätt som
garanterar att försiktighetsprincipen kan tillämpas.
Vidare, menar utrikesutskottet, måste den inre
marknadens mål om fri rörlighet för varor och
ohämmad ekonomisk tillväxt ersättas med sociala och
miljömässiga mål.
Utrikesutskottet tillstyrker därmed motion U508
(mp) yrkandena 10 och 20 samt anser att motion U509
(kd) yrkande 4 är besvarad.
dels att utskottets hemställan under 23 bort ha
följande lydelse:
23. beträffande inre marknaden och miljöfrågor
att riksdagen med anledning av motion 1998/99:U508 yrkandena
10 och 20 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört samt förklarar motion
1998/99:U509 yrkande 4 besvarad med vad
utskottet anfört,
21. Miljöavgifter och miljöskatter
(mom. 24)
Marianne Samuelsson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 74
börjar med "Utrikesutskottet delar" och på s. 74
slutar med "yrkande 22" bort ha följande lydelse:
Utrikesutskottet menar för sin del att regeringens
agerande i frågan om gränsöverskridande miljöproblem
varit alltför svagt. Utrikesutskottet menar att en
prioriterad fråga för Sverige måste vara att verka
för införandet av en koldioxidskatt på EU-nivå och
att miljöavgifter och miljöskatter i EU skall vara
minimiregler samt att avgifterna skall hanteras av
medlemsländerna. Utrikesutskottet tillstyrker därmed
motion U508 (mp) yrkande 22.
dels att utskottets hemställan under 24 bort ha
följande lydelse:
24. beträffande miljöavgifter och miljöskatter
att riksdagen med bifall till motion 1998/99:U508 yrkande 22
som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
22. Energipolitik inom EU och miljö
(mom. 25)
Jan Erik Ågren (kd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 76
börjar med "Utrikesutskottet delar" och på s. 76
slutar med "yrkande 6" bort ha följande lydelse:
Utrikesutskottet anser för sin del att en ny
gränsöverskridande energipolitik bör utarbetas.
Energipolitiken skall, enligt utskottets
uppfattning, främja energieffektivisering och
förnybara energislag, skydda naturresurser samt
målmedvetet minska dagens beroende av icke förnybara
energislag. Det är också angeläget att utveckla ett
gemensamt tekniskt ansvar för riskerna runt åldrande
kärnkraftteknik i Europa, menar utskottet.
Utrikesutskottet tillstyrker därmed motion U509 (kd)
yrkande 6. Utskottet anser att motionerna U508 (mp)
yrkande 23 samt MJ778 (mp) yrkandena 7 och 10 är
besvarade med vad utskottet anfört.
dels att utskottets hemställan under 25 bort ha
följande lydelse:
25. beträffande energipolitik inom EU och
miljö
att riksdagen med bifall till motion 1998/99:U509 yrkande 6
som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört samt förklarar motionerna
1998/99:U508 yrkande 23 samt 1998/99:MJ778
yrkandena 7 och 10 besvarade med vad utskottet
anfört,
23. Energipolitik inom EU och miljö
(mom. 25)
Marianne Samuelsson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 76
börjar med "Utrikesutskottet delar" och på s. 76
slutar med "yrkande 6" bort ha följande lydelse:
Utrikesutskottets bedömning är att en prioriterad
fråga för Sverige måste vara att verka för att EU:s
forskningsprogram, vad gäller energifrågor, helt
inriktas på forskning och utveckling kring förnybara
energikällor i stället för forskning kring
kärnkraft. Utrikesutskottet menar vidare att EU:s
subventioner till bil- och flygindustri skyndsamt
bör avvecklas.
Utrikesutskottet tillstyrker därmed motionerna U508
(mp) yrkande 23 samt MJ778 (mp) yrkandena 7 och 10.
Utskottet anser att motion U509 (kd) yrkande 6 är
besvarad med vad utskottet anfört.
dels att utskottets hemställan under 25 bort ha
följande lydelse:
25. beträffande energipolitik inom EU och
miljö
att riksdagen med anledning av motionerna 1998/99:U508 yrkande
23 samt 1998/99:MJ778 yrkandena 7 och 10 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört samt förklarar motion 1998/99:U509
yrkande 6 besvarad med vad utskottet anfört,
24. Euratomfördraget (mom. 26)
Lars Ohly, Murad Artin (båda v) samt Marianne
Samuelsson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 77
börjar med "Utrikesutskottet delar" och på s. 77
slutar med "yrkande 2" bort ha följande lydelse:
Utrikesutskottet vill för sin del framhålla att
rätten att bestämma över kärnkraften bör vara en
nationell fråga. Utrikesutskottet vill understryka
att Euratomfördraget till stora delar är föråldrat
och bör ersättas av ett mellanstatligt samarbete om
energisparande och utveckling av energiteknik
baserad på förnybara energislag.
Med vad som anförts tillstyrker utskottet motion
MJ804 (v) yrkande 2.
dels att utskottets hemställan under 26 bort ha
följande lydelse:
26. beträffande Euratomfördraget
att riksdagen med bifall till motion 1998/99:MJ804 yrkande 2
som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
25. Sysselsättning (mom. 27)
Lars Ohly och Murad Artin (båda v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 79
börjar med "Utrikesutskottet har" och på s. 79
slutar med "11 och 12" bort ha följande lydelse:
När det gäller sysselsättningen menar
utrikesutskottet att det behövs ett internationellt
samarbete för att verksamt kunna bekämpa
arbetslösheten men det krävs i så fall en ekonomisk
politik med en helt annan ekonomisk inriktning.
Utrikesutskottet vill anföra att om de dogmatiska
reglerna för EMU och stabilitetspakten bryts upp,
skulle det finnas utrymme för mellanstatliga
lösningar som skulle kunna ge betydande tillväxt-
och sysselsättningseffekter.
Vad gäller jämställdhet kan utrikesutskottet notera
att villkoren på arbetsmarknaden för kvinnor skiljer
sig markant mellan olika medlemsländer inom EU.
Utskottet vill därför att Sverige inom EU skall
verka för att EU:s beslutsorgan ger rekommendationer
till medlemsländerna om alla kvinnors rätt till
arbete samt verka för en nedbrytning av
arbetsmarknadens könsstruktur där flertalet kvinnor
är hänvisade till arbeten inom den offentliga
sektorn. Vidare vill utrikesutskottet framhålla att
Sverige bör verka för en jämn fördelning mellan
könen i institutionerna och i de beslutande organen
inom EU.
Med vad som ovan anförts tillstyrker utskottet
motion U506 (v) yrkandena 8,11 och 12 samt avstyrker
motion U509 (kd) yrkande 2,
dels att utskottets hemställan under 27 bort ha
följande lydelse:
27. beträffande sysselsättning
att riksdagen med avslag på motion 1998/99:U509 yrkande 2 och
med anledning av motion 1998/99:U506 yrkandena
8, 11 och 12 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,
26. Sysselsättning (mom. 27)
Jan Erik Ågren (kd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 79
börjar med "Utrikesutskottet har" och på s. 79
slutar med "11 och 12" bort ha följande lydelse:
Utrikesutskottet finner för sin del att regeringens
engagemang för sysselsättningen är positivt men vi
efterlyser mer än enbart symboliskt engagemang i
diskussionerna om samarbetet.
Utskottet kan konstatera att regeringen tidigare
har visat ovilja att följa europeiska
rekommendationer i kampen för sysselsättningen,
framför allt då det gäller att ändra de stela
strukturerna på den svenska arbetsmarknaden.
Toppmötet om sysselsättningen i Luxemburg i november
1997 resulterade bl.a. annat i en uppmaning om
sänkta arbetsgivaravgifter för att stimulera
sysselsättningen när så är möjligt. Utrikesutskottet
noterar att den svenska regeringen medverkade till
att få igenom denna formulering, som man sedan dess,
enligt utskottets uppfattning, använt för att vifta
bort rekommendationen. Vidare beklagar
utrikesutskottet att regeringen lyckades ta udden av
ett förslag om differentiering av tjänstemomsen.
Detta understryker enligt utskottets uppfattning det
faktum att EU:s riktlinjer och rekommendationer
angående sysselsättningen aldrig kan bli mer än en
viljeinriktning.
Utrikesutskottet tillstyrker därmed motion U509
(kd) yrkande 2. Utskottet avstyrker motion U506 (v)
yrkandena 8, 11 och 12.
dels att utskottets hemställan under 27 bort ha
följande lydelse:
27. beträffande sysselsättning
att riksdagen med avslag på motion 1998/99:U506 yrkandena 8,
11 och 12 och med bifall till motion
1998/99:U509 yrkande 2 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
27. Strukturfonder och regionalpolitik
(mom. 28)
Göran Lennmarker, Bertil Persson, Liselotte Wågö,
Sten Tolgfors (alla m), Jan-Erik Ågren (kd) samt
Karl-Göran Biörsmark (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 82
börjar med "Utskottet noterar vad" och på s. 83
slutar med "yrkandena 2 och 4 avstyrks" bort ha
följande lydelse:
Enligt utrikesutskottets uppfattning visar såväl
motionerna som de redovisade utredningarna att det
nuvarande strukturfondssystemet är behäftat med ett
antal organisatoriska och administrativa problem.
Utskottet ansluter sig till den uppfattning som
tidigare uttryckts av näringsutskottet och
arbetsmarknadsutskottet, nämligen att byråkratin
kring strukturfondsstöden måste minska och
regelsystemen bli enklare. Hela hanteringen av
strukturfondsmedlen måste effektiviseras.
En sådan effektivisering måste i sak innebära att
finansieringsfrågan löses på ett smidigt sätt. Bland
annat bör näringslivet och enskilda företag kunna ta
aktiv del i arbetet och till en viss gräns bidra med
medfinansiering. Vidare bör det bli möjligt för
projektägare att få förskott på beviljade medel.
Utskottet ser det som en nödvändighet att
strukturfondssystemet reformeras och effektiviseras
för att det skall vara möjligt att på ett
ändamålsenligt sätt utnyttja EG:s strukturfondsmedel
fullt ut.
Utrikesutskottet ser positivt på den nyligen
presenterade Strukturfondsutredningen och anser att
den i det väsentliga kan ligga till grund för här
angiven kursriktning. Samtidigt bör en ökad
samordning mellan Sveriges och EG:s regionalpolitik
övervägas.
Utrikesutskottet menar att vad som anförts med
anledning av motionerna 1998/99:U505 (c) yrkande 4,
1998/99:N237 (fp) yrkande 9, 1998/99:N256 (kd, m, c,
fp) yrkandena 1-4, 1998/99:N274 (kd) yrkandena 5 och
6 och 1998/99:N326 (m, kd) yrkande 29 bör ges
regeringen till känna.
Motionerna T325 (c) yrkande 1, N207 (c), N275 (c)
yrkandena 2 och 4, N284 (s) och N335 (v) yrkande 9
avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 28 bort ha
följande lydelse:
28. beträffande strukturfonder och
regionalpolitik
att riksdagen med avslag på motionerna 1998/99:T325 yrkande 1,
1998/99:N207, 1998/99:N275 yrkandena 2 och 4,
1998/99:N284 och 1998/99:N335 yrkande 9 samt med
anledning av motionerna 1998/99:U505 yrkande 4,
1998/99:N237 yrkande 9, 1998/99:N256 yrkandena
1-4, 1998/99:N274 yrkandena 5 och 6 och
1998/99:N326 yrkande 29 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
28. Strukturpolitiken och enskilda regioner
i Sverige (mom. 29)
Jan-Erik Ågren (kd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 84
börjar med "Utrikesutskottet har" och på s. 84
slutar med "yrkande 2" bort ha följande lydelse:
Utrikesutskottet vill för sin del inledningsvis
framhålla att svenskt fiske är en viktig del av en
levande skärgård. Det är ett av skälen till att det
enligt utskottets uppfattning är viktigt att
stimulera en livskraftig fiskerinäring. Utskottet
vill framhålla att om fisket skall utvecklas även i
framtiden och ge fler jobb måste det föras en
långsiktig politik som tar hänsyn till näringens
speciella omständigheter och förutsättningar
samtidigt som den tar hänsyn till havsmiljön. Utan
en sund miljöpolitik som kontrollerar havsmiljön och
fiskeuttaget kan inte näringen vara livskraftig på
lite längre sikt, menar utrikesutskottet.
Utskottet vill vidare anföra att om näringen skall
överleva på sikt måste den även vara
konkurrensneutral mot kringliggande
konkurrentländer. Svenska, danska och norska fiskare
fiskar i samma vatten men man har helt olika
förutsättningar. I Danmark och Norge ser man på
näringen som en basnäring vilket även gynnas ur
skattesynpunkt. Svenska fiskare har länge pekat på
den orimlighet som ligger i att man fiskar i samma
vatten, säljer till samma uppköpare men beskattas
olika beroende på vilket land man utgår ifrån.
Utskottet kan konstatera att Sverige fullt ut
deltar i EU:s gemensamma fiskeripolitik från den 1
januari 1995. Den består av resurs-, marknads- och
strukturpolitik. EU har slagit fast mål och regler
för den omstrukturering som pågår sedan 1994. Syftet
är att uppnå en varaktig balans mellan
fiskeresurserna och deras nyttjande. Utskottet
noterar att EU-stödet på fiskets område i huvudsak
ges inom ramen för det strukturstöd som kan hänföras
till mål 5a, anpassningen av fiskerisektorns
struktur.
Utrikesutskottet vill understryka att det är
angeläget att undersöka möjligheterna att bättre
utnyttja EU:s stöd för landsbygdsutveckling, det
s.k. 5b-stödet, för fiskeberoende områden.
Med vad som anförts tillstyrker utskottet motion
MJ224 (kd) yrkande 38. Motionerna N258 (s), N227
(m), N275 (c) yrkande 1 samt N296 (c) yrkande 2
avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 29 bort ha
följande lydelse:
29. beträffande strukturpolitiken och enskilda
regioner i Sverige
att riksdagen med avslag på motionerna 1998/99:N227,
1998/99:N258, 1998/99:N275 yrkande 1,
1998/99:N296 yrkande 2, och med bifall till
motion 1998/99:MJ224 yrkande 38 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
29. Strukturpolitiken och enskilda regioner
i Sverige (mom. 29)
Agne Hansson (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 84
börjar med "Utrikesutskottet har" och på s. 84
slutar med "yrkande 2" bort ha följande lydelse:
Utrikesutskottet menar för sin del med anledning av
motion N275 (c) yrkande 11 att de uttalanden som
gjorts om att reformeringen av EU:s strukturfonder
skall ha sin utgångspunkt i NUTS III-nivån är
oacceptabla och inte kan ligga som grund för en
uppgörelse mellan Sverige och EU. En regional
indelning där beräkningar och bedömningar utgår från
nuvarande 5b sydöstra Sverige som en sammanhängande
enhet är sakligt motiverad i ett regionalpolitiskt
perspektiv. Utskottet vill anföra att en bedömning
som i stället har sin grund på länsnivå inte är
relevant.
Utskottet vill understryka att bedömningar och
beräkningar för indelning i målområden i EU:s
framtida strukturpolitik måste grundas på regioner
som har gemensam struktur på sin arbetsmarknad och
även i övrigt har likartade problem. För utskottet
står det klart att nuvarande målområde 5b sydöstra
Sverige är en sådan region och att situationen
medger en inplacering i målområde 2.
Utrikesutskottet menar således att Sverige skall
prioritera en inplacering av målområde 5b sydöstra
Sverige i det nya målområde 2 i samband med
reformeringen av EU:s strukturfonder.
Vidare konstaterar utrikesutskottet med anledning
av motion N296 (c) yrkande 2 att Dalsland med sina
fem kommuner i stor utsträckning kännetecknas av
allt det som betecknar gles- och avfolkningsbygder.
Strukturomvandlingen går sakta,
tillverkningsindustrin - i stor utsträckning
underleverantörer - dominerar arbetstillfällena,
utpendlingen är stor, utbildningsnivån är låg,
högskoleutbildning saknas, väginvesteringarna är
eftersatta, arbetslösheten är hög och
befolkningsstrukturen snedfördelad.
Befolkningsutvecklingen under 1997 visar att
befolkningen minskat med 1 %. Andelen födda är
lägre, andelen avlidna högre, andelen utflyttade är
större än för samtliga kommuner i skogslänen med
likartade problem. Dalsland står alltså inför
omfattande omvandlingsproblem.
Utskottet noterar emellertid att samtidigt som
läget är mycket allvarligt finns det möjligheter
till utveckling. Utrikesutskottet menar att
utveckling kräver ökad lokal samverkan, mellan
kommuner, näringslivet och dess organisationer,
ideella organisationer och en reell satsning av
regionen Västra Götaland. Genom att utarbeta en
gemensam strategi och handlingsplan ökar
möjligheterna för både nationell uppbackning och
ersättning från EU:s strukturfonder.
Vad som i motionerna N275 (c) yrkande 1 och N296
(c) yrkande 2 anförts om EU:s strukturfonder bör
enligt utskottets mening ges regeringen till känna.
Motionerna MJ224 (kd) yrkande 38, N258 (s) och N227
(m) avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 29 bort ha
följande lydelse:
29. beträffande strukturpolitiken och enskilda
regioner i Sverige
att riksdagen med avslag på motionerna 1998/99:MJ224 yrkande
38, 1998/99:N227 och 1998/99:N258 samt med
anledning av motionerna 1998/99:N275 yrkande 1
och 1998/99:N296 yrkande 2 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
30. Folkhälsa, alkohol och tobak (mom. 30)
Jan-Erik Ågren (kd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 86
börjar med "Utrikesutskottet noterar" och på s. 86
slutar med "är tillgodosedda" bort ha följande
lydelse:
Utrikesutskottet kan för sin del inledningsvis
konstatera att Sveriges restriktiva alkoholpolitik
har inneburit ett viktigt instrument i kampen mot
alkoholisering och alkoholrelaterade skador. Det är
också ett välkänt faktum, menar utskottet, att
alkoholmissbruk ofta är inkörsporten till
narkotikamissbruk.
Utrikesutskottet konstaterar vidare att Sveriges
medlemskapsförhandlingar ledde till ett
förhandlingsresultat som möjliggjorde en fortsatt
restriktiv alkoholpolitik. Resultatet blev att
Systembolaget fick vara kvar som enda tillåten
detaljhandelsförsäljare och att de nya
resebestämmelserna innebar en begränsad ökning av
den ranson alkoholhaltiga drycker som resenärer fick
ta in i Sverige.
Utrikesutskottet vill framhålla att läget
beträffande den restriktiva alkoholpolitiken i dag
förmörkas av att regeringen, bl.a. på grund av
omfattande neddragningar av tullpersonalen, har
tappat kontrollen över gränserna. Det har bl.a.
medfört en omfattande smuggling av illegal alkohol
och tobak. Utskottet har erfarit att EG-kommissionen
nyligen har bekräftat att beslutet att 1999 avskaffa
taxfreeförsäljningen inom flyget och på färjor
ligger fast. Utrikesutskottet menar att Sverige bör
verka för att medlemsländernas regeringar omedelbart
börjar förberedelserna för att upphöra med den
tullfria försäljningen. Utskottet utgår ifrån att
även den svenska regeringen fullföljer sin del av
avtalet.
Vad som anförts med anledning av motion U509 (kd)
yrkande 17 bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna. Utskottet anser att motion
U507 (fp) yrkande 7 är besvarad.
dels att utskottets hemställan under 30 bort ha
följande lydelse:
30. beträffande folkhälsa, alkohol och tobak
att riksdagen med anledning av motion 1998/99:U509 yrkande 17
som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört samt förklarar motion
1998/99:U507 yrkande 7 besvarad med vad
utskottet anfört,
31. Folkhälsa, alkohol och tobak (mom. 30)
Karl-Göran Biörsmark (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 86
börjar med "Utrikesutskottet noterar" och på s. 86
slutar med "är tillgodosedda" bort ha följande
lydelse:
Utrikesutskottet vill för sin del inledningsvis
understryka att EU inte bestämmer inte svensk
narkotikapolitik. Varje land bestämmer självt med
vilka lagar och metoder det vill föra kampen mot
narkotikan.
Utrikesutskottet noterar emellertid att
narkotikapolitiken är en stridsfråga i Europa, och
Europaparlamentet är ett slagfält i den kampen. Den
striden får Sverige inte förlora, menar utskottet,
och det finns heller ingen anledning att tro att så
skulle kunna ske. För att vinna krävs dock att
politiker, medier, polis, tjänstemän,
folkbildningsorganisationer m.fl. är beredda att
samla krafterna till gemensamma insatser.
Utrikesutskottet kan liksom motionärerna konstatera
att med den svenska mycket restriktiva politiken har
Sverige uppnått goda resultat. Statistik över
ungdomars användning av narkotika visar också på
framgång och visar bl.a. att skillnaden mellan
svenska och holländska tonåringars användning av
cannabis är stor.
När det gäller åtgärder för att minska
alkoholskadorna räcker det inte med åtgärder som
enbart är inriktade på det öppna alkoholmissbruket.
Även den totala alkoholkonsumtionen måste minska,
menar utskottet. Det finns övertygande belägg för
att en politik som minskar tillgängligheten av
alkohol också minskar alkoholkonsumtion och
alkoholskador.
Utrikesutskottet menar att huvuddragen i den
svenska alkoholpolitiken därför bör ligga fast.
Enligt utskottets mening är det centralt att EU
måste börja betrakta alkohol som en hälsofråga och
inte som ett jordbruksproblem.
Vad som ovan anförts med anledning av motion U507
(fp) yrkande 7 bör ges regeringen till känna.
Utskottet anser att motion U509 (kd) yrkande 17 är
besvarad.
dels att utskottets hemställan under 30 bort ha
följande lydelse:
30. beträffande folkhälsa, alkohol och tobak
att riksdagen med anledning av motion 1998/99:U507 yrkande 7
som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört samt förklarar motion
1998/99:U509 yrkande 17 besvarad med vad
utskottet anfört,
32. Vissa handelsfrågor (mom. 31)
Marianne Samuelsson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 87
börjar med "Utrikesutskottet vill" och på s. 90
slutar med "yrkande 5" bort ha följande lydelse:
Utrikesutskottet menar att EU:s handelspolitik
visar på många brister. Enligt utskottets
uppfattning bidrar unionens handelspolitik dels till
att öka klyftorna mellan de rika och de fattiga
länderna, dels medför den stora miljöproblem.
Utrikesutskottet vill framhålla att det är viktigare
att världshandeln är ekologiskt hållbar än att den
når en viss tillväxttakt. Enligt utskottets
uppfattning måste detta synsätt utgöra grund för
regeringen då den nya WTO-rundan inleds.
Utrikesutskottet tillstyrker därmed motionerna U9
(mp) yrkande 5 och U508 (mp) yrkande 9.
dels att utskottets hemställan under 31 bort ha
följande lydelse:
31. beträffande vissa handelsfrågor
att riksdagen med anledning av motionerna 1998/99:U9 yrkande 5
och 1998/99:U508 yrkande 9 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
33. Djurhälsa (mom. 32)
Jan-Erik Ågren (kd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 90
börjar med "I sitt betänkande" och på s. 91 slutar
med "yrkandena 1 och 2" bort ha följande lydelse:
Utrikesutskottet kan emellertid konstatera att det
trots detta i dag inte är möjligt för
djurskyddsorganisationer att erhålla ekonomiska
bidrag från kommissionen samt att stödet till
svenska djurskyddsorganisationers internationella
verksamhet är behäftat med stora brister.
Utrikesutskottet tillstyrker därmed motion
1998/99:U902 (kd) yrkandena 1 och 2.
dels att utskottets hemställan under 32 bort ha
följande lydelse:
32. beträffande djurhälsa
att riksdagen med anledning av motion U902 yrkandena 1 och 2
som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
34. Den gemensamma utrikes- och
säkerhetspolitiken (mom. 33)
Marianne Samuelsson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 99
börjar med "Som utskottet har" och på s. 100 slutar
med "motionärerna önskar" bort ha följande lydelse:
Utrikesutskottet vill anföra att enär utvecklingen
inom GUSP går mot allt mer överstatlighet ser
utskottet mycket allvarligt på den militaristiska
målsättning, i vissa fall med inslag av
kärnvapeninnehav, som starka krafter inom EU för
fram. Utrikesutskottet anser därför att en
prioriterad fråga för Sverige skall vara att
utrikes- och säkerhetspolitiken helt avförs från
EU:s kompetensområden.
Utrikesutskottet tillstyrker därmed motion U508
(mp) yrkande 28. Utskottet anser att motionerna U508
(mp) yrkande 27 och U509 (kd) yrkande 12 är
besvarade med vad utskottet anfört.
dels att utskottets hemställan under 33 bort ha
följande lydelse:
33. beträffande den gemensamma utrikes- och
säkerhetspolitiken
att riksdagen med bifall till motion 1998/99:U508 yrkande 28
som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört samt förklarar motionerna
1998/99:U508 yrkande 27 och 1998/99:U509 yrkande
12 besvarade med vad utskottet anfört,
35. Unionens regionalpolitik och bistånd
till tredje land (mom. 36)
Lars Ohly och Murad Artin (båda v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s.
103 börjar med "Utskottet konstaterar" och på s. 103
slutar med "yrkande 10" bort ha följande lydelse:
Utrikesutskottet ställer sig bakom vad som anförts
i motion U506 (v) yrkande 10. Utskottet menar
således att EU:s fonder för regionalpolitisk
utjämning, strukturfonderna, bör reformeras och
omorganiseras till förmån för de stater som inte är
medlemmar i unionen men som ligger inom EU:s
närområde (Östeuropa, Mellanöstern och Nordafrika).
Med vad som ovan anförts tillstyrker utskottet
motion U506 (v) yrkande 10.
dels att utskottets hemställan under 36 bort ha
följande lydelse:
36. beträffande unionens regionalpolitik och
bistånd till tredje land
att riksdagen med bifall till motion 1998/99:U506 yrkande 10
som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
36. Amsterdamfördraget och flyktingfrågorna
(mom. 38)
Jan Erik Ågren (kd) och Karl-Göran Biörsmark (fp)
anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s.
109 börjar med "Utrikesutskottet delar" och på s.
109 slutar med "15 och 17" bort ha följande lydelse:
Utrikesutskottet anser för sin del att Sverige bäst
kan verka för en generös flyktingpolitik genom att
påverka andra av EU:s medlemsländer att ta ett ökat
flyktingansvar och medverka till att
flyktingströmmar fördelas bättre mellan
medlemsländerna. Utskottet anser även att Sverige
måste gå i spetsen för arbetet att skapa gemensamma
minimibestämmelser för asylprövning. Sådana regler
måste tillåta mer generösa nationella regler
samtidigt som de begränsar möjligheten till alltför
restriktiva asylregler som inte ger en asylsökande
en viss grundläggande rättssäkerhet.
Utrikesutskottet menar att en framtida gemensam
flyktingpolitik aldrig får accepteras av Sverige om
den hindrar oss från en generös nationell hållning
inom asylpolitiken. Med den reservationen anser
utskottet att det är bra att samarbetsinitiativ tas
inom asylpolitiken.
Vad som ovan anförts bör med anledning av motion
U509 (kd) yrkande 15 ges regeringen till känna.
Motion U506 (v) yrkandena 15 och 17 avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 38 bort ha
följande lydelse:
38. beträffande Amsterdamfördraget och
flyktingfrågorna
att riksdagen med avslag på motion 1998/99:U506 yrkandena 15
och 17 och med anledning av motion 1998/99:U509
yrkande 15 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,
37. Amsterdamfördraget och flyktingfrågorna
(mom. 38)
Lars Ohly och Murad Artin (båda v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s.
109 börjar med "Utrikesutskottet delar" och på s.
109 slutar med "15 och 17" bort ha följande lydelse:
Utrikesutskottet noterar inledningsvis att till
Amsterdamfördraget finns fogat ett protokoll om asyl
för medborgare i EU:s medlemsstater. Dessa nya
regler upphäver enligt utskottets uppfattning i det
närmaste rätten för EU-medborgare att söka asyl i
ett annat EU-land. De undantagsfall när en
asylansökan från en EU-medborgare skall tillåtas är
utformade på ett sådant sätt att de praktiskt taget
aldrig kommer att bli tillämpliga.
Utrikesutskottet har erfarit att UNHCR har uttryckt
stor oro över protokollet och hävdat att det står i
strid med Genèvekonventionen. Även andra
organisationer som Rädda Barnen, Röda korset och
Svenska sektionen av Amnesty International har
förklarat att asylprotokollet inte är förenligt med
Genèvekonventionen. Enligt UNHCR kan beslutet också
innebära ett farligt prejudikat för andra regioner i
världen. Utrikesutskottet vill påpeka att
spridningseffekter kan leda till att den universella
tillämpningen av de internationella
flyktingöverenskommelserna undermineras.
Vidare menar utrikesutskottet att även om respekten
för mänskliga rättigheter i de nuvarande
medlemsstaterna är tämligen god i internationell
jämförelse kan ett sådant förhållande förändras.
Utskottet noterar att bland kandidatländerna för EU-
medlemskap finns de som till för några år sedan
varken var demokratier eller rättsstater och menar
att rättsstaten inte är lika säkert etablerad i
kanditatländerna som i Västeuropa.
Utrikesutskottet noterar vidare att EU-länderna
även diskuterar förslag i syfte att skapa ett
heltäckande kontrollsystem av asylsökande. Det
innebär att om en flykting får avslag på en
asylansökan och om han eller hon därefter ansöker om
asyl i ett annat medlemsland finns uppgift om
avslaget lagrat i ett datasystem och direktavvisning
kan ske. Detta är reglerat i Schengenavtalet.
Utskottet konstaterar att parallellt med
Schengenavtalet förbereds en konvention - Eurodac -
varigenom staterna kommer att åläggas att ta
fingeravtryck och inhämta personuppgifter på alla
asylsökande som är över 14 år. Utrikesutskottet
anser att de kontrollsystem som finns eller är under
utvecklande utgör ett uppenbart hot mot
rättssäkerheten och därför bör motarbetas.
Utrikesutskottet tillstyrker därmed motion U506 (v)
yrkandena 15 och 17 och menar att vad utskottet
anfört bör ges regeringen till känna. Motion U509
(kd) yrkande 15 avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 38 bort ha
följande lydelse:
38. beträffande Amsterdamfördraget och
flyktingfrågorna
att riksdagen med avslag på motion 1998/99:U509 yrkande 15
och med anledning av motion 1998/99:U506
yrkandena 15 och 17 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
38. Inriktningen av unionens
flyktingpolitik (mom. 39)
Marianne Samuelsson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s.
110 börjar med "Utrikesutskottet delar" och på s.
110 slutar med "är besvarad" bort ha följande
lydelse:
Utrikesutskottet anser för sin del att den
asylpolitik som bedrivs inom ramen för EU-samarbetet
är inhuman och i huvudsak går ut på att återsända
flyktingarna till hemländerna eller till
närregionerna. Som exempel kan anföras att
flyktingar från Turkiet sänds tillbaka trots att EU
samtidigt fördömer Turkiet för att landet inte
respekterar mänskliga rättigheter.
Utskottet vill framhålla att i och med att
Amsterdamfördraget träder i kraft blir Sverige
förhindrat att driva en egen nationell asylpolitik
och det blir också omöjligt enligt utskottets
uppfattning att bevilja asyl till flyktingar från
andra EU-länder. Utrikesutskottet ser mycket
allvarligt på den mer restriktiva asylpolitik som
EU-medlemskapet medfört. Utrikesutskottet anser att
en viktig fråga för Sverige att driva som
ordförandeland är att asylpolitiken återförs till en
nationell nivå och att alla förslag inom ramen för
EU-samarbetet som innebär en mer restriktiv asyl-
och invandringspolitik stoppas.
Utrikesutskottet anser att vad som anförts med
anledning av motion U508 (mp) yrkandena 14 och 15
bör ges regeringen till känna samt att motion U505
(c) yrkande 6 (delvis) är besvarad med vad utskottet
anfört.
dels att utskottets hemställan under 39 bort ha
följande lydelse:
39. beträffande inriktningen av unionens
flyktingpolitik
att riksdagen med anledning av motion 1998/99:U508 yrkandena
14 och 15 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört samt förklarar motion
1998/99:U505 yrkande 6 (delvis) besvarad med vad
utskottet anfört,
39. Finansieringen av Sveriges
medlemsavgift till EU (mom. 41)
Lars Ohly, Murad Artin (båda v) samt Marianne
Samuelsson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s.
113 börjar med "Utrikesutskottet har" och på s. 113
slutar med "yrkande 2" bort ha följande lydelse:
Utrikesutskottet menar för sin del att kostnaden
för Sveriges medlemskap i EU redovisas alltför
knapphändigt i årsskrivelsen. Utskottets mening är
därför att kommande årsberättelser mer utförligt
måste redogöra för vilka skatter som tillförts för
att finansiera medlemsavgiften, hur medlemsavgiften
administreras och vad det totalt kostar Sverige att
vara medlem i unionen. Utrikesutskottet tillstyrker
därmed motion U9 (mp) yrkande 2.
dels att utskottets hemställan under 41 bort ha
följande lydelse:
41. beträffande finansieringen av Sveriges
medlemsavgift till EU
att riksdagen med bifall till motion 1998/99:U9 yrkande 2 som
sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
40. Svenska språkets ställning inom
unionens institutioner (mom. 42)
Marianne Samuelsson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s.
114 börjar med "Utrikesutskottet kan" och på s. 115
slutar med "yrkande 10" bort ha följande lydelse:
Utrikesutskottet menar för sin del att även om
vissa åtgärder vidtagits finns det behov av
ytterligare åtgärder för att stärka det svenska
språkets ställning i EU.
Utrikesutskottet tillstyrker därmed motion U9 (mp)
yrkande 10.
dels att utskottets hemställan under 42 bort ha
följande lydelse:
42. beträffande svenska språkets ställning
inom unionens institutioner
att riksdagen med bifall till motion
1998/99:U9 yrkande 10 som sin
mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,
Särskilda yttranden
1. EU:s utvidgning, EMU, sysselsättning och
placering av EU-organ
Göran Lennmarker, Bertil Persson, Liselotte Wågö och
Sten Tolgfors (alla m) anför:
Moderata samlingspartiet menar att Sverige har
förlorat politiskt inflytande och inte fullt
utnyttjat EU-medlemskapets fördelar när regeringen
ställt sig vid sidan av de centrala diskussionerna i
EU. Inflytande följer av aktivitet och övertygelse.
Intern splittring i regeringsunderlaget har
tillåtits överflygla nationella intressen av en
stark EU-profil. Kontrasten med Finlands agerande
som ny EU-medlem är slående.
När Finland går med i EMU:s tredje steg, står den
svenska regeringen utan uppfattning. I stället för
att aktivt bilda opinion för en ståndpunkt väljer
regeringen att låta opinionsvinden driva frågan.
När Finland ägnar tiden åt att vinna inflytande
över för landet centrala europeiska frågor, som den
nordliga dimensionen av EU, ägnar sig den svenska
regeringen åt vardagsfrågor, i och för sig viktiga,
men ändå i en helt annan division.
Sverige behöver en tydlig och engagerad röst i
Europa.
EU:s utvidgning
Utvidgningen av EU är en historisk möjlighet och den
fråga som måste vara högst prioriterad på den
svenska EU-dagordningen.
Det är centralt att Sverige verkar för att
utvidgningsprocessen drivs vidare så att de första
kandidatländerna kan bli medlemmar 2003.
Utvidgningen av EU sker i enlighet med
kommissionens förslag, fastställt av stats- och
regeringscheferna i Europeiska rådet.
De länder som kommissionen bedömt kommit längst i
sitt reformarbete inledde den 31 mars förhandlingar
om medlemskap. Till denna grupp hör de utpekade sex
länderna Estland, Polen, Ungern, Tjeckien, Slovenien
och Cypern. Att ett baltiskt land finns med i den
första gruppen som inleder förhandlingar är ett
mycket viktigt principgenombrott. Lettland, Litauen,
Bulgarien, Rumänien och Slovakien ges möjlighet att
inleda förhandlingar efter beslut av medlemsländerna
och kommissionen, så snart de uppfyller villkoren
för detta.
Varje land måste bedömas efter egna meriter.
Lettland bedömdes av kommissionen hösten 1998 ha
gjort stora framsteg och föreslogs få inleda
förhandlingar under 1999. Även Litauen konstaterades
ha gjort framsteg. Tyvärr följde inte Europeiska
rådet kommissionens rekommendation. Lettland och
Litauen är kvalificerade för förhandlingar och bör
få inleda sådana i år.
Den svenska regeringen och utskottsmajoriteten
söker ge intryck av att det är ett svenskt förslag
som ligger till grund för utvidgningen. Så är inte
fallet. Den svenska regeringen hade krävt gemensam
förhandlingsstart för alla de tio kandidatländerna,
vilket det alltså inte är fråga om. De sex länder
som nu fått börja förhandla har getts ett "snabbare
spår" mot medlemskap.
Den svenska regeringens krav hade inneburit att
inledningen av konkreta medlemsförhandlingar skulle
försenas från våren 1998 till 1999. Vi moderater
motsatte oss en försening av utvidgningen.
Natoutvidgningen
Varje land har rätt att självt göra sina
säkerhetspolitiska vägval. Estland, Lettland och
Litauen strävar alla efter medlemskap i Nato.
Östersjöområdet i vid mening kommer fortsatt att
vara en region av stor säkerhetspolitisk och
strategisk betydelse. Det finns problem som de
säkerhetspolitiska systemen måste vara kapabla att
hantera.
Det ligger i de baltiska staternas intresse att de
vinner medlemskap i Nato. Det är i Sveriges intresse
att länderna i närområdet integreras i den
västeuropeiska säkerhetsordningens alla delar. Vi -
liksom andra länder - lever tryggare med trygga
grannar.
Den nyligen genomförda utvidgningen av Nato till
bl.a. Polen är betydelsefull för Sverige och
stabiliteten i Östersjöområdet. En utvidgning av
Nato till en eller flera av de baltiska staterna
skulle också ha positiv betydelse för regionen.
Sverige är förhindrat att inifrån hjälpa de
baltiska staterna att vinna medlemskap i Nato,
eftersom vi själva står utanför. Samtidigt avstår
regeringen från att göra det den skulle kunna för
att hjälpa dem utifrån.
Ända sedan Göran Persson besökte Lettland 1996 har
regeringens syn på de baltiska grannländernas
strävan efter Natomedlemskap varit ett frågetecken.
Majoriteten i utskottet understryker nu att de
saknar en uppfattning och en position i frågan.
Socialdemokraternas oförmåga att hantera
grannländernas vilja till Natomedlemskap är ett
tecken på säkerhetspolitisk eftersläpning. Eftersom
de inte kan hantera Sveriges relation till Nato, kan
de heller inte hantera andras.
Sverige bör understödja de baltiska staternas
strävan efter Nato-medlemskap.
EMU
Att införa begränsningar för kapitalets rörlighet
vore inte bara en åtgärd i strid med EU:s
grundtankar om fri rörlighet för människor, varor,
tjänster och kapital utan framstår som än mer apart
när de flesta av EU:s medlemsländer dessutom har en
gemensam valuta. Det innebär att stora möjligheter
öppnar sig också för småsparare och småföretagare
att spara, investera, handla och konsumera på hela
den europeiska marknaden. Valutaregleringar hör den
inåtvända isolationistiska politiken till.
Sysselsättningen
Moderata samlingspartiet menar vidare att regeringen
underlåter att följa de
sysselsättningsrekommendationer som EU lagt fast och
som regeringen själv medverkat till att besluta.
Regeringen har underlåtit att sänka skatten på
arbete och heller inte avreglerat arbetsmarknaden.
Regeringen klarar inte att fullt ut tillgodogöra
Sverige delar av Europasamarbetet som verkligen kan
ha en positiv effekt på den ekonomiska tillväxten
och sysselsättningen, som den gemensamma valutan.
EU-organ
Sverige bör verka för att ett EU-organ inom IT-
området lokaliseras till Sverige. Det är ett område
där svensk forskning, företagande och tillämpning
ligger långt framme. En framsynt lagstiftning på IT-
området är av största betydelse för både Sveriges
och Europas möjligheter att utnyttja den nya
tekniken och den nya ekonomins möjligheter.
2. Vissa handelsfrågor (mom. 31)
Göran Lennmarker, Bertil Persson, Liselotte Wågö och
Sten Tolgfors (alla m) anför:
Vägen till välstånd för utvecklingsländerna går via
internationell handel, precis som den en gång gjorde
för Sverige.
Det är vanligt att handelsklausuler om miljö- och
arbetsförhållanden lyfts fram som ett sätt att
hjälpa människor i utvecklingsländerna. Det får dock
inte vara så att synbart idealistiska argument
används för att dölja protektionistiska ambitioner.
De som argumenterar för att miljö- och olika
arbetsmarknadskrav skall drivas gentemot
utvecklingsländerna riskerar att förvärra den
situation de vill förbättra. I takt med stigande
välstånd kan däremot brister avhjälpas.
Det råder brist på konkretion i resonemangen om
klausuler om miljö och arbetsvillkor. Vilka åtgärder
som underlåtenhet att följa klausuler om miljö och
arbetsvillkor skulle leda till, samt om dessa
klausuler skulle gälla generellt eller endast
undertecknande länder är oklart, liksom hur
miljökostnader skulle integreras i prissättning vid
internationell handel.
Sverige bör aktivt motverka alla protektionistiska
tendenser.
Konstitutionsutskottets yttrande
1998/99:KU3y
Verksamheten i Europeiska unionen under
1998
Till utrikesutskottet
Utrikesutskottet har den 13 april 1999 beslutat
bereda bl.a. konstitutionsutskottet tillfälle att
senast den 23 april yttra sig över regeringens
skrivelse 1998/99:60 Berättelse om verksamheten i
Europeiska unionen under 1998 i de delar som har
samband med konstitutionsutskottets beredningsområde
samt över en motion som väckts med anledning av
skrivelsen och vissa motioner från den allmänna
motionstiden.
Konstitutionsutskottet begränsar sitt yttrande till
följande frågor.
- Skrivelsens inriktning och omfattning,
- EU:s institutionella struktur,
- folkomröstning om medlemskap och nya fördrag,
- öppenhet och insyn,
- gemenskapslagstiftningens kvalitet och
subsidiaritetsprincipen,
- svenska språkets ställning i EU-arbetet,
- registrering av lobbyister,
- förberedelser för det svenska ordförandeskapet,
- EG:s anslutning till Europakonventionen samt
- utträde ur unionen.
Konstitutionsutskottet yttrar sig därvid över
följdmotionen 1998/99:U9 (mp) yrkandena 1, 4, 8-12
samt motionerna 1998/99:U501 (mp) yrkandena 1-3,
1998/99:U505 (c) yrkandena 1-3, 5 och 6,
1998/99:U506 (v) yrkande 1, 1998/99:U508 (mp)
yrkandena 1 och 2 från den allmänna motionstiden
1998.
Med eget yttrande överlämnar konstitutionsutskottet
motionerna 1998/99: K210 yrkande 4 (mp),
1998/99:K319 (m), 1998/99:U506 (v) yrkandena 2, 3,
6, 7 och 18, 1998/99:U507 (fp) yrkandena 4 och 6,
1998/99:U508 (mp) yrkandena 3-7 samt 1998/99:U509
(kd) yrkandena 1, 18 och 19.
Utskottet
Skrivelsens inriktning och omfattning
Skrivelsen
Skrivelsen inleds med ett övergripande avsnitt om
samarbetet i Europeiska unionen som ett svenskt och
europeiskt intresse. Under 1998 präglades EU enligt
skrivelsen av arbetet med att fördjupa samarbetet
mellan länderna och den historiska uppgiften att
utvidga unionen. Det framhålls att det är en
grundbult i EU att genom integration och samarbete
knyta Europas länder och folk så nära att krig inte
skall kunna uppkomma. Stater som i sekler har
bekämpat varandra kan inte föra krig när de är nära
sammanflätade ekonomiskt, socialt och politiskt. En
utvidgning av EU bidrar till ökad säkerhet,
fördjupad demokrati samt social och ekonomisk
utveckling i Sveriges närområde, men också i hela
Europa.
EU strävar att inrikta sig på områden som upplevs
som relevanta för medborgarna. Detta kommer enligt
regeringen att bli tydligt när Amsterdamfördraget
träder i kraft. Det gäller bl.a. områden som starkt
prioriteras av Sverige, som sysselsättning, miljö,
jämställdhet och konsumentskydd.
Ett avsnitt i skrivelsen tar upp
Amsterdamfördraget. Genom Amsterdamfördraget, som
undertecknades den 2 oktober 1997, görs
substansändringar i de grundläggande fördragen.
Fördraget innehåller även en förenkling av de
grundläggande fördragen genom att ett stort antal
bestämmelser som inte längre anses aktuella upphävs
och artiklarna i EG-fördraget och Unionsfördraget
numreras om. Sveriges ratifikationsinstrument
deponerades den 15 maj 1998 hos Italiens regering.
De åtgärder som behöver genomföras för att
fördraget skall fungera till fullo från det datum
det träder i kraft gäller bl.a. Schengensamarbetet,
GUSP, säkerhetsfrågor vid rådssekretariatet,
institutionella frågor, nya bestämmelser om öppenhet
samt dataskydd. Praktiska bestämmelser behövs för
det nya medbeslutandeförfarandet för parlamentet.
I skrivelsen redovisas också kommissionens
fortsatta informationssatsning kallad Dialogen med
medborgarna. I det nya initiativet ges information
via Internet med samma utgångspunkt som det tidigare
informationsinitiativet Medborgarnas Europa.
Kommissionen arbetar med en motsvarande satsning för
näringslivet - Dialogen med företagen, en hemsida
med länkar till viktiga områden på den inre
marknaden.
I bilaga till skrivelsen redovisas ett åttiotal
viktigare förordningar, direktiv och beslut som
antagits av rådet under 1998, utan uppgift om var i
skrivelsen rättsakterna omnämns. I några fall
redogörs i skrivelsen för hur Sverige ställt sig.
Endast i en mindre del av de fall då rättsakter
omnämns i skrivelsen finns direktivnummer eller
dokumentnummer angivna i texten.
Andra bilagor är bl.a. förteckningar över viktigare
rekommendationer, yttranden och meddelanden (34
st.), svenska mål i EG-domstolen och
förstainstansrätten 1998, viktigare domar meddelade
av EG-domstolen under 1998, viktigare
internationella avtal ingångna 1998, den gemensamma
utrikes- och säkerhetspolitiken (GUSP): gemensamma
ståndpunkter och åtgärder samt uttalanden, samarbete
i rättsliga och inrikes frågor: konventioner,
gemensamma åtgärder m.m. samt EU-budgeten 1998.
Motionen
I följdmotionen U9 av Marianne Samuelssom m.fl. (mp)
framförs på flera punkter krav på utförligare
information i kommande regeringsskrivelser om
verksamheten i Europeiska unionen. Bland annat
begärs utförligare redogörelser av kommissionens
handlingsprogram under året och dess
informationssatsningar (yrkandena 1 och 4). När det
gäller kommissionens handlingsprogram framhålls att
de av Sverige prioriterade frågorna bör kunna
jämföras med kommissionens målsättningar för att det
skall framstå tydligare varför Sverige ibland måste
stå tillbaka. För att få en ökad förståelse för EU:s
utveckling är det nödvändigt att vara tydlig kring
vilka politiska diskussioner som förs inom EU.
Skrivelsens redogörelse för kommissionens
informationssatsningar bör kompletteras med uppgift
om hur mycket pengar som avsatts för information
inom Sverige och vilka grupper och organisationer
som fått del av EU-medel för informationskampanjer.
Motionärerna begär också att överträdelseärendena
redovisas på sådant sätt att utfallet av
kommissionens klagomål och Sveriges ståndpunkt
tydligt framgår (yrkande 9). Vidare begärs att
samtliga direktiv, som det fattats beslut om,
redovisas i kommande årsberättelser tillsammans med
uppgift om vilka länder som röstat emot respektive
lagt ned sin röst (yrkande 11). Motionärerna
framhåller att det nu inte ens framgår när Sverige
röstat emot.
Konstitutionsutskottets bedömning
Konstitutionsutskottet beslutade i februari 1999
betänkande 1998/99:KU11 EU-frågornas behandling i
riksdag och regering. Utskottet välkomnade där att
regeringen redovisar sin syn på utvecklingen i EU i
skrivelser och propositioner, vilka blir föremål för
riksdagsbehandling. Utskottet fann det också
positivt att regeringen i den årliga skrivelsen om
utvecklingen i EU redovisar sitt agerande och sina
ställningstaganden beträffande olika EU-frågor. Den
nu aktuella berättelsen om verksamheten i Europeiska
unionen ger, som också framhålls i motion U9, en god
och översiktlig bild över utvecklingen inom EU.
Enligt konstitutionsutskottets mening har skrivelsen
dock ännu inte till fullo funnit sina former. I
skrivelsen redovisas i en bilaga i enlighet med
förarbetena (prop. 1994/95:19, s. 537) viktigare
förordningar, direktiv och beslut antagna av rådet
under det gångna året. Däremot redovisas inte
Sveriges ställningstagande vid varje
beslutstillfälle. Utskottet är medvetet om att detta
inte alltid låter sig göra på ett meningsfullt sätt.
Det förtjänar också att påpekas att
ställningstaganden växer fram successivt. Med
beaktande av detta vore det likväl en fördel om
skrivelsens redovisning kunde göras mer informativ i
detta hänseende. Utskottet anser vidare att det
skulle vara en fördel om det i bilagan angavs var i
skrivelsen rättsakterna redovisas och att
direktiven, liksom kommissionsdokumenten, angavs med
sina nummer i texten. Överträdelseärendena bör också
kunna redovisas utförligare i kommande skrivelser om
verksamheten i EU. Enligt konstitutionsutskottets
mening bör detta med anledning av motion U9
yrkandena 9 och 11 ges regeringen till känna.
Utskottet är inte berett att nu förorda ett
tillkännagivande om att samtliga direktiv,
kommissionens arbetsprogram eller kommissionens
informationssatsningar måste redovisas i skrivelsen.
Enligt utskottets mening måste regeringen ha ett
eget utrymme att göra de avvägningar som behövs för
att skrivelsen skall ge en överskådlig och
övergripande bild av verksamheten i Europeiska
unionen under det föregående året. Motion U9
yrkandena 1 och 4 avstyrks.
Den institutionella strukturen
Skrivelsen
Institutionernas funktion, liksom huvuddragen i
deras verksamhet under 1998, redovisas i regeringens
skrivelse.
De politiska riktlinjerna för unionens utveckling
fastställs av Europeiska rådet, som består av
medlemsstaternas stats- och regeringschefer samt
Europeiska kommissionens ordförande, biträdda av
medlemsländernas utrikesministrar samt en medlem av
kommissionen.
Ministerrådet, EU:s beslutande och lagstiftande
organ, är det forum där medlemsstaterna för fram,
diskuterar och sammanjämkar sina synpunkter. Rådet
fattar beslut om lagstiftning på grundval av
kommissionens förslag. Sådana beslut tas i ökad
omfattning i medbeslutande tillsammans med
Europaparlamentet. Majoritetsröstning tillämpas
numera för mer än tre fjärdedelar av alla beslut.
Röstreglerna i rådet vid beslut med kvalificerad
majoritet bygger på att varje stat har ett visst
röstetal som varierar mellan två och tio. Sverige
har fyra av de totalt 87 rösterna. Rådet har under
1998 haft drygt 200 aktiva arbetsgrupper. Rådet har
sammanträtt 94 gånger i sina olika sammansättningar,
förutom ett antal informella möten. Budgeten för
1998 avsåg 2 534 anställda och driftskostnaden var
budgeterad till 320 miljoner ecu.
Europeiska kommissionen består av 20 ledamöter, som
i sitt arbete skall agera i unionens allmänna
intresse under full oavhängighet. Kommissionen är
ett opartiskt organ och skall övervaka tillämpningen
av fördragens bestämmelser och de beslut som fattas
på grundval av fördragen. Den kan väcka talan inför
EG-domstolen mot andra institutioner eller
medlemsstaterna för att de åsidosatt fördraget.
Sverige har under 1998 mottagit 57 formella
underrättelser från kommissionen, huvudsakligen om
utebliven anmälan om fullständigt genomförande av
EG-direktiv. I några fall rör det sig om felaktig
tillämpning av EG-rätten. Kommissionen har under
1998 till Sverige lämnat över 15 motiverade
yttranden, vilka lämnas i sådana fall där
kommissionen vidhåller sin uppfattning efter det att
formell underrättelse avgetts och besvarats. Åtta av
dessa avser utebliven anmälan om fullständigt
genomförande av EG-direktiv och sju ärenden gäller
felaktig tillämpning av EG-rätten. Under hösten 1998
beslutade kommissionen föra ett ärende som gäller
Sveriges bilaterala luftfartsavtal med USA till EG-
domstolen.
Kommissionen är också den institution som har rätt
att ta initiativ till lagstiftning. Vad gäller det
mellanstatliga samarbetet har kommissionen med några
undantag samma rätt som medlemsstaterna att lägga
fram förslag. Kommissionen har även en verkställande
roll, framför allt rörande den inre marknadens
funktion och utveckling, samt på de områden i övrigt
där befogenheter att genomföra delegerats. Internt
har kommissionen fortsatt sitt arbete med SEM 2000
och MAP 2000 som utgör ett brett program för interna
reformer inom kommissionen. Målet är att steg för
steg för omvandla hela förvaltningen för att skapa
en modern administration. Ett förslag har också
förberetts om tillskapandet av en oberoende struktur
för både externa och interna bedrägeriutredningar,
samt ett förslag till reform av systemet
verkställighetskommittéer, den s.k. kommittologin.
Kommissionens driftsbudget för 1998 uppgick till
totalt 2 843 miljoner ecu och omfattade 21 495
anställda.
Europaparlamentet har lagstiftande befogenheter och
budgetmakt. Parlamentet utövar demokratisk kontroll
över verksamheten inom unionen, dels genom att
ställa frågor till rådet och kommissionen, dels
genom att granska EU:s räkenskaper och bevilja
ansvarsfrihet för kommissionen. Parlamentet har även
möjlighet att avsätta kommissionen genom
misstroendevotum. Denna möjlighet att påverka beslut
har successivt förstärkts och kommer att förstärkas
ytterligare när Amsterdamfördraget träder i kraft.
Av parlamentets 626 ledamöter är 22 från Sverige.
Det finns 8 olika partigrupper samt ett litet antal
grupplösa ledamöter. Närmare 100 politiska partier
finns representerade. Arbetet bedrivs i 20 fasta
utskott och vid behov kan även tillfälliga utskott
inrättas. Under 1998 har parlamentet varit aktivt
bl.a. när det gällt mänskliga rättigheter, miljö och
sociala frågor. Andra viktiga frågor har varit
Agenda 2000 och utvidgningen. Från parlamentets sida
har man föreslagit och fått gehör för att ett
särskilt fristående organ inrättas för att bekämpa
korruption och bedrägerier med EU-medel. I detta
sammanhang kan nämnas att kommissionen nyligen
beslutat avgå sedan en oberoende expertgrupp som
tillsatts av parlamentet riktat allvarlig kritik om
bl.a. oegentligheter mot delar av verksamheten.
Under året har Europaparlamentet även lagt fram
förslag om gemensamma principer för medlemsstaternas
valsystem för val till Europaparlamentet samt
förslag till ny ledamotsstadga.
Sedan den europeiska ombudsmannafunktionen
inrättades 1995 har det förekommit 3 520 klagomål.
30 % av dessa klagomål har fallit inom ombudsmannens
kompetensområde. Utredningar har gjort i 552 fall.
De flesta klagomålen har gällt brist på information,
försumlighet och diskriminering. Parlamentets budget
för 1998 avsåg 4 110 anställda och driftskostnaden
var budgeterad till 908 miljoner ecu.
EG-domstolens huvudsakliga uppgifter är att tolka
och döma i tvister om tillämpningen av EG-rätten.
Den vanligaste måltypen är mål om förhandsavgörande
enligt artikel 177 i EG-fördraget. En annan måltyp
är mål om fördragsbrott enligt artikel 169, där
kommissionen eller en medlemsstat kan väcka talan
mot en annan medlemsstat som har underlåtit att
uppfylla sina förpliktelser enligt fördraget. Under
1998 begärde nationella domstolar förhandsavgörande
i 264 fall. Av dessa kom 6 från svenska domstolar.
Den svenska regeringen yttrade sig under året
skriftligen i 8 mål om förhandsavgörande. Sverige
väckte i ett fall talan mot rådet och regeringen
ansökte dessutom under året om intervention i 2 mål
vid förstainstansrätten.
Motionerna
Flera motioner från den allmänna motionstiden 1998
tar upp frågor kring formerna för samarbetet inom
EU. I motion U506 av Gudrun Schyman m.fl. (v) begärs
tillkännagivanden till regeringen om att riksdagens
ställning i EU:s beslutsprocess bör stärkas och att
EU-kommissionens initiativmakt bör minskas till
förmån för de nationella parlamentens (yrkandena 3
och 6). Sverige bör enligt motionärerna arbeta för
att EU skall demokratiseras och att EU:s
beslutanderätt skall avgränsas och inskränkas. Den
demokratiska legitimiteten kan förstärkas genom att
mer reell beslutsmakt återförs till nationell nivå
så att de nationella parlamenten stärks. Därmed kan
den mellanstatliga karaktären av samarbetet stärkas.
I de fall det krävs bindande EU-regler skall de vara
minimiregler, som tillåter en mer progressiv
nationell lagstiftning. Målet är att riksdagen skall
ha initiativ- och förslagsrätt till nya lagar inom
EU.
Birger Schlaug m.fl. (mp) anser i motion U508 att
en prioriterad fråga för Sverige som ordförandeland
bör vara att driva att EU för över kompetens till
medlemsländerna och helt skalar bort sådana
politiska områden som löses bäst på nationell nivå
(yrkande 4). EU:s omfattande centralisering är ett
strukturfel i sig. När beslut flyttas allt längre
från de som berörs tappar människor lusten att
engagera sig vilket i sin tur urholkar demokratin.
Sverige bör driva frågan om hur EU kan omvandlas
till att i högre grad vara ett mellanstatligt
samarbete (yrkande 5). Det bör vara en prioriterad
uppgift för Sverige i samband med nästa
regeringskonferens att driva frågan hur EU kan
omvandlas i detta syfte. Helt klart är att EU-
kommissionens roll i en sådan struktur måste minska
och att dess ensamrätt att lägga förslag måste
försvinna. Naturligt vore att i stället ge de
nationella parlamenten beslutsrätt (yrkande 7). Även
om kommissionen har makten över vilka nya förslag EU
skall lägga fram är det ministerrådet som fattar de
slutgiltiga besluten - inom vissa politiska områden
efter yttrande från EU-parlamentet. Denna uppdelning
gör det mycket svårt att utkräva politiskt ansvar
från ansvariga politiker. Att inte kunna utkräva
politiskt ansvar är en oerhörd tillbakagång för
demokratin, vilket till viss del kommit till uttryck
i det låga valdeltagandet till EU-parlamentet. EU:s
politiska organisation måste enligt motionen
förändras på ett sätt som möjliggör för väljarna att
utkräva politiskt ansvar (yrkande 6).
I motion U509 av Holger Gustafsson m.fl. (kd)
framhålls att det är en angelägen uppgift för
Sverige att föra fram krav på att nuvarande
proportion när det gäller viktningen av röster i
rådet bevaras (yrkande 18). Ett väl fungerande EU
förutsätter att även de mindre länderna finner det
värt att bidra med kreativa lösningar på gemensamma
problem och att dessa länders medborgare upplever
delaktighet i europeisk politik. I den lagstiftande
processen måste Europaparlamentets roll stärkas för
att göra parlamentet mer jämställt med rådet. Även i
framtiden måste Europaparlamentet ha en sådan
utformning att även de mindre ländernas landskap får
fullgod representation (yrkande 19).
Konstitutionsutskottets bedömning
Frågan om en högre grad av mellanstatlighet i
samarbetet i Europeiska unionen var föremål för
konstitutionsutskottets bedömningar i yttrandet till
utrikesutskottet över Amsterdamfördraget (yttr.
1997/98:KU9y). Konstitutionsutskottet avstyrkte då
bl.a. ett motionsyrkande (v) liknande motion 506
yrkandena 3 och 6. Konstitutionsutskottet delade
regeringens uppfattning att legitimitet och
effektivitet i EU-samarbetet likaväl som
medbestämmande och demokratisk kontroll borde vara
ledstjärnor för Sveriges agerande även i det
framtida EU-samarbetet. Konstitutionsutskottet såg
ingen anledning för riksdagen att, som begärts i
motioner, på förhand ta avstånd från ytterligare
steg mot överstatlighet eller begära att regeringen
verkar för att fördragen ändras i mer mellanstatlig
riktning. En fördjupning av samarbetet kunde enligt
utskottet inom vissa områden bidra till att EU:s mål
förverkligas snabbare och effektivare. Det vore
därför enligt konstitutionsutskottet oklokt att låsa
sig för att inte inom vissa områden kunna öka
inslagen av överstatligt samarbete. Samtidigt fanns
det, enligt utskottet, frågor som bäst hanteras på
nationell nivå. Olika delar av samarbetet måste
alltid kunna förändras i riktning mot mer eller
mindre överstatlighet, inte minst beroende på hur
utvidgningsprocessen utvecklar sig. Det sagda
innebar dock inte att konstitutionsutskottet
förespråkade en utveckling i federalistisk riktning.
Konstitutionsutskottet gör inte nu någon annan
bedömning utan anser att motionerna 506 yrkandena 3
och 6 samt 508 yrkandena 4, 5 och 7 bör avstyrkas.
Utskottet är därmed inte heller berett att
tillstyrka motion U508 yrkande 6 om förändring av
EU:s politiska organisation för att väljarna skall
kunna utkräva ett politiskt ansvar. Utskottet vill
framhålla att Amsterdamfördraget innebär en
förstärkning av parlamentets ställning genom att
medbeslutandeproceduren skall vara den normala
beslutsproceduren för frågor som kan betecknas som
egentliga lagstiftningsfrågor. Det kan inte heller
bortses från att kommissionen är beroende av att den
beviljas ansvarsfrihet av parlamentet. Politiskt
ansvar kan således delvis utkrävas av väljarna i
valet till Europaparlamentet. Vidare kan politiskt
ansvar för det svenska agerandet i ministerrådet
utkrävas i val till den svenska riksdagen.
Frågorna om representation i parlamentet och om
röstviktning behandlades i regeringens proposition
1997/98:58 om Amsterdamfördraget. Där redovisades
att när fördelningen av nya platser i parlamentet
skall ändras skall enligt artikel 138 i EG-fördraget
antalet ledamöter från varje land garantera en
adekvat representation. Vidare angavs att frågan om
ändring av nuvarande regler för viktning av rösterna
vid beslut med kvalificerad majoritet i rådet
diskuterades in i det sista utan att medlemsstaterna
kunde enas om en reform. Konstitutionsutskottet
(yttr. 1997/98:KU9y) beklagade vidare att frågorna
om viktningen av medlemsstaternas röster skjutits på
framtiden. En lösning hade underlättat den fortsatta
utvidgningsprocessen. Konstitutionsutskottet delade
regeringens uppfattning att en reform när det gäller
röstviktningen i rådet måste ske med beaktande av de
mindre medlemsstaternas intressen. Eftersom EU är
ett samarbete mellan självständiga stater var det
naturligt att fördelningen av rösterna i rådet inte
motsvarar den befolkningsmässiga fördelningen.
Konstitutionsutskottet vidhåller dessa bedömningar
och avstyrker motion U509 yrkandena 18 och 19 (kd).
Folkomröstning
Motionerna
Birger Schlaug m.fl. (mp) begär i motion U501 att
riksdagen beslutar att varje genomgripande
förändring av EU:s grundlagar skall underställas en
folkomröstning innan Sverige ratificerar
förändringarna. Motionärerna anser vidare att
svenskarna bör höras i en folkomröstning om vad man
anser om fortsatt deltagande i det nya EU som vuxit
fram. Den fråga som väljarna skall svara på bör
formuleras kristallklart så att inga missförstånd
kan uppstå (yrkandena 2 och 3).
Konstitutionsutskottets bedömning
Konstitutionsutskottet behandlade våren 1998 frågan
om folkomröstning med anledning av
Amsterdamfördraget (yttr. 1997/98:KU9y). I likhet
med regeringen kunde konstitutionsutskottet inte
finna att samarbetet inom EU genom fördraget ändrat
karaktär på något avgörande sätt. Utskottet delade
regeringens bedömning att någon folkomröstning om
fördraget inte var påkallad.
Konstitutionsutskottet anser inte att det finns
anledning att nu förorda en folkomröstning om
fortsatt medlemskap i EU och avstyrker därför motion
U501 yrkande 3 (mp). Konstitutionsutskottet är inte
heller berett att nu ta ställning till frågan om
folkomröstningar inför framtida förändringar av
fördragen. Enligt konstitutionsutskottets mening
skulle det vara svårt att tillämpa den föreslagna
ordningen mot bakgrund av att det kan förutsättas
råda delade meningar om vad som skall anses vara
genomgripande förändringar. En lämpligare ordning
synes vara att från fall till fall ta ställning till
behovet av folkomröstning. Motion U501 yrkande 2
(mp) avstyrks följaktligen.
Öppenhet och insyn i EU:s institutioner
Skrivelsen (avsnitt 39.13)
Enligt den nya artikeln i EG-fördraget om
handlingsoffentlighet skall allmänheten ha rätt till
tillgång till Europaparlamentets, rådets och
kommissionens handlingar. Allmänna principer och
nödvändiga sekretessregler skall beslutas av rådet i
en rättsakt som skall gälla alla tre
institutionerna. Rätts-akten skall antas inom två år
från det att Amsterdamfördraget trätt i kraft. För
att tidsfristen skall kunna hållas är det enligt
regeringen nödvändigt att kommissionen lämnar ett
förslag till rättsakt till rådet ganska snart efter
fördragets ikraftträdande. För Sverige är det
angeläget att försöka få inflytande på rättsaktens
utformning redan under utarbetandefasen i
kommissionen. Som ett första led i detta har inom
Regeringskansliet utarbetats en promemoria som
överlämnats till rådet, kommissionen och
Europaparlamentet. I promemorian redovisas Sveriges
inställning till fem principfrågor som kommissionen
har att ta ställning till vid utarbetandet av sitt
förslag. Principfrågorna gäller valet av instrument
för rättsakten, vilka handlingar den bör gälla, hur
nödvändiga begränsningar i rätten att ta del av
handlingar bör åstadkommas, hur framställningar om
att få ut handlingar bör hanteras samt registrering
av handlingarna. I promemorian redovisas också den
svenska inställningen till principfrågorna i stort
sett i enlighet med den ordning som gäller i
Sverige. I juni 1998 avgavs en rapport av rådets
generalsekretariat, vari konstateras att antalet
begärda och utlämnade handlingar enligt rådets
nuvarande regler om handlingsoffentlighet från 1993
har ökat.
Motionerna
I motion U9 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) begärs
att regeringen skall återkomma till riksdagen med
förslag kring hur EU:s offentlighetsprincip bör
utformas (yrkande 8). Motionärerna hänvisar till att
Amsterdamfördraget öppnar för införandet av en
rättsakt som reglerar allmänhetens rätt till
tillgång till EU-parlamentets, ministerrådets och
kommissionens handlingar. För att klara den tvååriga
tidsfristen är det enligt motionärerna nödvändigt
att snarast dra upp riktlinjer för hur
handlingsoffentligheten skall utformas. En
proposition i frågan bör föreläggas riksdagen. För
att få ett så bra resultat som möjligt är det enligt
motionärerna angeläget att regeringen inhämtar
synpunkter från riksdagspartierna i syfte att nå
fram till ett förslag som kan drivas i enad front
både av regeringen i ministerrådet och av de svenska
representanterna i Europaparlamentet. I motion U508
av Birger Schlaug m.fl. (mp), yrkande 3, begärs att
Sverige som ordförandeland driver att meddelarfrihet
och en offentlighetsprincip liknande den svenska
införs inom alla EU:s organ. Den nuvarande bristen
på insyn öppnar för påverkan av lobbyister som är
anställda av kapitalstarka intressenter, och även
för möjligheter till en mycket omfattande
korruption. Om offentlighetsprincip och
meddelarfrihet infördes skulle korruptionen bekämpas
effektivare samtidigt som det skulle leda till
bättre politiska beslut och öppna för medborgarnas
insyn. Detta är enligt motionen en sådan fråga som
måste vara högt prioriterad att driva under
ordförandeskapet. I motion K210 yrkande 4 av Birger
Schlaug m.fl. (mp) tas frågan om öppenhet i det
svenska arbetet i EU:s kommittéväsende upp. De
åsikter och hållningar som den svenska regeringen
genom olika representanter bedriver i kommittéerna
måste spridas och utvecklas i en offentlig
diskussion. Riksdagen bör uppdra åt regeringen att
återkomma med förslag om hur det svenska arbetet i
EU:s kommittéväsende skall öppnas och
demokratiseras.
Offentlighetsprincipen tas också upp i motion U506
av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkandena 2 och 7. En
demokratisering av EU kräver full insyn i
lagstiftningsprocessen och offentlighet i EU:s
förvaltning. Löftet att den svenska
offentlighetsprincipen inte skulle rubbas vid ett
inträde i EU har inte infriats. Ett minimikrav är
enligt motionärerna att regeringen regelbundet
redovisar vilka handlingar som helt eller delvis
bedömts vara sekretessbelagda av hänsyn till EU och
dess medlemsstater. Det är enligt motionärerna bra
att öppenheten nu ges fördragsmässig status i
Amsterdamfördraget, trots att det inte handlar om
att införa en offentlighetsprincip av svenskt snitt.
En svaghet är att handlingsoffentligheten begränsas
till rådet, kommissionen och parlamentet. Domstolen
och andra institutioner borde också omfattas av de
grundläggande öppenhetsreglerna. De borde också
utsträckas till de hundratals kommittéer som verkar
inom kommissionen, till Coreper, de ständiga
representanternas kommitté, inklusive dess
undergrupper samt till förlikningsförfarandet mellan
parlamentet och rådet.
Också i motion U507 av Lars Leijonborg m.fl. (fp)
understryks vikten av ökad öppenhet (yrkande 6). För
att invånarna i medlemsländerna skall få ett
förtroende för EU måste ansvar, närhet, öppenhet och
mångfald vara grundprinciperna för all maktutövning.
Kravet på öppenhet innebär att EU måste tillämpa en
offentlighetsprincip. Detta innebär t.ex. att när
ministerrådet sammanträder som lagstiftare skall
debatterna och besluten vara offentliga.
Tidigare behandling
I konstitutionsutskottets yttrande till
utrikesutskottet om Amsterdamfördraget (yttr.
1997/98:KU9y) behandlades flera motioner om öppenhet
och insyn i EU:s institutioner.
Konstitutionsutskottet delade regeringens
uppfattning att förhandlingsresultatet när det
gällde öppenhet för unionsmedborgarna var mycket
tillfredsställande ur svensk synvinkel. Utskottet
ville dock understryka vikten av att de
tillämpningsregler rådet skall utarbeta inom två år
från fördragets undertecknande verkligen motsvarar
intentionerna att offentlighet skall vara huvudregel
och sekretess bara gälla i undantagsfall. Utskottet
såg med tillfredsställelse att regeringen avsåg att
göra offentliga register till en huvudfråga när
tillämpningsreglerna skall utarbetas. Enligt vad
konstitutionsutskottet inhämtat hade ett arbete
inletts i rådet i syfte att upprätta ett diarium
över rådets icke hemligstämplade handlingar, vilka
skall vara sökbara på Internet. Diariet kommer
troligen att inrymma 20 000 titlar.
Konstitutionsutskottet hade vidare inhämtat att det
i förstainstansrätten pågick ett mål om huruvida de
s.k. kommitologikommittéerna är delar av
kommissionen och därmed omfattas av kommissionens
regler om handlingars offentlighet. Det fanns
anledning att anta att den rättsakt som utarbetas
kommer att tjäna som förebild för andra EU-
institutioner och för EU-organen.
Konstitutionsutskottet fann motionsyrkandena
tillgodosedda med det anförda.
Europaparlamentets resolution
Den 12 januari 1999 utfärdade Europaparlamentet en
resolution om öppenhet inom Europeiska unionen. I
resolutionen understryks vikten av ökad öppenhet.
Främjandet av öppenhet sägs inte enbart vara en
fråga om allmänhetens tillgång till handlingar utan
måste även inbegripa andra områden som ökad
öppenhet i samband med EU-sammanträden, ökad
användning av Internet, ökad klarhet och enkelhet
hos EU-texter, bibehållande av flerspråkighet inom
EU:s institutioner och förbättring av kvaliteten på
EU:s informationskampanjer. Handlingar bör ges en
mer exakt definition och inkommande handlingar och
handlingar som härrör från en institution bör
omfattas av reglerna. Offentliga register bör
upprättas vid alla EU:s institutioner. Ett
förenklat klassificeringssystem för hemliga
handlingar behövs och undantagen bör definieras
strängare. Varje begäran som inte besvarats inom
viss tid bör anses beviljad.
Konstitutionsutskottets bedömning
Vice statsminister Lena Hjelm-Wallén har den 15
april 1999 i riksdagen lämnat information från
regeringen om förberedelserna för Sveriges
ordförandeskap i EU år 2001. Regeringen avser att
utnyttja det utrymme som finns för att sätta prägel
på ordförandeskapet och EU-samarbetet. Fem
prioriteringar skall därvid göras, bl.a. gäller det
en union anpassad till medborgarnas krav och
önskemål, sysselsättningsfrågorna, EU:s utvidgning
samt fördjupning av relationerna mellan EU och
omvärlden. Den första prioriteringen som redovisades
var att regeringen vill bidra till en öppnare,
modernare och mer jämställd union. Genom
Amsterdamfördraget har man kommit en bit på väg med
ökad öppenhet och insyn i EU-institutionernas
arbete. Den händelseutveckling som ledde fram till
kommissionens avgång har understrukit betydelsen av
detta. Det är enligt regeringen uppenbart att vårt
synsätt omfattas av alltfler.
Konstitutionsutskottet ser med tillfredsställelse
att frågan om öppenhet och insyn i EU-
institutionernas arbete är en prioriterad fråga för
det svenska ordförandeskapet. Konstitutionsutskottet
utgår från att regeringen redovisar för riksdagen
hur arbetet med frågan utvecklas. Mot bakgrund av
att regeringen sålunda uttryckligt tagit ställning
för öppenhet och insyn i EU-institutionerna som en
prioriterad fråga under det svenska ordförandeskapet
saknas anledning för riksdagen att göra ett
tillkännagivande till regeringen i detta avseende.
Utskottet anser således att motion U508 (mp) yrkande
3 bör avstyrkas.
Konstitutionsutskottet gör ingen annan bedömning än
motionärerna om det angelägna i att Sverige verkar
för en högre grad av öppenhet och insyn i EU:s
institutioner efter en modell liknande den svenska.
Enligt konstitutionsutskottets mening saknas dock
anledning att förutsätta annat än att regeringen
målmedvetet arbetar för utökad öppenhet och insyn i
EU:s institutioner på alla nivåer. Enligt
konstitutionsutskottets mening behövs således inte
något tillkännagivande till regeringen i detta
avseende. Konstitutionsutskottet anser därför att
även motionerna K210 yrkande 4 (mp), U506 yrkandena
2 och 7 (v) samt U507 yrkande 6 (fp) bör avstyrkas.
Konstitutionsutskottet anser också att motion U9
yrkande 8 (mp) om att regeringen skall återkomma
till riksdagen med proposition kring utformningen av
EU:s offentlighetsprincip bör avstyrkas. Enligt
konstitutionsutskottets mening är frågan av sådan
art att den i stället bör bli föremål för
information till konstitutionsutskottet och samråd i
EU-nämnden. I detta sammanhang kan nämnas att
justitieministern den 4 juni 1998 skriftligen
informerade konstitutionsutskottet om genomförandet
av Amsterdamfördragets bestämmelser om
handlingsoffentlighet, bl.a. redovisades den ovan
beskrivna princippromemoria som utarbetats i
Regeringskansliet och överlämnats till EU:s
institutioner.
Gemenskapslagstiftningens kvalitet och
subsidiaritetsprincipen
Skrivelsen (avsnitten 39.14 och 7.2.2)
I förklaring 39 i bilagan till Amsterdamfördragets
slutakt uppmanade regeringskonferensen
Europaparlamentet, rådet och kommissionen att i
samförstånd lägga fast riktlinjer för att förbättra
gemenskapslagstiftningens redaktionella kvalitet och
att följa dessa riktlinjer när de granskar förslag
eller utkast till gemenskapslagstiftning, samtidigt
som de vidtar de interna organisatoriska åtgärder
som de anser nödvändiga för att säkerställa att
riktlinjerna tillämpas på ett riktigt sätt. Ett
interinstitutionellt avtal har den 22 december 1998
slutits om gemensamma riktlinjer för
gemenskapslagstiftningens redaktionella kvalitet.
Riktlinjerna, som inte är rättsligen bindande,
består av 22 kortfattade punkter. Punkterna syftar
till att ge vägledning så att gemenskapens
rättsakter skall utformas på ett klart, enkelt och
exakt sätt. Det förutsätts att riktlinjerna skall
åtföljas av handledningar med närmare anvisningar om
hur lagstiftningen bör utformas. Dessa handledningar
skall varje institution besluta om för egen del.
Från svensk sida har ambitionen varit att medverka
till så långtgående riktlinjer som möjligt för att
höja gemenskapslagstiftningens redaktionella
kvalitet. De antagna riktlinjerna innebär enligt
skrivelsen att man kommit ett stycke på väg även om
mycket fortfarande återstår. Det behövs en möjlighet
att på sikt luckra upp den s.k. punktregeln som
innebär att en mening på källspråket måste motsvaras
av en mening på alla de språk som texten översätts
till. För svenskans del leder punktregeln ofta till
långa och komplicerat byggda meningar som varit
svåra att översätta och sedan blir svåra att läsa
och förstå.
Genomförande och effektiv tillämpning har alltmer
kommit i fokus på den inre marknaden. Kommissionen
har med anledning av detta tagit fram ett meddelande
om hur genomförande och tillämpning kan
effektiviseras mer. Bland annat påtalas vikten av
att regler måste vara tydliga och enkla samt att
bättre lagstiftning är ett viktigt inslag
beträffande ekonomisk tillväxt och sysselsättning.
Det informella samrådet mellan medlemsstater och med
gemenskapens institutioner framställs som särskilt
viktigt. Arbetet med en förenklad lagstiftning på
den inre marknaden (SLIM) har fortsatt i enlighet
med intentioner som fastställdes 1995. Sverige har
varit positivt till arbetet i SLIM-grupperna, men
har vid ett flertal tillfällen framfört att arbetet
måste koncentreras till ekonomiskt viktiga områden.
Motionerna
I motion U505 av Lennart Daléus m.fl. (c) begärs att
frågan om decentralisering och enklare regler
prioriteras under det svenska ordförandeskapet
första halvåret år 2001 (yrkande 6 delvis). Sverige
bör arbeta för att få bort onödig byråkrati och för
att göra närhetsprincipen till en bärande och
fungerande princip i EU:s arbete.
Subsidiaritetsprincipen måste bli ett levande
verktyg inom unionen. Regeringen bör överväga att ta
initiativ till en fullständig genomgång av EU:s
fördrag och gemenskapslagstiftning för att pröva om
de motsvarar en konsekvent tillämpning av
subsidiaritetsprincipen. Arbetet med att slå samman
direktiv och inriktningen att i större utsträckning
arbeta med ramdirektiv bör intensifieras. Frågan om
att upprätta en normhierarki som tydliggör olika
beslutsnivåers ansvar och den detaljeringsgrad som
respektive nivå bör hålla sig till bör på allvar
diskuteras i Europasamarbetet. Normhierarkin bör
kombineras med en kompetenskatalog. Sverige bör
enligt motionärerna ta nya initiativ för att främja
subregionalt samarbete, interregionalt samarbete och
för att stärka regionernas roll i Europa.
Lars Leijonborg m.fl. (fp) tar i motion U507 också
upp subsidiaritetsprincipen (yrkande 4). Enligt
motionärerna skall EU endast ägna sig åt frågor där
de lokala, regionala och nationella nivåerna inte
räcker till. EU:s beslutsmaskineri måste vara
effektivt, men EU måste också ägna sig åt rätt
frågor. I dag finns det frågor där
beslutsmöjligheterna är för små, och det finns
frågor där möjligheterna att besluta är för stora.
Det behövs mer samarbete inom områdena
gränsöverskridande miljöförstöring, internationell
brottslighet och den gemensamma utrikes- och
säkerhetspolitiken. De flesta exemplen på onödiga
beslut på EU-nivå härrör från den gemensamma
jordbrukspolitiken. Sverige bör i allt arbete i EU
vara pådrivande för att unionsnivån bara skall
användas när den nationella nivån inte är
tillfyllest för att lösa problemen. Ett sätt att på
sikt åstadkomma detta är en kompetenskatalog som
anger på vilka nivåer besluten skall fattas. I
motion K319 av Henrik S Järrel (m) begärs att
Sverige spelar en mer pådrivande roll i arbetet med
att reformera onödig, otidsenlig och oönskad EG-
rättslig lagstiftning. Han hänvisar till
personuppgiftslagen som ett exempel på olycklig
lagstiftning till följd av ett EG-direktiv.
EG-fördraget
Enligt artikel 3b andra stycket i EG-fördraget skall
på de områden där gemenskapen inte är ensam behörig,
i överensstämmelse med subsidiaritetsprincipen, den
vidta en åtgärd endast om och i den mån som målen
för den planerade åtgärden inte i tillräcklig
utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och
därför, på grund av den planerade åtgärdens
omfattning eller verkningar, bättre kan uppnås på
gemenskapsnivå. Gemenskapen skall inte vidta någon
åtgärd som går utöver vad som är nödvändigt för att
uppnå målen i fördraget.
Till EG-fördraget finns numera fogat ett protokoll
om tillämpningen av subsidiaritets- och
proportionalitetsprinciperna (C.7). Där anges att
gemenskapens åtgärder skall begränsas till frågor
som har gränsöverskridande aspekter eller som inte i
tillräcklig utsträckning hanteras på nationell nivå.
Gemenskapen skall endast lagstifta i den mån det är
nödvändigt, och de åtgärder som gemenskapen vidtar
skall lämna så mycket utrymme som möjligt för beslut
på nationell nivå. Gemenskapens institutioner skall
noga pröva om och motivera varför åtgärder skall
vidtas på gemenskapsnivå. Regeringen bedömde i
proposition 1997/98:58 Amsterdamfördraget att
protokollet i sak inte förändrar innebörden av
artikel 3b om subsidiaritetsprincipen i EG-
fördraget. Att principerna för tillämpning nu kom
till uttryck i ett protokoll till EG-fördraget
innebär emellertid att det blir rättsligt bindande
för institutionerna och att det skall ligga till
grund för EG-domstolens prövning. I detta hänseende
innebär det nya protokollet enligt regeringen ett
stärkande av principernas ställning.
Statskontorets rapport
Statskontoret har på regeringens uppdrag kartlagt
och analyserat hur svenska myndigheter genomför EG-
direktiv och kompletterar EG-förordningar med
myndighetsföreskrifter. I uppdraget ingick bl.a. att
belysa de svenska erfarenheterna av medverkan i
olika EU-initiativ som syftar till förbättra
utformningen av EG:s rättsakter. Enligt
Statskontorets rapport 1999:7 Regelförenkling i
Sverige och EU har kommissionen under senare år
tagit flera nya initiativ och vidareutvecklat
pågående insatser för att förbättra EG:s regelverk
och göra reglerna mer effektiva. EU:s arbete med
regelförbättring rör emellertid inte enbart
kommissionen. I arbetet medverkar även rådet,
nationella förvaltningar och olika
samhällsorganisationer. Statskontorets studier visar
att de svenska erfarenheterna av EU:s arbete med
regelförbättring i allmänhet är goda, men att det
också finns vissa brister. Det är enligt
Statskontoret viktigt att Sverige på ett aktivt sätt
deltar i och påverkar EU:s arbete med
regelförbättring. Den särskilda statssekreterargrupp
som inrättats i december 1998 med ett särskilt
ansvar för arbetet med regelförenkling bör i
samarbete med berörda delar av Regeringskansliet
utarbeta svenska riktlinjer för att utveckla
arbetsmetoder och målsättningar i EU:s arbete med
regelförbättring. Enligt Statskontoret bör Sverige
under det svenska ordförandeskapet följa upp och
vidareutveckla de initiativ som kommissionen och
andra medlemsstater har tagit för att förbättra EG:s
regelverk.
Konstitutionsutskottets bedömning
Konstitutionsutskottet avstyrkte våren 1998 i
yttrande 1997/98:KU9y om Amsterdamfördraget en
motion (m), vari framhölls att EU borde eftersträva
ett så okomplicerat regelsystem som möjligt.
Utskottet utgick från de i yttrandet redovisade
åtgärderna, särskilt antagandet av protokollet om
tillämpningen av subsidiariets- och
proportionalitetsprinciperna, kommer att leda till
ett effektivare unionssamarbete och till att beslut
fattas där de hör hemma och därmed till minskad
byråkrati. Konstitutionsutskottet gör inte nu någon
annan bedömning. Konstitutionsutskottet förutsätter
vidare att de synpunkter som framförs i
Statskontorets ovan redovisade rapport kommer att
beaktas i Regeringskansliet. Något tillkännagivande
till regeringen är enligt konstitutionsutskottet
inte påkallat och utskottet avstyrker motionerna
U505 yrkande 6 i denna del (c), U507 yrkande 4 (fp)
samt K319 (m).
Svenska språkets ställning i EU-arbetet
Skrivelsen (avsnitt 40.2.1)
Regeringen framhåller att Sverige som ny medlemsstat
med ett litet språk har gått igenom en relativt
bekymmersam inledningsfas när det gäller tillgången
till och kvaliteten på tolkning och översättning.
Läget har stabiliserats under de senaste åren men
svenskan är, tillsammans med de båda andra nordiska
språken, de EU-språk som tilldelas minst resurser
hos institutionerna. Det gäller främst tolkning vid
möten i rådet och i kommissionen. Som exempel kan
nämnas att det tolkas till och från svenska vid
ungefär 25 % av alla möten som äger rum inom ramen
för rådets verksamhet medan andra länder har mycket
högre grad av tolkservice. Kontakter med de berörda
institutionerna har visat att man där arbetar med
att förbättra servicen för de små språken men att
allmänna budgetrestriktioner försvårar deras
möjligheter att göra avvägningar och prioriteringar
när det gäller behov av tolkning i olika
situationer. Inför det svenska ordförandeskapet år
2001 har en särskild handlingsplan för att förbättra
tolkservicen till och från svenska utarbetats av
kommissionens konferenstolktjänst. Planen skall ses
över varje halvår fram till ordförandeskapet och
översynen kommer att ske i samråd med svenska
myndigheter. En svensk språkpolicy fastlades 1996 i
ett cirkulär med riktlinjer för hur de som
företräder Sverige i olika EU-forum skall förhålla
sig i situationer då en fullgod tolk- eller
översättningstjänst inte erbjuds av EU:s
institutioner. Riktlinjerna har utvärderats och med
anledning av utvärderingen och inför det svenska
ordförandeskapet år 2001 blir det aktuellt för
regeringen att bedöma om åtgärder behöver vidtas för
att skärpa tillämpningen av den svenska
språkpolicyn.
Motionen
I motion U9 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) begärs
att regeringen redan nu skall vidta åtgärder för att
stärka det svenska språkets ställning i EU (yrkande
10).
Konstitutionsutskottets bedömning
Regeringens redovisning av det svenska språkets
ställning i EU-arbetet ger vid handen att det
förekommer brister när det gäller tolkning till det
svenska språket. Som regeringen framhåller är
svenskans ställning som ett av de officiella EU-
språken av stor principiell betydelse för Sverige.
Konstitutionsutskottet konstaterar att berörda
institutioner arbetar med att förbättra servicen för
de små språken och att kommissionens
konferenstolktjänst utarbetat en särskild
handlingsplan för att förbättra tolkservicen till
och från svenska inför det svenska ordförandeskapet
år 2001. Regeringen har i skrivelsen förklarat att
det med anledning av utvärderingar som gjorts och
inför det svenska ordförandeskapet blir aktuellt att
bedöma om åtgärder behöver vidtas för att skärpa
tillämpningen av den svenska språkpolicyn.
Konstitutionsutskottet delar motionärernas synpunkt
att det är angeläget att stärka det svenska språkets
ställning i EU. Konstitutionsutskottet förutsätter
dock att regeringen fortlöpande i samband med den
halvårsvisa översynen av konferenstolktjänstens
handlingsplan och i förberedelsearbetet för det
svenska ordförandeskapet följer frågan och vidtar de
åtgärder som behövs för att förbättra det svenska
språkets ställning. Enligt konstitutionsutskottet är
ett tillkännagivande till regeringen i denna fråga
inte nödvändigt och utskottet avstyrker motion U9
yrkande 10 (mp).
Registrering av lobbyister
Motionen
I motion U506 av Gudrun Schyman m.fl. (v) begärs att
Sverige skall arbeta för att lobbyister inom EU
registreras och kontrolleras (yrkande 1).
Tidigare behandling
Frågan om registrering av lobbyister behandlades
våren 1998 i konstitutionsutskottets betänkande
Riksdagens arbetsformer (bet. 1997/98:KU27). I
betänkandet redovisades regleringen av
lobbyverksamhet i olika länder. Europaparlamentets
utredningsenhet hade inventerat förhållandena i
medlemsländernas parlament och av denna inventering
framgick att de flesta parlament inte hade några
bestämmelser om intressegruppers aktiviteter.
Tyskland var det enda land som hade formella regler.
I Danmark hade i praktiken införts en form av
kontroll över lobbying och i Storbritannien hade två
intressegrupper för professionella
parlamentslobbyister frivilligt antagit
uppförandekoder och satt upp egna register. I de
fall där regler fanns inom de europeiska parlamenten
ingick alltid registrering som en komponent.
Utdelning av passerkort var ett annat sätt att
kontrollera intressegrupper.
I Europaparlamentet finns ett offentligt register
och en uppförandekod för lobbyister. Enligt
ordningsreglerna utfärdas passerkort till den som
vill förse ledamöterna med information. Villkor för
passerkort är att vissa ordningsregler respekteras
samt att lobbyistens namn och uppdragsgivare
registreras. Det intresse som lobbyisten företräder
måste uppges vid varje enskilt möte med personer vid
parlamentet. Enligt uppförandekoden får
konfidentiell information inte spridas vidare och
ekonomisk ersättning inte erbjudas.
Demokratiutredningen
Demokratiutredningen som fått regeringens uppdrag
att bl.a. analysera lobbning har gett ut
debattskriften Lobbning (SOU 1998:146). I ett av de
fyra bidragen i skriften diskuteras lobbningen i EU
i ett juridiskt perspektiv med sidoblickar på hur
lobbning regleras i USA och några europeiska länder.
Ledamöterna i Demokratiutredningen har inte tagit
ställning till artiklarnas innehåll. Frågan om
lobbning kommer att behandlas i flera av de
forskarantologier som avses utkomma i sommar. I
början av hösten kommer utredningen att ge ut en
forskarrapport om bl.a. lobbyism med nya empiriska
svenska undersökningar som grund. Ledamöterna i
Demokratiutredningen kommer sedan att göra sin
politiska värdering av verksamheten i sitt
slutbetänkande i slutet av år 1999.
I avsnittet Rättslig reglering av lobbying inom EU
av Gustav Ahlsson redovisas att det år 1997 bl.a.
förts in en ny artikel (3) i bilaga IX till
parlamentets arbetsordning. De personer som
regelbundet vill ha tillträde till parlamentets
lokaler för att förse ledamöterna med information
skall bl.a. uppge vems eller vilkas intressen de
företräder till Europaparlamentets ledamöter, deras
personal eller tjänstemän vid parlamentet. De skall
inte försöka få tag i information på oärligt sätt
eller i vinstsyfte till tredje man sprida dokument
som erhållits från parlamentet. I sina förbindelser
med utomstående parter får de inte uppge att de har
någon formell anknytning till parlamentet. De skall
rätta sig efter de bestämmelser där det föreskrivs
att ledamöterna personligen skall lämna detaljerade
uppgifter om yrkesmässig verksamhet och alla övriga
uppdrag som de får ersättning för samt lämna
upplysningar om finansiellt stöd, stöd i form av
personal eller utrustning som erhålls utöver de
resurser som tillhandahålls av parlamentet och som
erbjuds ledamoten inom ramen för dennes politiska
aktivitet av en tredje part. Givarens identitet
skall anges och upplysningar skall vara offentliga.
Personerna skall själva förvissa sig om att all
hjälp de erbjuds inom ramen för bestämmelserna
antecknas i registret. För att deras passerkort
skall förnyas måste de registrerade personerna varje
år lämna in en rapport med en beskrivning av vad de
gjort under året för att påverka beslutsfattandet i
parlamentet.
Kommissionen å sin sida uppmanade år 1992 i ett
meddelande lobbyingbranschen att frivilligt upprätta
en egen uppförandekod. I september 1994 lade en
grupp om 25 lobbyingfirmor i Bryssel fram en
uppförandekod som alla inblandade kunde enas om.
Uppförandekoden gäller för alla EU-institutioner
inte bara kommissionen. Enligt reglerna skall
lobbyisten bl.a. identifiera sig med namn och
företag, uppge det intresse han eller hon
representerar, inte använda oärliga medel och
undvika intressekonflikter.
Konstitutionsutskottets bedömning
Som framgår av redovisningen ovan förekommer inom EU
en ganska omfattande registrering och kontroll av
lobbyister. Till stor del bygger registrering på en
frivillig uppförandekod från lobbyisternas sida.
Denna uppförandekod har kommit att tillämpas också
hos parlamentet. Konstitutionsutskottet är inte
berett att nu förorda att Sverige verkar för en
längre gående registrering och kontroll. Motion U506
yrkande 1 (v) avstyrks.
Förberedelser för det svenska
ordförandeskapet
Skrivelsen (avsnitt 40.1)
Sverige innehar ordförandeskapet i EU:s ministerråd
under det första halvåret 2001. Ordförandeskapet
innebär att Sverige skall leda arbetet i
ministerrådet och representera rådet gentemot andra
EU-institutioner, internationella organisationer
samt länder utanför EU. Enligt skrivelsen är
ordförandeskapets viktigaste uppgift att föra EU:s
gemensamma dagordning framåt. Ett mindre utrymme ges
dock till att lyfta fram svenska profilfrågor. Det
har gjorts en första inventering av sakfrågor som
bedöms komma att stå på EU:s dagordning under
ordförandeskapet. Sammanställningen är bl.a. tänkt
att utgöra underlag i arbetet med att närmare
precisera det svenska ordförandeskapets
prioriteringar. Under året har lagts fast att
arbetet med ordförandeskapet även fortsättningsvis
huvudsakligen skall bedrivas i linjeorganisationen.
Motionerna
I motion U9 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp)
yrkande 12 begärs att det tillsätts en
parlamentarisk kommitté för att förbereda vilka
politiska frågor Sverige skall prioritera under
ordförandeskapet. Ett liknande yrkande finns i
motion U508 av Birger Schlaug m.fl. (mp), där det
sägs att den parlamentariska kommitténs arbete skall
gälla också den kommande regeringskonferensen samt
att kommittén skall ge plats åt representanter från
olika EU-kritiska organisationer (yrkandena 1 och
2).
Också Lennart Daléus m.fl. (c) tar i motion U505
upp frågan om förberedelser inför det svenska
ordförandeskapet. Regeringen bör verka för största
möjliga uppslutning bakom en nationell strategi för
ordförandeperioden och omkring målen för
Europasamarbetet (yrkande 1). Regeringen bör inleda
ett översynsarbete på samtliga politiska sakområden
med god parlamentarisk insyn i syfte att skapa en
bred parlamentarisk och samhällelig förankring bakom
de frågor som Sverige avser att driva som ordförande
i EU. Riksdagen bör ges möjlighet att påverka
innehållet i det svenska ordförandeprogrammet
(yrkande 2). Regeringen bör ta initiativ som gör det
möjligt för hela det svenska samhället att axla ett
värdskap. Det svenska föreningslivet,
frivilligorganisationerna, folkrörelserna och de
idéburna organisationerna bör uppmuntras att fungera
som kraftkällor i det medborgerliga Europasamarbetet
(yrkande 5). I motionen föreslås, bl.a. som en grund
för det svenska ordförandeskapet, att en bred och
allsidigt belysande nationell utvärdering görs av de
fyra första åren av svenskt medlemskap. Viktiga
frågor som bör belysas i en sådan utvärdering är
bl.a. de ekonomiska, demokratiska,
säkerhetspolitiska, judiciella och miljömässiga
förändringar som skett i Sverige sedan EU-inträdet
(yrkande 3).
Information från regeringen om förberedelserna för
Sveriges ordförandeskap i EU:s ministerråd våren
2001
Vice statsminister Lena Hjelm-Wallén informerade den
15 april 1999 riksdagen om förberedelserna för det
svenska ordförandeskapet. Hon underströk att
regeringens främsta ambition och strategi i första
hand är att utöva ett kompetent, effektivt och
resultatinriktat ordförandeskap som för de
gemensamma frågorna på EU:s dagordning framåt.
Regeringen avser naturligtvis också att utnyttja det
utrymme som ändå finns för att sätta prägel på
ordförandeskapet och EU-samarbetet. Fem prioriterade
frågor redovisades.
Inför och under ordförandeskapet kommer regeringen
att löpande informera den svenska allmänheten och
organisationsväsendet om målsättningarna för
ordförandeskapet. Detta skall ske både i Stockholm
och runt om i landet. Ett första seminarium hålls
den 20 april och över 200 organisationer har
inbjudits. Statsministern planerar att senare under
våren inbjuda arbetstagarorganisationerna till ett
första möte om ordförandeskapet. Regeringen vill
göra ordförandeskapet till en angelägenhet för hela
landet genom att förlägga EU-möten i olika delar av
Sverige. Regeringen har enligt vice statsministern
under hela medlemskapet i EU vinnlagt sig om att ha
en fortlöpande information till och samråd med
riksdagen. Detta gäller naturligtvis även framöver i
de vidare förberedelserna inför och under själva
ordförandeskapet. Riksdagen skall naturligtvis ha
ett normalt inflytande över de svenska positionerna.
En annan sak är själva ordförandeskapet. Där kan man
enligt statsrådet knappast fråga ett riksdagsutskott
hur man skall sköta sitt ordförandeskap. Men de
svenska positionerna skall riksdagen ha normalt
inflytande på.
På fråga om inte en parlamentarisk kommitté borde
tillsättas för att få det breda underlaget och
skärpa upp en prioriteringslista svarade vice
statsministern att regeringen vid åtskilliga
tillfällen redovisat sina prioriteringar vad gäller
EU och fått accept från riksdagen. I och för sig
behöver inte en parlamentarisk kommitté gnugga på
detta, men regeringen skall naturligtvis se till att
hitta former för att under resans gång samråda och
förankra ordentligt med riksdagen. Det kan också
tänkas att ett nytt slags samrådsform kan behövas.
Regeringen får återkomma till detta om riksdagen och
regeringen känner att det finns ett särskilt behov.
Konstitutionsutskottets bedömning
Som framgår av den ovan lämnade redovisningen har
regeringen lagt fast vilka frågor som prioriteras
under det svenska ordförandeskapet. Vice
statsminister Lena Hjelm-Wallén har framhållit att
regeringens prioriteringar vad gäller EU-arbetet är
väl kända sedan tidigare och har accepterats av
riksdagen. Konstitutionsutskottet anser inte att det
finns anledning att nu förorda att det tillsätts en
parlamentarisk kommitté för att förbereda vilka
frågor som skall prioriteras under ordförandeskapet.
Inte heller finns det anledning för en kommitté att
nu ta ställning till vad som skall tas upp under en
framtida regeringskonferens. Som vice statsminister
Lena Hjelm-Wallén framhållit är det angeläget att
det sker ett fortlöpande samråd med riksdagen i
frågor som gäller ordförandeskapet, i vart fall inom
ramen för de samrådsformer som finns genom
regeringens information till fackutskotten och
samrådet i EU-nämnden. Det finns enligt
konstitutionsutskottets mening inte anledning anta
annat än att regeringen kommer att lämna tillräcklig
information om arbetet inför ordförandeskapet och de
frågor som kommer att drivas. Motionerna U9 yrkande
12 (mp) och U508 yrkandena 1 och 2 (mp) samt 505
yrkande 2 (c) avstyrks följaktligen.
Regeringen har framhållit att den inför och under
ordförandeskapet kommer att löpande informera
allmänheten och organisationsväsendet. Motion U505
yrkande 5 (c) får därigenom anses tillgodosedd och
avstyrks. Konstitutionsutskottet anser inte heller
att det behövs ett tillkännagivande till regeringen
om nationell strategi för ordförandeperioden och
avstyrker även motion U505 yrkande 1.
Konstitutionsutskottet är vidare inte nu berett
förorda att det görs en nationell utvärdering av de
fyra första åren av svenskt medlemskap.
Konstitutionsutskottet avstyrker därför motion U505
yrkande 3.
EG:s anslutning till Europakonventionen om
mänskliga rättigheter och grundläggande
friheter m.m.
Motionen
I motion U509 av Holger Gustafsson (kd) begärs att
Europarådets konvention om de mänskliga
rättigheterna och de grundläggande friheterna
införlivas i EU-fördragen (yrkande 1). Motionärerna
framhåller att bl.a. Amnesty International pekat på
att det krävs ett införlivande för att få en
utomstående och från EU oberoende kontroll.
Tidigare behandling
Frågan om EU:s anslutning till Europakonventionen
behandlades våren 1998 i konstitutionsutskottets
yttrande till utrikesutskottet om Amsterdamfördraget
(yttr. 1997/98:KU9y). I yttrandet gavs en
redovisning av EU:s förhållande till
Europakonventionen och det skydd för de mänskliga
rättigheterna som ges genom EU-fördragen.
Konstitutionsutskottet beklagade att medlemsstaterna
inte kunnat enas om sådana fördragsändringar att
gemenskapen kunde ansluta sig till
Europakonventionen. Utskottet såg dock positivt på
att de grundläggande fri- och rättigheterna
förstärkts i Amsterdamfördraget genom att
fördragsfästas i artikel F. Unionens engagemang i
fråga om icke-diskriminering och jämställdhet mellan
kvinnor och män förstärks också.
Konstitutionsutskottet ansåg att det var för tidigt
att ta ställning till i vilken utsträckning
regeringen skall fortsätta att driva frågan om en
anslutning till Europakonventionen vid kommande
regeringskonferenser och avstyrkte en motion (kd)
liknande den nu aktuella.
Konstitutionsutskottets bedömning
Konstitutionsutskottet anser i likhet med motionären
att frågan om tillämpningen inom EU av
Europakonventionen är central.
Konstitutionsutskottet vill därvid peka på att två
skilda system för tolkningen av konventionen i
längden inte är en acceptabel ordning. 40 stater har
anslutit sig till Europakonventionen medan
Europeiska unionen omfattar 15 medlemsländer.
Självfallet är det nödvändigt att praxis i så
centrala frågor som mänskliga rättigheter och
grundläggande friheter skapas otvetydigt av en enda
domstol. Konstitutionsutskottet förutsätter att
regeringen tillvaratar möjligheterna att verka för
en utveckling i denna riktning. Enligt
konstitutionsutskottets mening är ett
tillkännagivande till regeringen inte nu nödvändigt
och utskottet avstyrker därför motion U509 yrkande 1
(kd).
Utträde ur unionen
Motionerna
Gudrun Schyman m.fl. (v) begär i motion U506 att det
införs en utträdesparagraf när det gäller
medlemskapet i unionen (yrkande 18). Om det är så
att utvecklingen gått åt annat håll än vad folket i
ett enskilt land accepterar skall det enligt
motionärerna också ha möjlighet att begära utträde.
Också i motion U501 (yrkande 1) av Birger Schlaug
m.fl. (mp) begärs att regeringen verkar för en
utträdesparagraf i EU-fördraget, vilken reglerar
skeendet när en medlemsstat vill lämna EU. En sådan
paragraf är oerhört viktig för att undvika konflikt
om ett land väljer att lämna unionen och för att
omöjliggöra osaklig skräckpropaganda för dem som
motsätter sig utträde. I motionen finns ett förslag
till utformning av en utträdesparagraf.
I praktiken kommer enligt motionärerna en
utträdesansökan att behandlas mer politiskt än
juridiskt. I dag och inom överskådlig tid skulle
sannolikt övriga EU-länder dra sig för att förvägra
en formell uträdesbegäran från en regering, baserad
på en folkomröstning.
Tidigare behandling
I konstitutionsutskottets yttrande till
utrikesutskottet över skrivelsen om EU:s
regeringskonferens (yttr. 1995/96:KU5y) lämnades en
utförlig bakgrund till frågan om suspension och
utträde ur unionen. Utskottet avstyrkte
motionsyrkanden om införande av en utträdesparagraf
av flera skäl. För det första skulle en sådan
bestämmelse inte ligga i linje med målsättningen i
fördraget att skapa en allt fastare förening mellan
medlemsstaterna. För det andra ansåg utskottet det
inte heller ligga i linje med Sveriges intressen
att, drygt ett år efter inträdet i unionen, driva en
fråga som måste uppfattas som att Sverige avsåg att
lämna unionen. För det tredje ansåg utskottet
visserligen att det måste anses föreligga en
möjlighet för en stat att utträda ur unionen, men
fann inte anledning att i förtid tynga den då
förestående regeringskonferensen med problem som
antingen inte kommer att aktualiseras eller, om de
aktualiseras, ändå kommer att kräva omfattande
förhandlingar mellan staterna. Enligt utskottets
mening skulle dessutom en fastställd utträdesform
kunna i onödan låsa medlemsstaternas
handlingsutrymme.
Utrikesutskottet såg i likhet med
konstitutionsutskottet, inget behov av en reglering
av utträdesfrågan.
I konstitutionsutskottets yttrande till
utrikesutskottet över regeringens skrivelse
Berättelsen om verksamheten i Europeiska unionen
under 1996 (yttr. 1996/97:KU8y) samt i utskottets
yttrande om Amsterdamfördraget (yttr. 1997/98:KU9y)
har konstitutionsutskottet vidhållit denna
bedömning.
Konstitutionsutskottets bedömning
Konstitutionsutskottet anser fortfarande inte att
det finns ett behov av att reglera frågan om utträde
ur Europeiska unionen och avstyrker motionerna U506
yrkande 18 (v) och U501 yrkande 1 (mp).
Stockholm den 22 april 1999
På konstitutionsutskottets vägnar
Per Unckel
I beslutet har deltagit: Per Unckel (m), Göran
Magnusson (s), Barbro Hietala Nordlund (s), Pär Axel
Sahlberg (s), Kenneth Kvist (v), Ingvar Svensson
(kd), Jerry Martinger (m), Mats Berglind (s), Inger
René (m), Kerstin Kristiansson (s), Tommy Waidelich
(s), Mats Einarsson (v), Björn von der Esch (kd),
Nils Fredrik Aurelius (m), Per Lager (mp), Åsa
Torstensson (c) och Helena Bargholtz (fp).
Avvikande meningar
1. Den institutionella strukturen
Kenneth Kvist (v), Mats Einarsson (v) och Per Lager
(mp) anser att den del av utskottets yttrande under
rubriken Konstitutionsutskottets bedömning i
avsnittet Den institutionella strukturen som börjar
med "Frågan om en högre grad" och slutar med "
svenska riksdagen" bort ha följande lydelse:
Konstitutionsutskottet kan konstatera att EU är på
väg att utvecklas till en gemensam statsbildning,
där självständiga stater omvandlas till underlydande
delstater i en framväxande federation. Människor
tappar lusten att engagera sig och detta urholkar
demokratin. EU:s omfattande centralisering innebär
att besluten flyttar allt längre från dem som
berörs. Den reella makten över politiken ligger i
allt större grad hos en elit som inte väljs i
allmänna val och som inte kan ställas till svars för
sina beslut i en demokratisk process. EU-
kommissionen har monopol på initiativrätt till
lagstiftning. Ändå finns det ingen demokratisk
tillsättning av kommissionärerna och de kan inte
heller avsättas i allmänna val.
Konstitutionsutskottet anser att den demokratiska
legitimiteten på nytt kan förstärkas genom att mer
reell beslutsmakt återförs till nationell nivå så
att de nationella parlamenten stärks. Den
mellanstatliga karaktären av samarbetet kan därmed
enligt konstitutionsutskottets mening stärkas.
Sådana beslut som bäst löses på nationell nivå bör
helt skalas bort och kommissionens förslagsrätt bör
minska till förmån för förslagsrätt för de
nationella parlamenten. Konstitutionsutskottet anser
vidare att EU:s politiska organisation måste
förändras på ett sätt som innebär att väljarna kan
utkräva politiskt ansvar. Vad konstitutionsutskottet
anfört bör ges regeringen till känna. Motionerna
U506 yrkandena 3 och 6 (v) samt U508 yrkandena 4-7
(mp) tillstyrks följaktligen.
2. Folkomröstning
Kenneth Kvist (v), Mats Einarsson (v) och Per Lager
(mp) anser att utskottets yttrande under rubriken
Konstitutionsutskottets bedömning i avsnittet
Folkomröstning bort ha följande lydelse:
Konstitutionsutskottet kan konstatera att
utvecklingen gått snabbt sedan Sveriges anslutning
till EG var föremål för omröstning.
Amsterdamfördraget har sedan dess gett mer makt åt
Bryssel. Bland annat Schengenkonventionen och
Europolkonventionen har förändrat medlemskapets
innehåll på ett sätt som de som röstade för
anslutning knappast kan ha varit medvetna om.
Konstitutionsutskottet anser mot denna bakgrund att
det är angeläget att varje genomgripande förändring
av fördragen underställs folkomröstning innan
Sverige ratificerar förändringarna.
Konstitutionsutskottet tillstyrker således motion
U501 yrkande 2 (mp).
Mycket talar enligt konstitutionsutskottets
bedömning för att en majoritet av svenskarna är
kritiska mot EU. Konstitutionsutskottet anser att
det av respekt för folkviljan behövs en
folkomröstning om fortsatt deltagande i det nya och
förändrade EU som vuxit fram sedan folkomröstningen
om medlemskapet. Utskottet tillstyrker därför motion
U501 yrkande 2 (mp).
3. Gemenskapslagstiftningens kvalitet och
subsidiaritetsprincipen
Åsa Torstensson (c) och Helena Bargholtz (fp) anser
att utskottets yttrande under rubriken
Konstitutionsutskottets bedömning i avsnittet
Gemenskapslagstiftningens kvalitet och
subsidiaritetsprincipen bort ha följande lydelse
Konstitutionsutskottet vill understryka vikten av
att subsidiaritetsprincipen blir ett levande verktyg
inom unionen. Konstitutionsutskottet anser att
regeringen bör ta initiativ till en fullständig
genomgång av EU:s fördrag och gemenskapslagstiftning
i syfte att undersöka reglernas överensstämmelse med
subsidiaritetsprincipen. Arbetet med att slå samman
direktiv och i större utsträckning använda
ramdirektiv bör enligt utskottets mening
intensifieras. Sverige bör i EU-arbetet vara
pådrivande för att unionsnivån bara skall användas
när den nationella nivån inte räcker till för att
lösa problemen. Enligt konstitutionsutskottets
mening bör Sverige inom EU driva frågan om att
undersöka förutsättningarna för kompetenskataloger
som anger på vilka nivåer besluten skall fattas. Vad
konstitutionsutskottet sålunda anfört bör med bifall
till motion U505 yrkande 6 delvis (c) och U507
yrkande 4 (fp)ges regeringen till känna.
4. Registrering av lobbyister
Kenneth Kvist och Mats Einarsson (båda v) anser att
utskottets yttrande under rubriken
Konstitutionsutskottets bedömning i avsnittet
Registrering av lobbyister bort ha följande lydelse:
Konstitutionsutskottet konstaterar att det
förekommer en viss registrering och kontroll av
lobbyister inom EU. Utskottet vill dock understryka
vikten av att Sverige arbetar för att
registreringen, som till stor del är frivillig,
vidmakthålls och utvecklas. Inte minst bör det
europeiska bank- och industrikapitalets påverkan på
EU-systemet redovisas öppet. Detta bör enligt
konstitutionsutskottets mening med bifall till
motion U506 yrkande 1 (v) ges regeringen till känna.
5. Förberedelser för det svenska
ordförandeskapet
Per Lager (mp) anser att den del av utskottets
yttrande under rubriken Konstitutionsutskottets
bedömning i avsnittet Förberedelser för det svenska
ordförandeskapet som börjar med "Som framgår" och
slutar med "avstyrks följaktligen " bort ha följande
lydelse:
Konstitutionsutskottet kan konstatera att
regeringen lagt fast de prioriterade frågor som
skall drivas under det svenska ordförandeskapet. Det
är enligt konstitutionsutskottets mening angeläget
att regeringen anstränger sig för att finna former
för att under tiden fram till ordförandeskapet
samråda ordentligt med riksdagspartierna. Utskottet
förordar en parlamentarisk kommitté för att få en
bred förankring och fördjupning av innehållet i de
prioriterade frågorna. Kommitténs arbete skall också
gälla den kommande regeringskonferensen och det bör
ges plats även för representanter för EU-kritiska
organisationer. Detta bör med bifall till motionerna
U9 yrkande 12 (mp), U508 yrkandena 1 och 2 (mp) samt
505 yrkande 2 (c) ges regeringen till känna.
6. Nationell utvärdering av de fyra första
åren av svenskt medlemskap
Åsa Torstensson (c) anser att den del av utskottets
yttrande under rubriken Konstitutionsutskottets
bedömning i avsnittet Förberedelser inför det
svenska ordförandeskapet som börjar med
"Konstitutionsutskottet är vidare" och slutar med
"U505 yrkande 3" bort ha följande lydelse:
Sverige har varit medlem i Europeiska unionen i
fyra år. Upprepade opinionsundersökningar visar att
svenskarna är EU:s mest EU-kritiska medborgare.
Konstitutionsutskottet delar bedömningen i motion
U505 (yrkande 3) att det behövs en bred och allsidig
utvärdering av de fyra första åren av svenskt
medlemskap. Syftet bör vara att på ett
sammanhållande och trovärdigt sätt belysa hur det
svenska samhället påverkats. Olika synsätt bör
tillåtas brytas mot varandra. Viktiga frågor som bör
belysas i en sådan utvärdering är bl.a. de
ekonomiska, demokratiska, säkerhetspolitiska,
judiciella och miljömässiga förändringar som skett i
Sverige sedan EU-inträdet. Utvärderingen skall
främst vara ett redskap genom vilket Sverige kan
utveckla EU-samarbetet och bör kunna bidra till en
god grund för det svenska ordförandeskapet och för
samhällsdebatten i viktiga europeiska
problemställningar. Enligt konstitutionsutskottets
mening bör detta med bifall till motion U505 yrkande
3 (c) ges regeringen till känna.
7. Utträde ur unionen
Kenneth Kvist (v), Mats Einarsson (v), Per Lager
(mp) och Åsa Torstensson (c) anser att utskottets
yttrande under rubriken Konstitutionsutskottets
bedömning i avsnittet Utträde ur unionen bort ha
följande lydelse:
Enligt konstitutionsutskottets mening är det av
avgörande betydelse att formerna för utträde
regleras i EG-fördraget. Därigenom betonas att
unionen är en sammanslutning av självständiga
stater. Regeringen bör således enligt
konstitutionsutskottets mening verka för en
utträdesparagraf. Detta bör med bifall till
motionerna U506 yrkande 18 (v) och U501 (mp) ges
regeringen till känna.
Särskilt yttrande
Det svenska språkets ställning i EU-arbetet
Per Lager (mp) anför:
Det är tydligt att svenska språkets ställning i EU-
arbetet måste stärkas. Regeringen har framhållit att
den avser att följa frågan och vidta de åtgärder som
behövs. Miljöpartiet anser att det är uppenbart att
åtgärder måste vidtas omedelbart och förutsätter att
det fortlöpande vidtas de åtgärder som behövs.
Finansutskottets yttrande
1998/99:FiU3y
Verksamheten i Europeiska unionen under
1998
Till utrikesutskottet
Utrikesutskottet har den 13 april 1999 beslutat att
bereda bl.a. finansutskottet tillfälle att yttra sig
över regeringens skrivelse 1998/99:60 Berättelse om
verksamheten i Europeiska unionen under 1998 jämte
motioner. Finansutskottet yttrar sig över skrivelsen
samt två yrkanden i den med anledning av skrivelsen
väckta motionen 1998/99:U9 (mp).
Finansutskottet föreslår att de i yttrandet
behandlade motionsyrkandena avstyrks. Till yttrandet
har fogats två avvikande meningar.
Regeringens skrivelse
Enligt riksdagsordningen 10 kap. 1 § skall
regeringen fortlöpande informera riksdagen om vad
som sker inom ramen för samarbetet i Europeiska
unionen samt varje år till riksdagen lämna en
skrivelse med berättelse över verksamheten i
Europeiska unionen. Årets skrivelse, 1998/99:60,
behandlar Europeiska unionens övergripande
utveckling, det ekonomiska och sociala samarbetet,
unionens förbindelser med omvärlden, det rättsliga
och inrikes samarbetet samt unionens institutioner.
Vidare redovisas förberedelser för Sveriges
ordförandeskap i EU första halvåret 2001.
Följande avsnitt i skrivelsen berör finansutskottets
beredningsområde:
3 Agenda 2000 - utvidgning och reformer, i vad avser
3.2.1 EU:s budget för perioden år 2000-2006 (s. 41
f.)
4 Den ekonomiska och monetära unionen (EMU) (s. 44
f.)
6 Tillväxt och sysselsättning (s. 59 f.)
7 Inre marknadens utveckling, i vad avser
7.5 Offentlig upphandling (s. 69 f.)
7.7 Bekämpande av sena betalningar vid
affärstransaktioner (s. 71 f.)
10 Fri rörlighet för tjänster och kapital, i vad avser
10.1 Finansiella tjänster (s. 89 f.)
21 Konsumentpolitik, i vad avser
21.8 Finansiella tjänster (s. 174)
27 EG:s statistikarbete (s. 196 f.)
28 EU:s budget (s. 198 f.)
29 Åtgärder mot fusk och andra oegentligheter (s.
202 f.)
39 Institutionernas funktion och verksamhet, i vad
avser
39.5 Europeiska revisionsrätten (s. 283 f.)
39.8 Europeiska monetära institutet och Europeiska
centralbanken
(s. 286 f.)
39.9 Europeiska investeringsbanken (s. 287)
39.10 Europeiska investeringsfonden (s. 287)
Bilaga 8 EU-budgeten 1998 (s. 340)
Motionsyrkandena
Motion med anledning av skrivelse 60
1998/99:U9 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) vari
yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att kommande
årsberättelser mer utförligt måste redogöra för
vilka skatter som tillförts för att finansiera
medlemsavgiften, hur medlemsavgiften administreras
och vad det totalt kostar Sverige att vara medlem i
unionen,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att kommande
årsberättelser mer utförligt måste redogöra för
revisionsrättens slutsatser,
Utskottet
Finansutskottet framhöll i förra årets yttrande till
utrikesutskottet att skrivelsen fyller en viktig
funktion (1997/98:FiU3y). Finansutskottet noterade
särskilt att regeringen redovisade Sveriges
ställningstagande och agerande i de frågor som
behandlas i skrivelsen i större utsträckning än i
tidigare skrivelser. Utskottet förutsatte att
regeringen även framdeles skulle lägga stor vikt vid
att redovisa Sveriges agerande i skrivelsen.
Utskottet kan med tillfredsställelse konstatera att
regeringen i årets skrivelse i än större
utsträckning än tidigare redovisar sina
ställningstaganden i olika frågor. Utskottet
förutsätter att regeringen även i kommande
skrivelser tydligt redovisar sitt agerande och sina
ställningstaganden i olika frågor.
I förra årets skrivelse fanns inget avsnitt om
statistikfrågor. Utskottet erinrade i sitt yttrande
över den skrivelsen (1997/98:FiU3y) om att som ett
resultat av den regeringskonferens som avslutades i
juni 1997 i Amsterdam kommer rådets befogenhet att
inhämta den statistik som behövs för gemenskapens
verksamhet att regleras i fördraget. Utskottet
framhöll att en mer utförlig redovisning av
verksamheten inom statistikområdet således kunde
vara påkallad. Utskottet välkomnar att det i årets
skrivelse finns ett avsnitt om EG:s statistikarbete
som också innehåller en redogörelse för svenskt
agerande på statistikområdet (avsnitt 27, s. 196
f.).
När det gäller utvecklingen inom EU på utskottets
område under 1998 kan erinras om några särskilda
händelser. Beträffande den ekonomiska och monetära
unionen (EMU) fattades under 1998 beslut om att elva
medlemsstater skulle delta i valutaunionen från
starten den 1 januari 1999 (avsnitt 4 i skrivelsen).
Riksdagen beslutade i december 1997 att Sverige inte
borde införa Europeiska unionens gemensamma valuta
euron då den tredje etappen av EMU inleds (prop.
1997/98:25, bet. 1997/98:FiU9, rskr. 75).
Under 1998 har diskussioner om Agenda 2000 förts i
EU (avsnitt 3 i skrivelsen). Efter det att
skrivelsen överlämnats till riksdagen slöts en
överenskommelse vid Europeiska rådets möte i Berlin
den 24 och 25 mars 1999. Finansutskottet har
understrukit vikten av att den svenska avgiften till
EU kan begränsas så mycket som möjligt (bet.
1998/99:FiU5). Målen för den svenska EU-
budgetpolitiken, som riksdagen ställt sig bakom,
innebär bl.a. att Sverige skall verka för en
effektiv och återhållsam budgetpolitik inom EU
(prop. 1994/95:40, bet. 1994/95:FiU5, rskr.
1994/95:67).
Som en följd av de nya bestämmelserna i
Amsterdamfördraget har sysselsättningssamarbetet
ägnats ökad uppmärksamhet under 1998. Regeringen
anger i skrivelsen att den konsekvent har
prioriterat sysselsättningsfrågan mycket högt i EU-
samarbetet (avsnitt 6 i skrivelsen). I enlighet med
slutsatserna från Europeiska rådets extra möte i
Luxemburg i november 1997 har Sverige, liksom andra
medlemsstater, under 1998 presenterat en nationell
handlingsplan för sysselsättning. Den svenska
handlingsplanen återgavs i vårpropositionen 1998 och
berördes i finansutskottets betänkande (prop.
1997/98:150 bil. 4, bet. 1997/98:FiU20 s. 75-77).
Utskottet övergår nu till att behandla de
motionsyrkanden som berör utskottets område.
EU:s budget
Motionen
Enligt motion U9 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp)
behandlar skrivelsen i stort sett avsnittet om EU:s
budget endast i EU-perspektiv, dvs. hur
medlemsstaternas avgift beräknas samt budgetens
fördelning på de olika budgetposterna. Skrivelsen
borde även tillföras ett svenskt perspektiv på EU-
budgeten. Motionärerna föreslår ett tillkännagivande
om att kommande års skrivelser mer utförligt måste
redogöra för vilka skatter som tillförts för att
finansiera medlemsavgiften, hur medlemsavgiften
administreras samt vad det totalt kostar Sverige att
vara medlem i unionen utifrån ökade administrativa
kostnader, kostnader för harmoniseringsåtgärder,
resekostnader etc.
Finansutskottets bedömning
Medlemsavgiften anvisas under utgiftsområde 27
Avgiften till Europeiska gemenskapen (senast prop.
1998/99:1, utg.omr. 27, bet. 1998/99:FiU5). Som
nämnts ovan innebär målen för den svenska EU-
budgetpolitiken bl.a. att Sverige skall verka för en
effektiv och återhållsam budgetpolitik inom EU.
I budgetpropositionen för 1999 anges under
utgiftsområde 1 Rikets styrelse att
Regeringskansliets internationella engagemang har
ökat kraftigt under 1990-talet. Särskilt EU-arbetet
föranleder ökade arbetsinsatser. Enbart antalet
möten i ministerrådets olika arbetsgrupper, där
Regeringskansliets tjänstemän ofta deltar,
uppskattas till mellan 3 000 och 4 000 per år.
Dessutom deltar tjänstemännen i en rad andra möten
inom EU. Det totala antalet resor till Bryssel och
Luxemburg ligger på cirka 5 000 per år.
Beträffande kravet i motionen om en mer utförlig
redogörelse för vilka skatter som tillförts för att
finansiera medlemsavgiften kan erinras om
regeringens förslag hösten 1994 att en allmän
löneavgift på 1,5 % skulle införas fr.o.m.
inkomståret 1995 som en delfinansiering av
medlemsavgiften (prop. 1994/95:40, prop.
1994/95:122). Finansutskottet drog i sitt betänkande
om budgeteffekter av Sveriges medlemskap i
Europeiska unionen slutsatsen att avsikten inte var
att långsiktigt knyta denna avgift till utgifterna
för EU-medlemskapet. Med specialdestinering avses
att inkomsterna redovisningsmässigt knyts till vissa
utgifter så att utgifterna anpassas storleksmässigt
till inkomsterna eller tvärtom. Utskottet ansåg
således det inte relevant att tala om en
specialdestinering av avgiften (bet. 1994/95:FiU5,
jfr bet. 1994/95: SkU16).
Finansutskottet har behandlat motionsyrkanden med
liknande innebörd som det nu aktuella i yttrandena
till utrikesutskottet över de två senaste årens
skrivelser (1996/97:FiU3y, 1997/98:FiU3y). Utskottet
har då påpekat att återflödet till Sverige bara är
ett mått, och inte ens det bästa, på vad Sverige får
ut av medlemskapet i Europeiska unionen. Vid sidan
av betydelsen av att Sverige är med och påverkar
Europas framtid, har t.ex. tillgången till den inre
marknaden betydelse för vår ekonomis utveckling.
Av skrivelsen framgår att Sveriges avgift till EU
under år 1998 enligt preliminärt utfall för
statsbudgeten uppgick till 21 210 miljoner kronor.
Återbetalningen till följd av
infasningsöverenskommelsen motsvarade 251 miljoner
kronor och redovisas på inkomsttitel 7000
Extraordinära medel från EU. På statsbudgeten
bruttoredovisas det återflöde som administreras av
svenska myndigheter, vilket innebär att betalningar
från kommissionen redovisas mot inkomsttitel, medan
de utbetalningar svenska myndigheter gör på
kommissionens vägnar redovisas mot anslag på
statsbudgetens utgiftssida. Alla betalningar av
detta från kommissionen till svenska myndigheter
redovisas under inkomsttitel 6000 Bidrag m.m. från
EU vars preliminära utfall år 1998 uppgår till 9,5
miljarder kronor. Den gemensamma jordbrukspolitiken
svarade för 6,7 miljarder kronor och
strukturfonderna för 2,7 miljarder kronor.
Finansutskottet finner, med hänvisning till vad som
här redovisats, inte någon riksdagens åtgärd
påkallad med anledning av motionen. Finansutskottet
anser således att utrikesutskottet bör avstyrka
motion U9 (mp) yrkande 2.
Revisionsrättens slutsatser
Motionen
I motion U9 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp)
erinras om att revisionsrättens roll i EU behandlas
i regeringens skrivelse. Den kritik mot EU-
kommissionen som framkom i revisionsrättens
granskning av budgetåret 1996 nämns enligt
motionärerna dock endast sporadiskt. Detta är en
uppenbar svaghet anser motionärerna och yrkar att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
om att kommande årsberättelser mer utförligt måste
redogöra för revisionsrättens slutsatser.
Finansutskottets bedömning
Revisionsrätten behandlas i skrivelsens avsnitt
29.2.3 (s. 205) och 39.5 (s. 283 f.). Den praxis som
har utvecklats innebär att mer utförliga
redogörelser för revisionsrättens iakttagelser ges i
den ekonomiska vårpropositionen (prop. 1996/97:150
s. 219 f., prop. 1997/98:150 s. 203 f.).
Finansutskottet har behandlat revisionsrättens
iakttagelser, och regeringens bedömningar av dessa,
i betänkandena med anledning av vårpropositionen
(bet. 1996/97:FiU20 s. 274 f., 1997/98:FiU20 s. 209
f.). Vid behandlingen våren 1998 yttrade sig fyra
utskott till finansutskottet rörande
revisionsrättens iakttagelser (utrikes-, jordbruks-,
närings- samt arbetsmarknadsutskottet).
Finansutskottet har framhållit att stor vikt bör
läggas vid revisionsrättens rapporter och att det är
angeläget att regeringen redogör för sin bedömning
av iakttagelser rörande Sverige i rättens rapporter.
Utskottet har vidare anfört att det är angeläget för
Sverige att gemenskapsmedel används på korrekt sätt.
Det finns en mängd skäl till att stödja strävandena
inom EU för ökad effektivitet, säker
medelshantering, stärkt kontroll och revision. För
Sverige som stor nettobidragsgivare är det angeläget
att verka för en så ändamålsenlig och
kostnadseffektiv användning av gemenskapens medel
som möjligt. Det är också av avgörande betydelse för
den gemensamma politiken att medlen går till avsedda
ändamål och inte slösas bort på grund av dålig
administration och kontroll.
I den nyss avlämnade ekonomiska vårpropositionen
redovisar regeringen revisionsrättens iakttagelser
för 1997 (prop. 1998/99:100 s. 189 f.). Utskottet
kommer att behandla vårpropositionen i betänkande
1998/99:FiU20.
Finansutskottet finner ingen anledning att föreslå
någon ändring av den form som etablerats för
regeringens redovisning av revisionsrättens
rapporter. Finansutskottet anser således att
utrikesutskottet bör avstyrka motion U9 (mp) yrkande
7.
Stockholm den 20 april 1999
På finansutskottets vägnar
Jan Bergqvist
I beslutet har deltagit: Jan Bergqvist (s), Mats
Odell (kd), Bengt Silfverstrand (s), Lisbet Calner
(s), Johan Lönnroth (v), Lennart Hedquist (m), Sonia
Karlsson (s), Fredrik Reinfeldt (m), Carin Lundberg
(s), Sven-Erik Österberg (s), Siv Holma (v), Per
Landgren (kd), Anna Åkerhielm (m), Matz Hammarström
(mp), Gunnar Axén (m), Agne Hansson (c) och Bo
Könberg (fp).
Avvikande meningar
1. EU:s budget (v, mp)
Johan Lönnroth (v), Siv Holma (v) och Matz
Hammarström (mp) anser att finansutskottets
ställningstagande under rubriken EU:s budget bort ha
följande lydelse:
Finansutskottet vill i likhet med motion U9 av
Marianne Samuelsson m.fl. (mp) erinra om att
regeringens skrivelse i stort sett behandlar
avsnittet om EU:s budget endast ur EU-perspektiv,
dvs. hur medlemsstaternas avgift beräknas samt
budgetens fördelning på de olika budgetposterna.
Skrivelsen borde även tillföras ett svenskt
perspektiv på EU-budgeten. Utskottet anser att
kommande års skrivelser mer utförligt måste redogöra
för vilka skatter som tillförts för att finansiera
medlemsavgiften, hur medlemsavgiften administreras
samt vad det totalt kostar Sverige att vara medlem i
unionen utifrån ökade administrativa kostnader,
kostnader för harmoniseringsåtgärder, resekostnader
etc.
Finansutskottet anser att utrikesutskottet med
anledning av motion U9 (mp) yrkande 2 bör föreslå
riksdagen att som sin mening ge regeringen till
känna vad utskottet anfört.
2. Revisionsrättens slutsatser (v, mp)
Johan Lönnroth (v), Siv Holma (v) och Matz
Hammarström (mp) anser att finansutskottets
ställningstagande under rubriken Revisionsrättens
slutsatser bort ha följande lydelse:
Som konstateras i motion U9 av Marianne Samuelsson
m.fl. (mp) behandlas revisionsrättens roll i EU i
regeringens skrivelse. Utskottet noterar dock att
den kritik mot EU-kommissionen som framkom i
revisionsrättens granskning av budgetåret 1996 nämns
endast sporadiskt i skrivelsen. Detta är en uppenbar
svaghet och utskottet anser, i likhet med
motionärerna, att kommande årsberättelser mer
utförligt måste redogöra för revisionsrättens
slutsatser.
Finansutskottet anser att utrikesutskottet med
anledning av motion U9 (mp) yrkande 7 bör föreslå
riksdagen att som sin mening ge regeringen till
känna vad utskottet anfört.
Skatteutskottets yttrande
1998/99:SkU6y
Berättelse om verksamheten i Europeiska
unionen under 1998
Till utrikesutskottet
Utrikesutskottet har berett skatteutskottet och
vissa andra utskott tillfälle att yttra sig över
regeringens skrivelse 1998/99:60 Årsboken om EU -
Berättelse om verksamheten i Europeiska unionen
under 1998 och motion 1998/99:U9 (mp), som väckts
med anledning av skrivelsen, samt ytterligare några
motioner från den allmänna motionstiden.
Skatteutskottet har i detta yttrande koncentrerat
sig på frågor om skatter och tullar och får anföra
följande.
Verksamheten inom skatte- och tullområdet i
EU under 1998
Regeringens skrivelse
I skrivelsen tas åtskilliga skatte- och tullfrågor
upp, bl.a. nämns redan i början av berättelsen att
frågan om en avveckling av den skattefria
försäljningen i samband med resor inom EU
diskuterats vid Europeiska rådets möte i Wien den
11-12 december 1998 (s. 32). Vidare redovisas vissa
euroförberedelser i Sverige, bl.a. att RSV under
hösten 1998 har presenterat en rapport i fråga om
möjligheterna att lämna deklaration och
kontrolluppgift i euro (s. 53-54). När det gäller
avsnittet om tillväxt och sysselsättning (s. 59-65)
redogörs för de uttalanden som gjorts vid Europeiska
rådets möten under 1998 i både Cardiff och Wien om
vikten av att se över skatte- och bidragssystemen
för att göra det lättare för arbetsgivarna att skapa
nya arbetstillfällen och även göra det mer
attraktivt för arbetstagarna att acceptera ett
erbjudet arbete. Regeringen redogör vidare för de
svenska övergångsreglerna rörande alkohol och tobak
(s. 78) och pekar på att Sverige har fått
förlängning för sina restriktiva regler i fråga om
resandeinförseln av tobaksvaror och alkoholhaltiga
drycker från andra medlemsländer och att en översyn
av de svenska reglerna skall göras före den 30 juni
2000. En annan fråga som tas upp i detta sammanhang
är att Sverige efter den senaste skattesänkningen på
cigaretter inte uppfyller den EG-regel som
föreskriver att punktskatten på cigaretter skall
uppgå till 57 % av högsta detaljhandels-priset,
inklusive moms, för cigaretter i den mest
efterfrågade priskategorin. Sverige har, uppger
regeringen, ansökt om förlängning av sitt tidigare
undantag på detta område men något beslut har ännu
inte fattats.
När det gäller frågor som hänger samman med
tullunionen (s. 79-81) sägs i skrivelsen att
datoriseringen inom IDA-programmet och vissa
utbildnings-insatser inom Matteusprogrammet enligt
ett förslag skall samlas under Tull 2000. Vidare
framhålls att Sverige tillsammans med vissa andra
EU-medlemsstater driver frågan om en långtgående
datorisering av tullproce-durer och
informationssystem med målet att de femton
tullverken inom EU:s medlemsstater skall fungera som
om de vore ett enda tullverk. Vidare nämns att den
s.k. tullunionsgruppen under 1998 har behandlat
bl.a. frågor om varumärkesintrång och ett stort
antal förslag till ändringar i tullkodexen, bl.a. en
möjlighet att befria företagen från tvånget att avge
styrkande handlingar då tulldeklarationen lämnas
elektroniskt. Dessutom har man under 1998 fortsatt
med arbetet att åstadkomma ett säkrare och
effektivare transiterings-förfarande.
I fråga om skatter (s. 95-99) har det enligt
redogörelsen under 1998 pågått ett intensivt arbete
med de olika delarna i skattepaketet avseende direkt
beskattning i syfte att hindra skadlig
skattekonkurrens. Bland annat har det inrättats en
rådsarbetsgrupp som inlett sitt arbete med att
sammanställa beskrivningar av skatteåtgärder i
medlemsstaterna, åtgärder som kan misstänkas falla
under tillämpningsområdet för uppförandekoden för
företagsbeskattning. Vidare har kommissionen under
året presenterat förslag till direktiv om
beskattning av ränteinkomster från sparande inom
gemenskapen som går ut på att utbetalarstaten
antingen skall ta ut en minimikällskatt på 20 %
eller förse andra medlemsstater med uppgifter om
inkomster från sparande. Kommissionen har också
presenterat förslag till direktiv om ett gemensamt
system för beskattning av räntor och royalties, som
betalas mellan närstående bolag i olika
medlemsstater med avsikt att avskaffa källskatter
som tas ut på ränte- och royaltybetalningar inom
koncerner inom gemenskapen.
På mervärdesskatteområdet har ministerrådet 1998
antagit ett nytt direktiv om särskilda regler för
investeringsguld, som innebär att omsättning av guld
i investeringssyfte blir skattefritt utan någon rätt
till avdrag för ingående skatt för säljaren. Vidare
sägs i skrivelsen att ministerrådet har enats om
vissa principer rörande hanteringen i
mervärdesskattehänseende av handeln över Internet,
principer som väsentligen överensstämmer med de
riktlinjer som kommissionen tidigare dragit upp.
Vad gäller mervärdesskatten nämns dessutom att
kommissionen har lagt fram ytterligare
direktivförslag om dels vissa detaljer rörande
avdragsrätten, dels att medlemsstaterna under år
1999 skall tillämpa en normal-skattesats på minst 15
% och högst 25 %. Kommissionen avser enligt
regeringen att under 1999 lägga fram ett nytt
förslag om skattesatserna.
I ett nytt direktivförslag har kommissionen
föreslagit att det gamla handräckningsdirektivet
från 1976, som omfattar mervärdesskatt, jordbruks-
avgifter och tullar, ändras till att omfatta även
direkta skatter. Dessutom nämns att
Fiscalisprogrammet, som syftar till att förstärka de
indirekta skattesystemen på den inre marknaden,
formellt har antagits av rådet och parlamentet.
Av redogörelsen framgår vidare att kommissionens
förslag till ramdirektiv om energibeskattning, som
innebär en samlad beskattning av samtliga
energiprodukter, under 1998 har fortsatt att
diskuteras i rådets arbetsgrupp för finansiella
frågor utan att enighet har kunnat nås. Regeringen
redogör också för hur ett tidigare förslag av
kommissionen om en utvidgning av
Punktskattekommitténs normgivande befogenheter har
hanterats av det brittiska ordförandeskapet.
Dessutom nämner regeringen att kommissionen har lagt
fram förslag till vissa tekniska ändringar av
gemenskapens nuvarande lagstiftning om beskattning
av tobaksvaror, ett förslag som därefter omarbetats
av det österrikiska ordförandeskapet.
Vissa tullfrågor berörs också, bl.a. tullförmånerna
för utvecklingsländerna (s. 222-224) där det under
1998 har tillkommit ytterligare möjligheter till
extra tullsänkningar inom GSP-systemet, som också
för de minst utvecklade länderna har kompletterats
med ytterligare varor som omfattas av
tullsänkningar. Slutligen har Sverige fortsatt att
driva en starkt kritisk linje till EG:s
antidumpningspolitik, anför regeringen.
I fråga om tullsamarbetet (s. 269) framhåller
regeringen att ett antal gemensamma kontrollaktioner
mot den illegala trafiken av narkotika har
genomförts efter beslut av rådsarbetsgruppen för
tullsamarbete. Vidare har under 1998 ett förslag
till strategiskt åtgärdsprogram utarbetats i syfte
att intensifiera kampen mot bl.a. den illegala
handeln med narkotika. I redogörelsen nämns också
att riksdagen under året har ratificerat CIS-
konventionen som syftar till att möjliggöra ett
utbyte av information och ett gemensamt agerande av
tullmyndigheterna. Vidare framhålls att en central
databas, där tullmyndigheterna skall kunna hämta och
lämna personuppgifter för användning i
underrättelse- och spaningsverksamhet, är under
uppbyggnad.
Motionen
I motion U9 (yrkande 3 delvis) av Marianne
Samuelsson m.fl. (mp) efterlyses en utförligare
redogörelse för läget i fråga om de undantag och
övergångsregler som Sverige erhållit genom sina
medlemskapsförhandlingar. Motionärerna anför kritik
bl.a. mot att gällande mervärdesskattereduktioner
och skattebefrielser på olja inte redovisats i
årsberättelsen.
Utskottets ställningstagande
Utskottet kan i och för sig hålla med motionärerna
om att vissa undantag för Sverige på bl.a.
mervärdesskatteområdet - vissa läkemedel m.m. -
skulle kunna redovisas i årsboken. Ofta är
emellertid dessa undantag inte tidsbegränsade, och
de har motsvarigheter i många andra EU-länder. Att
varje år redogöra för sådana regler, även om de inte
varit föremål för övervägande under året, kan vara
onödigt betungande och av begränsat värde. Ett annat
exempel som avser skatteundantagen för oljeprodukter
är de s.k. 8.4-undantagen för oljor. Benämningen
8.4-undantag hänför sig till artikel 8.4 i direktiv
92/81/EEG (mineraloljedirektivet) som ger varje
medlemsstat en möjlighet att hos rådet begära
tillåtelse att undanta eller sätta ned skatter för
särskilda ändamål. Sverige har ett antal sådana
undantag - reducerad skatt för industrin m.m. - som
i princip omprövas vartannat år. Den senaste
tvåårsperioden löper ut vid utgången av år 1999.
Med hänsyn till att syftet med årsboken är att ge
en redogörelse för verksamheten under det aktuella
året har utskottet förståelse för regeringens
ambition att begränsa redogörelsen till frågor som
aktualiserats under året. Vad gäller de skattefrågor
som motionärerna har tagit upp anser utskottet att
det även i fortsättningen i första hand bör ankomma
på regeringen att bedöma vilka uppgifter som skall
anses relevanta i sammanhanget och tas med.
Utskottet avstyrker därför motionen i den nu
behandlade delen.
Miljöskatter
Motionen
I motion U508 (yrkande 22) av Birger Schlaug m.fl.
(mp) förespråkas införandet av koldioxidskatt på EU-
nivå samt att miljöavgifter och miljö-skatter i EU
skall vara minimiregler och att dessa skatter och
avgifter skall hanteras av medlemsländerna. I
motionen begärs ett tillkännagivande härom.
Utskottets ställningstagande
Utskottet har nyligen i betänkande 1998/99:SkU13 (s.
9-10) betonat vikten av att Sverige har en hög
ambitionsnivå när det gäller att begränsa
koldioxidutsläppen och att regeringen aktivt bör
driva frågan om en styrande energi- och
koldioxidbeskattning i olika internationella forum
och därvid samarbeta med likasinnade länder. Enligt
utskottets uppfattning behövs inte något uttalande
utöver vad utskottet tidigare anfört, och utskottet
avstyrker därför motionen i nu behandlad del.
Införsel av alkohol
Motionen
Motion U509 (yrkande 17) av Holger Gustafsson m.fl.
(kd) handlar om den svenska alkoholpolitiken och EU.
Motionärerna varnar för en omfattande smuggling av
alkohol och tobak och begär därför ett slut på
neddragningarna av tullpersonalen. Dessutom vill de
att regeringen skall fullfölja vår del i beslutet
att avveckla taxfreehandeln inom flyget och på
färjor inom EU.
Utskottets ställningstagande
Utskottet har i anslutning till behandlingen av den
senaste budget-propositionen betonat vikten av att
Tullverket har tillräckliga resurser för
verksamheten men också framhållit att en
effektivisering av gränskontrollen bör åstadkommas,
inte genom ökade anslag utan genom rationaliseringar
och organisationsförändringar. Regeringen har
nyligen i 1999 års ekonomiska vårproposition lagt
ett nytt förslag avseende det aktuella
utgiftsområdet, ett förslag som bl.a. gäller
beräknade anslag för Tullverket åren 2000-2002. Det
finns således anledning för utskottet att återkomma
till frågan om Tullverkets resursbehov dels i
anslutning till förslaget i vårpropositionen, dels
när den kommande budgetpropositionen föreligger.
Något skäl för riksdagen att göra något uttalande
med anledning av motionen i denna del finns enligt
utskottets mening inte.
Vad därefter gäller frågan om avvecklingen av
taxfreehandeln inom EU vill utskottet erinra om att
regeringen nyligen har lagt fram en proposition i
ämnet som bygger på bedömningen att den skattefria
försäljningen i trafiken inom EU kommer att upphöra
den 1 juli 1999 (prop. 1998/99:86). Motionärerna bör
därigenom anses tillgodosedda och något
tillkännagivande är inte påkallat.
Med hänvisning till vad som nu anförts avstyrker
utskottet motionen i nu berörd del.
Stockholm den 22 april 1999
På skatteutskottets vägnar
Arne Kjörnsberg
I beslutet har deltagit: Arne
Kjörnsberg (s), Lisbeth Staaf-
Igelström (s), Per Rosengren (v),
Holger Gustafsson (kd), Carl
Fredrik Graf (m), Per Erik
Granström (s), Carl Erik Hedlund
(m), Ulla Wester (s), Marie
Engström (v), Helena Höij (kd),
Marietta de Pourbaix-Lundin (m),
Yvonne Ruwaida (mp), Rolf Kenneryd
(c), Johan Pehrson (fp), Catharina
Hagen (m), Per-Olof Svensson (s)
och Lars Lilja (s).
Avvikande meningar
Verksamheten inom skatte- och tullområdet i
EU under 1998
Yvonne Ruwaida (mp) anför följande:
När det gäller det avsnitt som handlar om svenska
övergångsregler från medlemskapsförhandlingarna
anser Miljöpartiet de gröna att regeringens
redogörelse för verksamheten i EU under 1998 borde
ha innehållit en redovisning av samtliga undantag
som ännu är aktuella. Det innebär bl.a. att årsboken
i fråga om mervärdesskatten borde ha tagit upp
undantagen och särreglerna för läkemedel till
sjukhus och receptbelagda läkemedel, tidskrifter för
ideella föreningar och framställning av sådana
tidskrifter, mark och byggnader samt
passagerartransporter. Vidare borde de s.k. 8.4-
undantagen ha berörts. Dessa undantag avser
reducerad skatt för industrin, skattedifferentiering
för miljöklassad olja, skattefrihet för biologiskt
framställd metan, skattedifferentiering för
miljöklassad bensin, nedsatt skatt enligt 0,8-
procentsregeln för industrin samt skattebefrielse
för flygbränslen som används för privat bruk.
Riksdagen bör göra ett tillkännagivande om att
kommande årsberättelser bör innehålla redogörelser
för samtliga svenska undantag som fortfarande är
aktuella. Motion U9 (mp) yrkande 3 i denna del
tillstyrks.
Miljöskatter
Yvonne Ruwaida (mp) anför följande:
Miljöpartiet de gröna anser att Sverige bör skynda
på uppföljningen av Kyotokonferensen och
bekämpningen av växthuseffekten genom att bl.a.
verka för införandet av en koldioxidskatt på EU-
nivå. Samtidigt bör systemet utformas så att
miljöavgifter och miljöskatter i EU alltid är
minimiregler, samtidigt som avgifterna bör hanteras
av medlemsländerna själva. Vi vill att Sverige som
ordförandeland driver på dessa frågor och ger dem
prioritet. Vi tillstyrker således motion U508 (mp)
yrkande 22 och föreslår att riksdagen gör ett
uttalande med denna inriktning.
Införsel av alkohol
Holger Gustafsson (kd) och Helena Höij (kd) anför
följande:
Som framhålls i motion U509 (kd) är det ett välkänt
faktum att alkoholmissbruk ofta är inkörsporten till
narkotikamissbruk och även på andra sätt leder till
svåra problem, samhälleliga kostnader och personliga
tragedier av stora mått. Vi anser därför att man bör
slå vakt om vårt lands restriktiva alkoholpolitik.
Från Kristdemokraternas sida har vi tidigare varnat
för att de omfattande neddragningarna av
tullpersonalen i samband med EU-anslutningen skedde
alldeles för tidigt, innan man var färdig med de
kompensatoriska åtgärderna, och att man har tappat
kontrollen över gränserna och släppt lös en
omfattande smuggling av illegal alkohol och tobak.
Vi anser att riksdagen bör rikta ett
tillkännagivande till regeringen om att Sverige bör
bygga upp en bättre gränskontroll vid såväl yttre
som inre EU-gräns och att tullen bör få ökade
resurser för att bekämpa smugglingen. Det innebär
att vi tillstyrker motion U509 i denna del. Vad
gäller frågan om taxfreehandel noterar vi att
regeringen nyligen har lagt en proposition i detta
ämne, och något yrkande från vår sida avseende denna
fråga är därför inte aktuellt i detta sammanhang.
Socialförsäkringsutskottets
yttrande
1998/99:SfU4y
Berättelse om verksamheten i Europeiska
unionen 1998
Till utrikesutskottet
Utrikesutskottet har den 13 april 1999 beslutat att
bereda bl.a. socialförsäkringsutskottet tillfälle
att yttra sig över regeringens skrivelse 1998/99:60
Berättelse om verksamheten i Europeiska unionen 1998
i de delar som har samband med respektive utskotts
beredningsområde jämte motion väckt med anledning av
skrivelsen samt motioner från allmänna motionstiden
1998 enligt särskild förteckning.
Socialförsäkringsutskottets beredningsområde berörs
främst i skrivelsens avsnitt 12 Fri rörlighet för
personer samt arbetsmarknadsfrågor och sociala
frågor, avsnitt 36 Gränskontroll, invandring och
asyl, avsnitt 37 Schengensamarbetet och avsnitt 40
Förberedelser för det svenska ordförandeskapet.
Utskottet yttrar sig nedan om motionerna U505
yrkande 6 (delvis), U506 yrkandena 15 och 17, U508
yrkandena 14 och 15 samt U509 yrkande 15, allt i den
mån utskottets beredningsområde berörs.
Fri rörlighet för personer samt
arbetsmarknadsfrågor och sociala frågor
(avsnitt 12)
Socialförsäkringsutskottets beredningsområde under
detta avsnitt berörs såvitt gäller personers fria
rörlighet och sociala skydd främst genom EU-reglerna
för samordning av medlemsstaternas sociala
trygghetssystem. Dessa regler som återfinns i
förordning (EEG) 1408/71 innebär i stort att
vederbörande medborgare med familj har rätt att ta
med sig de sociala förmåner som intjänats vid arbete
i en medlemsstat i de fall vederbörande flyttar till
annan medlemsstat samt har rätt till sociala
förmåner i värdlandet. Under året har utskottet
följt frågorna inom beredningsområdet genom
kontinuerliga kontakter med Socialdepartementet samt
information från departementet inför
ministerrådsmötena. Vidare har utskottet i februari
1999 hållit en offentlig utfrågning om
socialförsäkringen och EU. Vid denna utfrågning togs
bl.a. upp frågor om medlemskapet fått effekter för
de svenska socialförsäkringssystemen och om det
föreligger krafter som verkar för eller emot en
harmonisering av systemen i medlemsländerna. Frågor
som utskottet under året uppmärksammat är bl.a. ett
förslag till revidering och förenkling av förordning
1408/71 samt ett förslag om utvidgning av
förordningen att gälla tredjelandsmedborgare. En
annan fråga som tilldragit sig utskottets
uppmärksamhet är ett direktiv om skydd av
kompletterande pensionsrättigheter för anställda och
egenföretagare som flyttar inom EU som antagits av
rådet.
Gränskontroll, invandring och asyl samt
Schengensamarbetet (avsnitten 36 och 37)
Skrivelsen
Samarbetet under året har enligt skrivelsen präglats
av en rad nya inslag där förberedelserna för
Amsterdamfördragets ikraftträdande spelat en
avgörande roll. Fördragets ikraftträdande innebär
bl.a. att när det gäller bestämmelserna om asyl och
invandring får gemenskapen befogenheter att besluta
om bestämmelser av minimikaraktär. Rådet och
kommissionen har utarbetat en handlingsplan för att
på bästa sätt genomföra bestämmelserna i fördraget
om upprättandet av ett område med frihet, säkerhet
och rättvisa. Handlingsplanen antogs av Europeiska
rådet i Wien i december. I handlingsplanen anges
bl.a. hur bestämmelserna i Amsterdamfördraget om fri
rörlighet för personer, asyl och invandring bör
genomföras och inom vilka tidsramar.
Genomförandetiden för de prioriterade områdena
varierar mellan två och fem år från det att
Amsterdamfördraget trätt i kraft. I övrigt har det
enligt skrivelsen arbetats vidare på frågor som
bl.a. Dublinkonventionens tillämpning och
färdigställande av konventionen om upprättandet av
det datoriserade fingeravtryckssystemet Eurodac. Den
senare konventionen är ett system för jämförelse av
asylsökandes fingeravtryck vid tillämpningen av
Dublinkonventionen. Arbetet har enligt skrivelsen
fortskridit men några frågor är fortfarande
utestående.
I skrivelsen erinras om att Schengenregelverket
skall införlivas med EU. För detta krävs att ett
avtal förhandlas fram med Norge och Island för att
associera dessa båda stater till genomförandet och
utvecklingen av regelverket. Sverige deltar ännu
inte i det operativa samarbetet i Schengen men
förväntas att inträda som operativ medlem under år
2000.
Motioner
Holger Gustafsson m.fl. (kd) anför i motion U509 att
Sverige bäst kan verka för en generös
flyktingpolitik genom att påverka andra av
Europeiska unionens medlemsländer att ta ett ökat
flyktingansvar och medverka till att
flyktingströmmar fördelas bättre. Sverige måste gå i
spetsen för arbetet att skapa minimikriterier för
asylprövning. Dessa regler måste tillåta mer
generösa nationella regler samtidigt som de
begränsar möjligheten till alltför restriktiva
asylregler som inte ger en asylsökande en viss
grundläggande rättssäkerhet. En eventuell framtida
gemensam flyktingpolitik får aldrig accepteras av
Sverige om den hindrar oss från en generös nationell
hållning till flyktingmottagandet. Med den
reservationen anser motionärerna att det är bra att
samarbetsinitiativ tas inom asylpolitiken.
Motionärerna är dock på en punkt starkt kritiska
beträffande Amsterdamfördraget och asylpolitiken.
Kritiken avser det s.k. asylprotokollet som reglerar
EU-medborgarnas rätt att söka asyl i ett annat
medlemsland. Protokollet innebär enligt motionärerna
ett kraftigt bakslag för asylpolitiken och har också
kritiserats av bl.a. FN:s flyktingkommissarie
(UNHCR). I yrkande 15 begärs ett tillkännagivande om
en gemensam asylpolitik.
Kraftig kritik mot asylprotokollet förs också fram
i motion U506 av Gudrun Schyman m.fl. (v). Enligt
motionärerna upphäver protokollet i det närmaste
rätten för EU-medborgare att söka asyl i annat EU-
land. UNHCR har uttryckt allvarlig oro över beslutet
att begränsa EU-medborgares rätt att söka asyl.
Enligt UNHCR strider beslutet mot staternas
åtaganden enligt 1951 års Genèvekonvention om
flyktingar. Vidare har UNHCR framhållit att EU:s
beslut kan bli ett farligt prejudikat för andra
regioner i världen. Även andra instanser som Rädda
Barnen, Röda korset och Svenska sektionen av Amnesty
International har förklarat att asylprotokollet inte
är förenligt med flyktingkonventionen. I yrkande 15
begärs ett tillkännagivande om att reglerna står i
strid med Genèvekonventionen. I motionen anförs
vidare att EU-länderna diskuterar ett förslag att
skapa ett heltäckande kontrollsystem av asylsökande.
Får en asylsökande avslag på sin ansökan och
flyktingen därefter ansöker om asyl i ett annat
medlemsland föreligger datoriserade uppgifter härom
och det senare landet kan direktavvisa den
asylsökande. Det mesta av denna verksamhet finns
inom ramen för Schengenavtalet men parallellt skapas
ett annat register som benämns Eurodac. I registret
skall fingeravtryck och personuppgifter på alla
asylsökande som är över 14 år läggas in. Ett sådant
uppbyggt kontrollsystem är enligt motionärerna ett
uppenbart hot mot rättssäkerheten och bör därför
motarbetas. I yrkande 17 begärs ett tillkännagivande
härom.
Utskottets bedömning
Även inom asyl- och invandringspolitiken har
utskottet noga följt utvecklingen inom EU. Utskottet
har haft och har en fortlöpande tät dialog med
Utrikesdepartementet innebärande bl.a. information
om arbetet under det nya ordförandeskapet samt
information inför såväl informella som reguljära
ministerrådsmöten. Informationen innebär också att
utskottet tar del av ett stort antal dokument av
olika beskaffenhet och dignitet, dokument som inte
alltid finns tillgängliga på svenska. I detta
sammanhang vill utskottet framhålla att det är stor
vikt med så korrekta översättningar som möjligt och
att översättningarna sker skyndsamt.
Amsterdamfördraget innebär att asyl- och
invandringsfrågorna förs över från tredje pelaren
till gemenskapssamarbetet i första pelaren.
Utskottet har vid flera tillfällen (se senast
1997/98:SfU4y) uttalat sitt stöd för att så sker.
Nyligen har kommissionen lagt fram ett
arbetsdokument Gemensamma normer för asylförfaranden
SEK (1999) 271. Dokumentet är ett underlag för
diskussioner om hur gemensamma minimiregler bör
utformas för att bli så effektiva och rättvisa som
möjligt. I dokumentet diskuteras bl.a. frågan om hur
ett kommande lagförslag skall kunna relateras till
den nuvarande internationella asylrätten, hur
ansökningsprocedurerna kan göras snabba och enkla
samt vilka krav som en sökande måste uppfylla för
att beviljas asyl i ett medlemsland. I dokumentet
framhålls att kommissionen anser att en gemensam
asyllag skall ta särskild hänsyn till asylsökande
kvinnor och barn, till tortyroffer samt till
personer som utsatts för sexuella övergrepp. Vidare
framhålls att det är rimligt att avgränsa ett
gemenskapsrättsligt instrument om asylförfaranden
till ansökningar om skydd enligt Genèvekonventionen.
Längre fram, när ett förslag om kompletterande
former av skydd utarbetas, kan det instrumentet
förses med bestämmelser om ett gemensamt förfarande
för asyl och skydd av andra skäl. Dokumentet skall
vidare utgöra ett underlag för en dialog med UNHCR
och andra relevanta internationella organisationer.
Detta står i överensstämmelse med deklaration nr 17
i Amsterdamfördraget.
Ett arbete i syfte att utarbeta gemensamma
minimiregler vid ansökan om asyl har således
påbörjats. Utskottet ser positivt på detta. När
bestämmelserna arbetas fram är det också väsentligt
att dessa inte läggs på alltför låg nivå. Utskottet
vill också framhålla att de kommande bestämmelsernas
karaktär av minimiregler innebär att varje
medlemsland har full frihet att lägga sig på en nivå
som överstiger dessa bestämmelser. Det anförda får
anses tillgodose syftet med motion U509 yrkande 15 i
denna del.
Det s.k. asylprotokollet har utskottet
uppmärksammat vid ett flertal tillfällen och redan
under den regeringskonferens som föregick
Amsterdamfördraget. I yttrande 1997/98:SfU4y till
utrikesutskottet med anledning av proposition
1997/98:58 Amsterdamfördraget anförde utskottet
bl.a. följande.
Socialförsäkringsutskottet vill framhålla att
Sverige alltid i internationella sammanhang har lagt
stor vikt vid att verka för en solidarisk
ansvarsfördelning och för att stärka flyktingars
rättsliga skydd. Utskottet kan inte godta någon som
helst inskränkning vad gäller tillämpningen av
Genèvekonventionen och dess tilläggsprotokoll och
andra internationella åtaganden avseende asyl.
Regeringen framhåller i propositionen att
protokollet inte på något sätt inskränker
medlemsstaternas skyldigheter enligt
Genèvekonventionen. Protokollet kommer inte att
föranleda någon ändring av de regler som gäller för
prövningen av asylansökningar i Sverige. Varje
ansökan skall enligt regeringen även
fortsättningsvis tas upp till individuell prövning.
Sverige har i likhet med övriga medlemsstater valt
att inte ansluta sig till Belgiens ensidiga
förklaring till protokollet att man kommer att göra
en individuell prövning av varje asylansökan från en
medborgare i en annan medlemsstat. Anledningen till
det är enligt regeringen att man anser att
protokollet, särskilt då det ses tillsammans med den
nämnda gemensamma förklaringen (48), inte inskränker
medlemsstaternas skyldigheter enligt
Genèvekonventionen. Eftersom det i ingressen till
asylprotokollet slås fast att Genèvekonventionen
beaktats och protokollet tar hänsyn till
konventionens syften och slutgiltiga karaktär, och
detta sett tillsammans med den gemensamma
förklaringen, är det utskottets bestämda uppfattning
att protokollet inte inskränker medlemsstaternas
skyldigheter enligt Genèvekonventionen.
Mot bakgrund av det anförda ansåg utskottet att ett
antal motionsyrkanden som vände sig mot
asylprotokollet borde avstyrkas. Utrikesutskottet
delade socialförsäkringsutskottets uppfattning (bet.
1997/98:UU13).
Utskottet vidhåller sin tidigare uppfattning och
anser att utrikesutskottet bör avstyrka motion U506
yrkande 15 och motion U509 yrkande 15 i övrigt.
Schengensamarbetet kan sägas innehålla två
grundelement som hänger samman med varandra. Det
första är att garantera den fria rörligheten för
personer i medlemsländerna. Det andra elementet är
att kampen skall stärkas mot internationell
kriminalitet och mot sådan invandring som är
illegal. Artiklarna 28-38 som rör ansvarighet i
samband med behandling av asylansökan har upphört
att gälla i och med att Dublinkonventionen trätt i
kraft den 1 september 1997. Enligt artikel 96 i
Schengenkonventionen får registrering ske av
utlänning på s.k. spärrlista. Beslut om införande på
spärrlistan skall ha fattats av administrativa
myndigheter eller behörig domstol i enlighet med
processuella regler i nationell lagstiftning. Sådana
beslut kan grundas på att en utlänning utgör ett hot
mot allmän ordning och säkerhet, exempelvis om
utlänningen dömts för gärning som har ett
minimistraff på ett års fängelse eller om det finns
grundad anledning att anta att utlänningen begått
grova brott eller om det skäligen kan befaras att
han kommer att begå sådana brott på någon
Schengenstats territorium. I artikel 25 behandlas
frågor om uppehållstillstånd för personer som är
registrerade på spärrlista. Där framgår att den stat
inom Schengensamarbetet som avser att utfärda ett
uppehållstillstånd till en utlänning, som finns
upptagen på spärrlistan, först skall rådgöra med den
stat som verkställt registreringen, varvid hänsyn
skall tas till den sistnämnda statens intressen.
Uppehållstillstånd får endast meddelas om det finns
skäl av allvarlig art, särskilt av humanitärt slag
eller till följd av internationella förpliktelser.
Huvudprincipen enligt Dublinkonventionen är att den
medlemsstat där den asylsökande först rest in eller
har uppehållstillstånd eller visering eller har
familjeanknytning också skall vara ansvarig för
prövningen av asylansökan även om den gjorts i annan
medlemsstat. Eurodac är därvidlag, som framgått
ovan, ett system för jämförelse av fingeravtryck vid
tillämpningen av Dublinkonventionen. Det skall
framhållas att en stat är oförhindrad att pröva en
ansökan även om den inte är skyldig att göra det
enligt konventionen, om den asylsökande samtycker
till det.
Vad gäller registrering på spärrlista anförde
regeringen i proposition 1997/98:42
Schengensamarbetet att det är en sådan åtgärd som
skall ske med den restriktivitet som följer av
artikel 94 i konventionen. Där föreskrivs att varje
stat skall pröva om ärendets vikt är sådan att det
bör föranleda en registrering i Schengens
informationssystem (SIS). För svensk del anförde
regeringen att det inte torde komma i fråga att föra
upp andra personer än de som blivit avvisade eller
utvisade ur riket med ett förbud att återvända hit.
Enligt regeringen var det bara dessa Sverige har ett
intresse att bevaka för att förhindra återresa till
Schengenområdet och därmed möjlighet att ta sig till
Sverige. Vid behandlingen av propositionen anförde
justitieutskottet i betänkande 1997/98:JuU15 att
regeringen gjort en väl avvägd bedömning i saken och
att utskottet inte kände någon oro för att någon
onödigt omfattande registrering på spärrlista kommer
att ske. Riksdagen godkände förslaget att Sverige
ansluter sig till Schengensamarbetet (rskr.
1997/98:181).
Beträffande Eurodac anförde utskottet i sitt
yttrande över Amsterdamfördraget till
utrikesutskottet med anledning av ett motionsyrkande
vari hävdades att Eurodac utgör ett hot mot
rättssäkerheten bl.a. följande. Sedan den 1 januari
1997 finns också enligt bestämmelser i
utlänningslagen möjlighet att ta en utlännings
fingeravtryck när utlänningen ansöker om
uppehållstillstånd och åberopar asylskäl. Regeringen
motiverade förslaget i den migrationspolitiska
propositionen 1996/97:25 med bl.a. att det är av
stor vikt att den som söker asyl lämnar korrekta
uppgifter om sina personliga förhållanden,
flyktvägar och identitet. Dessa uppgifter ligger,
enligt propositionen, till grund för bedömningen av
sökandens behov av skydd och vilket land som har
ansvaret för att ge detta skydd. Utskottet, som
menade att fingeravtryckssystemet Eurodac kan öka
effektiviteten i asylhanteringen, ansåg att
utrikesutskottet borde avstyrka den då behandlade
motionen. Utrikesutskottet delade
socialförsäkringsutskottets bedömning, och detta
blev också riksdagens beslut (rskr. 1997/98:197).
Mot bakgrund av det anförda kan utskottet inte
finna att vare sig SIS eller Eurodac skulle utgöra
ett hot mot rättssäkerheten för en asylsökande.
Enligt utskottets uppfattning syftar dessa system
till att effektivisera asylförfarandet
medlemsländerna emellan och omgärdas med olika
säkerhetsåtgärder. Det bör också framhållas att
Sverige i olika sammanhang alltid framhållit att
internationella förpliktelser som t.ex.
Genèvekonventionen inte får åsidosättas. Utskottet
anser således att utrikesutskottet bör avstyrka
motion U506 yrkande 17.
Förberedelser för det svenska
ordförandeskapet (avsnitt 40)
Skrivelsen
Under det första halvåret 2001 kommer Sverige att
inneha ordförandeskapet i EU. Ordförandeskapet
innebär enligt skrivelsen att Sverige skall leda
arbetet i ministerrådet och representera rådet
gentemot andra EU-institutioner, internationella
organisationer samt länder utanför EU.
Ordförandeskapets främsta uppgift är att föra EU:s
gemensamma dagordning framåt. I skrivelsen anförs
att förberedelsearbetet inleddes på allvar våren
1997 då EU-sekretariatet fick i uppdrag att initiera
och samordna förberedelserna i Regeringskan-sliet.
En stor enkätundersökning genomfördes sommaren 1997
för att inhämta departementens synpunkter på
uppläggningen av förberedelse- och
genomförandearbetet. Under år 1998 har ambitionen
varit att i största möjliga mån bedriva arbetet i
Regeringskansliets ordinarie organisations- och
beredningsformer. En interdepartemental kontaktgrupp
har inrättats för informationsutbyte och regelbundna
avstämningar. En första inventering av sakfrågor som
bedöms komma att stå på EU:s dagordning under det
svenska ordförandeskapet har gjorts.
Sammanställningen är bl.a. tänkt att utgöra underlag
i arbetet med att precisera det svenska
ordförandeskapets prioriteringar.
Motioner
I motion U505 av Lennart Daléus m.fl. (c) anförs att
riksdagen bör ges möjlighet att påverka det svenska
ordförandeprogrammet. I enlighet härmed föreslår
motionärerna att Sverige som ordförandeland bl.a.
som en prioritering skall verka för att EU utvecklar
en gemensam och generös asyl- och flyktingpolitik. I
yrkande 6 (delvis) begärs ett tillkännagivande
härom.
Birger Schlaug m.fl. (mp) framhåller i motion U508
att Sverige i och med Amsterdamfördraget är
förhindrat att driva en egen nationell asylpolitik,
och det är heller inte möjligt att bevilja asyl till
flyktingar från andra EU-länder. FN har invänt mot
det senare eftersom ett sådant förfarande strider
mot Genèvekonventionen. En viktig fråga för Sverige
som ordförandeland måste enligt motionärerna vara
att driva frågan om att återföra asylpolitiken till
en rent nationell nivå och att alla förslag inom
ramen för EU-samarbetet som innebär en mer
restriktiv asyl- och invandringspolitik förhindras.
I yrkandena 14 och 15 begärs tillkännagivanden om
det anförda.
Utskottets bedömning
Enligt utskottets mening är det viktigt med en
dialog mellan riksdagen och regeringen inför
Sveriges ordförandeskap i EU. När det gäller
Sveriges prioriteringar bör dessa utformas i samråd
med riksdagen. Asyl- och invandringsfrågor har varit
en ofta återkommande prioritering för de olika
ordförandeländerna under 1990-talet. Att så varit
fallet är inte märkligt mot bakgrund av inte minst
Jugoslaviens sönderfall och därmed uppstående
väpnade konflikter men även oroshärdar i världen för
övrigt. Konflikterna har genererat flyktingströmmar
i Europa som berört Sverige i avsevärd omfattning.
Samarbetet inom unionen med asyl- och
invandringsfrågorna har hitintills skett inom tredje
pelaren som följer en annan ordning än det gängse
arbetet i EU:s första pelare. Samarbetet har
resulterat i ett stort antal beslut av mellanstatlig
karaktär. När Amsterdamfördraget träder i kraft
kommer asyl- och invandringsfrågorna att successivt
föras över till första pelaren. Som redogjorts för
ovan ser utskottet positivt på en sådan utveckling.
Som också framgått har ett arbete inom kommissionen
redan påbörjats.
Vid information från regeringen till riksdagen den
15 april i år om förberedelserna för Sveriges
ordförandeskap i EU år 2001 uppgav vice
statsminister Lena Hjelm-Wallén bl.a. följande. Som
ordförandeland skall man verka i hela EU:s intresse.
Dagordningen ärvs i stor utsträckning av tidigare
ordförandeskap. Prioriteringar sätts ofta av närmast
föregående toppmöte. Ordförandens arbete präglas
också av den aktuella och många gånger oförutsedda
händelseutvecklingen i världen. Det här förutsätter
ansvar för kontinuitet och samtidigt flexibilitet
och beredskap att hantera nya frågor och
situationer. Regeringens främsta ambition och
strategi är enligt vice statsministern att i första
hand utöva ett kompetent, effektivt och
resultatinriktat ordförandeskap som för de
gemensamma frågorna på EU:s dagordning framåt.
Regeringen vill därvidlag bidra till en öppnare,
modernare och mer jämställd union. Regeringen kommer
att verka för en union anpassad till medborgarnas
krav och önskemål. Miljö, konsumentskydd och
jämställdhet är viktiga frågor som regeringen
prioriterar. Vidare skall regeringen driva bl.a.
sysselsättningsfråg-orna på basis av det
sysselsättningskapitel som Sverige lyckades få in i
Amsterdamfördraget. Lyckas Sverige med detta kommer
vårt ordförandeskap att bli framgångsrikt.
Enligt utskottets uppfattning kommer sannolikt
asyl- och invandringsfrågor att under överskådlig
tid vara viktiga frågor i EU-ländernas samarbete och
att Sverige i så måtto kommer att ha dessa frågor på
agendan. Den gemensamma asyl- och
invandringspolitiken i form av i första hand
miniminormer är redan ett faktum, åtminstone i den
meningen att ett arbete härvid påbörjats. Det är
enligt utskottets uppfattning naturligt att Sverige
även under sitt ordförandeskap bedriver arbetet mot
bakgrund av de värderingar och ståndpunkter som
Sverige alltid intagit i dessa frågor. Om asyl- och
invandringsfrågor bör prioriteras av Sverige som
ordförandeland avgörs inte minst av hur situationen
i omvärlden utvecklas. I detta sammanhang kan
erinras om att Sverige sedan lång tid driver frågan
om ansvarsfördelning mellan medlemsstaterna i
samband med insatser för att ta emot flyktingar och
fördrivna personer i massflyktssituationer.
Utskottet anser det väsentligt att riksdagens
synpunkter inhämtas under den fortsatta processen
med att utforma de prioriteringar Sverige som
ordförandeland kommer att göra.
Utskottet anser att motion U505 yrkande 6 (delvis)
får anses tillgodosedd med det anförda.
Utskottet har ovan ställt sig positivt till en
gemensam asylpolitik med minimiregler på en inte
alltför låg nivå. Med denna ståndpunkt kan utskottet
inte förorda de yrkanden som förs fram i motion U508
yrkandena 14 och 15. Utskottet anser sålunda att
utrikesutskottet bör avstyrka dessa yrkanden.
Stockholm den 22 april 1999
På socialförsäkringsutskottets vägnar
Berit Andnor
I beslutet har deltagit: Berit Andnor (s), Bo
Könberg (fp), Margit Gennser (m), Maud Björnemalm
(s), Anita Jönsson (s), Ulla Hoffmann (v), Rose-
Marie Frebran (kd), Ulf Kristersson (m), Mariann
Ytterberg (s), Gustaf von Essen (m), Lennart
Klockare (s), Ronny Olander (s), Fanny Rizell (kd),
Göran Lindblad (m), Kerstin-Maria Stalin (mp),
Birgitta Carlsson (c) och Kalle Larsson (v).
Avvikande meningar
Gränskontroll, invandring och asyl samt
Schengensamarbetet (avsnitten 36 och 37)
1. Bo Könberg (fp), Rose-Marie Frebran (kd), Fanny
Rizell (kd) och Birgitta Carlsson (c) anser att den
del av utskottets yttrande som börjar med
"Amsterdamfördraget innebär" och slutar med "i denna
del" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att Sverige bäst kan verka för en
generös flyktingpolitik genom att påverka andra av
EU:s medlemsländer att ta ett ökat flyktingansvar
och medverka till att flyktingströmmar fördelas
bättre mellan medlemsländerna. Utskottet anser även
att Sverige måste gå i spetsen för arbetet att skapa
gemensamma minimibestämmelser för asylprövning.
Sådana regler måste tillåta mer generösa nationella
regler samtidigt som de begränsar möjligheten till
alltför restriktiva asylregler som inte ger en
asylsökande en viss grundläggande rättssäkerhet. En
framtida gemensam flyktingpolitik får aldrig
accepteras av Sverige om den hindrar oss från en
generös nationell hållning inom asylpolitiken. Med
den reservationen anser utskottet att det är bra att
samarbetsinitiativ tas inom asylpolitiken.
Utrikesutskottet bör föreslå att det anförda med
bifall till motion U509 yrkande 15 i denna del ges
regeringen till känna.
2. Ulla Hoffmann och Kalle Larsson (båda v) anser
att den del av utskottets yttrande som börjar med
"Det s.k. asylprotokollet" och slutar med "U506
yrkande 17" bort ha följande lydelse:
Till Amsterdamfördraget finns fogat ett protokoll
om asyl för medborgare i EU:s medlemsstater. Dessa
nya regler upphäver enligt utskottets uppfattning i
det närmaste rätten för EU-medborgare att söka asyl
i ett annat EU-land. De undantagsfall när en
asylansökan från en EU-medborgare skall tillåtas är
utformade på ett sådant sätt att de praktiskt taget
aldrig kommer att bli tillämpliga. UNHCR har
uttryckt stor oro över protokollet och hävdat att
det står i strid med Genèvekonventionen. Även andra
organisationer som Rädda Barnen, Röda korset och
Svenska sektionen av Amnesty International har
förklarat att asylprotokollet inte är förenligt med
Genèvekonventionen. Enligt UNHCR kan beslutet också
innebära ett farligt prejudikat för andra regioner i
världen. Spridningseffekter kan leda till att den
universella tillämpningen av de internationella
flyktingöverenskommelserna undermineras. Utskottet
menar också att även om respekten för mänskliga
rättigheter i de nuvarande medlemsstaterna är
tämligen god i internationell jämförelse vet alla
hur snabbt ett sådant förhållande kan förändras.
Bland kandidatländerna för EU-medlemskap finns de
som tills för några år sedan varken var demokratier
eller rättsstater. Det är helt klart att rättsstaten
inte är lika säkert etablerad i de länderna som i
Västeuropa.
EU-länderna diskuterar även förslag i syfte att
skapa ett heltäckande kontrollsystem av asylsökande.
Om en flykting får avslag på en asylansökan och om
han eller hon därefter ansöker om asyl i ett annat
medlemsland finns uppgift om avslaget lagrat i ett
datasystem och direktavvisning kan ske. Det mesta av
denna verksamhet finns i Schengenavtalet. Parallellt
med Scheng-enavtalet förbereds en konvention -
Eurodac - varigenom staterna kommer att åläggas att
ta fingeravtryck och inhämta personuppgifter på alla
asylsökande som är över 14 år. Utskottet anser att
de kontrollsystem som finns eller är under
utvecklande utgör ett uppenbart hot mot
rättssäkerheten och därför bör motarbetas.
Utrikesutskottet bör föreslå att det anförda med
bifall till motion U506 yrkandena 15 och 17 ges
regeringen till känna.
3. Bo Könberg (fp), Rose-Marie Frebran (kd), Fanny
Rizell (kd) och Birgitta Carlsson (c) anser att den
del av utskottets yttrande som börjar med "Enligt
utskottets" och slutar med "det anförda" bort ha
följande lydelse:
Den 1 januari 2001 övertar Sverige ordförandeskapet
i Europeiska unionen. Utskottet anser att det är av
utomordentligt stor betydelse att Sverige blir
framgångsrikt som ordförandeland. Sveriges ställning
som en konstruktiv och aktiv kraft i Europa kommer
då att prövas. Utskottet anser att regeringen bör
inleda ett översynsarbete på samtliga politiska
sakområden för att identifiera frågor som kan bli
föremål för debatt och beslut på ett europeiskt plan
under den närmaste femårsperioden. De frågor som
Sverige avser att driva under ordförandeskapet bör
ha en bred parlamentarisk förankring, och riksdagen
bör ges möjlighet att påverka innehållet i det
svenska ordförandeprogrammet. En fråga som bör
finnas på dagordningen under det svenska
ordförandeskapet är asyl- och invandringspolitiken.
Enligt utskottets uppfattning bör EU utveckla en
gemensam och generös sådan politik.
Utrikesutskottet bör föreslå att det anförda med
bifall till motion U505 yrkande 6 (delvis) ges
regeringen till känna.
4. Kerstin-Maria Stalin (mp) anser att den del av
utskottets yttrande som börjar med "Utskottet har"
och slutar med "dessa yrkanden" bort ha följande
lydelse:
Utskottet anser att den asylpolitik som bedrivs
inom ramen för EU-samarbetet är inhuman och i
huvudsak går ut på att återsända flyktingarna till
hemländerna eller till närregionerna. Som exempel
kan anföras att flyktingar från Turkiet sänds
tillbaka trots att EU samtidigt fördömer Turkiet för
att landet inte respekterar mänskliga rättigheter. I
och med att Amsterdamfördraget träder i kraft blir
Sverige förhindrat att driva en egen nationell
asylpolitik, och det blir också omöjligt att bevilja
asyl till flyktingar från andra EU-länder. UNHCR har
invänt mot detta då ett sådant förfarande strider
mot Genèvekonventionen. Utskottet anser att en
viktig fråga för Sverige att driva som
ordförandeland måste vara att asylpolitiken återförs
till en nationell nivå och att alla förslag inom
ramen för EU-samarbetet som innebär en mer
restriktiv asyl- och invandringspolitik stoppas.
Utrikesutskottet bör föreslå att det anförda med
bifall till motion U508 yrkandena 14 och 15 ges
regeringen till känna.
Särskilt yttrande
Gränskontroll, invandring och asyl samt
Schengensamarbetet (avsnitt 36 och 37)
Rose-Marie Frebran och Fanny Rizell (båda kd) anför:
Vi har ovan förespråkat att Sverige inom ramen för
EU-arbetet skall verka för gemensamma
minimibestämmelser inom asylpolitiken.
Bestämmelserna skall tillåta mer generösa nationella
regler samtidigt som de begränsar möjligheterna till
alltför restriktiva asylregler. Sverige bör också
driva detta som en prioriterad fråga vid sitt
ordförandeskap. Vi vill dock i detta sammanhang
rikta allvarlig kritik mot Amsterdamfördraget, som
på en punkt innebär ett allvarligt bakslag för
asylpolitiken. Ett tilläggsprotokoll begränsar
nämligen möjligheterna för en medborgare i ett av
EU:s medlemsländer att söka asyl i ett annat
medlemsland. Detta står i strid med
Genèvekonventionen. UNHCR och Amnesty har skarpt
kritiserat protokollet och hävdat att
begränsningarna kan leda till att andra regioner tar
efter.
Socialutskottets yttrande
1998/99:SoU2y
Berättelse om verksamheten i Europeiska
unionen under 1998
Till utrikesutskottet
Utrikesutskottet har den 13 april 1999 beslutat
bereda bl.a. socialutskottet tillfälle att senast
den 23 april 1999 yttra sig över regeringens
skrivelse 1998/99:60 Årsboken om EU, Berättelse om
verksamheten i Europeiska unionen under 1998, jämte
motioner i de delar som har samband med utskottets
beredningsområde.
Socialutskottet har beslutat avge yttrande över två
motionsyrkanden från den allmänna motionstiden om
Sveriges alkohol- och tobakspolitik i EU,
1998/99:U507 (fp) yrkande 7 och 1998/99:U509 (kd)
yrkande 17 delvis.
Socialutskottet
I motion 1998/99:U507 av Lars Leijonborg m.fl. (fp)
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om att Sverige bör
verka för att EU skall betrakta alkohol och tobak
som en hälsofråga, inte som ett jordbruksproblem
(yrkande 7). Enligt motionärerna räcker det för att
minska alkoholskadorna inte med åtgärder som är
inriktade på det öppna alkoholmissbruket. Även den
totala alkoholkonsumtionen måste minska. Det finns
övertygande belägg för att en politik som minskar
tillgängligheten av alkohol också minskar
alkoholkonsumtion och alkoholskador. Huvuddragen i
den svenska alkoholpolitiken bör därför ligga fast.
EU måste börja betrakta alkoholen som en hälsofråga,
inte som ett jordbruksproblem. Offentlig
representation med alkohol skall ske under mycket
restriktiva former. I många västländer intensifieras
arbetet med åtgärder mot tobaksbruket och rökningen
minskar nu långsamt i dessa länder. Samtidigt ökar
den kraftigt i Central- och Östeuropa och i tredje
världen. Den nya regeringen i Storbritannien har
visat en skärpt hållning i tobaksfrågor vilken kan
förväntas bidra till en skärpt tobakspolitik inom
EU. Det direktivförslag om reklamförbud vilket
hittills blockerats av en minoritet av
medlemsländerna kan nu komma att genomdrivas. Svensk
tobaksindustri verkar aktivt i Baltikum, och Sverige
bör där liksom i Öst- och Centraleuropa och i tredje
världen aktivt stödja dessa länder i arbetet mot
tobaksbruk. Motionärerna menar vidare att Sverige
inom EU skall arbeta för att subventionerna till
tobaksodlare avskaffas.
I motion 1998/99:U509 av Holger Gustafsson m.fl.
(kd) begärs att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om den
svenska alkoholpolitiken (yrkande 17 delvis).
Motionärerna anför att vårt lands restriktiva
alkoholpolitik har inneburit ett viktigt instrument
i kampen mot alkoholisering och alkoholrelaterade
skador. Under Sveriges medlemskapsförhandlingar med
EU var Kristdemokraterna, som ett av
regeringspartierna, pådrivande för att få ett
förhandlingsresultat som möjliggjorde en fortsatt
restriktiv alkoholpolitik. Med det färdiga
resultatet ansåg Kristdemokraterna att det fanns
rimliga möjligheter att även i fortsättningen
bedriva en meningsfull restriktiv alkoholpolitik.
Motionärerna uppmanar den svenska regeringen att
fullfölja sin del av avtalet.
I skrivelsen (avsnitt 12.10) anförs att folkhälsa
år 1994 blev ett formellt samarbetsområde i EG, i
och med antagandet av Unionsfördraget. I den s.k.
folkhälsoartikeln, artikel 129, sägs inledningsvis
att gemenskapen skall bidra till att säkerställa en
hög hälsoskyddsnivå för människorna genom att främja
samarbetet mellan medlemsstaterna och vid behov
stödja deras åtgärder. År 1994 antogs även ett
femårigt ramprogram för folkhälsoområdet där åtta
prioriterade områden definierades. För fem av
områdena har aktiviteter satts igång. Det nuvarande
ramprogrammet för folkhälsoarbetet varar fram till
år 2000. Av skrivelsen framgår att beredningen av
det framtida ramprogrammet pågår.
Regeringen anför vidare att det övergripande målet
för åtgärdsprogrammet för hälsofrämjande utbildning
och information är att bidra till en hög
hälsoskyddsnivå i medlemsstaterna. Det gör man bl.a.
genom att stödja insatser som rör strategier och
strukturer för hälsofrämjande och uppbyggande av
nätverk, riktad prevention till särskilt utsatta
grupper i relation till speciella riskfaktorer,
metoder för hälsoinformation och hälsoutbildning
samt yrkesmässig utbildning i folkhälsoarbetet.
Sverige har tillsammans med Finland erhållit medel
- totalt 6,7 miljoner kronor - av kommissionen för
att genomföra en länderjämförande undersökning om
alkoholproblemens omfattning och alkoholpolitiken i
samtliga EU-länder. Studien, som inleddes under
1998, skall vara klar under hösten år 2000. Tanken
är att denna undersökning skall tjäna som underlag
för diskussioner om behovet av en samlad
alkoholpolitik inom EU.
Den 4 december 1997 antog hälsoministerrådet en
gemensam ståndpunkt om ett direktiv för att förbjuda
direkt och indirekt tobaksreklam (98/43/EG). Detta
är ett exempel på att integrationen av hälsofrågorna
beaktas inom gemenskapens övriga politikområden.
Kommissionens förslag till direktiv har diskuterats
under flera år utan att kvalificerad majoritet i
rådet kunnat uppnås. På grund av röstförhållandena
inom hälsoministerrådet har en medlemsstats
förändrade inställning till en gemensam reglering av
tobaksreklamen öppnat för att ett beslut kunde tas i
frågan. Kommissionen meddelade vid
hälsoministerrådet den 12 november 1998 att man
avser att lägga fram ett förslag till ändringar i
direktiv 89/622/EEG, avseende märkning av
tobaksvaror, bl.a. innehållsförteckningar och
varningstexter inför rådet och Europaparlamentet
under våren 1999.
Utskottet uttalade sig senast våren 1998 i
betänkande 1997/98:SoU14 Vissa alkoholfrågor om
Sveriges alkoholpolitik i EU. I betänkandet, till
vilket hänvisas, redogjordes bl.a. för
departementsskrivelsen Strategi för Sveriges EG-
arbete i frågor som gäller folkhälsa och hälso- och
sjukvård (Ds 1997:4). Utskottet anförde i sin
bedömning bl.a. följande (s. 10).
Enligt utskottets mening bör Sverige som medlem i EU
- inom ramen för bestämmelserna i Romfördraget - stå
fast vid och driva en restriktiv alkoholpolitik. Att
detta också är regeringens inställning har visats
inte minst genom ansträngningarna att slå vakt om
detaljhandelsmonopolet och fortsatta begränsningar i
den privata resandeinförseln från andra länder. I
den strategi för Sveriges EG-arbete i frågor rörande
folkhälsa och hälso- och sjukvård som utarbetats
inom Socialdepartementet ingår frågor som rör
alkohol och narkotika som viktiga komponenter.
Utskottet ser också mycket positivt på de initiativ
som tagits när det gäller att få till stånd
länderjämförande undersökningar och analyser av
alkoholproblemens omfattning och den nationella
alkoholpolitiken i samtliga EU-länder. Avsikten är
att undersökningarna skall tjäna som underlag för
vidare diskussion inom EU om olika gemensamma
åtgärder på alkoholpolitikens område sett ur
folkhälsoperspektiv.
Riksdagen följde utskottet.
I budgetproposition 1998/99:1 (s. 82 f.) pekar
regeringen på bl.a. den länderjämförande
undersökning som skall genomföras av Sverige och
Finland inom EU och anför att internationellt och på
europeisk nivå har olika framgångsrika initiativ
tagits och ytterligare insatser planeras för att
påverka framför allt EU att lyfta fram alkoholfrågan
på dagordningen. I sina slutsatser konstaterar
regeringen att Sveriges inträde i EU har förändrat
förutsättningarna för den svenska alkoholpolitiken.
Målet att begränsa alkoholens skadeverkningar genom
att motverka skadliga dryckesmönster och minska den
totala konsumtionen ligger fast. EU-medlemskapet gör
det dock nödvändigt att söka nya metoder för det
förebyggande arbetet för att kunna upprätthålla
målet. I den nya situationen behöver samhällets
olika insatser samordnas bättre än hittills.
Regeringen har aviserat en alkoholpolitisk
proposition till den 28 maj 1999.
Utskottet har nyligen i betänkande 1998/99:SoU8
Folkhälsofrågor m.m. behandlat bl.a. frågor om
tobak. I betänkandet redovisades socialministerns
interpellationssvar den 5 mars 1999 (1998/99:171), i
vilket ministern bl.a. anfört att regeringen arbetar
aktivt med frågor som rör tobaksprevention inom EU
samt att direktiv 98/43/EG om ett förbud mot såväl
indirekt som direkt tobaksreklam antogs av
ministerrådet sommaren 1998, och att genomförandet
av direktivet för närvarande bereds i
Regeringskansliet.
I sin bedömning fastslog utskottet att tobak är ett
allvarligt hälsoproblem. Utskottet såg mycket
positivt på den breda verksamhet som i olika former
och på olika nivåer pågår för att minska bruket av
tobak både nationellt och internationellt (s. 37).
Utskottet anförde vad gäller tobaksodling att den
svenska synen, att sådan odling inte bör stödjas med
medel ur EU:s budget, framförts till EU:s
ministerråd. Utskottet utgick från att regeringen
även framledes aktivt verkade för en förändring av
EU:s subventionspolitik
(s. 42). Riksdagen följde utskottet.
Utskottets bedömning
Sverige verkar inom EU för att hälsofaktorer skall
integreras i andra politik-områden. Utskottet anser
för sin del när det gäller läkemedel att det mer är
en hälsofråga än en industrifråga. För samarbetet
inom folkhälsoområdet är det särskilt viktigt att en
sådan integrering sker på ett tidigt stadium.
Sverige deltar aktivt i EU:s arbete som rör
folkhälsa. I detta arbete ingår frågor om såväl
alkohol som tobak som viktiga delar.
När det gäller alkoholpolitiken vill utskottet peka
på att Sverige tillsammans med Finland tagit
initiativ till att genomföra en länderjämförande
undersökning om alkoholproblematikens omfattning och
alkoholpolitiken i samtliga EU-länder. Resultatet av
undersökningen skall tjäna som underlag för
diskussioner om behovet av en samlad alkoholpolitik
inom EU.
När det gäller tobakspolitiken erinrar utskottet om
att Sveriges principiella ståndpunkt är att
tobaksodling inte bör stödjas med medel ur EU:s
budget. Sverige arbetar aktivt med frågor om
tobaksprevention och anser att det i första hand är
en folkhälsofråga.
Utskottet förutsätter att arbetet inom alkohol- och
tobaksområdena fortsätter med denna
folkhälsoinriktning.
Något initiativ med anledning av motionerna
1998/99:U507 (fp) yrkande 7 och 1998/99:U509 (kd)
yrkande 17 delvis behövs inte enligt utskottets
mening, varför dessa bör avstyrkas.
Stockholm den 22 april 1999
På socialutskottets vägnar
Ingrid Burman
I beslutet har deltagit: Ingrid
Burman (v), Chris Heister (m),
Susanne Eberstein (s), Margareta
Israelsson (s), Rinaldo Karlsson
(s), Chatrine Pålsson (kd), Leif
Carlson (m), Conny Öhman (s),
Elisebeht Markström (s), Rolf
Olsson (v), Lars Gustafsson (kd),
Cristina Husmark Pehrsson (m),
Thomas Julin (mp), Kenneth
Johansson (c), Kerstin Heinemann
(fp), Catherine Persson (s) och
Lars Elinderson (m).
Avvikande meningar
1.
Chatrine Pålsson (kd) och Lars Gustafsson (kd) anser
att utskottets bedömning bort ha följande lydelse:
Enligt utskottet har vårt lands restriktiva
alkoholpolitik inneburit ett viktigt instrument i
kampen mot alkoholisering och alkoholrelaterade
skador. Det förhandlingsresultat som uppnåddes under
Sveriges medlemskapsförhandlingar med EU
möjliggjorde en fortsatt restriktiv alkoholpolitik.
Utskottet menar att med det färdiga resultatet finns
det rimliga möjligheter att även i fortsättningen
bedriva en restriktiv alkoholpolitik. Utskottet
anser att avsteg inte i något hänseende bör göras
från denna linje.
Vad socialutskottet anfört med anledning av motion
1998/99:U509 (kd) yrkande 17 delvis bör ges
regeringen till känna.
2.
Kerstin Heinemann (fp) anser att utskottets
bedömning bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening bör Sverige verka för att
EU skall betrakta alkohol och tobak som en
hälsofråga, inte som ett jordbruksproblem. För att
minska alkoholskadorna räcker det inte med åtgärder
som är inriktade på det öppna alkoholmissbruket.
Även den totala alkoholkonsumtionen måste minska.
Utskottet anser att huvuddragen i den svenska
alkoholpolitiken därför bör ligga fast.
I många västländer intensifieras nu arbetet med
åtgärder mot tobaksbruket och rökningen minskar nu
långsamt i dessa länder. Samtidigt ökar den kraftigt
i Central- och Östeuropa och i tredje världen. Den
nya regeringen i Storbritannien har visat en skärpt
hållning i tobaksfrågor vilken kan förväntas bidra
till en skärpt tobakspolitik inom EU. Det
direktivförslag om reklamförbud vilket hittills
blockerats av en minoritet av medlemsländerna kan nu
komma att genomdrivas. Utskottet anser att Sverige
inom EU skall arbeta för att subventionerna till
tobaksodlare avskaffas.
Vidare anser utskottet för sin del när det gäller
läkemedel att det mer är en hälsofråga än en
industrifråga.
Vad socialutskottet anfört med anledning av motion
1998/99:U507 (fp) yrkande 7 bör ges regeringen till
känna.
Näringsutskottets yttrande
1998/99:NU1y
Berättelse om verksamheten i Europeiska
unionen under 1998
Till utrikesutskottet
Utrikesutskottet har berett näringsutskottet
tillfälle att yttra sig över regeringens skrivelse
1998/99:60 med berättelse om verksamheten i
Europeiska unionen under 1998 jämte motioner, i de
delar som berör näringsutskottets beredningsområde.
Aktuella yrkanden återfinns i motion 1998/99:U9
(yrk. 5), som är väckt med anledning av skrivelsen,
samt i motionerna 1998/99: U505 (yrk. 4),
1998/99:U508 (yrk. 9 och 23) och 1998/99:U509 (yrk.
6) från den allmänna motionstiden.
Näringsutskottets yttrande omfattar även ett antal
andra motionsyrkanden från allmänna motionstiden,
vilka hänvisats till näringsutskottet. Under
förutsättning av utrikesutskottets medgivande
överlämnas dessa yrkanden till utrikesutskottet
tillsammans med yttrandet. De berörda yrkandena
finns i följande motioner: 1998/99:T325 (yrk. 1),
1998/99:MJ224 (yrk. 38), 1998/99:MJ778 (yrk. 7 och
10), 1998/99:MJ804 (yrk. 2), 1998/99:N207,
1998/99:N227, 1998/99:N237 (yrk. 9), 1998/99:N256,
1998/99:N258, 1998/99:N274 (yrk. 5 och 6),
1998/99:N275 (yrk. 1, 2 och 4), 1998/99:N284,
1998/99:N296 (yrk. 2), 1998/99:N326 (yrk. 29) och
1998/99:N335 (yrk. 9).
Näringsutskottet föreslår att riksdagen bifaller ett
antal motioner som kräver specificerade
effektiviseringsåtgärder i olika
strukturfondsfrågor. I avvikande meningar (s; v, mp)
krävs effektiviseringar från något annorlunda
utgångspunkter. Motioner på övriga områden bör
avslås enligt näringsutskottets mening. I avvikande
meningar (v, mp; mp) redovisas andra uppfattningar.
Skrivelsen
I skrivelsen redogör regeringen för verksamheten i
Europeiska unionen under år 1998 i enlighet med
riksdagsordningens 10 kap. 1 §. Skrivelsen behandlar
Europeiska unionens övergripande utveckling, det
ekonomiska och sociala samarbetet, unionens
förbindelser med omvärlden, det rättsliga och
inrikes samarbetet samt unionens institutioner.
Motionerna
Den motion som väckts med anledning av skrivelse
1998/99:60 och som behandlas här är
1998/99:U9 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) såvitt
gäller yrkandet (5) att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om
svenska krav vid EU:s arbete inför WTO-
förhandlingarna.
De motioner som väckts under allmänna motionstiden
och som behandlas här är följande:
1998/99:U505 av Lennart Daléus m.fl. (c) såvitt
gäller yrkandet (4) att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om den
svenska hanteringen av ersättningar och stöd från
EU.
1998/99:U508 av Birger Schlaug m.fl. (mp) såvitt
gäller yrkandena att riksdagen
9. som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att en prioriterad fråga för
Sverige skall vara att motverka EU:s detaljreglering
av varor,
23. som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att en prioriterad fråga för
Sverige skall vara att verka för att EU:s
forskningsprogram vad gäller energifrågor helt
inriktas på forskning och utveckling kring
förnyelsebara energikällor, i stället för forskning
kring kärnkraft.
1998/99:U509 av Holger Gustafsson m.fl. (kd) såvitt
gäller yrkandet (6) att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om en
ny energipolitik.
1998/99:T325 av Birgitta Carlsson m.fl. (c) såvitt
gäller yrkandet (1) att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om EU:s
strukturfonder.
1998/99:MJ224 av Alf Svensson m.fl. (kd) såvitt
gäller yrkandet (38) att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
5b-stödet för fiskeberoende områden.
1998/99:MJ778 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp)
såvitt gäller yrkandena att riksdagen
7. som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att EU:s energiforskning bör
inriktas helt och hållet mot förnyelsebar energi,
10. som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att EU:s subventioner till bil-
och flygindustri skyndsamt bör avvecklas.
1998/99:MJ804 av Maggi Mikaelsson m.fl. (v) såvitt
gäller yrkandet (2) att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om att
Euratomfördraget bör avvecklas och ersättas med ett
mellanstatligt samarbete om
energieffektivitet/sparande och utvecklingen av
energisystem som baseras på förnyelsebara
energislag.
1998/99:N207 av Åsa Torstensson (c) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om utbetalningssystem för EU-
projekt.
1998/99:N227 av Roy Hansson (m) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om särskilda insatser för att
stödja öarnas utveckling inom ramen för
strukturfonderna och de nya mål-områdena.
1998/99:N237 av Runar Patriksson och Yvonne Ångström
(fp) såvitt gäller yrkandet (9) att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att byråkratin vid administration av EU-
stöd m.m. skall minskas.
1998/99:N256 av Holger Gustafsson m.fl. (kd, m, c,
fp) vari yrkas att riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om bättre samordning mellan
Sveriges och EU:s regionalpolitik,
2. som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att pröva nya former för att
stimulera näringslivet till aktivt deltagande i
arbete med EU:s strukturfonder,
3. som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om medfinansiering till projekt
inom ramen för EU:s strukturfonder,
4. som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om konkurrens mellan privata och
offentliga projekt inom ramen för EU:s
strukturfonder.
1998/99:N258 av Lilian Virgin (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av en nationell
beredskap för att integrera Gotland i den inre
marknaden enligt Amsterdamfördragets tillägg om öar.
1998/99:N274 av Göran Hägglund m.fl. (kd) såvitt
gäller yrkandena att riksdagen
5. som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om Sveriges regionalpolitiska
målsättningar i EU,
6. som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om förenklad administration och
organisation för hanteringen av EU:s strukturfonder.
1998/99:N275 av Agne Hansson m.fl. (c) såvitt gäller
yrkandena att riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att nuvarande mål 5b-området
Sydöstra Sverige genom reformeringen av EU:s
strukturfonder bör ges tillhörighet till det nya mål
2-området,
2. som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om ett svenskt policydokument
angående en reformerad och förstärkt strukturpolitik
inom EU,
4. som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om ändrade kriterier som grund för
utformningen av EU:s strukturpolitik.
1998/99:N284 av Per-Olof Svensson m.fl. (s) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om EU:s
strukturfonder.
1998/99:N296 av Marianne Andersson (c) såvitt gäller
yrkandet (2) att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om EU:s
strukturfonder.
1998/99:N326 av Per Westerberg och Göran Hägglund
(m, kd) såvitt gäller yrkandet (29) att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om genomförandet av EU:s
strukturfondsprogram.
1998/99:N335 av Gudrun Schyman m.fl. (v) såvitt
gäller yrkandet (9) att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om EU:s
strukturfondspolitik.
Näringsutskottet
Inledning
De sakfrågor som näringsutskottet valt att
uppmärksamma i yttrandet är uteslutande föranledda
av de aktuella motionsyrkandena. Dessa omfattar
strukturfonds- och stödområdesfrågor samt Sveriges
hållning inom EU när det gäller olika energi- och
handelsfrågor.
Motionsyrkandena tas upp tillsammans med
motsvarande avsnitt i skrivelsen under rubrikerna
Strukturfondsfrågor, Stödområden och öregioner,
Energiforskning m.m., Euratomfördraget samt
Handelsfrågor. Inledningsvis redovisas något av
resultatet från Agenda 2000-förhandlingarna, dvs.
Europeiska rådets överenskommelse om den nya
budgetplanen för perioden 2000-2006, när det gäller
gemenskapens strukturåtgärder.
Agenda 2000
Förhandlingarna om Agenda 2000 slutfördes när
Europeiska rådet möttes i Berlin den 24 och 25 mars
1999. Bland annat rörde förhandlingarna den
finansiella ramen för strukturfonderna under nästa
programperiod åren 2000-2006. Totalt sett innebär
resultatet av Agenda 2000-förhandlingarna att 213
miljarder euro avsätts inom gemenskapen för
struktur- och sammanhållningsfonderna för hela
perioden.
Enligt Europeiska rådet skall 69,7 % av
strukturfonderna tilldelas mål 1, 11,5 % mål 2 och
12,3 % mål 3.
Enligt mål 1 skall utveckling och strukturell
anpassning av de regioner som släpar efter främjas.
Mål 1-status kommer under nästa programperiod att
ges åt
nuvarande NUTS II-regioner[1] vars
bruttonationalprodukt per invånare är lägre än 75
% av gemenskapens genomsnitt,
regionerna i de yttersta randområdena, vilka alla
ligger under 75-procentströskeln (de franska
utomeuropeiska departementen, Azorerna m.m.),
de områden som är berättigade till mål 6-stöd för
perioden 1995-1999.
Mål 2 skall stödja den ekonomiska och sociala
omställningen i områden med strukturella
svårigheter. I dessa områden skall ingå områden som
genomgår ekonomisk och social förändring i industri-
och tjänstesektorn, landsbygdsområden på
tillbakagång, tätortsområden med problem samt
krisdrabbade områden som är beroende av fiske, allt
definierat utifrån objektiva kriterier i
lagtexterna. Högst 18 % av unionens befolkning
kommer att omfattas av nya mål 2. Den vägledande
uppdelningen av befolkningen på gemenskapsnivå för
de olika typerna av mål 2-områden bör vara 10 % för
industriområden, 5 % för landsbygdsområden, 2 % för
tätortsområden och 1 % för fiskeberoende områden.
Samma stödintensitet per capita kommer att gälla för
alla mål 2-områden i hela gemenskapen.
Mål 3 syftar till att stödja anpassning och
modernisering av politiken och systemen för
utbildning, yrkesutbildning och sysselsättning. Det
skall gälla utanför mål 1.
Gemenskapsinitiativen kommer att minskas till
följande fyra initiativ: Interreg
(gränsöverskridande, transnationellt och
mellanregionalt samarbete), Equal (transnationellt
samarbete för att bekämpa alla former av
diskriminering och bristande jämställdhet på
arbetsmarknaden), Leader (landsbygdsutveckling) och
Urban (ekonomisk och social förnyelse av
stadsområden). 5,35 % av strukturfondernas
åtagandebemyndiganden kommer att anslås för
gemenskapsinitiativen.
Vid fördelningen av medel mellan medlemsstaterna
för mål 1 och 2 kommer man i enlighet med
kommissionens förslag att utgå från följande
objektiva kriterier: stödberättigad befolkning,
regionalt välstånd, nationellt välstånd och
allvarligheten i strukturproblemen, särskilt
arbetslöshetsnivån. En lämplig avvägning kommer att
göras mellan regionalt och nationellt välstånd. För
mål 3 skall fördelningen efter medlemsstat
huvudsakligen baseras på den stödberättigade
befolkningen, sysselsättningssituationen och graden
av problem när det gäller t.ex. social utslagning,
utbildning, yrkesutbildning och kvinnors deltagande
på arbetsmarknaden.
Förhandlingsresultaten för svensk del innebär bl.a.
att det nya mål 1-området kommer att omfatta dels
det gamla mål 6-området, dels kusten i Norrbottens,
Västerbottens och Västernorrlands län. Det svenska
nya mål 2-området är ännu inte avgränsat.
Fastställandet av det nya mål 2-området börjar med
att kommissionen lägger fast befolkningsramen för
ett mål 2-område. Därefter föreslår regeringen vilka
regioner som skall omfattas av detta område, varpå
förhandlingar kommer att äga rum mellan kommissionen
och regeringen.
Strukturfondsfrågor
Motionerna
Det finns en risk, anför Vänsterpartiet i motion
1998/99:N335, att kommunerna medfinansierar projekt
genom att undandra medel från "ordinarie"
verksamhet. Motionärerna föreslår en utredning om
möjligheten att släppa in privata intressen för
medfinansiering i samband med näringslivssatsningar.
Vidare framhålls det att det är orimligt att EU
skall kunna styra vilka områden i Sverige som kan
beviljas nationellt regionalpolitiskt stöd.
Centerpartiet hävdar i motion 1998/99:U505 att
Sverige genom krångliga regler och dåligt ledarskap
har försvårat möjligheterna att dra nytta av de
möjligheter som det svenska EU-medlemskapet ger.
Regeringen har snålat med den nödvändiga nationella
medfinansieringen och skapat de mest komplicerade
reglerna i hela EU, anförs det.
I motion 1998/99:N284 (s) framhålls det att
tillgång till EU:s strukturfonder har varit positivt
för skogslänen, men att krångel och byråkrati från
svenska myndigheters sida har utgjort hinder.
Beslutsfattandet måste förenklas, anser
motionärerna.
Motionärerna bakom motion 1998/99:N326 (m, kd)
kritiserar att de övervakningskommittéer som
inrättats har haft få inslag av småföretagare och
att merparten av strukturfondspengarna går till
offentliga aktörer och inte till dem som har de
bästa projekten. Enligt motionärerna bör information
om strukturfonderna vara anpassad till förhållandena
hos småföretagen. Nya former för att stimulera
småföretag att delta i strukturfondsprogrammen och
nya medfinansieringsmodeller bör prövas. Även
enskilda företag och privatpersoner bör kunna
komplettera offentliga organ som medfinansiärer.
Byråkratin måste minskas, anförs det.
I motion 1998/99:N274 (kd) betonas att den svenska
regeringen med all kraft måste värna svenska
intressen i förhandlingarna. Det är angeläget att
Sverige utnyttjar strukturfondsmedlen fullt ut.
Kommuner i samverkan med länsstyrelser och andra
regionala organ m.fl. måste finna bättre former för
ett effektivt samarbete kring regionala
utvecklingsprojekt. Organisation och administration
bör förbättras, framhåller motionärerna.
I fyrpartimotionen 1998/99:N256 (kd, m, c, fp) sägs
att det behövs en ökad samordning mellan Sveriges
och EG:s regionalpolitik. Den nuvarande
uppsplittringen på ett nationellt system och ett EG-
system är både svåröverskådlig och tungrodd enligt
motionärerna. Systemet måste på ett bättre sätt än i
dag anpassas efter företagsamhetens villkor, och nya
former bör prövas för att stimulera näringslivet att
ta aktiv del i arbetet med strukturfonderna. Bland
annat bör en ny finansieringsmodell prövas som
möjliggör för enskilda företag och grupper av
företag att upp till en viss gräns bidra till den
nationella medfinansieringen. Ett skäl till dagens
svårigheter är att företagens projektidéer blir
utkonkurrerade av offentliga projekt. En annan
svårighet är att bidragen utbetalas i efterskott.
Enligt motion 1998/99:T325 (c) måste det bli
enklare att söka och administrera stödpengar från
EU. Det lokala och regionala inflytandet över
strukturfondernas fördelning bör öka.
I Sverige finns det en stor tröghet i utbetalandet
av strukturfondsmedel, sägs det i motion
1998/99:N207 (c). Skälet är att de projektansvariga
måste redovisa kostnaderna innan medel kan erhållas.
Många projektägare har gett upp eller avstår från
strukturfondsmedel. En viss andel av beviljade medel
bör ges vid projektstarten, föreslås det.
I motion 1998/99:N237 (fp) framhålls att den
byråkrati som utvecklats i administrationen av
målområdena, framför allt inom Närings- och
teknikutvecklingsverket (NUTEK), med all kraft måste
motverkas. Regelverket måste förenklas. Bland annat
bör det bli möjligt för projektägare att få förskott
på beviljade medel.
Skrivelsen
I skrivelsen (s. 151) redovisas att den gemensamma
regional- och strukturpolitiken är det viktigaste
instrumentet för att minska obalanserna och
skillnaderna i ekonomisk utveckling mellan
regionerna och på så sätt skapa en högre grad av
social och ekonomisk sammanhållning inom unionen.
Under perioden 1995-1999 kommer Sverige att
sammanlagt ta emot ca 1,4 miljarder ecu från
strukturfonderna, vilket motsvarar ca 12 miljarder
kronor. Ett villkor för att medel från fonderna
skall betalas ut är att de kompletteras med svenska
offentliga medel samt i vissa fall privata medel.
Insatserna sker inom ramen för särskilda program,
s.k. samlade programdokument eller operationella
program, som utarbetats av regionala eller
nationella myndigheter och som fastställts i
förhandlingar mellan kommissionen och den svenska
regeringen.
Vissa kompletterande uppgifter
Tidigare riksdagsbehandling
Motioner som är likartade med de här aktuella har
tidigare behandlats av arbetsmarknadsutskottet i
olika sammanhang. Vissa av dessa frågor är numera
inte längre aktuella med hänsyn till att ett
förhandlingsresultat föreligger.
Hösten 1997 anförde arbetsmarknadsutskottet (bet.
1997/98:AU2 s. 23) att byråkratin kring
strukturfondsstöden måste minska och regelsystemen
bli enklare. Arbetsmarknadsutskottet poängterade att
åtgärder mot byråkrati och krångel kring
strukturfonderna måste syfta till att underlätta
hanteringen för såväl offentliga som privata
mottagare liksom för föreningar, stiftelser etc.
Utskottet utgick från att regeringen i den då
aviserade regionalpolitiska propositionen (prop.
1997/98:62) skulle redovisa vidtagna eller planerade
åtgärder och i förekommande fall lägga fram förslag
till riksdagen om hur förenklingar och
effektivisering kan göras.
I sitt betänkande 1997/98:AU11 våren 1998, där den
nämnda regionalpolitiska propositionen behandlas,
uttalade arbetsmarknadsutskottet (s. 86) att
utskottet utgick från att regeringen gör de
förändringar som den bedömer är påkallade för att
hanteringen av strukturfondsmedlen skall bli så
effektiv som möjligt. Utskottet ansåg dock att
större förändringar i organisationen kring
strukturfondsarbetet bör vänta till nästa
programperiod för åren 2000-2006.
Rapport från fondmyndigheterna
De centrala fondansvariga myndigheterna,
Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS), Närings- och
teknikutvecklingsverket (NUTEK) och Statens
jordbruksverk (SJV), fick i september 1998 i uppdrag
av Närings- och handelsdepartementet att se över och
utveckla arbetsformer och administrativa rutiner
m.m. vad gäller vissa strukturfondsprogram. I
december 1998 redovisade de tre myndigheterna en
gemensam rapport (Rapport om att se över och
utveckla arbetsformer och administrativa rutiner
m.m. vad gäller genomförandet av vissa
strukturfondsprogram).
Bland annat framförs i rapporten att de olika krav
som ställs på de centrala fondansvariga
myndigheterna inte alltid är förenliga. Strävan i
Sverige är att samordna så mycket som möjligt medan
budskapet från kommissionen är att hålla isär de
olika fonderna.
En allmän iakttagelse är att skillnader mellan
nationella regelsystem och regelverket för EG:s
strukturfonder ofta framhålls som bristande
samordning mellan de fondansvariga myndigheterna.
Systemskillnaderna är emellertid enligt rapporten av
sådan karaktär att de i allmänhet kräver beslut av
regeringen. Successivt har ett arbete med att
samordna fonderna påbörjats. Genom den nya
förordningen (1998:579) om vissa stöd från EG:s
strukturfonder har ett förtydligande av
arbetsfördelningen skett. Alla frågor av
övergripande natur löses dock inte genom denna
förordning, sägs det i rapporten.
EG:s strukturfonder är organiserade utifrån ett
visst regelsystem medan det svenska
regionalpolitiska systemet har starka inslag av
målstyrning - utan de krav på finansiella kontroller
som strukturfonderna förutsätter. Enligt rapporten
är strukturfondssystemets krav på stödmottagarna
rimliga. På vissa håll tycks dock beslutsgrupperna
inte ha förstått att de program som godkänts skall
följas. Ett annat problem som nämns i rapporten är
att de lokala skatteförvaltningarna har gjort olika
tolkning av frågan huruvida ett bidrag från
strukturfonderna skall anses utgöra en momspliktig
intäkt för ett projekt.
Rapporten avslutas med ett antal konkreta förslag,
bl.a. att de fondansvariga myndigheterna skall
slutföra utformning och samordning av föreskrifter,
blanketter m.m. samt rutiner med avseende på tillsyn
och kontroll. Vidare föreslås att de nämnda
myndigheterna skall medverka till att utforma en
enhetlig praxis för ärendehandläggningen hos
sekretariaten vid beslutsgrupperna. Förslagen i
rapporten är inte av den karaktären att
regeringsbeslut krävs.
Strukturfondsutredningen
I februari 1999 presenterade den s.k.
Strukturfondsutredningen sitt betänkande EG:s
strukturstöd, Ny organisation för de geografiskt
avgränsade strukturfondsprogrammen (SOU 1999:24).
Strukturfondsutredningen (särskild utredare: f.d.
riksdagsledamoten Anders Svärd) har samlat in och
analyserat erfarenheter från Sveriges första period
med stöd från EG:s strukturfonder och lämnar förslag
till hur strukturfondsprogrammen för nästa period
kan tas fram och genomföras.
Enligt utredningen har strukturfondsprogrammen
inneburit ett nytt sätt att arbeta med regionala
utvecklingsfrågor i Sverige. Programmen har lagt
grunden för ökat samarbete i nya konstellationer,
inte minst över kommun- och länsgränser. Tiden för
att ta fram programmen var emellertid alltför kort
och förankringsprocessen blev lidande. Näringslivet
kom inte in i programarbetet i den omfattning som
varit önskvärt.
I genomförandet av programmen har arbetet i
beslutsgrupper och övervakningskommittéer fungerat
olika bra, sägs det i utredningen. Även
partnerskapets delaktighet i genomförandet varierar.
Beslutsgruppernas sekretariat har byggt upp en bred
kompetens samtidigt som hög arbetsbelastning utgjort
ett problem.
Medfinansieringen och förbudet mot förskott av
strukturfondsmedel har medfört svårigheter främst
för mindre projektägare, påpekas det i utredningen.
Näringslivets delaktighet i programgenomförandet har
varit av liten omfattning genom att privata medel
inte är godkända som medfinansiering. Vidare har
överprövningen av projektbeslut, där de utbetalande
myndigheterna kan återkalla beslutsgruppens beslut
om stöd, skapat en osäkerhet hos projektägarna.
Enligt utredningen har administrationen kring
utbetalningar präglats av problem och oklarheter. De
olika fonderna ställer skilda krav på kontroll och
redovisning samtidigt som Sverige sökt samordna
hanteringen av utbetalningar. De utbetalande
myndigheterna har utvecklat olika system för
granskning av utbetalningar. Otydlig
ansvarsfördelning mellan beslutsgruppssekretariat
och utbetalande myndigheter har medfört onödigt
dubbelarbete. Vidare har brister i IT-system m.m.
medfört effektivitetsförluster.
Den särskilda utredaren gör följande överväganden:
- Det är nödvändigt att partnerskapet deltar aktivt
både i framtagandet och genomförandet av
strukturfondsprogrammen.
-
- Privata medel bör godkännas som stödgrundande för
strukturfondsstöd, så att enskilda företag kan
delta aktivt i genomförandet.
-
- Beslutsgrupperna bör avskaffas och nämnder
inrättas vid länsstyrelserna och
självstyrelseorganen.
-
- De som fattar beslut om projekt bör också utses
till utbetalningsmyndigheter.
-
- En pott för länsövergripande satsningar bör
avsättas inom de nya programmen.
-
- En generell möjlighet till förskott på beviljat
strukturfondsstöd bör införas.
-
- Övervakningskommittéerna bör förstärkas som
strategiska politiska organ; i första hand bör
ledamöterna vara förtroendevalda från kommuner och
landsting.
-
- Det bör utses en förvaltningsmyndighet (ny
myndighet eller NUTEK) för strukturfondsprogrammen.
-
Enligt information från Regeringskansliet bereds för
närvarande de nämnda utredningsförslagen. För att
inhämta synpunkter på utredningen anordnades en
hearing den 25 mars 1999. Därutöver kunde skriftliga
synpunkter lämnas senast den 9 april. Regeringen
kommer enligt uppgift att fatta beslut i ärendet
under våren 1999.
Näringsutskottets ställningstagande
Enligt näringsutskottet visar såväl motionerna som
de redovisade utredningarna att det nuvarande
strukturfondssystemet är behäftat med ett antal
organisatoriska och administrativa problem.
Näringsutskottet ansluter sig till den uppfattning
som tidigare uttryckts av arbetsmarknadsutskottet,
nämligen att byråkratin kring strukturfondsstöden
måste minska och regelsystemen bli enklare. Hela
hanteringen av strukturfondsmedlen måste
effektiviseras.
En sådan effektivisering måste i sak innebära att
finansieringsfrågan löses på ett smidigt sätt. Bland
annat bör näringslivet och enskilda företag kunna ta
aktiv del i arbetet och till en viss gräns bidra med
medfinansiering. Vidare bör det bli möjligt för
projektägare att få förskott på beviljade medel.
Näringsutskottet ser det som en nödvändighet att
strukturfondssystemet reformeras och effektiviseras
för att det skall vara möjligt att på ett
ändamålsenligt sätt utnyttja EG:s strukturfondsmedel
fullt ut.
Näringsutskottet ser positivt på den nyligen
presenterade Strukturfondsutredningen och anser att
den i det väsentliga kan ligga till grund för här
angiven kursriktning. Samtidigt bör en ökad
samordning mellan Sveriges och EG:s regionalpolitik
övervägas.
Med hänvisning till det nu anförda tillstyrker
näringsutskottet de berörda yrkandena i motionerna
1998/99:U505 (c), 1998/99:N256 (kd, m, c, fp),
1998/99:N274 (kd), 1998/99:N326 (m, kd) och
1998/99:N237 (fp). Övriga motionsyrkanden avstyrks i
den mån de inte tillgodoses genom näringsutskottets
ställningstagande.
Stödområden och öregioner
Motionerna
I Kristdemokraternas motion 1998/99:MJ224 erinras om
att EG-stödet på fiskets område i huvudsak ges inom
ramen för det strukturstöd som kan hänföras till mål
5a. Enligt motionärerna är det angeläget att
undersöka möjligheterna att bättre utnyttja EG:s
stöd för landsbygdsutveckling, det s.k. 5b-stödet,
för fiskeberoende områden.
Öarna nämns vid sidan av regionerna i ett tillägg
till Amsterdamfördraget, framhålls det i motion
1998/99:N258 (s). Inom EU har framarbetats och
antagits ett betänkande om problemen för unionens
öregioner. Frågor som lyfts fram är en
strukturfondsreform, statliga stöd,
avgiftsbefrielser m.m. Motionären framhåller att en
nationell strategi bör utarbetas för att integrera
Gotland i den inre marknaden enligt
Amsterdamfördragets tillägg om öar.
Lika väl och lika aktivt som Sverige försökt
förbättra förutsättningarna för de nordliga
regionerna bör Sverige säkra de svenska öarnas
framtida utvecklingsmöjligheter, sägs det i motion
1998/99:N227 (m). EU:s medlemsstater har i
Amsterdamfördraget, regeringskonferensen och
parlamentet uttalat vikten av särskilda åtgärder för
öar.
I motion 1998/99:N275 (c) anförs att det är
oacceptabelt om reformeringen av EU:s strukturfonder
utgår från länsnivån med hänvisning till situationen
i Sydöstra Sverige. Förhållandena är mer likartade
inom denna region än inom respektive län i regionen.
Vidare framhåller motionärerna att
strukturomvandlingen påskyndas genom en alltmera
integrerad marknad inom EU och en ökad öppenhet.
Tillväxten riskerar dock att bli mycket ojämnt
fördelad. Det är därför viktigt att såväl den
svenska regionalpolitiken som gemenskapens
strukturpolitik förstärks i stället för raseras, är
budskapet i motionen. Regeringen bör inför
ordförandeskapet inom EU:s ministerråd arbeta fram
ett sammanhållet policydokument i fråga om en
reformerad strukturpolitik inom EU och presentera
detta för riksdagen. Sveriges regering bör inom EU
hävda att områden med en befolkningstäthet på
exempelvis 50 personer per km² - och inte 100 som
har diskuterats - skall klassificeras som
landsbygdsområden i strukturpolitiken, begärs det i
motionen.
I motion 1998/99:N296 (c) framhålls att Dalsland
bör vara ett område som kan påräkna stöd från
strukturfonderna också för perioden 2000-2006.
Skrivelsen
I skrivelsen redovisas under rubriken Regional- och
strukturpolitik (s. 151 f.) uppgifter om den
hittillsvarande strukturpolitiken.
Mål 2
Syftet är att omvandla regioner som påverkats av
industriell tillbakagång.
Bergslagen, Fyrstad, delar av Blekinge, norra
Norrlandskusten och Ångermanlandskusten omfattas.
Områdena får ca 1,4 miljarder kronor från
strukturfonderna under perioden 1995-1999.
Till detta kommer ca 3 miljarder kronor som
svensk offentlig medfinansiering samt privata
medel.
I oktober 1998 hade beslutsgrupperna godkänt
projekt för 77 % av EU-medlen och 22 % var
utbetalt till projektägarna.
Mål 5b
Syftet är att utveckla landsbygdsområden.
Sydöstra Sverige, Västra Sverige, Skärgården
(bebodda öar utan fast landförbindelse), Gotland
samt Västerbotten/Gävleborg/Dalarna omfattas.
Efter omfördelning av 5a-medel m.m. uppgår
beloppet till 1,3 miljarder kronor under perioden
1995-1999.
Till detta kommer 2,7 miljarder kronor som svensk
offentlig medfinansiering samt privata medel.
I oktober 1998 hade beslutsgrupperna godkänt
projekt för 73 % av EU-medlen och 20 % var
utbetalt till projektägarna.
Mål 6
- Syftet är att utveckla glest befolkade områden.
-
- 43 kommuner i Norrbottens, Västerbottens,
Västernorrlands, Jämtlands, Gävleborgs, Dalarnas
och Värmlands län berörs.
-
- Efter omfördelning av 5a-medel m.m. uppgår
beloppet till 2,6 miljarder kronor under perioden
1995-1999.
-
- Sveriges offentliga medfinansiering är ca 2,4
miljarder kronor. Den totala ramen för programmet
är ca 6,3 miljarder kronor.
-
- I oktober 1998 hade beslutsgrupperna godkänt
projekt för 69 % av EU-medlen och 27 % var utbetalt
till projektägarna.
-
Vidare redovisas i skrivelsen (s. 43) att förslagen
inom EU till nya förordningar för strukturfonderna
under perioden 2000-2006 inriktas på att
effektivisera och förenkla de regional- och
strukturpolitiska insatserna. Exempelvis
eftersträvas en geografisk koncentration av
insatserna. Förslagen syftar också till ett ökat
ansvar för medlemsländerna i enlighet med
närhetsprincipen samt till effektivare kontroll och
uppföljning.
Vissa kompletterande uppgifter
Kriterier för målområdesavgränsning
Som tidigare nämnts i avsnittet om Agenda 2000 är
målområdesavgränsningen för det nya mål 2-området
inte klart. När det gäller frågan om vilka områden
som kan klassificeras som mål 2-område under nästa
programperiod har följande faktorer nämnts av
Regeringskansliet. Några områden är i dag
klassificerade som landsbygdsområden. Som
grundkriterier används där antingen en
befolkningstäthet uppgående till högst 100 invånare
per km² eller en sysselsättningsandel inom
jordbrukssektorn som är dubbelt så hög som
genomsnittet för EU. Något av dessa kriterier
kombineras sedan med minst ett av följande
kriterier: en arbetslöshetsnivå som ligger över EU:s
genomsnitt eller befolkningsminskning sedan år 1985.
Därutöver kan faktorer som strukturell omvandling
eller stadsproblem motivera inplacering i det nya
mål 2-området.
Amsterdamfördraget m.m.
I artikel 130a i EG-fördraget finns grunden för
gemenskapens regional- och strukturpolitik. Genom
Amsterdamfördraget, som träder i kraft den 1 maj
1999, gjordes ett tillägg i artikel 130a andra
stycket (nytt artikelnummer 158) genom vilket öarna
nämns vid sidan av regionerna. Det framgår av detta
stycke att EU:s politik på området skall sträva
efter att minska skillnaderna i utvecklingsnivå
mellan olika regioner och att minska eftersläpningen
i de minst gynnade regionerna och öarna inklusive
landsbygdsområdena.
Till Amsterdamfördragets slutakt bifogades ett
antal förklaringar som antogs av
regeringskonferensen. Förklaringarna är numrerade
och som nr 30 återfinns förklaringen om öregioner.
Den har följande lydelse:
Konferensen inser att öregioner är behäftade med
strukturella nackdelar som har samband med deras
ökaraktär och vilkas bestående natur hämmar dessa
regioners ekonomiska och sociala utveckling.
Konferensen erkänner följaktligen att
gemenskapslagstiftningen måste beakta dessa
nackdelar och att specifika åtgärder, när det är
berättigat, får vidtas till förmån för dessa
regioner för att bättre och på rättvisa villkor
kunna införliva dem med den inre marknaden.
I Sverige har såväl Gotland som skärgårdsområdet
under innevarande period utgjort mål 5b-områden.
Näringsutskottets ställningstagande
Näringsutskottet ser positivt på att EU:s regional-
och strukturpolitik har möjlighet att effektiviseras
genom att förhandlingsresultatet rörande Agenda 2000
innebär en minskning av antalet målområden och
antalet gemenskaps-initiativ. Detta bör i sig leda
till förenklingar och effektiviseringar, såväl
centralt som lokalt i strukturfondssystemet.
Ur svensk synpunkt är det glädjande att inte bara
det gamla mål 6-området utan även kusten i
Norrbottens, Västerbottens och Västernorrlands län
inkluderas i det nya mål 1-området i enlighet med de
svenska ståndpunkterna vid förhandlingarna. En
differentiering kommer dock att ske mellan kust- och
inland vad gäller stödets storlek per capita.
När det gäller det nya mål 2-området skall - som
framgått av den tidigare redovisningen -
kommissionen först lägga fast befolkningsramen för
det svenska mål 2-området, allt under det att högst
18 % av befolkningen på EU-nivå kommer att omfattas
av mål 2. Därefter kommer regeringen att föreslå
vilka områden som bör ingå i mål 2. I det föregående
har grundkriterierna för avgränsningen av nya mål 2-
områden redovisats. Enligt uppgift från
Regeringskansliet kan det förutsättas att det nya
mål 2-området kommer att omfatta samma typer av
regioner som dagens mål 2- och mål 5b-områden. Såväl
Sydöstra Sverige som de svenska öarna har under
innevarande period utgjort mål 5b-områden. När det
gäller de svenska öarna har näringsutskottet
förståelse för deras särskilda situation och anser
att det tänkesätt som redovisas i anslutning till
Amsterdamfördraget är tillämpligt även i Sverige.
Näringsutskottet förutsätter att avgränsningen av
mål 2-områden görs utifrån den regionalpolitiska
problembilden när det gäller specifika åtgärder för
olika öar och regioner.
Med hänvisning till vad som anförts avstyrker
näringsutskottet här aktuella motionsyrkanden.
Energiforskning m.m.
Motionerna
Enligt Miljöpartiets mening i motionerna
1998/99:U508 och 1998/99:MJ778 bör Sverige som
medlemsland och som ordförandeland arbeta för att
EU:s forskningsprogram på energiområdet helt
inriktas på forskning och utveckling kring
förnyelsebara energikällor, i stället för forskning
kring kärnkraft. I dag är inriktningen huvudsakligen
på fossil och nukleär energi, vilket direkt strider
mot andan i klimatöverenskommelserna, senast i
Kyoto. En annan fråga som tas upp i den sistnämnda
motionen gäller att EU varje år utbetalar omfattande
stöd till flygbolag och bilindustri. Regeringen bör
enligt motionärerna arbeta för att EU:s
infrastruktursatsningar riktas mot trafikslag som
kan bidra till att minska växthuseffekterna och att
subventioner till bil- och flygindustri skyndsamt
avvecklas.
Enligt motion 1998/99:U509 (kd) bör en ny
gränsöverskridande energipolitik utarbetas i Europa.
Energipolitiken skall främja energieffektivisering
och förnybara energislag, skydda naturresurser samt
målmedvetet minska dagens beroende av icke förnybara
energislag.
Skrivelsen
I skrivelsen (s. 133 f.) konstateras att EG-
fördraget inte har något speciellt avsnitt som
handlar om energi. De gemensamma åtgärderna som
finns på energiområdet har framför allt utvecklats
inom ramen för reglerna om den inre marknaden och på
senare tid på basis av unionsfördragets artiklar om
transeuropeiska nät.
I skrivelsen nämns att det vid energirådsmötet i
maj 1998 hölls en öppen debatt om energi och miljö,
i vilken ministrarna betonade vikten av stöd till
forskning och utveckling, betydelsen av gemensamma
regler och anpassad lagstiftning för att främja
förnybara energikällor. Flera ministrar nämnde
möjligheten att skapa reglerade marknader för
förnybara energikällor medan andra varnade för att
konkreta åtgärder kan verka konkurrenssnedvridande
på den inre marknaden. Vidare antogs en
rådsresolution om en gemenskapsstrategi för att
främja förnybara energikällor. Denna strategi skall
bidra till att de relativa kostnaderna för de
förnybara energikällorna minskas så att de bättre
kan konkurrera med traditionella energibärare. I
resolutionen uppmanas medlemsländerna att fortsätta
bidra till gemenskapens indikativa mål om att
andelen förnybara energikällor skall uppgå till 12 %
år 2010.
Vid energirådsmötet i november 1998 debatterade
ministrarna om hur förnybara energikällor skall
främjas på den inre marknaden för el. Kommissionen
aviserade ett förslag till direktiv om harmoniserade
regler för främjande av förnybara energikällor på
den inre marknaden för el. Vidare enades ministrarna
vid energirådsmötet om ett ramprogram för energi och
därmed sammanhörande åtgärder, inklusive sex
delprogram, inriktat på förnybara energikällor
(Altener), energieffektivisering (Save), analys
(Etap), samarbete med tredje land (Synergy),
fastbränsle (Carnot) och säkerhetsaspekter inom
kärnenergisektorn (Sure).
Forskningen på energiområdet tas upp i skrivelsen
(s. 185) i samband med beskrivningen av det femte
ramprogrammet för forskning och utveckling. Den 22
december 1998 beslutade rådet om detta ramprogram,
som löper till år 2002. Medlemsländerna beslutade
bl.a. om fem tematiska program, nämligen
Livskvalitet och förvaltning av levande resurser,
Ett användarvänligt informationssamhälle,
Konkurrenskraftig och hållbar tillväxt, Energi samt
Miljö och hållbar utveckling. För svensk del var det
av särskilt stor vikt att det bildades delprogram
för miljö och energi, påpekas det i skrivelsen.
Ramprogrammet trädde i kraft den 1 januari 1999.
När det gäller statsstöd till bil- eller
flygindustrin nämns i skrivelsen (s. 131) den
franska statens stöd på motsvarande 28 miljarder
kronor till Air France. Sverige intervenerade år
1995 och framförde argument till
förstainstansrätten. Enligt skrivelsen meddelande
rätten sin dom i juni 1998, där man delvis gav
Sverige rätt.
Vissa kompletterande uppgifter
Tidigare riksdagsbehandling
Näringsutskottet gjorde följande bedömning av frågan
om Sveriges prioritering av utvecklingen av
förnybara energikällor i sitt yttrande 1997/98:NU4y
till utrikesutskottet över regeringens skrivelse om
verksamheten i Europeiska unionen år 1997 (skr.
1997/98:60). Förutsättningarna för att effektivisera
resursinsatserna i syfte att öka användningen av
förnybara energikällor och åstadkomma en förbättrad
energieffektivitet kan vinna väsentliga framsteg
under de närmaste åren. Den nödvändiga
förstärkningen av insatserna realiseras genom kraven
på långsiktighet och samordning av olika
finansieringskällor i enlighet med kommande
rådsbeslut. Det dåvarande ordförandeskapets
prioritering av dessa frågor var ur svensk synpunkt
glädjande. Den politiska uppmärksamhet som på detta
sätt skapas är nödvändig för att få de nationella
resursinsatserna infogade på ett strukturerat sätt
med de gemensamma åtgärderna. Detta arbete sträcker
sig också över den tidsperiod under vilken Sverige
kommer att inneha ordförandeskapet i rådsarbetet.
Näringsutskottet påpekade att det därmed ges goda
möjligheter för Sverige att påverka den fortsatta
prioriteringen av dessa frågor. I en avvikande
mening (mp) anfördes att det ankommer på regeringen
att försöka utöva inflytande på andra medlemsländer
och tillsammans med dem få till stånd en
omorientering av de energipolitiska programmen till
förmån för en kraftfull resursförstärkning på
förnybara energikällor.
Information från regeringen om förberedelserna för
Sveriges ordförandeskap i EU
Vice statsministern Lena Hjelm-Wallén informerade
den 15 april 1999 riksdagen om förberedelserna för
Sveriges ordförandeskap i EU under första halvåret
år 2001. Som ordförande skall man verka i hela EU:s
intresse, sade vice statsministern. Enligt hennes
information avser regeringen emellertid också att
utnyttja det utrymme som ändå finns för att sätta
vår prägel på ordförandeskapet och EU-samarbetet.
För det första vill regeringen bidra till en
öppnare, modernare och mer jämställd union. För det
andra kommer regeringen, enligt vice statsministern,
att driva vardagsnära frågor som miljöfrågor,
konsumentskydd och jämställdhet.
Statsstöd till bil- och flygindustri
Enligt Romfördraget (artikel 92) är statsstöd som
snedvrider konkurrensen genom att gynna vissa
företag eller produktion oförenligt med den
gemensamma marknaden. Undantag finns dock. Av
intresse i detta sammanhang är att följande stöd är
tillåtna:
stöd för att främja den ekonomiska utvecklingen i
regioner där levnadsstandarden är onormalt låg
eller där det råder allvarlig brist på
sysselsättning (artikel 92.3a),
stöd för att underlätta utveckling av vissa
näringsverksamheter eller vissa regioner, när det
inte påverkar handeln i negativ riktning i en
omfattning som strider mot det gemensamma
intresset (artikel 92.3c).
Som rättesnöre vid tillämpning av ovanstående regler
finns för bilindustrins del rambestämmelser, vilka
preciserar undantagen till de allmänna reglerna.
Gemenskapens rambestämmelser för statligt stöd till
bilindustrin återfinns i Europeiska gemenskapens
tidning 15.9.97. Rambestämmelserna inleds med en
redogörelse för behovet av sådana bestämmelser. Det
uppges att bilindustrin direkt eller indirekt
sysselsätter nästan 10 % av den förvärvsarbetande
befolkningen. Sektorn kännetecknas av en allt större
globalisering av marknaderna och en allt större
konkurrens. De nya rambestämmelserna trädde i kraft
den 1 januari 1998.
Förutom kontrollen av olika statliga stöd har
kommissionen som mål att kontrollera även stöden
enligt gemenskapsinstrumenten som t.ex. stöd från
strukturfonderna eller Europeiska
investeringsbanken. Även dessa stöd måste vara
förenliga med bestämmelserna i Romfördragets
artiklar 92, 93 och 94.
I enlighet med Romfördraget (artikel 93.3) skall
staterna underrätta kommissionen om stödåtgärder som
planeras. Rambestämmelserna säger att statligt stöd
och strukturfondsstöd m.m. inom bilsektorn som
sammantaget uppgår till 5 miljoner ecu eller mer
skall förhandsanmälas till kommissionen. Därefter
kontrollerar kommissionen det planerade stödets
förenlighet med konkurrensreglerna i fördraget.
De riktlinjer som skall användas för bedömningen av
stöd innebär att alla ekonomiska och industriella
förhållanden, liksom regionala, miljömässiga och
sociala förhållanden, måste beaktas. Kommissionen
strävar efter att begränsa de skadeverkningar av
konkurrensen som stöden medför och vill bibehålla en
konkurrenssituation, som kan bidra till att
förstärka sektorns konkurrenskraft och
produktivitet. Statligt stöd som syftar till att öka
nettokapaciteten för produktionen tillåts inte.
Generellt tillåts inte heller stöd till
modernisering och rationalisering inom bilsektorn
eller driftstöd. Kommissionen menar att driftstöd
skapar varaktiga snedvridningar av konkurrensen. De
godkända stöden måste vidare både stå i proportion
till vikten av de problem som skall lösas och vara
nödvändiga för genomförandet av projektet.
Enligt rambestämmelserna kan följande stöd tillämpas
inom bilsektorn:
stöd i samband med undsättning eller
omstrukturering av ett företag med allvarliga
ekonomiska svårigheter,
regionalstöd i stödberättigat område,
stöd till forskning och utveckling,
investeringsstöd till innovationer,
stöd till skydd för miljön och energibesparing,
stöd till yrkesutbildning.
När det gäller flygindustrin finns inga
särbestämmelser som på motorfordonsområdet, men de
allmänna statsstödsbestämmelserna med begränsningar
till regionalstöd m.m. gäller.
Näringsutskottets ställningstagande
Näringsutskottet gör i grunden samma bedömning som
för ett år sedan, nämligen att förutsättningarna för
att effektivisera resursinsatserna i syfte att öka
användningen av förnybara energikällor och att
åstadkomma en bättre energieffektivitet kan vinna
väsentliga framsteg under de närmaste åren.
Utskottet hänvisar i den delen till sitt yttrande
1997/98:NU4y. Vidare utgår utskottet från att frågor
om utredning av förnybar energi kommer att
aktualiseras under det svenska ordförandeskapet i
EU.
När det gäller den i motion 1998/99:MJ778 (mp)
upptagna frågan om statsstöd till bl.a.
bilindustrin, har näringsutskottet i det föregående
redogjort för regelverket inom EU. Näringsutskottet
konstaterar att det finns ett gemenskapsrättsligt
system, som tillåter stöd under vissa
förutsättningar. Det gäller t.ex. stöd som har
samband med miljöteknikfrågor. Sådana stöd syftar
till att påverka tillverkarna mot ett ökat
miljömedvetande. Enligt utskottets mening finns det
inte anledning att i detta sammanhang ifrågasätta
statsstödssystemet och de tillåtna undantagen.
Däremot måste de olika ländernas tillämpning av
systemet fortlöpande uppmärksammas.
Med hänvisning till vad som anförts avstyrks de i
detta avsnitt behandlade motionsyrkandena.
Euratomfördraget
Motionen
I motion 1998/99:MJ804 (v) framhålls det att rätten
att bestämma över kärnkraften bör vara en nationell
fråga. Euratomfördraget är till stora delar
föråldrat och kan ersättas av ett mellanstatligt
samarbete om energisparande och utveckling av
energiteknik baserad på förnyelsebara energislag.
Skrivelsen
I skrivelsen (s. 166) redovisas att EU:s
medlemsländer och kommissionen för Euratom med
Internationella atomenergiorganet (IAEA) har
förhandlat om texten till tre tilläggsprotokoll till
de befintliga avtalen om förhindrande av spridning
av kärnvapen. Tilläggsprotokollen är nu föremål för
ratifikation.
Det informeras också om att rådet den 24 november
1998 beslutade att godkänna Euratoms anslutning till
konventionen om kärnsäkerhet. Rådet antog den 7
december 1998 slutsatser om kärnsäkerhet i samband
med utvidgningen av EU. I slutsatserna anmodar rådet
kommissionen bl.a. att se till att kärnsäkerhet ges
hög prioritet i samband med partnerskap för
anslutning och betonar att reaktorer som inte kan
förbättras till en rimlig kostnad, så att de når upp
till internationellt godkända säkerhetsnivåer, måste
stängas.
Vissa kompletterande uppgifter
Tidigare riksdagsbehandling
När det gäller Euratomfördraget har näringsutskottet
senast redovisat vissa synpunkter i sitt yttrande
1997/98:NU3y över proposition 1997/98:58 om
Amsterdamfördraget jämte motioner till
utrikesutskottet. Genom Amsterdamfördraget föreslogs
bl.a. vissa ändringar i Euratomfördraget.
Ändringarna var dock enbart formella
konsekvensändringar som inte innebar att det
materiella innehållet i Euratomfördraget
förändrades. I anslutning till ett motionskrav att
Sverige skall ta initiativ till att Euratomfördraget
ses över och moderniseras konstaterade
näringsutskottet i nämnda yttrande att det inom EU
förekommer ett omfattande samarbete på energiområdet
rörande bl.a. energieffektivisering och främjande av
förnybara energikällor. Delar av Euratomfördraget är
föråldrat och tillämpas inte enligt sin lydelse.
Näringsutskottet förutsatte att fördraget i lämpligt
sammanhang kommer att moderniseras och detta utan
att riksdagen tar något initiativ i frågan. Enligt
en avvikande mening (c, v, mp) bör regeringen inom
EU ta initiativ till en omvandling av detta fördrag.
Näringsutskottets ställningstagande
Som framgått av den tidigare redovisningen
förekommer inom EU ett omfattande samarbete på
energiområdet rörande bl.a. energieffektivisering
och främjande av förnybara energikällor.
Näringsutskottet ser positivt på ett sådant
samarbete utan att - som motionärerna - göra någon
koppling till Euratomfördraget. Näringsutskottet
konstaterar att delar av Euratomfördraget är
föråldrat och inte tillämpas enligt sin lydelse. I
likhet med tidigare förutsätter utskottet att
fördraget i lämpligt sammanhang kommer att
moderniseras. Något särskilt initiativ i frågan är
inte nödvändigt enligt näringsutskottet. Det
aktuella motionsyrkandet avstyrks därmed.
Handelsfrågor
Motionerna
Miljöpartiet framhåller i motion 1998/99:U508 att
det måste vara en prioriterad uppgift under Sveriges
ordförandeskap att motverka EU:s detaljreglering av
varor. I stället för en fri marknad blir resultatet
en detaljreglerad marknad med nackdelar i form av
reducerad mångfald.
Vidare anför Miljöpartiet i motion 1998/99:U9 att
EU:s handelspolitik bygger på ett ekonomiskt
resonemang som inte tar hänsyn till ekologiska och
sociala realiteter. Under hösten 1998 har EU inlett
arbetet med att utforma en strategi inför de
stundande förhandlingarna inom WTO
(Världshandelsorganisationen). Motionärerna menar
att Sverige i detta arbete måste spela en mycket
aktiv roll och bl.a. driva att frihandel bör
kompletteras med såväl miljöklausuler som sociala
klausuler.
Skrivelsen
I skrivelsen (s. 217 f.) anges att WTO nu har
existerat i tre år och att medlemsantalet har ökat
till 134. WTO:s andra ministerkonferens ägde rum
18-20 maj 1998 i Genève. Målsättningen med
konferensen, dvs. att ge en startsignal till
förberedelsearbetet inför nya förhandlingar, kunde
uppnås i och med att ministerdeklarationen uppdrog
åt WTO:s allmänna råd att inleda detta arbete. EG:s
mål är att en bred förhandlingsrunda skall kunna
inledas vid sekelskiftet.
EG har i WTO presenterat sin syn vad gäller behovet
av en bred samlad förhandling och att förhandlingen
skall vara kort (tre år). EG förespråkar genom
kommissionen en öppen attityd till andra länders
intressen och att inga frågor i nuläget bör
uteslutas. Det slutliga beslutet om förhandlingar
förväntas tas vid påföljande ministerkonferens i
Förenta staterna i början av december 1999.
Vissa kompletterande uppgifter
Tidigare riksdagsbehandling
Näringsutskottet anförde i sitt betänkande
1997/98:NU13 om vissa utrikeshandelsfrågor (s. 8)
att Sverige även fortsättningsvis aktivt bör delta i
ett systematiskt arbete för att befästa och stärka
förtroendet för det multilaterala handelssystemet,
liksom för WTO. Frihandel är en av de viktigaste
förutsättningarna för näringslivets tillväxt och
konkurrenskraft. Det är angeläget att Sverige
fortlöpande bevakar frihandelsintresset i EU-
samarbetet och driver på övriga medlemsstater i
riktning mot en större öppenhet mot omvärlden, inte
minst beträffande u-ländernas viktigaste
exportvaror. Näringsutskottet underströk i nämnda
betänkande det starka samband som råder mellan en
liberaliserad världshandel och förutsättningarna för
att åstadkomma ekonomisk utveckling, tillväxt och
sysselsättning. Minskade restriktioner för det
gränsöverskridande varu- och tjänsteutbudet ger
positiva effekter i de enskilda ländernas ekonomier
och avspeglas i form av förbättrad konkurrenskraft,
ökade varuflöden och en förbättrad tillväxt.
Förhållandet gäller för såväl i-länder som u-länder.
Att värna frihandelns principer och ständigt
uppmärksamma protektionistiska inslag i det
internationella handelsutbytet måste vara hörnstenar
i den svenska handelspolitiken enligt
näringsutskottet.
I det nämnda betänkandet framhöll näringsutskottet
vidare betydelsen av den koppling som finns mellan
öppnare handel mellan länder och förutsättningarna
för att åtgärda bristande arbetsvillkor och
miljöskydd. Samtidigt ville näringsutskottet erinra
om att både Sverige och EU i WTO:s arbete med handel
och miljö verkar för att handelsregelverket skall
kunna stödja handelsbegränsande åtgärder vidtagna
inom ramen för miljökonventioner. I en reservation
(m, fp, kd) framhölls att Sverige med kraft måste
motverka de tendenser till förtäckt protektionism
som framskymtar när begreppet socialklausul förs
fram. Enligt en annan reservation (v, mp) måste
Sverige aktivt driva frågor om arbetsvillkor och
miljö i den internationella handelspolitiken, bl.a.
i form av miljöklausuler och sociala klausuler.
Skrivelse om svensk handelspolitik inför en ny WTO-
runda
Regeringen har nyligen överlämnat en skrivelse till
riksdagen med titeln Öppen handel - rättvisa
spelregler (skr. 1998/99:59). Skrivelsen kommer inom
kort att behandlas av näringsutskottet.
I skrivelsen informeras att Sverige i EG verkar för
att vår traditionella frihandelslinje skall få
största möjliga genomslag i gemenskapens yttre
handelspolitik. Det har därför varit naturligt,
anför regeringen (s. 40), att ge stöd åt och aktivt
driva förslaget om att starta en ny, bred
handelsförhandling vid WTO:s tredje
ministerkonferens i slutet av år 1999. EG visar
enligt vad som sägs i skrivelsen styrka genom att nu
ta ledningen i formuleringen av 2000-talets frågor.
Det är emellertid ännu för tidigt att säga i vilken
utsträckning EG kommer att lyckas i sin strävan att
föra upp nya områden på dagordningen. Det är inte
heller möjligt, sägs det, att redan på det här
stadiet ha en klar uppfattning om hur långt det går
att nå på andra för Sverige prioriterade områden,
som miljö och mänskliga rättigheter i arbetslivet.
Näringsutskottets ställningstagande
Som tidigare nämnts har näringsutskottet har våren
1998 i ett betänkande om vissa utrikeshandelsfrågor
(bet. 1997/98:NU13) redovisat sina övergripande
synpunkter på frihandelsfrågorna. Viss del av
betänkandet med anknytning till det här aktuella
området refereras tidigare i detta yttrande. Med
hänvisning till att utskottet inom kort skall
behandla regeringens skrivelse om den svenska
handelspolitiken inför en ny WTO-runda saknas enligt
näringsutskottets uppfattning anledning att i dag
göra något särskilt övervägande i de aktuella
frågorna. De behandlade motionerna avstyrks därmed i
berörda delar.
Stockholm den 22 april 1999
På näringsutskottets vägnar
Per Westerberg
I beslutet har deltagit: Per Westerberg (m), Barbro
Andersson Öhrn (s), Reynoldh Furustrand (s), Lennart
Beijer (v), Göran Hägglund (kd), Karin Falkmer (m),
Sylvia Lindgren (s), Ola Karlsson (m), Nils-Göran
Holmqvist (s), Marie Granlund (s), Gunilla Wahlén
(v), Inger Strömbom (kd), Ola Sundell (m), Ingegerd
Saarinen (mp), Eva Flyborg (fp), Anne Ludvigsson (s)
och Birgitta Carlsson (c).
Avvikande meningar
1. Strukturfondsfrågor
Barbro Andersson Öhrn, Reynoldh Furustrand, Sylvia
Lindgren, Nils-Göran Holmqvist, Marie Granlund och
Anne Ludvigsson (alla s) anser att näringsutskottets
ställningstagande i avsnittet om strukturfondsfrågor
bort ha följande lydelse:
Enligt näringsutskottet visar såväl motionerna som
de redovisade utredningarna att det nuvarande
strukturfondssystemet är behäftat med ett antal
organisatoriska och administrativa problem.
Näringsutskottet ansluter sig till den uppfattning
som tidigare uttryckts av arbetsmarknadsutskottet,
nämligen att byråkratin kring strukturfondsstöden
måste minska och regelsystemen bli enklare. Hela
hanteringen av strukturfondsmedlen måste
effektiviseras.
Det finns emellertid inte någon anledning att nu i
slutet av den första programperioden för Sverige
utse någon syndabock för olika tillkortakommanden. I
stället bör denna första period ses som en läro- och
anpassningsperiod till gemenskapens
strukturfondssystem. Det väsentliga är givetvis att
lösa de problem som finns till nästa programperiod,
2000-2006.
Näringsutskottet ser positivt på den nyligen
presenterade Strukturfondsutredningen, som
beskrivits i det föregående. Med detta och övrigt
befintligt underlag anser näringsutskottet att det
till nästa programperiod finns goda möjligheter att
i det väsentliga komma till rätta med de
konstaterade problemen. På något längre sikt kommer
utredningen om den framtida regionalpolitiken (dir.
1999:2) att ta fram ytterligare underlag. Kommittén
skall ta del av utvärderingarna av strukturfondernas
hittillsvarande effekter och låta dem ingå i en
sammanvägd bedömning av resultatet av olika
regionalpolitiska åtgärder i Sverige. Kommittén
skall redovisa sitt uppdrag senast den 31 augusti
2000.
Med det anförda avstyrker näringsutskottet de här
aktuella motionsyrkandena.
2. Strukturfondsfrågor
Lennart Beijer (v), Gunilla Wahlén (v) och Ingegerd
Saarinen (mp) anser att näringsutskottets
ställningstagande i avsnittet om strukturfondsfrågor
bort ha följande lydelse:
Näringsutskottet anser i likhet med de
uppfattningar som förs fram i motion 1998/99:N335
(v) att det finns olika slags problem i anslutning
till ämnet EU och regionalpolitik. Ett av problemen
är att EU har beslutanderätten över de svenska
stödområdena för nationellt regionalpolitiskt stöd.
I denna fråga anser näringsutskottet att regeringen
bör verka för en förändring.
Strukturfondssystemet i sig har inte funnit sina
former och som framgår av den tidigare nämnda
Strukturfondsutredningen finns det mycket att göra
för att förenkla och effektivisera systemet.
Näringsutskottet vill i detta sammanhang framhålla
vikten av att projekten verkligen anpassas till
lokala förutsättningar. Särskilt
medfinansieringsfrågan har inneburit problem. Det
kan finnas en risk att offentliga aktörer räknar med
medel, som egentligen varit avsedda för ordinarie
offentlig verksamhet. Bland annat av detta skäl bör
möjligheten att släppa in privat kapital som
medfinansiering i samband med näringslivssatsningar
utredas. Vidare bör det bli möjligt för projektägare
att få förskott på beviljade medel. Krångel måste
motarbetas.
Med hänvisning till vad som anförts tillstyrker
näringsutskottet motion 1998/99:N335 (v) i aktuell
del. Övriga motionsyrkanden avstyrks i den mån de
inte tillgodoses genom näringsutskottets
ställningstagande.
3. Energiforskning m.m.
Ingegerd Saarinen (mp) anser att näringsutskottets
ställningstagande i avsnittet om energiforskning m.
m. bort ha följande lydelse:
Näringsutskottet konstaterar att EU:s arbete med
uppföljningen av Kyotokonferensen har gått mycket
trögt. I likhet med de uppfattningar som framförs i
motionerna 1998/99:U508 (mp) och 1998/99:MJ778 (mp)
anser näringsutskottet att en av de frågor som
Sverige bör driva som medlemsland och som
ordförandeland i EU är att
energiforskningsprogrammen inom EU:s ram helt skall
inriktas på forskning och utveckling av förnybara
energikällor. I dag betonas fossil och nukleär
energi, vilket direkt strider mot andan i
klimatöverenskommelsen i Kyoto.
Vidare anser näringsutskottet att det finns skäl
att avveckla olika former av stöd till bil- och
flygindustrin. Enligt utskottets mening, vilken
ansluter sig till motion 1998/99:MJ778 (mp) i denna
del, bör stöd över huvud taget inte ges till
utveckling av trafikslag som bidrar till att öka
växthuseffekten. Under 1980-talet konstaterades inom
EG att efterfrågan på bilar minskade. En sådan
period med naturlig minskning av efterfrågan på
fordon är naturligtvis ett riktigt tillfälle att
genomföra strukturomvandlingar.
Med det anförda tillstyrker näringsutskottet
motionerna 1998/99:U508 (mp) och 1998/99:MJ778 (mp)
i här aktuella delar. Yrkandet i motion 1998/99:U509
(kd) avstyrks i den mån det inte tillgodoses genom
näringsutskottets ställningstagande.
4. Euratomfördraget
Lennart Beijer (v), Gunilla Wahlén (v) och Ingegerd
Saarinen (mp) anser att näringsutskottets
ställningstagande i avsnittet om Euratomfördraget
bort ha följande lydelse:
Sedan Euratomfördraget undertecknades har
förhållandena ändrats, vilket har lett till att det
i väsentlig omfattning är föråldrat. Delar av
fördraget tillämpas därför inte enligt sin lydelse
utan enligt en successivt utvecklad praxis. Enligt
näringsutskottets mening bör regeringen ta initiativ
till en omvandling av detta fördrag inom EU.
Politiken bör inriktas på avveckling av de icke
förnybara energislagen, på skyddande av
naturresurser, på främjande av förnybara energislag
och på energieffektiviseringsåtgärder.
Med hänvisning till det nu anförda tillstyrker
näringsutskottet det aktuella yrkandet i motion
1998/99:MJ804 (v).
5. Handelsfrågor
Ingegerd Saarinen (mp) anser att näringsutskottets
ställningstagande i avsnittet om handelsfrågor bort
ha följande lydelse:
Näringsutskottet anser i likhet med vad som anförs
i motion 1998/99:U9 (mp) att Sverige på ett aktivt
och konstruktivt sätt måste driva frågorna om miljö
och arbetsvillkor i den internationella
handelspolitiken. Under hösten 1998 har EU inlett
arbetet med att utforma en strategi inför de
kommande WTO-förhandlingarna. Enligt
näringsutskottet bör Sverige i detta arbete anta en
mycket aktiv roll och bl.a. driva frågan om att
frihandel måste kompletteras med såväl
miljöklausuler som sociala klausuler.
Näringsutskottet menar att sådana klausuler kan
införas utan att detta skall betraktas som icke-
tariffära handelshinder. När det gäller samarbetet
inom EU bör det vidare vara en prioriterad fråga för
Sverige att motverka EU:s detaljreglering av varor.
Med det anförda tillstyrker utskottet motionerna
1998/99:U9 (mp) och 1998/99:U508 (mp) i berörda
delar.
**FOOTNOTES**
[1]: NUTS I-nivå motsvarar nationell nivå, medan
NUTS II-nivå motsvarar regional nivå och NUTS
III-nivå länsnivå (motsvarande).
Arbetsmarknadsutskottets yttrande
1998/99:AU1y
Berättelse om verksamheten i Europeiska
unionen under 1998
Till utrikesutskottet
Utrikesutskottet har den 13 april 1999 berett nio av
riksdagens utskott, däribland
arbetsmarknadsutskottet, tillfälle att yttra sig
över regeringens skrivelse 1998/99:60 Årsboken om EU
- Berättelse om verksamheten i Europeiska unionen
under 1998, över den motion som väckts med anledning
av skrivelsen och över 14 motioner väckta under den
allmänna motionstiden hösten 1998, i de delar de
berör respektive utskotts beredningsområde.
Utskottet yttrar sig i det följande över valda
delar av avsnitt 6 Tillväxt och sysselsättning och
12.5 Jämställdhet mellan kvinnor och män. Därutöver
tas det upp en viss fråga om prioriteringar inför
det svenska ordförandeskapet i EU under första
halvåret år 2001. Utskottet yttrar sig härvid över
motionerna
1998/99:U505 yrkande 6 delvis,
1998/99:U506 yrkandena 8, 11 och 12 och
1998/99:U509 yrkande 2.
Sysselsättningspolitiken
Skrivelsen
Europeiska rådets extra toppmöte om sysselsättning i
Luxemburg den 20-21 november 1997 uppdrog åt
kommissionen att vart tredje år presentera en
rapport om sysselsättningsutvecklingen i EU. I
oktober 1998 presenterade kommissionen en första
rapport, vilken analyserar faktorer på utbuds- och
efterfrågesidan i ekonomin. I rapporten lyftes
särskilt tillväxtpotentialen i tjänstesektorn fram.
Sverige välkomnade kommissionens rapport mot
bakgrund av att en hög sysselsättning bidrar till
högre tillväxt, ökad välfärd, en jämnare fördelning
av inkomsterna och ett mer jämställt samhälle.
Europeiska rådet beslutade i december 1998 om nya
riktlinjer för sysselsättningspolitiken för år 1999.
I förhållande till riktlinjerna år 1998 stärks
rekommendationerna vad gäller reformer av skatte-
och bidragssystem, tillgång till livslångt lärande,
åtgärder mot diskriminering av svaga grupper,
undanröjande av hinder för sysselsättning i
tjänstesektorn samt åtgärder för ökad jämställdhet.
Sverige har verkat för att riktlinjerna konsolideras
och förankras i medlemsstaterna och hos
arbetsmarknadens parter. Kommissionens förslag till
riktlinjer och de slutligt antagna
rekommendationerna ligger väl i linje med denna
ståndpunkt. Sverige anser att riktlinjerna för
sysselsättningspolitiken bör ges samma vikt som
motsvarande instrument på det ekonomiska och
monetära området.
Motioner
Vänsterpartiet anser i motion U506 att det inte går
att diskutera sysselsättningspolitik frikopplat från
den ekonomiska politiken. EMU, konvergenskrav och
stabilitetspakt sätter snäva ramar för möjligheterna
att bekämpa arbetslösheten framgångsrikt. Enligt
Vänsterpartiet behövs det ett internationellt
samarbete för att verksamt kunna bekämpa
arbetslösheten. Det krävs dock en helt annan politik
med en helt annan inriktning än den som förs i dag.
Om de dogmatiska reglerna för EMU bryts upp skulle
det finnas utrymme för mellanstatliga lösningar som
skulle kunna ge betydande tillväxt- och
sysselsättningseffekter (yrk. 8).
Kristdemokraterna anser i motion U509 att regeringen
visat ovilja att följa europeiska rekommendationer i
kampen för sysselsättningen, framför allt då det
gäller att ändra de stela strukturerna på
arbetsmarknaden. Toppmötet i Luxemburg 1997
resulterade bl.a. i en uppmaning att sänka
arbetsgivaravgifter för att stimulera
sysselsättningen "när så är möjligt". Den svenska
regeringen medverkade till att få igenom detta
förbehåll, som den sedan använt för att inte följa
rekommendationen (yrk. 2).
Utskottets ställningstagande
Den låga sysselsättningsgraden och den höga
arbetslösheten är alltjämt ett av EU:s och de
enskilda medlemsländernas största problem. Utskottet
välkomnar därför det fördjupade samarbetet kring
sysselsättningsfrågor som utvecklats under senare
år. En samordning mellan den ekonomiska politiken
och sysselsättningspolitiken i högre grad än i dag
är eftersträvansvärd. Liksom regeringen anser
utskottet att Sverige bör verka för att samarbetet
om sysselsättningspolitiken och formerna för det ges
samma vikt som på det ekonomiska området. Det bör
dock slås fast att politiken på
sysselsättningsområdet i första hand bör föras på
det nationella planet.
Utskottet delar inte Vänsterpartiets uppfattning
att den monetära politiken och konvergenskraven
skulle motverka möjligheterna att bekämpa
arbetslösheten. Såväl regering som riksdag har i
flera sammanhang framhållit att sunda offentliga
finanser och prisstabilitet är en förutsättning för
en god samhällsekonomisk utveckling och hög
sysselsättning. Utskottet anser därför att motion
U506 yrkande 8 (v) bör avstyrkas.
Kristdemokraterna anser inte att regeringen följer
rekommendationerna i EU om sysselsättningspolitiken
och hänvisar i sin motion till en av riktlinjerna
vars syfte är att utveckla företagarandan. Enligt
riktlinjen (nr 14) skall medlemsländerna bl.a. vid
behov och med hänsyn till den befintliga nivån
fastställa ett mål för en gradvis minskning av den
totala skattebördan och, där så är lämpligt, ett mål
för gradvis minskning av skattetrycket på arbete och
lönebikostnader, särskilt för relativt okvalificerad
och lågavlönad arbetskraft, utan att ifrågasätta
saneringen av de offentliga finanserna och den
finansiella jämvikten i de sociala
trygghetssystemen.
Samarbetet på sysselsättningsområdet inom EU har,
alltsedan de s.k. Essenpunkterna lades fast år 1994,
utvecklats i en ur svensk synvinkel positiv
riktning. I riktlinjerna för år 1999 betonas mer än
tidigare vikten av satsningar på utbildning och
kompetensutveckling framför passivt kontantstöd,
något som även den svenska politiken på området
alltmer inriktats på under senare år. Vidare
poängteras främjande av lika möjligheter för kvinnor
och män, stöd till äldre arbetstagare och främjande
av social integration. Även detta ligger i linje med
svensk arbetsmarknadspolitik. Åtgärder som innebär
skattesänkningar har, liksom föregående år, gjorts
beroende av det ekonomiska utrymmet för sådana.
Regeringens politik för ökad sysselsättning och
minskad arbetslöshet bygger enligt vad som sägs i
1999 års ekonomiska vårproposition (prop.
1998/99:100) på fem grundstenar. De offentliga
finanserna skall vara sunda och priserna stabila.
Lönebildningen bör fungera bättre för att
arbetslösheten skall kunna halveras. Huvuddelen av
sysselsättningsökningen de kommande åren bör ske i
den privata sektorn. I den offentliga sektorn skall
verksamheter prioriteras framför transfereringar.
Skolan, vården och omsorgen utgör kärnan i
välfärden. Arbetslösheten skall minskas
huvudsakligen genom att fler människor får arbete
eller utbildning som ger ökade möjligheter till
arbete. Utskottet anser att denna politik ligger väl
i linje med EU:s sysselsättningsriktlinjer. Synen på
hur riktlinjerna skall omsättas i nationell politik
bestäms i grunden av synen på den ekonomiska
politiken i stort. Utskottet kan inte dela
motionärernas uppfattning att regeringen inte följt
de europeiska rekommendationerna.
Utskottet vill i detta sammanhang nämna några
konkreta åtgärder som vidtagits för ökad
sysselsättning och minskad arbetslöshet under senare
tid. Från och med 1998 har införts en rätt för
arbetstagare till ledighet från anställning för att
bedriva näringsverksamhet (prop. 1997/98:27, bet.
1997/98:AU4). Syftet med lagen var att stödja
företagande genom att underlätta för arbetstagare
att starta och bedriva näringsverksamhet. En ny
anställningsform infördes genom en ändring i
anställningsskyddslagen som trädde i kraft den 1
januari 1997 - överenskommen visstidsanställning.
Syftet var att underlätta nyanställningar (prop.
1996/97:16, bet. 1996/97:AU4). Inom
Näringsdepartementet har den s.k. SimpLex-gruppen
inrättats. Gruppen har till uppgift att identifiera
områden med behov av regelförenklingar, granska
förslag och utredningar ur ett
småföretagsperspektiv, utveckla arbetsmetoder för
analys av regelkonsekvenser m.m. En arbetsgrupp
bestående av företrädare för Socialdemokraterna,
Vänsterpartiet och Miljöpartiet har också tillsats
med uppgift att överväga förenklingar i regelverk
som framför allt kommer de mindre företagen till
godo.
I 1999 års ekonomiska vårproposition har regeringen
föreslagit en rad åtgärder för att få en mer
effektiv matchning mellan arbetssökande och lediga
platser och för att undvika att inflationsdrivande
flaskhalsar uppstår. Arbetsmarknadspolitiken skall,
enligt regeringen, bl.a. inriktas på att underlätta
en effektiv platsförmedling.
Som ett sätt att höja utbildningsnivån hos
befolkningen har regeringen initierat det s.k.
Kunskapslyftet som bedrivs från hösten 1997.
Kunskapslyftet är en femårig satsning med inriktning
främst mot arbetslösa, som helt eller delvis saknar
treårig gymnasial utbildning. För att möta den ökade
efterfrågan på yrkesutbildning inom IT-området har
ett nationellt program för IT-utbildning, SwIT,
införts inom ramen för arbetsmarknadsutbildningen
(yttr. 1997/98:AU3y). Målgruppen är främst
arbetslösa. Tre olika grupper prioriteras av
utbildningssökandena, nämligen kvinnor, invandrare
och arbetshandikappade.
Vad gäller skattepolitiken anser utskottet att den
bör spela en aktiv roll i arbetet för att öka
sysselsättningen och utskottet ser positivt på att
det i riktlinjerna betonats att skatte- och
bidragssystemen bör utformas på ett sätt som gör det
lönsamt att arbeta. Upplysningsvis kan utskottet i
detta sammanhang också nämna att regeringen i nämnda
vårproposition föreslagit att ett stöd för
arbetsgivare som anställer arbetslösa med lång
inskrivningstid införs. Stödet skall enligt
förslaget ges genom kreditering av arbetsgivarens
skattekonto. Arbetsmarknadsutskottet har ännu inte
yttrat sig till finansutskottet över förslaget.
Med det anförda förordar utskottet
sammanfattningsvis att motion U509 yrkande 2 (kd)
avstyrks.
Jämställdhet mellan kvinnor och män
Skrivelsen
Jämställdhet mellan kvinnor och män är en av fyra
prioriterade frågor som Sverige framför allt skall
driva aktivt inom EU. Sverige skall med sina
erfarenheter försöka sätta jämställdheten högt på
den europeiska dagordningen.
I skrivelsen lämnas en översiktlig redogörelse för
vad som förevarit på jämställdhetsområdet i EU.
Bland annat framhålls det att Europeiska rådet vid
toppmötet i Cardiff uttalade att
jämställdhetsperspektivet skall integreras i alla
politiska riktlinjer för sysselsättningen (s.k.
mainstreaming). I slutsatserna från toppmötet i Wien
i december 1998 uttalade Europeiska rådet bl.a. att
medlemsstaterna när de ser över sina nationella
handlingsplaner för sysselsättningen bör ägna
särskild uppmärksamhet åt att göra påtagliga
framsteg med att främja lika möjligheter för kvinnor
och män, i synnerhet genom s.k. benchmarking och en
strategi för mainstreaming av
jämställdhetsaspekterna. Enligt regeringen har
Sverige bidragit aktivt till utvecklingen av
jämställdhetsfrågorna inom EU-samarbetet.
Motioner
Vänsterpartiet anför i motion U506 att EU:s politik
med åtstramning och nedbantad välfärd slår hårt mot
kvinnorna. I de flesta EU-länder är arbetslösheten
hög bland kvinnor. Många kvinnor arbetar också under
otrygga villkor och löneskillnaderna mellan kvinnor
och män är ännu större än i Sverige. Inom EU
yrkesarbetar endast cirka 50 % av kvinnorna. I flera
länder förs en politik som innebär nedskärningar i
offentlig sektor, vilket i dag, med den könsstruktur
som föreligger på arbetsmarknaden, medför försämrade
sysselsättningsmöjligheter för kvinnor. Sverige bör
verka för att EU:s organ ger rekommendationer till
EU:s medlemsländer om alla kvinnors rätt till arbete
samt verka för en nedbrytning av arbetsmarknadens
könsstruktur (yrk. 11). Sverige bör också verka för
en jämn fördelning mellan könen i de olika
institutionerna och de beslutsfattande organen inom
EU (yrk. 12).
Utskottets ställningstagande
Nyligen presenterade kommissionen en årsrapport -
Lika möjligheter för kvinnor och män i Europeiska
unionen 1998. Av rapporten framgår bl.a. följande.
Kvinnorna utgör 80 % av de deltidsanställda och 13 %
av de kvinnliga arbetstagarna var visstidsanställda.
80 % av de kvinnliga arbetstagarna i hela EU är
koncentrerade till tjänstesektorn. Av rapporten
framgår också att sysselsättningstalet för kvinnor
är betydligt lägre än motsvarande tal för männen i
samtliga medlemsländer. Utskottet ser förstärkningen
av jämställdhetsperspektivet i 1999 års riktlinjer
för sysselsättningspolitiken som ett viktigt steg
mot ökad jämställdhet. Vid toppmötet i Cardiff i
juni 1998 uttalade Europeiska rådet att
jämställdhetsperspektivet skall integreras i alla
politiska riktlinjer för sysselsättningen, något som
Sverige aktivt verkat för. Utskottet kan hålla med
Vänsterpartiet om att Sverige i det fortsatta EU-
samarbetet ytterligare bör verka för en
sysselsättningspolitik som ger kvinnor bättre
möjlighet till förvärvsarbete. Något
tillkännagivande om detta är dock inte behövligt.
Utskottet föreslår att motion U506 yrkande 11 (v)
avstyrks.
Vad beträffar kvinnorepresentationen i EU:s
institutioner framgår följande av nyss nämnda
rapport. Andelen kvinnliga ledamöter i
Europaparlamentet uppgick 1998 till 26,7 %. 3 av 20
ordförande för ständiga utskott är kvinnor. Vid
tidpunkten för rapporten hade kommissionen 5
kvinnliga av totalt 20 ledamöter. Vid Europeiska
gemenskapens domstol var samtliga domare och
generaladvokater män. Förstainstansrätten har 2
kvinnliga domare. Domstolen består av 15 ledamöter.
Vid revisionsrätten är samtliga ledamöter män.
Utskottet kan även hänvisa till en förteckning som
gjorts inom Utrikesdepartementet över svenskar i EU-
institutioner och organ. Förteckningen är daterad
den 23 mars 1999. Av förteckningen framgår att 3 av
8 svenska topptjänstemän (kommissionsledamöter,
domare, generaldirektörer etc.) är kvinnor. 5 av 12
direktörer är kvinnor liksom 10 av 23
avdelningschefer. Motsvarande siffror bland
seniorhandläggare och handläggare är 15 av 45
respektive 51 av 124. Däremot är det fler kvinnor än
män bland handläggarassistenterna, sekreterarna och
bland tolkar/översättare. Fördelningen mellan könen
av högre tjänster och tjänster på mellannivå är inte
jämn, och detta gäller även svenska tjänstemän och
politiker.
Av nämnda rapport från kommissionen framgår också
att det i en ny rådsförordning har införts nya
klausuler om mål för rekrytering och befordran till
högre tjänster. Utskottet delar Vänsterpartiets
uppfattning att Sverige bör verka för en jämn
fördelning mellan könen i de olika EU-
institutionerna. I detta sammanhang kan nämnas att
utskottet för kvinnors rättigheter i
Europaparlamentet nyligen arrangerade en
rundabordskonferens som behandlade frågor om
främjande av en jämnare könsfördelning i
beslutsfattandet. Vidare har ett
interparlamentariskt organ bestående av
jämställdhetsutskotten i medlemsstaternas parlament
möten några gånger om året. I dessa sammanhang har
ledamöter i arbetsmarknadsutskottet deltagit.
Sverige, som på flera områden har kommit längre i
jämställdhetshänseende än många andra EU-länder, kan
även på detta sätt bidra med sina erfarenheter.
Något tillkännagivande är dock inte erforderligt
enligt utskottets mening. Motion U506 yrkande 12 (v)
bör avstyrkas.
Sverige som ordförandeland
Motion
Centerpartiet tar i motion U505 upp frågor som
partiet anser bör prioriteras under den tid då
Sverige är ordförandeland i EU. Bland de
prioriterade områdena nämns i motionen full
sysselsättning och jämställdhet (yrk. 6 delvis).
Utskottets ställningstagande
Enligt vad regeringen anför i skrivelsen är
ordförandelandets viktigaste uppgift att föra EU:s
gemensamma dagordning framåt. Utrymmet för att lyfta
fram svenska profilfrågor är enligt regeringen
begränsat. Utskottet har förståelse för detta.
Sverige har sedan länge verkat för ökad tyngd åt
sysselsättnings- och jämställdhetsfrågorna i EU-
samarbetet. Enligt vad utskottet inhämtat från
Regeringskansliet kommer dessa frågor fortfarande
att vara prioriterade av Sverige såväl under
ordförandeskapet det första halvåret 2001 som under
tiden fram till dess. Inom Näringsdepartementet
pågår för närvarande arbete med att identifiera
frågor som kommer att tas upp vid rådsmöten under
ordförandeskapet. Det beräknas vara klart i ett
första skede i juni i år. Arbetet beräknas dock pågå
kontinuerligt fram till ordförandeskapets inträde.
Utskottet delar Centerpartiets uppfattning om att
sysselsättning och jämställdhet är frågor som även
fortsättningsvis bör vara prioriterade av Sverige.
Det är därför glädjande att regeringen också verkar
för detta. Något tillkännagivande är inte
nödvändigt. Motion U505 i berörd del bör avstyrkas.
Stockholm den 22 april 1999
På arbetsmarknadsutskottets vägnar
Johnny Ahlqvist
I beslutet har deltagit: Johnny Ahlqvist (s), Hans
Andersson (v), Mikael Odenberg (m), Björn Kaaling
(s), Martin Nilsson (s), Laila Bjurling (s), Patrik
Norinder (m), Sonja Fransson (s), Kristina Zakrisson
(s), Camilla Sköld (v), Maria Larsson (kd), Christel
Anderberg (m), Barbro Johansson (mp), Elver Jonsson
(fp), Henrik Westman (m), Rosita Runegrund (kd) och
Agne Hansson (c).
Avvikande meningar
1 Sysselsättningspolitiken
Mikael Odenberg (m), Patrik Norinder (m), Christel
Anderberg (m), Maria Larsson (kd), Elver Jonsson
(fp), Henrik Westman (m), Rosita Runegrund (kd) och
Agne Hansson (c) anser att utskottets
ställningstagande under rubriken
Sysselsättningspolitiken bort ha följande lydelse:
Den låga sysselsättningen och den höga
arbetslösheten är ett av EU:s och medlemsländernas
allvarligaste problem. Det är därför anmärkningsvärt
att regeringen, som säger sig vara positiv till ett
europeiskt samarbete om sysselsättningspolitiken,
inte följer de rekommendationer som Europeiska rådet
beslutat om på området.
Hösten 1994 rekommenderade stats- och
regeringscheferna vid ett möte i Essen att
koncentrera sina sysselsättningsfrämjande åtgärder
till fem nyckelområden, de s.k. Essenpunkterna.
Dessa fem områden var utbildningens roll för att
stärka sysselsättningen, en sysselsättningsintensiv
tillväxt, minskade indirekta arbetskraftskostnader,
en effektivare arbetsmarknadspolitik och förstärkta
insatser för utsatta grupper. Regeringen ansåg att
de punkter som handlade om minskade indirekta
lönekostnader och ökad arbetsmarknadspolitisk
flexibilitet inte var tillämpliga på Sveriges
situation. Enligt utskottet är det
otillfredsställande att regeringens politik inte har
förts i enlighet med innehållet i dessa punkter.
Vid Europeiska rådets möte i Luxemburg 1997
fattades beslut om nya riktlinjer för att stimulera
sysselsättningen i EU. Bland annat rekommenderas
medlemsstaterna att vidta åtgärder mot
ungdomsarbetslösheten, att satsa på utbildning, att
vidta åtgärder för ökad företagsamhet, inklusive
främjande av vissa hushållstjänster, och att
genomföra skattesänkningar på arbete. Utskottet
konstaterar att regeringen inte heller har följt
dessa rekommendationer, t.ex. vad gäller sänkta
arbetsgivaravgifter och tillväxtbefrämjande åtgärder
i form av regelförenklingar för företagen. För att
stimulera företagande och tillkomsten av nya
arbetstillfällen måste, enligt utskottet,
sysselsättningspolitiken innefatta också sådana
åtgärder.
Av det anförda följer att utskottet anser att
motion U509 yrkande 2 bör tillstyrkas.
2 Sysselsättningspolitiken
Hans Andersson och Camilla Sköld (båda v) anser att
utskottets ställningstagande under rubriken
Sysselsättningspolitiken, andra stycket, bort ha
följande lydelse:
Nästan 20 miljoner människor är öppet arbetslösa i
EU i dag. En viktig orsak till den höga
arbetslösheten är den ekonomiska politik som förts
inom EU med skapandet av den gemensamma
valutaunionen, EMU. I EMU har en odemokratiskt styrd
centralbank som huvuduppgift att hålla inflation och
prisökningar nere oavsett hur hög arbetslöshet det
leder till. Konvergenskraven, dvs. krav på att
medlemsländerna anpassar sin ekonomiska politik till
varandra, medför att flera länder i praktiken
tvingas till att minska sina offentliga utgifter.
Detta leder till nedskärningar i sjukvård, omsorg
och skola, något som i sin tur drabbar kvinnor
hårdast.
Enligt utskottet går det inte att föra en
sysselsättningspolitik som är frikopplad från den
ekonomiska politiken. Om de regler för EMU och
stabilitetspakt som gäller i dag bryts upp skulle
det finnas utrymme för mellanstatliga lösningar som
skulle kunna ge betydande tillväxt- och
sysselsättningseffekter i positiv riktning.
Utskottet förordar därför att motion U506 yrkande 8
tillstyrks.
3 Sverige som ordförandeland
Agne Hansson (c) anser att utskottets
ställningstagande i avsnittet Sverige som
ordförandeland bort ha följande lydelse:
Den 1 januari 2001 övertar Sverige ordförandeskapet
i Europeiska unionen. Utskottet anser att det är
mycket viktigt att Sverige blir framgångsrikt som
ordförandeland. Vår ställning som konstruktiv och
aktiv kraft kommer då att prövas.
En av Sveriges huvuduppgifter som ordförandeland i
EU bör enligt utskottet vara att verka för ett
ekonomiskt och politiskt samarbete som inriktas på
full sysselsättning. Liksom Centerpartiet ser
utskottet med tillfredsställelse på det nya
instrument för en samordnad sysselsättningsstrategi
som lagts fast i Amsterdamfördraget. EU kan bidra
till kampen mot arbetslösheten genom att komplettera
medlemsstaternas insatser.
På jämställdhetens område har förutsättningar för
ett konstruktivt samarbete förbättrats genom
Amsterdamfördraget. Jämställdheten blir ett
övergripande mål för unionens politik, principen om
lika lön för likvärdigt arbete markeras starkare och
varje medlemsstat kan behålla eller införa regler om
positiv särbehandling av det underrepresenterade
könet. Sverige bör som ordförande för EU ytterligare
stärka samarbetet på detta område.
Utskottet förordar att detta ges regeringen till
känna och att motion U505 yrkande 6 tillstyrks i
berörda delar.
EU-nämndens yttrande
1998/99:EUN1y
Verksamheten i Europeiska unionen under
1998
Till utrikesutskottet
Utrikesutskottet har den 13 april 1999 beslutat att
ge bl.a. EU-nämnden tillfälle att senast den 23
april yttra sig över regeringens skrivelse
1998/99:60 Berättelse om verksamheten i Europeiska
unionen under 1998. EU-nämnden behandlar i sitt
yttrande både övergripande frågor som gäller
skrivelsens innehåll och regeringens samråd med
riksdagen i EU-frågor. Nämnden tar vidare upp vissa
frågor på olika sakområden som nämnden funnit
särskild anledning att uppmärksamma.
Regeringens skrivelse
I skrivelsen redogör regeringen för verksamheten i
Europeiska unionen under år 1998. Skrivelsen
behandlar Europeiska unionens övergripande
utveckling, det ekonomiska och sociala samarbetet,
unionens förbindelser med omvärlden, samarbetet i
rättsliga och inrikes frågor samt unionens
institutioner m.m. Vidare redovisas förberedelserna
för Sveriges ordförandeskap i EU:s ministerråd.
EU-nämnden
Enligt 10 kap. 4 § riksdagsordningen är EU-nämnden
riksdagens organ för samråd med regeringen i frågor
som gäller Europeiska unionen. Regeringen skall,
enligt 10 kap. 5 § riksdagsordningen, informera och
samråda med nämnden om frågor som skall bli
behandlade i Europeiska unionens råd och i andra
frågor som EU-nämnden bestämmer.
Allmänna synpunkter på innehållet i
skrivelsen
Enligt 10 kap. 1 § riksdagsordningen skall
regeringen fortlöpande informera riksdagen om vad
som sker inom ramen för samarbetet i Europeiska
unionen samt varje år till riksdagen lämna en
skrivelse med berättelse över verksamheten i
Europeiska unionen. Vid tillkomsten av 10 kap. 1 §
riksdagsordningen (tidigare 3 kap. 6 § andra stycket
riksdagsordningen) behandlades inte särskilt frågan
om vad regeringens årliga skrivelse till riksdagen
om verksamheten i Europeiska unionen bör innehålla.
I regeringens proposition 1994/95:19 Sveriges
medlemskap i Europeiska unionen framhölls endast
(Del 1, s. 537 f.) att rådet årligen utfärdar ett
stort antal mindre viktiga rättsakter som publiceras
i Europeiska gemenskapernas tidning (EGT), varför
det i skrivelsen borde anges viktiga rättsakter som
rådet har beslutat under året och att skrivelsens
närmare innehåll i övrigt fick vara en sak för
regeringen att ta ställning till inför skrivelsens
avlämnande.
De första årliga skrivelserna avgavs i mars 1996,
mars 1997 och i februari 1998. Årets skrivelse
följer i stort sett samma mönster och uppbyggnad som
de tidigare skrivelserna med vissa variationer
beroende på utvecklingen inom Europeiska unionen.
EU-nämnden, som inte tidigare har beretts tillfälle
att yttra sig över föregående års skrivelser, kan
konstatera att årets skrivelse innehåller en mycket
utförlig och värdefull redogörelse över verksamheten
i Europeiska unionen under 1998, som täcker alla
delar av unionssamarbetet. Den liknar därvid i flera
avseenden den allmänna rapport om Europeiska
unionens verksamhet som Europeiska kommissionen
årligen avger till Europaparlamentet och som också
innehåller en mycket fyllig faktaredovisning.
Förutom att fylla ett informationsbehov måste
enligt EU-nämnden avsikten med den svenska
skrivelsen också vara att riksdagen i efterhand
skall kunna kontrollera att regeringen har fullgjort
sin informations- och samrådsskyldighet gentemot
riksdagen. På endast ett fåtal sakområden redovisas
i skrivelsen hur Sverige har röstat i ministerrådet.
På vissa sakområden framgår mera utförligt Sveriges
allmänna prioriteringar. Det gäller naturligen
främst de av Sverige särskilt prioriterade områdena,
såsom t.ex. miljö- och konsumentpolitiken.
Konstitutionsutskottet framhåller dock i sitt
betänkande 1998/99: KU11 EU-frågornas behandling i
riksdag och regering (s. 19) att det i skrivelsen
för 1997 återfinns mer information om regeringens
agerande och ställningstagande än i tidigare
skrivelser. Beträffande ställningstaganden inom EU:s
olika sakområden erinrar utskottet i det
sammanhanget också om sitt tidigare påpekande att
regeringen kan lämna skrivelser till riksdagen om
arbetet i EU inom ett visst område. Liksom
konstitutionsutskottet välkomnar EU-nämnden att
regeringen redovisar sin syn på utvecklingen i EU i
skrivelser och propositioner, vilka blir föremål för
riksdagsbehandling. I sådana skrivelser och
propositioner är det också lämpligt att regeringen
redovisar hur informations- och samrådsskyldigheten
gentemot riksdagen har fullgjorts. I fråga om den
aktuella skrivelsen om verksamheten i Europeiska
unionen under 1998 återfinns emellertid - till
skillnad från förra årets skrivelse som innehöll ett
avsnitt om samrådet med riksdagen beträffande 1996
års regeringskonferens - inte på någon punkt någon
redogörelse för det informations- och
samrådsförfarande gentemot riksdagen som regleras i
10 kap. riksdagsordningen, vilket hade varit
önskvärt. De frågor som behandlas i skrivelsen berör
dock i allmänhet sådana frågor som har varit föremål
för samråd i EU-nämnden och där det har funnits en
majoritet som stöder regeringens ståndpunkt.
Sammanfattningsvis anser EU-nämnden att det i
regeringens skrivelse om verksamheten i Europeiska
unionen framdeles bör tydligare framgå hur Sverige
har röstat i ministerrådet och hur regeringen har
fullgjort sin informations- och samrådsskyldighet
gentemot riksdagen.
Den övergripande utvecklingen i Europeiska
unionen
I skrivelsen (Del 1) redogörs utförligt för det
övergripande samarbetet i unionen och för Sveriges
prioriterade frågor i unionen samt för Europeiska
rådets möten i Cardiff, Pörtschach och i Wien
(avsnitt 1 och 2). Vidare redogörs för Agenda 2000
och i det sammanhanget både för utvidgningsprocessen
med nya medlemmar och det s.k. reformpaketet
(avsnitt 3). Slutligen redogörs i denna del för EMU-
besluten och den svenska regeringens agerande i EMU-
frågan (avsnitt 4) samt för Amsterdamfördraget
(avsnitt 5). EU-nämnden har kontinuerligt följt den
övergripande utvecklingen i unionen, främst genom
samrådsförfarandet med regeringen, men också inom
ramen för samarbetet inom COSAC (La Conférence des
organes spécialisés dans les affaires
communautaires) då representanter från
Europakommittéerna i EU och Europaparlamentet
träffas och genom studieresor och besök.
EU:s utvidgning (avsnitt 3.1)
I skrivelsen redovisar regeringen vad som skett
hitintills i fråga om EU:s utvidgning. Nämnden har
informerats av och samrått med regeringen inför
Europeiska rådets och ministerrådets behandling av
kommissionens översynsrapporter om kandidatländernas
framsteg. Nämnden har också haft och kommer även i
fortsättningen att ha bilaterala kontakter med
parlamenten i de olika kandidatländerna.
Representanter från kandidatländerna har också
deltagit som observatörer vid de nyssnämnda COSAC-
konferenserna. Nämnden vill gärna framhålla att det
är viktigt att regeringen även i fortsättningen
kontinuerligt informerar och samråder med nämnden om
den fortsatta utvecklingen av utvidgningsprocessen.
EU:s reformering (avsnitt 3.2)
Regeringen redogör vidare för EU:s reformprocess,
kallad Agenda 2000. Denna mycket viktiga förhandling
har noga följts av EU-nämnden. Förutom information
och samråd inför respektive ministerråd har nämnden
också fått kontinuerlig information från regeringen
genom en särskild beredningsgrupp med en
representant för varje parti. I februari 1999
ordnade nämnden också en offentlig utfrågning om
Agenda 2000 och under det slutliga toppmötet i
Berlin den 24-25 mars 1999 hade nämnden flera
telefonöverläggningar med den svenska
förhandlingsdelegationen i Berlin.
Den ekonomiska och monetära unionen (EMU) (avsnitt
4)
Regeringen ger i skrivelsen en redovisning av hur den
ekonomiska och monetära unionen utvecklats. Den 1-3
maj 1998 fattade rådet, i dess sammansättning av
stats- eller regeringschefer, beslut om vilka
medlemsstater som skulle ingå i valutaunionen från
starten den 1 januari 1999. De fyra EU-
medlemsstaterna Sverige, Storbritannien, Danmark och
Grekland skulle inte delta från starten. Vidare görs
i skrivelsen en sammanfattande redovisning av det
svenska konvergensprogrammet som utarbetats i
enlighet med den stabilitets- och tillväxtpakt som
beslutades av rådet i juli 1997. Programmet
överlämnades till kommissionen den 22 december 1998.
EU-nämnden har kontinuerligt följt frågor som rör
den ekonomiska och monetära unionen. Samråd med
regeringen har även skett i samband med utarbetandet
av det svenska konvergensprogrammet.
Amsterdamfördraget (avsnitt 5)
EU-nämnden har fortlöpande följt ratifikationsprocessen
beträffande Amsterdamfördraget samt i samband med
information och samråd inför ministerrådets olika
möten diskuterat de åtgärder som skall och bör
vidtas i anledning av fördraget, som träder i kraft
den 1 maj 1999. EU-nämnden hade under
förhandlingarna om fördraget ett intensivt samråd
med regeringen.
Frågor som är särskilt viktiga och som kommer att
noga följas av nämnden är bl.a. den rättsakt som
skall antas med regler och allmänna villkor för hur
ledamöterna av Europaparlamentet skall fullgöra sina
uppgifter, kommissionens förslag om tillgång till
Europaparlamentets, rådets och kommissionens
handlingar (se nedan), tillämpningen av de nya
instrumenten inom ramen för den gemensamma utrikes-
och säkerhetspolitiken samt genomförandet av ett
område med frihet, säkerhet och rättvisa och
samarbetet inom tredje pelaren som omfattar
tillämpning av vissa nya beslutsinstrument.
Enligt uppgift kommer Europeiska rådet under 1999
att besluta att inleda en regeringskonferens för att
se över de institutionella frågorna i EU, som inte
blev lösta genom Amsterdamfördraget. Det handlar
bl.a. om antalet kommissionärer och röstviktningen i
rådet. EU-nämnden förutsätter att, om så sker,
regeringen kommer att samråda med nämnden och hålla
nämnden kontinuerligt informerad på samma sätt som
skett tidigare.
Det ekonomiska och sociala samarbetsområdet
Tillväxt och sysselsättning (avsnitt 6)
I skrivelsen redogör regeringen för EU:s
sysselsättningssamarbete. Detta samarbete kom också
att prägla en stor del av EU-nämndens verksamhet,
framför allt under våren 1998. Regeringen
informerade och samrådde med nämnden dels angående
den svenska handlingsplanen, dels angående
förberedelsearbetet inför Europeiska rådets möten i
Cardiff respektive Wien. Sysselsättningen
behandlades på såväl Ekofinmöten som rådsmöten
angående arbetsmarknad och sociala frågor, och inför
dessa möten samrådde både arbetsmarknadsministern
och finansministern med nämnden. Frågan har
föranlett mycket omfattande diskussioner i nämnden.
Nämnden har däremot inte fått någon närmare
information om det s.k. trilaterala samarbete som
pågått mellan Sverige, Storbritannien och Italien
med bl.a. gemensamma förslag på
arbetsmarknadsprojekt och förslag till reviderade
riktlinjer på jämställdhetsomådet.
Svenska övergångsregler (avsnitt 8)
Regeringen redovisar i skrivelsen en del av de
övergångsregler som Sverige erhöll i samband med
medlemskapsförhandlingarna. De regler som redovisas
rör huvudsakligen sådana som var bestämda till tre
eller fyra år och som följaktligen löpt ut vid
årsskiftet 1997/98 eller 1998/99. EU-nämnden anser
att det är en värdefull redovisning och konstaterar
i likhet med regeringen att övergångsperioderna på
många, ofta viktiga, svenska områden använts till
att ändra eller påbörja förändringar av gemenskapens
regler. EU-nämnden anser dock att det hade varit bra
om regeringen i skrivelsen redovisat läget
beträffande samtliga nu gällande övergångsregler som
Sverige erhållit.
Skatter (avsnitt 11)
EU-nämnden har haft ett omfattande och regelmässigt
samråd med regeringen om samtliga skattefrågor som
tagits upp på ministerrådet för ekonomiska och
finansiella frågor. Även frågor som har diskuterats
på s.k. informella rådsmöten på det ekonomiska och
finansiella området har nämnden informerats om. En
fråga som särskilt diskuterats är reglerna för den
skattefria försäljningen av bl.a. alkoholdrycker och
tobaksvaror. Någon information inför behandlingen av
denna fråga vid Europeiska rådets möte i Wien i
december 1998 har emellertid inte förekommit.
Folkhälsa (avsnitt 12.10)
På detta område redogörs i skrivelsen (avsnitt
12.10.2) för direktivet om tobaksreklam (98/43/EG,
EGT L 213, 30.7.98) som antogs av ministerrådet den
22 juni 1998 med kvalificerad majoritet. EU-nämnden
finner redogörelsen knapphändig, särskilt mot
bakgrund av de diskussioner som ägde rum såväl i
konstitutionsutskottet som i EU-nämnden innan
regeringen kunde få stöd för sin position att rösta
ja till en gemensam ståndpunkt. Den gemensamma
ståndpunkten antogs av rådet först den 12 februari
1998; vid rådsmötet den 4 december 1997 nåddes
politisk enighet med kvalificerad majoritet om den
gemensamma ståndpunkten. Problemen rörde främst
direktivets förenlighet med det undantag som finns i
tryckfrihetsförordningen (TF) beträffande
kommersiella annonser. Inte heller finns i
skrivelsen någon uppgift om att direktivet av andra
skäl inte är helt oomstritt. I Europaparlamentet
vållade direktivet stor debatt, och enligt uppgift
finns i EG-domstolen ett mål anhängiggjort där det
yrkas att direktivet skall ogiltigförklaras. EU-
nämnden noterar att direktivet inte återfinns i
skrivelsens bilaga 1 som upptar viktigare
förordningar, direktiv och beslut antagna av rådet
under 1998.
Näringspolitik (avsnitt 14)
På området för näringspolitik nämns i skrivelsen i avsnittet
om regeltillämpning (avsnitt 14.5.1) den franska
statens stöd på 28 miljarder kronor till Air France.
Kommissionen ansåg i ett beslut den 27 juli 1994 att
detta stöd var förenligt med artikel 92.3c i EG-
fördraget. Ett antal europeiska flygbolag, däribland
SAS, väckte talan mot beslutet och yrkade att det
skulle ogiltigförklaras. Förstainstansrätten beslöt
i dom den 25 juni 1998 att kommissionens beslut
skulle ogiltigförklaras på grund av att det var
bristfälligt motiverat när det gällde dels inköpet
av ett antal nya flygplan, dels Air Frances
ställning på linjer till destinationer utanför EES-
området. I skrivelsen sägs endast att Sverige
intervenerade 1995 och framförde argument till
förstainstansrätten där en del av ärendet prövats.
Vidare sägs att rätten meddelade sin dom i juni
1998, där man delvis gav Sverige rätt. Det framgår
emellertid inte av redogörelsen vad Sveriges
intervention gick ut på och vilket innehåll domen
hade. Det kan också noteras att målet inte nämns i
skrivelsens bilaga 3, i vilken svenska mål i EG-
domstolen och förstainstansrätten under 1998
redovisas.
I avsnittet om turism (avsnitt 14.6) redovisas
kommissionens förslag till rådsbeslut om ett första
flerårigt program till stöd för europeisk turism
(1997-2000) - Philoxenia. I skrivelsen sägs att det
rått delade meningar om behovet av ett program till
stöd för europeisk turism och att Sverige på
ministerrådet för inre marknadsfrågor den 7 december
1998 tillhörde dem som röstade emot programmet. De
närmare omständigheterna bakom Sveriges agerande när
det gäller det föreslagna turistprogrammet redovisas
emellertid inte. Konstitutionsutskottet har tagit
upp regeringens tidigare handläggning av ärendet i
sitt granskningsbetänkande 1997/98:KU25.
Den gemensamma jordbrukspolitiken (avsnitt 16)
EU-nämnden har fortlöpande följt utvecklingen på
jordbrukspolitikens område, inte minst som framgått
inom ramen för Agenda 2000-förhandlingarna. Ett
område som också uppmärksammats av nämnden, men som
inte nämns i skrivelsen, är det nya agromonetära
systemet som införs genom två förordningar som
antagits av rådet den 15 december 1998.
Parallellimport av märkesvaror (avsnitt 22.4.2)
EG-domstolens dom i det s.k. Silhouettemålet (mål nr
C-355/96) angående parallellimport av varor från
länder utanför EES redovisas i skrivelsen.
Domstolens dom innebar att sådan import inte längre
fick förekomma. Detta föranledde att regeringen tog
initiativ till en diskussion angående dessa frågor
vid inre marknadsrådet. Regeringens initiativ har
fått ett brett stöd i EU-nämnden.
Europeiska unionens förbindelser med
omvärlden
Utrikes- och säkerhetspolitik (avsnitt 30)
I skrivelsen framhålls att EU för första gången fattat ett
beslut om en gemensam åtgärd på grundval av artikel
J 4.2 i Unionsfördraget, genom vilket EU anmodade
Västeuropeiska unionen (VEU) att slutföra en
genomförbarhetsstudie av möjliga alternativ för
internationella polisiära insatser i Albanien för
att bistå de albanska myndigheterna. Därutöver har
det enligt skrivelsen antagits gemensamma åtgärder
på grundval av samma artikel om stöd till
Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa
(OSSE) för övervakning av situationen i Kosovo samt
en begäran om VEU:s medverkan i en minröjningsinsats
i Kroatien. Det sistnämnda beslutet har EU-nämnden
informerats om, dock ej de bägge förstnämnda.
Vidare nämns i skrivelsen att diskussioner om
utvecklingen av en europeisk säkerhets- och
försvarspolitik har förts under året och väntas
fortsätta under det kommande året samt att de nya
impulser som tillförts debatten om en stärkt
europeisk krishanteringsförmåga välkomnades vid
Europeiska rådets möte i Wien. Någon rapportering
till EU-nämnden om dessa diskussioner har inte skett
under 1998. EU-nämnden har dock nyligen inför ett
informellt utrikesministermöte i mars detta år
informerats om och diskuterat dessa frågor.
I övrigt har EU-nämnden kontinuerligt följt
utvecklingen inom det utrikespolitiska området genom
ofta återkommande informations- och
samrådstillfällen med regeringen. Bl.a. har frågan
om uppförandekoden för vapenexport diskuterats
utförligt i nämnden. Däremot har samråd med nämnden
inte ägt rum beträffande den gemensamma åtgärden som
antogs av ministerrådet den 17 december och som
avser kampen mot spridning av lätta vapen.
Den gemensamma handelspolitiken,
utvecklingssamarbetet, regionala förbindelser
(avsnitt 31, 32 och 33)
I skrivelsen lämnas en utförlig redogörelse för frågorna inom
EU:s gemensamma handelspolitik, utvecklingssamarbete
och EU:s bilaterala och regionala förbindelser. EU-
nämnden följer fortlöpande också dessa frågor i
samband med att de kommer upp på dagordningen för
ministerråden för allmänna frågor och
utvecklingsfrågor. EU-nämnden förutsätter att
regeringen informerar och samråder med nämnden inför
de nya multilaterala handelsförhandlingarna inom
WTO.
På utvecklingsområdet har bl.a. förhandlingarna
mellan EG och länderna i Afrika, Västindien och
Stillahavsområdet (AVS-länderna) uppmärksammats i
EU-nämnden. När det gäller EU:s bilaterala och
regionala förbindelser har nämnden vid flera
tillfällen diskuterat relationerna med Ryssland,
bl.a. livsmedelsbiståndet, som är en fråga som stått
på dagordningen också för ministerråden för
ekonomiska och finansiella frågor respektive
jordbruksfrågor. Vidare har givetvis situationen på
Balkan diskuterats vid ett antal tillfällen. Inom
ramen för utvidgningsförhandlingarna och Europeiska
konferensen i mars 1998 har också Turkiets
relationer med EU debatterats. I fråga om Sydafrika
har regeringen haft ett brett stöd i EU-nämnden för
att så snart som möjligt få till stånd ett
samarbetsavtal inklusive frihandelsavtal mellan EG
och Sydafrika. Detta avtal godkändes sedermera vid
toppmötet i Berlin i mars 1999. Det transatlantiska
samarbetet har också stått på dagordningen och i det
sammanhanget den s.k. banantvisten mellan EU och
USA.
Samarbetet i rättsliga och inrikes frågor
I skrivelsen behandlas både det civilrättsliga och
det straffrättsliga samarbetet inom EU, liksom
frågor om polis- och tullsamarbete och invandring
och asyl. Detta är frågor som också noga följs av
EU-nämnden. Beträffande Schengensamarbetet har EU-
nämnden tidigare informerats om förhandlingarna om
avtalet om Sveriges anslutning till
Schengenkonventionen, som undertecknades i december
1996.
Straffrättsligt samarbete m.m. (avsnitt 35.2)
Regeringen redogör i skrivelsen bl.a. för en
gemensam åtgärd om att göra deltagande i en
kriminell organisation i Europeiska unionens
medlemsstater till ett brott, som antogs av rådet i
december 1998. Åtgärden innehåller en definition av
vad som avses med en kriminell organisation vid
tillämpningen av den gemensamma åtgärden.
Kriminaliseringen knyter an till deltagandet i
organisationens brottsliga aktiviteter. Denna fråga
har behandlats i EU-nämnden vid flera tillfällen och
den har varit mycket omdiskuterad. Enligt skrivelsen
är åtgärden så utformad att det inte torde krävas
några svenska lagändringar för att Sverige skall
leva upp till åtagandena. Justitieministern har för
EU-nämnden också uppgett att åtgärden inte kommer
att kräva någon lagändring i Sverige.
I skrivelsen lämnas en kort redogörelse över EU:s
institutioner. EU-nämnden vill framhålla att det
skulle vara värdefullt om skrivelsen också innehöll
en sammanställning över de rådsmöten som förevarit
under året och hur Sverige varit representerat vid
dessa. Beträffande viktigare frågor borde det också,
som tidigare nämnts, anges i skrivelsen hur Sverige
har röstat i rådet. Vidare borde skrivelsen
innehålla en förteckning över alla viktigare förslag
som kommissionen lämnat under året.
Till skrivelsen bifogas en förteckning över svenska
mål i EG-domstolen och förstainstansrätten 1998
(dvs. mål där svenska domstolar har begärt
förhandsavgörande och mål där Sverige har
intervenerat) samt över viktiga domar meddelade av
EG-domstolen under 1998. På grund av EG-domstolens
stora betydelse för EG:s rättsutveckling är en sådan
redovisning mycket värdefull. EU-nämnden vill
framhålla att det vore önskvärt om skrivelsen också
hade omfattat redovisning av andra viktiga mål där
Sverige har yttrat sig och viktiga domar från
förstainstansrätten.
Personalpolitik i EU-institutionerna (avsnitt 39.12)
Frågan om personalpolitik i EU-institutionerna tas upp i
skrivelsen. Regeringen har nått framgångar på detta
område; bl.a. har tjänsteföreskrifterna genom en
förordning ändrats i positiv riktning vad gäller
jämställdhetsområdet. Det kan noteras att denna
förordning (EG) nr 781/98 som rådet antog den 7
april 1998 dock inte återfinns i skrivelsens bilaga
1 över viktigare förordningar, direktiv och beslut
antagna av rådet under 1998. EU-nämnden kan erinra
om att frågan om personalpolitiken i EU:s
institutioner och tjänstemännens yttrandefrihet togs
upp i nämnden under hösten 1996 i samband med
samrådet kring 1996 års regeringskonferens. I det
sammanhanget förklarade företrädare för regeringen
att man hoppades att successivt kunna bryta upp den
kultur av större slutenhet som i dag finns i EU:s
institutioner och som även påverkar synen på
personalpolitik så att institutionerna i framtiden
fungerar och agerar på ett annat sätt. EU-nämnden
finner det angeläget att tjänsteföreskrifterna kan
utformas i en sådan riktning.
Öppenhet och insyn (avsnitt 39.13)
Som en följd av de nya bestämmelserna i
Amsterdamfördraget om öppenhet har arbetet inletts
med att utarbeta en rättsakt, som skall reglera
allmänna principer och sekretessregler för
handlingars offentlighet i Europaparlamentet, rådet
och kommissionen. I syfte att på ett tidigt stadium
påverka utformningen av kommissionens förslag till
rättsakt har regeringen överlämnat en promemoria
till kommissionen, med en redogörelse för Sveriges
inställning i principfrågor gällande rättsakten.
Regeringen anser att både inkommande och upprättade
handlingar skall omfattas av reglerna. Beträffande
sekretessregler anser regeringen att öppenhet skall
vara huvudregeln, men att sekretess kan få förekomma
med hänsyn till handlingens innehåll. Detaljerade
regler för när sekretess skall tillämpas i enskilda
fall bör utformas, tillika direktiv för hur
institutionerna skall hantera ärenden som rör
utlämnande av handling. Handlingarna skall
diarieföras i offentligt register. Vid begäran om
utlämning skall institutionerna inte tillåtas
efterfråga syftet med begäran. Regeringen anser
vidare att instrumentet för rättsakten bör vara ett
beslut.
EU-nämnden har inte informerats om den ovan nämnda
promemorian.
EU-nämnden vill betona att frågan är av mycket stor
vikt. Rättsakten kommer att behandlas i enlighet med
medbeslutandeförfarandet och kommer att bli föremål
för samråd i EU-nämnden. Rättsakten skall antas inom
två år från det att Amsterdamfördraget har trätt i
kraft, dvs. senast den 1 maj 2001. EU-nämnden vill i
sammanhanget erinra om samrådet i öppenhetsfrågor
under regeringskonferensen inför Amsterdamfördraget,
där nämnden gav regeringen sitt stöd i dess arbete
för att öka öppenheten inom EU.
Överträdelseärenden (avsnitt 39.15)
Regeringen redogör i skrivelsen också för de
överträdelseärenden som inletts mot Sverige. EU-
nämnden anser att en sådan redovisning är mycket
viktig men att det i skrivelsen även borde redovisas
mera utförligt vilka frågor överträdelseärendena
gäller, eftersom dessa ärenden kan beröra
lagstiftning som har beslutats av riksdagen.
Förberedelserna inför Sveriges ordförandeskap i EU:s
ministerråd våren 2001 (avsnitt 40.1)
Det förberedelsearbete som genomförts för att
förbereda Sverige för ordförandeskapet våren år 2001
beskrivs i skrivelsen. Ordförandeskapet innebär att
Sverige skall leda arbetet i ministerrådet och
representera rådet gentemot andra EU-institutioner,
internationella organisationer samt länder utanför
EU.
EU-nämnden vill erinra om den betydelse som
vanligtvis tillmäts ordförandeskapsperioden. Ett väl
genomfört ordförandeskap skapar respekt i relation
till andra medlemsstater och lägger en god grund för
fortsatt samarbete inom EU. Det är EU-nämndens
bedömning att det påbörjade förberedelsearbetet är
av stor betydelse för möjligheterna för Sverige att
genomföra ett framgångsrikt ordförandeskap. Nämnden
välkomnar därför den bemanningsplanering som synes
innebära en omfattande utbildningsprocess för
berörda nyckelpersoner och lägga en god grund för
Sveriges agerande som EU:s ordförandeland.
Skrivelsen behandlar däremot inte frågan om
samrådet med riksdagen och EU-nämnden. Nämnden vill
dock redan i detta skede beröra denna fråga i
relation till det kommande svenska ordförandeskapet
i EU. Regeringen konstaterar i skrivelsen att
ordförandeskapets viktigaste uppgift är att föra
EU:s gemensamma dagordning framåt. Det innebär att
endast ett mindre utrymme torde finnas för att lyfta
fram svenska profilfrågor i arbetet. EU-nämnden
instämmer i denna bedömning. Samtidigt måste
naturligtvis svenska ståndpunkter i vanlig ordning
tas fram och stämmas av i riksdagen i bl.a. samråd
med EU-nämnden. Det gäller även Sveriges politiska
prioriteringar inför ordförandeskapet. I många fall
torde det i praktiken bli svårt att åtskilja de båda
roller som Sverige kommer att ha som ordförandeland
respektive medlemsstatsdelegation i ministerrådet.
Sveriges agerande som ordförande kan inte ske
fristående från den svenska positionen i en specifik
fråga utan det torde föreligga ett ömsesidigt
samspel och beroende mellan dessa båda roller. Mot
denna bakgrund är nämndens uppfattning den att de
reguljära samråd som äger rum inför
ministerrådsmöten inte bara skall innebära att
svenska ståndpunkter i enskilda frågor stäms av utan
att i största möjliga utsträckning information ges
och samråd sker om hur Sverige som ordförandeland
avser agera.
EU-nämnden vill också framhålla att
ordförandeskapet kommer att innebära att riksdagens
arbete påtagligt kommer att påverkas på olika sätt;
bl.a. kommer riksdagen och dess olika organ att bli
värd för ett stort antal internationella möten och
konferenser.
Svenskan i EU (avsnitt 40.2)
Regeringen betonar i skrivelsen att det svenska
språkets ställning som ett av de officiella EU-
språken är av stor principiell betydelse. En god
kommunikation med EU:s institutioner på det egna
språket är ett effektivt medel för fortsatta
strävanden efter större öppenhet i och djupare
demokratisk förankring av EU-samarbetet. EU-nämnden
instämmer i detta och vill samtidigt särskilt
understryka vikten av att svenskans status som
officiellt EU-språk kan utvecklas ytterligare. Inte
minst är det från demokratisk synpunkt av stor
betydelse att EU-dokument föreligger på svenska
inför samråd i nämnden. En förstärkning av det
svenska språkets status är av särskilt stor
betydelse inför det kommande svenska
ordförandeskapet i EU.
Stockholm den 23 april 1999
På EU-nämndens vägnar
Sören Lekberg
I beslutet har deltagit: Sören Lekberg (s), Lars
Tobisson (m), Maggi Mikaelsson (v), Christina
Axelsson (s), Willy Söderdahl (v), Per Westerberg
(m), Yvonne Ruwaida (mp), Karl-Göran Biörsmark (fp),
Sonia Karlsson (s), Paavo Vallius (s), Mikael
Odenberg (m), Dan Ericsson (kd), Majléne Westerlund
Panke (s), Birgitta Wistrand (m), Per-Olof Svensson
(s) och Agne Hansson (c).