Trafikutskottets betänkande
1998/99:TU11

Postal infrastruktur


Innehåll

1998/99

TU11

Sammanfattning

I   betänkandet   behandlas  proposition  1998/99:95
Postal infrastruktur,  fem  motioner  som väckts med
anledning av propositionen  och  13 motions-yrkanden
om postfrågor från  den allmänna motionstiden hösten
1998.
Alltsedan postmarknadens avreglering år  1993 finns
det   fler   företag  än   Posten  AB  som  bedriver
postverksamhet.   Det   finns  enligt  propositionen
system  och anläggningar -  postal  infrastruktur  -
som i och  för  sig kan vara det enskilda företagets
egendom  men  som  samtliga   postbefordringsföretag
måste ha tillgång till på lika  villkor  för  att på
ett effektivt och tillförlitligt sätt kunna fullgöra
de postbefordringsuppdrag som anförtros dem. Det som
åsyftas   är   postnummersystemet,   postboxar  samt
eftersändning av post och adressändring.
I  propositionen  föreslås  att  en  definition  av
postnummersystemet  införs  i postlagen.  Regeringen
bemyndigas utse en postoperatör, som tillhandahåller
en samhällsomfattande posttjänst,  i  dag Posten AB,
att     också     tillhandahålla     och    förvalta
postnummersystemet.   Innan   större   ändringar   i
systemet  genomförs,  måste tillståndsmyndigheten  -
Post-  och  telestyrelsen  -  godkänna  ändringarna.
Förvaltaren av postnummersystemet skall vara skyldig
att på andra  postoperatörers  begäran  tilldela dem
postnummer   för  postboxanläggningar  i  befintliga
postnummerområden.   Vidare  föreslås  en  regel  om
skyldighet  för   postoperatörer   att   hålla  sina
postboxar,     och     andra     anläggningar    för
postöverlämning  till  mottagare,  tillgängliga  för
varandra. Villkoren härför  skall vara  skäliga  och
konkurrensneutrala   samt   icke  diskriminerande  i
förhållande till vad operatören  tillämpar  för  sin
egen verksamhet.
Konkurrensneutral   tillgång   till   de  delar  av
infrastrukturen   som  avser     adressändring   och
eftersändning  bör  enligt   regeringens   bedömning
säkerställas     genom    överenskommelser    mellan
operatörerna. Post- och telestyrelsen bör medverka i
förhandlingarna  och  söka se till att de leder till
avsett resultat.
Utskottet tillstyrker  regeringens  lagförslag  men
förordar     att    frågan    om    tillgång    till
adressändringssystemet   utreds   genom  regeringens
försorg. Vidare anser utskottet, till  skillnad från
regeringen,   att   postlagen   bör   tillföras   en
definition av begreppet postal infrastruktur och att
regeringen,  efter  utredning,  bör  återkomma  till
riksdagen  med förslag härom. Vad utskottet  sålunda
anför  om  adressändringssystemet   och   om  postal
infrastruktur  bör  riksdagen  som  sin  mening   ge
regeringen till känna.
Lagändringarna  föreslås  träda  i  kraft den 1 juli
1999.
Motionsyrkandena   från  den  allmänna  motionstiden
avser    huvudsakligen     konkurrensaspekter     på
avregleringen    samt    dennas   konsekvenser   för
postservicen på landsbygden. Utskottet finner syftet
med dessa yrkanden tillgodosett med hänvisning bl.a.
till  bestämmelser i konkurrenslagen  och  postlagen
samt  till  Konkurrensverkets  respektive  Post- och
telestyrelsens   uppgifter   enligt   dessa   lagar.
Yrkandena  bör  därför  enligt utskottet lämnas utan
åtgärd och avstyrks följaktligen.

Till betänkandet är fogat  nio reservationer.

Propositionen

Regeringen   (Näringsdepartementet)    föreslår    i
proposition   1998/99:95  Postal  infrastruktur  att
riksdagen antar  regeringens  förslag  till  lag  om
ändring i postlagen (1993:1684).
Lagförslaget är fogat som bilaga till betänkandet.

Motionerna

Motioner med anledning av propositionen

1998/99:T13  av Marietta de Pourbaix-Lundin (m) vari
yrkas att riksdagen  som  sin  mening ger regeringen
till  känna  vad  i motionen anförts  om  att  gamla
ortnamn   återigen   skall    kunna   användas   som
postortnamn.

1998/99:T14  av  Per-Richard Molén  m.fl.  (m)  vari
yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen  anförts  om  ägandet av Svensk
Adressändring AB,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna    vad    i    motionen    anförts    om   att
postnummersystemet  skall  ställas  under Post-  och
telestyrelsens kontroll,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om postboxar.
1998/99:T15 av Sven Bergström m.fl. (c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna   vad   i  motionen  anförts  om  den  postala
infrastrukturen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om Svensk Adressändring
AB.
1998/99:T16 av  Mikael  Johansson  m.fl.  (mp)  vari
yrkas
1.  att  riksdagen  avslår regeringens förslag till
lag om ändring i postlagen (1993:1684),
2. att riksdagen hos  regeringen begär förslag till
ändring i postlagen beträffande definition av postal
infrastruktur  i enlighet  med  vad  som  anförts  i
motionen,
3. att riksdagen  hos regeringen begär förslag till
ändring i postlagen beträffande postnummersystemet i
enlighet med vad som anförts i motionen,
4. att riksdagen hos  regeringen begär förslag till
ändring  i postlagen beträffande  adressändringar  i
enlighet med vad som anförts i motionen,
5. att riksdagen  hos regeringen begär förslag till
ändring  i  postlagen  beträffande  eftersändning  i
enlighet med vad som anförts i motionen.
1998/99:T17 av Dan Ericsson m.fl. (kd) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att stärka Post- och
telestyrelsens roll i konkurrensfrågor,
2. att riksdagen  beslutar att införa en definition
av postal infrastruktur  i  postlagen i enlighet med
vad som anförts i motionen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om postnummersystemet,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om adressändringar,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om eftersändning.

Motioner från den allmänna motionstiden
hösten 1998

1998/99:T201 av Åsa Torstensson (c) vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna  vad  i  motionen anförts  om  väl  fungerande
postservice.
1998/99:T220 av  Per-Richard  Molén  m.fl.  (m) vari
yrkas
46.  att  riksdagen  som  sin mening ger regeringen
till  känna  vad i motionen anförts  om  behovet  av
konkurrens på postmarknaden.
1998/99:T223 av Johnny Gylling m.fl. (kd) vari yrkas
39. att riksdagen  som  sin  mening  ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om konkurrensen på
postmarknaden,
40.  att  riksdagen  som  sin mening ger regeringen
till   känna   vad   i  motionen  anförts   om   att
postförordningens krav bör skärpas till att minst 95
%  av  brev som lämnats  in  för  övernattsbefordran
skall delas  ut följande arbetsdag och att 99,5 % av
breven  skall  delas   ut  senast  tre  dagar  efter
inlämnandet.
1998/99:T231 av Berit Andnor m.fl. (s) vari yrkas
11.  att riksdagen som sin  mening  ger  regeringen
till känna vad i motionen anförts om att staten även
fortsättningsvis    måste    ta   ansvar   för   att
upprätthålla en god postservice i hela landet.
1998/99:T804 av Birgitta Carlsson  (c) och Margareta
Andersson  (c)  vari  yrkas  att riksdagen  som  sin
mening  ger  regeringen till känna  vad  i  motionen
anförts  om  garantier   för   att  postservicen  på
landsbygden inte försämras.

1998/99:T815 av Kristina Zakrisson  (s)  och  Lars U
Granberg (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna   vad  i  motionen  anförts  om  att  överföra
postnummerhanteringen  till  Post- och telestyrelsen
och att förlägga verksamheten till befintlig enhet i
Kiruna,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om vikten av en översyn
och de områden motionen berör.
1998/99:T816 av Kenth Högström  (s)  vari  yrkas att
riksdagen  som sin mening ger regeringen till  känna
vad  i  motionen   anförts   om   gamla   ortnamn  i
postadresser.

1998/99:T817 av Lena Ek (c) vari yrkas att riksdagen
som  sin  mening  ger  regeringen  till känna vad  i
motionen anförts om att ägardirektiven för Posten AB
tas upp till förnyad och fördjupad diskussion.

1998/99:Kr275 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
21.  att  riksdagen  som sin mening ger  regeringen
till  känna  vad  i  motionen  anförts  om  särskilt
kulturporto.
1998/99:N275 av Agne Hansson m.fl. (c) vari yrkas
7.  (delvis)  att  riksdagen  som  sin  mening  ger
regeringen till känna  vad  i motionen anförts om en
utvärdering  av  konsekvenserna  av  avreglering  av
post-  och  televerksamheten  samt  prövning  av  de
politiska initiativ denna kan föranleda.
1998/99:N337 av Lennart Daléus m.fl. (c) vari yrkas

7. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i
motionen anförts om väl fungerande
postservice i hela landet.

Utskottet

1 Ärendet

I detta betänkande  behandlas proposition 1998/99:95
Postal infrastruktur,       fem  motioner som väckts
med  anledning  av  propositionen samt  13  motions-
yrkanden   om   postfrågor    från    den   allmänna
motionstiden hösten 1998.
Till grund för propositionen ligger en av Post- och
telestyrelsen   på   regeringens  uppdrag  utarbetad
rapport   med   rubriken  Postal   infrastruktur   -
postnummer,   adressändringar,   eftersändning   och
postboxhantering. Rapporten,   som är dagtecknad den
13 mars 1998, har remissbehandlats.
I  samband  med  utskottets  beredning  av  ärendet
utfrågades den  20 april 1999 generaldirektören Nils
Gunnar Billinger och avdelningschefen Sten Selander,
båda    från   Post-   och    telestyrelsen,    samt
verkställande    direktören    Lennart   Grabe   och
direktören Bo Alerfeldt, båda från Posten AB.
Förståelsen   av   regeringens   överväganden   och
förslag  underlättas   av  den   relativt  utförliga
bakgrundsbeskrivning  som återfinns i propositionen.
Den beskrivningen återges  därför  även  här,  ehuru
något förkortad.

2 Bakgrund

2.1 Lagreglering på postområdet och avtalet mellan
staten och Posten

Ensamrätten   för   Postverket   till  brevbefordran
avskaffades  den 1 januari 1993 (prop.  1992/93:132,
bet.   1992/93:TU11,    rskr.    1992/93:152),   och
postområdet    öppnades    då    helt    för   andra
postdistributörer. Formen för Postverkets verksamhet
ändrades (prop. 1993/94:38, bet. 1993/94:TU11, rskr.
1993/94: 119) så att verksamheten sedan den  1  mars
1994  drivs   i  ett  av  staten  helägt aktiebolag,
Posten AB med dotterbolag. Samtidigt  infördes en ny
reglering   av  postverksamheten,   genom  postlagen
(1993:1684).
I postlagen  fastställs  de  övergripande målen för
den   samhällsomfattande   posttjänsten    och   den
grundläggande kassaservicen. Enligt lagen skall  det
finnas  en  posttjänst i hela landet som innebär att
alla  kan  ta  emot   brev   och  andra  adresserade
försändelser   som   väger  högst  20   kg.   Vidare
fastställs ett övergripande  krav  på  posttjänstens
kvalitet.
I postlagen anges att regeringen själv  eller genom
en  tillsynsmyndighet  skall  följa utvecklingen  på
postområdet och bevaka att post-  och  kassaservicen
motsvarar samhällets behov. Enligt lagen  skall  den
som  vill bedriva postverksamhet ansöka om tillstånd
hos  den   myndighet   som   regeringen   bestämmer.
Postverksamhet  definieras  i  lagen som regelbunden
befordran   av   brev   mot   avgift.    Post-   och
telestyrelsen  är tillstånds- och tillsynsmyndighet.
Tillstånd att bedriva  postverksammhet får sedan den
1  juli  1998  förenas  med  tidsbegränsade  villkor
(prop.   1997/98:127,   bet.   1997/98:TU13,   rskr.
1997/98:304). Dessa villkor  kan innebära skyldighet
att      tillhandahålla     en    samhällsomfattande
posttjänst. Posten är den enda  tillståndshavare som
har  fått  sitt  tillstånd förenat med  villkor  att
tillhandahålla en samhällsomfattande posttjänst.
I  enlighet  med  vad   som  angavs  i  den  nämnda
propositionen har mellan staten  och Posten träffats
ett  avtal  i  syfte  att  säkerställa   preciserade
servicemål  för  den samhällsomfattande posttjänsten
och   de   i   postlagen   fastställda   kraven   på
grundläggande kassaservice. Av avtalet, som trädde i
kraft den      1 juli 1998 och som gäller t.o.m. den
31 december 1999,  framgår  även  att  Posten har en
samråds-   och   informationsplikt  gentemot   olika
intressenter   vid   genomförande   av    väsentliga
ändringar i postnummersystemet.

2.2 Postmarknaden

Vid ingången av år 1996  fanns  det  fyra  verksamma
postoperatörer   som  var  anmälda  till  Post-  och
telestyrelsen.  Dessa   var  Posten,  CityMail,  SDR
Gruppen AB (SDR) och City  and  Financial  Sweden AB
som  numera  heter  FDS  Financial  Distribution  AB
(FDS). Av de ca 80 företag som i dag  har  tillstånd
är det ca 70 som  bedriver verksamhet.
CityMails  verksamhet  omfattar  Stockholmsområdet,
Göteborg,   Malmö,  Gotland  samt  Kronobergs   län.
Företaget täcker  drygt 30 % av landets alla hushåll
och   företag   med   utdelning    av   försorterade
storsändningar, s.k. industriell post. Under år 1997
förmedlade   bolaget  ca  124  miljoner  adresserade
försändelser.   SDR:s   huvudsakliga  verksamhet  är
rikstäckande utdelning av  oadresserad direktreklam.
Företaget   distribuerar   också   en   mindre   del
adresserade försändelser, som  för  år  1997 uppgick
till ca 4,7 miljoner. FDS förmedlar regelbundet post
mellan  företag i Stockholm, främst i finanssektorn,
och mellan  dessa  företag och motsvarande företag i
utlandet. Verksamheten växer, och antalet förmedlade
adresserade  försändelser   var   år   1997  ca  0,8
miljoner.
Av  de postbefordringsföretag som tillkommit  sedan
slutet  av  år  1996 är huvuddelen fåmansföretag som
åtar sig att lokalt  samla  in  post  från  företag,
organisationer  och  myndigheter,  men också i många
fall  från  egna brevlådor för att dela  ut  den  på
orten.  Några   av   de   nytillkomna  företagen  är
förhållandevis  stora.  Det  rör   sig  antingen  om
tidningsdistributionsföretag,  som  också  delar  ut
brev,  eller företag som bedriver postverksamhet  på
flera orter.  De nytillkomna operatörerna förmedlade
tillsammans   ca    10,2    miljoner     adresserade
försändelser under år 1997.
Posten  förmedlade under år 1997 ca 3 311  miljoner
adresserade försändel-ser. Övriga postoperatörer med
tillstånd   har  således  inte  tagit  några  större
volymer från  Posten,  vars marknadsandel är över 95
%.   Om   marknaden   i   stället    delas    in   i
försändelseslag,  t.ex.  den  distribution om vilken
Posten och CityMail konkurrerar,  får  man  en annan
bild.  Posten  och  CityMail  konkurrerar främst  om
distributionen av industriell post från hela landet.
CityMails andel av den marknaden  var 1997 ca 7-8 %.
CityMail  bedriver  emellertid  utdelning  endast  i
vissa  delar  av landet. En uppskattning  visar  att
CityMails andel  av  den  industriella  posten, i de
områden där företaget delar ut post, var ca 20-25 %.

2.3 Postal infrastruktur

Med  postal infrastruktur avses enligt propositionen
de  system   och  anordningar  som  behövs  för  att
postbefordran   i   samhället  skall  kunna  fungera
effektivt och tillförlitligt.  Det  som  åsyftas  är
postnummersystemet,  postboxar samt eftersändning av
post och adressändring. Däremot är det inte fråga om
tillgång    för    postoperatörer     till     andra
postoperatörers         terminaler,         brevsor-
teringsmaskiner,   brevbärare  e.d.  Infrastrukturen
förvaltas  i  dag  till  största  delen  av  Posten.
Tillgången till den postala infrastrukturen regleras
inte i postlagen utan  bygger  helt  och  hållet  på
civilrättsliga avtal mellan berörda postoperatörer.

2.3.1 Postnummer

Postnummersystemet  inrättades år 1968 av Postverket
i syfte att effektivisera och underlätta sorteringen
och distributionen av  postförsändelser  i  Sverige.
Sedan  dess  har  systemet  undergått  en  betydande
utveckling.   Det  har  kommit  att  få  en  central
betydelse  för  allas  uppfattning om vad som är  en
korrekt postadress och även  för  andra  ändamål  än
postoperatörernas befordran av post.
I samband med bolagiseringen av Postverket uttalade
regeringen  att  postbefordringsföretagens intressen
bäst tillgodosågs genom att det statliga postbolaget
övertog  förvaltningen   av  postnummersystemet.  En
fastlagd  informationsskyldighet  skulle  tillgodose
övriga   operatörer   och   andra   intressenter   i
samhället.  Även ekonomiska aspekter låg bakom denna
lösning.   Regeringen    framhöll   att   de   stora
produktionskostnaderna  för   systemet   vid   denna
tidpunkt        inte       kunde      läggas      på
tillståndsmyndigheten.
Flera  mottagare  av  postförsändelser  -  företag,
myndigheter,  organisationer  och  privatpersoner  -
önskar sin post  ställd  till  en boxadress. Det kan
finnas flera olika skäl till detta,  exempelvis  ett
behov av att snabbt få tillgång till posten utan att
behöva  invänta  ordinarie utdelningsturer eller att
företaget har flera  arbetsställen  med  en gemensam
postadress  och  företaget  självt  svarar  för  sin
interna posthantering.
För att möjliggöra posthanteringen till boxadresser
åsätts  boxanlägg-ningarna  egna  postnummer.  Vissa
postnummer    förbehålls   varje   postkontor,   där
boxanläggningarna normalt återfinns fysiskt,  och en
viss  mängd  postboxar  tilldelas  ett  eget,  unikt
postnummer. Därmed  erhåller  kunden, som innehar en
box, en boxadress i form av sitt  boxnummer, det för
anläggningen     förbehållna     postnumret     samt
postortnamnet.  Posten,  som  ensam  förfogar   över
postnummersystemet, är den enda operatören som i dag
kan    tillhanda-hålla    postboxar    med    sådana
boxadresser.  Övriga  operatörer  som  vill  erbjuda
postboxar  kan  sätta  upp  en boxanläggning men har
inte  något unikt postnummer att  tilldela  boxarna.
Följden blir att övriga operatörer är hänvisade till
att låta  kunden  få  en adress som är en c/o-adress
hos  den operatör som tillhandahåller  boxen.  Detta
har inte betraktats som intressant, eftersom en c/o-
adress  inte  anses  vara acceptabel för ett seriöst
företag.


2.3.2 Postboxar m.m.

En anläggning med postboxar  är  oftast  placerad på
ett  postkontor  men kan även vara placerad  hos  en
lanthandlare  eller   uppförd   som   en  fristående
anläggning.  Den  adressat  som  hyr en postbox  hos
Posten  har ofta en önskan om att få  all  sin  post
utdelad  i   boxen   oavsett   vilken  operatör  som
befordrat försändelserna. Det är dock endast Postens
personal  som  äger  tillträde  till   den  sida  av
anläggningen   varifrån   posten   sorteras   in   i
respektive box.
För  att  kunna  bedriva  postverksamhet måste även
övriga  postoperatörer kunna  befordra  försändelser
till Postens  postboxar.  Posten  har därför tecknat
likalydande  avtal med de flesta operatörer  rörande
villkoren för  tillgången till Postens boxar. Enligt
avtalen  åtar  sig   Posten   att   för   den  andra
operatörens   räkning  mot  ersättning  sortera   in
försändelser   som   är   adresserade   till   bl.a.
postboxadresser  och  posterestanteadresser.  Posten
erhåller  ersättning  per insorterad försändelse  av
den  operatör  vars försändelser  insorterats.  Box-
adresserade  försändelser  skall  lämnas  in  på  de
postkontor eller  de postterminaler där de postboxar
är belägna till vilka försändelserna är adresserade.
Inlämning skall ske  under  postkontorets  ordinarie
öppettid,    alternativt    efter   överenskommelse.
Försändelser som lämnas in på  angivna villkor hålls
av Posten tillgängliga i adressatens  postbox första
vardagen efter inlämningsdagen.
Av  propositionen  framgår att Postens rutiner  och
uttagna   avgifter   för    insortering   av   andra
operatörers boxpost i Postens  boxar har kritiserats
av övriga postoperatörer.

2.3.3 Adressändringar

Posten  och  CityMail  AB  bildade år  1993  bolaget
Svensk Adressändring AB (SvAAB).  Avsikten  var  att
alla   mottagare   av   post  som  ville  anmäla  en
adressändring,  tillfällig   eller  definitiv,  inte
skulle behöva göra sin anmälan  till mer än ett enda
centralt mottagningsställe. SvAAB  skulle tillställa
de  olika  postoperatörerna  information   om  vilka
tjänster   som  beställts  och  vilka  adresser  som
ändrats. Ett  enkelt,  praktiskt och kvalitetssäkert
system  för  anmälan  om ny  adress  i  samband  med
flyttning  skulle  effektivisera   postoperatörernas
verksamhet.
Verksamheten  har  enligt  propositionen    i  allt
väsentligt    utvecklats    enligt    intentionerna.
Allmänheten kan vända sig till SvAAB för att göra en
anmälan om flyttning eller särskild postadress  samt
beställa  tjänsterna eftersändning av post i samband
med flyttning,  tillfällig eftersändning och lagring
av  post. En anmälan  om  flyttning  eller  särskild
postadress  är kostnadsfri, medan det för tjänsterna
tas ut en avgift  av  den  beställande  kunden.  För
närvarande   är  ett  femtiotal  postoperatörer  med
tillstånd  anslutna   till  SvAAB  och  får  således
kontinuerlig      information       om       anmälda
adressförändringar och beställda tjänster.
Posten är i dag ensam ägare av SvAAB efter att i
samband med dåvarande CityMail AB:s konkurs ha
förvärvat resterande aktier i SvAAB. Förhandlingar
om förvärv av aktier i  SvAAB har förts mellan
Posten och andra operatörer utan att leda till någon
aktieöverlåtelse. Någon breddning av ägarkretsen har
således inte kommit till stånd.

2.3.4 Eftersändning

De postoperatörer, utöver Posten, som etablerat  sig
på  marknaden har valt att göra det inom geografiskt
begränsade  distributionsområden.  En följd härav är
att operatörerna inte delar ut post  till  mottagare
som  har  begärt eftersändning till adresser utanför
det  distributionsområde   där  postoperatörerna  är
verksamma. För att de  ansvariga  operatörerna skall
kunna utföra sina uppdrag och posten  nå  fram  till
mottagarna,      måste     operatörerna     befordra
försändelserna med någon annan.
I dag är det endast Posten som har ett rikstäckande
distributionsnät. Merparten av de postoperatörer som
saknar ett rikstäckande  distributionsnät har därför
valt  att  träffa avtal med  Posten.  Försändelserna
överlämnas med  följesedel  till  ett postkontor som
därefter    svarar   för   distributionen.    Posten
fakturerar  ersättning  motsvarande  portokostnaden.
Alternativet  till  att  sluta avtal med  Posten  om
distribution av försändelser utanför eget postområde
är  att  operatören  adresserar   om  och  frankerar
försändelsen  och  därefter  låter  sända   den  via
Posten.
Det förekommer att privatpersoner på eget
initiativ adresserar om felaktigt
adresserade försändelser och stoppar dem i
någon av Postens brevlådor, s.k. privat
eftersändning. Posten får på detta vis
befordra försändelserna utan ersättning.
Förfarandet har vuxit fram under den tid
tid då Posten var ensam distributör på
postmarknaden. Numera kan det inträffa att
Posten får svara för distribution av annan
postoperatörs distributionsuppdrag eller
returnera försändelsen till ursprunglig
operatör utan ersättning härför.  Frågan
har i dag lösts på så vis att att
operatören enligt avtal antingen ersättter
Posten med en schablonmässigt bestämd summa
eller erhåller den privat eftersända posten
i retur.

3 Regeringens överväganden och förslag

3.1 Utgångspunkter

Regeringen  betonar  vikten  av   att  postbefordran
fungerar effektivt såväl för samhället i dess helhet
som för de enskilda postkunderna. Samtidigt  är  det
en  naturlig  utgångspunkt både ur samhällsekonomisk
och  praktisk  synvinkel   att  infrastrukturen  bör
kunna  utnyttjas  av  alla  postoperatörer  på  lika
villkor.    Det finns system och anläggningar som  i
och  för  sig  kan   vara  det  enskilda  företagets
egendom,  men  som  samtliga  postbefordringsföretag
måste ha tillgång till  på  lika  villkor för att på
ett effektivt och tillförlitligt sätt kunna fullgöra
de postbefordringsuppdrag som anförtrotts  dem.  Ett
bättre  sam-utnyttjande  av  infrastrukturen är även
till fördel för postkunden, bl.a.  på  så  sätt  att
avsändaren eller mottagaren inte behöver bekymra sig
om   med   vilken  operatör  eller  på  vilket  sätt
försändelserna når rätt adressat.
Frivilliga  överenskommelser  mellan  parterna  har
inte,  säger  regeringen,  visat  sig  vara ett helt
tillfredsställande   sätt  att  uppnå  ett  önskvärt
samutnyttjande   av  infrastrukturen.   Kritik   har
riktats  mot  Postens   rutiner   för   samråd   och
information  vid ändringar i postnummersystemet samt
den  bristande   konkurrensneutralitet   som   anses
föreligga  då  Posten ensam förfogar över ett system
till vilket tillgången är en nödvändig förutsättning
för att bedriva  postbefordringsverksamhet.  Postens
rutiner  och  uttagna  avgifter  för  insortering av
andra operatörers boxpost i Postens boxar har också,
som nämnts i det föregående, kritiserats  av  övriga
postoperatörer.  Vidare  är  det  ett  önskemål från
övriga   postoperatörer   att  kunna  tillhandahålla
postboxtjänster till sina kunder  på  samma sätt som
Posten. Även villkoren för eftersändning av post och
frågan   om   inflytande   i  Postens  bolag  Svensk
Adressändring AB har varit föremål för diskussion.
Mot  bakgrund av statens strävan att det skall råda
konkurrensneutralitet på postmarknaden och vilja att
underlätta  användningen  av  posttjänster   bör   -
framhåller  regeringen  - vissa förhållanden rörande
den postala infrastrukturen regleras i postlagen.

3.2 Postnummersystemet

Regeringen föreslår att det  i  postlagen  införs en
definition  av  postnummer-systemet  samt anges  att
systemet  skall  användas för postbefordringsändamål
och vara utformat  så  att det möjliggör en effektiv
sortering och befordran  av  försändelser  till hela
landet.
Postlagen  bör vidare tillföras en bestämmelse  med
bemyndigande    för    regeringen    att   utse   en
tillståndshavare  som  tillhandahåller en  samhälls-
omfattande posttjänst (dvs.  för  närvarande  Posten
AB)   att   också   tillhanda-hålla   och   förvalta
postnummersystemet.
I   ännu   en   ny   bestämmelse   föreskrivs   att
tillståndsmyndigheten (dvs. för närvarande Post- och
telestyrelsen)    skall    godkänna    ändringar   i
postnummer-systemet  som  inte endast berör  enstaka
postadressater. Ändringarna  får genomföras tidigast
sex  månader  efter  det  att  tillståndsmyndigheten
givit  sitt  godkännande,  om  inte  myndigheten  av
särskilda skäl beslutar att ändringen får genomföras
tidigare.  Tillståndsmyndighetens  beslut  i  sådana
frågor får inte överklagas.
Regeringen föreslår också att det i ytterligare en
ny bestämmelse i postlagen föreskrivs att den som
tillhandahåller postnummersystemet på begäran skall
lämna ut postnummer för postboxanläggningar inom
post-nummerområden till andra tillståndshavare.
Tillståndsmyndigheten får bevilja undantag i
enskilda fall från denna skyldighet,  om en
tilldelning av begärt postnummer i  beaktansvärd
utsträckning skulle försvåra ett ändamåls-enligt
utnyttjande av postnummersystemet.

3.3 Postboxar m.m.

Regeringen föreslår att det införs en ny bestämmelse
i postlagen  om  att en tillståndshavare som innehar
en anläggning för  postöverlämning till mottagare är
skyldig   att  möjliggöra   att   försändelser   som
befordrats  av  andra  tillståndshavare kan nå dessa
anläggningar.  Detta  skall   ske   på  skäliga  och
konkurrensneutrala     villkor    som    är    icke-
diskriminerande    i    förhållande     till     vad
tillståndshavaren tillämpar för sin egen verksamhet.
Vidare  föreslår regeringen att tillståndsmyndighten
ges en i  postlagen  reglerad medlingsroll i tvister
som   gäller  tillståndshavares   anläggningar   för
postöverlämning till mottagare.

3.4 Adressändringar

Det är  enligt  regeringen  angeläget  att  Svensk
Adressändring   AB  uppträder  konkurrensneutralt  i
förhållande    till    anslutna    tillståndshavare.
Möjligheten att  nå  detta  syfte  genom  frivilliga
överenskommelser   angående  inflytandefrågor   m.m.
mellan      tillståndshavarna      bör       prövas.
Tillståndsmyndigheten bör ges i uppdrag att medverka
i förhandlingarna  och  redovisa resultatet av dessa
för regeringen. Uppdraget bör tidsbegränsas.

3.5 Eftersändning

Det är enligt regeringen viktigt att
tillståndshavarna beträffande eftersändning
utanför eget distributionsområde och privat
eftersändning tillämpar villkor som är
rättvist utformade och objektivt
försvarbara samt att de inte utan saklig
grund särbehandlar konkurrenter.
Förhandlingar mellan tillståndshavarna bör,
liksom i adressändringsfrågan,  prövas även
inom detta område under medverkan av
tillståndsmyndigheten med stöd av ett
tidsbegränsat uppdrag.

4 Motionsförslag som behandlas i samband
med propositionen

4.1 Avslag på propositionen

I motion T16 av Mikael Johansson  m.fl.  (mp)  yrkas
att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om
ändring  i  postlagen. Eftersom det förslaget är det
enda  som  regeringen   förelägger  riksdagen,  vill
motionärerna   således  att   propositionen  i  dess
helhet  avslås.

4.2 Postnummersystemet

Till  grund för propositionen ligger  -  som  nämnts
inledningsvis  -  en  av  Post- och telestyrelsen på
regeringens  uppdrag  utarbetad   rapport,   i   det
följande  kallad PTS-rapporten. I denna föreslås som
huvudalternativ  i  fråga  om postnummersystemet att
beslutanderätten över och förvaltningen  av systemet
överförs  till  tillståndsmyndigheten. En alternativ
lösning  som presenteras  i  rapporten  innebär  att
beslutanderätten  över  postnummersystemet  överförs
till  tillståndsmyndigheten,  men  att Posten svarar
för den praktiska hanteringen av systemet.

I   motion  T14  av  Per-Richard  Molén  m.fl.   (m)
framhålls  att regeringens förslag - som innebär att
Posten    skall    tillhandahålla    och    förvalta
postnummersystemet   -   är  synnerligen  olämpligt,
eftersom det ger upphov till framtida konflikter där
Posten ensidigt kan tillvarata  sina egna intressen.
Det   är   förvånande,   säger   motionärerna,   att
regeringen nonchalerar de övriga aktörernas legitima
rätt att på ett konkurrensneutralt  sätt få tillgång
till  systemet. Det har ju - som framhålls  i   PTS-
rapporten  -  visat  sig  att  övriga postoperatörer
varit  missnöjda  med att inte kunna  tillhandahålla
postboxar  med sådana  boxadresser  som  Posten  kan
erbjuda sina  kunder.  Posten har också utifrån sina
egna  intressen ensidigt  beslutat  om  ändringar  i
systemet  och  även  brustit  i fråga om information
till Postens konkurrenter. Regeringens förslag måste
därför avvisas, betonar motionärerna,  samtidigt som
handhavandet  av  postnummersystemet  överförs  till
Post-  och telestyrelsen. Yrkandet är att  riksdagen
som sin  mening  ger  regeringen  till  känna  vad i
motionen  anförts  om  att  postnummersystemet skall
ställas under Post- och telestyrelsens kontroll.

I  motion  T16  av  Mikael  Johansson   m.fl.   (mp)
framhåller motionärerna  att de i enlighet med Post-
och  telestyrelsens  huvudförslag föreslår att post-
nummersystemet,   dvs.  erforderliga   system-   och
programvaror, överförs till Post- och telestyrelsen.
Detta innebär, säger motionärerna, att styrelsen får
beslutanderätten över  postnummersystemet och svarar
för  förvaltningen av detta.  Själva  den  praktiska
hanteringen  av systemet kan i sin tur upphandlas av
Post- och telestyrelsen.  Yrkandet  är att riksdagen
hos   regeringen   begär  förslag  till  ändring   i
postlagen beträffande  postnummersystemet i enlighet
med  vad som anförts i motionen.

I motion T17 av Dan Ericsson  m.fl.  (kd)  framhålls
att  många intressenter anser att postnummersystemet
framdeles   bör   förvaltas   i  myndighetsregi.  Vi
föreslår därför, säger motionärerna,  i enlighet med
Post-    och   telestyrelsens   huvudförslag,    att
postnummersystemet    överförs    till   Post-   och
telestyrelsen.   Det   innebär  att  styrelsen   får
beslutanderätten  över  systemet   och   svarar  för
förvaltningen. Själva den praktiska hanteringen  kan
i  sin tur upphandlas. Yrkandet är att riksdagen som
sin  mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om postnummersystemet.

Motion   T815  av  Kristina  Zakrisson  och  Lars  U
Granberg  (båda   s)   väcktes  under  den  allmänna
motionstiden hösten 1998,  sedan det i PTS-rapporten
från mars 1998 hade föreslagits att förvaltningen av
postnummerhanteringen skulle  överföras  från Posten
till  Post-  och telestyrelsen. Eftersom det  i  dag
finns många andra  aktörer  på  marknaden än Posten,
säger motionärerna att  det vore  rimligt  att lägga
postnummerhanteringen under en fristående myndighet.
I   Kiruna   finns   en   färdig,   väl   fungerande
organisation som skulle kunna utföra uppgiften.

4.3 Postboxar m.m.

I   motion   T14  av  Per-Richard  Molén  m.fl.  (m)
framhålls att  en  väl  fungerande  postservice  med
många   aktörer   på   marknaden   kräver  att  alla
operatörer  kan  nå  alla  adresser till  postboxar,
fastighetsboxar etc. och att  samtliga mottagare har
rätt att få all sin post till en  adress. Posten som
vanligtvis har dessa postboxar inom sina egna väggar
-  inte  minst till de egna företagskunderna  -  har
givetvis ett försteg gentemot sina konkurrenter. Det
finns enligt  motionärerna  på  en öppen postmarknad
anledning  att hysa farhågor för att  Posten  kommer
att utnyttja  sin dominerande ställning till förfång
för konkurrenterna.  Därför  kan det ifrågasättas om
regeringens  förslag,  som  innebär  att  Post-  och
telestyrelsen   skall  se  till  att  postboxar  som
tillhör  Posten  skall  vara tillgängliga  även  för
andra postoperatörer, leder till önskat resultat.
Regeringens förslag, fortsätter motionärerna, kan -
om det genomförs - öppna  för segdragna tvister, som
åsamkar andra distributörer kostnader och och skapar
irritation     hos    kunderna.    Från     moderata
utgångspunkter finns  det  anledning  att  - även om
regeringens  förslag  är ett steg i rätt riktning  -
överväga om inte boxanläggningarna  skall  ägas  och
administreras  av  annan  än Posten. Yrkandet är att
riksdagen som sin mening ger  regeringen  till känna
vad i motionen anförts om postboxar.

4.4 Adressändringar

I PTS-rapporten föreslås att postoperatörerna bildar
en    ekonomisk    förening,    öppen    för    alla
postoperatörer.   Föreningen  skall  finansieras  av
medlemmarna genom insatser,  vilka bör vara av sådan
storlek  att  föreningen  kan  förvärva  aktierna  i
Svensk  Adressändring  AB av Posten.  En  alternativ
lösning, som Post- och telestyrelsen  föreslår,  har
sin  utgångspunkt  i  att  postbeford-ringsföretagen
genom   förhandlingar   kan   nå  tillfredsställande
överenskommelser       avseende      ägar-       och
inflytandefrågorna i Svensk Adressändring AB.
Regeringen     förordar,    som     nämnts,     att
postbefordringsföretagen   förhandlar  sig  till  en
överenskommelse,  att  tillståndsmyndigheten  ges  i
uppdrag  att  medverka  i  förhandlingarna  och  att
redovisa resultatet av dessa  för  rege-ringen  samt
att uppdraget tidsbegränsas.
Enligt motion T14 av Per-Richard Molén m.fl. (m)  är
det   förvånande  att  regeringen  trots  en  i  det
närmaste  enig  remissopinion  går  emot  Post-  och
telsestyrelsens  förslag  att  det av Posten helägda
Svensk  Adressändring  AB  skall  förvärvas   av  en
ekonomisk  förening,  där samtliga postdistributörer
skall vara medlemmar och  därmed  få  inflytande  på
kostnader   och   intäkter   samt  på  verksamhetens
omfattning och inriktning.
Det  är  angeläget,  fortsätter  motionärerna,  att
Posten   inte   skall   behålla   det   fullständiga
inflytandet över de uppgifter om adressändringar som
fysiska och juridiska personer anmäler i samband med
flyttningar.   Det   är   otillfredsställande    att
kommersiella  tvister  på detta område skall avgöras
med bistånd av Post- och  telestyrelsen. Det rimliga
är att alla aktörer skall ha  lika  rätt  till denna
för  postdistributionen så viktiga information.  Det
kan inte  heller  vara  rimligt att den avgjort mest
dominerande aktören skall fastställa de ersättningar
och  avgifter  som  är kopplade  till  detta  bolags
verksamhet.  Det finns  också  anledning  att påpeka
att   Posten  i  viss  utsträckning  har  integrerat
bolagets  verksamhet  vad  gäller marknadsföring och
produktutveckling  med sin egen  verksamhet,  vilket
de konkurrerande aktörerna finner oacceptabelt.
Enligt motion T15 av Sven Bergström m.fl. (c) är det
inte  tillfredsställande  att  Posten fortsätter att
vara  ensam  ägare  till  Svensk  Adressändring  AB.
Slutsatsen är, säger motionärerna,  att verksamheten
bör  överföras  i  annan  regi än den nuvarande.  De
lösningar som är tänkbara är  att  antingen överföra
SvAAB:s  verksamhet  att  bedrivas  i myndighetsform
eller  att formerna för ägandet av SvAAB  ändras  på
ett sådant  sätt  att  samtliga aktörer erhåller det
inflytande över bolaget  som  kan anses önskvärt för
att     det    infrastrukturella    systemet     för
adressändringar      skall     kunna     garanteras.
Centerpartiet anser att  det är angeläget att frågan
löses på ett sådant sätt att adressregister bryts ut
och hanteras fristående från  Posten. Om detta skall
ske i myndighetsform eller på annat  sätt bör prövas
av en utredningsman.

I   motion  T16  av  Mikael  Johansson  m.fl.   (mp)
framhålls  att det är viktigt att lösa problemen med
SvAAB. Vi föreslår därför - säger motionärerna - att
postoperatörerna    i   enlighet   med   Post-   och
telestyrelsens förslag  bildar en ekonomisk förening
som  är öppen för alla postoperatörer.  Motionärerna
vill  att  riksdagen  hos  regeringen  skall  begära
förslag  till ändring i postlagen i enlighet med vad
som anförs i motionen.

I motion T17 av Dan Ericsson m. fl. (kd) betonas att
adressändringssystemet  måste  vara tillgängligt för
alla operatörer.  Ett lämpligt sätt  att  åstadkomma
detta är därför att postoperatörerna, i enlighet med
Post-   och   telestyrelsens   förslag,   bildar  en
ekonomisk förening som är öppen för alla operatörer.

4.5 Eftersändning

Regeringens bedömning  är, som nämnts,  att  det  är
viktigt     att    tillstånds-havarna    beträffande
eftersändning  utanför  eget distributionsområde och
privat  eftersändning  tillämpar   villkor   som  är
rättvist  utformade och  objektivt försvarbara  samt
att  de  inte   utan   saklig   grund   särbehandlar
konkurrenter.  Liksom i adressändringsfrågan bör man
genom  förhandlingar  söka  åstadkomma ett för  alla
parter acceptabelt avtal. Tillståndsmyndigheten  bör
även i frågan om eftersändning ges ett tidsbegränsat
uppdrag    av    regeringen    att    medverka     i
förhandlingarna.

I  motionerna T16 av Mikael Johansson m.fl. (mp) och
T17  av  Dan  Ericsson m.fl. (kd) utgår motionärerna
från   en   bestämmelse    i    postlagen   om   att
tillståndsmyndigheten får meddela  de  förelägganden
som  behövs  för  efterlevnaden  av  lagen eller  av
föreskrifter   eller   tillståndsvillkor   som   har
meddelats med stöd av denna. Motionärerna har  tagit
fasta på vad som sägs i propositionen (s. 24) om att
den  redan  befintliga  möjligheten  för tillstånds-
myndigheten    att    utfärda    föreläggande    för
efterlevnaden   av  postlagen  även  gäller  de  nya
bestämmelser   som   regeringen   nu   föreslår   om
tillgången  till  anläggningar  för postöverlämning.
Motionärerna    vill   att   tillstånds-myndighetens
möjlighet att utfärda förelägganden även skall gälla
villkoren    för    eftersändning    utanför    eget
distributionsområde och  s.k.  privat  eftersändning
samt   att   riksdagen  som  sin  mening  skall   ge
regeringen detta till känna.

4.6 Definition i postlagen av begreppet postal
infrastruktur

I  PTS-rapporten   föreslås  att  en  definition  av
begreppet postal infrastruktur  införs  i postlagen.
De    anordningar    som   definieras   som   postal
infrastruktur och som  föreslås bli tillgängliga för
alla  postbefordringsföretag   är   de   system  och
anläggningar som behövs för upprätthållandet  av  en
effektiv   och  tillförlitlig  postbefordran.  Såsom
exempel på postal  infrastruktur  nämns  system  för
postboxar,   adressändring  och  eftersändning  samt
postnummer. Vidare  föreslås  en  bestämmelse om att
tillståndsmyndigheten, vid  tvist  om  villkoren för
tillgång  till  den  postala infrastrukturen,  skall
kunna medla mellan parterna  och   i slutänden kunna
föreskriva vad som skall gälla mellan  parterna i de
frågor som tvisten gäller.
Regeringen har inte i sitt lagförslag  följt Post-
och   telestyrelsens    sålunda  återgivna  förslag.
Anledningen  härtill  redovisas  i  det  följande  i
samband med  utskottets  ställningstagande  till  de
motionsyrkanden  som  utskottet  nu övergår till att
referera.
I motion T15 av Sven Bergström m.fl.  (c)  framhålls
att frågor om den postala infrastrukturen är av stor
betydelse  för  en fungerande posttjänst. Frågan  om
att i postlagen införa  en  definition  av begreppet
postal    infrastruktur    bör   därför   övervägas.
Regeringen  bör låta  utreda  frågan ytterligare och
snarast återkomma till riksdagen  med  förslag  till
lagändring.  PTS-rapporten  kan  tjäna som underlag.
Frågan   bör   dock  -  avslutar  motionärerna   sin
framställning  -   belysas   med  beaktande  av  att
möjligheterna till en daglig god  postservice i hela
landet inte äventyras.

I  motion T16 av Mikael Johansson m.fl.  (mp)  yrkas
att  riksdagen  hos  regeringen  begär  förslag till
ändring i postlagen beträffande definition av postal
infrastruktur.   Enigt  motionen  bör  det  i  3   §
postlagen    införas   en   definition   av   postal
infrastruktur  som  har  samma lydelse som den Post-
och telestyrelsen föreslår, dvs.:

Med  postal  infrastruktur  avses   de   system  och
anläggningar   som  samtliga  postbefordringsföretag
skall ges möjlighet  att på lika villkor få tillgång
till  för  upprätthållandet   av   en  effektiv  och
tillförlitlig    postbefordran    såsom   postboxar,
adressändring  och  eftersändning,  postnummer   och
liknande anordningar.

I  motion  T17  av Dan Ericsson m.fl. (kd) framhålls
(yrkande  2) att villkoren  för  tillgång  till  den
postala       infrastrukturen        måste       bli
konkurrensneutrala.   Vi   föreslår  därför,   säger
motionärerna,    att   Post-   och    telestyrelsens
huvudförslag till  definition genomförs med undantag
för den föreskrivningsrätt för tillståndsmyndigheten
som enligt PTS-rapporten  bör  införas  i postlagen.
Bestämmelsen  i  17  § postlagen om de förelägganden
som tillstånds-myndigheten  får  utfärda  är  enligt
motionärerna tillfyllest, om den kompletteras så att
förelägganden  även skall kunna gälla villkoren  för
eftersändning utanför  eget  distributionsområde och
s.k.   privat   eftersändning.   Yrkandet   är   att
riksdagen  beslutar   att  införa  en  definition  i
postlagen i enlighet med  Post-  och  telestyrelsens
förslag.

5 Utskottets ställningstagande till propositionen
och de i samband med denna behandlade
motionsyrkandena

5.1 Avslag på propositionen

Utskottet  anser  att riksdagen nu bör ta  ställning
till  propositionen  och  de    motionsyrkanden  som
hänger samman med denna. Härav följer att motion T16
(mp) yrkande 1 avstyrks.

5.2 Postnummersystemet

Regeringen  framhåller  som  sin mening att det inte
har  någon  avgörande betydelse  vem  som  förvaltar
postnummersystemet,   så   länge   som   alla  post-
operatörer erhåller tillgång till systemet  på  lika
villkor  och  det  inte  mister sin användbarhet för
någon av intressenterna. Posten  har  vana  vid  den
administration  som handhavandet av systemet medför,
och det finns - spritt  i  Postens  organisation  på
lokal  nivå - en stor kunskap om postnummersystemet.
Denna kunskap  behövs  för förvaltningen av systemet
men   även   för  att  kunna  uppfylla   kravet   på
rikstäckande postbefordran  över  natt.  Oavsett vem
som förvaltar systemet måste denna kompetens  finnas
kvar   hos   den   som  har  att  tillhandahålla  en
samhällsomfattande posttjänst,  dvs.  i  dag Posten.
Dessa omständigheter talar enligt regeringen för att
förvaltningen  av  systemet   skall  vara  kvar  hos
Posten. Då nås också den fördelen att kostnader  för
överflyttning  av  systemet  undviks. Vidare hindrar
inte  det  förhållandet  att  Posten  förfogar  över
systemet  att  övriga postoperatörer  kan  tilldelas
postnummer.
Mot bakgrund av  det  anförda  bör inte, framhåller
regeringen, förvalt-ningen av systemet  övergå  till
tillståndsmyndigheten.      Detta     dock     under
förutsättning   att  alla  operatörer   och   övriga
användare får information  om  ändringar  i god tid,
för  att hinna anpassa sig till dessa, och att  alla
operatörer,  genom  att  få  tillgång till särskilda
postnummer, kan erbjuda postboxar  till  sina kunder
på   liknande   sätt  som  Posten.  Vad  som  enligt
regeringen bör uppnås  är  således följande ordning.
En     operatör,     som     tillhandahåller      en
samhällsomfattande   posttjänst  och  som   har  att
effektivt   uppfylla   kravet    på    riks-täckande
postbefordran   över   natt,   tillhandahåller   och
förvaltar  postnummersystemet.  Samtidigt  får  alla
tillståndshavare och övriga intressenter  i  god tid
kännedom   om   ändringar   i   systemet,  och  alla
tillståndshavare  ges  förutsättningar  att  erbjuda
samma tjänster.
Utskottet anser för sin  del i likhet med regeringen
och  motionärerna  att alla  postoperatörer  bör  ha
tillgång till postnummersystemet  på  lika  villkor.
Vidare ansluter sig  utskottet  till de överväganden
som enligt regeringen talar för att förvaltningen av
postnummersystemet  skall vara  kvar hos Posten.  De
motionsledes uttalade kraven på att förvaltningen av
postnummersystemet       bör       övergå       till
tillståndsmyndigheten, dvs. Post- och telestyrelsen,
kan utskottet följaktligen inte ställa sig bakom.
I propositionen framhålls  att regeringen avser att
ge  Post-  och  telestyrelsen i  uppdrag  att  följa
utvecklingen  och   utvärdera   resultaten   av   de
lagändringar    som    föreslås    i   propositionen
beträffande  bl.a.  postnummersystemet.   Post-  och
telestyrelsen  skall  redovisa  uppdraget senast  år
2001  och  därvid  ge underlag för en  bedömning  av
frågan om ytterligare  åtgärder  behöver  vidtas för
att  säkerställa en konkurrensneutral tillgång  till
infrastrukturen på postområdet. Utskottet ser mycket
positivt på den sålunda aviserade uppföljningen.
Utskottet  har ingen erinran mot utformningen av de
bestämmelser  i  regeringens  lagförslag  som gäller
postnummersystemet.
Med   hänvisning   till   det  anförda  tillstyrker
utskottet regeringens förslag  till lag om ändring i
postlagen såvitt avser 3 a §, 7  a  §,  7 c §, 7 d §
och  25 §, medan följande motionsyrkanden  avstyrks:
T14 yrkande  2  av  Per-Richard Molén m.fl. (m), T16
yrkande  3  av  Mikael  Johansson  m.fl.  (mp),  T17
yrkande 3 av Dan Ericsson  m.fl.  (kd)  och  T815 av
Kristina Zakrisson och Lars U Granberg, båda (s).

5.3 Postboxar m.m.

Utskottet  delar  den  i  motion  T14 av Per-Richard
Molén m.fl. (m) uttalade uppfattningen  att  en  väl
fungerande   postservice   med   många   aktörer  på
marknaden   kräver   att   alla  postoperatörer  med
tillstånd  kan  nå  alla  adresser  till  postboxar,
fastighetsboxar etc. och att  samtliga mottagare bör
ha  rätt  att få all sin post till  en  adress.  Att
också regeringen  har  samma  uppfattning  framhålls
uttryckligen  på  s.  20 i propositionen. Regeringen
föreslår också, som nämnts  att  en  regel - 5 d § -
införs  i  postlagen om att en tillståndshavare  som
innehar  en  anläggning   för  postöverlämning  till
mottagare är skyldig att möjliggöra att försändelser
som befordrats  av  andra  tillståndshavare  kan  nå
dessa  anläggningar.  Detta skall ske på skäliga och
konkurrensneutrala    villkor     som    är    icke-
diskriminerande     i    förhållande    till     vad
tillståndshavaren tillämpar för sin egen verksamhet.
Regeringen föreslår dessutom  att  ytterligare en ny
regel  -  16  a  §  -  införs  i  postlagen   om  en
medlingsroll  för  tillståndsmyndigheten   i tvister
som  gäller  tillståndshavarnas  möjligheter att  nå
andra     tillståndshavares     anläggningar     för
postöverlämning till mottagare. Härtill  kommer  den
redan befintliga möjligheten, enligt 17 § postlagen,
för    tillståndsmyndigheten    att    meddela    de
förelägganden  som behövs för efterlevnaden av lagen
eller av föreskrifter  eller  tillståndsvillkor  som
har meddelats med stöd av lagen.
Vad  som  sålunda  föreslås  gälla, eller som redan
gäller, enligt postlagen synes  utskottet  ägnat att
tillgodose   motionärernas  -  samt  utskottets  och
regeringens -  nu  nämnda  krav på en väl fungerande
postservice  och  konkurrensneutrala   villkor.    I
sammanhanget bör  nämnas att Post- och telestyrelsen
även  skall  utvärdera  den  lagändring  som  gäller
anläggningar för postöverlämning till mottagare.
Vad    gäller    önskemålet    i   m-motionen   att
postboxanläggningar  bör ägas och  administreras  av
någon annan än Posten,  vill utskottet erinra om att
även andra postoperatörer  än  Posten förutsätts äga
sådana anläggningar. Vem ägaren  än må vara - Posten
eller  någon annan operatör - är utskottet  för  sin
del  inte  berett  att  förorda  något  tvång   från
statsmakternas  sida  i  syfte att låta äganderätten
övergå till någon annan.
Av  det anförda framgår att  utskottet  inte  kan
ställa sig  bakom  kravet  på  ett riksdagsuttalande
om vad i motionen anförs  om  postboxar. Yrkande 3 i
motion   T14   (m)   avstyrks  följaktligen,   medan
regeringens lagförslag  tillstyrks såvitt gäller 5 d
§ och 16 a §.

5.4 Adressändringar

Det    är    enligt    utskottets     mening    inte
tillfredsställande  att Posten fortsätter  att  vara
ensam ägare till Svensk  Adressändring  AB  (SvAAB).
Verksamheten  bör således bedrivas på annat sätt  än
för närvarande.  De  lösningar som synes tänkbara är
att överföra SvAAB:s verksamhet  till myndighetsform
eller att formerna för ägandet  av  SvAAB  ändras på
sådant  sätt   att  samtliga postoperatörer får  det
inflytande över bolaget  som  kan anses önskvärt för
att  adress-ändringssystemets funktion  skall  kunna
garanteras.    I    PTS-rapporten    föreslås    att
postoperatörerna  bildar  en ekonomisk förening. Det
är  enligt utskottets mening  angeläget  att  frågan
löses  på ett sådant sätt att adressändringssystemet
bryts ut  och  hanteras  fristående från Posten.  Om
verksamheten skall bedrivas  i  myndighetsform, inom
ramen  för  en ekonomisk förening   eller  på  annat
sätt, är en fråga  som regeringen, enligt utskottets
mening, bör låta utreda.  Resultatet  av utredningen
och regeringens ställningstagande bör redovisas  för
riksdagen så snart som möjligt.
Vad  utskottet  nu  anfört  bör  riksdagen  som sin
mening ge regeringen till känna.
Utskottets ställningstagande innebär att motion T15
(c)   yrkande   2  tillstyrks  och  att  syftet  med
motionerna T14 (m) yrkande 1, T16 (mp) yrkande 4 och
T17 (kd) yrkande 4 torde få anses tillgodsosett.

5.5 Eftersändning

I  likhet med regeringen  anser  utskottet  att  man
genom  förhandlingar  bör  söka  åstadkomma för alla
parter  acceptabla avtal. Tillståndsmyndigheten  bör
ges  ett  tidsbegränsat   uppdrag   att  medverka  i
förhandlingarna  och att därvid klargöra  vikten  av
att  långsiktigt hållbara  överenskommelser  uppnås.
Överenskommelserna  bör  vara rättvist utformade och
objektivt  försvarbara. Tillståndshavarna  bör  inte
utan saklig  grund  kunna  särbehandla konkurrenter.
Tillståndsmyndigheten     bör     redovisa     såväl
förhandlingarnas  resultat  som en bedömning  av  om
detta  innebär  en  hållbar lösning  för  framtiden.
Skulle detta inte vara  en framkomlig väg kan det  -
enligt regeringens och även utskottets uppfattning -
bli  aktuellt  att återkomma  till  frågan  huruvida
villkoren  för  tillgången   till   denna   del   av
infrastrukturen bör regleras närmare.
Av   utskottets   sålunda   redovisade  uppfattning
framgår  att  utskottet inte kan  ställa  sig  bakom
förslaget  i motionerna  T16  yrkande  5  av  Mikael
Johansson m.fl.  (mp)  och  T17  yrkande  5  av  Dan
Ericsson  m.fl.  (kd)  att  Post- och telestyrelsens
rätt att meddela förelägganden enligt 17 § postlagen
även skall gälla villkoren för eftersändning utanför
eget    distributionsområde    och    s.k.    privat
eftersändning.   Dessa   båda   yrkanden    avstyrks
följaktligen.

5.6 Definition i postlagen  av begreppet postal
infrastruktur

Frågor  om  den  postala  infrastrukturen  är enligt
utskottets   mening   av   stor   betydelse  för  en
fungerande posttjänst. Det finns därför  mycket  som
talar  för  att man inför en definition av begreppet
postal infrastruktur  i  i  postlagen.   Frågan  bör
emellertid först ytterligare utredas. Regeringen bör
se  till  att  så sker och snarast möjligt återkomma
till riksdagen med  förslag  till  lagändring.  PTS-
rapporten   bör  kunna  tjäna  som  underlag  i  det
fortsatta utredningsarbetet.  En  utgångspunkt måste
vara   att   möjligheterna   till   en  daglig   god
postservice i hela landet inte får äventyras.
Vad  utskottet  nu  anfört  bör riksdagen  som  sin
mening ge regeringen till känna.
Utskottets ställningstagande innebär att motion T15
(c)  yrkande  1  tillstyrks  och  att   syftet   med
motionerna T16 (mp) yrkande 2 och T17 (kd) yrkande 2
torde få anses tillgodosett.

5.7 Propositionen i övrigt

Regeringens lagförslag, i de delar det inte
har behandlats i det föregående, föranleder
ingen erinran från utskottets sida.
Utskottet tillstyrker följaktligen
lagförslaget i dessa delar.

6 Konkurrensfrågor

6.1 Motionsförslag

I  motion  T220  av Per-Richard Molén m.fl. (m), som
väcktes under den allmänna motionstiden hösten 1998,
framhålls det att  inget hindrar Posten att sätta de
priser man önskar, förutsatt  att priserna motsvarar
de  verkliga  kostnaderna.  I  annat   fall  är  det
underprissättning     och    utnyttjande    av    en
marknadsdominerande  ställning.   Posten  kan  genom
korssubventionering  mellan  och inom  affärsområden
sätta omotiverat låga priser som konkurrenterna inte
kan  möta.  Posten  har hittills  inte  visat  några
kalkyler  som  styrker  att  man  har  täckning  för
kostnaderna i de prissystem man önskat införa.
Förutsättningarna   för  en  sund  konkurrens  inom
postsektorn  måste  snabbt   förbättras,  fortsätter
motionärerna.  Detta skall ske dels genom att staten
tar  sitt  ägaransvar  för  Posten   och  förhindrar
fortsatt    missbruk   av   företagets   dominerande
ställning på  marknaden,  dels genom att den postala
infrastrukturen      tillhandahålls      på      ett
konkurrensneutralt sätt.
I motion T223 av Johnny Gylling m.fl. (kd) framhålls
att  vi  i  dag  bara  ser  början  av  de  positiva
effekterna av postmarknadens  avreglering. Posten är
med  98  %  av antalet försändelser  fortfarande  en
gigant på marknaden,  fortsätter  motionärerna.  För
att   marknadsmekanismerna   skall   kunna   fungera
tillfredsställande      måste      Konkurrensverkets
auktoritet   stå   orubbad  och  Postens  verksamhet
renodlas. Det senare är en förutsättning för konkur-
rensneutralitet på såväl  postmarknaden  som på alla
de övriga marknader där Posten agerar.

I  motion  T17  av Dan Ericsson m.fl. (kd) framhålls
det  att  ett åttiotal  företag  har  etablerats  på
postmarknaden  efter  avregleringen.  Deras andel av
marknaden är hittills endast 5 %, medan  Posten står
för  återstående  95  %.  Det  tyder  på  -  betonar
motionärerna  - att Post- och telestyrelsen har  ett
alltför     begränsat     uppdrag     vad     gäller
konkurrensfrågor.

6.2 Utskottets ställningstagande

Motioner  om konkurrensfrågor  behandlades  också  i
fjolårets  postbetänkande   1997/98:TU13.   Även  då
framhölls  i  en  m-motion  att staten måste ta sitt
ägaransvar    för  Posten  och  förhindra   fortsatt
missbruk  av företagets  dominerande   ställning  på
marknaden.
Utskottet  erinrade i det nämnda betänkandet om att
ombildningen av Postverket till ett av staten helägt
aktiebolag hade  medfört  förändringar  i  fråga  om
statsmakternas  styrning,  insyn och konroll. Posten
borde   så   långt   möjligt   verka   under   samma
förutsättningar som vanliga aktiebolag.  Därmed blev
det en uppgift för bolagets styrelse att utforma mål
och  strategier  för verksamheten. Utskottet  pekade
vidare på att Postens  uppgift  var dels att se till
bolagets    bästa   enligt   aktiebolagslagen    och
konkurrera med  andra bolag, dels att tillhandahålla
en postservice till  rimliga  och  enhetliga  priser
även där detta var olönsamt. Den dubbla rollen  hade
medfört   att   nya   situationer  uppstått  på  det
konkurrensrättsliga området. Härtill kom att den nya
konkurrenslagen hade trätt i kraft så sent som den 1
juli  1993, endast ett halvår  efter  brevmonopolets
upphörande.    På   en   sådan   marknad   med   nya
förutsättningar,  nya aktörer och ny lagstiftning är
det knappast ägnat  att  förvåna  - sade utskottet -
att viss osäkerhet råder om inom vilka ramar det nya
postbolaget kan agera.
Enligt förordningen (1997:401) med  instruktion för
Post-  och  telestyrelsen  åligger det denna  att  i
samband  med  sin  årsredovisning    bl.a.  redovisa
konkurrenssituationen inom postområdet,  särskilt  i
fråga om hinder för marknadstillträde. I den senaste
redovisningen,   daterad   den   26  februari  1999,
framhålls  det  att  ett  framgångsrikt  företag  på
marknaden  för industriell post  torde  vara  mycket
volymberoende och därmed kräva stora kapitalinsatser
och finansiell  uthållighet. Detta torde utesluta en
från   början  rikstäckande   verksamhet   för   nya
operatörer.  Av  avgörande  betydelse  är därför att
konkurrenslagstiftningen   hindrar  den  dominerande
aktören  från att tillämpa en  mot  den  potentielle
konkurrenten     riktad,     otillbörlig    selektiv
prissättning.
Att etablera ett företag på marknaden  för  enstaka
försändelser  torde  vara  lättare, fortsätter Post-
och telestyrelsen, än på marknaden  för  industriell
post. Erfarenheterna hittills visar att det  går bra
att  börja  i  liten  skala  och  därefter  bygga ut
verksamheten  allteftersom  kunderna  strömmar till.
Kapitalinsatsen  kan  därför  vara  begränsad.   Den
potentiella  marknaden  för  de  aktuella  företagen
synes  emellertid  vara  begränsad,  i  första  hand
beroende  på  att  de inte ingår i ett riksnät  utan
endast kan befordra  lokalpost.  De lokalpostföretag
som  har  etablerat  sig  runt  om i Sverige  har  i
prissättningshänseende kunnat dra  nytta  av att den
dominerande,   och   i   de   flesta   fallen  ende,
konkurrenten är bunden av postlagens bestämmelser om
enhetsporto   för   enstaka  försändelser.  Eftersom
Posten är skyldig att tillhandahålla en rikstäckande
postservice, innebär  det  att alla - oavsett var de
bor  i landet och oavsett om  de  är  privatpersoner
eller   företag   -  måste  erbjudas  samma  villkor
avseende pris och eventuella   rabatter  för enstaka
försändelser. Posten är således förhindrad att genom
en   geografiskt   betingad,  eller  på  annat  sätt
selektiv, prissättning  "bjuda under" det lägre pris
som ett lokalpostföretag ofta kan erbjuda. Om Posten
skulle befrias från kravet  på  enhetsporto,  skulle
det,  enligt  Post-  och  telestyrelsens  bedömning,
ytterst  innebära  ett  hinder för tillträde för  de
företag  som  vill etablera  sig  på  marknaden  för
enstaka försändelser.
Med anledning  av  kravet i motion T220 (m) på att
Postens   priser   skall   motsvara    de   verkliga
kostnaderna vill utskottet erinra om bestämmelsen  i
postlagen     att     den     som    tillhandahåller
samhällsomfattande posttjänst,  dvs.  Posten,  skall
tillhandahålla tjänsten till priser som grundar  sig
på kostnaderna.
Som  framgår  av vad utskottet anfört inledningsvis
kan Postens och  övriga  postoperatörers  andelar av
marknaden  beräknas  på olika sätt. Sålunda beräknas
CityMails andel av den  delmarknad  inom  vilken man
konkurrerar  med  Posten,  den  industriella posten,
uppgå till ca 7 à 8 %, och till 20 à 25 % om man ser
till de områden där företaget delar  ut post. Totalt
sett  hade  Posten år 1998 ca 95 % av marknaden  och
övriga operatörer ca 5 %. Uppgifterna i   m- och kd-
motionerna om de privata operatörernas marknadsandel
framstår med  det  sagda  som en underskattning. Med
tanke  på den  relativt korta  tid  som  gått  sedan
brevmonopolet  avskaffades  och postmarknadens unika
karaktär synes de förändringar  som  därefter  skett
som  långt ifrån obetydliga. Regeringens förslag  om
samtliga  postoperatörers  tillgång till den postala
infrastrukturen    syftar   till   att   ytterligare
underlätta sådana förändringar och till att göra det
enklare för postkunderna att använda posttjänster.
Konkurrenslagen  syftar   till  att  undanröja  och
motverka  hinder  för en effektiv  konkurrens.  Till
Konkurrensverkets  befogenheter   hör  att  tillämpa
konkurrenslagen på de områden som inte  omfattas  av
särskild  reglering  i  postlagen. Det åligger Post-
och     telestyrelsen    att    årligen     redovisa
konkurrenssituationen  på  postområdet,  särskilt  i
fråga  om  hinder för marknadstillträde. Den sålunda
angivna ordningen  synes  utskottet  väl  ägnad  att
säkerställa  en effektiv  konkurrens på postområdet.
Härtill kommer  att regeringen, enligt vad som anges
i propositionen,  avser  att  följa  utvecklingen på
postområdet i dess helhet och därmed således även de
konkurrensfrågor som behandlas i de nu  aktuella  m-
och kd- motionerna.
Med det anförda finner utskottet
sammanfattningsvis syftet med de aktuella
motionsyrkandena till väsentlig del
tillgodosett. De bör därför lämnas utan
någon riksdagens åtgärd. Motionerna T17
(kd) yrkande 1, T220 (m) yrkande 46 och
T223 (kd) yrkande 39 avstyrks följaktligen.

7  Servicefrågor

7.1 Motionsförslag

7.1.1 Skärpta krav på övernattbefordran av brev

I  motion  T223  av  Johnny Gylling m.fl. (kd) utgår
motionärerna  från en bestämmelse i postförordningen
(1993:1709) med följande lydelse.

Minst  85 procent av de  brev  som  lämnats  in  för
övernattbefordran före angiven senaste inlämningstid
skall, oavsett var i landet de lämnats in, ha delats
ut  inom   landet  påföljande  arbetsdag.  Minst  97
procent  av breven  skall  ha  delats  ut  inom  tre
påföljande arbetsdagar.

Motionärerna  finner  dessa  krav för lågt satta och
framhåller  att  de  nu  bör ställas  högre.  Varför
skulle  en kund - frågar motionärerna  -  välja  att
sända ett  brev i stället för att faxa eller e-posta
sitt meddelande,  om  brevet är betydligt dyrare och
dessutom inte kan garanteras  komma  fram  ens nästa
dag?  Både  fax och e-post är ju dessutom framme  på
några minuter.   Till  stöd  för  sitt krav åberopar
motionärerna en rapport från Konsumentverket, enligt
vilken  97  %  av 6 700 försändelser kom  fram  över
natten. Postförordningens krav bör därför skärpas så
att  minst  95  %  av   brev   som  lämnats  in  för
övernattbefordran skall delas ut  följande arbetsdag
och  99,5 % av breven, dvs. i princip  alla,  senast
tre dagar efter inlämnandet.

7.1.2 Postservice på landsbygden

I motion  N337 av Lennart Daléus m.fl. (c) framhålls
att en stor del av postservicen har försämrats genom
exempelvis nedläggningar av postkontor. Mindre orter
och förortsområden  tappar  sin  mest  grundläggande
samhälls-service,  en  fungerande  postdistribution.
Dettta är oacceptabelt, betonar motionärerna.
På  flera  håll, framhålls det vidare  i  motionen,
genomförs indragningar  av service - t.ex. utdelning
av  post  på  landsbygden.  Posten   måste  ta  sitt
regionalpolitiska  ansvar.  Ambitionen  om  regional
utveckling  riskeras, om inte en god basservice  kan
garanteras.  Om   inte  Postens  service  i  de  mer
glesbefolkade delarna  av  landet kan upprätthållas,
måste medel säkerställas för  upphandling  där  även
andra  aktörer  ges  möjlighet  att  svara för denna
service.
Lantbrevbäringen, fortsätter motionärerna, står för
en viktig del av servicen på landsbygden  och  måste
säkerställas. På flera håll pågår olika projekt  där
lantbrevbärare  även  svarar  för annan service. Den
utvecklingen är värd att stödja.  Även  utvecklandet
av post i butik har fallit väl ut. Det visar sig att
både postservicen och lanthandeln har kunnat  räddas
tack vare samordning.
I  motion T201 av Åsa Torstensson (c) framhålls  att
inga   ytterligare   postkontor  får  läggas  ned  i
skärgårdsområdena utan  att  ersättas  av  annan väl
fungerande postservice. Detta är och skall vara  ett
statligt ansvarsområde, betonar motionären.

I  motion  T804  av  Birgitta Carlsson och Margareta
Andersson (båda c) framhålls att Posten på sina håll
på  landsbygden  vill  samla  ihop  brevlådorna  vid
närmaste större väg.  För många kan detta bli mycket
långt från bostaden, något  som  i  åtskilliga  fall
medför  stora  problem  för  äldre och handikappade.
Även  om  Posten  bolagiserats  måste  regeringen  -
betonar  motionärerna  -  genom  ägardirektiv  eller
avtal   kunna   garantera   att   postservicen    på
landsbygden inte försämras.

I  motion  T817  av Lena Ek (c) framhålls att det är
lika viktigt för människor  i  både  städer  och  på
landsbygd  eller  i  glesbygd att postservicen finns
nära  och  fungerar  bra.   I   samband  med  lokala
diskussioner  om  en  förändrad  lant-brevbärarlinje
utanför Finspång har man från Postens  sida hänvisat
till  vissa  direktiv för bolaget från ägaren,  dvs.
staten,  som  skulle medge att de boende i  trakten,
t.ex.  i  Regna,   får  ett  avstånd  på  närmare  3
kilometer till närmaste brevlåda.  Motionären finner
inte  denna ordning  rimlig.  Direktiven i fråga bör
därför   tas   upp   till   förnyad  och   fördjupad
diskussion.

I motion T231 av Berit Andnor  m.fl.  (s)  framhålls
att  det  är  en  mycket  viktig  princip  att  alla
människor har tillgång  till postservice oavsett var
i   landet   man   bor.  Staten  måste  därför  även
fortsättningsvis ta  ansvar  för att upprätthålla en
god postservice i hela landet.

Motion N275 av Agne Hansson m. fl. (c) gäller
regionalpolitiska konsekvenser av post- och
televerksamhetens avreglering. Motionen behandlas
här i den del den avser postverksamhet.
Avregleringen av postmarknaden har enligt
motionärerna i viss utsträckning fått samma
konsekvenser som telemarknadens avreglering. Den
sistnämnda avregleringen har inneburit att främst
storföretagen och storstadsområdena fått det bättre.
Glesbygden och de mindre företagen har inte alls i
samma utsträckning kommit i åtnjutande av dessa
förbättringar. Motionärerna vill ha en utvärdering
av konsekvenserna av postverksamhetens avreglering
samt en prövning av de politiska initiativ denna kan
föranleda.

7.2  Utskottets ställningstagande

7.2.1 Allmänna synpunkter

I postlagen fastställs de övergripande målen för den
samhällsomfattande     posttjänsten      och     den
grundläggande kassaservicen. Enligt lagen  skall det
finnas  en posttjänst i hela landet som innebär  att
alla  kan   ta   emot  brev  och  andra  adresserade
försändelser  som  väger   högst   20   kg.   Vidare
fastställs  ett  övergripande  krav på posttjänstens
kvalitet och på rimliga priser.
Kvalitetskravet,    liksom    för   övrigt    också
beteckningen samhällsomfattande posttjänst, infördes
genom en lag om ändring i postlagen,  som  riksdagen
antog   i   juni   1998   (prop.  1997/98:127,  bet.
1997/98:TU13,  rskr. 1997/98:  304).  Lagändringarna
motiverades bl.a. med hänvisning till ett då nyligen
beslutat  EG-direktiv,  som  det  ålåg  Sverige  att
införliva med  sin  egen lagstiftning. Av direktivet
följde att det övergripande  målet  för posttjänsten
enligt postlagen  måste kompletteras med krav på den
servicenivå  som skulle erbjudas för tjänsten,  dvs.
ett servicemål. Ett generellt servicemål borde anges
i  lagen  -  framhölls   det   i   den  då  aktuella
propositionen   -   och   därefter   preciseras    i
tillståndsvillkor    och   avtal.    Det   generella
servicemålet är enligt  lagen att posttjänsten skall
vara av god kvalitet.
I det nämnda betänkandet framhöll utskottet att ett
servicemål som utgår från  EG:s postdirektiv innebär
att fler nya krav ställdes utöver  dem som då, våren
1998,  gällde  i Sverige. Sålunda ställdes  krav  på
t.ex. tömningstider  och  lokalisering  av brevlådor
samt  möjlighet  att  bedöma  posttjänstens kvalitet
genom   öppen  redovisning  och  uppnått   resultat.
Servicemålet understryker - sade utskottet - att det
är användarnas behov och önskemål som skall sättas i
centrum vid  utformning av den posttjänst som staten
skall   säkerställa.    Samma    basservice    skall
säkerställas i hela landet.
Utskottet  framhöll att det servicemål som staten
skulle ange för  posttjänsten  i  hela landet skulle
vara  en  insamling  minst  fem  dagar i  veckan  av
postförsändelser   på upp till 20 kg.   Vidare  sade
sig utskottet se positivt  på  regeringens  uttalade
avsikt  att  i tillståndsvillkor fastställa att  det
skulle ske en tydlig anpassning av servicenivån till
kundernas  behov   i   fråga   om   lokalisering  av
insamlingspunkter,  regelbunden  och   tillförlitlig
befordran,   lika  behandling  och  publicering   av
kvalitetskrav.   Det  är  också  värdefullt  -  sade
utskottet  - att regeringen  avser  att  ytterligare
precisera servicemålet i ett avtal mellan staten och
Posten. I avtalet  skulle  t.ex.  anges  att antalet
fasta hushåll som saknar daglig posttjänst inte fick
öka. I sammanhanget återgav utskottet en uppgift  om
att  det  våren  1998  endast fanns ca 1 500 svenska
hushåll   utan tillgång till  femdagarsservice.  Med
tanke på att  det  var  fråga  om  hushåll  i extrem
glesbygd - främst fjällvärlden och ytterskärgården -
sade  sig  utskottet finna den angivna målsättningen
rimlig och godtagbar.

7.2.2 Skärpta krav på övernattbefordran av brev

Den  i motion  T223  (kd)  aktualiserade  frågan  om
servicenivå  för övernatt- och tredagarsbefordran av
brev    behandlades     utförligt     i    fjolårets
postproposition.  För- och nackdelar med  en basnivå
på 85 % respektive 97 %, som inte fick underskridas,
och en målnivå på 96 % respektive 100 % diskuterades
ingående. Genom att sätta kraven på servicen  vid en
målnivå  som  i dag inte uppnås - sade regeringen  -
skulle operatörerna  ständigt  sträva  efter att bli
bättre,  vilket  i  och för sig medför att  servicen
ständigt  ökar eller ligger  på  en  hög  nivå.  Det
innebar emellertid  också  att  kostnaderna  för att
bibehålla  denna  nivå,  eller för varje nivåhöjning
för att uppfylla de högt ställda kraven, blev mycket
höga.  Med  en  basnivå däremot  riskerade  man  att
operatörerna  nätt  och  jämnt  nöjde  sig  med  att
uppfylla  kravet,  vilket  i  sin  tur  inte  skulle
innebära någon  höjning av servicenivån i landet. På
en fri marknad fanns det emellertid flera incitament
för operatörerna  att  sträva  efter att nå en högre
nivå,   framför  allt  i  förhållandet   till   sina
konkurrenter. Denna anpassning skulle dock ske efter
företagens egen förmåga och egna resurser.
Regeringens    slutsats    blev   att   kraven   på
befordringstid   för  adresserade   brevförsändelser
skulle  anpassas till  den  basnivå  som  krävs  för
gräns-överskridande  post  enligt  EG:s direktiv. (I
direktivet föreskrivs att 85 % av gränsöverskridande
postförsändelser skall vara framme tre  dagar  efter
inlämningsdagen    och   97   %   fem   dagar  efter
inlämnandet.)  På nationell nivå innebar  detta  att
85  %  av  de  brevförsändelser  som  lämnas  in för
övernattbefordran  skall komma fram över natten  och
97 % efter tre arbetsdagar.  Kraven skulle ställas i
tillståndsvillkor och gälla försändelser som lämnats
in i alla delar av landet. Det är således inte fråga
om en genomsnittlig procentandel  för  hela  landet,
betonade  regeringen. Om det på sikt visade sig  att
basnivån var  för lågt satt, kunde den justeras. Det
poängterades slutligen  att  det givetvis inte finns
något hinder för berörd postoperatör att ha en högre
målsättning än basnivån.
Vad regeringen sålunda anförde  om befordringstider
för  adresserade brevförsändelser lämnade  riksdagen
utan erinran.
Den nu  aktuella  motionen, T223 (kd) yrkande 10, om
skärpta krav på övernattbefordran  av brev, ger inte
utskottet anledning att förorda att  riksdagen skall
ändra ståndpunkt i frågan. Det bör understrykas  att
det  självfallet  ligger i Postens eget intresse att
använda  kortast möjliga  befordringstider  som  ett
konkurrensmedel,   i   förhållande   till  t.ex.  de
faxmeddelanden och den e-post som nämns  i motionen.
Posten har, enligt vad utskottet erfarit, infört ett
nytt även i andra länder använt system för  att mäta
kvaliteten  i brevbefordran. Mätningarna enligt  det
nya systemet,  vars  tillförlitlighet  vitsordas  av
Post- och telestyrelsen, visar att för närvarande 95
%    av   de   försändelser   som   lämnas   in  för
övernattbefordran   kommer   fram   enligt   angivet
villkor.   Med   det   sagda   avstyrker   utskottet
motionsyrkandet.

7.2.3 Postservice på landsbygden

Vad   gäller   motionsyrkandena  om  postservice  på
landsbygden vill  utskottet till en början framhålla
att förutsättningarna  för  Postens verksamhet i hög
grad ändrats på senare år. Utskottet  har under hand
från  Posten inhämtat att man år 1988 hade  drygt  2
000 serviceställen  i  egen  regi.  I  dag  har  den
siffran  sjunkit   till  1  100,  men  samarbete med
lokala  partner  har  tillkommit  i 700 fall.  Genom
sådant samarbete, t.ex. det som kallas Post i butik,
får kunderna tillgång till de vanligaste  post-  och
kassatjänsterna på sin ort. Transak-tionsvolymerna i
postkontorens kassor minskar för närvarande med ca 8
%   per   år.   Sedan   år  1979  har  åtta  av  tio
kassatransaktioner   försvunnit.   Alltfler   kunder
väljer att sköta sina  betalningar  med  kort,  giro
eller Internet och att få sina paket levererade till
dörren.  Vidare  har utglesningen av antalet hushåll
på  landsbygden  medfört   en   årlig   minskning  i
lantbrevbäringen,  med  4  % av antalet försändelser
och  med  10 % av antalet  kassatransaktioner.  Även
lantbrevbäringen måste därför effektiviseras.

Enligt förordningen  (1997:401)  med instruktion för
Post-  och telestyrelsen har denna  bl.a.   följande
uppgifter:
-   att   verka    för   att   en   väl   fungerande
samhällsomfattande posttjänst  finns tillgänglig för
alla enligt de mål som anges i postlagen,
-      att      genom     upphandling     tillgodose
funktionshindrades behov av särskilda posttjänster,
-  att  i samband med  sin  årsredovisning  redovisa
förändringar   av  servicenivån  på  posttjänsten  i
landets alla delar  och  hur tillståndsvillkoren för
postoperatörer har efterlevts,
- att främja att postmarknaden fungerar effektivt ur
såväl    ett    konsument-   som   regionalpolitiskt
perspektiv,
-   att  i  konsumentfrågor   och  regionalpolitiska
frågor    samråda    med    Kon-sumentverket     och
Glesbygdsverket  och  ta  initiativ till ett löpande
informationsutbyte mellan myndigheterna.
I    Post-    och    telestyrelsens     beslut    om
tillståndsvillkor  för Posten återfinns bl.a.  de  i
fjolårets postproposition  förutskickade  kraven  på
befordringstider  för  brev.  Av   beslutet i övrigt
framgår bl.a. följande.
   Som servicenorm för lantbrevbäringen  gäller  att
det  skall  finnas  minst  två  fasta hushåll per
kilometer  enkel  färdväg för att lantbrevbäraren
skall  göra  en  avvikelse   från  sin  ordinarie
färdväg.
·  Tillståndshavaren skall på beställning från Post-
och   telestyrelsen   och   mot   kostnadsbaserad
ersättning   tillhandahålla   posttjänster   till
funktionshindrade   som   t.ex.   befordran    av
blindskriftsförsändelser      samt      utsträckt
lantbrevbäring.   En   utsträckt   lantbrevbäring
innebär i praktiken, framgår det av beslutet, att
lantbrevbäraren  gör en avvikelse från  ordinarie
färdväg för att betjäna  hushåll  med  äldre  och
handikappade  i  glesbygd,  även  om  det  eljest
gällande   kravet   i  fråga  om  avvikelse  från
färdvägen inte uppfylls.
·
·  Indragningar       av       inlämnings-       och
utdelningsställen, som berör fler än en användare
och  för  vilka  inte  ett godtagbart  alternativ
anvisas,   skall   godkännas    av    Post-   och
telestyrelsen.
·
Med   hänvisning   till   vad  utskottet  anfört  om
postservicefrågorna i allmänhet  och om postservicen
på landsbygden finner utskottet att  behovet  av  en
god  kvalitet  på  denna  service  kan  tillgodoses.
Därmed    torde    också    syftet    med   följande
motionsyrkanden  få  anses  tillgodosett:  T201  (c)
yrkande 3, T804  (c), T817  (c) och N337 (c) yrkande
7.  Yrkandena  bör  sålunda  inte   föranleda  något
initiativ   från   riksdagens   sida   och  avstyrks
följaktligen.

I   motion  N275  (c)  krävs  en  utredning  om   de
regionalpolitiska  konsekvenserna  av postmarknadens
avreglering.
Som  utskottet framhållit i det föregående  åligger
det Post-  och  telestyrelsen  att i samband med sin
årsredovisning redovisa förändringar av servicenivån
på  posttjänsten  i   landets  alla  delar  och  hur
tillståndsvillkoren    för    post-operatörer    har
efterlevts. Denna skyldighet  berördes  i  fjolårets
post-proposition och sades innebära bl.a. att  Post-
och   telestyrelsen   borde   göra   en  systematisk
redovisning   av   skillnader   i   kvaliteten    på
posttjänster   för   de  olika  användargrupperna  i
landet.  Särskilt  skillnader   mellan  användare  i
glesbygd   och tätort samt mellan  handikappade  och
icke-handikappade   borde   uppmärksammas,  framhöll
regeringen.  För  att  regeringen  skulle  kunna  ge
riksdagen   en   nyanserad   bild    av   läget   på
postmarknaden   borde  Post-  och  telestyrelsen   i
samband med årsredovisningen  värdera de olika typer
av    klagomål   som   allmänheten   framför    till
postoperatörerna.  Den  senaste  redovisningen av de
nämnda frågorna föreligger i en den 26 februari 1999
dagtecknad rapport från Post- och telestyrelsen.
Regeringen beslutade i januari i  år  att tillsätta
en parlamentariskt sammansatt utredning  med uppgift
att    lämna    förslag    om    hur   den   svenska
regionalpolitiken skall inriktas och  utformas under
2000-talets  början.  I  direktiven  (dir.   1999:2)
framhålls      att      åtgärder      inom     bl.a.
kommunikationssektorn är av avgörande betydelse  för
den   framtida   regionala  utvecklingen.  Utskottet
förutsätter  därför   att    betydelsen  av  en  god
postservice  från regionalpolitisk  synpunkt  kommer
att behandlas   inom  ramen  för  den  strategi  för
regional  balans  som  det  åligger  utredningen att
utarbeta.
I  likhet  med de motionärer som står bakom  motion
T231  (s) anser  utskottet  att  det  är  en  viktig
princip   att   alla   landets   invånare,   oavsett
bostadsort,  har  tillgång  till postservice. Staten
har  tagit sitt ansvar härför  genom  att  riksdagen
antagit   postlagen.   I   den   anges   som  nämnts
övergripande  mål  i  form  av en samhällsomfattande
posttjänst.  Av lagen framgår  vidare  att Post- och
telestyrelsen  får  förena  tillstånd   att  bedriva
postverksamhet  med  villkor  att  tillståndshavaren
skall     tillhandahålla    en    samhällsomfattande
posttjänst.  Av lagen framgår också  att  Post-  och
telestyrelsen   skall    ha   tillsyn   över  lagens
efterlevnad.
Med  hänvisning  till  det anförda finner utskottet
syftet med de nu behandlade  yrkandena  i motionerna
T231  (s) och N275 (c) tillgodosett. Dessa  yrkanden
bör således  inte  föranleda någon riksdagens åtgärd
och avstyrks därför.

8 Kulturporto

I motion Kr275 av Gudrun Schyman m.fl. (v) framhålls
under       rubrikerna      Litteraturstöd       och
Kulturtidskrifter  att statens ansvar på postområdet
ger  oss möjlighet att  påverka  prissättningen  för
porto  på  böcker  och  tidskrifter.  Vänsterpartiet
finner  det  angeläget,  betonar  motionärerna,  att
staten  förhandlar  fram  ett lågt kulturporto.  Det
särskilda   kulturportot   borde    även   innefatta
föreningspost.

I fjolårets  postproposition, 1997/98:127,  Statens
ansvar  på  postområdet,   fanns  ett  förslag,  som
riksdagen biföll, om bemyndigande för regeringen att
föreskriva  att  priser  för  tjänster  som  ingår i
postverksamheten inte får överstiga vissa nivåer.  I
en   annan  proposition  från  i  fjol,  1997/98:86,
Litteraturen  och läsandet, framhölls att det nämnda
bemyndigandet  gör   det  möjligt  att,  vid  behov,
reglera prissättningen  för t.ex. befordran av vissa
tidningar och tidskrifter.

Utskottet förutsätter att regeringen följer
frågan. Motionen bör därför enligt
utskottets mening inte nu föranleda något
riksdagens uttalande. Motions-yrkandet
avstyrks följaktligen.

9 Gamla ortnamn i postadresser

I   motion T13 av Marietta  de  Pourbaix-Lundin  (m)
framhålls  att  gamla  traditionsrika  och  välkända
ortnamn  har  försvunnit  som  postortnamn alltsedan
postnummersystemet   infördes  år  1968.   Härigenom
riskerar   man   att  en  del   av   hembygds-   och
samhörighetskänslan  med  den egna kommundelen eller
det egna lokalsamhället försvinner.  Den  som  får i
uppdrag     att    tillhandahålla    och    förvalta
postnummersystemet  bör - betonar motionären - ha en
generös inställning till  olika  framställningar  om
att    gamla   ortnamn   bör   återinföras     såsom
postortnamn.
Även i  motion T816 av Kenth Högström (s) betonas
vikten   av  att  hävdvunna  ortnamn  återinförs.  I
motionen anges också två exempel på sådana ortnamn i
Hälsingland.
Som framhålls  i  propositionen  är  det Posten  som
förvaltar postnummer-systemet. Enligt  vad utskottet
inhämtat bemödar sig Posten att, när så är lämpligt,
söka tillmötesgå önskemål av det slag som framförs i
de  båda motionerna. Något riksdagens uttalande  med
anledning av dessa bör enligt utskottets mening inte
komma i fråga. Motionerna avstyrks följaktligen.

Hemställan

Utskottet hemställer
1. beträffande avslag på propositionen
att riksdagen  avslår motion 1998/99:T16 yrkande 1,
2. beträffande postnummersystemet
att riksdagen  med avslag  på motionerna 1998/99:T14 yrkande
2,  1998/99:T16 yrkande 3, 1998/99:T17 yrkande 3
och  1998/99:T815   antar  det  i  propositionen
framlagda  förslaget  till   lag  om  ändring  i
postlagen (1993:1684) såvitt gäller  3  a §, 7 a
§, 7  c §,  7 d § och 25 §,
res. 1 (m, kd, fp, mp)
3. beträffande postboxar m.m.
att  riksdagen  med avslag på motion 1998/99:T14  yrkande  3
antar  det  under  mom.  2  nämnda  lagförslaget
såvitt avser 5 d § och 16 a §,
res. 2 (m, kd)
4. beträffande adressändringar
att riksdagen  med  bifall till motion 1998/99:T15 yrkande 2
samt  med  anledning  av motionerna  1998/99:T14
yrkande   1,   1998/99:T16    yrkande    4   och
1998/99:T17   yrkande   4  som  sin  mening  ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
res. 3 (s, v)
5. beträffande eftersändning
att riksdagen  avslår motionerna  1998/99:T16  yrkande 5 och
1998/99: T17 yrkande 5,
res. 4 (m, kd, mp)
6. beträffande definition i postlagen av
begreppet postal infrastruktur
att riksdagen  med  bifall till motion 1998/99:T15 yrkande 1
samt  med  anledning  av motionerna  1998/99:T16
yrkande  2 och 1998/99:T17  yrkande  2  som  sin
mening ger  regeringen  till känna vad utskottet
anfört,
res. 5 (s, v)
7. beträffande propositionen i övrigt
att riksdagen antar det  under  mom. 2 nämnda lagförslaget i
de  delar  det  inte  omfattas  av vad utskottet
hemställt ovan,
8. beträffande konkurrensfrågor
att  riksdagen  avslår  motionerna  1998/99:T17  yrkande  1,
1998/99:   T220  yrkande  46  och   1998/99:T223
yrkande 39,
res. 6 (m, kd)
9.   beträffande    skärpta   krav   på
övernattbefordran av brev
att riksdagen  avslår motion 1998/99:T223 yrkande 40,
res. 7 (kd)
10.     beträffande     postservice     på
landsbygden
att  riksdagen  avslår motionerna  1998/99:T201  yrkande  3,
1998/99:  T804,  1998/99:T817  och  1998/99:N337
yrkande 7,
res. 8 (c)
11.     beträffande    utredning     om     de
regionalpolitiska        konsekvenserna       av
postmarknadens avreglering
att riksdagen avslår motionerna  1998/99:T231 yrkande 11 och
1998/99:N275 yrkande 7 i denna del,
res. 9 (v, c)
12. beträffande kulturporto
att riksdagen avslår motion 1998/99:Kr275 yrkande 21,
13.    beträffande    gamla   ortnamn    i
postadresser
att    riksdagen   avslår   motionerna    1998/99:T13    och
1998/99:T816.

Stockholm den 19 maj 1999

På trafikutskottets vägnar

Monica Öhman

I beslutet har deltagit: Monica
Öhman (s), Sven Bergström (c), Per-
Richard Molén (m), Hans Stenberg
(s), Karin Svensson Smith (v),
Johnny Gylling (kd), Tom Heyman
(m), Lars Björkman (m), Monica
Green (s), Inger Segelström (s),
Stig Eriksson (v), Tuve Skånberg
(kd), Mikael Johansson (mp), Kenth
Skårvik (fp), Claes-Göran Brandin
(s), Jan-Evert Rådhström (m) och
Christina Axelsson (s).

Reservationer

1. Postnummersystemet (mom. 2)

Per-Richard  Molén  (m),  Johnny  Gylling  (kd), Tom
Heyman  (m), Lars Björkman (m), Tuve Skånberg  (kd),
Mikael Johansson  (mp),  Kenth Skårvik (fp) och Jan-
Evert Rådhström (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 15
börjar  med "Utskottet anser  för"  och   på  s.  16
slutar med  "båda  (s)"  bort ha följande lydelse:
Som regeringen  själv  anför  i  propositionen kan
principiell kritik riktas mot att en  aktör, Posten,
ensam  behärskar en så viktig del av infrastrukturen
på  postmarknaden   som   postnummersystemet  utgör.
Följdriktigt  föreslås  som huvudalternativ  i  PTS-
rapporten    att    beslutanderätten     över    och
förvaltningen  av  systemet överförs till Post-  och
telestyrelsen.   En alternativ  lösning,  som  också
presenteras     i   PTS-rapporten,    innebär    att
beslutanderätten    överförs    till    Post-    och
telestyrelsen   men   att   Posten  svarar  för  den
praktiska hanteringen av systemet.
Av    propositionen    framgår    att     flertalet
remissinstanser  tillstyrker  huvudförslaget i  PTS-
rapporten,  men att också det alternativa  förslaget
har sina förespråkare.  Endast  Posten går emot båda
förslagen och vill behålla nuvarande ordning.
Utskottet finner det angeläget att  tillgången till
den      postala     infrastrukturen     blir     så
konkurrensneutral  som  möjligt. Regeringens förslag
innebär    visserligen   vissa    förbättringar    i
förhållande  till  nuvarande  ordning,  men   det är
enligt utskottets mening uppenbart att önskemålet om
största   möjliga  konkurrensneutralitet  kräver  en
annan lösning.
Utskottet    anser    därför,    i   enlighet   med
huvudförslaget       i      PTS-rapporten,       att
postnummersystemet bör  föras  över  till  Post- och
telestyrelsen.    Det    innebär   att   Post-   och
telestyrelsen får beslutanderätten över systemet och
svarar  för  förvaltningen.   Själva  den  praktiska
hanteringen av systemet kan i sin tur upphandlas.
Regeringen  bör  enligt utskottets  mening  snarast
möjligt återkomma till riksdagen med förslag till de
ändringar av postlagen som behövs för att utskottets
sålunda uttalade önskemål  skall  kunna tillgodoses.
I avvaktan på riksdagens beslut med anledning av ett
sådant förslag vill utskottet inte  motsätta sig att
riksdagen    nu    antar    de    bestämmelser    om
postnummersystemet  som regeringens  nu föreliggande
lagförslag   omfattar.     Lagförslaget   tillstyrks
följaktligen i dessa delar.
Vad  utskottet  nu  anfört - och  som  innebär  att
motionerna T14 (m) yrkande 2, T16 (mp) yrkande 3 och
T17 (kd) yrkande 3 tillstyrks  -  bör  riksdagen som
sin mening ge regeringen till känna.
Utskottet avstyrker motion T815 (s) om att en till
Post- och telestyrelsen överförd postnummerhantering
skall förläggas till Kiruna.
dels  att  utskottets  hemställan  under  2 bort  ha
följande lydelse:
2. beträffande postnummersystemet
att riksdagen
dels  med  bifall  till  motionerna  1998/99:T14
yrkande 2, 1998/99:T16 yrkande 3 och 1998/99:T17
yrkande   3   samt    med   avslag   på   motion
1998/99:T815 som sin mening ger regeringen  till
känna vad utskottet anfört,
dels antar det i propositionen framlagda
förslaget till lag om ändring i postlagen
(1993:1684) såvitt gäller 3 a §, 7 a §, 7
c §,  7 d § och 25 §,

2. Postboxar m.m. (mom. 3)

Per-Richard  Molén  (m),  Johnny  Gylling  (kd), Tom
Heyman  (m),  Lars Björkman (m), Tuve Skånberg  (kd)
och Jan-Evert Rådhström (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 16
börjar med "Utskottet delar" och på s. 17 slutar med
"16 a §" bort ha följande lydelse:
Som framhålls  i  motion  T14 (m) är det Posten som
vanligtvis   har   postboxar,   inte    minst    för
företagskundernas behov,  inom sina egna väggar. Det
innebär    självfallet    en    konkurrensfördel   i
förhållande  till  övriga postoperatörer.  Utskottet
hyser  i likhet med motionärerna  farhågor  för  att
Posten kommer att utnyttja sin dominerande ställning
till förfång  för  konkurrenterna.  Det  kan  därför
verkligen  ifrågasättas  om regeringens förslag,  om
att  Post-  och  telestyrelsen  skall  se  till  att
postoperatörerna    har   tillgång   till  varandras
postboxar,   kommer  att  leda till avsett  resultat
såvitt   gäller  tillgången  till   Postens   boxar.
Regeringens förslag kan öppna för segdragna tvister,
som åsamkar andra postoperatörer än Posten kostnader
och som skapar  irritation  hos  kunderna.  Med  det
sagda vill utskottet betona vikten av att regeringen
med  stor uppmärksamhet följer utvecklingen.
Vad utskottet nu anfört, och som innebär att motion
T14 (m) yrkande 3 tillstyrks,  bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna.
Utskottet  vill  inte nu motsätta sig att riksdagen
antar regeringens lagförslag  i de delar som nu är i
fråga,  dvs.  5  d  §  och  16  a  §.   Lagförslaget
tillstyrks följaktligen i dessa delar.
dels  att  utskottets  hemställan under  3  bort  ha
följande lydelse:
3. beträffande postboxar m.m.
att riksdagen
dels med bifall till  motion 1998/99:T14 yrkande
3 som sin mening ger regeringen  till  känna vad
utskottet anfört,
dels antar det under mom. 2 nämnda
lagförslaget såvitt avser 5 d § och 16 a §,

3. Adressändringar (mom. 4)

Monica  Öhman (s), Hans Stenberg (s), Karin Svensson
Smith (v),  Monica  Green (s), Inger Segelström (s),
Stig  Eriksson  (v),  Claes-Göran  Brandin  (s)  och
Christina Axelsson (s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 17
börjar  med  "Det  är"  och    slutar   med   "anses
tillgodosett" bort ha följande lydelse:
Utskottet   delar   regeringens  och  motionärernas
uppfattning  att  det  är   angeläget   att   Svensk
Adressändring   AB  uppträder  konkurrensneutralt  i
förhållande  till  alla  anslutna  postoperatörer  i
fråga  om bl.a.  ersättning  till  operatörerna  och
upphandling.  Som  regeringen  vidare  framhåller är
ägandet och inflytandet i bolaget viktiga inslag när
det gäller att uppnå detta mål. Även utskottet anser
att ytterligare ansträngningar bör  göras  att  söka
förmå  parterna  att  genom  förhandlingar  nå  från
allmän    synpunkt    tillfredsställande   lösningar
beträffande bl.a. samägande  och  annat  inflytande.
Möjligheterna att nå avsett resultat ökar  genom det
uppdrag  för  tillståndsmyndigheten  som  regeringen
aviserar.   I  uppdraget  skall  nämligen  ingå  att
medverka i förhandlingarna,  att därvid klargöra för
parterna   vikten   av   att  långsiktigt   hållbara
överenskommelser   uppnås   och    att   alternativa
lösningar annars måste övervägas för  att  tillgodse
intresset av stabila förhållanden för denna  del  av
infrastrukturen. Härtill kommer att uppdraget enligt
regeringen  bör  tidsbegränsas  och  inte utsträckas
alltför långt i tiden.
Utskottet   gör   således   samma   bedömning   som
regeringen redovisar i propositionen när det  gäller
sättet  att söka nå en tillfredsställande  lösning i
fråga  om  tillgång  till  den  del  av  den postala
infrastrukturen  som  hanteringen av adressändringar
utgör. Härav följer att utskottet avstyrker följande
motions-  yrkanden: T14  yrkande  1  av  Per-Richard
Molén m.fl.  (m),  T15  yrkande  2 av Sven Bergström
m.fl. (c), T16 yrkande 4 av Mikael  Johansson  m.fl.
(mp) och T17 yrkande 4 av Dan Ericsson m.fl. (kd).
dels  att  utskottets  hemställan  under  4  bort ha
följande lydelse:
4. beträffande adressändringar
att  riksdagen  avslår  motionerna  1998/99:T14   yrkande   1,
1998/99:T15 yrkande 2, 1998/99:T16 yrkande 4 och
1998/99:T17 yrkande 4,

4. Eftersändning (mom. 5)

Per-Richard  Molén  (m),  Johnny  Gylling  (kd), Tom
Heyman  (m), Lars Björkman (m), Tuve Skånberg  (kd),
Mikael Johansson  (mp)  och  Jan-Evert Rådhström (m)
anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 17
börjar  med  "I likhet" och  på  s.  18  slutar  med
"avstyrks följaktligen"  bort ha följande lydelse:
I  17  § postlagen  finns  en  bestämmelse  om  att
tillståndsmyndigheten  får  meddela de förelägganden
som  behövs  för efterlevnaden  av  lagen  eller  av
föreskrifter   eller   tillståndsvillkor   som   har
meddelats  med  stöd   av   lagen.  I  propositionen
framhålls att möjligheten att  meddela  föreläggande
även   gäller   de   regler   om   tillgången   till
anläggningar  för  postöverlämning som regeringen nu
föreslår skall tillföras postlagen.
Utskottet anser, i  likhet  med  de  motionärer som
står  bakom  motionerna T16 (mp) och T17  (kd),  att
den nämnda möjligheten  att  meddela  före-lägganden
även  bör gälla villkoren för eftersändning  utanför
eget   distribu-tionsområde    och    s.k.    privat
eftersändning.
Vad  utskottet  nu  anfört,  och  som  innebär  att
motionerna T16 (mp) yrkande 5 och T17 (kd) yrkande 5
tillstyrks,   bör   riksdagen   som  sin  mening  ge
regeringen till känna.
dels  att  utskottets  hemställan under  5  bort  ha
följande lydelse:
5. beträffande eftersändning
att riksdagen med bifall till motionerna 1998/99:T16 yrkande 5
och 1998/99:T17 yrkande  5  som  sin  mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

5. Definition i postlagen av begreppet
postal infrastruktur (mom. 6)

Monica Öhman (s), Hans Stenberg (s), Karin  Svensson
Smith  (v), Monica Green (s), Inger Segelström  (s),
Stig  Eriksson  (v),  Claes-Göran  Brandin  (s)  och
Christina Axelsson (s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 18
börjar   med  "Frågor  om"  och  slutar  med  "anses
tillgodosett" bort ha följande lydelse:
Som  utskottet  framhållit  i  det  föregående  har
regeringen inte följt förslag i PTS-rapporten om att
det i postlagen skulle införas dels en definition av
begreppet  postal infrastruktur, dels en bestämmelse
om  att  tillståndsmyndig-heten,   vid    tvist   om
villkoren    för    tillgång    till   den   postala
infrastrukturen, skall kunna medla  mellan  parterna
och   i  slutänden  kunna  föreskriva  vad som skall
gälla mellan dem i de frågor som tvisten gäller.
Regeringen   framhåller   att  den  av  Post-   och
telestyrelsen  föreslagna  definitionen  är  alltför
vidsträckt  och oprecis för att  kunna  läggas  till
grund   för   lagstiftning.    Vidare    konstaterar
regeringen,  vad  gäller  den föreslagna rätten  för
tillståndsmyndigheten att föreskriva  vad  som skall
gälla  mellan  tvistande  parter, att förslag saknas
både  till  ram  för sådana beslut  och  till  vilka
sakliga grunder som  skall tillämpas vid prövningen.
Grundtanken i den föreslagna  definitionen  om  lika
villkor   är   emellertid   betydelsefull,   betonar
regeringen.    Dessa   villkor   måste   dock   vara
förutsebara och  komma  till  uttryck  i lagtext och
inte,   som   följer   av   PTS-rapportens  förslag,
överlåtas till tillståndsmyndigheten att bestämma.
Utskottet   delar  regeringens   sålunda   uttalade
uppfattning.
Vid den utfrågning  som  utskottet  ordnade  den 20
april  1999  framkom  att en definition av begreppet
postal  infrastruktur  löper   risk  att  snart  bli
föråldrad. Detta talar enligt utskottets  mening mot
att man nu inför en sådan definition i postlagen.
Av det anförda följer att utskottet inte kan ställa
sig bakom kraven i motionerna T16 (mp) och  T17 (kd)
på  att  det i postlagen skall införas en definition
av begreppet  postal infrastruktur med samma lydelse
som den Post- och  telestyrelsen  föreslår.   Postal
infrastruktur  har  för  utskottet  den innebörd som
anges  i propositionen, dvs. system och  anordningar
som  behövs för att postbefordran i samhället  skall
kunna  fungera effektivt och tillförlitligt. Det som
åsyftas   är   -   som   regeringen   framhåller   -
postnummersystemet, postboxar, eftersändning av post
och  adressändring.  Grundtanken  i den av Post- och
telestyrelsen föreslagna definitionen - och därmed i
de   båda   nämnda   motionerna   -   är  att   alla
postoperatörer  skall  ha tillgång till den  postala
infrastrukturen på lika villkor. Utskottet delar den
uppfattningen. Den utgör  också  utgångspunkten  för
regeringens överväganden och förslag, som framgår av
utskottets   redogörelse   i   det   föregående  för
propositionens       innehåll.        Propositionens
huvudsakliga  innebörd  är  att en konkurrensneutral
tillgång  till  den  postala  infrastrukturen  skall
säkerställas  på  två  olika  sätt,  nämligen  genom
lagstiftning,  såvitt gäller postnummersystemet  och
tillgången   till   postboxar   m.m.,   samt   genom
överenskommelser   mellan   parterna   i   fråga  om
eftersändning  av  post  och  adressändring.  Därmed
tillgodoses  enligt utskottets mening syftet med  de
yrkanden i motionerna  T16  (mp) och T17 (kd) det nu
gäller. Yrkande 2 i mp-motionen  och yrkande 2 i kd-
motionen bör därför inte föranleda  någon riksdagens
åtgärd  och avstyrks följaktligen. Vidare  avstyrker
utskottet   yrkande  1  i  motion  T15  (c)  om  att
regeringen  bör  låta utreda frågan om att införa en
definition   i   postlagen   av   begreppet   postal
infrastruktur och  därefter återkomma till riksdagen
med  förslag till lagändring  på  grundval  av  PTS-
rapporten.
dels att  utskottets  hemställan  under  6  bort  ha
följande lydelse:
6.   beträffande  definition  i  postlagen  av
begreppet postal infrastruktur
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:T15 yrkande
1, 1998/99:T16  yrkande 2 och 1998/99:T17
yrkande 2,

6. Konkurrensfrågor (mom. 8)

Per-Richard  Molén  (m),  Johnny  Gylling  (kd), Tom
Heyman  (m),  Lars Björkman (m), Tuve Skånberg  (kd)
och Jan-Evert Rådhström (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 19
börjar med "Motioner  om"  och  på  s. 20 slutar med
"avstyrks följaktligen" bort ha följande lydelse:
När den svenska postmarknaden avreglerades  år 1993
fanns det tvivel om det riktiga i att Sverige skulle
vara  först  i världen med att avreglera denna sedan
flera hundra år monopoliserade marknad. I dag kan vi
konstatera   att   avregleringen   inneburit   stora
samhällsvinster  i  form av lägre priser, förbättrad
kvalitet och avsevärda  effektiviseringsvinster  hos
Posten.
Postmarknaden  omfattar  i  dag  ett  stort antal
företag, men ännu sex år efter avregleringen  är den
sammanlagda  marknadsandel  som Postens konkurrenter
har  endast  några  få  procent.   En  stor  del  av
anledningen  till  detta  står att finna  i  Postens
agerande. Inget hindrar Posten  att  sätta de priser
man  önskar,  förutsatt  att  priserna motsvarar  de
verkliga   kostnaderna.   I   annat  fall   är   det
underprissättning    och    utnyttjande     av    en
marknadsdominerande  ställning.  Posten   kan  genom
korssubventionering  mellan  och  inom affärsområden
sätta omotiverat låga priser som konkurrenterna inte
kan  möta.  Posten  har  hittills inte  visat  några
kalkyler  som  styrker  att  man  har  täckning  för
kostnaderna  i  de  prissystem  man  önskat  införa.
Tvärtom har Posten konsekvent motarbetat alla försök
att ge en riktig bild av var kostnader  och intäkter
uppstår i koncernen.
Förutsättningarna  för  en  sund  konkurrens   inom
postsektorn  måste  nu  snabbt förbättras. Detta bör
till en början ske genom  att  staten tar sitt ägar-
ansvar   för  Posten  AB  och  förhindrar   fortsatt
missbruk  av  företagets  dominerande  ställning  på
marknaden.   För   att   markandsmekanismerna  skall
fungera     tillfredsställande      måste     vidare
Konkurrensverkets auktoritet stå orubbad och Postens
verksamhet renodlas. Det senare är en  förutsättning
för konkurrensneutralitet på såväl postmarknaden som
alla  övriga   marknader där Posten agerar.  Det  är
också enligt utskottets  mening  angeläget att Post-
och telestyrelsen får ett vidgat uppdrag  vad gäller
konkurrensfrågor.
Vad  utskottet  nu  anfört  -  och som innebär  att
motionerna T17 (kd) yrkande 1, T220  yrkande  46 och
T223  yrkande 39 tillstyrks - bör riksdagen som  sin
mening ge regeringen till känna.
dels att  utskottets  hemställan  under  8  bort  ha
följande lydelse:
8. beträffande konkurrensfrågor
att  riksdagen med bifall till motionerna 1998/99:T17  yrkande
1,  1998/99:T220  yrkande  46  och  1998/99:T223
yrkande  39  som  sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,

7. Skärpta krav på övernattbefordran av
brev (mom. 9)

Johnny Gylling (kd) och Tuve Skånberg  (kd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 23
börjar  med  "Den  i"  och   på  s.  24  slutar  med
"utskottet  motionsyrkandet"    bort   ha   följande
lydelse:
Mätningar   med   olika   metoder  visar  att   för
närvarande ca 97 % och som   minst  95  % av de brev
som  lämnas till Posten för övernattbefordran  också
kommer  fram över natten. Utskottet delar därför den
i  motion   T223  (kd)  uttalade  uppfattningen  att
postförordningens  krav på befordringstider för brev
bör skärpas så att 95 % av de brev som lämnas in för
övernattbefordran skall  delas ut följande arbetsdag
och 99,5 % av breven, dvs.  i  princip  alla, senast
tre dagar efter inlämnandet.
Vad  utskottet  nu  anfört  -  och som innebär  att
motion  T223  (kd)  yrkande  40  tillstyrks   -  bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels  att  utskottets  hemställan  under  9  bort ha
följande lydelse:
9.     beträffande     skärpta     krav     på
övernattbefordran av brev
att riksdagen med bifall till motion 1998/99:T223  yrkande  40
som  sin  mening  ger  regeringen till känna vad
utskottet anfört,

8. Postservice på landsbygden (mom. 10)

Sven Bergström (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 24
börjar med "Vad gäller" och  på  s.  25   slutar med
"avstyrks följaktligen"  bort ha följande lydelse:
Utskottet  vill  slå fast att möjligheten till  god
post- och kassaservice  är  en  av förutsättningarna
för god utveckling och tillväxt i  hela landet. Alla
måste  garanteras  denna till enhetliga  priser  och
rimliga       distributionstider.        Geografiskt
differentierad  prissättning  kan  inte  accepteras.
Lokal service och regional rättvisa hotas av Postens
agerande. En stor del av postservicen har försämrats
genom exempelvis nedläggningar av postkontor. Mindre
orter    och    förortsområden   tappar   sin   mest
grundläggande   samhällsservice,    en    fungerande
postdistribution. Detta är enligt utskottets  mening
oacceptabelt.
På  flera  håll  genomförs indragningar av service,
t.ex. utdelning av post på landsbygden. Posten måste
-   vill   utskottet   understryka    -    ta   sitt
regionalpolitiska  ansvar. Bolagiseringen av  Posten
har inte visat sig ge  de vinster i ökad service som
reformen förutsatte.
Om  inte  Postens service  i  de  mer  glebefolkade
delarna av vårt  land kan upprätthållas måste enligt
utskottets mening medel säkerställas för upphandling
som gör det möjligt att låta andra aktörer än Posten
svara för postservice.
Vad utskottet nu  anfört  -  och  som  innebär  att
motion N337 (c) yrkande 7 tillstyrks - bör riksdagen
som sin mening ge regeringen till känna.
Utskottets ställningstagande innebär att syftet med
motionerna T201 (c) yrkande 3, T804 (c) och T817 (c)
torde få anses tillgodosett.
dels  att  utskottets  hemställan  under  10 bort ha
följande lydelse:
10. beträffande postservice på landsbygden
att riksdagen med bifall till motion 1998/99:N337
yrkande 7 samt med anledning av motionerna
1998/99:T201 yrkande 3, 1998/99:T804 och
1998/99:T817 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,

9. Utredning om de regionalpolitiska
konsekvenserna av postmarknadens
avreglering (mom. 11)

Sven  Bergström  (c),  Karin Svensson Smith (v)  och
Stig Eriksson (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 25
börjar med "Som utskottet"  och  på s. 26 slutar med
"avstyrks därför" bort ha följande lydelse:
Post-  och  telestyrelsens  årliga  redovisning  av
förändringar  av  servicenivån  på   posttjänsten  i
landets olika delar bör enligt utskottets mening - i
avvaktan   på   den  regionalpolitiska  utredningens
betänkande  - kompletteras  med  den  utredning  som
begärs i motion  N275  (c),  om de regionalpolitiska
konsekvenserna  av  postmarknadens   avreglering.  I
utredningsarbetet     bör    ingå    att    överväga
möjligheterna  att  åstadkomma   en   ökad  politisk
styrning av postverksamheten i syfte att  åstadkomma
regional rättvisa.
Vad  utskottet  nu  anfört  bör  riksdagen som  sin
mening ge regeringen till känna.
Utskottets ställningstagande innebär att motionerna
T231  (s) yrkande 11 och N275 (c) yrkande  7  i  här
berörd del tillstyrks.
dels att  utskottets  hemställan  under  11  bort ha
följande lydelse:
11.     beträffande     utredning     om    de
regionalpolitiska        konsekvenserna       av
postmarknadens avreglering
att riksdagen med bifall till motionerna
1998/99:T231 yrkande 11 och
1998/99:N275 yrkande 7 i denna del
som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,







Propositionens lagförslag

Förslag till lag om ändring i postlagen (1993:1684)