I betänkandet behandlas proposition 1998/99:95
Postal infrastruktur, fem motioner som väckts med
anledning av propositionen och 13 motions-yrkanden
om postfrågor från den allmänna motionstiden hösten
1998.
Alltsedan postmarknadens avreglering år 1993 finns
det fler företag än Posten AB som bedriver
postverksamhet. Det finns enligt propositionen
system och anläggningar - postal infrastruktur -
som i och för sig kan vara det enskilda företagets
egendom men som samtliga postbefordringsföretag
måste ha tillgång till på lika villkor för att på
ett effektivt och tillförlitligt sätt kunna fullgöra
de postbefordringsuppdrag som anförtros dem. Det som
åsyftas är postnummersystemet, postboxar samt
eftersändning av post och adressändring.
I propositionen föreslås att en definition av
postnummersystemet införs i postlagen. Regeringen
bemyndigas utse en postoperatör, som tillhandahåller
en samhällsomfattande posttjänst, i dag Posten AB,
att också tillhandahålla och förvalta
postnummersystemet. Innan större ändringar i
systemet genomförs, måste tillståndsmyndigheten -
Post- och telestyrelsen - godkänna ändringarna.
Förvaltaren av postnummersystemet skall vara skyldig
att på andra postoperatörers begäran tilldela dem
postnummer för postboxanläggningar i befintliga
postnummerområden. Vidare föreslås en regel om
skyldighet för postoperatörer att hålla sina
postboxar, och andra anläggningar för
postöverlämning till mottagare, tillgängliga för
varandra. Villkoren härför skall vara skäliga och
konkurrensneutrala samt icke diskriminerande i
förhållande till vad operatören tillämpar för sin
egen verksamhet.
Konkurrensneutral tillgång till de delar av
infrastrukturen som avser adressändring och
eftersändning bör enligt regeringens bedömning
säkerställas genom överenskommelser mellan
operatörerna. Post- och telestyrelsen bör medverka i
förhandlingarna och söka se till att de leder till
avsett resultat.
Utskottet tillstyrker regeringens lagförslag men
förordar att frågan om tillgång till
adressändringssystemet utreds genom regeringens
försorg. Vidare anser utskottet, till skillnad från
regeringen, att postlagen bör tillföras en
definition av begreppet postal infrastruktur och att
regeringen, efter utredning, bör återkomma till
riksdagen med förslag härom. Vad utskottet sålunda
anför om adressändringssystemet och om postal
infrastruktur bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.
Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli
1999.
Motionsyrkandena från den allmänna motionstiden
avser huvudsakligen konkurrensaspekter på
avregleringen samt dennas konsekvenser för
postservicen på landsbygden. Utskottet finner syftet
med dessa yrkanden tillgodosett med hänvisning bl.a.
till bestämmelser i konkurrenslagen och postlagen
samt till Konkurrensverkets respektive Post- och
telestyrelsens uppgifter enligt dessa lagar.
Yrkandena bör därför enligt utskottet lämnas utan
åtgärd och avstyrks följaktligen.
Till betänkandet är fogat nio reservationer.
Propositionen
Regeringen (Näringsdepartementet) föreslår i
proposition 1998/99:95 Postal infrastruktur att
riksdagen antar regeringens förslag till lag om
ändring i postlagen (1993:1684).
Lagförslaget är fogat som bilaga till betänkandet.
Motionerna
Motioner med anledning av propositionen
1998/99:T13 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om att gamla
ortnamn återigen skall kunna användas som
postortnamn.
1998/99:T14 av Per-Richard Molén m.fl. (m) vari
yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om ägandet av Svensk
Adressändring AB,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att
postnummersystemet skall ställas under Post- och
telestyrelsens kontroll,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om postboxar.
1998/99:T15 av Sven Bergström m.fl. (c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om den postala
infrastrukturen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om Svensk Adressändring
AB.
1998/99:T16 av Mikael Johansson m.fl. (mp) vari
yrkas
1. att riksdagen avslår regeringens förslag till
lag om ändring i postlagen (1993:1684),
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till
ändring i postlagen beträffande definition av postal
infrastruktur i enlighet med vad som anförts i
motionen,
3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till
ändring i postlagen beträffande postnummersystemet i
enlighet med vad som anförts i motionen,
4. att riksdagen hos regeringen begär förslag till
ändring i postlagen beträffande adressändringar i
enlighet med vad som anförts i motionen,
5. att riksdagen hos regeringen begär förslag till
ändring i postlagen beträffande eftersändning i
enlighet med vad som anförts i motionen.
1998/99:T17 av Dan Ericsson m.fl. (kd) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att stärka Post- och
telestyrelsens roll i konkurrensfrågor,
2. att riksdagen beslutar att införa en definition
av postal infrastruktur i postlagen i enlighet med
vad som anförts i motionen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om postnummersystemet,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om adressändringar,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om eftersändning.
Motioner från den allmänna motionstiden
hösten 1998
1998/99:T201 av Åsa Torstensson (c) vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om väl fungerande
postservice.
1998/99:T220 av Per-Richard Molén m.fl. (m) vari
yrkas
46. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om behovet av
konkurrens på postmarknaden.
1998/99:T223 av Johnny Gylling m.fl. (kd) vari yrkas
39. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om konkurrensen på
postmarknaden,
40. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om att
postförordningens krav bör skärpas till att minst 95
% av brev som lämnats in för övernattsbefordran
skall delas ut följande arbetsdag och att 99,5 % av
breven skall delas ut senast tre dagar efter
inlämnandet.
1998/99:T231 av Berit Andnor m.fl. (s) vari yrkas
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om att staten även
fortsättningsvis måste ta ansvar för att
upprätthålla en god postservice i hela landet.
1998/99:T804 av Birgitta Carlsson (c) och Margareta
Andersson (c) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om garantier för att postservicen på
landsbygden inte försämras.
1998/99:T815 av Kristina Zakrisson (s) och Lars U
Granberg (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att överföra
postnummerhanteringen till Post- och telestyrelsen
och att förlägga verksamheten till befintlig enhet i
Kiruna,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om vikten av en översyn
och de områden motionen berör.
1998/99:T816 av Kenth Högström (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om gamla ortnamn i
postadresser.
1998/99:T817 av Lena Ek (c) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att ägardirektiven för Posten AB
tas upp till förnyad och fördjupad diskussion.
1998/99:Kr275 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
21. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om särskilt
kulturporto.
1998/99:N275 av Agne Hansson m.fl. (c) vari yrkas
7. (delvis) att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om en
utvärdering av konsekvenserna av avreglering av
post- och televerksamheten samt prövning av de
politiska initiativ denna kan föranleda.
1998/99:N337 av Lennart Daléus m.fl. (c) vari yrkas
7. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i
motionen anförts om väl fungerande
postservice i hela landet.
Utskottet
1 Ärendet
I detta betänkande behandlas proposition 1998/99:95
Postal infrastruktur, fem motioner som väckts
med anledning av propositionen samt 13 motions-
yrkanden om postfrågor från den allmänna
motionstiden hösten 1998.
Till grund för propositionen ligger en av Post- och
telestyrelsen på regeringens uppdrag utarbetad
rapport med rubriken Postal infrastruktur -
postnummer, adressändringar, eftersändning och
postboxhantering. Rapporten, som är dagtecknad den
13 mars 1998, har remissbehandlats.
I samband med utskottets beredning av ärendet
utfrågades den 20 april 1999 generaldirektören Nils
Gunnar Billinger och avdelningschefen Sten Selander,
båda från Post- och telestyrelsen, samt
verkställande direktören Lennart Grabe och
direktören Bo Alerfeldt, båda från Posten AB.
Förståelsen av regeringens överväganden och
förslag underlättas av den relativt utförliga
bakgrundsbeskrivning som återfinns i propositionen.
Den beskrivningen återges därför även här, ehuru
något förkortad.
2 Bakgrund
2.1 Lagreglering på postområdet och avtalet mellan
staten och Posten
Ensamrätten för Postverket till brevbefordran
avskaffades den 1 januari 1993 (prop. 1992/93:132,
bet. 1992/93:TU11, rskr. 1992/93:152), och
postområdet öppnades då helt för andra
postdistributörer. Formen för Postverkets verksamhet
ändrades (prop. 1993/94:38, bet. 1993/94:TU11, rskr.
1993/94: 119) så att verksamheten sedan den 1 mars
1994 drivs i ett av staten helägt aktiebolag,
Posten AB med dotterbolag. Samtidigt infördes en ny
reglering av postverksamheten, genom postlagen
(1993:1684).
I postlagen fastställs de övergripande målen för
den samhällsomfattande posttjänsten och den
grundläggande kassaservicen. Enligt lagen skall det
finnas en posttjänst i hela landet som innebär att
alla kan ta emot brev och andra adresserade
försändelser som väger högst 20 kg. Vidare
fastställs ett övergripande krav på posttjänstens
kvalitet.
I postlagen anges att regeringen själv eller genom
en tillsynsmyndighet skall följa utvecklingen på
postområdet och bevaka att post- och kassaservicen
motsvarar samhällets behov. Enligt lagen skall den
som vill bedriva postverksamhet ansöka om tillstånd
hos den myndighet som regeringen bestämmer.
Postverksamhet definieras i lagen som regelbunden
befordran av brev mot avgift. Post- och
telestyrelsen är tillstånds- och tillsynsmyndighet.
Tillstånd att bedriva postverksammhet får sedan den
1 juli 1998 förenas med tidsbegränsade villkor
(prop. 1997/98:127, bet. 1997/98:TU13, rskr.
1997/98:304). Dessa villkor kan innebära skyldighet
att tillhandahålla en samhällsomfattande
posttjänst. Posten är den enda tillståndshavare som
har fått sitt tillstånd förenat med villkor att
tillhandahålla en samhällsomfattande posttjänst.
I enlighet med vad som angavs i den nämnda
propositionen har mellan staten och Posten träffats
ett avtal i syfte att säkerställa preciserade
servicemål för den samhällsomfattande posttjänsten
och de i postlagen fastställda kraven på
grundläggande kassaservice. Av avtalet, som trädde i
kraft den 1 juli 1998 och som gäller t.o.m. den
31 december 1999, framgår även att Posten har en
samråds- och informationsplikt gentemot olika
intressenter vid genomförande av väsentliga
ändringar i postnummersystemet.
2.2 Postmarknaden
Vid ingången av år 1996 fanns det fyra verksamma
postoperatörer som var anmälda till Post- och
telestyrelsen. Dessa var Posten, CityMail, SDR
Gruppen AB (SDR) och City and Financial Sweden AB
som numera heter FDS Financial Distribution AB
(FDS). Av de ca 80 företag som i dag har tillstånd
är det ca 70 som bedriver verksamhet.
CityMails verksamhet omfattar Stockholmsområdet,
Göteborg, Malmö, Gotland samt Kronobergs län.
Företaget täcker drygt 30 % av landets alla hushåll
och företag med utdelning av försorterade
storsändningar, s.k. industriell post. Under år 1997
förmedlade bolaget ca 124 miljoner adresserade
försändelser. SDR:s huvudsakliga verksamhet är
rikstäckande utdelning av oadresserad direktreklam.
Företaget distribuerar också en mindre del
adresserade försändelser, som för år 1997 uppgick
till ca 4,7 miljoner. FDS förmedlar regelbundet post
mellan företag i Stockholm, främst i finanssektorn,
och mellan dessa företag och motsvarande företag i
utlandet. Verksamheten växer, och antalet förmedlade
adresserade försändelser var år 1997 ca 0,8
miljoner.
Av de postbefordringsföretag som tillkommit sedan
slutet av år 1996 är huvuddelen fåmansföretag som
åtar sig att lokalt samla in post från företag,
organisationer och myndigheter, men också i många
fall från egna brevlådor för att dela ut den på
orten. Några av de nytillkomna företagen är
förhållandevis stora. Det rör sig antingen om
tidningsdistributionsföretag, som också delar ut
brev, eller företag som bedriver postverksamhet på
flera orter. De nytillkomna operatörerna förmedlade
tillsammans ca 10,2 miljoner adresserade
försändelser under år 1997.
Posten förmedlade under år 1997 ca 3 311 miljoner
adresserade försändel-ser. Övriga postoperatörer med
tillstånd har således inte tagit några större
volymer från Posten, vars marknadsandel är över 95
%. Om marknaden i stället delas in i
försändelseslag, t.ex. den distribution om vilken
Posten och CityMail konkurrerar, får man en annan
bild. Posten och CityMail konkurrerar främst om
distributionen av industriell post från hela landet.
CityMails andel av den marknaden var 1997 ca 7-8 %.
CityMail bedriver emellertid utdelning endast i
vissa delar av landet. En uppskattning visar att
CityMails andel av den industriella posten, i de
områden där företaget delar ut post, var ca 20-25 %.
2.3 Postal infrastruktur
Med postal infrastruktur avses enligt propositionen
de system och anordningar som behövs för att
postbefordran i samhället skall kunna fungera
effektivt och tillförlitligt. Det som åsyftas är
postnummersystemet, postboxar samt eftersändning av
post och adressändring. Däremot är det inte fråga om
tillgång för postoperatörer till andra
postoperatörers terminaler, brevsor-
teringsmaskiner, brevbärare e.d. Infrastrukturen
förvaltas i dag till största delen av Posten.
Tillgången till den postala infrastrukturen regleras
inte i postlagen utan bygger helt och hållet på
civilrättsliga avtal mellan berörda postoperatörer.
2.3.1 Postnummer
Postnummersystemet inrättades år 1968 av Postverket
i syfte att effektivisera och underlätta sorteringen
och distributionen av postförsändelser i Sverige.
Sedan dess har systemet undergått en betydande
utveckling. Det har kommit att få en central
betydelse för allas uppfattning om vad som är en
korrekt postadress och även för andra ändamål än
postoperatörernas befordran av post.
I samband med bolagiseringen av Postverket uttalade
regeringen att postbefordringsföretagens intressen
bäst tillgodosågs genom att det statliga postbolaget
övertog förvaltningen av postnummersystemet. En
fastlagd informationsskyldighet skulle tillgodose
övriga operatörer och andra intressenter i
samhället. Även ekonomiska aspekter låg bakom denna
lösning. Regeringen framhöll att de stora
produktionskostnaderna för systemet vid denna
tidpunkt inte kunde läggas på
tillståndsmyndigheten.
Flera mottagare av postförsändelser - företag,
myndigheter, organisationer och privatpersoner -
önskar sin post ställd till en boxadress. Det kan
finnas flera olika skäl till detta, exempelvis ett
behov av att snabbt få tillgång till posten utan att
behöva invänta ordinarie utdelningsturer eller att
företaget har flera arbetsställen med en gemensam
postadress och företaget självt svarar för sin
interna posthantering.
För att möjliggöra posthanteringen till boxadresser
åsätts boxanlägg-ningarna egna postnummer. Vissa
postnummer förbehålls varje postkontor, där
boxanläggningarna normalt återfinns fysiskt, och en
viss mängd postboxar tilldelas ett eget, unikt
postnummer. Därmed erhåller kunden, som innehar en
box, en boxadress i form av sitt boxnummer, det för
anläggningen förbehållna postnumret samt
postortnamnet. Posten, som ensam förfogar över
postnummersystemet, är den enda operatören som i dag
kan tillhanda-hålla postboxar med sådana
boxadresser. Övriga operatörer som vill erbjuda
postboxar kan sätta upp en boxanläggning men har
inte något unikt postnummer att tilldela boxarna.
Följden blir att övriga operatörer är hänvisade till
att låta kunden få en adress som är en c/o-adress
hos den operatör som tillhandahåller boxen. Detta
har inte betraktats som intressant, eftersom en c/o-
adress inte anses vara acceptabel för ett seriöst
företag.
2.3.2 Postboxar m.m.
En anläggning med postboxar är oftast placerad på
ett postkontor men kan även vara placerad hos en
lanthandlare eller uppförd som en fristående
anläggning. Den adressat som hyr en postbox hos
Posten har ofta en önskan om att få all sin post
utdelad i boxen oavsett vilken operatör som
befordrat försändelserna. Det är dock endast Postens
personal som äger tillträde till den sida av
anläggningen varifrån posten sorteras in i
respektive box.
För att kunna bedriva postverksamhet måste även
övriga postoperatörer kunna befordra försändelser
till Postens postboxar. Posten har därför tecknat
likalydande avtal med de flesta operatörer rörande
villkoren för tillgången till Postens boxar. Enligt
avtalen åtar sig Posten att för den andra
operatörens räkning mot ersättning sortera in
försändelser som är adresserade till bl.a.
postboxadresser och posterestanteadresser. Posten
erhåller ersättning per insorterad försändelse av
den operatör vars försändelser insorterats. Box-
adresserade försändelser skall lämnas in på de
postkontor eller de postterminaler där de postboxar
är belägna till vilka försändelserna är adresserade.
Inlämning skall ske under postkontorets ordinarie
öppettid, alternativt efter överenskommelse.
Försändelser som lämnas in på angivna villkor hålls
av Posten tillgängliga i adressatens postbox första
vardagen efter inlämningsdagen.
Av propositionen framgår att Postens rutiner och
uttagna avgifter för insortering av andra
operatörers boxpost i Postens boxar har kritiserats
av övriga postoperatörer.
2.3.3 Adressändringar
Posten och CityMail AB bildade år 1993 bolaget
Svensk Adressändring AB (SvAAB). Avsikten var att
alla mottagare av post som ville anmäla en
adressändring, tillfällig eller definitiv, inte
skulle behöva göra sin anmälan till mer än ett enda
centralt mottagningsställe. SvAAB skulle tillställa
de olika postoperatörerna information om vilka
tjänster som beställts och vilka adresser som
ändrats. Ett enkelt, praktiskt och kvalitetssäkert
system för anmälan om ny adress i samband med
flyttning skulle effektivisera postoperatörernas
verksamhet.
Verksamheten har enligt propositionen i allt
väsentligt utvecklats enligt intentionerna.
Allmänheten kan vända sig till SvAAB för att göra en
anmälan om flyttning eller särskild postadress samt
beställa tjänsterna eftersändning av post i samband
med flyttning, tillfällig eftersändning och lagring
av post. En anmälan om flyttning eller särskild
postadress är kostnadsfri, medan det för tjänsterna
tas ut en avgift av den beställande kunden. För
närvarande är ett femtiotal postoperatörer med
tillstånd anslutna till SvAAB och får således
kontinuerlig information om anmälda
adressförändringar och beställda tjänster.
Posten är i dag ensam ägare av SvAAB efter att i
samband med dåvarande CityMail AB:s konkurs ha
förvärvat resterande aktier i SvAAB. Förhandlingar
om förvärv av aktier i SvAAB har förts mellan
Posten och andra operatörer utan att leda till någon
aktieöverlåtelse. Någon breddning av ägarkretsen har
således inte kommit till stånd.
2.3.4 Eftersändning
De postoperatörer, utöver Posten, som etablerat sig
på marknaden har valt att göra det inom geografiskt
begränsade distributionsområden. En följd härav är
att operatörerna inte delar ut post till mottagare
som har begärt eftersändning till adresser utanför
det distributionsområde där postoperatörerna är
verksamma. För att de ansvariga operatörerna skall
kunna utföra sina uppdrag och posten nå fram till
mottagarna, måste operatörerna befordra
försändelserna med någon annan.
I dag är det endast Posten som har ett rikstäckande
distributionsnät. Merparten av de postoperatörer som
saknar ett rikstäckande distributionsnät har därför
valt att träffa avtal med Posten. Försändelserna
överlämnas med följesedel till ett postkontor som
därefter svarar för distributionen. Posten
fakturerar ersättning motsvarande portokostnaden.
Alternativet till att sluta avtal med Posten om
distribution av försändelser utanför eget postområde
är att operatören adresserar om och frankerar
försändelsen och därefter låter sända den via
Posten.
Det förekommer att privatpersoner på eget
initiativ adresserar om felaktigt
adresserade försändelser och stoppar dem i
någon av Postens brevlådor, s.k. privat
eftersändning. Posten får på detta vis
befordra försändelserna utan ersättning.
Förfarandet har vuxit fram under den tid
tid då Posten var ensam distributör på
postmarknaden. Numera kan det inträffa att
Posten får svara för distribution av annan
postoperatörs distributionsuppdrag eller
returnera försändelsen till ursprunglig
operatör utan ersättning härför. Frågan
har i dag lösts på så vis att att
operatören enligt avtal antingen ersättter
Posten med en schablonmässigt bestämd summa
eller erhåller den privat eftersända posten
i retur.
3 Regeringens överväganden och förslag
3.1 Utgångspunkter
Regeringen betonar vikten av att postbefordran
fungerar effektivt såväl för samhället i dess helhet
som för de enskilda postkunderna. Samtidigt är det
en naturlig utgångspunkt både ur samhällsekonomisk
och praktisk synvinkel att infrastrukturen bör
kunna utnyttjas av alla postoperatörer på lika
villkor. Det finns system och anläggningar som i
och för sig kan vara det enskilda företagets
egendom, men som samtliga postbefordringsföretag
måste ha tillgång till på lika villkor för att på
ett effektivt och tillförlitligt sätt kunna fullgöra
de postbefordringsuppdrag som anförtrotts dem. Ett
bättre sam-utnyttjande av infrastrukturen är även
till fördel för postkunden, bl.a. på så sätt att
avsändaren eller mottagaren inte behöver bekymra sig
om med vilken operatör eller på vilket sätt
försändelserna når rätt adressat.
Frivilliga överenskommelser mellan parterna har
inte, säger regeringen, visat sig vara ett helt
tillfredsställande sätt att uppnå ett önskvärt
samutnyttjande av infrastrukturen. Kritik har
riktats mot Postens rutiner för samråd och
information vid ändringar i postnummersystemet samt
den bristande konkurrensneutralitet som anses
föreligga då Posten ensam förfogar över ett system
till vilket tillgången är en nödvändig förutsättning
för att bedriva postbefordringsverksamhet. Postens
rutiner och uttagna avgifter för insortering av
andra operatörers boxpost i Postens boxar har också,
som nämnts i det föregående, kritiserats av övriga
postoperatörer. Vidare är det ett önskemål från
övriga postoperatörer att kunna tillhandahålla
postboxtjänster till sina kunder på samma sätt som
Posten. Även villkoren för eftersändning av post och
frågan om inflytande i Postens bolag Svensk
Adressändring AB har varit föremål för diskussion.
Mot bakgrund av statens strävan att det skall råda
konkurrensneutralitet på postmarknaden och vilja att
underlätta användningen av posttjänster bör -
framhåller regeringen - vissa förhållanden rörande
den postala infrastrukturen regleras i postlagen.
3.2 Postnummersystemet
Regeringen föreslår att det i postlagen införs en
definition av postnummer-systemet samt anges att
systemet skall användas för postbefordringsändamål
och vara utformat så att det möjliggör en effektiv
sortering och befordran av försändelser till hela
landet.
Postlagen bör vidare tillföras en bestämmelse med
bemyndigande för regeringen att utse en
tillståndshavare som tillhandahåller en samhälls-
omfattande posttjänst (dvs. för närvarande Posten
AB) att också tillhanda-hålla och förvalta
postnummersystemet.
I ännu en ny bestämmelse föreskrivs att
tillståndsmyndigheten (dvs. för närvarande Post- och
telestyrelsen) skall godkänna ändringar i
postnummer-systemet som inte endast berör enstaka
postadressater. Ändringarna får genomföras tidigast
sex månader efter det att tillståndsmyndigheten
givit sitt godkännande, om inte myndigheten av
särskilda skäl beslutar att ändringen får genomföras
tidigare. Tillståndsmyndighetens beslut i sådana
frågor får inte överklagas.
Regeringen föreslår också att det i ytterligare en
ny bestämmelse i postlagen föreskrivs att den som
tillhandahåller postnummersystemet på begäran skall
lämna ut postnummer för postboxanläggningar inom
post-nummerområden till andra tillståndshavare.
Tillståndsmyndigheten får bevilja undantag i
enskilda fall från denna skyldighet, om en
tilldelning av begärt postnummer i beaktansvärd
utsträckning skulle försvåra ett ändamåls-enligt
utnyttjande av postnummersystemet.
3.3 Postboxar m.m.
Regeringen föreslår att det införs en ny bestämmelse
i postlagen om att en tillståndshavare som innehar
en anläggning för postöverlämning till mottagare är
skyldig att möjliggöra att försändelser som
befordrats av andra tillståndshavare kan nå dessa
anläggningar. Detta skall ske på skäliga och
konkurrensneutrala villkor som är icke-
diskriminerande i förhållande till vad
tillståndshavaren tillämpar för sin egen verksamhet.
Vidare föreslår regeringen att tillståndsmyndighten
ges en i postlagen reglerad medlingsroll i tvister
som gäller tillståndshavares anläggningar för
postöverlämning till mottagare.
3.4 Adressändringar
Det är enligt regeringen angeläget att Svensk
Adressändring AB uppträder konkurrensneutralt i
förhållande till anslutna tillståndshavare.
Möjligheten att nå detta syfte genom frivilliga
överenskommelser angående inflytandefrågor m.m.
mellan tillståndshavarna bör prövas.
Tillståndsmyndigheten bör ges i uppdrag att medverka
i förhandlingarna och redovisa resultatet av dessa
för regeringen. Uppdraget bör tidsbegränsas.
3.5 Eftersändning
Det är enligt regeringen viktigt att
tillståndshavarna beträffande eftersändning
utanför eget distributionsområde och privat
eftersändning tillämpar villkor som är
rättvist utformade och objektivt
försvarbara samt att de inte utan saklig
grund särbehandlar konkurrenter.
Förhandlingar mellan tillståndshavarna bör,
liksom i adressändringsfrågan, prövas även
inom detta område under medverkan av
tillståndsmyndigheten med stöd av ett
tidsbegränsat uppdrag.
4 Motionsförslag som behandlas i samband
med propositionen
4.1 Avslag på propositionen
I motion T16 av Mikael Johansson m.fl. (mp) yrkas
att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om
ändring i postlagen. Eftersom det förslaget är det
enda som regeringen förelägger riksdagen, vill
motionärerna således att propositionen i dess
helhet avslås.
4.2 Postnummersystemet
Till grund för propositionen ligger - som nämnts
inledningsvis - en av Post- och telestyrelsen på
regeringens uppdrag utarbetad rapport, i det
följande kallad PTS-rapporten. I denna föreslås som
huvudalternativ i fråga om postnummersystemet att
beslutanderätten över och förvaltningen av systemet
överförs till tillståndsmyndigheten. En alternativ
lösning som presenteras i rapporten innebär att
beslutanderätten över postnummersystemet överförs
till tillståndsmyndigheten, men att Posten svarar
för den praktiska hanteringen av systemet.
I motion T14 av Per-Richard Molén m.fl. (m)
framhålls att regeringens förslag - som innebär att
Posten skall tillhandahålla och förvalta
postnummersystemet - är synnerligen olämpligt,
eftersom det ger upphov till framtida konflikter där
Posten ensidigt kan tillvarata sina egna intressen.
Det är förvånande, säger motionärerna, att
regeringen nonchalerar de övriga aktörernas legitima
rätt att på ett konkurrensneutralt sätt få tillgång
till systemet. Det har ju - som framhålls i PTS-
rapporten - visat sig att övriga postoperatörer
varit missnöjda med att inte kunna tillhandahålla
postboxar med sådana boxadresser som Posten kan
erbjuda sina kunder. Posten har också utifrån sina
egna intressen ensidigt beslutat om ändringar i
systemet och även brustit i fråga om information
till Postens konkurrenter. Regeringens förslag måste
därför avvisas, betonar motionärerna, samtidigt som
handhavandet av postnummersystemet överförs till
Post- och telestyrelsen. Yrkandet är att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att postnummersystemet skall
ställas under Post- och telestyrelsens kontroll.
I motion T16 av Mikael Johansson m.fl. (mp)
framhåller motionärerna att de i enlighet med Post-
och telestyrelsens huvudförslag föreslår att post-
nummersystemet, dvs. erforderliga system- och
programvaror, överförs till Post- och telestyrelsen.
Detta innebär, säger motionärerna, att styrelsen får
beslutanderätten över postnummersystemet och svarar
för förvaltningen av detta. Själva den praktiska
hanteringen av systemet kan i sin tur upphandlas av
Post- och telestyrelsen. Yrkandet är att riksdagen
hos regeringen begär förslag till ändring i
postlagen beträffande postnummersystemet i enlighet
med vad som anförts i motionen.
I motion T17 av Dan Ericsson m.fl. (kd) framhålls
att många intressenter anser att postnummersystemet
framdeles bör förvaltas i myndighetsregi. Vi
föreslår därför, säger motionärerna, i enlighet med
Post- och telestyrelsens huvudförslag, att
postnummersystemet överförs till Post- och
telestyrelsen. Det innebär att styrelsen får
beslutanderätten över systemet och svarar för
förvaltningen. Själva den praktiska hanteringen kan
i sin tur upphandlas. Yrkandet är att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om postnummersystemet.
Motion T815 av Kristina Zakrisson och Lars U
Granberg (båda s) väcktes under den allmänna
motionstiden hösten 1998, sedan det i PTS-rapporten
från mars 1998 hade föreslagits att förvaltningen av
postnummerhanteringen skulle överföras från Posten
till Post- och telestyrelsen. Eftersom det i dag
finns många andra aktörer på marknaden än Posten,
säger motionärerna att det vore rimligt att lägga
postnummerhanteringen under en fristående myndighet.
I Kiruna finns en färdig, väl fungerande
organisation som skulle kunna utföra uppgiften.
4.3 Postboxar m.m.
I motion T14 av Per-Richard Molén m.fl. (m)
framhålls att en väl fungerande postservice med
många aktörer på marknaden kräver att alla
operatörer kan nå alla adresser till postboxar,
fastighetsboxar etc. och att samtliga mottagare har
rätt att få all sin post till en adress. Posten som
vanligtvis har dessa postboxar inom sina egna väggar
- inte minst till de egna företagskunderna - har
givetvis ett försteg gentemot sina konkurrenter. Det
finns enligt motionärerna på en öppen postmarknad
anledning att hysa farhågor för att Posten kommer
att utnyttja sin dominerande ställning till förfång
för konkurrenterna. Därför kan det ifrågasättas om
regeringens förslag, som innebär att Post- och
telestyrelsen skall se till att postboxar som
tillhör Posten skall vara tillgängliga även för
andra postoperatörer, leder till önskat resultat.
Regeringens förslag, fortsätter motionärerna, kan -
om det genomförs - öppna för segdragna tvister, som
åsamkar andra distributörer kostnader och och skapar
irritation hos kunderna. Från moderata
utgångspunkter finns det anledning att - även om
regeringens förslag är ett steg i rätt riktning -
överväga om inte boxanläggningarna skall ägas och
administreras av annan än Posten. Yrkandet är att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om postboxar.
4.4 Adressändringar
I PTS-rapporten föreslås att postoperatörerna bildar
en ekonomisk förening, öppen för alla
postoperatörer. Föreningen skall finansieras av
medlemmarna genom insatser, vilka bör vara av sådan
storlek att föreningen kan förvärva aktierna i
Svensk Adressändring AB av Posten. En alternativ
lösning, som Post- och telestyrelsen föreslår, har
sin utgångspunkt i att postbeford-ringsföretagen
genom förhandlingar kan nå tillfredsställande
överenskommelser avseende ägar- och
inflytandefrågorna i Svensk Adressändring AB.
Regeringen förordar, som nämnts, att
postbefordringsföretagen förhandlar sig till en
överenskommelse, att tillståndsmyndigheten ges i
uppdrag att medverka i förhandlingarna och att
redovisa resultatet av dessa för rege-ringen samt
att uppdraget tidsbegränsas.
Enligt motion T14 av Per-Richard Molén m.fl. (m) är
det förvånande att regeringen trots en i det
närmaste enig remissopinion går emot Post- och
telsestyrelsens förslag att det av Posten helägda
Svensk Adressändring AB skall förvärvas av en
ekonomisk förening, där samtliga postdistributörer
skall vara medlemmar och därmed få inflytande på
kostnader och intäkter samt på verksamhetens
omfattning och inriktning.
Det är angeläget, fortsätter motionärerna, att
Posten inte skall behålla det fullständiga
inflytandet över de uppgifter om adressändringar som
fysiska och juridiska personer anmäler i samband med
flyttningar. Det är otillfredsställande att
kommersiella tvister på detta område skall avgöras
med bistånd av Post- och telestyrelsen. Det rimliga
är att alla aktörer skall ha lika rätt till denna
för postdistributionen så viktiga information. Det
kan inte heller vara rimligt att den avgjort mest
dominerande aktören skall fastställa de ersättningar
och avgifter som är kopplade till detta bolags
verksamhet. Det finns också anledning att påpeka
att Posten i viss utsträckning har integrerat
bolagets verksamhet vad gäller marknadsföring och
produktutveckling med sin egen verksamhet, vilket
de konkurrerande aktörerna finner oacceptabelt.
Enligt motion T15 av Sven Bergström m.fl. (c) är det
inte tillfredsställande att Posten fortsätter att
vara ensam ägare till Svensk Adressändring AB.
Slutsatsen är, säger motionärerna, att verksamheten
bör överföras i annan regi än den nuvarande. De
lösningar som är tänkbara är att antingen överföra
SvAAB:s verksamhet att bedrivas i myndighetsform
eller att formerna för ägandet av SvAAB ändras på
ett sådant sätt att samtliga aktörer erhåller det
inflytande över bolaget som kan anses önskvärt för
att det infrastrukturella systemet för
adressändringar skall kunna garanteras.
Centerpartiet anser att det är angeläget att frågan
löses på ett sådant sätt att adressregister bryts ut
och hanteras fristående från Posten. Om detta skall
ske i myndighetsform eller på annat sätt bör prövas
av en utredningsman.
I motion T16 av Mikael Johansson m.fl. (mp)
framhålls att det är viktigt att lösa problemen med
SvAAB. Vi föreslår därför - säger motionärerna - att
postoperatörerna i enlighet med Post- och
telestyrelsens förslag bildar en ekonomisk förening
som är öppen för alla postoperatörer. Motionärerna
vill att riksdagen hos regeringen skall begära
förslag till ändring i postlagen i enlighet med vad
som anförs i motionen.
I motion T17 av Dan Ericsson m. fl. (kd) betonas att
adressändringssystemet måste vara tillgängligt för
alla operatörer. Ett lämpligt sätt att åstadkomma
detta är därför att postoperatörerna, i enlighet med
Post- och telestyrelsens förslag, bildar en
ekonomisk förening som är öppen för alla operatörer.
4.5 Eftersändning
Regeringens bedömning är, som nämnts, att det är
viktigt att tillstånds-havarna beträffande
eftersändning utanför eget distributionsområde och
privat eftersändning tillämpar villkor som är
rättvist utformade och objektivt försvarbara samt
att de inte utan saklig grund särbehandlar
konkurrenter. Liksom i adressändringsfrågan bör man
genom förhandlingar söka åstadkomma ett för alla
parter acceptabelt avtal. Tillståndsmyndigheten bör
även i frågan om eftersändning ges ett tidsbegränsat
uppdrag av regeringen att medverka i
förhandlingarna.
I motionerna T16 av Mikael Johansson m.fl. (mp) och
T17 av Dan Ericsson m.fl. (kd) utgår motionärerna
från en bestämmelse i postlagen om att
tillståndsmyndigheten får meddela de förelägganden
som behövs för efterlevnaden av lagen eller av
föreskrifter eller tillståndsvillkor som har
meddelats med stöd av denna. Motionärerna har tagit
fasta på vad som sägs i propositionen (s. 24) om att
den redan befintliga möjligheten för tillstånds-
myndigheten att utfärda föreläggande för
efterlevnaden av postlagen även gäller de nya
bestämmelser som regeringen nu föreslår om
tillgången till anläggningar för postöverlämning.
Motionärerna vill att tillstånds-myndighetens
möjlighet att utfärda förelägganden även skall gälla
villkoren för eftersändning utanför eget
distributionsområde och s.k. privat eftersändning
samt att riksdagen som sin mening skall ge
regeringen detta till känna.
4.6 Definition i postlagen av begreppet postal
infrastruktur
I PTS-rapporten föreslås att en definition av
begreppet postal infrastruktur införs i postlagen.
De anordningar som definieras som postal
infrastruktur och som föreslås bli tillgängliga för
alla postbefordringsföretag är de system och
anläggningar som behövs för upprätthållandet av en
effektiv och tillförlitlig postbefordran. Såsom
exempel på postal infrastruktur nämns system för
postboxar, adressändring och eftersändning samt
postnummer. Vidare föreslås en bestämmelse om att
tillståndsmyndigheten, vid tvist om villkoren för
tillgång till den postala infrastrukturen, skall
kunna medla mellan parterna och i slutänden kunna
föreskriva vad som skall gälla mellan parterna i de
frågor som tvisten gäller.
Regeringen har inte i sitt lagförslag följt Post-
och telestyrelsens sålunda återgivna förslag.
Anledningen härtill redovisas i det följande i
samband med utskottets ställningstagande till de
motionsyrkanden som utskottet nu övergår till att
referera.
I motion T15 av Sven Bergström m.fl. (c) framhålls
att frågor om den postala infrastrukturen är av stor
betydelse för en fungerande posttjänst. Frågan om
att i postlagen införa en definition av begreppet
postal infrastruktur bör därför övervägas.
Regeringen bör låta utreda frågan ytterligare och
snarast återkomma till riksdagen med förslag till
lagändring. PTS-rapporten kan tjäna som underlag.
Frågan bör dock - avslutar motionärerna sin
framställning - belysas med beaktande av att
möjligheterna till en daglig god postservice i hela
landet inte äventyras.
I motion T16 av Mikael Johansson m.fl. (mp) yrkas
att riksdagen hos regeringen begär förslag till
ändring i postlagen beträffande definition av postal
infrastruktur. Enigt motionen bör det i 3 §
postlagen införas en definition av postal
infrastruktur som har samma lydelse som den Post-
och telestyrelsen föreslår, dvs.:
Med postal infrastruktur avses de system och
anläggningar som samtliga postbefordringsföretag
skall ges möjlighet att på lika villkor få tillgång
till för upprätthållandet av en effektiv och
tillförlitlig postbefordran såsom postboxar,
adressändring och eftersändning, postnummer och
liknande anordningar.
I motion T17 av Dan Ericsson m.fl. (kd) framhålls
(yrkande 2) att villkoren för tillgång till den
postala infrastrukturen måste bli
konkurrensneutrala. Vi föreslår därför, säger
motionärerna, att Post- och telestyrelsens
huvudförslag till definition genomförs med undantag
för den föreskrivningsrätt för tillståndsmyndigheten
som enligt PTS-rapporten bör införas i postlagen.
Bestämmelsen i 17 § postlagen om de förelägganden
som tillstånds-myndigheten får utfärda är enligt
motionärerna tillfyllest, om den kompletteras så att
förelägganden även skall kunna gälla villkoren för
eftersändning utanför eget distributionsområde och
s.k. privat eftersändning. Yrkandet är att
riksdagen beslutar att införa en definition i
postlagen i enlighet med Post- och telestyrelsens
förslag.
5 Utskottets ställningstagande till propositionen
och de i samband med denna behandlade
motionsyrkandena
5.1 Avslag på propositionen
Utskottet anser att riksdagen nu bör ta ställning
till propositionen och de motionsyrkanden som
hänger samman med denna. Härav följer att motion T16
(mp) yrkande 1 avstyrks.
5.2 Postnummersystemet
Regeringen framhåller som sin mening att det inte
har någon avgörande betydelse vem som förvaltar
postnummersystemet, så länge som alla post-
operatörer erhåller tillgång till systemet på lika
villkor och det inte mister sin användbarhet för
någon av intressenterna. Posten har vana vid den
administration som handhavandet av systemet medför,
och det finns - spritt i Postens organisation på
lokal nivå - en stor kunskap om postnummersystemet.
Denna kunskap behövs för förvaltningen av systemet
men även för att kunna uppfylla kravet på
rikstäckande postbefordran över natt. Oavsett vem
som förvaltar systemet måste denna kompetens finnas
kvar hos den som har att tillhandahålla en
samhällsomfattande posttjänst, dvs. i dag Posten.
Dessa omständigheter talar enligt regeringen för att
förvaltningen av systemet skall vara kvar hos
Posten. Då nås också den fördelen att kostnader för
överflyttning av systemet undviks. Vidare hindrar
inte det förhållandet att Posten förfogar över
systemet att övriga postoperatörer kan tilldelas
postnummer.
Mot bakgrund av det anförda bör inte, framhåller
regeringen, förvalt-ningen av systemet övergå till
tillståndsmyndigheten. Detta dock under
förutsättning att alla operatörer och övriga
användare får information om ändringar i god tid,
för att hinna anpassa sig till dessa, och att alla
operatörer, genom att få tillgång till särskilda
postnummer, kan erbjuda postboxar till sina kunder
på liknande sätt som Posten. Vad som enligt
regeringen bör uppnås är således följande ordning.
En operatör, som tillhandahåller en
samhällsomfattande posttjänst och som har att
effektivt uppfylla kravet på riks-täckande
postbefordran över natt, tillhandahåller och
förvaltar postnummersystemet. Samtidigt får alla
tillståndshavare och övriga intressenter i god tid
kännedom om ändringar i systemet, och alla
tillståndshavare ges förutsättningar att erbjuda
samma tjänster.
Utskottet anser för sin del i likhet med regeringen
och motionärerna att alla postoperatörer bör ha
tillgång till postnummersystemet på lika villkor.
Vidare ansluter sig utskottet till de överväganden
som enligt regeringen talar för att förvaltningen av
postnummersystemet skall vara kvar hos Posten. De
motionsledes uttalade kraven på att förvaltningen av
postnummersystemet bör övergå till
tillståndsmyndigheten, dvs. Post- och telestyrelsen,
kan utskottet följaktligen inte ställa sig bakom.
I propositionen framhålls att regeringen avser att
ge Post- och telestyrelsen i uppdrag att följa
utvecklingen och utvärdera resultaten av de
lagändringar som föreslås i propositionen
beträffande bl.a. postnummersystemet. Post- och
telestyrelsen skall redovisa uppdraget senast år
2001 och därvid ge underlag för en bedömning av
frågan om ytterligare åtgärder behöver vidtas för
att säkerställa en konkurrensneutral tillgång till
infrastrukturen på postområdet. Utskottet ser mycket
positivt på den sålunda aviserade uppföljningen.
Utskottet har ingen erinran mot utformningen av de
bestämmelser i regeringens lagförslag som gäller
postnummersystemet.
Med hänvisning till det anförda tillstyrker
utskottet regeringens förslag till lag om ändring i
postlagen såvitt avser 3 a §, 7 a §, 7 c §, 7 d §
och 25 §, medan följande motionsyrkanden avstyrks:
T14 yrkande 2 av Per-Richard Molén m.fl. (m), T16
yrkande 3 av Mikael Johansson m.fl. (mp), T17
yrkande 3 av Dan Ericsson m.fl. (kd) och T815 av
Kristina Zakrisson och Lars U Granberg, båda (s).
5.3 Postboxar m.m.
Utskottet delar den i motion T14 av Per-Richard
Molén m.fl. (m) uttalade uppfattningen att en väl
fungerande postservice med många aktörer på
marknaden kräver att alla postoperatörer med
tillstånd kan nå alla adresser till postboxar,
fastighetsboxar etc. och att samtliga mottagare bör
ha rätt att få all sin post till en adress. Att
också regeringen har samma uppfattning framhålls
uttryckligen på s. 20 i propositionen. Regeringen
föreslår också, som nämnts att en regel - 5 d § -
införs i postlagen om att en tillståndshavare som
innehar en anläggning för postöverlämning till
mottagare är skyldig att möjliggöra att försändelser
som befordrats av andra tillståndshavare kan nå
dessa anläggningar. Detta skall ske på skäliga och
konkurrensneutrala villkor som är icke-
diskriminerande i förhållande till vad
tillståndshavaren tillämpar för sin egen verksamhet.
Regeringen föreslår dessutom att ytterligare en ny
regel - 16 a § - införs i postlagen om en
medlingsroll för tillståndsmyndigheten i tvister
som gäller tillståndshavarnas möjligheter att nå
andra tillståndshavares anläggningar för
postöverlämning till mottagare. Härtill kommer den
redan befintliga möjligheten, enligt 17 § postlagen,
för tillståndsmyndigheten att meddela de
förelägganden som behövs för efterlevnaden av lagen
eller av föreskrifter eller tillståndsvillkor som
har meddelats med stöd av lagen.
Vad som sålunda föreslås gälla, eller som redan
gäller, enligt postlagen synes utskottet ägnat att
tillgodose motionärernas - samt utskottets och
regeringens - nu nämnda krav på en väl fungerande
postservice och konkurrensneutrala villkor. I
sammanhanget bör nämnas att Post- och telestyrelsen
även skall utvärdera den lagändring som gäller
anläggningar för postöverlämning till mottagare.
Vad gäller önskemålet i m-motionen att
postboxanläggningar bör ägas och administreras av
någon annan än Posten, vill utskottet erinra om att
även andra postoperatörer än Posten förutsätts äga
sådana anläggningar. Vem ägaren än må vara - Posten
eller någon annan operatör - är utskottet för sin
del inte berett att förorda något tvång från
statsmakternas sida i syfte att låta äganderätten
övergå till någon annan.
Av det anförda framgår att utskottet inte kan
ställa sig bakom kravet på ett riksdagsuttalande
om vad i motionen anförs om postboxar. Yrkande 3 i
motion T14 (m) avstyrks följaktligen, medan
regeringens lagförslag tillstyrks såvitt gäller 5 d
§ och 16 a §.
5.4 Adressändringar
Det är enligt utskottets mening inte
tillfredsställande att Posten fortsätter att vara
ensam ägare till Svensk Adressändring AB (SvAAB).
Verksamheten bör således bedrivas på annat sätt än
för närvarande. De lösningar som synes tänkbara är
att överföra SvAAB:s verksamhet till myndighetsform
eller att formerna för ägandet av SvAAB ändras på
sådant sätt att samtliga postoperatörer får det
inflytande över bolaget som kan anses önskvärt för
att adress-ändringssystemets funktion skall kunna
garanteras. I PTS-rapporten föreslås att
postoperatörerna bildar en ekonomisk förening. Det
är enligt utskottets mening angeläget att frågan
löses på ett sådant sätt att adressändringssystemet
bryts ut och hanteras fristående från Posten. Om
verksamheten skall bedrivas i myndighetsform, inom
ramen för en ekonomisk förening eller på annat
sätt, är en fråga som regeringen, enligt utskottets
mening, bör låta utreda. Resultatet av utredningen
och regeringens ställningstagande bör redovisas för
riksdagen så snart som möjligt.
Vad utskottet nu anfört bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna.
Utskottets ställningstagande innebär att motion T15
(c) yrkande 2 tillstyrks och att syftet med
motionerna T14 (m) yrkande 1, T16 (mp) yrkande 4 och
T17 (kd) yrkande 4 torde få anses tillgodsosett.
5.5 Eftersändning
I likhet med regeringen anser utskottet att man
genom förhandlingar bör söka åstadkomma för alla
parter acceptabla avtal. Tillståndsmyndigheten bör
ges ett tidsbegränsat uppdrag att medverka i
förhandlingarna och att därvid klargöra vikten av
att långsiktigt hållbara överenskommelser uppnås.
Överenskommelserna bör vara rättvist utformade och
objektivt försvarbara. Tillståndshavarna bör inte
utan saklig grund kunna särbehandla konkurrenter.
Tillståndsmyndigheten bör redovisa såväl
förhandlingarnas resultat som en bedömning av om
detta innebär en hållbar lösning för framtiden.
Skulle detta inte vara en framkomlig väg kan det -
enligt regeringens och även utskottets uppfattning -
bli aktuellt att återkomma till frågan huruvida
villkoren för tillgången till denna del av
infrastrukturen bör regleras närmare.
Av utskottets sålunda redovisade uppfattning
framgår att utskottet inte kan ställa sig bakom
förslaget i motionerna T16 yrkande 5 av Mikael
Johansson m.fl. (mp) och T17 yrkande 5 av Dan
Ericsson m.fl. (kd) att Post- och telestyrelsens
rätt att meddela förelägganden enligt 17 § postlagen
även skall gälla villkoren för eftersändning utanför
eget distributionsområde och s.k. privat
eftersändning. Dessa båda yrkanden avstyrks
följaktligen.
5.6 Definition i postlagen av begreppet postal
infrastruktur
Frågor om den postala infrastrukturen är enligt
utskottets mening av stor betydelse för en
fungerande posttjänst. Det finns därför mycket som
talar för att man inför en definition av begreppet
postal infrastruktur i i postlagen. Frågan bör
emellertid först ytterligare utredas. Regeringen bör
se till att så sker och snarast möjligt återkomma
till riksdagen med förslag till lagändring. PTS-
rapporten bör kunna tjäna som underlag i det
fortsatta utredningsarbetet. En utgångspunkt måste
vara att möjligheterna till en daglig god
postservice i hela landet inte får äventyras.
Vad utskottet nu anfört bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna.
Utskottets ställningstagande innebär att motion T15
(c) yrkande 1 tillstyrks och att syftet med
motionerna T16 (mp) yrkande 2 och T17 (kd) yrkande 2
torde få anses tillgodosett.
5.7 Propositionen i övrigt
Regeringens lagförslag, i de delar det inte
har behandlats i det föregående, föranleder
ingen erinran från utskottets sida.
Utskottet tillstyrker följaktligen
lagförslaget i dessa delar.
6 Konkurrensfrågor
6.1 Motionsförslag
I motion T220 av Per-Richard Molén m.fl. (m), som
väcktes under den allmänna motionstiden hösten 1998,
framhålls det att inget hindrar Posten att sätta de
priser man önskar, förutsatt att priserna motsvarar
de verkliga kostnaderna. I annat fall är det
underprissättning och utnyttjande av en
marknadsdominerande ställning. Posten kan genom
korssubventionering mellan och inom affärsområden
sätta omotiverat låga priser som konkurrenterna inte
kan möta. Posten har hittills inte visat några
kalkyler som styrker att man har täckning för
kostnaderna i de prissystem man önskat införa.
Förutsättningarna för en sund konkurrens inom
postsektorn måste snabbt förbättras, fortsätter
motionärerna. Detta skall ske dels genom att staten
tar sitt ägaransvar för Posten och förhindrar
fortsatt missbruk av företagets dominerande
ställning på marknaden, dels genom att den postala
infrastrukturen tillhandahålls på ett
konkurrensneutralt sätt.
I motion T223 av Johnny Gylling m.fl. (kd) framhålls
att vi i dag bara ser början av de positiva
effekterna av postmarknadens avreglering. Posten är
med 98 % av antalet försändelser fortfarande en
gigant på marknaden, fortsätter motionärerna. För
att marknadsmekanismerna skall kunna fungera
tillfredsställande måste Konkurrensverkets
auktoritet stå orubbad och Postens verksamhet
renodlas. Det senare är en förutsättning för konkur-
rensneutralitet på såväl postmarknaden som på alla
de övriga marknader där Posten agerar.
I motion T17 av Dan Ericsson m.fl. (kd) framhålls
det att ett åttiotal företag har etablerats på
postmarknaden efter avregleringen. Deras andel av
marknaden är hittills endast 5 %, medan Posten står
för återstående 95 %. Det tyder på - betonar
motionärerna - att Post- och telestyrelsen har ett
alltför begränsat uppdrag vad gäller
konkurrensfrågor.
6.2 Utskottets ställningstagande
Motioner om konkurrensfrågor behandlades också i
fjolårets postbetänkande 1997/98:TU13. Även då
framhölls i en m-motion att staten måste ta sitt
ägaransvar för Posten och förhindra fortsatt
missbruk av företagets dominerande ställning på
marknaden.
Utskottet erinrade i det nämnda betänkandet om att
ombildningen av Postverket till ett av staten helägt
aktiebolag hade medfört förändringar i fråga om
statsmakternas styrning, insyn och konroll. Posten
borde så långt möjligt verka under samma
förutsättningar som vanliga aktiebolag. Därmed blev
det en uppgift för bolagets styrelse att utforma mål
och strategier för verksamheten. Utskottet pekade
vidare på att Postens uppgift var dels att se till
bolagets bästa enligt aktiebolagslagen och
konkurrera med andra bolag, dels att tillhandahålla
en postservice till rimliga och enhetliga priser
även där detta var olönsamt. Den dubbla rollen hade
medfört att nya situationer uppstått på det
konkurrensrättsliga området. Härtill kom att den nya
konkurrenslagen hade trätt i kraft så sent som den 1
juli 1993, endast ett halvår efter brevmonopolets
upphörande. På en sådan marknad med nya
förutsättningar, nya aktörer och ny lagstiftning är
det knappast ägnat att förvåna - sade utskottet -
att viss osäkerhet råder om inom vilka ramar det nya
postbolaget kan agera.
Enligt förordningen (1997:401) med instruktion för
Post- och telestyrelsen åligger det denna att i
samband med sin årsredovisning bl.a. redovisa
konkurrenssituationen inom postområdet, särskilt i
fråga om hinder för marknadstillträde. I den senaste
redovisningen, daterad den 26 februari 1999,
framhålls det att ett framgångsrikt företag på
marknaden för industriell post torde vara mycket
volymberoende och därmed kräva stora kapitalinsatser
och finansiell uthållighet. Detta torde utesluta en
från början rikstäckande verksamhet för nya
operatörer. Av avgörande betydelse är därför att
konkurrenslagstiftningen hindrar den dominerande
aktören från att tillämpa en mot den potentielle
konkurrenten riktad, otillbörlig selektiv
prissättning.
Att etablera ett företag på marknaden för enstaka
försändelser torde vara lättare, fortsätter Post-
och telestyrelsen, än på marknaden för industriell
post. Erfarenheterna hittills visar att det går bra
att börja i liten skala och därefter bygga ut
verksamheten allteftersom kunderna strömmar till.
Kapitalinsatsen kan därför vara begränsad. Den
potentiella marknaden för de aktuella företagen
synes emellertid vara begränsad, i första hand
beroende på att de inte ingår i ett riksnät utan
endast kan befordra lokalpost. De lokalpostföretag
som har etablerat sig runt om i Sverige har i
prissättningshänseende kunnat dra nytta av att den
dominerande, och i de flesta fallen ende,
konkurrenten är bunden av postlagens bestämmelser om
enhetsporto för enstaka försändelser. Eftersom
Posten är skyldig att tillhandahålla en rikstäckande
postservice, innebär det att alla - oavsett var de
bor i landet och oavsett om de är privatpersoner
eller företag - måste erbjudas samma villkor
avseende pris och eventuella rabatter för enstaka
försändelser. Posten är således förhindrad att genom
en geografiskt betingad, eller på annat sätt
selektiv, prissättning "bjuda under" det lägre pris
som ett lokalpostföretag ofta kan erbjuda. Om Posten
skulle befrias från kravet på enhetsporto, skulle
det, enligt Post- och telestyrelsens bedömning,
ytterst innebära ett hinder för tillträde för de
företag som vill etablera sig på marknaden för
enstaka försändelser.
Med anledning av kravet i motion T220 (m) på att
Postens priser skall motsvara de verkliga
kostnaderna vill utskottet erinra om bestämmelsen i
postlagen att den som tillhandahåller
samhällsomfattande posttjänst, dvs. Posten, skall
tillhandahålla tjänsten till priser som grundar sig
på kostnaderna.
Som framgår av vad utskottet anfört inledningsvis
kan Postens och övriga postoperatörers andelar av
marknaden beräknas på olika sätt. Sålunda beräknas
CityMails andel av den delmarknad inom vilken man
konkurrerar med Posten, den industriella posten,
uppgå till ca 7 à 8 %, och till 20 à 25 % om man ser
till de områden där företaget delar ut post. Totalt
sett hade Posten år 1998 ca 95 % av marknaden och
övriga operatörer ca 5 %. Uppgifterna i m- och kd-
motionerna om de privata operatörernas marknadsandel
framstår med det sagda som en underskattning. Med
tanke på den relativt korta tid som gått sedan
brevmonopolet avskaffades och postmarknadens unika
karaktär synes de förändringar som därefter skett
som långt ifrån obetydliga. Regeringens förslag om
samtliga postoperatörers tillgång till den postala
infrastrukturen syftar till att ytterligare
underlätta sådana förändringar och till att göra det
enklare för postkunderna att använda posttjänster.
Konkurrenslagen syftar till att undanröja och
motverka hinder för en effektiv konkurrens. Till
Konkurrensverkets befogenheter hör att tillämpa
konkurrenslagen på de områden som inte omfattas av
särskild reglering i postlagen. Det åligger Post-
och telestyrelsen att årligen redovisa
konkurrenssituationen på postområdet, särskilt i
fråga om hinder för marknadstillträde. Den sålunda
angivna ordningen synes utskottet väl ägnad att
säkerställa en effektiv konkurrens på postområdet.
Härtill kommer att regeringen, enligt vad som anges
i propositionen, avser att följa utvecklingen på
postområdet i dess helhet och därmed således även de
konkurrensfrågor som behandlas i de nu aktuella m-
och kd- motionerna.
Med det anförda finner utskottet
sammanfattningsvis syftet med de aktuella
motionsyrkandena till väsentlig del
tillgodosett. De bör därför lämnas utan
någon riksdagens åtgärd. Motionerna T17
(kd) yrkande 1, T220 (m) yrkande 46 och
T223 (kd) yrkande 39 avstyrks följaktligen.
7 Servicefrågor
7.1 Motionsförslag
7.1.1 Skärpta krav på övernattbefordran av brev
I motion T223 av Johnny Gylling m.fl. (kd) utgår
motionärerna från en bestämmelse i postförordningen
(1993:1709) med följande lydelse.
Minst 85 procent av de brev som lämnats in för
övernattbefordran före angiven senaste inlämningstid
skall, oavsett var i landet de lämnats in, ha delats
ut inom landet påföljande arbetsdag. Minst 97
procent av breven skall ha delats ut inom tre
påföljande arbetsdagar.
Motionärerna finner dessa krav för lågt satta och
framhåller att de nu bör ställas högre. Varför
skulle en kund - frågar motionärerna - välja att
sända ett brev i stället för att faxa eller e-posta
sitt meddelande, om brevet är betydligt dyrare och
dessutom inte kan garanteras komma fram ens nästa
dag? Både fax och e-post är ju dessutom framme på
några minuter. Till stöd för sitt krav åberopar
motionärerna en rapport från Konsumentverket, enligt
vilken 97 % av 6 700 försändelser kom fram över
natten. Postförordningens krav bör därför skärpas så
att minst 95 % av brev som lämnats in för
övernattbefordran skall delas ut följande arbetsdag
och 99,5 % av breven, dvs. i princip alla, senast
tre dagar efter inlämnandet.
7.1.2 Postservice på landsbygden
I motion N337 av Lennart Daléus m.fl. (c) framhålls
att en stor del av postservicen har försämrats genom
exempelvis nedläggningar av postkontor. Mindre orter
och förortsområden tappar sin mest grundläggande
samhälls-service, en fungerande postdistribution.
Dettta är oacceptabelt, betonar motionärerna.
På flera håll, framhålls det vidare i motionen,
genomförs indragningar av service - t.ex. utdelning
av post på landsbygden. Posten måste ta sitt
regionalpolitiska ansvar. Ambitionen om regional
utveckling riskeras, om inte en god basservice kan
garanteras. Om inte Postens service i de mer
glesbefolkade delarna av landet kan upprätthållas,
måste medel säkerställas för upphandling där även
andra aktörer ges möjlighet att svara för denna
service.
Lantbrevbäringen, fortsätter motionärerna, står för
en viktig del av servicen på landsbygden och måste
säkerställas. På flera håll pågår olika projekt där
lantbrevbärare även svarar för annan service. Den
utvecklingen är värd att stödja. Även utvecklandet
av post i butik har fallit väl ut. Det visar sig att
både postservicen och lanthandeln har kunnat räddas
tack vare samordning.
I motion T201 av Åsa Torstensson (c) framhålls att
inga ytterligare postkontor får läggas ned i
skärgårdsområdena utan att ersättas av annan väl
fungerande postservice. Detta är och skall vara ett
statligt ansvarsområde, betonar motionären.
I motion T804 av Birgitta Carlsson och Margareta
Andersson (båda c) framhålls att Posten på sina håll
på landsbygden vill samla ihop brevlådorna vid
närmaste större väg. För många kan detta bli mycket
långt från bostaden, något som i åtskilliga fall
medför stora problem för äldre och handikappade.
Även om Posten bolagiserats måste regeringen -
betonar motionärerna - genom ägardirektiv eller
avtal kunna garantera att postservicen på
landsbygden inte försämras.
I motion T817 av Lena Ek (c) framhålls att det är
lika viktigt för människor i både städer och på
landsbygd eller i glesbygd att postservicen finns
nära och fungerar bra. I samband med lokala
diskussioner om en förändrad lant-brevbärarlinje
utanför Finspång har man från Postens sida hänvisat
till vissa direktiv för bolaget från ägaren, dvs.
staten, som skulle medge att de boende i trakten,
t.ex. i Regna, får ett avstånd på närmare 3
kilometer till närmaste brevlåda. Motionären finner
inte denna ordning rimlig. Direktiven i fråga bör
därför tas upp till förnyad och fördjupad
diskussion.
I motion T231 av Berit Andnor m.fl. (s) framhålls
att det är en mycket viktig princip att alla
människor har tillgång till postservice oavsett var
i landet man bor. Staten måste därför även
fortsättningsvis ta ansvar för att upprätthålla en
god postservice i hela landet.
Motion N275 av Agne Hansson m. fl. (c) gäller
regionalpolitiska konsekvenser av post- och
televerksamhetens avreglering. Motionen behandlas
här i den del den avser postverksamhet.
Avregleringen av postmarknaden har enligt
motionärerna i viss utsträckning fått samma
konsekvenser som telemarknadens avreglering. Den
sistnämnda avregleringen har inneburit att främst
storföretagen och storstadsområdena fått det bättre.
Glesbygden och de mindre företagen har inte alls i
samma utsträckning kommit i åtnjutande av dessa
förbättringar. Motionärerna vill ha en utvärdering
av konsekvenserna av postverksamhetens avreglering
samt en prövning av de politiska initiativ denna kan
föranleda.
7.2 Utskottets ställningstagande
7.2.1 Allmänna synpunkter
I postlagen fastställs de övergripande målen för den
samhällsomfattande posttjänsten och den
grundläggande kassaservicen. Enligt lagen skall det
finnas en posttjänst i hela landet som innebär att
alla kan ta emot brev och andra adresserade
försändelser som väger högst 20 kg. Vidare
fastställs ett övergripande krav på posttjänstens
kvalitet och på rimliga priser.
Kvalitetskravet, liksom för övrigt också
beteckningen samhällsomfattande posttjänst, infördes
genom en lag om ändring i postlagen, som riksdagen
antog i juni 1998 (prop. 1997/98:127, bet.
1997/98:TU13, rskr. 1997/98: 304). Lagändringarna
motiverades bl.a. med hänvisning till ett då nyligen
beslutat EG-direktiv, som det ålåg Sverige att
införliva med sin egen lagstiftning. Av direktivet
följde att det övergripande målet för posttjänsten
enligt postlagen måste kompletteras med krav på den
servicenivå som skulle erbjudas för tjänsten, dvs.
ett servicemål. Ett generellt servicemål borde anges
i lagen - framhölls det i den då aktuella
propositionen - och därefter preciseras i
tillståndsvillkor och avtal. Det generella
servicemålet är enligt lagen att posttjänsten skall
vara av god kvalitet.
I det nämnda betänkandet framhöll utskottet att ett
servicemål som utgår från EG:s postdirektiv innebär
att fler nya krav ställdes utöver dem som då, våren
1998, gällde i Sverige. Sålunda ställdes krav på
t.ex. tömningstider och lokalisering av brevlådor
samt möjlighet att bedöma posttjänstens kvalitet
genom öppen redovisning och uppnått resultat.
Servicemålet understryker - sade utskottet - att det
är användarnas behov och önskemål som skall sättas i
centrum vid utformning av den posttjänst som staten
skall säkerställa. Samma basservice skall
säkerställas i hela landet.
Utskottet framhöll att det servicemål som staten
skulle ange för posttjänsten i hela landet skulle
vara en insamling minst fem dagar i veckan av
postförsändelser på upp till 20 kg. Vidare sade
sig utskottet se positivt på regeringens uttalade
avsikt att i tillståndsvillkor fastställa att det
skulle ske en tydlig anpassning av servicenivån till
kundernas behov i fråga om lokalisering av
insamlingspunkter, regelbunden och tillförlitlig
befordran, lika behandling och publicering av
kvalitetskrav. Det är också värdefullt - sade
utskottet - att regeringen avser att ytterligare
precisera servicemålet i ett avtal mellan staten och
Posten. I avtalet skulle t.ex. anges att antalet
fasta hushåll som saknar daglig posttjänst inte fick
öka. I sammanhanget återgav utskottet en uppgift om
att det våren 1998 endast fanns ca 1 500 svenska
hushåll utan tillgång till femdagarsservice. Med
tanke på att det var fråga om hushåll i extrem
glesbygd - främst fjällvärlden och ytterskärgården -
sade sig utskottet finna den angivna målsättningen
rimlig och godtagbar.
7.2.2 Skärpta krav på övernattbefordran av brev
Den i motion T223 (kd) aktualiserade frågan om
servicenivå för övernatt- och tredagarsbefordran av
brev behandlades utförligt i fjolårets
postproposition. För- och nackdelar med en basnivå
på 85 % respektive 97 %, som inte fick underskridas,
och en målnivå på 96 % respektive 100 % diskuterades
ingående. Genom att sätta kraven på servicen vid en
målnivå som i dag inte uppnås - sade regeringen -
skulle operatörerna ständigt sträva efter att bli
bättre, vilket i och för sig medför att servicen
ständigt ökar eller ligger på en hög nivå. Det
innebar emellertid också att kostnaderna för att
bibehålla denna nivå, eller för varje nivåhöjning
för att uppfylla de högt ställda kraven, blev mycket
höga. Med en basnivå däremot riskerade man att
operatörerna nätt och jämnt nöjde sig med att
uppfylla kravet, vilket i sin tur inte skulle
innebära någon höjning av servicenivån i landet. På
en fri marknad fanns det emellertid flera incitament
för operatörerna att sträva efter att nå en högre
nivå, framför allt i förhållandet till sina
konkurrenter. Denna anpassning skulle dock ske efter
företagens egen förmåga och egna resurser.
Regeringens slutsats blev att kraven på
befordringstid för adresserade brevförsändelser
skulle anpassas till den basnivå som krävs för
gräns-överskridande post enligt EG:s direktiv. (I
direktivet föreskrivs att 85 % av gränsöverskridande
postförsändelser skall vara framme tre dagar efter
inlämningsdagen och 97 % fem dagar efter
inlämnandet.) På nationell nivå innebar detta att
85 % av de brevförsändelser som lämnas in för
övernattbefordran skall komma fram över natten och
97 % efter tre arbetsdagar. Kraven skulle ställas i
tillståndsvillkor och gälla försändelser som lämnats
in i alla delar av landet. Det är således inte fråga
om en genomsnittlig procentandel för hela landet,
betonade regeringen. Om det på sikt visade sig att
basnivån var för lågt satt, kunde den justeras. Det
poängterades slutligen att det givetvis inte finns
något hinder för berörd postoperatör att ha en högre
målsättning än basnivån.
Vad regeringen sålunda anförde om befordringstider
för adresserade brevförsändelser lämnade riksdagen
utan erinran.
Den nu aktuella motionen, T223 (kd) yrkande 10, om
skärpta krav på övernattbefordran av brev, ger inte
utskottet anledning att förorda att riksdagen skall
ändra ståndpunkt i frågan. Det bör understrykas att
det självfallet ligger i Postens eget intresse att
använda kortast möjliga befordringstider som ett
konkurrensmedel, i förhållande till t.ex. de
faxmeddelanden och den e-post som nämns i motionen.
Posten har, enligt vad utskottet erfarit, infört ett
nytt även i andra länder använt system för att mäta
kvaliteten i brevbefordran. Mätningarna enligt det
nya systemet, vars tillförlitlighet vitsordas av
Post- och telestyrelsen, visar att för närvarande 95
% av de försändelser som lämnas in för
övernattbefordran kommer fram enligt angivet
villkor. Med det sagda avstyrker utskottet
motionsyrkandet.
7.2.3 Postservice på landsbygden
Vad gäller motionsyrkandena om postservice på
landsbygden vill utskottet till en början framhålla
att förutsättningarna för Postens verksamhet i hög
grad ändrats på senare år. Utskottet har under hand
från Posten inhämtat att man år 1988 hade drygt 2
000 serviceställen i egen regi. I dag har den
siffran sjunkit till 1 100, men samarbete med
lokala partner har tillkommit i 700 fall. Genom
sådant samarbete, t.ex. det som kallas Post i butik,
får kunderna tillgång till de vanligaste post- och
kassatjänsterna på sin ort. Transak-tionsvolymerna i
postkontorens kassor minskar för närvarande med ca 8
% per år. Sedan år 1979 har åtta av tio
kassatransaktioner försvunnit. Alltfler kunder
väljer att sköta sina betalningar med kort, giro
eller Internet och att få sina paket levererade till
dörren. Vidare har utglesningen av antalet hushåll
på landsbygden medfört en årlig minskning i
lantbrevbäringen, med 4 % av antalet försändelser
och med 10 % av antalet kassatransaktioner. Även
lantbrevbäringen måste därför effektiviseras.
Enligt förordningen (1997:401) med instruktion för
Post- och telestyrelsen har denna bl.a. följande
uppgifter:
- att verka för att en väl fungerande
samhällsomfattande posttjänst finns tillgänglig för
alla enligt de mål som anges i postlagen,
- att genom upphandling tillgodose
funktionshindrades behov av särskilda posttjänster,
- att i samband med sin årsredovisning redovisa
förändringar av servicenivån på posttjänsten i
landets alla delar och hur tillståndsvillkoren för
postoperatörer har efterlevts,
- att främja att postmarknaden fungerar effektivt ur
såväl ett konsument- som regionalpolitiskt
perspektiv,
- att i konsumentfrågor och regionalpolitiska
frågor samråda med Kon-sumentverket och
Glesbygdsverket och ta initiativ till ett löpande
informationsutbyte mellan myndigheterna.
I Post- och telestyrelsens beslut om
tillståndsvillkor för Posten återfinns bl.a. de i
fjolårets postproposition förutskickade kraven på
befordringstider för brev. Av beslutet i övrigt
framgår bl.a. följande.
Som servicenorm för lantbrevbäringen gäller att
det skall finnas minst två fasta hushåll per
kilometer enkel färdväg för att lantbrevbäraren
skall göra en avvikelse från sin ordinarie
färdväg.
· Tillståndshavaren skall på beställning från Post-
och telestyrelsen och mot kostnadsbaserad
ersättning tillhandahålla posttjänster till
funktionshindrade som t.ex. befordran av
blindskriftsförsändelser samt utsträckt
lantbrevbäring. En utsträckt lantbrevbäring
innebär i praktiken, framgår det av beslutet, att
lantbrevbäraren gör en avvikelse från ordinarie
färdväg för att betjäna hushåll med äldre och
handikappade i glesbygd, även om det eljest
gällande kravet i fråga om avvikelse från
färdvägen inte uppfylls.
·
· Indragningar av inlämnings- och
utdelningsställen, som berör fler än en användare
och för vilka inte ett godtagbart alternativ
anvisas, skall godkännas av Post- och
telestyrelsen.
·
Med hänvisning till vad utskottet anfört om
postservicefrågorna i allmänhet och om postservicen
på landsbygden finner utskottet att behovet av en
god kvalitet på denna service kan tillgodoses.
Därmed torde också syftet med följande
motionsyrkanden få anses tillgodosett: T201 (c)
yrkande 3, T804 (c), T817 (c) och N337 (c) yrkande
7. Yrkandena bör sålunda inte föranleda något
initiativ från riksdagens sida och avstyrks
följaktligen.
I motion N275 (c) krävs en utredning om de
regionalpolitiska konsekvenserna av postmarknadens
avreglering.
Som utskottet framhållit i det föregående åligger
det Post- och telestyrelsen att i samband med sin
årsredovisning redovisa förändringar av servicenivån
på posttjänsten i landets alla delar och hur
tillståndsvillkoren för post-operatörer har
efterlevts. Denna skyldighet berördes i fjolårets
post-proposition och sades innebära bl.a. att Post-
och telestyrelsen borde göra en systematisk
redovisning av skillnader i kvaliteten på
posttjänster för de olika användargrupperna i
landet. Särskilt skillnader mellan användare i
glesbygd och tätort samt mellan handikappade och
icke-handikappade borde uppmärksammas, framhöll
regeringen. För att regeringen skulle kunna ge
riksdagen en nyanserad bild av läget på
postmarknaden borde Post- och telestyrelsen i
samband med årsredovisningen värdera de olika typer
av klagomål som allmänheten framför till
postoperatörerna. Den senaste redovisningen av de
nämnda frågorna föreligger i en den 26 februari 1999
dagtecknad rapport från Post- och telestyrelsen.
Regeringen beslutade i januari i år att tillsätta
en parlamentariskt sammansatt utredning med uppgift
att lämna förslag om hur den svenska
regionalpolitiken skall inriktas och utformas under
2000-talets början. I direktiven (dir. 1999:2)
framhålls att åtgärder inom bl.a.
kommunikationssektorn är av avgörande betydelse för
den framtida regionala utvecklingen. Utskottet
förutsätter därför att betydelsen av en god
postservice från regionalpolitisk synpunkt kommer
att behandlas inom ramen för den strategi för
regional balans som det åligger utredningen att
utarbeta.
I likhet med de motionärer som står bakom motion
T231 (s) anser utskottet att det är en viktig
princip att alla landets invånare, oavsett
bostadsort, har tillgång till postservice. Staten
har tagit sitt ansvar härför genom att riksdagen
antagit postlagen. I den anges som nämnts
övergripande mål i form av en samhällsomfattande
posttjänst. Av lagen framgår vidare att Post- och
telestyrelsen får förena tillstånd att bedriva
postverksamhet med villkor att tillståndshavaren
skall tillhandahålla en samhällsomfattande
posttjänst. Av lagen framgår också att Post- och
telestyrelsen skall ha tillsyn över lagens
efterlevnad.
Med hänvisning till det anförda finner utskottet
syftet med de nu behandlade yrkandena i motionerna
T231 (s) och N275 (c) tillgodosett. Dessa yrkanden
bör således inte föranleda någon riksdagens åtgärd
och avstyrks därför.
8 Kulturporto
I motion Kr275 av Gudrun Schyman m.fl. (v) framhålls
under rubrikerna Litteraturstöd och
Kulturtidskrifter att statens ansvar på postområdet
ger oss möjlighet att påverka prissättningen för
porto på böcker och tidskrifter. Vänsterpartiet
finner det angeläget, betonar motionärerna, att
staten förhandlar fram ett lågt kulturporto. Det
särskilda kulturportot borde även innefatta
föreningspost.
I fjolårets postproposition, 1997/98:127, Statens
ansvar på postområdet, fanns ett förslag, som
riksdagen biföll, om bemyndigande för regeringen att
föreskriva att priser för tjänster som ingår i
postverksamheten inte får överstiga vissa nivåer. I
en annan proposition från i fjol, 1997/98:86,
Litteraturen och läsandet, framhölls att det nämnda
bemyndigandet gör det möjligt att, vid behov,
reglera prissättningen för t.ex. befordran av vissa
tidningar och tidskrifter.
Utskottet förutsätter att regeringen följer
frågan. Motionen bör därför enligt
utskottets mening inte nu föranleda något
riksdagens uttalande. Motions-yrkandet
avstyrks följaktligen.
9 Gamla ortnamn i postadresser
I motion T13 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m)
framhålls att gamla traditionsrika och välkända
ortnamn har försvunnit som postortnamn alltsedan
postnummersystemet infördes år 1968. Härigenom
riskerar man att en del av hembygds- och
samhörighetskänslan med den egna kommundelen eller
det egna lokalsamhället försvinner. Den som får i
uppdrag att tillhandahålla och förvalta
postnummersystemet bör - betonar motionären - ha en
generös inställning till olika framställningar om
att gamla ortnamn bör återinföras såsom
postortnamn.
Även i motion T816 av Kenth Högström (s) betonas
vikten av att hävdvunna ortnamn återinförs. I
motionen anges också två exempel på sådana ortnamn i
Hälsingland.
Som framhålls i propositionen är det Posten som
förvaltar postnummer-systemet. Enligt vad utskottet
inhämtat bemödar sig Posten att, när så är lämpligt,
söka tillmötesgå önskemål av det slag som framförs i
de båda motionerna. Något riksdagens uttalande med
anledning av dessa bör enligt utskottets mening inte
komma i fråga. Motionerna avstyrks följaktligen.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande avslag på propositionen
att riksdagen avslår motion 1998/99:T16 yrkande 1,
2. beträffande postnummersystemet
att riksdagen med avslag på motionerna 1998/99:T14 yrkande
2, 1998/99:T16 yrkande 3, 1998/99:T17 yrkande 3
och 1998/99:T815 antar det i propositionen
framlagda förslaget till lag om ändring i
postlagen (1993:1684) såvitt gäller 3 a §, 7 a
§, 7 c §, 7 d § och 25 §,
res. 1 (m, kd, fp, mp)
3. beträffande postboxar m.m.
att riksdagen med avslag på motion 1998/99:T14 yrkande 3
antar det under mom. 2 nämnda lagförslaget
såvitt avser 5 d § och 16 a §,
res. 2 (m, kd)
4. beträffande adressändringar
att riksdagen med bifall till motion 1998/99:T15 yrkande 2
samt med anledning av motionerna 1998/99:T14
yrkande 1, 1998/99:T16 yrkande 4 och
1998/99:T17 yrkande 4 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
res. 3 (s, v)
5. beträffande eftersändning
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:T16 yrkande 5 och
1998/99: T17 yrkande 5,
res. 4 (m, kd, mp)
6. beträffande definition i postlagen av
begreppet postal infrastruktur
att riksdagen med bifall till motion 1998/99:T15 yrkande 1
samt med anledning av motionerna 1998/99:T16
yrkande 2 och 1998/99:T17 yrkande 2 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,
res. 5 (s, v)
7. beträffande propositionen i övrigt
att riksdagen antar det under mom. 2 nämnda lagförslaget i
de delar det inte omfattas av vad utskottet
hemställt ovan,
8. beträffande konkurrensfrågor
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:T17 yrkande 1,
1998/99: T220 yrkande 46 och 1998/99:T223
yrkande 39,
res. 6 (m, kd)
9. beträffande skärpta krav på
övernattbefordran av brev
att riksdagen avslår motion 1998/99:T223 yrkande 40,
res. 7 (kd)
10. beträffande postservice på
landsbygden
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:T201 yrkande 3,
1998/99: T804, 1998/99:T817 och 1998/99:N337
yrkande 7,
res. 8 (c)
11. beträffande utredning om de
regionalpolitiska konsekvenserna av
postmarknadens avreglering
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:T231 yrkande 11 och
1998/99:N275 yrkande 7 i denna del,
res. 9 (v, c)
12. beträffande kulturporto
att riksdagen avslår motion 1998/99:Kr275 yrkande 21,
13. beträffande gamla ortnamn i
postadresser
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:T13 och
1998/99:T816.
Stockholm den 19 maj 1999
På trafikutskottets vägnar
Monica Öhman
I beslutet har deltagit: Monica
Öhman (s), Sven Bergström (c), Per-
Richard Molén (m), Hans Stenberg
(s), Karin Svensson Smith (v),
Johnny Gylling (kd), Tom Heyman
(m), Lars Björkman (m), Monica
Green (s), Inger Segelström (s),
Stig Eriksson (v), Tuve Skånberg
(kd), Mikael Johansson (mp), Kenth
Skårvik (fp), Claes-Göran Brandin
(s), Jan-Evert Rådhström (m) och
Christina Axelsson (s).
Reservationer
1. Postnummersystemet (mom. 2)
Per-Richard Molén (m), Johnny Gylling (kd), Tom
Heyman (m), Lars Björkman (m), Tuve Skånberg (kd),
Mikael Johansson (mp), Kenth Skårvik (fp) och Jan-
Evert Rådhström (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 15
börjar med "Utskottet anser för" och på s. 16
slutar med "båda (s)" bort ha följande lydelse:
Som regeringen själv anför i propositionen kan
principiell kritik riktas mot att en aktör, Posten,
ensam behärskar en så viktig del av infrastrukturen
på postmarknaden som postnummersystemet utgör.
Följdriktigt föreslås som huvudalternativ i PTS-
rapporten att beslutanderätten över och
förvaltningen av systemet överförs till Post- och
telestyrelsen. En alternativ lösning, som också
presenteras i PTS-rapporten, innebär att
beslutanderätten överförs till Post- och
telestyrelsen men att Posten svarar för den
praktiska hanteringen av systemet.
Av propositionen framgår att flertalet
remissinstanser tillstyrker huvudförslaget i PTS-
rapporten, men att också det alternativa förslaget
har sina förespråkare. Endast Posten går emot båda
förslagen och vill behålla nuvarande ordning.
Utskottet finner det angeläget att tillgången till
den postala infrastrukturen blir så
konkurrensneutral som möjligt. Regeringens förslag
innebär visserligen vissa förbättringar i
förhållande till nuvarande ordning, men det är
enligt utskottets mening uppenbart att önskemålet om
största möjliga konkurrensneutralitet kräver en
annan lösning.
Utskottet anser därför, i enlighet med
huvudförslaget i PTS-rapporten, att
postnummersystemet bör föras över till Post- och
telestyrelsen. Det innebär att Post- och
telestyrelsen får beslutanderätten över systemet och
svarar för förvaltningen. Själva den praktiska
hanteringen av systemet kan i sin tur upphandlas.
Regeringen bör enligt utskottets mening snarast
möjligt återkomma till riksdagen med förslag till de
ändringar av postlagen som behövs för att utskottets
sålunda uttalade önskemål skall kunna tillgodoses.
I avvaktan på riksdagens beslut med anledning av ett
sådant förslag vill utskottet inte motsätta sig att
riksdagen nu antar de bestämmelser om
postnummersystemet som regeringens nu föreliggande
lagförslag omfattar. Lagförslaget tillstyrks
följaktligen i dessa delar.
Vad utskottet nu anfört - och som innebär att
motionerna T14 (m) yrkande 2, T16 (mp) yrkande 3 och
T17 (kd) yrkande 3 tillstyrks - bör riksdagen som
sin mening ge regeringen till känna.
Utskottet avstyrker motion T815 (s) om att en till
Post- och telestyrelsen överförd postnummerhantering
skall förläggas till Kiruna.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha
följande lydelse:
2. beträffande postnummersystemet
att riksdagen
dels med bifall till motionerna 1998/99:T14
yrkande 2, 1998/99:T16 yrkande 3 och 1998/99:T17
yrkande 3 samt med avslag på motion
1998/99:T815 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,
dels antar det i propositionen framlagda
förslaget till lag om ändring i postlagen
(1993:1684) såvitt gäller 3 a §, 7 a §, 7
c §, 7 d § och 25 §,
2. Postboxar m.m. (mom. 3)
Per-Richard Molén (m), Johnny Gylling (kd), Tom
Heyman (m), Lars Björkman (m), Tuve Skånberg (kd)
och Jan-Evert Rådhström (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 16
börjar med "Utskottet delar" och på s. 17 slutar med
"16 a §" bort ha följande lydelse:
Som framhålls i motion T14 (m) är det Posten som
vanligtvis har postboxar, inte minst för
företagskundernas behov, inom sina egna väggar. Det
innebär självfallet en konkurrensfördel i
förhållande till övriga postoperatörer. Utskottet
hyser i likhet med motionärerna farhågor för att
Posten kommer att utnyttja sin dominerande ställning
till förfång för konkurrenterna. Det kan därför
verkligen ifrågasättas om regeringens förslag, om
att Post- och telestyrelsen skall se till att
postoperatörerna har tillgång till varandras
postboxar, kommer att leda till avsett resultat
såvitt gäller tillgången till Postens boxar.
Regeringens förslag kan öppna för segdragna tvister,
som åsamkar andra postoperatörer än Posten kostnader
och som skapar irritation hos kunderna. Med det
sagda vill utskottet betona vikten av att regeringen
med stor uppmärksamhet följer utvecklingen.
Vad utskottet nu anfört, och som innebär att motion
T14 (m) yrkande 3 tillstyrks, bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna.
Utskottet vill inte nu motsätta sig att riksdagen
antar regeringens lagförslag i de delar som nu är i
fråga, dvs. 5 d § och 16 a §. Lagförslaget
tillstyrks följaktligen i dessa delar.
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha
följande lydelse:
3. beträffande postboxar m.m.
att riksdagen
dels med bifall till motion 1998/99:T14 yrkande
3 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
dels antar det under mom. 2 nämnda
lagförslaget såvitt avser 5 d § och 16 a §,
3. Adressändringar (mom. 4)
Monica Öhman (s), Hans Stenberg (s), Karin Svensson
Smith (v), Monica Green (s), Inger Segelström (s),
Stig Eriksson (v), Claes-Göran Brandin (s) och
Christina Axelsson (s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 17
börjar med "Det är" och slutar med "anses
tillgodosett" bort ha följande lydelse:
Utskottet delar regeringens och motionärernas
uppfattning att det är angeläget att Svensk
Adressändring AB uppträder konkurrensneutralt i
förhållande till alla anslutna postoperatörer i
fråga om bl.a. ersättning till operatörerna och
upphandling. Som regeringen vidare framhåller är
ägandet och inflytandet i bolaget viktiga inslag när
det gäller att uppnå detta mål. Även utskottet anser
att ytterligare ansträngningar bör göras att söka
förmå parterna att genom förhandlingar nå från
allmän synpunkt tillfredsställande lösningar
beträffande bl.a. samägande och annat inflytande.
Möjligheterna att nå avsett resultat ökar genom det
uppdrag för tillståndsmyndigheten som regeringen
aviserar. I uppdraget skall nämligen ingå att
medverka i förhandlingarna, att därvid klargöra för
parterna vikten av att långsiktigt hållbara
överenskommelser uppnås och att alternativa
lösningar annars måste övervägas för att tillgodse
intresset av stabila förhållanden för denna del av
infrastrukturen. Härtill kommer att uppdraget enligt
regeringen bör tidsbegränsas och inte utsträckas
alltför långt i tiden.
Utskottet gör således samma bedömning som
regeringen redovisar i propositionen när det gäller
sättet att söka nå en tillfredsställande lösning i
fråga om tillgång till den del av den postala
infrastrukturen som hanteringen av adressändringar
utgör. Härav följer att utskottet avstyrker följande
motions- yrkanden: T14 yrkande 1 av Per-Richard
Molén m.fl. (m), T15 yrkande 2 av Sven Bergström
m.fl. (c), T16 yrkande 4 av Mikael Johansson m.fl.
(mp) och T17 yrkande 4 av Dan Ericsson m.fl. (kd).
dels att utskottets hemställan under 4 bort ha
följande lydelse:
4. beträffande adressändringar
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:T14 yrkande 1,
1998/99:T15 yrkande 2, 1998/99:T16 yrkande 4 och
1998/99:T17 yrkande 4,
4. Eftersändning (mom. 5)
Per-Richard Molén (m), Johnny Gylling (kd), Tom
Heyman (m), Lars Björkman (m), Tuve Skånberg (kd),
Mikael Johansson (mp) och Jan-Evert Rådhström (m)
anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 17
börjar med "I likhet" och på s. 18 slutar med
"avstyrks följaktligen" bort ha följande lydelse:
I 17 § postlagen finns en bestämmelse om att
tillståndsmyndigheten får meddela de förelägganden
som behövs för efterlevnaden av lagen eller av
föreskrifter eller tillståndsvillkor som har
meddelats med stöd av lagen. I propositionen
framhålls att möjligheten att meddela föreläggande
även gäller de regler om tillgången till
anläggningar för postöverlämning som regeringen nu
föreslår skall tillföras postlagen.
Utskottet anser, i likhet med de motionärer som
står bakom motionerna T16 (mp) och T17 (kd), att
den nämnda möjligheten att meddela före-lägganden
även bör gälla villkoren för eftersändning utanför
eget distribu-tionsområde och s.k. privat
eftersändning.
Vad utskottet nu anfört, och som innebär att
motionerna T16 (mp) yrkande 5 och T17 (kd) yrkande 5
tillstyrks, bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 5 bort ha
följande lydelse:
5. beträffande eftersändning
att riksdagen med bifall till motionerna 1998/99:T16 yrkande 5
och 1998/99:T17 yrkande 5 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
5. Definition i postlagen av begreppet
postal infrastruktur (mom. 6)
Monica Öhman (s), Hans Stenberg (s), Karin Svensson
Smith (v), Monica Green (s), Inger Segelström (s),
Stig Eriksson (v), Claes-Göran Brandin (s) och
Christina Axelsson (s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 18
börjar med "Frågor om" och slutar med "anses
tillgodosett" bort ha följande lydelse:
Som utskottet framhållit i det föregående har
regeringen inte följt förslag i PTS-rapporten om att
det i postlagen skulle införas dels en definition av
begreppet postal infrastruktur, dels en bestämmelse
om att tillståndsmyndig-heten, vid tvist om
villkoren för tillgång till den postala
infrastrukturen, skall kunna medla mellan parterna
och i slutänden kunna föreskriva vad som skall
gälla mellan dem i de frågor som tvisten gäller.
Regeringen framhåller att den av Post- och
telestyrelsen föreslagna definitionen är alltför
vidsträckt och oprecis för att kunna läggas till
grund för lagstiftning. Vidare konstaterar
regeringen, vad gäller den föreslagna rätten för
tillståndsmyndigheten att föreskriva vad som skall
gälla mellan tvistande parter, att förslag saknas
både till ram för sådana beslut och till vilka
sakliga grunder som skall tillämpas vid prövningen.
Grundtanken i den föreslagna definitionen om lika
villkor är emellertid betydelsefull, betonar
regeringen. Dessa villkor måste dock vara
förutsebara och komma till uttryck i lagtext och
inte, som följer av PTS-rapportens förslag,
överlåtas till tillståndsmyndigheten att bestämma.
Utskottet delar regeringens sålunda uttalade
uppfattning.
Vid den utfrågning som utskottet ordnade den 20
april 1999 framkom att en definition av begreppet
postal infrastruktur löper risk att snart bli
föråldrad. Detta talar enligt utskottets mening mot
att man nu inför en sådan definition i postlagen.
Av det anförda följer att utskottet inte kan ställa
sig bakom kraven i motionerna T16 (mp) och T17 (kd)
på att det i postlagen skall införas en definition
av begreppet postal infrastruktur med samma lydelse
som den Post- och telestyrelsen föreslår. Postal
infrastruktur har för utskottet den innebörd som
anges i propositionen, dvs. system och anordningar
som behövs för att postbefordran i samhället skall
kunna fungera effektivt och tillförlitligt. Det som
åsyftas är - som regeringen framhåller -
postnummersystemet, postboxar, eftersändning av post
och adressändring. Grundtanken i den av Post- och
telestyrelsen föreslagna definitionen - och därmed i
de båda nämnda motionerna - är att alla
postoperatörer skall ha tillgång till den postala
infrastrukturen på lika villkor. Utskottet delar den
uppfattningen. Den utgör också utgångspunkten för
regeringens överväganden och förslag, som framgår av
utskottets redogörelse i det föregående för
propositionens innehåll. Propositionens
huvudsakliga innebörd är att en konkurrensneutral
tillgång till den postala infrastrukturen skall
säkerställas på två olika sätt, nämligen genom
lagstiftning, såvitt gäller postnummersystemet och
tillgången till postboxar m.m., samt genom
överenskommelser mellan parterna i fråga om
eftersändning av post och adressändring. Därmed
tillgodoses enligt utskottets mening syftet med de
yrkanden i motionerna T16 (mp) och T17 (kd) det nu
gäller. Yrkande 2 i mp-motionen och yrkande 2 i kd-
motionen bör därför inte föranleda någon riksdagens
åtgärd och avstyrks följaktligen. Vidare avstyrker
utskottet yrkande 1 i motion T15 (c) om att
regeringen bör låta utreda frågan om att införa en
definition i postlagen av begreppet postal
infrastruktur och därefter återkomma till riksdagen
med förslag till lagändring på grundval av PTS-
rapporten.
dels att utskottets hemställan under 6 bort ha
följande lydelse:
6. beträffande definition i postlagen av
begreppet postal infrastruktur
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:T15 yrkande
1, 1998/99:T16 yrkande 2 och 1998/99:T17
yrkande 2,
6. Konkurrensfrågor (mom. 8)
Per-Richard Molén (m), Johnny Gylling (kd), Tom
Heyman (m), Lars Björkman (m), Tuve Skånberg (kd)
och Jan-Evert Rådhström (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 19
börjar med "Motioner om" och på s. 20 slutar med
"avstyrks följaktligen" bort ha följande lydelse:
När den svenska postmarknaden avreglerades år 1993
fanns det tvivel om det riktiga i att Sverige skulle
vara först i världen med att avreglera denna sedan
flera hundra år monopoliserade marknad. I dag kan vi
konstatera att avregleringen inneburit stora
samhällsvinster i form av lägre priser, förbättrad
kvalitet och avsevärda effektiviseringsvinster hos
Posten.
Postmarknaden omfattar i dag ett stort antal
företag, men ännu sex år efter avregleringen är den
sammanlagda marknadsandel som Postens konkurrenter
har endast några få procent. En stor del av
anledningen till detta står att finna i Postens
agerande. Inget hindrar Posten att sätta de priser
man önskar, förutsatt att priserna motsvarar de
verkliga kostnaderna. I annat fall är det
underprissättning och utnyttjande av en
marknadsdominerande ställning. Posten kan genom
korssubventionering mellan och inom affärsområden
sätta omotiverat låga priser som konkurrenterna inte
kan möta. Posten har hittills inte visat några
kalkyler som styrker att man har täckning för
kostnaderna i de prissystem man önskat införa.
Tvärtom har Posten konsekvent motarbetat alla försök
att ge en riktig bild av var kostnader och intäkter
uppstår i koncernen.
Förutsättningarna för en sund konkurrens inom
postsektorn måste nu snabbt förbättras. Detta bör
till en början ske genom att staten tar sitt ägar-
ansvar för Posten AB och förhindrar fortsatt
missbruk av företagets dominerande ställning på
marknaden. För att markandsmekanismerna skall
fungera tillfredsställande måste vidare
Konkurrensverkets auktoritet stå orubbad och Postens
verksamhet renodlas. Det senare är en förutsättning
för konkurrensneutralitet på såväl postmarknaden som
alla övriga marknader där Posten agerar. Det är
också enligt utskottets mening angeläget att Post-
och telestyrelsen får ett vidgat uppdrag vad gäller
konkurrensfrågor.
Vad utskottet nu anfört - och som innebär att
motionerna T17 (kd) yrkande 1, T220 yrkande 46 och
T223 yrkande 39 tillstyrks - bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 8 bort ha
följande lydelse:
8. beträffande konkurrensfrågor
att riksdagen med bifall till motionerna 1998/99:T17 yrkande
1, 1998/99:T220 yrkande 46 och 1998/99:T223
yrkande 39 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,
7. Skärpta krav på övernattbefordran av
brev (mom. 9)
Johnny Gylling (kd) och Tuve Skånberg (kd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 23
börjar med "Den i" och på s. 24 slutar med
"utskottet motionsyrkandet" bort ha följande
lydelse:
Mätningar med olika metoder visar att för
närvarande ca 97 % och som minst 95 % av de brev
som lämnas till Posten för övernattbefordran också
kommer fram över natten. Utskottet delar därför den
i motion T223 (kd) uttalade uppfattningen att
postförordningens krav på befordringstider för brev
bör skärpas så att 95 % av de brev som lämnas in för
övernattbefordran skall delas ut följande arbetsdag
och 99,5 % av breven, dvs. i princip alla, senast
tre dagar efter inlämnandet.
Vad utskottet nu anfört - och som innebär att
motion T223 (kd) yrkande 40 tillstyrks - bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 9 bort ha
följande lydelse:
9. beträffande skärpta krav på
övernattbefordran av brev
att riksdagen med bifall till motion 1998/99:T223 yrkande 40
som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
8. Postservice på landsbygden (mom. 10)
Sven Bergström (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 24
börjar med "Vad gäller" och på s. 25 slutar med
"avstyrks följaktligen" bort ha följande lydelse:
Utskottet vill slå fast att möjligheten till god
post- och kassaservice är en av förutsättningarna
för god utveckling och tillväxt i hela landet. Alla
måste garanteras denna till enhetliga priser och
rimliga distributionstider. Geografiskt
differentierad prissättning kan inte accepteras.
Lokal service och regional rättvisa hotas av Postens
agerande. En stor del av postservicen har försämrats
genom exempelvis nedläggningar av postkontor. Mindre
orter och förortsområden tappar sin mest
grundläggande samhällsservice, en fungerande
postdistribution. Detta är enligt utskottets mening
oacceptabelt.
På flera håll genomförs indragningar av service,
t.ex. utdelning av post på landsbygden. Posten måste
- vill utskottet understryka - ta sitt
regionalpolitiska ansvar. Bolagiseringen av Posten
har inte visat sig ge de vinster i ökad service som
reformen förutsatte.
Om inte Postens service i de mer glebefolkade
delarna av vårt land kan upprätthållas måste enligt
utskottets mening medel säkerställas för upphandling
som gör det möjligt att låta andra aktörer än Posten
svara för postservice.
Vad utskottet nu anfört - och som innebär att
motion N337 (c) yrkande 7 tillstyrks - bör riksdagen
som sin mening ge regeringen till känna.
Utskottets ställningstagande innebär att syftet med
motionerna T201 (c) yrkande 3, T804 (c) och T817 (c)
torde få anses tillgodosett.
dels att utskottets hemställan under 10 bort ha
följande lydelse:
10. beträffande postservice på landsbygden
att riksdagen med bifall till motion 1998/99:N337
yrkande 7 samt med anledning av motionerna
1998/99:T201 yrkande 3, 1998/99:T804 och
1998/99:T817 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,
9. Utredning om de regionalpolitiska
konsekvenserna av postmarknadens
avreglering (mom. 11)
Sven Bergström (c), Karin Svensson Smith (v) och
Stig Eriksson (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 25
börjar med "Som utskottet" och på s. 26 slutar med
"avstyrks därför" bort ha följande lydelse:
Post- och telestyrelsens årliga redovisning av
förändringar av servicenivån på posttjänsten i
landets olika delar bör enligt utskottets mening - i
avvaktan på den regionalpolitiska utredningens
betänkande - kompletteras med den utredning som
begärs i motion N275 (c), om de regionalpolitiska
konsekvenserna av postmarknadens avreglering. I
utredningsarbetet bör ingå att överväga
möjligheterna att åstadkomma en ökad politisk
styrning av postverksamheten i syfte att åstadkomma
regional rättvisa.
Vad utskottet nu anfört bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna.
Utskottets ställningstagande innebär att motionerna
T231 (s) yrkande 11 och N275 (c) yrkande 7 i här
berörd del tillstyrks.
dels att utskottets hemställan under 11 bort ha
följande lydelse:
11. beträffande utredning om de
regionalpolitiska konsekvenserna av
postmarknadens avreglering
att riksdagen med bifall till motionerna
1998/99:T231 yrkande 11 och
1998/99:N275 yrkande 7 i denna del
som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,
Propositionens lagförslag
Förslag till lag om ändring i postlagen (1993:1684)