I detta betänkande behandlar utskottet regeringens
förslag till anslag för budgetåret 1999 inom
utgiftsområde 22 Kommunikationer och övriga förslag
i budgetpropositionen inom utgiftsområdet. Vidare
behandlar utskottet 42 motioner som väcktes under
den allmänna motionstiden i år.
Till betänkandet har fogats 21 reservationer och 8
särskilda yttranden. De frågor som reservationerna
avser samt de partier som har avgett dem framgår av
avsnittet Hemställan (s. 86-91).
Moderata samlingspartiets, Kristdemokraternas,
Centerpartiets och Folkpartiet liberalernas
budgetalternativ redovisas i de särskilda yttrandena
1-4 (s. 106-112).
Anslag
Finansutskottet har den 19 november 1998 ställt sig
bakom regeringens förslag att ramen för
utgiftsområde 22 Kommunikationer bör fastställas
till 25,5 miljarder kronor för budgetåret 1999. I
budgetpropositionen redovisar regeringen hur den
anser att denna ram bör fördelas mellan olika
anslag. Den största delen av ramen, 22,9 miljarder
kronor, föreslås gå till vägar och järnvägar och då
främst infrastrukturåtgärder i form av investeringar
och underhåll. Utskottet ställer sig bakom
regeringens samtliga förslag till medelsanvisningar.
Väg och järnväg
Utskottet föreslår att riksdagen för nästa budgetår
anvisar 12,5 miljarder kronor till anslaget
Väghållning och statsbidrag. Av dessa medel beräknas
4,7 miljarder kronor gå till nationella och
regionala investeringar och 5,3 miljarder kronor
till drift och underhåll.
Utskottet föreslår också att riksdagen för nästa
budgetår anvisar 6,7 miljarder kronor till
Banverkets anslag för banhållning.
Det statliga bidraget till banhållningen på
Inlandsbanan bör enligt utskottets mening höjas med
7 miljoner kronor till 56 miljoner kronor.
En utgångspunkt för förslagen är att riksdagens
beslut våren 1997 om inriktningen av
infrastruktursatsningarna för perioden 1998-2007
skall fullföljas.
Sjö- och luftfart
En uppgörelse har träffats mellan regeringen,
Vänsterpartiet, Miljöpartiet de gröna, Sveriges
redareförening och fackförbundet SEKO om hur det
statliga stödet till sjöfarten bör utformas. Enligt
uppgörelsen skall stödet bygga på den s.k.
bruttomodellen, som innebär full återbetalning av
skatt för de tillfälligt anställda och stöd till de
sociala avgifterna med 58 000 kr per årsarbetskraft
fr.o.m. år 1999 t.o.m. år 2001. Utskottet, som ser
mycket positivt på uppgörelsen, anser i likhet med
parterna bakom den att den skapar förutsättningar
för en god utveckling av svensk sjöfartsnäring.
Utskottet föreslår att anslaget Transportstöd till
Gotland höjs med 15 miljoner kronor med hänvisning
till att det är angeläget att klara godstrafiken på
ett tillfredsställande sätt under högtrafikperioden.
Ett nytt anslag Driftbidrag till kommunala
flygplatser bör inrättas. För nästa budgetår bör
riksdagen anvisa 105 miljoner kronor. Härutöver bör
Luftfartsverket finansiera ett sådant stöd med 10
miljoner kronor.
Post- och telekommunikation
Utskottet föreslår att riksdagen anvisar 147
miljoner kronor till Post- och telestyrelsen som är
central förvaltningsmyndighet för frågor om post-,
tele- och radiokommunikation. Vidare föreslår
utskottet att 157 miljoner kronor anvisas för att
trygga funktionshindrade personers behov av
effektiva telekommunikationer och postservice. Till
Posten AB bör 200 miljoner kronor utbetalas som
ersättning för den rikstäckande betalnings- och
kassaservice som Posten tillhandahåller.
Statens järnvägar, kollektivtrafik och samhällsköpta
tjänster m.m.
Utskottet, som anser det viktigt att en
högkvalitativ och miljövänlig järnvägstrafik kan
erbjudas på de marknader där järnvägen har
utvecklingsmöjligheter, ställer sig bakom
regeringens förslag till ekonomiska mål för SJ-
koncernen. Till köp av interregional persontrafik på
främst järnväg bör riksdagen anvisa 405 miljoner
kronor. Enligt gällande avtal bör trafikhuvudmännen
erhålla bidrag med 205 miljoner kronor för att de
tagit över ansvaret för trafikförsörjningen utmed
vissa länsjärnvägar.
Kommunikationsforskning och meteorologi
För att möjliggöra en kvalificerad
forskning på kommunikationsområdet
föreslår utskottet att riksdagen
till Statens väg- och
transportforskningsinstitut och
Kommunikationsforskningsberedningen
anvisar 29,8 respektive 169,3
miljoner kronor.
Betänkandets disposition
I betänkandet redovisas först de propositions- och
motionsyrkanden som utskottet behandlar (s. 3-12).
Efter varje yrkande anges i vilket avsnitt yrkandet
behandlas.
Betänkandet är därefter indelat i två huvudavsnitt.
I det första - Anslagsfrågor inom utgiftsområde 22
Kommunikationer - behandlas regeringens och
motionernas förslag till medelsanvisningar för
budgetåret 1999. Dessa förslag redovisas i avsnitten
1-7. Utskottet tar ställning till förslagen i
avsnitt 8.
I det andra - Övriga frågor inom utgiftsområde 22
Kommunikationer - (avsnitten 9-16) behandlar
utskottet övriga frågor i budgetpropositionen och i
motionerna samt redovisar övergripande synpunkter på
uppföljning och utvärdering.
I bilaga 1 redovisas regeringens
förslag till lag om ändring i lagen
(1996:20) om upphävande av lagen
(1979:1035) med bemyndigande om
utjämning av taxor för vissa
lastbilstransporter. I bilaga 2
redovisas utskottets förslag till
beslut om anslag för budgetåret
1999 inom utgiftsområdet. I bilaga
3 redovisas regeringens och
partiernas förslag till
medelsanvisningar för nästa
budgetår inom utgiftsområdet.
BUDGETPROPOSITIONEN FÖR ÅR 1999
Utgiftsområde 22 Kommunikationer
Regeringen (Kommunikationsdepartementet) föreslår i
budgetpropositionen för år 1999 (prop. 1998/99:1,
utg.omr. 22) att riksdagen
1. antar regeringens förslag till lag om ändring i
lagen (1996:20) om upphävande av lagen (1979:1035)
med bemyndigande om utjämning av taxor för vissa
lastbilstransporter (avsnitt 11),
2. godkänner en låneram om totalt 800 000 000 kr
för Vägverket för såväl inköp av
omsättningstillgångar och anläggningstillgångar som
för byggande av broar som ersätter färjor (avsnitt
9),
3. godkänner att anslaget A 2 Väghållning och
statsbidrag får belastas med kostnader för ränta och
amortering av upptagna lån för väg E 6 delen
Stenungsund-Ljungskile, väg E 18/20 delen
Örebro-Arboga, väg E 4 delen Stora Åby-Väderstad,
väg E 22 delen Söderåkra-Hossmo samt väg E 4
trafikplats Hallunda (avsnitt 9),
4. godkänner att anslaget A 2 Väghållning och
statsbidrag får belastas med 18 000 000 kr för lösen
av lån samt avvecklingskostnader för
avgiftsanläggningen på Rödöbron (avsnitt 9),
5. godkänner att anslagen A 2 Väghållning och
statsbidrag och A 4 Banverket: Banhållning får
belastas för att täcka dels förluster vid infriandet
av kapitaltäckningsgarantin till SVEDAB, dels
eventuella förluster i samband med
Riksgäldskontorets utlåning till SVEDAB (avsnitt 9),
6. godkänner en låneram om totalt 8 050 000 000 kr
för Banverket för investeringar i eldrifts- och
teleanläggningar, produktions- och
telenätsutrustning, rörelsekapital, finansiering av
omsättningstillgångar, tidigareläggningskostnader
som finansieras med bidrag från
Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) samt för statens andel
av kapitalkostnader för lån avseende vissa
investeringar i Stockholmsområdet enligt
överenskommmelse år 1983 mellan Statens järnvägar,
Stockholms läns landsting och staten (avsnitt 10),
7. godkänner att anslaget A 4 Banverket:
Banhållning får belastas med kostnader för räntor
och amorteringar för upptagna lån i
Riksgäldskontoret (avsnitt 10),
8. godkänner ekonomiska mål och investeringsplan
för Sjöfartsverket för perioden 1999-2001 i enlighet
med vad regeringen förordat (avsnitt 11),
9. bemyndigar regeringen att fastställa utdelning
och skattemotsvarighet för Sjöfartsverket i enlighet
med vad regeringen förordat (avsnitt 11),
10. bemyndigar regeringen att för år 1999 ge
Sjöfartsverket finansiella befogenheter i enlighet
med vad regeringen förordat (avsnitt 11),
11. godkänner vad regeringen anfört om
Handelsflottans kultur- och fritidsråd (avsnitt 11),
12. godkänner ekonomiska mål och investeringsplan
för Luftfartsverket för perioden 1999-2001 i
enlighet med vad regeringen förordat (avsnitt 12),
13. bemyndigar regeringen att fastställa utdelning
och skattemotsvarighet för Luftfartsverket i
enlighet med vad regeringen förordat (avsnitt 12),
14. bemyndigar regeringen att för år 1999 ge
Luftfartsverket finansiella befogenheter i enlighet
med vad regeringen förordat (avsnitt 12),
15. godkänner vad regeringen anfört om Statens
haverikommission (avsnitt 12),
16. bemyndigar regeringen att, för ändamål som
omfattas av ramanslaget C 2 Upphandling av
samhällsåtaganden, under år 1999 ikläda staten
ekonomiska förpliktelser som inklusive tidigare
gjorda åtaganden innebär utgifter om högst 200 000
000 kr efter år 1999 (avsnitt 13),
17. godkänner ekonomiska mål och investeringsplan
för Statens järnvägar för perioden 1999-2001 i
enlighet med vad regeringen förordat (avsnitt 14),
18. bemyndigar regeringen att för år 1999 ge
Statens järnvägar finansiella befogenheter i
enlighet med vad regeringen förordat (avsnitt 14),
19. bemyndigar regeringen att, för ändamål som
omfattas av ramanslaget D 2 Köp av interregional
persontrafik på järnväg m.m. under år 1999 upphandla
interregional persontrafik på järnväg m.m. som
innebär utgifter om högst 404 000 000 kr under år
2000 (avsnitt 14),
20. bemyndigar regeringen att, för ändamål som
omfattas av ramanslaget D 2 Köp av interregional
persontrafik på järnväg m.m. under år 1999 upphandla
flygtrafik på sträckan Umeå-Östersund som innebär
utgifter om högst 5 000 000 kr under år 2000
(avsnitt 14),
21. bemyndigar regeringen att, för ändamål som
omfattas av ramanslaget E 2
Kommunikationsforskningsberedningen, under år 1999
ikläda staten ekonomiska förpliktelser som inklusive
tidigare gjorda åtaganden innebär utgifter om högst
300 000 000 kr under åren 2000-2004 (avsnitt 15),
22. godkänner vad regeringen anfört om Sveriges
meteorologiska och hydrologiska institut (avsnitt
15),
23. för budgetåret 1999 anvisar anslagen under
utgiftsområde 22 Kommunikationer enligt följande
uppställning (tusental kronor): (avsnitt 8)
A 1 Vägverket: Administration, ramanslag,1 125 242
A 2 Väghållning och statsbidrag, ramanslag,12 479
738
A 3 Banverket: Sektorsuppgifter, ramanslag,786 593
A 4 Banverket: Banhållning, ramanslag,6 689 600
A 5 Från EG-budgeten finansierade stöd till
Transeuropeiska nätverk, ramanslag,200 000
A 6
Nationellt investeringsprogram för infrastruktur-
utveckling, obetecknat anslag,
1 650 000
B 1 Ersättning för fritidsbåtsändamål m.m.,
obetecknat
anslag, 44 415
B 2 Transportstöd till Gotland, ramanslag,190 000
B 3 Ersättning till viss kanaltrafik m.m.,
obetecknat anslag, 62 660
B 4 Bidrag till sjöfarten, ramanslag,405 000
B 5 Driftbidrag till kommunala flygplatser,
obetecknat anslag, 105 000
C 1 Post- och telestyrelsen, ramanslag,147 391
C 2 Upphandling av samhällsåtaganden, ramanslag,157
484
C 3 Ersättning till Posten AB för rikstäckande
betalnings- och kassaservice, ramanslag,
200 000
C 4 Ersättning till SOS Alarm Sverige AB för
alarmeringstjänst enligt avtal, ramanslag,
140 000
C 5 Informationsteknik: Telekommunikation m.m.,
ramanslag, 50 000
D 1 Ersättning till Statens järnvägar i samband med
utdelning från AB Swedcarrier, ramanslag,5 000
D 2 Köp av interregional persontrafik på järnväg
m.m.,
ramanslag, 405 000
D 3 Ersättning till trafikhuvudmännen för köp av
viss
kollektivtrafik, ramanslag,205 000
D 4 Viss internationell verksamhet, ramanslag,7 500
D 5 Kostnader för avveckling av Styrelsen för
riksfärdtjänst m.m., obetecknat anslag,
50
D 6 Rikstrafiken, ramanslag,10 000
E 1 Statens väg- och transportforskningsinstitut,
ramanslag, 29 822
E 2 Kommunikationsforskningsberedningen, ramanslag,
169 277
E 3 Statens institut för kommunikationsanalys
(SIKA),
ramanslag, 43 852
E 4 Bidrag till Sveriges meteorologiska och
hydrologiska institut m.m., ramanslag,
192 690
Summa 25 501 314
MOTIONERNA
Motioner från den allmänna motionstiden 1998
1998/99:T203 av Bengt-Ola Ryttar m.fl. (s) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om Rikstrafikens
lokalisering till Dalarna (avsnitt 14).
1998/99:T205 av Barbro Johansson och Mikael
Johansson (båda mp) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en utredning om ett för Sverige
heltäckande riksresekort (avsnitt 14).
1998/99:T209 av Tuve Skånberg och Mikael Oscarsson
(båda kd) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
att inrätta samåkningscentraler (avsnitt 15).
1998/99:T214 av Agne Hansson (c) vari yrkas
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att Banverket bör
initiera projektet Kustpilen med det miljövänliga
bränslet rapsmetylester i tågtrafik (avsnitt 10),
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om en
Europavägsnumrering på sträckningen
London-Göteborg-Västervik-Moskva (avsnitt 9),
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om gemensam
numrering på Dackeleden
Linköping-Vimmerby-Hultsfred-Målilla-Virserum-Växjö-Hässleholm-Malmö
(avsnitt 9),
1998/99:T217 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) vari
yrkas
7. att riksdagen avslår förslaget att godkänna
ekonomiska mål och investeringsplan för
Luftfartsverket för perioden 1999-2001 i enlighet
med vad regeringen förordat (avsnitt 12),
8. att riksdagen avslår förslaget att bemyndiga
regeringen att för år 1999 ge Luftfartsverket
finansiella befogenheter i enlighet med vad
regeringen förordat (avsnitt 12),
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om flygkapacitet i
Stockholmsområdet (avsnitt 12),
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om det statliga
stödet till kommunala flygplatser (avsnitt 8),
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om Rikstrafiken
(avsnitt 14),
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om el- och
hybridbilsforskningen (avsnitt 15),
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om beräknad
fördelning på anslag inom utgiftsområde 22
Kommunikationer för åren 2000 och 2001 enligt tabell
i motionen (avsnitt 8).
1998/99:T220 av Per-Richard Molén m.fl. (m) vari
yrkas
19. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om cyklismen
(avsnitt 9),
31. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om
sjöfartspolitiken (avsnitt 11),
37. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om
Gotlandstillägget (avsnitt 11),
39. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om en
privatisering av SAS Sverige AB (avsnitt 12),
40. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om en
privatisering av Arlanda och Landvetters flygplatser
(avsnitt 12),
41. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om Bromma
flygplats (avsnitt 12),
42. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om stöd till
kommunala flygplatser (avsnitt 8),
43. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om flygkapaciteten
i Stockholmsområdet (avsnitt 12),
44. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om privatisering
av delar av Luftfartsverkets verksamhet (avsnitt
12),
47. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om ersättning till
Posten AB rikstäckande betalningsservice (avsnitt
8).
1998/99:T221 av Per-Richard Molén m.fl. (m) vari
yrkas
1. att riksdagen beslutar att under anslaget A 2
Väghållning och statsbidrag inom utgiftsområde 22
Kommunikationer anvisa 12 814 738 kr för år 1999 i
enlighet med vad som anförts i motionen (avsnitt 8),
2. att riksdagen beslutar att under anslaget A 3
Banverket: Sektorsuppgifter inom utgiftsområde 22
Kommunikationer anslå 774 577 000 kr för år 1999 i
enlighet med vad som anförts i motionen (avsnitt 8),
3. att riksdagen beslutar att under anslaget A 4
Banverket: Banhållning inom utgiftsområde 22
Kommunikationer anslå 6 189 60 000 kr för 1999 i
enlighet med vad som anförts i motionen (avsnitt 8),
4. att riksdagen beslutar att under anslaget B 2
Transportstöd till Gotland inom utgiftsområde 22
Kommunikationer anslå 175 000 000 kr för år 1999 i
enlighet med vad som anförts i motionen (avsnitt 8),
5. att riksdagen beslutar att under anslaget B 4
Bidrag till sjöfarten inom utgiftsområde 22
Kommunikationer anslå 265 000 000 kr för år 1999 i
enlighet med vad som anförts i motionen (avsnitt 8),
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om hur stödet till
kommunala flygplatser skall konstrueras (avsnitt 8),
7. att riksdagen beslutar att avskaffa anslaget C 3
Ersättning till Posten AB för rikstäckande
betalnings- och kassaservice inom utgiftsområde 22
Kommunikationer i enlighet med vad som anförts i
motionen (avsnitt 8),
8. att riksdagen beslutar att under anslaget D 2
Köp av interregional persontrafik på järnväg m.m.
inom utgiftsområde 22 Kommunikationer anslå 305 000
000 kr för år 1999 i enlighet med vad som anförts i
motionen (avsnitt 8),
9. att regeringen beslutar att avskaffa anslaget D
6 Rikstrafiken inom utgiftsområde 22 Kommunikationer
i enlighet med vad som anförts i motionen (avsnitt
8),
10. att regeringen beslutar att under anslaget E 4
Bidrag till Sveriges meteorologiska och hydrologiska
institut m.m. inom utgiftsområde 22 Kommunikationer
anslå 172 690 000 kr för år 1999 i enlighet med vad
som anförts i motionen (avsnitt 8),
11. att riksdagen beslutar om ett nytt system för
beräkning av banavgifter inom utgiftsområde 22
Kommunikationer i enlighet med vad som anförts i
motionen (avsnitt 10).
1998/99:T222 av Kenth Skårvik och Elver Jonsson
(båda fp) vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om utförsäljning av SAS
(avsnitt 12),
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om att de
kommunala flygplatsbolagen bör privatiseras eller
drivas i förvaltningsform (avsnitt 12),
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om sjöfarten
(avsnitt 11),
20. att riksdagen avslår regeringens förslag om ett
bemyndigande att för budgetåret 1998 vid behov
omfördela medel mellan anslagen A 2 och A 4 (avsnitt
8),
21. att riksdagen med följande ändringar i
förhållande till regeringens förslag anvisar
anslagen under utgiftsområde 22 Kommunikationer
enligt uppställning (1 000 kr): (avsnitt 8)
Anslag Regeringens förslag
Anslags-
förändring
A 1 Vägverket: Administration 1 125 242
-75 000
A 2 Väghållning och statsbidrag 12 479 738
-1 500 000
A 3 Banverket: Sektorsuppgifter 786 593
-75 000
A 4 Banverket: Banhållning 6 689 600
-1 250 000
Summa för utgiftsområdet 25 501 314
-2 900 000
1998/99:T223 av Johnny Gylling m.fl. (kd) vari yrkas
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om flerspråkig
vägskyltning (avsnitt 9),
21. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om gång- och
cykelpolitiska frågor (avsnitt 9),
29. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om Inlandsbanans
behov av ökade medel för banhållningen (avsnitt 10),
31. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om en långsiktig
sjöfartspolitik, samt att den s.k. nettomodellen i
rederistödet skall införas enligt uppgjort avtal
mellan parterna (avsnitt 11),
42. att riksdagen hos regeringen begär förslag till
utformning av ett gemensamt informationssystem för
kollektivtrafiken i Sverige (avsnitt 14),
43. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om avkastningskrav
på SJ (avsnitt 14),
49. att riksdagen med följande ändringar i
förhållande till regeringens förslag anvisar
anslagen under utgiftsområde 22 Kommunikationer
enligt uppställning (1 000 kr): (avsnitt 8)
Anslag Regeringens förslag
Anslags-
förändring
A 1 Vägverket: Administration 1
125 242 -30 000
A 2 Väghållning och statsbidrag
+20 000
A 3 Banverket: Sektorsuppgifter
786 593 -30 000
Summa för utgiftsområdet 25 501 314-40 000
1998/99:T229 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
2. att riksdagen begär att regeringen återkommer
med förslag i vårpropositionen angående överföring
av medel från väganslagen till järnväg (avsnitt 8),
3. att riksdagen begär att regeringen återkommer
med förslag i vårpropositionen angående överföring
av medel från väganslagen till sjöfart (avsnitt 11).
1998/99:T230 av Sven Bergström m.fl. (c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att 500 miljoner
kronor mer än vad regeringen föreslår anvisas till
åtgärder för drift och underhåll samt för
bärighetshöjande åtgärder för budgetåret 1999
(avsnitt 8),
3. att riksdagen beslutar att anslå 670 miljoner
kronor till bidrag för enskilda vägar för budgetåret
1999 (avsnitt 8),
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om snabbtåg också på
stambanan i södra Norrlands inland (avsnitt 14),
8. att riksdagen hos regeringen begär förslag till
system för upphandling av flygtrafiktjänster som är
regionalpolitiskt viktiga, i enlighet med vad som
anförts i motionen (avsnitt 14),
9. att riksdagen hos regeringen begär förslag till
sådan lagändring för tillfälligt anställda i
enlighet med vad som anförts i motionen (avsnitt
11).
1998/99:T231 av Berit Andnor m.fl. (s) vari yrkas
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om att hela
flygsektorn solidariskt bör bära kostnaderna för att
upprätthålla trafiken på vissa olönsamma linjer
(avsnitt 12),
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om samordning av
de olika trafikslagen så att hela Sverige får en god
kommunikationsstandard (avsnitt 14).
1998/99:T310 av Per-Richard Molén m.fl. (m) vari
yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att öka anslaget
till enskilda vägar med 150 miljoner kronor (avsnitt
8),
1998/99:T313 av Åke Sandström m.fl. (c) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om medelsbehovet för
enskilda vägar (avsnitt 8).
1998/99:T320 av Conny Öhman (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om översyn av dagens regler
för vägskyltning (avsnitt 9).
1998/99:T407 av Carl G Nilsson (m) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om skyltning vid allmän väg
(avsnitt 9).
1998/99:T412 av Jan Backman och Ingvar Eriksson
(båda m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om
behovet av att småföretagare på landsbygden på ett
effektivt sätt kan göra de vägfarande uppmärksamma
på sin verksamhet (avsnitt 9),
1998/99:T414 av Åke Sandström och Viviann Gerdin
(båda c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om
enklare regler vid skyltning (avsnitt 9).
1998/99:T505 av Ulf Björklund (kd) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att överföra
bandelen Kristinehamn-Mora och samtliga tvärbanor
att förvaltas av Inlandsbanan AB (avsnitt 10),
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om behovet av
upprustning av bandelarna Sveg-Brunflo och
Arvidsjaur-Gällivare (avsnitt 10),
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om behovet av ökat
banunderhåll på Inlandsbanan (avsnitt 10),
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om gemensamma
överläggningar med alla berörda parter inför nytt
avtal år 2001 (avsnitt 10).
1998/99:T511 av Stefan Hagfeldt (m) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att Banverket bör stå för
stängselkostnaderna vid nyinvesteringar (avsnitt
10).
1998/99:T521 av Susanne Eberstein m.fl. (s) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om upphandling av
tågtrafik på sträckan Östersund-Sundsvall (avsnitt
14).
1998/99:T527 av Sven Bergström m.fl. (c, s, m, v,
kd, mp) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att snabbtågstrafik
mellan Stockholm och Östersund skall gå på stambanan
via Bollnäs och Ljusdal (avsnitt 14),
1998/99:T531 av Yvonne Ångström (fp) vari yrkas att
riksdagen till anslaget A 6 Nationellt
investeringsprogram för infrastrukturutveckling inom
utgiftsområde 22 Kommunikationer för budgetåret 1999
anvisar 7 miljoner kronor utöver vad regeringen
föreslagit till Inlandsbanan (avsnitt 10).
1998/99:T542 av Rune Berglund och Berit Andnor (båda
s) vari yrkas (delvis) att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
järnvägstrafik mellan Stockholm och Östersund
(avsnitt 14).
1998/99:T545 av Hans Andersson m.fl. (v) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om goda tågförbindelser
Stockholm-Hamburg och biltåg (avsnitt 14).
1998/99:T602 av Sten Andersson (m) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att presentera förslag på
hur svensk sjöfartsnäring långsiktigt skall kunna
vara internationellt konkurrensduglig (avsnitt 11).
1998/99:T607 av Elizabeth Nyström och Maud Ekendahl
(båda m) vari yrkas att riksdagen avslår förslaget
om sänkt soliditet för Sjöfartsverket i enlighet med
vad som anförts i motionen (avsnitt 11).
1998/99:T613 av Elizabeth Nyström m.fl. (m) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om svensk
sjöfartspolitik (avsnitt 11).
1998/99:T615 av Johnny Gylling m.fl. (kd) vari yrkas
6. att riksdagen begär att regeringen skyndsamt tar
fram erforderliga förslag till lagändringar i
enlighet med sjöarbetsmarknadens parters
överenskommelse (TAP-avtalet) från 1997 (avsnitt
11),
1998/99:T620 av Agne Hansson och Lena Ek (båda c)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om
nödvändigheten av en snabbfärja i daglig trafik året
om i Gotlandstrafiken (avsnitt 8).
1998/99:T626 av Lilian Virgin (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om vikten av att beslut som
leder till jämlika konkurrensförhållanden för
fraktkostnaderna till och från Gotland fattas
snarast (avsnitt 11).
1998/99:T628 av Camilla Dahlin-Andersson och Eva
Flyborg (båda fp) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om Sveriges
förhållningssätt till EU:s riktlinjer till stöd för
sjöfarten (avsnitt 11).
1998/99:T702 av Bertil Persson (m) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om fortsatt utveckling av
Bromma flygplats (avsnitt 12).
1998/99:T703 av Stig Eriksson m.fl. (v) vari yrkas
2. att riksdagen begär att regeringen tillsätter en
utredning med uppgift att se över avregleringens
konsekvenser för den regionala balansen i
inrikesflyget (avsnitt 12).
1998/99:T705 av Agne Hansson och Lena Ek (båda c)
vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär
förslag till en närmare utformning av ett system med
statlig upphandling av regionalpolitiskt viktiga
flygtrafiktjänster för att sänka flygpriserna till
och från Gotland (avsnitt 14).
1998/99:T706 av Carin Lundberg m.fl. (s) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om den kommande
upphandlingen av regional- och sjukvårdspolitiskt
motiverad interregional flygtrafik i Norrland från
år 2000 (avsnitt 14).
1998/99:T707 av Kristina Zakrisson och Lennart
Klockare (båda s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behov av förlängning av start- och
landningsbanan vid Kiruna flygplats (avsnitt 12).
1998/99:T909 av Gunnel Wallin (c) vari yrkas att
riksdagen hos regeringen begär att
Miljöteknikdelegationens uppdrag utvidgas så att
teknikupphandling av miljöanpassade mindre bussar
kan genomföras (avsnitt 15).
1998/99:T910 av Gunnel Wallin (c) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att påskynda införandet av
tekniker som minskar tunga fordons hälsovådliga
utsläpp (avsnitt 15).
1998/99:Fi210 av Lennart Daléus m.fl. (c) vari yrkas
22. att riksdagen beslutar om fördelning av anslag
inom utgiftsområde 22 i enlighet med vad i motionen
anförts (avsnitt 8).
1998/99:Fi211 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari
yrkas
18. att riksdagen för budgetåret 1999 anvisar
anslagen under utgiftsområde 22 Kommunikationer
enligt bilaga 2 i motionen (avsnitt 8).
1998/99:N337 av Lennart Daléus m.fl. (c) vari yrkas
19. att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en översyn av
nuvarande regler för skyltning i
anslutning till väg (avsnitt 9).
Utskottet
Anslagsfrågor inom utgiftsområde 22
Kommunikationer
Inledning
I avsnitten 1-7 redovisas regeringens och
motionernas förslag till medelsanvisningar för
budgetåret 1999 inom utgiftsområdet. I avsnitt 8
redovisas utskottets ställningstagande till dessa
förslag. De yrkanden som behandlas är:
- motion T217 yrkandena 10 och 15 av Marianne
Samuelsson m.fl.
(mp),
- motion T220 yrkandena 42 och 47 av Per-Richard
Molén m.fl.
(m),
- motion T221 yrkandena 1-10 av Per-Richard Molén
m.fl. (m),
- motion T222 yrkandena 20-21 av Kenth Skårvik och
Elver Jons-
son (båda fp),
- motion T223 yrkande 49 av Johnny Gylling m.fl.
(kd),
- motion T229 yrkande 2 av Gudrun Schyman m.fl. (v),
- motion T230 yrkandena 1 och 3 av Sven Bergström
m.fl. (c),
- motion T310 yrkande 1 av Per-Richard Molén m.fl.
(m),
- motion T313 av Åke Sandström m.fl. (c),
- motion T620 av Agne Hansson och Lena Ek (båda c),
- motion Fi210 yrkande 22 av Lennart Daléus m.fl.
(c),
- motion Fi211 yrkande 18 av Lars
Leijonborg m.fl. (fp).
1 Vägverket
1.1 Anslaget A 1 Vägverket: Administration
Från anslaget finansieras kostnader för ledning,
ekonomiadministration, personaladministration,
planering och uppföljning av verksamheten,
expertstöd internt, intern utveckling samt övriga
kostnader som ej är direkt hänförliga till
Vägverkets produkter och tjänster.
Regeringen föreslår ett ramanslag på 1,1 miljarder
kronor. Beloppet är något lägre än det som anvisats
för innevarande budgetår. Regeringen framhåller
vikten av att Vägverket söker begränsa sina
kostnader för administration och förvaltning.
1.2 Anslaget A 2 Väghållning och
statsbidrag
För innevarande budgetår har under anslaget anvisats
11,9 miljarder kronor med följande av regeringen
bestämda fördelning på anslagsposter:
--------------------------------------------------
Område Anslagspost Belopp
(miljoner
kronor)
--------------------------------------------------
Sektorsuppgifter 776
--------------------------------------------------
Myndighetsuppgifter 430
--------------------------------------------------
Statlig
väghållning
--------------------------------------------------
Investeringar i
nationell plan
2 334
--------------------------------------------------
Investeringar i 1 900
länsplaner
--------------------------------------------------
Drift och 5 279
underhåll
--------------------------------------------------
Bidrag
--------------------------------------------------
Drift och byggande
av en-skilda vägar
566
--------------------------------------------------
Storstadsöverenskommelser
200
--------------------------------------------------
Kollektivtrafikanläggningar 151
--------------------------------------------------
Förbättring av
miljö och
trafiksäkerhet 139
--------------------------------------------------
Ökad
tillgänglighet för
kollektivtrafiken 82
--------------------------------------------------
Summa 11 857
--------------------------------------------------
1.2.1 Regeringens förslag
Regeringen föreslår en medelsanvisning på 12,5
miljarder kronor för nästa budgetår. Utgångspunkt
för hur medlen skall användas är, framhåller
regeringen, främst riksdagens beslut om
infrastrukturinriktning för framtida transporter
(prop. 1996/97:53, bet. 1996/97:TU7, rskr.
1996/97:174) och riksdagens beslut om det
trafiksäkra samhället (prop. 1996/97:137, bet.
1997/98:TU4, rskr. 1997/98:11). Regeringen erinrar
vidare om att den under våren 1998 fastställt den
nationella planen för vägtransportsystemet för åren
1998-2007, medan länsstyrelserna har fastställt
länsplaner för regional infrastruktur för samma
period.
I propositionen anges fördelningen på anslagsposter
för budgetåret 1999 enligt följande (miljoner
kronor):
-----------------------------------------------
Anslagspost
Belopp
-----------------------------------------------
Sektorsuppgifter 785
-----------------------------------------------
Investeringar i nationell plan 2 535
-----------------------------------------------
Södra länken/Övriga 400
Stockholmsprojekt
-----------------------------------------------
Investeringar i regional plan 2 175
-----------------------------------------------
Drift och underhåll 5 331
-----------------------------------------------
Myndighetsutövning 495
-----------------------------------------------
Enskilda vägar 100
-----------------------------------------------
Storstad 658
-----------------------------------------------
Summa 12 479
-----------------------------------------------
Regeringen anser att 500 miljoner kronor av de medel
som är beräknade för Vägverket tills vidare bör
ställas till regeringens disposition. Om Banverket
visar sig ha behov av ytterligare medel än vad
regeringen nu bedömer kommer detta att underställas
riksdagens prövning i samband med vårpropositionen
år 1999. I annat fall bör dispositionsrätten övergå
till Vägverket.
1.2.2 Motionsförslag
I motion T221 föreslår Per-Richard Molén m.fl. (m)
en ökning av anslaget med 335 miljoner kronor
jämfört med regeringens förslag. Det betyder ökade
resurser till vägutbyggnad, framhåller motionärerna,
samt att vi kan förbättra standarden på det enskilda
vägnätet och höja den passiva säkerheten i vägnätet.
I motion T230 (yrkande 1) framhåller Sven Bergström
m.fl. (c) att 500 miljoner kronor mer än vad
regeringen förordar bör anvisas till åtgärder för
drift och underhåll samt för bärighetshöjande
åtgärder. Motionärerna betonar att avstängningar
eller dålig framkomlighet innebär betydande
merkostnader för näringslivet.
Enligt samma motion (yrkande 3) bör anslagsposten
Enskilda vägar höjas till 670 miljoner kronor.
Motionärerna understryker att de enskilda vägarna är
viktiga inte bara för dem som bor utmed dessa vägar
utan också är en förutsättning för utveckling av
näringslivet, ökad sysselsättning och ökad
tillgänglighet.
I motion T310 uttalar Per-Richard Molén m.fl. (m)
att den anslagspost som avser enskilda vägar bör
öka med 150 miljoner kronor. Av detta belopp bör 100
miljoner kronor användas för bidragshöjningar samt
för särskilda insatser för förbättringar på och
beläggning av de enskilda vägarna. Resterande 50
miljoner kronor bör enligt motionärerna användas
för bärighetsinsatser på det enskilda vägnätet.
Åke Sandström (c) uttalar i motion
T313 att anslagsposten Enskilda
vägar bör uppgå till 660 miljoner
kronor. Denna ökning av
anslagsposten i förhållande till
regeringens förslag bör, säger
motionären, finansieras genom en
omfördelning inom anslaget A2.
2 Banverket
2.1 Anslaget A 3 Banverket:
Sektorsuppgifter
Anslaget finansierar Banverkets
administrationskostnader, Tågtrafikled-ningens och
Järnvägsinspektionens kostnader, statligt bidrag
till Inlandsbanan samt verksamheter som bedrivs inom
ramen för Banverkets sektorsansvar, exempelvis
forsknings- och utvecklingsverksamhet,
internationellt arbete, samhälls- och
transportplanering samt trafiksäkerhetsfrågor.
2.1.1 Regeringens förslag
Regeringen föreslår ett ramanslag för Banverkets
sektorsuppgifter på drygt 786 miljoner kronor.
Jämfört med innevarande år innebär medelsberäkningen
en resursförstärkning för forskning och
utvecklingsverksamhet, internationellt arbete,
insatser inom miljöområdet samt planering och
uppföljning inom järnvägssektorn. I
anslagsberäkningen ingår vidare en ökning av det
statliga bidraget till banhållningen på Inlandsbanan
med 7 miljoner kronor till 56 miljoner kronor.
2.1.2 Motionsförslag
Förslag om minskade anslagsanvisningar till
Banverkets sektorsuppgifter redovisas i fyra
motioner.
Per-Richard Molén m.fl. (m) framhåller i motion T221
att Banverket bör kunna klara det ökade
resursbehovet inom ramen för sitt nuvarande anslag.
Mot denna bakgrund föreslås en minskning av
regeringens medelsberäkning, med drygt 12 miljoner
kronor till 774,6 miljoner kronor.
Johnny Gylling m.fl. (kd) bedömer i motion T223 att
med Banverkets nya organisation kan verksamheten
effektiviseras och utrymme skapas för ytterligare
rationaliseringar. Banverket föreslås därför åläggas
ett allmänt besparingsbeting som gör att anslaget
kan reduceras med 30 miljoner kronor.
Även i motionerna Fi211 och T222 (båda fp) bedöms
att regeringens medelsberäkning för Banverkets
sektorsuppgifter bör kunna minskas. Kenth Skårvik
och Elver Jonsson framhåller i motion T222 att
anslaget bör reduceras med 75 miljoner kronor.
2.2 Anslaget A 4 Banverket: Banhållning
Från anslaget finansieras drift och underhåll av de
järnvägar som Banverket förvaltar,
investeringsåtgärder på stomjärnvägar, regionala
järnvägsinveste-ringar samt kapitalkostnader som är
förknippade med lån för investeringar i
järnvägsanläggningar.
2.2.1 Regeringens förslag
Regeringen föreslår ett ramanslag för Banverkets
banhållning på drygt 6 689 miljoner kronor. Av
propositionen framgår att anslaget beräknas fördelas
på anslagsposter enligt följande:
(miljoner
kronor)
----------------------------------------------
Drift och underhåll av statliga
järnvägar 2 250
----------------------------------------------
Lånekostnader för
infrastrukturinvesteringar 895
----------------------------------------------
Regionala järnvägsinvesteringar
450
----------------------------------------------
Investeringar i stomjärnvägar
3 094
----------------------------------------------
Regeringen anger att anslagsposten för drift och
underhåll har förstärkts med hänsyn till att
Banverket tagit över ansvaret för vissa anläggningar
som SJ tidigare ansvarade för. Medelsberäkningen
för regionala järnvägsinveste-ringar innebär att ca
80 % av de järnvägsinvesteringar som ingår i
länsplanerna för år 1999 kan genomföras.
Beträffande investeringar i stomjärn-vägar anges att
den beräknade anslagsnivån med tillägg för extern
finansiering motsvarar ca 97 % av den genomsnittliga
nivån i stomnätsplanen.
2.2.2 Motionsförslag
Förslag om minskade medelsanvisningar för
banhållning redovisas i tre motioner.
Per-Richard Molén m.fl. (m) förordar i motion T221
att Banverkets verksamhet utsätts för en ökad
konkurrens. Det bör gälla såväl baninvesteringar som
banunderhållet. Mot denna bakgrund föreslås en
minskning av regeringens medelsberäkning med 500
miljoner kronor till 6 189 miljoner kronor.
Folkpartiet liberalerna bedömer i motionerna Fi211
och T222 att regeringens medelsberäkning för
Banverkets banhållning bör kunna reduceras. Kenth
Skårvik och Elver Jonsson anger i motion T222 att
anslaget bör minskas med 1 250 miljoner till 5 439
miljoner kronor.
2.3 Anslaget A 5 Från EG-budgeten
finansierade stöd till Transeuropeiska
nätverk
Från anslaget bekostas utbetalning av finansiellt
stöd från Europeiska gemenskapen till svenska
projekt inom området transeuropeiska nätverk (TEN)
för infrastrukturerna inom transport och
telekommunikationer. Av budgetpropositionen framgår
att finansiellt stöd hittills har beviljats för
bl.a. Öresundsförbindelsen samt för väg- och
järnvägsprojekt inom den nordiska triangeln. I
enlighet med principen om bruttoredovisning
redovisas stödet på inkomsttitel i statsbudgeten
samt i form av anslag på statsbudgetens utgiftssida.
Regeringen föreslår att anslaget beräknas till 200
miljoner kronor. Beräkningen grundas på en bedömning
av hur stort stöd som kan påräknas under år 1999.
2.4 Anslaget A 6 Nationellt
investeringsprogram för
infrastrukturutveckling
Från anslaget bekostas återbetalningen av vissa
skulder och andra åtaganden staten har inom ramen
för de särskilda storstadsöverenskommelserna i
Stockholm och Göteborg samt för Inlandsbanan.
Regeringen föreslår ett obetecknat
anslag för år 1999 om 1 650
miljoner kronor.
3 Sjöfart
3.1 Anslaget B 1 Ersättning för
fritidsbåtsändamål
Från anslaget finansieras tjänster inom
Sjöfartsverkets verksamhetsområde, bl.a. för
fritidsbåtssektorn, som inte finansieras via
handelssjöfarten.
Regeringen föreslår för nästa budgetår ett
obetecknat anslag på 44,4 miljoner kronor, vilket
motsvarar anslagsnivån för innevarande budgetår.
3.2 Anslaget B 2 Transportstöd för Gotland
Från anslaget ges bidrag för person- och
godsbefordran i linjetrafiken på Gotland.
3.2.1 Regeringens förslag
Regeringen föreslår ett ramanslag på 190 miljoner
kronor, vilket innebär en ökning med 15 miljoner i
kronor i jämförelse med innevarande budgetår.
Anslagsökningen behövs enligt regeringen för att
finansiera en ökad färjekapacitet även under
högtrafikperioden juni-augusti 1999.
3.2.2 Motionsförslag
I motion T221 framhåller Per-Richard Molén m.fl. (m)
att anslaget bör minskas med 15 miljoner kronor i
jämförelse med regeringens förslag (yrkande 4).
Motionärerna bedömer att färjetrafiken på Gotland
kan öka utan kostnad för staten, om nuvarande
monopol i färjetrafiken slopas och därmed även andra
operatörer än den nuvarande tillåts trafikera
Gotland.
I motion T620 pekar Agne Hansson och Lena Ek (båda
c) på att den nya snabbfärjan till Gotland planeras
trafikera ön endast sommartid. Rederiet har enligt
motionärerna beräknat merkostnaden för att köra
dagliga turer året runt till 21 miljoner kronor.
Motionärerna vill att staten skall bidra med det
beloppet, varvid 11 miljoner kronor tas från
anslaget B 4 Bidrag till sjö-farten och 10 miljoner
kronor från anslaget B 1 Ersättning för fritidsbåts-
ändamål m.m.
3.3 Anslaget B 3 Ersättning till viss
kanaltrafik m.m.
Under anslaget utgår bidrag till täckande av
underskott för drift av Trollhätte och Säffle
kanaler samt ersättning till Vänerns
seglationsstyrelse.
För budgetåret 1999 föreslår regeringen att
riksdagen anvisar ett obetecknat anslag på 62,7
miljoner kronor.
3.4 Anslaget B 4 Bidrag till sjöfarten
3.4.1 Bakgrund
Riksdagen fattade ett sjöfartpolitiskt beslut i
december 1996 (prop. 1996/97:1 utg.omr. 22, bet.
1996/97:TU1, rskr. 1996/97:115). Enligt beslutet
skall staten tillförsäkra den svenska handelsflottan
rimliga konkurrensvillkor och härigenom tillvarata
sjöfartens möjligheter att såsom en
konkurrenskraftig exportnäring stärka
betalningsbalansen. Vidare skall enligt beslutet
bidrag till den svenskflaggade handelsflottan lämnas
för arbetsgivares kostnader för skatt och sociala
avgifter t.o.m. år 2001. Syftet med bidraget är att
stärka den internationella konkurrenskraften. För
budgetåret 1997 anvisades ett ramanslag på 400
miljoner kronor. Bidraget till de sociala avgifterna
uppgick till 29 000 kr per kalenderår och
årsarbetskraft.
Även för budgetåret 1998 anvisade riksdagen till en
början 400 miljoner kronor under anslaget B 4
Bidrag till sjöfarten (prop. 1997/98:1 utg.omr. 22,
bet. 1997/98:TU1, rskr. 1997/98:104). Våren 1998
anvisade riksdagen, på tillläggsbudget för
budgetåret 1998, ytterligare 110 miljoner kronor
under anslaget (prop. 1997/98:150 utg.omr. 22, bet.
1997/98:FiU20, rskr. 1997/98: 318 och 319). Av
detta belopp skulle 40 miljoner kronor användas för
en tillfällig höjning, fr.o.m. den 1 juli 1998, av
bidraget till sociala avgifter från 29 000 kr till
45 000 kr per kalenderår och årsarbetskraft.
Resterande 70 miljoner kronor utgjorde en för år
1998 temporär ökning av anslaget som hängde samman
med slopandet av sjömansskatten den 31 december
1997.
3.4.2 Regeringens överväganden och förslag
I årets budgetproposition framhåller regeringen att
flera länder inom EU, bl.a. Nederländerna och
Tyskland, har förstärkt sina näringspolitiska
insatser på sjöfartsområdet. Detta har påverkat den
svenska handelsflottans konkurrenskraft negativt.
1996 års sjöfartspolitiska beslut behöver förstärkas
för att man skall kunna bryta nuvarande trend i
fråga om utflaggning. Så kan ske genom en
kombination av statliga åtgärder och åtgärder som
sjöfartsnäringen själv vidtar i syfte att minska
kostnadsgapet gentemot våra närmaste
konkurrentländer. Regeringen säger sig ha för avsikt
att höja bidraget till sjöfarten för sociala
avgifter till 48 000 kr per kalenderår och
årsarbetskraft, när sjöarbetsmarknadens parter
kommit överens om åtgärder som påtagligt förbättrar
den svenska handelsflottans konkurrenskraft. Om
sådan överenskommelse inte träffas, kommer
regeringen att besluta att bidraget till sociala
avgifter skall återgå till 29 000 kr. Tills vidare
bör anslaget ligga kvar på nivån 405 miljoner
kronor, säger regeringen och föreslår en
medelsanvisning med det beloppet för nästa budgetår.
3.4.3 Motionsförslag
I motion 1998/99:T221 framhåller
Per-Richard Molén m.fl. (m) att
anslaget bör minskas med 140
miljoner kronor jämfört med
regeringens förslag. Vi avvisar
bidrag till enskilda näringar,
säger motionärerna, och vi ställer
oss också avvisande till
riksdagsbeslutet i våras om en
höjning av bidraget till kostnader
för sociala avgifter från 29 000 kr
till 45 000 kr per kalenderår och
årsarbetskraft. Regeringen står
fast vid den modellen trots att
parterna kommit överens om ett
avtal som inte förutsätter en
höjning av bidraget.
4 Luftfart
4.1 Anslaget B 5 Driftbidrag till
kommunala flygplatser
4.1.1 Regeringens förslag
Våren 1998 beslutade riksdagen att staten, inom
ramen för ett oförändrat delat huvudmannaskap för
luftfartens infrastruktur, skulle ta ett större
ansvar för driften vid kommunala flygplatser (prop.
1997/98:56, bet. 1997/98:TU10, rskr. 1997/98:266). I
enlighet med riksdagsbeslutet föreslår regeringen
ett nytt anslag för driftbidrag till kommunala
flygplatser. Det nya stödet skall enligt
riksdagsbeslutet införas budgetåret 1999 och ersätta
dels nuvarande driftbidrag till kommunala
flygplatser i skogslän, dels det provisoriska
resultatutjämningsbidraget från Luftfartsverket till
de största kommunala flygplatserna. Regeringen
föreslår att stödet totalt omfattar 115 miljoner
kronor, varav 105 miljoner kronor anvisas över det
nu föreslagna anslaget medan återstoden, 10 miljoner
kronor, bestrids av Luftfartsverket i dess egenskap
av sektorsmyndighet.
4.1.2 Motionsförslag
I motion Fi210 kräver Lennart Daléus m.fl. (c) att
Luftfartsverket tar ett regionalpolitiskt ansvar.
Därför bör hela det föreslagna stödet, 115 miljoner
kronor, tas ut inom sektorn (yrkande 22).
I motionerna T220 (m) yrkande 42
och T221 (m) yrkande 6 säger sig
Per-Richard Molén m.fl. acceptera
det av regeringen redovisade
förslaget såvitt gäller stödets
storlek och fördelning på anslag
respektive sektorsbidrag. Enligt
motionärerna är det angeläget att
staten bidrar till att klara
trafikförsörjningen vid de
kommunala flygplatserna. Men
stödreglerna bör ändras. Stödet bör
gå till upphandling av trafik, inte
till finansiering av
terminalanläggningar.
5 Post- och telekommunikation samt
informations-teknik
5.1 Anslaget C 1 Post- och telestyrelsen
Post- och telestyrelsen (PTS) är sektorsmyndighet
inom post- och teleområdet. Myndighetens uppgift är
att utöva tillsyn över operatörerna på post- och
telemarknaderna. Antalet anställda uppgår till ca
160. Verksamheten finansieras med avgifter som
inlevereras på särskild inkomsttitel. Avgifterna tas
ut av dem som berörs av myndighetens verksamhet.
Sådana offentligrättsliga avgifter får dock inte
disponeras av myndigheten. Även
förvaltningskostnader för verksamheterna
Totalförsvar samt samhällsåtaganden finansieras från
detta anslag. Denna del av anslaget finansieras
dock inte med avgifter.
Regeringen föreslår en medelsanvisning på 147,4
miljoner kronor för nästa budgetår.
5.2 Anslaget C 2 Upphandling av
samhällsåtaganden
Anslaget används till att trygga funktionshindrades
behov av effektiva telekommunikationer och
posttjänster genom upphandling.
Regeringen föreslår ett ramanslag på 157,5 miljoner
kronor för nästa budgetår.
5.3 Anslaget C 3 Ersättning till Posten AB
för rikstäckande betalnings- och
kassaservice
5.3.1 Regeringens förslag
Regeringen erinrar om att den tillsatt en utredning
med uppgift att se över statens ansvar för den
grundläggande betaltjänsten och
kontantförsörjningen. Den nuvarande ordningen med
ersättning till Posten AB bör tills vidare
bibehållas i väntan på resultatet av utredningen.
Regeringen föreslår ett ramanslag på 200 miljoner
kronor för nästa budgetår.
5.3.2 Motionsförslag
I motion T220 framhåller Per-Richard Molén m.fl.
(m) att staten skall ha ett övergripande ansvar för
att det finns en rikstäckande postservice. Om det
behövs skall en sådan upphandlas i konkurrens på
marknaden inom de regioner där detta är motiverat.
Den ersättning till Posten AB som regeringen
föreslår avvisas eftersom den enligt motionärerna
framstår som en förtäckt statlig subvention.
I motion T221 yrkar Per-Richard Molén m.fl. (m) att
riksdagen beslutar av-skaffa anslaget Ersättning
till Posten AB för rikstäckande betalningsservice.
5.4 Anslaget C 4 Ersättning till SOS Alarm
Sverige AB för alarmeringstjänst enligt
avtal
Anslaget används till ersättning till SOS Alarm
Sverige AB för alarmeringstjänst enligt avtal.
Regeringen föreslår en medelsanvisning på 140
miljoner kronor för nästa budgetår.
5.5 Anslaget C 5 Informationsteknik:
Telekommunikation m.m.
Regeringen framhåller att anslaget har använts bl.a.
till att finansiera IT-kommissionen, 2000-
delegationen, Infrastrukturutredningen, Utredningen
avseende domännamn samt till att stödja
punktinsatser som leder till att nya användargrupper
kommer i kontakt med informationsteknik. Regeringen
erinrar också om att den i en skrivelse till
riksdagen (skr. 1998/99:2) lämnat en redogörelse för
den allmänna utvecklingen på IT-området samt för
vidtagna och pågående åtgärder inom ramen för
handlingsprogrammet för att bredda och utveckla
användningen av informationsteknik. För nästa
budgetår föreslår regeringen ett ramanslag på 50
miljoner kronor.
6 Statens järnvägar,
kollektivtrafik och samhälls-köpta
tjänster m.m.
6.1 Anslaget D 1 Ersättning till Statens
järnvägar i samband med utdelning från AB
Swedcarrier
SJ-koncernen består av affärsverket SJ, som är
moderföretag, och AB Swedcarrier, som är helägt av
affärsverket och fungerar som ett sammanhållande
företag för SJ:s bolagsgrupp. Järnvägstrafiken är
koncentrerad till affärsverket SJ. Anslaget används
för att möjliggöra en resultatutjämning inom
koncernen då AB Swedcarrier inte står i ett
skatterättsligt koncernförhållande till affärsverket
SJ.
Regeringen föreslår att SJ även fortsättningsvis bör
få tillföras det belopp som AB Swedcarrier betalar i
skatt till följd av att koncernbidrag inte kan ges
från AB Swedcarrier till affärsverket SJ. För
budgetåret 1999 beräknas ett ramanslag på 5 miljoner
kronor för ändamålet.
6.2 Anslaget D 2 Köp av interregional
persontrafik på järnväg m.m.
Anslaget används för upphandling av
regionalpolitiskt angelägen interregional
persontrafik på järnväg samt flygtrafik mellan Umeå
och Östersund.
6.2.1 Regeringens förslag
Regeringen föreslår ett anslag på 405 miljoner
kronor för budgetåret 1999. Medelsberäkningen
grundas på att avtal tecknats om dels interregional
järnvägstrafik på 13 linjer, dels flygtrafik mellan
Östersund och Umeå.
6.2.2 Motionsförslag
Per-Richard Molén m.fl. (m) framhåller i motion T221
att med en konkurrensutsättning av persontrafiken
och en genomförd fullständig avreglering av den
långväga busstrafiken är det inte längre nödvändigt
att finansiera olönsam järnvägstrafik. Mot denna
bakgrund förordas en minskning av regeringens
anslagsberäkning med 100 miljoner kronor till 305
miljoner kronor för år 1999 (yrkande 8).
6.3 Anslaget D 3 Ersättning till
trafikhuvudmännen för köp av viss
kollektivtrafik
Från anslaget ges statsbidrag i enlighet med
gällande avtal till vissa trafikhuvudmän under i
huvudsak en tioårsperiod för att de tagit över
ansvaret för persontrafiken utmed 18 länsjärnvägar.
För 17 av de 18 linjerna upphör avtalen år 2000.
Vidare ersätts från anslaget trafikhuvudmännen längs
Inlandsbanan med 36 miljoner kronor i prisnivån
1991/92 för att de tagit över ansvaret för
persontrafiken utmed banan.
Med utgångspunkt i gällande avtal föreslår
regeringen för nästa budgetår ett ramanslag på 205
miljoner kronor.
6.4 Anslaget D 4 Viss internationell
verksamhet
Anslaget disponeras av Regeringskansliet för
kostnader för bl.a. medlemsavgifter och resor
förenade med Sveriges deltagande i internationella
organisationer m.m.
Regeringen föreslår att riksdagen för nästa budgetår
anvisar ett ramanslag på 7,5 miljoner kronor.
6.5 Anslaget D 5 Kostnader för avveckling
av Styrelsen för riksfärdtjänst m.m.
Regeringen föreslår att anslaget för nästa år
begränsas till 50 000 kr.
6.6 Anslaget D 6 Rikstrafiken
Enligt 1998 års transportpolitiska beslut skall en
ny myndighet inrättas - Rikstrafiken - med
huvuduppgift att verka för samordning och
upphandling av viss interregional trafik.
6.6.1 Regeringens förslag
Regeringen anser att myndigheten bör starta sin
verksamhet den 1 juli 1999. Dessförinnan kommer
utredningsarbete att pågå för att förbereda
uppbyggandet och bildandet av myndigheten.
Regeringen bedömer att förvaltningskostnaderna för
den nya trafikmyndigheten fullt utbyggd inte kommer
att överstiga 10 miljoner kronor per år.
6.6.2 Motionsförslag
I motion T221 av Per-Richard Molén
m.fl. (m) avvisas regeringens
medelsförslag. Det innebär en
anslagsbesparing med 10 miljoner
kronor för år 1999 (yrkande 9).
7 Kommunikationsforskning och
meteorologi
7.1 Anslaget E 1 Statens väg- och
transportforskningsinstitut
Statens väg- och transportforskningsinstitut (VTI)
utför kvalificerad tillämpad forskning och
utveckling åt myndigheter och andra uppdragsgivare.
Intäkterna från avgiftsfinansierad verksamhet skall
uppgå till minst 70 % av institutets totala
intäkter. Anslaget skall användas för
myndighetsuppgifter samt för att täcka vissa övriga
kostnader för kompetensutveckling, särskild
utrustning, lokaler och administration.
Regeringen föreslår ett ramanslag för VTI på 29,8
miljoner kronor, vilket efter pris- och
löneomräkning motsvarar anslaget för år 1998. I
budgetpropositionen framhålls vikten av att
regeringens mål om den långsiktiga kun-
skapsuppbyggande forskningen kan uppfyllas.
Samtidigt konstateras att VTI:s möjligheter att av
egen kraft finansiera den långsiktiga
kunskapsuppbyggande forskningen är begränsad genom
den utförarroll VTI fick i samband med det
forskningspolitiska beslutet samt till följd av
bestämmelsen om att uppdragsintäkterna skall
motsvara minst 70 % av totalintäkterna. Det är
enligt regeringen viktigt att institutet
tillförsäkras nödvändiga medel för att en
långsiktigt hög kompetensnivå skall kunna säkras.
Kommunikationsforskningsberedningens ansvar enligt
det forskningspolitiska beslutet att bidra till
kunskapsuppbyggnaden betonas. Det är också
väsentligt att de nationella basresurserna
utvecklas. Emellertid ser regeringen inga större
möjligheter att tillföra ytterligare anslagsmedel.
Finansieringen måste därför klaras inom befintliga
ekonomiska ramar och med lånefinansiering. För att
bl.a. möjliggöra inköp av en ny fordonssimulator
vill regeringen utöka VTI:s låneram i
Riksgäldskontoret till totalt 40 miljoner kronor.
7.2 Anslaget E 2
Kommunikationsforskningsberedningen
Kommunikationsforskningsberedningen (KFB) planerar,
initierar, stöder och samordnar övergripande
kommunikationspolitiskt motiverad forskning,
utveckling och demonstrationsverksamhet. KFB svarar
också för information och dokumentation inom
forskningsområdet. Enligt riksdagens beslut om
transportpolitik för en hållbar utveckling (prop.
1997/98:56, bet. 1997/98: TU10, rskr. 1997/98:266)
skall KFB:s ramanslag förstärkas med 20 miljoner
kronor från år 1999 för att möjliggöra fortsatta
insatser i form av systemdemonstrationer av
miljöanpassade transporter, forskning om
förutsättningarna att ställa om transporter och
kommunikationer till en bättre hushållning med
energi- och naturresurser samt uppföljning av
erfarenheterna från av beredningen medfinansierade
pilotprojekt.
Regeringen föreslår för år 1999 ett ramanslag till
KFB på 169,3 miljoner kronor, vilket innebär en
höjning med ca 23 miljoner kronor jämfört med
anslaget för år 1998.
7.3 Anslaget E 3 Statens institut för
kommunikationsanalys (SIKA)
SIKA har i uppgift bl.a. att samla in, sammanställa,
utveckla, analysera och sprida planerings- och
beslutsunderlag av betydelse för måluppfyllelsen
inom kommunikationssektorn. SIKA skall särskilt
verka för en samordning av planeringsunderlag och
den statliga investeringsplaneringen. Institutet
skall vidare tillgodose samhällets behov av
grundläggande statistik om kommunikationer och
kommunikationsinfrastruktur.
Regeringen föreslår för år 1999 ett ramanslag till
SIKA på 43,9 miljoner kronor. Förslaget innebär en
förstärkning av SIKA:s budget med totalt 6,1
miljoner kronor. Härav beräknas 2,4 miljoner kronor
för att SIKA fr.o.m. år 1999 skall kunna ansvara för
den riksomfattande resvaneundersökningen. Ett lika
stort belopp beräknas för att SIKA skall ansvara för
den riksomfattande varuflödesundersökningen.
Slutligen anser regeringen att SIKA behöver ett
resurstillskott om 1,3 miljoner kronor för att kunna
delta i det ökande internationella arbetet och
handlägga nya arbetsuppgifter som tillkommit under
de senaste åren.
7.4 Anslaget E 4 Bidrag till Sveriges
meteorologiska och hydrologiska institut
m.m.
Anslaget till Sveriges meteorologiska och
hydrologiska institut (SMHI) skall användas bl.a.
till uppgifter som är nödvändiga för att tillgodose
samhällets allmänna behov av prognoser, varningar
och beredskap m.m. Övrig verksamhet, dvs.
uppdragsverksamhet och affärsverksamhet, skall
avgiftsfinansieras.
7.4.1 Regeringens förslag
Regeringen beräknar anslaget till SMHI för år 1999
till 192,7 miljoner kronor. Regeringen konstaterar
att SMHI:s samlade anslagssparande för år 1997
uppgick till 50,6 miljoner kronor, motsvarande ca 27
% av ramanslaget för budgetåret 1998. Regeringen
anser att detta anslagssparande skall förbrukas inom
de närmaste tre åren, varav 38,9 miljoner kronor
under innevarande budgetår. Därmed kommer det
utgående anslagssparandet år 1998 att uppgå till 7,8
miljoner kronor.
7.4.2 Motionsförslag
Moderaterna anser att SMHI i större
utsträckning än för närvarande
skall avgiftsfinansiera sin
verksamhet. Därför bör, enligt vad
som föreslås i motion T221 av Per-
Richard Molén m.fl. (m), anslaget
minskas med 20 miljoner kronor
jämfört med regeringens förslag
(yrkande 10).
8 Utskottets ställningstagande till
anslagsfrågorna
8.1 Inledning
Utgiftsområdet kommunikationer omfattar vägtrafik,
järnvägstrafik, sjöfart, luftfart, postbefordran,
telekommunikationer och övergripande
informationsteknikfrågor. I utgiftsområdet ingår
också sektorsforskning och transportsektorns
miljöfrågor.
Genom beslut den 9 juni 1998 (prop. 1997/98:150,
bet. 1997/98:FiU20, rskr. 1997/98:318) fastställde
riksdagen preliminärt ramen för utgiftsområde
22 Kommunikationer till 26,044 miljarder kronor för
nästa budgetår. I årets budgetproposition föreslås
utgiftsområdet tillföras 25,5 miljarder kronor,
vilket belopp alltså understiger den preliminära
ramen med ca 543 miljoner kronor.
I avsnitten 1-7 ovan redovisas samtliga i
budgetpropositionen och i motioner framlagda förslag
till medelsanvisningar för budgetåret 1999 inom
utgiftsområdet. I det följande tar utskottet
ställning till samtliga dessa förslag. Utskottets
förslag till medelsanvisningar framgår av bilaga 2
till betänkandet.
Finansutskottet har den 19 november 1998 föreslagit
riksdagen att godkänna regeringens förslag till
utgiftstak och fördelning på utgiftsområden för
budgetåret 1999. Trafikutskottets ställningstagande
förutsätter att riksdagen beslutar i enlighet med
finansutskottets hemställan.
8.2 Utgångspunkter
8.2.1 Mål för verksamheten inom utgiftsområdet
Inom utgiftsområdet har fastställts ett antal mål
för olika sektorer och verksamheter. Inom den ram
för utgiftsområdet som riksdagen fastställt skall
anslagen användas för att förverkliga dessa mål.
Det transportpolitiska målet
Enligt det beslut som riksdagen fattade våren 1998
är det övergripande transportpolitiska målet att
säkerställa en samhällsekonomiskt effektiv och
långsiktigt hållbar transportförsörjning för
medborgarna och näringslivet i hela landet. Detta
mål preciseras i fem långsiktigt inriktade delmål:
- ett tillgängligt transportsystem,
-
- en hög transportkvalitet,
-
- en säker trafik,
-
- en god miljö,
-
- en positiv regional utveckling.
-
Härutöver har fastställts ett antal etappmål rörande
bl.a. säkerhet och miljö.
Det telepolitiska målet
Enskilda och myndigheter i landets olika delar skall
ha tillgång till effektiva telekommunikationer.
Det postpolitiska målet
I hela landet skall det finnas en posttjänst som är
av god kvalitet och som innebär att alla kan ta emot
brev och andra adresserade försändelser som väger
högst 20 kg. Alla skall kunna få sådana försändelser
befordrade till enhetliga priser. Det skall finnas
möjlighet att försäkra försändelser och få kvitto
från mottagaren på att en försändelse har tagits
emot.
Det IT-politiska målet
Målen för den nationella IT-strategi som riksdagen
fastställde våren 1996 skall vara att:
· utnyttja IT:s möjligheter på ett aktivt sätt som
bidrar till tillväxt och sysselsättning och som
stärker Sveriges konkurrenskraft,
·
· värna allas lika möjligheter så att IT kan bli
ett medel för ökad kunskap, demokrati och
rättvisa,
·
· utnyttja kvinnors och mäns erfarenheter och
kompetens i IT-utvecklingen,
·
· utnyttja IT för att utveckla välfärdssamhället
och öka medborgarnas livskvalitet,
·
· använda IT för att stödja grupper med särskilda
behov,
·
· skapa bred tillgång till information för ökad
delaktighet och kunskapsutveckling,
·
· bevara och utveckla det svenska språket och
kulturen,
·
· använda IT för att öka effektiviteten och
kvaliteten i offentlig verksamhet och förbättra
servicen till medborgare och företag.
·
8.2.2 Prioriteringar för år 1999
Av budgetpropositionen framgår att regeringen gör
följande prioriteringar för år 1999.
Inom transportområdet prioriteras arbetet med
säkerhet och miljö samt trafikslagsövergripande
åtgärder. Vad gäller infrastrukturen har regeringen
beslutat tidigarelägga trafiksäkerhetssatsningar
inom väghållningen samt fullfölja anpassningen till
snabbtågstrafik och godstrafiksatsningar.
Inom sjöfarten och luftfarten prioriteras säkerhets-
och miljöfrågor.
Vad gäller EU-arbetet prioriteras i enlighet med
riksdagens tidigare beslut etablering och utveckling
av nordsydliga transportkorridorer, åtgärder för
ökad säkerhet och minskad miljöpåverkan samt
åtgärder för att åstadkomma en mer rättvis
konkurrenssituation.
För SJ prioriteras åtgärder för en anpassning av
verksamheten till rådande efterfrågan och för en
förbättring av det ekonomiska resultatet.
Åtgärder för en positiv ekonomisk utveckling är ett
prioriterat område också för Posten AB.
Utveckling av uppföljnings- och utvärderingsmetoder
prioriteras. Som ett led i detta arbete ingår en
fortsatt utveckling av etappmål.
På IT-området prioriteras uppföljningen av den
nationella IT-strategin. Regeringen avser att även
fortsättningsvis stödja pilotprojekt för att nå nya
grupper av IT-användare. Andra viktiga frågor är
bl.a. elektronisk handel och statistikförsörjning på
IT-området. Regeringen redovisar sin avsikt att i
slutet av år 1998 lämna riksdagen en lägesrapport om
och analys av datoromställningen inför
millennieskiftet. På grundval av denna analys
prioriteras åtgärder för år 1999.
8.2.3 Sammanfattning
De mål och prioriteringar som ovan redovisats bildar
utgångspunkt för regeringens och utskottets
ställningstaganden till de förslag till
medelsanvisningar för budgetåret 1999 som behandlas
i det följande.
8.3 Väg och järnväg
I mars 1997 fattade riksdagen beslut om en
långsiktig inriktning för investeringar i trafikens
infrastruktur (prop. 1996/97:53, bet. 1996/97:TU7,
rskr. 1996/97:174). Beslutet innebär att 190
miljarder kronor skall användas under tioårsperioden
1998-2007 för att genomföra åtgärder som bidrar till
tillväxt och sysselsättning i alla delar av landet,
som leder till förbättrad transportkvalitet, som
ökar infrastrukturens miljöanpassning och som
minskar störningarna från trafikbuller. Åtgärderna
skall präglas av högsta trafiksäkerhetsmässiga
ambitioner.
Av medlen skall 98,5 miljarder kronor användas för
nyinvesteringar och förbättringar av befintlig
infrastruktur, främst vägar och järnvägar. Vidare
skall 83 miljarder kronor användas för drift- och
underhållsåtgärder. Resterande 8,5 miljarder kronor
skall användas för vissa kompletterande åtgärder som
minskar vägtrafikens miljöpåverkan och ökar dess
säkerhet. Åtgärderna skall präglas av högsta
trafiksäkerhetsmässiga ambitioner.
På grundval av riksdagsbeslutet och i enlighet med
regeringens direktiv har Banverket och Vägverket
upprättat planer inom sina respektive ansvars-
områden. Efter remissbehandling och beredning har
dessa planer fastställts av regeringen i juni 1998.
I samband med inriktningsbeslutet godkände
riksdagen en ny form av länsbaserad regional
investeringsplanering för samtliga trafikslag.
Innebörden av riksdagsbeslutet i denna del är i
korthet att de tidigare regionala
väghållningsplanerna och de s.k. LTA-planerna har
ersatts av trafikslagsövergripande länsplaner som
avser nyinvesteringar och förbättringsåtgärder i
regional infrastruktur. Riksdagens
inriktningsbeslut innebär att totalt 32 miljarder
kronor har avsatts för regionala
investeringsåtgärder under planeringsperioden
1998-2007. Samtliga länsplaner har fastställts.
I skrivelse till riksdagen den 5 oktober 1998 (skr.
1998/99:8) har regeringen redovisat Banverkets
förslag till stomnätsplan och Vägverkets förslag
till nationell väghållningsplan samt regeringens
ställningstagande till dessa planer. Härutöver
redovisas huvuddragen i länsplanerna. Av skrivelsen,
som beräknas bli behandlad av riksdagen under våren
1999, framgår att regeringen före fastställelsen av
stomnätsplanen gjort vissa förändringar i
förhållande till Banverkets förslag. Exempelvis
upptas kostnaderna för Citytunneln i Malmö med 1 900
miljoner kronor, i stället för 3 041 miljoner kronor
som Banverket föreslagit. Vidare reserverar
regeringen ett lägre belopp för Ådalsbanan. Vad
gäller den nationella väghållningsplanen föreskriver
regeringen att de beräknade totalkostnaderna inte
får överstiga planeringsramen 30,5 miljarder kronor.
Beträffande de olika objekten fastslår regeringen
bl.a. att förbifart Markaryd på E 4 utgår ur planen
eftersom objektet inte uppfyller Vägverkets
prioriteringskriterier. Den av Vägverket föreslagna
utbyggnaden av väg E 6 mellan Rabbalshede och
Svinesund till fyrfältsväg fastställs inte. I
stället skall Vägverket för varje objekt pröva
vilken standard som är motiverad av bl.a.
trafikförhållandena.
I budgetpropositionen föreslår regeringen att
riksdagen för nästa budgetår anvisar 12,5 miljarder
kronor under anslaget A 2 Väghållning och
statsbidrag. Moderata samlingspartiet önskar en
förstärkning av väghållningsanslaget med 335
miljoner kronor vilket, enligt vad som uttalas i
motion T221 (m), innebär mer resurser till
vägbyggandet samt att standarden på det enskilda
vägnätet och den passiva säkerheten i vägnätet kan
höjas. Också Kristdemokraterna vill höja
väghållningsanslaget i förhållande till regeringens
förslag men med ett betydligt mindre belopp, 20
miljoner kronor. Folkpartiet liberalerna föreslår
att anslaget skärs ned med 1,5 miljarder kronor.
Utgiftsminskningen, som skall möjliggöras genom att
vissa projekt senareläggs, är, enligt vad som
uttalas i motion T222 (fp), inte något som partiet
anser önskvärt men nödvändigt för att angelägna
satsningar på vård och skola skall kunna genomföras.
Partiet betonar att besparingen inte får gå ut över
drift och underhåll och inte heller får drabba
bidraget till enskilda vägar.
Till banhållning inom järnvägen (anslaget A4)
föreslår regeringen att riksdagen anvisar 6,7
miljarder kronor. Såväl Moderata samlingspartiet som
Folkpartiet vill minska järnvägsanslaget med 500
miljoner kronor respektive 1,25 miljarder kronor.
Moderaterna anser att besparingen kan åstadkommas
genom ökad konkurrensutsättning av produktion och
underhåll. Folkpartiet anger, liksom i fråga om
väganslaget, statsfinansiella skäl för en
neddragning. Man betonar att besparingen inte får gå
ut över drift och underhåll utan skall åstadkommas
genom senareläggning av nyinvesteringar.
Som utskottet framhöll i samband med behandlingen av
statsbudgeten för innevarande budgetår (bet.
1997/98:TU1) innebär 1997 års riksdagsbeslut om
inriktningen av infrastruktursatsningarna under de
kommande tio åren en kraftfull och nödvändig
satsning för att skapa möjligheter för ekonomisk
tillväxt, ökad sysselsättning och bibehållen välfärd
i landets olika delar. I motsats till vad som
uttalas i motion T222 (fp) bedömer utskottet att det
finns statsfinansiella förutsättningar för ett
fullföljande av denna satsning för det kommande
budgetåret. En neddragning av väghållningsanslaget
med över 10 % i förhållande till regeringens
förslag, vilket föreslås i motionen, innebär att
färdigställandet av pågående projekt försenas. Om å
andra sidan dessa projekt skulle fullföljas enligt
planerna innebär Folkpartiets förslag stor risk för
att i stället angelägna underhålls- och
förbättringsåtgärder måste skjutas på framtiden.
Detta innebär en oacceptabel förslösning av det
kapital som är investerat i infrastrukturen. Det
innebär vidare att framkomligheten försämras, till
men för såväl näringslivets transporter som för
övrigt resande. En annan allvarlig konsekvens kan
bli att angelägna trafiksäkerhetsförbättrande
åtgärder inte kommer till stånd. Regeringen
konstaterar i sammanhanget att antalet
vägtrafikolyckor ökade under år 1997 och att 1990-
talets positiva olyckstrend därmed har brutits.
Slutligen vill utskottet återigen peka på att en
neddragning av väganslaget innebär risk för
försvagad sysselsättning i ett arbetsmarknadsläge
där alla möjligheter till nya arbetstillfällen
måste tas till vara. Av samma skäl är utskottet inte
berett att förorda en minskning av järnvägsanslaget,
vilket föreslås i motionerna T221 (m) och T222 (fp).
Utskottet vill erinra om att regeringen i mars 1998
beslutade omfördela 749 miljoner kronor av
Banverkets anslag för år 1998 till
väghållningsanslaget.
I motion T230 (c) föreslås att 500 miljoner kronor
mer än vad regeringen föreslår anvisas till drift
och underhåll av vägar samt för bärighetshöjande
åtgärder (yrkande 1). Utskottet vill med anledning
av yrkandet erinra om att Vägverket år 1987
påbörjade en särskild tioårig bärighetssatsning. År
1993 fattades beslut om utökade åtgärder omfattande
även angelägna broar på sekundära och tertiära vägar
i län utanför skogslänen samt åtgärder i övrigt för
att öka bärigheten på vägar av betydelse för
näringslivet. Riksdagens infrastrukturbeslut år 1997
innebar att den utökade satsningen skulle fullföljas
till år 2003. Dessutom skulle eftersatt underhåll på
vägnätet återtas, vägar rekonstrueras och
tjälsäkringsåtgärder genomföras. Utskottet vill
vidare erinra om att bärighetsåtgärder och
rekonstruktionsåtgärder på det lågtrafikerade
vägnätet upptar en väsentlig del av utrymmet för de
första åren i länsplanerna för regional
transportinfrastruktur. I propositionen Regional
tillväxt - för arbete och välfärd (prop. 1997/98:62)
meddelade regeringen sin avsikt att tidigarelägga
åtgärder i de nationella och regionala planerna för
att möjliggöra ett återtagande av eftersatt
underhåll, en forcering av rekonstruktionen av
vägnätet samt bärighetshöjande satsningar.
Regeringen betonade att dessa åtgärder skulle få
särskild betydelse för Norrlandslänen. Utskottet
finner att regeringen vidtagit kraftfulla åtgärder
för att förbättra framkomligheten på det glest
trafikerade vägnätet. Vidare konstaterar utskottet
att Centerpartiet i sin partimotion Fi210 inte
föreslår vare sig en utökad ram för utgiftsområde 22
eller en omfördelning av anslagen inom
utgiftsområdet. För att förslaget i motion T230 (c)
om en resursförstärkning med 500 miljoner kronor
skall kunna genomföras krävs därmed, som utskottet
ser det, att andra åtgärder som bekostas av
väghållningsanslaget eller järnvägssatsningar måste
stå tillbaka. Utskottet är inte berett att medverka
till en sådan omfördelning inom anslaget.
I tre motioner krävs en höjning av statsbidraget
till enskilda vägar. I motionerna T310 (m) och T230
(c) föreslås en uppräkning av anslagsposten med 150
respektive 104 miljoner kronor, jämfört med nivån
för innevarande budgetår. I motion T313 (c) krävs
att bidraget återställs till 1995 års nivå, 660
miljoner kronor. Utskottet konstaterar att
anslagsposten avseende statsbidrag till byggande och
drift av enskilda vägar i regeringens förslag för år
1999 beräknas till 100 miljoner kronor, vilket
motsvarar en minskning med 466 miljoner kronor
jämfört med år 1998. Av budgetpropositionen framgår
emellertid också att neddragningen är av rent
teknisk natur och att den reella nivån för år 1999
är oförändrad. Sålunda genomförs år 1999 en teknisk
omläggning som innebär att anslagsavräkningen skall
ske i takt med utbetalningen av bidraget. Därmed
uppstår en anslagsbesparing. Med hänsyn härtill,
samt till att regeringen klart deklarerar sin
ambition att återställa anslagsposten till
oförändrad nivå år 2000, anser utskottet att
motionerna i denna del inte bör föranleda någon
riksdagens åtgärd.
Utskottet finner sammanfattningsvis att regeringens
förslag innebär en fortsatt satsning på väg och
järnväg inom ramen för vad som för närvarande är
statsfinansiellt möjligt. Utskottet anser också att
regeringens förslag innebär en rimlig fördelning av
tillgängliga medel på de två trafikslagen. Inte
heller vad som i övrigt föreslagits beträffande
anslag under avsnittet Väg och järnväg i
budgetpropositionen föranleder några erinringar från
utskottets sida. Med det anförda ställer sig
utskottet bakom regeringens förslag till
medelsanvisningar under avsnittet och avstyrker
samtliga i detta sammanhang behandlade
motionsyrkanden.
8.4 Sjö- och luftfart
8.4.1 Sjöfart
Under anslaget B 2 Transportstöd till Gotland
föreslår regeringen att riksdagen för budgetåret
1999 anvisar 190 miljoner kronor, vilket innebär en
höjning med 15 miljoner kronor jämfört med anslaget
för innevarande budgetår. Med uppräkningen önskar
regeringen tillgodose en hemställan från
Sjöfartsverket innebärande att M/S Gute under de tre
sommarmånaderna år 1999 förstärker basutbudet om två
konventionella färjor och ett enskrovigt
höghastighetsfartyg. I motion T221 (m) avvisas denna
förstärkning. Motionärerna anser det sannolikt att
trafiken kan öka utan ytterligare kostnader för
staten, om ensamrätten för rederiet Destination
Gotland att upprätthålla Gotlandstrafiken avskaffas.
Utskottet vill med anledning av yrkandet erinra om
att staten sedan början av 1970-talet har tagit på
sig ansvaret för att Gotland tillförsäkras en
tillfredsställande transportförsörjning på rimliga
villkor. Som konstateras i budgetpropositionen har
antalet passagerare i Gotlandstrafiken utvecklats
positivt under senare år med en rekordnotering om
1,1 miljoner passagerare förra året. Med hänsyn till
dels att belastningen är koncentrerad till de tre
sommarmånaderna juni-augusti, dels att även
godstrafiken beräknas öka samt dels också att man
kan förvänta en skärpt tillämpning av reglerna om
transport av farligt gods, anser utskottet att
transportstödet till Gotland bör förstärkas i
enlighet med regeringens förslag. Beträffande
motionärernas hänvisning till Destination Gotlands
ensamrätt kan utskottet konstatera att statsmakterna
under hela den period statligt stöd har utgått har
bedömt att det begränsade trafikunderlaget och
möjligheterna att få till stånd en rationell
trafikuppläggning förutsätter koncessionsregler.
Med hänsyn till det redan omfattande ekonomiska
engagemanget från statens sida är utskottet inte
berett att tillstyrka förslaget i motion T620 (c) om
ett ytterligare stöd med 21 miljoner kronor för att
i Gotlandstrafiken möjliggöra trafik året runt med
höghastighetsfartyg.
Under anslaget B 4 Bidrag till sjöfarten beräknar
regeringen för nästa budgetår 405 miljoner kronor.
Anslaget är beräknat med utgångspunkt i ett bidrag
om 48 000 kr till kostnader för sociala avgifter,
räknat per kalenderår och årsarbetskraft.
I avsnitt 11.1.5 föreslår utskottet att bidraget
till kostnader för sociala avgifter höjs till 58 000
kr fr.o.m. den l januari 1999. Kostnaderna för
bidragshöjningen kommer emellertid inte att belasta
anslaget under budgetåret 1999. Mot den bakgrunden
bör riksdagen godkänna den medelsberäkning för nästa
år som redovisas i budgetpropositionen. Yrkandet i
motion T221 (m) om en sänkning av anslaget avstyrks
följaktligen.
8.4.2 Luftfart
Under anslaget B 5 Driftbidrag till kommunala
flygplatser föreslår regeringen att riksdagen för år
1999 anvisar 105 miljoner kronor. Förslaget är i
enlighet med riksdagens beslut våren 1998 om ett
nytt statligt stöd till kommunala trafikflygplatser
(prop. 1997/98:56. bet. 1997/98:TU10, rskr.
1997/98:266). Det nya stödet, som skall utgå fr.o.m.
nästa budgetår, ersätter dels det nuvarande
driftbidraget till kommunala flygplatser i skogslän,
dels Luftfartsverkets resultatutjämningsbidrag till
vissa större kommunala flygplatser. Stödet skall år
1999 uppgå till 115 miljoner kronor, varav 10
miljoner kronor skall bestridas av Luftfartsverket i
dess egenskap av sektorsmyndighet. Enligt vad som
uttalas i två motioner, T220 (m) och T221 (m), är
det angeläget att staten bidrar till att
trafikförsörjningen vid kommunala flygplatser
klaras. Men stödet bör ges en annan konstruktion,
anser motionärerna. Sålunda bör stödet gå till
upphandling av trafik, inte till täckning av
kostnader för terminalanläggningar.
Utskottet konstaterar för sin del att riksdagen i
samband med det transportpolitiska beslutet våren
1998 tog ställning, inte bara till det nya stödets
storlek, utan också till huvuddragen i stödets
konstruktion. Riksdagens ställningstagande
föranledde ingen reservation från Moderata
samlingspartiets ledamöter. Utskottet anser att
riksdagen bör stå kvar vid sitt tidigare
ställningstagande och avstyrker följaktligen
motionsyrkandena.
Utskottet tillstyrker också vad regeringen i övrigt
föreslår rörande anslag under avsnitt 5 Sjö- och
luftfart i budgetpropositionen.
8.5 Post- och telekommunikation samt
informationsteknik
Till anslaget C 3 Ersättning till Posten AB för
rikstäckande betalnings- och kassaservice beräknar
regeringen 200 miljoner kronor för budgetåret 1999.
Anslaget föreslås upptas till samma belopp som för
innevarande budgetår i avvaktan på den utredning som
regeringen tillsatte i mars 1998 för att utreda
statens ansvar för den grundläggande betaltjänsten
och kontantförsörjningen (dir. Fi1998:4). Utskottet
delar regeringens bedömning och är därmed inte
berett att tillstyrka förslaget i motionerna T220
(m) och T221 (m) om att anslaget skall avskaffas. De
aktuella motionsyrkandena avstyrks följaktligen.
Utskottet tillstyrker regeringens samtliga förslag
till medelsanvisningar för nästa budgetår under
avsnittet Post- och telekommunikation samt
informationsteknik.
8.6 Statens järnvägar, kollektivtrafik och
samhällsköpta tjänster m.m.
Under anslaget D 2 Köp av interregional
persontrafik på järnväg m.m. föreslår regeringen att
riksdagen för budgetåret 1999 anvisar 405 miljoner
kronor. Enligt vad som uttalas i motion T221 (m) bör
anslaget i stället tas upp till 305 miljoner kronor.
Motionärerna anser att besparingen möjliggörs om
persontrafiken konkurrensutsätts och den långväga
busstrafiken avregleras helt. Med anledning av
motionen vill utskottet erinra om att riksdagen i
samband med behandlingen av den transportpolitiska
propositionen fattade beslut om en långtgående
avreglering av den långväga busstrafiken. Beslutet
innebär att den s.k. skadeprövningen för långväga
busstrafik den 1 januari 1999 avskaffas gentemot
länsöverskridande järnvägstrafik och behålls enbart
gentemot sådan järnvägstrafik i länet där
trafikhuvudmannen har trafikeringsrätten. Därmed har
den långväga busstrafikens konkurrensförutsättningar
enligt utskottets mening förbättrats avsevärt.
Utskottet ställer sig bakom regeringens beräkning av
resursbehovet för år 1999 och avstyrker följaktligen
yrkande 8 i motion T221 (m).
Våren 1998 godkände riksdagen regeringens förslag om
tillskapande av en myndighetsfunktion för
rikstrafikfrågor - Rikstrafiken - vars huvuduppgift
skall vara att verka för samordning och upphandling
av interregional trafik. Av budgetpropositionen
framgår att tre anslag som används för upphandling
av kollektivtrafik, nämligen B 3 Transportstöd till
Gotland, D 2 Köp av interregional persontrafik på
järnväg m.m. och D 3 Ersättning till
trafikhuvudmännen för köp av viss kollektivtrafik,
enligt regeringens planer skall föras över till
Rikstrafiken vid ingången av år 2000. I den
transportpolitiska propositionen (prop. 1997/98:56)
redovisade regeringen bedömningen att den samlade
upphandlingen av interregional kollektivtrafik borde
uppgå till högst 875 miljoner kronor per år.
Trafikutskottet godtog detta men förutsatte att
riksdagen fick möjlighet att ta del av regeringens
bedömning av den ungefärliga kostnadsramen för
framtida trafikupphandling. Nu anför regeringen att
myndighetens kostnader för närvarande är svåra att
bestämma exakt. En utredning har tillsatts med
uppgift att förbereda uppbyggandet och bildandet av
den nya myndigheten. Regeringen avser att på
grundval av ett utredningsbetänkande, som förväntas
föreligga i slutet av november 1998, avlämna en
proposition om Rikstrafiken under våren 1999. I
utredningens uppdrag ingår att beräkna
förvaltningskostnaderna för Rikstrafiken. Enligt
regeringens mening bör dessa kostnader emellertid
inte överstiga 10 miljoner kronor. Rikstrafiken
beräknas starta sin verksamhet den 1 juli 1999.
Eftersom regeringen bedömer att utredningen under
första halvåret 1999 kan behöva disponera en del av
ramanslaget föreslår regeringen att anslaget D 6
Rikstrafiken för år 1999 bestäms till 10 miljoner
kronor. I motion T221 (m) föreslås att Rikstrafiken
inte skall inrättas (yrkande 9). Utskottet för sin
del står kvar vid sitt ställningstagande från våren
1998. Detta innebär att utskottet tillstyrker
regeringens förslag och avstyrker det nu behandlade
motionsyrkandet. Utskottet tillstyrker även
regeringens övriga förslag till medelsanvisningar
under denna rubrik.
8.7 Kommunikationsforskning och meteorologi
Till Bidrag till Sveriges meteorologiska och
hydrologiska institut m.m. föreslår regeringen ett
ramanslag på 192,7 miljoner kronor för år 1999,
vilket, efter pris- och löneomräkning samt en
justering föranledd av ett förändrat sätt att
finansiera avtalsförsäkringar, innebär en oförändrad
nivå jämfört med år 1998. I motion T221 (m) föreslås
att anslaget minskas med 20 miljoner kronor jämfört
med regeringens förslag (yrkande 10). Motionärerna
bedömer att SMHI i större utsträckning kan
avgiftsfinansiera sin verksamhet. Utskottet delar
regeringens bedömning rörande anslagsbehovet.
Motionen avstyrks följaktligen i denna del.
Utskottet tillstyrker regeringens samtliga förslag
till medelsanvisningar för nästa budgetår under
avsnittet Kommunikationsforskning och meteorologi i
budgetpropositionen.
8.8 Anslagsberäkningar för budgetåren 2000
och 2001
I motion T217 (mp) föreslås (yrkande 15) vissa i
tabell redovisade avvikelser från regeringens
anslagsberäkningar för åren 2000 och 2001. De
föreslagna förändringarna innebär i sammanfattning
att väganslagen bör minska, att järnvägsanslagen bör
öka samt att ramen för utgiftsområde 22 bör höjas
med en halv miljard kronor respektive 1,4 miljarder
kronor för nämnda två budgetår. I samma motion
(yrkande 10) föreslås att det nya anslaget till
driftbidrag till kommunala flygplatser, 105 miljoner
kronor, skall avvecklas. Miljöpartiet de gröna
förordar en återgång till det stödsystem som nu
gäller, där kommunala flygplatser i skogslänen kan
erhålla stöd över ett särskilt anslag medan andra
kommunala flygplatser erhåller stöd i form av
resultatutjämningsbidrag från Luftfartsverket.
I motion T229 (v) krävs en prioritering av åtgärder
för att stimulera det kollektiva resandet och för
att göra godstransporterna mer miljöanpassade.
Därför bör regeringen återkomma med förslag i 1999
års vårproposition angående överföring av medel från
väganslagen till järnvägsanslagen (yrkande 2).
Utskottet finner inte anledning att gå in på en
detaljerad bedömning av enskilda anslag för tid
efter år 1999. Följaktligen avstyrks motionerna T217
(mp) yrkandena 10 och 15 och T229 (v) yrkande 2.
8.9 Omfördelning mellan anslag
I förra årets budgetproposition föreslog regeringen
att ramanslaget A 2 under år 1998 även skulle få
användas för investeringar samt för drift och
underhåll av statliga järnvägar. På motsvarande sätt
borde ramanslaget A 4 få användas också för
väghållning och statsbidrag. Utskottet delade
regeringens uppfattning om behovet av ökad
flexibilitet i medelsanvisningen. Dock borde denna
form av anslagsanvändning begränsas till belopp
motsvarande anslagskrediten för anslagen i fråga. I
motion T222 (fp) begärs att riksdagen inte skall
lämna något motsvarande bemyndigande för år 1999
(yrkande 20). Eftersom regeringen inte föreslår
något sådant bemyndigande bör motionen i denna del
inte föranleda någon åtgärd från riksdagens sida.
Motionsyrkandet avstyrks följaktligen.
8.10 Sammanfattning av utskottets
ställningstagande till anslagsfrågorna
Av redovisningen ovan följer att
utskottet anser att riksdagen för
budgetåret 1999 bör anvisa anslag
under utgiftsområde 22
Kommunikationer i enlighet med
regeringens förslag. Utskottets
förslag till medelsanvisningar
redovisas i
bilaga 2. Motionerna 1998/99:T217 (mp) yrkandena 10 och 15, 1998/99:
T220 (m) yrkandena 42 och 47, 1998/99:T221 (m) yrkandena 1-10,
1998/99: T222 (fp) yrkandena 20 och
21, 1998/99:T223 (kd) yrkande 49,
1998/99:
T229 (v) yrkande 2, 1998/99:T230 (c) yrkandena 1 och 3, 1998/99:T310
(m) yrkande 1, 1998/99:T313 (c),
1998/99:T620 (c), 1998/99:Fi210 (c)
yrkande 22 och 1998/99:Fi211 (fp)
yrkande 18 avstyrks följaktligen.
Övriga frågor inom utgiftsområde 22
Kommunikationer
9 Vägar
Avsnittets innehåll
I detta avsnitt behandlar utskottet fyra
regeringsförslag om vägar. Det gäller yrkandena 2-5
enligt vilka riksdagen föreslås
dels godkänna en låneram om totalt 800 000 000 kr
för Vägverket för såväl inköp av
omsättningstillgångar och anläggningstillgångar som
för byggande av broar som ersätter färjor,
dels godkänna att anslaget A 2 Väghållning och
statsbidrag får belastas med kostnader för ränta och
amortering av upptagna lån för väg E 6 delen
Stenungsund-Ljungskile, väg E 18/20 delen
Örebro-Arboga, väg E 4 delen Stora Åby-Väderstad,
väg E 22 delen Söderåkra-Hossmo samt väg E 4
trafikplats Hallunda,
dels godkänna att anslaget A 2 Väghållning och
statsbidrag får belastas med 18 000 000 kr för lösen
av lån samt avvecklingskostnader för avgifts-
anläggningen på Rödöbron,
dels godkänna att anslagen A 2 Väghållning och
statsbidrag och A 4 Banverket: Banhållning får
belastas för att täcka dels förluster vid infriandet
av kapitaltäckningsgarantin till SVEDAB, dels
eventuella förluster i samband med
Riksgäldskontorets utlåning till SVEDAB.
I anslutning till regeringens förslag behandlar
utskottet motionerna
- T214 yrkandena 12 och 13 av Agne Hansson (c),
- T220 yrkande 19 av Per-Richard Molén m.fl. (m),
- T223 yrkandena 9 och 21 av Johnny Gylling m.fl.
(kd),
- T320 av Conny Öhman (s),
- T407 av Carl G Nilsson (m),
- T412 av Jan Backman och Ingvar Eriksson (m),
- T414 av Åke Sandström och Viviann Gerdin (c),
- N337 yrkande 19 av Lennart Daléus m. fl. (c).
9.1 Låneram för vissa väginvesteringar
Utskottet tillstyrker regeringens förslag att
riksdagen godkänner en låneram om totalt 800
miljoner kronor för Vägverket för såväl inköp av
omsättningstillgångar och anläggningstillgångar som
för byggande av broar som ersätter färjor.
9.2 Finansiering av vissa kapitalkostnader
inom vägväsendet
Utskottet tillstyrker regeringens förslag att
anslaget A 2 Väghållning och statsbidrag får
belastas med kostnader för ränta och amortering av
upptagna lån för väg E 6 delen
Stenungsund-Ljungskile, väg E 18/20 delen
Örebro-Arboga, väg E 4 delen Stora Åby-Väderstad,
väg E 22 delen Söderåkra-Hossmo samt väg E 4
trafikplats Hallunda,
9.3 Avvecklingskostnader för
avgiftsanläggningen på Rödöbron m.m.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag att
anslaget A 2 Väghållning och statsbidrag får
belastas med 18 miljoner kronor för lösen av lån
samt avvecklingskostnader för avgiftsanläggningen på
Rödöbron. Utskottet har erfarit att regeringen nu
kommer att uppdra åt Vägverket att förhandla med
berörda kommuner och näringslivet om ersättningen
för avvecklingen av betalstationen på Rödösundsbron.
Utskottet förutsätter att förhandlingarna kan
bedrivas så skyndsamt att Rödöbron kan göras
avgiftsfri från ingången av år 1999.
9.4 Vissa statliga garantier i fråga om
SVEDAB
Under rubriken Särskilda frågor framhåller
regeringen att ett nytt system för statens garantier
har etablerats sedan ett par år. Såvitt gäller
Svensk-Danska Broförbindelsen AB (SVEDAB) har
Vägverket och Banverket utställt dels
kreditgarantier för SVEDAB:s lån i
Riksgäldskontoret, dels en kapital-täckningsgaranti
till skydd för SVEDAB:s egna kapital. Omläggningen
av garantiverksamheten bör för redan utställda
garantier lösas så att dispositionsrätten till
myndighetens anslag för infriande av gamla garantier
flyttas från myndigheten till Riksgäldskontoret.
Regeringen föreslår därför att Riksgäldskontoret ges
dispositionsrätt till anslag hos Vägverket och
Banverket för att täcka dels förluster vid ett
infriande av kapitaltäckningsgarantin till SVEDAB,
dels eventuella förluster i samband med
Riksgäldskontorets utlåning till SVEDAB.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag att
riksdagen godkänner att anslagen A 2 Väghållning
och statsbidrag och A 4 Banverket:Banhållning får
belastas för att täcka dels förluster vid infriandet
av kapitaltäckningsgarantin till SVEDAB, dels
eventuella förluster i samband med
Riksgäldskontorets utlåning till SVEDAB.
9.5 Cykelfrågor
I motion T220 framhåller Per-Richard Molén m.fl.
(m) att cykeln är ett transportmedel som måste tas
på allvar och behandlas jämbördigt med bil och
kollektivtrafik för att fungera bra och utvecklas.
Motionärerna understryker att det krävs ett väl
fungerande cykelnät och att man söker minska de
hinder som nu finns mot cyklande. Att ge cyklisterna
en egen plats i trafiken är en av huvudprinciperna
för en god och trygg cykelmiljö.
I motion T223 framhåller Johnny Gylling m.fl. (kd)
att det viktigaste man kan göra för att öka
cyklandet är att satsa på bra cykelstråk och god
väghållning med bra snöröjning, liksom vettig
skyltning samt bättre och stöldsäkrare
parkeringsmöjligheter för cyklister. Det är vidare
angeläget, säger motio-närerna, att göra det enkelt
att ta med cykeln på kollektiva transportmedel såsom
tåg och buss. Även bra cykelparkeringar vid
stationer o.d., gärna med övervakning och tak, bör
kunna underlätta för cyklisterna. Försök med
kommunala lånecyklar kan vara ytterligare ett sätt
att stimulera till ökat cyklande.
I sitt av riksdagen godkända betänkande 1997/98:TU1
framhöll utskottet att cykelåkning erbjuder fördelar
i flera olika avseenden och att det därför var
viktigt att förbättra villkoren för cykeltrafiken.
Utskottet, som självfallet vidhåller dessa
uppfattningar, ser därför med tillfredsställelse på
ett arbete som för närvarande pågår i Vägverket i
syfte att främja ett ökat cyklande. Arbetet, under
medverkan av bl.a. två av riksdagens ledamöter,
avses inom kort resultera i ett förslag till en
"cykelstrategi", som skall bli föremål för ett
omfattande remissförfarande med början i februari
1999. Sedan förfarandet avslutats är det meningen
att Vägverkets styrelse skall fatta beslut i frågan
senare under år 1999.
Med det anförda och i avvaktan på styrelsebeslutet
finner utskottet syftet med de båda motionsyrkandena
tillgodosett. Dessa bör därför kunna lämnas utan
någon riksdagens åtgärd och avstyrks följaktligen.
9.6 Vägmärken och vägskyltar
9.6.1 Vägmärken
I motion T223 av Johnny Gylling m.fl. (kd) framhålls
att flera orter i framför allt Tornedalen är
flerspråkiga (svenska, finska, samiska). I Finland,
där det finns en svenskspråkig minoritet, är man
mycket noga med att återspegla detta i skyltningen
vid vägarna men också allmänt i samhällsservicen,
säger motionärerna. Således borde också skyltningen
på vissa orter i Sverige anpassas till flera språk.
Enligt vad utskottet erfarit låter Vägverkets
Region Norr sätta upp vägmärken med ortsnamn på
finska och samiska i den utsträckning sådana orts-
namn anges i de kartor som Lantmäteriverket ansvarar
för. Syftet med motionsyrkandet synes sålunda
tillgodosett. Det bör därför kunna lämnas utan någon
riksdagens åtgärd och avstyrks med det sagda.
9.6.2 Vägskyltar
I motion T320 av Conny Öhman (s) framhålls att det
för många företagare, inte minst på landsbygden, är
mycket viktigt att kunder och leverantörer kan hitta
företaget. Företag såsom t.ex. gårdsbutiker,
rumsuthyrning med "bed and breakfast" samt
hantverkare har emellertid svårt att få tillstånd
att sätta upp vägskyltar om sin verksamhet.
Motionären vill ha en översyn av bestäm-melserna.
Motionerna N337 yrkande 19 av Lennart Daléus m.fl.
(c), T407 av Carl G Nilsson (m), T412 av Jan Backman
och Ingvar Eriksson (båda m) samt T414 av Åke
Sandström och Viviann Gerdin (båda c) har alla samma
huvudsakliga innebörd som den just refererade motion
T320 (s).
Som utskottet framhöll i sitt av riksdagen i mars
innevarande år godkända betänkande 1997/98:TU8
regleras frågor som gäller vägmärken och vägskyltar
för reklam o.d. i bl.a. vägmärkesförordningen
(1978:1001) och väglagen (1971:948). Som en allmän
princip för trafikanvisningar genom vägmärken enligt
vägmärkesförordningen, t.ex. lokaliseringsmärken för
vägvisning, gäller att vägmärkena skall tjäna
trafikanternas intressen. Näringsidkares intressen
kan tillgodoses genom de bestämmelser om skyltar för
reklam, propaganda eller liknande ändamål som
återfinns i väglagen och naturvårdslagen (1964:822).
Till grund för dessa bestämmelser ligger främst
hänsynen till trafiksäkerheten och landskapsbilden.
Inom Vägverket pågår en översyn av
vägmärkesförordningen. I samband med denna översyn,
vars resultat kommer att föreläggas regeringen inom
kort, undersöks också andra vägskyltningsfrågor,
såsom serviceskyltning, reklamskyltning och vad man
kallar "den brun-vita turistskyltningen". Avsikten
är bl.a. att tillåta vägskyltar för information om
näringsverksamhet o.d. i glesbygd och i
turistområden i större utsträckning än för
närvarande. Förslag härom kommer att redovisas för
Vägverkets ledning i början av nästa år.
Utskottet ser med tillfredsställelse på
inriktningen av Vägverkets arbete och förutsätter
att verket därvid söker säkerställa att ändrade
regler får en så enhetlig tillämpning som möjligt
och att näringslivets intressen beaktas. Med
hänvisning till det anförda finner utskottet syftet
med samtliga nu aktuella motionsyrkanden
tillgodosett. Dessa bör således inte föranleda någon
riksdagens åtgärd och avstyrks därför.
9.7 Vägnummer
I motion T214 av Agne Hansson (c) framhålls (yrkande
13) att den s.k. Dackeleden, dvs. vägen
Malmö-Hässleholm-Växjö-Virserum-Målilla-Hultsfred-Vimmerby-Linköping,
bör få ett gemensamt Europavägs-nummer. Vidare
framhålls (yrkande 12) att en Europavägsförbindelse,
med ett enhetligt Europavägsnummer, bör upprättas på
sträckan London-Göte-
borg-Jönköping-Västervik-Visby-Moskva.
Vägsträckan Malmö-Hässleholm-Växjö-Virserum-
Målilla-Hultsfred-Vim-merby-Linköping omfattar ett
flertal riksvägs- och länsvägsnummer. Inom
Regeringskansliet bereds för närvarande, enligt vad
utskottet erfarit, frågan om ett uppdrag för
Vägverket att förändra dels nuvarande indelning i
riksvägar och länsvägar, dels vägnumreringen med
utgångspunkt i den funktion som vägarna tilldelas i
vägplaneringen. Utskottet förutsätter att Vägverket
inom ramen för sitt uppdrag undersöker möjligheterna
att numrera den angivna sträckan mellan Malmö och
Linköping på ett enhetligare sätt än för närvarande.
Vägverket följer också frågor som gäller
Europavägsnumreringen. Den regleras i en
internationell överenskommelse som ingicks år 1975
inom ramen för samarbetet i FN:s ekonomiska
kommission för Europa (ECE). Nya eller ändrade
Europavägsnummer kan självfallet inte ensidigt
bestämmas av en eller några få parter i
överenskommelsen.
I avvaktan på resultatet av det
planerade uppdraget för Vägverket
är utskottet inte för sin del
berett att förorda någon riksdagens
åtgärd med anledning av yrkandena
12 och 13 i motion T214 (c). Dessa
yrkanden avstyrks följaktligen.
10 Banverket
Avsnittets innehåll
I detta avsnitt behandlar utskottet två
regeringsförslag om Banverket. Det gäller yrkandena
6 och 7 enligt vilka riksdagen föreslås
dels godkänna en låneram om totalt 8 050 000 000 kr
för Banverket för investeringar i eldrifts- och
teleanläggningar, produktions- och telenätsutrust-
ning, rörelsekapital, finansiering av
omsättningstillgångar, tidigareläggningskostnader
som finansieras med bidrag från
Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) samt för statens andel
av kapitalkostnader för lån avseende vissa
investeringar i Stockholmsområdet enligt
överenskommelse år 1983 mellan Statens järnvägar,
Stockholms läns landsting och staten,
dels godkänna att anslaget A 4 Banverket:
Banhållning får belastas med kostnader för räntor
och amorteringar för upptagna lån i
Riksgäldskontoret.
Vidare behandlar utskottet följande motioner:
- T214 yrkande 8 av Agne Hansson (c),
- T221 yrkande 11 av Per-Richard Molén m.fl. (m),
- T223 yrkande 29 av Johnny Gylling m.fl. (kd),
- T505 av Ulf Björklund (kd),
- T511 av Stefan Hagfeldt (m),
- T531 av Yvonne Ångström (fp).
10.1 Lån i Riksgäldskontoret
10.1.1 Regeringens förslag
Banverket har möjlighet att låna i Riksgäldskontoret
för att finansiera inve- steringar i eldrifts-
och teleanläggningar, de s.k. SL-investeringarna,
produktionsutrustning, rörelsekapital,
omsättningstillgångar samt
tidigareläggningskostnader som finansieras med
bidrag från AMS. Lånen återbetalas med anslagsmedel
i enlighet med anläggningarnas ekonomiska livslängd.
För år 1999 föreslår regeringen en låneram för dessa
ändamål på 8 050 miljoner kronor. Regeringen
föreslår vidare att anslaget A 4 Banverket:
Banhållning får belastas med kostnader för räntor
och amorteringar för upptagna lån i
Riksgäldskontoret.
10.1.2 Utskottets ställningstagande
Utskottet konstaterar att i enlighet med riksdagens
tillkännagivande våren 1998 redovisas i
budgetpropositionen beräknat anslagsbehov för räntor
och amorteringar för Banverkets olika
lånefinansierade projekt (bet. 1997/98:TU10, rskr.
1997/98:266). Av regeringens redovisning framgår att
kostnaden för räntor, amorteringar m.m. under år
1999 beräknas uppgå till 895 miljoner kronor, vilket
motsvarar nära 30 % av de anslagsmedel som
regeringen beräknat för infrastrukturinvesteringar i
järnvägar. Under den följande tioårsperioden
beräknas denna kapitalkostnad öka med 75 % till
sammanlagt 1 570 miljoner kronor år 2008. Merparten
av den förutsedda ökningen av kapitalkostnaderna -
525 miljoner kronor - avser räntor och amorteringar
för Botniabanan.
Utskottet tillstyrker att riksdagen godkänner en
låneram om totalt 8 050 miljoner kronor för
Banverket för investeringar i eldrifts- och
teleanläggningar, produktions- och
telenätsutrusning, rörelsekapital, finansiering av
omsättningstillgångar, tidigareläggningskostnader
som finansieras med bidrag från
Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) samt för statens andel
av kapitalkostnader för lån avseende vissa
investeringar i Stockholmsområdet enligt
överenskommelse år 1983 mellan Statens järnvägar,
Stockholms läns landsting och staten. Utskottet har
inte heller några erinringar mot regeringens förslag
att anslaget A 4 Banverket: Banhållning får belastas
med kapitalkostnader för upptagna lån i
Riksgäldskontoret.
10.2 Banavgifter
Sedan år 1988 betalar företag som driver trafik på
statliga järnvägar som Banverket sköter banavgifter.
Avgifterna är uppdelade i en fast och en rörlig del
samt en trafikledningsavgift. Enligt riksdagens
beslut i juni 1998 om transportpolitik för en
hållbar utveckling införs ett nytt banavgiftssystem
år 1999.
10.2.1 Motionsförslag
I motion T221 avvisar Per-Richard Molén m.fl. (m)
det nya systemet för beräkning av banavgifter och
föreslår en återgång till tidigare principer för att
bestämma banavgifternas storlek. Därmed uppnås
enligt motionärerna en besparing på ca 690 miljoner
kronor.
10.2.2 Utskottets ställningstagande
Riksdagen har nyligen fattat beslut om
transportpolitik för en hållbar utveckling (prop.
1997/98:56, bet. 1997/98:TU10, rskr. 1997/98:266).
För järnvägstrafiken innebar beslutet bl.a. ett nytt
banavgiftssystem. Utgångspunkten vid beräkningen av
banavgifterna var de samhällsekonomiska
marginalkostnaderna som tågtrafiken ger upphov till.
Det innebar att banavgifterna reducerades med två
tredjedelar till omkring 275 miljoner kronor.
Utskottet anser att ekonomiska styrmedel kan vara
verkningsfulla i arbetet med att uppnå ett
långsiktigt hållbart transportsystem. Utskottet
anser det därför viktigt att arbetet med att
åstadkomma en mer rättvisande prissättning av
trafiken och mer likvärdiga
konkurrensförutsättningar på transportmarknaden
fullföljs. Utskottet är därför inte berett att
återgå till tidigare principer för att beräkna
banavgifter. Av detta följer att utskottet avstyrker
motion T221 (m) yrkande 11.
10.3 Miljöanpassad tågtrafik
10.3.1 Motionsförslag
I motion T214 av Agne Hansson (c) framhålls att
användningen av fossila bränslen bör begränsas genom
minskad bränsleförbrukning och en övergång till mer
miljövänliga bränslen. För att målet om ett hållbart
samhälle skall nås är det viktigt att samtliga
myndigheter och aktörer prioriterar detta. Av den
anledningen bör Banverket initiera projekt som
eliminerar användning av miljöskadlig diesel i
tågtrafiken. Exempelvis kan den i dag dieseldrivna
Kustpilen drivas med rapsmetylester (RME).
Förutsättningarna för detta är goda då det i nära
anslutning till den aktuella tågtrafiken finns
anläggningar för framställande av RME-bränsle. Ett
mycket bra tillfälle finns därmed att visa hur
miljövänlig bränsleframställning och ett
miljövänligare transportsystem kan gå hand i hand
med en regionalpolitiskt riktig och viktig satsning.
10.3.2 Utskottets ställningstagande
Utskottet konstaterar att Banverket fr.o.m. år 1997
har ett sektorsansvar för hela järnvägssystemet.
Banverket skall därmed aktivt driva på och följa
utvecklingen inom järnvägssektorn, bistå regering
och riksdag i olika järnvägsfrågor och verka för
bl.a. ett miljöanpassat utnyttjande av järnvägarna.
Inom ramen för detta ansvar har Banverket utarbetat
en miljöpolicy. Miljöpolicyn anger att Banverket
skall bygga och förvalta statens spåranläggningar så
att de negativa miljöeffekterna minimeras. Däri
ingår att hushålla med energi, naturresurser och
råvaror. Vidare anges att Banverket har ett
övergripande ansvar för att järnvägssektorn klarar
miljökraven i lagar och förordningar samt även i
övrigt medverkar till att de övergripande
miljöpolitiska målen uppnås. Av miljöpolicyn framgår
även att miljöarbetet skall bedrivas systematiskt
och på ett sådant sätt att Banverket följer
principerna i miljöledningssystemet ISO 14001.
Utskottet vill vidare klargöra att ungefär 95 % av
järnvägens transportarbete utförs med eldrivna
fordon. Den spårbundna trafiken svarar för mindre än
1 % av transportsektorns samlade utsläpp. För att
bl.a. minska emissionerna från tågdriften sker en
övergång från användning av diesellok på
rangerbangårdarna till radiostyrda ellok.
Elektrifiering har vidare skett under senare år av
flera länsbanor och ytterligare banor utreds för en
eventuell elektrifiering. Det gäller bl.a. Blekinge
kustbana som trafikeras av den i motionen omnämnda
Kustpilen.
Utskottet vill även i sammanhanget erinra om att
Banverket år 1997 fick i uppdrag av regeringen att
kartlägga omfattningen av dieseldriven trafik som
sker på elektrifierade bandelar samt ge förslag om
hur denna trafik kan regleras. Banverket har i sin
redovisning av uppdraget angett att omfattningen av
den dieseldrivna trafiken minskar successivt bl.a.
genom elektrifieringen av Ystadbanan och de
norrländska kustbanorna. Banverket bedömde vidare
att möjligheterna att reglera denna trafik är
begränsade. Det är heller inte miljömässigt
motiverat att särskilt prioritera en reglering av
emissionerna från denna del av dieseltrafiken.
Enligt Banverket förefaller det lämpligare att söka
styra utvecklingen av all spårburen dieseltrafik mot
mer miljöanpassade fordon och bränslen.
Utskottet förutsätter mot denna bakgrund att
Banverket på ett aktivt sätt verkar för ett
miljöanpassat utnyttjande av hela järnvägssystemet.
I detta ansvar ingår att överväga och pröva olika
åtgärder för att främja användningen av mer
miljövänliga fordon och bränslen. Utskottet vill
vidare erinra om att regeringens medelsberäkning för
Banverket inrymmer en resursförstärkning för att öka
Banverkets insatser rörande bl.a. miljöfrågor och
forskning och utveckling. Enligt utskottets mening
bör det dock inte ankomma på riksdagen att peka ut
någon speciell sorts bränslekvalitet som skall
prövas. Banverket tillsammans med andra berörda
organ bör rimligen vara bäst skickat att bedöma
frågor av denna karaktär.
Med hänvisning till det anförda anser utskottet att
riksdagen inte bör ta något initiativ i frågan.
Utskottet avstyrker därför motion T214 (c) i nu
behandlad del. Syftet med motionsyrkandet förutsätts
dock till väsentlig del komma att bli tillgodosett.
10.4 Inlandsbanan
10.4.1 Motionsförslag
Ulf Björklund (kd) anger i motion T505 att sedan
kommunerna längs Inlandsbanan genom Inlandsbanan AB
(IBAB) tog över ansvaret för banan år 1992 har denna
utvecklats till en väl fungerande kommunikationslänk
mellan inlandets näringsliv och exportmarknaderna.
En rad banförbättringar har också gjorts till en
lägre kostnad än beräknat samtidigt som godstrafiken
har ökat med 150 %. Enligt motionären finns det
därför starka skäl för att skapa ett sammanhållet
järnvägssystem med "icke elektrifierade banor" i
Sveriges inland med IBAB som huvudman. Mot denna
bakgrund föreslås att en utredning tillsätts om att
överföra södra banavsnittet mellan Kristinehamn och
Mora samt alla tvärbanor till Inlandsbanan AB. För
att klara behovet av ökat banunderhåll på
Inlandsbanan samt en upprustning av bandelarna Sveg-
Brunflo och Arvidsjaur-Gällivare förordas att
ytterligare 9 miljoner kronor per år avsätts till
Inlandsbanan från Banverkets anslag.
I motionen påtalas vidare att det tioåriga avtalet
mellan staten och länstrafikhuvudmännen om
ersättningstrafik med buss utmed Inlandsbanan löper
ut år 2001. Innan dess finns det inga möjligheter
att bedriva reguljär persontrafik med tåg på
Inlandsbanan. Motionären anser därför det angeläget
att regeringen tillsammans med berörda parter i
inlandet tar ett gemensamt ansvar för
persontrafikfrågorna längs Inlandsbanestråket för
att hitta lämpliga och effektiva trafiklösning för
inlandets persontransporter efter år 2001.
För att bibehålla och vidareutveckla den positiva
utvecklingen av Inlandsbanans godstrafik framhåller
Johnny Gylling m.fl. (kd) i motion T223 att det
krävs ökade insatser för banunderhåll.
Kristdemokraterna föreslår därför att 65 miljoner
kronor avsätts för Inlandsbanan inom ramen för
Banverkets anslag.
I motion T531 av Yvonne Ångström (fp) framhålls att
enligt 1997 års riksdagsbeslut tilldelades
Inlandsbanan 50 miljoner kronor till banunderhåll,
trots att kostnaderna egentligen uppgick till 63
miljoner kronor. Därefter har den trafikerade
banlängden utökats med närmare 50 % på grund av att
godstrafiken återupptagits på bandelarna
Sveg-Brunflo, Hoting-Ulriksfors och
Dorotea-Vilhelmina. Motionären anser därför att ett
extra tillskott på ytterligare 7 miljoner kronor
krävs för Inlandsbanans fortsatta existens. Medlen
bör enligt motionen anvisas från anslaget A 6
Nationellt investeringsprogram för
infrastrukturutveckling.
10.4.2 Utskottets ställningstagande
Genom riksdagens beslut år 1997 har nya villkor
lagts fast för Inlandsbanan (prop. 1997/98:1
utg.omr. 22, bet. 1997/98:TU1, rskr. 1997/98:104).
Utskottet framhöll i sitt av riksdagen godkända
betänkande att Inlandsbanan fyller en viktig
funktion i det nationella godssystemet. Kommunerna
längs Inlandsbanan har, genom Inlandsbanan AB
(IBAB), också på ett förtjänstfullt sätt lyckats
utföra banunderhållet till en lägre kostnad än vad
som förutsågs när det statliga stödet infördes. IBAB
är dock beroende av fortsatt bidrag för att kunna
bedriva sin verksamhet. Utskottet ansåg mot denna
bakgrund att 50 miljoner kronor per år i statligt
bidrag möjliggjorde för IBAB att vidmakthålla banan
i ett tillfredsställande skick.
När det gäller en fortsatt upprustning av
Inlandsbanan redovisades i betänkandet en
kostnadsberäkning på ca 780 miljoner kronor för att
rusta upp sträckorna Sveg-Brunflo och
Arvidsjaur-Gällivare. Enligt utskottets bedömning
var efterfrågan på godstrafik på dessa sträckor inte
så stor att den för överblickbar tid kunde motivera
de mycket kostsamma infrastruktur-investeringar det
skulle bli fråga om. Utskottet konstaterade vidare
att det i första hand är en fråga för IBAB samt
berörda kommuner och trafikhuvudmän att ta ställning
till hur persontrafikförsörjningen skall vara ordnad
när de nuvarande avtalen löper ut år 2001.
Utskottet har inte ändrat uppfattning. Utskottet
vill vidare tillägga att regeringen i årets
budgetproposition beräknat en ökning av det statliga
bidraget till banhållningen på Inlandsbanan med 7
miljoner kronor till sammanlagt 56 miljoner kronor.
Medelsökningen har skett dels mot bakgrund av ökad
godstrafik på Inlandsbanan, dels intäktsbortfall på
grund av det nya systemet för beräkning av
banavgifter.
Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet
motionerna T223 (kd) yrkande 29, T505 (kd) och T531
(fp).
10.5 Stängselreglering
10.5.1 Motionsförslag
I motion T511 framhåller Stefan Hagfeldt (m) att
införandet av snabba och tysta snabbtåg har ändrat
förutsättningarna för säkerheten kring järnvägsspår.
För att öka järnvägens säkerhet bör därför i ökad
utsträckning stängsel sättas upp utmed
järnvägslinjerna. Ett hinder är dock gällande regler
som innebär att kommunerna får stå för merparten av
stängselkostnaderna. I sammanhanget görs en
jämförelse med reglerna på vägområdet där
väghållaren står för stängselkostnaderna. Motionären
efterlyser mot denna bakgrund en översyn av
lagstiftningen kring stängselskydd. I detta arbete
bör prövas att ge Banverket betalningsansvaret för
stängselskyddet.
10.5.2 Utskottets ställningstagande
Enligt lagen (1945:119) om stängselskyldighet för
järnväg m.m. gäller olika regler för stängsel till
skydd för större hemdjur respektive stängsel till
skydd för allmänheten. I lagens 1 § anges att
innehavare av järnväg är "pliktig att hålla stängsel
utmed järnvägen till skydd för större hemdjur
(hästar och nötkreatur) under betesgång, såframt
kostnaden för stängsel icke är oskälig i förhållande
till nyttan därav för betesbruket". Beträffande
stängselskydd för allmänheten anges i lagen att
ansvaret för hållandet av stängsel utmed järnväg i
första hand är en kommunal angelägenhet. Kommunerna
har sålunda rätt att inom sitt område besluta om var
stängsel skall sättas upp och hur de skall utformas.
Kostnaderna för sådana stängsel skall enligt lagen
betalas till 90 % av kommunen och till 10 % av
järnvägsinnehavaren. För stations- och
bangårdsområden gäller dock att kostnaderna skall
delas lika. För att pröva frågor om uppsättning och
kostnadsfördelning finns en särskild statlig nämnd,
Stängselnämnden.
Utskottet noterar att regleringen av järnvägens
stängselskyldighet är tämligen gammal och delvis
avspeglar en annan samhällsstruktur och ett annat
trafiksystem än vad som i dag gäller. Utskottet vill
även erinra om att i samband med att riksdagen våren
1975 behandlade kostnadsansvaret för
järnvägsstängsel för allmänheten förutsattes att om
ändrade förhållanden skulle uppstå i framtiden, på
grund av den tekniska utvecklingen av järnvägens
drift som kräver utökad stängselskyldighet, borde
frågan om kostnadsfördelningen tas upp till förnyad
prövning (prop. 1975:67, bet. TU 1975:14, rskr.
1975: 196). I sammanhanget kan vidare nämnas att
Stängselnämnden som inrättades år 1976 ännu inte
enligt vad utskottet erfarit haft ett enda ärende
att avgöra.
Utskottet konstaterar att Banverket har ett
sektorsansvar för järnvägssy- stemet. Det
innebär bl.a. ett samlat ansvar för järnvägens
trafiksäkerhet. Mot denna bakgrund förutsätter
utskottet att frågan om stängselregleringens
framtida utformning behandlas av Banverket. Något
initiativ från riksdagens sida är därför inte
nödvändigt. Utskottet avstyrker således motion T511
(m).
11 Sjöfart
Avsnittets innehåll
I detta avsnitt behandlar utskottet fem
regeringsförslag med anknytning till sjöfart. Det
gäller yrkandena 1 samt 8-11 enligt vilka
riksdagen föreslås
dels anta regeringens förslag till lag om ändring i
lagen (1996:20) om upphävande av lagen (1979:1035)
med bemyndigande om utjämning av taxor för vissa
lastbilstransporter,
dels godkänna ekonomiska mål och investeringsplan
för Sjöfartsverket för perioden 1999-2001 i enlighet
med vad regeringen förordar,
dels bemyndiga regeringen att fastställa utdelning
och skattemotsvarighet för Sjöfartsverket i enlighet
med vad regeringen förordar,
dels bemyndiga regeringen att för år 1999 ge
Sjöfartsverket finansiella befogenheter i enlighet
med vad regeringen förordar,
dels godkänna vad regeringen anför om
Handelsflottans kultur- och fritidsråd.
Vidare behandlar utskottet följande motioner:
- T220 yrkandena 31 och 37 av Per-Richard Molén
m.fl. (m),
- T222 yrkande 13 av Kenth Skårvik och Elver Jonsson
(fp),
- T223 yrkande 31 av Johnny Gylling m.fl. (kd),
- T229 yrkande 3 av Gudrun Schyman m.fl. (v),
- T230 yrkande 9 av Sven Bergström m.fl. (c),
- T602 av Sten Andersson (m),
- T607 av Elizabeth Nyström och Maud Ekendahl (m),
- T613 av Elizabeth Nyström m.fl. (m),
- T615 yrkande 6 av Johnny Gylling m.fl. (kd),
- T626 av Lilian Virgin (s),
- T628 yrkande 2 av Camilla Dahlin-Andersson och Eva
Flyborg (fp).
11.1 Den svenska handelssjöfartens
internationella konkurrenskraft
11.1.1 Inledning
Riksdagen antog ett sjöfartspolitiskt beslut i
december 1996 (prop. 1996/97:1, utg.omr. 22, bet.
1996/97:TU1, rskr. 1996/97:115). Enligt detta skall
staten tillförsäkra den svenska handelsflottan
rimliga konkurrensvillkor och härigenom tillvarata
sjöfartens möjligheter att såsom en konkurrens-
kraftig exportnäring stärka betalningsbalansen.
Vidare skall enligt beslutet bidrag till den
svenskflaggade handelsflottan lämnas för
arbetsgivares kostnader för skatt och sociala
avgifter t.o.m. år 2001. Syftet med bidraget är att
stärka den internationella konkurrenskraften.
Utskottet har i det föregående, under
anslagsfrågorna, behandlat regeringens förslag om en
medelsanvisning på 405 miljoner kronor under
anslaget Bidrag till sjöfarten. Utskottet behandlar
i det följande ett antal motionsyrkanden om
främjande av den svenska handelssjöfartens
internationella konkurrenskraft som inte berör den
av regeringen föreslagna medelsanvisningen för nästa
budgetår. Som en bakgrund till dessa yrkanden
återger utskottet några av regeringens
sjöfartspolitiska uttalanden i fjolårets och årets
budgetpropositioner.
11.1.2 Budgetpropositionen för år 1998
I fjolårets budgetproposition konstaterade
regeringen att den svenska sjöfartsnäringens
omvärld hade förändrats efter riksdagens
sjöfartspolitiska beslut i december 1996. Sålunda
hade man inom EU beslutat om riktlinjer för
statsstöd till sjöfartsnäringen. Dessa innebar bl.a.
möjlighet att tillämpa nya förmånliga regler för
företagsbeskattningen. Sådana tillämpades också
redan i Norge och Holland. Båda dessa länder, men
även andra europeiska länder, hade också - genom
att acceptera s.k. internationella register - gett
rederierna möjligheter att anställa sjöfolk till
låga bemanningskostnader. De förändrade
konkurrensförutsättningarna hade medfört oro inom
den svenska rederinäringen och utflaggning.
Regeringen konstaterade också att en
principöverenskommelse hade träffats mellan
SEKO-Sjöfolk och Sveriges redareförening i syfte att
stärka den svenska sjöfartens konkurrenssituation.
Enligt principöverenskommelsen öppnades möjlighet
för svenska rederier att anställa sjöfolk från
rederier utanför EU för tillfällig anställning
enligt särskilda förutsättningar. För att nå
nödvändiga kostnadsbesparingar i de fallen krävdes -
framhöll regeringen - förändringar av
lagstiftningen, bl.a. på det sociala området.
Regeringen sade sig också ha för avsikt att se över
den berörda lagstiftningen med anledning av
parternas principöverenskommelse.
11.1.3 Budgetpropositionen för år 1999
I årets budgetproposition framhåller regeringen att
det behövs en kombination av statliga åtgärder och
åtgärder som sjöfartsnäringen själv vidtar för att
man skall kunna minska kostnadsgapet gentemot våra
närmaste konkurrentländer. De statliga åtgärderna
innebär, som nämnts vid behandlingen av
anslagsfrågorna, att bidraget till kostnader för de
sociala avgifterna höjs till 48 000 kr per
kalenderår och årsarbetskraft. Näringens egna
åtgärder skulle bestå i att sjöarbetsmarknadens
parter träffar avtal om löner och
anställningsvillkor för vissa grupper av tillfälligt
anställt sjöfolk.
Parterna har utvecklat den tanken - fortsätter
regeringen - i särskilda principöverenskommelser
och ramavtal, vilka innebär möjligheter att i
väsentlig grad minska bemanningskostnaderna. Dessa
möjligheter bör kunna utnyttjas, framhåller
regeringen. Möjligheterna att anställa sjömän
bosatta utanför EES för kortare tid, högst sex
månader, är det moment som är mest betydelsefullt
för bemanningskostnaderna.
Parterna har emellertid därvid förutsatt att
befrielse från inkomstskatt och sociala avgifter
skulle kunna medges liksom att i Sverige
obligatoriska krav på sociala trygghetsersättningar
skulle kunna ersättas med avtalsbundna sådana.
Regeringen säger sig ha granskat parternas förslag i
de två sistnämnda avseendena och betonar nu att
förslagen inte kan godtas. Efter att ha redovisat
skälen för den ståndpunkten säger sig regeringen ha
funnit att konkurrensförbättringen för den svenska
handelssjöfarten i huvudsak är densamma med
regeringens förslag om det nämnda bidraget på 48 000
kr som med parternas förslag. En förutsättning för
denna likvärdighet är dock att parterna utnyttjar
den möjlighet att träffa avtal om löner och vissa
anställningsvillkor som gällande lagstiftning
medger. Om sådan överenskommelse inte träffas
kommer regeringen att besluta att bidraget till
sociala avgifter skall återgå till 29 000 kr.
11.1.4 Motionsförslag
I motion T220 av Per-Richard Molén m.fl. (m)
framhålls att Moderata sam-lingspartiet tidigare
föreslagit lösningar för att undvika fortsatt
stödberoende. De moderata förslagen har avvisats av
den socialdemokratiska regeringen som i stället
uppdrog åt de avtalsslutande parterna att finna en
framtida lös-ning. En sådan har också presenterats,
men något förslag från regeringens sida har inte
lämnats och utflaggningen av svenskt tonnage går nu
i allt snabbare takt.
Moderata samlingspartiet anser, fortsätter
motionärerna, att det framför-handlade avtalet
snarast måste träda i kraft och att regeringen
snarast måste återkomma till riksdagen med förslag
till erforderlig lagstiftning.
I motion T602 av Sten Andersson (m) framhålls att
Sverige även inom sjöfartsområdet måste acceptera
vad som gäller för andra branscher, nämligen att det
inte på sikt går att förbättra konkurrenssituationen
genom subventioner. Om ambitionen är att svensk
sjöfart även fortsättningsvis skall finnas kvar,
tvingas man anpassa sig till de konkurrensmetoder
som gäller för andra länder.
I motion T613 av Elizabeth Nyström m.fl. (m)
framhålls att regeringens ståndpunkter i årets
budgetproposition innebär en anmärkningsvärd
kovändning. Parternas överenskommelser negligeras
helt. I stället presenterar regeringen en
bidragsmodell som för det första inte är likvärdig
den lösning som parterna förordat och som också
regeringen tidigare förordat. Dessutom, vilket är än
mer anmärkningsvärt, tycks regeringens lösning inte
kunna genomföras. Det är därför hög tid att
regeringen nu genomför de förändringar som krävs för
att parternas avtal skall kunna tillämpas.
I motion T229 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkas att
riksdagen begär att regeringen återkommer med
förslag i vårpropositionen angående överföring av
medel från väganslagen till sjöfart. I takt med att
det europeiska vägnätet korkar igen alltmer, kan
sjöfarten väntas öka sina marknadsandelar av
godstrafiken, framhåller motionärerna. Även med
tanke på den väsentligt billigare infrastruktur som
trafiken på sjön kräver i jämförelse med andra
transportslag är Sveriges geografiska läge med sin
långa kust fördelaktigt i relation till de länder
som är hänvisade till ett vägnät för sina
transporter. Av säkerhets- och rättviseskäl har
riksdagen intresse av att inte ytterligare
utflaggning sker. Därför vill Vänsterpartiet anslå
ytterligare medel till sjöfarten.
I motion T223 av Johnny Gylling m.fl. (kd) framhålls
att det avtal som arbetats fram mellan
sjöarbetsmarknadens parter är värt all respekt.
Utflaggning av svenska fartyg kan förhindras genom
att staten nu inför den s.k. nettomodellen (slopat
krav på inbetalning av arbetsgivaravgifter för
tillfälligt anställda utanför EES). Regeringen bör
skyndsamt ge sådana signaler till den svenska
handelsflottan att en långsiktig sjöfartspolitik
kommer att genomföras så att utflaggningen av
svenska fartyg stoppas.
Även i motion T615 av Johnny Gylling m.fl. (kd)
framhålls att regeringen skyndsamt bör ta fram
erforderliga förslag till lagändringar i enlighet
med parternas överenskommelse samt ge den svenska
sjöfartsnäringen besked om hur man avser att gå
vidare.
Vår sammanfattande syn på sjöfartspolitiken är,
säger motionärerna
- att arbetet i EU måste fortsätta i riktning mot
konkurrensneutralitet samt gemensamma
avgiftsprinciper för de olika trafikslagen,
- att Sverige måste slå vakt om sin position som
sjöfartsnation och behålla den svenska
handelsflottan så långt som möjligt under svensk
flagg,
- att regeringen bör sträva efter långsiktiga
parlamentariska överens-kommelser om
sjöfartspolitiken samt en bred enighet på
sjöarbetsmarknaden om dess framtida inriktning,
- att regeringen skyndsamt bör initiera en
lagändring så att den s.k. nettomodellen införs som
princip för rederistödet.
I motion T230 av Sven Bergström m.fl. (c) framhålls
att sjöfartspolitiken behandlas minst sagt
anmärkningsvärt i budgetpropositionen. När det
gäller de sedan tidigare aviserade regeländringarna
för att kunna fullfölja parternas överenskommelse om
s.k. nettolöner för icke EES-medborgare förefaller
man nu göra en tvärvändning. Regeringen hotar
parterna med att bidraget på 48 000 kr per
anställd skall sänkas till 29 000 kr. Ett avtal
mellan Sveriges redareförening och berörda parter om
bemanningsanpassningar i svenska fartyg föreligger.
Erforderliga lagändringar måste genomföras snabbt,
understryker motionärerna. Riksdagen bör begära
förslag av regeringen till lagändring för
tillfälligt anställda.
I motion T222 av Kenth Skårvik och Elver Jonsson
(båda fp) framhålls att parterna på
sjöarbetsmarknaden har kommit överens om nödvändiga
reformer men att de av regeringen utlovade
lagreformerna uteblivit, enligt regeringens
uppfattning på grund av det nya pensionssystemet.
Det är ett svepskäl, säger motionärerna, och visar
med all tydlighet att regeringen inte har någon
politik för sjöfartsnäringen. Förslag måste komma
omgående om inte hela den svenska sjöfartsnäringen
skall raderas ut.
I motion T628 av Camilla Dahlin-Andersson och Eva
Flyborg (båda fp) framhålls att utflaggning av
fartyg inneburit att Sverige är på väg att förlora
en hel näring. Det kan inte accepteras, understryker
motionärerna, som också erinrar om att man inom EU
har antagit riktlinjer till stöd för sjöfarten.
Dessa kan leda till att ett land kan besluta om att
stödja sin sjöfart genom att avstå från sociala
avgifter och skatter som skulle utgått för de
ombordanställda och befria rederierna från
bolagsskatt. Sverige har ställt sig bakom EU:s
riktlinjer och således accepterat principen. Medan
andra länder valt att följa EU:s riktlinjer kräver
Sverige först in skatter och sociala avgifter för
att sedan i form av stöd återbetala skatten samt del
av de sociala avgifterna.
11.1.5 Utskottets ställningstagande
Regeringen, Vänsterpartiet, Miljöpartiet de gröna,
Sveriges redareförening och fackförbundet SEKO har
den 16 november 1998 enats om hur det statliga
stödet till sjöfarten bör utformas. Enligt
uppgörelsen skall stödet bygga på den s.k.
bruttomodellen, som innebär full återbetalning av
skatt för de tillfälligt anställda och stöd till de
sociala avgifterna med 58 000 kr per årsarbetskraft
fr.o.m. år 1999 t.o.m. år 2001. Detta innebör en
ökning med 10 000 kr per årsarbetskraft i
förhållande till det förslag som presenterades i
budgetpropositionen.
Företrädare för regeringen, Sveriges redareförening
och SEKO framhåller i ett gemensamt uttalande att
uppgörelsen är positiv för svensk sjöfart. De
anställda ges löne- och anställningstrygghet
samtidigt som konkurrenskraften stärks. Därmed finns
förutsättningar för en fortsatt god utveckling av
svensk sjöfartsnäring.
Sjöarbetsmarknadens parter kommer nu att sluta
erforderliga avtal om tillfälligt anställd personal
under svensk flagg.
Riksdagen har uttalat att staten skall tillförsäkra
den svenska handelsflottan rimliga
konkurrensvillkor. Utskottet ser därför mycket
positivt på den uppgörelse som träffats och
instämmer i bedömningen att uppgörelsen skapar
förutsättningar för en god utveckling av svensk
sjöfartsnäring. Utskottet anser därför att riksdagen
bör ställa sig bakom överenskommelsen. Det innebär
sålunda att stödet till de sociala avgifterna utgår
med 58 000 kr per kalenderår och årsarbetskraft
fr.o.m. den 1 januari 1999 t.o.m. den 31 december
2001.
Enligt förordningen (1996:1559) om statligt bidrag
till svensk sjöfart skall ansökan om bidrag till
kostnader för socialavgifter ges in till
Rederinämnden efter utgången av det kalenderår som
ansökan avser, dock senast den 31 mars. En höjning
av bidraget till kostnader för socialavgifter till
58 000 kr per kalenderår kommer därför inte att
påverka anslaget för budgetåret 1999.
Kostnaderna för bidragshöjningen bör enligt
utskottets mening finansieras inom ramen för
utgiftsområde 22. Det bör ankomma på regeringen att
återkomma till riksdagen med en närmare redovisning
av kostnaderna för reformen och för hur dessa skall
finansieras. En utvärdering av stödet skall göras.
Utskottet ser positivt på detta.
Vad utskottet nu anfört bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna.
Utskottets ställningstagande innebär att syftet med
motionsyrkandena till väsentlig del blir
tillgodosett. Något initiativ från riksdagens sida
med anledning av yrkandena är därför inte
erforderligt. Dessa avstyrks följaktligen.
11.2 Fartygsfonder m.m.
I motion T220 av Per-Richard Molén m.fl. (m) yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad som i motionen anförs om
sjöfartspolitiken. Yrkandet har behandlats i det
föregående i den del det innehåller krav på att
regeringen skall förelägga riksdagen lagförslag som
gör det möjligt att genomföra den s.k. nettomodell
som sjöarbetsmarknadens parter har enats om.
Yrkandet omfattar emellertid även en rad andra
sjöfartspolitiska frågor. Sålunda kräver
motionärerna t.ex. att fartygsfonderna återinförs,
att Lex Britannia upphävs, att svenska regler om
personalövergång vid fartygsförsäljningar ändras så
att de överensstämmer med EU:s regler samt att för
sjöfarten speciella bestämmelser om sjuklön,
arbetstid och semester anpassas till de generella
bestämmelserna på den svenska arbetsmarknaden.
Dessa och andra frågor som motionärerna nämner har
tidigare behandlats av riksdagen. Utskottet är inte
berett att förorda en omprövning av riksdagens
ställningstaganden i de berörda frågorna och
avstyrker motion T220 yrkande 31 i nu berörd del.
I sammanhanget förtjänar nämnas att Utredningen om
sjöfartens struktur- och kapitalsituation i sitt
nyligen framlagda slutbetänkande Svensk
sjöfartsnäring hot och möjligheter (SOU 1998:129)
bl.a. föreslår att frågan om att införa någon form
av fartygsfonder bör utredas.
11.3 Ekonomiska mål och investeringsplan
för Sjöfartsverket
11.3.1 Regeringens överväganden och förslag
Regeringen erinrar om att den i fjolårets
budgetproposition förordade att Sjöfartsverkets
soliditet på sikt skulle sänkas. Soliditeten är
fortfarande för hög, framhåller regeringen, och bör
på sikt understiga nuvarande nivå på 50 %. Det
långsiktiga målet för soliditeten bör uppgå till
lägst 30 %, i enlighet med de principer som
regeringen numera allmänt tillämpar för ägarkrav på
affärsdrivande verksamhet. Regeringen säger sig
därför ha för avsikt att besluta om en extra
inleverans från Sjöfartsverket under hösten 1998.
Räntabilitetsmålet bör i enlighet med verkets
förslag ligga fast på 7 % av eget kapital.
Regeringen framhåller vidare att den inte har någon
erinran mot Sjöfartsverkets förslag i fråga om
investeringsplanens nivå och inriktning. Nivån bör
enligt verket ligga på sammanlagt 337,6 miljoner
kronor under perioden 1999-2001. Investeringarna
inriktas till stor del på återanskaffningar.
Sålunda kommer t.ex. 18 lotsbåtar att återanskaffas
under treårsperioden till en kostnad av ca 140
miljoner kronor. Samtliga lotsbåtar förses med
avgaskatalysatorer. Investeringar i farleder och
utmärkning samt sjökartläggning omfattar totalbelopp
under treårsperioden på 34 respektive 42 miljoner
kronor.
11.3.2 Motionsförslag
I motion T607 av Elizabeth Nyström och Maud Ekendahl
(båda m) fram-hålls att en sänkning av
Sjöfartsverkets soliditet inte enbart bör ske genom
att verket åläggs extra inleveranser av vinstmedel.
Ett sådant agerande skadar på sikt Sjöfartsverket
och därigenom handelssjöfarten, betonar
motionärerna. I sammanhanget erinrar motionärerna om
att handelssjöfarten avkrävs ett fullt
kostnadsansvar för den infrastruktur och de tjänster
som verket tillhandahåller. Motionärerna yrkar att
riksdagen avslår regeringens förslag om sänkt
soliditet för Sjöfartsverket.
11.3.3 Utskottets ställningstagande
Utskottet har för sin del ingen erinran mot vad
regeringen anför om det långsiktiga målet för
Sjöfartsverkets soliditet och om sin avsikt att
besluta om en extra inleverans av verkets
vinstmedel. Utskottet tillstyrker därför
regeringens förslag om ekonomiska mål för
Sjöfartsverket. Sjöfartsverkets investeringsplan för
perioden 1999-2001 är som nämnts till stor del
inriktad på återanskaffningar. Utskottet tillstyrker
regeringens förslag om investeringsplanen. Motion
T607 (m) avstyrks.
11.4 Utdelning och skattemotsvarighet för
Sjöfartsverket
Regeringen säger sig dela Sjöfartsverkets
uppfattning att utdelningskravet bör vara en
tredjedel av vinsten, räknat som resultat efter
skattemotsvarighet. Utdelning och skattemotsvarighet
bör även fortsättningsvis slutligt fastställas av
regeringen.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag att
riksdagen godkänner vad regeringen sålunda förordar.
11.5 Finansiella befogenheter för
Sjöfartsverket
Utskottet tillstyrker regeringens förslag
om att den bör bemyndigas ge Sjöfartsverket
vissa finansiella befogenheter. Dessa
innebär att Sjöfarsverket under år 1999 får
ta upp lån i och utanför Riksgäldskontoret
inom en total ram på 110 miljoner kronor.
Kassamässigt överskott får Sjöfartsverket
placera i bank och på räntebärande konto i
Riksgäldskontoret.
11.6 Gotlandstillägget
11.6.1 Bakgrund
Genom det statliga transportstödet till
färjetrafiken på Gotland subventioneras både person-
och godstrafiken. Utöver detta stöd subventioneras
dessutom godstrafiken enligt ett särskilt system med
högstprisreglering och ett s.k. Gotlandstillägg.
Bakgrunden till detta system är att
transportförmedlingsföretagen tidigare tillämpade en
speciell taxa för Gotlandstrafiken. Taxan var
konstruerad på i princip samma sätt som taxorna för
övriga transporter på fastlandet. För att täcka
färje- och hamnavgifter samt av överfarten
föranledda merkostnader påfördes dock ett
sjötillägg.
Sjötillägget slopades år 1976 samtidigt som en
högsprisreglering infördes. Denna innebär att
transportförmedlingsföretagens taxor för
godstransporter till eller från Gotland skall
motsvara taxan för en transport av motsvarande längd
i landet i övrigt. För att kompensera
transportförmedlingsföretagen får dessa debitera ett
frakttillägg i all inrikes fjärrtrafik, det s.k.
Gotlandstillägget. Detta tillägg utgör innevarande
år 0,4 % av nettofraktsumman i varje enskilt
fraktavtal.
I proposition 1995/96:44 (bet. 1995/96:TU7, rskr.
1995/96:99) framhölls att högstprisregleringen och
Gotlandstillägget är ett otillfredsställande system
och att det på sikt borde avvecklas. Avvecklingen
föreslogs ske med 0,2 procentenheter per år - från
den dåvarande nivån på tillägget, som var 0,6
% - med start den 1 januari 1997. Riksdagen
beslutade i enlighet med regeringens förslag. Lagen
(1979:1035) med bemyndigande om utjämning av taxor
för vissa lastbilstransporter skulle upphävas med
utgången av år 1998.
Sedan nivån på Gotlandstillägget sänkts till 0,4 %
med verkan från den 1 januari 1997 framhölls det i
budgetpropositionen för år 1998 att den fortsatta
avvecklingen av Gotlandstillägget borde anstå i
avvaktan på en långsiktig lösning av frågan om
lämplig form för stöd till godstranporter till och
från Gotland. Gotlandstillägget skulle därför vara
0 ,4 % även under år 1998.
11.6.2 Regeringens överväganden och förslag
I nu föreliggande proposition framhåller regeringen
att frågan behöver beredas ytterligare och att den
fortsatta avvecklingen av Gotlandstillägget bör
anstå i avvaktan på att regeringen återkommer i
budgetpropositionen för år 2000. Tillägget bör
således vara 0,4 % även under år 1999. Regeringen
föreslår därför att riksdagen antar ett i
propositionen framlagt förslag till lag om ändring i
lagen (1996:20) om upphävande av den nämnda lagen
med bemyndigande om utjämning av taxor för vissa
lastbilstransporter. Ändringen innebär att den
tidpunkt då lagen skall upphöra att gälla förskjuts
från utgången av år 1998 till utgången av år 1999.
11.6.3 Motionsförslag
I motion T220 av Per-Richard Molén m.fl. (m)
framhåller motionärerna att de finner
Gotlandstillägget principiellt felaktigt. Det
innebär, säger motionärerna, att staten beviljar
privata aktörer en "beskattningsrätt". Varumottagare
i olika delar av Sverige reagerar också ofta mot att
deras fraktkostnad inkluderar ett Gotlandstillägg.
Det har också gång efter annan förts fram argument
för att Gotlandstillägget inte skapar önskvärd
konkurrensneutralitet fraktare emellan.
Motionärerna kan därför inte godta att avvecklingen
av tillägget skjuts upp ett helt år. Det
föreliggande analysmaterialet bör göra det möjligt
för regeringen att före den 1 juli nästa år till
riksdagen återkomma med ett konkret förslag till
avveckling av tillägget som tillgodoser Gotlands
behov av rationella, kostnadsneutrala transporter
till och från fastlandet.
I motion T226 av Lilian Virgin (s) utgår motionären
från riksdagens beslut om en successiv avveckling av
Gotlandstillägget och framhåller att den avveckling
som hittills skett medfört olägenheter i form av
försämrad lönsamhet för trädgårdsnäringen och vissa
andra delar av det gotländska näringslivet. Det är
av största vikt, säger motionären, att beslut om ett
transportstöd för Gotland inte dröjer och att stödet
utformas så att kostnaderna för frakterna inte skall
vara högre till och från Gotland än för motsvarande
sträcka på fastlandet.
11.6.4 Utskottets ställningstagande
Utskottet ansluter sig för sin del till regeringens
uppfattning att frågan om utformning av ett
transportstöd för Gotland bör bli föremål för
fortsatt beredning. I avvaktan på att regeringen
återkommer till frågan i budget-propositionen för år
2000 bör den fortsatta avvecklingen av
Gotlandstillägget anstå under hela år 1999.
Med det sagda tillstyrker utskottet att riksdagen
antar regeringens lagförslag. Motionerna T220 (m)
yrkande 37 och T226 (s) avstyrks.
11.7 Handelsflottans kultur- och fritidsråd
I propositionen erinras om att HKF har till uppgift
att tillhandahålla sjöfolk ett attraktivt fritids-
och kulturliv. Verksamheten finansieras genom en
avräkning på Sjöfartsverkets farledsavgifter samt av
egna avgiftsintäkter. Avräkningen på
farledsavgifterna för år 1998 är 20 miljoner kronor.
Regeringen framhåller att HKF har föreslagit att
18,5 miljoner kronor av verksamheten år 1999 skall
finansieras genom avräkning av farleds-avgifterna.
Eftersom HKF har medgivits en nettobudget i
momshänseende blir avräkningen för år 1999 mindre än
för närmast föregående år. HKF beräknar vidare att
de egna avgiftsintäkterna uppgår till 7,3 miljoner
kronor. Regeringen säger sig tillstyrka HKF:s
förslag till avräkning av farledsavgifter för rådets
kostnader.
Utskottet tillstyrker för sin del
att riksdagen godkänner vad
regeringen sålunda anför.
12 Luftfart
Avsnittets innehåll
I detta avsnitt behandlar utskottet regeringens
förslag om luftfart m.m., nämligen yrkandena 12-15 i
regeringens hemställan.
Riksdagen bör enligt regeringen
dels godkänna ekonomiska mål och investeringsplan
för Luftfartsverket för perioden 1999-2001 i
enlighet med vad regeringen förordat,
dels bemyndiga regeringen att fastställa utdelning
och skattemotsvarighet för Luftfartsverket i
enlighet med vad regeringen förordat,
dels bemyndiga regeringen att för år 1999 ge
Luftfartsverket finansiella befogenheter i enlighet
med vad regeringen förordat,
dels godkänna vad regeringen anfört om Statens
haverikommission.
Vidare behandlar utskottet följande motioner:
- T217 yrkandena 7-9 av Marianne Samuelsson m.fl.
(mp),
- T220 yrkandena 39-41, 43-44 av Per-Richard Molén
m.fl. (m),
- T222 yrkandena 3 och 12 av Kenth Skårvik m.fl.
(fp),
- T231 yrkande 12 av Berit Andnor m.fl. (s),
- T702 av Bertil Persson (m),
- T703 yrkande 2 av Stig Eriksson m.fl. (v),
- T707 av Kristina Zakrisson och Lennart
Klockare (s).
12.1 Luftfartsverkets ekonomiska mål,
investeringsplan och finansiella
befogenheter m.m.
12.1.1 Regeringens förslag
I avsnittet om ekonomiska mål och resurser för
Luftfartsverket anför regeringen att det långsiktiga
målet för soliditet bör ligga fast på 25 %. Också
räntabilitetsmålet bör ligga fast, dvs. på 8 % av
eget kapital. Likaså bör prisrestriktionen för
Luftfartsverkets trafikavgifter vara oförändrad,
vilket innebär att trafikavgifterna får öka med
högst 80 % av nettoprisindex fr.o.m. år 1993. Vad
gäller Luftfartsverkets investeringsplan säger sig
regeringen inte ha något att erinra mot planens nivå
eller inriktning, som i allt väsentligt innebär en
fortsättning enligt nu gällande treårsplan. För de
tre kommande åren innefattar planen investeringar om
sammanlagt 4,8 miljarder kronor, varav 1,7 miljarder
kronor för budgetåret 1999. Sistnämnda belopp
fördelar sig med 775 miljoner kronor på
investeringar vid Arlanda flygplats, med 200
miljoner kronor på övriga flygplatser och med 375
miljoner kronor på flygtrafiktjänst. Övriga
investeringar om 350 miljoner kronor inbegriper
anpassningsåtgärder med anledning av Sveriges
deltagande i Schengensamarbetet. Av det totalt
beräknade investeringsbeloppet för de kommande tre
åren beräknas drygt 2,6 miljarder, eller mer än
hälften, falla på Arlanda.
I avsnittet om finansiella befogenheter föreslås att
riksdagen bemyndigar regeringen att under år 1999
låta Luftfartsverket få rätt att ta upp lån inom en
total ram på 5,5 miljarder kronor. Vidare föreslås
bl.a. att Luftfartsverket får rätt att teckna
borgensförbindelser till förmån för dotterbolaget
LFV Holding AB inom en total ram på 60 miljoner
kronor samt placera kassamässigt överskott på
närmare angivet sätt. Kapitaltäckningsgarantin till
förmån för dotterdotterbolaget LFV Airport Center AB
föreslås förlängd till utgången av år 2003.
12.1.2 Motionsförslag
I motion T217 föreslår Marianne Samuelsson m.fl.
(mp) att riksdagen avslår förslagen om ekonomiska
mål och investeringsplan för Luftfartsverket
(yrkande 7) samt finansiella befogenheter för
Luftfartsverket (yrkande 8). Målet för
Luftfartsverket bör enligt motionärerna vara att av
hälso- och miljöskäl hålla flygtrafiken på låga men
nödvändiga nivåer. Eftersom Sverige bör träda ut ur
EU bör någon anpassning till Schengensamarbetet inte
göras.
12.1.3 Utskottets ställningstagande
I motion T217 (mp) yrkas avslag på regeringens
förslag om ekonomiska mål, investeringsplan och
finansiella befogenheter för Luftfartsverket.
Utskottet tog ställning till ett liknande
motionsyrkande i samband med förra årets
budgetbehandling. Då konstaterade utskottet (bet.
1997/98:TU1) att det över-gripande målet för
Luftfartsverket innebär att verket skall anpassa sin
verksamhet i enlighet med marknadens krav och
utifrån de förutsättningar som statsmakterna anger
för luftfarten. Riksdag och regering tar på ett
övergripande plan ställning till verkets
investeringsplaner och prissättning, vad gäller
såväl prisnivåer som relatering till miljöpåverkan.
Detta innebar enligt utskottet att Luftfartsverket
inte borde åläggas att av t.ex. miljöskäl på eget
bevåg verka för en begränsning av flygtrafiken.
Flygets volymutveckling skulle bestämmas i annan
ordning. Utskottet står fast vid denna uppfattning
och är därmed inte berett att tillstyrka förslaget i
motion T217 (mp) om en begränsning av flygtrafiken
till "låga men nödvändiga nivåer". Vad gäller
uttalandet i samma motion om att Sverige inte bör
anpassa sina flygplatser till Schengensamarbetet
konstaterar utskottet att Sverige, sedan
anslutningsfördraget slutförhandlats och
undertecknats i december 1996, deltar fullt ut i
detta samarbete. Därmed måste Sverige, liksom övriga
Schengenstater, vidta de förberedelseåtgärder som
krävs, bl.a. genom att bygga om flygplatser. Med det
anförda avstyrker utskottet motion T217 (mp)
yrkandena 7 och 8 och tillstyrker vad regeringen har
förordat rörande ekonomiska mål och investeringsplan
samt finansiella befogenheter för Luftfartsverket.
12.2 Utdelning och skattemotsvarighet för
Luftfartsverket
Utskottet har ingen erinran mot vad regeringen
föreslår rörande utdelning och skattemotsvarighet
för Luftfartsverket.
12.3 Bromma flygplats och flygkapaciteten i
Stockholmsområdet m.m.
12.3.1 Motionsförslag
I några motioner aktualiseras frågan om Bromma
flygplats och flyg-kapaciteten i Stockholmsområdet.
I motion T217 anför Marianne Samuelsson m.fl. (mp)
att flygkapaciteten i Stockholmsområdet - liksom i
hela Sverige - är fullt tillräcklig. Bromma
flygplats bör av hälso- och miljöskäl snabbav-
vecklas (yrkande 9). I motion T220 hävdar Per-
Richard Molén m.fl. (m) att en nedläggning av Bromma
skulle innebära kapitalförstöring och ett avbräck
för näringslivet. De korta avstånden till centrum
gör Bromma till ett bra alternativ för tjänste- och
affärsresor (yrkande 41). I samma motion framförs
uppfattningen att flygkapaciteten i
Stockholmsområdet bör utvecklas. En begränsning av
kapaciteten skulle få negativa konsekvenser för hela
det svenska inrikesflyget, menar motionärerna
(yrkande 43). Också i motion T702 av Bertil Persson
(m) uttalas stöd för fortsatt drift vid Bromma
flygplats.
I motion T707 uttalar Kristina Zakrisson och Lennart
Klockare (båda s) att Kiruna flygplats skulle
fungera väl som reservflygplats för den planerade
fraktflygplatsen i Luleå, om rullbanan förlängdes.
En sådan åtgärd skulle enligt motionärerna också
vara till gagn för rymd- och miljöforskningen.
Dessutom skulle turismen främjas.
12.3.2 Utskottets ställningstagande
Bromma flygplats och flygkapaciteten i
Stockholmsområdet
Utskottet konstaterar att frågorna om en förtida
avveckling av Bromma flygplats och flygkapaciteten i
Stockholmsområdet är nära förknippade med varandra.
Luftfartsverket utreder för närvarande på
regeringens uppdrag hur behovet av
flygplatskapacitet i Stockholmsregionen skall
tillgodoses på längre sikt. Uppdraget skall, enligt
vad utskottet inhämtat, slutredovisas i början av
år 1999. Utskottet anser att resultatet av
utredningsarbetet bör avvaktas. Utskottet vill i
sammanhanget också hänvisa till sitt uttalande våren
1998 med anledning av den transportpolitiska
propositionen (prop. 1997/98:56, bet. 1997/98:TU10,
rskr. 1997/98:266). I nämnda betänkande (s. 103)
anförde utskottet bl.a. att ett ställningstagande
till frågan om fortsatt verksamhet vid Bromma
flygplats måste bygga på bl.a. två förutsättningar.
För det första måste Stockholm som landets huvudstad
tillförsäkras goda flygförbindelser. För det andra
måste Arlanda flygplats kunna fylla sin funktion som
nav i det svenska flygsystemet. Vidare uttalade
utskottet att en fortsatt positiv marknadsutveckling
inom luftfarten förutsatte att en tredje rullbana
tillkom inom en snar framtid och att en tillräcklig
flygplatskapacitet i Stockholmsregionen på sikt
säkerställdes.
Med hänvisning till vad som ovan anförts avstyrker
utskottet motionerna T217 (mp) yrkande 9, T220 (m)
yrkandena 41 och 43 samt T702 (m).
Kiruna flygplats
Förslaget i motion T707 (s) om en förlängning av
rullbanan vid Kiruna flygplats anknyter till
planerna på en utbyggnad av Luleå-Kallax
flygstation till en stor godstrafikflygplats. I den
senare frågan har utskottet inhämtat att regeringen
i april 1998 tillsatte en utredningsman med uppdrag
att närmare utreda förutsättningarna för en
utbyggnad. En första redovisning av uppdraget
redovisades i augusti 1998. På grundval av denna
redovisning har regeringen (Närings- och
handelsdepartementet) den 22 oktober 1998 beslutat
bidra till finansieringen med 90 miljoner kronor.
Till utfästelsen har fogats ett antal villkor. Bl.a.
måste den fortsatta utredningen bekräfta att
totalkostnaden för utbyggnaden inte beräknas
överstiga 140 miljoner kronor. Vidare måste de andra
myndigheter som ställt i utsikt att delfinansiera
banförlängningen skriftligt bekräfta angivna belopp.
Utskottet har inte anledning att ifrågasätta
motionärernas uppfattning att en förlängning av
rullbanan vid Kiruna flygplats kan vara till stor
nytta för den rymd- och miljöforskning som bedrivs i
Kiruna. Utskottet är emellertid inte nu berett att
diskutera frågan om en reservflygplats till den
planerade godstrafikflygplatsen i Luleå. Det är
enligt utskottets bedömning rimligt att tänka sig
att den kapacitet som en utbyggnad av sistnämnda
flygplats tillskapar kommer att räcka för
överskådlig tid. Med hänvisning härtill avstyrks
motion T707 (s).
12.4 Vissa konkurrensfrågor m.m.
12.4.1 Motionsförslag
I två motioner aktualiseras frågan om statens
ägarengagemang i SAS. Enligt vad som uttalas i
motion T220 av Per-Richard Molén m.fl. (m) bör
staten inte vara delägare i ett flygbolag. Det finns
inga bärande skäl för att staten skall äga hälften
av aktierna i SAS Sverige AB. SAS bör i första hand
bli ett börsnoterat nordiskt företag med bred
ägarkrets. Efter diskussioner med systerbolagen i
Danmark och Norge bör samtliga aktier säljas ut
(yrkande 39). Också i motion T222 av Kenth Skårvik
m.fl. (fp) förordas en utförsäljning av den svenska
delen av SAS (yrkande 3).
I motion T220 föreslår Per-Richard Molén m.fl. (m)
utförsäljning av delar av Luftfartsverket. Sålunda
bör Arlanda och Landvetters flygplatser
privatiseras. Dessa flygplatser står inför stora
investeringar. En försäljning ger möjlighet att få
fram riskvilligt kapital. Genom en privatisering
skulle belastningen på statsbudgeten minska (yrkande
40). Vidare bör Luftfartsverkets bolag Swedavia AB,
LFV Airport Center AB samt LFV Handling AB
privatiseras, gemensamt eller vart för sig. Åtgärden
ses av motionärerna som ett naturligt led i
utvecklingen mot en renodling av Luftfartsverkets
verksamhet (yrkande 44).
Enligt vad Kenth Skårvik m.fl. (fp) uttalar i motion
T222 bör de kommunala flygplatserna inte drivas i
kommunal bolagsform. De bör antingen drivas i
förvaltningsform eller privatiseras (yrkande 12).
I två motioner aktualiseras problemet med höga
biljettpriser på olönsamma flyglinjer. Berit Andnor
m.fl. (s) anser i motion T231 att staten måste skapa
förutsättningar för en väl fungerande flygtrafik i
hela landet till rimliga kostnader. Motionärerna
menar att flygtrafikens avreglering har medfört
starkt stigande priser och försämrat utbud på vissa
linjer (yrkande 12). Avregleringens negativa
effekter framhålls också i motion T703 av Stig
Eriksson m.fl. (v). Som exempel nämns att
normalpriset för en flygbiljett mellan Gällivare och
Göteborg är ca 8 000 kr. Regeringen bör utreda
avregleringens konsekvenser och återkomma i ärendet
till riksdagen (yrkande 2).
12.4.2 Utskottets ställningstagande
Statens ägarengagemang i SAS Sverige AB
Frågan om statens ägarengagemang i SAS Sverige AB
behandlades senast av riksdagen våren 1998. Med
anledning av ett motionsyrkande erinrade utskottet
(bet. 1997/98:TU10, s. 114) om att riksdagen år 1997
bemyndigade regeringen att besluta om en minskning
av statens ägarandel i bolaget inom ramarna för en
gemensam skandinavisk politik för ägarengagemang i
SAS (prop. 1996/97:126, bet. 1996/97:TU9, rskr.
1996/97:232). Bemyndigandet begränsades till
förändringar innebärande en minskning av statens
röstetal till 35 %. Motivet var att detta röstetal
krävdes för att staten skulle kunna förhindra beslut
som kräver kvalificerad majoritet, bl.a. ändringar
av bolagsordningsbestämmelser om verksamhetsföremål.
Vidare angavs att denna nivå också låg i linje med
de allmänna riktlinjer för statens ägande i delägda
aktiebolag som riksdagen godkänt. Utskottet ansåg
att riksdagen borde stå fast vid 1997 års beslut.
Utskottet finner inte heller nu skäl att ändra
uppfattning i denna fråga. Följaktligen avstyrks
motionerna T220 (m) yrkande 39 och T222 (fp) yrkande
3.
Privatisering av vissa svenska flygplatser
När frågan om privatisering av vissa svenska
flygplatser aktualiserades i samband med
behandlingen av statsbudgeten för år 1998
konstaterade utskottet (bet. 1997/98:TU1 s. 99) att
Luftfartsverket driver 14 statliga flygplatser och
härutöver har hand om den civila trafiken på fem
militära flygplatser. Dessa sammanlagt 19
flygplatser drivs som ett sammanhållet system där
överskott som uppstår vid de stora flygplatserna, i
första hand Arlanda, får täcka underskotten vid
vissa mindre flygplatser. Enligt utskottets mening
fanns stora fördelar med ett sammanhållet
flygplatssystem. Att privatisera stora och
inkomstbringande flygplatser som Arlanda och
Landvetter vore, menade utskottet, att ytterligare
förvärra problemet med hur överskott och underskott
i flygplatsverksamhet skall balanseras. Utskottet
vidhåller denna uppfattning och avstyrker med
hänvisning härtill motion T220 (m) yrkande 40.
Avyttring av LFV Holding AB:s dotterbolag
I samband med förra årets budgetbehandling avstyrkte
utskottet (bet. 1997/98:TU1) en motion rörande
avyttring av LFV Holding AB:s dotterbolag LFV
Handling AB, LFV Airport Center AB och Swedavia AB,
med hänvisning bl.a. till att holdingbolagets
verksamhet gav ett positivt bidrag till LFV-
koncernens resultat. Med samma motivering avstyrktes
en motion som väcktes våren 1998 med anledning av
den transportpolitiska propositionen (prop.
1997/98:56, bet. 1997/98:TU10). Utskottet har inte
ändrat uppfattning i frågan.
I sammanhanget vill utskottet nämna att planerna på
ett nordiskt ägarsamarbete i fråga om ramp- och
expeditionstjänst, redovisade i förra årets
budgetproposition (utgiftsområde 22, s. 52), synes
gå mot ett förverk-ligande. Bakgrunden är att
Luftfartsverket i regleringsbrevet för år 1998 fick
regeringens bemyndigande att verka för ett breddat
ägarsamarbete i fråga om ramp- och
expeditionstjänst. Efter medgivande av regeringen
har därefter Luftfartsverket förvärvat 50 % av
aktierna i ett nybildat aktiebolag, Novia Holding
A/S. Den andra hälften har förvärvats av det danska
flygföretaget Maersk Air A/S. Nuvarande LFV Handling
AB kommer att under nytt namn, Novia Sweden AB, ingå
som dotterbolag till det nordiska holdingbolaget. På
motsvarande sätt kommer ett danskt handlingbolag att
bilda dotterbolag till Novia Holding A/S.
Ägarförändringen uppges inte innebära att nuvarande
LFV Handling AB:s verksamhet på Arlanda och
Landvetters flygplatser upphör. Enligt
Luftfartsverket pågår diskussioner om att också
Finland och Norge skall engageras i det nordiska
handlingsamarbetet. Utskottet för sin del ser
positivt på den nordiska samverkan inom ramp- och
expeditionstjänst som nu har inletts. Enligt
utskottets bedömning kan samarbetet förväntas stärka
Luftfartsverkets konkurrensförmåga på området.
Med det anförda avstyrks motion T220 (m) yrkande
44.
Associationsformen för kommunala flygplatser
Utskottet är inte berett att nu förorda att
kommunala flygplatser inte skall få drivas i form av
kommunala bolag. Därför anser utskottet att
riksdagen skall avslå motion T222 (fp) yrkande 12.
Olönsamma linjer
Med anledning av tidigare behandlade motionsyrkanden
om höga biljett-priser och begränsat trafikutbud på
vissa olönsamma linjer har utskottet konstaterat att
problemet finns på flera håll i landet, där
trafikunderlaget inte är tillräckligt för att
motivera inrättandet av direktlinjer eller stimulera
till konkurrens flygbolagen emellan. I samband med
det transportpolitiska beslutet våren 1998 (prop.
1997/98:56, bet. 1997/98:TU10, rskr. 1997/98:266)
godkände riksdagen av regeringen föreslagna
principer för att tillskapa en ny myndighetsfunktion
för rikstrafikfrågor. I budgetpropositionen föreslår
rege-ringen ett särskilt anslag för den nya
myndigheten Rikstrafiken. Till den nya myndighetens
huvuduppgifter hör att utreda behovet och genomföra
upphandling av interregional kollektivtrafik. I den
transportpolitiska propositionen bedömde regeringen
att upphandlingen totalt borde uppgå till 875
miljoner kronor. Utskottet förutsätter att
Rikstrafiken också kommer att analysera behovet av
upphandling av olönsam flygtrafik. I övrigt vill
utskottet peka på att det nya system för stöd till
kommunala flygplatser som regeringen föreslår i
årets budgetproposition och som utskottet ställer
sig bakom torde innebära väsentligt ökade
förutsättningar för en bättre fungerande flygtrafik
på de mindre flygplatserna. Med det anförda avstyrks
motionerna T231 (s) yrkande 12 och T703 (v) yrkande
2.
12.5 Statens haverikommission
Utskottet har ingen erinran mot vad regeringen anför
om Statens haveri-kommission.
13 Post- och telekommunikation samt
informations-teknik
Regeringen erinrar om riksdagens uttalande om vikten
av en årlig avrapportering från regeringen om
utvecklingen på IT-området i syfte att stärka den
parlamentariska förankringen. Den andra årliga
skrivelsen med sådan rapportering överlämnades till
riksdagen i september 1998 (skr. 1998/99:2).
Dessförinnan, i juli 1998, överlämnade regeringen
skrivelsen Elektronisk handel (skr. 1997/98:190)
till riksdagen. Syftet med skrivelsen är att ge en
sammanhållen översikt över de olika frågor som
berörs av utvecklingen av elektronisk handel och att
redogöra för regeringens inställning.
Båda dessa skrivelser kommer att behandlas av
utskottet under våren 1999. Regeringen aviserar
dessutom att riksdagen kommer att få sig förelagd, i
slutet av innevarande år, en lägesrapport om
datoromställningen inför millennieskiftet och,
under år 1999, ett förslag till en samlad IT-
säkerhetsstrategi.
Under den allmänna motionstiden i år har väckts ett
flertal motionsyrkanden om post-, tele- och IT-
frågor. Alla dessa yrkanden kommer att behandlas av
utskottet under våren 1999.
Vad utskottet nu har att ta ställning till är ett
förslag av regeringen om bemyndigande för regeringen
att, för ändamål som omfattas av ramanslaget C 2
Upphandling av samhällsåtaganden, under år 1999
ikläda staten ekonomiska förpliktelser som inklusive
tidigare gjorda åtaganden innebär utgifter om högst
200 miljoner kronor efter år 1999.
Anslaget används till att trygga funktionshindrades
behov av effektiva telekommunikationer och
posttjänster genom upphandling. Det föreslagna be-
myndigandet syftar till att möjliggöra den ökade
kostnadseffektivitet som en upphandling omfattande
flera budgetår kan innebära. Bemyndigandet innebär
inte att anslaget får överskridas.
Utskottet tillstyrker regeringens
förslag.
14 Statens järnvägar,
kollektivtrafik och samhälls-köpta
tjänster m.m.
Avsnittets innehåll
I detta avsnitt behandlar utskottet fyra
regeringsförslag om SJ och samhällsköpta tjänster.
Det gäller yrkandena 17-20 enligt vilka riksdagen
föreslås
dels godkänna ekonomiska mål och investeringsplan
för Statens järnvägar för perioden 1999-2001 i
enlighet med vad regeringen i propositionen anför,
dels bemyndiga regeringen att för år 1999 ge
Statens järnvägar finansiella befogenheter i
enlighet med vad regeringen i propositionen anför,
dels bemyndiga regeringen att, för ändamål som
omfattas av ramanslaget D 2 Köp av interregional
persontrafik på järnväg m.m., under år 1999
upphandla interregional persontrafik på järnväg m.m.
som innebär utgifter om högst 404 000 000 kr under
år 2000,
dels bemyndiga regeringen att, för ändamål som
omfattas av ramanslaget D 2 Köp av interregional
persontrafik på järnväg m.m., under år 1999
upphandla flygtrafik på sträckan Umeå-Östersund som
innebär utgifter om högst 5 000 000 kr under år
2000.
Vidare behandlar utskottet följande motioner:
· T203 av Bengt-Ola Ryttar m.fl. (s),
·
· T205 av Barbro Johansson och Mikael Johansson
(mp),
·
· T217 yrkande 13 av Marianne Samuelsson m.fl (mp),
·
· T223 yrkandena 42-43 av Johnny Gylling m.fl.
(kd),
·
· T230 yrkandena 6 och 8 av Sven Bergström m.fl.
(c),
·
· T231 yrkande 13 av Berit Andnor m.fl. (s),
·
· T521 av Susanne Eberstein (s),
·
· T527 yrkande 2 av Sven Bergström m.fl. (c, s, m,
v, kd, mp),
·
· T542 i denna del av Rune Berglund och Berit
Andnor (s),
·
· T545 av Hans Andersson m.fl. (v),
·
· T705 av Agne Hansson och Lena Ek (c),
·
· T706 av Carin Lundberg m.fl. (s).
·
14.1 Statens järnvägar
14.1.1 Regeringens förslag
Ekonomisk utveckling
Av propositionen framgår att SJ inte nådde sina
ekonomiska mål under år 1997. Soliditeten blev 10,6
% (mål 30 %) medan räntabiliteten på eget kapital
blev negativ med minus 19,4 % (mål 7 %). Resultatet
efter finansnetto blev för koncernen minus 641 (224)
miljoner kronor. Rensat från engångsposter
förbättrades emellertid resultatet med knappt 500
miljoner kronor jämfört med året innan.
Persontrafikens totala volym mätt i personkilometer
ökade med 1 % jämfört med år 1996.
Godstransportvolymerna mätt i nettotonkilometer
ökade med drygt 1 % jämfört med år 1996.
Verksamhetsinriktning
Regeringen anger att SJ:s uppdrag är att bedriva en
effektiv järnvägstrafik på affärsmässiga villkor. SJ
skall ha en stark och sund ekonomi samt fortsätta
utvecklas som ett effektivt och konkurrenskraftigt
transportföretag med järnvägstrafik som
huvudverksamhet. Övrig verksamhet som inte stödjer
kärnverksamheten skall på sikt avvecklas.
Trafikavtal som inte har förutsättningar att
utvecklas till lönsam trafik skall offereras till
staten för upphandling. Arbetet med att renodla SJ:s
roll som järnvägsoperatör i enlighet med 1998 års
transportpolitiska beslut (prop. 1997/98:56, bet.
1997/98:TU10, rskr. 1997/98:266) fortsätter.
Regeringen anser att SJ, som ett effektivt
transportföretag, har en viktig roll till följd av
de förändringar som på sikt sker inom Europa och med
den nya Öresundsförbindelsen. Regeringen stöder
kommissionens förslag om att reformera
järnvägssektorn i Europa, vilket bl.a. förutsätter
att järnvägsföretagen skall ha en långsiktigt
hållbar ekonomisk ställning.
Ekonomiska mål och resurser
Regeringen anser att det är viktigt att SJ har en
ekonomisk styrka som gör det möjligt att klara de
påfrestningar som den ökande konkurrensen och en
fortsatt prispress medför. SJ skall nå en sådan
lönsamhetsnivå att SJ kan utvecklas och möta en
föränderlig omvärld av egen kraft. Samtidigt är det
ett faktum att SJ:s ekonomiska situation avviker
stort från de uppsatta ekonomiska målen. Eftersom
tillväxten är låg innebär detta att ansträngningarna
på kort sikt till största del handlar om att
effektivisera resursanvändningen.
Regeringen erinrar vidare om att SJ är ålagd att
självfinansiera sin verksamhet. Det innebär att
finansiering av investeringar skall ske utan
tillskott från ägarna. Beräkningar visar att det
egna kapitalet måste öka med ca 3 500 miljoner
kronor för att en soliditet på 30 % skall nås. Ett
soliditetsmål på 30 % för den treåriga
planeringsperioden skulle därmed betyda krav på ett
årligt resultat på ca 1 200 miljoner kronor. Detta
skall jämföras med att SJ för innevarande år
beräknar nå ett nollresultat samt att SJ, under
planeringsperioden åren 1999-2001, bedömer att ett
resultat kan nås på 250-300 miljoner kronor per år.
Enligt regeringen är det mot denna bakgrund
uppenbart att SJ under den förestående
planeringsperioden inte kommer att nå
soliditetsmålet på 30 %. Samtidigt är ett
soliditetsmål på 30 % en rimlig nivå för SJ:s
verksamhet. Regeringen vidhåller därför att den
långsiktiga inriktningen bör vara en soliditet på 30
% och bedömer att målet kan uppnås genom en
soliditetsökning med i genomsnitt två procentenheter
per år. Vad beträffar målet för räntabiliteten på 7
% kommer detta mål enligt SJ att uppnås. Detta skall
ses mot bakgrund av att det kapital som ålagts viss
förräntning nu är så pass litet.
Regeringen understryker vidare vikten av att det
pågående åtgärds-programmet efterföljs av
ytterligare resultatförbättrande åtgärder. I ett
långsiktigt perspektiv är det emellertid inte
hållbart att endast arbeta med kostnadssidan utan
även SJ:s intäktssida måste bidra till en förbättrad
ekonomisk situation för SJ. Regeringen anser att SJ
även fortsättningsvis bör få disponera överskott i
sin verksamhet utan att inleverera avkastning på det
egna kapitalet.
Finansiella befogenheter
Sedan 1988 års trafikpolitiska beslut har SJ haft
särskilda befogenheter i en rad finansiella frågor
som t.ex. försäljning av fast egendom. Syftet har
varit att underlätta omstruktureringar i
verksamheten och att den skall drivas under så
bolagsliknande förhållanden som möjligt inom ramen
för affärsverksformen. Det har bl.a. inneburit att
koncernens investeringar finansieras huvudsakligen
med leasing. Betalningsåtagandet för samtliga
finansiella leasingkontrakt uppgick år 1997 till 6
743 miljoner kronor. Lånen uppgick år 1997 till 1
780 miljoner kronor i SJ-koncernen. SJ har under år
1998 en total låneram på 9,2 miljarder kronor, i
vilken leasing ingår.
Regeringen anser att gällande beslutsordning och
befogenheter i huvudsak bör ligga fast under
perioden 1999-2001. Mot denna bakgrund föreslås att
riksdagen bemyndigar regeringen att ge SJ följande
finansiella befogenheter för år 1999:
- godkänna aktieöverföringar mellan SJ och
AB Swedcarrier,
-
- godkänna avtal som SJ träffar om
försäljning av fast egendom och aktier inom en
ram på 3,1 miljarder kronor med avyttringar fr.o.m.
år 1994 intagna i ramen,
-
- fastställa beloppsgräns för försäljning
av fast egendom och aktier från SJ,
-
- låta SJ förvärva, förvalta och avyttra
aktier inom ramen för den beslutade
koncernstrategin,
-
- låta SJ besluta om organisationsfrågor
vad gäller avyttringar av verksamhetsgrenar som
inte bidrar till att stärka och stödja
järnvägsverksamheten,
-
- låta SJ använda den typ av
finansieringsform (lån, leasing etc.) som ger den
lägsta kostnaden för SJ sett över investeringens
ekonomiska livslängd,
-
- tillföra SJ utdelning från AB
Swedcarrier.
-
Regeringen föreslår vidare att riksdagen bemyndigar
regeringen att under år 1999 låta SJ få rätt att:
· ta upp lån i och utanför Riksgäldskontoret inom
en total ram på 9,2 miljarder kronor,
·
· teckna borgensförbindelser till förmån för bolag
inom SJ-koncernen inom en total ram på 1,9
miljarder kronor,
·
· placera kassamässigt överskott hos
Riksgäldskontoret och på marknaden.
·
14.1.2 Motionsförslag
Johnny Gylling m.fl. (kd) framhåller i motion T223
att SJ:s ekonomiska problem gör det nödvändigt att
det förändringsarbete som nu inletts för att
rationalisera SJ får full genomslagskraft. För att
SJ skall utvecklas positivt krävs att staten som
ägare upprätthåller omvandlingstrycket på SJ bl.a.
genom långtgående avkastningskrav.
14.1.3 Utskottets ställningstagande
SJ:s ekonomiska mål och investeringsplan
Under den senaste tioårsperioden har SJ genomfört
ett omfattande förändringsarbete. SJ har därmed
utvecklats i riktning mot ett modernt, effektivt och
kundinriktat transportföretag. De stora förändringar
som gjorts inom den svenska järnvägen har rönt stor
uppmärksamhet utomlands. SJ upplevs i dag vara ett
modernt företag och har på många områden blivit ett
föredöme för andra järnvägar. Enligt
effektivitetsmåttet transportarbete per anställd är
t.ex. SJ mer än dubbelt så effektivt som
genomsnittet av Europas nationella järnvägar och 50
% bättre än den näst effektivaste.
Trots omfattande moderniseringar,
rationaliseringar och effektiviseringar har dock SJ
fortfarande allvarliga ekonomiska problem. Det
ekonomiska mål som angetts av riksdagen har inte
uppnåtts. Det redovisade resultatet för SJ-koncernen
har dessutom tidigare i stor utsträckning skapats
genom utdelningar och engångsintäkter från
försäljning av dotterbolag. Vidare gäller att
järnvägens marknadsandel för såväl person- som
godstransporter har minskat.
Utskottet anser att väl fungerande
järnvägstransporter är en viktig förutsättning för
att tillgodose näringslivets behov av långväga
transporter och för att bygga upp en effektiv och
konkurrenskraftig kollektivtrafik. Det är därför
viktigt att det kan erbjudas en högkvalitativ och
miljöanpassad järnvägstrafik på de marknader där
järnvägen har utvecklingsmöjligheter. Det betyder
att SJ måste ha möjligheter att möta framtidens
transportmarknad som ett offensivt och
konkurrenskraftigt företag.
Genom 1998 års transportpolitiska beslut har
järnvägstrafiken givits förbättrade
utvecklingsmöjligheter. Ett nytt banavgiftssystem
införs fr.o.m. år 1999 som ger en kostnadssänkning
för järnvägstrafiken med omkring 700 miljoner
kronor. Vidare övertar Banverket ansvaret för delar
av det bannät i form av anslutande spår till
terminaler, hamnar och industrier som SJ i dag
förvaltar. Genom bildandet av
Godstransportdelegationen och Rikstrafiken ges också
ökade förutsättningar för att skapa en
samhällsekonomisk effektiv och långsiktigt hållbar
transportförsörjning för medborgarna och
näringslivet där järnvägens utvecklingsmöjligheter
kan tas till vara.
Utskottet delar mot denna bakgrund regeringens
bedömning att SJ:s ekonomi måste konsolideras.
Utskottet vill också för egen del understryka vikten
av att ytterligare ansträngningar görs så att en
positiv utveckling kan ske på intäktssidan genom en
ökad järnvägstrafik.
Med hänvisning till det anförda har utskottet inga
erinringar mot regeringens förslag till ekonomiska
mål och investeringsplan för perioden 1999-2001. Det
innebär att SJ:s mål även fortsättningsvis skall
vara att bedriva en effektiv och miljövänlig
järnvägstrafik på affärsmässiga villkor. Vidare
gäller som koncernstrategi att en koncentration
skall ske till kärn-verksamheten, dvs. till att
utveckla järnvägstrafiken. SJ-koncernen skall ha en
sund finansiell ställning med balans mellan
rörelserisken och den finansiella risken. Som mål
bör gälla att resultatet efter skattemotsvarighet
skall uppgå till 7 % av eget kapital och att den
långsiktiga inriktningen är en soliditet på lägst 30
%. Som regeringen framhåller bör soliditeten öka med
i genomsitt minst två procentenheter per år.
Utskottet efterlyste i samband med behandlingen av
1998 års budgetproposition en bedömning av åtgärder
som är nödvändiga för att stabilisera SJ. Med hänsyn
till den ekonomiska situation som SJ för närvarande
befinner sig i vill utskottet understryka vikten av
att en omsorgsfull uppföljning sker av den fortsatta
utvecklingen på järnvägsområdet och att regeringen
redovisar för riksdagen hur den anser att
järnvägstrafiken kan vidareutvecklas.
Utskottet övergår därefter till motion T223 av
Johnny Gylling m.fl. (kd) om att staten som ägare
bör upprätthålla omvandlingstrycket på SJ genom
bl.a. långtgående avkastningskrav. Utskottet bedömer
att regeringens förslag till ekonomiska mål för SJ
skapar sådana ekonomiska drivkrafter att det
nödvändiga fortsatta arbetet med att förbättra
resultatet får tillräcklig genomslagskraft. Det
betyder att syftet med det aktuella motionsyrkandet
får anses vara tillgodosett. Något initiativ från
riksdagen är därför inte erforderligt. Utskottet
avstyrker följaktligen motion T223 (kd) yrkande 43.
Finansiella befogenheter
Utskottet konstaterar att SJ inom ramen för en
utvecklad affärsverksform har fått ett klart
ekonomiskt ansvar och en betydande grad av
handlingsfrihet i såväl ekonomiska som
organisatoriska frågor. Enligt utskottets mening är
det betydelsefullt att SJ ges sådana finansiella
befogenheter även fortsättningsvis. Regeringens
förslag innebär att SJ:s finansiella befogenheter i
huvudsak kvarstår oförändrade. Utskottet har därför
inga erinringar mot regeringens förslag.
14.2 Upphandling av järnvägstrafik m.m.
14.2.1 Regeringens förslag
Regeringen redovisar i budgetpropositionen att
staten för trafikåret 1999 har upphandlat
järnvägstrafik av SJ på tretton trafikrelationer.
Trafiken är av samma omfattning som för år 1998 med
undantag för sträckan Karlstad-Göteborg som
tillkommit.
Upphandlad tågtrafik för år 1999
· Nattågen mellan Stockholm och övre Norrland inkl.
Malmbanan
·
· Nattåg mellan Göteborg och övre Norrland under
perioder med hög efterfrågan
·
· Östersund-Storlien
·
· Sundsvall-Östersund
·
· Västerås-Katrineholm
·
· Mjölby-Örebro
·
· Borlänge-Mora
·
· Gävle-Avesta-Krylbo-Hallsberg
·
· Gävle-Borlänge-Hallsberg
·
· Uddevalla-Herrljunga-Borås
·
· Nässjö-Falköping-Skövde
·
· Kalmar/Karlskrona-Alvesta-Göteborg
·
· Karlstad-Göteborg
·
Av propositionen framgår att det inför trafikåret
år 2000 blir aktuellt med en helt ny upphandling för
samtliga linjer som i dag upphandlas samt för
tågtrafiken på Västkustbanan. Regeringen anger dock
att det för närvarande är svårt att mer säkert ange
anslagsbehovet för den upphandling som skall ske år
1999 och som avser trafiken år 2000. Det
sammanhänger bl.a. med övergången till ett nytt
upphandlingssystem i enligt med 1998 års
transportpolitiska beslut. I det uppdrag som lämnats
för att utreda verksamhetsmål, preciserade
arbetsuppgifter och organisation för den av
riksdagen beslutade myndigheten Rikstrafiken ingår
att utveckla och föreslå nya riktlinjer för
upphandlingen av trafik, vilket kan komma att
påverka bedömningen av vilken omfattning
upphandlingen bör ha.
Vidare gäller att den från den 1 januari 1999
avskaffade skadeprövningen gentemot den
interregionala järnvägstrafiken vid
tillståndsgivning för linjetrafik med buss och
kommande förändring av fordonsskatten för bussar kan
komma att påverka omfattningen av upphandlingen. Då
effekten av dessa förändringar för närvarande inte
kan beräknas med tillräcklig noggrannhet bör enligt
regeringen kostnadsramen för år 2000 räknas upp
schablonmässigt inklusive tillägg för
förvaltningskostnader.
Regeringen föreslår mot den bakgrunden att
riksdagen bemyndigar regeringen att under år 1999
upphandla interregional persontrafik på järnväg m.m.
som innebär utgifter om högst 404 miljoner kronor
under år 2000.
14.2.2 Motionsförslag
Tågförbindelserna mellan Stockholm och Östersund på
norra stambanan via Ljusdal och Bollnäs behandlas i
tre motioner.
Sven Bergström m.fl. (c, s, m, v, kd, mp)
konstaterar i motion T527 att snabbtågssatsningen på
Ostkustbanan har kommit en bra bit på väg och ser ut
att bli en stor framgång. När projektet är fullföljt
inom något år förkortas restiderna avsevärt och
tåget kan ännu mer framgångsrikt konkurrera med
andra färdsätt. Ett allvarligt bekymmer är dock att
SJ:s intresse av att köra snabbtåg på norra
stambanan nu förefaller mycket svalt, trots att man
i tidigare yttranden till Banverket starkt
understrukit vikten av snabbtågsanpassning av
stambanan över Bollnäs och Ljusdal. För att skingra
den osäkerhet som skapats för företag, kommuner och
enskilda längs banan är det enligt motionärerna
mycket angeläget att ett entydigt besked kan ges om
att tidigare riksdagsbeslut och planer gäller om att
banan kommer att trafikeras med snabbtåg via Bollnäs
och Ljusdal.
Sven Bergström m.fl. (c) anger i motion T230
yrkande 6, att om de kraftfulla investeringarna i
järnvägsnätet skall få avsedd effekt och stärka
järnvägens konkurrenskraft krävs att
snabbtågsplaneringen fullföljs som tidigare
planerats. Det innebär bl.a. att stambanan i södra
Norrlands inland på relationen Stockholm-Östersund
bör trafikeras med snabbtåg.
Rune Berglund och Berit Andnor (båda s) framhåller
i motion T542 att väl fungerande, snabba och bekväma
kommunikationer är en förutsättning för regional
utveckling. För Gävleborgs och Jämtlands län är det
avgörande för en positiv utveckling att det finns
goda transportmöjligheter både vad gäller gods och
persontransporter genom Atlantbanan. Mot denna
bakgrund efterlyses ett klargörande om att norra
stambanan kommer att trafikeras med snabbtåg enligt
tidigare planer.
Susanne Eberstein m.fl. (s) anger i motion T521 att
tågtrafiken på Mittlinjen, dvs. järnvägslinjen
mellan Östersund och Sundsvall, har stor betydelse
såväl för regional pendling som för interregionala
resor. Tågen har 70 % genomsnittsbeläggning, vilket
är mycket högt. I högtrafik är tågen fullsatta.
Sedan Mitthögskolan inrättades har resorna ökat
markant. Tågförbindelsen har därför stor betydelse
för högskolans utveckling. För att trafiken skall
överleva och utvecklas har trafiken hittills
upphandlats av staten. Motionärerna understryker mot
denna bakgrund vikten av att tågtrafiken på
Mittlinjen även fortsättningsvis upphandlas av
staten.
I motion T217 framhåller Marianne Samuelsson m.fl.
(mp) att de grundläggande principerna för statens
trafikupphandling bör förändras. Enligt motionen
bidrar upphandlingen av interregional järnvägstrafik
till att hålla Sverige levande och skapar
förutsättningar för miljövänligare
persontransporter. Till skillnad från i dag bör dock
inte bara regionalpolitiskt viktig tågtrafik
upphandlas utan även tågtrafik som är miljöpolitiskt
angelägen. Det betyder att upphandling även bör
göras av företagsekonomiskt olönsamma trafiksträckor
som har ett högt samhällsekonomiskt värde, inräknat
miljövinster. Nivån på upphandlingen bör bestämmas
varje år i samband med statsbudgetarbetet och stå i
proportion till behov och statsfinansiellt utrymme.
Resurserna till Rikstrafikens upphandling av
interregional persontrafik bör förstärkas för år
2000 och 2001 med 164 respektive 179 miljoner
kronor. Om en sådan höjning genomförs blir det
möjligt att behålla strategiska trafiksträckor för
arbetspendling, nattågstrafik m.m.
14.2.3 Utskottets ställningstagande
Utskottet vill med anledning av de motioner som
efterlyser ett klarläggande om tågtrafiken mellan
Stockholm och Östersund hänvisa till riksdagens
beslut våren 1998 om Regional tillväxt - för arbete
och tillväxt (prop. 1997/98:62 delvis, bet.
1997/98:AU11, rskr. 1997/98:204). I trafikutskottets
yttrande till arbetsmarknadsutskottet (1997/98:TU3y)
framhölls att utskottet ansåg det angeläget att
utveckla tågförbindelserna mellan Stockholm och
Östersund. Utskottet såg därför positivt på vad
regeringen anförde om att snabbtågsanpassningen av
stambanan mellan Stockholm och Östersund borde
tidigareläggas med fem år. Beträffande de
motionsyrkanden som väcktes om att tågtrafiken borde
framföras på Norra stambanan via bl.a. Ljusdal och
Bollnäs erinrade utskottet om det nya systemet med
trafikupphandling. Det innebär bl.a. att
trafikmyndigheten Rikstrafiken skall, utifrån ett
kundorienterat helhetsperspektiv, verka för att
åstadkomma ett samverkande kollektivtrafiksystem
genom att bl.a. upphandla interregional
persontrafik. Utskottet förutsatte i sitt yttrande
att Rikstrafiken kommer att verka för att den
interregionala persontrafiken på sträckan
Stockholm-Östersund fortlöpande utvecklas och
förbättras. Arbetsmarknadsutskottet instämde i sitt
betänkande i de bedömningar och de slutsatser som
kom till uttryck i trafik-utskottets yttrande.
Utskottet har inte ändrat uppfattning. På riksdag
och regering bör det i första hand ankomma att lägga
fast riktlinjer och ange ekonomiska kostnadsramar
för statens upphandling av kollektivtrafik. En
viktig uppgift är vidare att initiera och granska
uppföljningar och utvärderingar. Däremot bör det
normalt inte ankomma på riksdag och regering att i
detalj lägga fast vare sig tidtabeller, precisera
var tåguppehåll skall ske eller ange vilka
delsträckor av bannätet som skall trafikeras av
olika tågförbindelser. Enligt utskottets mening får
det förutsättas att Rikstrafiken, tillsammans med
berörda lokala och regionala parter och
trafikföretag, har en sådan kompetens och kunskap om
trafikbehov och trafikeringsförutsättningar att ett
väl fungerande trafiksystem kan erbjudas. Utskottet
är därmed inte berett att vidta någon åtgärd med
anledning av motionerna T230 (c), T527 (c, s, m, v,
kd, mp) och T542 (s) i nu behandlad del.
Beträffande motion T521 (s) om tågtrafiken på
Mittlinjen vill utskottet klargöra att staten sedan
år 1998 upphandlar fyra dubbelturer på banan. Samma
trafikomfattning ingår i statens trafikupphandling
för år 1999. Trafiken bedöms därmed fylla en viktig
regional och interregional trafikuppgift. Det
betyder att fortsatt statlig upphandling av denna
trafik är en utgångspunkt för den nu förestående
upphandlingen för år 2000. Vidare kan nämnas att SJ
avser att förstärka trafiken med ytterligare ett
tågpar, främst för att möjliggöra anslutning till
snabbtågstrafiken i Sundsvall. Utskottet bedömer
därmed att syftet motion T521 (s) torde komma att
tillgodoses.
I motion T217 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp)
behandlas vissa grundläggande principer för statens
trafikupphandling. Utskottet vill med anledning
härav erinra om att enligt 1998 års
transportpolitiska beslut skall Riks-trafiken
utveckla landets kollektivtrafik genom att bl.a.
upphandla långväga persontrafik som inte kan drivas
på företagsekonomiska villkor men som är viktig för
trafikförsörjningen. Det innebär att
trafikupphandlingen skall anpassas bl.a. till kravet
på en god miljö. Som ett exempel på trafik som
därmed kan upphandlas kan nämnas tågtrafiken på
Västkustbanan. Enligt utskottets mening torde
därför syftet med den aktuella motionen i nu
behandlad del bli tillgodosett. Något initiativ från
riksdagens sida är inte erforderligt.
Motionsyrkandet avstyrks därför.
Utskottet övergår därefter till regeringens förslag
om kostnadsram för trafikupphandlingen för
trafikåret 2000.
Utskottet har i samband med 1998 års
transportpolitiska beslut förutsatt att riksdagen
får möjlighet att ta del av kostnadsramen för den
framtida trafikupphandlingen och att riktlinjerna
för verksamheten kommer att redovisas för riksdagen.
Utskottet konstaterar att regeringens förslag till
kostnadsram på 405 miljoner kronor i stort motsvarar
den kostnad som riksdagen beslutat om de senaste
åren. Utskottet anser det rimligt att denna
kostnadsram även blir vägledande för upphandlingen
av tågtrafik år 1999. Utskottet noterar samtidigt
att den kostnadsavlastning som skett genom sänkta
banavgifter för järnvägstrafiken genom 1998 års
transportpolitiska beslut bör innebära ett ökat
ekonomiskt utrymme för trafikupphandling.
Av det anförda följer att utskottet tillstyrker
regeringens förslag till kostnadsram för köp av
interregional persontrafik för år 2000 och avstyrker
motionerna T217 (mp) yrkande 13, T230 (c) yrkande 6,
T521 (s), T527 (s, c, m, v, kd, mp) yrkande 2 och
T542 (s) i nu behandlad del.
14.3 Flygtrafiken Umeå-Östersund
14.3.1 Regeringens förslag
Regeringen föreslår att riksdagen bemyndigar
regeringen att under år 1999 upphandla flygtrafik på
sträckan Umeå-Östersund som innebär utgifter om
högst 5 miljoner kronor under år 2000.
14.3.2 Motionsförslag
Carin Lundberg m.fl. (s) framhåller i motion T706
att den kommande upphandlingen av regional- och
sjukvårdspolitiskt motiverad interregional
flygtrafik i Norrland från år 2000 bör göras enligt
följande utgångspunkter:
· Ett basnät omfattande minst tre dubbelturer per
vardag och en dubbeltur helgdagar på sträckorna
mellan Umeå och Östersund, Sundsvall, Luleå,
Gällivare och Kiruna.
·
· Med hänsyn till regionsjukvårdens krav på
flygplanens standard och kvalitet.
·
· Endast plantyper som SAAB 340, Shorts 360 och
Fokker 27 klarar den aktuella beläggningen och
standardkraven för Norrlandsflyget med möjlighet
till tillväxt.
·
· En samlad upphandling av det interna
Norrlandsflyget genom Rikstrafiken.
·
· Upphandling med särskilt avsatta statliga medel
som leder till att det interna Norrlandsflyget
blir ett folkflyg med rimliga priser.
·
· Erfarenheterna från hittillsvarande upphandling
av flygtrafik mellan Östersund och Umeå tas till
vara vad gäller bl.a. anbudsinfordran och
avtalens utformning, samråd med berörda parter i
Norrland, samordning med övrigt flyg från angivna
destinationer etc.
·
14.3.3 Utskottets ställningstagande
Av budgetpropositionen framgår att Delegationen för
köp av viss kollektivtrafik har gjort bedömningen
att den aktuella flygtrafiken mycket väl, ur
transportteknisk synvinkel, skulle kunna bedrivas
med flygplan av mindre storlek än dagens. Detta
skulle enligt Delegationen ge en bättre
trafikstandard samtidigt som det är troligt att
statens kostnader för trafiken kraftigt skulle
minska. Mot detta talar dock enligt regeringens
bedömning de regionala sjukvårdsorganisationernas
krav på flygplan av viss storlek och standard för
att underlätta de sjukresor som är orsaken till
statens engagemang i trafiken.
Utskottet delar regeringens bedömning att
sjukvårdens kvalitetskrav bör vara utgångspunkten
för upphandlingen av den aktuella flygplanstrafiken.
Utskottet konstaterar vidare att enligt 1998 års
transportpolitiska beslut skall en ny myndighet
Rikstrafiken inrättas. Rikstrafiken skall bl.a.
upphandla långväga persontrafik som inte kan drivas
på företagsekonomiska villkor men som är viktig för
trafikförsörjningen. Rikstrafiken skall utifrån ett
kundorienterat helhetsperspektiv verka för att
åstadkomma ett samverkande kollektivtrafiksystem som
bidrar till att de transportpolitiska målen
uppfylls. Rikstrafiken har därvid möjlighet att
upphandla annan trafik än tågtrafik.
Utskottet tillstyrker följaktligen regeringens
förslag att den bemyndigas, att, för ändamål som
omfattas av ramanslaget D 2 Köp av interregional
per-sontrafik på järnväg m.m., under år 1999
upphandla flygtrafik på sträckan Umeå-Östersund som
innebär utgifter om högst 5 miljoner kronor under år
2000. Motion T706 (s) avstyrks. Syftet med den torde
dock komma att tillgodoses.
14.4 Andra trafik- och upphandlingsfrågor
14.4.1 Motionsförslag
Upphandling av flygtrafik
Sven Bergström m.fl. (c) framhåller i motion T230
(yrkande 8) att ett system för statlig upphandling
av flygtrafiktjänster som är regionalpolitiskt
viktiga men kommersiellt mindre intressanta bör
införas. Denna upphandling bör finansieras genom att
en avgift tas ut på övriga inrikes flygresor.
Regeringen bör snarast återkomma, dock senast i
samband med vårbudgeten 1999, med förslag till
riksdagen angående den närmare utformningen av ett
sådan sy- stem.
Agne Hansson och Lena Ek (c) anger i motion T705 att
flygets konkurrensutsättning inte har gett
gotlänningarna en tillfredsställande flygtrafik med
rimliga biljettpriser. Avregleringen av
inrikesflyget har också drabbat Gotland extra hårt,
dels genom att flygavståndet till fastlandet är
förhållandevis kort, dels genom Gotlands extrema
beroende av fungerande flygkommunikationer.
Marknaden är dessutom begränsad och konkurrens från
andra kommunikationsmedel saknas under större delen
av året med undantag av kvälls- och nattgående
färjor med en gångtid på cirka fem timmar. Enligt
motionärerna skulle ett sätt att sänka kostnaderna
kunna vara att införa ett system för statlig
upphandling av flygtrafiktjänster som är
regionalpolitiskt viktiga men kommersiellt mindre
intressanta. En sådan åtgärd skulle kunna
finansieras genom att en avgift tas ut på övriga
inrikes flygresor. Mot denna bakgrund föreslås att
regeringen snarast utarbetar ett förslag till hur
staten kan upphandla regionalpolitiskt viktiga
flygtrafiktjänster för att sänka flygpriserna till
och från Gotland.
Informationssystem
Johnny Gylling m.fl. (kd) framhåller i motion T223
(yrkande 42) att för handikappade och andra grupper,
som av olika skäl inte har tillgång till egen bil,
är ett väl fungerande kollektivtrafiksystem en
förutsättning för rörlighet och därmed livskvalitet.
En stor brist i det svenska systemet är att det
saknas samlad information om kollektiva
resmöjligheter. Enligt motionen bör det i framtiden
vara naturligt att resenärer hemma i sin dator eller
exempelvis på järnvägsstation, busstation eller
postkontor kan informera sig om kollektivtrafiken.
Det förutsätter dock att alla aktörer inom
kollektivtrafiken i Sverige samverkar. I dag finns
ett sådant samarbete mellan SJ och
trafikhuvudmännen. Detta samarbete kan dock
svårligen utvecklas på rent företagsekonomiska
grunder. Regeringen bör därför utreda möjligheterna
att genomföra en kraftfull satsning på ett samlat
informationssystem för landets kollektivtrafik.
Berit Andnor m.fl. (s) konstaterar i motion T231 att
en god kommunikationsstandard kräver samordning
mellan bil-, buss-, järnvägs- och flygtrafik. Detta
tycks dock inte vara möjligt med dagens system, där
varje företag fastställer egna turlistor, egna taxor
och svarar för den egna informationen. Motionärerna
framhåller därför vikten av att de olika
trafikföretagens informationssystem kopplas ihop och
förbättras så att hela Sverige får en god
kommunikationsstandard. Detta är särskilt angeläget
i skogslänen, där avstånden är stora och ett enskilt
trafikslag sällan har en tillräckligt hög
servicegrad för att ensamt kunna fylla
konsumenternas behov.
Kollektivtrafikkort
Barbro Johansson och Mikael Johansson (båda mp)
föreslår i motion T205 att en utredning tillsätts
för att pröva möjligheterna att införa ett
riksresekort för att underlätta
kollektivtrafikresandet. Kortet, som bör ha formen
av ett kontokort, skall vara heltäckande för hela
Sveriges kollektivtrafik och gälla för all
persontrafik på land och till sjöss. Sverige bör
indelas i två resandezoner, där en zon omfattar
tätortstrafik och den andra zonen landbygdstrafik.
En halvering av nu gällande zonpriser i tätort
föreslås och ett pris per kilometer på landsbygd,
vilket skulle kunna gälla för järnväg och också för
vattenleder. Utredningen bör belysa möjligheterna
för framtida platsreservationer via automater på
järnvägsstationer och buss eller båtterminaler,
återladdningsservice i närbutiker, kiosker eller
bensinstationer.
Rikstrafikens lokalisering
Bengt-Ola Ryttar m.fl. (s) behandlar i motion T203
lokaliseringen av den nya myndigheten Rikstrafiken.
Enligt motionärerna passar Rikstrafiken sällsynt väl
in i den myndighetsstruktur som redan är etablerad i
Dalarna.
Internationella tågförbindelser
Hans Andersson m.fl. (v) påtalar i motion T545 att
Sveriges järnvägsförbindelser till kontinenten har
varit undermåliga under lång tid. De senaste åren
har inte ens en direkt ligg- och sovvagnsförbindelse
funnits mellan Stockholm och Hamburg. Med
Öresundsbrons tillkomst kan dock förutses att
resandet kommer att öka kraftigt mellan Sverige och
Danmark samt vidare till kontinenten. För att en så
stor del som möjligt av denna trafikökning skall
kunna gå på järnväg bör SJ erbjuda biltåg. En snabb,
bekväm nattförbindelse med rimliga priser
Stockholm-Hamburg med liggvagnar, sovvagnar och
biltransportvagnar borde enligt motionärerna vara
attraktiv både för affärsresenärer, vanliga
resenärer och turister. Därmed kan många resenärer
lockas att välja tåget framför flyget eller bilen.
14.4.2 Utskottets ställningstagande
Upphandling av flygtrafik
Inom ramen för det transportpolitiska beslutet den 2
juni 1998 har riksdagen beslutat att godkänna
principerna för att tillskapa en myndighetsfunktion
för rikstrafikfrågor. Huvuduppgiften för den nya
myndigheten, Rikstrafiken, skall vara att utifrån
ett kundorienterat helhetsperspektiv verka för att
åstadkomma ett samverkande kollektivtrafiksystem som
bidrar till att de transportpolitiska målen
uppfylls.
Ett viktigt instrument för Rikstrafiken är
upphandling av trafik. Där det inte finns
förutsättningar för att kommersiellt driva
interregional trafik, eller där trafik inte kan
upprätthållas i trafikhuvudmännens regi, skall
staten genom Rikstrafiken kunna upphandla
transportpolitiskt motiverad interregional
persontrafik. Rikstrafiken skall sträva efter att
minimera kostnaden för den upphandlade trafiken.
Alternativa trafiklösningar bör därför systematiskt
prövas.
Utskottet konstaterar att Rikstrafiken har
möjlighet att handla upp flygtrafik som är
transportpolitiskt motiverad. Rikstrafiken kan
därmed påverka såväl trafikutbud som prissättning.
Utskottet är mot denna bakgrund inte berett att
vidta någon åtgärd med anledning av motionerna T230
yrkande 8, och T705 (båda c). Motionsyrkandena
avstyrks följaktligen.
Informationssystem
Utskottet delar den uppfattning som kommer till
uttryck i motionerna T223 (kd) och T231 (s) att det
är av stor vikt att informationen om de kollektiva
transportsystemen förbättras och blir mer
heltäckande. För att främja en ökad kollektivtrafik
är det nödvändigt att tillvarata
informationsteknikens nya möjligheter. Enligt
utskottets mening är också modern informationsteknik
ett viktigt instrument för att uppnå en förbättrad
samverkan inom och mellan trafikslagen.
Utskottet konstaterar att genom riksdagens
transportpolitiska beslut våren 1998 har möjligheter
skapats att främja en angelägen utveckling av
kollektivtrafikens informationssystem. Utvecklingen
av informationsteknik för transporter skall
exempelvis stödjas genom bl.a. satsning på
forsknings- och utvecklingsverksamhet och
pilotförsök. Den nya trafikmyndigheten Rikstrafiken
har vidare som en huvuduppgift att verka för
samordning av kollektivtrafiken. Rikstrafiken skall
därvid hjälpa, stimulera och förhandla med berörda
myndigheter och övriga aktörer i syfte att uppnå ett
samverkande kollektivtrafiksystem. Av regeringens
direktiv till den pågående utredningen om
Rikstrafiken framgår också att det för närvarande
övervägs om Rikstrafiken bör ges en roll som
samordnare av IT-frågor inom kollektivtrafikområdet.
Med hänvisning till vad som ovan anförts anser
utskottet att syftet med de nu behandlade
motionsyrkandena blir tillgodosett. Något initiativ
från riksdagens sida är därför inte nödvändigt.
Utskottet avstyrker därmed motionerna T223 (kd)
yrkande 42 och T231 (s) yrkande 13.
Kollektivtrafikkort
Utskottet konstaterar att under senare år har
forsknings- och utvecklingsarbete pågått för att ta
fram ett samordnat kollektivtrafikkort. Svenska
Lokaltrafikföreningen (SLTF) och trafikhuvudmännen
driver vidare ett projekt i syfte att åstadkomma ett
enhetligt elektroniskt biljettkort som kan användas
på bussar, tåg, spårvagnar och tunnelbanor i hela
landet. Kortet beräknas komma att införas stegvis
kring år 2000 i takt med att de olika
kollektivtrafikföretagen ansluter sig till det
gemensamma biljettsystemet. Den nya
trafikmyndigheten Rikstrafiken har vidare till
uppgift att bl.a. främja samtrafik mellan olika
företag inom kollektivtrafiken genom ett för
resenärerna överskådligt och smidigt taxesystem.
Utskottet bedömer därmed att de frågor om ett
kollektivtrafikkort som tas upp i motion T205 (mp)
kommer att behandlas inom ramen för det pågående
utvecklingsprojektet för att införa ett
kollektivtrafikkort och i Rikstrafikens arbete.
Utskottet avstyrker mot denna bakgrund motionen.
Rikstrafikens lokalisering
Den 25 juni 1998 beslutade regeringen om
kommittédirektiv till en utredning om Rikstrafiken.
Utredningen skall senast den 30 november 1998
redovisa ett delbetänkande, som kommer att ligga
till grund för en proposition om Rikstrafiken våren
1999. Regeringens mål är att myndigheten skall
starta sin verksamhet den 1 juli 1999. Under våren
1999 skall utredningen förbereda uppbyggandet och
bildandet av myndigheten. Av direktiven för
utredningsarbetet framgår att det åligger utredaren
att redovisa regionalpolitiska konsekvenser (dir.
1988:46).
Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet
motion T203 (s).
Internationella tågförbindelser
För närvarande pågår ett omfattande arbete inom
flera av EU:s medlemsstater i syfte att skapa en
effektiv, kundanpassad och konkurrenskraftig
järnvägstrafik. Det innebär i flera fall att de
nationella järnvägsförvaltningarna ges ändrade
kommersiella förutsättningar. Omstruktureringen har
för järnvägens persontrafik inneburit en
modernisering och effektivisering med bl.a.
införande av allt fler snabbtågsförbindelser. Genom
en sammankoppling av de skandinaviska
höghastighetsnäten med det centraleuropeiska bedöms
att en helt ny marknad kan öppnas för tågresor
mellan Skandinavien och kontinenten.
Enligt vad utskottet erfarit planerar SJ att
utveckla den internationella tågtrafiken.
Öresundsförbindelsen och andra järnvägssatsningar
kommer att göra det möjligt att inom attraktiva
tider nå betydligt fler resmål på kontinenten än i
dag. När Öresundsförbindelsen står klar kan t.ex.
den i motionen omnämnda sträckan Stockholm-Hamburg
trafikeras på 9-10 timmar mot 14 i dag. Om även en
fast förbindelse skulle komma att anläggas över
Fehmarn Bält kan restiden förkortas ytterligare till
6-7 timmar.
Med anledning av motionen vill utskottet vidare
erinra om att tillkomsten av Öresundsförbindelsen
syftar till att främja en rationell och
ändamålsenlig järnvägstrafik. Avgifterna för att
använda förbindelsen skall utformas med beaktande av
detta syfte. Mot denna bakgrund har Sveriges och
Danmarks regeringar i ett tilläggsprotokoll enats om
att järnvägsföretagen med lika fördelning mellan
Sverige och Danmark skall betala sammanlagt 300
miljoner kronor per år i 1991 års prisnivå för
användningen av järnvägen på Öresundsförbindelsen.
Riksdagen har förutsatt att regeringen årligen
redovisar för riksdagen hur Öresundsprojektet
framskrider och vilka miljömässiga avvägningar och
insatser som görs.
Enligt utskottets mening är det
angeläget att nästa avrapportering
från regeringen behandlar bl.a.
prissättningen av
Öresundsförbindelsen och att
regeringen därvid redovisar sina
bedömningar om möjligheterna att
utveckla en väl fungerande och
attraktiv kollektivtrafik.
Utskottet avstyrker, med hänvisning
till det anförda, motion T545 (v).
15 Kommunikationsforskning och
meteorologi
Avsnittets innehåll
I detta avsnitt behandlar utskottet regeringens
förslag om kommunikations-forskning och meteorologi,
nämligen yrkandena 21 och 22 i regeringens
hemställan. Riksdagen bör enligt regeringen
dels bemyndiga regeringen att, för ändamål som
omfattas av ramanslaget E 2
Kommunikationsforskningsberedningen, under år 1999
ikläda staten ekonomiska förpliktelser som inklusive
tidigare gjorda åtaganden innebär utgifter om högst
300 000 000 kr under åren 2000-2004,
dels godkänna vad regeringen anfört om Sveriges
meteorologiska och hydrologiska institut.
I anslutning till regeringens förslag behandlar
utskottet motionerna
- T209 av Tuve Skånberg och Mikael Oscarsson (båda
kd),
- T217 yrkande 14 av Marianne Samuelsson mfl. (mp),
- T909 av Gunnel Wallin (c),
- T910 av Gunnel Wallin (c).
15.1 Kommunikationsforskningsberedningen
(KFB)
15.1.1 Regeringens förslag
Med stöd av ett nu gällande bemyndigande har KFB
åtagit sig att fördela medel för forskningsprojekt
för budgetåren 1998-2002 till ett sammanlagt belopp
av 246,1 miljoner kronor. Regeringen anser det
angeläget att KFB kan besluta om fördelning av
forskningsmedel som löper över en längre period.
Därför föreslås att riksdagen bemyndigar regeringen
att ikläda staten ekonomiska förpliktelser som,
inklusive tidigare gjorda åtaganden, innebär
utgifter om högst 300 miljoner kronor under åren
2000-2004.
15.1.2 Utskottets ställningstagande
Utskottet föreslår att riksdagen lämnar det begärda
bemyndigandet.
15.2 El- och hybridbilsforskning
15.2.1 Motionsförslag
I motion T217 noterar Marianne Samuelsson m.fl. (mp)
att statsministern i regeringsförklaringen år 1998
tillkännagav regeringens avsikt att tillsammans med
svensk bilindustri utarbeta ett program för
utveckling av miljövänliga bilar. Motionärerna
förutsätter att el- och hybridbilsforskningen kommer
att ingå i detta samarbete i minst den omfattning
som Miljöpartiet angav i sitt budgetförslag för år
1998 (yrkande 14).
15.2.2 Utskottets ställningstagande
I den av motionärerna aktualiserade frågan har
utskottet inhämtat följande.
Inom Regeringskansliet finns sedan tidigare två
interdepartementala grupper för bilfrågor, en
statssekreterargrupp och en tjänstemannagrupp. I
båda dessa grupper ingår representanter för
Kommunikationsdepartementet, Finans-departementet,
Närings- och handelsdepartementet,
Inrikesdepartementet och Miljödepartementet. Med
anledning av regeringens avsikt att inleda ett
program för utveckling av miljövänliga bilar har
tjänstemannagruppen fått i uppdrag att utarbeta ett
underlag som skall föreläggas statssekreterargruppen
inför ett kommande möte med representanter för den
svenska bilindustrin. En uppgift för
tjänstemannagruppen är att närmare analysera vilka
miljöför-bättringar som kan åstadkommas med dagens
teknik respektive ny teknik. En annan uppgift är att
klarlägga vilka hinder för utveckling av mer
miljövänliga bilar som finns, t.ex. inom det
nationella respektive internationella regel-verket.
En tredje fråga gäller hur det nya programmet skall
samordnas med tidigare program, t.ex. det
fordonstekniska programmet.
Vidare kan nämnas att
Kommunikationsforskningsberedningen (KFB), med hjälp
av ett anslag om 120 miljoner kronor från
Energiteknikfonden, bedrev ett biodrivmedelsprogram
under åren 1991-1997. År 1993 tog riksdagen
ställning för att KFB skulle inleda ett fyraårigt
program för forskning, utveckling och demonstration
rörande användningen av el- och hybridfordon. Året
därpå beslutade riksdagen att programmet skulle
omfatta totalt 120 miljoner kronor för
fyraårsperioden 1993/94-1996/97. Syftet med
programmet, som planeras pågå till utgången av år
1999, är att främja kunskapsuppbyggnad och
marknadsintroduktion genom demonstration av ett
större antal el- och hybridfordon. Dessutom syftar
programmet till att klarlägga effekterna på miljö,
människor och samhälle av en storskalig introduktion
av sådana fordon. Cirka 300 fordon beräknas ingå i
olika delprojekt. Enligt uppgift från KFB finns ca
18 miljoner kronor kvar i obundna programmedel.
Någon utvärdering av programmet har ännu inte
gjorts, men enligt KFB pågår för närvarande
förberedelser för upphandling av en sådan.
Våren 1998 meddelade regeringen i den
transportpolitiska propositionen (prop. 1997/98:56)
att den avsåg att föreslå riksdagen en förstärkning
av KFB:s ramanslag med 20 miljoner kronor från år
1999 för att möjliggöra fortsatta insatser i form av
systemdemonstrationer av miljöanpassade trans-porter
m.m. I anslagsavsnittet i det nu föreliggande
betänkandet tillstyrks regeringens förslag om en
sådan förstärkning. För närvarande pågår inom KFB
programskrivning rörande användningen av det utökade
ramanslaget.
Utskottet finner sammanfattningsvis att regeringen
visat stort intresse för det forsknings- och
utvecklingsområde som aktualiseras i motionen. Något
tillkännagivande med anledning av motionen i denna
del torde inte vara erforderligt varför
motionsyrkandet avstyrks.
15.3 Teknikupphandling av miljöanpassade
mindre bussar
15.3.1 Motionsförslag
I motion T909 begär Gunnel Wallin (c) att
Miljöteknikdelegationens uppdrag utvidgas till att
också omfatta teknikupphandling av miljöanpassade
mindre bussar. Enligt motionären görs för närvarande
stora investeringar i mindre bussar som linjeläggs
nära resenärernas bostäder i syfte att underlätta
för bl.a. funktionshindrade resenärer. Men dessa
mindre bussar är dåligt miljöanpassade och kan t.ex.
inte köras med alternativa drivmedel.
Miljöteknikdelegationen, som bedriver
teknikupphandling av bränsleflexibla personbilar,
sägs sakna resurser för upphandling av
miljöanpassade småbussar. Motionären, som anser att
delegationens uppdrag skall utvidgas till att avse
också sådana fordon, pekar på möjligheten att
finansiera uppdraget med medel som KFB disponerar
inom området samhällsbetalda resor.
15.3.2 Utskottets ställningstagande
Miljöteknikdelegationen arbetar med att utveckla
metoder för att stimulera utveckling och
kommersialisering av miljöanpassade varor och
tjänster. Strategin inriktas på fyra huvudområden
varav transporter är ett. Genom teknikupphandling
bidrar delegationen till att driva fram och
kommersia-lisera tekniker eller produkter.
Teknikupphandling innebär i korthet att delegationen
fungerar som förbindelselänk mellan köpare och
producenter, samordnar upphandling och hjälper till
med upprättandet av avtal och andra handlingar.
Delegationens teknikupphandling av fordon har
hittills endast avsett personbilar. Enligt vad
delegationen uppger saknas för närvarande resurser
för projekt rörande t.ex. upphandling av mindre
bränsleflexibla bussar. I likhet med motionären
anser utskottet det angeläget att miljövänliga
mindre bussar utvecklas och introduceras på
marknaden. I motionen anvisas en möjlighet för
Miljöteknikdelegationen att finansiera
teknikupphandling av sådana fordon, nämligen genom
bidrag från KFB. Utskottet menar att det i första
hand är en fråga för KFB själv att ta ställning till
vilka projekt beredningen skall stödja. Med
hänvisning härtill avstyrks motion T909 (c).
Tilläggas kan att KFB på olika sätt manifesterar
sitt intresse för frågan om hur kommunala
transporter skall bli mer miljövänliga. Bl.a.
anordnar beredningen i samverkan med Svenska
Kommunförbundet i december 1998 en konferens där
kommunala inköpare och användare av fordon m.fl. ges
tillfälle att ta del av erfarenheter och kunskaper
på området.
15.4 Tunga fordons hälsovådliga utsläpp
15.4.1 Motionsförslag
I motion T910 hävdar Gunnel Wallin (c) att
hälsovådliga utsläpp från tunga dieselfordon årligen
orsakar ca 700 dödsfall. Enligt motionären finns i
dag teknik för att minska dessa utsläpp. Men
tekniken behöver utvecklas och efterfrågan är
begränsad bl.a. till följd av höga kostnader.
Motionären vill att en statlig utredning
sammanställer de tekniska möjligheterna, utvärderar
olika tekniska lösningar och föreslår statliga
ekonomiska incitament.
15.4.2 Utskottets ställningstagande
Enligt vad utskottet kunnat finna medför
dieselbilar, när det gäller såväl personbilar som
tunga fordon, betydligt större hälsorisker än
bensinbilar med modern avgasrening. Naturvårdsverket
har i en nyligen avgiven redovisning av ett
regeringsuppdrag (M98/1689/7, dnr 558-2542-98 Rr)
bedömt konse-kvenserna för miljö och hälsa av en
ökad andel dieselbilar i den svenska bilparken. Av
redovisningen framgår bl.a. att risken för cancer
till följd av bilavgaser bedöms vara minst tre fyra
gånger högre för dieselbilar än för bensinbilar med
modern avgasrening. Vidare framgår att en modern
dieselbil har ca 10-15 gånger högre partikelutsläpp
än en modern bensinbil.
Enligt Naturvårdsverkets redovisning, som bygger på
tillgänglig forskningsdokumentation, ger äldre
dieselbilar högre risk för cancer än nyare. Denna
bedömning tycks emellertid inte vara oomstridd.
Sålunda har Motortestcenter (MTC), ett dotterbolag
till AB Svensk Bilprovning, vid sina mätningar
funnit att moderna högvarviga dieselmotorer
visserligen släpper ut en mindre partikelmängd, mätt
i gram. Men det högre trycket i dessa motorer medför
att antalet små partiklar ökar. Enligt MTC:s mening
kan partikel-storleken ha stor betydelse från
hälsosynpunkt. Det kan vara så att mindre partiklar
tränger längre in i vävnaden och därmed är farligare
än större partiklar. En möjlighet som MTC pekar på
för att partikelutsläppet skall kunna minskas är att
införa bestämmelser om s.k. partikelfällor, ett
slags filter som samlar upp partiklarna och som
redan finns på marknaden. En annan möjlighet, som
praktiseras på vissa håll i landet, är att efter
viss modifiering köra dieselfordonen med alternativa
bränslen, t.ex. biogas.
Dieselavgasernas negativa effekter på hälsa och
miljö har också upp-märksammats inom EU. EG-
kommissionen har nyligen presenterat ett förslag
till direktiv inom bilavgasområdet. Förslaget, som
är föremål för remissbehandling, avser åtgärder mot
avgasutsläpp från nya dieselmotorer för tunga
fordon. Kommissionen föreslår bl.a. nya gränsvärden,
tänkta att tillämpas fr.o.m. den 1 oktober år 2000,
som innebär sänkningar av tidigare utsläppsnormer
med 30 % för kväveoxider, kolmonoxid och partiklar
samt med 34 % för kolväten. Nu gällande gränsvärden,
från år 1996, medger särbehandling av små högvarviga
dieselmotorer beträffande partikelutsläpp. Denna
särbehandling föreslås behållas. Statens väg- och
transportforsk-ningsinstitut (VTI) redovisar i sitt
remissyttrande motsatt uppfattning på sistnämnda
punkt.
Kommunikationsforskningsberedningen (KFB) har,
enligt vad utskottet inhämtat, stött ett antal
forskningsprojekt med anknytning till dieselavgaser
och deras effekter. Vidare har KFB nyligen antagit
ett särskilt program för forskning inom
emissionsområdet där dieselavgaserna finns med bland
de prioriterade frågorna. Nämnas kan också att en
stor del av det biodriv-medelsprogram, som
avslutades år 1997, gällde erfarenheter och effekter
av att ersätta dieseldrift med etanol eller biogas.
Till KFB:s uppgifter hör inte att ge stöd till
teknisk utveckling av t.ex. dieselmotorer, men
beredningen följer utvecklingen på området, bl.a.
genom medverkan i olika externa arbets-grupper.
Mot bakgrunden av vad som ovan redovisats finner
utskottet att det av motionären aktualiserade
problemet med hälsovådliga utsläpp från tunga fordon
i hög grad har uppmärksammats, bl.a. av KFB.
Eftersom beredningen i sitt nyligen antagna
forskningsprogram har pekat ut emissionerna från
dieselfordon som en prioriterad fråga utgår
utskottet från att problemet kommer att engagera KFB
även i fortsättningen.
Utskottet vill slutligen erinra om att regeringen
nyligen tagit initiativ till ett program för
utveckling av mer miljövänliga bilar (jfr avsnitt
15.2.2 i detta betänkande). Arbetet skall bedrivas i
samverkan med svensk bilindustri. Enligt vad
utskottet funnit kommer programmet att innefatta
inte bara personbilsutveckling utan också utveckling
av mer miljövänliga tunga fordon.
Med det anförda avstyrks motion T910 (c).
15.5 Inrättande av samåkningscentraler
15.5.1 Motionsförslag
I motion T209 uppger Tuve Skånberg och Mikael
Oscarsson (båda kd) att det i USA på många håll
finns lokala centraler som organiserar samåkning i
personbilar. Samåkning bidrar till att utsläppen
minskar. Dessutom förkortas köer och restider.
Enligt motionärerna bör exempelvis länsstyrelserna
få i uppdrag att organisera liknande verksamhet i
Sverige.
15.5.2 Utskottets ställningstagande
Ett motionsförslag om kollektiv arbetspendling
behandlades av utskottet i samband med förra årets
budgetberedning. Utskottet redovisade då bl.a. (bet.
1997/98:TU1, avsnitt 17.4) att intresset för
samåkning ökade i samband med oljekrisen på 1970-
talet. Ett antal försöks- och demonstrationsprojekt
fick stöd av dåvarande
Transportforskningsdelegationen. I sin utvärdering
av försöken konstaterade delegationen att projekten
varit lyckosamma men inte fått några större
spridningseffekter. Vidare redovisade utskottet att
Kommu-nikationsforskningsberedningen (KFB) hade
givit i uppdrag åt sociologiska institutionen vid
Lunds universitet att kartlägga vilka försök som
under senare år hade genomförts på området.
Resultatet av denna kartläggning har senare
sammanfattats i en rapport. Enligt vad utskottet
inhämtat pågår eller planeras för närvarande ett
antal projekt med s.k. bilpooler.
Utskottet delar motionärernas uppfattning att
kollektiv arbetspendling och annan samåkning
verksamt kan bidra till att minska vägtrafikens
problem i form av trängsel, miljöpåverkan och
energiförbrukning. Utskottet, som inte vill uttrycka
någon uppfattning om hur sådan verksamhet skall vara
organiserad, förutsätter att KFB fortsätter att
intressera sig för frågan. Med hänvisning härtill
avstyrks motion T209 (kd).
15.6 Sveriges meteorologiska och
hydrologiska institut
15.6.1 Regeringens förslag
I budgetpropositionen föreslås riksdagen godkänna
vad regeringen (yrkande 21) anfört om Sveriges
meteorologiska och hydrologiska institut (SMHI). Av
redovisningen framgår bl.a. att regeringen anser den
internationella samarbetsorganisationen ECMWF vara
nyckeln till ett utökat och effektivare samarbete
mellan de europeiska meteorologiska instituten.
Vidare redovisar regeringen bedömningen att SMHI:s
förslag om en tillfällig förstärkning av ramanslaget
i syfte att ta fram nya beslutsunderlag för
samhällsplanering för närvarande inte kan
tillgodoses. Regeringen aktualiserar också frågan om
hur medlemsavgifterna i de internationella
organisationerna WMO, ECMWF och EUMETSAT för
perioden 1999-2000 skall finansieras utan
anslagsökning. Regeringen förordar att fonderade
medel för EUMETSAT skall få tas i anspråk för
ändamålet. Slutligen redovisar regeringen sin syn på
hur anslagssparandet på SMHI:s ramanslag samt på de
tidigare anslagen till de internationella
organisationerna skall användas.
15.6.2 Utskottets ställningstagande
Utskottet föreslår att riksdagen godkänner vad
regeringen anfört om Sveriges meteorologiska och
hydrologiska institut.
16 Uppföljning och utvärdering
Bakgrund
Styrningen av den statliga verksamheten inom
kommunikationsområdet har successivt övergått från
detaljstyrning till ramstyrning med fokus på
resultat i stället för på resursinsats.
Beslutsfattandet har därmed i stor utsträckning
decentraliserats till trafikverk och andra
myndigheter. För att denna mål- och resultatstyrning
skall fungera ändamålsenligt krävs att tydliga mål
sätts upp för olika verksamheter samt att resultaten
följs upp och utvärderas. Riksdagens och regeringens
möjlighet att styra riskerar annars att urholkas.
Riksdagen har därför i olika sammanhang pekat på
vikten av att resultatredovisningen till riksdagen
utvecklas.
I samband med behandlingen av 1998 års
budgetproposition gjorde utskottet mot denna
bakgrund en mer samlad översyn av hur kraven på en
effektiv mål- och resultatstyrning uppfylldes (prop.
1997/98:1, bet. 1997/98 TU1, rskr. 1997/98:104).
Utskottet konstaterade att regeringens redovisning i
budgetpropositionen gav riksdagen ett bättre och mer
relevant beslutsunderlag jämfört med tidigare. För
att mål- och resultatstyrningen skulle kunna fungera
ändamålsenligt och effektivt krävdes dock enligt
utskottets mening ett fortsatt utvecklingsarbete.
Inför det fortsatta utvecklingsarbetet med
budgetpropositionens beslutsunderlag ansåg utskottet
att regeringen borde:
· Utforma tydligare och mer konsistenta mål.
·
· Använda efterkalkyler i större utsträckning.
·
· Förbättra den övergripande trafikpolitiska
uppföljningen.
·
· Utveckla effektivitetsberäkningarna.
·
· Redovisa resultat av ordinarie
uppföljningsverksamhet.
·
· Tydliggöra hur myndigheternas sektorsansvar kan
förenas med en effektiv och tydlig mål- och
resultatstyrning.
·
· Utvärdera och redovisa resultat från forsknings-
och utvecklingsinsatser.
·
· Beskriva tydligare konsekvenserna av de
ekonomiska ramarna.
·
I det följande redovisar utskottet sin bedömning av
hur resultatstyrningen har utvecklats och hur
riksdagens krav på att få ett relevant
beslutsunderlag tillgodoses med utgångspunkt i 1999
års budgetproposition, utgiftsområde 22
Kommunikationer.
Resultatbeskrivningen har förbättrats
Utskottet konstaterar att i årets budgetproposition
har fortsatta insatser genomförts för att förstärka
mål- och resultatstyrningen. I inledningen till
framställningen av utgiftsområdet redovisas sålunda
såväl de mål och den inriktning som gäller för
verksamheten som tillståndet och utvecklingen inom
utgiftsområdet. Vidare beskrivs effekterna av de
statliga insatserna samt regeringens slutsatser om
måluppfyllelsen på kommunikationsområdet.
Därmed tydliggörs bl.a. sambandet mellan
övergripande politiska mål och bedömningar och mål
och åtgärder på myndighets- eller anslagsnivå. För
det anslagsmässigt helt dominerande avsnittet,
nämligen Väg och järnväg, ges en redovisning av hur
gjorda investeringar bidragit till att uppfylla
olika trafikpolitiska delmål som effektivitet,
tillgänglighet, trafiksäkerhet, miljö och regional
balans. För fem större vägbyggnadsobjekt som öppnats
för trafik under året redovisas även en efterkalkyl
med uppgifter om de totala projektkostnaderna och
samhällsekonomisk lönsamhet, restid och
trafiksäkerhet. Vidare lämnas bl.a. en
slutredovisning av genomförda åtgärder i den
nationella väghållningsplanen för åren 1994-2003.
Resultatanalysen för flera enskilda anslag och
verksamhetsområden har också förbättrats. Ett
exempel på detta är statens trafikupphandling där
bl.a. trafikutveckling och ekonomiskt resultat
beskrivs. I enlighet med trafikutskottets önskemål
våren 1998 lämnas vidare i budgetpropositionen en
sammanställning av upptagna lån inom väg- och
järnvägsområdet samt en bedömning av framtida
anslagsbehov för räntor och återbetalning av lånen.
Utskottet bedömer därmed sammantaget att
regeringens redovisning i 1999 års budgetproposition
ger riksdagen ett bättre beslutsunderlag än
tidigare. Genom resultatredovisningar och
beskrivningar av effekterna av de statliga
insatserna samt regeringens bedömning av
måluppfyllelsen ges riksdagen bättre möjligheter att
styra, följa upp och kontrollera statlig verksamhet.
Trots detta återstår frågor som bör uppmärksammas i
det fortsatta utvecklingsarbetet.
Angeläget med mer uppföljningsbara mål
Utskottet framhöll i samband med behandlingen av
1998 års budgetproposition att de mål som angavs i
budgetpropositionen i många fall var allmänt hållna.
Det gällde såväl de trafikpolitiska målen som målen
för infrastrukturens utbyggnad. De myndighetsmål som
regeringen angav var vidare i flera fall allmänt
beskrivna och gav endast begränsad vägledning för
hur den enskilda myndigheten borde bedriva sitt
arbete. Kopplingen mellan övergripande mål,
effektmål, verksamhetsmål och ekonomiska mål
bedömdes också i vissa fall vara mindre tydlig.
Riksdagen har därefter, våren 1998, tagit ett nytt
transportpolitiskt beslut (prop. 1997/98:56, bet.
1997/98:TU10, rskr. 1997/98:266). Beslutet innebär
att transportpolitiken bör vägledas dels av ett
övergripande mål med ett antal delmål som anger
ambitionsnivån på lång sikt, dels av etappmål som
anger lämpliga steg på vägen mot det långsiktiga
målet. Etappmålen skall fastställas och kvantifieras
eller konkretiseras på en nivå som är
uppföljningsbar samt utformas som tidsbundna mål med
en målhorisont som inte är allför avlägsen.
Regeringen har mot denna bakgrund den 17 september
1998 uppdragit åt Statens institut för
kommunikationsanalys (SIKA) att i samverkan med
berörda myndigheter vidareutveckla mått och metoder
för att precisera etappmål för de transportpolitiska
delmålen.
Utskottet konstaterar att de transportpolitiska
målen har konkretiserats. För vissa delmål saknas
dock ännu heltäckande etappmål. Det gäller
exempelvis för hur transportpolitiken bidrar till en
positiv regional utveckling. Frågor kan vidare
väckas om hur olika transportpolitiska delmål bör
avvägas gentemot varandra. Enligt utskottets mening
är det därför angeläget att de transportpolitiska
målen vidareutvecklas i syfte att ge tydligare
vägledning för verk och myndigheter. En nedbrytning
av målen underlättar naturligtvis uppföljningen
väsentligt eftersom målen därmed blir kvantifierade
och tiden för när de skall vara uppfyllda är
bestämd. Utskottet ser därför positivt på det
utvecklingsarbete som inletts och förutsätter att
regeringen återkommer till riksdagen och redovisar
hur de transportpolitiska målen kommer att
preciseras ytterligare.
Resultatinformation bör belysa även hållbar tillväxt
och effektivitet
Resultatinformationen i årets budgetproposition har
utvecklats ytterligare och ger därmed riksdagen ett
förbättrat beslutsunderlag. Som utskottet delvis
berörde i samband med granskningen av
resultatanalysen i 1998 års budgetproposition finns
dock andra aspekter än transportpolitiska och
räkenskapsmässiga som är av intresse för uppföljning
och utvärdering.
Utbyggnaden av trafiksystem och ökad trafik är
givetvis inget självändamål. En viktig utgångspunkt
är att transporter utförs för att tillgodose behov
utanför transportsektorn. De transport- och
kommunikationspolitiska delmålen har därför ett
vidare syfte, nämligen att främja en utveckling som
leder till att mer övergripande mål om ett
långsiktigt hållbart samhälle uppnås. Centrala
samhällsmål som sysselsättning, jämställdhet,
säkerhet och en bra miljö är därför viktiga
utgångspunkter även för transportpolitiken.
Uppföljnings- och utvärderingsarbetet bör därför
även vidgas till andra frågor än mätbara
förändringar i transportsystemets kvalitet och
struktur.
Vad utskottet därmed efterlyser är någon form av
kompletterande beskrivning och regeringens bedömning
om statens medel inom utgiftsområdet har använts på
ett effektivt sätt och hur trafik- och
kommunikationssystemet främjar en önskvärd
samhällsutveckling för medborgare och näringsliv i
hela landet. Utskottet är medvetet om att en sådan
vidgad resultatanalys kan ställa krav på nya
analysinstrument och ett förstärkt samarbete över
flera politikområden. Enligt utskottets mening är
det dock angeläget att pröva hur
resultatinformationen kan vidareutvecklas för att
klargöra kommunikationssy- stemets betydelse
för bl.a. en ökad effektivitet, en hållbar tillväxt
och en positiv regional utveckling.
Efterkalkyler bör användas mer
Utskottet har tidigare framhållit vikten av att
efterkalkyler systematiskt utförs när det gäller
investeringar i trafikens infrastruktur. Därmed kan
en avstämning göras mot tidigare förväntade
kostnader och effekter vilket verksamt bör kunna
bidra till ökad precision i den fortsatta
investeringsplaneringen. Utskottet ser därför
positivt på att regeringen även i årets
budgetproposition redovisar efterkalkyler för större
färdigställda vägobjekt.
Enligt utskottets mening är det angeläget att
efterkalkyler redovisas även inom andra områden som
t.ex. för större järnvägsprojekt. Även om många
effekter av trafikinvesteringar vad gäller
resmönster, transportflöden och samhällsstruktur är
påvisbara först på längre sikt bör kalkyler även
från nyligen färdigställda järnvägsprojekt vara
värdefulla att granska. Med tanke på den vikt som
regional balans och miljö tillmäts som
inriktningsmål i investeringsplaneringen är det
också angeläget att efterkalkyler söker belysa
resultatet inom dessa områden. Vidare är det viktigt
att riksdagen informeras om de huvudsakliga
erfarenheterna från efterkalkyler för projekt som
kommer till stånd på lokal och regional nivå med
hjälp av statsbidrag. För att trygga en allsidig och
neutral redovisning bör även prövas att vissa
analyser genomförs utanför trafikverken, exempelvis
genom SIKA:s försorg.
Utvärdera och redovisa resultat från forsknings- och
utvecklingsinsatser
Utskottet underströk i samband med behandlingen av
1998 års budgetproposition att resultatanalysen för
forsknings- och utvecklingsinsatser bör
vidareutvecklas. Beträffande resultatinformationen
för Kommunikationsforskningsberedningen hänvisas
dock även i årets budgetproposition till att det
återstår ett utvecklingsarbete innan regeringens
behov av effektredovisning och resultatuppföljning
är tillgodosett.
Utskottet har för sin del förståelse för att det
är svårt att ange tydliga mål för forsknings- och
utvecklingsinsatser. Därmed försvåras arbetet med
uppföljning och utvärdering. Enligt utskottets
mening är det dock angeläget att budgetpropositionen
på ett tydligare sätt beskriver samhällsnyttan av
den forsknings-, utvecklings- och
demonstrationsverksamhet som bedrivs inom
kommunikationsområdet. Med tanke på omfattningen av
de statsfinansiella medel som årligen anvisas till
bl.a. Kommunikationsforskningsberedningen bör en mer
systematisk resultatanalys presenteras för
riksdagen. En viktig komponent för överväganden om
verksamhetens omfattning och inriktning är vidare en
omvärldsanalys där forskningens roll för
kommunikationssektorn belyses. Exempel finns på att
riktade insatser bedrivits under en lång följd av år
utan att någon samlad redovisning till riksdagen av
resultatet och samhällsnyttan har gjorts. För att få
en heltäckande bild bör regeringen även överväga hur
den av trafikverken finansierade forsknings- och
utvecklingsverksamheten bör redovisas.
Belys effektivitet och konkurrensförhållanden genom
internationella lägesanalyser
För att resultatinformation om effektiviteten inom
kommunikationsområdet skall kunna bedömas, kan
jämförelser med verksamheter i andra länder vara av
intresse. Genom en systematisk och kontinuerlig
jämförelse av den egna effektiviteten i form av
produktivitet, kvalitet, pris och arbetsprocess med
andra verksamheter (s.k. benchmarking) kan
värdefulla slutsatser dras om effektiviteten inom
områden där den inhemska marknaden är begränsad.
Sådana analyser görs i vissa sammanhang bl.a. inom
järnvägs- och trafiksäkerhetsområdet och för pris-,
service- och kvalitetsfrågor inom post- och
teleområdet.
Enligt utskottets mening är det angeläget att pröva
om benchmarking eller någon annan metod kan användas
i syfte att främja en ökad effektivitet och
klargöra konkurrensförhållanden inom
transportsektorn.
Tydliggör anslagsberäkningar och regeringsförslag
Årets budgetproposition innehåller i enlighet med
vad utskottet tidigare efterlyst utförligare
konsekvensbeskrivningar inom flera avsnitt. Det
gäller exempelvis inom väg- och järnvägsområdet där
redovisningar lämnas över hur enskilda anslagsposter
beräknats. Vidare redovisas hur den beräknade
anslagstilldelningen till investeringar i vägar och
järnvägar stämmer överens med den långsiktiga
planeringsram som riksdagen tidigare fastställt.
Till skillnad från tidigare presenteras också i
årets budgetproposition en sammanställning av de
statliga lånen för utbyggnaden av trafikens
infrastruktur med beräkningar över hur framtida
kapitalkostnader kommer att belasta Vägverkets och
Banverkets anslag.
Enligt utskottets mening är det angeläget att detta
utvecklingsarbete för att förbättra
budgetpropositionens värde som beslutsunderlag
fortsätter. Exempelvis vore det värdefullt om
regeringen redovisar konsekvenserna av förändringar
i utgiftsramen i budgetpropositionen jämfört med den
ekonomiska vårpropositionen. Regeringen bör vidare
överväga hur förslagen till riksdagsbeslut skall
utformas. När det exempelvis gäller SMHI föreslås i
årets budgetproposition att riksdagen skall godkänna
allt vad regeringen anfört om myndigheten. Det är
enligt utskottets mening angeläget att förslagen
till riksdagsbeslut inte är så allmänt hållna. Det
kan skapa osäkerhet om vad som är bundet med
riksdagen. Förslag om att riksdagen skall godkänna
SJ:s investeringsplan kan vidare misstolkas som att
riksdagen har att ta ställning till vilka
investeringar SJ gör i lok, vagnar och stationer.
Behov av särskilda redovisningar
Av budgetpropositionen framgår att den positiva
utveckling som skett under flera år med ett
kontinuerligt sjunkande antal dödade och skadade i
trafiken har brutits. Genomförda åtgärder har inte
medfört de förväntade effekterna när det gäller
trafiksäkerheten. Regeringen har mot bl.a. denna
bakgrund givit Vägverket i uppdrag att presentera en
plan för de kommande fem åren som särskilt betonar
fysiska åtgärder med hög trafiksäkerhetseffekt.
Vidare anges att sambanden mellan åtgärder och
trafiksäkerhetseffekt bör klarläggas närmare.
Riksdagen beslutade i oktober 1997 att på lång sikt
skall ingen person dödas eller skadas allvarligt
till följd av trafikolyckor, den s.k. nollvisionen.
Genom 1998 års transportpolitiska beslut har detta
trafiksäkerhetsmål konkretiserats i delmål bl.a. om
att antalet dödade och allvarligt skadade till följd
av trafikolyckor fortlöpande bör minskas för alla
trafikantkategorier. Utskottet ser mot denna
bakgrund allvarligt på den försämrade
trafiksäkerhetssituationen och förutsätter att
regeringen för riksdagen redovisar sin bedömning av
hur trafiksäkerhetsmålen kan uppnås.
Utskottet vill vidare när det gäller trafikens
infrastruktur framhålla betydelsen av att
planeringsprocessen ges ett tillfredsställande
demokratiskt inflytande. Under de senaste åren har
riksdagen behandlat flera förslag i syfte att skapa
ett mer decentraliserat beslutsfattande och ett ökat
demokratiskt inflytande över planeringsprocessen.
Som exempel kan nämnas dels det ansvar som
tilldelats länen för utarbetandet av länsplaner för
regional infrastruktur, dels den försöksverksamhet
som pågår med regionala självstyrelseorgan.
Utskottet är medvetet om att erfarenheterna av den
nya planeringsprocessen är begränsade. Enligt
utskottets mening vore det dock värdefullt att
regeringen för riksdagen redovisar hittillsvarande
erfarenheter och bedömningar av det demokratiska
inflytandet i planeringsprocessen för investeringar
i trafikens infrastruktur.
Utvecklad dialog för utvecklad resultatstyrning
Regeringen har i årets budgetproposition klargjort
att en strategi behövs för vilken
resultatinformation som skall lämnas och till vem
samt när uppföljning och utvärdering skall ske och
hur det skall gå till (prop. 1998/99:1, volym 1, s.
151). En sådan strategi förutsätter enligt
regeringen både en tydlig målstruktur och en aktiv
dialog från regeringens sida med myndigheter och
riksdagen.
Utskottet delar regeringens bedömning om vikten av
att en aktiv dialog förs vid den fortsatta
utvecklingen av resultatstyrningen. Utskottet
förutsätter att de frågor som ovan angetts kommer
att behandlas i en sådan dialog och avrapporteras i
nästa års budgetproposition för utgiftsområdet 22
Kommunikationer.
Sammanfattning
Utskottet anser att regeringens redovisning i 1999
års budgetproposition för utgiftsområdet
Kommunikationer ger riksdagen ett bättre
beslutsunderlag än tidigare. Utskottet delar vidare
regeringens uppfattning att om mål- och
resultatstyrningen skall kunna fungera
ändamålsenligt och effektivt bör ett fortsatt
utvecklingsarbete ske i en dialog med riksdagen.
Utskottet anser att bl.a. följande frågor bör
behandlas i denna dialog:
· Angeläget med mer uppföljningsbara mål.
·
· Resultatinformation bör belysa även hållbar
tillväxt och effektivitet.
·
· Efterkalkyler bör användas mer.
·
· Resultat från forsknings- och utvecklingsinsatser
bör utvärderas och redovisas.
·
· Effektivitet och konkurrensförhållanden bör
belysas genom internationella jämförelser.
·
· Anslagsberäkningar och regeringsförslag bör
tydliggöras.
·
Utskottet anser vidare att särskilda redovisningar
bör lämnas för hur trafiksäkerhetsmålen kan uppnås
och för utvecklingen av det demokratiska inflytandet
i planeringsprocessen över investeringar i trafikens
infrastruktur.
Hemställan
Utskottet hemställer
Anslagsfrågor inom utgiftsområde 22 Kommunikationer
1. beträffande anslag inom utgiftsområde
22 Kommunikationer
att riksdagen med bifall till proposition
1998/99:1 utgiftsområde 22 punkt 23 samt med
avslag på motionerna 1998/99:T220 yrkandena 42
och 47, 1998/99:T221 yrkandena 1-10,
1998/99:T222 yrkande 21, 1998/99:T223 yrkande
49, 1998/99:T230 yrkandena 1 och 3, 1998/99:
T310 yrkande 1, 1998/99:T313, 1998/99:T620,
1998/99:Fi210 yrkande 22 och 1998/99:Fi211
yrkande 18 anvisar anslag för budgetåret 1999
inom utgiftsområde 22 Kommunikationer enligt
utskottets förslag i bilaga 2,
2. beträffande anslagsberäkningar för
budgetåren 2000 och 2001
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:T217
yrkandena 10 och 15 samt 1998/99:T229 yrkande
2,
res. 1 (v)
res. 2 (mp)
3. beträffande omfördelning mellan
anslag
att riksdagen avslår motion 1998/99:T222
yrkande 20,
Vägar
4. beträffande låneram för vissa
väginvesteringar
att riksdagen med bifall till regeringens förslag godkänner
en låneram om totalt 800 000 000 kr för
Vägverket såväl för inköp av
omsättningstillgångar och anläggningstillgångar
som för byggande av broar som ersätter färjor,
5. beträffande finansiering av vissa
kapitalkostnader inom vägväsendet
att riksdagen med bifall till regeringens förslag godkänner
att anslaget A 2 Väghållning och statsbidrag får
belastas med kostnader för ränta och amortering
av upptagna lån för väg E 6 delen Stenungsund-
Ljungskile, väg E 18/20 delen Örebro-Arboga, väg
E 4 delen Stora Åby-Väderstad, väg E 22 delen
Söderåkra-Hossmo samt väg E 4 trafikplats
Hallunda,
6. beträffande avvecklingskostnader för
avgiftsanläggningen på Rödöbron m.m.
att riksdagen med bifall till regeringens förslag godkänner
att anslaget A 2 Väghållning och statsbidrag får
belastas med 18 000 000 kr för lösen av lån
samt avvecklingskostnader för
avgiftsanläggningen på Rödöbron,
7. beträffande vissa statliga garantier i
fråga om SVEDAB
att riksdagen med bifall till regeringens förslag godkänner
att anslagen A 2 Väghållning och statsbidrag
och A 4 Banverket: Banhållning får belastas för
att täcka dels förluster vid infriandet av
kapitaltäckningsgarantin till SVEDAB, dels
eventuella förluster i samband med
Riksgäldskontorets utlåning till SVEDAB,
8. beträffande cykelfrågor
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:T220 yrkande 19 och
1998/99:T223 yrkande 21,
res. 3 (m, kd, c, fp)
9. beträffande vägmärken
att riksdagen avslår motion 1998/99:T223 yrkande 9,
res. 4 (kd)
10. beträffande vägskyltar
att riksdagen avslår motionerna, 1998/99:T320, 1998/99:T407,
1998/99:T412, 1998/99:T414 och 1998/99:N337
yrkande 19,
11. beträffande vägnummer
att riksdagen avslår motion 1998/99:T214 yrkandena 12 och
13,
Banverket
12. beträffande lån i Riksgäldskontoret
att riksdagen med bifall till regeringens förslag godkänner
en låneram om totalt 8 050 000 000 kr för
Banverket för investeringar i eldrifts- och
teleanläggningar, produktions- och
telenätsutrustning, rörelsekapital, finansiering
av omsättningstillgångar,
tidigareläggningskostnader som finansieras med
bidrag från Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) samt
för statens andel av kapitalkostnader för lån
avseende vissa investeringar i Stockholmsområdet
enligt överenskommelse år 1983 mellan Statens
järnvägar, Stockholms läns landsting och staten,
att riksdagen med bifall till regeringens förslag godkänner
att anslaget A 4 Banverket: Banhållning får
belastas med kostnader för räntor och
amorteringar för upptagna lån i
Riksgäldskontoret,
14. beträffande banavgifter
att riksdagen avslår motion 1998/99:T221 yrkande 11,
res. 5 (m)
15. beträffande miljöanpassad tågtrafik
att riksdagen avslår motion 1998/99:T214 yrkande 8,
res. 6 (c)
16. beträffande Inlandsbanan
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:T223 yrkande 29,
1998/99:T505 och 1998/99:T531,
res. 7 (kd)
17. beträffande stängselreglering
att riksdagen avslår motion 1998/99:T511,
Sjöfart
18. beträffande den svenska
handelssjöfartens internationella
konkurrenskraft
att riksdagen med avslag på motionerna 1998/99:T220 yrkande
31 i denna del, 1998/99:T222 yrkande 13,
1998/99:T223 yrkande 31, 1998/99:T229 yrkande
3, 1998/99:T230 yrkande 9, 1998/99:T602,
1998/99:T613, 1998/99:T615 yrkande 6 och
1998/99:T628 yrkande 2 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
res. 8 (m, kd, fp)
19. beträffande fartygsfonder m.m.
att riksdagen avslår motion 1998/99:T220 yrkande 31 i denna
del,
res. 9 (m)
20. beträffande ekonomiska mål och
investeringsplan för Sjöfartsverket
att riksdagen med avslag på motion 1998/99:T607 godkänner
ekonomiska mål och investeringsplan för
Sjöfartsverket för perioden 1999-2001 i enlighet
med vad regeringen förordar,
res. 10 (m)
21. beträffande utdelning och
skattemotsvarighet för Sjöfartsverket
att riksdagen bemyndigar regeringen att fastställa utdelning
och skattemotsvarighet för Sjöfartsverket i
enlighet med vad regeringen förordar,
22. beträffande finansiella befogenheter
för Sjöfartsverket
att riksdagen bemyndigar regeringen att för år 1999 ge
Sjöfartsverket finansiella befogenheter i
enlighet med vad regeringen förordar,
23. beträffande Gotlandstillägget
att riksdagen med avslag på motionerna 1998/99:T220 yrkande
37 och 1998/99:T626 antar det i propositionen
framlagda förslaget till lag om ändring i lagen
(1996:20) om upphävande av lagen (1979:1035)
med bemyndigande om utjämning av taxor för vissa
lastbilstransporter,
res. 11 (m)
24. beträffande Handelsflottans kultur-
och fritidsråd
att riksdagen godkänner vad regeringen anför härom,
Luftfart
25. beträffande Luftfartsverkets
ekonomiska mål, investeringsplan och finansiella
befogenheter m.m.
att riksdagen med avslag på motion 1998/99:T217 yrkandena 7
och 8
dels godkänner ekonomiska mål och
investeringsplan för Luftfarts-verket för
perioden 1999-2001 i enlighet med vad regeringen
förordar,
dels bemyndigar regeringen att för år 1999 ge
Luftfartsverket finansiella befogenheter i
enlighet med vad regeringen förordar,
res. 12 (mp)
26. beträffande utdelning och
skattemotsvarighet för Luftfartsverket
att riksdagen bemyndigar regeringen att fastställa utdelning
och skattemotsvarighet för Luftfartsverket i
enlighet med vad regeringen förordar,
27. beträffande Bromma flygplats och
flygkapaciteten i Stockholmsområdet
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:T217 yrkande 9,
1998/99: T220 yrkandena 41 och 43 samt
1998/99:T702,
res. 13 (m, kd, fp)
res. 14 (v, mp)
28. beträffande Kiruna flygplats
att riksdagen avslår motion 1998/99:T707,
29. beträffande statens ägarengagemang i
SAS Sverige AB
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:T220 yrkande 39 och
1998/99:T222 yrkande 3,
res. 15 (m, fp)
30. beträffande privatisering av vissa
svenska flygplatser
att riksdagen avslår motion 1998/99:T220 yrkande 40,
res. 16 (m)
31. beträffande avyttring av LFV Holding
AB:s dotterbolag
att riksdagen avslår motion 1998/99:T220 yrkande 44,
res. 17 (m, fp)
32. beträffande associationsformen för
kommunala flygplatser
att riksdagen avslår motion 1998/99:T222 yrkande 12,
res. 18 (fp)
33. beträffande olönsamma linjer
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:T231 yrkande 12 och
1998/99:T703 yrkande 2,
res. 19 (v)
34. beträffande Statens
haverikommission
att riksdagen godkänner vad regeringen anför om Statens
haveri-kommission,
Post- och telekommunikation
35. beträffande upphandling av
samhällsåtaganden
att riksdagen med bifall till regeringens förslag
bemyndigar regeringen att, för ändamål som
omfattas av ramanslaget C 2 Upphandling av
samhällsåtaganden, under år 1999 ikläda staten
ekonomiska förpliktelser som inklusive tidigare
gjorda åtaganden innebär utgifter om högst 200
000 000 kr efter år 1999,
Statens järnvägar, kollektivtrafik och samhällsköpta
tjänster
36. beträffande ekonomiska mål för SJ
m.m.
att riksdagen med avslag på motion 1998/99:T223 yrkande 43
godkänner ekonomiska mål och investeringsplan
för Statens järnvägar för perioden 1999-2001 i
enlighet med vad regeringen förordar,
37. beträffande finansiella befogenheter
för SJ
att riksdagen bemyndigar regeringen att för år 1999 ge
Statens järnvägar finansiella befogenheter i
enlighet med vad regeringen förordar,
38. beträffande upphandling av
järnvägstrafik m.m.
att riksdagen med bifall till regeringens förslag samt med
avslag på motionerna 1998/99:T217 yrkande 13,
1998/99:T230 yrkande 6, 1998/99:T521,
1998/99:T527 yrkande 2 och 1998/99:T542 i denna
del bemyndigar regeringen att, för ändamål som
omfattas av ramanslaget D 2 Köp av
interregional persontrafik på järnväg m.m.,
under år 1999 upphandla interregional
persontrafik på järnväg m.m. som innebär
utgifter om högst 404 000 000 kr under år 2000,
res. 20 (v, c, fp)
39. beträffande flygtrafiken Umeå-Östersund
att riksdagen med bifall till regeringens förslag samt med
avslag på motion 1998/99:T706 bemyndigar
regeringen att, för ändamål som omfattas av
ramanslaget D 2 Köp av interregional
persontrafik på järnväg m.m., under år 1999
upphandla flygtrafik på sträckan Umeå-Östersund
som innebär utgifter om högst 5 000 000 kr under
år 2000,
40. beträffande informationssystem för
kollektivtrafiken
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:T223 yrkande 42 och
1998/99:T231 yrkande 13,
41. beträffande upphandling av
flygtrafik
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:T230 yrkande 8 och
1998/99:T705,
att riksdagen med bifall till regeringens förslag bemyndigar
regeringen att, för ändamål som omfattas av
ramanslaget E 2
Kommunikationsforskningsberedningen, under år
1999 ikläda staten ekonomiska förpliktelser som
inklusive tidigare gjorda åtaganden innebär
utgifter om högst 300 000 000 kr under åren
2000-2004,
46. beträffande el- och
hybridbilsforskning
att riksdagen avslår motion 1998/99:T217 yrkande 14,
47. beträffande teknikupphandling av
miljöanpassade mindre bussar
50. beträffande Sveriges meteorologiska
och hydrologiska institut
att riksdagen godkänner vad regeringen anför om Sveriges
meteo-rologiska och hydrologiska institut.
Stockholm den 26 november 1998
På trafikutskottets vägnar
Monica Öhman
I beslutet har deltagit: Monica
Öhman (s), Sven Bergström (c), Jarl
Lander (s), Hans Stenberg (s),
Karin Svensson Smith (v), Johnny
Gylling (kd), Tom Heyman (m),
Krister Örnfjäder (s), Lars
Björkman (m), Monica Green (s),
Inger Segelström (s), Stig Eriksson
(v), Tuve Skånberg (kd), Birgitta
Wi- strand (m), Mikael
Johansson (mp), Kenth Skårvik (fp)
och Jan-Evert Rådh-ström (m).
Propositionens lagförslag
Förslag till lag om ändring i lagen (1996:20) om
upphävande av lagen (1979:1035) med bemyndigande om
utjämning av taxor för vissa lastbilstransporter
Härigenom föreskrivs att lagen (1979:1035) med
bemyndigande om utjämning av taxor för vissa
lastbilstransporter skall upphöra att gälla vid
utgången av år 1999.
Utskottets förslag till beslut om
anslag för bud-getåret 1999 inom
utgiftsområde 22 Kommunika-tioner
1 000-tal kronor
Utskottets förslag överensstämmer med regeringens
förslag till anslagsfördelning. Moderata
samlingspartiet, Kristdemokraterna, Centerpartiet
och Folkpartiet liberalerna redovisar sina
ställningstaganden i särskilda yttranden som fogats
till betänkandet.
-------------------------------------------------------------------
Verksamhetsområde Utskottets
-------------------------------------------------------------------
Anslag förslag
-----------------------------------------------------------
A Vägar och järnvägar
------------------------------------------------------------------
1 Vägverket: Administration (ram) 1 125 242
------------------------------------------------------------------
2 Väghållning och statsbidrag (ram) 12 479 738
------------------------------------------------------------------
3 Banverket: Sektorsuppgifter (ram) 786 593
------------------------------------------------------------------
4 Banverket: Banhållning (ram) 6 689 600
------------------------------------------------------------------
5 Från EG-budgeten finansierade stöd till 200 000
Transeuropeiska nätverk (ram)
------------------------------------------------------------------
6 Nationellt investeringsprogram för 1 650 000
infrastrukturutveckling (obet.)
------------------------------------------------------------------
-----------------------------------------------------------
B Sjö- och luftfart
------------------------------------------------------------------
1 Ersättning för fritidsbåtsändamål m.m. (obet.) 44 415
------------------------------------------------------------------
2 Transportstöd till Gotland (ram) 190 000
------------------------------------------------------------------
3 Ersättning till viss kanaltrafik m.m. (obet.) 62 660
------------------------------------------------------------------
4 Bidrag till sjöfarten (ram) 405 000
------------------------------------------------------------------
5 Driftbidrag till kommunala flygplatser (obet.) 105 000
------------------------------------------------------------------
-----------------------------------------------------------
C Post och telekommunikation
------------------------------------------------------------------
1 Post- och telestyrelsen (ram) 147
391
------------------------------------------------------------------
2 Upphandling av samhällsåtaganden (ram) 157
484
------------------------------------------------------------------
3 Ersättning till Posten AB för rikstäckande betalnings- 200
och kassaservice (ram) 000
------------------------------------------------------------------
4 Ersättning till SOS Alarm Sverige AB för 140
alarmeringstjänst enligt avtal (ram) 000
------------------------------------------------------------------
5 Informationsteknik: Telekommunikation m.m. (ram) 50
000
------------------------------------------------------------------
-----------------------------------------------------------
D SJ, kollektivtrafik och samhällsköpta tjänster m.m.
------------------------------------------------------------------
1 Ersättning till Statens järnvägar i samband med 5 000
utdelning från AB Swedcarrier (ram)
------------------------------------------------------------------
2 Köp av interregional persontrafik på järnväg m.m. (ram) 405
000
------------------------------------------------------------------
3 Ersättning till trafikhuvudmännen för köp av viss 205
kollektivtrafik (ram) 000
------------------------------------------------------------------
4 Viss internationell verksamhet (ram) 7 500
------------------------------------------------------------------
5 Kostnader för avveckling av Styrelsen för 50
riksfärdtjänst m.m. (obet.)
------------------------------------------------------------------
6 Rikstrafiken (ram) 10 000
------------------------------------------------------------------
-----------------------------------------------------------
E Kommunikationsforskning och meteorologi
------------------------------------------------------------------
1 Statens väg- och transportforskningsinstitut (ram) 29 822
------------------------------------------------------------------
2 Kommunikationsforskningsberedningen (ram) 169 277
------------------------------------------------------------------
3 Statens institut för kommunikationsanalys (SIKA) 43 852
(ram)
------------------------------------------------------------------
4 Bidrag till Sveriges meteorologiska och hydrologiska 192 690
institut m.m. (ram)
------------------------------------------------------------------
------------------------------------------------------------------
Summa för utgiftsområdet 25 501
314
------------------------------------------------------------------
Regeringens och partiernas förslag till
anslag för år 1999
Belopp i 1 000-tal kronor
--------------------------------------------------------------------------
Anslag Regeringens m kd c fp
förslag
--------------------------------------------------------------------------
--------------------------------------------------------------------------
A 1 Vägverket: Administration 1 125 -30 -75
242 000 000
--------------------------------------------------------------------------
A 2 Väghållning och statsbidrag 12 479 +335 +20 -1 500
738 000 000 000
--------------------------------------------------------------------------
A 3 Banverket: Sektorsuppgifter 786 593 -12 016 -30 -75
000 000
--------------------------------------------------------------------------
A 4 Banverket: Banhållning 6 689 -500 -1 250
600 000 000
--------------------------------------------------------------------------
A 5 Från EG-budgeten finansierade
stöd till
Transeuropeiska nätverk 200 000
--------------------------------------------------------------------------
A 6 Nationellt investeringsprogram
för 1 650
infrastrukturutveckling 000
--------------------------------------------------------------------------
B 1
Ersättning för 44 415
fritidsbåtsändamål m.m.
--------------------------------------------------------------------------
B 2 Transportstöd till Gotland 190 000 -15 000
--------------------------------------------------------------------------
B 3 Ersättning till viss 62 660
kanaltrafik m.m.
--------------------------------------------------------------------------
B 4 Bidrag till sjöfarten 405 000 -140
000
--------------------------------------------------------------------------
B 5 Driftbidrag till kommunala 105 000 -105
flygplatser 000
--------------------------------------------------------------------------
C 1
Post- och telestyrelsen 147 391
--------------------------------------------------------------------------
C 2 Upphandling av 157 484
samhällsåtaganden
--------------------------------------------------------------------------
C 3 Ersättning till Posten AB för
rikstäckande betalnings- och 200 000 -200
kassaservice 000
--------------------------------------------------------------------------
C 4 Ersättning till SOS Alarm
Sverige AB för 140 000
alarmeringstjänst enligt avtal
--------------------------------------------------------------------------
C 5 Informationsteknik: 50 000
Telekommunikation m.m.
--------------------------------------------------------------------------
D 1
Ersättning till Statens
järnvägar i samband med 5 000
utdelning från AB Swedcarrier
--------------------------------------------------------------------------
D 2 Köp av interregional
persontrafik på 405 000 -100
000
järnväg m.m.
--------------------------------------------------------------------------
D 3 Ersättning till
trafikhuvudmännen för 205 000
köp av viss kollektivtrafik
--------------------------------------------------------------------------
D 4 Viss internationell verksamhet 7 500
--------------------------------------------------------------------------
D 5 Kostnader för avveckling av
Styrelsen för 50
riksfärdtjänst m.m.
--------------------------------------------------------------------------
D 6 Rikstrafiken 10 000 -10 000
--------------------------------------------------------------------------
E 1 Statens väg- och 29 822
transportforskningsinstitut
--------------------------------------------------------------------------
E 2 Kommunikationsforskningsberedningen169 277
--------------------------------------------------------------------------
E 3 Statens institut för
kommunikationsanalys 43 852
(SIKA)
--------------------------------------------------------------------------
E 4 Bidrag till Sveriges
meteorologiska och hydrologiska
institut m.m. 192 690 -20 000
--------------------------------------------------------------------------
Summa
för 25 501 -662 -40 -105 -2 900
utgiftsområde 314 016 000 000 000
22
--------------------------------------------------------------------------
RESERVATIONER
1. Anslagsberäkningar för budgetåren 2000
och 2001 (mom. 2)
Karin Svensson Smith och Stig Eriksson (båda v)
anser:
Vänsterpartiets syn på transportpolitiken utvecklas
i vår partimotion T229 (v). I denna reservation
redovisar vi skälen för vår uppfattning att
regeringen bör återkomma i 1999 års ekonomiska
vårproposition med förslag angående överföring av
medel från väganslagen till järnväg.
Utgångspunkter
Vår bestämda uppfattning är att det finns stora
samhällsekonomiska vinster att hämta om de fysiska
kommunikationerna i framtiden tar väsentligt mindre
resurser i anspråk. Om principen innebärande att
"förorenaren betalar" tillämpades inom alla
transportslag skulle resultatet bli en kraftig
minskning av väg- och flygtrafik. Den trafik som går
på vatten eller spår skulle då sannolikt kunna hävda
sig utan stödköp eller statliga subventioner,
eftersom de miljövänliga transportslagen orsakar
väsentligt lägre samhällsekonomiska kostnader. Ett
genomförande av Vänsterpartiets förslag skulle inte
bara förbättra statsfinanserna utan också resultera
i en sundare miljö och en förbättrad folkhälsa,
bl.a. genom att antalet trafikolyckor skulle minska.
Väg och järnväg
Det svenska vägnätet är i stort sett färdigbyggt.
Anslaget för väghållning bör minskas. Merparten av
de långväga godstransporterna bör flyttas från
långtradare till tåg eller båt. En sådan omläggning
skulle också minska utgifterna för vägunderhåll,
särskilt i områden som drabbas av tjälskador.
Också Vägverkets administrationskonto bör minskas
genom att delar av verkets myndighetsansvar flyttas
över på länsstyrelserna. Vänsterpartiet vill ha en
utredning om konsekvenserna av att Vägverket läggs
ner och dess uppgifter förs över till regionala
organ.
Åtgärder för att stimulera det kollektiva resandet
och för att miljöanpassa godstransporterna måste
prioriteras på bekostnad av
nyinvesteringar inom vägsektorn. Vår bedömning är
att järnvägen har mycket stor utvecklingspotential.
Vi vill införa en ny anslagspost genom vilken
järnvägstrafiken kompenseras för det faktum att
busstrafiken slipper betala för mer än en liten del
av de kostnader den förorsakar i form av
miljöförstöring och försämrad hälsa.
På sikt bör SJ befrias från kravet på
företagsekonomisk vinst. I avvaktan härpå bör
införas ett biljettstöd inriktat på att sänka
priserna för icke-affärsresenärer. Det bör vidare
utredas om SJ och Banverket åter kan utgöra en enda
organisation.
Mot bakgrund av vad vi har anfört begär vi att
regeringen återkommer i 1999 års vårproposition med
förslag som innebär att medel förs över från
väganslagen till järnvägsanslagen.
Vi anser att utskottets hemställan under 2 bort ha
följande lydelse:
2. beträffande anslagsberäkningar för
budgetåren 2000 och 2001
att riksdagen med bifall till motion
1998/99:T229 yrkande 2 och med anledning av
motion 1998/99:T217 yrkandena 10 och 15 som sin
mening ger regeringen till känna vad ovan
anförs,
2. Anslagsberäkningar för budgetåren 2000
och 2001 (mom. 2)
Mikael Johansson (mp) anser:
I partimotion T217 (mp) utvecklar Miljöpartiet de
gröna sitt transportpolitiska alternativ. I denna
reservation redovisar vi i sammanfattning våra motiv
för att samhällets resurser fr.o.m. budgetåret 2000
bör styras över från väg till järnväg. Vi redovisar
också skälen till att Luftfartsverket, inte staten
över statsbudgeten, bör svara för huvuddelen av det
stöd till kommunala flygplatser som bedöms
nödvändigt.
Våra utgångspunkter
Goda kommunikationer är en viktig del av såväl
livskvalitet som utveckling. Men både gods- och
persontransporter innebär en resursförbrukning som
tär på vår miljö. Merparten av transportarbetet
förbrukar fossila bränslen. Utvinning, transport och
förbrukning av olja innebär ett stort miljöslitage.
Det är hög tid för en systemförändring inom
trafikpolitiken om vi skall nå långsiktiga hälso-
och miljömål.
Mål och medel i transportpolitiken
Den nya transportpolitik som riksdagen tog beslut om
våren 1998 baseras enligt vår mening på miljömål som
är helt otillräckliga för att vi skall nå målet om
ett långsiktigt hållbart samhälle.
Också styrmedlen för att nå miljömålen är
otillräckliga. På denna punkt är den nya
transportpolitiken helt undermålig. Ambitionen sägs
vara att åstadkomma en samhällsekonomiskt grundad
prissättning. Men konkreta åtgärder saknas. På punkt
efter punkt har man backat från denna ambition,
oftast som en eftergift för kortsiktiga ekonomiska
intressen. Miljöpartiets politik omfattar ett väl
avvägt styrmedelspaket som innebär en successiv
höjning av energi- och miljörelaterade skatter och
avgifter inom ramen för en skatteväxling.
Väg och järnväg
Vägtrafiken ger en såväl global som lokal
miljöpåverkan. Koldioxidutsläppen påverkar det
globala klimatet. Ett stort antal människor lider av
buller och allergier, många drabbas av
luftföroreningar, trafikolyckor och intrång i
boendemiljön. Detta är i längden ohållbart. Vår
politik syftar såväl till att minska användningen av
vägfordon som till att effektivisera den vägtrafik
som trots allt är nödvändig. Vår uppfattning är att
varje krona som satsas på väg, att varje meter väg
som byggs, innebär att man bygger in sig i ett
föråldrat system.
Det svenska vägnätet är i huvudsak färdigutbyggt. I
fortsättningen bör medel uteslutande satsas på
miljö- och trafiksäkerhetsåtgärder, på
reinvesteringar i den icke asfalterade delen av
vägnätet samt på förstärkning av vägar med hård
belastning. Med denna inriktning kan medlen till
väginvesteringar skäras ner med 80 % i förhållande
till regeringens förslag. Konkret innebär vårt
förslag att väghållningsanslaget för budgetåren 2000
och 2001 bör minskas med 1,6 miljarder kronor
respektive 1,2 miljarder kronor, jämfört med
regeringens beräkningar. Vägverkets
administrationsanslag för åren 2000 och 2001 bör på
motsvarande sätt reduceras med 161 respektive 140
miljoner kronor.
Vad gäller järnvägen krävs omfattande investeringar
för att stärka godstrafikens konkurrenskraft. På
persontrafiksidan måste åtgärder vidtas så att man
kan komma ner i restider under tre timmar för
flertalet förbindelser mellan större städer i södra
och mellersta Sverige. Först då kan tåget på allvar
ta upp konkurrensen med flyget och bilarna.
Miljöpartiets järnvägspolitik innebär sammantaget
att anslaget för investeringar samt drift och
underhåll av statliga järnvägar ökas med 2 060
miljoner kronor respektive 2 550 miljoner kronor för
budgetåren 2000 och 2001.
Luftfart
I det transportpolitiska beslutet våren 1998
godkände riksdagen principerna för ett nytt statligt
stöd till kommunala flygplatser. Det nya stödet
skall, när det införs nästa år, ersätta det
nuvarande driftbidraget till kommunala flygplatser i
skogslänen och de resultatutjämningsbidrag som
Luftfartsverket lämnar till de största kommunala
flygplatserna. I årets budgetproposition föreslås
att 105 miljoner kronor av de totalt 115 miljoner
kronor som det nya stödet omfattar skall finansieras
över statsbudgeten. Vi anser det utmanande att öka
subventionerna till flygtrafiken i ett läge där
flyget långtifrån bär sina egna miljökostnader. Vi
förordar i stället en återgång till det nu gällande
stödsystemet fr.o.m. budgetåret 2000. Detta innebär
att anslaget för driftbidrag till kommunala
flygplatser dras in.
Köp av interregional persontrafik på järnväg m.m.
Statens upphandling av interregional persontrafik på
järnväg bör inte enbart ses som en regionalpolitisk
utan också som en miljöpolitisk verksamhet. Därför
vill vi öka resurserna till sådan upphandling. Vi
vill också utöka transportstödet till Gotland. Med
hänsyn till att motsvarande två anslag kommer att
föras över till den nya myndigheten Rikstrafiken
föreslår vi att anslaget till Rikstrafiken för
budgetåren 2000 och 2001 räknas upp med 189
respektive 204 miljoner kronor, jämfört med
regeringens beräkningar.
Jag anser att utskottets hemställan under 2 bort ha
följande lydelse:
2. beträffande anslagsberäkningar för
budgetåren 2000 och 2001
att riksdagen med bifall till motion 1998/99:T217
yrkandena 10 och 15 och med anledning av
motion 1998/99:T229 yrkande 2 som sin
mening ger regeringen till känna vad ovan
anförs,
3. Cykelfrågor (mom. 8)
Sven Bergström (c), Johnny Gylling (kd), Tom Heyman
(m), Lars Björkman (m), Tuve Skånberg (kd), Birgitta
Wistrand (m), Kenth Skårvik (fp) och Jan-Evert
Rådhström (m) anser:
Vi finner det vara en stor brist att man i
propositionen förbigår det miljövänligaste,
energieffektivaste och nyttigaste fordonet på väg,
nämligen cykeln. Enligt vår mening saknar regeringen
en cykelpolitik. Vi för vår del vill därför återigen
lyfta fram cykelns möjlighet att, i synnerhet på
korta avstånd, bidra med lösningar för att hitta en
väg fram till det ekologiskt hållbara
transportsystemet.
15 % av alla transporter till lands i Sverige sker
per cykel. Ändå cyklas det litet i Sverige, om man
jämför med länder som Danmark, Holland och Tyskland.
Sedan 1950-talet har cyklandet reducerats till en
femtedel, till förmån för bilåkandet. På avstånd
under 5 km är detta problematiskt på grund av t.ex.
avgasutsläpp vid kallstarter, trafikträngsel och
folkhälso- aspekter. Betänker man att var
fjärde bilresa är kortare än 5 km, inser man att det
finns en stor potential för ökat cyklande. I de
städer som särskilt satsat på cykeln, exempelvis
Göteborg, Örebro och Västerås, ligger andelen
cykeltransporter högre än i övriga städer. Det
viktigaste för att öka cyklandet är satsningar på
bra cykelstråk och god väghållning med bra
snöröjning, liksom vettig skyltning och goda
parkeringsmöjligheter för cyklister. Viktigt är
också att göra det enkelt att ta med cykeln på
kollektiva transportmedel som tåg och buss. Vidare
kan bra cykelparkeringar vid stationer, gärna med
övervakning och tak, vara ett sätt att stimulera
till ökat cyklande. Försök med kommunala lånecyklar
kan vara ytterligare ett sätt att stimulera till
ökat cyklande.
Vi anser att regeringen bör återkomma till
riksdagen med en handlingsplan för hur cyklandet på
kortare avstånd skall stimuleras.
Vi anser att utskottets hemställan under 8 bort ha
följande lydelse:
8. beträffande cykelfrågor
att riksdagen med bifall till motionerna 1998/99:T220 yrkande
19 och 1998/99:T223 yrkande 21 som sin mening
ger regeringen till känna vad ovan anförs,
4. Vägmärken (mom. 9)
Johnny Gylling och Tuve Skånberg (båda kd) anser:
Som framhålls i motion T223 (kd) är flera orter i
framför allt Tornedalen flerspråkiga (svenska,
finska och samiska). I Finland där det finns en
svenskspråkig minoritet är man mycket noga med att
återspegla detta i skyltningen vid vägarna men också
allmänt i samhällsservicen. Således bör också
skyltningen på vissa orter i Sverige anpassas till
flera språk.
Regeringen bör uppdra åt Vägverket att se till att
så sker.
Vi anser att utskottets hemställan under 9 bort ha
följande lydelse:
9. beträffande vägmärken
att riksdagen med bifall till motion 1998/99:T223
yrkande 9 som sin mening ger regeringen
till känna vad ovan anförs,
5. Banavgifter (mom. 14)
Tom Heyman, Lars Björkman, Birgitta Wistrand och
Jan-Evert Rådhström (alla m) anser:
Vi anser att det finns en uppenbar risk att
investeringar i olika trafikanläggningar
feldimensioneras när kostnaden för att utnyttja
infrastrukturen är nära noll. För att uppnå målet
att varje trafikslag skall betala sina kostnader bör
därför banavgifterna återställas till den nivå som
gällde före 1998 års transportpolitiska beslut. Det
innebär, som framhålls i motion T221 (m), en
statsfinansiell besparing på ca 690 miljoner kronor.
Vi anser att utskottets hemställan under moment 14
bort ha följande lydelse:
14. beträffande banavgifter
att riksdagen med bifall till motion 1998/99:T221 yrkande 11
som sin mening ger regeringen till känna vad
ovan anförs,
6. Miljöanpassad tågtrafik (mom. 15)
Sven Bergström (c) anser:
Jag anser att Banverket på ett aktivt sätt bör verka
för ett miljöanpassat utnyttjande av hela
järnvägssystemet. Som framhålls i motion T214 (c)
bör Banverket inom ramen för detta arbete initiera
projekt som eliminerar användning av diesel i
tågtrafiken. Exempelvis kan den s.k. Kustpilen från
Kalmar-Vimmerby alternativt Västervik-Linköping, som
ett steg mot övergång till elektrifiering, drivas
med annat bränsle än diesel. Förutsättningarna för
detta är goda då det i nära anslutning till banorna
finns anläggningar för framställande av RME-bränsel,
raps-metylester, i Kristianstad och Västervik.
Därmed kan utvecklingen av ett miljöanpassat
transportsystem förenas med en regionalpolitiskt
riktig och viktig satsning.
Jag anser att utskottets hemställan under 15 bort ha
följande lydelse:
15. beträffande miljöanpassad tågtrafik
att riksdagen med bifall till motion 1998/99:T214
yrkande 8 som sin mening ger regeringen
till känna vad ovan anförs,
7. Inlandsbanan (mom. 16)
Johnny Gylling och Tuve Skånberg (båda kd) anser:
Vi anser, som framhålls i motionerna T223 och T505
(båda kd), att en utredning bör tillsättas om att
överföra Inlandsbanans södra avsnitt mellan
Kristinehamn och Mora samt alla tvärbanor till
Inlandsbanan AB. För att bibehålla och
vidareutveckla den positiva utvecklingen av
Inlandsbanans godstrafik krävs ökade insatser för
banunderhåll. Vi beräknar därför att ytterligare 9
miljoner kronor per år bör avsättas till
Inlandsbanan från Banverkets anslag.
Enligt vår bedömning är godstrafiken på hela
Inlandsbanan väl motiverad, inte minst från
samhällsekonomisk synpunkt. Långsiktiga
förutsättningar bör därför skapas för att hela banan
har tillräcklig kapacitet för godstrafiken. Det
innebär att bandelarna Sveg-Brunflo och
Arvidsjaur-Gällivare bör rustas upp.
Vi anser vidare att regeringen, tillsammans med
berörda parter i inlandet, bör ta ett gemensamt
ansvar för persontrafikfrågorna längs inlands-
banestråket för att hitta lämpliga och effektiva
trafiklösningar för inlandets persontransporter
efter år 2001.
Vi anser att utskottets hemställan under moment 16
bort ha följande lydelse:
16. beträffande Inlandsbanan
att riksdagen med bifall till motionerna 1998/99:T223 yrkande
29 och 1998/99:T505 och med avslag på motion
1998/99:T531 som sin mening ger regeringen till
känna vad ovan anförs,
8. Den svenska handelssjöfartens
internationella konkurrenskraft (mom. 18)
Johnny Gylling (kd), Tom Heyman (m), Lars Björkman
(m), Tuve Skånberg (kd), Birgitta Wistrand (m),
Kenth Skårvik (fp) och Jan-Evert Rådhström (m)
anser:
Sedan propositionen lämnades till riksdagen har
regeringen ändrat förslaget och träffat en ny
överenskommelse som höjer kostnaden för statsverket
med 100 miljoner kronor. Någon finansiering av
beloppet har inte presenterats, endast ett
pressmeddelande från näringsministern att
motsvarande minskning skall göras på väganslaget. Vi
anser inte att detta är en acceptabel lösning;
väginvesteringarna är redan kraftigt beskurna och
vägunderhållet eftersatt.
Vi vill erinra om att regeringen för något år sedan
otvetydigt ställde i utsikt att man ämnade medverka
till den lagstiftning som skulle krävas till följd
av den nettomodell som parterna hade enats om. Vi
finner det mycket beklagligt att regeringen därefter
ändrat inställning.
I det slutbetänkande (SOU 1998:129) som Utredningen
om sjöfartens struktur- och kapitalsituation nyligen
överlämnade till regeringen framhålls bl.a. följande
om den svenska handelssjöfartens
konkurrenssituation: "Det naturligaste och
snabbaste sättet att likställa konkurrensvillkoren
med andra EU-länders och Norges är att genomföra
motsvarande förändringar, som dessa länder har gjort
vad gäller t.ex. beskattning och sociala avgifter.
Konkurrensvillkoren blir då inte bara likvärdiga
utan också mer jämförbara."
Vi delar utredarens uppfattning och hans besvikelse
då han konstaterar att han måste avstå från att
föreslå sådana förändringar, eftersom regeringens
utredningsdirektiv inte tillåter det.
Vi håller fast vid våra motionsledes uttalade
uppfattningar att regeringen snarast möjligt bör
återkomma till riksdagen med förslag till den
lagstiftning som krävs för att även i Sverige
genomföra den s.k. nettomodellen. Lagstiftningen
skall vara så utformad att full
konkurrensneutralitet varaktigt uppnås för den
svenska handelssjöfarten i förhållande till övriga
EU-länder.
Vi anser att utskottets hemställan under 18 bort ha
följande lydelse:
18. beträffande den svenska handelssjöfartens
internationella konkurrenskraft
att riksdagen med bifall till motionerna 1998/99:T220 yrkande
31 i denna del, 1998/99:T222 yrkande 13,
1998/99:T223 yrkande 31, 1998/99:T615 yrkande 6
och 1998/99:T628 yrkande 2, med anledning av
motionerna 1998/99:T230 yrkande 9, 1998/99:T602
och 1998/99: T613 samt med avslag på motion
1998/99:T229 yrkande 3 som sin mening ger
regeringen till känna vad ovan anförs,
9. Fartygsfonder m.m. (mom. 19)
Tom Heyman, Lars Björkman, Birgitta Wistrand och
Jan-Evert Rådhström (alla m) anser:
Vi anser att tonnageförnyelsen är en fråga av
strategiskt intresse, speciellt för de mindre
företagen. Möjligheten att sälja och köpa tonnage
vid lämpliga tillfällen måste garanteras. För att
underlätta tonnageförnyelse och för att utjämna de
årliga resultaten i en starkt konjunkturkänslig
näring bör fartygsfonderna återinföras.
Vi anser också att den arbetsrättsliga
lagstiftningen inom sjöfartsområdet måste ändras och
att möjligheten till sympatiåtgärder begränsas. Den
s.k. Lex Britannia, som ger svensk facklig
organisation vidsträckta internationella
befogenheter, måste upphävas.
En ny regel om personalövergång vid
företagsförsäljningar har införts enligt EU-krav.
Inom EU görs dock undantag för skepp, något som
inte införts i den svenska lagstiftningen. Eftersom
den svenska lagen därigenom kommer i konflikt med
EU-reglerna bör EG:s regelverk snarast införas.
I fråga om sjuklön, arbetstid och semester gäller
speciella regler för sjöfarten. Dessa regler bör
snarast anpassas till de generella bestämmelser som
gäller för svensk arbetsmarknad.
De svenska hamnarna drivs i dag i form av kommunala
monopol. Sådana har inte visat sig effektiva i andra
sammanhang. Monopolet baseras dels på en föråldrad
förordning om hamnverksamhet, dels på ILO-konvention
137 som regeringen inte sade upp när möjlighet
fanns. Inom EU finns nu krav på att även
hamnverksamhet skall konkurrensutsättas.
Hamnförordningen och reglerna om allmän hamn måste
anpassas till moderna krav och de kommunala
monopolen avskaffas. Tolkningen av ILO-konvention
137, som nu gäller i ytterligare nio år, måste
ändras så att fackliga kompetenstvister i hamnarna
omöjliggörs.
Sammanfattningsvis anser vi att den svenska
handelssjöfartens interna-tionella konkurrenskraft
skulle stärkas avsevärt om de åtgärder vi sålunda
förordar genomförs.
Regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag
i enlighet med våra önskemål.
Vi anser att utskottets hemställan under 19 bort ha
följande lydelse:
19. beträffande fartygsfonder m.m.
att riksdagen med bifall till motion 1998/99:T220 yrkande 31 i
denna del som sin mening ger regeringen till
känna vad ovan anförs,
10. Ekonomiska mål och investeringsplan för
Sjöfartsverket (mom. 20)
Tom Heyman, Lars Björkman, Birgitta Wistrand och
Jan-Evert Rådhström (alla m) anser:
Sjöfartsverkets generaldirektör Anders Lindström har
inför utskottet upp-givit att verket under år 1998
gjorde en extra inleverans på 100 miljoner kronor
och att det i år är fråga om en extra inleverans på
170 miljoner kronor. Sjöfartsverkets verksamhet
finansieras huvudsakligen med de sjöfarts-avgifter
som handelssjöfarten har att betala. Extra
inleveranser på 270 miljoner under två
år, vid sidan av de avkastningskrav på en tredjedel
av vinsten som Sjöfartsverket har att uppfylla, är
enligt vår mening inte möjliga utan ett så kraftigt
överruttag av avgifter att det för tankarna till en
beskattning av sjöfarten. Samtidigt innebär sådana
inleveranser en kraftig försvagning av
Sjöfartsverkets soliditet till men för dess förmåga
att finansiera investeringar med eget kapital.
Regeringen bör, innan den fattar beslut om en extra
inleverans för år 1999, återkomma till riksdagen med
en analys av effekterna för verkets ekonomi och
investeringsförmåga, dels av den soliditetssänkning
från 50 % till lägst 30 % som förordas i
propositionen, dels av det ändrade system för
sjöfartsavgifter som nyligen genomförts.
Vi anser att utskottets hemställan under 20 bort ha
följande lydelse:
20. beträffande ekonomiska mål och
investeringsplan för Sjöfartsverket
att riksdagen med anledning av motion 1998/99:T607
dels avslår regeringens förslag att riksdagen
godkänner ekonomiska mål och investeringsplan
för Sjöfartsverket för perioden 1999-2001 i
enlighet med vad regeringen förordar,
dels som sin mening ger regeringen till känna
vad ovan anförs,
11. Gotlandstillägget (mom. 23)
Tom Heyman, Lars Björkman, Birgitta Wistrand och
Jan-Evert Rådhström (alla m) anser:
Vi finner det rent principiellt felaktigt att
transportörer skall tillåtas påföra ett
Gotlandstillägg, som de sedan kan använda för att
trafikera Gotland. Denna form av staten beviljad
"beskattningsrätt" till privata aktörer finns det
utifrån ett flertal aspekter anledning att
ifrågasätta. Varumottagare i olika delar av Sverige
har allt som oftast reagerat mot att deras
fraktkostnad inkluderat ett Gotlandstillägg. En
öppen redovisning av influtna medel har inte gått
att få till stånd. Det har också gång efter annan
förts fram argument för att Gotlandsstödet inte
skapar önskvärd konkurrensneutralitet fraktare
emellan.
Mot bakgrund av det anförda kan vi inte stödja
regeringens förslag att skjuta upp avvecklingen av
Gotlandstillägget ett helt år. Föreliggande
analysmaterial bör enligt vår mening göra det
möjligt för regeringen att före den 1 juli nästa år
återkomma till riksdagen med ett konkret förslag
till avveckling av Gotlandstillägget, ett förslag
som väl tillgodoser Gotlands behov av rationella,
kostnadsneutrala transporter till och från
fastlandet.
Som en följd av vårt ställningstagande bör
riksdagen anta regeringens förslag till lag om
ändring i lagen (1996:20) om upphävande av lagen
(1979:1035) med bemyndigande om utjämning av taxor
för vissa lastbils-transporter med den ändringen att
1979 års lag skall upphöra att gälla vid utgången av
juni år 1999.
Vi anser att utskottets hemställan under 23 bort
ha följande lydelse:
23. beträffande Gotlandstillägget
att riksdagen med anledning av motion 1998/99:T220 yrkande 37
och med avslag på motion 1998/99:T626
dels antar regeringens förslag till lag om
ändring i lagen (1996:20) om upphävande av lagen
(1979:1035) med bemyndigande om utjämning av
taxor för vissa lastbilstransporter med den
ändringen att 1979 års lag skall upphöra att
gälla vid utgången av juni år 1999,
dels som sin mening ger regeringen till
känna vad ovan anförs,
12. Luftfartsverkets ekonomiska mål,
investeringsplan och finansiella
befogenheter m.m. (mom. 25)
Mikael Johansson (mp) anser:
Flyget har expanderat kraftigt under senare tid.
Detta är ett allvarligt hot mot miljön. Flyget är
det sämsta färdmedlet när det gäller
energiförbrukning per passagerare. För samma
energimängd kan tåget på sträckan Göteborg-Stockholm
transportera omkring tio gånger fler personer än
flyget. Vidare är tidsvinsten begränsad på sträckor
inom södra och mellersta Sverige. Flyget orsakar
också stora bullerproblem.
En situation där de olika trafikverken försöker
främja den egna sektorn leder till ohållbara
konkurrenssituationer. För att detta skall undvikas
bör riksdagen vara mycket tydlig rörande de mål och
den inriktning som skall gälla. Exempelvis bör
Luftfartsverket, av miljö- och hälsoskäl, inte ges
i uppdrag att öka flygtrafiken i och över Sverige i
nämnvärd utsträckning. Målet bör i stället vara att
hålla flygtrafiken på låga men nödvändiga nivåer.
Miljöpartiet de gröna motsätter sig bestämt en
Schengenanpassning av Sveriges flygplatser eftersom
Sverige bör utträda ur EU. Vi har tidigare avstyrkt
utbyggnad av Arlanda. I konsekvens härmed bör
riksdagen avslå den föreslagna investeringsplanen
för Luftfartsverket för perioden 1999-2001. Detsamma
gäller förslaget om bemyndigande för regeringen att
för år 1999 ge Luftfartsverket finansiella
befogenheter enligt vad som föreslås i
budgetpropositionen.
Jag anser att utskottets hemställan under moment
under 25 bort ha följande lydelse:
25. beträffande Luftfartsverkets ekonomiska
mål, investeringsplan och finansiella
befogenheter m.m.
att riksdagen med bifall till motion 1998/99:T217
yrkandena 7 och 8 samt med avslag på
proposition 1998/99:1 utgiftsområde 22
punkterna 12 och 14 som sin mening ger
regeringen till känna vad ovan anförs,
13. Bromma flygplats och flygkapaciteten i
Stockholmsområdet (mom. 27)
Johnny Gylling (kd), Tom Heyman (m), Lars Björkman
(m), Tuve Skånberg (kd), Birgitta Wistrand (m),
Kenth Skårvik (fp) och Jan-Evert Rådhström (m)
anser:
På kort tid har Bromma flygplats utvecklats till en
av landets fyra största. De korta avstånden till
Stockholm City gör Bromma till ett mycket bra
alternativ till Arlanda för tjänste- och
affärsresor. De bolag som med små och tystgående
flygplan utnyttjar Bromma har också bidragit till
att öka konkurrensen på flygmarknaden. Att lägga ned
flygplatsen anser vi vara kapitalförstöring av stora
mått och ett avbräck för näringslivet i Sverige.
Riksdagen bör alltså uttala att Bromma flygplats
skall vara kvar.
Tillgången till snabba och effektiva
flygtransporter är till följd av Stockholms
geografiska läge avgörande för regionens utveckling.
Stockholms flygregion utgör dessutom navet i det
svenska inrikessystemet. Kapaciteten får därmed
direkt inverkan på tillgången till flygtransporter i
hela Sverige. Enligt Luftfartsverkets beräkningar
kan Arlandas tre banor uppnå sitt kapacitetstak
redan år 2007. En fjärde bana på Arlanda är enligt
Luftfartsverket nödvändig för att behoven fram till
omkring år 2030 skall kunna tillgodoses.
Vad vi här har anfört om Bromma flygplats och om
flygkapaciteten i Stockholmsregionen på längre sikt
bör riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna.
Vi anser att utskottets hemställan under 27 bort ha
följande lydelse:
27. beträffande Bromma flygplats och
flygkapaciteten i Stockholmsområdet
att riksdagen med bifall till motionerna
1998/99:T220 yrkandena 41 och 43 samt
1998/99:T702 och med avslag på motion
1998/99:T217 yrkande 9 som sin mening ger
regeringen till känna vad ovan anförs,
14. Bromma flygplats och flygkapaciteten i
Stockholmsområdet (mom. 27)
Karin Svensson Smith (v), Stig Eriksson (v) och
Mikael Johansson (mp) anser:
Vår bestämda uppfattning är att flygkapaciteten i
Stockholms-regionen är fullt tillräcklig för att
klara de funktioner där flygtrafik är nödvändig. Vi
motsätter oss all ytterligare utbyggnad. Bromma
flygplats bör enligt vår mening snabbavvecklas,
eftersom den ligger alldeles för nära bebyggelse och
därmed utgör en stor hälsorisk och miljöstörning.
Vad vi nu anfört bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.
Vi anser att utskottets hemställan under 27 bort ha
följande lydelse:
27. beträffande Bromma flygplats och
flygkapaciteten i Stockholmsområdet
att riksdagen med bifall till motion 1998/99:T217 yrkande 9
och med avslag på motionerna 1998/99:T220
yrkandena 41 och 43 samt 1998: T702 som sin
mening ger regeringen till känna vad ovan
anförs,
15. Statens ägarengagemang i SAS Sverige AB
(mom. 29)
Tom Heyman (m), Lars Björkman (m), Birgitta Wistrand
(m), Kenth Skårvik (fp) och Jan-Evert Rådhström (m)
anser:
Enligt vår uppfattning bör staten inte vara
delägare i ett flygbolag. Det saknas bärande skäl
för att staten skall äga aktier i SAS Sverige AB. En
privatisering av SAS Sverige AB skulle, som vi ser
det, befrämja ökad konkurrens. Efter diskussioner
med Danmark och Norge bör statens aktier i bolaget
säljas ut.
Vi anser att utskottets hemställan under moment 29
bort ha följande lydelse:
29. beträffande statens ägarengagemang i SAS
Sverige AB
att riksdagen med bifall till motionerna 1998/99:T220 yrkande
39 och 1998/99:T222 yrkande 3 som sin mening ger
regeringen till känna vad ovan anförs,
16. Privatisering av vissa svenska
flygplatser (mom. 30)
Tom Heyman, Lars Björkman, Birgitta Wistrand och
Jan-Evert Rådhström (alla m) anser:
Arlanda och Landvetter står inför betydande
investeringar. Mot den bak-grunden anser vi att
dessa flygplatser bör privatiseras. Framtida
investeringar behöver därmed inte belasta
statsbudgeten med vare sig lån eller lånegarantier.
Båda flygplatserna uppvisar god lönsamhet.
Försäljningsvärdet torde uppgå till flera miljarder
kronor. En försäljning skulle öppna möjlighet att få
fram nödvändigt riskkapital.
Vi anser att utskottets hemställan under 30 bort ha
följande lydelse:
30. beträffande privatisering av vissa svenska
flygplatser
att riksdagen med bifall till motion 1998/99:T220 yrkande 40
som sin mening ger regeringen till känna vad
ovan anförs,
17. Avyttring av LFV Holding AB:s
dotterbolag (mom. 31)
Tom Heyman (m), Lars Björkman (m), Birgitta Wistrand
(m), Kenth Skårvik (fp) och Jan-Evert Rådhström (m)
anser:
Luftfartsverket bedriver i dag en omfattande
affärsmässig verksamhet som inte är behövlig från
myndighetssynpunkt. Vi anser därför att Luftfarts-
verkets holdingbolag och dess dotterbolag Swedavia
AB, LFV Airport Center AB och LFV Handling AB bör
privatiseras, gemensamt eller vart för sig. Denna
åtgärd är ett naturligt steg i en renodling av
Luftfartsverkets verk-samhet.
Vi anser att utskottets hemställan under moment
under 31 bort ha följande lydelse:
31. beträffande avyttring av LFV Holding AB:s
dotterbolag
att riksdagen med bifall till motion 1998/99:T220 yrkande 44
som sin mening ger regeringen till känna vad
ovan anförs,
18. Associationsformen för kommunala
flygplatser (mom. 32)
Kenth Skårvik (fp) anser :
Folkpartiet liberalerna anser att de kommunala
flygplatserna inte bör drivas i kommunal bolagsform.
Det är önskvärt att dessa flygplatser i stället
drivs i förvaltningsform eller att de privatiseras.
Jag anser att utskottets hemställan under 32 bort ha
följande lydelse:
32. beträffande associationsformen för
kommunala flygplatser
att riksdagen med bifall till motion 1998/99:T222 yrkande 12
som sin mening ger regeringen till känna vad
ovan anförs,
19. Olönsamma linjer (mom. 33)
Karin Svensson Smith och Stig Eriksson (båda v)
anser:
Riksdagens beslut om stöd till kommunala flygplatser
är välkommet men långtifrån tillräckligt för att
skapa regional balans. De allvarligaste problemen,
som t.ex. höga flygpriser, kommer att bestå. Att
flyga från inlandet via Arlanda är i dag orimligt
dyrt. T.ex. är normalpriset för en resa mellan
Gällivare och Göteborg ca 8 000 kr. Denna negativ
utveckling är, som vi ser det, en direkt följd av
den svenska luftfartens avreglering. Enligt vår
uppfattning bör regeringen tillsätta en utredning
med uppgift att se över avregleringens konsekvenser
för den regionala balansen i inrikesflyget och
återkomma till riksdagen med förslag.
Vi anser att utskottets hemställan under 33 bort ha
följande lydelse:
33. beträffande olönsamma linjer
att riksdagen med bifall till motion 1998/99:T703
yrkande 2 samt med anledning av motion
1998/99:T231 yrkande 12 som sin mening ger
regeringen till känna vad ovan anförs,
20. Upphandling av järnvägstrafik m.m.
(mom. 38)
Sven Bergström (c), Karin Svensson Smith (v), Stig
Eriksson (v) och Kenth Skårvik (fp) anser:
Vi anser att Rikstrafiken vid sin upphandling av
kollektivtrafik skall sträva efter att de
transportpolitiska målen uppfylls. Det förutsätter
att samhällsnyttan av utbyggnaden av järnvägens
infrastruktur tas till vara. Riksdagen har våren
1998 klargjort att upprustningen av norra stambanan
för snabbtågstrafik är regionalpolitiskt angelägen
och bör tidigareläggas. Det bör därför inför den
förestående trafikupphandlingen klarläggas att
snabbtågstrafiken på sträckan Stockholm-Östersund
skall ske längs norra stambanan via bl.a. Ljusdal
och Bollnäs så att nyttan av den nu pågående
upprustningen av banan kan tas till vara.
Vi anser att utskottets hemställan under 38 bort ha
följande lydelse:
38. beträffande upphandling av järnvägstrafik
m.m.
att riksdagen med bifall till motionerna 1998/99:T230 yrkande
6, 1998/99:T527 yrkande 2 och 1998/99:T542 i
denna del, med anledning av regeringens förslag
samt med avslag på motionerna 1998/99:T217
yrkande 13 och 1998/99:T521
dels bemyndigar regeringen att, för ändamål som
omfattas av ramanslaget D 2 Köp av
interregional persontrafik på järnväg m.m.,
under år 1999 upphandla interregional
persontrafik på järnväg m.m. som innebär
utgifter om högst 404 000 000 kr under år 2000,
dels som sin mening ger regeringen till
känna vad ovan anförs,
21. Upphandling av flygtrafik (mom. 41)
Sven Bergström (c) anser:
Jag anser att staten bör upphandla
flygtrafiktjänster som är regionalpolitiskt viktiga
men kommersiellt mindre intressanta. Upphandlingen
bör i enlighet med motion T230 (c) finansieras genom
att en avgift tas ut på övriga inrikes flygresor.
Regeringen bör snarast återkomma, dock senast i
samband med vårbudgeten 1999, med förslag till
riksdagen angående den närmare utformningen av ett
sådant system. Jag bedömer att med ett sådant system
kan syftet med motion T705 (c) tillgodoses så att
gotlänningarna ges en tillfredsställande flygtrafik
med rimliga biljettpriser.
Jag anser att utskottets hemställan under 41 bort ha
följande lydelse:
41. beträffande upphandling av flygtrafik
att riksdagen med bifall till motion
1998/99:T230 yrkande 8 och med
anledning av motion 1998/99:T705
som sin mening ger regeringen till
känna vad ovan anförs,
Särskilda yttranden
1. Anslag inom utgiftsområde 22
Kommunikationer (mom. 1)
Tom Heyman, Lars Björkman, Birgitta Wistrand och
Jan-Evert Rådhström (alla m) anför:
I riksdagen finns en majoritet, bestående av
socialdemokrater, vänsterpartister och
miljöpartister, för förslagen i budgetpropositionen
(prop. 1998/99:1) beträffande ekonomiska ramar för
de olika utgiftsområdena samt beräkningen av statens
inkomster avseende år 1999 i den statliga budgeten.
Samma majoritet har också uttalat sitt stöd för
beräkningen av det offentliga utgiftstaket samt för
förslagen om preliminära utgiftstak för åren 2000
och 2001.
Moderata samlingspartiet har i parti- och
kommittémotioner förordat en annan inriktning av den
ekonomiska politiken och budgetpolitiken. Våra
förslag syftar till att skapa förutsättningar för
ett ekonomiskt, kulturellt och socialt växande
Sverige. Med en större enskild sektor och ett
starkare civilt samhälle kan både företag och
människor växa. Massarbetslösheten kan steg för steg
pressas tillbaka samtidigt som den sociala
tryggheten också i andra bemärkelser kan öka genom
att hushållen får en större ekonomisk
självständighet.
Vi har föreslagit en långtgående växling från
subventioner och bidrag till omfattande
skattesänkningar för alla, främst låg- och
medelinkomsttagare. Samtidigt värnar vi om de
människor som är i störst behov av gemensamma
insatser och som har små eller inga möjligheter att
påverka sin egen situation. Vi slår också fast att
det allmänna skall tillföras resurser för att på ett
tillfredsställande sätt kunna genomföra de uppgifter
som måste vara gemensamma.
Då riksdagens majoritet förordar en annan
inriktning av politiken deltar vi inte i det nu
aktuella beslutet om anslagsfördelning inom
utgiftsområde 22. I detta särskilda yttrande
redovisar vi dock den del av vår politik som berör
utgiftsområde 22 Kommunikationer och som också
framgår av motion T220 (m). Vårt trafikpolitiska
alternativ innebär besparingar om sammanlagt 662
miljoner kronor jämfört med regeringens förslag.
Mål för transportpolitiken
Vi anser att följande mål bör gälla för
transportpolitikens fortsatta inriktning:
- Ett kundorienterat, snabbt och effektivt
transportsystem som främjar svenskt näringsliv och
svensk sysselsättning.
-
- En stegvis och målmedveten
miljöanpassning av trafikslagen i takt med den allt
snabbare teknikutvecklingen.
-
- Transportsystemen skall till rimliga
kostnader tillgodose människors berättigade behov
av transporter till och från arbetet och på
fritiden samt vara anpassade att stärka svenskt
näringslivs konkurrenskraft.
-
- En likvärdig behandling av varje
transportslag i förhållande till dess kostnader och
intäkter, dock med den begränsningen att varje
transportslag också måste tillförsäkras likvärdiga
villkor i förhållande till internationell
konkurrens.
-
Statens roll
Enligt vår uppfattning förutsätter en effektiv
infrastruktur ett ökat inslag av marknadsstyrning.
Privata lösningar skall sökas så långt det är
möjligt. Först härigenom kan man kan uppnå ett
effektivt resursutnyttjande och göra korrekta
bedömningar av investeringsbehovet. Statens ansvar
bör begränsas till planering, upphandling,
finansiering och myndighetsutövning. All annan
verksamhet bör så långt möjligt vara
konkurrensutsatt och drivas i privat regi.
Väg och järnväg
Efter en kraftig utbyggnad av vägnätet under 1960-
talet har investeringarna i nya vägar minskat,
vilket under 1980-talet givit Sverige en
bottenplacering i internationell jämförelse. Det har
givit negativa effekter i form av ökad trängsel och
förvärrade miljöproblem.
I vår kommittémotion T221 (m) föreslår vi en
höjning av anslaget till väghållning och statsbidrag
med 335 miljoner kronor, jämfört med regeringens
förslag. Härigenom tillförs ytterligare resurser
till angelägen vägutbyggnad samtidigt som stödet
till det enskilda vägnätet kan förstärkas. Den
halvering av statsbidraget till drift och byggande
av enskilda vägar som genomfördes år 1996 och de
nedskärningar som därefter har gjorts har inneburit
försämrad standard på de enskilda vägarna. Som följd
av att skogsbolag och andra tunga medlemmar i
vägföreningar sagt sig inte vara beredda att svara
för t.ex. vinterunderhåll har den bofasta
befolkningen fått vidkännas flerdubblade kostnader.
Med hänsyn härtill, samt till det enskilda vägnätets
stora betydelse för näringsliv och människor bosatta
i glesbygd, bör 150 miljoner kronor av den ovan
föreslagna anslagsökningen tillföras anslagsposten
för enskilda vägar.
Vad gäller den fortsatta utbyggnaden av
järnvägsnätet anser vi att landets ekonomiska läge
inte medger framtida satsningar i samma takt som
under senare år. Därför föreslår vi en minskning av
anslaget till banhållning med 500 miljoner kronor,
jämfört med regeringens förslag. Vi anser också att
Banverket bör klara sina sektorsuppgifter med något
mindre resurser än vad regeringen beräknar. Därför
föreslår vi en minskning av motsvarande anslag med
12 miljoner kronor, jämfört med regeringens förslag.
Sjöfart
Den svenskregistrerade delen av den svenska
handelsflottan har fått en allt svårare
konkurrenssituation och är sedan år 1989 beroende av
statligt stöd. Detta är olyckligt. Stödet snedvrider
konkurrensen och bevarar föråldrad teknik. I
reservation 8 redovisar vi tillsammans med
Kristdemokraterna och Folkpartiet förslag som syftar
till att tillförsäkra den svenska handelsflottan
rimliga konkurrensvillkor. För nästa budgetår anser
vi att anslaget kan begränsas till 265 miljoner
kronor. Detta innebär en minskning med 140 miljoner
kronor, jämfört med regeringens förslag.
Regeringen föreslår i budgetpropositionen en
höjning av transportstödet till Gotland med 15
miljoner kronor till 190 miljoner kronor.
Resursförstärkningen skall möjliggöra att basutbudet
av färjetrafik förstärks med ytterligare ett fartyg
under de tre sommarmånaderna. Vi anser att den
utökade trafiken kan klaras om ensamrätten för det
rederi med vilket staten ingått avtal om
Gotlandstrafiken avskaffas. Vi anser att Sverige
skall leva upp till EG:s regler om s.k. fritt
cabotage även när det gäller trafik till och från
Gotland. Därför avvisar vi regeringens förslag om en
höjning av transportstödet till Gotland med 15
miljoner kronor för budgetåret 1999.
Ersättning till Posten för rikstäckande betalnings-
och kassaservice
Postens verksamhet måste effektiviseras och tvingas
bära sina kostnader på en konkurrensutsatt marknad.
Inget hindrar att Posten sätter de priser man
önskar, förutsatt att dessa priser motsvarar
verkliga kostnader. Men genom korssubventionering
mellan affärsområden kan Posten sätta omotiverat
låga priser för att hindra konkurrens. Hittills har
Posten motarbetat alla försök att få en riktig bild
av var kostnader och intäkter uppstår i koncernen.
Staten bör vidta åtgärder som förhindrar fortsatt
missbruk av företagets dominerande ställning. På
sikt bör Posten AB privatiseras.
Staten skall ha ett övergripande ansvar för att det
finns en rikstäckande postservice. Om det behövs
skall sådan upphandlas i konkurrens på marknaden. Vi
avvisar den ersättning med 200 miljoner kronor till
Posten AB för rikstäckande
betalningsservice som regeringen föreslår, eftersom
ersättningen enligt vår uppfattning är en förtäckt
subvention.
Köp av interregional persontrafik på järnväg
Från anslaget Köp av interregional persontrafik på
järnväg bestrids kostnader för upphandling av
regionalpolitiskt angelägen persontrafik på järnväg
samt flygtrafik mellan Umeå och Östersund.
Regeringen föreslår att riksdagen för nästa budgetår
anvisar 405 miljoner kronor för ändamålet. Vi
moderater anser att behovet av statlig upphandling
minskar om persontrafiken konkurrensersätts och den
långväga busstrafiken avregleras helt. Vi föreslår
en minskning av anslaget med 100 miljoner kronor,
jämfört med regeringens förslag. Dock bör anslaget
även efter minskningen användas för upphandling av
flygtrafik.
Rikstrafiken
Vi motsätter oss att den nya myndigheten för bl.a.
upphandling av kollektivtrafik inrättas. Det av
regeringen föreslagna anslaget på 10 miljoner kronor
för nästa budgetår kan därmed utgå.
Bidrag till Sveriges meteorologiska och hydrologiska
institut
Vi anser, nu liksom tidigare, att SMHI i ökad
utsträckning bör kunna finansiera sin verksamhet
genom avgifter. Vi föreslår därför en minskning av
anslaget för nästa budgetår med 20 miljoner kronor,
jämfört med vad regeringen föreslår.
2. Anslag inom utgiftsområde 22
Kommunikationer (mom. 1)
Johnny Gylling och Tuve Skånberg (båda kd) anför:
I riksdagen finns en majoritet som vill ha en annan
inriktning av politiken än den vi förordat. Eftersom
Kristdemokraternas förslag är en helhet anser vi det
inte meningsfullt att i detta andra steg fullfölja
våra anslagsyrkanden. I stället väljer vi att i
detta särskilda yttrande redovisa huvuddragen i vårt
trafikpolitiska alternativ som för budgetåret 1999
innebär en besparing om 40 miljoner kronor, jämfört
med regeringens förslag. Detta alternativ framgår
också av motion T223 (kd).
Transporternas och kommunikationernas betydelse för
välfärdsut-vecklingen
Den positiva välfärdsutveckling som Sverige
genomgått under det senaste århundradet är i hög
grad direkt förknippad med ökad handel och därmed
ökade transporter och ökad kommunikation. Välfärden
och den ekonomiska utvecklingen på sikt bestäms
också av produktivitetsutvecklingen, såväl i
allmänhet som i transport- och
kommunikationssystemet. För enskilda människors
välfärd är goda kommunikationer avgörande. I
begreppet livskvalitet ingår rörlighet som ett
väsentligt inslag. Rörlighet är en
grundförutsättning för ett fungerande vardagsliv.
Statens roll
Staten har två uppgifter. Offentliga myndigheter
skall se till att det finns en väl utbyggd och väl
underhållen infrastruktur. Denna infrastruktur skall
finansieras främst med offentliga medel. Men för att
effektivitet och produktivitet skall främjas bör
också privata initiativ uppmuntras. Statens andra
uppgift är att tillse att transport- och
kommunikationsmarknaderna fungerar effektivt. Detta
åstadkommer man bäst genom ett successivt ökat kon-
kurrenstryck och fortsatt avreglering.
Väg och järnväg
Den positiva trenden vad gäller utvecklingen av
antalet trafikolyckor har brutits. Vi anser att
ökade insatser på trafiksäkerhetsområdet är
angelägna och vill i detta syfte anvisa 20 miljoner
kronor till väghållningsanslaget, utöver vad
regeringen föreslår.
Effektiviseringen av järnvägstrafiken måste
fortsätta, bl.a. genom ökad konkurrensutsättning och
omstrukturering av verksamheter. Banverket har fått
en ny organisation som innebär att
produktionsverksamheten har skilts från
förvaltningen. Omorganisationen torde skapa
förutsättningar för ytterligare rationaliseringar.
För Vägverkets administrationsanslag liksom för
Banverkets sektorsanslag föreslår vi ett
besparingsbeting på 30 miljoner kronor vartdera.
3. Anslag inom utgiftsområde 22
Kommunikationer (mom. 1)
Sven Bergström (c) anför:
I riksdagen finns en majoritet som vill ha en annan
inriktning av politiken än den vi förordat.
Centerpartiets budgetförslag utgör en helhet. Mot
den bakgrunden väljer vi att inte fullfölja våra
anslagsyrkanden. I stället redovisas i detta
särskilda yttrande huvuddragen i vårt
trafikpolitiska alternativ. För budgetåret 1999
innebär detta besparingar om 105 miljoner kronor
jämfört med regeringens förslag. Vårt alternativ
framgår också av motion T230 (c).
Utgångspunkter
Ett kretsloppsanpassat samhälle förutsätter ett
"grönare" transportsystem. Användningen av fossila
bränslen måste minska. En nollvision för sådana
bränslen bör införas. En plan bör läggas fast för
hur fossila bränslen successivt skall fasas ut och
ersättas med förnybara bränslen.
Goda kommunikationer är en förutsättning för att
hela Sverige skall utvecklas. Transportpolitiken
måste syfta till att minska avståndsnackdelar och
förbättra förutsättningarna för ett decentraliserat
samhälle. De nackdelar som följer av långa avstånd,
såväl inom landet som till övriga Europa och andra
marknader, måste kompenseras med väl fungerande
transporter och en väl utbyggd infrastruktur.
Väg och järnväg
Investeringar i infrastruktur går lätt förlorade om
de inte följs av insatser för drift och underhåll.
Därför krävs en långsiktig strategi för drift och
underhållsåtgärder. Vi anser att sådana åtgärder
måste prioriteras. Avstängningar och dålig
framkomlighet innebär betydande merkostnader för
näringslivet och drabbar självfallet också
persontransporterna. Bärighetshöjande åtgärder såsom
tjälsäkring och beläggning av grusvägar är av stor
betydelse. Andelen vägar som stängs på grund av
tjällossning måste reduceras kraftigt. Vi föreslår
att de medel inom väghållningsanslaget, 500 miljoner
kronor, som regeringen anser bör ställas till
regeringens disposition i stället används för drift
och underhåll. I Sverige finns drygt 2 000 mil
allmän väg som inte är hårdbelagd.
Det enskilda vägnätet är för många landsbygdsboende
förbindelsen till det allmänna vägnätet och utgör
dessutom en förutsättning för näringslivets
utveckling, ökad sysselsättning och ökad
tillgänglighet. Anslagsposten till enskilda vägar
har för innevarande budgetår upptagits till 566
miljoner kronor. Centerpartiet anser att
anslagsposten bör räknas upp till 670 miljoner
kronor för nästa budgetår. Hälften av uppräkningen
bör finansieras genom överföring av medel från
Vägverkets administrationsanslag, medan den andra
hälften bör finansieras genom en omdisponering av
väghållningsanslaget. Vi förutsätter att den
anslagstekniska förändring som regeringen redovisar
i budgetpropositionen, och som innebär att
anslagsposten för år 1999 upptas till endast 100
miljoner kronor, endast är av teknisk karaktär och
inte innebär en reell anslagsminskning. Härutöver
anser vi att de särskilda medel som är avsatta för
bärighetshöjande åtgärder skall kunna gå också till
det enskilda vägnätet.
Luftfart
I samband med det transportpolitiska beslutet våren
1998 godkände riksdagen principerna för ett nytt
stöd till kommunala flygplatser. I årets
budgetproposition föreslås att 105 miljoner kronor
av de sammanlagt 115 miljoner kronor som stödet
avses uppgå till finansieras över statsbudgeten,
medan Luftfartsverket i egenskap av sektorsmyndighet
endast skall svara för 10 miljoner kronor. Vi vill
betona att Luftfartsverket, som alla statliga
myndigheter, måste ta ett regionalpolitiskt ansvar.
Härav följer att hela det statliga stödet till
kommunala flygplatser måste tas ut inom sektorn.
Detta stöd bör uppgå till 105 miljoner kronor. Med
hänvisning härtill avvisar vi regeringens förslag
till medelsberäkning. Detta innebär att ramen för
utgiftsområdet bör sänkas med 105 miljoner kronor.
Härutöver anser vi att ett system för statlig
upphandling av regionalpolitiskt viktiga
flygtrafiktjänster bör införas. Upphandlingen bör
finansieras genom att en avgift tas ut på övriga
inrikes flygresor.
4. Anslag inom utgiftsområde 22
Kommunikationer (mom. 1)
Kenth Skårvik (fp) anför:
I riksdagen finns en majoritet som vill ha en annan
inriktning av politiken än den vi förordat. Då
Folkpartiets budgetförslag är en helhet är det inte
meningsfullt att i detta andra steg fullfölja
partiets anslagsyrkanden. I detta särskilda yttrande
redovisas dock huvuddragen i Folkpartiet
liberalernas trafikpolitik, som närmare utvecklas i
motion T222 (fp). Vidare redovisas skälen till att
ramen för utgiftsområde 22 för nästa budgetår bör
minskas med 2,9 miljarder kronor, jämfört med
regeringens förslag.
Utgångspunkter
För oss liberaler är fri konkurrens grundbulten i
trafikpolitiken. Med fri konkurrens tillgodoses den
enskildes val av transportslag bäst. Med fri
konkurrens inom alla transportslag når vi bäst målen
om en hållbar utveckling och ökad tillväxt.
De transportpolitiska målen
Transport och kommunikation är en nödvändig
förutsättning för all ekonomisk aktivitet. Den
positiva välfärdsutvecklingen i Sverige under det
senaste århundradet kan i hög grad kopplas till ökad
handel och därmed ökade transporter och
kommunikation.
Utformningen av transportsystemen måste i hög grad
påverkas av högt ställda krav på miljöhänsyn och
varaktig hushållning med resurser.
För enskilda människors välfärd är goda
kommunikationer avgörande. Rörlighet är ett
väsentligt inslag i god livskvalitet och en
grundförutsättning för ett fungerande vardagsliv.
Tillgång till bra kommunikationer underlättar
arbetspendling. En väl utformad trafikpolitik är av
allra högsta regionalpolitiska betydelse.
Väg och järnväg
En god vägstandard är en förutsättning för att hela
Sverige skall leva och utvecklas samt för att vi
skall få ett företagsklimat som främjar
sysselsättning och välfärd.
Ett allvarligt problem är den bristfälliga
bärigheten hos många vägar av stor betydelse för
bl.a. skogsindustrins råvaruförsörjning och för
åkerinäringen. Vi anser att åtgärder för förbättrat
underhåll och höjd standard på de utsatta delarna av
vägnätet snarast bör vidtas. Från Folkpartiets sida
vill vi i sammanhanget betona de enskilda vägarnas
betydelse. Med fog kan påstås att utan bra enskilda
vägar stannar Sverige. Minskade resurser till det
enskilda vägnätet får snabbt betydande negativa
konsekvenser inte bara för glesbygden utan för
landet som helhet.
I vår partimotion med anledning av 1998 års
ekonomiska vårproposition föreslog vi att ramen för
utgiftsområde 22 Kommunikationer skulle minskas med
2,9 miljarder kronor för år 1999. Vi vidhåller detta
förslag, som inte är något i sig önskvärt men
nödvändigt för att vård och skola skall
tillförsäkras rimliga resurser. Vi föreslår att
neddragningen fördelas så att väghållningsanslaget
minskas med 1,5 miljarder kronor och att
banhållningsanslaget dras ner med 1,25 miljarder
kronor. Dessutom föreslår vi att Vägverkets
administrationsanslag och Banverkets anslag till
sektorsuppgifter reduceras med 75 miljoner kronor
vartdera, allt jämfört med regeringens förslag.
Utgiftsminskningen kan enligt vår uppfattning klaras
genom senareläggning av vissa nya
investeringsprojekt. Vi vill poängtera att
nedskärningarna inte får gå ut över drift och
underhåll av vägar och järnvägar och inte heller får
leda till en neddragning av statsbidraget till
enskilda vägar.
5. Anslag inom utgiftsområde 22
Kommunikationer (mom. 1)
Karin Svensson Smith (v), Stig Eriksson (v) och
Mikael Johansson (mp) anför:
Efter 1998 års riksdagsval har Vänsterpartiet och
Miljöpartiet de gröna fört förhandlingar med den
socialdemokratiska regeringen. Förhandlingarna har
resulterat i en överenskommelse. Som följd av denna
avstår Vänsterpartiet och Miljöpartiet de gröna från
att framställa alternativa yrkanden rörande 1999 års
statsbudget. Ett viktigt skäl till att
Socialdemokraternas budgetförslag för år 1999
accepteras så som det redovisas i
budgetpropositionen för år 1999 är att
förhandlingarna har förts under stark tidspress som
inneburit att vi har haft små möjligheter att
påverka budgeten för det närmast kommande året.
6. Inlandsbanan (mom. 16)
Kenth Skårvik (fp) anför:
Jag anser att IBAB har skött Inlandsbanan och
utvecklat banans tågtrafik på ett förtjänstfullt
sätt. Som redovisas i motion T531 av Yvonne Ångström
(fp) har den trafikerade banlängden utökats med
närmare 50 % och godstrafiken återupptagits på
bandelarna Sveg-Brunflo, Hoting-Ulriksfors och
Dorotea-Vilhelmina. Jag förutsätter därför att
statens bidrag till IBAB fortsättningsvis kommer att
räknas upp med ytterligare 7 miljoner kronor för att
trygga Inlandsbanans existens och utveckling.
7. Den svenska handelssjöfartens
internationella konkurrenskraft (mom. 18)
Sven Bergström (c) anför:
I motion T230 (c) yrkande 9 framhålls att
regeringen snabbt bör åter-komma till riksdagen med
förslag till sådana lagändringar som krävs för att
den s.k. nettomodellen skall gälla i Sverige och
därmed för den svenska rederinäringen.
Sedan motionen väcktes har regeringen ändrat den i
budgetpropositionen angivna s.k. bruttomodellen så
att bidraget till de sociala avgifterna höjs till 58
000 kr per kalenderår och årsarbetskraft.
Den sålunda ändrade bruttomodellen har godtagits
enligt en överens-kommelse den 16 november 1998
mellan regeringen, Vänsterpartiet, Miljöpartiet de
gröna, Sveriges redareförening och fackförbundet
SEKO. Företrädare för regeringen och de båda
arbetsmarknadsparterna framhåller i ett gemensamt
uttalande att uppgörelsen är positiv för svensk
sjöfart. De anställda ges löne- och
anställningstrygghet samtidigt som konkurrenskraften
stärks. Därmed finns förutsättningar för en fortsatt
god utveckling av svensk sjöfart. Parterna kommer nu
omgående att sluta erforderliga avtal om tillfälligt
anställd personal.
Eftersom syftet med motionsyrkandet sålunda synes
tillgodosett, avstår jag från att reservera mig.
8. Bromma flygplats och flygkapaciteten i
Stockholmsområdet (mom 27)
Inger Segelström (s) anför:
Bromma flygplats vara eller inte vara har
diskuterats i många år och flera utredningar har
pekat på att flygplatsen skall läggas ned. Många
bostäder har blivit byggda i området, mot bakgrund
av tidigare fattade nedläggningsbeslut. Jag inser
alla att en flygplats mitt i en storstad innebär
allvarliga miljö- och säkerhetsproblem, vilket är
ohållbart i längden. I dag upplever många Brommabor
att de lider fysikt av dålig luft, buller och
föroreningar i trädgårdar etc. på grund av flyget.
Många lider också psykiskt svårt av att ha jet- och
skolflygplan strax ovanför hustaken.
Koncessionsnämnden för miljöskydd har med starka
miljöargument krävt att jetflyget på Bromma skall
upphöra redan år 2000. Det bör också nämnas att
olycksstatistiken för privatflyg per personkilometer
är lika allvarlig som den för motorcyklar.
För att en trovärdighet skall
finnas i detta angelägna ärende
krävs att ett årtal fastställs för
Brommas nedläggning som reguljär
flygplats i samband med att
utredningen om flygplatskapacitet i
Stockholmsregionen blir färdig. Ett
sådant bestämt årtal kommer också
att på ett positivt sätt påskynda
processen med att åstadkomma
ytterligare flygplatskapacitet i
Stockholmsregionen.