I betänkandet behandlas 50 motionsyrkanden från den
allmänna motions- tiden 1998 om olika
socialtjänstfrågor. Utskottet avstyrker samtliga
motions-yrkanden. I betänkandet finns 23
reservationer och ett särskilt yttrande.
Motioner om vård av narkotikamissbrukare behandlas i
utskottets betänkande 1998/99:SoU4 Narkotikapolitik.
Motionerna
1998/99:So207 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om att
följa effekterna av ändringarna i 6 §
socialtjänstlagen.
1998/99:So223 av Ulf Kristersson m.fl. (m) vari
yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om utgångspunkterna för
socialtjänsten,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om
inrättande av en nationell kommission för att bryta
bidragsberoende och segregation i enlighet med vad
som anförts i motionen,
3. att riksdagen hos regeringen begär utredning om
socialbidragen som generellt stöd i enlighet med vad
som anförts i motionen,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om skatternas betydelse
för socialbidragsberoendet,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om riksnorm för
socialbidragen,
6. att riksdagen hos regeringen begär förslag om
villkorat bistånd i enlighet med vad som anförts i
motionen,
7. att riksdagen hos regeringen begär förslag om
möjlighet för kommunerna att ersätta korttida
socialbidrag med lån i enlighet med vad som anförts
i motionen.
1998/99:So228 av Ulf Kristersson m.fl. (m) vari
yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om åtgärder för att
stärka familjen,
6. att riksdagen beslutar ändra lagen om vård av
missbrukare i enlighet med vad som anförts i
motionen,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om anlitande av ideella
organisationer i vårdarbetet.
1998/99:So255 av Thomas Julin m.fl. (mp) vari yrkas
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om rätten att kunna
överklaga beslut om missbrukarvård.
1998/99:So258 av Ingrid Burman m.fl. (v) vari yrkas
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om insatser för unga
missbrukare,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om kvinnors och mäns
missbruk och behovet av ökad kunskap,
11. att riksdagen hos regeringen begär förslag till
sådan ändring i socialtjänstlagen så att missbrukare
får rätt att överklaga avslag på vård och behandling
genom förvaltningsbesvär.
1998/99:So277 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär att
Socialtjänstutredningen genom tilläggsdirektiv får i
uppgift att se över besvärsrätten enligt vad i
motionen anförts om utökad besvärsrätt för bistånd
enligt socialtjänstlagen,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till
sådan ändring i socialtjänstlagen och lagen om stöd
och service till funktionshindrade att barn får
samma stöd före som efter tolv års ålder,
3. att riksdagen hos regeringen begär att
Socialtjänstutredningen genom tilläggsdirektiv får i
uppgift att komma med förslag om hur kostnaden för
socialt ekonomiskt bistånd kan delas mellan stat och
kommun,
4. att riksdagen hos regeringen begär att
Socialtjänstutredningen genom tilläggsdirektiv
utreder borttagandet av arbetsplikten ur
socialtjänstlagen,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om barns bästa,
6. att riksdagen hos regeringen begär att
Socialtjänstutredningen genom tilläggsdirektiv får i
uppdrag att utvärdera hur de senaste ändringarna i
socialtjänstlagen påverkat kommunerna när det gäller
biståndsbedömningen.
1998/99:So280 av Elisabeth Fleetwood och Maud
Ekendahl (m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen
begär att en utredning tillsätts om kvinnojourernas
fortlevnad samt behovet av deras samhälleliga
insatser i enlighet med vad som anförts i motionen.
1998/99:So282 av Marie Engström m.fl. (v) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om en översyn.
1998/99:So292 av Johan Pehrson (fp) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om rekommendationer till
kommunerna angående regler för extraarbetande
ungdomar till socialbidragstagande föräldrar.
1998/99:So298 av Göran Lindblad (m) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om transfereringar relaterade
till civilstånd.
1998/99:So308 av Thomas Julin m.fl. (mp) vari yrkas
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att legitimation
införs för socionomer.
1998/99:So324 av Margareta Viklund (kd) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om en utredning med
uppdrag att upprätta en handlingsplan med konkreta
åtgärder för att minska kvinnomisshandeln och då ta
till vara kvinnojourernas samlade erfarenheter.
1998/99:So337 av Ulla Wester (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att kvalitetssäkra det
sociala arbetet genom införande av statlig
legitimation.
1998/99:So362 av Yilmaz Kerimo och Eva Arvidsson (s)
vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär en
utredning om låginkomsttagares och barnfamiljers
levnadssituation.
1998/99:So363 av Yilmaz Kerimo (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ändrad lagstiftning som
innebär möjlighet att överklaga beslut jämlikt 6 g §
SoL enligt förvaltningsbesvär.
1998/99:So373 av Yvonne Ruwaida m.fl. (mp) vari
yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om villkorade
socialbidrag för ungdomar.
1998/99:So376 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd) vari
yrkas
15. att riksdagen beslutar att till 6 f §
socialtjänstlagen lägga orden "personligt stöd".
1998/99:So378 av Ragnwi Marcelind och Maria Larsson
(kd) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om kommunala projekt
och utvecklingsinsatser för att stödja ensamstående
föräldrar med anledning av kommunernas skyldigheter
att efterleva barnkonventionen,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att som förebyggande
insats initiera gruppverksamheter för unga,
lågutbildade, arbetslösa mödrar till hjälp för
återuppbyggnad av självförtroende och att utarbeta
individuella framtidsplaner där studie- och
yrkesinriktning ingår.
1998/99:So380 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om vikten av att de
aviserade höjningarna av barnbidraget kommer alla
barn till del.
1998/99:So381 av Sten Tolgfors (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om vikten av de ideella
hjälporganisationernas verksamhet.
1998/99:So396 av Mariann Ytterberg och Berndt Ekholm
(s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om
alternativa behandlingsmetoder.
1998/99:So404 av Ulla Hoffmann m.fl. (v) vari yrkas
att riksdagen hos regeringen begär förslag till
sådan ändring i socialtjänstlagen enligt vad som
anförts i motionen.
1998/99:So425 av Ulf Kristersson m.fl. (m) vari
yrkas
7. att riksdagen beslutar komplettera 6 §
socialtjänstlagen med en skrivning om avlösning i
enlighet med vad som anförts i motionen.
1998/99:So462 av Helena Bargholtz m.fl. (fp) vari
yrkas
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om rätten till
psykoterapi för våldtagna och misshandlade kvinnor.
1998/99:So465 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari
yrkas
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att regeringen bör
föreslå åtgärder som ökar rättssäkerheten för
personer som är i behov av annat bistånd såsom det
definierades före ändringen av biståndsreglerna,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att avsikten med
insatsen hjälp i hemmet, 6 § socialtjänstlagen, är
att den skall kunna utformas på olika vis beroende
av enskilda behov.
1998/99:So466 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om kommunernas syn på
kvinnojourerna,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om tillvaratagande av
kvinnojourernas kunskaper,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om gratis vård och
terapi till misshandlade och våldtagna kvinnor.
1998/99:Ju507 av Christina Axelsson och Cinnika
Beiming (s) vari yrkas
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att utbilda
anställda inom socialvården i provtagning och analys
av urinprov.
1998/99:Ju911 av Siw Persson m.fl. (fp) vari yrkas
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om en utvärdering,
utifrån frekvensen av återfall i brott, av
socialtjänstens insatser för de ungdomar som dömts
till vård inom socialtjänsten.
1998/99:Ub453 av Lennart Daléus m.fl. (c) vari yrkas
18. att riksdagen beslutar om sådan ändring av 6 c
§ socialtjänstlagen (1980:620) att studerande inte
omfattas av kravet på att delta i anvisad praktik.
1998/99:A291 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till
ändringar av socialtjänstlagen så att socialbidrag
och arbetslöshetsunderstöd inte skall kunna
villkoras av deltagande i praktik eller
kompetenshöjande verksamhet.
1998/99:A802 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om
högskattesystemets effekter vad gäller
bidragsberoende.
Utskottet
Allmänna utgångspunkter för socialtjänsten,
m.m.
Motionerna
I motion So223 av Ulf Kristersson m.fl. (m) begärs
tillkännagivanden till regeringen om vad i motionen
anförts om utgångspunkterna för socialtjänsten
(yrkande 1) och om skatternas betydelse för
socialbidragsberoendet (yrkande 4). Motionärerna
yrkar vidare att riksdagen hos regeringen begär dels
förslag om inrättande av en nationell kommission för
att bryta bidrags-beroende och segregation (yrkande
2), dels en utredning om socialbidragen som
generellt stöd (yrkande 3). Motionärerna har den
grundläggande uppfattningen att socialtjänstlagen
skall vara ett stöd och komplement till enskilda
individers självklara ansvar och till de naturliga
nätverk som skapas av familj, vänner, arbetskollegor
och grannar. Socialtjänstlagen skall aktivera i
stället för att passivisera, anförs det. Enligt
motionärerna har det svenska samhället alltför länge
byggts efter principen att medborgarna via
skattsedeln kan köpa sig fria från ansvar för sin
egen och andras situation. När den offentliga
ekonomin sedan sviktar blir de människor som
förlitat sig på de offentliga systemen de mest
sårbara. Motionärerna ser det som ett egenvärde att
hushåll kan leva på den egna lönen. Det svindlande
höga skattetrycket har dock medfört att allt fler
svenskar blivit beroende av ekonomiskt stöd för att
klara sig när skatten är betald. En naturlig princip
borde enligt motionärerna vara att den som betalar
skatt inte samtidigt skall behöva bidrag och att den
som kvitterar ut bidrag inte skall behöva betala
skatt. Motionärerna anför att de som av olika
orsaker inte kan försörja sig eller av annan
anledning behöver samhällets stöd och hjälp
ovillkorligen skall garanteras detta men att den som
både kan och vill försörja sig själv inte bör bli
föremål för samma omsorg som den lilla grupp
människor som kan behöva gemensamt stöd. Social-
bidraget skall enligt motionärerna vara ett yttersta
skyddsnät, som ingående prövas från fall till fall,
och skall inte jämföras med en generell
socialförsäkring. I dagens läge är risken
överhängande för en generalisering av det ekonomiska
biståndet. Inte minst vissa invandrargrupper och
ungdomar som aldrig kommit in på arbetsmarknaden
riskerar att fastna i ett långvarigt
socialbidragsberoende. Särskilt tydligt är detta i
vissa hårt segregerade förortsområden. Ett ökat
bidragsberoende och en ökad segregation medför en
växande social desperation och innebär ett hot mot
hela det svenska samhällets välstånd. Motionärerna
anser att regeringen snarast möjligt bör tillsätta
en kommission med uppdrag att föreslå förändringar
som kan bryta bidrags-beroende och segregation.
Sverige måste skapa radikalt bättre förutsättningar
för arbete och ansvarstagande, anförs det i
motionen.
I motion A802 av Carl Bildt m.fl. (m) begärs ett
tillkännagivande om högskattesystemets effekter vad
gäller bidragsberoende (yrkande 10). Motionärerna
anför att skatterna utgör hushållens absolut största
utgift och att allt fler tvingas in i
bidragsberoende. Enligt motionärerna har de höga
skatterna blivit ett hot mot den personliga
välfärden.
I motion So228 av Ulf Kristersson m.fl. (m) begärs
att regeringen skall ges till känna vad i motionen
anförts om åtgärder för att stärka familjen (yrkande
3). Enligt motionärerna måste det vara möjligt för
föräldrar att ge sina barn den kärlek, omtanke, stöd
och ledning som varje barn har rätt till och som
leder till att barnen växer upp till trygga och
harmoniska människor. Motionärerna vill i
sammanhanget framhålla det tankemönster som enligt
dem är alltför utbrett i landet, nämligen att någon
annan tar över ansvaret i och med att skatten är
betald.
I motion So277 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkas att
riksdagen hos regeringen begär att
Socialtjänstutredningen genom tilläggsdirektiv får i
uppgift att komma med förslag om hur kostnaden för
socialt ekonomiskt bistånd kan delas mellan stat och
kommun (yrkande 3). Motionärerna anser att
kostnaderna för socialbidragen på sikt bör delas
lika mellan kommunerna och staten. Kostnaderna för
socialbidragen riskerar alltid att öka i tider med
lågkonjunktur, hög arbetslöshet eller kraftig
regional obalans. Eftersom det är staten som har de
främsta politiska redskapen för att bedriva både
konjunkturpolitik, sysselsättningspolitik och
regionalpolitik är det enligt motionärernas mening
viktigt att staten tar en del av kostnaden för
socialbidragen. Samtidigt är det viktigt att
kommunerna har kvar ett ekonomiskt incitament för
att aktivt arbeta med att minska
socialbidragskostnaderna och att skapa möjlighet för
människor till egen försörjning, anförs det.
Överflyttningen av kostnadsansvaret, som skall vara
kostnadsneutral, kan lösas genom att generella
statsbidrag till kommunerna minskas i motsvarande
mån. Motionärerna framhåller vikten av att
finansieringsprincipen upprätthålls och att
kommunerna kompenseras för varje ändring som kan
medföra en merkostnad.
Bakgrund och tidigare behandling
I betänkande 1996/97:SoU18 behandlade utskottet
regeringens proposition 1996/97:124 Ändring i
socialtjänstlagen jämte ett flertal motioner, bl.a.
en motion från Moderata samlingspartiet med i
huvudsak samma innehåll som den nu aktuella motionen
So223 yrkandena 1, 3 och 4. I betänkandet ges i
avsnittet Allmänna utgångspunkter för socialtjänsten
(s. 12-17) en redogörelse av grundtankarna bakom
socialtjänstreformen år 1980, de
utvecklingstendenser i samhället som regeringen
enligt proposition 1996/97:124 ansåg vara av
betydelse för socialtjänstens framtida roll och
uppgifter samt de överväganden som låg till grund
för de i propositionen föreslagna ändringarna i
socialtjänstlagen. Utskottet avstyrkte samtliga
motionsyrkanden under avsnittet med bl.a. följande
motivering (s. 20-23):
Socialtjänsten är en central del i samhällets välfärdssystem.
De övergripande målen och grundläggande
värderingarna för samhällets socialtjänst -
demokrati, jämlikhet, solidaritet och trygghet -
anges i socialtjänstlagens inledande paragraf.
Enligt portalparagrafen skall socialtjänsten, på
demokratins och solidaritetens grund, främja
människornas ekonomiska och sociala trygghet,
jämlikhet i levnadsvillkor och aktiva deltagande i
samhällslivet. Under hänsynstagande till människans
ansvar för sin och andras sociala situation skall
socialtjänsten inriktas på att frigöra och utveckla
enskildas och gruppers egna resurser. Socialtjänsten
skall med andra ord inte inriktas på att ta över den
enskildes ansvar utan på att frigöra och utveckla
den enskildes egna resurser. Verksamheten skall
vidare bygga på respekt för människornas
självbestämmande och integritet.
De övergripande målen utgör grunden för delmålen
för de olika målgrupper och verksamheter som anges i
lagen.
Socialtjänstlagen ger enligt utskottet uttryck för
en positiv tilltro till den enskildes egen förmåga
och vilja att påverka sin situation. I likhet med
regeringen anser utskottet att de övergripande målen
och grundläggande värderingarna för all verksamhet
inom socialtjänsten skall ligga fast.
Portalparagrafen bör dock som regeringen föreslår
kompletteras med en bestämmelse som syftar till att
stärka barnens ställning inom socialtjänsten. Denna
fråga behandlas närmare i ett särskilt avsnitt i
betänkandet.
Enligt utskottets mening finns det i dag inte
heller något skäl att göra avsteg från de principer
som enligt förarbetena till socialtjänstlagen skall
vara vägledande för det individinriktade arbetet
inom socialtjänsten. En vägledande princip är att
verksamheten skall präglas av en helhetssyn i
stället för symtomtänkande. Detta innebär bl.a. att
en enskilds eller en grupps sociala situation och de
problem han eller gruppen har skall ses i
förhållande till hela den sociala miljön. Inte bara
familjen och närmiljön hör hit utan också den
enskildes förhållanden i vidare mening. Det rör
bl.a. frågor om möjlighet att få arbete och bostad
och att undvika utslagning, segregation och
fattigdom. Helhetssynen förutsätter ett samarbete
över sektorsgränserna.
Frivillighet och självbestämmande skall vara
vägledande vid handläggningen av enskilda ärenden.
Detta innebär att den enskilde själv får bestämma om
han eller hon skall ta emot erbjudanden om en viss
social tjänst. Det är den enskilde som gör valet
dock inom ramen för befintliga resurser.
Frivillighet och självbestämmande innebär inte att
socialtjänsten skall vara kravlös. Till
socialtjänstens uppgifter hör att på olika sätt
försöka motivera den enskilde för en viss insats.
Andra vägledande principer inom socialtjänsten är
att stöd- och hjälpinsatser skall "normaliseras" så
att människor inte känner sig stämplade eller
utpekade, att insatser i hemmet går före vård
utanför hemmet och att vården skall anordnas så nära
hemmet som möjligt utan att flexibiliteten går
förlorad. Insatserna måste anpassas till den
enskildes aktuella förutsättningar och behov, vilket
betyder att socialtjänsten måste förfoga över ett
brett register av handlingsalternativ när det gäller
individuellt inriktade insatser.
Som anförs i propositionen finns det inte anledning
att misstro människors vilja och förmåga att aktivt
förändra sin situation och utvecklas enligt sina
förutsättningar om möjligheter erbjuds och
erforderligt stöd från samhällets sida
tillhandahålls. Det grundläggande synsättet för
socialtjänsten bör därför förbli oförändrat.
Utskottet delar regeringens uppfattning att medlen
för att uppnå målen i socialtjänstlagen kan behöva
omprövas. Den ökade arbetslösheten och tendenserna
till ökade klyftor i samhället ställer t.ex. allt
större krav på aktiva insatser från socialtjänstens
sida för att verka för människors ekonomiska och
sociala trygghet. Arbetslösheten, de neddragna
kommunala resurserna, förändringarna i
socialförsäkringssystemen och en omfattande
systemkritik mot välfärdspolitikens grundvalar är
några av de nya förutsättningar som präglar
socialtjänstens verklighet i dag. Resurserna för att
ge stöd och hjälp är mer begränsade än tidigare. Det
är nödvändigt att hitta praktiska vägar att skapa
största möjliga effektivitet i det sociala arbetet.
När det gäller målen för arbetet med vissa grupper
i samhället skall socialtjänsten även i framtiden
verka för att barn och ungdomar växer upp under
trygga och goda förhållanden, att äldre människor
kan leva och bo självständigt, att människor med
funktionshinder kan delta i samhällets gemenskap och
leva som andra, att människor som missbrukar alkohol
eller andra beroendeframkallande medel kommer ifrån
sitt beroende och att människor som saknar medel
till sitt uppehälle får möjlighet att klara sin
försörjning.
I likhet med regeringen anser utskottet att det är
angeläget att socialtjänstens arbete mer än tidigare
inriktas på att verka med barnens bästa för ögonen.
De anhörigas insatser inom vård och omsorg har
alltmer kommit att uppmärksammas. Socialtjänsten bör
därför underlätta för närstående som vårdar äldre,
långvarigt sjuka eller handikappade. Detta kan också
i högre grad möjliggöra ökad valfrihet och
kontinuitet i omsorgen. Socialtjänsten bör också i
högre utsträckning stödja frivilligt socialt arbete.
Ökad samverkan mellan socialtjänsten och andra
samhälleliga verksamheter är något som lyfts fram
som särskilt angeläget i propositionen. Utskottet,
som menar att det finns ett stort behov av att mer
effektivt utnyttja samhällets samlade resurser för
att bättre kunna tillgodose människors behov av
stödåtgärder och förhindra att människor hamnar i en
rundgång mellan de olika välfärdssystemen, delar
denna inställning. Individens problem och behov får
inte snävt betraktas endast ur den egna myndighetens
perspektiv vilket under en lång tid präglat delar av
den offentliga sektorn. En helhetssyn skall som
tidigare anförts prägla arbetet inom socialtjänsten.
Socialbidragets syfte är inte att fungera som en
långsiktig försörjningskälla utan skall vara
samhällets sista försörjningsstöd och träda in när i
princip alla andra möjligheter uttömts. Under 1990-
talet har andelen socialbidragstagare kraftigt ökat
och fler har blivit beroende av socialbidrag för sin
försörjning under allt längre tid till följd av
bl.a. den höga arbetslösheten och de nödvändiga
besparingarna inom välfärdssystemen. Utskottet delar
regeringens inställning att socialbidraget måste
återgå till att vara ett sista skyddsnät, för
tillfälliga ekonomiska behov och annat stöd.
Utskottet är därför mycket positivt till att
regeringen avser att tillsätta en ny utredning som
bl.a. skall få till uppgift att granska samspelet
mellan socialbidraget och förändringarna i de
statliga bidrags- och försäkringssystemen nu och i
framtiden. Detta är helt nödvändigt eftersom
förändringarna i de generella trygghetssystemen i
viss mån givit socialtjänsten en roll som allmän
inkomstgarant. Den ekonomiska krisen har också visat
på svårigheter i finansieringen av socialtjänsten.
Utredningen skall därför även granska
socialtjänstens finansiering och möjligheterna att
få långsiktig stabilitet i resurserna på
omsorgsområdet så att höjda socialbidragskostnader
till följd av besparingar i
socialförsäkringssystemen inte tränger undan
resurserna för äldre-, handikapp- och barnomsorgen.
Det finns vissa grupper som det enligt utskottet
borde vara möjligt att finna andra stödformer för än
socialbidrag, t.ex. arbetslösa med en svag
förankring på arbetsmarknaden och vissa
pensionärsgrupper som inte är berättigade till
svensk eller utländsk pension.
Utskottet anser att orsakerna till ökade
socialbidragskostnader skall angripas - inte
socialbidragstagarna. Människor som behöver
socialbidrag har rätt att bemötas med respekt och
utan förutfattade meningar. Utskottet anser inte att
det finns skäl att misstro socialbidragstagarnas
vilja att klara sig själva, särskilt inte i tider av
hög arbetslöshet och olika socialpolitiska
sparåtgärder. Obestridligt är dock att utredningar
om behovet av socialbidrag måste innefatta vissa
krav och kontrollmoment men det får inte kännas
förnedrande att ansöka om socialbidrag. Utskottet
anser att de tendenser till ökade klyftor i
samhället mellan dem som har arbete och dem som är
arbetslösa, mellan dem som kan försörja sig själva
och dem som behöver samhällets hjälp och mellan
svenskar och invandrare måste motverkas på alla
sätt. Att bekämpa arbetslösheten förblir därför som
regeringen anför det viktigaste målet också på det
socialpolitiska området.
Den höga arbetslösheten har kommit att förändra
socialtjänstens arbete i riktning mot att bli en
arbetsmarknadsförberedande verksamhet för främst
ungdomar, invandrare och ensamstående föräldrar. Det
är därför välkommet att den nya utredningen även
skall se över behovet av att anpassa
socialtjänstlagen efter de nya förutsättningarna på
arbetsmarknaden.
I propositionen betonas vikten av att
socialtjänsten bistår den enskilde med aktiva
insatser som skall syfta till att hjälpa den
enskilde att på kort eller lång sikt klara sin
försörjning utan socialbidrag. I lagförslaget finns
också ett förtydligande av den enskildes eget ansvar
för att göra vad han eller hon kan för att bli
självförsörjande.
Riksdagen följde utskottet (rskr. 1996/97:264).
I betänkande 1997/98:SoU10 Socialtjänstfrågor
behandlade utskottet åter en motion från Moderata
samlingspartiet med i huvudsak samma lydelse som den
nu aktuella motionen So223 (s. 3 f.). Utskottet
vidhöll sin tidigare redovisade inställning.
Riksdagen följde utskottet (prot.nr. 1997/98:57).
I betänkande 1996/97:SoU18 behandlades även motioner
om att överföra kostnadsansvaret för socialbidragen,
helt eller delvis, till staten samt om behovet av
att utreda kostnadsansvaret (s. 30 f.). Utskottet
avstyrkte motionerna, vilket följdes av riksdagen.
Utskottet anförde följande i denna del (s. 42 f.):
Enligt regeringens och statskontorets bedömning kommer
förslagen som rör rätten till bistånd inte att
förorsaka ökade kostnader för kommunerna. Den
preciserade rätten till bistånd kommer att innebära
att förvaltningsdomstolarnas och kommunernas
arbetsbelastning minskar till följd av att antalet
överklaganden kraftigt kommer att reduceras.
Utskottet avstyrker motionerna - - - om att
kostnadsansvaret för socialbidragen skall flyttas
från kommunerna till staten. Utskottet anser det
viktigt att regeringen noga följer utvecklingen av
de kommunala kostnaderna för socialbidragen. Som
tidigare nämnts har regeringen för avsikt att
tillkalla en ny utredning som bl.a. skall granska
och ytterligare belysa socialtjänstens finansiering,
i synnerhet frågan om det är möjligt att genom
förändringar i lagstiftning och andra centralt
fastställda regelverk tillskapa ett utrymme för
omprioriteringar inom ramen för de resurser som
anslås till socialtjänsten. Motionen - - - får
därmed i allt väsentligt anses tillgodosedd och
avstyrks.
Arbetsmarknadsutskottet har nyligen behandlat
proposition 1997/98:165 Utveckling och rättvisa - en
politik för storstaden på 2000-talet (bet.
1998/99:AU2). I propositionen föreslogs bl.a. två
mål för storstadspolitiken. Utskottet tillstyrkte
att det första av de båda målen bör vara att ge
storstadsregionerna goda förutsättningar för
långsiktigt hållbar tillväxt, varigenom
storstadspolitiken bör kunna bidra till att nya
arbetstillfällen skapas såväl inom
storstadsregionerna som i övriga delar av landet.
Vad gäller det andra målet ansåg utskottet att
regeringens förslag borde förtydligas och formuleras
enligt följande: att bryta den sociala, etniska och
diskriminerande segregationen i storstadsregionerna
och att verka för jämlika och jämställda
levnadsvillkor för storstädernas invånare. Som
konkret målsättning för detta andra mål nämndes i
propositionen bl.a. att sysselsättningsgraden bör
höjas i de socialt utsatta bostadsområdena samt att
socialbidragsberoendet bör minskas. Enligt
propositionen skall en storstadsdelegation
tillsättas med uppgift att utveckla och samordna den
nationella storstadspolitiken.
Riksdagen godkände regeringens förslag till mål och
inriktning för storstadspolitiken, med den ändring
som utskottet föreslagit (rskr. 1998/99:34).
Storstadsdelegationen inrättades genom ett
regeringsbeslut den 21 januari 1999. Delegationen
består av statssekreterare från sju olika
departement och kommer att ledas av
Kulturdepartementets statssekreterare med ansvar för
storstadsfrågor. Ett storstadskansli har inrättats
inom Kulturdepartementet och en interdepartemental
tjänstemannagrupp kommer att knytas till
delegationen. Under våren 1999 kommer också en
förhandlare att utses för varje storstadsregion och
ett antal referensgrupper på regional nivå och
myndighetsnivå att inrättas.
Den 1 januari 1998 infördes en s.k.
utvecklingsgaranti för ungdomar (prop. 1997/98:1
utg.omr. 14, bet. 1997/98:AU1, rskr.
1997/98:125-127). Syftet är att öka ungdomars
möjlighet att ta sig in på den reguljära
arbetsmarknaden och därmed minska risken att hamna i
långvarig arbetslöshet och i långvarigt
socialbidragsberoende. Enligt budgetpropositionen
för år 1999 (utg.omr. 9 avsnitt 5.3.4) väntas de
allra flesta av landets kommuner ansluta sig till
utvecklingsgarantin. De åtar sig därmed en
skyldighet att erbjuda ungdomar mellan 20 och 24 år,
som står till arbetsmarknadens förfogande, en
aktiverande och utvecklande insats på heltid.
Ungdomar som är berättigade till socialbidrag får en
kommunalt finansierad utvecklingsersättning
motsvarande minst socialbidragsnivån.
Socialtjänstutredningen har i uppgift att analysera
och lämna förslag som bl.a. berör sambandet mellan
socialbidraget och övriga transfereringssystem,
lagens konstruktion och struktur, socialtjänstens
finansiering, socialtjänstens uppgift att främst
bistå vid tillfälliga sociala eller ekonomiska
problem samt formerna för tillsynen över
socialtjänsten (dir. 1997:109). Utredningen skall
även lämna förslag på hur den ekonomiska tryggheten
för vissa äldre invandrare skall utformas (dir.
1998:70). Uppdraget skall redovisas senast den 31
maj 1999.
Utredningen har tillsammans med
Demokratiutredningen nyligen givit ut en bok, På
marginalen (SOU 1998:161), där personer som behöver
stöd av socialtjänstens individ- och familjeomsorg
intervjuas.
Utskottets bedömning
När det gäller målen och de grundläggande
principerna för socialtjänsten vidhåller utskottet
sin inställning såsom den redovisats i betänkande
1996/97:SoU18. Utskottet konstaterar vidare att
Socialtjänstutredningen skall se över behovet av att
anpassa socialtjänstlagen efter de nya
förutsättningarna på arbetsmarknaden och lämna
förslag som får socialtjänstens verksamhet att
bättre överensstämma med den avsedda funktionen att
främst stödja enskilda med tillfälliga sociala och
ekonomiska problem. Riksdagen har nyligen godkänt
regeringens förslag till en nationell
storstadspolitik som har till syfte att ge
förutsättningar för tillväxt och motverka
segregation i storstadsregionerna. Viktiga delar i
utvecklingen mot jämlika levnadsvillkor är att öka
sysselsättningsgraden och minska
socialbidragsberoendet i de socialt utsatta
bostadsområdena. Utskottet avstyrker med det sagda
motionerna So223 (m) yrkandena 1-4 samt A802 (m)
yrkande 10.
Enligt portalparagrafen i socialtjänstlagen skall
socialtjänsten under hänsynstagande till människans
ansvar för sin och andras sociala situation inriktas
på att frigöra och utveckla enskildas och gruppers
egna resurser. Socialtjänsten skall således inte
syfta till att ta över den enskildes ansvar.
Föräldrarna har huvudansvaret för att barn får en
god och trygg uppväxt medan samhällets uppgift är
att, om det behövs, stödja och komplettera
föräldrarna. Utskottet delar inte den uppfattning
som kommer till uttryck i motion So228 (m) yrkande 3
om att samhället försvårar för föräldrar att ge sina
barn kärlek, omtanke, stöd och ledning. Motionen
avstyrks.
En uppgift för Socialtjänstutredningen är att
överväga hur en balans kan uppnås mellan den
ambitionsnivå som socialtjänstlagen anger och
kommunsektorns ekonomiska resurser. I uppdraget
ingår också att analysera eventuella behov av att
förändra principerna för socialtjänstens
finansiering. Enligt utskottets mening är motion
So277 (v) yrkande 3 delvis tillgodosedd.
Motionsyrkandet avstyrks därför.
Ekonomiskt bistånd enligt socialtjänstlagen
Motionerna
I motion So223 av Ulf Kristersson m.fl. (m) begärs
ett tillkännagivande om vad i motionen anförts om
riksnormen för socialbidrag (yrkande 5). Enligt
motionärernas mening bör nivån på det ekonomiska
biståndet bestämmas av varje kommun och inte genom
en riksnorm. Socialtjänstens stödinsatser skall utgå
från en helhetssyn där det ekonomiska biståndet
endast utgör en del. Motionärerna anser att det med
en riksnorm föreligger en uppenbar risk att det går
slentrian i bedömningen av det ekonomiska biståndet
och att detta inte prövas mot andra åtgärder som kan
vara lämpliga. Vidare anser motionärerna att det är
viktigt att det lokala löneläget och kostnadsbilden
kan beaktas när bidragsnivåerna skall fastställas. I
grunden handlar det mycket om tilltron till den
kommunala självstyrelsen. Det är rimligt att de som
finansierar en utgift också är de som bestämmer
nivån på densamma, anförs det. Motionärerna yrkar
även att riksdagen hos regeringen begär förslag som
gör det möjligt för kommunerna att ersätta korttida
socialbidrag med lån (yrkande 7). Enligt
motionärerna borde kommunerna kunna låna ut pengar
till personer som mer tillfälligt hamnat i ekonomisk
knipa men som däremellan har normala
inkomstmöjligheter. Hjälp i form av lån skulle ges
under den första tiden och upp till ett bestämt
maxbelopp. Därefter skulle socialbidrag kunna
utbetalas.
I motion So277 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkas att
riksdagen hos regeringen begär att
Socialtjänstutredningen genom tilläggsdirektiv får i
uppgift att se över besvärsrätten enligt vad i
motionen anförts om utökad besvärsrätt för bistånd
enligt socialtjänstlagen (yrkande 1 delvis).
Motionärerna anser att fler poster bör ingå i det
s.k. försörjningsstödet för att därmed kunna
överklagas genom förvaltningsbesvär, nämligen
kostnader för möbler, husgeråd, TV m.m. samt
kostnader för tandvård, psykologisk behandling och
psykoterapi. Tandvårdsförsäkringen har enligt
motionärerna urholkats på ett sådant sätt att det
många gånger är svårt för en person som uppbär
socialbidrag att betala sin tandvård. Dessutom kan
svåra gränsdragningsproblem uppstå vid bedömningen
av vad som skall anses som akut tandvård.
Psykologisk behandling och psykoterapi kan enligt
motionärerna öppna för en fullständig rehabilitering
och bör i likhet med annan läkarvård omfattas av
försörjningsstödet.
I motion So404 av Ulla Hoffmann m.fl. (v) yrkas att
riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring
i socialtjänstlagen. Motionärerna anser att ideella
skadestånd som utdömts för sveda och värk och för
psykiskt lidande inte skall reducera möjligheten
till ekonomiskt bistånd.
I motion So292 av Johan Pehrson (fp) begärs ett
tillkännagivande till regeringen om att
Socialstyrelsen bör få i uppdrag att utforma
rekommendationer till kommunerna angående regler för
extraarbetande ungdomar till socialbidragstagande
föräldrar. Sommaren 1998 fick sommararbetande
ungdomar i Örebro kommun knappt behålla något av sin
inkomst eftersom lönen räknades av mot familjens
socialbidrag. Motionären anför att de regler som
gäller för tillfälliga arbeten som exempelvis
sommarjobb måste utformas på ett sådant sätt att det
lönar sig för unga människor att arbeta även om
deras föräldrar uppbär socialbidrag.
Fem motioner handlar om kraven för bistånd i 6 c-e
§§ socialtjänstlagen.
I motion So277 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkas att
riksdagen hos regeringen begär att
Socialtjänstutredningen genom tilläggsdirektiv får i
uppdrag att utreda borttagandet av arbetsplikten ur
socialtjänstlagen (yrkande 4). Motionärerna är
kritiska till att försörjningsstödet kan villkoras
och anser att detta strider mot socialtjänstlagens
portalparagraf om respekt för individens
självbestämmande och integritet. Det är enligt
motionärerna viktigt att socialbidragen behåller
sitt ursprungliga syfte att vara ett tillfälligt
ekonomiskt stöd.
I motion A291 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkas att
riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring
av socialtjänstlagen så att socialbidrag och
arbetslöshetsunderstöd inte skall kunna villkoras av
deltagande i praktik eller kompetenshöjande
verksamhet (yrkande 1).
I motion So373 av Yvonne Ruwaida m.fl. (mp) begärs
ett tillkännagivande om villkorade socialbidrag för
ungdomar (yrkande 2). Enligt motionärerna innebär
bestämmelserna om villkorade socialbidrag att
ungdomar tvingas att sälja kakor på bilparkeringar
och plocka skräp i vägkanten. Motionärerna är
kritiska till att ungdomar utsätts för denna
särbehandling och anser att socialbidrag inte skall
villkoras för någon alls.
I motion Ub453 av Lennart Daléus m.fl. (c) yrkas att
riksdagen beslutar om sådan ändring av 6 c §
socialtjänstlagen att studerande inte omfattas av
kravet på att delta i anvisad praktik (yrkande 18).
Eftersom studenter har sina studier att återvända
till torde behovet av aktiveringsåtgärder för dessa
ungdomar vara begränsat, anförs det i motionen.
I motion So223 (m) yrkas att riksdagen hos
regeringen begär förslag om villkorat bistånd
(yrkande 6). Motionärerna anser att kommunerna bör
kunna villkora ekonomiskt bistånd även i andra fall
än de som omfattas av lagändringen våren 1997.
Villkoret bör kunna avse fler sorters aktiviteter
och tillämpas beträffande alla som söker
socialbidrag.
Fem motioner berör barnfamiljernas ekonomiska
situation.
I motion So380 av Gudrun Schyman m.fl. (v) begärs
att regeringen skall ges till känna vad i motionen
anförts om vikten av att de aviserade höjningarna av
barnbidraget kommer alla barn till del (yrkande 4).
Motionärerna påpekar att för de familjer som uppbär
socialbidrag kommer en höjning av barnbidraget
enbart att leda till att socialbidragen sänks i
motsvarande mån. Motionärerna anser att regeringen i
kommande budgetarbete skall vidta åtgärder för att
förhindra detta.
Liknande åsikter framförs i motion So282 av Marie
Engström m.fl. (v), vari hemställs om ett
tillkännagivande till regeringen om att en översyn
bör göras av gällande biståndsregler i syfte att
skapa bättre ekonomiska förutsättningar för
barnfamiljer med låga inkomster.
Även i motion So362 av Yilmaz Kerimo och Eva
Arvidsson (s) uppmärksammas att barnfamiljer som
uppbär ekonomiskt bistånd inte märker av en höjning
av barnbidraget. Motionärerna yrkar att riksdagen
hos regeringen begär en utredning om
låginkomsttagares och barnfamiljers
levnadssituation.
I motion So378 av Ragnwi Marcelind och Maria Larsson
(kd) begärs ett tillkännagivande om vad i motionen
anförts om kommunala projekt och utvecklingsinsatser
för att stödja ensamstående föräldrar med anledning
av kommunernas skyldigheter att efterleva
barnkonventionen (yrkande 2). Motionärerna påpekar
att ensamföräldrar har väsentligt lägre inkomster än
samboende föräldrahushåll. Ansträngd ekonomi med
psykisk press och känsla av otillräcklighet kan
påverka barnen, vilket står i strid mot
barnkonventionens intentioner. Enligt motionärerna
måste situationen för barn som lever med
ensamstående föräldrar och barn i invandrarfamiljer
följas noga. I motionen begärs vidare ett
tillkännagivande om att det som förebyggande insats
bör initieras gruppverksamheter för unga,
lågutbildade och arbetslösa mödrar för att
återuppbygga deras självförtroende samt att det bör
utarbetas individuella framtidsplaner där studie-
och yrkesinriktning ingår (yrkande 4). Många
ensamstående föräldrar har behov av sociala
kontakter för ömsesidigt stöd och utbyte av
gemensamma erfarenheter, anförs det i motionen.
I motion So298 av Göran Lindblad (m) begärs ett
tillkännagivande om vad i motionen anförts om
transfereringar relaterade till civilstånd. Enligt
motionären lockas allt fler familjer att byta
civilstånd, från gift till ensamstående och
frånskild, eftersom detta kan medföra mycket högre
bidrag. Å andra sidan underkänns många äktenskap
bland familjer med invandrarbakgrund som ingåtts i
enlighet med hemlandets bestämmelser. Familjer kan
då anses antingen som sammanboende med gemensamma
barn eller som t.ex. en ensamstående mamma med barn
som har hushållsgemenskap med en utomstående man.
Enligt motionären har definitionsproblemen när det
gäller civilstånd ekonomiska effekter även
beträffande kommunbidragen. I Göteborg t.ex.
tilldelas vissa stadsdelsnämnder högre kommunbidrag
eftersom det där finns många hushåll med
ensamstående vuxna med barn. I själva verket består
många av dessa hushåll av två vuxna som är gifta på
ett icke-svenskt sätt. Motionären önskar en översikt
av de olika transfereringarna till hushållen
relaterade till civilstånd.
I två motioner begärs en utvärdering av de nyligen
genomförda ändringarna i socialtjänstlagen rörande
ekonomiskt bistånd.
I motion So207 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m)
begärs ett tillkännagivande om att regeringen skall
följa effekterna av ändringarna i 6 §
socialtjänstlagen. Enligt motionären är det
angeläget att följa utvecklingen av lagändringarna
rörande ekonomiskt bistånd. Det vore t.ex.
oacceptabelt om en funktionshindrad person vägras
tillfälligt bistånd med hänvisning till att han kan
sälja sin handikappanpassade bil.
I motion So277 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkas att
riksdagen hos regeringen begär att
Socialtjänstutredningen genom tilläggsdirektiv får i
uppdrag att utvärdera hur de senaste ändringarna i
socialtjänstlagen påverkat kommunerna när det gäller
biståndsbedömningen (yrkande 6). Utredningen bör
undersöka huruvida lagändringarna medfört ett mer
negativt bemötande och fler avslagsbeslut än
tidigare.
Bakgrund och tidigare behandling
Den 1 januari 1998 trädde nya bestämmelser i
socialtjänstlagen, bl.a. om ekonomiskt bistånd, i
kraft. Rätten till s.k. försörjningsstöd preciseras
i 6 b § socialtjänstlagen. Försörjningsstödet delas
upp i en schabloniserad del som beräknas enligt en
för hela riket gällande riksnorm samt i en del som
avser rätt till ersättning för skäliga kostnader för
ett antal andra behovsposter. Nivån på den
schabloniserade delen av försörjningsstödet
fastställs av regeringen. Riksnormen skall täcka
hushållens normala kostnader för livsmedel, kläder
och skor, lek och fritid, förbrukningsvaror, hälsa
och hygien samt dagstidning, telefon och TV-avgift.
Om det i ett enskilt fall finns särskilda skäl,
skall socialnämnden dock beräkna kostnaderna till en
högre nivå. Nämnden får också i ett enskilt fall
beräkna kostnaderna till en lägre nivå, om det finns
särskilda skäl för detta. I försörjningsstödet, men
utanför riksnormen, ingår vidare skäliga kostnader
för boende, hushållsel, arbetsresor, hemförsäkring,
läkarvård, akut tandvård, glasögon samt medlemskap i
fackförening och arbetslöshetskassa. Beslut om
försörjningsstöd kan enligt 73 § socialtjänstlagen
överklagas genom förvaltningsbesvär.
Socialnämnden har enligt 6 g § socialtjänstlagen
möjlighet att utge annat ekonomiskt bistånd än
försörjningsstöd. Det kan t.ex. gälla kostnader för
flyttning, möbler, husgeråd, skuldsanering, mer
omfattande tandvårds-behandling samt rekreations-
och semesterresor. Överklagande av beslut om annat
ekonomiskt bistånd än försörjningsstöd får ske genom
kommunal-besvär, dvs. enligt den ordning som anges
för laglighetsprövning i 10 kap. kommunallagen
(1991:900). Domstolen kan då under vissa
förutsättningar upphäva ett överklagat beslut men
inte sätta något annat beslut i det överklagade
beslutets ställe.
I 6 c-e §§ socialtjänstlagen finns bestämmelser om
att socialnämnden har möjlighet att ställa krav på
vissa personer som uppbär försörjningsstöd att delta
i praktik eller annan kompetenshöjande verksamhet
som utvecklar den enskildes möjligheter att i
framtiden försörja sig själv. Bestämmelserna avser
personer som inte har fyllt 25 år, personer som har
fyllt 25 år men som av särskilda skäl är i behov av
kompetenshöjande insatser samt studerande som följer
en utbildning som finansieras med t.ex. studiemedel
och som behöver försörjningsstöd under
studieuppehåll.
I betänkande 1996/97:SoU18 behandlade utskottet
regeringens förslag om försörjningsstöd jämte
motioner om riksnormen, om vilka poster som bör ingå
i försörjningsstödet och om kraven för
försörjningsstöd i 6 c-e §§ (s. 24 f.). Utskottet
tillstyrkte förslagen i propositionen och avstyrkte
motionerna. I likhet med regeringen ansåg utskottet
att det fanns behov av en mer preciserad
socialbidragsnorm. Utskottet fann det angeläget att
det råder överensstämmelse mellan kommunerna vad
gäller socialbidragsnormernas konstruktion och
innehåll. För den enskilde är det också av stor
betydelse att det finns klara riktlinjer för vilka
levnadskostnader som skall täckas genom biståndet.
Utskottet ställde sig bakom förslaget om att
försörjningsstödet skulle delas upp i en
schabloniserad del och i en rätt till ersättning för
skäliga kostnader för ett antal andra behovsposter.
Utskottet hade inget att invända mot de behovsposter
som föreslogs ingå i den schabloniserade delen av
försörjningsstödet. Utskottet ansåg det angeläget
att nivån på det ekonomiska stödet till försörjning
inte varierar alltför mycket mellan kommunerna. Den
enskilde bör tillförsäkras en rätt till ett
grundstöd för sin försörjning i de fall han inte
själv kan tillgodose sina behov eller få dem
tillgodosedda på annat sätt. Utskottet ställde sig
därför bakom förslaget i propositionen om att den
schabloniserade delen av försörjningsstödet borde
beräknas enligt en för hela riket gällande riksnorm.
En riksnorm innebär en begränsning av kommunernas
inflytande över socialbidragens nivå och innehåll.
Utskottet ansåg dock att staten måste ha ett ansvar
för att den enskilde garanteras en miniminivå för de
mest grundläggande behoven. Utskottet hade inget att
invända mot att kommunen skulle få möjlighet att
enligt 6 g § socialtjänstlagen utge annat ekonomiskt
stöd än försörjningsstöd. Utskottet ansåg att
utrymme måste skapas för lokala bedömningar och att
kommunerna i varje enskilt fall skulle få bestämma
om bistånd skall utgå. Utskottet konstaterade att
beslut om ekonomiskt bistånd till andra ändamål än
som anges i 6 b § fortsättningsvis fick överklagas
genom kommunalbesvär men utgick från att kommunerna
även framdeles skulle se till att den enskilde genom
biståndet tillförsäkras en skälig levnadsnivå.
Sammanfattningsvis ansåg utskottet att förslagen i
propositionen utgjorde en bra avvägning mellan
kommunens självbestämmande och den enskildes behov
av att få sina behov tillgodosedda när andra
möjligheter inte står till buds (s. 40 f.).
Utskottet ställde sig också bakom förslagen till 6
c-e §§ socialtjänstlagen om krav på deltagande i
praktik eller annan kompetenshöjande verksamhet.
Utskottet underströk vad som sagts i propositionen
om att insatserna skall utformas med skälig hänsyn
till den enskildes individuella önskemål och
förutsättningar. Utskottet delade regeringens
uppfattning att det är särskilt angeläget att se
till att yngre människor inte fastnar i ett passivt
socialbidragsberoende och att socialtjänstens
möjligheter att ställa krav i första hand skall ta
sikte på ungdomar under 25 år. Enligt utskottet var
det dock självfallet också viktigt att kommunerna
bistår med insatser som hjälper äldre arbetslösa att
på kort eller lång sikt klara sin egen försörjning
(s. 44 f.).
Riksdagen följde utskottet (rskr. 1996/97:264).
Motionsyrkanden från Moderata samlingspartiet om
riksnormen och om s.k. villkorat bistånd behandlades
även i det av riksdagen godkända betänkandet
1997/98:SoU10 (s. 8 f.). Utskottet vidhöll sin
tidigare inställning i dessa frågor och avstyrkte
yrkandena.
Utskottet avstyrkte även ett yrkande från Moderata
samlingspartiet om att ersätta korttida socialbidrag
med lån. Utskottet konstaterade att socialnämnden
enligt 33 § socialtjänstlagen får återkräva
ekonomisk hjälp som den enskilde har erhållit för
sin försörjning om det har lämnats som förskott på
en förmån eller ersättning till den som är indragen
i arbetskonflikt eller till den som på grund av
förhållanden som han eller hon inte har kunnat råda
över hindrats från att förfoga över sina inkomster
eller tillgångar, t.ex. vid felaktigheter i tekniska
system för löneutbetalningar eller
banktransaktioner. Annat ekonomiskt stöd än
försörjningsstöd får återkrävas om det har getts
under villkor om återbetalning. Bistånd till
försörjning kan också utges med lägre norm i de fall
en sökande bedöms ha behov av bistånd endast under
en kortare tid. Utskottet fann mot denna bakgrund
ingen anledning att föreslå en sådan ändring i
socialtjänstlagen som hade yrkats i motionen och
avstyrkte därför densamma.
I samma betänkande avstyrkte utskottet även ett
motionsyrkande om att följa upp effekterna av
ändringarna i 6 § socialtjänstlagen. Utskottet ansåg
det angeläget att regeringen gör en sådan
uppföljning och återkommer till riksdagen om det
behövs, men utgick från att detta sker utan något
tillkännagivande från riksdagen.
Motionsyrkanden om barnfamiljernas ekonomiska
situation och om att höjningen av barnbidraget även
bör komma de familjer till del som är i behov av
socialbidrag för sin försörjning (s. 14 f.)
avstyrktes med följande motivering:
Barnfamiljernas ekonomiska situation kommer att
förbättras genom att barnbidragen och
ersättningsnivån i föräldraförsäkringen höjs och
flerbarns-tilläggen utökas fr.o.m. den 1 januari
1998. Därigenom kommer också behovet av ekonomiskt
bistånd till försörjningen i form av socialbidrag
att minska för de barnfamiljer som i dag är beroende
av socialbidrag, och andra familjer kan undvika att
hamna i ett sådant beroende. På samma sätt minskar
behovet av socialbidrag om lön eller andra bidrag
höjs. Att slippa vara beroende av socialbidrag för
försörjningen, eller att minska detta behov, har
enligt utskottet ett värde i sig. Utskottet vill
också, som tidigare anförts, framhålla att
socialbidragets syfte inte är att fungera som en
långsiktig försörjningskälla. Socialbidraget skall
vara det yttersta skyddsnätet och träda in när
enskilda och familjer av olika skäl inte kan klara
sin försörjning på annat sätt eller då lön och andra
inkomster, t. ex. olika statliga bidrag och
socialförsäkringsförmåner, inte räcker till, dvs.
vid tillfälliga ekonomiska behov när i princip alla
andra möjligheter uttömts. Utskottet delar
motionärernas oro för de barnfamiljer som uppbär
socialbidrag och som inte får sina inkomster ändrade
trots att barnbidraget höjs. En lösning på problemen
är dock inte att föreslå en förändring av vilka
inkomster som skall beaktas vid bestämmandet av
socialbidraget eller att i övrigt ändra
socialtjänstlagens bestämmelser om försörjningsstöd.
I stället krävs fortsatta ansträngningar för att
hindra att människor hamnar i socialbidragsberoende
och då främst att förbättra situationen på
arbetsmarknaden. Genom att bekämpa arbetslösheten
motverkas tendenserna till ökade klyftor i samhället
mellan dem som har arbete och dem som är arbetslösa,
mellan dem som kan försörja sig själva och dem som
behöver samhällets stöd. Det finns även skäl att
erinra om att lägre socialbidragskostnader också
innebär att kommunerna får ökade resurser för
insatser för barn, äldre och personer med
funktionshinder. Den nyligen tillsatta utredningen
för översyn av vissa frågor rörande
socialtjänstlagen skall enligt direktiven (1997:109)
bl.a. analysera sambandet mellan socialbidraget och
övriga trygghetssystem samt överväga hur systemen
bättre skall kunna samverka i förhållande till
varandra.
Vid beräkningen av nettobehovet av försörjningsstöd
bör hänsyn tas till hushållets samtliga faktiska
inkomster, inklusive exempelvis allmänt barn-bidrag.
I Socialstyrelsens allmänna råd om försörjningsstöd
(SOSFS 1998:11) nämns vissa faktiska inkomster som i
normalfallet inte bör medföra en reducering av
försörjningsstödet, exempelvis skadestånd som
kompenserar den skadelidande för ekonomiska
förluster och som inte utgör en ersättning för
inkomstförlust.
Om den enskilde förfogar över tillgångar som lätt
kan realiseras, t.ex. aktier eller obligationer, bör
dessa enligt Socialstyrelsen beaktas vid bedömningen
av en sökandes behov av försörjningsstöd. När det
gäller exempelvis bilar bör det bedömas från fall
till fall om dessa skall behöva avyttras för att
tillgodose den enskildes behov. Socialstyrelsen
anser inte att krav på att avyttra en bil bör
ställas i t.ex. det fall då den enskilde av
medicinska eller sociala skäl är i behov av bil. Om
den enskilde på grund av funktionshinder har en
specialanpassad bil bör inte heller byte till en
billigare bil kunna aktualiseras utan bilen bör
godtas oavsett värde, menar Socialstyrelsen.
I de allmänna råden anförs vidare att vid
bedömningen av en förälders biståndsbehov bör hänsyn
kunna tas till en underårig familjemedlems arbets-
inkomster upp till den nivå som motsvarar dennes del
i familjens kostnader, inklusive kostnader för hyra.
Den unge bör dock alltid få disponera en viss del av
sin inkomst för egen räkning utan att det minskar
den övriga familjens försörjningsstöd. Detta gäller
särskilt inkomster från den underåriges ferie-
arbete. Hur stor denna del bör vara får enligt
Socialstyrelsens mening bestämmas från fall till
fall och utifrån de behov den underårige kan ha.
Sådana sambor som avses i lagen (1987:232) om
sambors gemensamma hem och i lagen (1987:813) om
homosexuella sambor bör enligt Socialstyrelsens
rekommendationer normalt behandlas som gifta vid
beräkningen av försörjningsstöd. Undantag bör dock
göras om den sökande kan visa att den andra parten
vägrar att bistå honom eller henne.
I en skrivelse, som Socialstyrelsen den 4 februari
1999 överlämnat till regeringen, uppmärksammar
styrelsen vissa problem som rör bestämmelserna om
försörjningsstöd och som inte har kunnat lösas inom
ramen för de allmänna rådens ram. Socialstyrelsen
noterar att ett brottsoffer som får ideellt
skadestånd kan nekas rätt till försörjningsstöd samt
tar vidare upp bl.a. frågan om unga vuxna som vill
flytta hemifrån och i vilken mån barns tillgångar
skall beaktas vid bedömningen av rätten till
bistånd. Enligt styrelsen kan reglerna för
ekonomiskt bistånd, i kombination med andra lagar,
få oönskade konse-kvenser genom att de som har det
sämst ekonomiskt riskerar att komma i kläm.
Socialstyrelsen har nyligen presenterat en rapport,
Inskränkt besvärsrätt i SoL - ny praxis? (SoS-
rapport 1999:2). I rapporten redovisas resultaten av
en enkät, vilken besvarats av 87 % av landets
kommuner, om vad borttagandet av överklagningsrätten
inneburit när det gäller bistånd till bl.a.
omfattande tandvård, psykoterapi och missbrukarvård.
Enkäten besvarades under april-juni 1998. Enligt
rapporten hade vid det tillfället hälften av
kommunerna infört nya mer restriktiva riktlinjer när
det gällde de aktuella biståndsposterna. Störst var
andelen kommuner som skärpt sina riktlinjer rörande
bistånd till tandvård. Enligt Socialstyrelsen måste
dock resultaten av rapporten tolkas försiktigt
eftersom undersökningen gjordes när lagändringen
varit i kraft endast en kort tid.
I regleringsbrevet för budgetåret 1999 avseende
Socialstyrelsen anges att styrelsen senast den 30
juni 1999 skall lämna en redovisning av
konsekvenserna av ändringarna i socialtjänstlagen
vad avser bl.a. social-bidrag/försörjningsstöd och
rätten att överklaga beslut.
Av regleringsbrevet framgår även att
Socialstyrelsen i särskild ordning före utgången av
år 2000 skall lämna en slutrapport avseende
konsekvenserna av de ändringar i socialtjänstlagen
som trädde i kraft den 1 januari 1998.
I budgetpropositionen för år 1999 (utgiftsområde 12
Ekonomisk trygghet för familjer och barn) anger
regeringen att målet för år 1999 bör vara att
utjämna de ekonomiska villkoren mellan familjer med
och utan barn samt över livscykeln. Det är enligt
propositionen en prioriterad uppgift att följa och
om möjligt förbättra barnfamiljernas ekonomiska
situation. Regeringen anför att den avser att höja
barnbidraget med 100 kr per barn och månad år 2000
och med ytterligare 100 kr per barn och månad år
2001. Samtidigt skall flerbarns-tilläggen höjas i
motsvarande mån. En förutsättning för höjningarna är
dock att den positiva ekonomiska utvecklingen
fortsätter och att överskottet växer, anförs det i
propositionen.
Regeringen beslutade den 4 februari 1999 att ge en
grupp forskare i uppdrag att göra ett s.k.
välfärdsbokslut över 1990-talet (dir. 1999:7).
Kommitténs uppdrag blir att beskriva utvecklingen av
människors välfärd på de mest centrala områdena,
sedd mot bakgrund av den samhällsekonomiska
utvecklingen och de förändringar av de
välfärdspolitiska systemen som gjorts på dessa
områden under 1990-talet. Kommittén skall även
identifiera de områden där behovet av ökad kunskap
är angeläget. För vägledning av socialpolitiken vid
ingången till nästa årtusende önskar regeringen
förbättra kunskaps-underlaget kring
välfärdsutvecklingen. Målet är att säkra alla
människors välfärd och verka för en jämlik
fördelning av människors livsvillkor och
livschanser, anges det. Regeringen ser det som
särskilt angeläget att beskriva välfärdsutvecklingen
för kvinnor och män och för olika socioekonomiska
grupper samt att det sker ur ett
livscykelperspektiv. Särskild uppmärksamhet bör
ägnas åt utsatta grupper, bl.a. bör kommittén
redovisa kunskapsläget och forskningsbehovet vad
gäller barns och ungdomars levnadsförhållanden.
Kommittén skall enligt direktiven lämna en
delrapport senast i januari 2000 och en
slutredovisning i januari 2001.
Enligt uppgift från Stadskansliet, Göteborgs stad,
pågår en översyn av kommunens modell för fördelning
av resurser till de olika stadsdelsnämnderna. Vid
översynen diskuteras bl.a. den omständigheten att
felaktigheter i folkbokföringen kan medföra
missvisande uppgifter när det gäller hur många
hushåll med ensamstående föräldrar med barn som
finns i en stadsdel.
Utskottets bedömning
Utskottet har inte ändrat inställning i fråga om den
s.k. riksnormen sedan bestämmelsen härom i 6 b §
socialtjänstlagen antogs av riksdagen. Det är enligt
utskottet angeläget att nivån på det ekonomiska
stödet till försörjning inte varierar alltför mycket
mellan kommunerna. Vidare bör staten ha ansvaret för
att den enskilde garanteras en miniminivå för de
mest grundläggande behoven. Mot bakgrund av vad som
anförs i motion So223 (m) yrkande 5 bör även nämnas
att det ingår i Socialtjänstutredningens uppdrag att
analysera begreppet skälig levnadsnivå, bl.a. om det
med hänsyn till den enskildes rättssäkerhet är
möjligt att ge kommunerna utrymme för mer lokalt
anpassade lösningar. Utredningen skall som tidigare
nämnts även se över principerna för socialtjänstens
finansiering. Utskottet har inte heller ändrat
inställning när det gäller frågan om att ersätta
korttida socialbidrag med lån. Utskottet avstyrker
därför motion So223 (m) yrkandena 5 och 7.
Utskottet vidhåller uppfattningen att kommunerna
måste ha utrymme att själva bestämma över delar av
biståndet och att ekonomiskt bistånd till vissa
behov, t.ex. mer kortvariga sådana, bör vara ett
frivilligt åtagande för kommunerna. Utskottet
erinrar om att ambitionsnivån när det gäller
biståndet skall vara densamma även efter
lagändringarna och att den enskilde skall
tillförsäkras en skälig levnadsnivå oavsett om
biståndet utgår enligt 6 b § eller 6 g §. Utskottet
är nu inte berett att föreslå att försörjningsstöd
bör lämnas för fler slags kostnader än vad som för
närvarande omfattas av 6 b § socialtjänstlagen.
Utskottet vidhåller dock att det är angeläget att
regeringen noga följer effekterna av ändringarna i
socialtjänstlagen när det gäller rätten till
bistånd. Mot bakgrund av att Socialstyrelsen har
fått i uppdrag att analysera de ändrade
bestämmelserna avseende bl.a. försörjningsstödet och
rätten att överklaga beslut utgår utskottet från att
regeringen återkommer till riksdagen om det skulle
visa sig nödvändigt. Något tillkännagivande från
riks-dagen behövs inte. Utskottet avstyrker motion
So277 (v) yrkande 1 delvis.
Socialstyrelsen har nyligen uppmärksammat regeringen
på att ett brottsoffer som erhållit ett ideellt
skadestånd kan nekas rätt till försörjningsstöd
eftersom vederbörande anses kunna tillgodose sitt
behov genom skadeståndet samt att detta enligt
styrelsens mening står i strid med lagstiftarens
intentioner med det ideella skadeståndet. Enligt
utskottet bör riksdagen nu inte ta något initiativ i
frågan. Motion So404 (v) avstyrks därför.
Enligt Socialstyrelsens Allmänna råd om
försörjningsstöd (SOSFS 1998:11) bör en underårig
familjemedlem alltid få behålla en viss del av sin
arbetsinkomst för egen räkning utan att det minskar
den övriga familjens försörjningsstöd. Enligt
styrelsen bör frågan hur stor del av inkomsten som
den unge får disponera själv bestämmas från fall
till fall och utifrån de behov han eller hon kan ha.
Utskottet delar uppfattningen i motion So292 (fp)
att det är olyckligt om kommunerna tolkar
rekommendationerna så snävt att ungdomar avstår från
att t.ex. sommarjobba. Riksdagen bör inte heller i
denna fråga ta något initiativ. Motionen avstyrks.
I motionerna So277 (v) yrkande 4, A291 (v) yrkande
1, So373 (mp) yrkande 2 och Ub453 (c) yrkande 18
framförs kritik mot att försörjningsstöd i vissa
fall skall kunna villkoras av deltagande i praktik
eller annan kompetenshöjande verksamhet. I motion
So223 (m) yrkande 6 begärs å andra sidan en
utvidgning av socialnämndens befogenheter i detta
hänseende. Utskottet anser inte att riksdagen bör
frångå sitt tidigare ställningstagande i frågan om
huruvida och i vilka fall försörjningsstöd skall
kunna villkoras enligt 6 c-e §§
socialtjänstlagen. Utskottet avstyrker därför de
nämnda motionerna.
Regeringen har nyligen tillsatt en forskarkommitté
med uppdrag att beskriva välfärdsutvecklingen under
1990-talet. Kommittén skall bl.a. ägna särskild
uppmärksamhet åt utsatta grupper samt belysa barns
och ungdomars levnadsförhållanden. Enligt
kommittédirektiven är regeringens mål att säkra alla
människors välfärd och verka för en jämlik
fördelning av människors villkor och chanser i
livet. Utskottet utgår från att barnfamiljerna är en
av de grupper som kommer att sättas i fokus i
kommitténs arbete.
När det gäller frågan om åtgärder för att en
höjning av barnbidraget även skall komma de familjer
till del som är i behov av socialbidrag för sin
försörjning, vidhåller utskottet sin tidigare
redovisade inställning i frågan.
Med det sagda avstyrker utskottet motionerna So282
(v), So362 (s), So378 (kd) yrkandena 2 och 4 och
So380 (v) yrkande 4.
Utskottet noterar att det som tas upp i motion So298
(m) är föremål för viss översyn. Något initiativ
från riksdagens sida är inte påkallat. Utskottet
avstyrker motionen.
Socialstyrelsen har redan påbörjat arbetet med att
följa upp effekterna av ändringarna i
socialtjänstlagen vad gäller ekonomiskt bistånd. En
"halvtidsrapport" kommer att presenteras sommaren
1999 och en slutrapport före utgången av år 2000. I
Socialtjänstutredningens uppdrag ingår att se över
tillsynen av socialtjänsten. Bland de frågor som i
det sammanhanget kan komma att ställas i centrum är,
enligt direktiven för utredningen, effekt och
resultat av verksamheterna samt bemötandet av
klienter och allmänhet. Vidare anges i direktiven
till den forskarkommitté som skall göra ett
välfärdsbokslut för 1990-talet att det är viktigt
att myndigheter som exempelvis socialkontor bemöter
människor som värdiga medborgare samt att det är
angeläget att kommittén söker belysa förändringar
härvidlag. Utskottet anser att motionerna So207 (m)
och So277 (v) yrkande 6 får anses tillgodosedda och
avstyrker dem därför.
Annat bistånd, m.m.
Motionerna
I motion So425 av Ulf Kristersson m.fl. (m) yrkas
att riksdagen beslutar komplettera 6 §
socialtjänstlagen med en bestämmelse om avlösning
(yrkande 7). Motionärerna anför att avlösning
innebär stor hjälp särskilt för föräldrar till
funktionshindrade barn som inte omfattas av LSS.
Motionärerna anser att personer med
funktionshindrade anhöriga skall ha rätt till
avlösning.
I motion So277 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkas att
riksdagen hos regeringen begär att
Socialtjänstutredningen genom tilläggsdirektiv får i
uppgift att se över besvärsrätten enligt vad i
motionen anförts om utökad besvärsrätt för bistånd
enligt socialtjänstlagen (yrkande 1 delvis).
Motionärerna anser att avlösar- och ledsagarservice
samt vård och behandling av missbrukare bör omfattas
av rätten till bistånd och att beslut om sådana
insatser skall kunna överklagas genom
förvaltningsbesvär. Avlösar- och ledsagarservice är
endast frivilliga verksamheter för kommunerna.
Exempelvis föräldrar till funktionshindrade barn och
människor som bistår sina anhöriga drabbas hårt när
kommunerna drar in på denna verksamhet. Att en
missbrukare inte kan överklaga ett beslut om vård
genom förvaltningsbesvär anser motionärerna strider
mot socialtjänstlagens portalparagraf om att
verksamheten skall bygga på respekt för människors
självbestämmanderätt och integritet. När det gäller
att upphöra med ett missbruk måste den enskildes val
av behandlingsform respekteras. I motionen yrkas
vidare att riksdagen hos regeringen begär förslag
till sådan ändring i socialtjänstlagen och lagen om
stöd och service till vissa funktionshindrade att
barn får samma stöd före som efter tolv års ålder
(yrkande 2). Motionärerna påpekar att LSS ger barn
över 12 års ålder rätt till korttidstillsyn utanför
hemmet i form av s.k. fritids samt att ett beslut om
att neka sådan service kan överklagas genom
förvaltningsbesvär. Behovet av skolbarnsomsorg för
barn upp till 12 års ålder skall tillgodoses enligt
socialtjänstlagen. Ett avslagsbeslut enligt denna
lag kan däremot inte överklagas genom
förvaltningsbesvär. Motionärerna anser att LSS bör
ändras genom att åldersgränsen 12 år för
skolbarnsomsorg tas bort ur lagen. Motionärerna
begär vidare ett tillkännagivande om vad i motionen
anförts om barns bästa (yrkande 5). Barn har rätt
att träffa sina föräldrar. Därför bör kostnader för
umgängesresor omfattas av rätten till bistånd. Även
vård och behandling av barn bör enligt motionärernas
mening omfattas av rätten till bistånd.
I motion So258 av Ingrid Burman m.fl. (v) yrkas att
riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan
ändring i socialtjänstlagen att missbrukare får rätt
att överklaga beslut om vård och behandling genom
förvaltningsbesvär (yrkande 11). Enligt motionärerna
bör missbrukare själva ha en aktiv roll när det
gäller att påverka utformningen av den vård som ges.
I motion So376 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd) yrkas
att riksdagen beslutar att till 6 f §
socialtjänstlagen lägga orden "personligt stöd"
(yrkande 15). Genom att successivt skapa olika
former av personligt stöd har man enligt
motionärerna gjort det möjligt för funktionshindrade
barn och ungdomar att bo kvar i sina föräldrahem
även om deras föräldrar förvärvsarbetar. Enligt
motionärerna planerar nu flera kommuner att lägga
ner eller avgiftsbelägga sin verksamhet för
personligt stöd till dem som inte omfattas av LSS,
dvs. de fall där verksamheten är frivillig för
kommunerna. Motionärerna anser att personligt stöd
skall vara en rättighet för den enskilde.
I motion So465 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) begärs
tillkännagivanden om att regeringen bör föreslå
åtgärder som ökar rättssäkerheten för personer som
är i behov av annat bistånd så som det definierades
före ändringen av biståndsreglerna (yrkande 6) samt
om att avsikten med insatsen hjälp i hemmet enligt 6
§ socialtjänstlagen är att den skall kunna utformas
på olika vis beroende av enskilda behov (yrkande 7).
Ändringarna i socialtjänstlagen har enligt
motionärerna i praktiken medfört att en enskild
funktionshindrad i större utsträckning än tidigare
måste förlita sig på kommunens goda vilja för att få
stöd i form av t.ex. ledsagning och avlösning.
Motionärerna anser att förändringen innebär en
oacceptabel försämring av den enskildes
rättssäkerhet.
I motion So255 av Thomas Julin m.fl. (mp) begärs ett
tillkännagivande om rätten att överklaga beslut om
missbrukarvård (yrkande 4). Motionärerna anför att
det, för att stärka den enskildes motivation att
komma ifrån sitt missbruk och för att nå resultat i
behandlingen, är viktigt att hans eller hennes val
av behandling väger tungt. Motionärerna anser att
socialtjänstlagen bör ändras så att beslut om
missbrukarvård kan överklagas.
I motion So363 av Yilmaz Kerimo (s) begärs ett
tillkännagivande till regeringen om att
socialtjänstlagen bör ändras så att beslut enligt 6
g § samma lag kan överklagas genom
förvaltningsbesvär. Motionären påpekar bl.a. att
skillnaderna i bedömningarna av huruvida bistånd
skall beviljas kan bli mycket stora mellan
kommunerna.
Bakgrund och tidigare behandling
Rätten till s.k. annat bistånd regleras i 6 f §
socialtjänstlagen. Med annat bistånd avses hjälp i
hemmet (hemtjänst) och särskilt boende för service
och omvårdnad för äldre eller bostad med särskild
service för funktionshindrade. Beslut om annat
bistånd kan enligt 73 § socialtjänstlagen överklagas
genom förvaltningsbesvär. Av den förut nämnda 6 g §
socialtjänstlagen följer att socialnämnden dessutom
får ge bistånd i annan form än eller utöver vad som
följer av 6 f § samma lag. Ett sådant beslut kan,
såsom tidigare påpekats, däremot inte överklagas
genom förvaltningsbesvär.
I 5 § socialtjänstlagen har införts en bestämmelse
om att socialnämnden genom stöd och avlösning bör
underlätta för dem som vårdar närstående som är
långvarigt sjuka, äldre eller funktionshindrade.
Bestämmelserna om förskoleverksamhet och
skolbarnsomsorg finns sedan den 1 januari 1998 i 2 a
kap. skollagen (1985:1100). Skolbarnsomsorgen avser
enligt 1 § tredje stycket barn till och med tolv års
ålder som går i skolan. I 6 § samma kapitel stadgas
att skolbarnsomsorg skall tillhandahållas i den
omfattning det behövs med hänsyn till föräldrarnas
förvärvsarbete eller studier eller barnets eget
behov. Barn som av fysiska, psykiska eller andra
skäl behöver särskilt stöd i sin utveckling skall
enligt 9 § anvisas plats i förskola eller fritidshem
om inte barnets behov av sådant stöd tillgodoses på
något annat sätt. Kommunen skall genom uppsökande
verksamhet ta reda på vilka barn som behöver anvisas
sådan plats och verka för att barnen utnyttjar den
anvisade platsen.
En av de insatser för stöd och service som kommunen
är skyldig att tillhandahålla enligt lagen
(1993:387) om stöd och service till vissa
funktionshindrade (LSS) är korttidstillsyn för
skolungdom över 12 år utanför det egna hemmet i
anslutning till skoldagen samt under lov (9 § 7 p.).
Utskottet behandlade i betänkande 1996/97:SoU18
regeringens förslag till 6 f § socialtjänstlagen
jämte ett antal motioner om att även avlösning,
ledsagning, personligt stöd, missbrukarvård,
umgängesresor för barn samt vård och behandling av
barn bör ingå i rätten till bistånd och därmed kunna
överklagas genom förvaltningsbesvär (s. 34 f.).
Utskottet delade regeringens uppfattning att
kommunerna borde ges större utrymme än dittills att
besluta hur den enskildes behov av stöd, vård och
behandling skall tillgodoses (s. 45 f.). Kommunerna
har kostnadsansvaret och goda möjligheter att
utforma insatserna efter individuella behov och
lokala förutsättningar, påpekades det. Utskottet
utgick liksom regeringen från att den enskilde även
fortsättningsvis skulle få sitt behov av stöd, vård
eller behandling tillgodosett av socialnämnden, även
om han fråntogs möjligheten att överklaga ett beslut
om sådan hjälp genom förvaltningsbesvär. Utskottet
påpekade att regeringens förslag inte innebar att
kommunernas ansvar enligt 10 § SoL eller enligt
bestämmelserna om omsorger om äldre människor och om
människor med funktionshinder i 19-21 §§ SoL
minskar. Utskottet framhöll förslaget till tillägg i
5 § SoL om stöd och avlösning till anhöriga samt
anförde att begreppet skälig levnadsnivå kvarstod i
lagen och att någon ändrad tolkning av dess innebörd
inte var avsedd vad gäller insatsernas kvalitet och
omfattning.
När det gällde den inskränkta besvärsrätten
avseende vård och behandling av missbrukare anförde
utskottet bl.a. att kommunen har ett ansvar enligt
11 § SoL för att bl.a. förebygga och motverka
missbruk samt aktivt sörja för att den enskilde
missbrukaren får den hjälp och vård som han behöver
för att komma ifrån missbruket. Nämnden skall i
samförstånd med den enskilde planera hjälpen.
Utskottet utgick även i denna del från att de med
behov av vård och behandling som inte är hälso- och
sjukvård enligt hälso- och sjukvårdslagen skulle få
erforderligt stöd av kommunen för att tillförsäkras
en skälig levnadsnivå.
Utskottet hade heller inget att invända mot att
umgängesresor för barn liksom barns rätt till vård
och behandling lades utanför rätten till bistånd
enligt 6 f §. Utskottet erinrade om att
socialnämnden enligt förslaget till ändring i 1 §
SoL i alla ärenden som rör barn särskilt skall
beakta vad hänsynen till barnets bästa kräver.
Sammanfattningsvis ansåg utskottet att förslaget
utgjorde en lämplig avvägning mellan kommunens
självbestämmanderätt och den enskildes behov av att
få hjälp och stöd. Utskottet tillstyrkte regeringens
förslag till 6 f § socialtjänstlagen och avstyrkte
motionerna. Detta blev också riksdagens beslut.
I budgetpropositionen för år 1999 (utg.omr. 9 anslag
B 1 Stimulansbidrag och åtgärder inom
äldrepolitiken) anfördes att en väsentlig del av
omsorgerna om och vården av äldre och
funktionshindrade utförs av familj och andra
närstående och att anhörigas behov av stöd och hjälp
har uppmärksammats på olika sätt. Regeringen anförde
att många kommuner erbjuder olika former av stöd
till de anhöriga men att stödet behöver utvecklas.
Regeringen föreslog i propositionen att ett särskilt
stimulansbidrag skulle anslås för år 1999 och tre år
framåt med 100 miljoner kronor årligen. Bidraget bör
enligt regeringen avse sådana insatser för anhöriga
som kommunerna vill genomföra i samverkan med
anhöriga och med frivilliga organisationer.
Målsättningen är att stödja och underlätta samt på
olika sätt bidra till en ökad livskvalitet för
familjer och andra närstående till funktionshindrade
eller långvarigt sjuka, anförs det i propositionen.
Medlen skall förmedlas av Socialstyrelsen som även
skall utvärdera och följa upp insatserna.
Utskottet tillstyrkte medelsanslaget
(1998/99:SoU1). Riksdagen följde utskottet (rskr.
1998/99:104).
Riksdagen beslutade vid behandlingen av regeringens
proposition Nationell handlingsplan för
äldrepolitiken (prop. 1997/98:113, bet.
1997/98:SoU24, rskr. 1997/98:307) att ge regeringen
till känna att det bör övervägas att tydligare
lagreglera anhörigstödet. Socialtjänstutredningen
har därefter, genom ett regeringsbeslut den 3
december 1998, fått ett sådant uppdrag.
I regleringsbrevet för budgetåret 1999 avseende
Socialstyrelsen anges bl.a. att styrelsen senast den
30 juni 1999 skall lämna en redovisning av konse-
kvenserna av ändringarna i socialtjänstlagen vad
avser missbrukarvården och rätten att överklaga
beslut. Som nämnts tidigare skall Socialstyrelsen
före utgången av år 2000 avge en slutrapport
avseende konsekvenserna av de ändringar i
socialtjänstlagen som trädde i kraft den 1 januari
1998.
Utskottets bedömning
I en rad motioner begärs att den enskildes rätt till
bistånd skall omfatta även andra former av insatser
än de som ingår i 6 f § socialtjänstlagen. Därmed
skulle beslut om sådana insatser kunna överklagas
genom förvaltningsbesvär. Utskottet har inte ändrat
inställning i frågan om vad som bör ingå i rätten
till bistånd. Utskottet vill åter framhålla att
begreppet skälig levnadsnivå kvarstår i
socialtjänstlagen samt erinrar om att
Socialstyrelsen för närvarande ser över effekterna
av de ändrade bestämmelserna rörande bl.a.
missbrukarvår-den och rätten att överklaga beslut.
Uppdraget skall redovisas senast den 30 juni 1999.
Utskottet erinrar vidare om att riksdagen nyligen
beslutat om ett särskilt stimulansbidrag för stöd
till anhöriga och att Socialtjänstutredningen har
fått i uppdrag att tydligare lagreglera
anhörigstödet. Utskottet anser att resultatet av det
pågående arbetet bör avvaktas och avstyrker därmed
motionerna So255 (mp) yrkande 4, So258 (v) yrkande
11, So277 (v) yrkande 1 delvis, So363 (s), So376
(kd) yrkande 15, So425 (m) yrkande 7 och So465 (fp)
yrkandena 6 och 7. Även motion So277 (v) yrkande 5
avstyrks.
Behovet av skolbarnsomsorg för barn t.o.m. 12 års
ålder skall numera till-godoses enligt
bestämmelserna i skollagen. Beslut att exempelvis
neka ett barn skolbarnsomsorg kan enligt samma lag
inte överklagas med förvaltningsbesvär. Utskottet
utgår från att regeringen följer utvecklingen och
återkommer till riksdagen om det behövs. Enligt
utskottets mening bör åldersgränsen i LSS, såvitt nu
är i fråga, inte ändras. Motion So277 (v) yrkande 2
avstyrks därmed.
Vård av missbrukare, m.m.
Motionerna
I motion So228 av Ulf Kristersson m.fl. (m) yrkas
att riksdagen beslutar ändra lagen om vård av
missbrukare i enlighet med vad som anförts i
motionen (yrkande 6). Motionärerna föreslår en ny
lag där frivilliga åtgärder och tvång skall kunna
kombineras. Familjens, vänners och arbetskamraters
möjligheter att stödja och hjälpa måste också
förstärkas, anförs det. Stöd och behandling skall
kunna ske på tre nivåer: frivilliga åtgärder inom
ramen för socialtjänstens bestämmelser, övervakning
och andra föreskrifter som socialnämnden ålägger
missbrukaren samt frihetsberövande som sista åtgärd.
Den nya lagen bör enligt motionärerna också ge
möjlighet till s.k. kontraktsvård och till längre
sammanhängande vårdperioder. Insatserna bör inriktas
på missbrukare som befinner sig i början av ett
missbruk. Motionärerna framhåller vikten av ett
fördjupat samarbete mellan olika myndigheter, bl.a.
mellan polisen och de sociala myndigheterna.
Motionärerna begär vidare ett tillkännagivande om
anlitande av ideella organisationer i vårdarbetet
(yrkande 7). Motionärerna framhåller betydelsen av
de insatser som frivilliga och ideella
organisationer, t.ex. Frälsningsarmén och
Stadsmissionen, gör för missbrukarna, särskilt i
storstäderna.
I motion So381 av Sten Tolgfors (m) begärs ett
tillkännagivande om vikten av de ideella
hjälporganisationernas verksamhet (yrkande 1).
Motionären framhåller det engagemang och den kunskap
som finns i de ideella organisationerna och som är
en stor tillgång i arbetet med de allra mest utsatta
i samhället, t.ex. drogmissbrukare och psykiskt
sjuka. Enligt motionären bör staten skapa bättre
förutsättningar för de ideella och humanitära
organisationerna liksom för samverkan med dessa
organisationer.
I motion So258 av Ingrid Burman m.fl. (v) begärs ett
tillkännagivande om insatser för unga missbrukare
(yrkande 6). Insatserna måste enligt motionärerna
bygga på en aktiv pedagogik och utgå från en social
helhetssyn. Tvångsåtgärder mot unga missbrukare med
sociala problem kan endast accepteras inom ramen för
socialtjänstens verksamhet, anförs det. Enligt
motionärerna måste all tvångsvård underställas en
kontinuerlig och noggrann kvalitetskontroll.
Motionärerna begär även ett tillkännagivande om
kvinnors och mäns missbruk och om behovet av ökad
kunskap (yrkande 8). Enligt motionärerna behövs det
mer kunskap om skillnaderna när det gäller mäns och
kvinnors missbruk och sociala situation. Det måste
finnas olika slags insatser och vårdformer för
kvinnor respektive män med missbruksproblem, anförs
det.
I motion So396 av Mariann Ytterberg och Berndt
Ekholm (s) hemställs om ett tillkännagivande om
alternativa behandlingsmetoder. Motionärerna nämner
en modell med öppet intag till en institution för
missbrukarvård som sedan några år prövas i
Katrineholm. Ett relativt stort antal människor med
svåra drogproblem och som tidigare inte varit kända
för socialtjänsten har sökt vård vid institutionen
och garanterats fullständig anonymitet. Efter-
behandling sker hos AA och NA. Socialtjänsten och
försäkringskassan står för kostnaderna. Motionärerna
anför att det är viktigt att staten ger sitt
godkännande av den föreslagna modellen samt stöd för
samarbete mellan olika vårdfinansiärer.
I motion Ju507 av Christina Axelsson och Cinnika
Beiming (s) begärs ett tillkännagivande om att
utbilda anställda inom socialvården i provtagning
och analys av urinprov (yrkande 4). Vid drogtester
inom socialtjänsten används enligt motionärerna ofta
en snabbanalysmetod som inte är helt tillförlitlig.
Motionärerna anser att alla som arbetar med
provtagning måste få utbildning på området så att
den enskilde kan bli korrekt behandlad.
Bakgrund och tidigare behandling
Enligt 11 § socialtjänstlagen har socialnämnden ett
särskilt ansvar både för insatser i syfte att
förebygga och motverka missbruk av alkohol och andra
beroendeframkallande medel och för att den som till
följd av missbruk har behov av särskilda åtgärder
får erforderlig hjälp och vård. Nämnden skall i
samförstånd med den enskilde planera hjälpen och
noga beakta att planen fullföljs.
Lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa
fall (LVM) är ett komplement till socialtjänstlagen
i de fall det inte går att anordna den vård som
missbrukaren behöver i frivilliga former. Syftet med
tvångsvården är att motivera missbrukaren att
frivilligt medverka till fortsatt behandling och ta
emot stöd för att komma ifrån missbruket.
Ansvaret för rehabiliteringen av missbrukare vilar
främst på socialtjänsten och landstinget.
Socialtjänsten ansvarar för den långsiktiga
rehabiliteringen och andra stöd och hjälpinsatser
medan hälso- och sjukvården främst svarar för
avgiftning och vård till personer med psykiska
komplikationer till följd av missbruk.
Sedan den 1 januari 1998 gäller att den allmänna
försäkringskassan får träffa överenskommelse med
kommun, landsting och länsarbetsnämnd om att
samverka i syfte att uppnå en effektivare användning
av tillgängliga resurser (18 kap. 5 § fjärde stycket
lagen [1962:381] om allmän försäkring). I samma
syfte får även kommuner och landsting sluta avtal
med varandra och med försäkringskassan och
länsarbetsnämnden om att samverka inom ramen för
socialtjänstens respektive hälso- och sjukvårdens
områden. Kommunen respektive landstinget skall bidra
till finansieringen av sådan verksamhet som bedrivs
i samverkan (4 § fjärde stycket socialtjänstlagen
respektive 3 § fjärde stycket hälso- och
sjukvårdslagen [1982:763].
Utskottet behandlade motionsyrkanden om
missbrukarvård senast i betänkande 1997/98:SoU17
Vård av missbrukare m.m., vartill hänvisas för en
bred bakgrundsredovisning (s. 7-12). I anslutning
till behandlingen av ärendet anordnade utskottet en
offentlig utfrågning om missbrukarvården.
Utskottet avstyrkte motionsyrkanden om ändring av
LVM på sätt som yrkas i nu ifrågavarande motion
So228 yrkande 6, om tillsyn och kvalitet och om
kvinnliga missbrukare m.m. med bl.a. följande
motivering (s. 13 f.):
LVM kompletterar socialtjänstlagen i situationer när
frivilliga insatser är otillräckliga. Grundtanken är
att det är den enskildes behov av vård som skall
vara avgörande. Vård enligt LVM skall vara ett medel
att bryta en destruktiv utveckling, och vården skall
syfta till att ge missbrukaren motivation till
fortsatt behandling i frivilliga former.
Tvångsvården skall ses som ett led i en längre tids
behandling där huvuddelen av insatserna sker inom
ramen för frivillig vård. Vården skall därför
inriktas på att tillsammans med den enskilde planera
behandling och andra rehabiliteringsinsatser som i
många fall måste fortgå en längre tid efter det att
vården enligt LVM avslutats. Vården skall upphöra
när syftet med vården är uppnått, dvs. när
missbrukaren är villig att medverka till fortsatt
behandling och stöd för att komma ifrån sitt
missbruk. Den maximala vårdtiden är sex månader.
Enbart det förhållandet att den intagne själv
förklarar sig motiverad att ta emot frivillig vård
är inte tillräckligt. Det måste göras en noggrann
prövning i varje enskilt fall. Socialnämnden är
skyldig att se till att den enskilde efter vårdtiden
får fortsatt stöd. Någon anledning att nu ändra LVM
på sätt som föreslås i motion - - - föreligger inte.
- - -
- - - Socialstyrelsen har gjort en särskild studie
i kommuner som tidigare i hög utsträckning utnyttjat
tvångsvård och där också minskningen varit särskilt
stor. Denna studie visar att vården totalt sett inte
minskat för gruppen tunga missbrukare. Öppenvård i
form av boendestöd har ökat liksom den frivilliga
institutionsvården. Enligt utskottet är det dock
tveksamt om kommunernas öppenvårdsinsatser kan möta
behoven hos de mest utsatta missbrukargrupperna,
framför allt yngre narkotikamissbrukare och
missbrukare med psykisk störning. Av
Socialstyrelsens rapport framgår också att dessa
grupper får mindre vård än äldre missbrukare. Detta
gäller såväl institutionsvård som
öppenvårdsinsatser. Socialstyrelsen har också
påpekat att kommunerna har svårt att nå gruppen
yngre narkotikamissbrukare och att motivera dem till
vård. (För de yngre narkotikamissbrukarna föreligger
enligt Socialstyrelsen större svårigheter att hitta
alternativ till LVM-vården.) Utskottet ser med oro
på situationen och anser att ökade ansträngningar
måste göras för att utveckla metoder för
motivationsarbete, behandlingsplanering och
omhändertagande av gruppen yngre
narkotikamissbrukare. - - -
- - - Kommunerna har ansvar för att tillhandahålla
ett varierat och flexibelt utbud av insatser av både
institutionsvårds- och öppenvårdskaraktär. Med
hänsyn till att vårdbehovet kan variera starkt
mellan olika missbrukare måste utbudet av
vårdinsatserna kännetecknas av en hög grad av
differentiering.
Utskottet anser även att kommunerna måste satsa mer
på att finna metoder att nå missbrukande kvinnor och
att utveckla verksamheter som särskilt vänder sig
till kvinnliga missbrukare. Detta framkom bl.a.
under utskottets utfrågning. Utskottet ser positivt
på att SiS satsat mycket på forskning kring
kvinnornas situation i vården och att myndigheten
har ett stort antal (116 av 343) vårdplatser
reserverade för kvinnor.
Det utvecklingsarbete som pågår i kommunerna för
att finna nya och flexibla former för vård och
behandling är värdefullt och bör fortsätta.
Utskottet förutsätter att länsstyrelserna och
Socialstyrelsen vid sin tillsyn uppmärksamt följer
utvecklingen särskilt när det gäller insatserna för
unga narkotikamissbrukare, missbrukare med psykisk
störning, kvinnliga missbrukare och invandrare med
missbruksproblem. - - -
- - - Utskottet anser att det finns ett stort behov
av ytterligare kunskaper om effekterna av olika
insatser inom missbrukarvården, vilket är avgörande
för att kunna välja den vård som bäst svarar mot den
enskilde missbrukarens behov och för att kunna
bedöma om den nuvarande avvägningen av tillgängliga
resurser för missbrukare är rimlig och adekvat.
Svårigheter att bedöma vårdinnehåll och kvalitet
inom missbrukarvården beror bl.a. på att
utvärderingar av behandlingsresultat är sällsynta. I
propositionen Ändring i socialtjänstlagen framhöll
regeringen att det krävs ökade satsningar på
utvärdering av missbrukarvården. Även dokumentation
och kvalitetssäkring samt metoder för uppföljning
och utvärdering av vårdens effekter behövde enligt
regeringens mening utvecklas. Utskottet delar denna
uppfattning. Det är också som Socialstyrelsen
framhållit angeläget att skaffa bättre kunskap om
kompetensen bland dem som arbetar med missbrukare i
kommunerna. - - -
Beträffande frivilliga organisationer uttalade
utskottet att dessa gör omfattande insatser för
missbrukare (s. 17). Utskottet ansåg att de ideella
organisationerna utför ett värdefullt arbete inom
det sociala området och att de har en viktig
kompletterande roll, inte minst när det gäller
insatser för missbrukare. Utskottet påpekade att
regeringen i propositionen Ändring i
socialtjänstlagen (1996/97:124) anfört att
samarbetet mellan frivilliga organisationer och
samhället ytterligare bör utvecklas.
Utskottet avstyrkte samtliga yrkanden. Riksdagen
följde utskottet (prot.nr. 1997/98:95).
I budgetpropositionen för år 1999 (utg.omr. 9 anslag
B 10) föreslog regeringen nya riktlinjer för
fördelning av statsbidrag till
frivilligorganisationerna på det sociala området.
Regeringen anförde att det är angeläget att det
frivilliga sociala arbetet stärks och effektiviseras
samtidigt som de organisationer som är verksamma
inom området måste ges respekt och frihet att arbeta
efter sina förutsättningar. Syftet med statsbidraget
är att stödja organisationerna i deras arbete med
att förstärka och komplettera de samhälleliga
insatserna. Riksdagen godkände riktlinjerna (bet.
1998/99:SoU1, rskr. 1998/99:104), vilka gäller
fr.o.m. den 1 januari 1999.
I budgetpropositionen anförs vidare att Statens
institutionsstyrelse har fortsatt att höja
kvaliteten på tvångsvården bl.a. genom att särskilt
uppmärksamma kvinnliga missbrukare, främst genom
olika kompetenshöjande åtgärder bland personalen. En
ökad differentiering av vården har också skett
(utg.omr. 9 avsnitt 5.3.5).
I maj 1998 tillsatte regeringen en
narkotikakommission med uppdrag att göra en översyn
och förstärkning av narkotikapolitiken (dir.
1998:18). Kommissionen skall bl.a. särskilt
analysera utvecklingen av missbrukarvårdens och
kriminalvårdens behandlingsprogram, värdera dess
resultat och effekter i förhållande till insatta
resurser samt föreslå åtgärder för att stärka
rehabiliteringen av missbrukare. Uppdraget skall
redovisas före utgången av år 2000.
Socialstyrelsen har regeringens uppdrag att utveckla
ett system som gör det möjligt att kontinuerligt
följa förändringar som sker i missbrukarvården,
såväl kvantitativt som kvalitativt. Ett förslag till
ett sådant uppföljnings- system redovisades till
regeringen i december 1998.
Utskottets bedömning
När det gäller förslaget i motion So228 (m) yrkande
6 om ändring av lagen om vård av missbrukare i vissa
fall vidhåller utskottet sin tidigare redovisade
inställning. Motionen avstyrks därför.
Regeringen har i flera sammanhang under de senaste
åren framhållit frivillig-organisationernas stora
betydelse när det gäller att komplettera samhällets
insatser på det sociala området. Sedan årsskiftet
gäller nya riktlinjer för fördelningen av
statsbidrag inom det sociala området. Statsbidraget
skall bidra till en ökad samverkan mellan bl.a.
organisationerna och kommunerna. Utskottet delar
regeringens bedömning att det är viktigt att stärka
och effektivisera det frivilliga sociala arbetet,
inte minst när det gäller missbrukarvården. Något
tillkännagivande från riksdagen med anledning av
motionerna So228 (m) yrkande 7 och So381 (m) yrkande
1 behövs inte. Utskottet avstyrker motionerna.
Socialtjänsten i kommunerna har ett stort ansvar när
det gäller vården av och stödet till missbrukare.
Utskottet vill åter framhålla vikten av mångfald och
flexibilitet i utbudet av kommunernas insatser, inte
minst när det gäller kvinnliga och yngre
missbrukare. Möjligheterna för bl.a. kommuner,
landsting och försäkringskassor att träffa avtal om
samverkan inom ramen för socialtjänstens område
öppnar för ytterligare variation i vårdutbudet.
Utskottet ser positivt på att Statens
institutionsstyrelse uppmärksammar kvinnliga
missbrukare och även på andra sätt satsar på
differentiering av tvångsvården. Utskottet vidhåller
att det är viktigt att utveckla dels dokumentationen
och kvalitetssäkringen inom missbrukarvården, dels
metoder för uppföljning och utvärdering av vårdens
effekter. Utskottet förutsätter att det
kontrollsystem som Socialstyrelsen utvecklar kommer
att underlätta arbetet med att fortlöpande följa
förändringarna inom missbrukarvården.
Narkotikakommissionens uppdrag innefattar bl.a. att
föreslå åtgärder för att stärka rehabiliteringen av
missbrukare. Utskottet utgår vidare från att
Socialstyrelsen och länsstyrelserna vid sin tillsyn
över socialtjänsten noga följer kvaliteten i
kommunernas missbrukarvård och kompetensen hos dem
som arbetar med missbrukare på lokal nivå. Med det
anförda avstyrker utskottet motionerna So258 (v)
yrkandena 6 och 8 samt Ju507 (s) yrkande 4. Motion
So396 (s) får anses tillgodosedd och avstyrks på den
grunden.
Våld mot kvinnor
Motionerna
I motion So466 av Gudrun Schyman m.fl. (v) hemställs
om ett tillkännagivande om kommunernas syn på
kvinnojourerna (yrkande 2). Motionärerna uttrycker
sin oro över att det kommunala stödet till
kvinnojourerna minskar och i en del fall helt har
dragits in med hänvisning till socialtjänsten. Andra
kommuner villkorar bidragen och har synpunkter på
öppettider, prioriteringar m.m. Vissa kommuner vill
också inordna kvinnojourerna inom de övriga
kommunala institutionerna med anmälnings- och
uppgiftsskyldighet. Enligt motionärerna grundas
kvinnojourernas verksamhet emellertid på ideellt
engagemang och en fristående ställning i förhållande
till myndigheterna. Motionärerna anför att
kommunerna bör respektera kvinnojourerna, inse deras
betydelse och ge dem ekonomiskt stöd för att driva
en kontinuerlig verksamhet. I motionen begärs vidare
ett tillkännagivande om tillvaratagande av
kvinnojourernas kunskaper (yrkande 3). Enligt
motionärerna har kvinnojourerna byggt upp en gedigen
kunskapsbas baserad på kvinnors verklighet samt
feministisk forskning om mäns sexualiserade våld.
Motionärerna anser att kvinnojourernas kunskap och
kompetens bör användas vid utbildning av
myndighetspersonal samt på alla andra
utbildningsnivåer när det gäller jämställdhet.
Motionärerna begär slutligen ett tillkännagivande
till regeringen om att vård och terapi till
misshandlade och våldtagna kvinnor bör vara gratis
(yrkande 5).
Liknande synpunkter som i motion So466 (v) yrkande 2
framförs i motion So280 av Elisabeth Fleetwood och
Maud Ekendahl (m). Motionärerna yrkar att riksdagen
hos regeringen begär att en utredning tillsätts om
kvinnojourernas fortlevnad samt om behovet av deras
samhälleliga insatser.
I motion So324 av Margareta Viklund (kd) begärs ett
tillkännagivande om att en utredning bör få i
uppdrag att upprätta en handlingsplan med konkreta
åtgärder för att minska kvinnomisshandeln och då ta
till vara kvinnojourernas samlade erfarenheter.
I motion So462 av Helena Bargholtz m.fl. (fp) begärs
att regeringen skall ges till känna vad i motionen
anförts om rätten till psykoterapi för våldtagna och
misshandlade kvinnor (yrkande 7). Motionärerna anser
att rätten till psyko-terapi för dessa kvinnor skall
ingå i den heltäckande vårdgaranti som regeringen
skall förhandla fram med Landstingsförbundet.
Bakgrund och tidigare behandling
Det finns 131 lokala kvinnojourer som är
organiserade i Riksorganisationen för kvinnojourer i
Sverige (ROKS) eller i Sveriges Kvinnojourers
Riksförbund. Bidrag till kvinnojourerna utgår främst
från kommunerna men även statligt stöd ges.
Regeringen har de senaste åren avsatt drygt 5
miljoner kronor årligen för bidrag till
organisationer som motverkar våld mot kvinnor
(utg.omr. 9 anslag C 2 - B 10 fr.o.m. år 1999 -
Bidrag till organisationer på det sociala området).
Medlen disponeras av Socialstyrelsen och har
fördelats enligt följande: 3 miljoner kronor till de
lokala kvinnojourernas utvecklingsarbete, 1 miljon
kronor till riksorganisationer och ca 1 miljon
kronor till mansjourer, invandrarorganisationer och
vissa andra organisationer som arbetar med frågor om
våld mot kvinnor och barn. Det statliga stödet har
fr.o.m. år 1998 höjts genom att ytterligare 6
miljoner kronor årligen tillförts ovannämnda anslag.
Medlen skall tilldelas de lokala kvinnojourerna och
deras två riksorganisationer.
I den av riksdagen godkända propositionen 1997/98:55
Kvinnofrid (bet. 1997/98:JuU13, rskr. 1997/98:250)
föreslogs ett antal åtgärder för att motverka våld
mot kvinnor, bl.a. skärpt lagstiftning och ökade
satsningar på förebyggande åtgärder och på åtgärder
som syftar till att utsatta kvinnor skall få ett
bättre bemötande och omhändertagande. Bl.a. gäller
sedan den 1 juli 1998 en ny bestämmelse i
socialtjänstlagen med innebörd att socialnämnden bör
verka för att kvinnor som är eller har varit utsatta
för våld eller andra övergrepp i hemmet får stöd och
hjälp att förändra sin situation (8 a §). Vidare
sker en satsning på fortbildning som riktas till
personal inom socialtjänsten, hälso- och sjukvården
och rättsväsendet. I december 1997 lämnade
regeringen s.k. myndighetsgemensamma uppdrag till
berörda myndigheter på central och regional nivå,
bl.a. Riksåklagaren och åklagarmyndigheterna,
Rikspolisstyrelsen och polismyndigheterna,
Kriminalvårdsstyrelsen, Socialstyrelsen och
länsstyrelserna. Myndigheterna åläggs bl.a. att
förebygga våldsbrott mot kvinnor, att utarbeta
åtgärdsprogram eller policydokument för sitt arbete
med dessa frågor samt att samverka med andra
myndigheter och med frivilligorganisationer som
t.ex. kvinnojourerna. Särskilda uppdrag gavs även
till vissa av de enskilda berörda myndigheterna.
Socialutskottet avgav yttrande till
justitieutskottet (1997/98:SoU4y) över vissa delar i
propositionen om kvinnofrid jämte ett antal
motioner, bl.a. om stöd till kvinnojourer.
Socialutskottet anförde att kvinnojourerna utför ett
mycket värdefullt socialt arbete med att stödja och
hjälpa kvinnor som utsatts för våld och andra
övergrepp och synliggöra det våld som drabbar
kvinnor samt genom att förmedla kunskaper om
könsrelaterade övergrepp. Verksamheten utgör således
ett utmärkt komplement till socialtjänstens insatser
på området. För många kvinnor utgör också jourerna
ett värdefullt alternativ till myndigheternas
insatser bl.a. genom en hög grad av tillgänglighet
och genom att anonymitet kan garanteras, menade
utskottet. Utskottet delade regeringens uppfattning
att stödet till de lokala kvinnojourerna även i
fortsättningen i första hand bör ses som en fråga
för kommunerna. Utskottet ansåg också i likhet med
regeringen att den från statens sida ökade
satsningen på kvinnojourernas utvecklingsarbete inte
får leda till ett minskat engagemang från kommunerna
utan att det tvärtom är angeläget att kommunerna i
högre utsträckning än för närvarande stödjer
kvinnojourernas arbete. Såsom framhållits såväl i
propositionen som i ett flertal motioner ansåg
utskottet det angeläget att jourerna får behålla sin
ideella karaktär och ges möjlighet att existera på
egna villkor. Stat och kommun bör därför vara
försiktiga med att ställa ensidiga villkor som krav
för bidrag, anfördes det. Utskottet erinrade i
sammanhanget om att det redan i förarbetena till
socialtjänstlagen särskilt betonats att stödet från
olika samhällsorgan inte får medföra en styrande
effekt på de frivilliga organisationerna och att
samverkan inte får inkräkta på organisationernas
integritet och initiativförmåga. Justitieutskottet
delade socialutskottets bedömning att de då aktuella
motionsyrkandena var i huvudsak tillgodosedda och
avstyrkte yrkandena. Detta blev också riksdagens
beslut.
I ärendet behandlades även motioner om en
vårdgaranti och om kostnadsfri vård och terapi för
misshandlade och våldtagna kvinnor. Socialutskottet
delade regeringens uppfattning att kvinnor som har
utsatts för våld och andra övergrepp kan ha behov av
kvalificerat psykiatriskt stöd och att psykoterapi
kan vara en lämplig behandlingsmetod. Utskottet
erinrade om att frågan om införande av en generell
behandlingsgaranti var under beredning i
Regeringskansliet samt att frågan om att främja
möjligheterna till privat psyko-terapeutisk
behandling ingår som en del av beredningen av
betänkandet Klara spelregler (SOU 1997:179) från
Delegationen för samverkan mellan offentlig och
privat hälso- och sjukvård. Utskottet ansåg inte att
det behövdes något initiativ från riksdagens sida.
Justitieutskottet hade samma uppfattning och
avstyrkte motionerna. Riksdagen följde utskottet.
I betänkande 1998/99:SoU3 Stärkt patientinflytande
m.m. behandlade utskottet bl.a. regeringens
proposition 1997/98:189 Patientens ställning samt
motioner om att införa en vårdgaranti (s. 11 f.).
Utskottet delade inställningen i propositionen att
tidsfrister inom vården inte bör lagfästas utan att
det i stället är lämpligare att bygga vidare på
systemet med överenskommelser mellan staten och
landstingen. Utskottet påpekade att regeringen har
upp-dragit åt Socialstyrelsen att beskriva och
analysera förutsättningarna för och konsekvenserna
av införandet av en behandlingsgaranti inom svensk
hälso- och sjukvård. Utgångspunkten är att frågan
skall få en allsidig belysning som bl.a. innefattar
ett ekonomiskt, organisatoriskt, praktiskt och
medicinskt perspektiv. Uppdraget skall redovisas
till regeringen före utgången av februari månad
1999. Utskottet ansåg att resultatet av det pågående
utrednings-arbetet borde avvaktas och att riksdagen
inte borde ta något initiativ på området.
Motionsyrkandena avstyrktes. Riksdagen följde
utskottet (rskr. 1998/99:54).
Rikskvinnocentrum (RKC) inrättades år 1994 och har
Landstinget i Uppsala län som huvudman. Centrumet
driver en öppen patientmottagning för kvinnor som
blivit utsatta för våld samt är ett nationellt
resurs- och kompetens-centrum som skall skapa former
för ett gott omhändertagande inom vården av denna
grupp kvinnor. Vid behandlingen av
budgetpropositionen för år 1999 (bet. 1998/99:SoU1)
fann utskottet skäl föreligga att även för år 1999
stödja RKC ekonomiskt, bl.a. för att bedriva
forskning om effekterna av våld mot kvinnor.
Utskottet föreslog att en miljon kronor skulle
avsättas för RKC genom att tillföra anslaget A 3
Bidrag till hälso- och sjukvården (utg. omr. 9)
detta belopp och minska anslaget D 1
Socialvetenskapliga forskningsrådet: Forskning med
motsvarande summa (s. 45 f.). Riksdagen följde
utskottet.
Socialstyrelsen skall enligt regleringsbrevet för
budgetåret 1999 senast den 30 juni 1999 lämna en
redovisning av konsekvenserna av ändringarna i
socialtjänstlagen vad avser stöd till våldsutsatta
kvinnor.
Utskottets bedömning
Utskottet vill åter framhålla det stora värdet av
det arbete som kvinnojourerna utför genom att stödja
och hjälpa kvinnor som utsatts för våld och andra
övergrepp, synliggöra våldet mot kvinnor samt
förmedla kunskaper om könsrelaterade övergrepp.
Kvinnojourerna utgör ett mycket betydelsefullt
alternativ till socialtjänstens verksamhet på
området, bl.a. genom sin tillgänglighet och genom
att kvinnorna som söker sig dit kan garanteras
anonymitet. Propositionen om kvinnofrid har
föranlett att åtgärder nu vidtas inom ett brett fält
för att bekämpa våld mot kvinnor. Vidare har det
statliga stödet till kvinnojourerna och deras
riksorganisationer höjts. Utskottet ser mycket
positivt på detta.
Utskottet vidhåller att den omständigheten att det
statliga stödet till kvinnojourerna har ökat inte
får leda till att kommunernas engagemang minskar
utan att dessa även fortsättningsvis bör ha det
primära ansvaret för att stödja kvinnojourerna. Det
är enligt utskottet angeläget att kommunerna ger
kvinnojourerna behövliga resurser utan att ställa
några ensidiga villkor som krav för bidragen.
Kvinnojourernas frihet och oberoende måste
respekteras. Regeringen har i olika sammanhang givit
uttryck för samma inställning. Motionerna So280 (m),
So324 (kd) och So466 (v) yrkandena 2 och 3 får
därmed anses i huvudsak tillgodosedda och avstyrks.
När det gäller frågan om en vårdgaranti och om
kostnadsfri vård för våldtagna eller misshandlade
kvinnor vidhåller utskottet att resultatet av det
pågående utredningsarbetet kring en
behandlingsgaranti inom Socialstyrelsen, liksom den
fortsatta beredningen av dessa frågor inom
Regeringskansliet, bör avvaktas. Utskottet avstyrker
motionerna So462 (fp) yrkande 7 och So466 (v)
yrkande 5.
Kompetens och kvalitet
Motionerna
I motion So308 av Thomas Julin m.fl. (mp) begärs ett
tillkännagivande om att legitimation bör införas för
socionomer (yrkande 6). Motionärerna anser att
socionomer skall legitimeras för att säkerställa att
den som arbetar med mycket svåra ärenden har en
grundläggande utbildning och erfarenhet av socialt
arbete. Det är av yttersta vikt bl.a. för klientens
tillit och för rätts-säkerhet i kontakten med
socialtjänsten. I kraven för legitimation måste ingå
en längre tids arbete under handledning, anförs det
i motionen.
I motion So337 av Ulla Wester (s) hemställs om ett
tillkännagivande till regeringen om att
kvalitetssäkra det sociala arbetet genom införande
av statlig legitimation. Införande av legitimation
för socionomer innebär inte bara att klienternas
behov av säkerhet och trygghet tillgodoses utan även
att psykosocialt arbete får en starkare ställning.
I motion Ju911 av Siw Persson m.fl. (fp) begärs ett
tillkännagivande om vad i motionen anförts om en
utvärdering, utifrån frekvensen av återfall i brott,
av socialtjänstens insatser för de ungdomar som
dömts till vård inom socialtjänsten (yrkande 10).
Nästan tre av fyra ungdomar som av domstol dömts
till vård inom socialtjänsten döms enligt
motionärerna för nya brott inom tre år. Denna siffra
ligger långt över genomsnittet för samtliga ungdomar
som lagförts för brott, ca 40 %. Motionärerna anför
att socialtjänstens misslyckande är uppenbart och
att regeringen bör se till att socialtjänstens
arbete noggrant utvärderas och omformas.
Bakgrund och tidigare bedömning
I socialtjänstlagen infördes den 1 januari 1998 en
bestämmelse om att insatser inom socialtjänsten
skall vara av god kvalitet och att det för
utförandet av socialnämndens uppgifter skall finnas
personal med lämplig utbildning och erfarenhet (7 a
§ socialtjänstlagen).
I regleringsbrevet för budgetåret 1999 avseende
Socialstyrelsen anges att ett av målen för
verksamheten är att socialtjänsten skall bedrivas
med god kvalitet och effektiv resursanvändning samt
tillgodose den enskilde individens behov av omsorg,
stöd och service. Tillsynen över socialtjänsten
skall enligt regleringsbrevet förstärkas.
Socialstyrelsen skall ge ökat stöd till
länsstyrelserna i deras tillsynsarbete samt i
samverkan med länsstyrelserna utveckla mål, mått och
metoder för uppföljning och redovisning av den
regionala tillsynen. Socialstyrelsen skall vidare
bidra till att kommunerna i ökad utsträckning inför
kvalitetsutvecklingssystem inom socialtjänsten.
1994 års behörighetskommitté lämnade i sitt
betänkande Ny behörighetsreglering på hälso- och
sjukvårdens område m.m. (SOU 1996:138) förslag bl.a.
i frågor om legitimation och behörighetsföreskrifter
för olika yrkesgrupper inom hälso- och sjukvården
och närliggande områden. Enligt kommitténs
uppfattning fanns det goda skäl att ställa höga krav
beträffande utbildning och lämplighet hos de
personer som deltar i beslutsprocesser och
handläggning av ärenden inom socialtjänsten.
Personal inom socialtjänsten är dock på ett annat
sätt än inom hälso- och sjukvården beroende av vad
som beslutats av politiskt tillsatta nämndledamöter.
Någon motsvarighet till hälso- och
sjukvårdspersonalens särskilda ansvar för medicinska
åtgärder finns inte inom socialtjänsten. Kommittén
pekade också på variationerna i utbildningsbakgrund
och erfarenheter hos personer verksamma inom
socialtjänsten. Kommitténs uppfattning var att ett
legitimationsförfarande för yrken inom
socialtjänsten enligt modell från hälso- och
sjukvården inte borde skapas för
socialtjänstområdet. Däremot ansåg kommittén att det
kunde finnas skäl att överväga en
behörighetsreglering eller kompetensreglering knuten
till vissa tjänster. För en utförligare redogörelse
över kommitténs överväganden hänvisas till
betänkandet (s. 441-453).
Betänkandet lades till grund för den av riksdagen
antagna propositionen 1997/98:109 Yrkesverksamhet på
hälso- och sjukvårdens område (bet. 1997/98:SoU22,
rskr. 1997/98:290), vari föreslogs bl.a. att
legitimation skulle införas för ytterligare fyra
yrkesgrupper på hälso- och sjukvårdsområdet,
nämligen apotekare, receptarier, arbetsterapeuter
och sjukhusfysiker.
Sedan den 1 januari 1999 gäller nya bestämmelser i
bl.a. brottsbalken och socialtjänstlagen om den
straffrättsliga påföljden överlämnande till vård
inom socialtjänsten (prop. 1997/98:96 Vissa reformer
av påföljdssystemet, bet. 1997/98:JuU21, rskr.
1997/98:275). Ändringarna har införts mot bakgrund
av den kritik som lämnats mot påföljden, bl.a. att
den skulle vara ineffektiv, och har till syfte att
förstärka överlämnandepåföljden så att den skall
kunna utgöra ett trovärdigt alternativ till övriga
påföljder även i framtiden. De nya bestämmelserna
innebär bl.a. att rätten får överlämna en ung
lagöverträdare till vård inom socialtjänsten enbart
under förutsättning att det finns en av
socialnämnden upprättad vårdplan. Det krävs vidare
att rätten anser att socialtjänstens planerade
åtgärder är tillräckligt ingripande. Domstolen skall
meddela en särskild föreskrift om att den unge skall
genomgå vård eller annan åtgärd enligt
socialtjänstlagen. Därigenom får den unge ett klart
besked om vad som förväntas av honom. Om den unge
bryter mot föreskriften kan det ytterst leda till
att rätten undanröjer överlämnandepåföljden och
ersätter den med annan påföljd. Ett undanröjande kan
ske även då socialtjänsten ändrar uppfattning om
vilka insatser som bör göras för den dömde.
Socialnämnden är skyldig att underrätta
åklagarmyndigheten om åtgärderna enligt vårdplanen
inte kommer till stånd.
Vid riksdagsbehandlingen av ärendet yttrade sig
socialutskottet till justitie-utskottet (yttr.
1997/98:SoU6y). Socialutskottet delade regeringens
bedömning att socialtjänsten har större möjligheter
än kriminalvården att motverka ungdomars kriminella
utveckling och åstadkomma positiva förändringar samt
att ungdomar i möjligaste mån bör hållas utanför
kriminalvården. Utskottet ansåg vidare, liksom
regeringen, att unga lagöverträdare även
fortsättningsvis i första hand skall vara ett ansvar
för socialtjänsten och att påföljden överlämnande
till vård inom socialtjänsten bör finnas kvar.
Utskottet ställde sig positivt till förslagen i
propositionen om att bl.a. skärpa kraven på
innehållet i socialnämndens yttranden och om att
införa en skyldighet för socialnämnden att
underrätta åklagarmyndigheten i vissa situationer.
Utskottets bedömning
Utskottet vill understryka betydelsen av hög
kvalitet i socialtjänstens insatser och av att
personalen har lämplig utbildning och erfarenhet.
Utskottet vill understryka att klienten måste känna
trygghet i mötet med personalen och få respekt för
sin integritet. I socialtjänstlagen har införts en
bestämmelse som skall garantera kvalitet i
socialtjänstens verksamhet och insatser samt
framhålla vikten av hög kompetens hos de olika
personalgrupperna. Socialstyrelsen, som skall följa
effekterna av de genomförda ändringarna i
socialtjänstlagen, arbetar bl.a. med att få
kommunerna att i större utsträckning införa
kvalitetsutvecklingssystem för socialtjänsten.
Vidare kan nämnas att frågor om bemötande av
enskilda personer och om hur tillsynen över
socialtjänsten kan förbättras och effektiviseras
behandlas av Socialtjänstutredningen. Utskottet
anser inte att riksdagen bör ta något initiativ med
anledning av motionerna So308 (mp) yrkande 6 och
So337 (s). Motionerna avstyrks.
Fr.o.m. den 1 januari 1999 gäller nya bestämmelser
med syfte att stärka påföljden överlämnande till
vård inom socialtjänsten och göra den mer effektiv.
Utskottet anser att det är för tidigt att dra några
slutsatser av effekterna av lagändringarna och
avstyrker därför motion Ju911 (fp) yrkande 10.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande allmänna utgångspunkter för
socialtjänsten, m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:So223 yrkandena 1-4
och 1998/99:A802 yrkande 10,
res. 1 (m)
2. beträffande åtgärder för att stärka
familjen
att riksdagen avslår motion 1998/99:So228 yrkande 3,
res. 2 (m, kd)
3. beträffande socialtjänstens
finansiering
att riksdagen avslår motion 1998/99:So277 yrkande 3,
4. beträffande riksnormen m.m.
att riksdagen avslår motion 1998/99:So223 yrkandena 5 och 7,
res. 3 (m)
5. beträffande omfattningen av
försörjningsstödet
att riksdagen avslår motion 1998/99:So277 yrkande 1 delvis,
res. 4 (v, mp)
6. beträffande ideella skadestånd
att riksdagen avslår motion 1998/99:So404,
res. 5 (v, mp)
7. beträffande extraarbetande ungdomar
att riksdagen avslår motion 1998/99:So292,
res. 6 (fp, mp)
8. beträffande villkor för
försörjningsstöd
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:So223 yrkande 6,
1998/99:So277 yrkande 4, 1998/99:So373 yrkande
2, 1998/99:Ub453 yrkande 18 och 1998/99:A291
yrkande 1,
res. 7 (m)
res. 8 (v, mp)
res. 9 (c)
9. beträffande barnfamiljernas ekonomiska
situation
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:So282,
1998/99:So362, 1998/99:So378 yrkandena 2 och 4
samt 1998/99:So380 yrkande 4,
res. 10 (v, mp)
res. 11 (kd)
10. beträffande transfereringar relaterade
till civilstånd
att riksdagen avslår motion 1998/99:So298,
11. beträffande en utvärdering av
ändringarna i socialtjänstlagen
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:So207 och
1998/99:So277 yrkande 6,
res. 12 (m)
12. beträffande annat bistånd
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:So255 yrkande 4,
1998/99:So258 yrkande 11, 1998/99:So277 yrkande
1 delvis, 1998/99:So363, 1998/99:So376 yrkande
15, 1998/99:So425 yrkande 7 och 1998/99:So465
yrkandena 6 och 7,
res. 13 (m, kd, fp)
res. 14 (v, mp)
13. beträffande umgängesresor
att riksdagen avslår motion 1998/99:So277 yrkande 5,
res. 15 (v)
14. beträffande skolbarnsomsorg
att riksdagen avslår motion 1998/99:So277 yrkande 2,
res. 16 (v)
15. beträffande ändring av LVM
att riksdagen avslår motion 1998/99:So228 yrkande 6,
res. 17 (m)
16. beträffande frivilligorganisationer
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:So228 yrkande 7 och
1998/99:So381 yrkande 1,
res. 18 (m)
17. beträffande vård av och stöd till
missbrukare
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:So258 yrkandena 6
och 8, 1998/99:So396 och 1998/99:Ju507 yrkande
4,
res. 19 (v, mp)
18. beträffande kvinnojourer
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:So280, 1998/99:So324
och 1998/99:So466 yrkandena 2 och 3,
res. 20 (v, mp)
19. beträffande vårdgaranti m.m. för
misshandlade och våldtagna kvinnor
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:So462 yrkande 7 och
1998/99:So466 yrkande 5,
res. 21 (v, mp)
res. 22 (fp)
20. beträffande legitimation för
socionomer
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:So308 yrkande 6 och
1998/99:So337,
res. 23 (mp)
21. beträffande överlämnande till vård
inom socialtjänsten
att riksdagen avslår motion 1998/99:Ju911 yrkande 10.
Stockholm den 18 februari 1999
På socialutskottets vägnar
Ingrid Burman
I beslutet har deltagit: Ingrid Burman (v), Chris
Heister (m), Susanne Eberstein (s), Margareta
Israelsson (s), Rinaldo Karlsson (s), Leif Carlson
(m), Elisebeht Markström (s), Rolf Olsson (v), Lars
Gustafsson (kd), Cristina Husmark Pehrsson (m),
Thomas Julin (mp), Kenneth Johansson (c), Kerstin
Heinemann (fp), Catherine Persson (s), Lars
Elinderson (m), Tullia von Sydow (s) och Maj-Britt
Wallhorn (kd).
Reservationer
1. Allmänna utgångspunkter för
socialtjänsten, m.m. (mom. 1)
Chris Heister, Leif Carlson, Cristina Husmark
Pehrsson och Lars Elinderson (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 10
börjar med "När det gäller" och på s. 11 slutar med
"yrkande 10" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att socialtjänstlagen måste bygga
på insikten att lagen är ett stöd och komplement
till enskilda individers självklara ansvar och till
de naturliga nätverk som skapas av familj, vänner,
arbetskollegor och grannar. Det är i starka små
gemenskaper som sociala problem tidigt kan upptäckas
och lättast lösas. Myndigheter kan aldrig ersätta
dessa naturliga nätverk. Grunden för
socialtjänstlagen måste enligt utskottet vara att
aktivera, inte att passivisera. Lagen måste bygga på
stabila och långsiktigt hållbara värderingar och
samtidigt vara förutsebar.
Det svenska samhället har kommit att byggas efter
principen att medborgarna via skattsedeln kan köpa
sig fria från ansvar för sin egen och andras
situation. Den sociala ingenjörskonsten har lett
till mängder av bidragssy-stem med många gånger höga
bidragsnivåer. En konsekvens av detta är ett
orimligt högt skattetryck, vilket i sin tur har
medfört att allt fler svenskar blivit beroende av
ekonomiskt stöd för att klara sig när skatten är
betald. Att vara bidragsberoende innebär att inte ha
kontroll över den egna ekonomiska situationen. När
den offentliga ekonomin sviktar blir de människor
som förlitat sig på de offentliga systemen de mest
sårbara. Utskottet anser att den enskilde måste ha
reella möjligheter att påverka sin situation och ta
ansvar för sitt liv och ser det som ett egenvärde
att hushållen kan leva på den egna lönen. En
naturlig princip borde enligt utskottet vara att den
som betalar skatt inte samtidigt skall behöva bidrag
och att den som kvitterar ut bidrag inte skall
behöva betala skatt.
De som av olika orsaker inte kan försörja sig eller
av annan anledning behöver samhällets stöd och hjälp
skall enligt utskottets mening ovillkorligen
garanteras detta. Detta statens grundläggande ansvar
gäller dels för människor med allvarliga
funktionshinder eller allvarliga sjukdomar som gör
att de har ett permanent behov av stöd, dels för
människor som av andra skäl inte kan försörja sig.
Enligt utskottet bör däremot den som både kan och
vill försörja sig själv ges bättre förutsättningar
att stå på egna ben, bl.a. genom en flexibel
arbetsmarknadspolitik som bidrar till att skapa fler
jobb och en skattepolitik som gör det möjligt att
leva på en normal familjeinkomst. Risken är annars
att de som verkligen behöver samhällets stöd blir
utan. Det måste tydliggöras vad som är ett
individuellt ansvar och vad som är en genuin
gemensam förpliktelse.
Socialbidraget skall enligt utskottet vara ett
yttersta skyddsnät, som ingående prövas från fall
till fall, och skall inte jämföras med en generell
socialförsäkring. I dagens läge med hög arbetslöshet
och förändringar i de generella försäkringssystemen
är risken för en generalisering av det ekonomiska
biståndet överhängande. Inte minst vissa
invandrargrupper och ungdomar som aldrig kommit in
på arbetsmarknaden riskerar att fastna i ett
långvarigt socialbidragsberoende. Särskilt tydligt
är detta i vissa hårt segregerade förortsområden.
Ett ökat bidragsberoende och en ökad segregation
medför en växande social desperation och innebär ett
hot mot hela det svenska samhällets välstånd.
Det måste skapas radikalt bättre förutsättningar
för arbete och ansvarstagande i Sverige. Många
barnfamiljer med två normala inkomster hamnar i dag
under Socialstyrelsens normer för socialbidrag. En
stor del av förvärvsarbetande, ensamstående
föräldrar är beroende av socialbidrag för att kunna
uppnå en rimlig ekonomisk standard. För arbetslösa
ensamförsörjare med barn är det ofta helt omöjligt
att förbättra sin ekonomiska situation genom att
börja förvärvsarbeta, i den mån det finns jobb.
Enligt utskottets mening behövs det en bred
genomlysning av problemen och dess inbördes
sammanhang för att åstadkomma större och mer
långsiktiga förändringar.
Regeringen har nyligen tillsatt en "kommitté för
socialt bokslut", med uppdrag att beskriva
välfärdsutvecklingen under 1990-talet. Utskottet
anser att regeringen bör ge denna kommitté
kompletterande uppdrag att belysa hur sambandet
mellan höga skatter och bidragsberoende påverkar
tryggheten och välfärden för olika grupper och
därvid föreslå förändringar som kan bryta
bidragsberoende och segregation. Inte minst gäller
detta barnfamiljernas situation.
Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning
av motionerna So223 (m) yrkandena 1-4 och A802 (m)
yrkande 10 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha
följande lydelse:
1. beträffande allmänna utgångspunkter för
socialtjänsten, m.m.
att riksdagen med anledning av motionerna 1998/99:So223
yrkandena 1-4 och 1998/99:A802 yrkande 10 som
sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
2. Åtgärder för att stärka familjen
(mom. 2)
Chris Heister (m), Leif Carlson (m), Lars Gustafsson
(kd), Cristina Husmark Pehrsson (m), Lars Elinderson
(m) och Maj-Britt Wallhorn (kd) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s.
11 börjar med "Enligt portalparagrafen" och slutar
med "Motionen avstyrks" bort ha följande lydelse:
Enligt utskottet är det nödvändigt att stärka
familjen. Det måste vara möjligt för föräldrar att
ge sina barn den kärlek, omtanke, stöd och ledning
som varje barn har rätt till och som leder till att
barnen växer upp till trygga och harmoniska
människor. Utskottet anser att tankemönstret att
någon annan tar över ansvaret i och med att skatten
är betald är alltför utbrett i landet.
Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med
anledning av motion So228 (m) yrkande 3 som sin
mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha
följande lydelse:
2. beträffande åtgärder för att stärka
familjen
att riksdagen med anledning av motion 1998/99:So228 yrkande 3
som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
3. Riksnormen m.m. (mom. 4)
Chris Heister, Leif Carlson, Cristina Husmark
Pehrsson och Lars Elinderson (alla m) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s.
19 börjar med "Utskottet har inte ändrat" och slutar
med "yrkandena 5 och 7" bort ha följande lydelse:
Utskottet är kritiskt mot att en del av det
ekonomiska biståndet till försörjning beräknas
enligt en för hela landet gällande riksnorm som
fastställs av regeringen. Detta förfarande strider
mot principen om det kommunala självstyret. Det är
kommunerna som enligt socialtjänstlagen har det
yttersta ansvaret när det gäller att hjälpa
människor i svåra situationer. Enligt utskottets
mening är det rimligt att den som finansierar en
utgift också får bestämma nivån på densamma.
Utskottet anser vidare att det är viktigt att det
lokala löneläget och kostnadsbilden på orten kan
beaktas när bidragsnivåerna skall bestämmas.
Socialtjänstens stödinsatser skall utgå från en
helhetssyn där det ekonomiska biståndet endast utgör
en del. Riksnormen medför enligt utskottets mening
en uppenbar risk att kommunerna gör slentrianmässiga
bedömningar av vilket hjälpbehov som föreligger och
inte väger det ekonomiska biståndet mot andra stöd-
och hjälpåtgärder som kan vara lämpliga.
Många söker socialbidrag endast under kortare
perioder, t.ex. mellan två anställningar, och har
annars normala inkomstmöjligheter. Utskottet anser
att kommunerna i situationer där en person mer
tillfälligt hamnar i ekonomiska svårigheter bör ges
möjlighet att ersätta socialbidraget med ett lån.
Den enskilde skall inledningsvis kunna få hjälp i
form av lån upp till ett bestämt maximibelopp och om
behov av bistånd därefter fortfarande föreligger
skall socialbidrag kunna utgå. Enligt utskottet
måste kommunerna också ha möjlighet att kräva
återbetalning av lånet. Regeringen bör återkomma
till riksdagen med förslag i enlighet med vad som
anförts.
Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med
anledning av motion So223 (m) yrkandena 5 och 7 som
sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 4 bort ha
följande lydelse:
4. beträffande riksnormen m.m.
att riksdagen med anledning av motion 1998/99:So223 yrkandena
5 och 7 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,
4. Omfattningen av försörjningsstödet
(mom. 5)
Ingrid Burman (v), Rolf Olsson (v) och Thomas Julin
(mp) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s.
19 börjar med "Utskottet vidhåller" och på s. 20
slutar med "yrkande 1 delvis" bort ha följande
lydelse:
Utskottet delar inställningen i motion So277
(v) yrkande 1 delvis om att fler poster bör ingå i
det s.k. försörjningsstödet enligt 6 b §
socialtjänstlagen. Det skulle därmed också vara
möjligt att överklaga beslut härom med
förvaltningsbesvär. Enligt utskottet bör
försörjningsstöd således även lämnas för skäliga
kostnader för möbler, husgeråd, TV m.m., icke akut
tandvård, psykologisk behandling och psykoterapi.
Tandvårdsförsäkringen har under de senaste åren
urholkats på ett sådant sätt att det många gånger är
svårt för en socialbidragstagare att ha råd med
tandvård. Dessutom kan svåra gränsdragningsproblem
uppstå vid bedömningen av vad som är att anse som
akut tandvård. Psykologisk behandling och
psykoterapi kan öppna för en fullständig
rehabilitering och bör i likhet med annan läkarvård
också omfattas av försörjningsstödet. Utskottet
anser att regeringen bör ge Socialtjänstutredningen
i uppdrag att överväga en utökning av besvärsrätten
i enlighet med vad som nu anförts.
dels att utskottets hemställan under 5 bort ha
följande lydelse:
5. beträffande omfattningen av
försörjningsstödet
att riksdagen med anledning av motion 1998/99:So277 yrkande 1
delvis som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,
5. Ideella skadestånd (mom. 6)
Ingrid Burman (v), Rolf Olsson (v) och Thomas Julin
(mp) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s.
20 börjar med "Socialstyrelsen har nyligen" och
slutar med "avstyrks därför" bort ha följande
lydelse:
En person som utsatts för brott kan erhålla
skadestånd för sveda och värk och för psykiskt
lidande. Om personen i fråga söker ekonomiskt
bistånd för sitt uppehälle kan han med nuvarande
bestämmelser nekas detta med hänvisning till att han
i första hand bör leva på skadeståndsersättningen.
Skadeståndet är ofta avsett att täcka
terapikostnader och andra kostnader för att
brottsoffret skall kunna gå vidare i sitt liv. I
dessa fall förfelar enligt utskottets mening
skadeståndet sitt syfte om det skall behöva användas
till det dagliga uppehället. Socialstyrelsen har
redan uppmärksammat regeringen på problemet.
Utskottet anser att regeringen bör återkomma till
riksdagen med förslag till ändring i
socialtjänstlagen med den innebörden att ideella
skadestånd inte räknas som inkomst vid beräkningen
av ekonomiskt bistånd.
Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med
anledning av motion So404 (v) som sin mening ge
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 6 bort ha
följande lydelse:
6. beträffande ideella skadestånd
att riksdagen med anledning av motion 1998/99:So404 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,
6. Extraarbetande ungdomar (mom. 7)
Thomas Julin (mp) och Kerstin Heinemann (fp) anser:
dels att den del av utskottets betänkande som på s.
20 börjar med "Enligt Socialstyrelsens" och slutar
med "Motionen avstyrks" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser det viktigt att kommunerna, vid
beräkningen av en familjs behov av ekonomiskt
bistånd, låter ungdomar få behålla så stor del av
sina inkomster från t.ex. ett sommarjobb att de
uppmuntras till att arbeta. Ett system som
signalerar att arbete inte lönar sig leder till
sänkt arbetsmoral bland ungdomar och till att ett
bidragsberoende tidigt cementeras. Utskottet anser
att Socialstyrelsen bör få i uppdrag att utforma
tydliga rekommendationer vad gäller extraarbetande
ungdomar till socialbidragstagande föräldrar i
enlighet med vad som anförts.
Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med
anledning av motion So292 (fp) som sin mening ge
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 7 bort ha
följande lydelse:
7. beträffande extraarbetande ungdomar
att riksdagen med anledning av motion 1998/99:So292 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,
7. Villkor för försörjningsstöd (mom. 8)
Chris Heister, Leif Carlson, Cristina Husmark
Pehrsson och Lars Elinderson (alla m) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s.
20 börjar med "I motionerna" och slutar med "de
nämnda motionerna" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att det var ett steg i rätt
riktning när bestämmelserna i
6 c-e §§ infördes i socialtjänstlagen. Enligt
utskottets mening bör dock möjligheten för
kommunerna att villkora biståndet utökas till att
avse fler sorters aktiviteter än de som anges i de
nämnda paragraferna. Bestämmelserna bör dessutom
kunna tillämpas på alla som söker socialbidrag.
Regeringen bör återkomma till riksdagen med ett
förslag i enlighet med vad som anförts.
Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med
anledning av motion So223 (m) yrkande 6 som sin
mening ge regeringen till känna. Motionerna So277
(v) yrkande 4, So373 (mp) yrkande 2, Ub453 (c)
yrkande 18 och A291 (v) yrkande 1 avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 8 bort ha
följande lydelse:
8. beträffande villkor för försörjningsstöd
att riksdagen med anledning av motion 1998/99:So223 yrkande 6
och med avslag på motionerna 1998/99:So277
yrkande 4, 1998/99:So373 yrkande 2,
1998/99:Ub453 yrkande 18 och 1998/99:A291
yrkande 1 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,
8. Villkor för försörjningsstöd (mom. 8)
Ingrid Burman (v), Rolf Olsson (v) och Thomas Julin
(mp) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s.
20 börjar med "I motionerna" och slutar med "de
nämnda motionerna" bort ha följande lydelse:
Utskottet ställer sig kritiskt mot att allt
fler kommuner, med hänvisning till bestämmelserna i
6 c-e §§ socialtjänstlagen, tvingar ungdomar att ta
en praktikplats för att de skall erhålla
socialbidrag. Konsekvenserna av bestämmelserna är
att många unga människor tvingas delta i ofta
meningslös verksamhet i stället för att söka arbete.
Möjligheten att villkora socialbidraget strider
också mot socialtjänstlagens portalparagraf om
respekt för individens självbestämmande och
integritet. Utskottet anser att regeringen bör
återkomma till riksdagen med förslag till ändringar
i socialtjänstlagen så att socialbidrag inte skall
kunna villkoras av deltagande i praktik eller
kompetenshöjande verksamhet.
Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med
anledning av motionerna So277 (v) yrkande 4, So373
(mp) yrkande 2, och A291 (v) yrkande 1 som sin
mening ge regeringen till känna. Motionerna So223
(m) yrkande 6 och Ub453 (c) yrkande 18 avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 8 bort ha
följande lydelse:
8. beträffande villkor för försörjningsstöd
att riksdagen med anledning av motionerna 1998/99:So277
yrkande 4, 1998/99:So373 yrkande 2, och
1998/99:A291 yrkande 1 och med avslag på
motionerna 1998/99:So223 yrkande 6 och
1998/99:Ub453 yrkande 18 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
9. Villkor för försörjningsstöd (mom. 8)
Kenneth Johansson (c) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s.
20 börjar med "I motionerna" och slutar med "de
nämnda motionerna" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att studenter i normalfallet
inte skall omfattas av kraven i 6 c-e §§
socialtjänstlagen på att delta i praktik eller annan
kompetenshöjande verksamhet för att erhålla bistånd
under sommaruppehåll. Eftersom studenterna har sina
studier att återgå till, torde behovet av att
förhindra passivisering av denna grupp vara
begränsat. Enligt utskottet bör regeringen återkomma
till riksdagen med förslag till ändring i
socialtjänstlagen i enlighet med vad som anförts.
Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med
anledning av motion Ub453 (c) yrkande 18 som sin
mening ge regeringen till känna. Motionerna So223
(m) yrkande 6, So277 (v) yrkande 4, So373 (mp)
yrkande 2, och A291 (v) yrkande 1 avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 8 bort ha
följande lydelse:
8. beträffande villkor för försörjningsstöd
att riksdagen med anledning av motion 1998/99:Ub453 yrkande 18
och med avslag på motionerna 1998/99:So223
yrkande 6, 1998/99:So277 yrkande 4,
1998/99:So373 yrkande 2 och 1998/99:A291 yrkande
1 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
10. Barnfamiljernas ekonomiska situation
(mom. 9)
Ingrid Burman (v), Rolf Olsson (v) och Thomas Julin
(mp) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s.
20 börjar med "När det gäller" och slutar med
"yrkande 4" bort ha följande lydelse:
Utskottet ställer sig positivt till de av
regeringen aviserade höjningarna av barnbidraget
åren 2000 och 2001. Utskottet vill framhålla vikten
av att dessa höjningar kommer alla barn till del.
För de familjer som uppbär socialbidrag innebär
emellertid nuvarande regler att socialbidraget
minskar i samma mån som barnbidraget höjs, vilket
får till följd att barnen i de ekonomiskt mest
utsatta familjerna riskerar att helt gå miste om
barnbidragshöjningen. Utskottet anser att regeringen
i kommande budgetarbete bör vidta åtgärder för att
förhindra detta.
Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med
anledning av motionerna So282 (v) och So380 (v)
yrkande 4 som sin mening ge regeringen till känna.
Motionerna So362 (s) och So378 (kd) yrkandena 2 och
4 avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 9 bort ha
följande lydelse:
9. beträffande barnfamiljernas ekonomiska
situation
att riksdagen med anledning av motionerna 1998/99:So282 och
1998/99:So380 yrkande 4 och med avslag på
motionerna 1998/99:So362 och 1998/99:So378
yrkandena 2 och 4 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,
11. Barnfamiljernas ekonomiska situation
(mom. 9)
Lars Gustafsson och Maj-Britt Wallhorn (båda kd)
anser
dels att de delar av utskottets betänkande som på s.
20 börjar med "Regeringen har" och slutar med
"kommitténs arbete" och på samma sida börjar med
"Med det sagda" och slutar med "yrkande 4" bort ha
följande lydelse:
Saneringen av de offentliga finanserna har
drabbat barnfamiljerna, särskilt ensamstående
mödrar, mycket hårt. Ensamföräldrar har väsentligt
lägre inkomster än samboende föräldrahushåll och har
i högre utsträckning än andra förlorat fotfästet på
arbetsmarknaden under lågkonjunkturen. Ansträngd
ekonomi med psykisk press och känsla av
otillräcklighet kan påverka barnen. Högre krav måste
därför ställas på kommunerna för att dessa skall
uppfylla intentionerna i barnkonventionen och
tillgodose barnens rätt till sådant skydd och sådan
omvårdnad som behövs för deras välfärd. Utskottet
anser att situationen för barn som lever med
ensamstående föräldrar och för barn i
invandrarfamiljer måste följas särskilt noga. Detta
för att förhindra att prioriteringar görs som
ytterligare försämrar den ekonomiska situationen för
dessa grupper. Utskottet anser vidare att det bör
initieras gruppverksamheter för unga, lågutbildade
och arbetslösa mödrar för att återuppbygga deras
självförtroende. Många ensamstående föräldrar har
behov av sociala kontakter för ömsesidigt stöd och
utbyte av gemensamma erfarenheter. Det bör också
utarbetas individuella framtidsplaner vad gäller
studie- och yrkesinriktning för denna grupp.
Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning av
motion So378 (kd) yrkandena 2 och 4 som sin mening
ge regeringen till känna. Motionerna So282 (v),
So362 (s) och So380 (v) yrkande 4 avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 9 bort ha
följande lydelse:
9. beträffande barnfamiljernas ekonomiska
situation
att riksdagen med anledning av motion 1998/99:So378 yrkandena
2 och 4 och med avslag på motionerna
1998/99:So282, 1998/99:So362 och 1998/99:So380
yrkande 4 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,
12. En utvärdering av ändringarna i
socialtjänstlagen (mom. 11)
Chris Heister, Leif Carlson, Cristina Husmark
Pehrsson och Lars Elinderson (alla m) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s.
20 börjar med "Socialstyrelsen har redan" och på s.
21 slutar med "avstyrker dem därför" bort ha
följande lydelse:
Om särskilda skäl föreligger kan socialnämnden
enligt 6 b § socialtjänstlagen frångå riksnormen och
beräkna biståndet till en högre nivå. Enligt
förarbetena till bestämmelsen gäller detta t.ex. om
en person av medicinska skäl har behov av dyrare
kost eller om han på grund av rörelsehinder har
svårighet att upprätthålla kontakten med andra och
därför har extra utgifter för telefon och tidningar.
Utskottet vill framhålla att det finns en rad
situationer som inte självklart täcks in av vad som
anförs i motiven till lagstiftningen. Det vore t.ex.
oacceptabelt om en funktionshindrad person vägras
tillfälligt bistånd med hänvisning till att han kan
sälja sin handikappanpassade bil. Utskottet anser
det således angeläget att regeringen noga följer
utvecklingen av de senaste ändringarna i
socialtjänstlagens bestämmelser om ekonomiskt
bistånd.
Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med
anledning av motion So207 (m) som sin mening ge
regeringen till känna. Motion So277 (v) yrkande 6
får anses tillgodosedd och avstyrks därmed.
dels att utskottets hemställan under 11 bort ha
följande lydelse:
11. beträffande en utvärdering av ändringarna
i socialtjänstlagen
att riksdagen med anledning av motion 1998/99:So207 och med
avslag på motion 1998/99:So277 yrkande 6 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,
13. Annat bistånd (mom. 12)
Chris Heister (m), Leif Carlson (m), Lars Gustafsson
(kd), Cristina Husmark Pehrsson (m), Kerstin
Heinemann (fp), Lars Elinderson (m) och Maj-Britt
Wallhorn (kd) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s.
24 börjar med "I en rad" och på s. 25 slutar med
"yrkandena 6 och 7" bort ha följande lydelse:
Ändringarna i socialtjänstlagen har i praktiken
medfört att funktionshindrade personer och anhöriga
som vårdar närstående som är långvarigt sjuka, äldre
eller funktionshindrade i större utsträckning än
tidigare måste förlita sig på kommunernas goda vilja
för att få stöd i form av t.ex. ledsagning,
avlösning och annat personligt stöd. För familjer
med funktionshindrade barn som inte omfattas av LSS
är det oerhört viktigt, och ofta själva
förutsättningen för att barnen skall kunna bo kvar
hemma hos sina föräldrar, att kommunerna ger bistånd
i form av sådana insatser med stöd av
socialtjänstlagen. Flera kommuner planerar nu att
lägga ner eller avgiftsbelägga sin verksamhet för
personligt stöd till dem som inte omfattas av LSS.
Utskottet ser med oro på denna utveckling. Enligt
utskottets mening bör avlösarservice och annat
personligt stöd ingå i rätten till "annat bistånd"
enligt 6 f § socialtjänstlagen. Regeringen bör
snarast återkomma till riksdagen med förslag till
ändring i socialtjänstlagen i enlighet med
utskottets resonemang.
Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med
anledning av motionerna So376 (kd) yrkande 15, So425
(m) yrkande 7 och So465 (fp) yrkandena 6 och 7 som
sin mening ge regeringen till känna. Motionerna
So255 (mp) yrkande 4, So258 (v) yrkande 11, So277
(v) yrkande 1 delvis och So363 (s) avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 12 bort ha
följande lydelse:
12. beträffande annat bistånd
att riksdagen med anledning av motionerna 1998/99:So376
yrkande 15, 1998/99:So425 yrkande 7 och
1998/99:So465 yrkandena 6 och 7 samt med avslag
på motionerna 1998/99:So255 yrkande 4,
1998/99:So258 yrkande 11, 1998/99:So277 yrkande
1 delvis och 1998/99:So363 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
14. Annat bistånd (mom. 12)
Ingrid Burman (v), Rolf Olsson (v) och Thomas Julin
(mp) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s.
24 börjar med "I en rad" och på s. 25 slutar med
"yrkandena 6 och 7" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att avlösar- och
ledsagarservice samt vård och behandling av
missbrukare bör omfattas av rätten till bistånd.
Beslut om sådana insatser skall därmed kunna
överklagas genom förvaltningsbesvär. Avlösar- och
ledsagarservice är endast frivilliga verksamheter
för kommunerna. Exempelvis föräldrar till
funktionshindrade barn och människor som bistår sina
anhöriga drabbas hårt när kommunerna drar in på
denna verksamhet. Utskottet anser det därför
angeläget att denna typ av stöd omfattas av rätten
till bistånd. En missbrukare kan inte överklaga ett
beslut om vård genom förvaltningsbesvär. Detta anser
utskottet strida mot socialtjänstlagens
portalparagraf om att verksamheten skall bygga på
respekt för människors självbestämmanderätt och
integritet. För att stärka den enskilde
missbrukarens motivation att komma ifrån missbruket
och för att nå resultat i behandlingen, är det
enligt utskottet viktigt att hans eller hennes val
av behandling väger tungt.
Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning
av motionerna So255 (mp) yrkande 4, So258 (v)
yrkande 11 och So277 (v) yrkande 1 delvis som sin
mening ge regeringen till känna. Motionerna So363
(s), So376 (kd) yrkande 15, So425 (m) yrkande 7 och
So465 (fp) yrkandena 6 och 7 avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 12 bort ha
följande lydelse:
12. beträffande annat bistånd
att riksdagen med anledning av motionerna 1998/99:So255
yrkande 4, 1998/99:So258 yrkande 11 och
1998/99:So277 yrkande 1 delvis samt med avslag
på motionerna 1998/99:So363, 1998/99:So376
yrkande 15, 1998/99:So425 yrkande 7 och
1998/99:So465 yrkandena 6 och 7 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
15. Umgängesresor (mom. 13)
Ingrid Burman och Rolf Olsson (båda v) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s.
25 börjar med "Även motion So277" och slutar med
"yrkande 5 avstyrks" bort ha följande lydelse:
Barn har rätt att träffa sina föräldrar. Därför bör
enligt utskottet även kostnader för umgängesresor
omfattas av rätten till bistånd. Detsamma bör gälla
för vård och behandling av barn. Beslut om sådana
insatser skall därmed kunna överklagas genom
förvaltningsbesvär.
Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning
av motion So277 (v) yrkande 5 som sin mening ge
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 13 bort ha
följande lydelse:
13. beträffande umgängesresor
att riksdagen med anledning av motion 1998/99:So277 yrkande 5
som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
16. Skolbarnsomsorg (mom. 14)
Ingrid Burman och Rolf Olsson (båda v) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s.
25 börjar med "Behovet av skolbarnsomsorg" och
slutar med "2 avstyrks därmed" bort ha följande
lydelse:
Enligt 9 § punkt 7 LSS har skolungdom över 12
års ålder rätt till korttids-tillsyn utanför det
egna hemmet i anslutning till skoldagen och under
loven, dvs. fritidshem. Barn under tolv års ålder
omfattas däremot av skollagens bestämmelser om
skolbarnsomsorg, oavsett om barnet tillhör
personkretsen i LSS eller ej. Beslut om insatser
enligt LSS kan överklagas med förvaltningsbesvär,
däremot inte beslut om skolbarnsomsorg enligt
skollagen. Detta får till följd att
funktionshindrade barn är hänvisade till att
kommunerna tar sitt ansvar enligt skollagen och
tillgodoser barnets behov. Utskottet anser det
otillfredsställande och inkonsekvent att
funktionshindrade barn har en starkare ställning i
nu avsett hänseende efter 12 års ålder än före.
Enligt utskottet bör ändringar göras i LSS och
skollagen så att denna skillnad undanröjs.
Regeringen bör snarast återkomma till riksdagen med
förslag.
Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med
anledning av motion So277 (v) yrkande 2 som sin
mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 14 bort ha
följande lydelse:
14. beträffande skolbarnsomsorg
att riksdagen med anledning av motion 1998/99:So277 yrkande 2
som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
17. Ändring av LVM (mom. 15)
Chris Heister, Leif Carlson, Cristina Husmark
Pehrsson och Lars Elinderson (alla m) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s.
29 börjar med "När det gäller" och slutar med
"Motionen avstyrks därför" bort ha följande lydelse:
Enligt utskottet ger den nu gällande lagen om
vård av missbrukare i vissa fall (LVM) inte
tillräckliga möjligheter att tidigt och effektivt
gripa in för att hjälpa missbrukare. Utskottet anser
därför att LVM bör ändras så att frivilliga åtgärder
och tvång skall kunna kombineras. Enligt utskottet
bör stöd och behandling kunna ske på tre nivåer.
Dessa är frivilliga åtgärder inom ramen för
socialtjänstens bestämmelser, övervakning och andra
föreskrifter som socialnämnden ålägger missbrukaren
samt i sista hand frihetsberövande åtgärder. Lagen
bör också ge möjlighet till s.k. kontraktsvård och
till längre sammanhängande vårdperioder. Insatserna
bör inriktas på missbrukare som befinner sig i
början av ett missbruk. Utskottet vill i
sammanhanget framhålla vikten av ett fördjupat
samarbete mellan olika myndigheter, bl.a. mellan
polisen och de sociala myndigheterna. Regeringen bör
återkomma till riksdagen med förslag till ändring av
LVM i enlighet med vad som anförts.
Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med
anledning av motion So228 (m) yrkande 6 som sin
mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 15 bort ha
följande lydelse:
15. beträffande ändring av LVM
att riksdagen med anledning av motion 1998/99:So228 yrkande 6
som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
18. Frivilligorganisationer (mom. 16)
Chris Heister, Leif Carlson, Cristina Husmark
Pehrsson och Lars Elinderson (alla m) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s.
29 börjar med "Regeringen har" och slutar med
"Utskottet avstyrker motionerna" bort ha följande
lydelse:
Utskottet delar inställningen i motionerna
So228 (m) yrkande 7 och So381 (m) yrkande 1 om att
frivilligorganisationerna, exempelvis
Frälsningsarmén och Stadsmissionen, gör mycket
värdefulla insatser när det gäller att hjälpa
missbrukare och andra utsatta i samhället, särskilt
i storstäderna. I de ideella organisationerna finns
ofta människor med ett oerhört engagemang och som är
värda all respekt och beundran. Enligt utskottet är
det viktigt att staten skapar bättre förutsättningar
för de ideella och humanitära organisationerna och
verkar för en ökad samverkan mellan myndigheterna
och organisationerna.
Vad utskottet nu anfört bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 16 bort ha
följande lydelse:
16. beträffande frivilligorganisationer
att riksdagen med anledning av motion 1998/99:So228 yrkande 7
och 1998/99:So381 yrkande 1 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
19. Vård av och stöd till missbrukare
(mom. 17)
Ingrid Burman (v), Rolf Olsson (v) och Thomas Julin
(mp) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s.
29 börjar med "Socialtjänsten i kommunerna" och
slutar med "på den grunden" bort ha följande
lydelse:
Utskottet anser det viktigt att insatser för
unga missbrukare bygger på en aktiv pedagogik och
utgår från en social helhetssyn. Tvångsåtgärder mot
unga missbrukare med sociala problem kan endast
accepteras inom ramen för socialtjänstens
verksamhet. Det är också angeläget att tvångsvård
underställs en kontinuerlig och noggrann
kvalitetskontroll. Utskottet vill vidare framhålla
behovet av kunskap om skillnaderna när det gäller
mäns och kvinnors missbruk och sociala situation.
Eftersom missbruksmönstret skiljer sig åt mellan
könen måste det finnas olika slags insatser och
vårdformer för kvinnor respektive män med
missbruksproblem.
Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med
anledning av motion So258 (v) yrkandena 6 och 8 som
sin mening ge regeringen till känna. Motionerna
So396 (s) och Ju507 (s) yrkande 4 avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 17 bort ha
följande lydelse:
17. beträffande vård av och stöd till
missbrukare
att riksdagen med anledning av motion 1998/99:So258 yrkandena
6 och 8 och med avslag på motionerna
1998/99:So396 och 1998/99:Ju507 yrkande 4 som
sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
20. Kvinnojourer (mom. 18)
Ingrid Burman (v), Rolf Olsson (v) och Thomas Julin
(mp) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s.
33 börjar med "Utskottet vidhåller att" och slutar
med "tillgodosedda och avstyrks" bort ha följande
lydelse:
Under senare tid har det kommit signaler som
tyder på att kommunernas syn på kvinnojourernas
verksamhet har förändrats. Det ekonomiska stödet
till kvinnojourerna minskar eller dras in helt med
hänvisning till den verksamhet som socialtjänsten
bedriver. Vissa kommuner villkorar bidragen och har
synpunkter på öppettider, verksamhetsprioriteringar
m.m. Det finns också kommuner som vill inordna
kvinnojourerna i de kommunala institutionerna med
anmälnings- och uppgiftsskyldighet som följd.
Utskottet ser med oro på denna utveckling. Det är
viktigt att kommunerna ger kvinnojourerna ekonomiskt
stöd så att de kan driva en kontinuerlig verksamhet.
Det är enligt utskottet också angeläget att
kommunerna respekterar att kvinnojourernas unika
verksamhet bygger på ideellt engagemang och en
fristående ställning i förhållande till
myndigheterna.
Kvinnojourerna har byggt upp en gedigen
kunskapsbas baserad på kvinnors verklighet samt
feministisk forskning om mäns sexualiserade våld.
Enligt utskottet bör denna kunskap bättre tas till
vara. Kvinnojourernas kunskap och kompetens bör
användas vid utbildning av myndighetspersonal samt
på alla andra utbildningsnivåer när det gäller
jämställdhet.
Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med
bifall till motion So466 (v) yrkandena 2 och 3 samt
med anledning av motion So280 (m) som sin mening ge
regeringen till känna. Motion So324 (kd) bör avslås.
dels att utskottets hemställan under 18 bort ha följande
lydelse:
18. beträffande kvinnojourer
att riksdagen med bifall till motion 1998/99:So466 yrkandena 2
och 3, med anledning av motion 1998/99:So280 och
med avslag på motion 1998/99:So324 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,
21. Vårdgaranti m.m. för misshandlade och
våldtagna kvinnor (mom. 19)
Ingrid Burman (v), Rolf Olsson (v) och Thomas Julin
(mp) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s.
33 börjar med "När det gäller" och slutar med "(v)
yrkande 5" bort ha följande lydelse:
En kvinna som utsatts för misshandel eller
våldtäkt behöver ofta omfattande vårdinsatser och
långvarig terapi för att kunna komma tillbaka som
människa. Kostnaderna härför kan bli omfattande
redan innan ett eventuellt beslut om skadestånd
meddelas. Utskottet delar uppfattningen i motion
So466 (v) yrkande 5 om att vård och terapi till
misshandlade och våldtagna kvinnor bör vara gratis.
Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna.
När det gäller vårdgarantin anser utskottet att
resultatet av det pågående utredningsarbetet kring
en behandlingsgaranti inom Socialstyrelsen bör
avvaktas. Motion So462 (fp) yrkande 7 avstyrks
därför.
dels att utskottets hemställan under 19 bort ha
följande lydelse:
19. beträffande vårdgaranti m.m. för
misshandlade och våldtagna kvinnor
att riksdagen med anledning av motion 1998/99:So466 yrkande 5
och med avslag på motion 1998/99:So462 yrkande 7
som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
22. Vårdgaranti m.m. för misshandlade och
våldtagna kvinnor (mom. 19)
Kerstin Heinemann (fp) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s.
33 börjar med "När det gäller" och slutar med "(v)
yrkande 5" bort ha följande lydelse:
Enligt utskottet är de växande vårdköerna ett
samhällsproblem som fordrar en snabb lösning.
Förhandlingar om en ny och vidareutvecklad
vårdgaranti bör därför omedelbart inledas mellan
staten och Landstingsförbundet. Utskottet anser att
rätten till psykoterapi för kvinnor som utsatts för
sexuella övergrepp eller misshandel skall ingå i
vårdgarantin.
Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med
anledning av motion So462 (fp) yrkande 7 som sin
mening ge regeringen till känna. Motion So466 (v)
yrkande 5 bör avslås.
dels att utskottets hemställan under 19 bort ha
följande lydelse:
19. beträffande vårdgaranti m.m. för
misshandlade och våldtagna kvinnor
att riksdagen med anledning av motion 1998/99:So462 yrkande 7
och med avslag på motion 1998/99:So466 yrkande 5
som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
23. Legitimation för socionomer (mom. 20)
Thomas Julin (mp) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s.
35 börjar med "Utskottet vill understryka" och
slutar med "Motionerna avstyrks" bort ha följande
lydelse:
Utskottet delar inställningen i motionerna
So308 (mp) yrkande 6 och So337 (s) om att ett
legitimationsförfarande bör införas för socionomer.
Genom ett krav på legitimation för socionomer
säkerställs att den som arbetar med mycket svåra
ärenden har en grundläggande utbildning och
erfarenhet av socialt arbete. Detta är enligt
utskottet av yttersta vikt både för den enskildes
tillit till socialtjänsten och för rättssäkerheten.
Det gagnar även handläggaren att uppleva säkerhet i
sin yrkesutövning. I kraven för legitimation bör
enligt utskottet ingå en längre tids arbete under
handledning. Vad utskottet nu anfört bör riksdagen
som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 20 bort ha
följande lydelse:
20. beträffande legitimation för socionomer
att riksdagen med anledning av motionerna
1998/99:So308 yrkande 6 och
1998/99:So337 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet
anfört,
Särskilt yttrande
Vårdgaranti
Chris Heister (m), Leif Carlson (m), Cristina
Husmark Pehrsson (m), Lars Gustafsson (kd), Kenneth
Johansson (c), Lars Elinderson (m) och Maj-Britt
Wallhorn (kd) anför:
Vi anser att en ny vårdgaranti bör införas som klart
och tydligt slår fast vad patienterna har rätt att
förvänta sig av hälso- och sjukvården. Syftet med en
sådan garanti är dels att ställa patienterna i
centrum, dels att framtvinga organisatoriska och
andra förändringar som krävs för att människor skall
kunna få vård i tid. Det handlar inte bara om att
avveckla köerna utan också om att säkra en sjukvård
som respekterar såväl patientens behov och önskemål
som sjukvårdspersonalens kompetens och engagemang.
En vårdgaranti skulle naturligtvis också omfatta
åtgärder för kvinnor som utsatts för misshandel
eller våldtäkt.