I betänkandet behandlas dels ett femtiotal yrkanden
om olika folkhälsofrågor, dels 28 yrkanden om
tobaksfrågor från den allmänna motionstiden 1998.
Utskottet avstyrker samtliga motionsyrkanden.
Till betänkandet har fogats 21 reservationer och ett
särskilt yttrande.
Motionerna
Motioner från allmänna motionstiden 1998 om
folkhälsofrågor
1998/99:So212 av Barbro Westerholm (fp) vari yrkas
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om förebyggande
insatser.
1998/99:So220 av Elisabeth Fleetwood m.fl. (m, s, v,
kd, c, fp, mp) vari yrkas att riksdagen i enlighet
med vad som anförts i motionen hos regeringen begär
en redogörelse för vilka åtgärder regeringen avser
vidta för att införa EU-kommissionens
rekommendationer om åtgärder i syfte att lindra
effekterna av och förebygga en fortsatt utbredning
av folksjukdomen osteoporos.
1998/99:So266 av Carina Hägg (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av att utöka
antalet vaccinationer mot tuberkulos.
1998/99:So270 av Barbro Westerholm (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om spridning av det
nationella programmet för utveckling av
självmordsprevention,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om psykiatrins ansvar
och resurser för att tillgodose självmordsnäras
behov av stöd,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om anhörigas och andra
närståendes behov av stöd,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om forskning om
självmord.
1998/99:So271 av Bengt Silfverstrand m.fl. (s) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om
folkhälsoprogram vid sjukdomar i rörelseorganen.
1998/99:So283 av Marie Engström (v) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behov av åtgärder för
begränsning av skadliga ljudnivåer.
1998/99:So301 av Tuve Skånberg och Rolf Åbjörnsson
(kd) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om en
nationell handlingsplan för att förebygga
självdestruktiva handlingar och självmord bland barn
och ungdomar.
1998/99:So314 av Lennart Daléus m.fl. (c) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om lokala
folkhälsorapporter,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om metoder för
hälsokonsekvensanalyser,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om folkhälsoforskning.
1998/99:So321 av Ingrid Burman m.fl. (v) vari yrkas
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att förebyggande av
osteoporos bör vara ett viktigt mål inom hälso- och
sjukvården,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om att ge
Socialstyrelsen i uppdrag att kartlägga tillgången
till mätning av benskörhet.
1998/99:So336 av Ulla Wester och Kaj Larsson (s)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om
behovet av att i hälsoupplysning tydliggöra
skillnaderna mellan män och kvinnor och mellan olika
samhällsklasser i sjukvård, arbetarskydd och
folkhälsoarbete samt att redovisa åtgärder för att
eliminera diskriminerande skillnader.
1998/99:So338 av Yvonne Ruwaida (mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om tvångsåtgärder,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om smittskyddsläkarens
roller,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om patienters
förhållningsregler,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att bastuklubbslagen
bör upphävas.
1998/99:So371 av Gunnel Wallin och Viviann Gerdin
(c) vari yrkas
2. att riksdagen hos regeringen begär att en
utredning om allergifrågorna görs,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att det samlade
informationsansvaret för allergifrågorna bör ligga
på Folkhälsoinstitutet.
1998/99:So374 av Ulla-Britt Hagström m.fl. (kd) vari
yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om vikten av studier om
allergisjukdomarnas förekomst i olika
socioekonomiska grupper,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om integrering av
arbetet med Agenda 21 med folkhälsoarbetet,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om den nationella
handlingsplanen för nutrition,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om en nationell
handlingsplan mot allergier,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om skolhälsovården.
1998/99:So375 av Thomas Julin m.fl. (mp) vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om utbildning av mödra-
och barnavårdens personal i allergiprevention,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om utökade satsningar
på allergiprevention på Folkhälsoinstitutet eller i
fristående organisation.
1998/99:So379 av Lars Gustafsson m.fl. (kd) vari
yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om utsatta grupper,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om långsiktighet i det
förebyggande arbetet,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om insatser för att
förebygga självmord,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att en utredning bör
tillsättas om hur allergier bland skolelever kan
förebyggas,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om
samlevnadskrisen.
1998/99:So388 av Barbro Westerholm (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om återkommande
nationella kostundersökningar,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om nationell
hälsopolitik på kostområdet,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om en nationell
handlingsplan för fysisk aktivitet.
1998/99:So399 av Lennart Klockare och Lilian Virgin
(s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om
behovet av att klargöra ansvarsfördelningen i
förebyggande hälsoarbete.
1998/99:So432 av Inger Lundberg m.fl. (s) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att de s.k.
miljonprogramområdena skall prioriteras i samhällets
förebyggande folkhälsoarbete.
1998/99:So460 av Thomas Julin m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att generell
arbetstidsförkortning är en folkhälsofråga,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om vikten av
hälsokonsekvensanalyser,
11. att riksdagen hos regeringen begär en utredning
om hur en försöksverksamhet med att samordna det
lokala folkhälsoarbetet skall kunna delfinansieras
med statliga projektmedel,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om vikten av ny
forskning runt sambanden kemikalier-miljö-hälsa,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om
försiktighetsprincipen.
1998/99:So464 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp) vari
yrkas
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om barn och
självmord.
1998/99:Ub274 av Inger Davidson m.fl. (kd, m, v, c,
fp, mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om stöd till föräldrar,
närstående och barn,
8. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om det nationella programmet för
självmordsprevention.
Motioner från allmänna motionstiden 1998 om
tobaksfrågor
1998/99:So227 av Thomas Julin m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om EU:s stöd till
tobaksodling,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att en procentuell
del av tobaksskatten används till att minska
tobaksbruket,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om förbud mot
tobaksautomater i lokaler där ungdom under 18 år
äger tillträde,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om allmänt rökförbud på
restauranger och näringsställen om inte avskildhet
kan ordnas för rökare,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att Socialstyrelsen
skall ha det övergripande ansvaret för tobaks-lagen.
1998/99:So305 av Sten Andersson (m) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ett slopande av
varningstexten "orsakar cancer, Socialstyrelsen" på
snusförpackningar innehållande svenskt snus.
1998/99:So307 av Barbro Westerholm m.fl. (fp, s, m,
v, kd, c, mp) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om övervakningen av
åldersgränsen,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om rökavvänjning.
1998/99:So356 av Inge Carlsson och Lennart Nilsson
(s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att varningstexten
Orsakar cancer omedelbart tas bort från snusdosor i
Sverige,
2. att riksdagen hos regeringen begär att
regeringen tar initiativ i syfte att ändra det EU-
direktiv som föreskriver att snusdosor skall ha
varningstexten Orsakar cancer.
1998/99:So377 av Ingrid Näslund och Fanny Rizell
(kd) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om en utvärdering av
efterlevnaden av lagen om en rökfri arbetsmiljö och
arbetsgivares och arbetsplatsledares ansvar för en
rökfri arbetsmiljö,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om en intensifierad
information och kontinuerlig undervisning, riktad
till alla föräldrar, om vikten av att alla barn och
ungdomar får en rökfri uppväxtmiljö,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om vikten av en rökfri
graviditet för barnets hälsa och av att hjälp att
sluta röka erbjuds föräldrarna så att rökstoppet
blir permanent,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om vikten av en
allsidig och kontinuerlig undervisning om den risk
för hälsan som tobaksbruket innebär så att ungdomar
aldrig börjar röka,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att även ungdomar
bör användas som informatörer,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om vikten av att en
allsidig utbildning i tobaksfrågan ingår i
yrkesutbildningen och i fortbildningen för alla de
yrkesgrupper som har med barn och föräldrar att göra
i sin yrkesutövning,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att information och
undervisning om tobaksbruk bör stödjas av
hälsoinformation i radio och TV.
1998/99:So379 av Lars Gustafsson m.fl. (kd) vari
yrkas
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om tobakens
skadeverkningar.
1998/99:So392 av Ingrid Burman m.fl. (v) vari yrkas
att riksdagen hos regeringen begär att den låter
Folkhälsoinstitutet utreda möjligheterna att
finansiera en försöksverksamhet med subventionerade
hjälpmedel för rökare inom ramen för sin verksamhet.
1998/99:So412 av Ronny Olander (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att vidta erforderliga
initiativ för ett avskaffande av varningstexten om
cancer på snusförpackningar.
1998/99:So454 av Carin Lundberg (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ett försök om försäljning
av nikotinpreparat där tobaksvaror försäljs.
1998/99:So461 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp) vari
yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att EU inte bör
subventionera tobaksodling,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att Sverige bör
genomföra WHO:s tiopunktsprogram och internationella
konvention mot tobak,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om genomförande av
förslaget om rökavvänjning enligt Statens beredning
för utvärdering av medicinsk metodik (SBU),
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om rökfri skola,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om resurser för och
långsiktighet i det tobaksförebyggande arbetet.
1998/99:So464 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp) vari
yrkas
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om det preventiva
arbetet mot tobak.
1998/99:A810 av Maria Larsson m.fl. (kd) vari yrkas
26. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om intensifierade
förebyggande insatser för att minska rökning och
alkoholkonsumtion hos kvinnor.
Utskottet
Allmänt om folkhälsoarbetet
Inriktning, arbetssätt m.m.
I motion So432 av Inger Lundberg m.fl. (s) hemställs
att riksdagen ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att de s.k.
miljonprogramområdena skall prioriteras i samhällets
förebyggande folkhälsoarbete. Enligt motionärerna
spelar strukturella förhållanden som arbetslöshet,
hushållsekonomi, utbildning, etnicitet stor roll för
skillnaderna i hälsa. Det som i snäv mening räknas
till folkhälsofrågor spelar en viktig roll för
människors möjlighet att bryta arbetslösheten, ge
barnen möjlighet till en god skolgång eller som
individer ett rikt liv. Det är, enligt motionärerna,
därför angeläget att det förebyggande arbetet för en
god hälsa i högre utsträckning riktas till
miljonprogramområdena och särskilt kommer grupper
som invandrare, arbetslösa och ensamföräldrar och
deras barn till del.
I motion So399 av Lennart Klockare och Lilian Virgin
(s) yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om
behovet av att klargöra ansvarsfördelningen i
förebyggande hälsoarbete. Motionärerna anser att det
är viktigt att varje myndighet och organisation har
sitt ansvar inom det egna området. I dag saknas dock
det övergripande ansvaret för det förebyggande
folkhälsoarbetet. Kommunerna borde ha det
övergripande ansvaret att organisera lokala hälsoråd
som skall arbeta förebyggande och främja god hälsa.
I motion So336 av Ulla Wester och Kaj Larsson (s)
begärs att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om behovet av att
i hälsoupplysning tydliggöra skillnaderna mellan män
och kvinnor och mellan olika samhällsklasser i
sjukvård, arbetarskydd och folkhälsoarbete samt att
redovisa åtgärder för att eliminera diskriminerande
skillnader. Motionärerna anför att sjukvården,
folkhälsoarbetet och arbetarskyddet utgår än i dag
från mannen som norm. Forskning som gjorts på män,
tillämpas på kvinnor både vad gäller diagnosticering
och behandling. Hälsokunskap och upplysning kan ha
avgörande betydelse för den enskilde individens val
av livsstil och handling. Enligt motionärerna måste
information och åtgärdsförslag bygga på kunskaper ur
helhetsperspektiv.
I motion So374 av Ulla-Britt Hagström m.fl.(kd)
hemställs att riksdagen ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om integrering av arbetet med
Agenda 21 med folkhälsoarbetet (yrkande 2).
Motionärerna anför att samtliga kommuner i landet är
engagerade i Agenda 21-arbetet. Agenda 21-arbetet
har varit framgångsrikt ur ekologiskt perspektiv men
hälsodimensionen behöver utvecklas.
I motion So379 av Lars Gustafsson m.fl. (kd) begärs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om utsatta grupper
(yrkande 1). Motionärerna anför att hälsan
förbättrats för flertalet svenskar. Även
medellivslängden har ökat och levnadsvanorna
förbättrats. Detta gäller dock inte alla grupper och
regioner. Motionärerna anser att hälsopolitiska
hänsyn skall vara en naturlig del i
samhällsplaneringen. Vidare yrkas tillkännagivande
om långsiktighet i det förebyggande arbetet (yrkande
2). Ett långsiktigt, målmedvetet arbete med
återkommande kontroller är, enligt motionärerna,
viktigt för kvaliteten i folkhälsoarbetet.
I motion So314 av Lennart Daléus m.fl. (c) begärs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om lokala
folkhälsorapporter (yrkande 2). Motionärerna anser
att kommuner och landsting med jämna mellanrum bör
ta fram folkhälsorapporter som belyser
hälsosituationen bland kommuninnevånarna. Det skulle
underlätta bedömningarna i politiska beslut rörande
folkhälsofrågor. Regeringen bör inleda samtal med
Kommunförbundet om sådana insatser på kommunal nivå.
Vidare hemställs om tillkännagivande om metoder för
hälsokonsekvensanalyser (yrkande 3). Motionärerna
vill också betona vikten av att det före viktiga
beslut görs en omfattande analys av vad som redan i
dag görs på miljöområdet. Metoder för
hälsokonsekvensanalyser bör utvecklas.
I motion So460 av Thomas Julin m.fl. (mp) begärs att
riksdagen som sin mening skall ge regeringen till
känna vad i motionen anförts om
hälsokonsekvensanalyser (yrkande 2). Motionärerna
vill att hälsokonsekvensanalyser skall följa alla
ekonomiska beslut som rör medborgarnas vardag eller
som berör utformningen av vård och omsorg. Det
skulle på en övergripande nivå fungera som ett slags
"hälsofostran" av politiska församlingar på olika
nivåer. Vidare yrkas att riksdagen hos regeringen
begär en utredning om hur en försöksverksamhet med
att samordna det lokala folkhälsoarbetet skall kunna
delfinansieras med statliga projektmedel (yrkande
11). Slutligen yrkas tillkännagivande om
försiktighetsprincipen (yrkande 13). I motionen
framförs att försiktighetsprincipen innebär att
produkter som misstänks vara farliga för miljön
stoppas i väntan på att motsatsen bevisas. Enligt
motionärerna måste detta begrepp generellt prövas
även inom hälso- och sjukvården. Om något på goda
grunder bedöms eller misstänks vara hälsostörande
skall detta undvikas även om man inte lyckas
prestera fullständig vetenskaplig bevisning.
Bakgrund m.m.
Utskottet behandlade senast motioner rörande olika
folkhälsofrågor våren 1998 i betänkande
1997/98:SoU11 Folkhälsofrågor. Utskottet anförde
vad gäller folkhälsoarbetets inriktning m.m. (s. 13
f.) bl.a. att folkhälsoarbetet måste prioriteras på
alla samhällsnivåer och inom samtliga sektorer, från
skola, socialtjänst, hälso- och sjukvård och
frivilligorganisationer till myndigheter på lokal,
regional och nationell nivå. Enligt utskottet hade
Kommittén för nationella folkhälsomål en mycket
viktig uppgift när det gäller att formulera
strategier för folkhälsoarbetet för att på så sätt
få en struktur i och vägledning för verksamheterna.
Utskottet pekade på att såväl HSU 2000 som
Miljöhälsoutredningen framhållit vikten av
hälsokonsekvensbeskrivningar. Arbetet med att
utveckla och sprida metoder härför pågår på regional
och nationell nivå, bl.a. vid Folkhälsoinstitutet
(FHI).
Större kunskap hos befolkningen om folksjukdomars
orsaker och utbredning, ökad medvetenhet om
samhällsförhållandenas och levnadsvanornas betydelse
för hälsan och ett fortsatt intensifierat
hälsofrämjande och förebyggande arbete var enligt
utskottet förutsättningar för att folkhälsan
successivt skall förbättras. Hälso- och sjukvården
hade här en viktig funktion. HSU 2000 betonar vikten
av förebyggande insatser inom hälso- och sjukvården
och av att folkhälsoarbetet bedrivs långsiktigt.
Utskottet anförde vidare att det av
Folkhälsorapporten 1997 framgick att det genomgående
kvarstod stora skillnader i hälsa mellan olika
sociala grupper i Sverige och att tendenser finns
att vissa skillnader ökar. Utskottet ville åter igen
uttrycka sin oro över dessa uppgifter och vidhöll
att folkhälsoarbetet med inriktning på de mest
utsatta grupperna borde intensifieras. Enligt
budgetpropositionen hade åtgärder för att förbättra
folkhälsan, inte minst för de mest utsatta
grupperna, fortsatt hög prioritet. FHI:s arbete med
att minska skillnaderna i hälsa hade förstärkts. I
direktiven till Kommittén för nationella
folkhälsomål nämndes att det var nödvändigt att
uppmärksamma och minska skillnaderna i hälsa mellan
olika socioekonomiska och etniska grupper, mellan
geografiska områden och mellan könen. Även HSU 2000
betonade att folkhälsoarbetet måste bedrivas med
målet att minska ojämlikheten i hälsa. Utskottet
förutsatte att regeringen noga följde utvecklingen
och initierade de insatser som krävdes för att
utjämna skillnaderna i hälsa. Utskottet ansåg att
något tillkännagivande från riksdagens sida med
anledning av motionerna inte behövdes och avstyrkte
ifrågavarande motioner.
I betänkandet redovisades också att
motionsyrkanden om att belägga alkoholdrycker,
teknisk sprit och tobak med särskilda avgifter eller
skatter i syfte att bekosta förebyggande insatser
och olika hälso- och sjukvårdsverksamheter har varit
föremål för riksdagens behandling vid ett flertal
tillfällen. Såväl socialutskottet som
skatteutskottet har avstyrkt yrkanden om
specialdestinering av skatter och avgifter.
Utskottet hänvisade bl.a. till betänkandena
1997/98:SoU7 och 1996/97:SkU17. Ett motionsyrkande
med begäran om en utredning om hur försöksverksamhet
med att samordna det lokala folkhälsoarbetet skulle
kunna delfinansieras med statliga projektmedel
avstyrktes med hänvisning till att utskottet inte
fann skäl att frångå sitt tidigare ställningstagande
att en specialdestinering av inkomster för vissa
ändamål borde undvikas.
Riksdagen följde utskottet. I betänkandet
behandlades ett femtiotal motionsykanden om
folkhälsofrågor. Till samma betänkande fogades 20
reservationer.
I budgetpropositionen (1998/99:1) utgiftsområde 9
(s. 29) anför regeringen bl.a. att det fortfarande
finns stora skillnader i ohälsa mellan olika
samhällsgrupper. Enligt regeringens bedömning har
insatser för att främja folkhälsan och förebygga
ohälsa fortsatt hög prioritet. Det gäller inte minst
åtgärder för att förbättra hälsan hos barn och
ungdomar samt hos de grupper som är mest exponerade
för de största hälsoriskerna.
Regeringen anför vidare (s. 47 f.) bl.a. att FHI
skall bidra till att uppfylla målen för
utgiftsområdet genom att främja likvärdiga
förutsättningar för en god hälsa för hela
befolkningen. Enligt regeringen har FHI:s arbete med
att minska skillnaderna i hälsa mellan olika grupper
intensifierats. Arbetet med att utveckla nationella
hälsopolitiska handlingsprogram med betoning på att
minska social ojämlikhet i hälsa har inletts på
flera av institutets verksamhetsområden och arbetet
har kommit längst när det gäller tobak och skador.
Utvecklingen att bedriva folkhälsoarbete baserat på
ett s.k. arenaperspektiv inleds i större skala med
satsningen på hälsofrämjande skolor.
Vad gäller stödet till att utveckla folkhälsoarbete
på lokal och regional nivå har detta bl.a. bestått i
att bidra till att öka folkhälsokompetensen hos
strategiska aktörer och i att stötta utvecklingen av
lokala folkhälsoprogram. Det internationella
engagemanget har ökat inte minst till följd av
institutets deltagande i EU:s olika
folkhälsoprogram. FHI:s genderarbete utgår ifrån
kunskap om skillnader mellan kvinnor och män både
när det gäller hälsa och attitydpåverkan.
Utgångspunkten är att man i det preventiva arbetet
måste känna till och ta hänsyn till orsakerna bakom
människors beteende. Enligt FHI har uppdraget att
vidareutveckla genderperspektivet inneburit en ökad
medvetenhet om och ett ökat intresse för hur det
förebyggande och hälsofrämjande arbetet skall kunna
profileras för olika målgrupper. Det som saknas är
forskning och utvärderingar av olika förebyggande
metoders effektivitet.
Regeringen anser i budgetpropositionen att
institutet ytterligare bör sträva efter att
förstärka sin roll som kunskapscentrum och
metodutvecklare. I linje med detta ligger att
institutet skall stimulera och stötta andra aktörer
att bedriva ett aktivt folkhälsoarbete. I detta
arbete bör inte minst de frivilliga
organisationernas kompetens och engagemang tas till
vara. Vidare bör FHI i högre grad utnyttja
möjligheten att låta fler av institutets aktiviteter
utvärderas av extern kompetens. Det är regeringens
uppfattning att FHI ytterligare bör sträva efter att
fokusera insatserna på att minska skillnaderna i
ohälsa mellan olika grupper i samhället.
Enligt regleringsbrev för budgetåret 1999 avseende
Socialstyrelsen har regeringen givit styrelsen i
uppdrag (punkt 8) att senast den 31 mars år 2001
till regeringen överlämna en social rapport och en
folkhälsorapport. Socialstyrelsen skall i samband
med folkhälsorapporteringen redovisa det nationella
läget beträffande miljörelaterad ohälsa. Beträffande
Folkhälsorapporten bör samråd ske med
Folkhälsoinstitutet.
Nationella folkhälsokommittén (S 1995:14) med
uppgift att utarbeta förslag till nationella mål för
hälsoutvecklingen överlämnade i mars 1998
delbetänkandet Hur skall Sverige må bättre? - första
steget mot nationella folkhälsomål (SOU 1998:43).
Betänkandet utgör det första steget i en process som
skall resultera i förslag till nationella
folkhälsomål och strategier. I betänkandet redovisas
några utgångspunkter och principer som avses vara
vägledande för kommitténs fortsatta arbete.
Kommittén har prioriterat ett antal områden som
bedöms spela en central roll i en framtida nationell
folkhälsostrategi. Som exempel kan nämnas psykisk
ohälsa, fysisk aktivitet, allergier och skador.
Kommittén har vidare bl.a. uttryckt förhoppningen
att hälsokonsekvensbedömningar skall kunna användas
integrerat i det vardagliga folkhälsoarbetet på alla
nivåer. Enligt kommittén bör forskningsinsatser ske
på området. Delbetänkandet har remissbehandlats och
avsikten är att de synpunkter som inkommit skall
ligga till grund för det fortsatta arbetet med
nationella folkhälsomål.
Kommittén om hälso- och sjukvårdens finansiering och
organisation (HSU 2000) har överlämnat sitt
delbetänkande En tydligare roll för hälso- och
sjukvården i folkhälsoarbetet (SOU 1997:119).
Kommittén har haft i uppdrag att analysera uppgifts-
och ansvarsfördelning mellan stat, kommun och
landsting när det gäller folkhälsoarbete. I
betänkandet framhålls bl.a. vikten av att utveckla
och sprida metoder för hälsokonsekvensbeskrivningar
samt betonas att folkhälsoarbetet är en verksamhet
som bedrivs långsiktigt. Betänkandet samt
remissvaren över betänkandet har överlämnats till
Nationella folkhälsokommittén för att ingå i
kommitténs fortsatta arbete.
Miljöhälsoutredningen har lagt fram ett förslag
till nationellt handlingsprogram för att minska den
miljörelaterade ohälsan i Sverige i betänkandet
Miljö för en hållbar hälsoutveckling (SOU 1996:124).
I betänkandet framhålls även bl.a. vikten av
hälsokonsekvensbeskrivningar och, vad gäller
riktlinjerna för det nationella miljöhälsoarbetet,
att försiktighetsprincipen bör tillämpas.
Betänkandet har efter remissomgång överlämnats till
den parlamentariska beredningen om mål i
miljöpolitiken (dir. 1998:45). Beredningen har
regeringens uppdrag att göra en samlad översyn av
vilka delmål som behövs för att Sveriges nationella
miljökvalitetsmål med visst undantag skall kunna nås
inom en generation. I sitt arbete skall beredningen
beakta Miljöhälsoutredningens förslag till
handlingsplan. Beredningen skall redovisa sina
uppdrag med ett första förslag till delmål och
åtgärder senast den 1 oktober 1999. En
slutredovisning av resultatet av arbetet skall ske
senast den 1 juli år 2000.
Även den svenska miljöpolitiken är i betydande grad
inriktad på att undanröja hälsorisker. Flera av de
förslag till nya nationella miljökvalitetsmål som
framställs i regeringens proposition 1997/98:145
Svenska miljömål. Miljöpolitik för ett hållbart
Sverige innefattar hänvisningar just till skyddet
för människans hälsa. Riksdagens miljö- och
jordbruksutskott avser att behandla propositionen
under våren 1999.
Under våren 1998 överlämnade regeringen
propositionen Utveckling och rättvisa - en politik
för storstaden på 2000-talet (prop. 1997/98:165)
till riksdagen. I propositionen lämnas ett antal
förslag till hur folkhälsoarbetet skall kunna
förbättras i utsatta stadsdelar, bl.a. föreslås att
lokala folkhälsoråd inrättas för att därigenom
förankra och anpassa folkhälsoarbetet till de lokala
förutsättningarna.
Arbetsmarknadsutskottet har i betänkande
1998/99:AU2 Utveckling och rättvisa - en
politik för storstaden på 2000-talet (s. 37),
anfört bl.a. följande.
När det gäller förhållandena i utsatta
bostadsområden skall den bostadssociala beredningens
(dir. 1998:56) arbete inriktas på frågor som är
kopplade till utvecklingen av bostadsförvaltning och
boendeinflytande. Beredningen skall ha nära samråd
med den storstadsdelegation som regeringen avser att
tillsätta - - -. I direktiven påpekas att de
ändringar som i början av 1990-talet genomfördes av
reglerna för den kommunala verksamheten inom
bostadssektorn inte förändrade kommunernas
grundläggande ansvar för bostadsförsörjningen på
lokal nivå. Vidare påpekas att bostadsförvaltningen
kan utvecklas genom att förvaltningsorganisationen
decentraliseras och ett ökat utrymme skapas för
brukarinflytande. Bostadsföretagen kan även, i
samverkan med andra aktörer, på andra sätt främja en
positiv utveckling av ett bostadsområde.
Aktuella motioner avstyrktes. Riksdagen följde
utskottet (rskr. 1998/99:34).
Regeringen har nyligen tillsatt en kommitté,
Välfärdsbokslut över 1990-talet (dir. 1999:7),
bestående av en grupp forskare med uppdrag att
sammanställa den kunskap som finns och identifiera
de områden där behovet av ökad kunskap kring
välfärdsutvecklingen är angeläget. Regeringen ser
det som särskilt angeläget att beskriva
välfärdsutvecklingen för kvinnor och män, för olika
socioekonomiska grupper och ur ett
livscykelperspektiv. Barns situation skall belysas.
Särskild uppmärksamhet bör ägnas åt utsatta grupper.
Frågor om folkhälsan och folkhälsans fördelning i
befolkningen skall vara centrala för kommitténs
bedömning av välfärdens utveckling under 1990-talet.
Kommittén skall redovisa den allmänna
hälsoutvecklingen i landet och de skillnader i
ohälsa som finns mellan olika sociala grupper och
hur detta förändrats under 1990-talet. Kommittén
skall lämna en delrapport senast i januari år 2000
och en slutredovisning i januari året därpå.
Socialvetenskapliga forskningsrådet (SFR) har efter
uppdrag i regleringsbrevet för budgetåret 1997
avseende rådet i samarbete med berörda forskningsråd
och andra organ under 1998 utarbetat ett nationellt
forskningsprogram om ojämlikhet i hälsa. Enligt
rådet är forskningsområdets samhällsrelevans
uppenbarligen mycket stor, och likaså dess potential
för inomvetenskaplig utveckling och dynamik.
Forskning på området förväntas bl.a. ge ett bättre
underlag för att bedöma politiska åtgärders
hälsokonsekvenser och till att utveckla och
utvärdera metoder ägnade att förbättra folkhälsan
och minska ojämlikheten. Forskningsprogrammet bör
bestå av stöd dels till ett nätverk av forskare inom
området, dels till forskningsprojekt inom området.
År 1994 blev folkhälsa formellt ett samarbetsområde
inom EU genom Maastricht-fördragets antagande. Inom
folkhälsoområdet har därefter ett ramprogram
antagits. Utifrån detta ramprogram genomförs för
närvarande folkhälsoprogram inom följande områden;
cancer, aids och vissa smittsamma sjukdomar,
narkotika, hälsofrämjande insatser samt
hälsoövervakning. Program för sällsynta sjukdomar
och miljörelaterade sjukdomar är fortfarande under
beredning och beslut beräknas fattas i
hälsominsterrådet i juni 1999.
EU:s ministerråd (hälsoministrarna) godkände vid
sammanträde den 12 november 1998 kommissionens
utkast till en framtida ram för gemenskapsåtgärder
på folkhälsoområdet för perioden åren 2000 till
2005. Rådsslutsatserna kommer formellt att antas vid
ett kommande rådsmöte. Kommissionen uttalade vid
sammanträdet, genom kommissionären Flynn, sitt stöd
för slutsatserna och framhöll tre frågor som
särskilt prioriterade i det fortsatta arbetet. Den
första frågan avsåg strävan att integrera
hälsoaspekterna i all gemenskapspolitik, den andra
gällde vikten av att stödja metodutveckling för att
bedöma hälsoeffekterna av gemenskapsåtgärder och den
tredje handlade om att beakta östutvidgningen.
Vid samma rådsmöte nåddes en politisk
överenskommelse som gällde ett förslag till beslut
om ett program för gemenskapsåtgärder för åren
1999-2003 för förebyggande av personskador inom
ramen för insatser på folkhälsoområdet. Den
gemensamma ståndpunkten kommer att slutligt antas
vid ett kommande rådsmöte.
Det internationella samarbetet i folkhälsofrågor har
successivt utvecklats inom såväl EU som Europarådet
och WHO. WHO:s regionalkommitté för Europa antog i
september 1998 enhälligt ett reviderat
folkhälsopolitiskt ramverk - Hälsa-för-alla 21
(Health for all in the 21st century, HFA 21) - med
riktlinjer och mål till ledning för medlemsländernas
folkhälsoarbete. Det europeiska HFA-21 bygger på
principerna i den globala hälsa-för-alla-strategi
som antogs i maj 1998 men utvecklar närmare de
områden som är viktiga för hälsosituationen inom
Europa. Ett av dessa områden är ojämlikhet i hälsa
inom medlemsländerna.
Utskottets bedömning
Enligt utskottets mening måste insatser för att
främja folkhälsan och förebygga ohälsa ha fortsatt
hög prioritet på alla samhällsnivåer och inom
samtliga sektorer från skola, socialtjänst, hälso-
och sjukvård och frivilligorganisationer till
myndigheter på lokal, regional och nationell nivå.
Utskottet vill i sammanhanget betona vikten av
samverkan mellan de olika aktörerna och över
sektorsgränserna. Av betydelse är också de agerandes
kompetens på respektive område. Utskottet ser med
tillfredsställelse på det engagerade folkhälsoarbete
som bedrivs både på nationell och på regional-lokal
nivå. Genom Folkhälsoinstitutets verksamhet stöds
och stimuleras utvecklingen av regionala och
kommunala insatser på området.
Den Nationella folkhälsokommittén har en mycket
viktig uppgift när det gäller det framtida
folkhälsoarbetet. Utskottet gör bedömningen att
arbetet med nationella hälsomål kommer att stödja
och inspirera folkhälsoarbetet på alla
samhällsnivåer. Folkhälsokommittén har lyft fram
vissa områden som bedöms ha betydelse i det
fortsatta arbetet och skall under sommaren 1999
presentera ytterligare ett delbetänkande med
preliminära bedömningar och förslag om nationella
hälsomål och strategier som kommer att vara
vägledande för samhällets insatser för att förbättra
folkhälsan. Flera av motionsyrkandena ryms inom
kommitténs direktiv. Utskottet utgår från att
folkhälsokommittén i sitt kommande arbete kommer att
behandla dessa eller liknande frågeställningar.
Frågor som rör hälsokonsekvensanalyser eller
bedömningar har berörts, förutom av
folkhälsokommittén, även av HSU 2000 och av
Miljöhälsoutredningen. Miljöhälsoutredningen har
även tagit upp frågan om vikten av den s.k.
försiktighetsprincipen i det nationella
miljöhälsoarbetet. Vid bl.a. Folkhälsoinstitutet
bedrivs också ett arbete med att sprida och utveckla
metoder för hälsokonsekvensanalyser på regional och
lokal nivå. Utskottet anser mot bakgrund av det
sagda att motionerna So314 (c) yrkandena 2 och 3,
So374 (kd) yrkande 2, So379 (kd) yrkande 2, So399
(s) samt So460 (mp) yrkandena 2 och 13 i huvudsak är
tillgodosedda och därför bör avslås.
Utskottet vidhåller sitt tidigare ställningstagande
att en specialdestinering av statens inkomster för
vissa ändamål bör undvikas. Motion So460 (mp)
yrkande 11 avstyrks därför.
Utskottet delar motionärernas oro över att det
fortfarande finns påtagliga hälsoskillnader mellan
och inom olika grupper i samhället. Utskottet
vidhåller att folkhälsoarbetet med inriktning på de
mest utsatta grupperna bör intensifieras. Detta är
en förutsättning för att folkhälsan successivt skall
förbättras. Fortsatt kraftfulla åtgärder bör vidtas
för att förbättra hälsan inte minst hos barn och
ungdomar samt hos de grupper som är mest exponerade
för de största hälsoskillnaderna. Problemet med
sociala skillnader i hälsa har uppmärksammats av WHO
och redovisas som ett hälsomål i HFA-21 för Europa.
Ett intensifierat arbete i frågan pågår bl.a. inom
Folkhälsoinstitutet och saken utreds i statliga
kommittéer. Utskottet utgår ifrån att regeringen
följer utvecklingen noga och tar initiativ till de
insatser som krävs för att söka överbrygga
hälsoklyftorna i samhället. Något initiativ från
riksdagens sida med anledning av motionerna So336
(s), So379 (kd) yrkande 1 och So432 (s) behövs
enligt utskottets mening inte. Motionerna avstyrks.
Folkhälsoforskning m.m.
Motionerna
I motion So374 av Ulla-Britt Hagström m.fl. (kd)
hemställs att riksdagen ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om vikten av studier om
allergisjukdomarnas förekomst i olika
socioekonomiska grupper (yrkande 1). Enligt
motionärerna är studier om allergisjukdomarnas
förekomst i olika socioekonomiska grupper sällsynta
varför det är viktigt att sådana studier initieras.
I motion So379 av Lars Gustafsson m.fl. (kd) begärs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om samlevnadskrisen
(yrkande 11). Fungerande familjer är, enligt
motionärerna, en vinst för Sverige även i
samhällsekonomiska termer. I folkhälsoarbetet bör
ingå satsningar på äktenskapets och parförhållandets
friskvård. Det kan ske genom att forsknings- och
utvecklingsprojekt startas om att vårda relationer
och hantera konflikter som kan uppstå i en
parrelation.
I motion So314 av Lennart Daléus m.fl. (c) begärs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om folkhälsoforskning
(yrkande 4). Enligt motionärerna bör ett omfattande
forskningsprogram initieras om den sociala
gemenskapens betydelse för folkhälsan. Det behövs ny
kunskap om social integration och om vilka
mekanismer som påverkar människors livsvillkor och
levnadssätt. Forskningsprogrammet bör utgå från
mikroperspektivet och ha till syfte att belysa
familjens, de sociala nätverkens och den yttre
närmiljöns betydelse för människors hälsa.
Programmet bör vara tvärsektoriellt och omfattas av
idéhistoriker, sociologer, medicinare, antropologer
m.fl.
I motion So270 av Barbro Westerholm (fp) hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om forskning om
självmord (yrkande 4). Det är, enligt motionären,
viktigt med fortsatt forskning för att förstå varför
en del människor begår självmord och för att kunna
utveckla effektiva behandlings- och
rehabiliteringsinsatser. Fortsatt forskning om
signalsubstansernas förekomst i hjärnan hos vissa
personer som begått självmord skulle kunna ge svar
på frågan vilka som är riskindivider. Motionären
menar att det bör utredas om och hur de hinder som
transplantationslagen enligt uppgift kan lägga för
sådan forskning, kan undanröjas.
I motion So460 av Thomas Julin m.fl. (mp) begärs att
riksdagen som sin mening skall ge regeringen till
känna vad i motionen anförts om vikten av ny
forskning runt sambanden kemikalier-miljö-hälsa
(yrkande 12). Enligt motionärerna bör den forskning
som saknas för att "diffusa symptom" skall kunna
förklaras även för försäkringskassan prioriteras.
Det kan handla om forskning som rör sig runt samband
miljö-kemikalier-hälsa.
Bakgrund m.m.
Utskottet hänvisade i sitt betänkande 1997/98:SoU11
Folkhälsofrågor (s. 17 f.) våren 1998 bl.a. till
proposition 1996/97:5 avseende regeringens
forskningspolitik för åren 1997-1999. I
propositionen framhåller regeringen vikten av
forskning om bl.a. skillnaderna i hälsa, barns hälsa
och arbetslöshetens effekter på hälsan. Vidare
betonas att ett genusperspektiv bör införas i
forskningen. Utskottet pekade på att regeringen
genom bl.a. Folkhälsorapporten 1997 och
Miljöhälsoutredningens betänkande redan
uppmärksammats på behovet av forskning på flera av
de områden som nämndes i motionerna varför dessa
avstyrktes. I samma betänkande (s. 30) vidhöll
utskottet bl.a. att forskning rörande allergier
borde ges ökad uppmärksamhet. Riksdagen följde
utskottet.
I budgetpropositionen (1998/99:1 s. 47) anger
regeringen bl.a. att olika samarbetsavtal tecknats
mellan FHI och svenska forskningsinstitutioner för
att öka kunskapen om ohälsans sociala samband samt
översätta resultaten till förslag på konkreta
strategier för att förbättra hälsans villkor bland
utsatta grupper. FHI har under året satsat på en
förstärkning av analys- och utredningsfunktionen,
liksom på de internationella frågorna.
I samma proposition (s. 127 f.) anför regeringen
att kunskapsbehovet är stort och kontinuerligt inom
hela det socialvetenskapliga, socialpolitiska och
folkhälsopolitiska området och kan till stor del
endast tillgodoses genom satsning på forskning och
utvecklingsarbete. Inom Socialdepartementets
ansvarsområde har därvid Socialvetenskapliga
forskningsrådet (SFR) en mycket viktig roll, såväl
som finansiär gentemot forskningsvärlden som
idégivare, inspiratör och samarbetspartner för
övriga myndigheter under Socialdepartementet.
Omkring hälften av de drygt 200 miljoner kronor som
inom Socialdepartementets område årligen avsätts
till forskning slussas genom SFR. Andra myndigheter
som ger stöd till eller utför forsknings- och
utvecklingsarbete inom ramen för sina ramanslag är
bl.a. Socialstyrelsen, FHI, Statens
institutionsstyrelse, Statens beredning för
utvärdering av medicinsk metodik, Statens institut
för psykosocial miljömedicin och
Smittskyddsinstitutet. Socialstyrelsens databas
utgör en viktig grund för delar av forskningen inom
bl.a. folkhälsoområdet.
Flera myndigheter har bidragit till forskning kring
folkhälsa, som resursmässigt är det största
forskningsområdet. SFR har i samarbete med andra
myndigheter och intressenter utarbetat ett
nationellt forskningsprogram om ojämlikhet i hälsa.
Utifrån konstaterandet att det föreligger stora, men
otillräckligt kända, skillnader i hälsa mellan olika
grupper i samhället föreslås ökade satsningar inom
området. Flera universitet och högskolor inrättar nu
forskningstjänster inom området och kommer att
medverka till att genomföra programmet. Även
resultat från andra myndigheter, bl.a. Statens
institut för psykosocial miljömedicin, har inneburit
väsentligt ökade kunskaper på området. Även inom EU
med flera länder har folkhälsofrågor hög prioritet.
Sammanfattningsvis konstaterar regeringen, i
budgetpropositionen, att de insatser som genomförts
redan har lett till ökad kunskap eller är nödvändiga
led i arbetet med att säkra kunskapstillväxten på
sikt. Regeringen bedömer därför att målet att öka
kunskapen om tillstånd, processer och effekter
rörande hälsa och social välfärd har nåtts.
Under 1998 har SFR bl.a. utrett och lämnat förslag
rörande satsningar på forskning kring det högt
prioriterade området ojämlikhet i hälsa. Den
fortsatta prioriteringen inom SFR:s ansvarsområde
kommer att påverkas av nästa forskningsproposition.
Behovet av kunskap genom forskning kommer dock även
fortsättningsvis att vara mycket stort och några
drastiska omkastningar av den långsiktiga
inriktningen är sannolikt inte att vänta. En av
flera viktiga frågor under 1999 kommer att vara
ojämlikhet i hälsa. Mot bakgrund av det förslag till
forskningsprogram som SFR presenterade våren 1998
anser regeringen att SFR bör eftersträva att inom
sin ram förstärka sin satsning på området som
komplement till övriga berörda och i programarbetet
involverade aktörers insatser.
Enligt regleringsbrev för budgetåret 1999 avseende
SFR framgår att rådet fått regeringens uppdrag att
senast den 1 augusti 1999 redovisa en summarisk,
enkel och övergripande beskrivning av viktiga bidrag
till kunskapsutvecklingen inom den
socialvetenskapliga forskningen under den senaste
treårsperioden som kommit till genom stöd från SFR
samt hur dessa bidrag förhåller sig till den
allmänna kunskapsutvecklingen på området.
Regeringen har, som ovan nämnts, tillsatt en
kommitté, Välfärdsbokslut över 1990-talet (dir.
1999:7), bestående av en grupp forskare med uppdrag
att sammanställa den kunskap som finns och
identifiera de områden där behovet av ökad kunskap
kring välfärdsutvecklingen är angeläget. Centrala
frågor är därvid folkhälsan och folkhälsans
fördelning i befolkningen.
Vårdalsstiftelsen har beslutat att med början 1999
under fem år ge ett Allergicentrum vid Karolinska
sjukhuset fem miljoner kronor per år för att stärka
tvärvetenskaplig forskning och forskarutbildning med
inriktning på allergier och annan överkänslighet.
Under åren 1990-1994 genomfördes en
befolkningsundersökning inom områdena astma och
allergi i de nordiska och baltiska länderna,
European Community Respiratory Health Survey
(ECRHS). En stor uppföljningsstudie, European
Community Respiratory Health Survey II (ECRHS II),
rörande t.ex. förekomsten av astma och allergier och
analys av riskfaktorer inleds under år 1999 med
medel från bl.a. Vårdalsstiftelsen. Huvudman för den
nordiska studien är docent Christer Janson vid
Institutionen för medicinska vetenskaper,
Lungmedicin och allergologi vid Akademiska
sjukhuset i Uppsala. Studien beräknas i sin helhet
vara färdigställd år 2002.
Miljöhälsoutredningen har i sitt betänkande SOU
1996:124 som riktlinje för det nationella
miljöhälsoarbetet föreslagit att forskning och
utveckling om miljörelaterade hälsorisker bör
förstärkas.
Institutet för psykosocial medicin (IPM) skall
särskilt uppmärksamma och bidra med kunskap som
minskar de psykosociala risksituationerna i
samhället. IPM, som under senare år inriktat sin
verksamhet på såväl grundforskning som tillämpad
forskning samt kunskaps- och informationsspridning,
är organisatoriskt tätt knutet till Karolinska
Institutet. IPM:s verksamhet är inriktad på att
förstå sambandet mellan livsförhållanden, psykisk
hälsa och kroppslig hälsa. Myndighetens forskning
har särskilt koncentrerats på psykologiska och
psykofysiologiska långtidsmekanismer som
orsaksbakgrund till sambandet mellan hälsa och
psykosocial livsmiljö. Forskning bedrivs bl.a. vad
gäller betydelsen av sociala relationer i
arbetslivet.
Centrum för suicidforskning och prevention är
statens och Stockholms läns landstings centrala
expertenhet, bl.a. vad gäller självmordsforskning.
Centret är knutet till IPM vid Karolinska
Institutet. Under hösten 1998 har flera
doktorsavhandlingar i ämnet lagts fram.
Utskottets bedömning
Behovet av kunskap genom forskning på
folkhälsoområdet kommer fortsättningsvis att vara
mycket stort. Enligt utskottets mening är det därför
av vikt att folkhälsoforskning uppmuntras och
stimuleras. Stora resurser satsas också på
forskningsområdet och forskningen ökar ständigt
kunskapen rörande hälsa och social välfärd. I den
senaste forskningspropositionen har regeringen för
åren 1997-1999 framhållit vikten av
folkhälsoforskning på vissa områden.
Socialvetenskapliga forskningsrådet har nyligen
utrett och lämnat förslag rörande satsningar på
forskning kring det högt prioriterade området
ojämlikhet i hälsa. De framtida
forskningsprioriteringarna inom folkhälsoområdet
kommer att påverkas av nästa forskningsproposition.
Därutöver kan bl.a. förslag av Nationella
folkhälsokommittén och Kommittén för välfärdsbokslut
över 1990-talet få betydelse för
folkhälsoforskningens framtida inriktning. Utskottet
delar bedömningen att ojämlikhet i hälsa kommer att
vara en viktig fråga för den framtida forskningen.
Forskning sker redan på flera av de områden som tas
upp i motionerna. Regeringen har också genom
Miljöhälsoutredningens betänkande uppmärksammats på
forskningsbehovet inom området miljörelaterade
hälsorisker. Enligt utskottets mening bör riksdagen
inte ta något initiativ med anledning av motionerna
So270 (fp) yrkande 4, So314 (c) yrkande 4, So374
(kd) yrkande 1, So379 (kd) yrkande 11 och So460 (mp)
yrkande 12. Motionerna avslås därför.
Olika folkhälsoproblem
Motionerna
Två motioner rör osteoporos
I motion So220 av Elisabeth Fleetwood m.fl. (m, s,
v, kd, c, fp, mp) hemställs att riksdagen i enlighet
med vad som anförts i motionen hos regeringen begär
en redogörelse för vilka åtgärder som regeringen
avser att vidta för att införa Europeiska
kommissionens rekommendationer om åtgärder i syfte
att lindra effekterna av och förebygga en fortsatt
utbredning av folksjukdomen osteoporos. Enligt
motionärerna har forskningen på kort tid lett till
nya möjligheter att utreda, behandla och förebygga
osteoporos med goda resultat. Utvecklingen av
läkemedel och diagnosteknik erbjuder goda
behandlingsmöjligheter. Ändå är kunskapen om
sjukdomen otillräcklig inom såväl sjukvården som
bland allmänheten och hälso- och sjukvårdsansvariga.
Europeiska kommissionen har mot bakgrund härav
antagit en expertrapport om osteoporos med åtta
rekommendationer innefattande bl.a. att Europeiska
gemenskapen och medlemsländernas regeringar
uttryckligen bör fastställa att förebyggande av
osteoporos är ett viktigt mål inom hälso- och
sjukvården och starta upplysningskampanjer.
I motion So321 av Ingrid Burman m.fl. (v) hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att förebyggande av
osteoporos bör vara ett viktigt mål inom hälso- och
sjukvården och att ge Socialstyrelsen i uppdrag att
klarlägga tillgången till mätning av benskörhet
(yrkandena 9 och 10). Enligt motionärerna har
Europeiska kommissionen på Europaparlamentets
uppdrag framställt en rapport om osteoporos som
borde ligga till grund för arbetet i Sverige.
Rapporten innehåller åtta rekommendationer till
medlemsländerna, rekommendationer som den svenska
regeringen snarast borde se till att följa. Bland de
viktigaste är att politiker bör besluta att
förebyggande av osteoporos är ett viktigt mål inom
hälso- och sjukvården samt att personer som löper
hög risk för frakturer bör få tillgång till mätning
av bentäthet. Enligt motionärerna borde Sverige
fatta ett sådant målsättningsbeslut och
Socialstyrelsen bör få i uppdrag att kartlägga
tillgången till mätning av benskörhet.
Fem motioner rör självmordsprevention
I motion Ub274 av Inger Davidson m.fl. (kd, m, v, c,
fp och mp) begärs att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om stöd
till föräldrar, närstående och barn (yrkande 1).
Enligt motionärerna har barnens psykiska hälsa
försämrats dramatiskt. En trygg självkänsla är
enligt motionärerna en bas för psykisk hälsa och en
faktor som kan förebygga självmord. Viktiga
förutsättningar för utvecklingen av självkänsla är
stabila vuxenkontakter under uppväxtåren. Både små
och äldre barn behöver en daglig och trygg kontakt.
Under tonåren är den psykiska omvårdnaden mycket
viktig. Föräldrar, närstående och barn kan ibland
behöva utomståendes hjälp för att klara problemen.
Motionärerna anser det angeläget att alla kommuner
kan tillhandahålla sådan professionell hjälp. I
motionen begärs även tillkännagivande om det
nationella programmet för självmordsprevention
(yrkande 8). Motionärerna anför att Nationella rådet
för självmordsprevention presenterade ett nationellt
program för självmordsprevention 1995. Eftersom
programmet är det första i sitt slag är det av stor
betydelse att det får en nationell spridning på alla
berörda nivåer i samhället. Målsättningen bör vara
att programmet skall antas av Sveriges riksdag och
därmed få formell status som ett nationellt program.
I motion So301 av Tuve Skånberg och Rolf Åbjörnsson
(kd) hemställs att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om en
nationell handlingsplan för att förebygga
självdestruktiva handlingar och självmord bland barn
och ungdomar. Motionärerna framför att Sverige länge
haft en oförändrad och hög frekvens av självmord
bland ungdom. Självmord är nu den vanligaste
dödsorsaken bland pojkar och unga män i åldrarna
15-29 år. Enligt motionärerna måste det ses som
mycket angeläget att ge Folkhälsoinstitutet i
uppdrag att sammanställa en nationell handlingsplan
för att förebygga självdestruktiva handlingar och
självmord bland i synnerhet barn och unga.
I motion So379 av Lars Gustafsson m.fl. (kd) begärs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om insatser för att
förebygga självmord (yrkande 3). Motionärerna anför
att det förebyggande arbetet måste inriktas på att
motverka att personer hamnar i denna krissituation.
Motionärerna vill vidare att Nationella rådets
program för självmords-prevention skall få nationell
status och därför bör det antas av riksdagen.
I motion So464 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp) yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om barn och självmord
(yrkande 10). Enligt motionärerna visar en
elevundersökning bl.a. att ungdomarna önskar att
vuxenvärlden skall bry sig, prata med dem, ha tid
med dem. Vidare anförs att bristande kontinuitet i
den psykiatriska vården kan vara en självmordsrisk
för unga.
I motion So270 av Barbro Westerholm (fp) hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om spridning av det
nationella programmet för utveckling av
självmordsprevention (yrkande 1). Motionären anför
att FN definierar självmord som ett
folkhälsoproblem. I Sverige har Socialstyrelsen och
Folkhälsoinstitutet 1994 inrättat ett nationellt råd
för självmordsprevention. Inom ramen för det arbetet
har de båda myndigheterna tillsammans med Centrum
för suicidforskning och prevention presenterat ett
nationellt handlingsprogram "Stöd i
självmordskriser". Enligt handlingsprogrammet skall
målet för den självmordspreventiva verksamheten
bl.a. vara att minska antalet självmord och
självmordsförsök. För en framgångsrik
suicidprevention krävs, enligt motionären, att det
nationella programmet förs ut inte bara till
primärvård och sjukhusvård utan också till skolan,
skolhälsovården, företagshälsovården, socialtjänsten
och polisen. Vidare yrkas tillkännagivande om
psykiatrins ansvar och resurser för att tillgodose
självmordsnäras behov av stöd (yrkande 2). I
motionen framförs att i det självmordsförebyggande
arbetet som en given del ingår stöd och behandling
och omhändertagande av självmordsnära personer i
hälso- och sjukvården, stöd till anhöriga och andra
hjälpare. I motionen begärs även tillkännagivande om
anhörigas och andra närståendes behov av stöd
(yrkande 3). Motionären anför att det föreligger
brister också i stödet till anhöriga. De anhöriga
måste i högre utsträckning ges möjligheter till
professionell hjälp efter ett självmord. Den hjälpen
måste aktivt erbjudas då anhöriga många gånger inte
orkar ta egna initiativ.
Fyra motioner rör allergiprevention
I motion So374 av Ulla-Britt Hagström m.fl.(kd)
hemställs att riksdagen ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om den nationella
handlingsplanen för nutrition (yrkande 3).
Motionärerna menar att ett område som lätt hamnar i
bakgrunden vid diskussioner om allergier är
födoämnesallergierna. Sverige har inte, i motsats
till exempelvis Norge och Finland, någon tydlig
hälsopolitisk strategi inom området. Den nationella
handlingsplanen för nutrition som fastställdes av
regeringen 1995 är ganska allmänt hållen och saknar
åtgärdsförslag. Vidare framställs krav på
tillkännagivande om en nationell handlingsplan mot
allergier (yrkande 6). Enligt motionärerna bör en
nationell handlingsplan för förstärkt förebyggande
av allergier och astma tas fram. Motionärerna pekar
på att både Danmarks och Norges regeringar fattat
beslut om sådana planer. Slutligen begärs
tillkännagivande om skolhälsovården (yrkande 7).
Motionärerna anför att det, för att öka förståelsen
och kunskapen om allergier/astma, är mycket
angeläget att utbilda skolpersonalen.
Skolhälsovården måste ges förutsättningar att
identifiera och hjälpa till att förebygga
allergirisker i barnens arbetsmiljö.
I motion So379 av Lars Gustafsson m.fl. (kd) begärs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att en utredning bör
tillsättas om hur allergier bland skolelever kan
förebyggas (yrkande 4). Motionärerna ser allvarligt
på att så många barn i skolan har allvarliga
allergiproblem. Förutom den rent medicinska och
psykiska belastningen medför det också svårigheter
att tillgodogöra sig undervisningen. Motionärerna
kräver att en utredning tillsätts om vad som gjorts
och kan göras för att förebygga allergier bland
skoleleverna.
I motion So371 av Gunnel Wallin och Viviann Gerdin
(c) yrkas att riksdagen hos regeringen begär att man
gör en utredning om allergifrågor och ett
tillkännagivande om att det samlade
informationsansvaret för allergifrågorna bör ligga
på Folkhälsoinstitutet (yrkandena 2 och 3). Enligt
motionärerna breder allergisituationen ut sig
kraftigt inom flera områden. Det finns, enligt
motionärerna starka samband mellan ute- och
innemiljön, huden och maten. Det behövs en utredning
om allergifrågorna, och det samlade
informationsansvaret bör ligga på
Folkhälsoinstitutet, även beträffande
allergisanering av skolor och daghem.
I motion So375 av Thomas Julin m.fl. (mp) yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om utbildning av mödra- och
barnavårdens personal i allergiprevention (yrkande
3). Motionärerna anför att allergier är ett växande
folkhälsoproblem i hela den industrialiserade
världen. Det är angeläget att förebygga att små barn
utvecklar allergi. Mödra- och barnhälsovårdens
personal bör härvidlag få en utökad roll. Utbildning
vad gäller möjligheter till allergiprevention och
metoder för att få föräldrar att handla
allergiförebyggande är viktigt. Vidare begärs ett
tillkännagivande om utökade satsningar på
allergiprevention vid Folkhälsoinstitutet eller i
fristående organ (yrkande 4). Enligt motionärerna
har Folkhälsoinstitutet ett program för
allergiprevention. Institutets insatser är, i
förhållande till omfattningen av allergi och
möjligheterna att förebygga, för små. Motionärerna
menar att ett nytt uppdrag till Folkhälsoinstitutet
eller ett fristående organ bör övervägas.
Två motioner rör skadliga ljudnivåer
I motion So283 av Marie Engström (v) yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behov av åtgärder för begränsning av
skadliga ljudnivåer. Motionären anför att drygt 9 %
av befolkningen har hörselnedsättning och att
hörselskada är ett dolt handikapp. Det är nödvändigt
att åtgärder vidtas för att förhindra att antalet
hörselskador ökar. Det är viktigt att man arbetar
förebyggande med tanke på att många ungdomar utsätts
för risker. Regler och rekommendationer som
fastställer maximala ljudnivåer på musikkonserter
måste, enligt motionären, också kombineras med
riktlinjer för hur dessa skall efterlevas.
Regeringen bör därför återkomma med förslag till
åtgärder för begränsning av skadliga ljudvolymer.
I motion So212 av Barbro Westerholm m.fl. (fp) yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om förebyggande
insatser (yrkande 5). Att minska bullerstörningarna
i samhället så att ljudnivåerna sänks och färre
människor utsätts för buller är, enligt
motionärerna, en viktig åtgärd för att förebygga
förekomsten av hörselskador och andra hälsoproblem
till följd av buller, t.ex. sömnsvårigheter.
Folkhälsoinstitutet bör, i syfte att förebygga
hörselskador, få ett uppdrag som innebär samlade
insatser mot hälsoskadligt buller och andra
bullerrelaterade hälsoproblem.
Övriga folkhälsofrågor
I motion So388 av Barbro Westerholm (fp) m.fl.
begärs att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om återkommande
nationella kostundersökningar (yrkande 1). Kunskapen
om olika befolkningsgruppers matvanor skulle kunna
vara bättre om Sverige, enligt motionärerna,
genomförde nationella kostvaneundersökningar med
denna inriktning. Folkhälsoinstitutet bör därför få
ett nationellt ansvar för att inhämta data som
belyser olika gruppers matvanor. Den kunskapen
behövs för en effektiv hälsoupplysning på
kostområdet. Vidare begärs tillkännagivande om
nationell hälsopolitik på kostområdet (yrkande 2).
Motionärerna anför att Sverige behöver utveckla en
nationell hälsopolitik inom kostområdet. Politiken
bör inrymma t.ex. åtgärder för ökad kunskap om
kosten och kostens betydelse för hälsan riktad till
speciella riskgrupper, men också till barn och
ungdom. Skolmåltiden kan här tjäna som pedagogiskt
verktyg. I motionen yrkas även tillkännagivande om
en nationell handlingsplan för fysisk aktivitet
(yrkande 3). Motionärerna anför att den slutsats man
kan dra av olika undersökningar är att vi rör oss
allt mindre, att fördelningen är ojämn mellan könen
och i olika samhällsklasser samt att den minskade
fysiska aktiviteten kan leda till en ökning av
sjukligheten och för tidig död. Det behövs ett
nationellt handlingsprogram som bl.a. bör inrymma en
förstärkning av ämnet idrott och hälsa i skolan.
I motion So460 av Thomas Julin m.fl. (mp) begärs att
riksdagen som sin mening skall ge regeringen till
känna vad i motionen anförts om att generell
arbetstidsförkortning är en folkhälsofråga (yrkande
1). Motionärerna anför att ett enkelt sätt att höja
människors uppfattning om sin livskvalitet är att
låta alla som önskar förkorta sin arbetstid. Det ger
piggare arbetstagare, närvarande föräldrar/anhöriga,
engagerade medborgare och fler arbetstillfällen. Det
är inte konstruktivt att en del av oss arbetar mer
än vi orkar samtidigt som andra av oss inte får
hjälpa till.
I motion So266 av Carina Hägg (s) begärs att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av att utöka
antalet vaccinationer mot tuberkulos. Enligt
motionären behövs en förnyad kamp mot TBC. Om inte
verksamma åtgärder sätts in kommer 70 miljoner
människor att dö i TBC de närmaste åren enligt WHO.
Under det senaste decenniet har i genomsnitt 550
fall av aktiv TBC per år registrerats i Sverige.
Ökningen av resistenta bakteriestammar på olika håll
i världen beror bl.a. på att man har försummat att
övervaka behandlingen, svåra sociala levnadsvillkor
och felanvändning av antibiotika. Motionären menar
att det, med hänsyn till utvecklingen, finns all
anledning att vidmakthålla de kunskaper om
tuberkulos som finns inom hälso- och sjukvården
samt påkalla en skärpt vaksamhet. Den i
Socialstyrelsens allmänna råd rekommenderade
selektiva vaccinationen mot tuberkulos av barn och
ungdomar, som löper ökad risk att utsättas för
smitta bör utvidgas till att omfatta fler.
I motion So271 av Bengt Silfverstrand m.fl. (s)
hemställs att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om
folkhälsoprogram vid sjukdomar i rörelseorganen.
Enligt motionären är sjukdomar i rörelseorganen ett
stort problem, både för de drabbade och för
samhällsekonomin i stort. Mot denna bakgrund borde
det vara angeläget att Sverige utarbetar ett
nationellt folkhälsoprogram för dessa sjukdomar. Den
danska modellen kan därvid tjäna som föredöme.
Bakgrund och tidigare behandling
Senast våren 1998 behandlade utskottet i betänkande
1997/98:SoU11 Folkhälsofrågor (s. 30 f.)
motionsyrkanden om olika folkhälsoproblem. I
betänkandet, vartill hänvisas, redogjordes bl.a. för
vad Folkhälsorapporten 1997 tagit upp vad gäller
folksjukdomar, t.ex. allergi, rörelseorganens
sjukdomar och tuberkulos, samt självmord.
Utskottet anförde bl.a. att det såg allvarligt på
den ökande förekomsten av allergier och annan
överkänslighet. Utskottet vidhöll att såväl det
förebyggande arbetet som vården och behandlingen av
de allergisjuka borde ges ökad uppmärksamhet, liksom
forskning och långsiktigt kompetensuppbyggande i
övrigt. Utskottet anförde att det sedan länge på
bred front pågår verksamheter med syfte att
förebygga allergi och lindra dess verkningar.
Utskottet utgick vidare från att allergier kommer
att tas upp såväl av Kommittén för nationella
hälsomål som i det kommande nationella
handlingsprogrammet för att minska den
miljörelaterade ohälsan. Något initiativ av
riksdagen med anledning av motionerna ansågs inte
behövas och dessa avstyrktes.
När det gällde motionsyrkanden om satsningar på
vissa sjukdomar vidhöll utskottet att det i första
hand är sjukvårdshuvudmännen som har att bedöma
dessa frågor. Utskottet ville åter framhålla att de
riktlinjer för prioriteringar inom hälso- och
sjukvården som riksdagen ställt sig bakom inte låter
sig förena med att generellt prioritera vissa
sjukdomar före andra. Det som togs upp i de aktuella
motionerna (bl.a. rörande osteoporos) borde enligt
utskottets mening bedömas inom det enskilda
landstinget med ledning av de principer och
riktlinjer för prioritering som fastställts.
Socialstyrelsen skall vid behov tillhandahålla
underlag för bedömningarna. Enligt utskottet borde
riksdagen inte göra något tillkännagivande med
anledning av motionerna. De aktuella motionerna
avstyrktes.
Enligt utskottet är det självfallet mycket
angeläget att på alla sätt förebygga självmord.
Utskottet hänvisade till att
Barnpsykiatriutredningen i sitt huvudbetänkande
bl.a. kommer att föreslå olika insatser för att
förebygga uppkomst och försämring av psykiska
problem hos barn och ungdomar. Såväl HSU 2000 som
Barnkommittén har framhållit att det förebyggande
psykosociala arbetet genom kuratorer och psykologer
i skolan bör värnas. Centrum för suicidforskning och
prevention arbetar på bred front, bl.a. genom att
anordna undervisning om självmordsprevention för
personal inom bl.a. hälso- och sjukvården,
socialtjänsten och skolan. Utskottet förutsatte att
arbetet med att förebygga självmord och psykisk
ohälsa fortsatte och att det nationella programmet
för självmordsprevention sprids till alla berörda.
Enligt utskottets mening behövdes inte något
tillkännagivande till regeringen. Motionerna på
detta område avstyrktes därför.
Utskottet pekade vidare på att enligt
Arbetstidskommitténs slutbetänkande kunde inte några
säkra slutsatser rörande sambandet mellan kortare
arbetstid och förbättrad hälsa dras på grundval av
de studier som hittills genomförts på området.
Riksdagen borde enligt utskottet inte göra något
tillkännagivande till regeringen med anledning av
motionsyrkandet, som avstyrktes.
Utskottet ansåg också att alltför hög ljudnivå på
diskotek eller konserter kunde utgöra risk för
hörselnedsättning eller tinnitus. Åtgärder mot
sanitära olägenheter i form av hög ljudnivå kunde
vidtas med stöd av hälsoskyddslagen. Utskottet ansåg
det inte nödvändigt att införa särskild lagstiftning
om ljudvolymsbegränsning på diskotek och konserter
och avstyrkte därför motionsyrkandena i frågan.
Riksdagen gjorde samma bedömningar som utskottet.
I budgetpropositionen (s. 47) anges vidare bl.a. att
FHI skall bidra till att uppfylla målen för
utgiftsområdet genom att främja likvärdiga
förutsättningar för en god hälsa för hela
befolkningen. Den fortsatta satsningen på kvinnors
hälsa utgår bl.a. från hälso- och sjukvården som
arbetsplats för många lågutbildade kvinnor.
Satsningar har även inletts för att utveckla
folkhälsoarbetet bland äldre och invandrare samt
inom området hälsomiljö med inriktning på
inomhusluft.
Nationella folkhälsokommittén har i sitt
delbetänkande Hur skall Sverige må bättre? - första
steget mot nationella folkhälsomål (SOU 1998:43)
redovisat vissa utgångspunkter och principer som
kommittén bedömer bör vara vägledande i det
fortsatta arbetet med nationella folkhälsomål och
strategier. Kommittén har prioriterat ett antal
områden som bedöms ha en central roll i en framtida
nationell folkhälsostrategi nämligen: ohälsosam
stress, sociala nätverk, tobak och alkohol, mat,
psykisk hälsa, allergier, skador, arbetsplatsen,
boendet och närmiljön, hälsopolitiska
jämlikhetsstrategier, folkhälsoinsatser för barn och
ungdomar och folkhälsoinsatser för äldre.
Enligt kommittén kommer ett delbetänkande
innehållande preliminära bedömningar och förslag om
nationella hälsomål och strategier att presenteras
under sommaren år 1999 samt ett huvudbetänkande med
slutligt förslag om sådana mål och strategier att
läggas fram under sommaren/hösten år 2000.
Enligt regleringsbrevet för budgetåret 1999 avseende
FHI (punkt 3) under rubriken Uppdrag framgår att
institutet skall ta fram innehåll och utveckla
metoder för att bättre nå föräldrar med information
i bl.a. allergiförebyggande syfte. Arbetet skall
inriktas mot de verksamheter som kommer i kontakt
med barn och föräldrar, t.ex. mödra- och
barnavårdscentraler och vårdcentraler. Arbetet skall
ske i samråd med Socialstyrelsen och
Landstingsförbundet samt eventuellt andra berörda
myndigheter och organisationer. Uppdraget skall
redovisas till regeringen senast den 31 mars år
2000.
Nationella riktlinjer för allergi i skolan har
nyligen utarbetats av Skolläkarföreningen,
Riksföreningen för skolsköterskor, Astma- och
allergisjuksköterskeföreningen, Barnläkarföreningen,
Astma- och Allergiförbundet, Skolledarförbundet och
FHI. Riktlinjerna skall under våren 1999 remitteras
till bl.a. landsting och kommuner.
Enligt regleringsbrevet för FHI avseende budgetåret
1999 (punkt 2) skall FHI tillsammans med Boverket
och andra berörda myndigheter och organisationer
initiera aktiviteter med inriktning mot
inomhusmiljön där barn och ungdom vistas. Detta bör
ske inom ramen för Innemiljöåret 1999. Uppdraget
skall redovisas senast den 31 januari år 2000.
FHI har tillsammans med ett antal andra myndigheter
m.fl. inom myndighetsnätverket INSHE (Inomhusmiljö,
samverkan, hälsa, energieffektivitet) tagit
initiativet till en stor informationssatsning om
innemiljö, Inne 99. Under innemiljöåret 1999 kommer
innemiljön att belysas ur olika aspekter, bl.a. vad
gäller allergier. FHI samordnar projektet. Syftet
med satsningen är att få beslutsfattare i företag,
myndigheter och organisationer att uppmärksamma
behovet av en sund och hälsosam innemiljö. Sambandet
mellan innemiljön och hälsan utgör grunden och skall
lyftas fram. Under det första kvartalet 1999 kommer
satsningen att fokusera på barns innemiljöer i
skolor och daghem. Under de därpå följande kvartalen
kommer innemiljön att belysas vad gäller offentliga
lokaler, den egna bostaden samt arbetsplatser (utom
industrin), kontor, sjukhus m.m.
Socialminister Lars Engqvist har den 27 januari 1999
i ett skriftligt svar på en fråga om osteoporos
(1998/99:265) anfört bl.a. följande:
Regeringen gav i regleringsbrevet för år 1998
Folkhälsoinstitutet (FHI) i uppdrag att ta fram ett
underlag som redovisar nationella och
internationella erfarenheter av vilka möjligheter
som finns att arbeta sjukdomsförebyggande och
hälsofrämjande bland äldre. Med anledning av ca
70 000 anmälda frakturer per år till följd av
osteoporos hos äldre har FHI särskilt prioriterat
förekomst av och förebyggande åtgärder för att
förhindra osteoporos. FHI redovisade uppdraget i
september 1998. FHI:s slutsatser är att det går att
förebygga osteoporos bl.a. genom goda levnadsvanor.
Bra kostvanor och fysisk aktivitet har en positiv
effekt på skelettets hållfasthet medan rökning har
en negativ effekt. Fysisk aktivitet har även en
positiv effekt på uppbyggnaden av muskelmassa och på
falltendensen. FHI framhåller också att det går att
börja förebygga osteoporos även i högre åldrar. Den
positiva effekten av t.ex. fysisk aktivitet är till
stor del knuten till fortlöpande aktivitet.
Regeringen har i regleringsbrevet för år 1999 gett
FHI två uppdrag som berör hälsofrämjande bland
äldre. Det första handlar om att göra år 2001 till
ett fysiskt aktivitetsår. Det andra är en
fortsättning på det tidigare uppdraget angående
hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande åtgärder
bland äldre. Uppdraget avser att FHI skall vara
pådrivande i det hälsofrämjande och
sjukdomsförebyggande arbetet för äldre på nationell,
lokal och regional nivå.
När det gäller diagnostisering och behandling av
osteoporos gjorde Statens beredning för utvärdering
av medicinsk metodik (SBU) år 1995 en utvärdering av
mätning av bentäthet. I SBU:s rapport framkommer att
det finns svårigheter att med dagens mätmetoder
fastställa förekomst av benskörhet på ett tidigt
stadium. SBU angav i sin rapport att det inte finns
vetenskapligt underlag för att rekommendera
bentäthetsmätningar för vare sig generell
massundersökning, riktad screening eller
hälsoundersökningar av symtomfria individer.
Att erbjuda hälso- och sjukvård av god kvalitet är
som bekant en uppgift för sjukvårdshuvudmännen. När
det gäller rutinmässiga screeningundersökningar för
vissa grupper är det landstingens sak att avgöra om
sådana skall utföras.
Den parlamentariskt sammansatta Nationella
folkhälsokommittén har till uppgift att utarbeta
förslag till nationella mål för hälsoutvecklingen
samt föreslå strategier för hur målen skall uppnås.
Av kommitténs direktiv framgår att en av de
viktigare uppgifterna är att uppmärksamma och belysa
skillnader i hälsa mellan män och kvinnor. Mot
bakgrund av att en så stor grupp kvinnor drabbas av
osteoporos förutsätter jag att sjukdomen blir
föremål för uppmärksamhet i kommitténs arbete.
Från Socialstyrelsen har inhämtats att en studie
(state of the art) rörande kunskapsläget för den
kliniska verksamheten avseende osteoporos kommer att
genomföras med början 1999 av bl.a. styrelsens
expertgrupp i ortopedi. Studien, som även skall ske
med utblick mot forskningssidan, kommer att
innefatta bl.a. kunskapsunderlag, diagnostik,
behandling och uppföljning. Projektledare är
professor Olof Johnell.
Europeiska kommissionen har i juni 1998 publicerat
en expertrapport, Att bygga starka ben och förebygga
frakturer. Europeiska Gemenskapens rapport om
Osteoporos - Förebyggande åtgärder. Rapporten
innehåller bl.a. åtta rekommendationer att antas av
hela EU och dess medlemsländer, t.ex. att anta
osteoporos som en prioriterad sjukdom för hälso- och
sjukvården och initiera hälsoprogram.
Miljöhälsoutredningen har, som ovan nämnts, lagt
fram ett förslag till nationellt handlingsprogram
för att minska den miljörelaterade ohälsan i Sverige
i betänkandet Miljö för en hållbar hälsoutveckling
(SOU 1996:124). I utredningens förslag till
handlingsprogram tas bl.a. buller upp som en
särskild miljörelaterad hälsorisk som behöver
åtgärdas. Som ett övergripande hälsomål anges att
bullerstörningana i samhället kraftigt skall
begränsas. Betänkandet har efter remissomgång
överlämnats till den parlamentariska beredningen om
mål i miljöpolitiken (dir. 1998:45). I sitt arbete
skall beredningen beakta Miljöhälsoutredningens
förslag till handlingsplan. Beredningen skall
redovisa sina uppdrag med ett första förslag till
delmål och åtgärder senast den 1 oktober 1999. En
slutredovisning av resultatet av arbetet skall ske
senast den 1 juli år 2000.
Enligt regleringsbrev för budgetåret 1999 avseende
Socialstyrelsen har regeringen, som ovan nämnts,
givit styrelsen i uppdrag (punkt 8) att senast den
31 mars år 2001 till regeringen överlämna en Social
rapport och en Folkhälsorapport. Socialstyrelsen
skall i samband med folkhälsorapporteringen redovisa
det nationella läget beträffande miljörelaterad
ohälsa.
I Socialstyrelsens allmänna råd 1990:6 Tuberkulos.
Förebyggande åtgärder rekommenderas selektiva
vaccinationer av bl.a. barn och ungdom.
Socialstyrelsen har tillsammans med
Smittskyddsinstitutet och Smittskyddsläkarföreningen
gett ut Tuberkulos, Strategidokument 1997. Enligt
dokumentet bör Socialstyrelsens rekommendationer om
selektiva vaccinationer följas med vissa
förtydliganden.
Från Socialstyrelsen har inhämtats att de allmänna
råden rörande vaccination mot TBC kommer att ses
över. Enligt Socialstyrelsens bedömning visar dock
TBC en sjunkande trend i Sverige, och det kommer
inte att föreslås att dessa vaccinationer utökas.
Från Smittskyddsinstitutet har inhämtats att det
från institutets sida inte finns något önskemål om
att öka omfattningen av aktuella vaccinationer.
Från FHI har vad gäller självmordsprevention
inhämtats bl.a. att institutet arbetar i en
samrådsgrupp tillsammans med Socialstyrelsen och
Centrum för suicidforskning och prevention för att
uppfylla intentionerna i det nationella
handlingsprogrammet för självmordsprevention. FHI
kommer tillsammans med primärvården m.fl. i
Älvsborgs kommun att kartlägga preventiva åtgärder
inom öppenvården mot självmord. Vidare samarbetar
FHI med professor Jan Thorson i en studie rörande
självmordsförsök med läkemedelsförgiftning. Studien
kommer troligen att innehålla förslag på preventiva
åtgärder, t.ex. vad gäller förskrivning. FHI arbetar
också med att i det nationella skadeprogrammet En
säker och trygg kommun integrera
självmordspreventionsfrågorna. Två "säkra" kommuner,
Arjeplog och Borås, har handlingsprogram rörande
självmord.
Slutbetänkandet av Barnpsykiatrikommittén, Det
gäller livet, Stöd och vård till barn och ungdomar
med psykiska problem (SOU 1998:31), bereds som ovan
nämns av Regeringskansliet. Utredningen har anlagt
ett folkhälsoperspektiv på barns och ungdomars
ohälsa.
Enligt regleringsbrev för budgetåret 1999 avseende
FHI framgår under rubriken Uppdrag bl.a. att
institutet i brett samråd med berörda myndigheter
och organisationer, skall göra år 2001 till ett
fysiskt aktivitetsår. Förberedelseplanerna för
genomförandet av året skall redovisas till
regeringen senast den 30 juni 2000 (punkt 1). Vidare
framgår att FHI skall förmedla och sprida kunskap om
WHO:s Hälsa för alla-mål (Health21) med inriktning
på de delar som avser hälsofrämjande och
sjukdomsförebyggande insatser. Detta skall ske i
samråd med Nationella folkhälsokommittén och
Socialstyrelsen (punkt 4).
Under våren 1998 överlämnade Idrottsutredningen sitt
slutbetänkande Idrott och motion för livet - Statens
stöd till idrottsrörelsen och friluftslivets
organisationer (SOU 1998:76). I betänkandet redogörs
för ett antal förslag till nya och tydligare mål för
stödet till idrotten. Förslagen syftar till att
bl.a. öka intresset bland medborgarna för fysisk
aktivitet i syfte att uppnå en god folkhälsa.
Betänkandet remissbehandlades under hösten 1998.
Regeringen har aviserat en proposition om
idrottspolitik till den 5 maj 1999.
Utskottets bedömning
I motionerna So220 (m, s, v, kd, c, fp, mp) och
So321 (v) yrkandena 9 och 10 efterlyses åtgärder för
att öka kunskapen om osteoporos såväl bland
allmänheten som bland hälso- och sjukvårdsansvariga.
Motionärerna nämner bl.a. Europeiska kommissionens
rekommendationer om åtgärder i syfte att lindra
effekterna av och för att förebygga en fortsatt
utbredning av osteoporos.
Folkhälsoinstitutet arbetar för att främja
folkhälsan bl.a. inom områdena fysisk aktivitet och
kost och har särskilt prioriterat förebyggande
verksamhet mot osteoporos. Även Nationella
folkhälsokommittén har prioriterat bl.a. dessa
områden. Vidare förväntas kommittén uppmärksamma och
belysa skillnader i hälsa mellan män och kvinnor,
varför det förutsätts att sjukdomen blir föremål för
uppmärksamhet i kommitténs arbete.
Utskottet har under senare år regelmässigt uttalat
att utskottet inte ställer sig bakom motionskrav på
insatser mot olika sjukdomar eller att vården av
dessa bör organiseras på visst sätt. Det ankommer i
första hand på sjukvårdshuvudmännen att bedöma dessa
frågor. De riktlinjer för prioriteringar inom hälso-
och sjukvården som riksdagen ställt sig bakom låter
sig heller inte förena med att prioritera vissa
sjukdomar före andra. Utskottet vidhåller denna
inställning. Enligt utskottets mening är det dock
viktigt att hälso- och sjukvårdens arbete följs upp
och analyseras. Socialstyrelsen skall vid behov
tillhandahålla underlag för bedömningarna. Utskottet
utgår från att Socialstyrelsens kommande studie
rörande den kliniska verksamheten avseende osteo-
poros kommer att påverka hälso- och sjukvårdens
insatser på området. Utskottet erinrar slutligen om
att det pågår ett utvecklingsarbete med att
fastställa nationella riktlinjer för vissa diagnoser
eller sjukdomstillstånd där det finns konsensus om
adekvata metoder för diagnostik och
behandlingsåtgärder.
Mot bakgrund av det sagda anser utskottet inte att
riksdagen bör göra något tillkännagivande med
anledning av motionerna, varför dessa avstyrks.
Utskottets ovan redovisade inställning till
yrkanden avseende åtgärder mot särskilda sjukdomar
innebär att utskottet inte heller kan ställa sig
bakom motionskravet i motion So266 (s) om att öka
omfattningen av TBC-vaccinationerna. Varken
Socialstyrelsen eller Smittskyddsinstitutet anser
för övrigt att en sådan ökning är motiverad.
Motionsyrkandena i So271 (s) och So388 (fp) som,
utan samband med osteoporos, rör folkhälsoprogram
för sjukdomar i rörelseorganen samt kost och fysisk
aktivitet får anses i huvudsak tillgodosedda genom
det arbete som bedrivs av FHI och de statliga
kommittéer som för närvarande arbetar med dessa
frågor. Motionerna avslås.
Utskottet vill åter framhålla självklarheten och den
stora vikten av att det självmordspreventiva arbetet
bedrivs på bred front. Ett förebyggande arbete
utförs också av bl.a. Folkhälsoinstitutet och
Centrum för suicidforskning och prevention.
Utskottet förutsätter att detta arbete fortsätter
och att det nationella programmet för
självmordsprevention sprids till alla berörda.
Nationella folkhälsokommittén har lyft fram bl.a.
området psykisk ohälsa som ett av de områden som
bedöms få en central roll vid formuleringen av
nationella folkhälsomål och strategier.
Barnpsykiatriutredningens slutbetänkande bereds för
närvarande inom Regeringskansliet. Enligt utskottets
mening bör riksdagen inte göra något
tillkännagivande till regeringen. Motionerna So270
(fp) yrkandena 1-3, So301(kd), So379 (kd) yrkande 3,
So464 (fp) yrkande 10 och Ub274 (kd, m, v, c, fp,
mp) yrkandena 1 och 8 avstyrks.
Ökningen av andelen personer med allergier och annan
överkänslighet är enligt utskottets mening ett
allvarligt folkhälsoproblem. När utskottet senast
våren 1998 behandlade motionsyrkanden rörande
allergier uttalades att det förebyggande
folkhälsoarbetet liksom forskning och
kompetensutveckling på detta område borde få ökad
uppmärksamhet. Utskottet gör nu ingen annan
bedömning. Ett brett nationellt folkhälsoarbete
pågår också för att förebygga allergier. Vidare
bedrivs forskning på området. Nationella
folkhälsokommittén har också lyft fram området
allergier som ett av flera områden som bedöms få
betydelse vid kommitténs formulering av nationella
mål och strategier för folkhälsan. Utskottet utgår
därför från att kommittén kommer att uppmärksamma
allergifrågan framöver. Något initiativ av riksdagen
med anledning av motionerna So371 (c) yrkandena 2
och 3, So374 (kd) yrkandena 3, 6 och 7, So375 (mp)
yrkandena 3 och 4 och So379 (kd) yrkande 4 behövs
inte, varför dessa avstyrks.
När det gäller skadliga ljudnivåer ur
folkhälsoperspektiv framgår av bakgrunden ovan att
frågan behandlas av den parlamentariska beredning
som regeringen nyligen tillsatt. Utskottet anser
inte att riksdagen bör föregripa beredningens
förslag. Socialstyrelsen har i allmänna råd, Buller
inomhus och höga ljudnivåer (SOSFS 1996:7), givit
riktvärden och rekommendationer om gränser för
buller att tillämpas då ljudkällan är t.ex. diskotek
eller konserter och gäller för aktiviteter både
inomhus och utomhus. Åtgärder mot olägenheter för
människors hälsa i form av hög ljudnivå kan vidtas
med stöd av miljöbalken. Kommunerna har enligt
balken huvudansvaret för miljöskyddet ute i
kommunerna. Mot denna bakgrund anser utskottet att
motionerna So212 (fp) yrkande 5 och So283 (v) skall
avstyrkas.
Utskottet har vid den senaste behandlingen av
motionsyrkanden som rör sambandet
arbetstidsförkortning och folkhälsa våren 1998 inte
ansett att något tillkännagivande till regeringen
borde göras. Utskottet vidhåller denna inställning.
Motion So460 (mp) yrkande 1 avstyrks därför.
Smittskyddslagen m.m.
Motionerna
I motion So338 av Yvonne Ruwaida (mp) yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om tvångsåtgärder (yrkande
1). Motionären anför att hon starkt vänder sig mot
den grundsyn som genomsyrar smittskyddslagen och som
går ut på att tvång och kontroll värderas högre än
respekt och förtroende. Många av de mål som
tvångsåtgärderna avser uppnå kan lika gärna, och
ofta effektivare, uppnås med metoder som bygger på
frivillighet. Motionären menar vidare att lagen om
psykisk tvångsvård och lagen om vård av missbrukare
kan användas om samhället vill tillgripa
tvångsåtgärder mot de människor som bär på
smittsamma sjukdomar. Vidare begärs tillkännagivande
om smittskyddsläkarens roller (yrkande 2). Enligt
motionären har smittskyddsläkaren flera roller som
läkare, myndighet med uppgift att leda
smittskyddsarbetet samt i de fall smittskyddsärenden
går vidare till förvaltningsdomstol den åtalades
motpart. Motionärerna menar att denna ordning leder
till bristande rättssäkerhet. I motionen begärs
också tillkännagivande om patienters
förhållningsregler (yrkande 3). Motionären anför att
de förhållningsregler som behandlande läkare kan ge
en hivsmittad enligt smittskyddslagen är utformade
av en fristående förening, Sveriges
smittskyddsläkareförening. Detta är en brist ur
rättssäkerhetssynpunkt. Riksdagen bör uttala att
dessa regler skall utformas av en myndighet.
Slutligen begärs även tillkännagivande om att
bastuklubbslagen bör upphävas (yrkande 4). Genom att
sexuella kontakter förbjuds tvingas verksamheter gå
under jorden och hivpreventionen försvåras. Enligt
motionären är Sverige det enda land i västvärlden
som infört ett totalförbud mot bastuklubbar. I andra
länder har motsvarande inrättningar ofta blivit
platser för ett framgångsrikt preventions- och
upplysningsarbete mot hiv. De domslut som avkunnats
enligt bastuklubbslagen inger också oro. Motionären
anför att argumentet att förebygga hivspridning inte
är hållbart eftersom bastuklubbs-lagen förhindrar
alla slags sexuella kontakter på dessa inrättningar,
inte bara de smittfarliga kontakterna.
Bakgrund m.m.
Utskottet har behandlat motioner rörande den s.k.
bastuklubbslagen senast i betänkandena 1997/98:SoU2
Vissa hälso- och sjukvårdsfrågor och SoU11
Folkhälsofrågor. I det förra betänkandet redovisades
tillkomsten av den s.k. bastuklubbslagen samt
direktiven för Smittskyddskommittén (dir. 1996:68).
Utskottet ansåg att riksdagen inte borde föregripa
regeringens kommande förslag på området. Motionen
avstyrktes. Riksdagen följde utskottet (rskr.
1997/98:3).
Utskottet pekade också på att Smittskyddskommittén
enligt direktiven även skall utvärdera
smittskyddslagens bestämmelser om tvångsåtgärder
samt genomgående uppmärksamma och analysera frågor
kring rättssäkerheten för den enskilde.
Utskottet vidhöll i det senare betänkandet sin
inställning att riksdagen inte bör föregripa
regeringens kommande förslag på området. Motionerna
avstyrktes därför. Riksdagen följde utskottet.
Från Socialdepartementet har inhämtats att kommittén
planerar att lägga fram sitt betänkande den 31 mars
1999.
Utskottets bedömning
Smittskyddskommittén kommer inom kort att avlämna
sitt slutbetänkande. Utskottet vidhåller sin
inställning att riksdagen inte bör föregripa ett
kommande regeringsförslag på området. Motion So338
(mp) avstyrks.
Tobaksautomater
I motion So379 av Lars Gustafsson m.fl. (kd)
hemställs att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om
tobakens skadeverkningar (yrkande 6 delvis). Enligt
motionärerna bör riksdagen fatta beslut om förbud
mot tobaksautomater.
I motion So227 av Thomas Julin m.fl. (mp) begärs att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om förbud mot tobaksautomater
i lokaler där ungdom under 18 år äger tillträde
(yrkande 4). Motionärerna vidhåller kravet på förbud
för tobaksautomater i lokaler där ungdom under 18 år
äger tillträde.
Tidigare behandling m.m.
Utskottet har senast behandlat frågan om
tobaksförsäljning via automater våren 1998 i
betänkande 1997/98:SoU20 Tobaksfrågor (s. 6).
Utskottet an-förde bl.a. följande.
Förbudet att sälja tobaksvaror till den som är under
18 år gäller oavsett försäljningsform. När det
gäller försäljning via automat vill utskottet påpeka
att gällande lagstiftning innehåller krav på
näringsidkaren att i sådant fall sörja för att
försäljningen organiseras på sådant sätt att
underåriga hindras från att använda automaten.
Kommunerna har tillsynsansvar över att åldersgränsen
för försäljning av tobak följs av handeln. Utskottet
utgår från att kommunerna noga följer denna typ av
försäljning.
Utskottet vidhöll sin tidigare inställning i
betänkande 1996/97:SoU9 Tobaksfrågor att något
förbud mot tobaksförsäljning via automat inte skulle
införas. Motionen avstyrktes. Riksdagen följde
utskottet. I betänkandet behandlades 22
motionsyrkanden om olika tobaksfrågor. Till
betänkandet fogades sex reservationer och ett
särskilt yttrande.
Utskottets bedömning
Utskottet vidhåller sin tidigare inställning i
frågan. Motionerna So227 (mp) yrkande 4 och So379
(kd) yrkande 6 delvis avstyrks.
Tobaksförebyggande åtgärder
I motion So307 av Barbro Westerholm m.fl. (fp, s, m,
v, kd, c, mp) hemställs att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
övervakning av åldersgränsen (yrkande 2).
Motionärerna pekar på att vi i Sverige har en
tobakslag med åldersgräns för utköp. Rapporter säger
dock att denna åldersgräns inte respekteras. Det är
viktigt att kommunerna och Socialstyrelsen tar sin
tillsynsuppgift på allvar.
I motion So377 av Ingrid Näslund och Fanny Rizell
(kd) begärs tillkännagivande om vad som i motionen
anförts om vikten av att alla barn och ungdomar får
en rökfri uppväxtmiljö (yrkande 3). För barn som
växer upp i ett hem där någon röker ökar risken för
bronkit, lunginflammation, astma och allergier.
Enligt motionärerna är det oförsvarligt om man inte
tar alla möjligheter att upplysa och informera
föräldrar om vikten av att ge sina barn en rökfri
miljö. Vidare begärs tillkännagivande om vikten av
en rökfri graviditet för barnets hälsa och av att
hjälp att sluta röka erbjuds föräldrarna så att
rökstoppet blir permanent (yrkande 4). Enligt
motionärerna bör intensiv utbildning med noggrann
resultatinriktad uppföljning ges blivande föräldrar
för att visa vikten av rökfrihet under graviditeten
och av att sedan ge sitt barn en rökfri uppväxt.
Detta arbete bör kontinuerligt följas upp på
barnavårdscentralerna, där undervisningen bör
fördjupas med barnets behov i centrum men också
betydelsen av föräldrarnas goda hälsa. I samma
motion begärs ett tillkännagivande om vikten av en
allsidig och kontinuerlig undervisning om den risk
för hälsan som tobaksbruket innebär så att ungdomar
aldrig börjar röka (yrkande 5). Enligt motionärerna
måste eleverna under hela uppväxttiden få en
allsidig och kontinuerlig undervisning om den risk
för hälsan tobaksbruket innebär. Den information och
utbildning för att ge barn en rökfri uppväxt och få
dem att aldrig börja röka sker dock långt ifrån i
tillräcklig utsträckning och utan verklig
kontinuitet och uppföljning. Nu är rätta tillfället
att se till att denna undervisning blir
obligatorisk, kontinuerlig och heltäckande. Det
hemställs vidare i motionen att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att även ungdomar bör användas som
informatörer (yrkande 6). Motionärerna anför att man
har goda erfarenheter av att på högstadiet eller
gymnasiet använda elever eller ungdomar som fått
viss utbildning i ämnet till att undervisa sina
kamrater och även hjälpa till att inspirera
föräldrarna att sluta röka. Inte minst när det
gäller att komma åt attityder till rökning är
ungdomar ofta mest framgångsrika. I motionen begärs
också tillkännagivande om vikten av att en allsidig
utbildning i tobaksfrågan ingår i yrkesutbildningen
och i fortbildningen för alla yrkesgrupper som har
med barn och föräldrar att göra i sin yrkesutövning
(yrkande 7). För att göra denna satsning på
föräldrar, barn och ungdom möjlig är det nödvändigt
med en allsidig utbildning, inriktad speciellt på
alla yrkesgrupper som har med föräldrar och barn att
göra. Det bör ingå som en obligatorisk del såväl i
yrkesutbildningen som i fortbildningen inom
yrkesverksamheten. I motionen begärs slutligen
tillkännagivande om att information och undervisning
om tobaksbruk bör stödjas av hälsoinformation i
radio och TV (yrkande 8). För att upplysningen och
utbildningen av föräldrar, barn och ungdom samt den
personal som arbetar med dessa grupper skall bli så
effektiv som möjligt, bör den, enligt motionärerna,
understödjas av en intensiv information via radio
och TV. Denna information bör också rikta sig till
de vuxna som önskar sluta röka.
I motion So379 av Lars Gustafsson m.fl. (kd)
hemställs att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om
tobakens skadeverkningar (yrkande 6 delvis). Enligt
motionärerna är användningen av tobak det största
mest påverkbara hälsoproblemet i Sverige. Vart
tionde dödsfall har samband med tobak. Även
omgivningen påverkas av s.k. passiv rökning. Stor
kraft bör ägnas åt att få barn och ungdomar att inte
börja röka. Stora samhällsekonomiska vinster finns
att hämta i effektiv tobaksprevention. Motionärerna
anser att fler hälsoinformatörer bör utbildas och få
ett breddat informationsområde.
I motion A810 av Maria Larsson m.fl. (kd) yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om intensifierade
förebyggande insatser för att minska rökning och
alkoholkonsumtion hos kvinnor (yrkande 26). Enligt
motionärerna röker yngre kvinnor i större
utsträckning än män och har även övertagit mycket av
männens alkoholvanor.
I motion So461 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp) hemställs att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att Sverige bör genomföra
WHO:s tiopunktsprogram och internationella
konvention mot tobak (yrkande 2). WHO har formulerat
ett tiopunktsprogram för att minska tobaksbruket,
som Sverige anslutit sig till. Det inbegriper bl.a.
förbud mot försäljning av tobak till barn och
ungdom. WHO har också antagit en resolution om en
internationell konvention om tobakskontroll i vilken
frågor om bl.a. åtgärder mot smuggling, tobaksreklam
och prissättning tas upp. I motionen yrkas även
tillkännagivande om resurser för och långsiktighet i
det tobaksförebyggande arbetet (yrkande 5).
Motionärerna stöder regeringens satsning med 30
miljoner kronor under tre år på tobaksförebyggande
åtgärder men vill samtidigt påpeka att det är
viktigt med långsiktiga satsningar för att minska
tobaksbruket. Av detta följer att
Folkhälsoinstitutet liksom organisationerna som
arbetar tobaksförebyggande måste garanteras adekvata
resurser och en långsiktighet i den ekonomiska
planeringen.
I motion So464 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp)
begärs att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anfört om det preventiva
arbetet mot tobak (yrkande 9). Motionärerna pekar på
att Världshälsoorganisationen (WHO) ser tobaksbruket
som ett av världens största hälsoproblem som drar
med sig mycket stora kostnader. Tobaksbruket
betraktas som ett av de tre största hoten mot en
hållbar utveckling i världen. Världsbanken drar
slutsatsen att en av de mest lönsamma insatserna
inom hälso- och sjukvården är tobakspreventionen.
Trots vetskapen om riskerna för fostret röker
fortfarande 16 % av de svenska kvinnorna vid
graviditetens början och knappt en tredjedel av
dessa lyckas hålla upp med rökningen under resten av
graviditeten. Det visar, enligt motionärerna, hur
svårt det är att upphöra med bruket och vikten av
att aldrig börja. Exponeringen av tobaksrök har
visats öka risken för tidig spädbarnsdöd och för
utveckling av astma och infektioner bl.a. i
mellanörat med hörselskada som följd.
I motion So227 av Thomas Julin m.fl. (mp) hemställs
att riksdagen ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att en procentuell del av
tobaksskatten används att minska tobaksbruket
(yrkande 2). Information är, enligt motionärerna, en
av de viktigaste bitarna när det gäller att bromsa
nyetableringen av rökare. Det behövs mer information
och fler kampanjer. Det är inte orimligt att avsätta
en procentuell del av den skatt staten tar in på
tobaken till att minska tobaksbruket. Vidare begärs
tillkännagivande om att Socialstyrelsen skall ha det
övergripande ansvaret för tobakslagen (yrkande 7).
Motionärerna anför att det är oacceptabelt att flera
myndigheter, som i dagsläget, ansvarar för att
tobakslagen efterlevs. Eftersom rökning i allra
högsta grad är en hälsofråga bör Socialstyrelsen
vara den myndighet som har det övergripande ansvaret
för tillsynen.
Tidigare behandling m.m.
Frågan om information och upplysning om tobakens
skadeverkningar har behandlats av utskottet vid ett
flertal tillfällen. I betänkande 1997/98:SoU20
Tobaksfrågor tog utskottet upp motioner med krav på
information och utbildningsinsatser om tobakens
skadeverkningar. Utskottet anförde bl.a. följande
(s. 11 f.).
Information och upplysning om tobakens
skadeverkningar ingår som en mycket viktig del i
samhällets åtgärder för att minska tobaksbruket.
Åldersgränsen 18 år för inköp av tobak är
grundläggande för att förhindra tobakens
tillgänglighet för barn och ungdom. Den omedelbara
tillsynen över att åldersgränsen följs av handeln
åvilar kommunerna. Socialstyrelsen, som är central
tillsynsmyndighet, avser att under 1998 genomföra en
uppföljning av kommunernas tillsynsarbete.
Socialstyrelsen kommer också att ge ut Allmänna råd
om bl.a. rökfria miljöer samt informationsmaterial
för tjänstemän och politiker i kommunerna samt för
tobakshandeln.
Genom Folkhälsoinstitutets tobaksprogram har
hälsoupplysningen och informationen stärkts på
nationell nivå men också på regional nivå. Utskottet
vill ånyo understryka vikten av att information och
utbildning om tobakens hälsorisker utvecklas och
fortlöpande bedrivs även på lokal nivå inom skolor,
primärvården, arbetsplatser, frivilligorganisationer
etc. Det är särskilt angeläget att information om
tobakens skadeverkningar når ut till barn, ungdomar
och deras föräldrar samt till lärare och andra
grupper som arbetar med barn och ungdom. Utskottet
ser positivt på att Folkhälsoinstitutets insatser
under de närmaste åren kommer att inriktas på att
förebygga tobaksdebut bland barn och ungdom samt på
att minska tobaksbruket inom grupper som utgör
högriskgrupper för tobaksrelaterad ohälsa. Kvinnor
och särskilt unga kvinnor utgör sedan flera år en
prioriterad målgrupp i tobaksprogrammets arbete.
Institutet arbetar kontinuerligt med metodutveckling
för att nå särskilt utsatta grupper, t.ex. unga
kvinnor, gravida kvinnor och småbarnsföräldrar.
Flera forskningsprojekt har initierats, bl.a. en
studie om hur införandet av åldersgränsen påverkat
ungdomens tobaksvanor och attityder till tobak.
Skolan har en viktig uppgift att påverka elevernas
attityder och förhållningssätt till bl.a. tobak.
Ämnesövergripande kunskapsområden som t.ex. alkohol,
narkotika och tobak (ANT) integreras i
undervisningens olika ämnen. Skolverket utarbetar
kommentar- och referensmaterial att användas som
stöd i undervisningen. Verket har regeringens
uppdrag att ta fram ett nytt referensmaterial om
ANT-frågor. Enligt uppgift är materialet under
utarbetande.
Motionerna avstyrktes och riksdagen gjorde samma
bedömning som utskottet.
Såväl socialutskottet som skatteutskottet har
avstyrkt yrkanden om specialdestinering av skatter
och avgifter. Utskottet kan härvid hänvisa till
bl.a. betänkandena 1997/98:SoU7 och 11 samt
1996/97:SkU17.
I budgetproposition 1998/99:1 (s. 30 och 31) anförs
bl.a. att tobak är den enskilt största hälsorisken i
västvärlden och ett av de allvarligaste
hälsoproblemen som ökar globalt. Åtgärder mot
rökning har visat sig vara kostnadseffektiva på
flera olika sätt. Det handlar om insatser mot flera
folksjukdomar samtidigt, främst mot cancer och
hjärt-kärlsjukdomar men även mot t.ex. allergier och
sjukdomar i rörelseorganen. Även små förändringar i
rökvanor ger stora effekter. En ökad illegal
hantering av tobak är oönskad av flera skäl, bl.a.
de svårigheter den medför i strävandena att se till
att ungdomar under 18 år inte köper tobak. Som ett
led i att komma till rätta med dessa problem har
tobaksskatten sänkts. Tobaksskatten är därmed inte
ett dominerande instrument för att minska
tobaksbruket utan måste kompletteras med andra
åtgärder. Det handlar om förändringar i system,
lagstiftning och andra regelverk för att minska
tobakens tillgänglighet, men också om riktade
utbildnings- och informationsinsatser mot bl.a. barn
och ungdomar. För närvarande pågår också
verksamheter i olika former som syftar till att
minska tobaksbruket. Nationella folkhälsokommittén
framhåller i betänkandet Hur skall Sverige må
bättre? (SOU 1998:43) att man avser att utarbeta mål
och strategier för att minska tobaksbruket. Även
Folkhälsoinstitutet arbetar med att utveckla en
nationell handlingsplan mot tobak med fokus på barn
och ungdomar. Kommittén och institutet samarbetar i
dessa frågor.
Regeringen arbetar även aktivt med frågor som berör
tobaksprevention inom EU. Direktiv 98/43/EG om ett
förbud mot indirekt och direkt tobaksreklam har
nyligen antagits. Genomförandet av direktivet bereds
för närvarande i Regeringskansliet. Inom
Regeringskansliet bereds förslag om ett svenskt stöd
för WHO:s antitobaksprogram. Detta innefattar arbete
med att driva fram en internationell ramkonvention
och studier om kvinnor och tobak.
Socialminister Lars Engqvist har den 5 mars 1999 i
svar på en interpellation om de åtgärder mot
nikotinbruk (1998/99:171) anfört bl.a. följande.
Nikotinet är enligt WHO:s kriterier en
beroendeframkallande drog och har en hög
beroendeframkallande potential. De farmakologiska
effekterna av nikotinet i tobaken är helt avgörande
för både drivkraften att fortsätta använda tobak och
för svårigheterna att sluta. En mycket stor del av
dem som regelbundet använder tobak är också
nikotinberoende. Beroendet sätter delvis individens
egen vilja ur spel och gör det omöjligt att betrakta
tobaksbruket som enbart en fråga om fritt personligt
val. Den snabba tillvänjningen gör det också extra
angeläget att förhindra att barn och ungdomar börjar
använda tobak och fastnar i ett nikotinberoende
innan de ännu kan fullt ut bedöma hälsoriskernas
storlek och de framtida svårigheterna att sluta med
tobak. Erfarenheten visar att många ungdomar tror
att de har full kontroll över det egna tobaksbruket
och att de lätt kan sluta om de bara vill. Först
senare i livet inser de att detta varit en illusion
och att beroendet många gånger gör det ytterst svårt
att sluta med tobak.
Nikotinberoende i sig har i allmänhet inte
betraktats som ett hälsoproblem, utan intresset har
koncentrerats till de skador som orsakats av andra
beståndsdelar i tobak eller tobaksrök. Därför har
ansträngningarna att minska dessa skador i ökande
utsträckning medfört en beredvillighet att acceptera
nikotinbruk i andra former än rökning. Användningen
av snus har ökat samtidigt som attityden till
snusning blivit alltmer tillåtande.
Läkemedelsindustrins marknadsföring av
nikotinläkemedel har också ökat. Även om syftet med
dessa läkemedel är en långsam nedtrappning mot ett
totalt avbrott av nikotintillförsel, så kan
användningen av vissa av dessa produkter ibland leda
till långvarigt fortsatt bruk.
Arbetet mot tobakens skadeverkningar måste
genomföras på bred front. Information och upplysning
är en del i arbetet. Att förhindra tobakens
tillgänglighet för de unga, och då särskilt för unga
kvinnor, är en annan viktig del för att förhindra
tobakens skadeverkningar. I detta sammanhang är
lagen om åldersgräns vid 18 år för inköp av tobak
grundläggande.
Den 25 juni 1998 beslutade regeringen att 10
miljoner kronor årligen under en treårsperiod skall
fördelas av Folkhälsoinstitutet till projekt som
syftar till att påverka inställningen till tobak hos
barn och ungdomar. - - -
Den 7 januari 1999 beslutade regeringen att ge
Statens skolverk i uppdrag att genomföra en
nationell granskning av skolans arbete bl.a.
avseende undervisning om tobak, alkohol och andra
droger. Granskningen skall innehålla en kvalitativ
bedömning som inkluderar eventuella skillnader i
undervisningen mellan de olika skolformerna. Den
skall också värdera hur drogundervisningen på
skolorna har förändrats och utvecklats över tid och
vilken effekt detta haft på elevernas bruk av och
attityder till tobak, alkohol och andra droger samt
kunskaper om riskerna med droger. Granskningen skall
redovisas senast den 15 januari år 2000.
Regeringen arbetar också aktivt med frågor som
berör tobaksprevention inom EU. Direktiv 98/43/EG om
ett förbud mot indirekt och direkt tobaksreklam
antogs av ministerrådet sommaren 1998. Genomförandet
av direktivet bereds för närvarande i
Regeringskansliet.
Under 1998 har ett särskilt handlingsprogram för
att minska bruket av tobak utarbetats av
Folkhälsoinstitutet. Handlingsplanen överlämnades
till regeringen i januari i år och bereds även denna
i Regeringskansliet.
Det är enligt min uppfattning viktigt att
åstadkomma långsiktiga insatser för att förebygga
att ungdomar börjar använda nikotinhaltiga
produkter. Regeringen har som inriktning att kunna
lägga fram en proposition innehållande dels ett
genomförande av EU-direktivet, dels förslag i den av
Folkhälsoinstitutet utarbetade nationella
handlingsplanen mot tobak.
Slutligen vill jag nämna att även Nationella
folkhälsokommittén avser att utarbeta en långsiktig
nationell handlingsplan mot tobak med speciellt
fokus på barn och ungdomar.
Nationella folkhälsokommittén har i sitt
delbetänkande Hur skall Sverige må bättre (SOU
1998:43) behandlat den framtida tobakspolitiken (s.
260 f.). Enligt kommittén kan en tänkbar långsiktig
vision vara ett rökfritt Sverige. Huvudstrategin för
att nå detta mål är en 0-vision när det gäller bruk
av tobak och snus bland barn och ungdomar, dvs. inga
barn och ungdomar skall börja röka eller snusa.
Dessutom krävs insatser för att minska tobaksbruket
även bland vuxna. Kommittén avser att i sitt
kommande förslag till folkhälsomål och strategier
utifrån såväl ett nationellt som internationellt
perspektiv aktualisera frågor, problem och
möjligheter som gäller t.ex. avveckling av EU:s
omfattande subventioner till tobaksodling (ca 8
miljarder kronor per år) och förbud mot all
marknadsföring av tobak. Kommittén planerar att
lägga fram ett delbetänkande rörande förslag om
nationella hälsomål och strategier under sommaren år
1999 och sitt slutbetänkande sommaren/hösten år
2000.
FHI har på regeringens uppdrag utarbetat ett
Underlag till nationell handlingsplan mot tobak
(januari 1999). I underlaget konstaterar FHI att det
inte finns någon universalmedicin mot rökningen. I
stället behövs en kraftsamling där man intensifierar
och samordnar många olika insatser. Rökningen är
ingen harmlös konsumtionsvana utan ett beroende, och
det är dags att utforma samhällets arbete utifrån
ett drogpolitiskt snarare än konsumentpolitiskt
synsätt. Målet bör vara att stimulera och stödja
rökavvänjning bland de vuxna, samtidigt som man ökar
ansträngningarna att förebygga att barn och ungdomar
börjar röka eller snusa. FHI föreslår bl.a. att ett
licenssystem införs för tobakshandeln. Kommunernas
övervakning av åldersgränsen bör kunna finansieras
med avgifter. Genom ett licenssystem blir det
lättare att bekämpa den oseriösa handeln med
smuggelcigaretter. Enligt FHI bör EG-direktivet om
förbud mot direkt eller indirekt tobaksreklam också
genomföras omgående.
I rapporten Rökvanor bland gravida och
spädbarnsföräldrar 1996, som i februari 1999 getts
ut i samarbete med Cancerfonden, FHI, Hjärt-
Lungfonden och Epidemiologiskt centrum vid
Socialstyrelsen, anges bl.a. att andelen rökande
gravida kvinnor vid första besöket på
mödravårdscentral sjunkit från 31 % 1983 till 16 %
1996. Endast få mödrar återupptog sin rökning under
barnets första åtta månader. Rapporten ingår som del
i projektet Rökfria barn.
Socialstyrelsen har i två studier Tobaksförebyggande
arbete på MVC (Socialstyrelsen följer upp och
utvärderar 1998:1) och Tobaksförebyggande arbete på
BVC (Socialstyrelsen följer upp och utvärderar
1998:6) pekat på vissa brister i det
tobakspreventiva arbetet. Styrelsen har därvid
framfört bl.a. att det tobaksförebyggande arbetet
skulle gagnas av en mer samlad strategi och av en
mer systematisk samordning av insatser. Detta skulle
underlätta att på ett effektivare sätt nyttja
resurserna. Även med de mest effektiva metoderna för
rökavvänjning är effekten begränsad, och MVC och BVC
bör samarbeta med andra yrkesgrupper för att
långsiktigt åstadkomma förändringar av tobaksvanorna
i samhället i stort. Samverkan skulle också innebära
att tillgången till utvärderings-, rökavvänjnings-
och informationskompetens etc. skulle öka. Enligt
Socialstyrelsen bör också handlingsprogram och mål
för olika insatser finnas och kontinuerlig
uppföljning av åtgärder och verksamheter bör också
ske.
Från Socialstyrelsen har inhämtats att en granskning
av kommunernas tillsynsarbete rörande tobakslagens
åldersgräns pågår. En rapport kommer att publiceras
under våren 1999. Socialstyrelsen har gett ut
rapporten Tobakslagen i praktiken, Åldersgränsen,
Rökfria miljöer (SoS-rapport 1998:16). Rapporten är
avsedd att vara en vägledning för de tjänstemän som
utövar tillsyn över tobakslagen i kommunerna och
innehåller praktiska tolkningar av tobakslagen,
propositioner och rättsfall. Socialstyrelsen har
även under 1998 producerat en folder, Tar du
åldersgränsen på allvar? Om försäljning av tobak
till ungdomar att delas ut av kommunerna till
tobakshandeln.
Enligt Skolverket kommer ett referensmaterial för
skolorna rörande arbete med ANT-frågor att
distribueras under våren 1999.
Vid EU:s ministerrådssammanträde den 12 november
1998 lämnade kommissionen en muntlig lägesrapport om
kampen mot rökning. Därvid meddelades att
kommissionen förbereder ett förslag till nya
rättsakter vad gäller sänkning av tjär- och
nikotinhalter samt märkning och varningstexter.
Förslagen skall presenteras under första halvåret
1999.
Utskottets bedömning
Tobak är ett allvarligt hälsoproblem. Utskottet ser
mycket positivt på den breda verksamhet som i olika
former och på olika nivåer pågår för att minska
bruket av tobak både nationellt och internationellt.
Som exempel kan nämnas att Folkhälsoinstitutet
arbetar med att utveckla ett nationellt
tobaksprogram med betoning på att hindra barn och
ungdom från att börja röka eller snusa och att
Nationella folkhälsokommittén avser att utarbeta mål
och strategier för att minska tobaksbruket. Inom
Regeringskansliet pågår också ett arbete med att
genomföra ett EG-direktiv mot direkt och indirekt
tobaksreklam liksom ett förslag bereds om svenskt
stöd för WHO:s antitobaksprogram.
Av stor betydelse för arbetet mot tobak är att en
intensiv information och utbildning fortlöpande ges
rörande tobakens skadeverkningar på lokal nivå,
t.ex. inom skolor, primärvården, på arbetsplatser
och inom olika organisationer. Att
informationsarbetet kan ge resultat visar enligt
utskottet det glädjande faktum att andelen gravida
kvinnor som röker minskat. Utskottet anser att det
är särskilt angeläget att information om de skador
tobaken ger når ut förutom till gravida kvinnor även
till barn och ungdomar och deras föräldrar liksom i
övrigt alla grupper som arbetar med barn. Skolan har
en viktig uppgift att inom ANT-undervisningen
påverka elevernas förhållningssätt och attityder
till tobak. Med hänsyn till det anförda anser
utskottet att något tillkännagivande till regeringen
med anledning av motionerna So227 (mp) yrkande 7,
So377 (kd) yrkandena 3-8, So379 (kd) yrkande 6
delvis, So461 (fp) yrkandena 2 och 5, So464 (fp)
yrkande 9 och A810 (kd) yrkande 26 inte behövs,
varför dessa avslås.
I motion So227 (mp) yrkande 2 yrkas att en
procentuell del av tobaksskatten skall användas för
att minska tobaksbruket. Utskottet vidhåller sin
uppfattning att en specialdestinering av statens
inkomster för vissa ändamål bör undvikas. Motionen
avstyrks därför.
Tobakslagens åldersgräns 18 år för inköp av tobak
är grundläggande för att förhindra att tobak blir
tillgänglig för barn och ungdom. Det är därför
självklart att denna åldersgräns verkligen beaktas
av handeln och att kommunerna tillser att så är
fallet. Inom Socialstyrelsen, som är central
tillsynsmyndighet enligt tobakslagen, pågår en
granskning av kommunernas tillsynsarbete. Resultatet
av denna granskning kommer inom kort att redovisas.
Socialstyrelsen har gett ut informationsmaterial
till handeln rörande 18-årsgränsen för tobaksinköp
samt en handbok för kommunens tjänstemän i
tillsynsarbetet. Utskottet förutsätter att
Socialstyrelsen, för det fall brister föreligger i
kommunernas tillsynsarbete, vidtar lämpliga
åtgärder. Utskottet anser mot denna bakgrund att
något tillkännagivande till regeringen med anledning
av motion So307 (fp, s, m, v, kd, c, mp) yrkande 2
inte behövs. Motionen avslås.
Rökfria miljöer
I motion So377 av Ingrid Näslund och Fanny Rizell
(kd) begärs tillkännagivande om vad som i motionen
anförts om en utvärdering av efterlevnaden av lagen
om en rökfri arbetsmiljö och arbetsgivares och
arbetsplatsledares ansvar för en rökfri arbetsmiljö
(yrkande 2). Enligt motionärerna har det på många
arbetsplatser blivit en dramatisk förbättring men
fortfarande finns det brister på åtskilliga
arbetsplatser. Efterlevnaden av lagen om en rökfri
arbetsmiljö bör utvärderas. Om resultatet inte är
tillfredsställande måste arbetsgivares och
arbetsplatsledares ansvar för lagens efterlevnad
stärkas.
I motion So461 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp)
hemställs att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om en
rökfri skola (yrkande 4). I motionen framför
motionärerna att problem förekommer med att hålla
skolgårdarna, särskilt gymnasieskolorna, rökfria.
Här bör särskilda insatser göras för att hålla
skolan rökfri. Skolan som förebild är oerhört viktig
i det tobakspreventiva arbetet.
I motion So227 av Thomas Julin m.fl. (mp) hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om ett allmänt
rökförbud på restauranger och näringsställen om inte
avskildhet kan ordnas (yrkande 5). Enligt
motionärerna skall allmänt rökförbud råda på
restauranger och andra näringsställen. Tillstånd
skall bara kunna ges om sådan avskildhet kan ordnas
att inte tobaksröken blir till olägenhet för övriga
gäster samt för personalen.
Tidigare behandling
Motionsyrkanden rörande rökfria miljöer behandlades
av utskottet senast i betänkande 1997/98:SoU20
Tobaksfrågor. Utskottet anförde bl.a. följande (s.
13).
Tobakslagen har sedan ikraftträdandet den 1 juli
1993, efter initiativ av utskottet, skärpts i
väsentliga delar, bl.a. i fråga om rökning på
arbetsplatser, begränsning av rökning i vissa
lokaler och utrymmen samt på vissa områden utomhus.
Kommunen ansvarar för den omedelbara tillsynen av
tobakslagen och för föreskrifter som meddelas med
stöd av lagen när det gäller rökfria miljöer,
färdmedel i inrikes kollektivtrafik, hotell,
restauranger och andra serveringsställen.
Länsstyrelsen ansvarar för den regionala tillsynen
och Socialstyrelsen för den centrala tillsynen.
Kommunerna bedriver tillsynen på olika sätt. De
flesta kommuner har integrerat denna tillsyn med
tillsynen enligt livsmedelslagen eller
hälsoskyddslagen. Det är enligt utskottet viktigt
att kommunerna bedriver en systematisk tillsyn över
tillämpningen av to-bakslagen. Utskottet vill också
understryka vikten av att följa utvecklingen på
området.
Motionsyrkandena (mp) avstyrktes. Riksdagen följde
utskottet.
FHI föreslår i Underlag till nationell handlingsplan
mot tobak (januari 1999) inga skärpningar av
reglerna för rökfria miljöer. Enligt FHI:s bedömning
fungerar de nuvarande reglerna i stort sett bra.
Inom de områden där det ännu finns problem, t.ex. på
skolgårdar och restauranger, bör arbetet i första
hand inriktas på förbättrad information och
opinionsbildning.
Från Socialstyrelsen har inhämtats att några
allmänna råd om bl.a. rökfria miljöer inte kommer
att ges ut. I stället har, som ovan sagts, rapporten
To-bakslagen i praktiken, Åldersgränsen, Rökfria
miljöer (SoS-rapport 1998:16) getts ut som en
vägledning för kommunens tjänstemän i
tillsynsarbetet rörande tobakslagen och dess krav på
bl.a. rökfria miljöer.
Utskottets bedömning
Utskottet vidhåller sin inställning att det är av
vikt att kommunerna bedriver en systematisk tillsyn
över tillämpningen av tobakslagen och vill
understryka vikten av att följa utvecklingen på
området. Något initiativ med anledning av motionerna
So227 (mp) yrkande 5, So377 (kd) yrkande 2 och So461
(fp) yrkande 4 behövs inte. Yrkandena avstyrks.
Rökavvänjning
I motion So307 av Barbro Westerholm m.fl. (fp, s, m,
v, kd, c, mp) hemställs att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
rökavvänjning (yrkande 4). Enligt motionärerna är
det viktigt att föräldrar och andra vuxna som
arbetar med barn får stöd till rökavvänjning. Vikten
av att det inom hälso- och sjukvården finns tillgång
till rökavvänjning och rökslutarstöd kan inte nog
understrykas. En högprioriterad grupp är gravida
kvinnor. Eftersom rökavvänjning kan te sig dyr för
ungdomar är det angeläget att Folkhälsoinstitutet
närmare studerar i vilken utsträckning ekonomin
lägger hinder i vägen och kommer med förslag till
lösningar.
I motion So392 av Ingrid Burman (v) m.fl. hemställs
att riksdagen hos regeringen begär att den låter
Folkhälsoinstitutet utreda möjligheterna att
initiera en försöksverksamhet med subventionerade
hjälpmedel för rökare inom ramen för sin verksamhet.
Enligt motionärerna finns i dag hjälpmedel, t.ex.
plåster, tuggummi och inhalatorer, som kan stödja
den motiverade avvänjaren under de första besvärliga
abstinensveckorna. Enligt motionärerna bör
möjligheterna att finansiera en försöksverksamhet
via statsbudgeten utredas.
I motion So461 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp)
hemställs att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om
genomförande av förslaget om rökavvänjning enligt
Statens beredning för utvärdering av medicinsk
metodik (SBU), (yrkande 3). Motionärerna pekar på
att SBU fört fram en rad rekommendationer om hur man
skall hjälpa dem som använder tobak att sluta med
sitt bruk. SBU understryker också vikten av
spridning av kunskaper om rökavvänjning och att
särskild kompetens i dessa frågor bör finnas i varje
sjukvårdsregion. SBU för också fram behovet av
fortsatt forskning för att utveckla modeller för
rökavvänjning och forskning om nikotinberoendets
orsaker samt utveckling av läkemedel och andra
behandlingsmetoder mot tobaksberoende.
I motion So454 av Carin Lundberg (s) hemställs att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ett försök om försäljning
av nikotinpreparat där tobaksvaror försäljs.
Nikotintuggummi klassas som läkemedel och säljs
därför enbart på apotek. Motionären föreslår att
dessa preparat även skulle få försäljas där
tobaksvaror säljs. Ur folkhälsosynpunkt skulle ett
försök av det här slaget vara önskvärt.
Tidigare behandling m.m.
Utskottet behandlade våren 1998 motionsyrkanden om
rökavvänjning senast i betänkande 1997/98:SoU20
Tobaksfrågor (s. 14). Utskottet konstaterade att
åtgärder redan vidtagits eller planerats för att
personer som önskade sluta röka skulle få
rökslutarhjälp inom primärvården eller vid särskilda
rökavvänjningskliniker. Vidare hade en retrospektiv
kartläggning av rökslutarfrekvensen initierats av
FHI. Motionerna avstyrktes. Riksdagen följde
utskottet.
SBU har i rapporten Metoder för rökavvänjning (SBU-
rapport nr 138), som publicerats 1998 i samarbete
med FHI, bl.a. framhållit att enkla frågor från
sjukvårdspersonal om rökvanor, kopplade till
bestämda besked om att sluta röka samt råd om
nikotinersättningsmedel i vissa fall är
kostnadseffektivt när det sker som rutin. I
rapporten förordas även att inom de delar av
sjukvården där man arbetar med patienter vars
sjukdomar förvärrats av rökning bör personalen öka
sin kompetens om rökavvänjning och i högre grad
erbjuda eller remittera rökande patienter till
rökavvänjningsprogram.
I september 1998 öppnades den s.k. Sluta-röka-
linjen; en gratis telefonhjälp för rökare. Linjen,
som drivs av Centrum för tobaksprevention i Huddinge
och finansieras av Cancerfonden, Hjärt-Lungfonden,
FHI och Apoteksbolaget AB, har öppet 40 timmar i
veckan och tar emot över 2 000 samtal varje vecka.
I Underlag till nationell handlingsplan mot tobak
(januari 1999) konstaterar FHI, som ovan sagts, att
målet för tobakspolitiken bör vara att stimulera och
stödja rökavvänjning bland de vuxna, samtidigt som
man ökar ansträngningarna att förebygga att barn och
ungdomar börjar röka eller snusa. FHI föreslår ökad
information och tillgång till rökavvänjning samt
resurstillskott i dessa hänseenden.
Utskottets bedömning
Utskottet delar motionärernas bedömning att frågan
om information och stöd till personer som vill sluta
att röka är mycket viktig, inte minst till föräldrar
och andra som arbetar med barn. Stöd till gravida
kvinnor bör prioriteras. I Folkhälsoinstitutets
underlag till nationell handlingsplan mot tobak
ingår rök-avvänjning som ett av målen med samhällets
tobakspolitik. Utskottet utgår från att den
nationella handlingsplanen mot tobak kommer att
medverka till att insatser för rökavvänjningen
förstärks. Utskottet förutsätter att SBU:s rapport
får genomslag inom hälso- och sjukvården och att den
positivt kommer att påverka arbetet på området. Även
den nya Sluta-röka-linjen borde enligt utskottets
mening få till följd att fler personer får ett
bättre stöd för att sluta röka. Mot bakgrund av det
anförda anser utskottet att något tillkännagivande
inte behövs med anledning av motionerna So307 (fp,
s, m, v, kd, c, mp) yrkande 4 och So392 (v).
Utskottet är inte heller berett att ta något
initiativ med anledning av motion So454 (s).
Motionerna avstyrks.
Även motion So461 (fp) yrkande 3 avstyrks.
Tobaksodling
I motion So461 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp)
hemställs att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om att
EU inte bör subventionera tobaksodling (yrkande 1).
Enligt motionärerna skall alternativa grödor
erbjudas tobaksodlarna. Det är något som Sverige
drivit i EU och bör fortsätta med liksom att
tobaksodling inte längre skall subventioneras.
I motion So227 av Thomas Julin m.fl. (mp) begärs ett
tillkännagivande om vad som anförts om EU:s stöd
till tobaksodling (yrkande 1). Enligt motionärerna
är det bra att regeringen kommer att utarbeta mål
och strategi för att minska tobaksbruket och att
regeringen aktivt arbetar med frågor som berör
tobakspreventionen inom EU. Motionärerna saknar dock
de kraftfulla insatserna. Regeringen bör t.ex.
återkommande kritisera de EU-bidrag som stöder
tobaksodlingar inom EU och agera för att stödet
upphör.
Tidigare behandling m.m.
Utskottet behandlade motionsyrkanden om EU:s stöd
till tobaksodling senast i betänkande 1996/97:SoU9
Tobaksfrågor (s. 17). Utskottet ansåg i likhet med
motionärerna att det förelåg en konflikt mellan
stödet till tobaksodling och det arbete som pågår
inom EU för att minska tobakskonsumtionen och
tobakens skadeverkningar. Det konstaterades att
regeringen hade samma uppfattning och att Sveriges
principiella inställning är att tobaksodling inte
bör stödjas med medel ur EU:s budget.
Jordbruksministern framförde detta vid
ministerrådsmötet den 20 januari 1997. Utskottet
delade denna inställning. Motionerna fick därmed
anses tillgodosedda och avstyrktes. Riksdagen följde
utskottet.
Jordbruksutskottet anförde i sitt betänkande
1997/98:JoU23 Riktlinjer för Sveriges arbete med
jordbruks- och livsmedelspolitiken inom Europeiska
unionen (s. 13) med anledning av ett motionsyrkande
rörande avskaffande av tobakssubventionerna inom EU
bl.a. följande.
I februari 1998 presenterade kommissionen ett
förslag om hur den gemensamma marknadsorganisationen
för råtobak skall fungera i framtiden. Förslaget
innebär bl.a. att ett system för återköp av kvoter
införs. Syftet är att underlätta för den som till
följd av reformen skulle kunna hamna i ekonomiska
svårigheter att frivilligt lämna sektorn. Den totala
garantitröskeln minskas med motsvarande kvantitet.
Sverige har tidigare framfört den principiella
ståndpunkten att tobaksodling inte bör stödjas med
medel ur EU-budgeten eftersom nyttjandet av tobak är
bevisat hälsofarligt. Förslaget innebär utöver
möjlighet för den som så önskar att lämna sektorn
även att tobaksproduktionen minskar inom EU och
leder därmed till minskade budgetkostnader.
Reformdiskussionerna pågår för närvarande inom den
särskilda jordbrukskommittén.
Jordbruksutskottet föreslog mot bakgrund av det
anförda att motionsyrkandet skulle lämnas utan
riksdagens vidare åtgärd. Riksdagen gjorde samma
bedömning som utskottet (rskr. 1997/98:241).
Som ovan nämnts har Nationella folkhälsokommittén i
sitt delbetänkande Hur skall Sverige må bättre? -
första steget mot nationella folkhälsomål (SOU
1998:43) behandlat den framtida tobakspolitiken (s.
260 f.). Kommittén avser att i sitt kommande förslag
till folkhälsomål och strategier aktualisera frågor
som gäller t.ex. avveckling av EU:s omfattande
subventioner till tobaksodling (ca 8 miljarder
kronor per år). Som angetts tidigare planerar
kommittén att lägga fram ett delbetänkande rörande
förslag om nationella hälsomål och strategier under
sommaren år 1999 och sitt slutbetänkande
sommaren/hösten år 2000.
Utskottets bedömning
Sveriges principiella ståndpunkt är att tobaksodling
inte bör stödjas med medel ur EU:s budget. Den
svenska synen har också framförts i EU:s
ministerråd. Utskottet utgår från att regeringen
även framdeles aktivt verkar för en förändring av
EU:s subventionspolitik på tobaksområdet. Motionerna
So227 (mp) yrkande 1 och So461 (fp) yrkande 1 får
anses i huvudsak tillgodosedda och avstyrks.
Snus
I motion So305 av Sten Andersson (m) begärs att
riksdagen ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om slopande av varningstexten "orsakar
cancer, Socialstyrelsen" på snusförpackningar
innehållande svenskt snus. Enligt motionären har det
länge varit känt att det saknas vetenskapliga belägg
för att bruk av svenskt snus skulle öka risken för
cancer. Trots myndigheternas kunskap finns sedan
1995 en varningstext med lydelsen "orsakar cancer,
Socialstyrelsen" på snusförpackningar som saluförs i
Sverige. Varningstexten bör, enligt motionären,
snarast slopas då den är grovt vilseledande och
avhåller rökare från att övergå till ett mindre
hälsovådligt nikotinalternativ. I motionerna So356
av Inge Carlsson och Lennart Nilsson (s) (yrkande 1)
och So412 av Ronny Olander (s) framförs liknande
yrkanden.
I motion So356 av Inge Carlsson och Lennart Nilsson
(s) hemställs att riksdagen hos regeringen begär att
regeringen tar initiativ i syfte att ändra det EG-
direktiv som föreskriver att snusdosor skall ha
varningstexten Orsakar cancer (yrkande 2). Det EG-
direktiv som tvingar Sverige att använda osann
varningstext måste ändras, och riksdagen uppdrar
därför åt regeringen att vidta lämpliga åtgärder för
att få till stånd en nödvändig ändring.
Bakgrund m.m.
I EG-direktivet (89/662/EG, ändrat den 15 maj 1992,
92/41/EEG) skall det på alla rökfria tobaksvaror
finnas en särskild varningstext "orsakar cancer".
Direktivet bygger på undersökningar som gjorts på
bl.a. amerikanskt och indiskt snus. Snus är
förbjudet inom EU, men Sverige har ett undantag i
det s.k. anslutningsfördraget. Socialstyrelsen har i
sina föreskrifter (SOSFS 1994:9,
Varningsdeklarationer och innehållsdeklaration på
tobaksvaror samt begränsning av tjärhalten i
cigaretter) föreskrivit att konsumentförpackningar
med snus, portions- och tuggtobak förutom en allmän
varning skall ha varningstexten "orsakar cancer" i
enlighet med vad som föreskrivs i direktivet.
Socialminister Lars Engqvist har i
interpellationssvar den 28 januari 1999 om märkning
av tobaksprodukter (interpellation 1998/99:71)
angett bl.a. följande. Vid Hälsoministerrådet den 12
november 1998 informerades medlemsstaterna om att
kommissionen avser att revidera och uppdatera
direktivet om varningstexter och
innehållsdeklarationer. Kommissionär Flynn nämnde
bl.a. frågan om varningstexternas innehåll samt
frågan om sänkning av tjär- och nikotinhalter.
Företrädare för Sverige har till kommissionen
framfört att svensk forskning inte kan belägga
påståendet att svenskt snus orsakar cancer. I det
sammanhanget har det uttryckts önskemål om att
formuleringen av varningstexterna för snus ses över
i samband med omarbetningen av varningstexterna.
Den text som i dag finns på snusförpackningen är
inte korrekt. Kontakter har tagits i
förberedelsearbetet när det gäller att anta nya
direktiv i frågan. Detta arbete, som hittills skett
på tjänstemannanivå, kommer att följas av
regeringen. När frågan skall diskuteras på
ministernivå kommer regeringen att ta initiativ till
att ändra texten om det förslag som då kommer fram
inte skulle ligga i linje med regeringens önskan.
Avsikten är att de nya direktiven skall beslutas
inom det närmaste halvåret.
I interpellationssvar den 5 mars 1999 om åtgärder
mot niktionmissbruk (interpellation 1998/99:171) har
socialminstern bl.a. anfört att den text som skall
finnas på snuspaketen skall vara vetenskapligt
korrekt och att det är viktigt att verka för att ett
nytt EG-direktiv får innehållet att snus antingen
innehåller cancerframkallande ämnen eller allvarligt
skadar hälsan.
Utskottets bedömning
En självklar utgångspunkt måste vara att de
varningstexter som enligt Socialstyrelsens
föreskrifter används på tobaksprodukter är korrekta.
Att varningstexterna på snusförpackningar inte är
sakligt riktiga kan påverka trovärdigheten av
samhällets arbete mot tobakens skadeverkningar. Av
socialministerns nyligen avgivna interpellationssvar
framgår att Sverige inom unionen driver frågan om en
ändring av det aktuella EG-direktivet. Utskottet
förutsätter att regeringen aktivt verkar för en
ändring av direktivet så att en justering av
varningstexterna för snus kan ske inom kort.
Motionerna So305 (m), So356 (s) yrkandena 1 och 2
samt So412 (s) får anses i huvudsak tillgodosedda
och avstyrks.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande folkhälsoarbetets
inriktning
att riksdagen avslår motionerna 1999/98:So314 yrkandena 2
och 3, 1998/99:So336, 1998/99:So374 yrkande 2,
1998/99:So379 yrkandena 1 och 2, 1998/99:So399,
1998/99:So432 samt 1998/99:So460 yrkandena 2, 11
och 13,
res. 1 (v)
res. 2 (kd)
res. 3 (mp)
2. beträffande folkhälsoforskning
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:So270 yrkande 4,
1998/99:So314 yrkande 4, 1998/99:So374 yrkande
1, 1998/99:So379 yrkande 11 samt 1998/99:So460
yrkande 12,
res. 4 (kd)
res. 5 (c)
res. 6 (fp)
res. 7 (mp)
3. beträffande osteoporos
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:So220 och
1998/99:So321 yrkandena 9 och 10,
4. beträffande självmordsprevention
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:So270 yrkandena
1-3,
1998/99:So301, 1998/99:So379 yrkande
3,
1998/99:So464 yrkande 10 samt 1998/99:Ub274
yrkandena 1 och 8,
res. 8 (v, kd, mp)
res. 9 (fp)
5. beträffande allergiprevention
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:So371 yrkandena 2
och 3, 1998/99:So374 yrkandena 3, 6 och 7,
1998/99:So375 yrkandena 3 och 4 samt
1998/99:So379 yrkande 4,
res. 10 (kd)
res. 11 (mp) - delvis
6. beträffande övriga folkhälsofrågor
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:So212 yrkande 5,
1998/99: So266, 1998/99:So271, 1998/99:So283,
1998/99:So388 samt 1998/99: So460 yrkande 1,
res. 11 (mp) - delvis
7. beträffande smittskyddslagen
att riksdagen avslår motion 1998/99:So338,
8. beträffande tobaksautomater
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:So227 yrkande 4
samt 1998/99:So379 yrkande 6 delvis,
res. 12 (kd, mp)
9. beträffande tobaksförebyggande åtgärder
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:So227 yrkandena 2
och 7, 1998/99:So377 yrkandena 3-8,
1998/99:So379 yrkande 6 delvis, 1998/99:So461
yrkandena 2 och 5, 1998/99:So464 yrkande 9 samt
1998/99:A810 yrkande 26,
res. 13 (kd)
res. 14 (fp)
res. 15 (mp)
10. beträffande åldersgränsen
att riksdagen avslår motion 1998/99:So307 yrkande 2,
res. 16 (v, c, fp, mp)
11. beträffande rökfria miljöer
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:So227 yrkande 5,
1998/99: So377 yrkande 2 samt 1998/99:So461
yrkande 4,
res. 17 (kd)
res. 18 (fp)
res. 19 (mp)
12. beträffande rökavvänjning
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:So307 yrkande 4,
1998/99: So392 och 1998/99:So454,
res. 20 (v, c, fp, mp)
13. beträffande SBU:s förslag
att riksdagen avslår motion 1998/99:So461 yrkande 3,
res. 21 (fp)
14. beträffande tobaksodling
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:So227 yrkande 1 och
1998/99:So461 yrkande 1,
15. beträffande snus
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:So305,
1998/99:So356 och 1998/99:So412.
Stockholm den 11 mars 1999
På socialutskottets vägnar
Ingrid Burman
I beslutet har deltagit: Ingrid Burman (v), Chris
Heister (m), Susanne Eberstein (s), Margareta
Israelsson (s), Rinaldo Karlsson (s), Hans Karlsson
(s), Hans Hjortzberg-Nordlund (m), Conny Öhman (s),
Rolf Olsson (v), Lars Gustafsson (kd), Cristina
Husmark Pehrsson (m), Thomas Julin (mp), Kerstin
Heinemann (fp), Lars Elinderson (m), Kent Härstedt
(s), Rosita Runegrund (kd) och Agne Hansson (c).
Reservationer
1. Folkhälsoarbetets inriktning (mom. 1)
Ingrid Burman (v) och Rolf Olsson (v) anser:
dels att den del av utskottets betänkande som på s.
13 börjar med "Utskottet delar" och slutar med
"Motionerna avstyrks" bort ha följande lydelse:
Utskottet delar bedömningen i motion So336 (s) att
folkhälsoarbetet för litet fokuserats på köns- och
klasskillnader. Det är främst kvinnor med kort
utbildning, låg lön och arbete utan inflytande som
drabbas av ohälsa. I bostadsområden som betraktas
som fattiga har kvinnors hälsotillstånd försämrats
under en tioårsperiod. Men inte bara deltagandet i
arbetslivet kan försvaga hälsan. Motsatsen, dvs.
arbetslöshet, kan vara minst lika skadligt. Sociala
problem är utan tvivel ytterligare en orsak till
ohälsa. Sjukvården, folkhälsoarbetet och
arbetarskyddet utgår än i dag från mannen som norm.
Forskning som gjorts på män, tillämpas på kvinnor,
både vad gäller diagnostisering och behandling.
Hälsokunskap och upplysning kan ha avgörande
betydelse för den enskilda individens val av
livsstil och handling. Men information och
åtgärdsförslag måste bygga på kunskaper ur ett
helhetsperspektiv. Hänsyn måste tas till kön och
klass. Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med
anledning av motion So336 (s) ge regeringen till
känna. Motionerna So379 (kd) yrkande 1 och So432
(s) avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha
följande lydelse:
1. beträffande folkhälsoarbetets inriktning
att riksdagen med anledning av motion 1998/99:So336 och med
avslag på motionerna 1998/99:So314 yrkandena 2
och 3, 1998/99: So374 yrkande 2, 1998/99:So379
yrkandena 1 och 2, 1998/99:So399, 1998/99:So432
och 1998/99:So460 yrkandena 2, 11 och 13 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.
2. Folkhälsoarbetets inriktning (mom. 1)
Lars Gustafsson och Rosita Runegrund (båda kd) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s.
12 börjar med "Enligt utskottets mening" och på s. 13
slutar med "Motionerna avstyrks" bort ha följande
lydelse:
Utskottet vill peka på att samtliga kommuner i
landet är engagerade i Agenda 21-arbetet. Agenda 21-
arbetet har varit framgångsrikt ur ett ekologiskt
perspektiv men hälsodimensionen behöver utvecklas.
Arbetet med Agenda 21 och folkhälsoarbetet måste
enligt utskottet integreras. För flertalet svenskar
har hälsan förbättrats. Enligt gjorda undersökningar
har medellivslängden ökat och våra levnadsvanor
förbättrats. Detta gäller dock inte alla grupper.
För barn och ungdomar är trenden den motsatta.
Ojämlikhet i hälsotillstånd förekommer också mellan
män och kvinnor, olika sociala grupper och regioner.
Redan från födseln kan skillnader konstateras i form
av ökad andel spädbarnsdödlighet, barn med
tillväxthämning eller låg födelsevikt. Skillnad i
dödsrisk mellan yrkesgrupper och i alkoholrelaterad
dödlighet är väl belagd. Till och med skillnader
mellan olika bostadsområden i större tätorter har
kunnat noteras. Utskottet anser att hälsopolitiska
hänsyn ska vara en naturlig del i
samhällsplaneringen. Arbetet med folkhälsan kräver
långsiktighet. I kärva ekonomiska tider föreligger
risk för nedprioritering av framåtsyftande insatser
till gagn för andra behov som för tillfället bedöms
som mer angelägna. Detta gynnar varken folkhälsan
eller samhällsekonomin på längre sikt. Akuta
insatser ersätter inte behovet av långsiktiga.
Sociala och ekonomiska villkor, arbetsmiljö och
levnadsvanor har betydelse för hälsoutvecklingen. I
folkhälsoarbetet måste hänsyn tas även till dessa
förhållanden för att främja mindre gynnade gruppers
hälsa. Den höga arbetslösheten drabbar svaga grupper
hårdast, vilket innebär ökad risk för självmord,
psykiska problem, högre vårdkonsumtion och
förtidspensionering. Arbetslöshet tenderar också att
öka alkohol- och drogkonsumtionen hos de drabbade
med åtföljande risk för utslagning. Det tar ofta
lång tid innan detta kan utläsas i statistik över
folkhälsan. Ett långsiktigt, målmedvetet arbete med
återkommande kontroller är viktiga för kvaliteten.
Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning
av motionerna So374 (kd) yrkande 2 och So379 (kd)
yrkandena 1 och 2 ge regeringen till känna.
Motionerna So314 (c) yrkandena 2 och 3, So336 (s),
So399 (s), So432 (s), So460 (mp) yrkandena 2, 11 och
13 avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha
följande lydelse:
1. beträffande folkhälsoarbetets inriktning
att riksdagen med anledning av motionerna
1998/99:So374 yrkande 2 och 1998/99:So379
yrkandena 1 och 2 och med avslag på motionerna
1998/99:So314 yrkandena 2 och 3, 1998/99:So336,
1998/99:So399, 1998/99:So432 och 1998/99:So460
yrkandena 2, 11 och 13 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.
3. Folkhälsoarbetets inriktning (mom. 1)
Thomas Julin (mp) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s.
12 börjar med "Enligt utskottets mening" och på s. 13
slutar med "Motionerna avstyrks" bort ha följande
lydelse:
Utskottet anser att hälsokonsekvensanalyser skall
följa alla ekonomiska beslut som rör medborgarnas
vardag, eller som berör utformningen av vård och
omsorg. Det skulle, på övergripande nivå, kunna
fungera som ett slags "hälsofostran" av politiska
församlingar på skilda nivåer. På samma sätt som vi
i dag talar om för individen vad rökning under
graviditet innebär för fostret, bör staten tydligt
tala om och kunna stå för vad t.ex. en neddragning
av lönebidragen kostar individer i ökad psykisk
ohälsa. Utskottet vill peka på att vi i dag lever i
ett kemikaliesamhälle som utgör ett uppenbart hot
mot miljö och hälsa. Utskottet vill därför hävda
försiktighetsprincipen som innebär att produkter som
misstänks vara farliga för miljö och hälsa stoppas i
väntan på att motsatsen bevisas. Vad utskottet nu
anfört bör riksdagen med anledning av motion So460
(mp) yrkandena 2 och 13 ge regeringen till känna.
Utskottet delar bedömningen i motion So336 (s) att
folkhälsoarbetet för litet fokuserats på köns- och
klasskillnader. Det är främst kvinnor med kort
utbildning, låg lön och arbete utan inflytande som
drabbas av ohälsa. I bostadsområden som betraktas
som fattiga har kvinnors hälsotillstånd försämrats
under en tioårsperiod. Men inte bara deltagandet i
arbetslivet kan försvaga hälsan. Motsatsen, dvs.
arbetslöshet, kan vara minst lika skadligt. Sociala
problem är utan tvivel ytterligare en orsak till
ohälsa. Sjukvården, folkhälsoarbetet och
arbetarskyddet utgår än i dag från mannen som norm.
Forskning som gjorts på män, tillämpas på kvinnor,
både vad gäller diagnostisering och behandling.
Hälsokunskap och upplysning kan ha avgörande
betydelse för den enskilda individens val av
livsstil och handling. Men information och
åtgärdsförslag måste bygga på kunskaper ur
helhetsperspektiv. Hänsyn måste tas till kön och
klass. Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med
anledning av motion So336 (s) ge regeringen till
känna. Motionerna So314 (c) yrkandena 2 och 3,
So374 (kd) yrkande 2, So379 (kd) yrkandena 1 och 2,
So399 (s) So432 (s) samt So460 (mp) yrkande 11
avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha
följande lydelse:
1. beträffande folkhälsoarbetets inriktning
att riksdagen med anledning av motionerna
1998/99:So336 och 1998/99:So460 yrkandena 2 och
13 och med avslag på motionerna 1998/99:So314
yrkandena 2 och 3, 1998/99:So374 yrkande 2,
1998/99:So379 yrkandena 1 och 2, 1998/99:So399,
1998/99:So432 samt 1998/99:So460 yrkande 11 som
sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.
4. Folkhälsoforskning (mom. 2)
Lars Gustafsson (kd) och Rosita Runegrund (kd)
anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s.
17 börjar med "Behovet av kunskap" och slutar med
"Motionerna avslås därför" bort ha följande lydelse:
På den nationella nivån måste folkhälsoperspektivet
uppmärksammas av ett stort antal myndigheter. Det
handlar om tillsyn och forskning med anknytning till
arbetsmiljö och arbetsmarknad, boende, miljösektorn,
transportsektorn, livsmedelssektorn,
utbildningssektorn och den sociala sektorn.
Folkhälsoinstitutet stöder lokalt och regionalt
folkhälsoarbete. Studier om allergisjukdomarnas
förekomst i olika socioekonomiska grupper i Sverige
är sällsynta. Det är viktigt att initiera sådana
undersökningar.
Med jämna mellanrum uppmärksammas det ökande
antalet separationer. Under rubriker som
"Separationer hotar folkhälsan" och "Samhället
blundar för samlevnadskrisen" lyfts problemet med de
många familjesplittringarna fram från kvalificerat
håll. Av de drygt 30 000 äktenskap som ingås i vårt
land varje år kommer mer än 50 % att spricka. För
samboförhållandena är siffran ännu högre.
Relationsproblem i familjen håller på att bli ett av
vår tids största men minst uppmärksammade hot mot
folkhälsan. Samstämmig forskning visar att vår hälsa
och livskvalitet inte i första hand beror på vår
inkomst, vår arbetsmiljö och våra vänner. Det mest
betydelsefulla är hur vi har det i familjen.
Frånskilda män drabbas inte sällan både av fysiska
och psykiska besvär. De lever i genomsnitt tio år
kortare tid än gifta och sammanboende män.
Ensamstående mammor röker dubbelt så mycket, äter mer
lugnande medel, är tröttare och oftare sjukskrivna än
gifta och sammanboende kvinnor. Varje år får 45 000
barn vara med om en separation, för 10 000 av dem är
det den andra i ordningen. 25 % av barnen kommer efter
några år att helt förlora kontakten med sina pappor.
På alla områden i samhället framhålls vikten av
förebyggande insatser men mycket litet på
samlevnadens. En separation beräknas kosta 23 miljoner
kronor i form av bl.a. bidragsförskott, bostadsbidrag
och socialbidrag. Att totalkostnaderna för det svenska
samhället är avsevärda inser alla.
Fungerande familjer är en vinst för Sverige även i
samhällsekonomiska termer. I folkhälsoarbetet bör
ingå satsningar på äktenskapets och parförhållandets
friskvård. Det kan ske genom att forsknings- och
utvecklingsprojekt startas om att vårda relationer
och hantera konflikter som kan uppstå i en
parrelation. En utbyggd familjerådgivning ska
omfatta även förebyggande relationsvård. Vad
utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning av
motionerna So374 (kd) yrkande 1 och So379 (kd)
yrkande 11 ge regeringen till känna. Motionerna
So270 (fp) yrkande 4, So314 (c) yrkande 4 och
So460 (mp) yrkande 12 avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha
följande lydelse:
2. beträffande folkhälsoforskning
att riksdagen med anledning av motionerna 1998/99:So374
yrkande 1 och 1998/99:So379 yrkande 11 och med
avslag på motionerna 1998/99:So270 yrkande 4,
1998/99:So314 yrkande 4 och 1998/99: So460
yrkande 12 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört.
5. Folkhälsoforskning (mom. 2)
Agne Hansson (c) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s.
17 börjar med "Behovet av kunskap" och slutar med
"Motionerna avslås därför" bort ha följande lydelse:
Arbetsmiljön i Sverige är internationellt sett bra.
Ohälsa på grund av förhållandena på arbetsplatsen är
mindre förekommande här än i andra jämförbara
länder. En orsak till detta är den mycket medvetna
satsningen som gjorts för att förbättra
arbetsmiljön. Enligt utskottet bör nu en motsvarande
strategisk satsning göras på livet utanför
arbetsplatsen, med utgångspunkt i det sociala livets
stödpunkter: familjen, de sociala nätverken och
närmiljön. Utskottet anser att ett omfattande
forskningsprogram om den sociala gemenskapens
betydelse för folkhälsan bör initieras. Det behövs
ny kunskap om social integration och om vilka
mekanismer som påverkar människors livsvillkor och
levnadssätt. Forskningsprogrammet bör utgå från
mikroperspektivet och ha till syfte att belysa
familjens, de sociala nätverkens och den yttre
närmiljöns betydelse för människors hälsa.
Programmet bör vara tvärsektoriellt och omfattas av
idéhistoriker, sociologer, medicinare, antropologer
m.fl. Kvinnoperspektivet i folkhälsoarbetet glöms
bort. Analyser av och forskning kring
hälsoutvecklingen har glömts och ofta begränsats
till specifika kvinnosjukdomar och psykiska problem.
Folkhälsoarbetet måste vidgas för att belysa
kvinnors situation ur andra perspektiv. Vad
utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning av
motion So314 (c) yrkande 4 ge regeringen till känna.
Motionerna So270 (fp) yrkandena 4, So374 (kd)
yrkande 1, So379 (kd) yrkande 11 och So460 (mp)
yrkande 12 avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha
följande lydelse:
2. beträffande folkhälsoforskning
att riksdagen med anledning av motion
1998/99:So314 yrkande 4 och med avslag på
motionerna 1998/99:So270 yrkande 4,
1998/99:So374 yrkande 1, 1998/99:So379 yrkande
11 och 1998/99:So460 yrkande 12 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
6. Folkhälsoforskning (mom. 2)
Kerstin Heinemann (fp) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s.
17 börjar med "Behovet av kunskap" och slutar med
"Motionerna avslås därför" bort ha följande lydelse:
Enligt utskottet är det viktigt med fortsatt
forskning, både för förståelsen av varför en del
människor begår självmord och för utvecklingen av
effektiva behandlings- och rehabiliteringsinsatser.
Vi vet att vissa signalsubstanser i hjärnan är av
betydelse för vårt stämningsläge. Fortsatt forskning
om dessa signalsubstansers förekomst hos personer
som begått självmord skulle kunna ge svar på frågan
vilka som är riskindivider. Enligt uppgift har
transplantationslagen, som trädde i kraft 1996, lagt
hinder i vägen för fortsatt sådan forskning. Det bör
därför utredas om och hur dessa hinder kan
undanröjas. Vad utskottet nu anfört bör riksdagen
med anledning av motion So270 (fp) yrkande 4 ge
regeringen till känna. Motionerna So314 (c) yrkande
4, So374 (kd) yrkande 1, So379 (kd) yrkande 11 och
So460 (mp) yrkande 12 avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha
följande lydelse:
2. beträffande folkhälsoforskning
att riksdagen med anledning av motion
1998/99:So270 yrkande 4 och med avslag på
motionerna 1998/99:So314 yrkande 4,
1998/99:So374 yrkande 1, 1998/99:So379 yrkande
11 och 1998/99:So460 yrkande 12 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
7. Folkhälsoforskning (mom. 2)
Thomas Julin (mp) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s.
17 börjar med "Behovet av kunskap" och slutar med
"Motionerna avslås därför" bort ha följande
lydelse:
Att patienter med oklara diagnoser och s.k. diffusa
besvär behandlas kränkande finns det otaliga exempel
på. Detta speglar enligt utskottet en attityd och en
människosyn som inte hör hemma i ett civiliserat
samhälle. Diffusa besvär är tecken på påverkan på
alla kroppens system och inte i sig något skäl att
inte ta patienten på allvar. Tvärtom kan sådana
symptom vara uttryck för en genomgripande påverkan
på flera organ, till exempel en allmän förgiftning
eller annan störning av kroppens funktioner på den
molekylära nivån. Tyvärr tas ofta många symptom från
olika delar av kroppen till intäkt för att man
inbillar sig det hela. Detta är egentligen en för
sunt tänkande människor helt obegriplig mytbildning.
Den forskning som saknas för att "diffusa symtom"
skall kunna förklaras även för försäkringskassan bör
enligt utskottet prioriteras. Det kan handla om
forskning som rör sig runt samband
miljökemikalierhälsa. Vad utskottet nu anfört bör
riksdagen med anledning av motion So460 (mp) yrkande
12 ge regeringen till känna. Motionerna So270 (fp)
yrkande 4, So314 (c) yrkande 4, So374 (kd) yrkande
1 och So379 (kd) yrkande 11 avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha
följande lydelse:
2. beträffande folkhälsoforskning
att riksdagen med anledning av motion 1998/99:So460 yrkande 12
och med avslag på motionerna 1998/99:270 yrkande
4, 1998/99:So314 yrkande 4, 1998/99:So374
yrkande 1 och 1998/99: So379 yrkande 11 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.
8. Självmordsprevention (mom. 4)
Ingrid Burman (v), Rolf Olsson (v), Lars Gustafsson
(kd), Thomas Julin (mp) och Rosita Runegrund (kd)
anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s.
28 börjar med "Utskottet vill åter" och slutar med
"yrkandena 1 och 8 avstyrks" bort ha följande
lydelse:
Personer som gjort ett första självmordsförsök
löper en mångfaldigt högre risk än andra att senare
avlida på grund av självmord. Det faller sig helt
naturligt att problemet särskilt uppmärksammas inom
folkhälsoarbetet. Resurser till att följa upp
patienter som nyligen gjort ett självmordsförsök och
dem som går med självmordstankar eller av andra skäl
bedöms vara i riskzonen, är mycket angelägna enligt
utskottets uppfattning. En ordentlig uppföljning med
återkommande kontakter är avgörande för att
förebygga att ett självmordsförsök upprepas. Det
förebyggande arbetet måste inriktas på att motverka
att personer hamnar i denna krissituation. Utskottet
vill betona människors behov av sammanhang, närhet
och identifikation. Behovet av små nära gemenskaper
där människor kan växa upp i trygghet, värme och
tillit verkar förebyggande och motverkar risken,
särskilt i tonåren, att fastna i känslor av
utanförskap och meningslöshet, som kan utgöra
grogrund för självmordstankar.
Sammanfattar man den senaste tidens rapporter som
behandlar barns hälsa kan man säga att barnens
fysiska hälsa förbättrats på de flesta områden medan
deras psykiska hälsa försämrats dramatiskt. Riktigt
små barn drabbas av övergivenhetsdepressioner.
Koncentrations- och personlighetsstörningar har
blivit allt vanligare. Alla barn behöver en trygg
självkänsla som bas för psykisk hälsa. Detta är en
faktor som kan förebygga självmord. Under tonåren är
den psykiska omvårdnaden mycket viktig. Föräldrar,
närstående och barn kan ibland behöva utomståendes
hjälp för att klara av problemen. Det är angeläget
att alla kommuner kan tillhandahålla sådan
professionell hjälp.
Det är viktigt att arbetet för att förebygga
självmord sker på bred front för att resultat skall
kunna åstadkommas. Därför togs initiativet till
bildandet av Nationella rådet för
självmordsprevention. Bakom rådet finns, förutom det
nämnda centrumet, Folkhälsoinstitutet och
Socialstyrelsen. Även Landstingsförbundet, Svenska
kyrkan m.fl. finns representerade i rådet.
Nationella rådets främsta uppgift har varit att ta
fram ett nationellt program för
självmordsprevention. Programmet presenterades för
den dåvarande socialministern i slutet av 1995.
Eftersom programmet är det första i sitt slag är det
av stor betydelse att det får en nationell spridning
på alla berörda nivåer i samhället. Vad utskottet nu
anfört bör riksdagen med anledning av motionerna
Ub274 (kd, m, v, c, fp och mp) yrkandena 1 och 8,
So301 (kd) och So379 (kd) yrkande 3 ge regeringen
till känna. Motionerna So270 (fp) yrkandena 1-3 och
So464 (fp) yrkande 10 avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 4 bort ha
följande lydelse:
4. beträffande självmordsprevention
att riksdagen med anledning av motionerna 1998/99:Ub274
yrkandena 1 och 8, 1998/99:So301 och
1998/99:So379 yrkande 3 och med avslag på
motionerna 1998/99:So270 yrkandena 1-3 samt
1998/99: So464 yrkande 10 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.
9. Självmordsprevention (mom. 4)
Kerstin Heinemann (fp) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s.
28 börjar med "Utskottet vill åter" och slutar med
"yrkandena 1 och 8 avstyrks" bort ha följande
lydelse:
Självmord definieras av FN som ett
folkhälsoproblem. Det har tagits upp vid
internationella konferenser, bl.a. ordnade av WHO. I
Sverige har Socialstyrelsen och Folkhälsoinstitutet
1994 inrättat ett nationellt råd för
självmordsprevention. Inom ramen för det arbetet har
de båda myndigheterna tillsammans med Centrum för
suicidforskning och prevention presenterat ett
nationellt handlingsprogram "Stöd i
självmordskriser". Målet för den
självmordspreventiva verksamheten skall enligt det
svenska handlingsprogrammet vara:
- att varaktigt minska antalet självmord
och självmordsförsök,
-
- att därutöver så långt som möjligt
undanröja omständigheter som kan leda till att barn
och unga tar sitt liv,
-
- att tidigt upptäcka och försöka bryta
stigande trender av självmord och självmordsförsök
i utsatta grupper,
-
- att öka den allmänna kunskapsnivån om
självmord, så att mänsklig gemenskap och
samhälleliga åtgärder blir ett stöd för människor
med självmords-tankar och för människor med
upplevelser av närståendes självmord och
självmordsförsök.
-
Strategin för att nå målet inrymmer att skapa ökad
medvetenhet och en mer genomarbetad och allmänt
accepterad syn på självmordsproblemen.
Varje självmordsnära människa, som söker hjälp,
skall utan dröjsmål utredas och få tillräckligt stöd
och behandling. Här visar det sig att resurserna är
otillräckliga inom psykiatrin på sina håll. Dessa
brister måste enligt utskottet avhjälpas. Brister
föreligger också i stödet till anhöriga. De anhöriga
måste i högre utsträckning ges möjligheter till
professionell hjälp efter ett självmord. Den hjälpen
måste aktivt erbjudas; att vänta på att anhöriga
själva söker hjälp räcker inte. De orkar många
gånger inte ta egna initiativ.
För en framgångsrik suicidprevention krävs att det
nationella programmet "Stöd i självmordskriser" förs
ut inte bara till primärvård och sjukhusvård utan
också till skolan, skolhälsovården,
företagshälsovården, socialtjänsten och polisen.
Psykiatrins bristande resurser för att ge
självmordsnära personer den vård och behandling de
behöver och för att stödja anhöriga måste också
avhjälpas. Det måste vara en prioriterad uppgift att
hjälpa dessa människor. Vad utskottet nu anfört bör
riksdagen med anledning av motionerna So270 (fp)
yrkandena 1-3 och So464 (fp) yrkande 10 ge
regeringen till känna. Motionerna So301 (kd), So379
(kd) yrkande 3 och Ub274 (kd, m, v, c, fp och mp)
yrkandena 1 och 8 avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 4 bort ha
följande lydelse:
4. beträffande självmordsprevention
att riksdagen med anledning av motionerna 1998/99:So270
yrkandena 1-3 och 1998/99:So464 yrkande 10 och
med avslag på motionerna 1998/99:So301,
1998/99:So379 yrkande 3 och 1998/99:Ub274
yrkandena 1 och 8 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört.
10. Allergiprevention (mom. 5)
Lars Gustafsson och Rosita Runegrund (båda kd) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s.
28 börjar med "Ökningen av andelen" och slutar med
"varför dessa avstyrks" bort ha följande lydelse:
Allergi och annan överkänslighet har ökat markant
de senaste decennierna i den industrialiserade
världen. Undersökningar utförda under 1998 visar att
antalet personer som drabbas av allergier fortsätter
att öka både i Sverige och i övriga världen. Minst
en tredjedel av alla barn, ungdomar och vuxna
drabbas av allergiska reaktioner i någon form.
Samhällets kostnader för allergier och annan
överkänslighet uppgår till minst 5,6 miljarder
kronor/år. Utskottet anser att rejäla insatser
fordras inom forskning, utbildning och information
för att vända trenden och stoppa ökningen av
allergier. Allergier är en av våra största
folksjukdomar. Kvinnor drabbas oftare än män.
Eftersom allergi och annan överkänslighet till så
stor del är miljöbetingade bör de också vara möjliga
att förebygga i långt större utsträckning. Bättre
kunskap och information är nyckelbegrepp för att
minska allergierna och därmed både den enskildes
besvär och samhällets kostnader. Forskning kring
allergi/överkänslighet måste intensifieras. En
nationell handlingsplan för förstärkt förebyggande
av allergier och astma bör utarbetas.
Allergiproblemen i skolan är stora. Antalet elever
med allergiska problem har fördubblats på 20 år.
Statistik från Folkhälsoinstitutet tyder på att
nästan 40 % av eleverna har olika typer av
allergier. Utskottet ser allvarligt på att så många
barn i skolan har svåra allergiproblem. Förutom den
rent medicinska och psykiska belastningen medför det
också svårigheter att kunna tillgodogöra sig
undervisningen. Nedskärningar i skolhälsovården är
naturligtvis olyckligt sett ur många perspektiv.
Utbildning av skolpersonal, för att öka förståelsen
och kunskapen om allergier/astma, är mycket
angelägen. Föräldrautbildning via
barnavårdscentralerna och i övrigt information till
föräldrar är också mycket viktigt. Skolhälsovården
måste ges förutsättningar att identifiera och hjälpa
till att förebygga allergirisker i barnens
arbetsmiljö. Attitydförändringar på området är
nödvändiga. De som drabbats av allergi måste visas
respekt. De ideella föreningarna har en viktig
uppgift när det gäller kunskapsspridning inom detta
område. Utskottet anser att en utredning bör
tillsättas om vad som gjorts och kan göras för att
förebygga allergier bland skoleleverna. Vad
utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning av
motionerna So374 (kd) yrkandena 3, 6 och 7 och So379
(kd) yrkande 4 ge regeringen till känna. Motionerna
So371 (c) yrkandena 2 och 3 samt So375 (mp)
yrkandena 3 och 4 avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 5 bort ha
följande lydelse:
5. beträffande allergiprevention
att riksdagen med anledning av motionerna 1998/99:So374
yrkandena 3, 6 och 7 samt 1998/99:So379 yrkande
4 och med avslag på motionerna 1998/99:So371
yrkandena 2 och 3 samt 1998/99:So375 yrkandena 3
och 4 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört.
11. Allergiprevention m.m. (mom. 5 och 6)
Thomas Julin (mp) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s.
28 börjar med "Ökningen av andelen" och slutar med
"yrkande 1 avstyrks därför" bort ha följande lydelse:
Allergier är ett växande folkhälsoproblem i hela
den industrialiserade världen. Det är därför
naturligtvis angeläget att förebygga att de små
barnen utvecklar allergi. Mödra- och
barnhälsovårdens personal bör härvidlag få en utökad
roll. Utbildning vad gäller möjligheter till
allergiprevention och metoder för att få föräldrar
att handla i enlighet med allergiförebyggande råd är
viktigt. Folkhälsoinstitutet har ett program för
allergiprevention som arbetar med dessa frågor. I
förhållande till omfattningen av allergi och
möjligheterna att förebygga är Folkhälsoinstitutets
insatser för små. Ett uppdrag till
Folkhälsoinstitutet eller ett nytt fristående organ
bör enligt utskottet övervägas. Angeläget är att
sakkunniga och redan etablerade nätverk tas tillvara
i kommuner, landsting, myndigheter och näringsliv.
Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning
av motion So375 (mp) yrkandena 3 och 4 ge regeringen
till känna. Motionerna So371 (c) yrkandena 2 och 3,
So374 (kd) yrkandena 3, 6 och 7 samt So379 (kd)
yrkande 4 avstyrks.
Ett enkelt sätt att höja människors uppfattning om
sin livskvalitet är att låta alla som önskar
förkorta sin arbetstid. Det ger piggare
arbetstagare, närvarande föräldrar/anhöriga,
engagerade medborgare och fler arbetstillfällen. Det
är inte konstruktivt att en del av oss arbetar mer
än vad vi orkar, samtidigt som andra av oss inte får
hjälpa till. Det är ju inte så att deras
arbetsinsats inte behövs. Över hundratusen
arbetstillfällen har försvunnit inom vård och omsorg
under den senaste tioårsperioden. Det har bl.a.
inneburit att omvårdnaden inte längre kan säkras.
Därför är en generell arbetstidsförkortning i högsta
grad en folkhälsofråga. Vad utskottet nu anfört bör
riksdagen med anledning av motion So460 (mp) yrkande
1 ge regeringen till känna. Motionerna So 212
yrkande 5 (fp), So266 (s), So271 (s), So283 (v) och
So388 (fp) avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 5 och 6 bort ha
följande lydelse:
5. beträffande allergiprevention
att riksdagen med anledning av motion 1998/99:So375 yrkandena
3 och 4 och med avslag på motionerna
1998/99:So371 yrkandena 2 och 3, 1998/99:So374
yrkandena 3, 6 och 7 samt 1998/99:So379 yrkande
4 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.
6. beträffande övriga folkhälsofrågor
att riksdagen med anledning av motion 1998/99:So460 yrkande 1
och med avslag på motionerna 1998/99:So212
yrkande 5, 1998/99:So266, 1998/99:So271,
1998/99:So283 samt 1998/99:So388 ger regeringen
till känna vad utskottet anfört.
12. Tobaksautomater (mom. 8)
Lars Gustafsson (kd), Thomas Julin (mp) och Rosita
Runegrund (kd) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s.
30 börjar med "Utskottet vidhåller" och slutar med
"yrkande 6 delvis avstyrks" bort ha följande
lydelse:
Det största men mest påverkbara hälsoproblemet i
Sverige är användningen av tobak. Vart tionde
dödsfall årligen, ca 8 000, har ett samband med
tobak. Passiv rökning orsakar också ett antal
dödsfall i hjärt- och kärlsjukdomar och skadar
dessutom barn genom att bidra till
luftvägsinfektioner och allergier. Att alltfler
tonåringar börjar röka och gör det samtidigt som vi
får alltmer kunskap om tobakens skadeverkningar, är
enligt utskottet inget annat än ett tecken på ett
politiskt misslyckande på det här området. Trots att
regeringen vid upprepade tillfällen på ett mycket
bra sätt beskrivit tobakens hälsorisker, har inga
kraftfulla åtgärder vidtagits för att hejda
nyetableringen av unga rökare. I årets
budgetproposition beskriver regeringen tobaken som
den enskilt största hälsorisken i västvärlden och
ett av de allvarliga hälsoproblem som ökar globalt.
Regeringen talar också om att åtgärder mot rökning
har visat sig vara kostnadseffektivt på flera olika
sätt. Stor kraft bör enligt utskottet ägnas åt att
få barn och ungdomar att inte börja röka. Enligt
utskottet skall tobaksautomater förbjudas i lokaler
dit ungdom under 18 år äger tillträde. Regeringen
bör snarast återkomma med förslag till reglering av
frågan. Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med
anledning av motionerna So227 (mp) yrkande 4 och
So379 (kd) yrkande 6 delvis ge regeringen till
känna.
dels att utskottets hemställan under 8 bort ha
följande lydelse:
8. beträffande tobaksautomater
att riksdagen med anledning av motionerna 1998/99:So227
yrkande 4 och 1998/99:So379 yrkande 6 delvis ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.
13. Tobaksförebyggande åtgärder (mom. 9)
Lars Gustafsson och Rosita Runegrund (båda kd)
anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s.
37 börjar med "Tobak är ett" och slutar med "varför
dessa avslås" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att arbetet för att undanröja
risker för skador vid passiv rökning måste
intensifieras. Det behövs konkreta mål för att
nedbringa antalet rökare och motverka att nya
tillkommer. De lokala hälsoråden bör intensifiera
sitt arbete på detta område. Samverkan med ideella
krafter exempelvis "En rökfri generation" är viktig.
Stor kraft bör ägnas åt att få barn och ungdomar att
inte börja röka. Stora samhällsekonomiska vinster
finns att hämta i effektiv tobaksprevention.
Utskottet anser att fler hälsoinformatörer bör
utbildas och få ett breddat informationsområde.
För barn som växer upp i ett hem där någon röker
ökar risken för bronkit, lunginflammation, astma och
allergier. Under graviditeten bör därför intensiv
utbildning med noggrann, resultatinriktad
uppföljning ges till de blivande föräldrarna för att
visa vikten av rökfrihet under graviditeten och av
att sedan ge sitt barn en rökfri uppväxt. De som är
rökare måste få all upptänklig hjälp med att sluta
röka. Detta arbete bör sedan kontinuerligt följas
upp på barnavårdscentralerna, där undervisningen bör
fördjupas med barnets behov i centrum men också
betydelsen av föräldrarnas goda hälsa. Nästa viktiga
steg bör vara barnomsorgens, förskolans och skolans
viktiga arbete för att påverka föräldrarna att hålla
hemmet rökfritt. Dessa miljöer bör liksom skolan
vara helt rökfria. Hemmens, barnomsorgens,
förskolans, fritidshemmens och skolans förebyggande
arbete för att skapa attityder hos barn och ungdomar
så att de aldrig börjar röka måste intensifieras och
bli mer resultatinriktat. Eleverna måste under hela
uppväxttiden få en allsidig och kontinuerlig
undervisning om den risk för hälsan tobaksbruket
innebär. Det bör ses som en självklarhet att
ungdomars rökfrihet skall gälla både i skolan och på
fritiden. På högstadiet och gymnasiet har man goda
erfarenheter av att elever eller ungdomar, som fått
viss utbildning i ämnet, undervisar sina kamrater
och även hjälper till att inspirera föräldrar att
sluta röka. Inte minst när det gäller att komma åt
attityder till rökning är ungdomar ofta mest
framgångsrika och bör därför användas i
undervisningen. För att göra denna satsning på
föräldrar, barn och ungdom möjlig är det nödvändigt
med en allsidig utbildning, inriktad speciellt på
alla yrkesgrupper som har med föräldrar och barn att
göra. Detta bör ingå som en obligatorisk del såväl i
yrkesutbildningen som i fortbildningen inom
yrkesverksamheten. Vården måste mera medvetet beakta
skillnaderna mellan kvinnor och män. Yngre kvinnor
röker i större utsträckning än män. Förebyggande
insatser för att minska rökning hos kvinnor måste
intensifieras. Vad utskottet nu anfört bör riksdagen
med anledning av motion So377 (kd) yrkandena 3-8,
So379 (kd) yrkande 6 delvis och A810 (kd) yrkande 26
ge regeringen till känna. Motionerna So227 (mp)
yrkandena 2 och 7, So461 (fp) yrkandena 2 och 5 samt
So464 (fp) yrkande 9 avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 9 bort ha
följande lydelse:
9. beträffande tobaksförebyggande åtgärder
att riksdagen med anledning av motionerna 1998/99:So377
yrkandena 3-8, 1998/99:So379 yrkande 6 delvis
samt 1998/99:A810 yrkande 26 och med avslag på
motionerna 1998/99:So227 yrkandena 2 och 7,
1998/99:So461 yrkandena 2 och 5 samt
1998/99:So464 yrkande 9 ger regeringen till
känna vad utskottet anfört.
14. Tobaksförebyggande åtgärder (mom. 9)
Kerstin Heinemann (fp) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s.
37 börjar med "Tobak är ett" och slutar med
"varför dessa avslås" bort ha följande lydelse:
Världshälsoorganisationen (WHO) ser tobaksbruket
som ett av världens största hälsoproblem som drar
med sig mycket stora kostnader. Enligt Världsbanken
kostar tobaksbruket årligen 200 miljarder dollar
(1993) varav hälften av kostnaderna drabbar
utvecklingsländerna. Tobaksbruket betraktas som ett
av de tre största hoten mot en hållbar utveckling i
världen. Världsbanken drar slutsatsen att en av de
mest lönsamma insatserna inom hälso- och sjukvården
är tobaksprevention. WHO har formulerat ett
tiopunktsprogram som Sverige anslutit sig till för
att minska tobaksbruket. Det inbegriper bl.a. förbud
mot försäljning av tobak till barn och ungdom. Både
direkt och indirekt reklam skall förbjudas liksom
sponsring av olika aktiviteter. Utskottet anser att
det är av största vikt att WHO:s tiopunktsprogram
och internationella konvention genomförs i Sverige
och att det inte stannar som vackra ord i ett
dokument.
Tobaksbruk påverkar ungdomar på många sätt. På grund
av exponering för tobaksbruk redan i moderlivet kan
barn påverkas redan innan de föds. De har lägre vikt
och risken för vissa missbildningar är större. Trots
vetskapen om riskerna för fostret röker fortfarande
16 % av svenska kvinnor vid graviditetens början och
knappt en tredjedel av dessa lyckas hålla upp med
rökningen under resten av graviditeten. Det visar hur
svårt det är att upphöra med bruket och hur viktigt
det är att aldrig börja. Exponering för tobaksrök har
visat sig öka risken för tidig spädbarnsdöd och för
utveckling av astma och infektioner bl.a. i mellanörat
med hörselskada som följd.
Regeringen beslöt i juni 1998 att avsätta 10
miljoner kronor ur Allmänna arvsfonden för första året
i en större satsning på förebyggande insatser mot
tobaksrökning. Pengarna som disponeras av
Folkhälsoinstitutet (FHI) skall främst användas som
projektstöd till ideella organisationer vars målgrupp
är barn och ungdomar. Totalt kommer regeringen att
satsa 30 miljoner kronor under en treårsperiod.
Utskottet stöder denna satsning men vill samtidigt
påpeka att det är viktigt med långsiktiga satsningar
för att minska tobaksbruket. Av det följer att den
enhet som arbetar med tobaksfrågor vid FHI liksom de
organisationer som har som sin enda uppgift att arbeta
med tobaksförebyggande arbete bör garanteras adekvata
resurser och en långsiktighet i den ekonomiska
planeringen. Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med
anledning av motionerna So461 (fp) yrkandena 2 och 5
samt So464 (fp) yrkande 9 ge regeringen till känna.
Motionerna So227 (mp) yrkandena 2 och 7, So377 (kd)
yrkandena 3-8, So379 (kd) yrkande 6 delvis, samt A810
(kd) yrkande 26 avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 9 bort ha
följande lydelse:
9. beträffande tobaksförebyggande åtgärder
att riksdagen med anledning av motionerna 1998/99:So461
yrkandena 2 och 5 och 1998/99:So464 yrkande 9
samt med avslag på motionerna 1998/99:So227
yrkandena 2 och 7, 1998/99.So377 yrkandena 3-8,
1998/99:So379 yrkande 6 delvis, samt
1998/99:A810 yrkande 26 ger regeringen till
känna vad utskottet anfört.
15. Tobaksförebyggande åtgärder (mom. 9)
Thomas Julin (mp) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s.
37 börjar med "Tobak är ett" och slutar med "varför
dessa avslås" bort ha följande lydelse:
Information är en av de viktiga bitarna när det
gäller att bromsa nyetableringen av rökare. Här har
samhället uppenbart misslyckats enligt utskottets
bedömning. Det behövs mer information och fler
kampanjer. Utöver resurser till skolorna bör de
frivilliga organisationer som jobbar för ett
tobaksfritt samhälle ges ökade resurser, ett stöd
som måste vara långsiktigt så att verksamheten kan
planeras. Det är inte orimligt att en procentuell
del av den skatt som staten tar in på tobaken
avsätts till att minska tobaksbruket. I dag ansvarar
flera olika myndigheter för att tobakslagen
efterlevs. Det är Arbetarskyddsstyrelsen,
Socialstyrelsen, Yrkesinspektionen och
Konsumentverket. Utskottet anser att det är
oacceptabelt. Det behövs en stark tillsynsmyndighet
som har huvudansvar för hela tobakslagstiftningen
och aktivt utövar sin tillsyn. Eftersom rökningen i
allra högsta grad är en hälsofråga bör
Socialstyrelsen vara den myndighet som har det
övergripande ansvaret för tillsynen. Vad utskottet
nu anfört bör riksdagen med anledning av motion
So227 (mp) yrkandena 2 och 7 ge regeringen till
känna. Motionerna, So377 (kd) yrkandena 3-8, So379
(kd) yrkande 6 delvis, So461 (fp) yrkandena 2 och 5,
So464 (fp) yrkande 9 samt A810 (kd) yrkande 26
avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 9 bort ha
följande lydelse:
9. beträffande tobaksförebyggande åtgärder
att riksdagen med anledning av motion 1998/99:So227
yrkandena 2 och 7 och med avslag på
motionerna 1998/99:So377 yrkandena 3-8,
1998/99:So379 yrkande 6 delvis,
1998/99:So461 yrkandena 2 och 5,
1998/99:So464 yrkande 9 samt 1998/99:A810
yrkande 26 ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.
16. Åldersgränsen (mom. 10)
Ingrid Burman (v), Rolf Olsson (v), Thomas Julin
(mp), Kerstin Heinemann (fp) och Agne Hansson (c)
anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s.
37 börjar med "Tobakslagens åldersgräns" och slutar
på s. 38 med "Motionen avslås" bort ha följande
lydelse:
Nikotin är ett av de mest beroendeframkallande
ämnen vi känner till. Tobaksbruk påverkar barn och
ungdomar på många sätt. Under senare år har
forskning presenterats som stöder antagandet att
rökdebut i unga år kan vara en inkörsport till
missbruk och droger senare i livet. Att rökning
också ökar risken för en rad sjukdomar som cancer i
olika former, hjärt-kärlsjukdomar och lungemfysem är
väl känt. Allt detta sammantaget visar hur viktigt
det är att unga människor inte börjar röka och att
de som börjat röka får hjälp att sluta med sitt bruk
av tobak. Sedan några år har vi en tobakslag i
Sverige med åldersgräns för utköp. Dock får vi
rapporter om att denna åldersgräns inte respekteras.
Kommunerna har ett tillsynsansvar liksom
Socialstyrelsen på riksplanet. Det är viktigt att
denna tillsynsuppgift tas på allvar.Vad utskottet nu
anfört bör riksdagen med anledning av motion So307
(fp, s, m, v, kd, c, mp) yrkande 2 ge regeringen
till känna.
dels att utskottets hemställan under 10 bort ha
följande lydelse:
10. beträffande åldersgränsen
att riksdagen med anledning av motion 1998/99:So307 yrkande 2
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
17. Rökfria miljöer (mom. 11)
Lars Gustafsson och Rosita Runegrund (båda kd)
anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s.
39 börjar med "Utskottet vidhåller" och slutar med
"Yrkandena avstyrks" bort ha följande lydelse:
Vi har nu en lagstiftning som syftar till att ingen
mot sin vilja skall behöva utsättas för rök i sin
arbetsmiljö. På många arbetsplatser har det blivit
en dramatisk förbättring, men fortfarande finns det
brister i praktiken på åtskilliga arbetsplatser. Det
upplevs av många som obehagligt att själv behöva
kräva rökfrihet från sin omgivning. Efterlevnaden av
lagen om en rökfri arbetsmiljö bör enligt utskottet
utvärderas. Om resultatet inte är
tillfredsställande, måste arbetsgivares och
arbetsplatsledares ansvar för lagens efterlevnad
stärkas. Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med
anledning av motion So377 (kd) yrkande 2 ge
regeringen till känna. Motionerna, So227 (mp)
yrkande 5 och So461 (fp) yrkande 4 avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 11 bort ha
följande lydelse:
11. beträffande rökfria miljöer
att riksdagen med anledning av motion 1998/99:So377 yrkande 2
och med avslag på motionerna 1998/99:So227
yrkande 5 och 1998/99: So461 yrkande 4 ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.
18. Rökfria miljöer (mom.11)
Kerstin Heinemann (fp) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s.
39 börjar med "Utskottet vidhåller" och slutar med
"Yrkandena avstyrks" bort ha följande lydelse:
Sedan några år har vi i Sverige en tobakslag som
efterlevs i huvudsak väl men det finns några
problem. Problem förekommer med att hålla
skolgårdarna, särskilt vid gymnasieskolorna,
rökfria. Utskottet anser att särskilda insatser för
att hålla skolan rökfri bör göras. Skolan som
förebild är oerhört viktig i det tobakspreventiva
arbetet. Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med
anledning av motion So461 (fp) yrkande 4 ge
regeringen till känna. Motionerna, So227 (mp)
yrkande 5 och So377 (kd) yrkande 2 avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 11 bort ha
följande lydelse:
11. beträffande rökfria miljöer
att riksdagen med anledning av motion 1998/99:So461 yrkande 4
och med avslag på motionerna 1998/99:So227
yrkande 5 och 1998/99: So377 yrkande 2 ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.
19. Rökfria miljöer (mom. 11)
Thomas Julin (mp) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s.
39 börjar med "Utskottet vidhåller" och slutar med
"Yrkandena avstyrks" bort ha följande lydelse:
Enligt utskottet skall allmänt rökförbud råda på
restauranger och andra näringsställen. Tillstånd för
rökning skall bara kunna ges om sådan avskildhet kan
ordnas att inte tobaksröken blir till olägenhet för
övriga gäster samt för personalen. Vad utskottet nu
anfört bör riksdagen med anledning av motion So227
(mp) yrkande 5 ge regeringen till känna. Motionerna
So377 (kd) yrkande 2 och So461 (fp) yrkande 4
avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 11 bort ha
följande lydelse:
11. beträffande rökfria miljöer
att riksdagen med anledning av motion 1998/99:So227 yrkande 5
och med avslag på motionerna 1998/99:So377
yrkande 2 och 1998/99: So461 yrkande 4 ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.
20. Rökavvänjning (mom. 12)
Ingrid Burman (v), Rolf Olsson (v), Thomas Julin
(mp), Kerstin Heinemann (fp) och Agne Hansson (c)
anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s.
40 börjar med "Utskottet delar" och slutar på s. 41
med "Motionerna avstyrks" bort ha följande lydelse:
Det är viktigt att föräldrar och andra vuxna som
arbetar med barn och ungdom och som är rökare får
stöd till rökavvänjning. De allra flesta som slutar
röka gör det på egen hand men återfallsfrekvensen är
hög, närmare 80 %, bland kraftigt nikotinberoende
rökare. Hos dem kan det vara nödvändigt att använda
nikotinersättning i form av plåster, nässpray eller
tuggummi. Vikten av att det inom hälso- och
sjukvården finns tillgång till rökavvänjning och
rökslutarstöd kan enligt utskottet inte nog
understrykas. En högprioriterad grupp här är gravida
kvinnor. Enligt utskottet bör Folkhälsoinstitutet få
i uppdrag att närmare studera i vilken utsträckning
människors ekonomi bedöms lägga hinder i vägen för
rökavvänjning och lämna förslag till lösningar. Vad
utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning av
motionerna So307 (fp, s, m, v, kd, c, mp) och So392
(v) yrkande 4 ge regeringen till känna. Motion So454
(s) avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 12 bort ha
följande lydelse:
12. beträffande rökavvänjning
att riksdagen med anledning av motionerna 1998/99:So307
yrkande 4 och 1998/99:So392 och med avslag på
motion 1998/99:So454 ger regeringen till känna
vad utskottet anfört.
21. SBU:s förslag (mom. 13)
Kerstin Heinemann (fp) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s.
41 börjar med "Även motion" och slutar med "yrkande
3 avstyrks" bort ha följande lydelse:
Tobaksrökning är det största enskilda förebyggbara
folkhälsoproblemet i vårt land. SBU har fört fram en
rad rekommendationer om hur man skall kunna hjälpa
dem som använder tobak att sluta med sitt bruk (SBU-
rapport nr 138). Vetenskapliga studier visar att
enkla frågor från sjukvårdspersonal om rökvanor,
kopplade till bestämda besked om att sluta röka samt
råd om nikotinersättningsmedel är kostnadseffektiva
om det sker som rutin. Men det kräver att
sjukvårdspersonalen själv vill föregå som förebild
och vill bidra till förändringar. Såväl allmänläkare
som tandläkare kan åstadkomma mycket om de tar ett
ansvar för att hjälpa sina patienter med
rökavvänjning. Inom de delar av sjukvården där man
arbetar med patienter vars sjukdomar förvärras av
rökning är det extra viktigt att personalen ökar sin
kompetens om rökavvänjning och i högre grad erbjuder
eller remitterar rökande patienter till
rökavvänjningsprogram. SBU understryker också vikten
av spridning av kunskaper om rökavvänjning och att
särskild kompetens i dessa frågor bör finnas i varje
sjukvårdsregion. Slutligen för SBU fram behovet av
fortsatt forskning för att utveckla modeller för
rökavvänjning som gäller för grupper där rökning
ökar, framför allt för skolungdomar och lågutbildade
kvinnor. Fortsatt forskning om nikotinberoendets
orsaker samt utveckling av läkemedel och andra
behandlingsmetoder mot tobaksberoende är också av
största vikt. Vad utskottet nu anfört bör riksdagen
med anledning av motion So461 (fp) yrkande 3 ge
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 13 bort ha
följande lydelse:
13. beträffande SBU:s förslag
att riksdagen med anledning av motion 1998/99:So461 yrkande 3
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
Särskilt yttrande
Arbetstidsförkortning och folkhälsa
Ingrid Burman och Rolf Olsson (båda v) anför:
Motion So460 (mp) yrkande 1 tar upp det viktiga
sambandet mellan arbetstidsförkortning och stärkt
folkhälsa. Det är ett samband som också
Vänsterpartiet betonat i många sammanhang. Vi
förutsätter att den särskilda arbetstidsgrupp som
tillsatts arbetar med dessa frågor och kommer med
förslag som ligger i linje med innehållet i
motionen. Vänsterpartiet avvaktar därför resultatet
av arbetsgruppens arbete. Om det ej kommer några
sådana förslag från gruppen kommer Vänsterpartiet
att ta nya initiativ i frågan.