Socialutskottets betänkande
1998/99:SOU07

Äldrepolitik

Innehåll

1998/99


SoU7


Sammanfattning
I     betänkandet     behandlas     ett    nittiotal
motionsyrkanden  om äldrepolitik från  den  allmänna
motionstiden 1998.


Samtliga   motioner    avstyrks,    flertalet   med
hänvisning  till pågående arbete med den  nationella
handlingsplanen för äldrepolitiken. Till betänkandet
har  fogats  32   reservationer   och  ett  särskilt
yttrande.




Motionerna
1998/99:So214 av Maud Ekendahl (m)  vari  yrkas  att
riksdagen  som  sin mening ger regeringen till känna
vad  i  motionen  anförts  om  förbättrat  stöd  och
anhörigbidrag till  dem  som  vårdar  anförvanter  i
hemmet.




1998/99:So223  av  Ulf  Kristersson  m.fl.  (m) vari
yrkas


8.  att  riksdagen hos regeringen begär förslag  om
lagstadgad  rätt  till  valfrihet  för  de  äldre  i
enlighet med vad som anförts i motionen.


1998/99:So230  av  Ulf  Kristersson  m.fl.  (m) vari
yrkas


1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna  vad  i  motionen  anförts  om  vikten  av att
tillgodogöra  sig  de  äldres kunskap, kompetens och
utveckling,


2.  att  riksdagen beslutar  att  välfärdspolitiken
skall  utformas   med  hänsyn  tagen  till  enskilda
människors val i enlighet  med  vad  som  anförts  i
motionen,


3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om de äldres ekonomiska
situation,


4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna   vad  i  motionen  anförts  om  avgifter  för
sjukhemsboende,


5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad  i  motionen  anförts  om  den  ekonomiska
situationen för hemmavarande make,


6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna   vad   i   motionen  anförts  om  ett  samlat
läkaransvar på sjukhemmen,


7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om ett samlat kommunalt
ansvar för äldrevården,


8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om äldreboendet,


9. att riksdagen hos  regeringen begär förslag till
lagstiftning i syfte att  säkerställa konkurrens och
valfrihet  i  äldrevården  i enlighet  med  vad  som
anförts i motionen,


10.  att  riksdagen som sin mening  ger  regeringen
till känna vad  i motionen anförts om en översyn och
utredning av ädelreformens för- och nackdelar,


11. att riksdagen  som  sin  mening  ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om hemtjänsten,


12.  att  riksdagen  som  sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts  om  de frivilliga
insatserna inom äldreomsorgen,


13.  att  riksdagen  som  sin mening ger regeringen
till  känna  vad i motionen anförts  om  alternativa
vårdformer,


14. att riksdagen  som  sin  mening  ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om sjukhemmen,


17. att riksdagen hos regeringen begär förslag till
etableringsrätt för enskilda vårdgivare  i  enlighet
med vad som anförts i motionen,


18.  att  riksdagen  som  sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om demens,


19. att riksdagen beslutar  införa en hemtjänstpeng
i enlighet med vad som anförts i motionen,


20.  att  riksdagen som sin mening  ger  regeringen
till känna vad  i  motionen anförts om vård i livets
slutskede,


21. att riksdagen som  sin  mening  ger  regeringen
till känna vad i motionen anförts om personalen inom
äldreomsorgen.


1998/99:So233  av  Rosita Runegrund m.fl. (kd)  vari
yrkas


1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen  anförts om att Socialstyrelsen
bör    utarbeta    riktlinjer    för    stöd    till
anhörigvårdare,


2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna  vad  i  motionen   anförts  om  en  utredning
angående villkoren för anhöriga som anställs för att
vårda en närstående.


1998/99:So245 av Leif Carlson (m) vari yrkas


1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna  vad  i  motionen anförts  om  sparkonto  inom
äldreomsorgen,


2. att riksdagen  hos regeringen begär en utredning
om   lämplig   utformning    av    sparkonto    inom
äldreomsorgen  i  enlighet  med  vad  som  anförts i
motionen.


1998/99:So275 av Maj-Britt Wallhorn m.fl. (kd)  vari
yrkas


2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna  vad  i  motionen anförts om synen på ålderdom
och de äldres livserfarenhet,


3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om åldersexplosionen,


4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om FN:s äldreår,


5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna  vad  i  motionen  anförts  om  omvårdnaden  i
äldrevården,


6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om en äldreminister och
äldreombudsman.


1998/99:So279 av  Elisabeth Fleetwood m.fl. (m) vari
yrkas att riksdagen  som  sin  mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om vård och omsorg
i äldrevården.




1998/99:So311 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas


2. att riksdagen hos regeringen  begär förslag till
sådan  ändring  i  regelsystemet så att  "medicinskt
färdigvårdade" tas bort ur lagstiftningen,


4.    att    riksdagen   hos    regeringen    begär
tilläggsdirektiv  till  Socialtjänstkommittén så att
de beaktar anhörigvårdarnas  situation  enligt vad i
motionen anförts,


5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna   vad   i   motionen  anförts  om  ett  samlat
förbehållsbelopp i  direktiven  till  utredningen om
äldres kostnader,


6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna      vad     i     motionen     anförts     om
jämställdhetspolitiska konsekvenser.


1998/99:So314 av Lennart Daléus m.fl. (c) vari yrkas


7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i  motionen anförts om folkhälsoarbete för
äldre,


15. att riksdagen  som  sin  mening  ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om vård i hemmet,


16.  att  riksdagen  som  sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts  om rätt att välja
omsorgsform,


17.  att  riksdagen  som sin mening ger  regeringen
till känna vad i motionen anförts om anhörigvård,


18. att riksdagen som  sin  mening  ger  regeringen
till  känna vad i motionen anförts om vård i  livets
slutskede,


19. att  riksdagen  som  sin  mening ger regeringen
till  känna  vad i motionen anförts  om  de  sociala
insatserna,


20. att riksdagen  som  sin  mening  ger regeringen
till    känna    vad    i    motionen   anförts   om
frivilliginsatserna,


22.  att  riksdagen som sin mening  ger  regeringen
till   känna   vad    i    motionen    anförts    om
personalsituationen.


1998/99:So323  av Inger Davidson och Mats Odell (kd)
vari  yrkas  att  riksdagen   hos  regeringen  begär
förslag  på  hur  en satsning på ett  rikskompetens-
centrum och en regionalsatsning  för  äldreforskning
och   utbildning  i  Stockholms  län  skulle   kunna
utformas.




1998/99:So340  av  Inger  Davidson  m.fl.  (kd) vari
yrkas


19.  att  riksdagen  som  sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om vården i livets
slutskede.


1998/99:So368  av  Mona Berglund  Nilsson  (s)  vari
yrkas att riksdagen  som  sin  mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts  om  nattarbete  i
hemtjänsten.




1998/99:So384 av Ingrid Burman m.fl. (v) vari yrkas


1. att riksdagen begär att regeringen i samband med
genomförandet   av  det  nationella  programmet  för
äldrevården   också   upprättar   ett   övergripande
utbildningsprogram för personalen inom äldreomsorgen
enligt vad i motionen anförts.


1998/99:So387 av  Lars  Leijonborg  m.fl.  (fp) vari
yrkas


1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna  vad  i  motionen  anförts om bättre medicinsk
kompetens i omsorgen,


2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna  vad  i  motionen  anförts   om   ett  värdigt
omhändertagande av äldre,


3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna  vad  i  motionen  anförts  om  åtgärder   mot
näringsbrist,


4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om trycksår,


5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna   vad   i   motionen   anförts  om  fungerande
trygghetslarm,


7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna   vad   i   motionen  anförts  om   fungerande
hemtjänst,


8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen  anförts  om  utredning av alla
fallskador, viktminskningar m.m.,


9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om valfrihet i boendet,


10.  att  riksdagen  som sin mening ger  regeringen
till känna vad i motionen anförts om ett checksystem
för hemtjänsten,


11. att riksdagen som  sin  mening  ger  regeringen
till  känna  vad  i motionen anförts om rätten  till
eget rum för dem som så önskar,


12. att riksdagen  som  sin  mening  ger regeringen
till  känna  vad  i  motionen anförts om rätten  att
flytta för äldre som bor i särskilt boende,


13. att riksdagen som  sin  mening  ger  regeringen
till  känna  vad  i motionen anförts om rätten  till
hjälpmedel i tid,


14. att riksdagen  som  sin  mening  ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om värdig  vård  i
livets slutskede,


15.  att  riksdagen  som  sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om en riksnorm för
förbehållsbeloppet,


16.  att  riksdagen som sin mening  ger  regeringen
till  känna  vad   i   motionen   anförts   om   ett
avgiftssystem  som värnar den make/maka som bor kvar
i det gemensamma  boendet när den andre flyttar till
kommunalt boende,


17. att riksdagen  som  sin  mening  ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om att förmögenhet
inte skall vara avgiftsgrundande,


18.  att  riksdagen  som  sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts  om  ett lägre tak
än dagens för den kommunala månadsavgiften,


19.  att  riksdagen  som  sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts  om bättre villkor
för närståendevården,


20.  att  riksdagen  som sin mening ger  regeringen
till känna vad i motionen  anförts  om införandet av
en kommunal äldreombudsman,


22.  att  riksdagen  som sin mening ger  regeringen
till  känna  vad  i  motionen   anförts   om   äldre
invandrares behov.


1998/99:So397  av  Marietta  de  Pourbaix-Lundin (m)
vari   yrkas  att  riksdagen  som  sin  mening   ger
regeringen  till  känna  vad  i  motionen anförts om
behovet   av   en   utredning   av  anhörigvårdarnas
pensionssituation.




1998/99:So400 av Ulla-Britt Hagström m.fl. (kd) vari
yrkas


1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna    vad    i    motionen    anförts    om   att
folkhälsoinsatser för äldre ges högre prioritet,


2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna  vad  i  motionen anförts om insatser för  att
motverka ensamhet,


3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om skadefallen,


4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna  vad  i motionen  anförts  om  tandvården  för
äldre.


1998/99:So409 av Ulla Hoffmann m.fl. (v) vari yrkas


1. att riksdagen  hos regeringen begär förslag till
ändrad lag om kommunernas  rätt  att  anlita privata
företag   för   vård   och   omsorg   av  äldre  och
funktionshindrade,


2.   att   riksdagen   hos  regeringen  begär   att
Socialstyrelsen utarbetar  råd  och anvisningar till
kommunerna  enligt  vad i motionen  anförts  om  ett
instrument  för anbudsgivning  och  kontroll  av  de
företag som anlitas för vård och omsorg av äldre och
funktionshindrade.


1998/99:So410  av Ulla Hoffmann m.fl. (v) vari yrkas
att    riksdagen   hos    regeringen    begär    att
Socialstyrelsen,  i  samarbete  med  de  i  motionen
angivna  instanserna, utarbetar ett förslag till  en
samlad  satsning   för   utbildning,  forskning  och
kompetensutveckling     inom     äldrevården     och
äldreomsorgen i Stockholmsregionen.




1998/99:So433 av Ingvar Eriksson (m) vari yrkas


1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna  vad  i  motionen anförts om äldres  rätt  och
möjlighet att bo och erhålla vård där de så önskar,


2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna  vad i motionen  anförts  om  finansiering  av
sjukhemsvård,


3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad  i  motionen  anförts  om  en obligatorisk
äldrevårdsförsäkring.


1998/99:So436 av Margareta Viklund (kd) vari yrkas


1.   att   riksdagen   hos   regeringen  begär   en
parlamentariskt   sammansatt   utredning   för   att
utvärdera ädelreformen och ge förslag  till åtgärder
för   att   komma   till  rätta  med  dess  negativa
konsekvenser,


2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen  anförts  om  att  tillsätta en
värderingskommission  för att bl.a. diskutera  vilka
principer och värden som  skall gälla för vården och
omsorgen i landet.


1998/99:So446 av Alf Svensson m.fl. (kd) vari yrkas


3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts  om personalrekrytering
till vårdyrken,


6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna    vad    i    motionen    anförts    om    en
värdighetsgaranti.


1998/99:So460 av Thomas Julin m.fl. (mp) vari yrkas


18.  att  riksdagen  som  sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts  om  dagboende för
demenssjuka,


19.  att  riksdagen  som  sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om anhörigstöd,


20. att riksdagen hos regeringen  begär  en översyn
av  landstingens  insatser vad gäller rehabilitering
av kvarboende äldre.


1998/99:So463 av Kerstin  Heinemann  m.fl. (fp) vari
yrkas


2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna  vad  i  motionen  anförts om uppföljning  och
kvalitetskontroll av närståendevården  med beaktande
av integritetsaspekterna,


3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna  vad  i  motionen anförts om en hälsoekonomisk
värdering av närståendevården,


4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna  vad  i  motionen  anförts  om  överläggningar
mellan kommunförbunden  och  staten  om  förbättrade
förutsättningar     för     närståendevården     och
hemsjukvården.


1998/99:A808 av Lennart Daléus m.fl. (c) vari yrkas


12.  att  riksdagen  som  sin mening ger regeringen
till  känna  vad  i  motionen anförts  angående  ett
uttalat könsperspektiv inom äldreforskningen.


1998/99:Bo236 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) vari
yrkas


2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om äldrebostäder.


1998/99:Sf608 av Lennart Daléus m.fl. (c) vari yrkas




20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om äldreomsorg.


Utskottet
Ärendets beredning




Utskottet  har  hållit  en   sluten  utfrågning  med
huvudsekreteraren     för     kommissionen      inom
Regeringskansliet  för  att underlätta rekryteringen
av personal till vård- och  omsorgssektorn  och  med
ordföranden för arbetsgruppen (S 1998:D) med uppgift
att      kartlägga      personalförsörjning      och
utbildningsbehov     inom     äldreomsorgen.     Vid
utfrågningen  belystes  det  pågående  arbetet  inom
kommissionen och arbetsgruppen.




Attityder till äldre m.m.




I  motion  So230 av Ulf Kristersson m.fl. (m) begärs
tillkännagivande  om  vikten av att tillgodogöra sig
de äldres kunskap, kompetens och utveckling (yrkande
1). Motionärerna anför  att de vill gå i spetsen för
en attitydförändring till  åldrandet  och  därmed de
äldre,  vilket  de  anser nödvändigt. Viljan att  ta
till  vara  de äldres erfarenheter  måste  genomsyra
alla delar av  samhällslivet.  Först  när var och en
oavsett ålder kan känna sig efterfrågad  och  behövd
har  vi fått ett värdigt samhälle, anför de. Antalet
äldre  blir  allt fler och allt friskare. Våra äldre
kommer att spela en aktiv roll i samhället betydligt
längre. De äldre  kommer  i  framtiden att utgöra en
stark  och  framför  allt  stor  konsumentgrupp  med
inflytande och betydelse. Motionärerna anser att det
behövs   förändringar   i   arbetsrätten    och    i
socialförsäkringssystemet  så  att  det blir lättare
för dem som är äldre att få en ny chans  med  större
variation  vad gäller kunskap, kompetens, ålder  och
erfarenhet.  Motionärerna  understryker att de äldre
också  måste  få utrymme i samhällsdebatten.  I  det
spänningsfält som  kan  skapas  i mötet mellan olika
generationers erfarenhet kan vi finna lösningar till
allas  bästa,  anförs  det.  Fixerade  åldersgränser
tillhör det förgångna. De ser  detta  som ett första
steg i riktning mot en mindre reglerad  syn  på  när
och hur man skall arbeta.




I  motion  So275  av  Maj-Britt  Wallhorn m.fl. (kd)
yrkas  att riksdagen som sin mening  ger  regeringen
till känna  vad  i  motionen  anförts  om  synen  på
ålderdom  och  de  äldres livserfarenhet (yrkande 2)
och om FN:s äldreår  (yrkande 4). Motionärerna anför
att det vore en kvalitetshöjning  för hela samhället
att    ta    tillvara    den   äldre   generationens
livserfarenhet. De äldre har  livsvisdom  och mognad
samt   perspektiv   på  ett  långt  liv.  Detta  bör
utnyttjas av samhället. År 1999 är FN:s äldreår. Det
är angeläget att få ett  brett deltagande i de olika
aktiviteterna - inte bara  av  de  äldre själva. Att
förändra  attityderna  till  de äldre måste  bli  en
prioriterad  uppgift i regeringens  satsning,  anför
motionärerna.




I betänkande 1997/98:SoU24  Nationell  handlingsplan
för  äldrepolitiken  behandlade utskottet  likartade
motionsyrkanden. Utskottet anförde då (s. 27):




Utskottet  delar  regeringens   uppfattning   liksom
uppfattningen i några motioner att attityderna  till
äldre  måste  ändras  och  att äldres erfarenhet och
kompetens  bättre  bör tas till  vara.  Många  äldre
deltar aktivt i föreningsliv och frivilligverksamhet
liksom i politiska organisationer.  Äldres vilja att
aktivt  delta  i samhällsutvecklingen bör  tas  till
vara.  Målet  måste   vara  att  avlägsna  obefogade
åldersgränser. Det finns  enligt utskottet ett stort
behov av ett mera flexibelt  förhållande till äldres
yrkesarbete.  En  långsiktig förändring  av  regler,
villkor och attityder är nödvändig.




Utskottet ansåg inte att något tillkännagivande till
regeringen    var    nödvändigt.     De     aktuella
motionsyrkandena    avstyrktes.   Riksdagen   följde
utskottet (rskr. 307).




FN:s äldreår 1999 har  som  huvudtema  "Ett samhälle
för  alla  åldrar". Aktiviteterna under året  kommer
att inriktas på följande områden;


- Äldres delaktighet  i  samhällslivet  och  äldre i
arbetslivet
-
- Kontakter mellan generationerna
-
- Attityder till äldre och åldrande
-
- Att förebygga ohälsa
-
- Ett informationssamhälle för alla åldrar
-
- Goda exempel inom vård och omsorg
-
-  Nya  idéer,  forskning och försöksverksamhet inom
äldreomsorgen.
-


Utskottets bedömning




Utskottet vidhåller  sin uppfattning att attityderna
till äldre måste ändras  och  att  äldres erfarenhet
och kompetens bättre bör tas till vara.  Många äldre
deltar aktivt i föreningsliv och frivilligverksamhet
liksom i politiska organisationer. Äldres  vilja att
aktivt  delta  i  samhällsutvecklingen bör tas  till
vara. Utskottet vidhåller  också  att  det finns ett
stort  behov  av ett mera flexibelt förhållningssätt
till äldres yrkesarbete. En långsiktig förändring av
regler, villkor  och attityder är nödvändigt, vilket
också tas upp i motion  So230. Detta synsätt präglar
också    den    nationella    handlingsplanen    för
äldrepolitiken  som riksdagen beslutade  om  i  juni
1998.


Utskottet har förhoppningen att Äldreåret
1999 aktivt kan bidra till att påverka
attityderna i samhället till äldre och
åldrande liksom till att ta tillvara äldres
engagemang och öka deras delaktighet i
samhällslivet. Utskottet delar
uppfattningen i motion So275 att det är
angeläget att få ett brett deltagande av
personer i alla åldrar i de olika
aktiviteterna som planeras för Äldreåret.
Motionerna So230 (m) yrkande 1 och So275
(kd) yrkandena 2 och 4 är i huvudsak
tillgodosedda och avstyrks.


Valfrihet m.m.


Motionerna




I  motion So230 av  Ulf Kristersson m.fl. (m) begärs
att riksdagen beslutar  att  välfärdspolitiken skall
utformas med hänsyn tagen till  enskilda  människors
val  (yrkande  2).  Vidare  yrkas att riksdagen  hos
regeringen begär förslag till  lagstiftning  i syfte
att   säkerställa   konkurrens   och   valfrihet   i
äldrevården    (yrkande    9)   och   förslag   till
etableringsrätt  för  enskilda  vårdgivare  (yrkande
17). Riksdagen föreslås som sin mening ge regeringen
till känna vad i motionen anförts dels om ett samlat
kommunalt ansvar för äldrevården  (yrkande  7), dels
om  äldreboendet  (yrkande  8),  dels om alternativa
vårdformer  (yrkande  13)  och  dels  om  sjukhemmen
(yrkande  14). Motionärerna anser att den  enskildes
ställning  skall   stärkas   inom   ramen   för  det
gemensamma ansvaret. Den nya välfärdspolitiken måste
bygga  på  den  enskildes  val  och resurserna skall
följa  de  val  som  den  enskilde  själv   träffar.
Finansieringsansvaret     måste     skiljas     från
verksamhetsansvaret.  Huvudmannaskapet  innebär  ett
yttersta  ansvar  för  att  alla  har  tillgång till
nödvändig  vård eller omsorg men verksamheten  skall
kunna drivas  av  många  olika  vårdgivare  på  lika
villkor.  Samhällets  viktigaste  uppgift  blir  att
säkerställa  att  även  de  som  av  olika skäl inte
själva  kan föra sin talan eller fatta  meningsfulla
beslut garanteras med andra jämbördiga förhållanden.
Denna inriktning  kommer  att  möjliggöra  en bättre
service  och  ge helt nya möjligheter såväl för  dem
som arbetar inom vård, omsorg och utbildning som för
dem  som  är  beroende   av  dessa  tjänster,  anser
motionärerna. Ett ökat inslag  av  konkurrens  leder
till  bättre  utnyttjande av resurserna och att köer
och   brister   i  dagens   system   kan   angripas.
Motionärerna understryker att en gammal människa som
vill flytta till  ett  äldreboende i en annan kommun
för att komma närmare barn  och  barnbarn inte skall
kunna vägras det. Ett huvudmannaskap utformat enligt
dessa  principer  kan  sammanföras  och   ligga  hos
primärkommunerna, anser de. Då tas alla goda krafter
till vara genom att enskild och offentlig verksamhet
verkar   på  samma  villkor.  Under  den  borgerliga
regeringsperioden  gjordes  lyckade satsningar på en
modern  typ  av  ålderdomshem.  Detta   arbete   bör
fortsätta  och utvecklas. Med t.ex. försäkringsbolag
som medfinansiär  kan  olika former av seniorprojekt
utvecklas.  Detta kan förbättra  äldreomsorgen  utan
att skattemedel  behöver  tillskjutas.  Motionärerna
protesterar samtidigt mot utvecklingen att  små, väl
fungerande   offentliga   eller  privata  sjuk-  och
vårdhem läggs ner samtidigt  som behovet av vård och
omsorg ökar. De anser att de enskilda sjukhemmen bör
stimuleras  att alltmer ägna sig  åt  sjukhemsvården
och   att   enskilda   alternativ   bör   tillkomma.
Patienterna måste  erbjudas  en  mer hemlik miljö, i
mindre sjukhem med god omvårdnad och bra behandling.
Det måste vara patientens val om han  vill bo i eget
rum eller tillsammans med andra. Motionärerna  anser
också  att  det  finns behov av sjukhem där särskilt
invandraraspekten   beaktas.  Äldre  invandrare  som
tillhör samma språkgrupp  skall ges möjlighet att få
bo  tillsammans på servicehus,  vård-  och  sjukhem.
Motionärerna  anser  att  man  bör  renodla de olika
boendeformerna   och   ge   den  enskilda  människan
valfrihet  och  inflytande  i valet  av  boende  och
vårdform.   De   anför  att  ålderdomshem   är   den
boendeform som passar bäst för många äldre med behov
av tillsyn utan att  behöva  sjukvårdande  resurser.
Ett   sjukhem   understryker   vården   på  boendets
bekostnad  och  är mer att likna vid sjukhusvård  än
ett  äldreboende.   Gruppboende   är  en  boendeform
särskilt    anpassad   för   den   som   lider    av
demenssjukdom.


I samma motion  yrkas  också  att riksdagen som sin
mening  ger  regeringen till känna  vad  i  motionen
anförts om hemtjänsten  (yrkande  11).  Vidare yrkas
att   riksdagen  beslutar  införa  en  hemtjänstpeng
(yrkande  19).  Den enskilde måste själv få bestämma
utformningen och tiden för insatserna och likaså vem
som skall hjälpa till hemma, anför motionärerna. Det
skall vara möjligt  att  anställa en granne eller en
anhörig efter samma taxa som  gäller  i  övrigt inom
hemtjänsten. Motionärerna understryker att arbetet i
hemtjänsten måste bli ett eftertraktat yrke. Arbetet
ställer  betydande  krav  inte  minst  fysiskt   och
psykiskt  och  lönen  måste  anpassas  därefter.  En
privat  tjänstesektor  är  nödvändig inte minst inom
hemtjänsten.   Detta   kan   genomföras   genom   en
"hemtjänstpeng" till de äldre  eller genom möjlighet
till  skatteavdrag  för  anlitande   av  tjänster  i
hemmet, anförs det.


Också i motion So223 av samma motionärer  yrkas att
riksdagen hos regeringen begär förslag om lagstadgad
rätt  till  valfrihet  för  de  äldre  (yrkande  8).
Riksdagen   har  beslutat  om  lagstadgad  rätt  för
föräldrar att  välja  barnomsorg. Motionärerna anser
att de äldre bör ges samma  lagstadgade  frihet  att
välja  när  det  gäller hemtjänst, dagverksamhet och
särskilda boendeformer. De anför att socialtjänstens
företrädare inom ramen  för  sin  myndighetsutövning
måste bedöma huruvida den sökande är berättigad till
serviceinsatser. När behovet dokumenterats skall den
enskilde själv ha rätt att välja.


I  motion  So279 av Elisabeth Fleetwood  m.fl.  (m)
begärs  tillkännagivande   om   vård  och  omsorg  i
äldrevården.  De  senare åren har inneburit  oroande
tecken   till   försämringar    av    sjukvård   och
äldreomsorg,   anför   motionären.  Hon  anser   att
erforderlig vård skall finnas  i  rimlig  tid och av
hög kvalitet. Vårdbehovet måste grundas på  rättvisa
och   på   etiska  värden.  Privata  alternativ  och
behjärtansvärda  insatser  av  anhöriga,  vänner och
frivilliga blir allt viktigare och måste mer  än  nu
erkännas  av  berörda  myndigheter. Målet måste vara
att alla skall få god och  snabb  vård,  erbjuden av
alternativa vårdgivare.


I  motion  So433  av Ingvar Eriksson (m) yrkas  att
riksdagen som sin mening  ger  regeringen till känna
vad i motionen anförts om äldres  rätt och möjlighet
att bo och erhålla vård där de så önskar (yrkande 1)
och om en obligatorisk äldrevårdsförsäkring (yrkande
3). Motionären anför att i valfrihetens  namn  måste
gamla  och sjuka alltid kunna få den vård man önskar
eller  behöver,  där  den  gamle  själv  vill  eller
anhöriga  önskar.  Om  detta  skall  bli en realitet
måste    det    ske    förändringar    vad    gäller
finansieringssystemet  inom  äldreomsorg  och  vård,
anförs  det.  Motionären  anser  att detta kan lösas
genom      en      obligatorisk      hälso-      och
äldrevårdsförsäkring  som  även  omfattar  hela  den
kommunala  äldrevården  oavsett  om  vårdgivaren  är
landsting,  kommun  eller privat. Detta skulle skapa
möjligheter till full valfrihet i boende och vård.


I  motion  So245  av  Leif   Carlson   (m)   begärs
tillkännagivande  om  sparkonto  inom  äldreomsorgen
(yrkande 1) samt att riksdagen hos regeringen  begär
en utredning om lämplig utformning av sparkonto inom
äldreomsorgen (yrkande 2). Motionären anser att  det
måste  vara  en  samhällelig angelägenhet att ge den
hjälp den äldre själv  vill  ha genom att tillvarata
den äldre personens vilja och  möjligheter.  För att
ge den äldre denna valfrihet vill motionären inrätta
sparkonton  i  äldreomsorgen.  Dessa  bör byggas upp
genom    att    en    del   av   den   obligatoriska
pensionsavgiften    specialdestineras    till    ett
sparkonto. Med dessa pengar kan den äldre sedan vara
fri att köpa hjälp efter  egen  bedömning  men också
garanteras hjälp om han eller hon inte själv  kan ta
ställning  till  sina behov. Det kan vara t.ex. inre
eller yttre hemtjänst  samt  möjlighet om man väljer
att klara detta själv att årligen  ta ut en viss del
från  kontot.  Motionären  anser  att kontot  skulle
stimulera  privata  aktörer  och  entreprenörer  att
starta  verksamhet inom området. Detta  skulle  leda
till ökad konkurrens och pressade priser.


I motion  So409 av Ulla Hoffmann m.fl. (v) yrkas att
riksdagen hos  regeringen  begär förslag till ändrad
lag om kommunernas rätt att  anlita  privata företag
för  vård  och omsorg av äldre och funktionshindrade
(yrkande   1)   och   att   regeringen   begär   att
Socialstyrelsen  utarbetar  råd och anvisningar till
kommunerna  enligt  vad i motionen  anförts  om  ett
instrument  för anbudsgivning  och  kontroll  av  de
företag som anlitas för vård och omsorg av äldre och
funktionshindrade      (yrkande      2).      Enligt
socialtjänstlagen  äger  kommuner  rätt att överlåta
vård och omsorg om äldre och funktionshindrade  till
privata   bolag.   Motionärerna  anser  att  det  ur
kommunens  synvinkel   är  viktigt  att  redan  före
utformningen av ett entreprenadkontrakt  skaffa  sig
garantier  för  hur  vården  organiseras och utförs.
Många kommuner saknar den kompetens  som  behövs för
att  iordningställa  ett riktigt anbudsunderlag  och
göra den utvärdering som  skall ligga till grund för
kontraktet. Socialstyrelsen  bör därför få i uppdrag
att utarbeta råd och anvisningar om detta.




I   motion   So314  av  Lennart  Daléus   m.fl.   (c)   begärs
tillkännagivande   om  rätt  att  välja  omsorgsform
(yrkande 16). Motionärerna  anser  att  den enskilde
vårdtagaren  måste  själv eller genom sina  anhöriga
ges  reella möjligheter  att  påverka  var  och  hur
vården  skall  utföras.  De  anser  att  rätten till
valfrihet för hemtjänst, dagverksamhet och särskilda
boendeformer  bör  regleras i lag. När den enskildes
behov dokumenterats skall den enskilde själv ha rätt
att  inom  ramen för tilldelade  resurser  få  välja
vårdgivare.




I motion So387  av Lars Leijonborg m.fl. (fp) begärs
tillkännagivande om valfrihet i boendet (yrkande 9),
om rätt till eget rum för dem som så önskar (yrkande
11),  om rätten att  flytta  för  äldre  som  bor  i
särskilt   boende   (yrkande   12),   om  fungerande
hemtjänst  (yrkande  7)  och om ett checksystem  för
hemtjänsten  (yrkande 10).  Motionärerna  anser  det
självklart att  äldre skall ha rätt att själva välja
var de vill bo. Äldre  skall också ha rätt att tacka
nej ett antal gånger till  erbjudet äldreboende utan
att hamna utanför boendekön.  De  skall ha rätt till
ett  eget  rum om de så önskar och att  flytta  till
annan  kommun   för   att  komma  närmare  anhöriga.
Motionärerna konstaterar  att  socialtjänstlagen har
ändrats så att äldre som bor i särskilt  boende  har
rätt  att  flytta  till  annan  kommun.  Trots denna
lagändring   har   flera   fall  uppmärksammats  där
kommunerna   vägrar  att  följa   den   nya   lagen.
Argumentet är  att  det  inte finns tillräckligt med
platser och att kommunens  egna  invånare  måste  få
företräde.  Motionärerna  anser  att  kommunerna  är
skyldiga att ha en sådan planering och beredskap att
de  lagliga  rättigheter  som  garanteras samhällets
allra  mest  utsatta  inte åsidosätts.  Motionärerna
vill införa en rätt till en väl fungerande hemtjänst
som kommer på utlovade  tider och utför överenskomna
uppgifter. En plan skall  göras  upp  i  samråd  som
visar  vad  hemtjänsten  skall ombesörja, om det ges
omsorg  på  annat sätt än via  hemtjänsten  samt  om
rehabilitering  skall erbjudas, vad denna skall leda
till   och   inom  vilken   tid.   En   kontinuerlig
kvalitetsuppföljning  skall  göras och det skall stå
klart för den äldre vad som kommer  att  ingå  i  de
frågor  som  ställs  i  samband  med  uppföljningen.
Avlastning skall planeras gemensamt med den anhörige
så  att  den  kan genomföras på dennas villkor.  Den
äldre skall kunna välja vem som skall ge service och
omsorg. De som  har  invandrat  till  Sverige  skall
garanteras   att   få   tolk   med  vid  samtal  med
socialtjänsten.  För att garantera  valfriheten  för
äldre bör ett system  med  hemtjänstcheckar införas.
Kommunen gör bedömningen av  behovet,  därefter  får
den  enskilde  en  check  som  ger rätt till en viss
omvårdnad och service. Den enskilde  väljer utförare
och  betalar med checken. Den som behöver  stöd  och
hjälp   för   att   välja   skall   få  det,  enligt
motionärerna.




I  motion  Bo236 av Marianne Samuelsson  m.fl.  (mp)
yrkas att riksdagen  som  sin  mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts  om  äldrebostäder
(yrkande   2).   Motionärerna  anser  att  idén   om
stimulansbidrag   för   till-   och   ombyggnad   av
äldrebostäder är riktig.  Här  liksom  i all ny- och
ombyggnad,   skall   ekologiskt   och   hälsomässigt
anpassade  material och metoder användas,  estetiska
kvaliteter krävas  och  ett  starkt boendeinflytande
gälla. Aktiv brukarmedverkan är  särskilt  viktig  i
detta   sammanhang,   anför   motionärerna.   I  den
nuvarande     utformningen     av    de    särskilda
boendeformerna saknas möjligheter  att  få  vara med
och  påverka  vilka  man  vill leva tillsammans  med
under  de  sista  åren  i  livet.   Exempelvis   har
hörselskadade  behov  av att få leva tillsammans med
andra som kan teckenspråk.  Motionärerna  anser  att
ett  steg  på vägen är att ge kooperativ, stiftelser
och  andra  samma   ekonomiska  förutsättningar  som
kommunala boendeformer.




Bakgrund och tidigare behandling




I  betänkande  1997/98:SoU24  tillstyrkte  utskottet
regeringens  förslag   till   nationella   mål   för
äldrepolitiken.  Utskottet  ansåg  att mångfalden av
insatser och det faktum att flera huvudmän har olika
ansvarsområden  gjorde  det önskvärt med  nationella
mål för äldrepolitiken. Målen gör att det gemensamma
åtagandet blir tydligare. Målen (som fastställdes av
riksdagen, rskr. 307) är att äldre skall


   kunna leva ett aktivt  liv  och  ha  inflytande i
samhället och över sin vardag,


   kunna   åldras  i  trygghet  och  med  bibehållet
oberoende,


   bemötas med respekt,


   ha tillgång till god vård och omsorg.


Utskottet  framhöll   i   betänkandet   att  det  är
angeläget att den enskilde ges möjlighet  att  själv
bestämma  över  sin  livssituation  och  det sätt på
vilket  omsorgen  ges  samt  att äldres kunskap  och
kompetens skall tas till vara.  Äldreomsorgen  skall
vara  demokratiskt styrd, den skall vara solidariskt
finansierad  och  den  skall  vara tillgänglig efter
behov och inte efter köpkraft.


Utskottet  uttalade  också  att Sveriges  allt  mer
mångkulturella  karaktär  reser   nya  krav  på  att
utforma  äldreomsorgen  med  hänsyn till  människors
olika språk och ursprung.


Socialstyrelsen redovisar i sin  SoS-rapport 1995:11
Alternativa styr- och driftsformer  i äldreomsorgen,
Valfrihet, en enkätundersökning till  ett trettiotal
kommuner där förvaltningstjänstemän fått  bedöma den
enskildes   möjlighet   att  påverka  den  praktiska
utformningen av insatserna. Av redovisningen framgår
att möjligheten att välja  mellan  en kommunal eller
privat  utförare,  för  en  person  med  ett  större
omvårdnadsbehov,   bedömdes   föreligga   endast   i
undantagsfall.  Som  regel  hänvisades  den enskilde
antingen till en kommunal eller en privat  utförare.
Undersökningen   ger   därför  inget  stöd  för  att
konkurrensutsättning leder  till  ökade  möjligheter
för  den  enskilde  att  välja  mellan kommunal  och
privat utförare. Den enskildes möjlighet att påverka
insatsernas  utformning bedöms i det  närmaste  vara
likartade    inom     den    kommunala    och    den
entreprenaddrivna   hemtjänsten.    Den    enskildes
möjlighet  att  påverka insatsernas utformning  inom
den kommunala hemtjänsten  bedöms  i vissa avseenden
vara  större  i  kommuner  som  även har  inslag  av
entreprenaddriven hemtjänst än i kommuner som enbart
har kommunal hemtjänst. Enligt rapporten saknas dock
data  för att fastställa orsakssamband  bakom  denna
skillnad.




Utskottet  konstaterade  i  betänkande 1996/97:SoU13
med anledning av motioner att för många äldre är det
angelägnare att få den service och hjälp de behöver,
utformad  på  det  sätt  de själva  önskar  och  med
personer som känner dem väl,  än  att kunna gå ut på
en marknad och välja vårdgivare för  denna  service.
Socialstyrelsens  undersökning ger inte heller  stöd
för att konkurrensutsättning  i sig leder till ökade
möjligheter  för  den  enskilde  att   välja  mellan
kommunala    och    privata    utförare.   Utskottet
konstaterade  vidare  att varje kommun  kan  erbjuda
vård  och  omsorg i olika  former.  Det  finns  inga
hinder     för     entreprenadupphandlingar     inom
äldreomsorgen.   Utskottet   avstyrkte   därmed   de
aktuella motionerna.




Svenska Kommunförbundet har givit ut boken Kommunala
driftsentreprenader.    Konkurrensutsättning    inom
äldre- och handikappomsorg, skola, fritid och kultur
(1997).  Boken  syftar till att ge stöd och underlag
för förtroendevalda  och  tjänstemän inför och under
det    förändringsarbete   som   kan    leda    till
konkurrensutsättning      och     upphandling     av
driftsentreprenader inom äldreomsorg,  skola, fritid
och  kultur.  Målsättningen  är  dels  att förbättra
underlaget  för den kedja av ställningstaganden  och
beslut som krävs  under  förändringsprocessen,  dels
att   ge   konkreta  "verktyg"  för  upphandling  av
driftsentreprenader.




I socialtjänstlagen  (1980:620)  infördes den 1 juli
1997  ett  tillägg  som  innebär att en  person  med
omfattande vård- och omsorgsbehov  som  vill  flytta
till annan kommun vid ansökan skall behandlas som om
den  enskilde är bosatt i inflyttningskommunen (6  h
§).




Vad gäller  rätten  till  eget  rum  i det särskilda
boendet  tillstyrkte  utskottet  i  yttrandet   till
finansutskottet  över  tilläggsbudgeten för år 1998,
1997/98:  SoU8y, regeringens  förslag  om  ett  nytt
anslag för  bidrag till äldrebostäder m.m. Utskottet
ansåg att anslaget  påskyndar  utvecklingen mot goda
boendemiljöer i det särskilda boendet.  I betänkande
1998/99:SoU1 tillstyrkte utskottet anslaget även för
år 1999. Riksdagen följde utskottet (rskr. 104).




I betänkande 1997/98:SoU24 behandlades också  frågor
kring  hemtjänsten  (s. 70-74). Utskottet välkomnade
regeringens  förslag  om  att  avsätta  90  miljoner
kronor  i särskilda stimulansbidrag  under  perioden
1999-2001   för  bl.a.  uppsökande  verksamhet  inom
hemtjänsten.  Utskottet  gjorde  bedömningen  att en
uppsökande  verksamhet  bland  äldre  är ett viktigt
instrument när det gäller att förebygga  ohälsa  och
vårdbehov. Det är angeläget att tidigt få kunskap om
äldres  behov  av stöd och hjälp, anförde utskottet.
En  uppsökande verksamhet  bör  också  innebära  att
äldreomsorgen  får  kontakt  med anhöriga som vårdar
närstående  och som kan behöva  avlastning  för  att
orka fortsätta med sin omvårdnadsinsats.


Utskottet hänvisade  vidare till sitt yttrande till
finansutskottet 1997/98:  SoU7y  över den ekonomiska
vårpropositionen.  Utskottet  konstaterade  i  detta
sammanhang att kommunernas möjligheter  att leva upp
till  sina  åtaganden bl.a. avseende hemtjänsten  nu
förbättras  när   kommunernas  ekonomiska  situation
stärks.


I betänkande 1998/99:SoU1  angående  budgeten för år
1999   konstaterade   utskottet   än  en  gång   att
kommunernas  möjlighet  att  leva  upp   till   sina
åtaganden bl.a. avseende hemtjänsten förbättrats när
kommunernas ekonomiska situation stärkts genom ökade
statsbidrag.  Vidare ansåg utskottet att de resurser
som  regeringen  föreslagit  i  budgeten  för  bl.a.
uppsökande  verksamhet  inom  hemtjänsten  bör kunna
leda   till   bättre   hemtjänstinsatser.  Utskottet
avvisade därmed förslaget  om  att  införa  ett nytt
anslag för hemservicecheckar m.m.




Socialstyrelsen  har  nyligen  gett ut Allmänna  råd
(SOSFS   1998:8   (S))   om   kvalitetssystem   inom
omsorgerna  om  äldre  och  funktionshindrade.   Här
fastslås    att   kommunerna   bör   fastställa   en
övergripande inriktning och policy för verksamhetens
kvalitet.




Utskottets bedömning




Riksdagen har  nyligen fastställt nationella mål för
äldrepolitiken.  Målen är att äldre skall kunna leva
ett aktivt liv och  ha  inflytande  i  samhället och
över  sin  vardag. De skall kunna åldras i  trygghet
och med bibehållet  oberoende.  De skall bemötas med
respekt och ha tillgång till god  vård  och  omsorg.
Målen   bidrar   till   att   stärka  den  enskildes
inflytande över sin egen livssituation.


Utskottet vidhåller att det är  angeläget  att  den
enskilde  ges  möjlighet att själv bestämma över sin
livssituation och  det  sätt på vilket omsorgen ges.
Inte minst Sveriges alltmer  mångkulturella karaktär
reser  nya  krav  på att utforma  äldreomsorgen  med
hänsyn till människors  olika  språk och kultur. För
många  äldre  är  det dock angelägnare  att  få  den
service och hjälp de  behöver,  utformad på det sätt
de själva önskar och med personer som känner dem väl
än att gå ut på en marknad och välja  vårdgivare för
denna  service.  Socialstyrelsens  undersökning  ger
inte heller stöd för att konkurrensutsättning  i sig
leder  till  ökade  möjligheter för den enskilde att
välja  mellan  kommunala   och   privata   utförare.
Utskottet  vill emellertid understryka att det  inte
finns något  hinder  för entreprenadupphandling inom
äldreomsorgen.   Många  kommuner   utnyttjar   denna
möjlighet  och erbjuder  vård  och  omsorg  i  olika
former både  i  egen regi och entreprenadupphandlad.
Svenska    Kommunförbundet    och    Socialstyrelsen
tillhandahåller  vägledning  för  upphandling i dess
olika aspekter. Utskottet anser inte  att det behövs
någon ytterligare reglering i syfte att  säkerställa
valfrihet,   konkurrens   och  etableringsrätt   för
enskilda vårdgivare. Det behövs  inte  heller  någon
ytterligare   reglering  av  hur  upphandlingen  bör
genomföras. Utskottet  är  inte  heller  berett  att
föreslå   införande  av  hemtjänstpeng,  checksystem
eller  särskilda   sparkonton   inom  äldreomsorgen.
Motionerna So223 (m) yrkande 8, So230  (m) yrkandena
2,  7,  9, 11, 13, 17 och 19, So245 (m), So279  (m),
So314 (c) yrkande 16, So387 (fp) yrkandena 7 och 10,
So409 (v) och So433 (m) yrkande 3 avstyrks därmed.


Det  stimulansbidrag  för  äldrebostäder  m.m.  som
riksdagen beslutat om för åren 1998 och 1999 innebär
att  utvecklingen   för  goda  boendemiljöer  i  det
särskilda  boendet  påskyndas.  Medlen  skall  kunna
användas för ny- och ombyggnad samt förbättringar av
bostäder  i särskilda  boendeformer  och  lokaler  i
anslutning    till   det   särskilda   boendet   som
möteslokaler, samlingslokaler  etc. för äldre. Något
initiativ  med  anledning  av motionerna  So230  (m)
yrkandena 8 och 14 och So387 (fp) yrkandena 9 och 11
behövs inte. Motionerna avstyrks. Inte heller motion
Bo236 (mp) yrkande 2 bör föranleda  något initiativ.
Utskottet  delar dock uppfattningen i  motionen  att
brukarnas  intressen   bör   tillgodoses   så  långt
möjligt,  allt  i  enlighet  med  vad utskottet nyss
anfört om den enskildes rätt att själv bestämma över
sin livssituation.


Vad slutligen gäller rätten för äldre med vård- och
omsorgsbehov att flytta till annan  kommun,  så  har
riksdagen     beslutat     om    ett    tillägg    i
socialtjänstlagen som garanterar den enskilde rätten
att flytta. Motionerna So387  (fp)  yrkande  12  och
So433  (m)  yrkande  1  är  därmed tillgodosedda och
avstyrks.




Utvärdering av ädelreformen




I  motion So230 av Ulf Kristersson  m.fl. (m) begärs
att  riksdagen  som  sin mening ger regeringen  till
känna  vad  i motionen anförts  om  en  översyn  och
utredning  av   ädelreformens   för-  och  nackdelar
(yrkande   10).  Motionärerna  hänvisar   till   att
ädelreformen  fungerat  i  snart  tio år och att det
därför  är  på  sin  plats  med  en  ordentlig   och
genomgripande översyn av dess för- och nackdelar.




I  motion  So436 av Margareta Viklund (kd) yrkas att
riksdagen hos  regeringen  begär  en parlamentariskt
sammansatt utredning för att utvärdera  ädelreformen
och  ge  förslag  till  åtgärder för att komma  till
rätta  med dess negativa konsekvenser  (yrkande  1).
Motionären  begär  också ett tillkännagivande om att
tillsätta  en  värderingskommission  för  att  bl.a.
diskutera vilka principer och värden som skall gälla
för  vården  och  omsorgen  i  landet  (yrkande  2).
Motionären hänvisar till att Socialstyrelsen i flera
underlagsrapporter och i årliga sammanfattningar har
redovisat effekter  och  resultat  av  reformen  men
också  av  situationen  inom  äldreomsorgen i stort.
Socialstyrelsen har konstaterat  brister  vad gäller
bl.a.     medicinsk     kvalitet    och    säkerhet,
rehabiliteringsinsatserna,  informationsöverföringen
och  samarbetet  mellan vårdgivare,  vårdnivåer  och
professioner  framför   allt   i   samband  med  att
patienter skrivs ut från sjukhusen. Motionären anser
att  Socialstyrelsens  rapport  är  bra   men   inte
tillräckligt  underlag  för att få en helhetsbild av
situationen inom vården och  omsorgen  för de äldre.
Därför   behövs  det  en  parlamentarisk  utredning.
Dessutom behövs det tillsättas en kommission för att
bl.a.  diskutera  de  principer och värden som skall
gälla för vården och omsorgen i landet.




Regeringen uppdrog hösten  1996  åt  Socialstyrelsen
att  under  en treårsperiod följa utvecklingen  inom
äldreområdet, detta som en förlängning av det arbete
kring ädelreformen som styrelsen då slutrapporterat.
Arbetet avses bl.a. ge underlag till arbetet med att
utveckla tillsynen  och  kompetensutvecklingen  inom
äldreomsorgen.  Arbetet  skulle avrapporteras årsvis
med  en slutrapport i maj 2000.  Årsrapporterna  för
1997 och 1998 är lämnade.




Regeringen   beslutade  den  18  december  1997  att
inrätta ett Äldreprojekt  (S97/8951/H)  med  uppgift
att   utarbeta   och   följa   upp   ett  nationellt
handlingsprogram  för äldrepolitiken. Äldreprojektet
pågår 1998-2000.




Regeringen  har  den  22  december  1998  fastställt
direktiv till en parlamentarisk  äldreberedning  med
uppdrag  att skapa förutsättningar för en långsiktig
utveckling   av   äldrepolitiken   (dir.  1998:109).
Beredningens  analyser  och  förslag skall  utformas
utifrån förhållanden i samhället  som  berör  äldres
situation  under  perioden  fr.o.m.  år  2005 och de
därpå  närmast  följande åren. Utgångspunkterna  för
arbetet skall vara


- de förändrade krav  som  ställs  på  samhället när
såväl  antalet  som  andelen  äldre  i befolkningen
ökar,
-
-  de  insatser  som  samhället  kan  vidta för  att
underlätta för de äldre att leva ett aktivt liv och
ha inflytande i samhället och över sin vardag,
-
-  förutsättningarna  för  människor  i Sverige  att
åldras i trygghet och med bibehållet oberoende,
-
-  samhällets  insatser  för  att  främja att  äldre
bemöts med respekt,
-
- möjligheterna för äldre att få tillgång  till  god
vård och omsorg.
-
Beredningen  skall  i  sitt  arbete  utgå ifrån ett
genderperspektiv,  dvs.  i tillämpliga delar  belysa
skillnader mellan mäns och  kvinnors förutsättningar
och  villkor.  Vidare skall beredningen  beakta  det
ökande antalet äldre  med  utländsk  bakgrund och de
konsekvenser detta kan medföra.


Beredningen  skall  redovisa  resultatet   av  sitt
arbete till regeringen senast den 1 maj 2003.


Vidare  har  regeringen tillsatt en kommission  inom
Regeringskansliet  för  att underlätta rekryteringen
av  personal till vård- och  omsorgssektorn  och  en
arbetsgrupp     med     uppgift     att    kartlägga
personalförsörjning   och   utbildningsbehov    inom
äldreomsorgen.  Kommissionens arbete skall slutföras
till den 31 juli 1999.




Utskottets bedömning




Ädelreformen följs  noga  av  såväl  myndigheter som
politiker.  Socialstyrelsen  har  sedan  år  1996  i
uppdrag att följa utvecklingen inom äldreområdet och
ge   underlag   till   att  utveckla  tillsynen  och
kompetensutvecklingen.  Arbetet   har   rapporterats
årligen. En slutrapport beräknas till maj år 2000.


I     december     1997     tillsatte    regeringen
Äldreprojektet,  en  arbetsgrupp,  med  uppgift  att
utarbeta    och    följa    upp    det    nationella
handlingsprogrammet        för       äldrepolitiken.
Äldreprojektet svarar för den  löpande  samordningen
och  uppföljningen  av  handlingsplanens aktiviteter
och  åtgärder.  Projektet initierar,  samordnar  och
följer aktiviteterna  i samband med genomförandet av
FN:s  äldreår.  Enligt  direktiven   skall   arbetet
bedrivas   processinriktat,  öppet  och  utåtriktat,
effektivt och gärna i otraditionella former.


Regeringen har också tillsatt en kommission för att
underlätta rekryteringen  av personal till vård- och
omsorgssektorn och en arbetsgrupp  med  uppgift  att
kartlägga  personalförsörjning  och utbildningsbehov
inom äldreomsorgen.


Vidare har regeringen nyligen beslutat  om direktiv
för en parlamentarisk äldreberedning vars uppgift är
att   skapa   förutsättningar   för   en  långsiktig
utveckling av äldrepolitiken. Beredningen, som skall
slutföra  sitt  uppdrag  senast  den  1  maj   2003,
förväntas avge delbetänkanden eller på annat sätt ta
initiativ  för  att  föra  frågor vidare under tiden
beredningens arbete pågår.


Utskottet anser att dessa olika  insatser gemensamt
skapar förutsättningar för en positiv  utveckling av
äldreomsorgen  framöver. Riksdagen behöver  inte  ta
något initiativ  med  anledning  av motionerna So230
(m) yrkande 10 och So436 (kd). Motionerna avstyrks.




Medicinsk kompetens och hälsofrämjande
arbete




Motionerna




I  motion So230 av Ulf Kristersson m.fl. (m)  begärs
tillkännagivande   om  ett  samlat  läkaransvar   på
sjukhemmen  (yrkande   6).  Motionärerna  anser  att
äldreomsorgen är ett vårdsystem  i  kris.  Bristande
kontinuitet i den medicinska vården och avsaknad  av
kontinuerlig      läkartillgång,      brister      i
läkemedelshantering och smärtlindring samt bristande
resurser  för  god vård i livets slutskede är tyvärr
inte  ovanliga  inom  svensk  äldrevård,  anför  de.
Motionärerna anser  att  en  god  och säker sjukvård
måste garanteras. Detta innebär att  det  bör finnas
en  läkare  som  har  det övergripande ansvaret  för
varje sjukhem. Denna bör  antingen  vara  geriatrisk
specialistläkare eller en allmänspecialist  som  har
möjlighet  till  nära och täta konsultationer med en
geriatrisk eller psykogeriatrisk  expertis.  Läkaren
skall   också   ha   ansvar  för  vårdplanering  och
utbildning av personalen.  Detta  hindrar  inte  att
enskilda  patienter  kan välja och ha en egna läkare
som  håller  nära  kontakt   med   den  övergripande
medicinskt ansvarige.




I motion So311 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkas att
riksdagen  hos regeringen begär förslag  till  sådan
ändring    i    regelsystemet     att    "medicinskt
färdigvårdade"  tas bort ur lagstiftningen  (yrkande
2). Motionärerna  anser  att  äldreomsorgen befinner
sig i kris. Det handlar om ojämn  kvalitet i vården,
neddragning av läkarvården på sjukhemmen  och  lägre
nivå på rehabiliteringsinsatserna. De gamla är numer
sjukare  när  de  lämnar sjukhusen än före reformen.
Trots att de anses  vara "klinikfärdiga" (medicinskt
färdigbehandlade) kan  deras  behov  av kvalificerad
vård   vara   lika  stort  som  under  sjukhustiden.
Kommunerna har  varken  råd  att  låta de äldre vara
kvar  på  sjukhusen  eller att ge dem  den  vård  de
behöver hemma.




I motion So446 av Alf Svensson m.fl. (kd) begärs ett
tillkännagivande om värdighetsgaranti  (yrkande  6).
Motionärerna  anför  att  värdig vård innebär att en
patient  erbjuds  den  vård  som   bäst  passar  det
aktuella  vårdbehovet.  En  värdighetsgaranti   inom
äldrevården   bör   införas   och  kan  ha  följande
innehåll:  Det  skall finnas en läkare  knuten  till
varje sjukhem och till varje hemsjukvårdspatient, en
läkare som är specialiserad  på åldrandets sjukdomar
och problem och som regelbundet besöker patienterna.
Det skall finnas skilda vårdenheter för senildementa
och psykiskt friska. Det skall  finnas  eget rum för
alla  som  så önskar. Det skall vara en självklarhet
att  sjukhemsplatsen  ligger  i  den  kommundel  där
vederbörande tidigare bott. Det skall finnas uttalat
att en  patient  inte  skall  behöva ligga och vänta
innan en blöja byts. Det skall  finnas  tillräckligt
med  personal för att mata och hjälpa till  med  att
dricka.  Det  skall  finnas  så  mycket personal att
varje  patient  får känna sig ompysslad,  observerad
och  personligt  tilltalad   några   minuter   varje
förmiddag  och  varje  eftermiddag. Det skall finnas
tillräckligt med personal  så att alla patienter som
så orkar hjälps upp ur sina  bäddar i rimlig tid och
dessutom får komma ut i andra  miljöer  än  det egna
rummet.  Ideella  insatser skall tas till vara.  Det
skall finnas så god  tillgång  på personal att ingen
behöver dö ensam.


I  motion  So400  Ulla-Britt  Hagström  m.fl.  (kd)
begärs     tillkännagivanden     dels     om     att
folkhälsoinsatser  för äldre bör ges högre prioritet
(yrkande  1),  dels om  insatser  för  att  motverka
ensamhet (yrkande  2),  dels om skadefallen (yrkande
3) och dels om tandvården  för  äldre  (yrkande  4).
Motionärerna     anför    att    Folkhälsoinstitutet
konstaterar att det  går  att  förebygga och påverka
äldres    hälsa    i    stor   utsträckning    genom
hälsofrämjande  och  sjukdomsförebyggande  insatser.
Rekreation,   socialt  stöd   och   boendemiljö   är
grundläggande för  äldres  hälsa. Också insatser för
att motverka ensamhet är av största betydelse för en
förbättrad hälsa. I detta sammanhang  är det viktigt
att    ta   till   vara   frivilligorganisationernas
engagemang  som komplement till offentliga insatser,
anför motionärerna.  De  pekar  på  att faktorer som
bidrar   till   fallskador   i   första   hand    är
bostadsutformningen,   utrustning   och   inredning,
belysningsförhållanden         samt        bristande
handikappanpassning.  Rökning  bidrar   direkt  till
flera   negativa   effekter   liksom   alkohol   och
beroendeframkallande  medel. Också kosthållet spelar
stor roll. Motionärerna  anser  att  de  äldre efter
ädelreformen   fått  stå  tillbaka  när  det  gäller
tandvård. De anser  det  vara angeläget att de äldre
kan fortsätta med den regelbundna  tandvård de varit
vana   vid  som  yngre.  Flera  landsting   har   nu
återupptagit  den  uppsökande verksamheten bl.a. hos
äldre i särskilda boendeformer.  Motionärerna  anser
dock  att  det  behövs  mer  forskning  för  att  en
effektiv  strategi  med  förebyggande insatser skall
kunna få större genomslag.


I motion So314 av Lennart  Daléus  m.fl.  (c) begärs
tillkännagivande  om  vård  i  hemmet (yrkande  15).
Motionärerna vill utveckla vården utanför sjukhusen.
De anser att en avancerad hemsjukvård  är alternativ
till  sjukvård  när  det  gäller  vård av tillfällig
karaktär,  långvarig  vård  eller  vård   i   livets
slutskede.  Den avancerade hemsjukvården kräver  att
personal med  olika  typer  av  specialistutbildning
kommer till den vårdbehövande i hemmet.  Den  kräver
också    ofta    avancerad    teknisk    utrustning.
Motionärerna anser att gränsdragningen mellan  basal
och  avancerad  hemsjukvård  och mellan kommunal och
landstingsanknuten  hemsjukvård   kan   ställa  till
problem   för  vårdtagaren.  Det  behövs  en  bättre
samverkan  inom   hemsjukvården,   hemtjänsten   och
slutenvården   för   att   utveckla   en  fungerande
vårdkedja, speciellt för äldre.


I  samma  motion  begärs också tillkännagivande  om
folkhälsoarbete för  äldre (yrkande 7). Motionärerna
anser att det förebyggande hälsoarbetet för äldre är
viktigt för att bevara  och  stärka  hälsan,  så att
äldre   kan  leva  ett  självständigt  liv  med  god
livskvalitet.  Av  stor  betydelse  för hälsan är de
sociala        nätverken.       Därför       betyder
frivilligorganisationernas  arbete  mycket för äldre
människor som blivit ensamma. Tillgång till resurser
för   geriatrisk  forskning  är  angeläget.   Fysisk
träning,  även  upp  i  mycket  hög  ålder,  hindrar
benbrott  och  olycksfallsskador.  Detta  bör enligt
motionärerna ges regeringen till känna.


I motion So387 av Lars Leijonborg m.fl. (fp)  begärs
tillkännagivanden dels om bättre medicinsk kompetens
i   omsorgen   (yrkande  1),  dels  om  ett  värdigt
omhändertagande   av  äldre  (yrkande  2),  dels  om
åtgärder  mot  näringsbrist  (yrkande  3),  dels  om
trycksår   (yrkande    4),    dels   om   fungerande
trygghetslarm (yrkande 5) och dels  om  utredning av
alla  fallskador, viktminskningar m.m. (yrkande  8).
Motionärerna vill införa en omsorgsgaranti som skall
innehålla  de  delar  som  är väsentliga för att den
enskilde  äldre skall erbjudas  en  kvalitativt  god
omsorg med  valfrihet. De anser att det skall finnas
en  medicinskt  ansvarig  läkare  kopplad  till  det
särskilda  boendet och att det därutöver behövs fler
sjuksköterskor  i  omsorgen. Rätten till ett värdigt
omhändertagande  innebär   att   det   måste  finnas
tillräckligt med personal för att kunna  mata och ge
dryck,  tillse  att  patienterna kommer upp ur  sina
sängar i rimlig tid och dessutom får hjälp att komma
ut på promenader m.m.  Det  skall  också  finnas  så
mycket  personal  att  varje  patient  kan känna sig
synliggjord,  personligt  tilltalad  och  ompysslad,
anförs     det.     Motionärerna     betonar     att
omsorgspersonalen    behöver   bättre   kunskap   om
näringsbrist och hur denna  åtgärdas. Detta bör ingå
som   ett   obligatoriskt   moment   i   den   breda
vidareutbildning som är nödvändig för en stor del av
omsorgspersonalen. Eftersom äldre  äter  lite ställs
höga  krav på matens kvalitet. Dietisternas  kunskap
och kompetens  är  viktig i detta sammanhang. Vidare
anför  motionärerna  att   liggsår   i  princip  kan
förebyggas  genom  en  god  kunskap  om den  åldrade
kroppen och förbättrade rutiner. Patientens  förmåga
att tillgodogöra sig näring har också betydelse  för
både  uppkomsten  och  läkningen  av  trycksår.  God
hygien  samt information och aktivering av patienten
bidrar till  förebyggande  och läkning. Motionärerna
understryker  att vården måste  organiseras  så  att
trygghetslarmen  garanterar  den  hjälpsökande hjälp
inom rimlig tid. Motionärerna anser  att  så fort en
äldre  faller  så  skall  en  läkare tillkallas  för
undersökning   så   att   skadorna   inte    förblir
oupptäckta.  En  annan  signal om att allt inte står
rätt till är plötsliga viktminskningar till följd av
undernäring.  Om  problemet   med  undernäring  inte
uppmärksammas  och  åtgärdas  försämras  den  äldres
hälsotillstånd, anförs det.


I  samma  motion  begärs också tillkännagivande  om
rätten  till  hjälpmedel   i   tid   (yrkande   13).
Socialstyrelsen   är   i   ädelutvärderingen  starkt
kritisk  till  hur hjälpmedelsförsörjningen  för  de
äldre fungerar i dag, anför motionärerna. Sjukvården
tar inte i tillräcklig  utsträckning  ansvar för att
uppmärksamma  behovet av hjälpmedel hos  äldre,  och
väntetiderna är  i  många  fall  oacceptabelt långa.
Motionärerna  anser  därför  att vårdgarantin  skall
utökas till att omfatta tekniska  hjälpmedel, så att
den  som  är  i behov av hjälpmedel skall  få  snabb
hjälp och komplicerade  hjälpmedel  senast  inom tre
månader.  Vidare  anser  motionärerna  att  en  ökad
konkurrens  på  hjälpmedelsområdet skulle kunna vara
ett sätt att höja kvaliteten och kapa köerna.


I motion So460 av  Thomas Julin m.fl. (mp) yrkas att
riksdagen  hos  regeringen   begär   en  översyn  av
landstingens  insatser vad gäller rehabilitering  av
kvarboende äldre  (yrkande  20).  Motionärerna anför
att   landstingen   har   i   uppdrag   att   ställa
rehabiliteringsinsatser till förfogande  för äldre i
hemmet. Efter ädelreformen och psykiatrireformen har
landstingen,  enligt  motionärerna,  inte tagit  ett
helhjärtat ansvar för detta. De anser  därför att en
översyn  av  landstingens  insatser på detta  område
vore värdefull ur kvalitetssynpunkt.




Bakgrund och tidigare behandling




I 7 a § socialtjänstlagen (1980:620)  föreskrivs att
insatser  inom  socialtjänsten  skall  vara  av  god
kvalitet. För utförande av socialnämndens  uppgifter
skall det finnas personal med lämplig utbildning och
erfarenhet.    Kvaliteten   i   verksamheten   skall
systematiskt och fortlöpande utvecklas och säkras.




Socialstyrelsen  har  nyligen  givit ut Allmänna råd
SOSFS 1998:8 (S) om kvalitetssystem  inom omsorgerna
om  äldre  och  funktionshindrade. Här fastslås  att
kommunerna bör fastställa en övergripande inriktning
och policy för verksamhetens  kvalitet.  Vidare  bör
kommunerna  säkerställa  att  det i varje verksamhet
finns  ett  ändamålsenligt kvalitetssystem  för  att
fortlöpande   styra,   följa   upp,   utveckla   och
dokumentera   kvaliteten.   Kommunerna   bör   också
klargöra  vem  eller  vilka  som  har  ansvaret  för
kvalitetssäkrings-  och kvalitetsutvecklingsarbetet.
Vidare framhålls att  kommunerna bör säkerställa att
dessa allmänna råd även tillämpas för verksamhet som
kommunen genom avtal har överlämnat till enskild att
utföra samt för sådan enskild verksamhet från vilken
kommunen  upphandlar  tjänster   för   att  fullgöra
skyldigheter   enligt   socialtjänstlagen  som   rör
omsorger om äldre och funktionshindrade.


Socialstyrelsen,   Svenska    Kommunförbundet   och
Landstingsförbundet  kommer  under  våren  1999  att
genomföra  ett  antal  regionala  konferenser  kring
kvalitetssystem  inom  omsorgerna   om   äldre   och
funktionshindrade.


Socialstyrelsen  har även gett ut Allmänna råd SOSFS
1996:32  (M  och S)  om  informationsöverföring  och
samordnad vårdplanering  som  ger vägledning för den
gemensamma vårdplaneringen då en  patient  bedöms ha
behov  av insatser från den kommunala socialtjänsten
eller  annan  vårdgivare  efter  sjukhusvistelse.  I
rådet betonas  särskilt  att  patienter som befinner
sig i livets slutskede och som  samtidigt bedöms som
medicinskt färdigbehandlade skall  få stanna kvar på
sjukhuset  om detta är patientens önskemål  och  det
kan ge en ökad  livskvalitet  för  den  enskilde. Om
patienten  önskar  att  få vårdas i det egna  hemmet
eller  i  det  särskilda  boendet   bör  hälso-  och
sjukvården och socialtjänsten kunna bistå även denna
önskan.




I Ädelreformen. Slutrapport (Socialstyrelsen  följer
upp och utvärderar 1996:2) anför Socialstyrelsen att
hjälpmedelsverksamheten  inte  är  tillräckligt  väl
integrerad  i vården och omsorgen. En helhetssyn och
samlad bedömning av den enskildes behov försvåras av
de         splittrade          ansvarsförhållandena.
Hjälpmedelsverksamheten kännetecknas  av  parallella
organisationer   och   komplicerade   administrativa
system  som  verkar  kostnadsdrivande och  försvårar
samverkan såväl mellan  huvudmännen  som internt hos
respektive huvudman.


Styrelsen anser att hjälpmedelsinsatser  som är mer
omfattande  och avser en längre tid bör planeras  av
den vårdinstans  som vid det enskilda tillfället har
ansvar  för patienten.  Byten  av  hjälpmedel  under
vårdperioden  kan  på detta sätt undvikas. Styrelsen
anser  också  att  omfattningen  för  det  kommunala
kostnadsansvaret   för    enklare   hjälpmedel   bör
preciseras  och  att kostnadsansvaret  för  komplexa
hjälpmedel skall ligga på landstinget.


I överenskommelsen  den  30 april 1998 mellan staten
och landstingen om ersättningar år 1999 för insatser
för att stärka patientens  ställning  m.m. framhålls
betydelsen  av  att uppmärksamma de äldres  behov  i
hälso- och sjukvården. Genom att prioritera insatser
till äldre i hela  vårdkejdan kan utrymme skapas för
bättre tillgänglighet för alla. Landstingen utlovade
därför   att   ta  särskilda   initiativ   för   att
ytterligare  förstärka   samverkan  med  kommunerna.
Landstingen utlovade också en utökad satsning på att
lösa  de  problem  som finns  i  dag  med  bristande
läkartillgång inom äldreomsorgen.  Därvidlag behöver
läkartillgången  i  eget  boende  och  i   särskilda
boendeformer  särskilt  uppmärksammas  och  stödjas,
anfördes det.


Landstingsförbundet har under hösten 1998 genomfört
en  enkät  i  samtliga landsting och medlemskommuner
angående  läkarinsatser   i  särskilda  boenden.  Av
sammanställningen framgår att  samtliga landsting är
inne   i   en   aktiv   process   med  att   utforma
samverkansavtal avseende läkarinsatser  där innehåll
och kvalitet sätts i fokus.


Landstingsförbundet   planerar   ett   projekt   om
läkarinsatser i särskilt boende som syftar  till att
ge förslag till konkreta åtgärder som leder till att
behovet av medicinsk kompetens kan tillgodoses.


Svenska   Kommunförbundets   äldreberedning   har  i
dagarna  lämnat sin slutrapport Vår framtid - Äldres
vård  och  omsorg   inför  2000-talet.  Slutrapport.
Beredningens uppgift  har  varit  att  överväga  hur
vården  och  omsorgen till äldre skall kunna ges med
god   kvalitet   framöver,    med   de   ekonomiska,
demografiska  och  andra  förutsättningar   som  kan
förutses.  Beredningen har stannat för att rikta  in
sitt arbete på att:


- analysera  möjligheterna  att  på  nationell  nivå
sluta  gapet  mellan växande behov och tillgängliga
resurser,
-
- tillsammans med  kommuner  utveckla arbetssätt och
handlingsstrategier  för  bättre  resurshushållning
och utvecklad kvalitet i verksamheten,
-
-  ta  fram  kunskapsunderlag  och   att   förbättra
möjligheterna till erfarenhetsutbyte mellan landets
kommuner framöver,
-
- utveckla verktyg för kommunernas egna analyser  av
sin  verksamhet  och  sina  kostnader samt att göra
egna framtidsbedömningar.
-


Socialstyrelsen    redovisar    i    Äldreuppdraget.
Årsrapport   1998   att  styrelsen  kommer  att   ta
initiativ till att utarbeta förskrifter och allmänna
råd alternativt nationella riktlinjer för en god och
säker hemvård.




Nationella folkhälsokommittén  (S  1995:14)  tar upp
äldres  hälsa i sitt delbetänkande Hur skall Sverige
må  bättre?   -   första   steget   mot   nationella
folkhälsomål (SOU1998:43). Enligt kommitténs  mening
är  insatser som bidrar till att bevara eller stärka
hälsan    hos   äldre   människor   och   som   ökar
förutsättningarna    för    äldre   att   leva   ett
självständigt  liv  med god livskvalitet  en  viktig
uppgift för folkhälsoarbetet.  Övergången  från  ett
yrkesaktivt liv till pensionärstillvaron bör belysas
med  avseende  på  detta.  Vidare bör äldres sociala
nätverk  och  de  frivilliga organisationernas  roll
uppmärksammas. Även  förhållanden  som  berör  äldre
människors  trygghet  i vardagen bör belysas. Social
isolering  bland äldre bör  uppmärksammas  särskilt,
anförs det.  Kommittén  konstaterar  att  regeringen
givit  Folkhälsoinstitutet  i  uppdrag  att ta  fram
underlag     om     möjligheterna     att     arbeta
sjukdomsförebyggande och hälsofrämjande bland äldre.
Utifrån bl.a. denna redovisning kommer kommittén att
formulera  nationella mål för folkhälsoarbete riktat
till äldre och  att  belysa folkhälsostrategier från
ett äldreperspektiv.




Folkhälsoinstitutet avrapporterade  hösten 1998 till
regeringen utredningen om möjligheten  att förbättra
äldres  psykiska och fysiska hälsa. Rapporten  visar
att hälsofrämjande insatser för äldre är viktiga och
ger positiva  effekter. Utredningen pekar inte ut en
enskild faktor  som  den mest betydelsefulla för att
kunna  fortsätta  att leva  ett  självständigt  liv,
däremot framstår en  kombination  av  olika insatser
som  viktiga.  Rekreation  och socialt stöd  minskar
riskfaktorerna  för  många  sjukdomar.  Boendemiljö,
hembesök och hälsokontroller, matvanor, rökstopp och
måttlighet  med alkohol är andra  faktorer  av  stor
betydelse. Flera  studier  pekar  på  samband mellan
fysisk aktivitet och funktionsförmåga.


Med  anledning av rapporten har Folkhälsoinstitutet
i regleringsbrevet  för  år  1999 fått i uppdrag att
aktivt  driva  vidare frågor om  hälsofrämjande  och
sjukdomsförebyggande arbete för äldre.


Folkhälsoinstitutet  har  givit ut skriften Håll dig
på benen! Några tips om hur du kan undvika att falla
och skadas.




Fr.o.m. den 1 januari 1999  skall  äldre och funktionshindrade
personer  i särskilda boendeformer för  service  och
omvårdnad  samt   personer   med  hemsjukvård  genom
uppsökande    verksamhet    erbjudas     kostnadsfri
munvårdsbedömning, individuell rådgivning  m.m.  För
den  behandling som därefter kan bli nödvändig skall
patienten  betala  samma  avgift som gäller inom den
öppna  hälso-  och sjukvården  (8  a  och  15  a  §§
tandvårdslagen (1985:125),  prop.  1997/98:112, bet.
1997/98:SoU25, rskr. 1997/98:289).




I  betänkande  1997/98:SoU24  behandlade   utskottet
senast  frågor  om  bättre  samverkan,  ledning  och
organisation   i   äldreomsorgen   och   hälso-  och
sjukvården. Utskottet anförde då bl.a. följande  (s.
37 f.):




Utskottet  utgår  från  att  de insatser som nu görs
från olika håll kommer att leda  till  att  samtliga
särskilda boenden kommer att få tillgång till läkare
som tar ett helhetsansvar för den medicinska vården,
vårdplaneringen   och   handledning   av  vård-  och
omsorgspersonal.  Många  kommuner och landsting  har
redan i dag överenskommelser  om detta. Formerna för
läkarkontakterna kan komma att  variera efter lokala
förhållanden. Utskottet vill framhålla  att  det  är
önskvärt  att  läkarna  har  geriatrisk  erfarenhet.
Regeringen bör noggrant följa utvecklingen  och  vid
behov   skyndsamt   återkomma  till  riksdagen.  Vad
utskottet anfört med  anledning  av motionerna - - -
bör  riksdagen  som  sin  mening ge regeringen  till
känna. - - -




Kommunerna  har  i  dag  betalningsansvar   för   de
patienter      som     bedöms     som     medicinskt
färdigbehandlade.  I propositionen redovisas att det
finns uppgifter som  tyder på att betalningsansvaret
ibland kan verka alltför  starkt  som incitament för
flyttning från sjukhus och att äldre inte alltid får
tid att vänja sig vid tanken på att  återvända  till
hemmet  eller till det särskilda boendet för att där
få vård och stöd. Enligt överenskommelsen med staten
kommer landstingen  att  ta  särskilda initiativ för
att ytterligare förstärka samverkan  med kommunerna.
På  fler  håll  i  landet  utvecklas  nu också  s.k.
mellanvårdsformer  där kommuner och landsting  delar
på   betalningsansvaret   för   patienter   som   är
medicinskt  färdigbehandlade vid sjukhus men som kan
behöva  omfattande   omvårdnadsinsatser   innan   de
återvänder till eget boende eller till det särskilda
boendet.  Utskottet  ser  mycket  positivt  på denna
utveckling. Utskottet vill understryka att samverkan
mellan  kommuner  och  landsting i dessa situationer
behöver  utvecklas  ytterligare   och  att  särskild
hänsyn därvid bör tas till de äldres  önskemål.  Det
är  vidare  angeläget  att de kommunala funktionerna
kring en utskriven patient  samordnas  så  att denna
får  en  klar  och  tydlig  information  om de olika
aktörernas planerade insatser. - - -




Utskottet  har  tidigare konstaterat (1997/98:SoU12)
att det under de  senaste  åren  har  skett  en klar
förskjutning   mot   en   ökad   andel  öppen  vård.
Satsningar   har   skett   bl.a.  på  utbyggnad   av
hemsjukvården  och  primärvården.  Denna  utveckling
måste    fortsätta.    Utskottet     bedömer     att
läkarmedverkan  kommer  att behöva dimensioneras för
de  behov  som  finns  i  hemsjukvården.  Först  när
hemsjukvården har tillgång till jourläkare som ingår
i     arbetslaget     kring     den    sjuke     kan
hemsjukvårdsmodellen  anses välfungerande.  En  ökad
samverkan mellan huvudmännen  är också grundläggande
för  att  kunna  erbjuda  en  god rehabilitering  av
äldre. Härvid bör uppmärksammas  att  äldre personer
kan   ha   behov   av  specialiserad  sjukvård   och
rehabilitering för kronisk sjukdom och inte bara för
åldersrelaterade   sjukdomar.   I   överenskommelsen
mellan   staten   och   landstingen    anförs    att
primärvårdens  roll i vården av de äldre sjuka måste
tydliggöras.  Samspelet   med  andra  vårdgivare  är
härvid en nyckelfråga.




Utskottets bedömning




Utskottet uttalade i våras att det utgår från att de
insatser som nu görs från olika håll kommer att leda
till att samtliga särskilda  boenden  kommer  att få
tillgång  till läkare som tar ett helhetsansvar  för
den   medicinska    vården,    vårdplaneringen   och
handledning av vård- och omsorgspersonal. Detta gavs
också   regeringen   till   känna.  Utskottet,   som
vidhåller  denna  ståndpunkt,  kan   konstatera  att
Landstingsförbundets   enkät   visar   att  samtliga
landsting är inne i en aktiv process med att utforma
samverkansavtal  avseende  läkarinsatserna   i   det
särskilda  boendet. Utskottet konstaterar vidare att
Socialstyrelsen  aktivt arbetar med kvalitetssäkring
av  äldreomsorgen  genom   Allmänna  råd  och  genom
konferensverksamhet. Vidare  har Socialstyrelsen och
länsstyrelserna genom beslut av  riksdagen tillförts
ytterligare 20 miljoner kronor för att förstärka och
intensifiera  tillsynen  över vården  av  äldre  och
funktionshindrade.     Svenska      Kommunförbundets
äldreberedning  har nyligen avgivit en  slutrapport.
Utskottet  anser  inte   att  det  nu  behövs  något
initiativ från riksdagens sida. Motionerna So230 (m)
yrkande 6 och So387 (fp) yrkande 1 avstyrks därmed.


Enligt   överenskommelsen   mellan    staten    och
landstingen  kommer  landstingen  att  ta  särskilda
initiativ  för  att  ytterligare förstärka samverkan
med  kommunerna. På fler  håll  i  landet  utvecklas
också  s.k.  mellanvårdsformer. Utskottet ser mycket
positivt på denna  utveckling  och  vill  än en gång
understryka   att   samverkan  mellan  kommuner  och
landsting  i  dessa  situationer  behöver  utvecklas
ytterligare och särskild  hänsyn  tas till de äldres
önskemål. Utvecklingen mot en ökad  andel  öppenvård
kräver  en  fortsatt utbyggnad av hemsjukvården  och
primärvården.  Inte  minst  gäller  detta tillgången
till   läkare.   Socialstyrelsen   håller  på   eget
initiativ  på  med  att  utarbeta  föreskrifter  och
allmänna råd för en god och säker hemvård. Utskottet
vill också understryka att en ökad samverkan  mellan
huvudmännen  är  grundläggande för att kunna erbjuda
en god rehablitering av äldre. De olika insatser som
nu görs för  att utveckla  samverkan mellan kommuner
och landsting och förstärka  hemvården bör avvaktas.
Motionerna So311 (v) yrkande 2, So314 (c) yrkande 15
och So460 (mp) yrkande 20 bör  inte  föranleda något
initiativ från riksdagens sida. Motionerna avstyrks.


Inte  heller  motion  So387  (fp)  yrkande  13  bör
föranleda något initiativ.


Utskottet       vidhåller      bedömningen      att
folkhälsoarbetet  avseende   äldre  bör  förstärkas.
Folkhälsoinstitutet har redovisat  att det aldrig är
för sent med folkhälsoinsatser. Utskottet utgår från
att den kunskap som Folkhälsoinstitutet  tagit  fram
omsätts  i  praktiken. Institutet fortsätter arbetet
med att driva  frågor om hälsofrämjande insatser för
äldre.  Nationella   Folkhälsokommittén  kommer  att
formulera nationella mål  för folkhälsoarbete riktat
till äldre och belysa folkhälsostrategier  från  ett
äldreperspektiv.  Motionerna So314 (c) yrkande 7 och
So400  (kd)  yrkande   1   är   därmed   i  huvudsak
tillgodosedda och avstyrks.


Ett gott förebyggande arbete och omhändertagande är
angeläget  också  bland de äldre i särskilt  boende.
Flera kommuner och  landsting  har  under  senare år
utvecklat   olika   former  av  kvalitetssäkring  av
vårdkedjan för äldre. Utskottet vill understryka att
goda rutiner och ett  effektivt utnyttjande av olika
personalgruppers  kompetens   minskar   risken   för
näringsbrist,  trycksår,  fallskador  m.m. Vidare är
personalens        kompetensutveckling        liksom
dimensionering  angelägna  frågor  för att nå en bra
kvalitet  i vården och ett värdigt bemötande  av  de
äldre. Utskottet  delar  uppfattningen  i motionerna
att det är angeläget att den enskilde blir  sedd och
ges  den omvårdnad som han eller hon behöver.  Dessa
frågor    finns   också   med   i   den   nationella
handlingsplanen   och   medel   har   anvisats   för
fortbildningsinsatser  och  forskning.  En  särskild
kommission     inom     regeringen    arbetar    med
personalförsörjningsfrågan     och     grund-    och
fortbildningsfrågor. Utskottet återkommer till detta
under      avsnittet     om     fortbildning     och
personalförsörjning.   Utskottet   anser   att   ett
intensifierat  kvalitetsarbete  bör  leda  till ökat
välbefinnande bland de äldre.


Vad gäller tandhälsan har landstingen sedan  den  1
januari   1999   ansvar  för  att  genom  uppsökande
verksamhet erbjuda kostnadsfri munvårdsbedömning och
individuell rådgivning  åt  äldre i särskilt boende.
Utskottet anser inte att det  behövs något initiativ
med anledning av motionerna So387 (fp) yrkandena 2-5
och  8,  So400  (kd) yrkandena 2-4  och  So446  (kd)
yrkande 6. Motionerna avstyrks.




Anhörigvård m.m.




Motioner




I motion So397 av  Marietta  de  Pourbaix-Lundin (m)
yrkas  att riksdagen som sin mening  ger  regeringen
till känna  vad  i motionen anförts om behovet av en
utredning  av  anhörigvårdarnas   pensionssituation.
Motionären  anför  att  stödet  till anhörigvårdarna
varierar   starkt   mellan   kommunerna.   För   att
anhörigvårdarna    skall    orka    behövs     olika
stödinsatser,  till  exempel en garanterad möjlighet
till avlastning. Det stöd  och  den  avlastning  som
anges i socialtjänstlagen är en frivillig verksamhet
för  kommunerna.  Motionären anser att detta gör att
många anhörigvårdare  lever  under  stor  press  och
osäkerhet.    Motionären    anser   också   att   om
anhörigvårdarna  inte  kan  komma   in   i  det  nya
pensionssystemet   så   kan   en  lösning  vara  att
stat/kommun tecknar privata pensionsförsäkringar för
anhörigvårdarna.


I  motion  So214  av  Maud  Ekendahl   (m)   begärs
tillkännagivande     om    förbättrat    stöd    och
anhörigbidrag  till dem  som  vårdar  anförvanter  i
hemmet.  Motionären  anför  att  innan  ädelreformen
genomfördes  1992  utgick  från  landstingen  ett så
kallat  anhörigbidrag  till  drygt  20 000 personer.
Sedan kommunerna övertagit ansvaret för  äldrevården
har antalet fall där sådan ersättning utgår  minskat
dramatiskt.   Motionären  tycker  att  det  är  både
rimligt  och  anständigt  att  såväl  praktiskt  som
ekonomiskt förbättra  anhörigstödet  direkt  till de
berörda.


I motion So311 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkas att
riksdagen hos regeringen begär tilläggsdirektiv till
Socialtjänstkommittén    så    att    den    beaktar
anhörigvårdarnas  situation  enligt  vad  i motionen
anförts  (yrkande  4).  I  den  av riksdagen nyligen
antagna   nationella   handlingsplanen   för   äldre
behandlas anhörigvårdarnas  situation.  Motionärerna
anser att detta är bra liksom att medel avsatts  för
att  ge kommunerna möjlighet att stötta anhöriga. De
ändringar  som  gjordes  i socialtjänstlagen och som
trädde i kraft den 1 januari  1998 innebar dock till
viss  del  försämringar  för anhörigvårdarna,  anför
motionärerna. Möjligheten  att  få  avlösning  eller
avlastning   blev   ett   frivilligt   åtagande  för
kommunerna. Motionärerna anser att beslut av den här
karaktären     skall     kunna     överklagas    med
förvaltningsbesvär.  Detta  är ett sätt  att  stärka
anhörigvårdarnas ställning. Motionärerna anser också
att  i  samband  med  den  nya pensionsreformen  bör
anhörigvårdares arbetsinsatser  beaktas  på  så sätt
att de blir pensionsgrundande.




I motion So233 av Rosita Runegrund m.fl. (kd)  yrkas
att  riksdagen  som  sin  mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts  om att Socialstyrelsen
bör utarbeta riktlinjer för stöd till anhörigvårdare
(yrkande 1) och om en utredning  angående  villkoren
för   anhöriga   som   anställs  för  att  vårda  en
närstående (yrkande 2).  Anhöriga  står  för  ca två
tredjedelar av all vård i hemmen. Motionärerna anser
att anhörigrollen måste uppvärderas och erkännas för
att   möta  framtidens  behov.  Socialstyrelsen  bör
därför,   enligt  motionärerna,  få  i  uppdrag  att
fastställa  specifika riktlinjer för hur stödet till
de anhöriga skall  utformas genom en garanti som kan
innehålla  följande  moment:  Uppsökande  verksamhet
skall bedrivas. Vårdtyngdsmätningar  som  tar hänsyn
till både vårdtagarens och vårdgivarens psykiska och
fysiska  hälsa  skall utföras. En utvärdering  skall
regelbundet  göras   så   att  anhöriguppgiften  kan
omprövas. Motionärerna pekar  på att det råder stora
skillnader mellan kommunerna när  det  gäller  yngre
anhörigas  möjlighet  till  anställning  för vård av
närstående.   Anställda  anhörigvårdare  har  alltid
timanställning      med      lägsta      ersättning.
Trygghetsförsäkringar och pensionsavtal gäller  inte
för  denna  grupp.  Det är också svårt att kombinera
ett  arbete utanför hemmet  med  anhöriganställning.
Motionärerna  anser  därför att dessa frågor behöver
utredas närmare.




I motion So314 av Lennart Daléus m.fl. (c) yrkas att
riksdagen som sin mening  ger  regeringen till känna
vad i motionen anförts om anhörigvård  (yrkande 17).
Motionärerna  anser att anhöriga måste få  möjlighet
att föra en dialog  om  insatserna för den anhörige.
De   anser   att   det   behövs   information    och
utbildningsinsatser  både  för anhörigföreningar och
intresseorganisationer och även direkt till enskilda
anhöriga   i   större   utsträckning   än   i   dag.
Motionärerna anser att regeringen  bör  ta initiativ
till  överläggningar  med de båda kommunförbunden  i
syfte att se över hur ett  utökat  stöd till dem som
vårdar    närstående    skall    kunna    ske.   Vid
överläggningarna  bör  följande  frågor tas upp:  en
fortsatt  utbyggnad  av  avlastning  och  växelvård,
förbättringar     i     kommunernas    regler    för
hemvårdsbidrag och ökade  möjligheter för närstående
att anställas, en utvidgning  av  kretsen av dem som
har rätt att vara anhörigvårdare med ersättning från
försäkringskassan   samt  en  ytterligare   förlängd
period för dem som vårdar. Motionärerna anser att en
hälsoekonomisk   undersökning    av   anhörigvårdens
betydelse  bör  genomföras.  Vidare  anser   de  att
Socialstyrelsen bör utveckla metoder för uppföljning
och   kvalitetskontroll  av  anhörigvården  och  att
styrelsen  även  skall  utarbeta  riktlinjer för hur
stödet till de anhöriga skall utformas  t.ex.  genom
uppsökande verksamhet.




I  motion So387 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) begärs
tillkännagivande     om     bättre    villkor    för
närståendevården  (yrkande 19).  Motionärerna  anser
att    kommunerna    måste     öka    stödet    till
närståendevården. Detta kan ske  genom:  en fortsatt
utbyggnad    av    växelvården,    förbättringar   i
kommunernas  regler  för  hemvårdsbidrag  och  ökade
möjligheter  för  närstående   att   anställas,   en
utvidgning   av   kretsen  som  har  rätt  att  vara
närstående  med  ersättning  från  försäkringskassan
samt en förlängd period för dem som vårdar.


I  motion So463 av  Kerstin  Heinemann  m.fl.  (fp)
begärs  tillkännagivande  dels  om  uppföljning  och
kvalitetskontroll  av närståendevården med beaktande
av integritetsaspekterna  (yrkande  2),  dels  om en
hälsoekonomisk    värdering    av   närståendevården
(yrkande  3)  och  dels  om  överläggningar   mellan
kommunförbunden    och    staten    om   förbättrade
förutsättningar     för     närståendevården     och
hemsjukvården (yrkande 4). Motionärerna anser att en
viktig  del  av  framtidens sjukvård  är  en  bättre
uppföljning och kvalitetskontroll  av  den  vård och
omsorg   som   ges.   De  anser  det  angeläget  att
Socialstyrelsen   ägnar   stor    uppmärksamhet   åt
metodutveckling  på  hur  en sådan uppföljning  bäst
skall  kunna  ske inom området  sjukvård  i  hemmet.
Motionärerna  anser   att   ett   bättre  stöd  till
närståendevårdarna  förmodligen  skulle   leda  till
besparingseffekter  i  t.ex. sparade vårdplatser  på
sjukhus och inom äldreboendet.  De  anser därför att
en  hälsoekonomisk undersökning av närståendevårdens
betydelse  bör genomföras. Motionärerna anför att de
vid upprepade  tillfällen  framfört  att  ett första
steg mot att underlätta för närståendevårdarna  vore
att regeringen tog initiativ i överläggningar med de
båda  kommunförbunden för att se över hur ett utökat
stöd till dem som vårdar närstående skall kunna ske.
Vid överläggningarna bör följande frågor tas upp: en
fortsatt  utbyggnad  av  avlastnings- och växelvård,
förbättringar    i    kommunernas     regler     för
hemvårdsbidrag  och ökade möjligheter för närstående
att anställas, en  utvidgning  av kretsen av dem som
har rätt att vara närståendevårdare  med  ersättning
från försäkringskassan samt en ytterligare  förlängd
period för dem som vårdar.


I motion So460 av Thomas Julin m.fl. (mp) yrkas  att
riksdagen  som  sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts  om anhörigstöd (yrkande 19).
Motionärerna anser att anhöriga och vänner måste ges
goda  förutsättningar  för   att  kunna  vårda  sina
närstående.  Motionärerna  anser  att  anhörigstödet
måste   omfatta  såväl  handledning   som   en   god
ersättning.   Dessa   människors   insatser  minskar
behovet av andra samhällsinsatser.




I två motioner tas frågan om frivilligarbete upp.


I motion So230 av Ulf Kristersson m.fl.  (m) begärs
tillkännagivande  om  de frivilliga insatserna  inom
äldreomsorgen (yrkande  12).  Motionärerna anför att
kyrkor,  samfund,  pensionärsföreningar   och  andra
ideella organisationer samt enskilda personer  kan i
större  utsträckning  och  med  samma  stöd från det
allmänna   engageras   i   hemvårdsarbetet.  Matlag,
telefonkedjor, larm, s.k. väntjänst och organiserade
besöksrundor  kan  komplettera  och  underlätta  för
hemtjänsten.  Ett  sätt  att  ytterligare  förstärka
hemtjänstens  insatser  vore  att  låta  pensionärer
medverka  mer  aktivt.   Förebilder   kan,    enligt
motionärerna,  hämtas från Norge som i många stycken
är   ett  föregångsland   inom   äldrevården.   Även
bostadsföretag    och   bostadsrättsföreningar   kan
engageras  i äldrevårdsarbetet.  Företag  kan  skapa
servicehus   för   sina   pensionärer.   Ett   annat
alternativ är  "grannskapskollektiv" där de boende i
området     hjälps    åt     med     service     och
fritidsaktiviteter.   Det   är  också  tänkbart  att
invandrarorganisationerna kan  vara  intresserade av
att starta egen hemtjänstverksamhet, anförs det.


I  motion So314 av Lennart Daléus m.fl.  (c)  begärs
tillkännagivande  om  vad  i  motionen anförts om de
sociala    insatserna    (yrkande   19)    och    om
frivilliginsatserna (yrkande  20).  Antalet bostäder
för  särskilt  boende  har  ökat  betydligt,   anför
motionärerna.  I huvudsak är den fysiska miljön bra.
Standarden i boendet  har tillmätts större betydelse
än  innehållet i omvårdnaden.  Motionärerna  betonar
att respekten  för den enskildes önskemål skall vara
utgångspunkten  för  de  sociala  insatserna  i  det
särskilda boendet. En god äldreomsorg förutsätter en
meningsfull vardag  för de boende. Frivilliginsatser
och  kontakt  med  de  anhöriga   är   av   särskild
betydelse.  Många  organisationer  gör en omfattande
insats  för  äldre  och  ensamma.  Kyrkornas,   Röda
korsets och pensionärs-organisationernas insatser är
mycket  viktiga  för de enskilda individerna och för
samhället    i    stort,     anför     motionärerna.
Frivilliginsatserna  inom  äldreomsorgen kommer  att
vara   en   begränsad  men  betydelsefull   del   av
äldreomsorgen  även  i framtiden. Motionärerna anser
att  formerna  för samverkan  mellan  offentlig  och
ideell      sektor      bör       utvecklas      och
frivilligverksamheten stödjas via de  organisationer
som  verkar inom området.




Bakgrund och tidigare behandling




I  betänkande  1997/98:SoU24 konstaterade  utskottet
att anhöriga står för en mycket stor del av stöd och
omvårdnad till äldre  och  handikappade  (s. 64-70).
Utskottet  såg  därför  mycket  positivt  på det  av
regeringen  föreslagna  stimulansbidraget  för   att
utveckla   stödet   till   anhöriga.   Detta  skapar
förutsättningar   för  ett  mer  aktivt  stöd   till
anhöriga  och  stimulerar  kommunerna  att  utveckla
samverkan      med      anhöriga       och       med
frivilligorganisationerna.  Utskottet  framhöll  att
stödet borde få en bred inriktning och omfatta såväl
anhöriga som vårdar närstående i hemmet som anhöriga
som  har  sina  närstående  i särskilt boende. Många
anhöriga  vill vårda sina närstående  i  hemmet  men
behöver hjälp och stöd från kommun och landsting för
att orka med  det,  anförde  utskottet.  Det  behövs
praktiskt stöd i form av avlösning, dagverksamheter,
växelvårdsplatser  m.m.,  men  det  behövs också ett
psykologiskt/psykosocialt stöd. Det är  viktigt  att
stödet  utformas  individuellt  så  att  de anhöriga
känner trygghet i den avlösning som erbjuds  och kan
lämna   ifrån   sig  ansvaret  för  den  närstående.
Dagverksamheter kan  också  fungera som en informell
mötesplats för anhöriggrupper och erbjuda utbildning
för anhöriga. Möjligheten finns också för kommunerna
att  stödja  anhöriga  genom att  anställa  dem  som
vårdare för den omsorgsberoende  eller ge ekonomiskt
stöd  i  form  av bidrag. Utskottet ansåg  dock  att
frågan  om  att tydligare  lagreglera  anhörigstödet
borde övervägas av regeringen.


Utskottet  anförde   vidare   att   det  ansåg  att
frivilliga insatser utgör ett värdefullt  komplement
till socialtjänstens insatser och bör stödjas.


Utskottet  såg också mycket positivt på regeringens
förslag att avsätta  särskilda  stimulansmedel  till
utveckling  och  nytänkande inom vård-, omsorgs- och
serviceverksamheter  för  äldre personer (s. 62-63).
Utskottet ansåg bl.a. det angeläget  att  ta vara på
den   särskilda   kunskap   som   finns  inom  olika
frivillig- och anhörigföreningar med  inriktning  på
t.ex.  olika typer av funktionshinder och sjukdomar.
Inte  minst  gäller  detta  vid  den  av  regeringen
föreslagna  telefonjourverksamheten. Utskottet ansåg
att denna verksamhet  bör  kunna  bedrivas  såväl av
pensionärsorganisationerna  som  av  frivillig-  och
anhörigföreningar. Vad utskottet anfört  angående de
särskilda  stimulansmedlen borde riksdagen  som  sin
mening ge regeringen till känna.


Riksdagen följde utskottet (rskr. 307).


Regeringen har  den  3  december  1998  uppdragit åt
utredningen (S 1997:16) för översyn av vissa  frågor
rörande    socialtjänstlagen   och   socialtjänstens
uppgifter att  överväga  tydligare  lagreglering  av
anhörigstödet.  Utredningen  skall avrapportera sitt
arbete senast den 31 maj 1999.




Regeringen har därefter den 22  december 1998 lämnat
uppdrag      till      Socialstyrelsen      angående
stimulansbidraget   för   utveckling  av  stöd  till
anhöriga.  Bidrag  utgår för  insatser  riktade  mot
anhöriga som kommuner vill genomföra i samverkan med
anhöriga   och   med   frivilliga    organisationer.
Inriktningen på arbetet skall vara att åstadkomma en
varaktig kvalitetshöjning i det stöd som  kommunerna
erbjuder  anhöriga. För att bidrag skall utges  till
en  enskild   kommun   skall   krävas  att  kommunen
redovisar en treårig handlingsplan  för  arbetet med
att utveckla stödet till anhöriga.




Enligt lagen (1988:1465) om ersättning och  ledighet
för   närståendevård   kan   ersättning  utges  från
sjukförsäkringen  för den som vårdar  en  närstående
som är svårt sjuk och  avstår  från förvärvsarbete i
samband med vården. Ersättning utges  för  högst  60
dagar  och  med  belopp  som  motsvarande  vårdarens
sjukpenning.  En arbetstagare har rätt till ledighet
från sitt arbete  under tid då han uppbär ersättning
enligt denna lag.




Utskottets bedömning




Stimulansbidraget  för  utveckling  av  stödet  till
anhöriga syftar till  att  stimulera  kommunerna att
utveckla      samverkan     med     anhöriga     och
frivilligorganisationer.  Målsättningen är att genom
ett långsiktigt arbete utveckla  stödformer  för att
stödja och underlätta samt på olika sätt bidra  till
en   ökad   livskvalitet   för  familjer  och  andra
närstående   till  äldre,  funktionshindrade   eller
långvarigt  sjuka.   Utskottet   vidhåller  vad  som
uttalades i våras om att det behövs praktiskt stöd i
form       av       avlösning,      dagverksamheter,
växelvårdsplatser m.m.  men  det  behövs  också  ett
psykologiskt/psykosocialt    stöd.   Socialstyrelsen
skall följa upp och utvärdera  stimulansbidraget och
dess  effekter.  Styrelsen skall årligen  rapportera
hur arbetet i kommunerna fortskrider.


Vid behandlingen  av den nationella handlingsplanen
föreslog  utskottet  att   regeringen   också  borde
överväga en tydligare lagreglering av anhörigstödet.
Riksdagen  följde  utskottet. Regeringen har  senare
givit ett sådant uppdrag  åt utredningen för översyn
av   vissa  frågor  rörande  socialtjänstlagen   och
socialtjänstens uppgifter.


Utskottet   anser   inte   att   det  behövs  något
ytterligare  initiativ med anledning  av  motionerna
So214 (m), So233  (kd),  So311  (v) yrkande 4, So314
(c) yrkande 17, So387 (fp) yrkande  19,  So397  (m),
So460  (mp) yrkande 19 och So463 (fp) yrkandena 2-4.
Motionerna avstyrks.


Utskottet   vidhåller  bedömningen  att  frivilliga
insatser  utgör   ett   värdefullt  komplement  till
socialtjänstens insatser  och  bör  stödjas.  Det är
angeläget att ta till vara den särskilda kunskap som
finns  inom  olika frivillig- och anhörigföreningar.
Utskottet anser  att motionerna So230 (m) yrkande 12
och So314 (c) yrkandena  19  och  20  i  huvudsak är
tillgodosedda och bör avstyrkas.




Fortbildning och personalförsörjning samt
äldreforskning




Motioner




I    ett    antal    motioner   tas   frågor   kring
personalutbildning, utveckling och rekrytering upp.


I motion So230 av Ulf  Kristersson  m.fl. (m) yrkas
att  riksdagen  som  sin mening ger regeringen  till
känna  vad  i motionen anförts  om  personalen  inom
äldreomsorgen  (yrkande  21). Motionärerna anser att
det måste ges möjlighet för de anställda i hemvården
att  utvecklas  i  sitt  arbete.  Det  måste  finnas
utrymme för egna initiativ,  ökat eget ansvar och en
definierad  yrkesroll.  En  god grundutbildning  och
fortlöpande kompetensutveckling  är  nödvändigt.  De
stela lönestrukturerna måste mjukas upp och anpassas
till  marknadens krav. För personalen är det viktigt
med flera alternativa arbetsgivare.


I motion  So384 av Ingrid Burman m.fl. (v) yrkas att
riksdagen  begär   att   regeringen  i  samband  med
genomförandet  av  det  nationella   programmet  för
äldrevården   också   upprättar   ett   övergripande
utbildningsprogram för personalen inom äldreomsorgen
(yrkande 1). För att de som arbetar inom hemtjänsten
skall  klara  av  att  svara för både omvårdnad  och
service  och  ibland  enklare   sjukvård  krävs  att
personalen har en basutbildning, anför motionärerna.
Om vård i det egna hemmet inte skall  bli  en  sämre
variant    av    institutionsvården    krävs    dels
kvantitativa   ökningar   av   personalen,  dels  en
flexibel fortbildning. Personalen  måste fortlöpande
kunna  välja  utbildningsdelar  som  har  ett  klart
samband  med  just deras arbete. Motionärerna  oroas
dock av att den  ekonomiska situationen riskerar att
leda   till  att  hemtjänstpersonalen   varken   får
basutbildning       eller       möjlighet       till
påbyggnadsutbildning.


I  motion  So311 av Gudrun Schyman m.fl. (v) begärs
tillkännagivande      om      jämställdhetspolitiska
konsekvenser  (yrkande 6). Motionärerna  konstaterar
att vård och omsorg  traditionellt  har  definierats
som  kvinnliga  arbetsområden.  Nedskärningar   inom
kommuner  och  landsting  drabbar  därför  i  större
utsträckning    kvinnor    än    män    vad   gäller
arbetstillfällen.  Den  satsning  på  kommuner   och
landsting  som Vänsterpartiet medverkat till för att
förstärka ekonomi och för att rädda arbetstillfällen
kommer därmed att öka kvinnors anställningstrygghet.
När Vänsterpartiet  också  vill se över hur man bäst
kan stödja anhörigvårdarna så  är  detta  även ämnat
som   ett   stöd   till   kvinnorna.  De  flesta  av
anhörigvårdarna är kvinnor som vårdar män.


I motion So446 av Alf Svensson  m.fl. (kd) yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen  till  känna
vad  i  motionen anförts om personalrekrytering till
vårdyrken   (yrkande   3).  Motionärerna  anför  att
rekryteringen  till vårdyrkena  blivit  svårare.  De
anser det angeläget  att omvårdnaden prioriteras och
att undersköterskornas  arbete uppvärderas. Ett sätt
är  att  ändra  yrkesbeteckningen   och   att  vidga
yrkesinnehållet.  Kompetenskraven  bör ses över  och
nya  karriärvägar  erbjudas  för  att  göra  vårdens
viktigaste  yrke mera statusfyllt, anförs  det.  För
alla yrkesgrupper  inom  vården bör möjligheter till
specialisering öka i syfte  att  gör vårdyrkena mera
attraktiva.      Stimulanser      i      form     av
fortbildningsmöjligheter    och   en   mer   generös
lönesättning   är   viktiga   delar    av    en   ny
personalpolitik inom vård och omsorgsområdet.


I  motion  So275  av  Maj-Britt Wallhorn m.fl. (kd)
begärs   tillkännagivanden    om   åldersexplosionen
(yrkande  3)  och  om  omvårdnaden   i   äldrevården
(yrkande 5). Antalet äldre över 85 år ökar. Om 10-12
år  har  det  blivit  ca 30 % fler. Resurserna  till
äldreomsorg och sjukvård  måste  därför  prioriteras
ännu mer, anför motionärerna. Det svenska  samhället
måste   på   sikt   ställas   om   efter   den   nya
befolkningsstrukturen. Motionärerna understryker att
det ökande antalet mycket gamla kräver en mycket god
vårdkvalitet  med  kompetent vårdpersonal. Det krävs
både etisk och yrkesmässigt  god utbildning. Behovet
av fortbildning av personalen måste därför få större
utrymme.   Personalens  möjligheter   att   ge   god
omvårdnad är  nyckeln till den höjning av kvaliteten
inom  vården  och   omsorgen   som   är   nödvändig.
Investeringen  i  dyr  utrustning  får  inte  skymma
behovet av fler anställda, anför motionärerna.  Fler
händer   i   vården  är  viktigare  än  kvadratmeter
sjukhusyta.


I motion So314  av  Lennart  Daléus m.fl. (c) begärs
tillkännagivande  om  vad  i  motionen   anförts  om
personalsituationen (yrkande 22). Motionärerna anser
att  arbetet  inom  vård  och  omsorgssektorn  måste
uppvärderas.  För  att  ungdomar skall söka sig till
yrket      måste      det      göras      omfattande
sommarjobbssatsningar  så  att de får möjlighet  att
pröva  på arbetet. Dessutom anser  motionärerna  att
lärlingsutbildningen  bör utvecklas och att kommuner
och landsting måste förebygga  personalbristen genom
att   uppmuntra   ungdomars  entreprenörsanda.   Vid
intagningen till vård- och omsorgsutbildningen skall
det  ställas  höga  krav  på  den  sökande.  Förutom
betygsintagning   bör   lämpligheten   bedömas   vid
intervjuer och utbildningen  bör tidigt innehålla en
praktikperiod.   Utvecklingsplanering,   individuell
lönesättning, kompetensutveckling  och  olika former
av   arbetstidslösningar   är   medel  för  att  öka
vårdyrkenas  attraktivitet. Det är  också  angeläget
att kunna erbjuda   heltidstjänster. Slutligen anser
motionärerna att kontinuerlig  vidareutbildning  och
kompetensutveckling       bör       komma       alla
personalkategorier  till  del och att det behövs mer
ledarskaps- och chefsutbildning.




I motion So368 av Mona Berglund  Nilsson  (s) begärs
tillkännagivande   om   nattarbete   i  hemtjänsten.
Motionären  anför att nattpersonal som  arbetar  hos
vårdtagare i  "ordinärt  boende"  i servicehus eller
vanliga     bostadsområden    ofta    drabbas     av
belastningsskador.    Besvärliga    och    krångliga
arbetsställningar  tillsammans  med  stress och  små
möjligheter   att  påverka  arbetssituationen   ökar
risken för belastningsskador.  Motionären  anser att
hemtjänsten    behöver    utveckla   ett   tydligare
förhållningssätt   i   vården   av    svårt   sjuka.
Bristfälliga   kontakter  mellan  nattpersonal   och
dagpersonal   samt   otillräcklig   information   om
vårdtagarens  sjukdomar   och   mediciner  är  några
problem.   En  väg  att  utveckla  kvaliteten   inom
omsorgen  är  att   öka  kunskapen  om  fysiska  och
psykiska  sjukdomar.   Detta  är  viktigt  både  för
nattpersonalen  och  vårdtagarna.  De  åtgärder  som
vidtas måste också leda  till  förbättringar  av den
fysiska   och   psykosociala   arbetsmiljön,   anför
motionären.




I tre motioner tas frågor om äldreforskning upp.


I motion So410 av Ulla Hoffmann m.fl. (v) yrkas att
riskdagen hos regeringen begär att Socialstyrelsen i
samarbete  med  de  i  motionen  angivna instanserna
utarbetar  ett förslag till en samlad  satsning  för
utbildning,  forskning  och kompetensutveckling inom
äldrevården och äldreomsorgen  i Stockholmsregionen.
Motionärerna anför att en projektgrupp  bestående av
representanter för Kommunförbundet i Stockholms län,
Stockholms   läns   landsting,   Socialhögskolan   i
Stockholm,  Karolinska  Institutet,   Ersta  Sköndal
högskola  och Stiftelsen Äldrecentrum har  beskrivit
hur   en   samlad    utbildning,    forskning    och
kompetensutveckling      för     äldrevården     och
äldreomsorgen kan tillskapas. Motionärerna anser att
detta förslag är av intresse  och  värt att pröva. I
Stockholms  län  finns  en  unik  kompetens  samlad,
vilken    är    representerad    i   projektgruppen.
Utbildningarna  täcker   in   såväl  medicinska  som
sociala  kunskapsområden samt den  ideella  sektorn.
Forskningen förutsätts bedrivas i nära samverkan med
äldreomsorgen  och  äldrevården för att snabbt komma
patienter och pensionärer  samt personal till nytta.
Centret skall bedriva verksamheten  inom  ett  stort
antal  högt  prioriterade  forskningsområden och för
flera målgrupper. En viktig  uppgift  blir att verka
för  spridning av resultat och nya rön samt  erbjuda
länkar  och  stöd  till  andra  landstings och/eller
kommunala  forsknings- och utvecklingsenheter  eller
liknande   för   att   åstadkomma   ett   nationellt
kunskapslyft   och  en  nationell  kompetenshöjning.
Centret  kan  också   bidra   till   en  fortlöpande
uppdatering   av   innehåll   och   inriktning   vid
grundutbildningarna och fortbildningsverksamhet inom
äldrevård och äldreomsorg.


Också  i  motion  So323 av Inger Davidson  och  Mats
Odell (kd) yrkas att  riksdagen hos regeringen begär
förslag    på    hur    en    satsning     på    ett
rikskompetenscentrum  och  en regional satsning  för
äldreforskning  och  utbildning   i  Stockholms  län
skulle kunna utformas. Motionärerna anser att det är
angeläget att investera i utbildning,  forskning och
kompetensutveckling  inom  äldreomsorgsområdet.   De
anser  att  det  i  Stockholms  län  finns  en  unik
kompetens   samlad   inom   Karolinska   Institutet,
Socialhögskolan  vid  Stockholms universitet,  Ersta
Sköndal högskola, de enskilda  sjuksköterskeskolorna
och  Stiftelsen Äldrecentrum. Utbildningarna  täcker
in såväl medicinska som sociala kunskapsområden samt
den ideella  sektorn.  Det  finns också intresse och
vilja  till  samarbete  mellan  utbildningarna   och
landstinget    och   kommunerna,   anför   de.   Ett
rikskompetenscentrum    bör    kopplas    till   ett
"akademiskt  sjukhem"  där  personalen vid sidan  av
sitt yrkesutövande även är verksam  som  lärare  och
forskare.    Det   "akademiska   sjukhemmet"   skall
innefatta sjukhem  och  andra boendeformer för äldre
som  ålderdomshem,  gruppboende  för  åldersdementa,
dagverksamhet,      hemtjänst,       rehabilitering,
hemsjukvård  och samverkan med frivilligverksamheter
inom    den    ideella     sektorn.    Fortbildning,
utvecklingsarbete  och forskning  är  de  delar  som
skall   karakterisera    "akademiskt   sjukhem"    -
centrums  samlade  verksamhet.  Forskningens tonvikt
skall ligga på medicinsk omvårdnad  och  social  och
personlig omsorg.




I  motion  A808  av  Lennart Daléus m.fl. (c) begärs
tillkännagivande angående ett uttalat könsperspektiv
inom  äldreforskningen  (yrkande  12).  Motionärerna
anser att  äldreforskningen  alltför sällan inriktas
på skillnader mellan kvinnor och män. En studie från
Stockholms län visar att äldre  kvinnor upplever att
de mår sämre än äldre män. Studien  visar  också att
äldre  män  lättare  får  tillgång till landstingets
sjukhus och läkarvård, medan  kvinnorna oftare bor i
de kommunala särskilda boendeformer  där  tillgången
till läkare är sämre. Motionärerna anser därför  att
äldreforskningen     måste     ges    ett    uttalat
jämställdhetsperspektiv.




Bakgrund och tidigare behandling




I  betänkande 1997/98:SoU24 behandlades  regeringens
avisering  i  proposition  1997/98:113 att förstärka
äldreforskningen med 10 miljoner  kronor år 1999, 20
miljoner  kronor  år  2000  och  30 miljoner  kronor
årligen  fr.o.m.  år  2001  (s.  55  f.).  Utskottet
välkomnade   regeringens  avisering  om  förslag   i
budgetpropositionen   om  förstärkt  äldreforskning.
Utskottet   delade   regeringens   uppfattning   att
Socialvetenskapliga forskningsrådet  borde få ansvar
för utarbetandet av ett program som kan  ligga  till
grund  för  strategiska  ställningstaganden angående
inriktningen av forskningen  på  området.  Utskottet
ville  i  sammanhanget  anföra  att  användingen  av
geografiska   försöksområden   som   grund  för   en
systematisk,   långsiktig  forskningsinsats   liksom
utveckling av nationella kompetenscentrum inom olika
områden kan vara  en metod att skapa en vetenskaplig
grund för ett professionellt yrkeskunnande.


I  betänkandet  behandlades   också   förslag  från
regeringen  om ett särskilt stimulansbidrag  för  år
1999 och två  år  framåt  med  80,  70 respektive 60
miljoner  kronor,  för  att  utveckla och  genomföra
fortbildningsinsatser för i första hand personer som
är   verksamma   i  arbetsledande  funktioner   inom
äldreomsorgen.  Utskottet   anförde   följande   (s.
60-61):


Utskottet  delar regeringens bedömning av behovet av
en    ökad    satsning     på     utbildning     och
kompetensutveckling  inom  äldreomsorgen. Att stärka
personalens kompetensutveckling är angeläget för att
nå god kvalitet i vården. Socialstyrelsen  har i sin
slutrapport    om   ädelreformen   konstaterat   att
utbildningsnivån    bland    de    anställda    inom
äldreomsorgen  har  ökat  under senare år. Allt fler
har   grundutbildning   från   t.ex.    vårdinriktad
gymnasieskola.    Allt    fler    arbetsledare   har
högskoleutbildning. Det finns också  ett  rikt utbud
av fortbildning och vidareutbildning, bl.a.  enstaka
kurser inom högskolan. Det råder ingen tvekan om att
den  formella  kompetensen  ökar inom äldreomsorgen.
Frågan om den framtida kompetensförsörjningen  är av
en   annan   karaktär;  om  inriktningen  på  dagens
utbildningar är  relevant för den nya äldreomsorgens
mål  och  inriktning,   om   den  kan  förbereda  de
studerande för morgondagens uppgifter.  Framför allt
påpekas      svagheter      när      det      gäller
forskningsanknytningen.  I  rapporten  anförs vidare
att  framför allt arbetsledarnas kompetensutveckling
kommer   att   vara   avgörande   för  den  framtida
äldreomsorgens  utformning.  Det  behövs  kompetenta
ledare som själva har integrerat de  medicinska  och
sociala  förhållningssätten och som kan konkretisera
ädelreformens mål och visioner.


Mot denna  bakgrund välkomnar utskottet regeringens
förslag  om stimulansbidrag  för  att  utveckla  och
genomföra  fortbildningsinsatser  för  i första hand
arbetsledare inom äldreomsorgen. Ökad kompetens  hos
arbetsledningen ökar förutsättningen för fortlöpande
kvalitetsutveckling    och    en    beredskap    för
förändringar   i   arbetet.  Utskottet  delar  också
uppfattningen  att  utbildningen   bör  beröra  både
frågor   om   arbetsledning,   chefsutveckling   och
specifika kunskaper när det gäller  äldre och äldres
behov  av  vård och omsorg.  Konkret kan  det  gälla
gerontologi      och     geriatrik,     näringslära,
läkemedelskunskap,  demensvård  och  vård  i  livets
slutskede.  Frågan om bemötande liksom etiska frågor
bör ingå. Utskottet  har  inget  att  erinra mot att
utbildningsinsatserna  också  skall  kunna   omfatta
förtroendevalda.


Utskottet   anser   det  angeläget  att  regeringen
återkommer med förslag  till  insater  för  att möta
utbildnings-       och       kompetenskrav      samt
personalförsörjning    inom   hela    äldreomsorgen.
Ädelreformen, psykiatri- och handikappreformerna har
medfört att kommunerna fått  ett  allt större ansvar
för vård och omsorg. Detta har bland annat inneburit
att tyngdpunkten i arbetsinnehållet förskjutits från
övervägande servicebetonade insatser  till personlig
omvårdnad, tillsyn och sjukvård. Kraven på kompetens
har  också  ökat  i  sådana  avseenden  som har  med
personalens attityder och förhållningssätt att göra.
Det  är  av  stor vikt att yrkesgrupper som  arbetar
inom äldreomsorgen  har utbildning som svarar mot de
ökade   kraven   inom  vård-   och   omsorgsområdet.
Grundutbildningarna måste inriktas mot att integrera
socialt och medicinskt arbete. Andra viktiga områden
är etiska förhållningssätt  och  bemötandet  av  den
enskilde.  Utskottet  vill  också peka på att det är
angeläget att uppmärksamma att  allt  fler  av  våra
äldre har annat modersmål än svenska. Flerspråkighet
bör  därför  ses  som  en  merit och kulturkompetens
kunna ingå i utbildning och fortbildning.


Det  är  angeläget att den översyn  av  existerande
grund-  och   vidareutbildningar  som  aviseras  med
representanter   från   Regeringskansliet,   Svenska
Kommunförbundet    och    Landstingsförbundet   samt
arbetsmarknadens parter kommer  till  stånd  för att
förändra   existerande  utbildningar  så  att  dessa
bättre  svarar   mot   de   behov   som  finns  inom
äldreomsorgen. En förbättrad grundutbildning  är  av
betydelse för att höja statusen i det betydelsefulla
arbetet  med  vård  och omsorg av de äldre. Samtliga
gymnasieutbildningar  är  i  dag  treåriga  och även
vårdhögskoleutbildningarna är treåriga. Under senare
år  har  cirka hälften av vårdhögskoleutbildningarna
överflyttats till den statliga högskolan. Regeringen
anför att  den  har  som  målsättning att resterande
utbildningar  skall överflyttas  till  den  statliga
högskolan under  år 1998. Härigenom kommer kontakten
med forskningen att  förstärkas.  Genom utvecklingen
av en forskningsbaserad yrkeskunskap inom vården och
omsorgen om äldre ökar också personalens  status och
möjligheterna  förbättras att rekrytera och  behålla
personal med hög  kompetens  och  med god motivation
till arbetet.


Fortfarande saknar stora grupper av  den  kommunala
vårdpersonalen      grundläggande    vårdutbildning.
Samtidigt finns det en  stor  kunskap och erfarenhet
hos  personalen  som  måste  tas  till   vara.   Som
arbetsgivare  har kommuner och landsting huvudansvar
för  kompetensutveckling  och  rekrytering  och  bör
därför  utveckla lokala strategier för detta arbete.
Regeringen   aviserar   att   den   avser   att   ge
Socialstyrelsen   i   uppdrag  att  följa  i  vilken
utsträckning kommuner och landsting utvecklar sådana
strategier. Regeringen  har  i dagarna också uttalat
att  det  finns  anledning  för  arbetsgivarna   att
uppmärksamma   det   förhållandevis   stora  antalet
timanställda   inom  äldreomsorgen  eftersom   detta
riskerar att öka  personalomsättningen och leda till
bristfällig kontinuitet  i  omsorgen.  Arbetsgivarna
bör se över dessa anställningsförhållanden  för  att
överväga    om   de   kan   omvandlas   till   fasta
anställningar.


Om äldreomsorgen skall klara sina rekryteringsbehov
under de kommande  åren  krävs  också  att  den  kan
erbjuda en stimulerande och utvecklande arbetsmiljö.
På   många  håll  pågår  projekt  för  att  utveckla
arbetsorganisationen  för  att  bättre  ta till vara
personalens engagemang och erfarenheter. Det erbjuds
handledning     och     stöd     till    personalen,
vidareutbildning  och insatser för  att ta till vara
nyvunna   kunskaper.   Det   är  angeläget  att   de
utvecklingsinsatser som görs på  många håll i landet
får spridning också i en större krets  för  att visa
att  det  finns andra bilder av äldreomsorgen än  de
som kommit till uttryck i medierna under senare tid.


De  då  aktuella   motionerna   ansågs   i  huvudsak
tillgodosedda.    Motionerna    avstyrktes   därmed.
Riksdagen följde utskottet (rskr. 307).




I  betänkande  1998/99:SoU1  tillstyrkte   utskottet
regeringens  förslag  om  att  för år 1999 förstärka
forskningsanslaget med 10 miljoner kronor och anvisa
80  miljoner  kronor för fortbildningsinsatser  inom
äldreomsorgen.  Riksdagen  följde  utskottet  (rskr.
104).




Regeringen   uppdrog   den   17  september  1998  åt
Socialvetenskapliga   forskningsrådet    (SFR)   att
utarbeta förslag till program för äldreforskningen.


Socialvetenskapliga  forskningsrådet har i  dagarna
presenterat sitt förslag  till  program.  Programmet
innehåller förslag om dels traditionellt stöd i form
av program och projektstöd, stöd till yngre forskare
och  forskarassistenter/forskartjänster, dels  medel
till en  levnadsnivåundersökning  och dels stöd till
tre      nationella      forskningsinstitut      för
äldreforskning.  SFR:s  förslag  innebär  att staten
föreslås åta sig ett långsiktigt kostnadsansvar  för
att  driva  särskilda nationella forskningsinstitut.
Äldreforskningen  får  genom  det en fast förankring
inom universiteten och blir mer  synlig,  inspirerar
och skapar förutsättningar för en nödvändig framväxt
av  nya  forskargenerationer, anför SFR. De hänvisar
också till  att  förslaget  anknyter  till  pågående
diskussion  kring ett så kallat rikskompetenscentrum
i Stockholm.  SFR  anser att centrumbildningarna bör
inrymma  forskare   från   olika   discipliner   som
samhällsvetenskap,  beteendevetenskap, vårdvetenskap
och medicin och behöver inte heller begränsas enbart
till     dessa    discipliner.     De     nationella
forskningsinstitutens   uppgift   föreslås  bli  att
bedriva  forskning  och forskarutbildning  samt  att
svara för uppbyggnaden  av  nätverk mellan forskare.
Härutöver föreslås instituten  också  ta  ansvar för
att bygga upp och utveckla metodkunskap som stöd för
utvärdering  av vård och omsorg genom nära samverkan
och nätverk med  regionala och lokala FoU-centra. En
mycket viktig uppgift  blir  att svara för spridning
av   forskningsresultat   samt   att    göra   dessa
tillgängliga  för  praktiker  vilket  t.ex. kan  ske
genom  att institut ges ansvar för att utveckla  och
ge  ut  en  nationell  tidskrift  och  att  upprätta
"mötesplatser" och skapa nätverk mellan forskare och
praktiker.   SFR   anser   att  universitetsvärldens
intresse   för  att  medverka  till   bildandet   av
nationella forskningsinstitut bör undersökas.


Regeringen beslöt  den 17 juni 1998 att tillsätta en
kommission inom Regeringskansliet för att underlätta
rekryteringen  av  personal   till   vård-  och  om-
sorgssektorn.     Kommissionen    skall    kartlägga
utbildningsbehoven  i  vård- och omsorgssektorn samt
föreslå åtgärder för att underlätta rekryteringen av
personal till nämnda sektor. I ett första steg skall
kommissionen   kartlägga  rekryteringsbehoven   till
vård- och omsorgssektorn  de  närmaste tio åren. Den
demografiska    utvecklingen   och   det    framtida
vårdbehovet av äldre  skall  utgöra utgångspunkt för
kartläggningen.  Kommissionen  skall   analysera  de
villkor  som  kan  tänkas påverka möjligheterna  att
rekrytera personal till  vård-  och  omsorgssektorn.
Exempel på tänkbara påverkansfaktorer  är arbetstid,
arbetsorganisation,  arbetsmiljö,  m.m.  I  analysen
skall särskilt ingå arbetsorganisationens  betydelse
för att stärka individens möjlighet att utvecklas  i
sitt  arbete.  Kommissionen skall med kartläggningen
och analysen som grund


- föreslå åtgärder  som motverkar den bristsituation
inom vårdyrkena som är på väg att uppstå.
-
- föreslå åtgärder som  kan  medverka  till  att öka
intresset för vårdutbildningarna
-
-     överväga     en    långsiktig    lösning    av
dimensioneringsfrågan  för  högre  utbildning  inom
vård och omsorgssektorn.
-
Kommissionens  arbete  skall  vara  slutfört den 31
juli 1999.


Chefen för Socialdepartementet beslöt  den  18  juni
1998  att  förordna  en  arbetsgrupp  (S 1998:D) med
uppgift   att   kartlägga  personalförsörjning   och
utbildningsbehov inom äldreomsorgen.




Utskottets bedömning




Utskottet  har  tidigare   ställt   sig   bakom   en
förstärkning    av   äldreforskningen   liksom   att
Socialvetenskapliga forskningsrådet (SFR) skulle ges
i uppdrag att utarbeta  ett  program  som  kan ligga
till   grund   för   strategiska  ställningstaganden
angående inriktningen på området.


Utskottet konstaterar  att de förslag som förs fram
i motionerna om ett rikskompetenscentrum i Stockholm
ligger  i  linje  med  de förslag  som  SFR  nyligen
presenterat. Utskottet delar  dock SFR:s uppfattning
om  att  hur  de  föreslagna satsningarna  slutligen
kommer  att  finansieras,  utformas,  anknytas  till
intresserade   universitet    och    samordnas   med
befintliga    forskarstrukturer    och    befintliga
centrumbildningar    får   bli   ett   resultat   av
förhandlingar    mellan    statsmakterna,    berörda
forskningsråd- och stiftelser,  universiteten och de
lokala och regionala huvudmännen.  Motionerna  So323
(kd) och So410 (v) avstyrks därmed.


I   motion   A808   (c)   yrkande   12  begärs  ett
tillkännagivande om ett uttalat könsperspektiv  inom
äldreforskningen.  Utskottet  konstaterar  att SFR i
sitt  forskningsprogram  pekar  på  att  det  saknas
kunskap   om   levnadsförhållanden   för  den  äldre
befolkningen och att särskilt bör uppmärksammas  att
det   saknas   analyser   utifrån   ett  klass-  och
könsperspektiv. Motionen är i huvudsak  tillgodosedd
och avstyrks.


Utskottet   vidhåller  bedömningen  vad  gäller   en
satsning på utbildning  och kompetensutveckling av i
första hand arbetsledare  inom  äldreomsorgen.  Ökad
kompetens  hos  arbetsledningen ökar förutsättningen
för fortlöpande kvalitetsutveckling och en beredskap
för förändringar i arbetet.


Utskottet vidhåller  också att det är angeläget att
regeringen återkommer med  förslag till insatser för
att   möta   utbildnings-  och  kompetenskrav   samt
personalförsörjning  inom  hela äldreområdet. Vid en
sluten utfrågning har utskottet  informerats  om det
arbete  som  nu  pågår,  och beräknas avslutas under
sommaren 1999, inom kommissionen  för att underlätta
rekryteringen    av   personal   till   vård-    och
omsorgssektorn    och     i     arbetsgruppen    vid
Socialdepartementet   med   uppgift  att   kartlägga
personalförsörjning   och   utbildningsbehov    inom
äldreomsorgen.


Om äldreomsorgen skall klara sina rekryteringsbehov
under de kommande åren krävs att den kan erbjuda  en
stimulerande  och  utvecklande arbetsmiljö. På många
håll    pågår    projekt    för     att     utveckla
arbetsorganisationen  för  att  bättre  ta till vara
personalens  engagemang  och  erfarenheter.  Det  är
angeläget  att de utvecklingsinsatser  som  görs  på
många håll i  landet får spridning också i en större
krets.   Svenska   Kommunförbundets   äldreberedning
arbetar aktivt  för  att  bidra  till  förnyelse  på
området.


Utskottet  utgår  från att det arbete som görs inom
kommissionen och arbetsgruppen kommer att ligga till
grund   för   förnyelse    av   såväl   grund-   som
vidareutbildningen inom äldreomsorgen  och att detta
också  positivt  kan påverka ungdomars intresse  för
utbildning och arbete  inom äldreomsorgen. Utskottet
anser  att  det  pågående  arbetet   bör   avvaktas.
Motionerna   So230   (m)   yrkande  21,  So275  (kd)
yrkandena 3 och 5, So311 (v)  yrkande  6,  So314 (c)
yrkande 22, So368 (s), So384 (v) yrkande 1 och So446
(kd) yrkande 3 avstyrks.




Avgifter inom äldreomsorgen




Motioner




I  motion So230 av Ulf Kristersson m.fl. (m)  begärs
tillkännagivande  om  de äldres ekonomiska situation
(yrkande  3).  Motionärerna  anser  att  ända  sedan
skattereformen   i    slutet   av   1980-talet   har
pensionärernas ekonomiska situation varit allvarlig.
Ett av skälen är att basbeloppet urgröpts med ca tio
procent. I kommuner och landsting har avgifter höjts
liksom  skatten,  vilket   också  påverkar  enskilda
pensionärers ekonomi. Detta har medfört att alltfler
pensionärer nu tvingas söka  socialbidrag.  Särskilt
är      detta     tydligt     när     det     gäller
tandvårdskostnaderna.


I samma  motion  begärs  också tillkännagivanden om
avgifter för sjukhemsboende  (yrkande  4) och om den
ekonomiska   situationen   för   hemmavarande   make
(yrkande  5). Motionärerna anför att  sjukhemsboende
inte kan likställas  med  ett  vanligt  äldreboende.
Avgifterna måste sättas utifrån om man delar rum, om
man    har    möjlighet    att   komma   hem   efter
sjukhemsvistelsen och/eller  om  man har kvarvarande
make   i   bostaden.  De  understryker  att   dagens
sjukhemsvård  inte i första hand är boende utan vård
och därför borde  likställas  med annan sjukvård. De
anser  att  en sammanvägning måste  göras  av  vilka
effekter de samlade vårdavgifterna får. Motionärerna
anser också att  avgifterna  skall  vara  enhetliga.
Eftersom de som har lite högre inkomst redan betalar
progressiv skatt är det orimligt att de skall behöva
betala  "skatt"  två  gånger, anför de. Motionärerna
vill  reformera avgiftssystemet  så  att  avgifterna
håller  sig inom ramen för rimliga förbehållsbelopp.
Hemmavarande  makes ekonomiska situation måste få en
lösning som är  oberoende  av  var  vederbörande  är
bosatt, anför de slutligen.


I  motion  So433  av  Ingvar  Eriksson  (m)  begärs
tillkännagivande  om  finansiering  av  sjukhemsvård
(yrkande 2). Motionären anser att det finns en gräns
för  en  gammal person där olika grader av  service,
omsorg  och   sjukvård  övergår  till  att  bli  ren
sjukvårdande verksamhet. Den gränsen kan ofta sättas
vid    övergången    till    sjukhemsvård.    Dagens
sjukhemsvård  är  inte i första hand ett boende utan
vård och borde därför likställas med annan sjukvård.


I motion So387 av Lars  Leijonborg m.fl. (fp) begärs
tillkännagivanden   dels   om    en   riksnorm   för
förbehållsbeloppet   (yrkande  15),  dels   om   ett
avgiftssy-stem som värnar den make/maka som bor kvar
i det gemensamma boendet  när den andre flyttar till
kommunalt   boende  (yrkande  16),   dels   om   att
förmögenhet   inte   skall   vara   avgiftsgrundande
(yrkande 17) och dels om ett lägre tak än dagens för
den   kommunala   månadsavgiften    (yrkande    18).
Motionärerna  pekar  på  att  kommunerna  själva får
sätta  avgifter  för  kommunal service och kommunalt
boende  för  de  äldre.  Avgifterna   styrs   av  en
ramlagstiftning       genom       socialtjänstlagen.
Motionärerna  anser  att  systemet  lett   till  att
väldigt  många gamla har helt orimliga avgifter  för
kommunal service och boende, då det inte finns någon
nationell lagstiftning som tvingar kommunerna att ha
ett avgiftstak.  Detta  måste  ändras.  Motionärerna
anser för det första att Socialstyrelsen  skall få i
uppdrag   att   räkna   fram   en   miniminivå   för
förbehållsbeloppet.   Denna   riksnorm   skall  vara
bindande för kommunerna när avgiften sätts.  För det
andra skall systemet värna den anhöriges make  eller
maka  som  bor  kvar  i  det  gemensamma boendet när
livskamraten flyttar till kommunalt  boende. För det
tredje  skall  endast  den  reella  avkastningen  på
förmögenhet   vara  avgiftsgrundande  när   avgifter
sätts. Förmögenheten  i sig bör alltså undantas. För
det  fjärde  måste  taket  för  månadsavgiften  vara
avsevärt   lägre   än   den    beräknade   kommunala
självkostnaden.




I motion So311 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen  till  känna
vad    i    motionen    anförts    om   ett   samlat
förbehållsbelopp  i  direktiven till utredningen  om
äldres kostnader (yrkande 5). Motionärerna anser att
inga pensionärer skall  behöva  söka socialhjälp för
att kunna betala doktor, medicin  eller  tandläkare.
De hänvisar till att i Borlänge har kommunen  infört
ett  generellt stöd till pensionärer som enbart  har
folkpension  och  bostadstillägg.  Stödet  motsvarar
kostnaden  upp  till  högkostnadsskyddet  respektive
självrisken      i     tandvårdsförsäkringen     och
administreras via  försäkringskassan. Ett annat sätt
att lösa problemet är  att  landstingen  ger frikort
direkt  för  de pensionärer som lever på folkpension
och bostadsbidrag.




Bakgrund och tidigare behandling




Frågan om avgifterna har behandlats av utskottet vid
ett flertal tillfällen. Vid utskottets behandling av
regeringens förslag  till  avgifter  inom äldre- och
handikappboende    (bet.   1992/93:SoU12)   uttalade
utskottet  att  olika  boende-standard  i  särskilda
boendeformer skulle  beaktas  vid avgiftssättningen.
Kommunerna  skulle också beakta  makar/sammanboendes
ekonomiska situation  när den ena maken flyttar till
särskild boendeform. Utskottet förutsatte vidare att
kommunerna konstruerade  egna  högkostnadsskydd  och
att   det   borde  finnas  regler  för  jämkning  av
avgifterna.


I betänkande 1996/97:SoU7 anförde utskottet att det
ansåg att regeringen på lämpligt sätt borde överväga
boendebegreppet  i  boendeformerna  för  äldre  samt
avgifterna  och  deras  effekter.  Detta  borde  ges
regeringen  till  känna.  Riksdagen följde utskottet
(rskr. 4).


Regeringen  har  givit  en särskild  utredare  (dir.
1997:111)   i   uppdrag    att    bl.a.    se   över
avgiftsfrågorna   inom   vård-  och  omsorgsområdet.
Utredningen skall avlämna sitt slutbetänkande senast
31  mars  1999.  Utredaren  skall   när  det  gäller
avgifterna särskilt analysera frågan  om möjligheter
att överklaga ett enskilt avgiftsbeslut eller avslag
på  begäran  om  jämkning.  Utredaren  skall   också
kartlägga   och   redovisa   situationen  för  olika
individer/hushåll        när        det       gäller
avgiftskonstruktioner som tillsammans med bidrag och
skatter   ger  upphov  till  marginaleffekter.   Den
rättsliga    situationen     och    de    ekonomiska
konsekvenserna för makar eller sambor av att den ena
parten   erhåller   dagvård,  korttidsboende   eller
permanent  flyttar till  särskild  boendeform  skall
analyseras.


Av  direktiven   framgår   vidare   att   nivån  på
förbehållsbeloppet  måste garantera den enskilde  en
skälig  levnadsnivå  och  inte  ligga  så  lågt  att
kostnader för läkarvård, läkemedel, resor m.m. måste
täckas med socialbidrag.  Det  är  av stor betydelse
att   avgifter   för   t.ex.  läkarvård,  läkemedel,
korttidsvård, dagvård, hjälpmedel osv. inte känns så
betungande att den enskilde  avstår från insatsen av
kostnadsskäl. Utredaren skall  kartlägga  i  vad mån
sådana  problem  har uppstått, i vilken utsträckning
äldre hänvisas till  och  erhåller  socialbidrag för
att  uppnå  skälig  levnadsnivå  och  i  vilken  mån
kommunerna  jämställer förbehållsbeloppet med  nivån
för  "försörjningsstöd".   Utredaren   skall   också
kartlägga       kommunernas      tillämpning      av
självkostnadsbegreppet   och   i   detta  sammanhang
redovisa   täckningsgraden   för   olika   kommuner.
Eventuella  förslag  från  utredaren  skall  bedömas
utifrån kommunalekonomiska konsekvenser.


I   avvaktan   på   utredningens   förslag  föreslog
regeringen   i  proposition  1997/98:113   Nationell
handlingsplan  för äldreomsorgen förtydliganden i 35
§   socialtjänstlagen    och   26   §   hälso-   och
sjukvårdslagen.     Ändringarna      innebar     ett
förtydligande av kommunernas ansvar när  det  gäller
att vid avgiftsberäkningen ta hänsyn till äldres och
funktionshindrades  normala behov för sin livsföring
liksom  en  skyldighet   för  kommunerna  att  jämka
avgifterna  för omsorgstagaren  om  det  behövs  med
hänsyn  till  make/maka   eller   sambo.   Utskottet
tillstyrkte  förslaget.  Riksdagen  följde utskottet
(bet. 1997/98:SoU24, rskr. 307).




Utskottets bedömning




En  särskild  utredare  har  i uppgift att  se  över
avgiftsfrågorna  inom vård- och  omsorgsområdet  och
lämna förslag senast  den  31  mars 1999. I avvaktan
härpå   föreslog   regeringen  i  propositionen   om
nationell  handlingsplan  för  äldrepolitiken  vissa
förtydliganden  av kommunernas ansvar när det gäller
att vid avgiftsberäkningen ta hänsyn till äldres och
funktionshindrades  normala behov för sin livsföring
liksom  en  skyldighet   för  kommunerna  att  jämka
avgifterna  för omsorgstagaren  om  det  behövs  med
hänsyn  till  make/maka   eller   sambo.   Utskottet
tillstyrkte    lagändringarna.    Riksdagen   följde
utskottet    (bet.   1997/98:SoU24,   rskr.    307).
Lagändringarna trädde i kraft den 1 januari 1999.


De frågor som  berörs  i  motionerna ligger i stort
inom de direktiv som den särskilde utredaren har att
beakta. Utskottet anser att utredningsförslaget, som
skall avlämnas inom kort, bör  avvaktas.  Motionerna
So230 (m) yrkandena 3-5, So311 (v) yrkande  5, So387
(fp)   yrkandena  15-18  och  So433  (m)  yrkande  2
avstyrks därmed.




Äldreminister och äldreombudsman




I motion  So275  av  Maj-Britt  Wallhorn  m.fl. (kd)
yrkas  att  riksdagen  som sin mening ger regeringen
till   känna   vad   i  motionen   anförts   om   en
äldreminister   och  äldreombudsman   (yrkande   6).
Motionärerna anser att det är hög tid att inrätta en
äldreminister och en äldreombudsman. De äldre får då
en    naturlig   företrädare    i    debatten.    En
äldreombudsman kan verka för de äldres situation och
även ta  initiativ till egna utredningar och föreslå
åtgärder för att förbättra för de äldre.




I motion So387  av Lars Leijonborg m.fl. (fp) begärs
tillkännagivande   om  vad  i  motionen  anförts  om
införandet  av en kommunal  äldreombudsman  (yrkande
20). Många äldre  vet  inte  vart de skall vända sig
för  att  protestera  mot  missförhållanden,   anför
motionärerna.   De   anser   att   det   behövs   en
äldreombudsman  som  skall  vara  fristående från de
verksamheter   som  administrerar  äldreomsorgen   i
kommunen,    om    än    anställd    av    kommunen.
Äldreombudsmannen skall  vara  den instans dit äldre
eller deras anhöriga kan vända sig  med  frågor  och
klagomål  eller för att få information. Motionärerna
betonar      också      att      samarbetet      med
pensionärsorganisationerna bör intensifieras.




Frågan om äldreombudsman  i olika former behandlades
senast i betänkande 1997/98:SoU24. Utskottet anförde
då följande (s. 54 f):




Utskottet delar regeringens  uppfattning  att det är
viktigt   att  det  finns  opartiska  instanser  dit
enskilda och  anhöriga kan vända sig när det uppstår
problem i samband  med vård och omsorg. HSU 2000 - -
-  konstaterar  att den  pågående  omstruktureringen
inom hälso- och sjukvården  medfört  att  de ärenden
som når förtroendenämnderna i ökad utsträckning  rör
insatser  som  både landsting och kommun svarar för.
Kommittén  föreslår   därför   att   en  ny  lag  om
patientnämnd  m.m.  skall ersätta nuvarande  lag  om
förtroendenämndsverksamhet    och   att   nämndernas
arbetsområde  skall utvidgas till  att  omfatta  all
offentligt  finansierad  hälso-  och  sjukvård  samt
vissa socialtjänstfrågor inom äldreomsorgen.


Utskottet har  inhämtat  att regeringen planerar en
proposition i ärendet. - -


Utskottet  vill  peka  på  att  i  överenskommelsen
mellan staten och landstingen om ersättningar för år
1999   för   insatser  för  att  stärka   patientens
ställning m.m.  anför  parterna att de är överens om
betydelsen av att stärka  patientens  inflytande och
delaktighet i vården med den huvudsakliga inriktning
som  anges  i HSU:s betänkande Patienten  har  rätt.
Bl.a. skall patienten  erhålla individuellt anpassad
information om sitt hälsotillstånd,  patienten skall
ges  ett  ökat  inflytande  vid  val  mellan   olika
behandlingsalternativ  samt  ges en rätt att i vissa
situationer  få  en  andra  bedömning,  s.k.  second
opinion. I överenskommelsen avsätts resurser för att
underlätta omställningen inom  vården  mot  ett  mer
patientorienterat  synsätt.  Medel  avsätts  för att
bygga   upp   Socialstyrelsens   faktabas  MARS  och
Epidemiologiskt   Centrum   och  för  att   utveckla
nationella    kvalitetsregister    och    nationella
riktlinjer för god medicinsk praxis.


Inom  det  sociala  området  pågår  ett  omfattande
kvalitetssäkringsarbete.   Socialstyrelsen   har   i
rapporten  Kvalitetsarbete i praktiken. Exempel från
äldre-  och handikappomsorgen,  SoS-rapport  1997:21
redovisat   några  kvalitetsutvecklingsprojekt  inom
äldre-     och    handikappomsorgen     som     fått
utvecklingsmedel från Socialstyrelsen. Syftet är att
visa på framkomliga  vägar  och fruktbara arbetssätt
för    kvalitetsutveckling   inom    socialtjänsten.
Utskottet  har  tidigare i betänkandet hänvisat till
den kvalitetsrevision  av  vårdkedjan  för äldre som
Örebro    läns    landsting    utvecklat.   Liknande
verksamheter finns på många håll.


Socialstyrelsen  följer varje år  upp  ädelreformen
och       avrapporterar      utvecklingen       till
Socialdepartementet.


Ett    viktigt     arbete     görs     också     av
pensionärsorganisationerna  centralt  och lokalt och
av intresseföreningar som t.ex. Demensförbundet.


Utskottet  anser att det arbete som pågår  för  att
förstärka tillsynen inom det sociala området, de nya
bestämmelserna  i  socialtjänstlagen  om  att anmäla
missförhållanden och det förslag som bereds angående
patientnämnd  m.m. tillsammans med det uppföljnings-
och kvalitetsarbete  som  görs  hos Socialstyrelsen,
länsstyrelserna,     kommuner     och     landsting,
pensionärsorganisationer,  anhörigföreningar   m.fl.
tillsammans    bör   ge   förutsättningar   för   en
effektivare   kontroll   och   kvalitetssäkring   av
äldreomsorgen.  Något  initiativ  med  anledning  av
motionerna - - - behövs inte. Motionerna avstyrks.


Utskottet  har  i  betänkande 1998/99:SoU3 behandlat
regeringens förslag  i  proposition 1998/99:4 Stärkt
patientinflytande        till         lag         om
patientnämndsverksamhet.  Utskottet  underströk  när
det gäller frågan om patientnämndernas oberoende att
det är synnerligen viktigt att en sådan organisation
tillskapas  att  det  inte råder någon tvekan om att
patientnämnderna är självständiga i förhållande till
dem som beslutar om hälso- och sjukvården. Utskottet
ansåg   det  direkt  olämpligt   att   ledamöter   i
patientnämnderna kombinerar de uppdragen med uppdrag
i  kommunala  nämnder  med  ansvar  för  hälso-  och
sjukvård. Utskottet tillstyrkte regeringens förslag.
Riksdagen följde utskottet (rskr. 54).




Av 71  a § socialtjänstlagen, som trädde i kraft den 1 januari
1999, framgår  att  var  och  en som är verksam inom
omsorger  om  äldre  människor eller  människor  med
funktionshinder skall  vaka  över  att dessa får god
omvårdnad  och lever under trygga förhållanden.  Den
som  uppmärksammar   eller   får   kännedom  om  ett
allvarligt   missförhållande  skall  genast   anmäla
detta.




Utskottets bedömning




Utskottet vidhåller att det är viktigt att det finns
opartiska instanser  dit  enskilda  och anhöriga kan
vända sig när det uppstår problem i samband med vård
och  omsorg.  En  ny  lag om patientnämndsverksamhet
m.m.  har  trätt  i  kraft   den   1  januari  1999.
Patientnämndernas arbetsområde utvidgas  därmed till
att  omfatta  all offentligt finansierad hälso-  och
sjukvård   samt   vissa    socialtjänstfrågor   inom
äldreomsorgen.   Vid   utskottets    behandling   av
förslaget   underströk   utskottet   att   det    är
synnerligen   viktigt   att  en  sådan  organisation
tillskapas att det inte råder  någon  tvekan  om att
patientnämnderna är självständiga i förhållande till
dem som beslutar om hälso- och sjukvården. Utskottet
ansåg   det   direkt   olämpligt   att  ledamöter  i
patientnämnderna kombinerar de uppdragen med uppdrag
i  kommunala  nämnder  med  ansvar  för  hälso-  och
sjukvård.  Något  tillkännagivande med anledning  av
motion   So387   (fp)  yrkande   20   behövs   inte.
Motionsyrkandet avstyrks.


Utskottet  vill  återigen   understryka  att  många
insatser nu görs från samhällets sida för att stärka
de äldres ställning. Ett viktigt arbete utförs också
av pensionärsorganisationerna  centralt  och  lokalt
samt  av  olika intresseför-eningar. Utskottet anser
att det arbete som pågår för att förstärka tillsynen
inom det sociala  området,  de  nya bestämmelserna i
socialtjänstlagen om att anmäla missförhållanden och
de   nya   patientnämnderna  tillsammans   med   det
uppföljnings-   och  kvalitetsarbete  som  görs  hos
Socialstyrelsen,   länsstyrelserna,   kommuner   och
landsting,  pensionärsorganisationer,  anhörig-  och
intresseföreningar    m.fl.   tillsammans   bör   ge
förutsättningar  för  en  effektivare  kontroll  och
kvalitetssäkring av äldreomsorgen.  Något  initiativ
med anledning av motion So275 (kd) yrkande 6  behövs
inte. Motionen avstyrks.




Äldre invandrare




I  motion  Sf608  av Lennart Daléus m.fl. (c) begärs
tillkännagivande  om   äldreomsorg   (yrkande   20).
Motionärerna   anser   att   det   finns   behov  av
flexibilitet  och respekt för den enskildes önskemål
inom äldreomsorgen.  Arbetssättet  i omsorgen kommer
att behöva påverkas av att alltfler  äldre med olika
kulturell  bakgrund  är i behov av hjälp.  Människor
med demens glömmer ofta  de  språk  som de tillägnat
sig  senare  än  barndomens  modersmål. Motionärerna
anser  det  viktigt att rekrytera  vårdpersonal  med
olika kulturell  bakgrund  för  att öka kunskapen om
skillnader i synen på åldrande och  död  som finns i
olika     kulturer.     De     anser    också    att
begravningsväsendet  skall vara tillmötesgående  för
enskildas önskemål med hänsyn till detta.




I motion So387 av Lars  Leijonborg  m.fl. (fp) yrkas
att  riksdagen  som  sin mening ger regeringen  till
känna vad i motionen anförts  om  äldre  invandrares
behov  (yrkande  22).  Motionärerna anför att  äldre
invandrare är underrepresenterade  bland dem som har
hemtjänst och som bor i särskilda boendeformer.  För
dessa   kan   det   ibland   vara   nödvändigt   med
särlösningar,  anför  motionärerna,  som  exempelvis
särskilt  boende  tillsammans  med andra  som  talar
samma språk eller viss uppsökande verksamhet för att
utröna om det finns dolda behov.




Utskottet har behandlat frågor om  äldre  invandrare
vid  ett  flertal  tillfällen  bl.a.  i betänkandena
1994/95:SoU3,  1994/95:SoU19,  1995/96:SoU2  och  nu
senast  i  1997/98:SoU24.  Utskottet  har  redovisat
Socialstyrelsens kartläggning  av  äldre invandrares
situation  från  1991  samt  de  av Forsknings-  och
utvecklingsbyrån  vid  Stockholms  socialförvaltning
publicerade  rapporterna  om situationen  för  olika
grupper av äldre invandrare.  Rapporterna  visar att
situationen  är  mycket  olika för olika grupper  av
invandrare   och   att  behoven   därmed   varierar.
Utskottet framhöll i  det  senaste  betänkandet  att
Sveriges  alltmer  mångkulturella karaktär reser nya
krav på att utforma  äldreomsorgen  med  hänsyn till
människors olika språk och ursprung.




Bemötandeutredningen  har  i  en  rapport  behandlat
invandrarnas situation Invandrare i vård och  omsorg
-  en  fråga om bemötande av äldre (SOU 1997:76).  I
rapporten  konstateras  att man under 1990-talet har
startat många verksamheter  för  specifika  grupper.
Verksamheterna  kan  bygga  på religiös tillhörighet
som för assyrier/syrianer och  judar,  på etnisk och
nationell  tillhörighet som för finländare,  greker,
turkar och iranier  eller på ett gemensamt språk som
för  spansktalande eller  arabisktalande.  Samtidigt
konstateras      att     äldre     invandrare     är
underrepresenterade både bland dem som har hemtjänst
och dem som bor i  särskilda boendeformer. Rapporten
slutar med några rekommendationer  om  planering  av
insatser  riktade  till  äldre  människor från andra
länder,  om  personalens  utbildningsbehov  samt  om
behovet av forskning.




Frågan    om    minoritetsgruppers    ställning    i
äldreomsorgen     har     också     behandlats     i
Minoritetskommitténs  slutbetänkande (SOU 1997:192).
Betänkandet  är  remissbehandlat   och   proposition
planeras till maj 1999.




Av direktiven till Äldreberedningen (dir.  1998:109)
framgår  att beredningen i sitt arbete skall  beakta
det ökandet  antalet äldre med utländsk bakgrund och
de konsekvenser detta kan medföra.




Regeringen   har   den   29   oktober   1998   givit
Ombudsmannen  mot   etnisk   diskriminering  (DO)  i
uppdrag att utforma råd för målinriktat  arbete  för
att främja etnisk mångfald i arbetslivet, i enlighet
med  vad  som  föreslås i proposition 1997/98:177 Ny
lag  om  åtgärder   mot   etnisk   diskriminering  i
arbetslivet. Detta under förutsättning av riksdagens
godkännande av propositionen.




Utskottets bedömning




Av  de  nationella målen för äldrepolitiken  framgår
att äldre  skall  kunna leva ett oberoende liv. Även
om  de äldre blir helt  beroende  av  äldreomsorgens
eller  sjukvårdens  insatser  skall de ges möjlighet
att  påverka  sitt  liv  och  sin vardag.  Utskottet
betonade  under  riksdagsbehandlingen  att  Sveriges
alltmer mångkulturella  karaktär  reser  nya krav på
att utforma äldreomsorgen med hänsyn till människors
olika språk och ursprung.


Bemötandeutredningen har givit rekommendationer  om
hur  kommunerna  kan  arbeta aktivt med dessa frågor
genom  uppsökande  verksamhet  och  kartläggning  av
behoven.  Utredningen  betonar  att  utbildningen  i
bemötande av  äldre  från andra länder måste stärkas
och genomföras med stöd av det underlag som inhämtas
bl.a.   vid   uppsökande   verksamhet.   Utredningen
understryker också att tillgång till vård och omsorg
på hemspråket måste utvecklas.


I direktiven för Äldreberedningen  nämns det ökande
antalet   äldre   med  utländsk  bakgrund  och   att
beredningen bör beakta  de  konsekvenser  detta  kan
medföra.


Utskottet  konstaterar  att  det  pågår  ett aktivt
utvecklingsarbete      inom      området.      Något
tillkännagivande  med  anledning av motionerna So387
(fp)  yrkande 22 och Sf608  (c)  yrkande  20  behövs
inte. Motionerna avstyrks.




Demensvården




Motioner




I motion  So230  av Ulf Kristersson m.fl. (m) begärs
tillkännagivande    om    demens    (yrkande    18).
Motionärerna anför att  det  finns ett flertal olika
demenssjukdomar   som   var  och  en   fordrar   sin
behandling och forskning. Det finns också s.k. falsk
demens  som är ett botbart  tillstånd.  Motionärerna
anser att  varje misstänkt demensfall måste utredas.
En tidigt upptäckt  demens kan med moderna mediciner
bromsas upp. Demens kan inte botas men lindras genom
omvårdnad  och  behandling  som  anpassas  till  den
sjukes behov. För  vården av de sjuka måste en kedja
av differentierade möjligheter  skapas  och anpassas
till  sjukdomarnas  förlopp  samt  de anhörigas  och
sjukas villkor och förutsättningar.  För  att  ge de
anhöriga   bästa  möjliga  stöd  bör  dagvården  för
demenssjuka  byggas  ut.  Likaså är avlastnings- och
växelvårdsplatser      på     geriatriska      eller
psykogeriatriska   vårdavdelningar    eller   lokala
sjukhem   betydelsefulla.  Den  institutionsanknutna
hemsjukvården   kan  vidareutvecklas  med  särskilda
öppenvårdsteam som  besöker  patienter  och ger stöd
och råd till anhöriga och sjuka.




I motion So460 av Thomas Julin m.fl. (mp)  yrkas att
riksdagen  som sin mening ger regeringen till  känna
vad i motionen  anförts om dagboende för demenssjuka
(yrkande  18). Möjligheten  att  omge  sig  med  sin
invanda  miljö  påverkar  individens  hälsostatus  i
positiv riktning,  anför  motionärerna. Det gör även
dagvård,   vilken  gör  demenssjuka   tryggare   och
lugnare.




Bakgrund och tidigare behandling




Utskottet    behandlade     senast     frågor     om
demenssjukdomar    i    betänkande    1997/98:SoU24.
Utskottet anförde då följande (s. 81):




Utskottet vill understryka vikten av en god vård för
de demenssjuka. Alla som behöver utredas beträffande
demens  bör  utan  dröjsmål ges den möjligheten.  De
insatser som nu görs  för  att de särskilda boendena
skall   få  tillgång  till  läkare   som   tar   ett
helhetsansvar  för  den  medicinska  vården bör leda
till  att  fler  äldre  som lider av demens  får  en
korrekt   diagnos   liksom   att    personalen   ges
handledning i bemötande och behandling  av  dementa,
anser  utskottet. Demens kan än så länge inte  botas
men  lindras  genom  att  omvårdnad  och  behandling
anpassas  till  den  sjukes behov. Målsättningen för
arbetet med personer med  demenssjukdomar måste vara
att upprätthålla funktioner genom att skapa en trygg
miljö, stimulering och aktivering.


Utbyggnaden  av  gruppboenden   för   dementa   och
dagverksamheter    har   inneburit   en   kvalitativ
utveckling   av   demensvården    i   hela   landet.
Bemötandeutredningen   redovisar   en   studie   där
anhöriga   till  personer  med  demens  som  bor   i
gruppbostäder   intervjuas.   Genomgående   har   de
anhöriga   en   mycket   positiv   inställning  till
personalens bemötande av deras närstående.


Många dementa bor dock i eget boende ibland med mer
eller mindre omfattande stödinsatser  från anhöriga.
Den  uppsökande  verksamhet  inom  hemtjänsten   som
regeringen  aviserat  kan bli ett viktigt instrument
för att finna dessa personer  och deras anhöriga och
erbjuda  stöd  från samhällets sida.  Dagvården  för
demenssjuka  bör  byggas  ut  liksom  avlösning  och
växelvårdsplatser.  Även insatser från hemsjukvården
är viktiga för att bistå  den  sjuke  och  stötta de
anhöriga.


I  en  motion  tas särskilt upp de svårigheter  som
dementa invandrare  kan  drabbas  av  genom  att  de
glömmer  det  svenska språket och enbart kan samtala
på sitt ursprungsspråk.  För  dessa personer kan det
vara  särskilt  viktigt att få leva  de  sista  åren
tillsammans    med    andra    som    delar    deras
ursprungsspråk. Flerspråkighet  bör ses som en merit
vid rekrytering av personal till demensvården.


Utskottet vill slutligen understryka  vikten av att
de   statliga   tillsynsmyndigheterna   noga  följer
vården. Något initiativ med anledning av  motionerna
-   -  -  behövs  inte.  Motionerna  är  i  huvudsak
tillgodosedda och avstyrks därmed.




Utskottets bedömning




De frågor  motionärerna tar upp behandlade utskottet
utförligt i  våras.  Ett  enigt  utskott  underströk
vikten  av en god vård för de demenssjuka. Alla  som
behöver utredas beträffande demens bör utan dröjsmål
ges   den   möjligheten.    Utskottet   vill   också
understryka   vikten   av  kompetensutveckling   hos
personalen   inom   demensvården   för   att   kunna
tillgodose behovet av  demensutredningar  och en god
omvårdnad.  Dagvården för demenssjuka bör byggas  ut
liksom   avlösning   och   växelvårdsplatser.   Även
insatser för  hemsjukvården är viktiga för att bistå
den sjuke och stötta  de  anhöriga.  Utbyggnaden  av
gruppboenden  för  dementa  och  dagverksamheter har
inneburit en kvalitativ utveckling av demensvården i
hela landet. Utskottet vidhåller denna uppfattning.


Utskottet vill än en gång understryka vikten av att
de   statliga  tillsynsmyndigheterna   noga   följer
vården.  Utskottet  gör  vidare  bedömningen att den
uppsökande verksamhet inom hemtjänsten  som  nyligen
startat  kan  bli ett viktigt instrument för att  få
kontakt med personer  med  demenssjukdomar och deras
anhöriga  och  erbjuda  stöd från  samhällets  sida.
Motionerna  So230  (m) yrkande  18  och  So460  (mp)
yrkande 18 är därmed i huvudsak tillgodosedda.




Vård i livets slutskede




Motioner




I fyra motioner begärs  tillkännagivanden  om vård i
livets slutskede.


I   motion  So230  av  Ulf  Kristersson  m.fl.  (m)
(yrkande  20)   anförs att vården i livets slutskede
måste inriktas mot att ge patienten livskvalitet och
en lugn och värdig  död.  Det  är angeläget att vara
lyhörd mot den döendes och de anhörigas önskemål. De
medicinska insatserna får inte vara  ett  mål  i sig
utan ett av flera medel för att tillfredsställa  den
sjukes behov. Man måste kunna erbjuda effektiv hjälp
för  kroppsliga besvär eller ångest. Smärtlindringen
skall  ingå som en väsentlig del i livets slutskede.
Patienten  själv  skall så långt möjligt ha rätt att
avgöra   sitt  eget  livs   kvalitet.   Motionärerna
välkomnar den utredning som nu tillsatts om vården i
livets slutskede.  De  anser  att  vad som anförts i
motionen   bör  beaktas  i  utredningens   fortsatta
arbete.


I motion So340 av Inger Davidson m.fl. (kd) (yrkande
19) anförs att  ett  värdigt  sätt  att ta avsked av
livet är en livskvalitetsfråga för alla. Ett värdigt
avsked  innebär  att ha tillgång till smärtstillande
och i övrigt välanpassade mediciner, att få mänsklig
omvårdnad, att ha  möjlighet  att  ha  sina närmaste
omkring  sig, att närstående visas respekt  och  att
både patient  och närstående kan få psykologiskt och
andligt stöd. Motionärerna  understryker  att  ingen
behandling  kan  ersätta en anhörigs roll. Slutligen
anför motionärerna  att om  inte någon anhörig finns
som  stöd  i  livets  sista  dagar  skall  någon  ur
vårdpersonalen vara hos  den  sjuke. Mänsklig närhet
är  oerhört viktig och kan inte  ersättas  av  något
annat.  Principen  skall vara att ingen skall behöva
dö i ensamhet.




Också i motion So314  av  Lennart  Daléus  m.fl. (c)
(yrkande  18)  framhålls att vård i livets slutskede
skall utgå från  patientens  önskemål och situation.
Även  om  patienten  är  medicinskt  färdigbehandlad
kräver  den  palliativa  vården  högt  kvalificerade
medicinska   och   omvårdande   insatser.   Effektiv
smärtlindring är en insats som de flesta patienter i
livets slutskede behöver.  Vård  i hemmet skall vara
patientens  fria val. Sjukvården skall  dygnet  runt
svara upp med  adekvat  kompetens.  Tillgången  till
avlastningsplats  skall  vara  garanterad  när behov
uppstår. Motionärerna anser att kvalitetsuppföljning
av hemsjukvård i livets slutskede är viktig. Den bör
innefatta    insyn,    formella   kompetenskrav   på
vårdpersonalen  och  den  sjukes   möjligheter   att
påverka  samt  möjligheterna  att  i hemmiljö utföra
nödvändiga      vårduppgifter      och     åtgärder.
Tillgänglighet,    kontinuitet,   samordning    samt
samverkan  med social  hemtjänst  är  andra  viktiga
kvalitetskriterier  för  patientens trygga och säkra
vård.




I  motion So387 av Lars Leijonborg  m.fl.  (fp)  (yrkande  14)
anförs  att  det  måste  vara  en  självklarhet  att
tillräcklig  smärtlindring  ges och att psykologiskt
och socialt stöd erbjuds den  äldre och de anhöriga.
Vården  måste  vara  lyhörd för den  döende  och  de
anhörigas behov och önskemål.  Besökstider  får inte
begränsas annat än av hänsyn till den äldre.  Vidare
framhålls  att  en  allt  större  andel  av de äldre
slutar  sina  dagar  i hemmet. Här måste det  finnas
upparbetade kontakter  med  specialistsjukvården och
ett kontinuerligt stöd av distriktsläkare m.m.




Bakgrund och tidigare behandling




Regeringen beslöt i december  1997  att tillkalla en
parlamentarisk utredning om vård i livets  slutskede
(dir.  1997:147). Av kommittédirektiven framgår  att
kommittén  skall överväga och lämna förslag till hur
man förbättrar  livs-kvaliteten för dem som är svårt
sjuka och döende,  deras  familjer  och  närstående.
Kommittén skall bl.a.


-   kartlägga   och  analysera  hur  människors  liv
gestaltar sig i  slutskedet; var de tillbringar sin
sista tid i livet och vilken vård de får,
-
- överväga och lämna  förslag  till  hur en god vård
och en bra symptomlindring kan komma  dem  till del
som har behov av sådan vård och behandling,
-
-    beskriva    pågående    utvecklingsarbete   och
samarbetsformer i kommuner och  landsting  som  rör
vården  i  livets  slutskede  och  om  möjligt  dra
generella slutsatser vad avser den framtida vården.
-
I  uppdraget  ingår  att  belysa  vilka  önskningar
människor  har  om  vårdformer och vårdinsatser  vid
livets slut. Hit hör också kunskap om hur närstående
skulle vilja att vården  var  organiserad. Kommittén
skall lämna förslag till åtgärder som behöver vidtas
för att en god vård i livets slut skall kunna ges.


Kommittén    skall   arbeta   för   att    påskynda
utvecklingen.   Arbetet    skall   därför   bedrivas
utåtriktat.


Kommittén skall överväga hur  de  erfarenheter  och
den  kunskap som har samlats hos trossamfunden skall
kunna tas till vara i vården i livets slutskede.


Utredningsarbetet skall vara slutfört senast den 31
december år 2000.


Utskottet behandlade senast frågan om palliativ vård
i betänkande  1997/98:SoU24.  Utskottet  anförde  då
följande (s. 78):




Utskottet delar inställningen i motionerna att målet
för   vården   skall   vara  att  ge  patienten  god
livskvalitet även i livets slutskede och en lugn och
värdig  död.  Vården  bör  bedrivas   som  en  aktiv
helhetsvård   med  lindring  av  smärta  och   andra
besvärande symptom  samt  psykologiskt,  socialt och
andligt stöd åt patienten och de närstående.


I      Socialstyrelsens      Allmänt     råd     om
informationsöverföring  och samordnad  vårdplanering
(SOSFS 1996:32 (M och S))  ges  vägledning  för  den
gemensamma planeringen då en patient bedöms ha behov
av  insatser från den kommunala socialtjänsten eller
annan  vårdgivare  efter  sjukhusvistelse.  I  rådet
betonas  särskilt att en patient som befinner sig  i
livets  slutskede   och  som  samtidigt  bedöms  som
medicinskt färdigbehandlad  bör  få  stanna  kvar på
sjukhuset  om detta är hans eller hennes önskan  och
det  kan  ge en  ökad  livs-kvalitet.  Om  patienten
önskar att  få  vården i det egna hemmet eller i ett
särskilt  boende,  bör  hälso-  och  sjukvården  och
socialtjänsten kunna bistå även denna önskan.


Direktiven  till  utredningen  om  vården  i livets
slutskede  omfattar  även de frågor som motionärerna
tar  upp. Något tillkännagivande  med  anledning  av
motionerna - - - behövs inte. Motionerna avstyrks.




Utskottets bedömning




Utskottet delar inställningen i motionerna att målet
för  vården   skall   vara   att  ge  människor  god
livskvalitet även i livets slutskede och en lugn och
värdig  död.  Vården  bör  bedrivas   som  en  aktiv
helhetsvård   med  lindring  av  smärta  och   andra
besvärande symptom  samt  psykologiskt,  socialt och
andligt stöd åt patienten och de närstående.


De  frågor  som  motionärerna  tar upp omfattas  av
direktiven  till  utredningen  om  vård   i   livets
slutskede.  Något tillkännagivande med anledning  av
motionerna So230  (m)  yrkande 20, So314 (c) yrkande
18, So340 (kd) yrkande 19  och So387 (fp) yrkande 14
behövs därför inte. Motionerna avstyrks.
-----------------------------------
-----------------------------------


Hemställan
Utskottet hemställer


1.  beträffande  attityder   till
äldre


att  riksdagen  avslår  motionerna  1998/99:So230
yrkande  1 och  1998/99:So275 yrkandena
2 och 4,


res. 1 (m)


res. 2 (kd)


2. beträffande valfrihet m.m.


att  riksdagen  avslår  motionerna  1998/99:So223
yrkande  8, 1998/99: So230 yrkandena 2,
7, 9, 11, 13, 17 och 19, 1998/99:So245,
1998/99: So279,  1998/99:So314  yrkande
16,  1998/99:So387 yrkandena 7 och  10,
1998/99:So409 och 1998/99:So433 yrkande
3,


res. 3 (m)


res. 4 (v)


res. 5 (c)


res. 6 (fp)


3. beträffande äldrebostäder


att  riksdagen  avslår  motionerna  1998/99:So230
yrkandena   8  och  14,   1998/99:So387
yrkandena 9 och  11  och  1998/99:Bo236
yrkande 2,


res. 7 (m)


res. 8 (fp)


res. 9 (mp)


4.    beträffande   rätten    att
flytta


att  riksdagen  avslår  motionerna  1998/99:So387
yrkande 12 och 1998/99:So433 yrkande 1,


5.  beträffande   utvärdering  av
ädelreformen


att  riksdagen  avslår  motionerna  1998/99:So230
yrkande 10 och  1998/99:So436,


res. 10 (m)


res. 11 (kd)


6.  beträffande   den  medicinska
kompetensen i äldreboendet


att  riksdagen  avslår  motionerna  1998/99:So230
yrkande 6 och  1998/99:So387 yrkande 1,


res. 12 (m, fp)


7. beträffande  samverkan  mellan
kommun och landsting


att  riksdagen  avslår  motionerna  1998/99:So311
yrkande 2,  1998/99: So314  yrkande  15
och 1998/99:So460 yrkande 20,


res. 13 (v, mp)


res. 14 (c)


8. beträffande hjälpmedel


att riksdagen avslår motion 1998/99:So387 yrkande
13,


res. 15 (m)


res. 16 (fp)


9.   beträffande  folkhälsoarbete
riktat till äldre


att  riksdagen  avslår  motionerna  1998/99:So314
yrkande 7 och 1998/99:So400 yrkande 1,


res. 17 (kd)


10.    beträffande   förebyggande
arbete i äldreboendet


att  riksdagen  avslår  motionerna  1998/99:So387
yrkandena  2-5  och  8,   1998/99:So400
yrkandena 2-4 och 1998/99:So446 yrkande
6,


res. 18 (kd)


res. 19 (fp)


11. beträffande anhörigvård


att  riksdagen  avslår motionerna  1998/99:So214,
1998/99:So233,   1998/99:So311  yrkande
4, 1998/99:So314 yrkande  17,  1998/99:
So387    yrkande   19,   1998/99:So397,
1998/99:So460     yrkande     19    och
1998/99:So463 yrkandena 2-4,


res. 20  (kd, c,
fp)


12. beträffande
frivilliginsatser


att  riksdagen  avslår  motionerna  1998/99:So230
yrkande 12 och  1998/99:So314 yrkandena
19 och 20,


res. 21 (m, kd)


13. beträffande
rikskompetenscentrum              för
äldreforskning m.m.


att riksdagen avslår motionerna 1998/99:So323 och
1998/99:So410,


res. 22 (v, mp)


14. beträffande könsperspektiv  i
äldreforskningen


att riksdagen avslår motion 1998/99:A808  yrkande
12,


res. 23 (m, c)


15.  beträffande fortbildning och
personalförsörjning                inom
äldreomsorgen


att  riksdagen  avslår  motionerna  1998/99:So230
yrkande  21, 1998/99: So275 yrkandena 3
och   5,   1998/99:So311   yrkande   6,
1998/99:So314         yrkande       22,
1998/99:So368, 1998/99:So384  yrkande 1
och 1998/99: So446 yrkande 3,


res. 24 (m)


res. 25 (kd)


res. 26 (c)


16.  beträffande avgifterna  inom
äldreomsorgen


att  riksdagen  avslår  motionerna  1998/99:So230
yrkandena 3-5, 1998/99:So311 yrkande 5,
1998/99:So387   yrkandena   15-18   och
1998/99:So433 yrkande 2,


res. 27 (m)


res. 28 (fp)


17.     beträffande     kommunala
äldreombudsmän


att riksdagen avslår motion 1998/99:So387 yrkande
20,


res. 29 (fp)


18. beträffande äldreminister och
äldreombudsman


att riksdagen avslår motion 1998/99:So275 yrkande
6,


res. 30 (kd)


19.       beträffande       äldre
invandrare


att  riksdagen  avslår  motionerna  1998/99:So387
yrkande  22  och 1998/99:Sf608  yrkande
20,


res. 31 (m, fp)


res. 32 (c)


20. beträffande demensvården


att  riksdagen  avslår  motionerna  1998/99:So230
yrkande  18  och  1998/99:So460 yrkande
18,


21.  beträffande  vård  i  livets
slutskede


att  riksdagen  avslår  motionerna  1998/99:So230
yrkande  20,  1998/99:  So314  yrkande  18,
1998/99:So340  yrkande 19 och 1998/99:So387
yrkande 14.


Stockholm den 18 februari 1999


På socialutskottets vägnar




Ingrid Burman




I beslutet har deltagit:
Ingrid Burman (v), Chris
Heister (m), Susanne
Eberstein (s), Margareta
Israelsson (s), Rinaldo
Karlsson (s), Leif Carlson
(m), Hans Hjortzberg-Nordlund
(m), Elisebeht Markström (s)
Lars Gustafsson (kd),
Cristina Husmark Pehrsson
(m), Thomas Julin (mp),
Kenneth Johansson (c),
Kerstin Heinemann (fp),
Catherine Persson (s), Tullia
von Sydow (s), Lena Olsson
(v) och Maj-Britt Wallhorn
(kd).


Reservationer
1. Attityder till äldre (mom. 1)




Chris Heister (m),  Leif  Carlson (m), Hans
Hjortzberg-Nordlund   (m)   och    Cristina
Husmark Pehrsson (m) anser




dels  att  den del av utskottets betänkande
som   på  s.  8   börjar   med   "Utskottet
vidhåller"  och  slutar  med "och avstyrks"
bort ha följande lydelse:


Utskottet anser att attityderna till äldre
måste ändras. Antalet äldre  blir allt fler
och friskare. Våra äldre kommer  att  spela
en aktiv roll i samhället betydligt längre.
De  äldre  har  livsvisdom  och mognad samt
perspektiv på ett långt liv. De måste också
få  utrymme  i samhällsdebatten.  Samhället
måste tillgodogöra  sig  de äldres kunskap,
kompetens  och utveckling.  Viljan  att  ta
till  vara  de   äldres   erfarenhet  måste
genomsyra   alla  delar  av  samhällslivet.
Först när var  och  en  oavsett  ålder  kan
känna  sig  efterfrågad  och  behövd har vi
fått ett värdigt samhälle.


Utskottet  anser  också  att  det   behövs
förändringar   i   t.ex.   arbetsrätt   och
socialförsäkringssystemet  så  att det blir
lättare för dem som är äldre att  få  en ny
chans.  Det  behövs  större  variation  vad
gäller  kompetens,  ålder  och  erfarenhet.
Fixerade    åldersgränser    tillhör    det
förgångna.  Detta  skulle  vara  ett första
steg i rätt riktning mot en mindre reglerad
syn  på  när och hur man skall arbeta.  Vad
utskottet  anfört  med  anledning av motion
So230 (m) yrkande 1 bör riksdagen  som  sin
mening  ge  regeringen  till  känna. Motion
So275 (kd) yrkandena 2 och 4 avstyrks.


dels att utskottets hemställan under 1 bort
ha följande lydelse:


1. beträffande attityder till äldre


att riksdagen med anledning av motion 1998/99:So230
yrkande  1  och  med  avslag på  motion
1998/99:So275 yrkandena 2 och 4 som sin
mening  ger regeringen till  känna  vad
utskottet anfört,




2. Attityder till äldre (mom. 1)




Lars Gustafsson (kd) och Maj-Britt Wallhorn
(kd) anser




dels att den  del  av utskottets betänkande
som   på   s.   8  börjar  med   "Utskottet
vidhåller"  och  "och   avstyrks"  bort  ha
följande lydelse:


Utskottet   anser   att   det    vore   en
kvalitetshöjning för hela samhället  om den
äldre   generationens  livserfarenhet  togs
till vara.  De  äldre  har  livsvisdom  och
mognad  samt  perspektiv  på ett långt liv.
Detta  bör  utnyttjas av samhället.  Dagens
samhälle vet  inte  hur  man  skall ta till
vara  den stora kapacitet som många  friska
äldre erbjuder. De äldre, som utgör ca 20 %
av   Sveriges   befolkning,   diskrimineras
härigenom. Utskottet anser att FN:s äldreår
1999 måste  få  ett  brett  deltagande i de
olika  aktiviteterna. Attityderna  till  de
äldre måste  bli  en  prioriterad uppgift i
regeringens satsning. Vad  utskottet anfört
med   anledning   av   motion  So275   (kd)
yrkandena  2  och 4 bör riksdagen  som  sin
mening  ge regeringen  till  känna.  Motion
So230 (m) yrkande 1 avstyrks.


dels att utskottets hemställan under 1 bort
ha följande lydelse:


1. beträffande attityder till äldre


att riksdagen med anledning av motion 1998/99:So275
yrkandena  2  och  4  och med avslag på
motion 1998/99:So230 yrkande  1 som sin
mening  ger  regeringen till känna  vad
utskottet anfört,




3. Valfrihet m.m. (mom. 2)




Chris Heister (m),  Leif  Carlson (m), Hans
Hjortzberg-Nordlund   (m)   och    Cristina
Husmark Pehrsson (m) anser




dels  att  den del av utskottets betänkande
som på s. 14 börjar med "Riksdagen har" och
slutar  med  "avstyrks   därmed"   bort  ha
följande lydelse:


Utskottet    anser   att   den   enskildes
ställning måste  stärkas inom ramen för det
gemensamma      ansvaret.      Den      nya
välfärdspolitiken   måste   bygga   på  den
enskildes val och resurserna skall följa de
val   som   den   enskilde  själv  träffar.
Finansieringsansvaret  måste  skiljas  från
verksamhetsansvaret.       Huvudmannaskapet
innebär ett yttersta ansvar  för  att  alla
har  tillgång  till  nödvändig  vård  eller
omsorg, men verksamheten skall kunna drivas
av  många olika vårdgivare på lika villkor.
Samhällets   viktigaste  uppgift  blir  att
säkerställa att  även  de som av olika skäl
inte  kan föra sin egen talan  eller  fatta
meningsfulla  beslut  garanteras  med andra
jämbördiga  förhållanden.  Utskottet  anser
att denna inriktning kommer  att möjliggöra
en   bättre   service   och  ge  helt   nya
möjligheter såväl för dem  som arbetar inom
vård, omsorg och utbildning som för dem som
är  beroende  av dessa tjänster.  Ett  ökat
inslag  av  konkurrens  leder  till  bättre
utnyttjande av  resurserna  så att köer och
brister   i  dagens  system  kan  angripas.
Utskottet   anser    att   regeringen   bör
återkomma till riksdagen  med  förslag till
lagstiftning  som  säkerställer  konkurrens
och  valfrihet  i  äldrevården och ger  fri
etableringsrätt  för  enskilda  vårdgivare.
Regeringen   bör   också   återkomma   till
riksdagen med förslag  om en hemtjänstpeng,
så att den enskilde som  beviljas rätt till
hemtjänst själv kan välja vem han eller hon
vill  anlita  för  hjälpen.  Det  bör  vara
möjligt  att  anställa en granne  eller  en
anhörig till samma taxa som gäller i övrigt
inom hemtjänsten  eller  vända sig till ett
privat företag. Utskottet  anser  också att
frågan om särskilda sparkonton som  kan öka
de äldres valfrihet bör utredas. Den  äldre
kan  då  vara fri att köpa hjälp efter egen
bedömning men också garanteras hjälp om han
eller hon  inte själv kan ta ställning till
sina  behov.   Vad   utskottet  anfört  med
anledning av motionerna  So223  (m) yrkande
8, So230 (m) yrkandena 2, 7, 9, 11,  13, 17
och   19,  So245  (m)  och  So279  (m)  bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna.  Motionerna  So314  (c)  yrkande 16,
So387  (fp)  yrkandena 7 och 10, So409  (v)
och So433 (m) yrkande 3 avstyrks.


dels att utskottets hemställan under 2 bort
ha följande lydelse:


2. beträffande valfrihet m.m.


att   riksdagen   med   anledning   av   motionerna
1998/99:So223  yrkande 8, 1998/99:So230
yrkandena 2, 7,  9,  11, 13, 17 och 19,
1998/99:So245 och 1998/99:So279 och med
avslag   på   motionerna  1998/99:So314
yrkande 16,  1998/99:So387  yrkandena 7
och      10,      1998/99:So409     och
1998/99:So433 yrkande  3 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,




4. Valfrihet m.m. (mom. 2)




Ingrid Burman (v) och Lena Olsson (v) anser




dels  att den del av utskottets  betänkande
som på s. 14 börjar med "Riksdagen har" och
slutar   med   "avstyrks  därmed"  bort  ha
följande lydelse:


Utskottet  vill  understryka  att  det  är
angeläget att  den  enskilde  ges möjlighet
att  själv  bestämma över sin livssituation
och det sätt  på vilket omsorgerna ges. Det
är också angeläget  att  omsorgerna ges med
god kvalitet. Under senare år har det visat
sig att det i enskilda fall  har förekommit
upprörande fall av misskötsel eller vanvård
i  entreprenaddriven äldreomsorg.  Även  om
kommunerna  har  det  slutliga ansvaret för
hur entreprenören fullgör  sitt åtagande är
det oftast svårt att komma till  rätta  med
missförhållandena,  då  entreprenören  ofta
uppfyllt  de  krav som utgjort underlag för
anbudsgivningen.   Ur  kommunens  synvinkel
måste   det   vara   viktigt    att    före
utformningen   av  ett  entreprenadkontrakt
skaffa  sig  garantier   för   hur   vården
organiseras  och utförs. Alla kommuner  har
för  närvarande   inte  den  kompetens  som
behövs för att iordningställa  ett  riktigt
anbudsunderlag och göra den utvärdering som
skall  ligga  till  grund  för  kontraktet.
Utskottet anser därför att det är angeläget
att  Socialstyrelsen  utarbetar  instrument
för anbudsgivning och kvalitetskontroll när
det  gäller  kommunal vård och omsorg.  Vad
utskottet anfört  med  anledning  av motion
So409  (v) bör riksdagen som sin mening  ge
regeringen till känna. Motionerna So223 (m)
yrkande 8, So230 (m) yrkandena 2, 7, 9, 11,
13, 17 och  19, So245 (m), So279 (m), So314
(c) yrkande 16,  So387 (fp) yrkandena 7 och
10 och So433 (m) yrkande 3 avstyrks.


dels att utskottets hemställan under 2 bort
ha följande lydelse:


2. beträffande valfrihet m.m.


att riksdagen med anledning av motion 1998/99:So409
och    med   avslag    på    motionerna
1998/99:So223  yrkande 8, 1998/99:So230
yrkandena 2, 7,  9,  11, 13, 17 och 19,
1998/99:So245,           1998/99:So279,
1998/99:So314        yrkande        16,
1998/99:So387  yrkandena  7  och 10 och
1998/99:So433 yrkande 3 som sin  mening
ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,




5. Valfrihet m.m. (mom. 2)




Kenneth Johansson (c) anser




dels  att  den del av utskottets betänkande
som på s. 14 börjar med "Riksdagen har" och
slutar  med  "avstyrks   därmed"   bort  ha
följande lydelse:


Utskottet    anser    att   den   enskilde
vårdtagaren själv eller genom sina anhöriga
måste  ges reella möjligheter  att  påverka
var och  hur  vården  skall utföras. Därför
bör  rätten till valfrihet  för  hemtjänst,
dagverksamhet  och  särskilda  boendeformer
regleras  i  lag.  När den enskildes  behov
dokumenterats skall  den  enskilde  ha rätt
att  inom ramen för tilldelade resurser  få
välja  vårdgivare.  Regeringen  bör snarast
återkomma  till riksdagen med förslag  till
lagreglering.   Vad  utskottet  anfört  med
anledning av motion  So314  (c)  yrkande 16
bör  riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna. Motionerna So223 (m) yrkande 8,
So230 (m) yrkandena 2, 7, 9, 11, 13, 17 och
19,  So245   (m),  So279  (m),  So387  (fp)
yrkandena 7 och 10, So409 (v) och So433 (m)
yrkande 3 avstyrks.


dels att utskottets hemställan under 2 bort
ha följande lydelse:


2. beträffande valfrihet m.m.


att riksdagen med anledning av motion 1998/99:So314
yrkande 16 och med avslag på motionerna
1998/99:So223   yrkande   8,   1998/99:
So230 yrkandena 2, 7, 9, 11, 13, 17 och
19,  1998/99:So245,   1998/99:   So279,
1998/99:So387   yrkandena   7  och  10,
1998/99:So409 och 1998/99:So433 yrkande
3  som  sin mening ger regeringen  till
känna vad utskottet anfört,




6. Valfrihet m.m. (mom. 2)




Kerstin Heinemann (fp) anser




dels att den  del  av utskottets betänkande
som på s. 14 börjar med "Riksdagen har" och
slutar  med  "avstyrks   därför"   bort  ha
följande lydelse:


Utskottet  anser det självklart att  äldre
skall ha rätt att själva välja hur den vård
och omsorg de behöver utformas samt vem som
utför   den.  En   rätt   till   fungerande
hemtjänst  bör  därför  införas  liksom  en
hemtjänstcheck.  En  plan skall göras upp i
samråd mellan hemtjänsten  och den enskilde
som visar vad hemtjänsten skall  ombesörja,
om  det  ges  omsorg  på annat sätt än  via
hemtjänsten  samt  om rehabilitering  skall
erbjudas, vad denna  skall  leda  till  och
inom    vilken    tid.    En   kontinuerlig
kvalitetsuppföljning      skall      göras.
Avlastning skall planeras i  samråd med den
anhörige  så  att  den  kan  genomföras  på
dennas  villkor. De som har invandrat  till
Sverige skall  garanteras  att  få tolk med
vid  samtal  med  socialtjänsten.  För  att
garantera  valfriheten  bör ett system  med
hemtjänstcheckar  införas.   Kommunen   gör
bedömningen  av  behovet,  därefter får den
enskilde en check som ger rätt till en viss
omvårdnad och service. Den enskilde  väljer
utförare  och betalar med checken. Den  som
behöver stöd  och hjälp för att välja skall
erbjudas  det.  Vad  utskottet  anfört  med
anledning av motion  So387 (fp) yrkandena 7
och  10  bör riksdagen som  sin  mening  ge
regeringen till känna. Motionerna So223 (m)
yrkande 8, So230 (m) yrkandena 2, 7, 9, 11,
13, 17 och  19, So245 (m), So279 (m), So314
(c) yrkande 16,  So409  (v)  och  So433 (m)
yrkande 3 avstyrks.


dels att utskottets hemställan under 2 bort
ha följande lydelse:


2. beträffande valfrihet m.m.


att riksdagen med anledning av motion 1998/99:So387
yrkandena  7  och 10 och med avslag  på
motionerna  1998/99:So223   yrkande  8,
1998/99:So230  yrkandena 2, 7,  9,  11,
13,    17    och   19,   1998/99:So245,
1998/99:So279,   1998/99:So314  yrkande
16,  1998/99:So409   och  1998/99:So433
yrkande 3 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,




7. Äldrebostäder (mom. 3)




Chris Heister (m), Leif Carlson  (m),  Hans
Hjortzberg-Nordlund    (m)   och   Cristina
Husmark Pehrsson (m) anser




dels  att den del av utskottets  betänkande
som   på    s.    14    börjar   med   "Det
stimulansbidrag"   och  slutar   med   "sin
livssituation" bort ha följande lydelse:


Utskottet anser att det har gjorts lyckade
satsningar    på   en   modern    typ    av
ålderdomshem. Detta  arbete  bör  fortsätta
och  utvecklas.  Med t.ex. försäkringsbolag
som  medfinansiär  kan   olika   former  av
seniorprojekt    utvecklas.    Detta    kan
förbättra     äldreomsorgen     utan    att
skattemedel  behöver tillskjutas.  Enskilda
sjukhem bör stimuleras att alltmer ägna sig
åt   sjukhemsvård    och    fler   enskilda
alternativ bör tillkomma, anser  utskottet.
Vidare    bör   de   olika   boendeformerna
renodlas. Den  enskilda  människan  bör ges
valfrihet  och inflytande i valet av boende
och  vårdform.   Ålderdomshem   är,  enligt
utskottet,  en  boendeform som passar  bäst
för många äldre med  behov  av tillsyn utan
att   behöva  sjukvårdande  resurser.   Ett
sjukhem  understryker  vården  på  boendets
bekostnad. Gruppboende är särskilt anpassat
för äldre som lider av demenssjukdom. Äldre
invandrare som tillhör samma språkgrupp bör
ges   möjlighet   att   bo  tillsammans  på
servicehus, vård- och sjukhem.  Vidare  bör
det vara den enskildes val om han eller hon
vill  bo  i  eget rum eller tillsammans med
andra. Vad utskottet  anfört  med anledning
av motion So230 (m) yrkandena 8  och 14 bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna.  Motionerna  So387 (fp) yrkandena  9
och 11 och Bo236 (mp) yrkande 2 avstyrks.


dels att utskottets hemställan under 3 bort
ha följande lydelse:


3. beträffande äldrebostäder


att riksdagen med anledning av motion 1998/99:So230
yrkandena 8 och 14  och  med  avslag på
motionerna  1998/99:So387  yrkandena  9
och 11 och 1998/99:Bo236 yrkande  2 som
sin  mening  ger  regeringen till känna
vad utskottet anfört,




8. Äldrebostäder (mom. 3)




Kerstin Heinemann (fp) anser




dels  att den del av utskottets  betänkande
som   på    s.    14    börjar   med   "Det
stimulansbidrag"   och  slutar   med   "sin
livssituation" bort ha följande lydelse:


Utskottet anser det  självklart  att äldre
skall ha rätt att själva välja var  de vill
bo. Äldre skall också ha rätt att tacka nej
ett  antal gånger till erbjudet äldreboende
utan att  hamna utanför boendekön. De skall
ha rätt till  ett eget rum om de så önskar.
Vad  utskottet  anfört   med  anledning  av
motion So387 (fp) yrkandena  9  och  11 bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna. Motionerna So230 (m) yrkandena 8 och
14 och Bo236 (mp) yrkande 2 avstyrks.


dels att utskottets hemställan under 3 bort
ha följande lydelse:


3. beträffande äldrebostäder


att riksdagen med anledning av motion 1998/99:So387
yrkandena  9  och 11 och med avslag  på
motionerna  1998/99:So230  yrkandena  8
och 14 och 1998/99:Bo236  yrkande 2 som
sin  mening  ger regeringen till  känna
vad utskottet anfört,




9. Äldrebostäder (mom. 3)




Thomas Julin (mp) anser




dels att den del av  utskottets  betänkande
som    på    s.    14   börjar   med   "Det
stimulansbidrag"  och   slutar   med   "sin
livssituation" bort ha följande lydelse:


Utskottet,          som         tillstyrkt
stimulansbidragen för  till-  och ombyggnad
av äldrebostäder, vill understyrka  att all
ny-  och ombyggnad skall ske med ekologiskt
och  hälsomässigt  anpassade  material  och
metoder.  Hänsyn  skall  tas till estetiska
kvaliteter.  Utskottet  anser   att   aktiv
brukarmedverkan  är  särskilt  angeläget  i
detta    sammanhang.    Brukarna   bör   få
inflytande   över  vilka  de   skall   leva
tillsammans  med  under  de  sista  åren  i
livet.  Exempelvis   kan  hörselskadade  ha
behov av att få leva tillsammans  med andra
som  kan  teckenspråk. Utskottet anser  att
ett  steg  på   vägen   är   att  ge  t.ex.
kooperativ och stiftelser samma  ekonomiska
förutsättningar som kommunala boendeformer.
Vad  utskottet  anfört  med  anledning   av
motion  Bo236  (mp) yrkande 2 bör riksdagen
som sin mening ge  regeringen  till  känna.
Motionerna So230 (m) yrkandena 8 och 14 och
So387 (fp) yrkandena 9 och 11 avstyrks.


dels att utskottets hemställan under 3 bort
ha följande lydelse:


3. beträffande äldrebostäder


att riksdagen med anledning av motion 1998/99:Bo236
yrkande  2 och med avslag på motionerna
1998/99:So230  yrkandena  8  och 14 och
1998/99:So387  yrkandena 9 och  11  som
sin  mening ger regeringen  till  känna
vad utskottet anfört,




10. Utvärdering av ädelreformen
(mom. 5)




Chris Heister  (m),  Leif Carlson (m), Hans
Hjortzberg-Nordlund   (m)    och   Cristina
Husmark Pehrsson (m) anser




dels  att den del av utskottets  betänkande
som på  s.  16  börjar  med  "Ädel-reformen
följs" och slutar med "Motionerna avstyrks"
bort ha följande lydelse:


Ädelreformen har fungerat i snart  tio år.
Huvudmannaskapet    för   äldrevården   och
äldreomsorgen är överfört  till  kommunerna
men  gränsdragningarna är svåra i fråga  om
vad  som   skall   hänföras  till  sjukvård
respektive  äldreomsorg.   Socialstyrelsens
utvärdering visar att problemen fortfarande
finns  kvar.  Många  äldre far  illa  medan
kommun  och  landsting diskuterar  vem  som
ansvarar för vad, exempelvis rehabilitering
av de gamla. Utskottet anser därför att det
nu  behövs  en  genomgripande   översyn  av
reformens för- och nackdelar. Vad utskottet
anfört  med  anledning av motion So230  (m)
yrkande 10 bör  riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.  Motion  So436  (kd)
avstyrks.


dels att utskottets hemställan under 5 bort
ha följande lydelse:


5.    beträffande    utvärdering   av
ädelreformen


att riksdagen med anledning av motion 1998/99:So230
yrkande  10  och med avslag  på  motion
1998/99:So436   som   sin   mening  ger
regeringen  till  känna  vad  utskottet
anfört,




11. Utvärdering av ädelreformen
(mom. 5)




Lars Gustafsson (kd) och Maj-Britt Wallhorn
(kd) anser




dels  att  den del av utskottets betänkande
som  på  s. 16  börjar  med  "Ädel-reformen
följs" och slutar med "Motionerna avstyrks"
bort ha följande lydelse:


Utskottet   anser   att   Socialstyrelsens
rapporter om ädelreformen är bra men de ger
inte ett tillräckligt underlag  för  att få
en  helhetsbild  av situationen inom vården
och omsorgen för de  äldre. Utskottet anser
därför  att  det behövs  en  parlamentarisk
utredning för  att  utvärdera  ädelreformen
och ge förslag till åtgärder för  att komma
till  rätta med dess negativa konsekvenser.
Det     bör     också     tillsättas     en
värderingskommission    för    att    bl.a.
diskutera  vilka  principer  och värden som
skall  gälla  för  vården  och  omsorgen  i
landet. Vad utskottet anfört med  anledning
av motion So436 (kd) bör riksdagen  som sin
mening  ge  regeringen  till  känna. Motion
So230 (m) yrkande 10 avstyrks.


dels att utskottets hemställan under 5 bort
ha följande lydelse:


5.    beträffande   utvärdering    av
ädelreformen


att riksdagen med anledning av motion 1998/99:So436
och med avslag  på motion 1998/99:So230
yrkande   10   som   sin   mening   ger
regeringen  till  känna  vad  utskottet
anfört,




12. Den medicinska kompetensen i
äldreboendet (mom. 6)




Chris Heister (m), Leif  Carlson  (m), Hans
Hjortzberg-Nordlund  (m),  Cristina Husmark
Pehrsson  (m)  och  Kerstin Heinemann  (fp)
anser




dels  att den del av utskottets  betänkande
som  på   s.   23   börjar  med  "Utskottet
uttalade"  och slutar med "avstyrks därmed"
bort ha följande lydelse:


Utskottet   anser   att   den   medicinska
kompetensen inom äldreomsorgen  tyvärr  har
visat sig vara otillräcklig mot bakgrund av
rapporterna om vanvård och missförhållanden
i  omsorgen. Utskottet anser att en god och
säker  sjukvård måste garanteras. Det skall
finnas en  läkare  som har det övergripande
ansvaret  för  varje  sjukhem.   Denna  bör
antingen  vara  geriatrisk specialistläkare
eller en allmänspecialist som har möjlighet
till nära och täta  konsultationer  med  en
geriatrisk  eller psykogeriatrisk expertis.
Läkaren   skall   också   ha   ansvar   för
vårdplanering och utbildning av personalen.
Detta hindrar  inte  att enskilda patienter
kan välja att ha en egen  läkare som håller
nära    kontakt    med   den   övergripande
medicinskt ansvarige.  Vad utskottet anfört
med  anledning  av  motionerna   So230  (m)
yrkande  6  och  So387  (fp) yrkande 1  bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna.


dels att utskottets hemställan under 6 bort
ha följande lydelse:


6.    beträffande   den    medicinska
kompetensen i äldreboendet


att   riksdagen   med   anledning   av   motionerna
1998/99:So230     yrkande     6     och
1998/99:So387  yrkande 1 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,




13. Samverkan mellan kommun och
landsting (mom. 7)




Ingrid Burman (v), Thomas  Julin  (mp)  och
Lena Olsson (v) anser




dels  att  den del av utskottets betänkande
som   på   s.   23   börjar   med   "Enligt
överenskommelsen"     och     slutar    med
"Motionerna   avstyrks"  bort  ha  följande
lydelse:


Utskottet anser att äldreomsorgen befinner
sig i kris. Det handlar om ojämn kvalitet i
vården,  neddragning   av   läkarvården  på
sjukhemmen     och     lägre     nivå    på
rehabiliteringsinsatserna.   De  äldre   är
numera  sjukare när de lämnar sjukhusen  än
före ädelreformen.  Trots att de anses vara
"medicinskt  färdigbehandlade"   kan  deras
behov  av  vård  vara lika stort som  under
sjukhustiden. Utskottet  anser  därför  att
riksdagen  hos  regeringen  bör  begära  en
ändring  i  regelsystemet  så att begreppet
medicinskt  färdigbehandlad  tas   bort  ur
lagstiftningen.  Utskottet anser också  att
det  behövs  en  översyn   av  landstingens
insatser  vad  gäller  rehabiliteringen  av
äldre  i hemmet. En god rehabilitering  kan
ge människor  ett  friskare  liv  och  inte
minst  ett liv med bättre livskvalitet. Det
är därför  nödvändigt  att  landstingen tar
ett       fullständigt      ansvar      för
rehabiliteringsinsatserna      också      i
öppenvården.   Vad   utskottet  anfört  med
anledning av motionerna So311 (v) yrkande 2
och So460 (mp) yrkande 20 bör riksdagen som
sin mening ge regeringen till känna. Motion
So314 (c) yrkande 15 avstyrks.


dels att utskottets hemställan under 7 bort
ha följande lydelse:


7.   beträffande   samverkan   mellan
kommun och landsting


att   riksdagen   med   anledning   av   motionerna
1998/99:So311     yrkande     2     och
1998/99:So460 yrkande 20 och med avslag
på  motion 1998/99:So314 yrkande 15 som
sin mening  ger  regeringen  till känna
vad utskottet anfört,




14. Samverkan mellan kommun och
landsting (mom. 7)




Kenneth Johansson (c) anser




dels  att  den del av utskottets betänkande
som   på   s.   23   börjar   med   "Enligt
överenskommelsen"     och     slutar    med
"Motionerna   avstyrks"  bort  ha  följande
lydelse:


Utskottet   anser   att   vården   utanför
sjukhusen   måste    utvecklas.   Avancerad
hemsjukvård är alternativ till sjukvård när
det  gäller  vård  av tillfällig  karaktär,
långvarig   vård  eller   vård   i   livets
slutskede.  Den   avancerade  hemsjukvården
kräver  att personal  med  olika  typer  av
specialistutbildning    kommer   till   den
vårdbehövande  i hemmet. Den  kräver  också
ofta    avancerad    teknisk    utrustning.
Utskottet anser att gränsdragningen  mellan
basal  och avancerad hemsjukvård och mellan
kommunal och landstingsanknuten hemsjukvård
kan ställa  till  problem  för vårdtagaren.
Det   behövs  en  bätttre  samverkan   inom
hemsjukvården, hemtjänsten och slutenvården
för att  utveckla  en  fungerande vårdkedja
speciellt för äldre. Vad  utskottet  anfört
med  anledning  av motion So314 (c) yrkande
15  bör  riksdagen   som   sin   mening  ge
regeringen till känna. Motionerna So311 (v)
yrkande   2   och  So460  (mp)  yrkande  20
avstyrks.


dels att utskottets hemställan under 7 bort
ha följande lydelse:


7.   beträffande   samverkan   mellan
kommun och landsting


att riksdagen med anledning av motion 1998/99:So314
yrkande 15 och med avslag på motionerna
1998/99:So311     yrkande     2     och
1998/99:So460 yrkande 20 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,




15. Hjälpmedel (mom. 8)




Chris  Heister  (m), Leif Carlson (m), Hans
Hjortzberg-Nordlund    (m)   och   Cristina
Husmark Pehrsson (m) anser




dels  att den del av utskottets  betänkande
som på  s.  23 börjar med "Inte heller" och
slutar  med  "något   initiativ"   bort  ha
följande lydelse:


Utskottet  konstaterar att Socialstyrelsen
i sin slutrapport om ädelreformen är starkt
kritisk till  hur  hjälpmedelsförsörjningen
för de äldre fungerar i dag. Sjukvården tar
inte  i  tillräckligt   stor   utsträckning
ansvar  för  att  uppmärksamma  behovet  av
hjälpmedel hos äldre, och väntetiderna är i
många  fall  oacceptabelt  långa. Utskottet
anser därför att vårdgarantin  skall utökas
till  att  omfatta tekniska hjälpmedel,  en
hjälpmedelsgaranti.    Hjälpmedelsmarknaden
bör  öppnas  för konkurrens.  Detta  skulle
leda    till    höjd    kvalitet,    bättre
tillgänglighet  och   kortare   köer.   Vad
utskottet  anfört  med  anledning av motion
So387 (fp) yrkande 13 bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna.


dels att utskottets hemställan under 8 bort
ha följande lydelse:


8. beträffande hjälpmedel


att riksdagen med anledning av motion
1998/99:So387 yrkande 13 som sin
mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,




16. Hjälpmedel (mom. 8)




Kerstin Heinemann (fp) anser




dels  att den del av utskottets  betänkande
som på  s.  23 börjar med "Inte heller" och
slutar  med  "något   initiativ"   bort  ha
följande lydelse:


Utskottet  konstaterar att Socialstyrelsen
i sin slutrapport om ädelreformen är starkt
kritisk till  hur  hjälpmedelsförsörjningen
för de äldre fungerar i dag. Sjukvården tar
inte  i  tillräckligt   stor   utsträckning
ansvar  för  att  uppmärksamma  behovet  av
hjälpmedel hos äldre, och väntetiderna är i
många  fall  oacceptabelt  långa. Utskottet
anser därför att vårdgarantin  skall utökas
till  att  omfatta tekniska hjälpmedel.  De
som är i behov av hjälpmedel skall få snabb
hjälp  och komplicerade  hjälpmedel  senast
inom tre  månader. Hjälpmedelsmarknaden bör
också öppnas  för  konkurrens. Detta skulle
leda till höjd kvalitet  och  kortare köer.
Vad utskottet anfört med bifall till motion
So387 (fp) yrkande 13 bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna.


dels att utskottets hemställan under 8 bort
ha följande lydelse:


8. beträffande hjälpmedel


att riksdagen med bifall till motion
1998/99:So387 yrkande 13 som sin
mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,




17. Folkhälsoarbete riktat till
äldre (mom. 9)




Lars Gustafsson (kd) och Maj-Britt Wallhorn
(kd) anser




dels  att den del av utskottets  betänkande
som  på   s.   23   börjar  med  "Utskottet
vidhåller" och på s.  24  slutar  med  "och
avstyrks" bort ha följande lydelse:


Utskottet  anser att folkhälsoinsatser för
äldre    skall   ges    högre    prioritet.
Folkhälsoinstitutet konstaterar att det går
att förebygga  och  påverka  äldres hälsa i
stor utsträckning genom hälsofrämjande  och
sjukdomsförebyggande      insatser.     Det
grundläggande för detta arbete är att äldre
behåller en hög grad av psykisk, fysisk och
social aktivitetsnivå. Det har påvisats att
rekreation och socialt stöd  i enlighet med
de       äldres       önskemål      minskar
symptomupplevelsen    vid    kronisk    och
degenerativ sjukdom. Vad  utskottet  anfört
med  anledning av motion So400 (kd) yrkande
1  bör   riksdagen   som   sin   mening  ge
regeringen  till  känna.  Motion So314  (c)
yrkande 7 avstyrks.


dels att utskottets hemställan under 9 bort
ha följande lydelse:


9. beträffande folkhälsoarbete riktat
till äldre


att riksdagen med anledning av motion 1998/99:So400
yrkande  1  och  med avslag  av  motion
1998/99:So314 yrkande  7 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,




18. Förebyggande arbete i
äldreboendet (mom. 10)




Lars Gustafsson (kd) och Maj-Britt Wallhorn
(kd) anser




dels  att den del av utskottets  betänkande
som på  s.  24  börjar  med  "Ett gott" och
slutar  med "Motionerna avstyrks"  bort  ha
följande lydelse:


Utskottet  anser  att  det  bör införas en
värdighetsgaranti  inom  äldreomsorgen  med
följande  innehåll:  Det  skall  finnas  en
läkare knuten till varje sjukhem  och  till
varje hemsjukvårdspatient, en läkare som är
specialiserad  på  åldrandets sjukdomar och
problem   och   som   regelbundet   besöker
patienterna.   Det  skall   finnas   skilda
vårdenheter för  senildementa  och psykiskt
friska.  Utskottet  vill  också understryka
att  det  är  angeläget  att de  äldre  kan
fortsätta med den regelbundna  tandvård  de
varit  vana med som yngre. Det skall finnas
eget rum  för  alla  som  önskar. Det skall
vara  en  självklarhet  att sjukhemsplatsen
ligger  i  den  kommundel där  vederbörande
tidigare bott. Det skall finnas uttalat att
en  patient  inte skall  behöva  ligga  och
vänta innan en blöja byts. Det skall finnas
tillräckligt med  personal för att mata och
hjälpa  till  med  att  dricka.  Det  skall
finnas så mycket personal att varje patient
får  känna  sig ompysslad,  observerad  och
tilltalad några minuter varje förmiddag och
varje   eftermiddag.   Det   skall   finnas
tillräckligt   med  personal  så  att  alla
patienter som så  orkar  hjälps upp ur sina
bäddar i rimlig tid och dessutom  får komma
ut  i  andra  miljöer  än  det egna rummet.
Ideella insatser skall tas till  vara.  Det
skall  finnas så god tillgång till personal
att ingen  behöver  dö ensam. Vad utskottet
anfört med anledning  av  motionerna  So400
(kd) yrkandena 2-4 och So446 (kd) yrkande 6
bör  riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna. Motion So387 (fp) yrkandena 2-5
och 8 avstyrks.


dels att  utskottets  hemställan  under  10
bort ha följande lydelse:


10. beträffande förebyggande arbete i
äldreboendet


att   riksdagen   med   anledning   av   motionerna
1998/99:So400    yrkandena    2-4   och
1998/99:So446 yrkande 6 och med  avslag
på  motion 1998/99:So387 yrkandena  2-5
och 8  som  sin  mening  ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,




19. Förebyggande arbete i
äldreboendet (mom. 10)




Kerstin Heinemann (fp) anser




dels  att den del av utskottets  betänkande
som på  s.  24  börjar  med  "Ett gott" och
slutar  med "Motionerna avstyrks"  bort  ha
följande lydelse:


Utskottet  anser att en omsorgsgaranti bör
införas. Denna skall innehålla de delar som
är väsentliga  för  att  den enskilde äldre
skall  erbjudas en kvalitativt  god  omsorg
med    valfrihet.    Det    skall    finnas
tillräckligt  med  personal  för  att kunna
mata  och  ge dryck, tillse att patienterna
kommer upp ur  sina sängar i rimlig tid och
dessutom  får  hjälp   att   komma   ut  på
promenader  m.m. Det skall också finnas  så
mycket personal att varje patient kan känna
sig synliggjord,  personligt  tilltalad och
ompysslad.  Utskottet anser att  personalen
behöver bättre  kunskap om näringsbrist och
hur denna åtgärdas.  Detta bör ingå som ett
obligatoriskt    moment   i    den    breda
vidareutbildning som  är  nödvändig  för en
stor      del     av     omsorgspersonalen.
Uppmärksamhet   måste   ges   åt  plötsliga
viktminskningar      så      att     äldres
hälsotillstånd  inte  försämras.   En   god
kunskap  om  den  åldrande kroppen och goda
rutiner kan vidare  förebygga uppkomsten av
liggsår.  Utskottet  vill  understryka  att
vården    måste    organiseras    så    att
trygghetslarmen garanterar den hjälpsökande
hjälp  inom  rimlig  tid.   Slutligen  vill
utskottet  understryka  att så  fort  äldre
faller   skall   läkare   tillkallas    för
undersökning  så  att  inga  skador förblir
oupptäckta.   Vad   utskottet  anfört   med
anledning  av motion So387  (fp)  yrkandena
2-5 och 8 bör  riksdagen  som sin mening ge
regeringen  till  känna.  Motionerna  So400
(kd) yrkandena 2-4 och So446 (kd) yrkande 6
avstyrks.


dels  att  utskottets hemställan  under  10
bort ha följande lydelse:


10. beträffande förebyggande arbete i
äldreboendet


att riksdagen med anledning av motion 1998/99:So387
yrkandena  2-5  och 8 och med avslag på
motionerna 1998/99:So400  yrkandena 2-4
och  1998/99:So446  yrkande 6  som  sin
mening ger regeringen  till  känna  vad
utskottet anfört,




20. Anhörigvård (mom. 11)




Lars  Gustafsson  (kd),  Kenneth  Johansson
(c),  Kerstin  Heinemann (fp) och Maj-Britt
Wallhorn (kd) anser




dels att den del  av  utskottets betänkande
som på s. 28 börjar med "Stimu-lansbidraget
för"  och på s. 29 slutar  med  "Motionerna
avstyrks" bort ha följande lydelse:


Utskottet  anser  att  regeringen  bör  ta
initiativ  till  överläggningar med de båda
kommunförbunden i syfte att se över hur ett
utökat stöd till dem  som  vårdar  anhöriga
skall  kunna  ske. Följande frågor bör  tas
upp  vid  överläggningarna:   en   fortsatt
utbyggnad   av  avlastning  och  växelvård,
förbättringar   i  kommunernas  regler  för
hemvårdsbidrag och  ökade  möjligheter  för
närstående  att anställas, en utvidgning av
kretsen  av  dem  som  har  rätt  att  vara
anhörigvårdare    med    ersättning    från
försäkringskassan   samt   en   ytterligare
förlängd period för dem som vårdar.


Ett      bättre      samhällsstöd     till
anhörigvårdarna torde leda  till ekonomiska
besparingar   genom   att   färre   platser
utnyttjas    på    sjukhusen    och    inom
äldreboendet. Utskottet anser därför att en
hälsoekonomisk        undersökning       av
anhörigvårdens betydelse bör genomföras.


Det  är  enligt  utskottet   viktigt   att
uppföljning och kvalitetskontroll sker även
av  närståendevården.  Socialstyrelsen  bör
utveckla   metoder   för   hur   en   sådan
uppföljning  kan  ske  med  beaktande av de
berörda personernas inte-gritet.  Styrelsen
bör   även  få  i  uppdrag  att  fastställa
riktlinjer  för hur stödet till de anhöriga
skall  utformas   t.ex.   genom  uppsökande
verksamhet.


Vad  utskottet  anfört  med  anledning  av
motionerna  So233  (kd), So314 (c)  yrkande
17, So387 (fp) yrkande  19  och  So463 (fp)
yrkandena 2-4 bör riksdagen som sin  mening
ge  regeringen till känna. Motionerna So214
(m),  So311  (v)  yrkande  4, So397 (m) och
So460 (mp) yrkande 19 avstyrks.


dels  att  utskottets hemställan  under  11
bort ha följande lydelse:


11. beträffande anhörigvård


att riksdagen med anledning av motionerna
1998/99:So233, 1998/99:So314
yrkande 17, 1998/99:So387 yrkande
19 och 1998/99: So463 yrkandena 2-4
och med avslag på motionerna
1998/99:So214, 1998/99:So311
yrkande 4, 1998/99:So397 och
1998/99:So460 yrkande 19 som sin
mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,




21. Frivilliginsatser (mom. 12)




Chris Heister  (m),  Leif Carlson (m), Hans
Hjortzberg-Nordlund  (m),  Lars  Gustafsson
(kd),  Cristina Husmark  Pehrsson  (m)  och
Maj-Britt Wallhorn (kd) anser




dels att  den  del av utskottets betänkande
som   på  s.  29  börjar   med   "Utskottet
vidhåller"  och  slutar med "bör avstyrkas"
bort ha följande lydelse:


Utskottet   anser  att   frivilliginsatser
kommer att vara  en  betydelsefull  del  av
äldreomsorgen  även i framtiden. Frivilliga
insatser för människor  som  är  i behov av
stöd   och   hjälp  är  angelägna  och  bör
uppmuntras.        Kyrkor,         samfund,
pensionärsföreningar   och   andra  ideella
organisationer liksom enskilda personer kan
i större utsträckning engageras.  Detta med
samma   stöd  från  det  allmänna  som  för
närvarande.  Matlag,  telefonkedjor,  larm,
s.k.     väntjänst     och     organiserade
besöksrundor kan komplettera och underlätta
för  hemtjänsten.  Ett sätt att ytterligare
förstärka hemtjänstens  insatser  vore  att
låta   pensionärer   medverka  mer  aktivt.
Utskottet anser att även bostadsföretag och
bostadsrättsföreningar   kan   engageras  i
äldres   vårdarbete.   Företag   kan  skapa
servicehus för sina pensionärer. Ett  annat
alternativ är "grannskapskollektiv" där  de
boende  i området hjälps åt med service och
fritidsaktiviteter.  Det  är också tänkbart
att   invandrarorganisationer    kan   vara
intresserade    av    att    starta    egen
hemtjänstverksamhet.  Vad  utskottet anfört
med anledning av motion So230  (m)  yrkande
12   bör   riksdagen   som  sin  mening  ge
regeringen  till  känna. Motion  So314  (c)
yrkandena 19 och 20 avstyrks.


dels  att utskottets  hemställan  under  12
bort ha följande lydelse:


12. beträffande frivilliginsatser


att riksdagen med anledning av motion 1998/99:So230
yrkande  12  och  med  avslag på motion
1998/99:So314 yrkandena  19  och 20 som
sin  mening  ger regeringen till  känna
vad utskottet anfört,




22. Rikskompetenscentrum för
äldreforskning m.m. (mom. 13)




Ingrid Burman (v),  Thomas  Julin  (mp) och
Lena Olsson (v) anser




dels  att  den del av utskottets betänkande
som på s. 35 börjar med "Utskottet har" och
slutar  med  "avstyrks   därmed"   bort  ha
följande lydelse:


I  Stockholms län har en projektgrupp  med
representanter    för   Kommunförbundet   i
Stockholms län, Stockholms  läns landsting,
Socialhögskolan  i  Stockholm,   Karolinska
Institutet,  Ersta  Sköndal  högskola   och
Stiftelsen  Äldrecentrum  beskrivit  hur en
samlad     utbildning,     forskning    och
kompetensutveckling  för  äldrevården   och
äldreomsorgen   kan  tillskapas.  Utskottet
konstaterar att det finns en unik kompetens
samlad   i  Stockholms   län,   vilken   är
representerad    i    projektgruppen    med
företrädare   för   såväl   medicinska  som
sociala  kunskapsområden samt  den  ideella
sektorn   och    kommunerna.    Forskningen
förutsätts  av  projektgruppen  bedrivas  i
nära    samverkan   med   äldrevården   och
äldreomsorgen    för   att   snabbt   komma
patienter  och  pensionärer  samt  personal
till nytta.


Utskottet   anser    att   projektgruppens
förslag är av intresse och värda att pröva.
Socialstyrelsen bör därför  ges  i  uppdrag
att  tillsammans  med  representanterna   i
projektgruppen utarbeta ett förslag till en
samlad  satsning  för utbildning, forskning
och  kompetensutveckling  inom  äldrevården
och äldreomsorgen i Stockholmsregionen. Vad
utskottet  anfört  med  bifall  till motion
So410 (v) och med anledning av motion So323
(kd)  bör  riksdagen  som  sin  mening   ge
regeringen till känna.


dels  att  utskottets  hemställan  under 13
bort ha följande lydelse:


13.  beträffande rikskompetenscentrum
för äldreforskning m.m.


att riksdagen  med bifall till motion 1998/99:So410
och    med    anledning    av    motion
1998/99:So323  som   sin   mening   ger
regeringen  till  känna  vad  utskottet
anfört,




23. Könsperspektiv i
äldreforskningen (mom. 14)




Chris  Heister (m), Leif Carlson (m),  Hans
Hjortzberg-Nordlund  (m),  Cristina Husmark
Pehrsson  (m)  och  Kenneth  Johansson  (c)
anser




dels  att den del av utskottets  betänkande
som på  s.  35  börjar  med  "I motion" och
slutar med "och avstyrks" bort  ha följande
lydelse:


Äldreforskningen    är    alltför   sällan
inriktad på skillnader mellan  kvinnor  och
män.  En  studie  från  Stockholms län, som
beskriver kvinnors hälso-  och  livsvillkor
över  65  år,  visar att de äldre kvinnorna
upplever  att  de   mår  sämre  än  männen.
Studien visar bl.a. att  äldre  män lättare
får tillgång till landstingens sjukhus  och
läkarvård,  medan kvinnorna oftare bor i de
kommunala  särskilda   boendeformerna   där
tillgången  till läkare är sämre. Utskottet
anser att äldreforskningen  måste  ges  ett
uttalat     jämställdhetsperspektiv.    Vad
utskottet anfört  med  anledning  av motion
A808  (c) yrkande 12 bör riksdagen som  sin
mening ge regeringen till känna.


dels att  utskottets  hemställan  under  14
bort ha följande lydelse:


14.   beträffande   könsperspektiv  i
äldreforskningen


att riksdagen med anledning  av motion 1998/99:A808
yrkande   12   som   sin   mening   ger
regeringen  till  känna  vad  utskottet
anfört,




24. Fortbildning och
personalförsörjning inom
äldreomsorgen (mom. 15)




Chris  Heister (m), Leif Carlson (m),  Hans
Hjortzberg-Nordlund    (m)   och   Cristina
Husmark Pehrsson (m) anser




dels  att den del av utskottets  betänkande
som  på   s.   36   börjar  med  "Utskottet
vidhåller" och slutar med "3 avstyrks" bort
ha följande lydelse:


Vårdarbete   ställer   stora    krav    på
personalen.  För att öka ungdomars intresse
av att arbeta inom äldrevården bör följande
eftersträvas,  anser  utskottet:  Det måste
ges  möjlighet  för  de anställda i hemvård
och övrig äldreomsorg  att utvecklas i sitt
arbete  och  det måste finnas  utrymme  för
egna initiativ,  ökat  eget  ansvar  och en
definierad      yrkesroll.      En      god
grundutbildning   är   ett   måste   liksom
möjligheten till kontinuerlig fortbildning.
De stela lönestrukturerna måste mjukas  upp
och  anpassas  till  marknadens krav annars
riskerar vi att inte kunna möta vårdbehoven
för en växande äldregrupp.  För  personalen
är  det också viktigt med flera alternativa
arbetsgivare.   Detta  betyder  mycket  för
vårdyrkenas status, vilket också leder till
att hög personalomsättning och sjukfrånvaro
kan nedbringas. Vad  utskottet  anfört  med
anledning  av  motion  So230 (m) yrkande 21
bör riksdagen som sin mening  ge regeringen
till känna. Motionerna So275 (kd) yrkandena
3  och  5,  So311 (v) yrkande 6, So314  (c)
yrkande 22, So368  (s), So384 (v) yrkande 1
och So446 (kd) yrkande 3 avstyrks.


dels  att utskottets  hemställan  under  15
bort ha följande lydelse:


15.   beträffande   fortbildning  och
personalförsörjning inom äldreomsorgen


att riksdagen med anledning av motion 1998/99:So230
yrkande 21 och med avslag på motionerna
1998/99:So275  yrkandena   3   och   5,
1998/99:So311  yrkande 6, 1998/99:So314
yrkande     22,     1998/99:     So368,
1998/99:So384     yrkande     1     och
1998/99:So446 yrkande  3 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,




25. Fortbildning och
personalförsörjning inom
äldreomsorgen (mom. 15)




Lars Gustafsson (kd) och Maj-Britt Wallhorn
(kd) anser




dels  att den del av utskottets  betänkande
som  på   s.   36   börjar  med  "Utskottet
vidhåller" och slutar med "3 avstyrks" bort
ha följande lydelse:


Rekryteringen till vårdyrkena  har  blivit
svårare.  Samtidigt ökar antalet äldre.  Om
tio till tolv  år har antalet äldre över 85
år ökat med ca 30  %.  Detta innebär enligt
utskottet att resurserna till äldreomsorgen
och sjukvården måste prioriteras  ännu mer.
Det svenska samhället måste på sikt ställas
om efter den nya befolkningsstrukturen. Det
ökande  antalet  mycket  gamla  kräver   en
mycket   god   vårdkvalitet  med  kompetent
vårdpersonal.  Det  krävs  både  etisk  och
yrkesmässigt  god  utbildning.  Personalens
möjligheter att  ge god omvårdnad är nyckel
till den höjning av  kvaliteten inom vården
och  omsorgen  som är nödvändig.  Utskottet
anser    det    därmed     angeläget    att
undersköterskornas arbete uppvärderas.  Ett
sätt är att ändra yrkesbeteckningen och att
vidga  yrkesinnehållet. Kompetenskraven bör
ses över  och nya karriärvägar erbjudas för
att  göra  vårdens   viktigaste  yrke  mera
statusfyllt.  För  alla  yrkesgrupper  inom
vården bör möjligheter  till specialisering
öka  i  syfte  att  göra  vårdyrkena   mera
attraktiva.    Stimulanser    i   form   av
fortbildningsmöjligheter och en mer generös
lönesättning  är  viktiga  delar av  en  ny
personalpolitik      inom     vård-     och
omsorgsområdet.  Vad utskottet  anfört  med
anledning   av   motionerna    So275   (kd)
yrkandena 3 och 5 och So446 (kd)  yrkande 3
bör  riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna.  Motionerna  So230  (m) yrkande
21, So311 (v) yrkande 6, So314 (c)  yrkande
22,  So368  (s)  och  So384  (v)  yrkande 1
avstyrks.


dels  att  utskottets  hemställan under  15
bort ha följande lydelse:


15.   beträffande  fortbildning   och
personalförsörjning inom äldreomsorgen


att   riksdagen   med   anledning   av   motionerna
1998/99:So275  yrkandena  3  och  5 och
1998/99:So446  yrkande 3 och med avslag
på motionerna 1998/99:So230 yrkande 21,
1998/99:So311 yrkande  6, 1998/99:So314
yrkande    22,    1998/99:So368     och
1998/99:So384  yrkande 1 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,




26. Fortbildning och
personalförsörjning inom
äldreomsorgen (mom. 15)




Kenneth Johansson (c) anser




dels att den del av  utskottets  betänkande
som   på   s.   36  börjar  med  "Utskottet
vidhåller" och slutar med "3 avstyrks" bort
ha följande lydelse:


Utskottet anser att arbetet inom vård- och
omsorgssektorn måste  uppvärderas.  För att
ungdomar  skall  söka  sig till yrket måste
det  göras omfattande sommarjobbssatsningar
så att  ungdomar får möjlighet att pröva på
arbetet.    Utskottet   anser   också   att
lärlingsutbildningen  bör utvecklas och att
kommuner   och  landsting   bör   förebygga
personalbristen    genom    att   uppmuntra
ungdomars  entreprenörsanda. Vid  intagning
till  vård- och  omsorgsutbildningen  skall
det  ställas  höga  krav  på  den  sökande.
Förutom  betygsintagning  bör  lämpligheten
bedömas  vid  intervjuer,  och utbildningen
bör   tidigt  innehålla  en  praktikperiod.
Utvecklingsplanering,           individuell
lönesättning, kompetensutveckling och olika
former av arbetstidslösningar är  medel för
att öka vårdyrkenas attraktivitet.  Det  är
också    angeläget    att   kunna   erbjuda
heltidstjänster. Slutligen  anser utskottet
att   kontinuerlig   vidareutbildning   och
kompetensutveckling    bör    komma    alla
personalkategorier  till  del.  Det  behövs
också mer ledarskaps-  och chefsutbildning.
Vad  utskottet  anfört  med   anledning  av
motion  So314 (c) yrkande 22 bör  riksdagen
som sin mening  ge  regeringen  till känna.
Motionerna So230 (m) yrkande 21, So275 (kd)
yrkandena  3  och  5, So311 (v) yrkande  6,
So368 (s), So384 (v)  yrkande  1  och So446
(kd) yrkande 3 avstyrks.


dels  att  utskottets  hemställan under  15
bort ha följande lydelse:


15.   beträffande  fortbildning   och
personalförsörjning inom äldreomsorgen


att riksdagen med anledning av motion 1998/99:So314
yrkande 22 och med avslag på motionerna
1998/99:So230   yrkande   21,  1998/99:
So275  yrkandena 3 och 5, 1998/99:So311
yrkande 6, 1998/99:So368, 1998/99:So384
yrkande  1  och 1998/99:So446 yrkande 3
som  sin  mening  ger  regeringen  till
känna vad utskottet anfört,




27. Avgifterna inom äldreomsorgen
(mom. 16)




Chris Heister (m),  Leif  Carlson (m), Hans
Hjortzberg-Nordlund   (m)   och    Cristina
Husmark Pehrsson (m) anser




dels  att  den del av utskottets betänkande
som på s. 39  börjar  med "En särskild" och
slutar  med  "avstyrks  därmed"   bort   ha
följande lydelse:


Alltsedan   i  slutet  av  1980-talet  har
pensionärernas  ekonomiska  situation varit
allvarlig. Ett av skälen är att basbeloppet
urgröpts  med  ca  10  %.  I  kommuner  och
landsting   har   avgifter   höjts   liksom
skatten,  vilket  också  påverkar  enskilda
pensionärers ekonomi. Detta har medfört att
alltfler   pensionärer   nu   tvingas  söka
socialbidrag.      När      det      gäller
tandvårdskostnaderna   är   detta  särskilt
tydligt.


I och med ädelreformen fick  kommunerna ta
över sjukhemmen och också bestämma avgiften
för  boendet.  Ibland  har detta lett  till
orimliga  avgifter.  Utskottet   anser  att
sjukhemsboende inte kan likställas  med ett
vanligt   äldreboende.   Avgifterna   måste
sättas  med  hänsyn till om den äldre delar
rum, om han eller  hon  har  möjlighet  att
komma  hem  efter  sjukhemsvistelsen och om
den   äldre  har  en  kvarboende   make   i
bostaden.   En   sammanvägning   av   vilka
effekter   de  samlade  vårdavgifterna  får
måste  göras.   Utskottet   vill  reformera
avgiftssystemen  så  att avgifterna  håller
sig      inom     ramen     för     rimliga
förbehållsbelopp.


Utskottet  vill  poängtera  att  frågan om
hemmavarande   makes  ekonomiska  situation
måste få en lösning som är oberoende av var
vederbörande är  bosatt.  I dag råder stora
skillnader mellan kommunerna.  Vidare finns
en  gräns  när  en äldres boende med  olika
grader  av  service,  omsorg  och  sjukvård
övergår  till  att  bli  rent  sjukvårdande
verksamhet.  Denna  gräns  kan i dag sättas
vid sjukhemsboende. Dagens sjukhemsvård  är
inte  i  första  hand  boende utan vård och
borde enligt utskottets  mening  likställas
med annan sjukvård vad gäller avgiften.


Vad  utskottet  anfört  med  anledning  av
motionerna  So230  (m)  yrkandena  3-5  och
So433 (m) yrkande 2 bör riksdagen  som  sin
mening ge regeringen till känna. Motionerna
So311   (v)   yrkande   5  och  So387  (fp)
yrkandena 15-18 avstyrks.


dels  att  utskottets hemställan  under  16
bort ha följande lydelse:


16.   beträffande   avgifterna   inom
äldreomsorgen


att   riksdagen   med   anledning   av   motionerna
1998/99:So230    yrkandena    3-5   och
1998/99:So433 yrkande 2 och med  avslag
på  motionerna 1998/99:So311 yrkande  5
och 1998/99:So387  yrkandena  15-18 som
sin  mening  ger regeringen till  känna
vad utskottet anfört,




28. Avgifterna inom äldreomsorgen
(mom. 16)




Kerstin Heinemann (fp) anser




dels att den del av  utskottets  betänkande
som  på s. 39 börjar med "En särskild"  och
slutar   med   "avstyrks  därmed"  bort  ha
följande lydelse:


Kommunerna får  själva  sätta avgifter för
kommunal     service    och    äldreboende.
Avgifterna  styrs   av  en  ramlagstiftning
genom socialtjänstlagen. Sy-stemet har lett
till  att  väldigt  många  gamla  har  helt
orimliga avgifter för  kommunal service och
kommunalt boende, då det  inte  finns någon
nationell    lagstiftning    som    tvingar
kommunerna att ha ett avgiftstak. Utskottet
anser     att     detta    måste    ändras.
Socialstyrelsen bör  få i uppdrag att räkna
fram en miniminivå för  förbehållsbeloppet.
Denna  riksnorm  skall  vara  bindande  för
kommunerna  när  avgiften  sätts.  För  det
andra skall systemet värna den  äldres make
eller  maka  som  bor kvar i det gemensamma
boendet  när  livskamraten   flyttar   till
kommunalt  boende.  För  det  tredje  skall
endast    den    reella   avkastningen   på
förmögenhet   vara   avgiftsgrundande   när
avgifter  sätts.  Förmögenhet   i  sig  bör
undantas.  För  det fjärde måste taket  för
månadsavgiften vara  avsevärt  lägre än den
beräknade  kommunala  självkostnaden.   Vad
utskottet  anfört  med  anledning av motion
So387  (fp) yrkandena 15-18  bör  riksdagen
som sin  mening  ge  regeringen till känna.
Motionerna So230 (m) yrkandena  3-5,  So311
(v)  yrkande  5  och  So433  (m)  yrkande 2
avstyrks.


dels  att  utskottets  hemställan under  16
bort ha följande lydelse:


16.   beträffande   avgifterna   inom
äldreomsorgen


att riksdagen med anledning av motion 1998/99:So387
yrkandena  15-18  och  med   avslag  på
motionerna 1998/99:So230 yrkandena 3-5,
1998/99:So311     yrkande     5     och
1998/99:So433  yrkande 2 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,




29. Kommunala äldreombudsmän
(mom. 17)




Kerstin Heinemann (fp) anser




dels att den del av  utskottets  betänkande
som   på   s.   41  börjar  med  "Utskottet
vidhåller" och slutar  med "Motionsyrkandet
avstyrks" bort ha följande lydelse:


Många äldre upplever många  gånger att det
inte  vet vart de skall vända sig  för  att
protestera  mot  missförhållanden eller för
att få svar på frågor. En myndighet är inte
den idealiska samtalspartnern i dessa fall,
enligt  utskottets   bedömning.   Utskottet
anser  därför  att varje kommun bör inrätta
en   äldreombudsman.   Denne   skall   vara
fristående   från   de   verksamheter   som
administrerar  äldreomsorgen i kommunen, om
än anställd av kommunen.  Äldreombudsmannen
bör fungera som den instans dit äldre eller
deras  anhöriga kan vända sig  med  frågor,
klagomål   samt  för  att  få  information.
Samarbetet  med  pensionärsorganisationerna
bör intensifieras. Vad utskottet anfört med
anledning av  motion  So387 (fp) yrkande 20
bör riksdagen som sin mening  ge regeringen
till känna.


dels  att  utskottets hemställan  under  17
bort ha följande lydelse:


17.       beträffande       kommunala
äldreombudsmän


att riksdagen med anledning av motion 1998/99:So387
yrkande   20   som   sin   mening   ger
regeringen  till  känna  vad  utskottet
anfört,




30. Äldreminister och
äldreombudsman (mom. 18)




Lars Gustafsson (kd) och Maj-Britt Wallhorn
(kd) anser




dels att den del  av  utskottets betänkande
som  på s. 41 börjar med  "Utskottet  vill"
och slutar  med "Motionen avstyrks" bort ha
följande lydelse:


Utskottet anser  att  de  äldre  bör ha en
naturlig företrädare i samhällsdebatten och
i   bevakningen   av   äldrepolitiken.   En
äldreombudsman  skulle  kunna verka för att
förbättra de äldres situation  samt även ta
initiativ till egna utredningar och förslag
på området. Utskottet anser också  att  det
behövs     en     äldreminister    eftersom
äldrepolitiken på senare  tid  fått  större
omfattning.  Vad  utskottet  nu  anfört med
anledning  av  motion So275 (kd) yrkande  6
bör riksdagen som  sin mening ge regeringen
till känna.


dels  att utskottets  hemställan  under  18
bort ha följande lydelse:


18.   beträffande  äldreminister  och
äldreombudsman


att riksdagen med anledning av motion 1998/99:So275
yrkande 6 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,




31. Äldre invandrare (mom. 19)




Chris Heister  (m),  Leif Carlson (m), Hans
Hjortzberg-Nordlund (m),  Cristina  Husmark
Pehrsson  (m)  och  Kerstin  Heinemann (fp)
anser




dels  att den del av utskottets  betänkande
som på  s.  42 börjar med "Av de" och på s.
43 slutar med "Motionerna avstyrks" bort ha
följande lydelse:


Äldre  invandrare  är  underrepresenterade
bland dem  som  har hemtjänst och som bor i
särskilda boendeformer. Utskottet anser att
det för dessa ibland  kan  vara  nödvändigt
med   särlösningar,   exempelvis   särskilt
boende  tillsammans  med  andra  som  talar
samma    språk    eller   viss   uppsökande
verksamhet  för att  utröna  om  det  finns
dolda  behov.   Vad  utskottet  anfört  med
anledning av motion  So387  (fp) yrkande 22
bör riksdagen som sin mening  ge regeringen
till  känna.  Motion  Sf608 (c) yrkande  20
avstyrks.


dels  att  utskottets hemställan  under  19
bort ha följande lydelse:


19. beträffande äldre invandrare


att riksdagen med anledning av motion 1998/99:So387
yrkande  22  och  med  avslag på motion
1998/99:Sf608 yrkande 20 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,




32. Äldre invandrare (mom. 19)




Kenneth Johansson (c) anser




dels  att den del av utskottets  betänkande
som på  s.  42 börjar med "Av de" och på s.
43 slutar med "Motionerna avstyrks" bort ha
följande lydelse:


Utskottet anser  att  det  finns  behov av
flexibilitet  och respekt för den enskildes
önskemål inom äldreomsorgen. Arbetssättet i
omsorgen kommer  att behöva påverkas av att
alltfler äldre med olika kulturell bakgrund
är i behov av hjälp.  Människor  med demens
glömmer ofta de språk som de tillägnat  sig
senare än barndomens modersmål.  Tryggheten
för  dessa  människor  kan  bara  skapas om
äldreboendet  byggs upp på språklig  grund.
Utskottet vill  betona  att  rekrytering av
vårdpersonal  med olika kulturell  bakgrund
är  viktig  för  att   öka   kunskapen   om
skillnader  i synen på åldrande och död som
finns     i    olika     kulturer.     Även
begravningsväsendet        skall       vara
tillmötesgående för enskildas  önskemål med
hänsyn till detta. Vad utskottet anfört med
anledning  av  motion Sf608 (c) yrkande  20
bör riksdagen som  sin mening ge regeringen
till känna. Motion So387  (fp)  yrkande  22
avstyrks.


dels  att  utskottets  hemställan  under 19
bort ha följande lydelse:


19. beträffande äldre invandrare


att riksdagen med anledning av
motion 1998/99:Sf608 yrkande
20 och med avslag på motion
1998/99:So387 yrkande 22 som
sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet
anfört,




Särskilt yttrande




Folkhälsa m.m.




Kenneth Johansson (c) anför:




Förebyggande   hälsoarbete   för  äldre  är
viktigt  för att bevara och stärka  hälsan,
så att äldre kan leva ett självständigt liv
med god livskvalitet. Av stor betydelse för
hälsan  är  de  sociala  nätverken.  Därför
betyder   kyrkornas,   Röda   korsets   och
pensionärsorganisationernas      omfattande
arbete mycket för äldre människor  som blir
ensamma.  Jag anser att frivilliginsatserna
inom  äldreomsorgen   kommer  att  vara  en
begränsad   men   betydelsefull    del   av
äldreomsorgen även i framtiden. Därför  bör
formerna för samverkan mellan offentlig och
ideell       sektor      utvecklas      och
frivilligverksamheten    stödjas   via   de
organisationer som verkar  inom området. Då
stimulansmedel har avsatts för att utveckla
nytänkandet   inom   vård-,  omsorgs-   och
serviceverksamheter för äldre avstår jag nu
från att framställa något  yrkande  i denna
del.


I  det  förebyggande folkhälsoarbetet  för
äldre bör  även  ingå  fysisk träning, även
upp  i  mycket  hög  ålder.  Detta  hindrar
benbrott och olycksfallsskador.  Vidare  är
tillgången  till  resurser  för  geriatrisk
forskning angeläget. Då jag utgår  från att
detta kommer att beaktas i arbetet med  att
formulera   folkhälsostrategier  för  äldre
avstår  jag  från   att   framställa  något
yrkande.