I betänkandet behandlas regeringens proposition
1997/98:182 Strategi för att förverkliga FN:s
konvention om barnets rättigheter i Sverige, 38
motions-yrkanden som väckts med anledning av
propositionen samt ett sjuttiotal motionsyrkanden
rörande barn från den allmänna motionstiden 1998.
Utskottet föreslår enhälligt att riksdagen bifaller
propositionen och godkänner den av regeringen
föreslagna strategin för att förverkliga
barnkonventionen i Sverige. Strategin innebär att
barnkonventionen skall vara ett aktivt instrument
och genomsyra allt beslutsfattande inom
Regeringskansliet som berör barn. Vidare skall
statligt anställda vars arbete har konsekvenser för
barn och ungdomar erbjudas fortbildning för att
kunna stärka sin barnkompetens och sina kunskaper om
barnkonventionen. Barnkonsekvensanalyser skall göras
vid statliga beslut som berör barn. I strategin
ingår också att se över Barnombudsmannens verksamhet
och organisation i syfte att stärka dess roll vid
genomförandet av barnkonventionen i Sverige.
Barnperspektivet skall i lämplig omfattning finnas
med i utredningsdirektiv. Slutligen skall
barnstatistiken utvecklas, liksom barns och
ungdomars inflytande och delaktighet i samhälls- och
trafikplanering. Enligt regeringens bedömning bör
barnkonventionen vidare tas upp i utbildningar för
de yrkesgrupper som skall arbeta med barn.
Regeringen anser också att kommuner och landsting
bör erbjuda sin personal fortbildning om
barnkonventionen samt inrätta system för att kunna
följa hur barnens bästa förverkligas i det kommunala
arbetet.
Ett enigt utskott föreslår med anledning av en
motion (mp) att 22 § fjärde stycket
socialtjänstlagen (1980:620) om placering av barn
utanför hemmet ändras. Syftet med ändringen är att
ytterligare betona vikten av att socialtjänsten i
första hand överväger huruvida placeringen kan ske
hos släktingar eller andra närstående. Enligt
utskottets förslag skall vid placering av barn i
första hand övervägas om barnet kan tas emot av
någon anhörig eller annan närstående.
Socialdemokraterna och Vänsterpartiet har avgett ett
särskilt yttrande i denna fråga. Lagändringen
föreslås träda i kraft den 1 juli 1999.
Med anledning av en annan motion (kd, s, m, c, fp,
mp) föreslår utskottet enhälligt ett
tillkännagivande till regeringen om att studier
snarast bör genomföras beträffande hur små barn
påverkas vid växelvis boende hos föräldrarna efter
en skilsmässa eller separation. Utskottet anser
också att det bör utredas hur föräldrar bäst kan
informeras och stödjas så att barnets behov får
styra hur boendet och umgänget utformas.
Utskottet avstyrker övriga motionsyrkanden.
Till betänkandet fogas 35 reservationer och sex
särskilda yttranden.
Propositionen
I proposition 1997/98:182 föreslår regeringen
(Socialdepartementet) att riksdagen godkänner den av
regeringen föreslagna strategin för att förverkliga
FN:s konvention om barnets rättigheter i Sverige
(avsnitt 4 i propositionen).
Motionerna
Motioner väckta med anledning av
propositionen
1998/99:So5 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd) vari
yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om barnmisshandel,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om situationen för barn
vars föräldrar vistas i fängelse,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om ett åtgärdsprogram
för att möta den psykiska ohälsan bland barn,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om behovet av
nationella riktlinjer för skolhälsovården,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om barnkonventionen och
det internationella perspektivet,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att Barnombudsmannen
bör rapportera till riksdagen årligen om hur
förverkligandet av barnkonventionen fortskrider.
1998/99:So6 av Monica Green (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om FN:s barnkonvention.
1998/99:So7 av Ingrid Burman m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär ett
förtydligande av i vilka ärenden det kan vara
olämpligt att ha ett barnperspektiv,
2. att riksdagen hos regeringen begär en förnyad
prövning av en inkorporering av barnkonventionen i
svensk rätt enligt vad i motionen anförts om den
direkta tillämpningen i domstolar och hos
myndigheter,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om kommunala
handlingsplaner,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om konsekvensanalyser
av hur beslut påverkar barn,
5. att riksdagen hos regeringen begär förslag till
sådan ändring av reglerna i 6 kap. 7 § brottsbalken
enligt vad i motionen anförts om skydd för yngre
barn mot att utnyttjas av sexklubbar,
6. att riksdagen hos regeringen begär att
Socialstyrelsen får i uppdrag att utarbeta
riktlinjer för dödsfallsundersökningar enligt vad i
motionen anförts om ökade kunskaper om
barnmisshandel,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om barnanpassade
besöksrum på kriminalvårdsanstalterna,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om romska barn och
deras möjlighet till en trygg uppväxtmiljö,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om funktionshindrade
barns möjligheter att delta i samhällslivet och bli
delaktiga i beslut som rör dem själva,
10. att riksdagen hos regeringen begär en översyn
av utlänningslagen för en generösare syn på
familjeåterföreningsärenden,
11. att riksdagen hos regeringen begär förslag till
regler när det gäller asylsökande barn så att de
efter två års väntan på besked får permanent
uppehållstillstånd,
12. att riksdagen hos regeringen begär förslag till
sådan ändring i lagen så att statslösa barn får
svenskt medborgarskap året efter det att de fått
permanent uppehållstillstånd,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om en trygg
skolmiljö och utökat vuxenstöd,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om elevinflytande,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om att ge barn
kunskaper om barnkonventionen,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om alla barns rätt
till förskola,
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om att stärka
barns rätt att komma till tals i rättsliga
processer.
1998/99:So8 av Kenneth Johansson m.fl. (c) vari
yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att Sverige bör
ratificera Europarådets konvention "on the exercise
of childrens rights",
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om direktiv till alla
myndigheter om att ett barnperspektiv bör beaktas i
verksamheterna,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om utbildning för
nämndemän,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att en barnbilaga
med nyckeltal bör införas i budgeten,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om en nationell
strategi och en tidsplan för att göra
barnkonventionen känd,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om
frivilligorganisationernas roll för att ge
barnkonventionen ett reellt genomslag,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om våld mot barn,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om behovet av stöd till
frivilligorganisationerna för att hjälpa barn till
föräldrar med missbruksproblem och med psykisk
ohälsa,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att den nationella
utvärderingen av skolan bör omfatta en systematisk
redovisning av elevernas egna upplevelser av sin
skolsituation,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om barnens
innemiljö,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om
skadeförebyggande program bland barn och ungdom,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om ett tydligt
barnperspektiv i den nationella forskningsplanen
kring ojämlikhet i hälsa,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om vikten av ett
barnperspektiv i övergripande mål och riktlinjer för
hälso- och sjukvårdens medverkan i folkhälsoarbetet,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om de gömda
barnen.
Motioner väckta under allmänna motionstiden
1998
1998/99:So209 av Maud Ekendahl (m) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om avskaffande av gratis
sjukvård för barn och ungdomar upp till 19 års
ålder.
1998/99:So228 av Ulf Kristersson m.fl. (m) vari
yrkas
5. att riksdagen beslutar ändra lagen om vård av
unga i enlighet med vad som anförts i motionen.
1998/99:So238 av Berit Adolfsson och Inger René (m)
vari yrkas att riks-dagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om
barnsjukvården.
1998/99:So240 av Ingrid Burman m.fl. (v) vari yrkas
att riksdagen hos regeringen begär att den planerade
utredningen om barnmisshandel även ges direktiv i
linje med vad i motionen anförts.
1998/99:So243 av Kerstin Heinemann (fp) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna att ett samlat åtgärdsprogram bör utarbetas
för funktionsstörningen ADHD/DAMP.
1998/99:So258 av Ingrid Burman m.fl. (v) vari yrkas
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om barn i
missbrukarfamiljer,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om behovet av stöd
till barn till missbrukare.
1998/99:So263 av Kenneth Lantz (kd) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om prevention av
brännskador,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att påbörja ett
projekt för att utvärdera hur insatser kan
genomföras i Sverige för att minska antalet bränn-
och skållningsolyckor,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att primärvården bör
uppmanas att informera på ett effektivt och
preventivt sätt om barnbrännskador.
1998/99:So269 av Carina Hägg (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av ökade
kunskaper, bland dem som i sin yrkesroll möter barn,
om situationen för dem som växer upp i sekter.
1998/99:So273 av Kerstin-Maria Stalin (mp) vari
yrkas att riksdagen hos regeringen begär att en
utredning tillsätts för att föreslå åtgärder till
särskilt utsatta barn.
1998/99:So285 av Yvonne Oscarsson m.fl. (v) vari
yrkas att riksdagen hos regeringen begär att den
planerade utredningen om barnmisshandel även ges
direktiv i linje med vad i motionen anförts.
1998/99:So303 av Chatrine Pålsson (kd) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om särskilt utsatta
barn - barn i riskzonen.
1998/99:So306 av Thomas Julin m.fl. (mp) vari yrkas
21. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om behovet av
resurser till anhöriga till missbrukare.
1998/99:So308 av Thomas Julin m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att släkt och
närstående i första hand skall komma i fråga för
utredning vid en placering av barn utanför hemmet,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att barn skall
placeras där de har sina rötter om inte tungt
vägande skäl talar däremot,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att modellen med
familjerådslag skall kunna användas i större
omfattning,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att det vid alla
konfliktfall, när det gäller placering av barn, vid
omprövning ges möjlighet att använda sig av modellen
familjerådslag,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om en tydlig
lagstiftning som reglerar utredningsförfarandet vid
omhändertagandet av barn,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om familjens rätt till
familjerådslag,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om åtgärder för att
hjälpa familjen efter ett omhändertagande,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om en plan för vård och
återförening vid familjehemsplaceringar,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om
syskonplacering,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om barnens rätt
till släktkontakt,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om umgängesrätt,
15. att riksdagen hos regeringen begär att
regeringen tillsätter en kommitté med uppdrag att se
över lagstiftningen, för att skapa ett humanare
omhändertagande av barn samt större rättssäkerhet.
1998/99:So309 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) vari
yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om beslut ur barnens
perspektiv,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att förstärka
barnens rätt i samhället,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att synliggöra barns
behov och miljöer.
1998/99:So314 av Lennart Daléus m.fl. (c) vari yrkas
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om folkhälsoarbete för
barn.
1998/99:So339 av Tuve Skånberg och Holger Gustafsson
(kd) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om åtgärder mot fetalt
alkoholsyndrom (FAS),
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om behovet av
kraftfulla insatser för att stödja familjer med
alkoholproblem,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om behovet av insatser
för att minska flickors alkoholbruk.
1998/99:So345 av Ragnwi Marcelind och Fanny Rizell
(kd) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om tydlig information
om FAS,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att personal på
barnavårdscentraler, vårdcentraler, socialtjänsten
och missbrukvårdskedjan erbjuds utbildning angående
FAS,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om behovet av ett
intensifierat samarbete mellan barnavårdscentral,
sjuksköterska, vårdcentral och socialtjänst.
1998/99:So348 av Ragnwi Marcelind (kd) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en
aktionsplan för att bekämpa barnsexhandel och
barnprostitution,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att barn som utsatts
för sexualbrott tillsammans med vårdnadshavaren
skall få psykologhjälp och vård under lång tid efter
förövandet,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om resurser för
förebyggande verksamheter där utsatta kan få hjälp
att bearbeta sina traumatiska upplevelser,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att olika
personalkategorier får kontinuerlig utbildning för
att öka kunskaperna om hur barn som blivit utsatta
för sexuella övergrepp och deras föräldrar reagerar.
1998/99:So352 av Anita Jönsson och Karin Wegestål
(s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om
barnhälsovården.
1998/99:So353 av Berit Adolfsson och Inger René (m)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om att
någon form av godmanskap för barn till missbrukande
föräldrar skyndsamt bör utredas och inrättas inom
socialtjänsten.
1998/99:So367 av Mona Berglund Nilsson (s) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om utbildning av
blivande familjehemsföräldrar.
1998/99:So376 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd) vari
yrkas
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till
en nationell handlingsplan för att öka stödet till
barn med dolda funktionsnedsättningar såsom DAMP,
dyslexi och näraliggande diagnoser.
1998/99:So379 av Lars Gustafsson m.fl. (kd) vari
yrkas
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om
relationsstörningar mellan spädbarn och föräldrar.
1998/99:So380 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om behovet av utökad
föräldrautbildning,
6. att riksdagen hos regeringen begär att
Socialstyrelsen ges i uppdrag att upprätta en plan
för återuppbyggandet av barnvårdarverksamheten,
8. att riksdagen hos regeringen begär en plan för
utvidgad verksamhet vid familjerådgivningsbyråer,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att öka
möjligheterna att utse kontaktperson/ombud för barn,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om en förstärkning
av det statliga ansvaret för barnkonventionen.
1998/99:So382 av Camilla Dahlin-Andersson och Elver
Jonsson (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att aktualisera FN:s
barnkonvention,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om barn och ungdoms
utsatta sociala miljöer,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att aktualisera
barnperspektivet i fritid och skola,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att undervisning och
hem- och fritidsmiljöer stimulerar barn till
självständighet att kunna bedöma och kritiskt
granska samhällets skiftande utbud inom kulturens
och nöjeslivets område,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att alla berörda
ansvariga instanser har att beakta aktuella insatser
ur ett barn- och ungdomsperspektiv.
1998/99:So430 av Sinikka Bohlin (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en Pride-metod i samband
med utbildning av fosterfamiljer.
1998/99:So434 av Camilla Dahlin-Andersson (fp) vari
yrkas att riksdagen hos regeringen begär att en
utredning tillsätts om barns och ungdomars aktuella
situation ur ett barn- och ungdomsperspektiv.
1998/99:So435 av Inger Davidson m.fl. (kd, s, m, c,
fp, mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om studier angående hur
små barn påverkas vid växelvis boende,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om hur berörda parter
bäst kan få utbildning, information och stöd.
1998/99:So448 av Inger Davidson (kd) vari yrkas att
riksdagen hos regeringen begär förslag som stödjer
och stimulerar föräldrastödjande verksamhet.
1998/99:So449 av Ragnwi Marcelind (kd) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om nödvändigheten av
resurser i kommunerna för att rehabiliterande
verksamhet riktad till barn till alkoholmissbrukande
föräldrar skall genomföras.
1998/99:So450 av Barbro Johansson (mp) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att ett
informationsprogram riktat till ungdomar bör tas
fram enligt intentionerna i motionen och att en
utredning bör göras.
1998/99:So459 av Ingrid Näslund (kd) vari yrkas
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om särskilda åtgärder
för barn från missbrukande familjer.
1998/99:So460 av Thomas Julin m.fl. (mp) vari yrkas
5. att riksdagen hos regeringen begär en utredning
hur barn och ungdomar över hela landet med
neuropsykiatriska störningar skall kunna
tillförsäkras vård och behandling i fungerande
vårdkedjor.
1998/99:So462 av Helena Bargholtz m.fl. (fp) vari
yrkas
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om en uppföljning
av de förebyggande insatserna mot könsstympning.
1998/99:So464 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp) vari
yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att genomföra FN:s
barnkonvention i Sverige,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att ge
Socialstyrelsen och Skolstyrelsen i uppdrag att se
till att berörd personal får adekvat utbildning om
ADHD,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om
Barnpsykiatrikommittén,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om behovet av
barnhälsovetenskap,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om smärtbehandling
av barn.
1998/99:So466 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
4. att riksdagen begär att regeringen ger
Socialstyrelsen i uppdrag att starta
utvecklingsarbete i frågor om övergrepp mot
flickebarn.
1998/99:Ju509 av Inger Davidson m.fl. (kd, s, m, v,
c, fp, mp) vari yrkas
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att barnpsykologisk
expertis får medverka då socialförvaltningen fattar
beslut om barnens behandling när en förälder tas in
på anstalt,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att föräldrar och
barn får stöd och hjälp efter frigivandet så att
förutsättningar för en normal livssituation kan
skapas.
1998/99:Ju905 av Margareta Viklund (kd) vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att konkreta
åtgärder vidtas så att anmälningsplikten fungerar
när det gäller barn som far illa,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att den personal som
har att göra med barn i svåra situationer utbildas
för den uppgiften,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att landstingen
rekommenderas att tillsätta barnombudsmän.
1998/99:A291 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om
ungdomsmottagningarnas betydelse.
1998/99:A808 av Lennart Daléus m.fl. (c) vari yrkas
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts angående åtgärder för
information till ungdomar om sex- och
samlevnadsfrågor.
Yttranden m.m.
Socialutskottet har berett konstitutionsutskottet,
justitieutskottet, lagutskottet,
socialförsäkringsutskottet och utbildningsutskottet
möjlighet att yttra sig över propositionen jämte
motioner i de delar som har samband med respektive
utskotts beredningsområde.
Konstitutionsutskottet har yttrat sig i frågan om
inkorporering av barnkonventionen samt över motion
So7 yrkande 2.
Justitieutskottet berör i sitt yttrande frågor om
barn som dömts till en påföljd som innebär
frihetsberövande (avsnitt 3.5 i propositionen), barn
som offer för brott (avsnitt 7.2 samt motion So7
yrkande 5), könsstympning (avsnitt 7.2) och barn med
föräldrar i fängelse (avsnitt 7.5 samt motionerna
So5 yrkande 2 och So7 yrkande 7).
Lagutskottet har yttrat sig över dels de avsnitt i
propositionen som gäller strategin för genomförandet
av barnkonventionen (avsnitt 4), barnets rätt att
komma till tals (avsnitt 6.3), olovligt bortförda
barn (avsnitt 7.3) och verkställighet av avgöranden
om vårdnad m.m. (avsnitt 7.4), dels motion So8
yrkande 1.
Socialförsäkringsutskottet har yttrat sig över den
föreslagna strategin för genomförandet av
barnkonventionen samt motionerna So5 yrkande 5, So7
yrkandena 10-12 och So8 yrkande 14.
Utbildningsutskottet har yttrat sig över motionerna
So5 yrkande 4, So7 yrkandena 8 och 13-16 samt So8
yrkande 9.
Yttrandena fogas till betänkandet som bilagorna 1-5.
Barnombudsmannen har vid en sluten utfrågning i
socialutskottet den 16 februari 1999 redovisat sina
synpunkter kring bl.a. genomförandet av
barnkonventionen på olika nivåer i samhället.
Utskottet
Propositionen i huvuddrag
I propositionen föreslår regeringen en strategi för
det fortsatta arbetet med att förverkliga och
genomföra FN:s konvention för barnets rättigheter -
barnkonventionen - i Sverige (avsnitt 4 i
propositionen). I strategin ingår att
barnkonventionen skall vara ett aktivt instrument
och genomsyra allt statligt beslutsfattande som
berör barn. Barnkonsekvensanalyser skall göras vid
statliga beslut som rör barn. Barnperspektivet skall
i lämplig omfattning finnas med i
utredningsdirektiv. Statligt anställda vars arbete
har konsekvenser för barn och ungdomar skall för att
kunna stärka sin barnkompetens och sina kunskaper om
barnkonventionen erbjudas utbildning och
fortbildning. Vidare skall Barnombudsmannens
verksamhet och organisation ses över i syfte att
stärka dess roll i genomförandet av
barnkonventionen. Barnstatistiken skall utvecklas.
Slutligen skall barns och ungdomars inflytande och
delaktighet i samhälls- och trafikplanering
utvecklas.
I propositionen berörs vidare vikten av att
barnkonventionen tas upp i olika yrkesutbildningar
och i fortbildning för personal inom kommuner och
landsting samt betydelsen av att det på lokal nivå
inrättas system för att kunna följa hur barnens
bästa förverkligas i det kommunala arbetet.
Regeringen redogör även för områden där fortsatt
utredningsarbete och myndighetsuppdrag erfordras för
att genomföra barnkonventionen i Sverige, närmare
bestämt vissa frågor rörande socialtjänst, barn i
behov av särskilt skydd samt hälso- och sjukvård
(avsnitten 6-8 i propositionen).
En strategi för genomförandet av barnkonventionen
Bakgrund
FN:s generalförsamling antog konventionen om barnets
rättigheter den 20 november 1989. Sverige
undertecknade konventionen den 26 januari 1990 och
den trädde för svenskt vidkommande i kraft den 2
september 1990 efter att ha godkänts av riksdagen
(prop. 1989/90:107, bet. 1989/90:SoU28). Några
lagstiftningsåtgärder vidtogs inte i samband med
godkännandet.
Konventionen utgår från fyra grundläggande
principer: principen om barnets bästa, rätten till
liv och utveckling, rätten att framföra sina åsikter
och få dem respekterade samt rätten att skyddas mot
övergrepp och diskriminering. Artikel 4 i
barnkonventionen förpliktigar de stater som
ratificerat konventionen att vidta alla lämpliga
åtgärder för att genomföra den.
Socialutskottet behandlade motioner om inkorporering
av barnkonventionen i betänkande 1995/96:SoU4.
Konstitutionsutskottet, som yttrade sig i ärendet,
ansåg att barnkonventionen inte borde inkorporeras
utan införlivas med svensk rätt genom
transformering. Vid transformering omarbetas den
internationella överenskommelsen eller delar av den
till svensk författningstext medan inkorporering
innebär att det i lag eller annan författning
föreskrivs att konventionens bestämmelser direkt
gäller i Sverige. Socialutskottet delade denna
inställning med hänvisning dels till
konstitutionsutskottets skäl, dels till att barnen
härigenom torde få det bästa skyddet.
Socialutskottet ansåg dock, liksom
konstitutionsutskottet, att regeringen borde besluta
om en bred översyn av om svensk lagstiftning och
praxis stämmer överens med barnkonventionens
bestämmelser. Utskottet föreslog ett
tillkännagivande härom till regeringen. Riksdagen
följde utskottet (rskr. 1995/96:62).
Med anledning av tillkännagivandet tillsatte
regeringen år 1996 en parlamentarisk kommitté
(Barnkommittén) med uppdrag att bl.a. göra en bred
översyn av hur svensk lagstiftning och praxis
förhåller sig till barnkonventionens regler.
Barnkommittén avlämnade i augusti 1997
slutbetänkandet Barnets bästa i främsta rummet -
FN:s konvention om barnets rättigheter förverkligas
i Sverige (SOU 1997:116). Kommittén ansåg bl.a. att
barnkonventionen inte bör inkorporeras i det svenska
rättssystemet utan att den hittills valda vägen med
transformering är att föredra. Som skäl för sitt
ställningstagande anförde kommittén
sammanfattningsvis att konventionen innehåller många
relativt vaga formuleringar och ett icke obetydligt
inslag av artiklar som siktar till ett gradvist
genomförande och som är svåra att direkt tolka av en
domstol. För ett land med så omfattande barnrättslig
lagstiftning som Sverige finns det enligt kommittén
inte mycket att vinna på att ge barnkonventionen
status av nationell lag. Viktigare är att det sker
en ordentlig genomgång av att lagarna stämmer
överens med konventionen och att dess anda och
innebörd fortsättningsvis beaktas i varje
lagstiftningsärende. Barnkommittén fann att svensk
lagstiftning i huvudsak stämde överens med
åtagandena i konventionen och att de justeringar som
behövde göras var av mindre omfattning.
Propositionen m.m.
Barnkonventionens budskap kan enligt regeringen
sammanfattas i tre ord: barn skall respekteras.
Förverkligandet av barnkonventionen i Sverige är en
ständigt pågående process som måste hållas levande,
anförs det. Arbetet med att förankra det synsätt som
genomsyrar barnkonventionen är långsiktigt.
Barnkonventionen skall vara ett verktyg i arbetet
med att gradvis förbättra barns villkor. Enligt
regeringen handlar det om att ändra attityder,
förhållningssätt och arbetssätt i olika verksamheter
och på olika nivåer i samhället. Det krävs därför
satsningar för att höja medvetenheten hos
beslutsfattare och vuxna som arbetar med barn samt
hos barn och ungdomar själva. På så sätt kan
barnperspektivet utvecklas så att barnets bästa
verkligen sätts i centrum, sägs det i propositionen.
Regeringen föreslår följande strategi för det
fortsatta arbetet med att förverkliga och genomföra
barnkonventionen i Sverige:
· Barnkonventionen skall vara ett aktivt instrument
och genomsyra allt beslutsfattande inom
Regeringskansliet som berör barn.
·
· Statligt anställda vars arbete har konsekvenser
för barn och ungdomar skall erbjudas fortbildning
för att kunna stärka sin barnkompetens och sina
kunskaper om barnkonventionen.
·
· Barnkonsekvensanalyser skall göras vid statliga
beslut som berör barn.
·
· Barnombudsmannens verksamhet och organisation
skall ses över i syfte att stärka dess roll vid
genomförandet av barnkonventionen i Sverige.
·
· Barnperspektivet skall i lämplig omfattning
finnas med i utredningsdirektiv.
·
· Barnstatistiken skall utvecklas.
·
· Barns och ungdomars inflytande och delaktighet i
samhälls- och trafikplanering skall utvecklas.
·
Målsättningen är att konventionen och dess
intentioner skall finnas med i allt offentligt
beslutsfattande som rör barn. Enligt regeringen bör
barnkonventionen på olika sätt tas upp i
utbildningar för de yrkesgrupper som skall arbeta
med barn. Vidare bör kommuner och landsting erbjuda
sin personal fortbildning om barnkonventionen samt
inrätta system för att kunna följa hur barnens bästa
förverkligas i det kommunala arbetet, anförs det.
Anslutningen till barnkonventionen innebär att
Sverige har åtagit sig att se till att konventionens
rättigheter för barn verkligen genomförs i
praktiken. Det är enligt propositionen ett längre
gående åtagande än att den svenska lagstiftningen
skall stämma med konventionens artiklar.
Konventionen kräver att tillämpningen av
lagstiftningen skall ske i konventionens anda. Den
kräver vidare att politiska beslut skall fattas och
administrativa åtgärder skall vidtas med barnets
bästa som riktmärke, givetvis med hänsynstagande
till annan lagstiftning och andra gruppers legitima
intressen, anförs det. Ett första steg i detta
arbete är enligt regeringen att se till att
innebörden av barnkonventionen blir känd i Sverige
av barn och ungdomar, av beslutsfattare vars
verksamhet påverkar barns vardag och av grupper som
direkt arbetar med barn. Ifrågavarande proposition
innehåller riktlinjer för hur detta
informationsarbete skall bedrivas. Enligt
propositionen ankommer det konkreta genomförandet av
arbetet på Barnombudsmannen, länsstyrelserna och
berörda sektorsmyndigheter samt på kommuner och
landsting. Regeringen har det övergripande ansvaret
för barnkonventionens efterlevnad och tillämpning,
vilket innebär både att se till att statlig
verksamhet bedrivs i enlighet med konventionen och
att följa upp vad som händer på lokal nivå.
Kunskaper om barnkonventionen bör enligt regeringen
ingå i grundutbildningen för personalkategorier som
efter utbildningen kommer att i väsentlig omfattning
arbeta med barn. Särskild fortbildning bör anordnas
av arbetsgivare för personalkategorier som i dag
saknar kunskap om barnkonventionen och som i sitt
arbete möter barn. Enligt propositionen avser
regeringen att göra en översyn av utbildningarna för
de yrkesgrupper som kommer att arbeta med barn, i
syfte att följa upp kunskapsförmedlingen om
barnkonventionen. Regeringen förutsätter därutöver
att utbildningsanordnare för relevanta yrkesgrupper
aktivt arbetar för att barnkonventionen beaktas i
utbildningarna.
Insatser när det gäller grundutbildningen måste
enligt propositionen kompletteras med fortbildning
av den personal som redan arbetar med barn. När det
gäller statligt anställd personal anser regeringen
det viktigt att staten föregår med gott exempel. För
att möjliggöra en ordentlig satsning bör
Barnombudsmannen tillföras 1,5 miljoner kronor i
budgetpropositionen för år 1999. Arbetet bör ske i
samråd med Arbetsgivarverket, anförs det. Regeringen
anser det viktigt att de yrkesgrupper inom
rättsväsendet som kommer i kontakt med barn har
kunskaper om barnkonventionen och att de har ett
barnperspektiv i sitt arbete. Regeringen förutsätter
att Domstolsverket ägnar frågan uppmärksamhet.
När det gäller fortbildning om barnkonventionen för
redan verksam personal som arbetar med barn i
kommuner och landsting finns det enligt regeringen
anledning för staten att erbjuda kommunsektorn hjälp
med dessa insatser. Barnombudsmannen bör enligt
propositionen få i uppdrag att, i samråd med Svenska
Kommunförbundet och Landstingsförbundet, ta fram
material och göra grundläggande utbildningsinsatser
för att få i gång fortbildning om barnkonventionen i
kommuner och landsting. Regeringen anser att BO för
detta ändamål bör tillföras 1,5 miljoner kronor i
budgetpropositionen för år 1999.
Regeringen instämmer i Barnkommitténs bedömning att
de för barn och ungdomar viktigaste besluten fattas
på lokal nivå. Processen med barn- och ungdomsplaner
tycks ha tagit ny fart, framför allt genom att
barnkonventionen har kommit in i bilden som en
inspirerande faktor. Regeringen ser positivt på
barn- och ungdomsplaner som ett sätt att beskriva
den långsiktiga inriktningen av barn- och
ungdomspolitiken. För att dessa planer inte skall
bli en skenprodukt behövs dock enligt regeringen
system för att bevaka att barns och ungdomars
intressen finns med i beslutsprocessen, t.ex.
barnkonsekvensanalyser eller barnchecklistor som
kopplar enskilda beslut till barn- och
ungdomsplanen. I en del kommuner arbetar man med
barnbilagor till budgeten för att se till att
barnperspektivet finns med i budgetarbetet. Analyser
före beslut måste följas upp med utvärdering av
resultatet efter vidtagna åtgärder, anförs det i
propositionen.
Regeringen är inte nu beredd att förorda
lagstiftning för att stärka barnperspektivet i den
kommunala beslutsprocessen. Det finns anledning att
förvänta att den nuvarande positiva utvecklingen
fortsätter. Vidare bör utvecklingen av barnplanerna
ske efter lokala behov. Det är enligt propositionen
angeläget att påverka också de kommuner och
landsting som varit sena med att komma i gång med
sitt utvecklingsarbete. Enligt regeringen bör
Barnombudsmannen genom diskussioner med kommuner och
landsting medverka till att arbetet med barn- och
ungdomsplaner kommer i gång. BO bör enligt
propositionen vidare anordna utbildningar för
kommun- och landstingsrepresentanter,
frivilligorganisationer, politiker, ungdomar och
andra i hur barnplaner och andra instrument för att
förbättra barnperspektivet kan utformas och
användas. BO bör också utveckla modeller för dessa
instrument. För det här beskrivna arbetet med
materialframställning och utbildningsinsatser bör
enligt regeringen 1 miljon kronor avsättas till
Barnombudsmannen i budgetpropositionen för år 1999.
I propositionen påpekas att även många statliga
beslut berör barns och ungdomars situation. Enligt
regeringen är det därför viktigt att även
beslutsfattandet på statlig nivå sker med kunskap om
barnkonventionens regler och anda och med ett
tydligt barnperspektiv. En analys av konsekvenserna
för barn av beslut som fattas och som tydligt berör
dem bör göras i varje enskilt fall. Detta bör gälla
budgetbeslut, lagstiftning och även beslut som rör
den fysiska miljön. Enligt propositionen bör
Riksrevisionsverket få i uppdrag att i samråd med
Barnombudsmannen utforma riktlinjer för hur
barnkonsekvensanalyser kan göras. Även berörda
sektorsmyndigheter bör vidare-utveckla arbetet på
detta område, anförs det. Enligt regeringen är det
särskilt viktigt att barnperspektivet finns med i
det statliga budgetarbetet.
Regeringen anser vidare att ett barnperspektiv bör
finnas med när statliga utredningsdirektiv utformas.
Det är viktigt att direktiven får genomslag i det
verkliga arbetet och inte bara blir en död bokstav.
Regeringen betonar därför betydelsen av att barns
och ungdomars intressen i utredningen behandlas
separat och att det anges vad som bör uppnås när det
gäller dessa i utredningen.
Enligt regeringen har Barnombudsmannen (BO) en
viktig roll när det gäller att påbörja och samordna
insatser för att genomföra barnkonventionen i
Sverige och för att bevaka barns och ungdomars
intressen i olika sammanhang. Det är viktigt att det
arbete som bedrivs av BO förstärks och
effektiviseras, anges det vidare. Regeringen har
därför förordnat en särskild utredare med uppgift
att se över myndighetens verksamhet och organisation
(dir. 1998:21). En central del av direktiven handlar
om hur BO skall få förutsättningar för att kunna
delta i arbetet med att följa upp barn- och
ungdomsfrågor i kommuner och landsting och hur
samordningen med olika sektorsmyndigheter bör ordnas
för att den totala uppföljningen och utvärderingen
skall bli så effektiv som möjligt. Utredningen skall
redovisa sitt uppdrag senast den 30 april 1999.
Enligt propositionen bör Statistiska centralbyrån få
i uppdrag att utarbeta en årlig barnstatistik och
för detta ändamål tillföras 1 miljon kronor i
budgetpropositionen för år 1999.
Enligt propositionen ankommer det på de enskilda
kommunerna att se till att barn och ungdomar
involveras i planprocesser och andra
beslutsprocesser. Boverket bör dock få i uppdrag att
utveckla metoder för hur detta skall ske.
När det gäller möjligheten för barn och ungdomar
att komma till tals i de situationer där de är att
betrakta som brukare av olika kommunala tjänster
anser regeringen att de möjligheter som redan i dag
är reglerade i lag bör användas och utvecklas innan
någon lagändring övervägs. Enligt regeringen bör de
kommunala handlingsplanerna för genomförande av
barnkonventionen ha som genomgående tema hur
delaktigheten och inflytandet för barn och ungdomar
skall förverkligas i kommunala nämnder och
styrelser. Enligt regeringen bör Barnombudsmannen
och Ungdomsstyrelsen inom ramen för sina ordinarie
uppdrag samverka när det gäller utvecklingen av
metoder för bättre inflytande och delaktighet.
Av artikel 12 i barnkonventionen följer att det barn
som är i stånd att bilda egna åsikter skall ha rätt
att fritt uttrycka dessa i alla frågor som rör
barnet. Åsikterna skall tillmätas betydelse i
förhållande till barnets ålder och mognad. I alla
domstolsförfaranden och administrativa förfaranden
som rör barnet skall barnet särskilt beredas
möjlighet att höras. Enligt regeringens mening är
barnets rätt att komma till tals i
domstolsförfaranden och administrativa förfaranden i
stort sett tillgodosedd i berörd lagstiftning.
Uttryckliga bestämmelser har införts om rätten för
barn att komma till tals i vårdnads- och
umgängesmål, i adoptionsärenden och i namnärenden
samt i sociala mål och ärenden enligt
socialtjänstlagen och LVU. I samband med en kommande
översyn av LVU bör dock en analys göras av
socialtjänstens möjligheter att låta barnet komma
till tals även i situationer när vårdnadshavaren
motsätter sig det. Regeringen påpekar vidare att det
inte räcker med lagstiftning för att förverkliga
barnets rätt att bli hört. Informationskampanjer och
utbildningsinsatser riktade till personal som har
att fatta beslut om enskilda barn är av stor
betydelse, anförs det. Det handlar om att förändra
attityder hos vuxna och att få dessa att se barnet
som en samhällsmedborgare med kompetens och kunskap
utifrån sina förutsättningar.
Hur Regeringskansliets inre organisation skall
utformas bestäms av regeringen själv, anförs det i
propositionen. Av 13 och 15 §§ förordningen
(1996:1515) med instruktion för Regeringskansliet
framgår att ett ärende som rör flera departements
verksamhetsområden skall handläggas inom det
departement till vilket det huvudsakligen hör och
därifrån beredas i samråd med övriga berörda
statsråd. Socialdepartementet har ansvaret för
flertalet av de frågor som berör barn och unga, med
undantag av förskoleverksamhet, skola och
skolbarnsomsorg. Enligt regeringen kommer
organisationen inom Socialdepartementet nu att ses
över ytterligare för att ännu bättre tillgodose
barnperspektivet.
Motionerna
I motion So7 av Ingrid Burman m.fl. (v) yrkas att
riksdagen hos regeringen begär ett förtydligande av
i vilka ärenden det kan vara olämpligt att ha ett
barnperspektiv (yrkande 1). Motionärerna hänvisar
till att det i propositionen anges att
barnperspektivet skall beaktas "i lämplig
omfattning". Enligt motionärerna kan även t.ex. ett
ärende om byggande för äldre ha ett barnper-spektiv
om en kommun offrar en lekpark för ett seniorboende.
I motionen yrkas även att riksdagen hos regeringen
begär en förnyad prövning av en inkorporering av
barnkonventionen i svensk rätt enligt vad i motionen
anförts om den direkta tillämpningen i domstolar och
hos myndigheter (yrkande 2). Enligt motionärerna
uppstår hela tiden nya diskrepanser mellan den
nationella lagstiftningen och barnkonventionen. Den
enda möjligheten att få ett fullt genomslag i svensk
rätt för barnkonventionen är att inkorporera den. En
fördel med inkorporering är enligt motionärerna att
konventionen då automatiskt blir direkt tillämplig i
svenska domstolar och myndigheter. I konventionen
finns bestämmelser som är tekniskt och rättsligt
detaljerade. Vidare innehåller konventionen inga för
svensk rätt främmande principer. Motionärerna
hänvisar till att Europakonventionen under snart tre
års tid har utgjort en del av svensk rätt utan att
några särskilda problem uppkommit vid
rättstillämpningen. Domstolar och myndigheter har
vidare i huvudsak lyckats väl vid hanteringen av de
nya rättskällor som blivit en följd av EU-
medlemskapet. Om domstolarna skulle tolka
barnkonventionen alltför snävt kan enligt
motionärerna nationella bestämmelser införas som går
längre än konventionen när det gäller att
förverkliga barnets rättigheter. Motionärerna begär
vidare ett tillkännagivande om att regeringen bör få
i uppdrag att till riksdagen lämna förslag om hur
kommunala handlingsplaner kan användas i arbetet med
barnkonventionen i kommunerna (yrkande 3). I
motionen yrkas vidare att regeringen skall ges till
känna vad i motionen anförts om konsekvensanalyser
av hur beslut påverkar barn (yrkande 4).
Konsekvensanalyser behöver göras i större
utsträckning eftersom det utan sådana är omöjligt
att leva upp till barnkonventionen, menar
motionärerna. Motionärerna begär även ett
tillkännagivande till regeringen om
funktionshindrade barns möjligheter att delta i
samhällslivet och bli delaktiga i beslut som rör dem
själva (yrkande 9). För att barn med funktionshinder
skall kunna delta i samhällslivet på sina egna
villkor krävs enligt motionärerna att barnen får
större uppmärksamhet och att deras åsikter
respekteras. Slutligen begär motionärerna ett
tillkännagivande till regeringen om att stärka barns
rätt att komma till tals i rättsliga processer
(yrkande 17). Att barn skall kunna säga sin mening
och få gehör i frågor som rör dem själva är enligt
motionärerna en viktig del av barnkonventionen.
Motionärerna anser att regeringen bör satsa på att
kontinuerligt utbilda all personal inom domstolar,
polis och åklagarväsende om vad barnkonventionen
innehåller och vilka krav den ställer.
I motion So380 av Gudrun Schyman m.fl. (v) begärs
ett tillkännagivande av vad i motionen anförts om en
förstärkning av det statliga ansvaret för
barnkonventionen (yrkande 11). Motionärerna anför
att staten måste ha styrinstrument och
uppföljningssystem som säkerställer att alla barn i
landet verkligen tillförsäkras sina rättigheter i
enlighet med barnkonventionen. Enligt motionärerna
är det viktigt att barnkonventionen inkorporeras i
svensk lagstiftning.
I motion So5 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd) yrkas
att riksdagen skall ge regeringen till känna vad i
motionen anförts om att Barnombudsmannen bör få i
uppdrag att årligen rapportera till riksdagen om hur
förverkligandet av barnkonventionen fortskrider
(yrkande 6). Motionärerna anser att
genomförandeprocessen i kommunerna inte får hålla
samma låga takt som hittills.
I motion So8 av Kenneth Johansson m.fl. (c) begärs
att regeringen skall ges till känna vad i motionen
anförts om att Sverige bör ratificera Europarådets
konvention "on the exercise of children´s rights"
(yrkande 1). Konventionens syfte är att stärka barns
ställning i familjerättsprocesser. Motionärerna
anser att Sverige snarast bör ratificera
konventionen och att det förberedande
lagstiftningsarbetet därför måste påskyndas.
Motionärerna begär vidare ett tillkännagivande av
vad i motionen anförts om direktiv till alla
myndigheter om att ett barnperspektiv bör beaktas i
verksamheterna (yrkande 2). Enligt motionärerna har
flera myndigheter i sin planering och sitt
verkställande av beslut ett mycket stort ansvar för
att i praktiken förverkliga barnkonventionens
intentioner. Motionärerna begär också ett
tillkännagivande om att regeringen bör påtala för
Domstolsverket att det är angeläget att nämndemän
får utbildning om barnkonventionen (yrkande 3). I
motionen yrkas även ett tillkännagivande om att en
barnbilaga med nyckeltal bör införas i budgeten
(yrkande 4). Motionärerna anser att det i den
statliga budgeten bör finnas en särskild bilaga där
frågor som rör barn och ungdomar redovisas. Att
använda nyckeltal som är jämförbara år för år är ett
sätt att tydliggöra hur barnens situation förändras,
anförs det. Motionärerna yrkar vidare ett
tillkännagivande till regeringen om att det bör
utarbetas en nationell strategi som innefattar mål
för ett kommunalt genomförande av barnkonventionen
samt en tidsplan (yrkande 5). I motionen yrkas
vidare ett tillkännagivande till regeringen om vad i
motionen anförts om frivilligorganisationernas roll
för att ge barnkonventionen ett reellt genomslag
(yrkande 6). Enligt motionärerna bidrar
frivilligorganisationernas arbetssätt till att
utveckla nya metoder för att barn skall få ett ökat
inflytande i beslutsprocessen i kommunerna.
Motsvarande arbetssätt har använts i miljöarbetet
inom ramen för Agenda 21. Motionärerna anser att
Barnombudsmannen bör ges i uppdrag att utforma
underlag för arbete i kommuner och
frivilligorganisationer enligt de metoder som
använts i Agenda 21-arbetet.
I motion So382 av Camilla Dahlin-Andersson och Elver
Jonsson (fp) begärs tillkännagivanden om vad i
motionen anförts om att aktualisera FN:s
barnkonvention (yrkande 1) och om att alla berörda
ansvariga instanser har att beakta aktuella insatser
ur ett barn- och ungdomsperspektiv (yrkande 5).
Motionärerna anför att familjerna och
beslutsfattarna behöver få kunskap om och förståelse
för vilka rättigheter barnkonventionen innehåller.
Statliga utredningar som berör barn och ungdomar
skall uppmärksammas på att beakta konventionens
krav. Motionärerna anser vidare att centrala
myndigheter och olika departement som handlägger
barn- och ungdomsfrågor måste ha en bättre
samordning och konkreta handlingsplaner för hur
konventionens intentioner skall förverkligas.
Motionärerna önskar en debatt bland ansvariga
instanser och att den förs ur ett barnperspektiv.
I motion So309 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp)
begärs ett tillkännagivande om vad i motionen
anförts om beslut ur barnens perspektiv (yrkande 1).
Motionärerna anser att barnperspektivet skall
användas i alla statliga utredningar och i alla
förslag som läggs fram till riksdagen och att en
särskild "barnenhet" därför bör bildas inom
Regeringskansliet. Alla beslut i riksdagen skall
föregås av en barnkonsekvensanalys. Motionärerna
anser vidare att barns intresseorganisationer bör
vara knutna till barnenheten och vara
remissinstanser inför alla beslut som rör barn på
kommun- och landstingsnivå.
I motion So6 av Monica Green (s) begärs ett
tillkännagivande om vad i motionen anförts om FN:s
barnkonvention. Motionären anser bl.a. att metoder
bör utvecklas för hur barns delaktighet och
inflytande kan konkretiseras i kommunala
handlingsplaner. Varje kommun bör enligt motionären
göra barnkonsekvensanalyser och barnbokslut.
Politiker och tjänstemän bör vidare få utbildning om
barnkonventionen.
Bakgrund och tidigare behandling
Konstitutionsutskottet behandlade motioner om en
barnbilaga till budgetpropositionen i betänkande
1997/98:KU27. Utskottet anförde att det är en allmän
strävan inom Regeringskansliet att undvika särskilda
bilagor till budgetpropositionen. Sådana
sammanställningar, översikter etc. bör i stället
redovisas i form av skrivelser. Utskottet avstyrkte
motionerna. Riksdagen följde utskottet (rskr.
1997/98:285-288).
I budgetpropositionen för år 1999 föreslog
regeringen bl.a. att totalt 9 miljoner kronor skulle
avsättas under utgiftsområde 9 anslag B 9 Bidrag
till ungdomsvård och missbrukarvård m.m. för
åtgärder med anledning av nu aktuella proposition
1997/98:182. Enligt budgetpropositionen skall 1,5
miljoner kronor användas för fortbildning om
barnkonventionen för statligt anställda, lika mycket
för stöd till fortbildningsinsatser rörande
barnkonventionen inom landsting och kommuner, 1
miljon kronor för utveckling av metoder i kommuner
och landsting för att barnperspektivet skall finnas
i olika beslutsprocesser, lika mycket för utveckling
av basstatistik inom barnområdet, 3 miljoner kronor
för utredning och utveckling rörande barnmisshandel
samt 1 miljon kronor för arbete mot kvinnlig
könsstympning.
Utskottet välkomnade de föreslagna 9 miljoner
kronorna och tillstyrkte medelsanvisningen till
anslaget B 9 (bet. 1998/99:SoU1). Riksdagen följde
utskottet (rskr. 1998/99:104).
Regeringen beslutade i september 1998 att uppdra åt Boverket
att utveckla metoder för hur barns och ungdomars
inflytande skall förverkligas i kommunerna i frågor
som rör samhälls- och trafikplanering. Arbetet skall
ske tillsammans med Vägverket, Barnombudsmannen,
Ungdomsstyrelsen och Svenska Kommunförbundet.
Uppdraget skall redovisas senast den 1 december
1999.
Av regleringsbrevet för budgetåret 1999 avseende
Barnombudsmannen framgår att regeringens mål är att
år 2001 skall fler kommuner och landsting jämfört
med år 1999 dels använda barnkonventionen som ett
praktiskt redskap i arbetet med barn och ungdomar,
dels ha vidtagit åtgärder för att barn och ungdomar
får ökat inflytande och möjlighet till delaktighet
samt att deras åsikter tas till vara. BO skall
redovisa bl.a. vilka insatser som har gjorts och
effekten härav. BO skall också göra en uppföljning
av tidigare kartläggningar om vilket genomslag
barnkonventionen har fått i kommunerna och senast
den 15 februari 2000 lämna en särskild rapport med
bl.a. exempel på hur kommuner arbetar med att öka
barns och ungdomars inflytande och delaktighet.
Inom Europarådet har utarbetats en konvention
rörande barns rättigheter, European Convention on
the Exercise of Children´s Rights. Konventionen
öppnades för undertecknande den 25 januari 1996.
Sverige har undertecknat konventionen.
Konstitutionsutskottets yttrande
Konstitutionsutskottet står fast vid sin tidigare
bedömning att barnkonventionen bör införlivas i
svensk rätt genom transformering. Enligt utskottet
kan barnkonventionen inte anses inta en sådan
särställning som Europakonventionen för de mänskliga
rättigheterna och de grundläggande friheterna att
den bör införlivas i svensk rätt genom
inkorporering. En inkorporering av barnkonventionen
skulle innebära att tolkningsansvaret skulle läggas
på svenska domstolar och myndigheter.
Konstitutionsutskottet hänvisar till vad
Barnkommittén anfört om att barnkonventionen
innehåller många relativt vaga formuleringar och ett
icke obetydligt inslag av målsättningsartiklar som
siktar till ett gradvist genomförande och som är
svåra att direkt tolka av domstolar eller
myndigheter. Utskottet anser att tolkningen av
barnkonventionen bör göras av riksdagen för att
rättigheterna i barnkonventionen skall slå igenom på
ett sätt som ger barnen det bästa skyddet. Motion
So7 (v) yrkande 2 bör således avstyrkas.
Lagutskottets yttrande
Lagutskottet erinrar om att hänsynen till barnets
intressen har stått i förgrunden i den fortlöpande
reformeringen av den svenska familjerätten som
pågått sedan början av 1970-talet. Syftet har varit
att ge barnet en starkare rättslig ställning och
därvid markera barnets behov och de hänsyn som bör
tas till barnets bästa. Enligt lagutskottets mening
är det angeläget att åtgärder för att förverkliga
och genomföra FN:s konvention om barnets rättigheter
kommer till stånd inte bara i samband med
lagstiftning på familjerättens område utan också i
andra sammanhang. Utskottet har från sina
utgångspunkter inga erinringar mot vad som föreslås
i propositionens avsnitt 4 om strategin för att
förverkliga FN:s konvention om barnets rättigheter.
Lagutskottet delar regeringens bedömning att det
inte finns något behov av lagstiftning när det
gäller barns rätt att komma till tals i
domstolsförfaranden och administrativa förfaranden.
Utskottet motsätter sig dock inte en närmare analys
av socialtjänstens möjligheter att låta barnet komma
till tals i situationer när vårdnadshavaren
motsätter sig det. Enligt utskottets mening kan inte
nog understrykas angelägenheten av att man också i
det fortsatta lagstiftningsarbetet på familjerättens
område, med barnets bästa för ögonen, vidtar
åtgärder i syfte att ytterligare förverkliga
barnkonventionen.
Syftet med European Convention on the Exercise of
Children´s Rights är att förbättra barns ställning i
familjerättsprocesser. Konventionen är avsedd att
vara ett komplement till FN:s barnkonvention och
skall hjälpa länderna att genomföra barnkonventionen
på ett riktigt sätt. Varje land skall i den
nationella lagstiftningen välja ut minst tre områden
på vilka Europarådets konvention skall vara
tillämplig.
Lagutskottet delar uppfattningen i motion So8 (c)
yrkande 1 om att Sverige bör ratificera
Europarådskonventionen om utövande av barns
rättigheter. Utskottet påpekar att det inom
Justitiedepartementet - mot bakgrund av hur svenska
rättsregler och svensk rättspraxis på familjerättens
och processrättens områden förhåller sig till
konventionen - pågår överväganden vilka
lagstiftningsåtgärder som bör vidtas för att
konventionen skall kunna ratificeras. Utskottet
förutsätter att erforderliga lagförslag, efter
sedvanligt beredningsförfarande, kan läggas fram
utan onödig tidsutdräkt och kan i vart fall för
närvarande inte finna skäl till något särskilt
tillkännagivande från riksdagens sida. Lagutskottet
förordar att socialutskottet avstyrker bifall till
motionen.
Socialförsäkringsutskottets yttrande
Socialförsäkringsutskottet anser att
barnkonventionen är ett viktigt instrument för att
barns villkor skall förbättras och delar regeringens
uppfattning att det är viktigt att ha en strategi
för arbetet med att genomföra konventionen i
Sverige. Socialförsäkringsutskottet konstaterar att
barns situation i hög grad kan påverkas av beslut
inom utskottets hela beredningsområde, t.ex. genom
utformningen av det ekonomiska stödet till
barnfamiljer, socialförsäkringssystemet samt
invandrar- och invandringspolitiken.
Socialförsäkringsutskottet anser sammanfattningsvis
att den av regeringen föreslagna strategin håller en
sådan ambitionsnivå och har en sådan bredd att den
bör utgöra ett gott verktyg i det viktiga arbetet
med att förverkliga barnkonventionen. Utskottet
tillstyrker propositionen.
Socialutskottets bedömning
FN:s konvention om barnets rättigheter är ett
viktigt instrument för att ta till vara barns och
ungdomars rättigheter och intressen. Konventionen
riktar uppmärksamheten på barnens situation, den
utgör ett riktmärke i den allmänna diskussionen och
den sätter press på beslutsfattare på olika nivåer i
samhället. Sverige har genom att ratificera
barnkonventionen förpliktat sig att följa
konventionens bestämmelser. Staten har därigenom
också åtagit sig att vidta alla lämpliga åtgärder
för att genomföra konventionen (artikel 4).
Utskottet ställer sig bakom strategin för hur
arbetet med att förverkliga barnkonventionen i
Sverige skall gå till. Strategin innehåller en mängd
olika typer av åtgärder och berör samhällsinstanser
på alla nivåer. Socialutskottet delar
socialförsäkringsutskottets bedömning att den
föreslagna strategin har en sådan ambitionsnivå och
en sådan bredd att den bör utgöra ett gott verktyg i
arbetet med att förverkliga barnkonventionen.
Socialutskottet anser det utomordentligt angeläget
att barnkonventionen tillämpas och får genomslag på
alla nivåer i samhället. Förutom att den svenska
lagstiftningen skall stå i överensstämmelse med
artiklarna i konventionen, skall tillämpningen samt
de politiska besluten och de administrativa
åtgärderna i största möjliga mån ske i konventionens
anda och med barnets bästa för ögonen.
Utskottet anser att riksdagen bör bifalla
propositionen och godkänna den av regeringen
föreslagna strategin för att förverkliga FN:s
konvention om barnets rättigheter i Sverige.
Socialutskottet vidhåller, med hänvisning till de
skäl som konstitutionsutskottet anfört, sin
inställning att barnkonventionen inte bör
inkorporeras i svensk lagstiftning. Liksom
konstitutionsutskottet anser socialutskottet att
tolkningen av barnkonventionen bör göras av
riksdagen för att rättigheterna i konventionen skall
slå igenom på ett sätt som ger barnen det bästa
skyddet. Motion So7 (v) yrkande 2 och So380 (v)
yrkande 11 delvis avstyrks därför.
Strategin för att förverkliga barnkonventionen i
Sverige innebär att konventionen skall vara ett
aktivt instrument och genomsyra allt beslutsfattande
inom Regeringskansliet som berör barn, att statligt
anställda vars arbete har konsekvenser för barn och
ungdomar skall erbjudas fortbildning för att stärka
sin barnkompetens och sina kunskaper om
konventionen, att barnkonsekvensanalyser skall göras
vid statliga beslut som rör barn samt att
barnperspektivet i lämplig omfattning skall finnas
med i utredningsdirektiv. Enligt utskottets mening
är motionerna So7 (v) yrkande 4, So8 (c) yrkande 2
och So382 (fp) yrkandena 1 och 5 i huvudsak
tillgodosedda och avstyrks därför.
I motion So7 (v) yrkande 1 begärs ett förtydligande
av när det är olämpligt med ett barnperspektiv. I
propositionen anges att ett barnperspektiv bör
finnas med när statliga utredningsdirektiv utformas.
Utskottet delar denna bedömning. Utskottet anser att
det är viktigt att barns och ungdomars intressen i
olika utredningar behandlas separat samt att det
tydligt beskrivs om och på vilket sätt en utrednings
förslag kan få effekter för barn och ungdomar.
Motionen avstyrks därmed.
När det gäller frågan om en barnbilaga till
budgetpropositionen delar socialutskottet
konstitutionsutskottets bedömning i betänkandet
1997/98:KU27 att särskilda bilagor till
budgetpropositionen bör undvikas. Redogörelser och
sammanställningar i olika frågor bör i stället göras
i form av skrivelser. I nu förevarande sammanhang
anför regeringen för övrigt att det är särskilt
viktigt att barnperspektivet finns med i det
statliga budgetarbetet. Utskottet anser mot bakgrund
av det sagda att motion So8 (c) yrkande 4 bör
avslås.
I motion So309 (mp) yrkande 1 begärs att en särskild
barnenhet skall inrättas inom Regeringskansliet för
att stärka barnperspektivet. Hur Regeringskansliets
inre organisation skall utformas är inte en fråga
för riksdagen. Utskottet noterar att organisationen
inom Socialdepartementet ses över för att ännu
bättre kunna tillgodose barnperspektivet. Motionen
avstyrks.
Utskottet delar bedömningen att de för barn och
ungdomar viktigaste besluten fattas på lokal nivå.
Kommuner och landsting bör därför bygga upp sy-stem
för att bevaka att barns och ungdomars intressen
finns med i beslutsprocessen. Barn- och
ungdomsplaner är viktiga instrument när det gäller
att beskriva den långsiktiga barn- och
ungdomspolitiken men det är också nödvändigt att se
till att planerna följs vid varje enskilt beslut och
att verksamheterna utvärderas i efterhand för att se
om riktlinjerna i planerna förverkligats. Utskottet
delar inställningen i propositionen att det i
nuläget inte bör införas någon lagstiftning med
syfte att stärka barnperspektivet i den kommunala
beslutsprocessen. Det är emellertid angeläget att
påverka och stödja de kommuner och landsting som
inte kommit tillräckligt långt med genomförandet av
barnkonventionen. Barnombudsmannen (BO) har en
viktig roll i detta sammanhang. BO har i uppdrag att
medverka till att arbetet med barn- och
ungdomsplaner kommer i gång.
Utskottet anser att det är av stor vikt att det
arbete som pågår för att stärka barns och ungdomars
inflytande i den kommunala beslutsprocessen
stimuleras och att de möjligheter som redan finns
tas till vara av nämnderna.
Barnombudsmannens uppdrag omfattar att rapportera
till regeringen hur arbetet i kommuner och landsting
med att genomföra barnkonventionen framskrider.
Något tillkännagivande till regeringen med anledning
av motionerna So5 (kd) yrkande 6, So6 (s), So7 (v)
yrkandena 3 och 9, So8 (c) yrkandena 5 och 6 och
So380 (v) yrkande 11 delvis bör enligt utskottets
mening inte göras.
Socialutskottet delar bedömningen att Sverige bör
ratificera Europarådskonventionen om utövande av
barns rättigheter. Socialutskottet ser ingen
anledning att frångå lagutskottets bedömning att det
i vart fall för närvarande saknas skäl till något
särskilt tillkännagivande rörande ratificeringen
från riksdagens sida. Socialutskottet avstyrker
därmed motion So8 (c) yrkande 1.
Slutligen delar socialutskottet regeringens och
lagutskottets bedömning att barnets rätt att komma
till tals i domstolsförfaranden och administrativa
förfaranden som rör barnet i stort sett är
tillgodosett i svensk lagstiftning. I den föreslagna
strategin ingår en satsning på fortbildning om
barnkonventionen till statligt anställda vars arbete
har konsekvenser för barn och ungdomar. Regeringen
framhåller vikten av att de yrkesgrupper inom
rättsväsendet som kommer i kontakt med barn har
kunskaper om barn och ett barnperspektiv i sin
verksamhet. Utskottet förutsätter att Domstolsverket
ägnar frågan uppmärksamhet. Utskottet avstyrker med
det sagda motionerna So7 (v) yrkande 17 och So8 (c)
yrkande 3.
Barn med särskilda behov
Motionerna
I motion So5 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd) begärs
ett tillkännagivande till regeringen om ett
åtgärdsprogram för att möta den psykiska ohälsan hos
barn (yrkande 3). Motionärerna hänvisar dels till
Folkhälsorapporten 1997, dels till en nyligen
presenterad rapport från Socialstyrelsen i vilken
det bl.a. framgår att anmälningar om barn som far
illa ökar. Motionärerna anser mot bakgrund av dessa
rapporter att regeringen snarast bör presentera ett
åtgärdsprogram för att möta problemen som den
psykiska ohälsan hos barn orsakar.
I motion So309 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp)
hemställs om ett tillkännagivande om att synliggöra
barns behov och miljöer (yrkande 3 delvis). En
större andel av de offentliga medlen skall riktas
till barn och barns miljöer oavsett den ekonomiska
utvecklingen, anförs det. Det bör upprättas en
nationell handlingsplan för funktionshindrade som
även tar upp barnens behov, ett nationellt
köregister inom sjukvården där barns köande framgår
samt inte-grationsplaner och upprustningsplaner för
skolan. De osynliga barnen till föräldrar som inte
mår bra måste också uppmärksammas, anför
motionärerna.
I motion So382 av Camilla Dahlin-Andersson och Elver
Jonsson (fp) begärs tillkännagivanden om barns och
ungdomars utsatta sociala miljöer (yrkande 2), om
att aktualisera barnperspektivet i fritid och skola
(yrkande 3) och om att undervisning och hem- och
fritidsmiljöer bör stimulera barn till att
självständigt kunna bedöma och kritiskt granska
samhällets skiftande utbud inom kulturens och
nöjeslivets område (yrkande 4). Motionärerna påpekar
att många barn upplever en otrygghet i tillvaron med
jäkt och högt tempo, stort våldsvideoutbud, gatuvåld
och grova tillmälen i skolmiljön. För att uppnå en
god samhällsutveckling måste man enligt motionärerna
se till barns och ungdomars behov ur deras eget
perspektiv. Hela vuxengenerationen behöver en ny
attityd och ett nytt beteende gentemot barn och
ungdomar. Enligt motionärerna måste de unga
stimuleras att mobilisera en egen bedömningsförmåga
och motståndskraft i det mycket starkt
kommersialiserade utbudet, inte minst inom tobaks-
och alkoholbranschen.
I motion So434 av Camilla Dahlin-Andersson (fp)
yrkas att riksdagen hos regeringen begär att en
parlamentarisk utredning tillsätts om barns och
ungdomars aktuella situation sedd ur ett barn- och
ungdomsperspektiv. Det är ur en samlad helhetsbild
över barns och ungdomars aktuella behov och
situation som förståelsen, idéerna och förslagen
till långsiktiga åtgärder kan födas, anför
motionären.
Sju motioner handlar om misshandel av och sexuella
övergrepp mot barn.
I motion So466 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkas att
riksdagen begär att regeringen ger Socialstyrelsen i
uppdrag att starta utvecklingsarbete i frågor om
övergrepp mot flickebarn (yrkande 4). Enligt
motionärerna utsätts flickor som en gång utsatts för
sexuella övergrepp ofta för nya övergrepp eftersom
de inte lärt sig att ge riktiga signaler eller att
värdera sin egen kropp. Vidare kan missbrukande
kvinnor som tvingats prostituera sig överföra ett
"felaktigt" sexuellt beteende till sina döttrar.
Enligt motionärerna bör därför Socialstyrelsen få i
uppdrag att leda ett utvecklingsarbete som går ut på
att flickor som utsatts för sexuella övergrepp och
döttrar till missbrukande kvinnor skall känna värdet
av sin kropp och sin rätt att säga nej.
I motion So7 av Ingrid Burman m.fl. (v) yrkas att
riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring
av reglerna i 6 kap. 7 § brottsbalken (yrkande 5).
Motionärerna påpekar att lagen tillåter att ungdomar
mellan 15 och 18 år "frivilligt" utför striptease
och liknande aktiviteter på sexklubbar. Enligt
motionärerna bör nämnda paragraf ändras så att dessa
barn får samma skydd som yngre barn mot att
utnyttjas för posering och framställning av
pornografiskt material. I motionen yrkas vidare att
riksdagen hos regeringen begär att Socialstyrelsen
får i uppdrag att utarbeta riktlinjer för
dödsfallsundersökningar (yrkande 6). Enligt
motionärerna bör riktlinjerna avse alla fall där ett
barn dött och där barnmisshandel misstänks. Syftet
är att undersökningarna skall ge mer kunskap och att
upprepad barnmisshandel i familjen därigenom skall
kunna förhindras.
I motion So5 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd) begärs
ett tillkännagivande av vad i motionen anförts om
barnmisshandel (yrkande 1). Enligt uppgifter från
Bris är det endast två av tio vuxna som reagerar och
handlar när ett barn i deras närhet utsätts för
misshandel. Motionärerna anser att den kommande
utredningen om barnmisshandel bör ha som en
prioriterad uppgift att närmare analysera hur de
civila krafterna skall stimuleras i arbetet för att
förebygga och uppmärksamma när barn far illa.
I motion So348 av Ragnwi Marcelind (kd) yrkas att
riksdagen hos regeringen begär förslag om en
aktionsplan för att bekämpa barnsexhandel och
barnprostitution (yrkande 1). Enligt motionären
skall aktionsplanen i realistiska och konkreta
termer beskriva vilka åtgärder som skall vidtas för
att bekämpa dessa företeelser. I motionen begärs
vidare tillkännagivanden om vad i motionen anförts
om att barn som utsatts för sexualbrott skall få
psykologhjälp och vård tillsammans med
vårdnadshavaren under lång tid efter förövandet
(yrkande 2). Enligt motionären önskar många
föräldrar att de fått behålla kontakten med
socialtjänst och andra hjälpinsatser under en längre
tid eftersom många av problemen inte uppkommer
förrän flera år senare när barnet kommer upp i tonår
och pubertet. Motionären hemställer vidare om ett
tillkännagivande om resurser för förebyggande
verksamheter där utsatta kan få hjälp att bearbeta
sina traumatiska upplevelser (yrkande 3). Kvinnor
och män som är förövare har oftast själva blivit
utsatta för fysiska, psykiska eller sexuella
kränkningar som barn, anförs det i motionen.
Slutligen begär motionären att regeringen skall ges
till känna vad i motionen anförts om att olika
personalkategorier bör få kontinuerlig utbildning
för att öka kunskaperna om hur barn som blivit
utsatta för sexuella övergrepp och deras föräldrar
reagerar (yrkande 4). Motionärerna anför att
förhållandevis få anmälningar om sexuella övergrepp
kommer från dagis, fritids och skolan.
I motion Ju905 av Margareta Viklund (kd) yrkas ett
tillkännagivande om att regeringen bör ge förslag
till åtgärder så att anmälningsplikten skall fungera
när det gäller barn som far illa (yrkande 3). I
motionen begärs vidare ett tillkännagivande om att
den personal som har att göra med barn i svåra
situationer bör utbildas för uppgiften (yrkande 4).
Motionären betonar vikten av kunskaper inom
rättsväsendet och andra instanser om hur
brottsberättelser från barn skall tolkas och
hanteras och om hur barn som är offer för sexuella
övergrepp skall bemötas och omhändertas. Enligt
motionärerna bör personal vid barnavårdscentralerna
så fort som möjligt få ökad utbildning i hur man
undersöker och upptäcker barn som misshandlas
inklusive utsätts för incest. De måste också kunna
uppmärksamma symptom på psykiska problem hos både
barnen och föräldrarna. Motionären begär slutligen
ett tillkännagivande om att landstingen bör
rekommenderas att tillsätta barnombudsmän på
regional nivå (yrkande 5).
I motion So8 av Kenneth Johansson m.fl. (c) begärs
ett tillkännagivande om vad i motionen anförts om
våld mot barn (yrkande 7). Motionärerna anser att
det är angeläget att öka forskningsinsatserna och
att göra en samlad analys och gemensamma insatser
för att hjälpa utsatta barn. Det är också nödvändigt
att alla som arbetar med och kommer i kontakt med
barn får goda kunskaper såväl om hur man upptäcker
att ett barn far illa som om anmälningsskyldigheten.
Detta måste ingå i både grundutbildning och
fortbildning, sägs det i motionen.
I motion So309 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp)
begärs ett tillkännagivande av vad i motionen
anförts om att förstärka barnens rätt i samhället
(yrkande 2). Enligt motionärerna har varje barn rätt
att leva i ett samhälle där kränkningar av barn inte
accepteras i någon form. Barn skall inte utsättas
för sexuell exploatering eller riskera att utnyttjas
sexuellt genom t.ex. striptease och prostitution.
Ungdomar i åldern 15-18 år skall ha samma skydd som
yngre barn mot att utnyttjas för posering och
framställning av pornografiskt material, anförs det.
Utnyttjande och exploatering av barn i reklam måste
kontrolleras. Motionärerna anser vidare att
riktlinjer skyndsamt måste utarbetas för att
undersöka de dödsfall som inträffat och där man
misstänker barnmisshandel.
I tre motioner begärs att en utredning skall få i
uppgift att analysera situationen för särskilt
utsatta barn och att ange förslag till en strategi
för hur arbetet i Sverige skall bedrivas för att ge
dessa barn en mer gynnsam utveckling. I motion So240
av Ingrid Burman m.fl. (v) yrkas att riksdagen hos
regeringen begär att den planerade utredningen om
barnmisshandel ges direktiv i enlighet härmed. I
motionerna So303 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd) och
So273 av Kerstin-Maria Stalin (mp) anförs att
särskilda utredningar med detta uppdrag bör
tillsättas.
I motion So285 av Yvonne Oscarsson m.fl. (v) yrkas
att riksdagen hos regeringen begär att den planerade
utredningen om barnmisshandel även skall behandla
situationen för barn till missbrukare.
Sex motioner rör barn till missbrukare.
I motion So258 av Ingrid Burman m.fl. (v) begärs
tillkännagivanden om barn i missbrukarfamiljer
(yrkande 9) och om behovet av stöd till barn till
missbrukare (yrkande 10). Enligt motionärerna måste
landsting och kommuner bedriva en aktiv, uppsökande
verksamhet och ge särskilt stöd till barn till
missbrukare. Alla insatser för barn i en utsatt
situation måste vara avgiftsfria, anförs det.
Motionärerna anser vidare att relevant utbildning
behövs för att arbeta med dessa utsatta barn. En väl
beprövad metod för att hjälpa barn till missbrukare
är enligt motionärerna CAPT, Children are people
too. Metoden bygger på att barnen får träffa andra
barn i samma situation och under ledning lära sig
att prata, visa känslor och kanske börja lita på
andra människor.
I motion So449 av Ragnwi Marcelind (kd) begärs ett
tillkännagivande om nödvändigheten av extra resurser
i kommunerna för att rehabiliterande verksamhet
riktad till barn till alkoholmissbrukande föräldrar
skall genomföras. Behandlingsforskning måste
prioriteras och missbruksvård, socialtjänst,
psykiatri, skola m.fl. måste i samverkan utveckla
effektiva behandlingsprogram som kan förhindra att
barnen själva hamnar i en missbrukarsituation,
anförs det.
Även i motion So459 av Ingrid Näslund (kd) begärs
ett tillkännagivande till regeringen om särskilda
åtgärder för barn från familjer med missbruksproblem
(yrkande 6).
I motion So8 (c) begärs ett tillkännagivande om
behovet av stöd till frivillig-organisationerna för
att hjälpa barn till föräldrar med missbruksproblem
och med psykisk ohälsa (yrkande 8). Motionärerna
anser att frivilligorganisationernas roll behöver
stärkas. Vidare bör kunskaps- och erfarenhetsutbytet
liksom metoderna i behandlingsarbetet utvecklas,
sägs det i motionen.
I motion So306 av Thomas Julin m.fl. (mp) yrkas att
regeringen skall ges till känna vad i motionen
anförts om behovet av resurser till anhöriga till
missbrukare (yrkande 21). Motionärerna betonar
vikten av att det finns beredskap att upptäcka och
ta hand om barnen i familjer med missbruksproblem.
I motion So353 av Berit Adolfsson och Inger René (m)
begärs ett tillkännagivande om att någon form av
godmanskap för barn till missbrukande föräldrar
skyndsamt bör utredas och inrättas inom
socialtjänsten. Enligt motionärerna vore det
värdefullt, som ett komplement till andra åtgärder,
om vuxna tog ansvar för att skydda och hjälpa barn
till missbrukare genom något slags godmanskap.
Exempelvis kan hemtjänstpersonal gå in och hjälpa
till, såsom sker i särskilda boendeformer och hos
äldre personer som inte heller kan klara sig själva,
anförs det i motionen.
Barn vars föräldrar är intagna i
kriminalvårdsanstalt berörs i tre motioner.
I motion So7 (v) begärs ett tillkännagivande om vad
i motionen anförts om barnanpassade besöksrum på
kriminalvårdsanstalterna (yrkande 7). Motionärerna
framhåller att barn behöver båda sina föräldrar och
att en människa som begår brott inte behöver vara
diskvalificerad som förälder. Enligt motionärerna
bör samtliga kriminalvårdsanstalter inrätta
besöksavdelningar som är utformade för barnbesök.
I motion So5 (kd) begärs ett tillkännagivande till
regeringen om situationen för barn vars föräldrar
vistas i fängelse (yrkande 2). Enligt motionärerna
är de åtgärder som vidtagits för att förbättra
situationen för dessa barn, t.ex. att
besökslägenheter och barnanpassade besöksrum har
inrättats vid några kriminalvårdsanstalter, inte
tillräckliga. Motionärerna hänvisar till vad som
anfördes i motion 1996/97:Ju506 om barnkonventionens
intentioner för barn vars föräldrar vistas på
anstalt, behovet av anpassning av anstalterna,
barnpsykologisk expertis m.m.
I motion Ju509 av Inger Davidson m.fl. (kd, s, m, v,
c, fp, mp) begärs ett tillkännagivande om att
barnpsykologisk expertis måste få medverka då
socialförvaltningen fattar beslut om barnens
behandling när en förälder tas in på anstalt
(yrkande 4). Enligt motionärerna fattar
socialsekreterarna oftast beslut om
fosterhemsplacering utan att höra barnpsykolog med
kunskaper om barnets behov och utveckling. I
motionen begärs även ett tillkännagivande till
regeringen om att föräldrar och barn bör få stöd och
hjälp efter frigivandet från anstalten så att
förutsättningar för en normal livssituation kan
skapas (yrkande 6). För samhället är det en god
investering att satsa på familjen, inte att splittra
den, anförs det.
Fyra motioner handlar om barn med dolda
funktionsstörningar, t.ex. ADHD/DAMP.
I motion So376 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd) yrkas
att riksdagen hos regeringen begär förslag till en
nationell handlingsplan för att öka stödet till barn
med dolda funktionsnedsättningar såsom DAMP, dyslexi
och närliggande diagnoser (yrkande 2). Motionärerna
efterlyser ett ökat samarbete mellan ansvariga
huvudmän, t.ex. mellan hälso- och sjukvården och
skola/förskola, för att bl.a. ge barn och föräldrar
bättre tillgång till stöd, utredning och
expertkunskap.
I motion So243 av Kerstin Heinemann (fp) begärs ett
tillkännagivande till regeringen om att ett samlat
åtgärdsprogram bör utarbetas för funktionsstörningen
ADHD/DAMP. Åtgärdsprogrammet bör omfatta hur
funktionsstörningen upptäcks, diagnostiseras och
behandlas men även hur den kan hjälpas som inte fått
hjälp som barn och senare i livet fått olika
svårigheter.
I motion So464 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp)
begärs ett tillkännagivande om vad i motionen
anförts om att ge Socialstyrelsen och Skolstyrelsen
i uppdrag att se till att lärare, förskolepersonal
och personal inom barn- och skolhälsovården får
adekvat utbildning om ADHD (yrkande 7). Det är också
viktigt att de behandlingsmetoder som finns
fortlöpande utvärderas och att ett handlingsprogram
utvecklas för att på bästa sätt kunna ge dessa barn
hjälp, sägs det i motionen.
I motion So460 av Thomas Julin m.fl. (mp) yrkas att
riksdagen hos regeringen begär en utredning om hur
barn och ungdomar över hela landet med
neuropsykiatriska störningar skall kunna
tillförsäkras vård och behandling i fungerande
vårdkedjor (yrkande 5). Enligt motionärerna är
resurserna för barn med diagnoser som MBD/DAMP, ADHD
och autismliknande symptom mycket ojämnt fördelade
och prioriterade över landet. Utredningen bör även
omfatta möjliga alternativ- och
komplementärmedicinska insatser, anförs det.
En motion handlar om könsstympning.
I motion So462 av Helena Bargholtz m.fl. (fp) begärs
ett tillkännagivande om en uppföljning av de
förebyggande insatserna mot könsstympning (yrkande
16). Motionärerna påpekar att riksdagen tidigare har
uttalat sig om vikten av att förebygga att
könsstympning utförs. Enligt motionärerna bör
Socialstyrelsen följa upp och återrapportera vad som
hänt efter riksdagens uttalande.
Barn i sekter tas upp i en motion.
I motion So269 av Carina Hägg (s) hemställs om ett
tillkännagivande till regeringen om vad i motionen
anförs om behovet av ökade kunskaper, bland dem som
i sin yrkesroll möter barn, om situationen för de
barn som växer upp i sekter. Att barnen enbart har
få vuxna kontakter utanför sektens kontroll gör det
svårt att upptäcka problem. Motionären ifrågasätter
om de barn som föds in i en sekt får tillräckligt
med uppmärksamhet och stöd från samhället.
Propositionen m.m.
I propositionen anges att antalet anmälda fall av
misshandel mot barn under 15 år har ökat sedan 1980-
talet. Det är dock inte klarlagt vad som ligger
bakom de ökade siffrorna i statistiken, t.ex.
huruvida förövarna av misshandeln är vuxna eller
andra barn eller om benägenheten att anmäla våld mot
barn till polis eller socialtjänst har ökat. Enligt
regeringen finns det ett mörkertal när det gäller
barnmisshandel. Misshandel av barn sker ofta i det
fördolda och uppmärksammas därför inte som det
borde. Det krävs således en fördjupad och förbättrad
analys av de tillgängliga uppgifterna, sägs det i
propositionen. Regeringen delar BRÅ:s uppfattning
att det är angeläget att söka mer kunskap om den
faktiska utvecklingen av barnmisshandel i Sverige,
dels genom sammanställningar av olika typer av
statistik, dels genom en deskriptiv undersökning av
de polisanmälda fallen. Regeringen instämmer även i
Socialstyrelsens bedömning att det behövs
metodutveckling för att få fram uppgifter om det
faktiska antalet barn som misshandlas och vad
ökningen av anmälda ärenden beror på. Enligt
propositionen planerar Socialstyrelsen att under
kommande treårsperiod sammanställa ett material som
kan ge en mer samlad kunskap om barnmisshandel i
Sverige.
Genom beslut den 10 december 1998 tillkallade
regeringen en parlamentarisk kommitté med uppdrag
att utreda frågan om barnmisshandel och därmed
sammanhängande frågor (dir. 1998:105). Utredningen
skall bl.a. närmare definiera begreppet
barnmisshandel, beskriva utvecklingen av
barnmisshandel och söka förklaringar till denna,
redovisa kunskapsläget när det gäller möjligheterna
att känna igen orsaksmönster som kan ligga bakom
uppkomsten av barnmisshandel samt se över och
utforma strategier för att effektivisera och
förbättra det förebyggande arbetet. Utredningen
skall vidare föreslå åtgärder för att förbättra det
arbete med misshandlade barn som utförs av personal
inom bl.a. förskolan, skolan och skolbarnsomsorgen,
hälso- och sjukvården samt socialtjänsten.
Utredningen skall arbeta aktivt och utåtriktat i
syfte att öka medvetenheten om barnmisshandel hos
allmänheten och hos dem som arbetar med barn i olika
verksamheter. Uppdraget skall slutredovisas senast
den 31 mars 2001.
När det gäller sexualbrott framhåller regeringen att
lagstiftningen tydligt måste förmedla att, om ett
barn deltar i en sexuell aktivitet med en vuxen,
detta helt och hållet är den vuxnes ansvar. Frågan
om sexuellt utnyttjande av barn har under senare år
tagits upp i många sammanhang, inte minst i samband
med de diskussioner som förts med anledning av att
barnkonventionen alltmer blir ett levande instrument
i samhället. Barnkommittén har pekat på flera
bestämmelser i brottsbalken där svensk lagstiftning
på området inte överensstämmer med åtagandena i
barnkonventionen och där nuvarande bestämmelser inte
ger tillräckligt skydd. Detta gäller särskilt
åldersgruppen 15 till 18 år. Regeringen påpekar att
en parlamentarisk kommitté har tillsatts med uppgift
att se över bestämmelserna om sexualbrott. Översynen
skall göras bl.a. utifrån ett
barnkonventionsperspektiv.
Regeringen anför i propositionen att könsstympning
kan medföra allvarliga fysiska och psykiska
hälsoproblem med bestående komplikationer och
livslångt lidande som följd. Enligt propositionen
tyder mycket på att traditionens starka kraft medför
att föräldrar som kommer från länder där
könsstympning praktiseras och som föder barn i
Sverige kommer att fortsätta att föra sedvänjan
vidare. Könsstympning av flickor är förbjuden och
straffbar i Sverige. Sedan den 1 juli 1998 gäller
skärpta regler på området. Regeringen anför i
propositionen att personer som är bosatta i Sverige
och som utför eller medverkar till att könsstympning
utförs utomlands skall kunna straffas för detta
oberoende av om det är straffbart i det andra landet
eller inte. Principen om dubbel straffbarhet skall
således kunna frångås när det gäller könsstympning.
En departementspromemoria, Könsstympning -
borttagande av kravet på dubbel straffbarhet (Ds
1999:3), har nyligen remissbehandlats. Regeringen
fattade beslut om lagrådsremiss den 11 februari 1999
och har för avsikt att i mars 1999 presentera en
proposition med förslag till lagreglering av frågan.
Enligt regeringen räcker det emellertid inte med
lagstiftningsåtgärder för att bekämpa könsstympning
utan det handlar i stor utsträckning om att förändra
inställningen till sedvänjan. Det finns enligt
propositionen goda exempel på att det går att
förändra attityder och därmed på sikt förändra
beteendet. Socialstyrelsen genomför sedan ett par år
tillbaka ett arbete mot kvinnlig könsstympning, i
vilket förebyggande insatser allt mer har kommit att
uppmärksammas. Syftet är att förhindra att de
flickor som befinner sig i riskzonen blir
könsstympade. Ett treårigt utvecklingsprojekt har
bedrivits i samarbete med invandrarförvaltningen i
Göteborgs kommun. Regeringen ser det som mycket
angeläget att förebyggande arbete startas även på
andra håll i landet där det finns grupper av
människor från länder där könsstympning av kvinnor
förekommer.
Regeringen framhåller i propositionen att barn vars
ena eller båda föräldrar sitter i
kriminalvårdsanstalt har rätt till regelbunden
personlig kontakt med föräldrarna under
anstaltsvistelsen och att denna kontakt i de flesta
fall är av stor betydelse för barnet och dess
utveckling. Kontakten är i första hand till för
barnet och det är främst barnets intresse och behov
av kontakt som skall tillgodoses, anförs det. Enligt
regeringen bör ambitionen inom kriminal-vården
därför vara att underlätta och skapa möjligheter för
en sådan kontakt mellan barnet och den
frihetsberövade föräldern. Regeringen påpekar att
det inom kriminalvården redan pågår viss verksamhet,
t.ex. kurser i föräldraskap, i syfte att underlätta
för barn och föräldrar att ha kontakt med varandra
under anstaltstiden. I propositionen anges att
besökslägenheter har inrättats vid några anstalter
och att det under 1998 kommer att tillskapas fler
sådana lägenheter och även besöksrum som är
anpassade för barn i olika åldrar. Regeringen
välkomnar denna utveckling och ser det som angeläget
att åtgärder som syftar till att ytterligare
förbättra besöksförhållandena för barn får fortsatt
prioritet.
Kriminalvårdsstyrelsen och Socialstyrelsen har haft
regeringens uppdrag att gemensamt göra en översyn av
förhållandena för barn vilkas föräldrar är intagna i
häkte eller kriminalvårdsanstalt samt lämna förslag
till förändringar av gällande författningar och
andra åtgärder som översynen kan föranleda. I
uppdraget ingick bl.a. att belysa barnets behov i
samband med att en förälder frihetsberövas samt att
föreslå åtgärder för att förbättra kontakten mellan
de intagna och deras barn, särskilt åtgärder som rör
utformningen av besöksförhållandena. Uppdraget
redovisades hösten 1998 i rapporten Barn med
frihetsberövade föräldrar, vari lämnas förslag till
en rad åtgärder för att minska skadeverkningarna för
dessa barn.
Bakgrund och tidigare behandling
I betänkande 1997/98:SoU13 Barnfrågor behandlade
utskottet motionsyrkanden rörande barn med särskilda
behov. I betänkandet, till vilket hänvisas, finns en
utförlig redovisning av olika insatser och
verksamheter på området (s. 35-43). Med anledning av
motionsyrkanden om barnmisshandel och sexuella
övergrepp mot barn anförde utskottet bl.a. följande:
Antalet anmälda fall av barnmisshandel har stigit
markant under de senaste tio åren. Antalet
rapporterade sexualbrott mot barn begångna i en nära
relation har visserligen minskat men annat sexuellt
ofredande har fortsatt att öka. Utskottet ser med
oro på situationen. Det är enligt utskottet
angeläget att barn som utsatts för misshandel och
sexuella eller andra övergrepp uppmärksammas mer.
Utskottet ser därför positivt på att en särskild
utredning om barnmisshandel och därmed
sammanhängande frågor kommer att tillsättas.
Regeringens kommande nationella handlingsprogram mot
kommersiell sexuell exploatering av barn kommer att
sätta dessa barn i fokus. Anmälningsskyldigheten
enligt socialtjänstlagen när ett barn far illa har
nyligen utvidgats. Ett nytt brott, grov
fridskränkning avseende upprepade kränkningar av
bl.a. barn, föreslås i propositionen om kvinnofrid
införas i brottsbalken. Flera kommittéer som nyligen
avslutat sitt arbete, bl.a. Barnpsykiatrikommittén,
tar upp frågor om särskilt utsatta barn.
Ärenden där barn varit utsatta för misshandel eller
sexuella övergrepp är mycket känsliga och
komplicerade. Det är viktigt att de yrkesgrupper som
kommer i kontakt med dessa barn - personal inom
socialtjänsten, polisen, domstolarna, skolan, hälso-
och sjukvården osv. - har goda kunskaper och
genomtänkta arbetsmetoder samt att ett nära
samarbete mellan olika myndigheter etableras. Vikten
av att personalen inom socialtjänsten har lämplig
utbildning och erfarenhet har understrukits genom
införandet nyligen av en bestämmelse härom i
socialtjänstlagen - - -
Det är enligt utskottet angeläget att de barn som
utsatts för sexuella eller andra övergrepp erhåller
kvalificerat stöd. Utskottet vill även betona vikten
av forskning och metodutveckling vad gäller
förebyggande och behandlande arbete. BUP-Elefanten i
Linköping, vars verksamhet stöds av Socialstyrelsen,
utgör ett centrum för aktiv forskning och
metodutveckling kring barn som utsatts för sexuella
övergrepp. Utskottet konstaterade i betänkande
1996/97:SoU16 att det pågår ett omfattande arbete
när det gäller att utveckla hjälpen och stödet till
barn som utsatts för sexuella övergrepp. Utskottet
utgår från att regeringen noga följer utvecklingen
när det gäller dessa barn och de barn som
misshandlats och vidtar ytterligare åtgärder om det
visar sig nödvändigt.
Utskottet behandlade även motioner om barn till
missbrukare och anförde i denna del följande:
När det gäller barn till missbrukare vill utskottet
åter framhålla att det är mycket angeläget att
socialtjänsten tidigt uppmärksammar och stöder dessa
barn. En viktig förutsättning härför är att
samarbetet fungerar väl mellan bl.a. socialtjänsten
och mödra- och barnhälsovården, barnomsorgen,
skolan, barnpsykiatrin och polisen. Utskottet
konstaterade i betänkande 1996/97:SoU18 att antalet
verksamheter som riktar sig till barn till
missbrukare har ökat. Barnpsykiatrikommittén lägger
i sitt slutbetänkande fram förslag för att förbättra
situationen för barn till bl.a. missbrukare och
psykiskt sjuka.
Utskottet avstyrkte samtliga motionsyrkanden.
Riksdagen följde utskottet (rskr. 1997/98:184).
Motionsyrkanden om kvinnlig könsstympning
behandlades senast av utskottet i yttrandet till
justitieutskottet med anledning av propositionen
1997/98:55 Kvinnofrid (1997/98:SoU4y). Utskottet
anförde bl.a. följande:
Utskottet har vid flera tillfällen behandlat frågor
om åtgärder mot kvinnlig könsstympning, senast i det
av riksdagen godkända betänkandet 1997/98:SoU2.
Utskottet vidhöll inställningen att det är
synnerligen angeläget med information och utbildning
om kvinnlig könsstympning till både vuxna och barn
inom de grupper där detta kulturmönster fortfarande
lever kvar och till berörda personalgrupper.
Utskottet ansåg det också angeläget med återkommande
uppföljning av insatserna på området. Den kompetens
på området som byggts upp inom landet måste kunna
bibehållas och ytterligare förstärkas. Utskottet
utgick från att regeringen och berörda myndigheter
noga följer utvecklingen och vidtar de åtgärder som
är påkallade utan något tillkännagivande härom.
Utskottet har inte ändrat uppfattning i frågan.
Socialutskottet ansåg att de då aktuella motionerna
borde avstyrkas. Justitieutskottet delade denna
uppfattning (1997/98:JuU13). Regeringen följde
utskottet (rskr. 1997/98:250).
Utskottet behandlade motionsyrkanden om ADHD/DAMP i
betänkandena 1997/98:SoU6 Handikappolitik och
1997/98:SoU16 Handikappfrågor, vartill hänvisas (s.
30 f. respektive s. 31 f.). I det senaste
betänkandet konstaterade utskottet att kunskapen om
s.k. osynliga handikapp har ökat under senare år,
även om mycket återstår att göra. De extra resurser
som kommunerna hade tillförts och kommer att
tillföras under de kommande åren var enligt
utskottet viktiga för att kunna förstärka insatserna
i skolan. Utskottet ansåg det angeläget att särskild
uppmärksamhet riktas mot barn med särskilda behov.
Skolverkets undersökningar hade visat att så inte
alltid varit fallet. Utskottet ansåg att regeringens
beredning av frågan borde avvaktas och avstyrkte
motionsyrkandena. Riksdagen följde utskottet (rskr.
1997/98:154).
I utbildningsutskottets betänkande 1997/98:UbU18
behandlades ett flertal motionsyrkanden om elever
med behov av särskilt stöd, däribland ett yrkande om
utbildning till lärare m.fl. om diagnosgruppen
ADHD/DAMP (s. 15 f.).
Regeringen beslutade den 2 juli 1998 att fastställa
en nationell handlingsplan mot kommersiell sexuell
exploatering av barn. Planen innehåller vidtagna och
kommande åtgärder från svensk sida för att motverka
dylik exploatering av barn i Sverige och i det
internationella arbetet. I flera avsnitt redovisas
även hanteringen av ärenden som rör sexuella
övergrepp mot barn i allmänhet.
Regeringen har genom beslut i september 1998 givit
Socialstyrelsen i uppdrag att vidareutveckla och
sprida metoder för att förebygga könsstympning av
flickor och kvinnor och att därvid initiera projekt
i detta syfte. Arbetet skall utföras i samråd med
berörda kommuner och landsting, Folkhälsoinstitutet,
Integrationsverket, Statens invandrarverk och
Statens skolverk. Enligt beslutet bör
Socialstyrelsen fortlöpande utvärdera och följa upp
de projekt som initieras i syfte att förbättra
kunskapen om förekomsten och omfattningen av
könsstympade flickor och kvinnor i Sverige.
Uppdraget skall redovisas senast den 1 september
2001.
Som tidigare anförts anger regeringen i
budgetpropositionen för år 1999 (utg.omr. 9 anslag B
9) att 3 miljoner kronor skall användas för
utredning och utveckling rörande barnmisshandel och
1 miljon kronor för arbete mot kvinnlig
könsstympning.
Regeringen anger vidare (utg.omr. 9, avsnitt 4.2)
att det är en prioriterad uppgift för år 1999 att
vidta åtgärder för att förbättra den psykiska hälsan
hos befolkningen och särskilt hos barn och ungdomar.
Enligt den senaste propositionsförteckningen avser
regeringen att i slutet av maj 1999 presentera en
proposition med förslag till lag om särskilt måls-
ägandebiträde för barn. Enligt en promemoria
utarbetad inom Justitiedepartementet avser förslaget
att stärka barnets rätt i de fall där barnet har
utsatts för brott och det kan misstänkas att
vårdnadshavaren eller någon denne närstående har
begått brottet. Det särskilda målsägandebiträdet
skall i vårdnadshavarens ställe kunna fatta beslut i
frågor om att t.ex. inställa barnet till polisförhör
eller låta läkarundersöka barnet. Enligt promemorian
skall biträdets agerande helt och hållet styras av
barnets bästa.
Barnpsykiatrikommittén har haft regeringens uppdrag
att utreda vården och stödet till barn och ungdomar
med psykiska problem. I sitt slutbetänkande Det
gäller livet (SOU 1998:31) anför kommittén att
insatser för att förebygga psykisk ohälsa bör
prioriteras. Kommittén redogör vidare för olika
instansers arbete med barn och ungdomar som har
psykiska problem. I betänkandet analyseras
samarbetet mellan olika verksamheter samt
presenteras förslag till hur samarbetet kan
förbättras.
Kommittén föreslår ändringar i socialtjänstlagen,
hälso- och sjukvårdslagen och åliggandelagen om att
särskilt beakta barnets behov av information, råd
och stöd när en förälder exempelvis vårdas eller
söker hjälp för sitt missbruk eller sina psykiska
funktionshinder.
För att ytterligare understryka
anmälningsskyldigheten i 71 § socialtjänstlagen och
göra den bättre känd för personal utanför
socialtjänsten, föreslår kommittén att hälso- och
sjukvårdslagen, åliggandelagen och skollagen
kompletteras med en hänvisning till aktuell paragraf
i socialtjänstlagen.
Kommittén anser att Socialstyrelsen bör ges i
uppdrag att ta fram ett nationellt
utvecklingsprogram avseende misshandel och sexuella
övergrepp mot barn. Socialstyrelsen bör bl.a.
föreslå hur regionala kunskapscentrum skall kunna
inrättas för att utveckla arbetet med utredning,
stöd och rådgivning till barn som utsatts för
sexuella övergrepp.
I betänkandet berörs även barn med MBD/DAMP-
problematik. Kommittén framhåller vikten av en god
barnhälsovård för att tidigt kunna identifiera
utvecklingsavvikelser och funktionshinder som t.ex.
DAMP. Kommittén förordar vidare fortsatt och
fördjupad samverkan mellan barn- och
ungdomshabiliteringen och barnpsykiatrin kring dessa
barn. I betänkandet konstateras att trots att
funktionshindret varit föremål för stort intresse på
kartläggnings- och diagnostiksidan, saknas
undersökningar som belyser skolsituationen för dessa
barn. Kommittén föreslår en tydligare formulering av
skolans skyldighet att ge särskilt stöd till elever
som har svårigheter i skolarbetet.
Betänkandet har remissbehandlats och är under
beredning i Regeringskansliet.
I betänkandet FUNKIS - funktionshindrade elever i
skolan (SOU 1998:66) påtalas brister i stödet till
elever med ADHD/DAMP, även om många, framför allt
stora, kommuner har kommit långt i arbetet och
etablerat ett samarbete med hälso- och sjukvården. I
betänkandet framhålls vikten av kompetensutveckling
hos lärare och andra grupper i skolan och av ett
nära samarbete mellan elevvårdspersonal och skolans
pedagogiska personal. Kommittén anser att det finns
skäl att utveckla statens insatser vad gäller såväl
tillsyn som uppföljning och utvärdering av
skolsituationen för elever med funktionshinder i
skolan.
Regeringen har enligt den senaste
propositionsförteckningen för avsikt att i slutet av
maj 1999 presentera en proposition med anledning av
det nämnda betänkandet.
I betänkandet Lämplighetsprövning av personal inom
förskoleverksamhet, skola och skolbarnsomsorg (SOU
1998:69) föreslås att den som erbjuds anställning
inom dessa verksamheter till arbetsgivaren skall
lämna registerutdrag ur belastningsregistret
respektive misstankeregistret. Utdragen skall enligt
förslaget innehålla sådana uppgifter om brott som
kan vara av betydelse vid en lämplighetsprövning med
syfte att förebygga övergrepp mot barn och ungdomar.
Betänkandet är under beredning i Regeringskansliet.
Utredningen om samhällets stöd till människor som av
särskilda skäl befinner sig i psykiska kristillstånd
anför i sitt betänkande I God Tro (SOU 1998:113) att
det saknas kunskap och forskning om situationen för
de barn som lever i mer eller mindre slutna
rörelser. Utredningen föreslår därför såväl kort-
som långsiktiga forskningsinsatser när det gäller
dessa barns situation.
Betänkandet är för närvarande under
remissbehandling.
I Socialstyrelsens Folkhälsorapport 1997 anges att
det finns tecken på att barns och ungdomars psykiska
hälsa har försämrats under senare år.
Socialstyrelsen presenterade i maj 1998 en rapport
om Skolhälsovården 1998 (SoS-rapport 1998:10). I
rapporten ges en beskrivning av skolhälsovården,
bl.a. av verksamhetens grundläggande organisatoriska
förhållanden, mål, metoder och särskilda
programområden för verksamheten samt frågor om
resultat, uppföljning och utvärdering. Rapporten
syftar främst till att utgöra ett underlag för
Socialstyrelsens tillsyn och för skolhuvudmännens
egenkontroll.
Skolverket har regeringens uppdrag att göra en
nationell kvalitetsgranskning av skolan. Under år
1998 har tre områden granskats av verkets
utbildningsinspektörer, varav bl.a. insatser för
elever i behov av särskilt stöd. Granskningen
redovisas i Skolverkets rapport nr 160.
Regeringen tillsatte sommaren 1998 en särskild
utredare med uppdrag att kartlägga elevvårdens och
skolhälsovårdens verksamhet och funktion samt
överväga lämpliga åtgärder i syfte att höja
verksamhetens kvalitet och effektivitet (dir.
1998:59). Utredningsarbetet skall vara slutfört
senast den 15 december 1999.
Regeringen beslutade den 4 februari 1999 att ge en
grupp forskare i uppdrag att göra ett s.k.
välfärdsbokslut över 1990-talet (dir. 1999:7).
Kommitténs uppdrag är att beskriva utvecklingen av
människors välfärd på de mest centrala områdena,
sedd mot bakgrund av den samhällsekonomiska
utvecklingen och de förändringar som gjorts av de
välfärdspolitiska systemen på dessa områden under
1990-talet. Kommittén skall även identifiera de
områden där behovet av ökad kunskap är angeläget.
För vägledning av socialpolitiken vid ingången till
nästa årtusende önskar regeringen förbättra
kunskapsunderlaget kring välfärdsutvecklingen. Målet
är att säkra alla människors välfärd och verka för
en jämlik fördelning av människors livsvillkor och
livschanser, anges det. Regeringen ser det som
särskilt angeläget att i ett livscykelper-spektiv
beskriva välfärdsutvecklingen för kvinnor och män
och för olika socioekonomiska grupper. Särskild
uppmärksamhet bör ägnas åt utsatta grupper. Bl.a.
bör kommittén redovisa kunskapsläget och
forskningsbehovet vad gäller barns och ungdomars
levnadsförhållanden. Kommittén skall enligt
direktiven lämna en delrapport senast i januari 2000
och en slutredovisning i januari 2001.
I 6 kap. 7 § brottsbalken finns bestämmelser om
sexuellt ofredande. Enligt första stycket föreligger
ett absolut förbud mot att bl.a. förmå ett barn
under 15 år att företa eller medverka i någon
handling med sexuell innebörd. Enligt andra stycket
är det straffbart att genom tvång, förledande eller
annan otillbörlig påverkan förmå någon som fyllt 15
men inte 18 år att företa eller medverka i en
handling med sexuell innebörd, om handlingen är ett
led i framställning av pornografisk bild eller utgör
en posering i annat fall än när det är fråga om
framställning av en bild. Förbudet i andra stycket
omfattar således endast vissa sexuella handlingar
och det finns ett visst, begränsat utrymme för
frivillig medverkan.
Regeringen beslutade i juni 1998 att tillsätta en
parlamentarisk kommitté som skall göra en översyn av
lagstiftningen om sexualbrott (dir. 1998:48).
Kommittén skall enligt direktiven bl.a. finna en
lösning som innebär att våldtäktsbegreppet omfattar
allvarliga sexuella övergrepp mot små barn även om
något tvång inte har använts. Kommittén skall även
utreda om det absoluta förbudet mot att använda barn
under 15 år vid sexuell posering och framställning
av pornografiska bilder bör omfatta även ungdomar
mellan 15 och 18 år. Utredningen skall vara klar
senast den 1 september 2000.
Justitieutskottets yttrande
Justitieutskottet, som delar uppfattningen i motion
So7 (v) yrkande 5 att det behövs ett bättre
rättsligt skydd för de äldre barnen i bl.a. den
situation som motionärerna beskriver, har övervägt
om denna fråga borde bli föremål för omedelbar
lagstiftning. Utskottet har emellertid stannat för
att det skulle vara oklokt att nu besluta om
provisorisk lagstiftning samtidigt som hela
sexualbrottskapitlet är föremål för en grundläggande
översyn där barns skyddsbehov är en av de
prioriterade frågorna. Justitieutskottet påpekar
vidare att regeringen redan har uppmärksammat den
problematik som aktualiseras i motionen och utgår
från att regeringen återkommer med ett förslag till
riksdagen. Enligt utskottets mening behövs således
inte något tillkännagivande till regeringen med
anledning av motionen i denna del.
När det gäller könsstympning stöder
justitieutskottet inriktningen på de
lagstiftningsåtgärder som regeringen har aviserat.
Utskottet vill också framhålla att det naturligtvis
vidhåller sin positiva inställning till olika
informationsinsatser och till att Sverige fortsätter
att arbeta aktivt i internationella sammanhang för
att motverka könsstympning.
Justitieutskottet understryker vikten av att man
inom kriminalvården så mycket som möjligt försöker
underlätta kontakten mellan barn och föräldrar.
Utskottet nämner att rapporten Barn med
frihetsberövade föräldrar innehåller en mängd
konkreta synpunkter på hur man kan underlätta
kontakten mellan barn och föräldrar som avtjänar
fängelsestraff. Det handlar ju inte enbart om
utformningen av besökslokalerna utan också om sådana
praktiska saker som t.ex. telefonkostnader,
besökstider och permissioner vid för barnet viktiga
händelser, anförs det.
Justitieutskottet konstaterar att det pågår ett
utvecklingsarbete inom kriminalvården som syftar
till att göra det möjligt för barn och föräldrar att
upprätthålla kontakten under verkställigheten i
anstalt. I det sammanhanget har frågan om
besökslokalerna särskilt uppmärksammats och det
pågår en utbyggnad av besökslägenheter och besöksrum
som anpassats till barns behov. Justitieutskottet
anser inte att det behövs något särskilt uttalande
med anledning av motionerna So5 (kd) yrkande 2 och
So7 (v) yrkande 7 och föreslår därför att att
socialutskottet avstyrker dem.
Socialutskottets bedömning
I olika sammanhang har det uppmärksammats att den
psykiska hälsan hos barn och ungdomar tycks ha
försämrats under senare år. Det framgår såväl av
redovisningen i propositionen som av utskottets
redovisning under rubriken Bakgrund och tidigare
behandling ovan (s. 30 f.).
Förutsättningarna för en gynnsam utveckling av
kvaliteten i skolan, vården och omsorgen har
emellertid förbättrats genom ökningen av
statsbidragen till kommuner och landsting. Enligt
utskottet är det av stor vikt att de utökade
statsbidragen även framöver används inom de nämnda
områdena.
Skolhälsovården har en viktig roll när det gäller
att upptäcka och förebygga psykisk ohälsa hos barn
och ungdomar och det är därför positivt att en
särskild utredning om elev- och skolhälsovården har
tillsatts i syfte att höja kvaliteten och
effektiviteten i verksamheten. Utskottet välkomnar
vidare regeringens beslut att tillsätta en kommitté
av forskare som skall beskriva utvecklingen av
människors välfärd under 1990-talet och därvid bl.a.
belysa barnens situation. I avvaktan på resultatet
av det arbete som pågår, däribland beredningen av
Barnpsykiatrikommitténs förslag, anser utskottet att
riksdagen inte bör ta något initiativ med anledning
av motionerna So5 (kd) yrkande 3, So309 (mp) yrkande
3 delvis, So382 (fp) yrkandena 2-4 och So434 (fp).
Motionerna avstyrks.
Utskottet vidhåller att det är angeläget att barn
som utsatts för misshandel och sexuella eller andra
övergrepp uppmärksammas mer. Utskottet välkomnar
därför den utredning om barnmisshandel som nu
tillsatts. Målsättningen är att förhindra att barn
misshandlas samt att förbättra samverkan mellan
olika verksamheter, kunskaperna hos berörda
yrkesgrupper och möjligheterna till stöd och hjälp.
Regeringens nationella handlingsplan mot kommersiell
sexuell exploatering av barn berör, förutom barn som
utnyttjas sexuellt för ekonomisk vinning, även barn
som utsätts för sexuella övergrepp i allmänhet. Det
bör också påpekas att det pågår en översyn av
sexualbrottslagstiftningen, med barns skyddsbehov
som en av de prioriterade frågorna. Utskottet ser
mycket positivt på detta arbete.
Utskottet vidhåller också att det är viktigt att de
yrkesgrupper som kommer i kontakt med barn som
utsatts för misshandel eller sexuella övergrepp har
goda kunskaper och genomtänkta arbetsmetoder samt
att ett väl fungerande samarbete mellan olika
myndigheter etableras. Vikten av att personalen inom
socialtjänsten har lämplig utbildning och erfarenhet
har understrukits genom införandet av en ny
bestämmelse härom i socialtjänstlagen. Utskottet ser
med tillfredsställelse på att utredningen om
barnmisshandel har i uppdrag att ge förslag till hur
det arbete med misshandlade barn som utförs av
personal inom t.ex. skolan, barnomsorgen, hälso- och
sjukvården, rättsväsendet och socialtjänsten kan bli
effektivare och bättre. Utredningen skall också
arbeta aktivt och utåtriktat med att öka
medvetenheten om barnmisshandel hos såväl
allmänheten som hos dem som arbetar med barn.
Mot bakgrund av det omfattande arbete som redan
genomförts eller fortfarande pågår för att förhindra
olika slags övergrepp mot barn samt förbättra stödet
till dem som drabbas, anser utskottet att motionerna
So5 (kd) yrkande 1, So7 (v) yrkande 6, So8 (c)
yrkande 7, So309 (mp) yrkande 2 delvis, So348 (kd)
yrkandena 1-4, So466 (v) yrkande 4 samt Ju905 (kd)
yrkandena 3 och 4 får anses i huvudsak
tillgodosedda. Motionerna avstyrks.
Utskottet kan inte se att det nu är påkallat att
tillsätta ännu en utredning med uppgift att
analysera situationen för särskilt utsatta barn
eller att utvidga barnmisshandelsutredningens
direktiv på sätt som föreslås i motionerna So240
(v), So273 (mp), So285 (v) och So303 (kd).
Motionerna avstyrks därför.
När det gäller frågan om att ge ungdomar mellan 15
och 18 år samma skydd som yngre barn mot att
utnyttjas för bl.a. posering, delar socialutskottet
justitieutskottets bedömning att det, mot bakgrund
av den översyn av sexualbrottslagstiftningen som
pågår, inte behövs något tillkännagivande till
regeringen. Motionerna So7 (v) yrkande 5 och So309
(mp) yrkande 2 delvis avstyrks därför.
Utskottet vidhåller att det är mycket angeläget att
barn till missbrukande föräldrar tidigt
uppmärksammas och erhåller stöd. Även inom detta
område förutsätter det att samarbetet mellan
exempelvis socialtjänsten, mödra- och
barnhälsovården, barnomsorgen, skolan,
barnpsykiatrin och polisen fungerar väl. Utskottet
vidhåller vikten av att berörd personal har
erforderlig kompetens och erfarenhet.
Barnpsykiatrikommittén presenterar i sitt
slutbetänkande förslag för att förbättra situationen
för barn till bl.a. missbrukare och till psykiskt
sjuka. Utskottet har i andra sammanhang framhållit
vikten av det arbete som frivilliga organisationer
gör på det sociala området som komplement till
samhällets insatser. Det är angeläget att det
frivilliga sociala arbetet stärks. Något
tillkännagivande till regeringen med anledning av
motionerna So8 (c) yrkande 8, So258 (v) yrkandena 9
och 10, So306 (mp) yrkande 21, So449 (kd) och So459
(kd) yrkande 6 behövs dock inte. Motionerna avstyrks
därmed.
Utskottet kan inte ställa sig bakom det förslag som
framförs i motion So353 (m) och avstyrker även denna
motion.
Socialutskottet delar justitieutskottets bedömning
att det är viktigt att man inom kriminalvården i
största möjliga utsträckning och på olika sätt
försöker underlätta kontakten mellan barn och
föräldrar samt ser positivt på det utvecklingsarbete
som pågår med detta syfte. I likhet med
justitieutskottet anser socialutskottet att det inte
behövs något särskilt uttalande med anledning av
motionerna So5 (kd) yrkande 2 och So7 (v) yrkande 7.
I rapporten Barn med frihetsberövade föräldrar
presenteras en rad förslag som syftar till att
minska skadeverkningarna för barnen när en förälder
frihetsberövas samt underlätta och förbättra
kontakten mellan föräldrar och barn såväl under
verkställigheten som efter frigivningen. Bl.a.
belyses frågan om föräldrastödjande verksamhet.
Vidare framhålls socialtjänstens ansvar att se till
att barn får professionell hjälp att bearbeta och
övervinna den känslomässiga kris som kan uppstå när
en förälder frihetsberövas. Utskottet utgår ifrån
att regeringen noga följer utvecklingen när det
gäller dessa barn och vidtar ytterligare åtgärder om
det visar sig nödvändigt. Motion Ju509 (kd, s, m, v,
c, fp, mp) yrkandena 4 och 6 avstyrks därmed.
Elever i behov av särskilt stöd är ett prioriterat
område i såväl skollag och läroplaner som i
regeringens utvecklingsplan för skolan. Utskottet
anser det angeläget att skolan ägnar barn med
särskilda behov särskild uppmärksamhet och att det
höjda statsbidraget till kommunerna används för att
förstärka insatserna i skolan för bl.a. dessa barn.
Utskottet vill betona vikten av att barn med
ADHD/DAMP-problematik tidigt identifieras och får en
korrekt diagnos, vilket är en förutsättning för att
adekvata hjälpinsatser skall kunna ges bl.a. i
skolan. Ett väl fungerande samarbete mellan olika
huvudmän och erforderlig utbildning hos berörd
personal inom t.ex. skolan och hälso- och sjukvården
är också av stor betydelse. Såväl
Barnpsykiatrikommittén som FUNKIS-utredningen berör
barn med s.k. dolda funktionshinder. Enligt
utskottets mening bör regeringens beredning av
utredningarnas betänkanden avvaktas. Motionerna
So243 (fp), So376 (kd) yrkande 2, So460 (mp) yrkande
5 och So464 (fp) yrkande 7 avstyrks därför.
Socialstyrelsen har fått regeringens uppdrag att
vidareutveckla och sprida metoder för att förebygga
könsstympning samt att utvärdera och följa upp de
projekt som initieras i detta syfte. Motion So462
(fp) yrkande 16 får därmed anses tillgodosedd och
avstyrks.
När det gäller frågan om barn i sekter anser
utskottet att beredningen i Regeringskansliet av
betänkandet I God Tro (SOU 1998:113) bör avvaktas.
Motion So269 (s) avstyrks således.
I motion Ju905 (kd) yrkande 5 anförs att landstingen
bör rekommenderas att tillsätta barnombudsmän på
regional nivå. Eftersom detta inte är en fråga för
riksdagen avstyrker utskottet motionsyrkandet.
Omhändertagande av barn m.m.
Motionerna
I motion So308 av Thomas Julin m.fl. (mp) begärs
tillkännagivanden om vad i motionen anförts om att
släkt och närstående i första hand skall komma i
fråga för utredning vid en placering av barn utanför
hemmet (yrkande 1) och om att barn skall placeras
där de har sina rötter om inte tungt vägande skäl
talar däremot (yrkande 2). Enligt motionärerna bör
22 § fjärde stycket första meningen
socialtjänstlagen få följande lydelse: "Vid
placering av barn skall i första hand övervägas om
barnet kan tas emot av någon anhörig eller annan
närstående." Motionärerna begär även ett
tillkännagivande om syskonplacering (yrkande 10).
Enligt motionärerna måste man eftersträva att syskon
om möjligt placeras i samma familjehem eller i vart
fall inte längre ifrån varandra än att de kan ha en
normal kontakt. I motionen hemställs vidare om ett
tillkännagivande om vad i motionen anförts om
barnens rätt till släktkontakt (yrkande 11).
Motionärerna anser att ett barn som är
familjehemsplacerat, om det inte finns mycket
speciella skäl som talar däremot, måste ha samma
rätt som alla andra barn att få träffa sina anhöriga
när hon eller han själv vill det. Det är viktigt att
barn och ungdomar inte placeras så långt från sina
anhöriga att kontakten bryts eller försvåras, menar
motionärerna. Motionärerna yrkar vidare ett
tillkännagivande om vad i motionen anförts om
åtgärder för att hjälpa familjen efter ett
omhändertagande (yrkande 8). Ett omhändertagande av
ett barn måste enligt motionärerna följas av
åtgärder för att lösa den situation som föranlett
omhändertagandet. Det är alltför vanligt att
familjen lämnas åt sitt öde när barnet
omhändertagits. Motionärerna begär också ett
tillkännagivande om vad i motionen anförts om en
plan för vård och återförening vid
familjehemsplaceringar (yrkande 9). Motionärerna
anser att det skall vara obligatoriskt att upprätta
en åtgärdsplan för familjen och för barnet vid alla
utredningar där en placering planeras. Alla
inblandade parter skall vara överens om planen,
vilken skall ta sikte på en återförening, anförs
det. Motionärerna begär även ett tillkännagivande om
vad i motionen anförts om umgängesrätt (yrkande 14).
Enligt motionärerna händer det mycket ofta att
fosterföräldrar och socialtjänst vägrar att rätta
sig efter ett beslut i förvaltningsdomstol om
umgängesrätt för de biologiska föräldrarna med ett
tvångsomhändertaget barn. Det saknas i den
situationen möjlighet för föräldrarna att begära
verkställighet av beslutet. Motionärerna anser att
samma regler skall gälla som när en vårdnadshavare
vägrar att rätta sig efter en dom om umgänge och att
rätten till umgänge med tvångsomhändertagna barn
skall beslutas i tingsrätt och hovrätt. Motionärerna
yrkar slutligen att regeringen skall ges till känna
vad i motionen anförts om en tydlig lagstiftning som
reglerar utredningsförfarandet vid omhändertagandet
av barn (yrkande 5) samt att riksdagen begär att
regeringen tillsätter en kommitté med uppdrag att se
över lagstiftningen för att skapa ett humanare
omhändertagande av barn och större rättssäkerhet
(yrkande 15).
I motion So228 av Ulf Kristersson m.fl. (m) yrkas
att riksdagen beslutar ändra lagen med särskilda
bestämmelser om vård av unga (yrkande 5).
Motionärerna anser att 26 § i den tidigare
barnavårdslagen skall återinföras. Åtgärderna enligt
lagrummet vidtogs stegvis och i samråd med den
enskilda familjen. Inledningsvis planerades åtgärder
som syftade till att stötta familjen. Hjälpte inte
detta fanns det möjlighet att komma med förmaningar
eller varningar till familjen. Därefter kunde de
sociala myndigheterna lämna föreskrifter om barnets
levnadsförhållanden och därefter beordra övervakning
av barnet. Först som en sista åtgärd kunde beslut om
omhändertagande bli aktuellt. Genom denna
bestämmelse bevarades och respekterades familjen som
en enhet som själv skulle kunna förbättra sin
situation. Nu kommer socialnämndernas åtgärder ofta
överraskande och dessutom för sent, menar
motionärerna.
I motion So367 av Mona Berglund Nilsson (s) begärs
ett tillkännagivande om utbildning av blivande
familjehemsföräldrar. Motionären påpekar svårigheten
för familjehemsföräldrar att lämna ifrån sig ett
barn efter en lång placering i familjen. Motionären
anser därför att utbildning och handledning av
familjehemsföräldrar, även släktingar som ett barn
skall placeras hos, skall vara obligatorisk.
I motion So430 av Sinikka Bohlin (s) begärs ett
tillkännagivande om att fosterfamiljer bör utbildas
enligt Pride-metoden. Enligt motionären medför denna
metod bl.a. att familjemedlemmarna får en relation
till varandra som ger stöd i det kommande uppdraget.
Vidare blir samarbetet med socialarbetarna ofta
mycket bättre.
I en motion berörs familjerådslag.
I motion So308 av Thomas Julin m.fl. (mp) begärs
tillkännagivanden om familjerådslag (yrkandena 3, 4
och 7). Motionärerna anser att familjerådslaget
skall vara en rättighet. Om familjen så önskar skall
ett familjerådslag genomföras innan ett slutligt
beslut fattas i ärenden där det kan bli fråga om ett
omhändertagande och en placering av ett barn enligt
socialtjänstlagen eller LVU. I de fall där det finns
en konflikt mellan familjen och socialtjänsten skall
man vid en omprövning ges möjlighet att använda sig
av familjerådslag, anförs det.
Propositionen
Regeringen anser att det bör göras en översyn av
lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård
av unga (LVU) i syfte att stärka barnperspektivet i
lagen så att det tydligare framgår att lagen är en
skyddslag där barnets bästa är det primära.
Barnkommittén fann vid sin genomgång av rättspraxis
beträffande mål om vård enligt LVU att lagens
uppbyggnad, och de kriterier som uppställs för att
ett ingripande skall kunna ske, gör att tyngdpunkten
i målen ligger mer på en utredning och beskrivning
av föräldrarnas tillkortakommanden än på en analys
av vad som är bäst för barnet. Enligt regeringen
framgår barnkonventionens utgångspunkt i dessa
sammanhang, dvs. det enskilda barnets bästa och
respekten för barnets åsikter och rättigheter, inte
tillräckligt tydligt i LVU. Lagen bör därför ses
över i dessa delar, anförs det. Översynen bör även
omfatta hur barnets behov av uppföljningskontakt kan
tillgodoses när föräldrarna avböjer kontakt.
Enligt regeringen bör i anslutning till översynen
av LVU även utredas möjligheterna att skapa en
modell för varaktiga familjehemsplaceringar. Syftet
med utredningen skall vara att minska osäkerheten i
de långvarigt placerade barnens situation. Avsikten
är dock inte att förändra den grundläggande
principen för omhändertagande av barn, dvs. att
strävan skall vara att barnet om möjligt skall
återförenas med sina biologiska föräldrar.
Att barn verkligen får komma till tals och att de
blir synliga i sociala utredningar är enligt
propositionen av grundläggande betydelse för att
barnets bästa skall kunna beaktas i mål och ärenden
enligt föräldrabalken, socialtjänstlagen och LVU.
Socialtjänsten har under många år fått allvarlig
kritik för bristande barnperspektiv i sina
utredningar. Enligt regeringen har det emellertid
satsats mycket på att förbättra kunskaperna om barn
inom socialtjänsten under senare år, och den
tveksamhet som många socialsekreterare har haft mot
att tala med barn har minskat betydligt. Kvaliteten
på barnavårdsutredningarna har förbättrats och
barnen har blivit mer synliga i utredningarna, även
om det fortfarande krävs insatser för att öka
kvaliteten. Regeringen anser att det är av största
vikt att denna utveckling fortsätter och att det
skapas förutsättningar för att barn alltid kan komma
till tals i samband med en utredning inom
socialtjänsten.
Enligt propositionen finns det i stort sett en
tillfredsställande ordning i svensk lagstiftning för
att barn skall kunna komma till tals i
familjerättsmål och socialmål. I samband med den
aviserade översynen av LVU bör dock en analys göras
av socialtjänstens möjligheter att låta barnet komma
till tals även i situationer när vårdnadshavaren
motsätter sig det.
Bakgrund och tidigare behandling
Enligt 22 § fjärde stycket socialtjänstlagen
(1980:620) - SoL - gäller vid placering av barn att
det i första hand bör övervägas om barnet kan tas
emot av någon anhörig eller annan närstående. Enligt
1 § samma lag skall dock barnets bästa alltid
beaktas.
Fjärde stycket i 22 § SoL infördes med anledning av
ett antal motioner på initiativ av socialutskottet
(bet. 1996/97:SoU18 Ändring i socialtjänstlagen,
rskr. 1996/97:264). Utskottet anförde i sin
bedömning följande i denna del:
Barnets bästa skall enligt utskottet vara en
ledstjärna i arbetet med barn. Svensk och utländsk
forskning visar att placeringar av barn hos
släktingar kan vara att föredra om man ser
placeringen ur ett livsperspektiv. Risken för att en
placering skall misslyckas är vidare enligt
Socialstyrelsen nästan dubbelt så stor i ett
"främmande" familjehem som när placeringen sker hos
släktingar. Det är angeläget att socialtjänsten i
varje enskilt fall prövar möjlig-heterna att placera
barnet i "det naturliga nätverket". Det finns dock
inga garantier för att en sådan placering
tillförsäkrar barnet god vård. Utskottet anser
emellertid att 22 § SoL bör kompletteras med ett
nytt fjärde stycke med följande lydelse. Vid
placering av barn bör i första hand övervägas om
barnet kan tas emot av någon anhörig eller annan
närstående. Enligt 1 § skall dock barnets bästa
alltid beaktas. En sedvanlig utredning av det
tilltänkta familjehemmet skall alltid göras. Om
personerna i barnets nätverk inte kan tillförsäkra
barnet en god vård skall placeringen givetvis inte
ske där utan i ett annat familjehem. I dessa fall
bör socialtjänsten som föreslås i propositionen
utreda anhörigas och närståendes möjligheter att på
andra sätt stödja barnet.
Motionsyrkanden rörande omhändertaganden av barn, om
återinförande av 26 § barnavårdslagen och om
familjerådslag behandlade utskottet senast i
betänkande 1997/98:SoU13 Barnfrågor, till vilket
hänvisas för en bakgrundsredovisning (s. 49 f.).
Utskottet uttalade bl.a. följande:
Utskottet vill på nytt betona att det är angeläget
att ingripanden när det gäller barn sker med
beaktande av barnets bästa. I socialtjänstlagen har
införts nya bestämmelser om god kvalitet i
socialtjänstens insatser, om lämplig utbildning och
erfarenhet hos personalen, om utredningsskyldigheten
i ärenden som rör skydd eller stöd av underåriga
samt om dokumentation. Bl.a. stadgas att utredningen
skall bedrivas skyndsamt och på ett sådant sätt att
ingen onödigt utsätts för skada eller olägenhet. Den
som berörs skall underrättas om att en utredning
inleds. Dokumentationen i ärenden skall utformas med
respekt för den enskildes integritet och det skall
antecknas om den enskilde anser att någon uppgift i
dokumentationen är oriktig. De nya bestämmelserna i
socialtjänstlagen stärker rättssäkerheten för
familjen, den enskildes integritet och skyddet för
barnet i fråga. Någon anledning att ta bort
delegationsrätten för beslut om omhändertagande av
barn föreligger enligt utskottets mening inte.
Socialstyrelsen har konstaterat att kvaliteten i
handläggningen av barnavårdsärenden höjts de senaste
åren, att handläggningskompetensen ökat och att
barnperspektivet stärkts men att det fortfarande
finns brister. Utskottet vill framhålla vikten av
att arbetet för att uppfylla de krav som
lagstiftningen ställer på utredningsarbetet ges hög
prioritet. Utskottet förutsätter att utvecklingen
följs noga även fortsättningsvis.
Enligt 22 § socialtjänstlagen gäller att vården av
ett barn utanför hemmet bör utformas så att den
främjar barnets samhörighet med anhöriga och andra
närstående samt barnets kontakt med hemmiljön. I
linje härmed ligger enligt utskottet att
socialtjänsten bör eftersträva att placera syskon i
samma familjehem eller i vart fall så att kontakten
mellan syskonen underlättas så långt som möjligt.
I 26 § socialtjänstlagen stadgas att socialnämnden
är skyldig att lämna vårdnadshavarna till barn som
placerats utanför hemmet råd, stöd och annan hjälp
som de behöver. Eftersom huvudprincipen är att
barnet så småningom skall återvända till den
ursprungliga miljön är det enligt utskottet
nödvändigt att de biologiska föräldrarna får hjälp
att reda ut den situation som föranlett
omhändertagandet av barnet. - - -
De åtgärder som var möjliga enligt 26 §
barnavårdslagen hade kommit att sakna betydelse
långt innan lagen år 1982 upphörde att gälla.
Utskottet vidhåller att de möjligheter till
förebyggande åtgärder som LVU ger får anses
tillräckliga och att det saknas anledning att införa
en motsvarighet till nämnda paragraf i LVU. - - -
Utskottet anser inte att riksdagen bör ta något
initiativ om familjerådslag innan utvärderingen av
arbetsmetoden är klar. Inget hindrar en kommun att
redan nu involvera barnets familj och nätverk i
utredningen inför t.ex. ett beslut om
omhändertagande och placering av ett barn. Av den
tidigare nämnda rapporten från Socialstyrelsen om
individ- och familjeomsorgens arbete med barn
framgår att det berörda barnets nätverk i flertalet
av de undersökta kommunerna har fått ökad betydelse
i det sociala arbetet.
Utskottet avstyrkte samtliga motioner. Riksdagen
följde utskottet.
I det av riksdagen godkända betänkandet
1996/97:SoU18 avstyrktes en motion om utbildning av
familjehemsföräldrar. Utskottet delade uppfattningen
i proposition 1996/97:124 (Ändring i
socialtjänstlagen) att det är av största vikt att de
familjehemsplacerade barnen och ungdomarna erhåller
vård av hög kvalitet och att familjehemsföräldrarna
därför måste få utbildning och handledning, såväl
före som under pågående uppdrag. Utskottet påpekade
att Socialstyrelsen har haft regeringens uppdrag att
utveckla och stärka familjehemsvården, bl.a. genom
utbildning, stöd och handledning till
familjehemsföräldrarna, samt ansåg det angeläget att
detta arbete fortsätter.
Svenska Kommunförbundets projekt med familjerådslag
i tio olika kommuner pågick under perioden oktober
1995-oktober 1997. Förbundet presenterade i januari
1998 en rapport från projektet, Familjerådslag i
Sverige 1995-1997, vari redovisas erfarenheter och
intryck från deltagarna i projektet. Enligt
rapporten är intresset för familjerådslag stort.
Många kommuner har hört av sig till Svenska
Kommunförbundet och bett om hjälp med att komma i
gång med att arbeta efter modellen. Sedan hösten
1997 ordnar förbundet utbildning för
socialsekreterare och samordnare.
En utvärdering av projektet med familjerådslag
redovisas i rapporten Familjerådslag i Sverige
(Forsknings- och Utvecklingsenheten, Stockholms
stad, FoU-rapport 1999:1). Under perioden november
1996-oktober 1997 användes familjerådslag i i
genomsnitt ca 10 % av alla pågående utredningar.
Enligt rapporten är en viktig förklaring till den
låga graden av användande att åtta av tio föräldrar
tackade nej till erbjudandet om familjerådslag.
Efter tolv månader var 61 % av barnen från
familjerådslagen fortfarande aktuella för insatser
från socialtjänsten, jämfört med 41 % av de barn som
utretts på traditionellt sätt. Andelen barn som
återaktualiserats för ny utredning eller som
fortfarande var placerade utanför hemmet var lika
stor i båda grupperna. Två år efter att det första
familjerådslaget genomfördes hade fem av de tio
kommunerna så gott som upphört med familjerådslag,
fyra fortsatte att använda modellen i begränsad
omfattning och en kommun använde den regelbundet.
Enligt rapporten talar resultaten för att modellen
ökat den utvidgade familjens inflytande. Så gott som
samtliga familjerådslagsbarn placerades hos
släktingar medan detta nästan inte alls förekom
bland dem som utretts på traditionellt sätt.
Utskottets bedömning
I samband med att utskottet våren 1997 föreslog att
det skulle införas ett nytt fjärde stycke i 22 §
socialtjänstlagen (bet. 1996/97:SoU18) uttalade
utskottet att barnets bästa skall vara en ledstjärna
i arbetet med barn. Utskottet påpekade att svensk
och utländsk forskning visar att placeringar av barn
hos släktingar kan vara att föredra om man ser
placeringen ur ett livsperspektiv. Risken för att en
placering skall misslyckas är vidare nästan dubbelt
så stor i ett "främmande" familjehem som när
placeringen sker hos släktingar (Socialstyrelsens
rapport 1995:9). Utskottet ansåg det angeläget att
socialtjänsten i varje enskilt fall prövar
möjligheterna att placera barnet i "det naturliga
nätverket" (s. 84).
Utskottet vidhåller denna inställning. För att
ytterligare betona vikten av att socialtjänsten i
första hand överväger huruvida placeringen kan ske
hos släktingar eller andra närstående, anser
utskottet att 22 § fjärde stycket socialtjänstlagen
bör ändras på det sätt som anges i motion So308 (mp)
yrkandena 1 och 2. Vid placering av barn skall i
första hand övervägas om barnet kan tas emot av
någon anhörig eller annan närstående. Utskottet
erinrar om vad som stadgas i samma lagrum om att
barnets bästa alltid skall beaktas vid placering av
barn. En sedvanlig utredning av det tilltänkta
familjehemmet skall alltid göras. Utskottet
vidhåller att om personerna i barnets nätverk inte
kan tillförsäkra barnet en god vård skall
placeringen givetvis inte ske där utan i ett annat
familjehem.
Utskottet föreslår att riksdagen, med anledning av
motion So308 (mp) yrkandena 1 och 2, antar det av
utskottet utarbetade förslaget till ändring i 22 §
fjärde stycket socialtjänstlagen i bilaga 6.
När det gäller syskonplacering, släktkontakt och
stöd till vårdnadshavarna efter ett omhändertagande,
vidhåller utskottet sin inställning såsom den
redovisats i betänkande 1997/98:SoU13 och avstyrker
därmed motion So308 yrkandena 8, 10 och 11.
Vid placeringar av barn utanför familjen skall
strävan vara att barnet om möjligt skall återförenas
med sina biologiska föräldrar. Utskottet kan dock
inte ställa sig bakom kravet att det skall vara
obligatoriskt för socialtjänsten att vid
familjehemsplaceringar upprätta en sådan vårdplan
som avses i motion So308 yrkande 9 och avstyrker
därför yrkandet.
Enligt 14 § LVU har socialnämnden ett ansvar för
att den unges behov av umgänge med föräldrar eller
andra som har vårdnaden om honom så långt möjligt
tillgodoses. Om det är nödvändigt med hänsyn till
ändamålet med vården får dock nämnden besluta hur
umgänget mellan vårdnadshavarna och barnet skall
utövas eller besluta att den unges vistelseort inte
skall röjas för vårdnadshavarna. Socialnämnden skall
minst var tredje månad överväga om en sådan
inskränkning i umgängesrätten fortfarande behövs.
Utskottet anser det angeläget att socialnämnden
beaktar barnets behov av umgänge med sina föräldrar
men anser inte att lagstiftningen bör ändras på det
sätt som föreslås i yrkande 14 i nämnda motion.
Yrkandet avstyrks.
Regeringen har för avsikt att tillsätta en
utredning som skall göra en översyn av LVU i syfte
att stärka barnperspektivet i lagen. Yrkandena 5 och
15 i motion So308 är därmed i huvudsak tillgodosedda
och avstyrks.
Utskottet har inte ändrat inställning i frågan om
införande av en motsvarighet till den numera
upphävda 26 § barnavårdslagen i LVU. Utskottet
avstyrker därför motion So228 (m) yrkande 5.
Utskottet vidhåller också att familjehemsföräldrarna
måste få utbildning och handledning, såväl före som
under pågående uppdrag, samt att det är angeläget
att arbetet med att utveckla och stärka
familjehemsvården fortsätter. Vilken metod som bör
tillämpas i utbildningen av familjehemsföräldrar är
inte riksdagens uppgift att bedöma. Motionerna So367
(s) och So430 (s) bör avslås.
Projektet med familjerådslag har nu utvärderats.
Enligt rapporten från utvärderingen av projektet bör
familjerådslag betraktas som en metod bland andra
inom socialt barnavårdsarbete. De kommuner som är
intresserade av att använda familjerådslag kan få
hjälp med att komma i gång med att tillämpa
modellen. Utskottet ser positivt på att det berörda
barnets nätverk genom användningen av familjerådslag
får ökad betydelse i det sociala arbetet. Utskottet
anser dock inte att riksdagen bör ta något initiativ
i frågan på det sätt som begärs i motion So308 (mp)
yrkandena 3, 4 och 7. Yrkandena avstyrks därför.
Hälso- och sjukvårdsfrågor
Motionerna
I motion So209 av Maud Ekendahl (m) begärs ett
tillkännagivande om vad i motionen anförts om
avskaffande av gratis sjukvård för barn och ungdomar
upp till 19 års ålder. Enligt motionären har
beslutet om gratis sjukvård lett till att
besöksfrekvensen på läkarmottagningarna ökat med i
genomsnitt 30 %. Konsultationer för småkrämpor gör
att väntetiderna blir allt längre, vilket drabbar
allvarligt sjuka, ofta äldre, personer. Motionären
anser att patientavgifterna inom barnsjukvården bör
återinföras.
I motion So238 av Berit Adolfsson och Inger René (m)
begärs ett tillkännagivande om vad i motionen
anförts om barnsjukvården. Enligt motionärerna har
införandet av gratis sjukvård för barn snarare
försämrat än förbättrat svårt sjuka barns
tillgänglighet till barnsjukvården. Barnen drabbas
av långa väntetider och bristande tillgänglighet
till vården. Samtidigt minskar barnspecialisternas
medverkan i primärvården. "Gratisreformen" har
inneburit att barnfamiljer går till fel instans med
sina sjuka barn, anförs det i motionen.
I motion A291 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkas ett
tillkännagivande till regeringen om
ungdomsmottagningarnas betydelse (yrkande 15).
Motionärerna är kritiska till att många
ungdomsmottagningar har lagts ner på grund av
nedskärningar och kräver en heltäckande verksamhet
som ger ungdomar i alla kommuner tillgång till en
ungdomsmottagning.
I motion So314 av Lennart Daléus m.fl. (c) begärs
ett tillkännagivande om folkhälsoarbete för barn
(yrkande 6 delvis). Motionärerna anför att
ungdomsmottagningarnas arbete med sex- och
samlevnadsfrågor är betydelsefullt och att dessa
verksamheter bör ha tvärvetenskaplig och
mångkulturell kompetens.
I motion So464 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp) yrkas
att regeringen skall ges till känna vad i motionen
anförts om Barnpsykiatrikommittén (yrkande 12
delvis). Motionärerna anför att köerna ökar till
barn- och ungdomspsykiatrin och kräver att det skall
införas en vårdgaranti. I motionen begärs vidare ett
tillkännagivande om smärtlindring av barn (yrkande
14). Enligt motionärerna behöver
behandlingsprinciperna på området förbättras, bl.a.
genom ökad utbildning, regelbundet användande av
smärtanalys och smärtintensitetsmätning samt
regelbunda kontakter med smärtbehandlingsteam.
Motionärerna anser även att det behövs ökad
information till barn och föräldrar om smärta och
smärtbehandling.
Två motioner rör fetalt alkoholsyndrom, FAS.
I motion So339 av Tuve Skånberg och Holger
Gustafsson (kd) begärs tillkännagivanden av vad i
motionen anförts om åtgärder mot fetalt
alkoholsyndrom (FAS), om behovet av kraftfulla
insatser för att stödja familjer med alkoholproblem
och om behovet av insatser för att minska flickors
alkoholbruk (yrkandena 1-3). Enligt motionärerna bör
satsningar göras på vård och rehabilitering av
kvinnliga missbrukare och på upplysning till kvinnor
om alkoholens risker. Motionärerna påpekar att
flickor nu för första gången sedan 1984 har en högre
starkspritkonsumtion är pojkar. Kvinnor har anammat
männens dryckesvanor och allt fler blir
alkoholister, sägs det i motionen.
I motion So345 av Ragnwi Marcelind och Fanny Rizell
(kd) begärs tillkännagivanden om vad i motionen
anförts om FAS (yrkandena 1-3). Enligt motionärerna
behövs mycket tydligare information till kvinnor
från skolan, MVC m.m. om alkoholens skadeverkningar
på foster. Det är viktigt att de som dagligen
konfronteras med gravida kvinnor på BVC och
vårdcentraler samt inom socialtjänsten och
missbrukarvården får möjlighet till god utbildning
angående FAS. För att det förebyggande arbetet skall
lyckas krävs att samarbetet mellan olika instanser
intensifieras, anför motionärerna.
Propositionen
Svenska barn är bland de friskaste i världen, anförs
det i propositionen. Bilden av svenska barns hälsa
förmörkas dock av ett antal oroande
utvecklingstendenser. Skillnaderna i hälsoläget
mellan barn från olika sociala grupper tenderar att
öka i vissa avseenden. Regeringen nämner även att
det framgår av Socialstyrelsens Folkhälsorapport
1997 att psykiska och psykosomatiska sjukdomar hos
barn och ungdomar har ökat under senare år.
Regeringen anför att barnavårdscentralerna når nära
nog alla barn och föräldrar i ett avgörande skede i
livet och att BVC spelar en viktig roll i att
förebygga och upptäcka olika problem. Tyngdpunkten i
arbetet har förskjutits från en somatisk inriktning
till att även omfatta psykosociala faktorer.
Regeringen anser det angeläget att bibehålla en hög
barnkompetens inom barnhälsovården och särskilt i
det förebyggande arbetet som bedrivs inom
barnavårdscentralerna. BVC måste tillförsäkras en
hög barnkompetens och god erfarenhet av
barnhälsovård. Vårdgivaren bör se till att
personalen får nödvändig fortbildning och organisera
arbetet så att de som arbetar inom BVC har möjlighet
att skaffa sig tillräckligt god erfarenhet av
barnhälsovård, sägs det vidare i propositionen.
När det gäller barn som vistas på sjukhus är det är
enligt regeringen viktigt att sjukvården tar hänsyn
till barnens behov och inte åstadkommer onödigt
lidande eller psykiska påfrestningar. Nordisk
förening för sjuka barns behov (NOBAB) har utarbetat
en standard, Nordisk standard för omsorg om barn och
unga på sjukhus, med utgångspunkt från
barnkonventionen. Den är avsedd att användas som ett
redskap för att värna om barnets rättigheter och en
god utvecklingsmiljö när barnet vårdas på sjukhus.
Enligt regeringen bör de kvalitetskrav som
formulerats i standarden vara vägledande inom
sjukvården för att tillgodose barnets behov.
Landstingen bör sträva efter att så långt möjligt
låta barn vårdas på barnklinik med särskild
barnutbildad personal, anförs det.
Enligt propositionen finns det ca 200
ungdomsmottagningar i Sverige. Mottagningarna vänder
sig till ungdomar mellan 13 och 20 eller 25 års
ålder och har som mål att förebygga fysisk och
psykisk ohälsa. Till dessa mottagningar kan ungdomar
vända sig med frågor som rör sex och samlevnad samt
med varierande hälsofrågor av mer psykisk eller
social karaktär. Enligt propositionen uppger
personal på ungdomsmottagningarna att ungdomar med
psykiska och sociala problem har ökat markant under
de senaste åren. Allt fler ungdomsmottagningar har
fått psykosocial kompetens och kan erbjuda råd, stöd
och i vissa fall psykoterapi.
Bakgrund och tidigare behandling
Senast i betänkande 1997/98:SoU13 behandlade
utskottet ett motionsyrkande om fetalt
alkoholsyndrom, FAS. Utskottet hänvisade till den
bakgrundsredovisning som ges i betänkande
1997/98:SoU2 samt anförde följande:
Utskottet vidhåller att det är ytterst angeläget att
informera om riskerna med att använda alkohol och
droger under graviditeten. Viktiga insatser görs
redan i dag inom mödravårdscentralen och genom
Folkhälsoinstitutets försorg. Socialstyrelsen har
vidare i rapporten Hälsovård före, under och efter
graviditet (SoS-rapport 1996:7) visat hur arbetet
med att förmå kvinnor att ändra ett hälsofarligt
beteende kan bedrivas.
Utskottet ansåg motionen i huvudsak tillgodosedd och
avstyrkte den därför. Riksdagen följde utskottet.
I betänkande 1998/99:SoU3 Stärkt patientinflytande
m.m. behandlade utskottet bl.a. regeringens
proposition 1997/98:189 Patientens ställning samt
motioner om att införa en vårdgaranti (s. 11 f.).
Utskottet delade inställningen i propositionen att
tidsfrister inom vården inte bör lagfästas utan att
det i stället är lämpligare att bygga vidare på
systemet med överenskommelser mellan staten och
landstingen. Utskottet påpekade att regeringen har
uppdragit åt Socialstyrelsen att beskriva och
analysera förutsättningarna för och konsekvenserna
av införandet av en behandlingsgaranti inom svensk
hälso- och sjukvård. Utgångspunkten är att frågan
skall få en allsidig belysning som bl.a. innefattar
ett ekonomiskt, organisatoriskt, praktiskt och
medicinskt perspektiv. Uppdraget skall redovisas
till regeringen före utgången av februari månad
1999. Utskottet ansåg att resultatet av det pågående
utrednings-arbetet borde avvaktas och att riksdagen
inte borde ta något initiativ på området.
Motionsyrkandena avstyrktes. Företrädare för
Moderaterna, Kristdemokraterna, Centern och
Folkpartiet avgav reservationer i fråga om
vårdgarantin.
Riksdagen följde utskottet (rskr. 1998/99:54).
Regeringen beslutade i september 1998 att ge
Socialstyrelsen i uppdrag att ta fram underlag som
beskriver vilken barnkompetens som bör säkerställas
bland den hälso- och sjukvårdspersonal som arbetar
med barn och ungdomar. Uppdraget skall utföras i
samråd med Landstingsförbundet. Socialstyrelsen
skall även undersöka möjligheterna att utarbeta
riktlinjer för de kvalitetskrav som Nordisk standard
för omsorg om barn och unga (NOBAB) formulerat för
att tillgodose barns behov vid vistelse på sjukhus.
Uppdraget innefattar även att göra en översyn av
ungdomsmottagningarnas förebyggande verksamhet,
särskilt stödet till unga män, samt att belysa det
medicinska omhändertagandet för asylsökande barn.
Uppdraget skall slutredovisas senast den 31 december
2000.
Patientavgifterna för barn och ungdomar upp t.o.m.
19 år har avskaffats i samtliga landsting fr.o.m.
den 1 januari 1998 i syfte att kunna erbjuda alla
barn i landet en god vård utan hänsyn till familjens
privata ekonomi. Bakgrunden till beslutet var att
det under de senaste åren hade framkommit uppgifter
om att barnfamiljer i vissa fall avstått från
läkarkontakt av ekonomiska skäl (budgetprop.
1997/98:1, utg.omr. 9, avsnitt 4.2.4).
Barnpsykiatrikommittén anför i sitt slutbetänkande
att ungdomsmottagningarna har en viktig roll att
fylla i att tidigt fånga upp och ge stöd åt ungdomar
med psykiska och psykosociala problem. Det är enligt
kommittén av största vikt att ungdomsmottagningarna
får fortsatta möjligheter att verka och utveckla
sitt arbete och då även finna former för att bättre
tillgodose pojkars behov.
Regeringen inrättade under 1997 en nationell
ledningsgrupp för alkohol- och narkotikaförebyggande
insatser under socialministerns ledning.
Ledningsgruppens uppgift är att bygga upp ett
långsiktigt förebyggande arbete som kan kompensera
de förändringar som EU-medlemskapet medfört för den
svenska alkoholpolitiken. Det handlar bl.a. om
insatser som direkt kan påverka människors
förhållningssätt och vanor och som också ökar det
individuella ansvarstagandet.
Regeringen har också tillsatt kommittén Oberoende
Alkoholsamarbetet (OAS). Kommittén har till uppgift
att utveckla samarbetet mellan berörda myndigheter,
försäkringsbolag och olika branschorganisationer på
alkohol-området samt uppmuntra till engagemang i
arbetet mot missbruk och alkoholskador. Bl.a. har
initiativ tagits för att åstadkomma en alkoholfri
uppväxt och alkoholfria graviditetsperioder.
Enligt budgetpropositionen för år 1999 har
inrättandet av den nationella ledningsgruppen och
branschsamarbetet i OAS tillsammans med
Folkhälsoinstitutets och Alkoholinspektionens
insatser lett till en ökad aktivitet på
alkoholområdet. Regeringen bedömer att de insatser
som genomförts har fungerat och varit nödvändiga för
att få i gång en aktiv process.
Utskottets bedömning
I motionerna So209 (m) och So238 (m) anförs att
avskaffandet av patientavgifterna inom
barnsjukvården har medfört sämre tillgänglighet till
vården. Enligt 26 § hälso- och sjukvårdslagen får
vårdavgifter tas ut enligt grunder som landstinget
eller kommunen bestämmer i den mån inte annat är
föreskrivet. Huruvida patientavgifterna inom
barnsjukvården skall återinföras eller ej är således
inte en fråga för riksdagen. Utskottet vill dock i
sammanhanget erinra om att riksdagen har antagit
riktlinjer för prioriteringar inom hälso- och
sjukvården (prop. 1996/97:60, bet. 1996/97:SoU14,
rskr. 1996/97:186). Motionerna avstyrks.
Barnpsykiatrikommittén har betonat
ungdomsmottagningarnas viktiga roll när det gäller
att tidigt fånga upp och ge stöd åt ungdomar med
olika problem. Vidare har Socialstyrelsen fått i
uppdrag att göra en översyn av
ungdomsmottagningarnas förebyggande verksamhet. Mot
bakgrund härav anser utskottet att riksdagen inte
bör ta något initiativ i anledning av motionerna
So314 (c) yrkande 6 delvis och A291 (v) yrkande 15.
Dessa avstyrks.
När det gäller frågan om en vårdgaranti bör införas
vidhåller utskottet att resultatet av det pågående
utredningsarbetet kring en behandlingsgaranti inom
Socialstyrelsen bör avvaktas. Utskottet avstyrker
därmed motion So464 (fp) yrkande 12 delvis.
Utskottet delar regeringens uppfattning att det är
viktigt att sjukvården, vid barns vistelse på
sjukhus, tar hänsyn till barnens behov och inte
åstadkommer onödigt lidande eller psykiska
påfrestningar. Socialstyrelsen har regeringens
uppdrag att undersöka möjligheterna att utarbeta
riktlinjer för de kvalitetskrav som Nordisk standard
för omsorg om barn och unga formulerat för att
tillgodose barns behov vid vistelse på sjukhus. I
avvaktan på resultatet av detta arbete bör motion
So464 (fp) yrkande 14 avslås.
Utskottet vidhåller att det är ytterst angeläget att
informera om riskerna med att använda alkohol och
droger under graviditeten. Viktiga insatser görs
redan, bl.a. inom mödrahälsovården och genom
Folkhälsoinstitutets försorg. Den nationella
ledningsgruppen för alkohol- och
narkotikaförebyggande insatser arbetar bl.a. med att
påverka människors vanor och förhållningssätt till
alkohol. Oberoende Alkoholsamarbetet (OAS) har också
tagit initiativ när det gäller att förmå kvinnor att
avstå från alkohol under graviditeten. Motionerna
So339 (kd) och So345 (kd) är i huvudsak
tillgodosedda och avstyrks därför.
Folkhälsofrågor m.m.
Motionerna
I motion So8 av Kenneth Johansson m.fl. (c) begärs
ett tillkännagivande om barnens innemiljö (yrkande
10). Enligt motionärerna tillbringar många barn en
stor del av sin tid i en från hälsosynpunkt dålig
innemiljö. Många föräldrar röker hemma, sjuka hus
ger upphov till allergier och radon i hemmet orsakar
cancer. Motionärerna anför att det är nödvändigt att
ansträngningarna för att säkerställa en hälsosam
innemiljö för alla barn intensifieras. I motionen
begärs vidare ett tillkännagivande om
skadeförebyggande program bland barn och ungdom
(yrkande 11). Hälso- och sjukvården måste enligt
motionärerna aktivt bidra till att, i samarbete med
kommuner och frivilliga organisationer, minska
olycksfallsskadorna, speciellt bland de barn som i
dag löper störst risk att skadas och dödas i olika
typer av olyckor. Generella miljöinriktade insatser
som obligatorisk cykelhjälm, simundervisning till
alla barn, systematiskt skadeförebyggande insatser i
skolan och i fritidsanläggningar är därvid av stor
betydelse, sägs det i motionen. Motionärerna anser
det angeläget att systematiska skadeförebyggande
program bland barn och ungdom finns i alla landsting
före år 2000. Motionärerna yrkar vidare ett
tillkännagivande till regeringen om att ett tydligt
barnperspektiv bör inkluderas i den nationella
forskningsplanen kring ojämlikhet i hälsa (yrkande
12). Motionärerna anför att det krävs speciella
insatser för att stimulera och stödja en
tvärvetenskaplig forskning kring orsakerna till de
observerade skillnaderna i ohälsa bland barn med
olika social bakgrund. I motionen begärs slutligen
ett tillkännagivande om vikten av ett tydligt
barnperspektiv i övergripande mål och riktlinjer för
hälso- och sjukvårdens medverkan i folkhälsoarbetet
(yrkande 13). Enligt motionärerna är det nödvändigt
att skapa ett generellt heltäckande system för
förebyggande vård som omfattar individ-, familje-
och samhällsinriktade insatser och som bedrivs i
samverkan med bl.a. föräldrar, skolan,
socialtjänsten och frivilliga organisationer.
I motion So464 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp)
hemställs om ett tillkännagivande om behovet av
barnhälsovetenskap (yrkande 13). Motionärerna anser
att satsningar behöver göras på ett nytt område inom
forskning och utbildning, nämligen
barnhälsovetenskap. Internationella hälsostrategier
och folkhälsovetenskapens arbetssätt skulle där
kombineras med barnens särskilda behov av skydd.
Utbildningen skulle enligt motionärerna vara
uppbyggd på inslag från olika slags
vetenskapsområden och inriktas på barn och barns
behov.
I motion So309 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp)
begärs ett tillkännagivande av vad i motionen
anförts om att synliggöra barns behov och miljöer
(yrkande 3 delvis). Motionärerna anser att alla
skall kunna välja dagis eller skola efter en tydlig
innehållsdeklaration vad gäller miljön. I dag har
var tredje sjuåring någon form av allergi.
Kommunerna har ett viktigt arbete framför sig med
att se över barnens arbetsmiljöer och använda
tilldelade resurser för att åtgärda brister, anför
motionärerna.
I motion So263 av Kenneth Lantz (kd) begärs
tillkännagivanden om vad i motionen anförts om
prevention av brännskador, om att påbörja ett
projekt för att utvärdera hur insatser kan
genomföras i Sverige för att minska antalet bränn-
och skållningsolyckor samt om att primärvården bör
uppmanas att informera om barnbrännskador på ett
effektivt och preventivt sätt (yrkandena 1-3).
Enligt motionären skadas årligen omkring 6 000
svenska småbarn genom skållningsolyckor i hemmet. I
drygt 400 av fallen krävs sluten vård. Genom att
beskriva konkreta exempel på hur barn bränt sig kan
man få i gång en diskussion om hur liknande
situationer kan undvikas. Detta bör enligt
motionären vara en lämplig uppgift för
distriktssköterskorna, som har en nära och naturlig
kontakt med barnfamiljerna.
Bakgrund och tidigare behandling
I betänkande 1997/98:SoU13 behandlades
motionsyrkanden om ett barnperspektiv dels i den
nationella forskningsplanen kring ojämlikhet i
hälsa, dels i övergripande mål och riktlinjer för
hälso- och sjukvårdens medverkan i folkhälsoarbetet.
Utskottet anförde följande:
I forskningspropositionen 1996/97:5 angav regeringen
att det finns indikationer på att klasskillnader
mellan barn ökar och att hälsoutvecklingen hos barn
därför bör ges särskild uppmärksamhet. Regeringen
ansåg det viktigt att få en klar bild bl.a. av vilka
orsakerna är till skillnader i hälsotillstånd mellan
barn med olika socioekonomisk bakgrund.
Socialvetenskapliga forskningsrådet fick därefter
regeringens uppdrag att i samråd med bl.a. berörda
forskningsråd utarbeta ett nationellt
forskningsprogram för forskning om ojämlikhet i
hälsa. Utskottet förutsätter att
forskningsprogrammet kommer att omfatta även
skillnaderna i hälsa bland barn. - - -
Kommittén för nationella folkhälsomål har i uppdrag
att bl.a. föreslå mål för hälsoutvecklingen samt
strategier för att nå dessa mål. Måldokumentet skall
enligt direktiven vara en av utgångspunkterna i ett
offensivt och multisektoriellt folkhälsoarbete på
alla nivåer. Utskottet förutsätter att kommittén tar
upp barnrelaterade folkhälsoproblem, t.ex. allergier
och barnolycksfall, samt anger mål för barnens hälsa
och strategier för hur målen skall kunna uppnås.
Utskottet avstyrkte motionerna. Riksdagen följde
utskottet.
Ett motionsyrkande om skadeförebyggande program för
barn och ungdomar behandlades i betänkande
1997/98:SoU11 Folkhälsofrågor. I sin bedömning
anförde utskottet följande i denna del:
Den totala dödligheten i olycksfallsskador har
minskat med 10 % under det senaste decenniet.
Särskilt framgångsrikt har arbetet varit med att
minska dödsolycksfall bland barn. WHO:s mål att
minska antalet dödsfall, skador och handikapp till
följd av olyckshändelser med 25 % till år 2000
kommer troligen att uppfyllas. Skadeförebyggande
verksamheter pågår på bred front i landet, bl.a.
genom det nationella tvärsektoriella
skadeprogrammet. Det finns såväl kommunala som
regionala program för skadeförebyggande åtgärder.
- - - Utskottet förutsätter att skador såsom
folkhälsoproblem kommer att belysas både i det
nationella handlingsprogrammet för att minska den
miljörelaterade ohälsan och av Kommittén för
nationella folkhälsomål. Utskottet utgår vidare från
att det skadeförebyggande arbetet kommer att
fortsätta och utvecklas utan något tillkännagivande
till regeringen i frågan.
Motionsyrkandet avstyrktes. Riksdagen följde
utskottet (rskr. 1997/98:57).
Kommittén för nationella folkhälsomål har till
uppgift att utarbeta nationella mål för
hälsoutvecklingen. Målen skall vara vägledande för
samhällets insatser för att främja folkhälsan,
förebygga ohälsa, minska hälsorisker samt förhindra
förtida och undvikbar funktionsnedsättning,
sjuklighet och död. Kommittén presenterade i mars
1998 betänkandet Hur skall Sverige må bättre -
första steget mot nationella folkhälsomål (SOU
1998:43). I betänkandet lyfter kommittén fram 13
områden som bedöms komma att spela en central roll i
formuleringen av nationella folkhälsomål och
strategier. Som exempel kan nämnas tobak och
alkohol, psykisk ohälsa, allergier, skador, boende
och närmiljö samt folkhälsoinsatser för barn och
ungdomar. Kommittén avser att belysa
folkhälsostrategier ur ett barn- och
ungdomsperspektiv. Kommittén planerar att lämna sitt
slutbetänkande under våren år 2000.
I mars 1998 överlämnade Socialvetenskapliga
forskningsrådet till regeringen ett nationellt
program för forskning om ojämlikhet i hälsa. I
programmet anges bl.a. att det finns flera skäl att
särskilt beakta barns villkor i ett
forskningsprogram om ojämlikhet i hälsa. Eftersom
barn i mindre utsträckning än vuxna själva kan välja
sin situation kan de generellt ses som en utsatt
grupp. Deras ohälsa bör redan av detta skäl ställas
i fokus. Därutöver har barns villkor troligtvis
långsiktiga effekter för deras hälsa senare i livet,
anförs det i forskningsprogrammet.
Folkhälsoinstitutet har tillsammans med ett antal
andra myndigheter tagit initiativet till en stor
informationssatsning om innemiljön, Inne 99. Under
innemiljöåret 1999 kommer innemiljön att belysas ur
många olika aspekter, bl.a. luftkvalitet och
termiskt klimat, ljudmiljö, olycksrisker m.m. Syftet
med satsningen är att få beslutsfattare i företag,
myndigheter och organisationer att uppmärksamma
behovet av en sund och hälsosam innemiljö. Sambandet
mellan innemiljön och hälsan utgör grunden och skall
lyftas fram. Under januari-mars 1999 kommer
satsningen att fokusera på barns innemiljöer i
skolor och daghem.
Folkhälsoinstitutet skall enligt regleringsbrevet
för budgetåret 1999 utveckla metoder för att bättre
nå föräldrar med information i bl.a.
allergiförebyggande syfte. Arbetet skall inriktas
mot verksamheter som t.ex. mödra- och
barnavårdscentraler och vårdcentraler. Uppdraget
skall redovisas senast den 31 mars 2000.
Enligt regleringsbrevet för budgetåret 1999 avseende
Barnombudsmannen skall det olycksfallsförebyggande
arbetet för barn och ungdomar utvecklas och
förbättras och riskmedvetandet hos barn och ungdomar
öka. Barnombudsmannen skall redovisa bl.a. vilka
åtgärder myndigheten har vidtagit för att samordna
och utveckla det olycksförebyggande arbetet, vilka
aktörer som har nåtts av myndighetens insatser,
vilka effekter som har uppnåtts samt vilka områden
som bör prioriteras.
Nationella riktlinjer för allergi i skolan har
nyligen utarbetats av Skolläkarföreningen,
Riksföreningen för skolsköterskor, Astma- och
allergisjuksköterskeföreningen, Barnläkarföreningen,
Astma- och Allergiförbundet, Skolledarförbundet och
FHI. Riktlinjerna skall under våren 1999 remitteras
till bl.a. landsting och kommuner.
Utskottets bedömning
Sedan länge pågår arbete på bred front för att
förebygga allergi och lindra dess verkningar.
Folkhälsoinstitutet, Boverket och andra berörda
myndigheter kommer, inom ramen för satsningen på
temat Inne 99, att under innevarande år initiera
aktiviteter med inriktning på inomhusmiljöer där
barn och ungdomar vistas. Folkhälsoinstitutet har
fått i uppdrag att utveckla metoder för att bättre
informera föräldrar när det gäller
allergiprevention. Nationella riktlinjer för allergi
i skolan har nyligen utarbetats. Vidare kommer bl.a.
allergier, tobaksrökning och folkhälsoinsatser för
barn och ungdomar att vara prioriterade områden i
Kommitténs för nationella folkhälsomål fortsatta
arbete. Utskottet anser att motionerna So8 (c)
yrkande 10 och So309 (mp) yrkande 3 delvis får anses
i huvudsak tillgodosedda och avstyrker dem därför.
När det gäller skadeförebyggande verksamhet pågår
också arbete på bred front, bl.a. genom det
nationella tvärsektoriella skadeprogrammet samt
genom kommunala och regionala program för
skadeförebyggande åtgärder. Barnombudsmannen har i
uppdrag att bl.a. samordna och utveckla det
olycksförebyggande arbetet för barn och ungdomar.
Vidare kommer skador såsom folkhälsoproblem att
belysas av Kommittén för nationella folkhälsomål.
Även motionerna So8 (c) yrkande 11 och So263 (kd)
yrkandena 1-3 är i huvudsak tillgodosedda och
avstyrks.
Enligt det nationella programmet för forskning om
ojämlikhet i hälsa finns det flera skäl till att
särskilt beakta barns villkor och ställa deras
ohälsa i fokus. Utskottet konstaterar vidare att
Kommittén för nationella folkhälsomål kommer att
lyfta fram barn- och ungdomsperspektivet i sitt
arbete med hälsomål och strategier för
folkhälsoarbetet. Yrkandena 12 och 13 i motion So8
(c) är också i huvudsak tillgodosedda och avstyrks.
I forskningspropositionen 1996/97:5 anförde
regeringen att det är viktigt med en kontinuerlig
och bred forskning om barns villkor och om hur barns
hälsa utvecklats. Vidare har Socialstyrelsen i
Folkhälsorapport 1997 påtalat behovet av forskning
om barns fysiska och psykiska hälsa. Mot bakgrund
härav anser utskottet att motion So464 (fp) yrkande
13 bör avslås.
Föräldrautbildning
Motionerna
I motion So380 av Gudrun Schyman m.fl. (v) hemställs
om ett tillkännagivande om behovet av utökad
föräldrautbildning (yrkande 5). Motionärerna anser
att föräldrautbildning och föräldrastöd kan behövas
under barns hela uppväxttid och att föräldrar i
större utsträckning bör ges möjlighet till sådant
stöd när mödra- och barnavårdscentralernas ansvar
upphört. Formerna för föräldraträffar inom för- och
grundskolan bör utvecklas så att alla föräldrar,
även exempelvis invandrarfamiljer, kan känna sig
delaktiga, anförs det i motionen.
I motion So448 av Inger Davidson (kd) yrkas att
riksdagen hos regeringen begär förslag som stöder
och stimulerar föräldrastödjande verksamhet.
Motionären anser att verksamheter som arbetar med
föräldrastöd och föräldrautbildning behöver stöd
från statsmakterna.
I motion So379 av Lars Gustafsson m.fl. (kd) begärs
ett tillkännagivande av vad i motionen anförts om
relationsstörningar mellan spädbarn och föräldrar
(yrkande 10). Motionärerna framhåller vikten av att
ett fungerande samspel mellan föräldrar och barn
snabbt kommer till stånd för att inte barnet skall
riskera att skadas i sin utveckling. Enligt
motionärerna bör insatser med kvalificerad
psykologisk behandling påbörjas redan under
graviditeten och samspelsbehandling ingå i
verksamheten vid varje mödravårdsenhet.
I motion So464 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp)
begärs ett tillkännagivande av vad i motionen
anförts om att genomföra FN:s barnkonvention i
Sverige (yrkande 1). Enligt motionärerna bör
föräldrautbildning erbjudas inte bara föräldrar till
de minsta barnen utan även föräldrar med barn långt
upp i tonåren. Motionärerna anser att mödra- och
barnhälsovården samt skolhälso-vården är viktiga
stöd för föräldrarna och att neddragningarna inom
dessa områden måste stoppas.
I motion So352 av Anita Jönsson och Karin Wegestål
(s) yrkas att regeringen ges till känna vad i
motionen anförts om barnhälsovården. Motionärerna
anser att föräldrastödjande projekt bör ingå i
barnhälsovårdens ordinarie verksamhet. Kontakten med
samtliga barn och föräldrar bör fortsätta
regelbundet tills barnet börjar skolan. Det krävs
metodutveckling, utbildning av personal och ett
samarbete mellan hem, skola, föreningar,
socialtjänst, fritidsledare, polis m.fl., anförs
det.
Bakgrund och tidigare behandling
Utskottet har behandlat motionsyrkanden om
föräldrautbildning och stöd i föräldraskapet vid ett
flertal tillfällen, senast i betänkande
1997/98:SoU13, vartill hänvisas (s. 68 f.).
Utskottet avstyrkte där ett antal motionsyrkanden om
föräldrautbildning i avvaktan på regeringens
aviserade proposition med anledning av betänkandet
Stöd i föräldraskapet (SOU 1997:161). Riksdagen
följde utskottet.
Utskottets bedömning
Utskottet vidhåller sin tidigare bedömning att
beredningen i Regeringskansliet av betänkandet Stöd
i föräldraskapet bör avvaktas. Motionerna So352 (s),
So379 (kd) yrkande 10, So380 (v) yrkande 5, So448
(kd) och So464 (fp) yrkande 1 avstyrks.
Familjerådgivning m.m.
Motionen
I motion So380 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkas att
riksdagen hos regeringen begär en plan för utvidgad
verksamhet vid familjerådgivningsbyråer (yrkande 8).
Motionärerna anför att en bra familjerådgivning kan
bidra till att reda ut problem i samband med
skilsmässa eller till att skilsmässa helt kan
undvikas. Motionärerna önskar en plan för hur en
utvidgad avgiftsfri familjerådgivning skall kunna
förverkligas i alla kommuner. I motionen begärs
vidare ett tillkännagivande om vad i motionen
anförts om att öka möjligheterna att utse
kontaktperson eller ombud för barn (yrkande 9).
Kontaktpersonens uppgift skall vara att se till
barnets bästa i krislägen, t.ex. vid skilsmässa.
Förordnade av kontaktperson eller ombud skall enligt
motionärerna kunna begäras av barnet, socialnämnden,
vårdnadsutredaren eller någon barnet närstående
person.
Bakgrund och tidigare behandling
Familjerådgivning är sedan den 1 januari 1995 en
lagstadgad verksamhet enligt 12 a § andra stycket
socialtjänstlagen. Kommunerna skall sörja för att
familjerådgivning kan erbjudas dem som begär det.
Enligt 35 § samma lag får kommunen för denna tjänst
ta ut skäliga avgifter enligt grunder som kommunen
bestämmer men ej överstigande självkostnaderna.
I betänkande 1993/94:SoU10 Familjerådgivning
behandlade utskottet regeringens förslag om att
kommunerna skulle vara skyldiga att erbjuda
familjerådgivning. Utskottet ansåg att kommunerna
borde ges möjlighet att ta ut skäliga avgifter för
familjerådgivningen och föreslog att 35 §
socialtjänstlagen skulle ändras så att detta klart
framgick. Enligt utskottet borde avgifterna dock
inte läggas på en sådan nivå att de avhåller
enskilda från att vända sig till
familjerådgivningen.
Socialnämnden kan enligt 10 § tredje stycket
socialtjänstlagen utse en kontaktperson eller en
familj med uppgift att hjälpa den enskilde och hans
närmaste i personliga angelägenheter, om den
enskilde begär eller samtycker till det. För att
socialnämnden skall kunna utse en kontaktperson för
ett barn under 15 år krävs att barnets
vårdnadshavare begär eller samtycker till det. Har
barnet fyllt 15 år får kontaktperson utses endast om
barnet självt begär eller samtycker till det.
Motionsyrkanden med krav på en utvidgad avgiftsfri
verksamhet vid familjerådgivningsbyråer har
utskottet behandlat vid ett flertal tillfällen,
senast i betänkande 1997/98:SoU13. Utskottet vidhöll
att det inte var berett att ta ett sådant initiativ
som begärdes i motionen och avstyrkte densamma.
I samma betänkande behandlades även ett
motionsyrkande om att öka möjligheterna att utse
kontaktperson eller ombud för barn. Utskottet var
inte heller berett att ta något sådant initiativ och
avstyrkte yrkandet.
Riksdagen följde utskottet.
Utskottets bedömning
Utskottet har inte ändrat inställning vare sig i
fråga om en utvidgad avgiftsfri verksamhet vid
familjerådgivningsbyråer eller beträffande
möjligheterna att utse kontaktperson eller ombud för
barn. Motion So380 (v) yrkandena 8 och 9 avstyrks
därför.
Skolfrågor
Motionerna
I motion So7 av Ingrid Burman m.fl. (v) begärs ett
tillkännagivande om romska barn och deras möjlighet
till en trygg uppväxtmiljö (yrkande 8). Enligt
motionärerna erbjuder den svenska skolan inte någon
trygg studiemiljö för romska barn. De känner sig
förnedrade och diskriminerade och har ofta svårt att
följa med i skolarbetet, bl.a. på grund av att den
romska kulturen bygger på en muntlig tradition medan
den svenska skolan främst är inriktad på skriftliga
prestationer. Enligt motionärerna hoppar många
elever av skolan eller går ut med ofullständiga
betyg. Motionärerna anser att barnomsorg och skola
skall ta hänsyn till de romska barnens
förutsättningar och att deras särskilda behov skall
uppmärksammas och tillgodoses. Inom både förskola
och skola bör det arbetas fram undervisningsmetoder
som tar hänsyn till den romska kulturens muntliga
karaktär. Romska lärare och elevassistenter bör
finnas som förebilder, anförs det vidare. I motionen
begärs vidare ett tillkännagivande till regeringen
om vad i motionen anförts om en trygg skolmiljö och
utökat vuxenstöd (yrkande 13). Motionärerna påpekar
att en fjärdedel av alla barn mobbas redan på
lågstadiet. Motionärerna anser att barn har samma
rätt som vuxna till en fungerande arbetsmiljö, både
fysiskt, psykosocialt och studiemässigt. Skolan
måste ges förutsättningar att skapa en miljö där
barnen kan känna sig trygga och ha tillgång till ett
utökat vuxenstöd, både i undervisningen och på
rasterna, anförs det. Motionärerna begär även ett
tillkännagivande av vad i motionen anförts om
elevinflytande (yrkande 14). Sveriges elever har
inte något egentligt inflytande på vare sig
undervisningen eller skolmiljön, trots att de önskar
detta och i många frågor dessutom har större kunskap
än skolpersonalen. Motionärerna anser att barn och
ungdomar skall ha medinflytande i frågor som rör dem
själva och att deras unika kunskaper om sin egen
arbetsmiljö och sina egna förhållanden skall tas
till vara. I motionen begärs också ett
tillkännagivande om att ge barn kunskaper om
barnkonventionen (yrkande 15). Motionärerna vill att
skolan skall ta ansvar för att barn får kunskap om
sina rättigheter och att barnkonventionen får en
tydlig plats i läroplanen. Slutligen hemställs i
motionen om ett tillkännagivande till regeringen om
vad i motionen anförts om alla barns rätt till
förskola (yrkande 16). Motionärerna anser att alla
barn som bor i Sverige skall ha rätt till en plats i
barnomsorgen, oavsett om föräldrarna arbetar eller
har blivit arbetslösa. Att ta ifrån barn deras
dagisplatser om föräldrarna blir arbetslösa innebär
dels att barnet förlorar en utvecklande miljö, dels
att förälderns möjlighet att söka arbete försämras,
anförs det.
I motion So8 av Kenneth Johansson m.fl. (c) begärs
ett tillkännagivande om att den nationella
utvärderingen av skolan bör omfatta en systematisk
redovisning av elevernas egna upplevelser av sin
skolsituation (yrkande 9). Enligt motionärerna är
det väsentligt att regelbundet ta reda på hur barnen
själva upplever skolan och systematiskt arbeta för
att allt fler barn från socialt mindre gynnade hem
trivs i skolan och tycker att den tillför dem något
meningsfullt och viktigt. Utfallet av dessa
"upplevelsestudier" bör ingå som en del av de
nationella utvärderingarna av skolan, anförs det.
Tre motioner handlar om skolhälsovården.
I motion So5 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd)
hemställs om ett tillkännagivande till regeringen om
behovet av nationella riktlinjer för skolhälsovården
(yrkande 4). Enligt motionärerna har skolhälsovården
organiserats på olika sätt i olika kommuner, vilket
har medfört en viss ojämlikhet mellan kommunerna när
det gäller resurser till skolhälsovården. För att
undanröja denna ojämlikhet behövs det enligt
motionärerna nationella riktlinjer avseende både
skolhälsovården och skolpsykologerna.
I motion So314 av Lennart Daléus m.fl. (c) begärs
ett tillkännagivande om folkhälsoarbete för barn
(yrkande 6 delvis). Motionärerna anser det angeläget
att satsa på skolhälsovården. Där kan man tidigt
upptäcka ohälsofaktorer i barns vardagsmiljö samt ge
rådgivning till elever i riskzonen.
I motion So464 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp) yrkas
att regeringen skall ges till känna vad i motionen
anförts om Barnpsykiatrikommittén (yrkande 12
delvis). Motionärerna anför att köerna ökar till
barn- och ungdomspsykiatrin, vilket sannolikt beror
på nedrustningen av skolhälsovården. Motionärerna
kräver att skolhälsovården skall förstärkas.
I två motioner berörs sex- och samlevnadsfrågor.
I motion A808 av Lennart Daléus m.fl. (c) hemställs
att regeringen skall ges till känna vad i motionen
anförts om åtgärder för information till ungdomar om
sex- och samlevnadsfrågor (yrkande 6). Enligt
motionärerna sker tonårsflickors sexuella debut i
alltför hög grad på pojkarnas villkor. Motionärerna
anser att ett aktivt jämställdhetsarbete måste ske
redan under tonåren, både vad gäller ungdomars språk
och deras samlevnad. Skolhälsovården måste ges stöd
i informationen om sex- och samlevnadsfrågor till
ungdomar. Ungdomsmottagningar som stöder och hjälper
unga kvinnor behöver ge särskild information även
till unga män, anförs det vidare. Motionärerna anser
att Socialstyrelsen bör ges i uppdrag att genomföra
en upplysningskampanj speciellt riktad till
tonårsgrupperna.
I motion So450 av Barbro Johansson (mp) hemställs om
ett tillkännagivande till regeringen om att ett
informationsprogram riktat till ungdomar bör tas
fram enligt intentionerna i motionen och att en
utredning bör göras. Enligt motionären krävs av unga
flickor att de skall ställa upp på allt mer
avancerade sexlekar, vilket kan medföra både fysiska
och psykiska men för dem. Motionären anser att
frågan bör utredas och kartläggas samt att ett
program för information till skolorna bör tas fram.
Propositionen
Skolhälsovården är ett viktigt inslag i den
förebyggande hälsovården för barn och ungdomar, sägs
det i propositionen. Enligt skollagen (1985:1100) är
kommunerna skyldiga att tillhandahålla skolhälsovård
för elever i bl.a. grundskolan och gymnasieskolan.
Skolhälsovården är dock ojämnt fördelad i landet.
Enligt regeringens mening kan den stora variationen
mellan kommuner inte anses ligga i linje med
barnkonventionens bestämmelser och anda. I
propositionen redogörs för regeringens avsikt att
tillsätta en särskild utredare inom området.
Bakgrund och tidigare behandling
I skollagen (1985:1100) gäller sedan den 1 januari
1998 skärpta bestämmelser om bl.a. mobbning (prop.
1997/98:6, bet. 1997/98:UbU5). I 1 kap. 2 § stadgas
att den som verkar inom skolan särskilt skall aktivt
motverka alla former av kränkande behandling såsom
mobbning och rasistiska beteenden. Även i
läroplanerna för det obligatoriska skolväsendet,
förskoleklassen och fritidshemmet (Lpo 94)
respektive för de frivilliga skolformerna (Lpf 94)
har rektors och lärares ansvar för arbetet mot
mobbning och annan kränkande behandling skärpts.
Utbildningsutskottet föreslog i det ovannämnda
betänkandet, vilket godkändes av riksdagen, ett
tillkännagivande om att regeringen bör överväga hur
man på lämpligaste sätt skall kunna markera att
trakasserier på grund av kön eller sexuell identitet
inte får förekomma. I betänkandet behandlades ett
flertal motioner om bl.a. mobbning och om
arbetsmiljön i övrigt i skolan (s. 27-38).
Enligt 4 kap. 2 § skollagen, som avser grundskolan,
skall eleverna ha inflytande över hur deras
utbildning utformas. Omfattningen och utformningen
av elevernas inflytande skall anpassas efter deras
ålder och mognad. Motsvarande bestämmelser finns
även för andra skolformer som t.ex. gymnasieskolan.
I 3 kap. 6 § grundskoleförordningen (1997:599)
föreskrivs att utformningen av elevinflytandet skall
anges i skolornas arbetsplan. Av läroplanerna Lpo 94
och Lpf 94 framgår vidare att rektor har ett
särskilt ansvar för att arbetsformerna utvecklas så
att ett aktivt elevinflytande gynnas. I den nya
läroplanen för förskolan (Lpfö 98) står det att alla
som arbetar i förskolan skall verka för att det
enskilda barnet utvecklar förmåga och vilja att ta
ansvar och utöva inflytande i förskolan. Arbetslaget
skall se till att alla barn får möjlighet att efter
ökande förmåga påverka verksamhetens innehåll och
arbetssätt och delta i utvärderingen av
verksamheten.
Av 2 a kap. 6 § skollagen följer att
förskoleverksamhet och skolbarnsomsorg skall
tillhandahållas i den omfattning det behövs med
hänsyn till föräldrarnas förvärvsarbete eller
studier eller barnets eget behov.
Motioner om alla barns rätt till förskola
behandlades bl.a. i betänkandena 1997/98:UbU5 och
UbU16.
Utbildningsutskottet behandlade motionsyrkanden om sex- och
samlevnadsundervisning i betänkande 1997/98:UbU9 (s.
22 f.) samt om jämställdhet mellan könen som delämne
inom sexualundervisningen i betänkande 1997/98:UbU15
(s. 8 f.).
I budgetpropositionen för år 1999 (utg.omr. 16
avsnitt 4.5.2) tar regeringen upp frågan om
barnomsorg vid arbetslöshet. I 40 % av kommunerna
mister ett förskolebarn sin plats i barnomsorgen när
en förälder blir arbetslös. För barn till arbetslösa
som inte har någon barnomsorgsplats erbjuder endast
28 % av kommunerna sådan plats. Regeringen anför att
förskolan har betydelse för alla barns utveckling
och lärande men störst betydelse för barn som på
olika sätt är utsatta. För barn vars föräldrar är
arbetslösa spelar barnomsorgen en viktig roll, dels
för barnens behov av trygghet och kontinuitet, dels
för föräldrarnas möjligheter att söka ett nytt
arbete. Regeringen anser att det är orimligt att
arbetslöshet i familjen i nära hälften av landets
kommuner innebär att barnet mister sin plats i
barnomsorgen.
Som tidigare nämnts har regeringen tillsatt en
särskild utredare med uppdrag att kartlägga
elevvårdens och skolhälsovårdens verksamhet och
funktion samt överväga lämpliga åtgärder i syfte att
höja verksamhetens kvalitet och effektivitet (dir.
1998:59). Utredningsarbetet skall vara avslutat
senast den 15 december 1999.
Statsrådet Ingegerd Wärnersson besvarade den 1
december 1998 en interpellation om sex- och
samlevnadsundervisningen i skolan. Statsrådet
uttalade bl.a. att det inom Utbildningsdepartementet
inom kort kommer att tillsättas en projektgrupp som
under 1999 skall arbeta med värdegrundsfrågor. Till
gruppen skall knytas ett ungdomsråd som är tänkt att
fungera som idégivare och referensgrupp.
Ungdomsrådet kommer bl.a. att överväga hur sex- och
samlevnadsundervisningen i gymnasiet kan förbättras.
Statsrådet anförde vidare bl.a. att Skolverket tagit
fram referensmaterial om sex och samlevnad som
skickats ut till samtliga grund-, sär- och
gymnasieskolor. Skolverket har vidare fått i uppdrag
att utarbeta referensmaterial om hur man lokalt kan
arbeta med frågor som t.ex. trakasserier på grund av
kön. Statsrådet uppgav sig ha för avsikt att ha
skärpt uppmärksamhet på dessa frågor och noga följa
det lokala arbetet ute på skolorna.
Jordbruksminister Margareta Winberg, tillika
ansvarig för jämställdhetsfrågorna i regeringen,
besvarade den 7 december 1998 en interpellation om
ungdomars syn på sex. Ministern anförde att
statssekreterarna från Justitie-, Social-,
Utbildnings- och Kulturdepartementen har påbörjat
ett arbete med att kartlägga de insatser som gjorts
inom olika områden för att komma till rätta med
problemet med våld mot och mobbning av kvinnor och
flickor. Sammanställningen kommer att bli klar före
jul och därefter kommer eventuellt vidare åtgärder
att vidtas. Det handlar enligt ministern om att
förändra grundläggande värderingar och det krävs att
både skolan och föräldrarna tar sitt ansvar i
frågan.
Regeringen har givit Skolverket i uppdrag bl.a. att
granska skolornas arbete mot mobbning och att
utvärdera skolornas sex- och samlevnadsundervisning.
Utbildningsutskottets yttrande
När det gäller frågan om att barnkonventionen bör få
en tydlig plats i läroplanen, erinrar
utbildningsutskottet om att det av läroplanerna för
ungdomsskolan framgår att rektor har ett särskilt
ansvar för att skolpersonalen får kännedom om de
internationella överenskommelser som Sverige har
förbundit sig att beakta i utbildningen. I
anslutning till att läroplanerna fastställdes gav
Skolverket år 1995 ut en bok på regeringens uppdrag,
Överenskommet. Boken, som innehåller fyra
internationella överenskommelser vilka ligger till
grund för de nya läroplanerna, har skickats ut till
alla lärare och rektorer för att användas som
studiematerial i undervisningen.
Utbildningsutskottet utgår från att rektorerna tar
sitt ansvar i nu berört hänseende och därmed gör det
möjligt för barn att tidigt lära känna sina
rättigheter. Enligt utskottet bör socialutskottet
anse motion So7 (v) yrkande 15 tillgodosedd och
avstyrka bifall till yrkandet.
Utbildningsutskottet delar regeringens uppfattning
att skolhälsovården har en viktig roll i att tidigt
upptäcka och förebygga olika problem. I direktiven
till den särskilda utredningen om elevvården och
skolhälsovården erinrar regeringen om att
Barnkommittén har påpekat att de stora variationerna
mellan kommuner i fråga om elevvården inte kan anses
ligga i linje med barnkonventionens bestämmelser och
anda. Mot bakgrund av pågående utredningsarbete
anser utbildningsutskottet att socialutskottet inte
bör föreslå riksdagen att vidta någon särskild
åtgärd med anledning av motion So5 (kd) yrkande 4.
När det gäller frågan om romska barns situation
pekar utbildningsutskottet på att Skolverket har i
uppdrag att undersöka hur situationen kan förbättras
för romska elever, vilket uppdrag skall redovisas i
mars 1999. Uppdraget har sin upprinnelse i en
rapport, Romer i Sverige - tillsammans i förändring
(Ds 1997:49). Med hänvisning till vad som redovisats
bör socialutskottet avstyrka motion So7 (v) yrkande
8.
Angående motionerna om skolmiljön och elevernas
skolsituation erinrar utbildningsutskottet om de
skärpningar och förtydliganden som gjorts i
skollagen och i läroplanerna för att komma till
rätta med mobbning i skolan samt hänvisar till den
utförliga behandling av frågorna som gjordes i
betänkande 1997/98:UbU5. Utskottet upplyser även om
att regeringen enligt uppgift avser att under år
1999 ge Skolverket i uppdrag att genom sina
utbildningsinspektörer granska hur skolorna arbetar
med mobbning. Utskottet hänvisar vidare till det
värdegrundsprojekt som kommer att starta inom
Utbildningsdepartementet. Slutligen påpekas att
Skolverket vart tredje år gör attitydundersökningar,
varvid man mäter attityder till skolan hos ett
riksrepresentativt urval av allmänhet, föräldrar,
elever och lärare. Den senaste rapporten
publicerades i december 1998 (Skolverkets rapport nr
144).
Utbildningsutskottet föreslår att motionerna So7
(v) yrkande 13 och So8 (c) yrkande 9 skall
avstyrkas.
Utskottet hänvisar med anledning av frågan om
elevinflytande i skolan till bestämmelserna härom i
bl.a. skollagen och läroplanerna. Utskottet nämner
även att Skolverket, inom ramen för
utvecklingsprojektet ELEVSAM (Elev-inflytande -
arbetssätt och arbetsformer), år 1998 har givit ut
boken Jag vill ha inflytande över allt, som sänts ut
till samtliga skolor i Sverige. I boken undersöks
begreppet elevinflytande samt diskuteras skolans
maktstrukturer och olika faktorer i skolan som styr
elevers möjligheter till inflytande. Även skolans
fysiska miljö och skoldemokratins relation till
närsamhället tas upp. Såväl gällande centrala
bestämmelser som det pågående utvecklingsarbetet
inom skolan motsvarar enligt utbildningsutskottets
uppfattning vad som begärs i motion So7 (v) yrkande
14. Socialutskottet bör därför anse yrkandet
tillgodosett och avstyrka detsamma.
När det gäller frågan om alla barns rätt till
förskola nämner utskottet att det tidigare har
behandlat motioner härom. Utskottet fann det oroande
att rätten till barnomsorg har urholkats genom att
kommunerna successivt skärpt reglerna härför. Med
hänvisning till att Skolverket noga följer
utvecklingen, och då utskottet utgick från att
kommunerna tog sitt ansvar, ville utskottet inte
förorda någon ändring i berört hänseende av gällande
bestämmelser. Utskottet hänvisar vidare till
regeringens uttalande i budgetpropositionen för år
1999. Mot bakgrund av vad som anförts anser
utbildningsutskottet att social-utskottet inte skall
föreslå riksdagen någon särskild åtgärd med
anledning av motion So7 (v) yrkande 16.
Socialutskottets bedömning
Utbildningsutskottet har mycket utförligt behandlat
det som tas upp i motionerna So5 (kd) yrkande 4, So7
(v) yrkandena 8 och 13-15 och So8 (c) yrkande 9.
Socialutskottet delar till fullo den bedömning som
utbildningsutskottet gjort. I motionerna So314 (c)
yrkande 6 delvis och So464 (fp) yrkande 12 delvis
berörs också frågor om skolhälsovården vilka faller
inom ramen för vad utbildningsutskottet anfört.
Samtliga motioner avstyrks.
Beträffande frågan om alla barns rätt till förskola
gör socialutskottet samma bedömning som regeringen
om förskolans betydelse för barns utveckling och
lärande. Utskottet instämmer i att det är orimligt
att förskolebarn i 40 % av landets kommuner mister
sin plats i förskolan när en förälder blir
arbetslös. Socialutskottet vill erinra om att
förskoleverksamhet enligt skollagen skall
tillhandahållas i den omfattning det behövs med
hänsyn till föräldrarnas förvärvsarbete eller
studier eller barnets eget behov. Socialutskottet
utgår liksom utbildningsutskottet från att
kommunerna tar sitt ansvar. Socialutskottet delar
bedömningen att riksdagen inte bör ta något
initiativ i frågan och avstyrker därmed motion So7
(v) yrkande 16.
Vad gäller motionerna So450 (mp) och A808 (c)
yrkande 6 konstaterar utskottet att det pågår ett
omfattande arbete på central och lokal nivå när det
gäller värdegrundsfrågor och frågor om sex och
samlevnad. Under innevarande år kommer ytterligare
satsningar att göras med inriktning på
värdegrundsarbetet och sex- och
samlevnadsundervisningen i skolan. Utskottet vill i
sammanhanget erinra om de skärpta bestämmelser om
bl.a. mobbning och annan kränkande behandling som
införts i skollagen och läroplanerna. Utskottet vill
också nämna den utredning som tillsatts i syfte att
höja kvaliteten och effektiviteten inom elevvården
och skolhälsovården. Även ungdomsmottagningarnas
verksamhet utreds, varvid stödet till unga män ses
över särskilt. Mot bakgrund av det arbete som pågår
på området, anser utskottet att de nämnda motionerna
får anses i huvudsak tillgodsedda och därför bör
avslås.
Asylsökande barn m.m.
Motionerna
I motion So7 av Ingrid Burman m.fl. (v) yrkas att
riksdagen hos regeringen begär en översyn av
utlänningslagen för en generösare syn på
familjeåter- föreningsärenden (yrkande 10).
Motionärerna anser att svenska myndigheters
handläggning av ansökningar om familjeåterförening i
flykting- och invandrarärenden inte uppfyller
barnkonventionens krav på positiv, human och snabb
behandling. Det är i dag mycket svårt för en
barnfamilj som splittrats på grund av krig att
återförenas i Sverige. Myndigheternas beviskrav när
det gäller släktskap är i många fall omöjliga att
uppfylla, anförs det. Motionärerna anser att
reglerna för återförening av familjer bör bli mindre
restriktiva och mer humana, dvs. att barnets bästa
bör tillmätas större betydelse i bedömningen. I
motionen yrkas vidare att riksdagen hos regeringen
begär förslag till regler när det gäller asylsökande
barn så att de efter två års väntan på besked får
permanent uppehållstillstånd (yrkande 11).
Motionärerna anser att väntetiderna för besked om
asyl är oacceptabelt långa. Motionärerna yrkar också
att riksdagen hos regeringen begär förslag till
sådan ändring i medborgarskapslagen så att statslösa
barn får svenskt medborgarskap året efter att de
fått permanent uppehållstillstånd (yrkande 12).
Enligt barnkonventionen har varje barn rätt till ett
medborgarskap, särskilt i det fall barnet annars
skulle vara statslöst. Motionärerna anser att ett
barn som är statslöst och som bor i Sverige skall ha
rätt att få svenskt medborgarskap, oavsett
föräldrarnas medborgarskap.
I motion So5 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd) begärs
ett tillkännagivande om vad i motionen anförts om
barnkonventionen och det internationella per-
spektivet (yrkande 5). Motionärerna anser att barn
till asylsökande föräldrar skall vara berättigade
till barnomsorg. Vidare skall asylsökande barn och
barn som av andra skäl söker uppehållstillstånd ha
samma rätt till utbildning som barn som är bosatta i
Sverige. Enligt motionärerna behövs en uppföljning
av hur utlänningslagens nya bestämmelser om barnets
bästa tillämpas i praktiken. Motionärerna anser
också att medborgarskapslagen bör ändras i syfte att
underlätta för statslösa barn att efter en viss tids
hemvist i Sverige få svenskt medborgarskap. UD och
Sida bör enligt motionärernas mening få i uppdrag
att utveckla särskilda riktlinjer för hur
barnperspektivet skall kunna uppnås i
biståndsarbetet. Dessutom bör regeringen uppmärksamt
bevaka regionala överenskommelser och traktat så att
de innehåller en barnsyn som stämmer med
barnkonventionen, anförs det i motionen.
I motion So8 av Kenneth Johansson m.fl. (c) begärs
ett tillkännagivande om vad i motionen anförts om de
gömda barnen (yrkande 14). Barn i familjer som
håller sig gömda för myndigheter på grund av
utvisningsbeslut har enligt motionärerna ingen
möjlighet att få basala behov som sjukvård och
skolgång tillgodosedda. Familjerna lever under en
mycket stark psykisk press som får förödande
konsekvenser för barnen. Motionärerna anser att det
bör göras en utredning eller kartläggning om
förhållandena för de gömda barnen samt om på vilket
sätt de medicinska insatserna för dessa barn skall
kunna säkras.
Propositionen
Regeringen delar Barnkommitténs uppfattning att
statens ansvar för barn som vistas olagligt i landet
kan trappas ned. Det skulle enligt regeringen uppstå
orimliga situationer om en myndighet åläggs att
verkställa ett beslut om avvisning eller utvisning
av ett barn samtidigt som en annan myndighet är
skyldig att tillgodose detta barns rättigheter
enligt barnkonventionen i samma utsträckning som
gäller för barn som vistas här lagligt. Regeringen
anser att det i första hand i stället måste strävas
efter att motverka att barn göms i Sverige och att
begränsa skadeverkningarna för de barn som drabbas.
En rad åtgärder har vidtagits för att minska
problemet med att barn göms. Utlänningslagen har
tillförts en portalbestämmelse av vilken bl.a.
framgår att det i fall som rör ett barn särskilt
skall beaktas vad barnets bästa kräver. Regeringen
påpekar vidare att Socialstyrelsen och Statens
invandrarverk i maj 1998 fick i uppdrag att
kartlägga hur många barn som hålls gömda för att
undgå verkställighet av avvisnings- eller
utvisningsbeslut m.m.
Regeringen anför att även barn till asylsökande
föräldrar som förvärvsarbetar bör, i enlighet med
intentionerna i barnkonventionen, erbjudas
förskoleverksamhet. Enligt regeringen finns det
mycket som talar för att förskolan på sikt borde
erbjudas alla barn men att det utan ökade resurser
inte är möjligt att införa en allmän förskola med
bibehållen kvalitet.
Bakgrund och tidigare behandling
Den s.k. barnomsorgsgarantin i skollagen omfattar
inte asylsökande barn eller barn som av annat skäl
söker uppehållstillstånd. Asylsökande barn som
behöver särskilt stöd kan dock ha rätt till
barnomsorg.
Asylsökande barn och barn som av annat skäl söker
uppehållstillstånd har enligt grundskoleförordningen
(1994:1194) och en särskild förordning om
undervisning för asylsökande barn (SKOLFS 1993:21)
en begränsad rätt till utbildning i grundskolan.
Antalet undervisningstimmar är begränsat och det
finns även ett tak för kostnaderna. När det gäller
ungdomar mellan 16 och 18 år har dessa rätt att
delta i studieverksamhet som motsvarar
gymnasieskolan och som skall erbjudas av respektive
förläggning.
Den 1 januari 1997 trädde vissa ändringar i
utlänningslagen (1989:529) i kraft, bl.a. en
portalbestämmelse i 1 § med innebörd att barnets
hälsa, utveckling och bästa i övrigt särskilt skall
beaktas i fall som rör barn.
En ny bestämmelse om vilka personer som skall
beaktas vid familjeåter-förening infördes också. När
det gäller barn får enligt 2 kap. 4 § första stycket
utlänningslagen uppehållstillstånd ges till en
utlänning som är under 18 år och ogift och som är
eller har varit hemmavarande barn till någon som är
bosatt i Sverige eller har beviljats
uppehållstillstånd här. Uppehållstillstånd kan även
beviljas ett barn som på något annat sätt är nära
anhörig till någon som är bosatt eller har beviljats
uppehållstillstånd i Sverige och som har ingått i
samma hushåll som den personen. I undantagsfall kan
uppehållstillstånd även medges om det finns
synnerliga skäl.
I socialförsäkringsutskottets betänkande
1996/97:SfU5 behandlades regeringens förslag till
ändringar i bl.a. utlänningslagen samt motioner om
bl.a. gömda barn och om familjeåterförening.
Inom Utrikesdepartementet har tillsatts en
arbetsgrupp för att bl.a. utvärdera tillämpningen av
portalbestämmelsen i utlänningslagen. Arbetsgruppens
arbete skall avslutas i maj 1999.
Svenskt medborgarskap förvärvas enligt lagen
(1950:382) om svenskt medborgarskap i huvudsak
utifrån föräldrarnas medborgarskap, den s.k.
härstamningsprincipen. Härutöver finns i princip
ytterligare två sätt att förvärva svenskt
medborgarskap. Det sker antingen genom anmälan om
långvarig hemvist, vilket berör utlänningar som
fyllt 21 år (i vissa fall 18 år) men inte 23 år,
eller genom ansökan om medborgarskap
(naturalisation), som kan göras från 18 års ålder.
Ett beslut om naturalisation kan även omfatta
sökandes minderåriga ogifta barn.
Regeringen har tillsatt en parlamentarisk kommitté,
1997 års medborgarskapskommitté (dir. 1997:5), med
uppgift att bl.a. se över lagen om svenskt
medborgarskap. Enligt direktiven bör kommittén
överväga om ytterligare åtgärder kan vidtas för att
underlätta för statslösa personer att bli svenska
medborgare. Uppdraget skall redovisas senast den 1
mars 1999.
Av budgetpropositionen för år 1999 (utg.omr. 7
avsnitt 3.6) framgår att Utrikesdepartementet har
påbörjat en översyn av barnfrågor i det
internationella utvecklingssamarbetet. Flertalet
enheter inom UD samt Socialdepartementet och Sida
deltar i översynen. Som ett led i detta arbete
verkar Sida för ett systematiskt barnperspektiv i
sin samlade verksamhet, bl.a. genom effektiv
uppföljning och genomförande av barnkonventionen och
av vid FN-konferenserna gjorda åtaganden rörande
barnets mänskliga rättigheter och livsvillkor.
Regeringen har enligt propositionen för avsikt att
redovisa det samlade arbetet kring ett
barnperspektiv i det internationella
utvecklingssamarbetet i en skrivelse till riksdagen
år 2001.
Socialförsäkringsutskottets yttrande
Frågan om de gömda barnen som tas upp i motion So8
(c) yrkande 14 är enligt socialförsäkringsutskottet
mycket viktig men även mycket svår. Å ena sidan
finns behovet av att ge även gömda barn rätt till
hälso- och sjukvård. Å andra sidan kräver en
reglerad invandring att det upprätthålls en
skiljelinje mellan dem som har och dem som inte har
rätt att stanna i landet. Utskottet anför att den
sistnämnda principen har fått företräde mot bakgrund
av det viktiga undantaget att även de gömda barnen
har rätt till akut sjukvård. Det handlar om Sveriges
möjligheter att i ett längre perspektiv kunna
upprätthålla en reglerad invandring, vilken bl.a.
syftar till att trygga rätten för såväl barn som
vuxna att kunna söka asyl här i landet, anförs det.
Socialförsäkringsutskottet delar regeringens
bedömning att strävan måste vara att i första hand
motverka att barn över huvud taget göms i Sverige
samt understryker betydelsen av väl motiverade
beslut för att skapa förståelse för att ansökningar
om uppehållstillstånd avslås.
När det gäller motionsyrkandet om en utredning om
förhållandena för de gömda barnen hänvisar utskottet
till en rapport från 1994 om de gömda barnens
situation (SoS-rapport 1994:8 Gömd - om barn som
hålls gömda för att slippa avvisning) samt till
Socialstyrelsens och Statens invandrarverks uppdrag
kring gömda barn. Utskottet har erfarit att det i
detta uppdrag bl.a. ingår att studera vad som
orsakar att barn göms samt om de nuvarande
åtgärderna för att motverka att barn hålls gömda kan
anses vara tillräckliga. Vidare skall de fysiska och
psykiska konsekvenserna av att barn hålls gömda
analyseras.
Socialförsäkringsutskottet anser att riksdagen i
avvaktan på den nämnda kartläggningen inte bör göra
några uttalanden i de frågor som tas upp i motion
So8 yrkande 14 och att socialutskottet därför bör
avstyrka motionen.
Socialförsäkringsutskottet instämmer i regeringens
bedömning att det finns mycket som talar för att
förskolan på sikt borde kunna erbjudas alla barn. I
det nuvarande ekonomiska läget saknas dock medel
till en sådan reform. I övrigt påpekar utskottet att
det redan i dag i regel anordnas barnverksamhet vid
förläggningarna.
När det gäller frågan om asylsökande barn skall ha
samma rätt till utbildning som barn som är bosatta i
Sverige beslutade socialförsäkringsutskottet den 19
november 1998 att remittera ett motionsyrkande härom
till Statens invandrarverk och Skolverket. Utskottet
avser att behandla frågan under våren 1999 och anser
därför att riksdagen nu inte bör göra något
uttalande.
Socialförsäkringsutskottet anser med hänvisning
till det anförda att socialutskottet bör avstyrka
motion So5 (kd) yrkande 5 (delvis).
Socialförsäkringsutskottet framhåller i sitt
yttrande vikten av att barnkonventionens
bestämmelser får genomslag också i tillämpningen av
utlännings-lagen. Utskottet hänvisar till den
utvärdering av portalbestämmelsen i utlänningslagen
som pågår inom Utrikesdepartementet. Utskottet anser
att syftet med motion So5 (kd) yrkande 5 (delvis)
därmed får anses tillgodosett och att yrkandet i
denna del bör avstyrkas.
Beträffande vilka personer som skall beaktas vid
familjeåterförening hänvisar utskottet till vad som
anfördes i betänkande 1996/97:SfU5. Utskottet ansåg
vid detta tillfälle att det var en stor fördel att
familje- och anhörigbegreppen preciserades i lag med
tydliga anvisningar om hur lagen skall tillämpas vid
beviljande av uppehållstillstånd. Enligt utskottet
var lagförslaget väl avvägt när det gällde
avgränsningen av vilka andra än medlemmar av
kärnfamiljen som skall ha en principiell rätt till
uppehållstillstånd. Det påpekades också att det
finns möjlighet att göra undantag och ge
uppehållstillstånd även till andra närstående när
det finns synnerliga skäl för det.
Socialförsäkringsutskottet vidhåller denna
uppfattning.
Rörande yrkandet att asylsökande barn efter två års
väntan på besked skall få permanent
uppehållstillstånd anför socialförsäkringsutskottet
att det främst varit två omständigheter som
föranlett myndigheterna att låta utlänningsärenden
"vila". Den första är att myndigheterna skjutit upp
prövningen i avvaktan på att situationen i ett visst
land skall klarna och den andra att Invandrarverket
eller Utlänningsnämnden har lämnat över ett ärende
till regeringen för avgörande. Utskottet anförde i
betänkande 1996/97:SfU5 att de då aktuella
lagändringarna, bl.a. att regeringen i framtiden
skulle handlägga ett mindre antal ärenden, innebar
att det fortsättningsvis kommer att finnas mindre
anledning och mindre utrymme för myndigheterna att
avvakta med avgöranden när situationen eller
rättsläget är oklart. Utskottet kunde inte heller
tillstyrka att uppehållstillstånd skulle kunna ges
efter en viss tid utan att myndigheterna hunnit
pröva ärendet. Socialförsäkringsutskottet finner
inte något skäl att ändra denna bedömning.
Med hänvisning till det anförda anser
socialförsäkringsutskottet att socialutskottet bör
avstyrka motion So7 (v) yrkandena 10 och 11.
Vad gäller motionerna om ändring i
medborgarskapslagen konstaterar
socialförsäkringsutskottet att
härstamningsprincipen, dvs. att föräldrarnas
medborgarskap är avgörande för barnets, innebär att
barn kan riskera att sakna medborgarskap. Detta är
fallet om föräldrarna är statslösa eller om det land
som föräldrarna är medborgare i tillämpar principen
att en stats medborgarskap förvärvas genom födelse
inom den statens territorium.
Socialförsäkringsutskottet anser att 1997 års
medborgarkommittés arbete och överväganden bör
avvaktas och att socialutskottet därmed bör avstyrka
motionerna So5 (kd) yrkande 5 i denna del och So7
(v) yrkande 12.
Socialutskottets bedömning
När det gäller motionerna So5 (kd) yrkande 5 och So7
(v) yrkandena 10-12 delar socialutskottet
bedömningen i socialförsäkringsutskottet.
Beträffande frågan om ett barnperspektiv i
biståndsarbetet erinrar socialutskottet om det
arbete som pågår inom Utrikesdepartementet och Sida.
Motionerna avstyrks.
I motion So8 (c) yrkande 14 uttrycks en oro för att barn i
familjer som håller sig undan beslut om avvisning
eller utvisning far illa på grund av den psykiska
press som det innebär att hålla sig gömd. Utskottet
har förståelse för denna oro men anser i likhet med
regeringen och socialförsäkringsutskottet att
samhällets åtgärder måste inriktas på att i första
hand motverka att barn över huvud taget hålls gömda.
Ett led i denna strävan kan vara att så långt som
möjligt förkorta Invandrarverkets och
Utlänningsnämndens handläggningstider.
Socialförsäkringsutskottet understryker betydelsen
av att avslagsbesluten motiveras väl för att skapa
bättre förståelse för de beslut som fattas.
Socialutskottet anser vidare att det skulle leda
till orimliga situationer om en myndighet åläggs att
verkställa ett beslut om avvisning eller utvisning
av ett barn, samtidigt som en annan myndighet är
skyldig att tillgodose barnets rätt till t.ex.
utbildning och hälso- och sjukvård i samma
utsträckning som gäller för barn som vistas här
lagligt. I motionen begärs en utredning om
förhållandena för de gömda barnen. Socialutskottet
delar socialförsäkringsutskottets bedömning att
resultatet av Socialstyrelsens och Invandrarverkets
uppdrag kring de gömda barnen bör avvaktas. Mot
bakgrund av det sagda avstyrks motionen.
Övriga frågor
Motionerna
I motion So380 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkas att
riksdagen hos regeringen begär att Socialstyrelsen
ges i uppdrag att upprätta en plan för
återuppbyggandet av barnvårdarverksamheten (yrkande
6). För barn som blivit sjuka och inte kan vistas i
den ordinarie barnomsorgen har det enligt
motionärerna tidigare funnits god tillgång till
barnvårdare i kommunerna. I takt med kommunernas
allt kärvare ekonomi har antalet barnvårdare
minskat, vilket medfört att allt fler barn "tvingas"
till dagis och skolan när de i stället borde ha
stannat hemma. Motionärerna anser att
barnvårdarsystemet bör prioriteras och önskar därför
en plan för dess återuppbyggnad.
I motion So435 av Inger Davidson m.fl. (kd, s, m, c,
fp, mp) hemställs om tillkännagivanden om vad i
motionen anförts om studier angående hur små barn
påverkas vid växelvis boende (yrkande 1) och om hur
berörda parter bäst kan få utbildning, information
och stöd (yrkande 2). Motionärerna anför att små
barn efter en separation eller skilsmässa kan
tvingas bo omväxlande hos mamma och pappa på ett
sätt som direkt strider mot vad man vet är barnets
bästa. Motionärerna anser att studier angående hur
små barn påverkas av växelvis boende bör uppmuntras.
Man bör vidare utreda hur föräldrar bäst kan
informeras och stödjas så att barnets behov får
styra hur umgänget skall utformas, anförs det.
Bakgrund och tidigare behandling
Utskottet behandlade ett motionsyrkande om
återuppbyggande av barn-vårdarverksamheten senast i
betänkande 1997/98:SoU13. Utskottet vidhöll sin vid
flera tillfällen redovisade inställning att
barnvårdarverksamheten är ett nödvändigt komplement
till barnomsorgen men att det bör ankomma på den
enskilda kommunen att avgöra vilken omfattning
verksamheten skall ha. Utskottet avstyrkte
motionsyrkandet. Riksdagen följde utskottet.
Den 1 oktober 1998 trädde nya bestämmelser om
vårdnad, boende och umgänge i kraft. Enligt den nya
6 kap. 2 a § föräldrabalken (FB) skall barnets bästa
komma i främsta rummet vid avgörande av alla frågor
som rör vårdnad, boende och umgänge. Vid bedömningen
av vad som är bäst för barnet skall det fästas
avseende särskilt vid barnets behov av en nära och
god kontakt med båda föräldrarna. I 2 b § samma
kapitel stadgas att hänsyn skall tas till barnets
vilja med beaktande av barnets ålder och mognad.
Det har vidare införts en möjlighet för domstolen
att, i de fall barnet står under vårdnad av båda
föräldrarna, på talan av en eller båda föräldrarna
besluta vem av dem barnet skall bo hos (6 kap. 14 a
§ första stycket FB). Domstolen kan också besluta om
s.k. växelvis boende. Avgörande skall enligt
paragrafen vara vad som är bäst för barnet. Enligt
andra stycket samma paragraf får föräldrarna avtala
om barnets boende. En av förutsättningarna för att
avtalet skall gälla är att socialnämnden godkänner
det. Avtalet skall godkännas om det som
överenskommits är till barnets bästa. Enligt
proposition 1997/98:7 Vårdnad, boende och umgänge
skall vid bedömningen av vad som är bäst för barnet,
förutom de omständigheter som nämns i 2 a § andra
stycket och 2 b §, även andra omständigheter
beaktas. Enligt regeringen bör sålunda hänsyn tas
till allt som rör barnets fysiska och psykiska
välbefinnande och utveckling.
I 6 kap. 15 § första stycket FB stadgas numera att
barnet skall ha rätt till umgänge med en förälder
som det inte bor tillsammans med. Härigenom markeras
enligt propositionen att umgänget i första hand är
till för barnet samt att det är barnets intressen
och behov som skall vara avgörande. I samma paragraf
har också införts en bestämmelse om att föräldrarna
har ett gemensamt ansvar att så långt möjligt
tillgodose barnets behov av umgänge med den förälder
som det inte bor tillsammans med. Enligt 15 a §
samma kapitel skall rätten besluta om umgänge efter
vad som är bäst för barnet. Om barnet står under
vårdnad av båda föräldrarna eller en av dem, får de
avtala om barnets umgänge med den förälder som
barnet inte bor tillsammans med. Vad beträffar
godkännande av sådana avtal om umgänge finns
motsvarande bestämmelser som för avtal om boende.
Enligt regleringsbrevet för budgetåret 1999 avseende
Socialstyrelsen skall styrelsen, med anledning av
förändringarna i föräldrabalken och
socialtjänstlagen, stödja utvecklingen av metoder
för samarbetssamtal för att främja barnets bästa vid
tvister om vårdnad, boende och umgänge. Uppdraget
skall redovisas senast den 31 mars 2001.
Utskottets bedömning
Utskottet vidhåller sin inställning i frågan om ett
återuppbyggande av barnvårdarverksamheten och
avstyrker därmed motion So380 (v) yrkande 6.
I föräldrabalken har nyligen införts nya
bestämmelser, vilka bl.a. syftar till att
ytterligare framhäva principen om barnets bästa, att
barnen vid en separation skall ha rätt till en
fortsatt god kontakt med båda sina föräldrar samt
att betona vikten av samförståndslösningar mellan
föräldrarna. Detta är i grunden en mycket god
utgångspunkt för barnen. I motion So435 (kd, s, m,
c, fp, mp) anförs att små barn kan tvingas bo
omväxlande hos mamma och pappa på ett sätt som
strider mot barnets bästa. Motionärerna uttrycker
också en oro för de små barn som bor hos den ena
föräldern men som under sommaren skall vistas flera
veckor hos den andre föräldern utan kontakt med den
förälder som barnet annars har daglig samvaro med.
Utskottet delar motionärernas bedömning att studier
snarast bör genomföras beträffande hur små barn
påverkas vid växelvis boende. De studier som
hittills gjorts har företrädesvis rört situationen
för barn över fem år. Det bör i sammanhanget också
utredas hur föräldrar bäst kan informeras och
stödjas så att barnets behov får styra hur boendet
och umgänget utformas.
Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning
av motion So435 som sin mening ge regeringen till
känna.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande godkännande av strategin
att riksdagen med bifall till propositionen godkänner den av
regeringen föreslagna strategin för att
förverkliga FN:s konvention om barnets
rättigheter (avsnitt 4),
2. beträffande en inkorporering av
barnkonventionen
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:So7 yrkande 2 och
1998/99:So380 yrkande 11 delvis,
res. 1 (v, mp)
3. beträffande genomförandet av
barnkonventionen på statlig nivå
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:So7 yrkande 4,
1998/99:So8 yrkande 2 och 1998/99:So382
yrkandena 1 och 5,
res. 2 (c)
4. beträffande barnperspektiv i
utredningsdirektiv
att riksdagen avslår motion 1998/99:So7 yrkande 1,
5. beträffande en barnbilaga till
budgetpropositionen
att riksdagen avslår motion 1998/99:So8 yrkande 4,
res. 3 (c)
6. beträffande en barnenhet inom
Regeringskansliet
att riksdagen avslår motion 1998/99:So309 yrkande 1,
7. beträffande genomförandet av
barnkonventionen på kommunal nivå
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:So5 yrkande 6,
1998/99:So6, 1998/99:So7 yrkandena 3 och 9,
1998/99:So8 yrkandena 5 och 6 samt 1998/99:So380
yrkande 11 delvis,
res. 4 (kd)
res. 5 (c)
8. beträffande Europarådskonventionen om
utövande av barns rättigheter
att riksdagen avslår motion 1998/99:So8 yrkande 1,
res. 6 (c)
9. beträffande barns rätt att komma till
tals m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:So7 yrkande 17 och
1998/99:So8 yrkande 3,
10. beträffande barns och ungdomars
situation m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:So5 yrkande 3,
1998/99:So309 yrkande 3 delvis, 1998/99:So382
yrkandena 2-4 samt 1998/99:So434,
res. 7 (m, c, fp) -
motiv.
res. 8 (kd)
11. beträffande misshandel och sexuella
övergrepp
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:So5 yrkande 1,
1998/99:So7 yrkande 6, 1998/99:So8 yrkande 7,
1998/99:So309 yrkande 2 delvis, 1998/99:So348
yrkandena 1-4, 1998/99:So466 yrkande 4 samt
1998/99:Ju905 yrkandena 3 och 4,
res. 9 (v)
res. 10 (kd)
12. beträffande en utredning kring
särskilt utsatta barn
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:So240,
1998/99:So273, 1998/99:So285 och 1998/99:So303,
res. 11 (v, kd)
13. beträffande
sexualbrottslagstiftningen
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:So7 yrkande 5 och
1998/99:So309 yrkande 2 delvis,
14. beträffande barn till missbrukande
föräldrar
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:So8 yrkande 8,
1998/99:So258 yrkandena 9 och 10, 1998/99:So306
yrkande 21, 1998/99:So449 och 1998/99:So459
yrkande 6,
res. 12 (v, mp)
res. 13 (kd)
res. 14 (c)
15. beträffande godmanskap för barn till
missbrukande föräldrar
att riksdagen avslår motion 1998/99:So353,
16. beträffande barn med frihetsberövade
föräldrar
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:So5 yrkande 2,
1998/99:So7 yrkande 7 och 1998/99:Ju509
yrkandena 4 och 6,
res. 15 (kd, mp)
17. beträffande barn med ADHD/DAMP
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:So243, 1998/99:So376
yrkande 2, 1998/99:So460 yrkande 5 och
1998/99:So464 yrkande 7,
res. 16 (kd, fp)
18. beträffande könsstympning
att riksdagen avslår motion 1998/99:So462 yrkande 16,
19. beträffande barn i sekter
att riksdagen avslår motion 1998/99:So269,
20. beträffande regionala barnombudsmän
att riksdagen avslår motion 1998/99:Ju905 yrkande 5,
21. beträffande 22 § socialtjänstlagen
att riksdagen med anledning av motion 1998/99:So308
yrkandena 1 och 2 antar det av utskottet i
bilaga 6 framlagda förslaget till lag om ändring
i socialtjänstlagen (1980:620),
22. beträffande placering av syskon i
familjehem, m.m.
att riksdagen avslår motion 1998/99:So308 yrkandena
8-11,
res. 17 (mp)
23. beträffande umgängesrätt
att riksdagen avslår motion 1998/99:So308 yrkande 14,
24. beträffande en översyn av LVU
att riksdagen avslår motion 1998/99:So308 yrkandena 5 och
15,
25. beträffande 26 § barnavårdslagen
att riksdagen avslår motion 1998/99:So228 yrkande 5,
res. 18 (m)
26. beträffande utbildning av
familjehemsföräldrar
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:So367 och
1998/99:So430,
res. 19 (v, mp)
27. beträffande familjerådslag
att riksdagen avslår motion 1998/99:So308 yrkandena 3, 4 och
7,
res. 20 (mp)
28. beträffande patientavgifter inom
barnsjukvården
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:So209 och
1998/99:So238,
29. beträffande ungdomsmottagningarna
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:So314 yrkande 6
delvis och 1998/99:A291 yrkande 15,
res. 21 (v)
30. beträffande vårdgarantin
att riksdagen avslår motion 1998/99:So464 yrkande 12 delvis,
res. 22 (m, kd, c, fp)
31. beträffande smärtbehandling av barn
att riksdagen avslår motion 1998/99:So464 yrkande 14,
res. 23 (fp)
32. beträffande fetalt alkoholsyndrom
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:So339 och
1998/99:So345,
33. beträffande barns innemiljö
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:So8 yrkande 10 och
1998/99:So309 yrkande 3 delvis,
res. 24 (mp)
34. beträffande skadeförebyggande
verksamhet
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:So8 yrkande 11 och
1998/99:So263 yrkandena 1-3,
35. beträffande ett barnperspektiv i det
nationella programmet för forskning om
ojämlikhet i hälsa, m.m.
att riksdagen avslår motion 1998/99:So8 yrkandena 12 och 13,
36. beträffande barnhälsovetenskap
att riksdagen avslår motion 1998/99:So464 yrkande 13,
res. 25 (fp)
37. beträffande föräldrautbildning
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:So352, 1998/99:So379
yrkande 10, 1998/99:So380 yrkande 5,
1998/99:So448 och 1998/99:So464 yrkande 1,
res. 26 (kd, fp)
38. beträffande familjerådgivning m.m.
att riksdagen avslår motion 1998/99:So380 yrkandena 8 och 9,
res. 27 (v)
39. beträffande skolhälsovården m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:So5 yrkande 4,
1998/99:So7 yrkandena 8 och 13-15, 1998/99:So8
yrkande 9, 1998/99:So314 yrkande 6 delvis och
1998/99:So464 yrkande 12 delvis,
res. 28 (kd, fp)
40. beträffande alla barns rätt till
förskola
att riksdagen avslår motion 1998/99:So7 yrkande 16,
res. 29 (m, kd, c) -
motiv.
res. 30 (v, mp)
41. beträffande sex och samlevnad, m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:So450 och
1998/99:A808 yrkande 6,
42. beträffande familjeåterförening m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:So5 yrkande 5 och
1998/99:So7 yrkandena 10-12,
res. 31 (v)
res. 32 (kd)
res. 33 (mp)
43. beträffande gömda barn
att riksdagen avslår motion 1998/99:So8 yrkande 14,
res. 34 (c, mp)
44. beträffande barnvårdarverksamheten
att riksdagen avslår motion 1998/99:So380 yrkande 6,
res. 35 (v)
45. beträffande boende och umgänge
att riksdagen med anledning av motion 1998/99:So435 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.
Stockholm den 11 mars 1999
På socialutskottets vägnar
Ingrid Burman
I beslutet har deltagit: Ingrid Burman (v), Chris
Heister (m), Susanne Eberstein (s), Margareta
Israelsson (s), Rinaldo Karlsson (s), Hans Karlsson
(s), Hans Hjortzberg-Nordlund (m), Conny Öhman (s),
Rolf Olsson (v), Lars Gustafsson (kd), Cristina
Husmark Pehrsson (m), Thomas Julin (mp), Kerstin
Heinemann (fp), Catherine Persson (s), Lars
Elinderson (m), Rosita Runegrund (kd) och Agne
Hansson (c).
Reservationer
1. En inkorporering av barnkonventionen
(mom. 2)
Ingrid Burman (v), Rolf Olsson (v) och Thomas Julin
(mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 21
börjar med "Socialutskottet vidhåller" och slutar
med "avstyrks därför" bort ha följande lydelse:
Socialutskottet anser att barnkonventionen bör
inkorporeras i svensk rätt. Implementeringen av
konventionen blir därmed effektivare än om
transformeringsmetoden används. Genom en
inkorporering blir barnkonventionen direkt
tillämplig vid svenska domstolar och myndigheter och
den enskilde får möjlighet att göra konventionens
rättigheter gällande där. Enligt utskottet finns det
all anledning att behandla barnkonventionen på samma
sätt som Europakonventionen angående skydd för de
mänskliga rättigheterna och de grundläggande
friheterna. Barnkonventionen innehåller visserligen
bestämmelser av generell karaktär och artiklar som
syftar till att genomföras gradvis och mot ett visst
mål. Det finns emellertid också bestämmelser som är
tekniskt och rättsligt detaljerade. Utskottet
förutsätter att domstolar och myndigheter, liksom
när det gäller Europakonventionen och delar av EG-
rätten, kan tillämpa konventionstexten trots att
någon särskild anpassning inte gjorts till svenska
förhållanden eller svenskt språkbruk. Utskottet vill
framhålla att en inkorporering inte hindrar att
riksdagen eller regeringen beslutar om föreskrifter
som går längre än konventionstexten. Därmed
motverkas risken för att domstolar och myndigheter
tolkar konventionen alltför snävt. Enligt utskottet
undanröjer en inkorporering den påtagliga risken för
att införlivandet av konventionen inte blir
heltäckande. Sammanfattningsvis anser utskottet att
en inkorporering ger barnen det bästa skyddet enligt
konventionen.
Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning
av motionerna So7 (v) yrkande 2 och So380 (v)
yrkande 11 delvis som sin mening ge regeringen till
känna.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha
följande lydelse:
2. beträffande en inkorporering av
barnkonventionen
att riksdagen med anledning av motionerna 1998/99:So7 yrkande
2 och 1998/99:So380 yrkande 11 delvis som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,
2. Genomförandet av barnkonventionen på
statlig nivå (mom. 3)
Agne Hansson (c) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s.
21 börjar med "Strategin" och slutar med "avstyrks
därför" bort ha följande lydelse:
Regeringen anger i propositionen ett antal förslag
för att förverkliga barnkonventionen, bl.a. att
barnkonsekvensanalyser skall göras vid statliga
beslut som berör barn. Utskottet ser positivt på
detta men saknar ett uttalat krav från regeringen om
att myndigheternas verksamhet skall bedrivas utifrån
ett barnperspektiv. Flera myndigheter har ett mycket
stort ansvar för att i praktiken förverkliga
barnkonventionens intentioner. Mot bakgrund härav
anser utskottet att det i regeringens direktiv till
samtliga myndigheter bör finnas krav på ett
barnperspektiv i verksamheten.
Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning
av motion So8 (c) yrkande 2 som sin mening ge
regeringen till känna. Motionerna So7 (v) yrkande 4
och So382 (fp) yrkandena 1 och 5 avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha
följande lydelse:
3. beträffande genomförandet av
barnkonventionen på statlig nivå
att riksdagen med anledning av motion 1998/99:So8 yrkande 2
och med avslag på motionerna 1998/99:So7 yrkande
4 och 1998/99:So382 yrkandena 1 och 5 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,
3. En barnbilaga till budgetpropositionen
(mom. 5)
Agne Hansson (c) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s.
21 börjar med "När det gäller" och slutar med "bör
avslås" bort ha följande lydelse:
I propositionen nämner regeringen att ett
barnperspektiv skall finnas med i det statliga
budgetarbetet. Utskottet anser inte att detta är
tillräckligt utan att det i budgetpropositionen bör
finnas en särskild bilaga där frågor som rör barn
och ungdomar redovisas. Det skulle ge ett starkare
stöd för arbetet med att tydliggöra barns rätt och
hur olika förslag och beslut påverkar barnen. I
barnbilagan bör regeringen redovisa hur barns
situation förändras över åren genom att använda
jämförbara nyckeltal.
Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning
av motion So8 (c) yrkande 4 som sin mening ge
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 5 bort ha
följande lydelse:
5. beträffande en barnbilaga till
budgetpropositionen
att riksdagen med anledning av motion 1998/99:So8 yrkande 4
som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
4. Genomförandet av barnkonventionen på
kommunal nivå (mom. 7)
Lars Gustafsson och Rosita Runegrund (båda kd) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s.
22 börjar med "Utskottet delar" och slutar med "inte
göras" bort ha följande lydelse:
Det har nu gått snart tio år sedan FN:s
barnkonvention antogs. Enligt en rapport från
Barnombudsmannen (BO) har dock endast en fjärdedel
av kommunerna behandlat barnkonventionen på något
sätt, vilket visar att konventionen har svårt att få
fäste på lokal nivå. Nästan nio av tio kommuner
uttryckte i BO:s rapport ett behov av mer stöd
rörande hur barnkonventionen kan tillämpas. Enligt
utskottet är det angeläget att kommunerna inte
håller samma låga takt i genomförandeprocessen under
de kommande tio åren som hittills varit fallet.
Utskottet anser att BO bör få i uppgift att årligen
rapportera till riksdagen hur förverkligandet av
konventionen fortskrider.
Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning
av motion So5 (kd) yrkande 6 som sin mening ge
regeringen till känna. Motionerna So6 (s), So7 (v)
yrkandena 3 och 9, So8 (c) yrkandena 5 och 6 samt
So380 (v) yrkande 11 delvis avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 7 bort ha
följande lydelse:
7. beträffande genomförandet av
barnkonventionen på kommunal nivå
att riksdagen med anledning av motion 1998/99:So5 yrkande 6
och med avslag på motionerna 1998/99:So6,
1998/99:So7 yrkandena 3 och 9, 1998/99:So8
yrkandena 5 och 6 samt 1998/99:So380 yrkande 11
delvis som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,
5. Genomförandet av barnkonventionen på
kommunal nivå (mom. 7)
Agne Hansson (c) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s.
22 börjar med "Utskottet delar" och slutar med "inte
göras" bort ha följande lydelse:
Barnombudsmannen (BO) har regeringens uppdrag att
verka för att kommunerna använder barnkonventionen i
det generella arbetet med barn. Enligt utskottet är
kommunala handlingsplaner viktiga instrument i detta
arbete. Ansvaret för att barnkonventionen genomförs
ligger dock ytterst hos staten. Utskottet anser
därför att en nationell strategi som innefattar mål
för ett kommunalt genomförande samt en tidsplan bör
göras.
Enligt utskottets mening är det angeläget att
frivilligorganisationerna involveras i arbetet med
att genomföra barnkonventionen. Det finns flera goda
exempel där organisationernas insatser har bidragit
till att konventionen fått ett starkt genomslag.
Frivilligorganisationernas arbetssätt bidrar till
att utveckla nya metoder för att barn skall få ett
ökat inflytande i den kommunala beslutsprocessen.
Motsvarande arbetssätt har använts i miljöarbetet
inom ramen för Agenda 21. Ett processinriktat
arbetssätt om barnkonventionen med liknande metoder
som tillämpas i Agenda 21-arbetet borgar enligt
utskottet för att konventionen kan få ett ordentligt
genomslag samt för att barn och ungdomar kan få
kännedom om konventionen. Utskottet anser att BO bör
ges i uppdrag att utforma underlag för arbete i
kommuner och frivilligorganisationer enligt de
metoder som används i Agenda 21-arbetet.
Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning
av motion So8 (c) yrkandena 5 och 6 som sin mening
ge regeringen till känna. Motionerna So5 (kd)
yrkande 6, So6 (s), So7 (v) yrkandena 3 och 9 samt
So380 (v) yrkande 11 delvis avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 7 bort ha
följande lydelse:
7. beträffande genomförandet av
barnkonventionen på kommunal nivå
att riksdagen med anledning av motion 1998/99:So8 yrkandena 5
och 6 och med avslag på motionerna 1998/99:So5
yrkande 6, 1998/99:So6, 1998/99:So7 yrkandena 3
och 9 samt 1998/99:So380 yrkande 11 delvis som
sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
6. Europarådskonventionen om utövande av
barns rättigheter (mom. 8)
Agne Hansson (c) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s.
22 börjar med "Socialutskottet delar" och slutar med
"yrkande 1" bort ha följande lydelse:
Sverige har undertecknat, men ännu inte
ratificerat, Europarådets konvention om utövande av
barns rättigheter. Konventionen syftar till att
stärka barns ställning i familjerättsprocesser och
anger bl.a. vilka processuella rättigheter barn
skall ha. Inom Regeringskansliet pågår överväganden
om vilka lagstiftningsåtgärder som bör vidtas för
att konventionen skall kunna ratificeras. Enligt
utskottets mening bör Sverige snarast ratificera
Europarådskonventionen, och det är därför angeläget
att det förberedande lagstiftningsarbetet påskyndas.
Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning
av motion So8 (c) yrkande 1 som sin mening ge
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 8 bort ha
följande lydelse:
8. beträffande Europarådskonventionen om
utövande av barns rättigheter
att riksdagen med anledning av motion 1998/99:So8 yrkande 1
som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
7. Barns och ungdomars situation m.m.
(motiveringen till mom. 10)
Chris Heister (m), Hans Hjortzberg-Nordlund (m),
Cristina Husmark Pehrsson (m), Kerstin Heinemann
(fp), Lars Elinderson (m) och Agne Hansson (c) anser
att den del av utskottets betänkande som på s. 36
börjar med "Förutsättningarna för" och slutar med
"inom de nämnda områdena" bort ha följande lydelse:
Skolverkets utbildningsinspektörer har i sin
nyligen framlagda nationella rapport granskat
undervisningen av elever med särskilda behov. I sina
slutsatser och förslag gör de bedömningen att även
om resursknappheten på sina håll fortfarande är
besvärande är insatsernas omfattning och kvalitet i
huvudsak inte längre en resursfråga. Bristerna
hänger i stället framför allt samman med kompetens
kring strategier för lärande, ledning, utvärdering,
arbetssätt och organisation. Utskottet anser att det
är angeläget att regeringen följer upp rapporten,
inte minst vad gäller barn och ungdomar med
särskilda behov.
8. Barns och ungdomars situation m.m.
(mom. 10)
Lars Gustafsson och Rosita Runegrund (båda kd) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s.
36 börjar med "Förutsättningarna för" och slutar med
"Motionerna avstyrks" bort ha följande lydelse:
Skolverkets utbildningsinspektörer har i sin
nyligen framlagda nationella rapport granskat
undervisningen av elever med särskilda behov. I sina
slutsatser och förslag gör de bedömningen att även
om resursknappheten på sina håll fortfarande är
besvärande är insatsernas omfattning och kvalitet i
huvudsak inte längre en resursfråga. Bristerna
hänger i stället framför allt samman med kompetens
kring strategier för lärande, ledning, utvärdering,
arbetssätt och organisation. Utskottet anser att det
är angeläget att regeringen följer upp rapporten,
inte minst vad gäller barn och ungdomar med
särskilda behov.
Enligt Folkhälsorapporten 1997 har ensamstående
föräldrar med barn fått det ekonomiskt och socialt
svårare, och allt fler barn lever i familjer där en
eller båda föräldrarna är arbetslösa. Detta kan på
sikt leda till problem för barns och ungdomars hälsa
och välbefinnande. Av rapporten framgår vidare att
den sociala ojämlikheten i hälsa kvarstår och att
andelen ungdomar som har prövat narkotika, druckit
mycket alkohol eller har olika psykiska besvär har
ökat under 1990-talet. I rapporten anges att det
finns anledning att särskilt uppmärksamma barns och
ungdomars situation i Sverige, både vad gäller deras
problem med att komma in på arbetsmarknaden och
deras försämrade levnadsvanor. Av en rapport från
Socialstyrelsen framgår att antalet anmälningar om
barn som far illa ökar och att det görs allt fler
barnavårdsutredningar. Generellt sett har kommunerna
låtit denna sektor vara fredad från besparingarna,
men resurserna står trots det inte i proportion till
behoven. Mot bakgrund av vad som här redovisats
anser utskottet att regeringen snarast bör
presentera ett åtgärdsprogram för att möta de
problem som den psykiska ohälsan hos barn orsakar.
Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning
av motion So5 (kd) yrkande 3 som sin mening ge
regeringen till känna. Motionerna So309 (mp) yrkande
3 delvis, So382 (fp) yrkandena 2-4 och So434 (fp)
avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 10 bort ha
följande lydelse:
10. beträffande barns och ungdomars situation
m.m.
att riksdagen med anledning av motion 1998/99:So5 yrkande 3
och med avslag på motionerna 1998/99:So309
yrkande 3 delvis, 1998/99:So382 yrkandena 2-4
och 1998/99:So434 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,
9. Misshandel och sexuella övergrepp
(mom. 11)
Ingrid Burman och Rolf Olsson (båda v) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s.
36 börjar med "Mot bakgrund av" och på s. 37 slutar
med "Motionerna avstyrks" bort ha följande lydelse:
Flickor som en gång utsatts för sexuella övergrepp
utsätts ofta för nya övergrepp eftersom de inte lärt
sig att ge riktiga signaler eller att värdera sin
egen kropp. Vidare kan missbrukande kvinnor som
tvingats prostituera sig överföra ett felaktigt
sexuellt beteende till sina döttrar. Utskottet anser
att de flickor som utsatts för sexuella övergrepp
inte bara behöver terapi för att bearbeta sina
upplevelser utan också mentala självförsvarskurser.
Enligt utskottet bör därför regeringen ge
Socialstyrelsen i uppdrag att leda ett
utvecklingsarbete som går ut på att flickor som
utsatts för sexuella övergrepp och döttrar till
missbrukande kvinnor skall lära sig värdet av sin
kropp och sin rättighet att säga nej.
Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning
av motion So466 (v) yrkande 4 som sin mening ge
regeringen till känna. Motionerna So5 (kd) yrkande
1, So7 (v) yrkande 6, So8 (c) yrkande 7, So309 (mp)
yrkande 2 delvis, So348 (kd) yrkandena 1-4 och Ju905
(kd) yrkandena 3 och 4 får anses i huvudsak
tillgodosedda och avstyrks därför.
dels att utskottets hemställan under 11 bort ha
följande lydelse:
11. beträffande misshandel och sexuella
övergrepp
att riksdagen med anledning av motion 1998/99:So466 yrkande 4
och med avslag på motionerna 1998/99:So5 yrkande
1, 1998/99:So7 yrkande 6, 1998/99:So8 yrkande 7,
1998/99:So309 yrkande 2 delvis, 1998/99:So348
yrkandena 1-4 och 1998/99:Ju905 yrkandena 3 och
4 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
10. Misshandel och sexuella övergrepp
(mom. 11)
Lars Gustafsson och Rosita Runegrund (båda kd) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s.
36 börjar med "Mot bakgrund av" och på s. 37 slutar
med "Motionerna avstyrks" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser dock inte att de nämnda åtgärderna
är tillräckliga. Enligt utskottet bör en aktionsplan
tas fram, vilken i realistiska och konkreta termer
beskriver vilka åtgärder som skall vidtas för att
bekämpa barnsexhandel och barnprostitution i
Sverige. Det är viktigt att sambandet mellan dessa
företeelser och barnpornografi uppmärksammas.
Utskottet anser det angeläget att på alla tänkbara
sätt stoppa verksamheter som har anknytning till
framställning av barnpornografi. Det handlar om
opinionsbildning, lobbyarbete, protestlistor,
spridning av informationsmaterial och samarbete
mellan olika frivillig-organisationer och
myndigheter.
Undersökningar visar att barn som utsatts för
sexuella övergrepp och deras familjer överges för
snabbt av samhället. De ges en rad stödinsatser i
samband med anmälan och under utredningstid och
eventuell rättegång, men lämnas därefter för fort åt
sitt öde. Många av problemen uppkommer inte förrän
flera år efter övergreppet. Utskottet anser det
därför viktigt att de berörda barnen och deras
familjer får behålla kontakten med socialtjänsten
och andra hjälpinstanser under en längre tid.
Sexuella övergrepp är kränkningar som fråntar
barnet den grundtrygghet som är en förutsättning för
att barnet skall utvecklas normalt. Kvinnor och män
som begår sexuella övergrepp har ofta själva som
barn utsatts för sexuella eller andra fysiska eller
psykiska kränkningar. Utskottet anser det angeläget
att förebyggande verksamheter där utsatta kan få
hjälp att bearbeta sina traumatiska upplevelser
prioriteras.
Det är förhållandevis få anmälningar om sexuella
övergrepp mot barn som kommer från dagis, fritids
eller skolan. Detta kan bero på bristande förmåga
hos personalen att se tecken hos barnet som tyder på
att barnet far illa. Det kan också bero på att
personalen inte orkar ta den konflikt som det
innebär att uttala misstanke om att ett barn far
illa. Utskottet vill därför framhålla vikten av att
personal som arbetar med barn får fortbildning och
kunskap på detta område.
Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning
av motion So348 (kd) yrkandena 1-4 som sin mening ge
regeringen till känna. Motionerna So5 (kd) yrkande
1, So7 (v) yrkande 6, So8 (c) yrkande 7, So309 (mp)
yrkande 2 delvis, So466 (v) yrkande 4 och Ju905 (kd)
yrkandena 3 och 4 får anses i huvudsak tillgodosedda
och avstyrks därför.
dels att utskottets hemställan under 11 bort ha
följande lydelse:
11. beträffande misshandel och sexuella
övergrepp
att riksdagen med anledning av motion 1998/99:So348 yrkandena
1-4 och med avslag på motionerna 1998/99:So5
yrkande 1, 1998/99:So7 yrkande 6, 1998/99:So8
yrkande 7, 1998/99:So309 yrkande 2 delvis,
1998/99:So466 yrkande 4 och 1998/99:Ju905
yrkandena 3 och 4 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,
11. En utredning kring särskilt utsatta
barn (mom. 12)
Ingrid Burman (v), Rolf Olsson (v), Lars Gustafsson
(kd) och Rosita Runegrund (kd) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s.
37 börjar med "Utskottet kan inte" och slutar med
"Motionerna avstyrks därför" bort ha följande
lydelse:
Barnens situation i dagens Sverige belyses såväl i
flera rapporter och utredningar som genom
Barnombudsmannens arbete. Enligt utskottet finns det
all anledning till oro för barn i s.k. riskzon, dvs.
barn som riskerar att få en ogynnsam utveckling.
Misshandel, övergrepp och andra svåra
levnadsförhållanden är några faktorer som kan göra
barnen särskilt utsatta och som senare kan leda till
missbruk, kriminalitet och psykiska störningar.
Tidiga insatser av förebyggande och stödjande
karaktär kan däremot medföra en mer gynnsam
utveckling för dessa barn. Utifrån de senaste årens
rapporter om barnens situation förefaller emellertid
enligt utskottet de insatser som görs otillräckliga.
Utskottet anser därför att situationen för särskilt
utsatta barn bör utredas och att den nyligen
tillsatta utredningen om barnmisshandel bör få
utvidgade direktiv i enlighet härmed. Det är
angeläget att utredningen särskilt belyser
situationen för barn till missbrukare. Utredningen
bör ge förslag till en strategi för hur arbetet i
Sverige skall bedrivas för att man på olika sätt
skall kunna ge utsatta barn en mer gynnsam
utveckling. Utskottet anser vidare att det i
uppdraget bör ingå att redovisa den kunskap och
forskning som finns om störningar hos vuxna i form
av t.ex. missbruk, kriminalitet och psykiska problem
och om de riskindikatorer som finns i barndomen. En
samlad insats för särskilt utsatta barn ger såväl
rent humanitära effekter som ekonomiska vinster i
ett längre perspektiv. Den stora kunskap om barn,
barns utveckling och behov som finns bör enligt
utskottets mening kunna sammanställas och utgöra
grund för vidare forskning och utveckling av arbetet
kring barn på central och övergripande nivå i
Sverige.
Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning
av motionerna So240 (v), So273 (mp), So285 (v) och
So303 (kd) som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 12 bort ha
följande lydelse:
12. beträffande en utredning kring särskilt
utsatta barn
att riksdagen med anledning av motionerna 1998/99:So240,
1998/99:So273, 1998/99:So285 och 1998/99:So303
som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
12. Barn till missbrukande föräldrar
(mom. 14)
Ingrid Burman (v), Rolf Olsson (v) och Thomas Julin
(mp) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s.
37 börjar med "Utskottet vidhåller" och slutar med
"Motionerna avstyrks därmed" bort ha följande
lydelse:
Barn till missbrukare far ofta mycket illa. De får
ta vuxenansvar alltför tidigt och blir berövade sin
egen barndom. Det är betydligt fler av dessa barn
som utvecklar eget missbruk, gifter sig med en
missbrukare, blir utsatta för sexuella övergrepp och
våld i hemmet eller blir kriminella. Utskottet vill
emellertid framhålla att detta inte är en
ödesbestämd väg utan att många barn till missbrukare
lever bra liv som vuxna. Det är en viktig del i det
förebyggande arbetet att se till att det finns
beredskap att upptäcka och ta hand om barnen från
familjer med missbruksproblem. Utskottet anser
därför att insatser på detta område bör prioriteras.
Det är angeläget att kommuner och landsting bedriver
en aktiv uppsökande verksamhet och ger särskilt stöd
till dessa barn. Enligt utskottets mening måste alla
insatser för barn i en utsatt situation vara
avgiftsfria.
Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning
av motionerna So258 (v) yrkandena 9 och 10 samt
So306 (mp) yrkande 21 som sin mening ge regeringen
till känna. Motionerna So8 (c) yrkande 8, So449 (kd)
och So459 (kd) yrkande 6 avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 14 bort ha
följande lydelse:
14. beträffande barn till missbrukande
föräldrar
att riksdagen med anledning av motionerna 1998/99:So258
yrkandena 9 och 10 samt 1998/99:So306 yrkande 21
och med avslag på motionerna 1998/99:So8 yrkande
8, 1998/99:So449 och 1998/99:So459 yrkande 6 som
sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
13. Barn till missbrukande föräldrar
(mom. 14)
Lars Gustafsson och Rosita Runegrund (båda kd) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s.
37 börjar med "Utskottet vidhåller" och slutar med
"Motionerna avstyrks därmed" bort ha följande
lydelse:
Barn till missbrukare är enligt utskottet en utsatt
grupp som försummas både av sina föräldrar och av
samhället. Dessa barns uppväxtförhållanden är svåra
och ofta inte kända av omgivningen. Utskottet anser
att både de barn som blir omhändertagna och
placerade i familjehem på grund av föräldrarnas
missbruk och de barn som lever tillsammans med sina
missbrukande föräldrar behöver stöd. Det är av
största vikt att resurser friställs för verksamhet
som ser till barnets bästa. Det får aldrig bli
godtagbart att svaga grupper som inte själva kan
föra sin talan eller som inte har någon egen
förespråkare drabbas mer av besparingar än de
grupper som demonstrerar och kräver sin rätt. För
att Sverige skall kunna leva upp till
barnkonventionens intentioner är det enligt
utskottet nödvändigt att extra resurser tillförs
verksamheter som hjälper, rehabiliterar och stödjer
barn till alkoholmissbrukande föräldrar.
Behandlingsforskning måste också prioriteras.
Utskottet anser vidare att missbrukarvården,
socialtjänsten, psykiatrin, skolan m.fl. måste
samverka och utveckla effektiva behandlingsprogram
som kan förhindra att barnen själva utvecklar ett
missbruk. Det är även angeläget att personal vid
t.ex. barnavårdscentraler och i skolan får
utbildning för att kunna identifiera och hjälpa de
barn som växer upp i familjer med missbruksproblem.
Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning
av motionerna So449 (kd) och So459 (kd) yrkande 6
som sin mening ge regeringen till känna. Motionerna
So8 (c) yrkande 8, So258 (v) yrkandena 9 och 10 samt
So306 (mp) yrkande 21 avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 14 bort ha
följande lydelse:
14. beträffande barn till missbrukande
föräldrar
att riksdagen med anledning av motionerna 1998/99:So449 och
1998/99:So459 yrkande 6 och med avslag på
motionerna 1998/99:So8 yrkande 8, 1998/99:So258
yrkandena 9 och 10 samt 1998/99:So306 yrkande 21
som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
14. Barn till missbrukande föräldrar
(mom. 14)
Agne Hansson (c) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s.
37 börjar med "Utskottet har i andra sammanhang" och
slutar med "Motionerna avstyrks därmed" bort ha
följande lydelse:
Frivilligorganisationerna gör viktiga insatser för
att stödja barn till missbrukande föräldrar, bl.a.
genom att genomföra särskilda program där barnen får
kunskap om att de inte är ensamma i sin situation.
Utskottet anser att organisationerna måste få stöd
för sin verksamhet. Det är angeläget att deras roll
stärks samt att kunskaps- och erfarenhetsutbytet,
liksom metoderna i behandlingsarbetet, utvecklas.
Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning
av motion So8 (c) yrkande 8 som sin mening ge
regeringen till känna. Motionerna So258 (v)
yrkandena 9 och 10, So306 (mp) yrkande 21, So449
(kd) och So459 (kd) yrkande 6 avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 14 bort ha
följande lydelse:
14. beträffande barn till missbrukande
föräldrar
att riksdagen med anledning av motion 1998/99:So8 yrkande 8
och med avslag på motionerna 1998/99:So258
yrkandena 9 och 10, 1998/99:So306 yrkande 21,
1998/99:So449 och 1998/99:So459 yrkande 6 som
sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
15. Barn med frihetsberövade föräldrar
(mom. 16)
Lars Gustafsson (kd), Thomas Julin (mp) och Rosita
Runegrund (kd) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s.
37 börjar med "I rapporten" och slutar med "6
avstyrks därmed" bort ha följande lydelse:
Socialsekreterarna fattar i dag beslut om att
fosterhemsplacera barn till följd av att en förälder
tas in på anstalt, som regel utan att höra
barnpsykologisk expertis med kunskap om barnets
behov och utveckling. Utskottet vill framhålla
vikten av att barnpsykolog får medverka då
socialförvaltningen fattar beslut om barnens
behandling.
Barnen betyder mycket för rehabiliteringen av de
föräldrar som sitter på anstalt, och tillsammans kan
de skapa goda förutsättningar för en normal
livssituation. Utskottet anser att det för samhället
är en god investering att satsa på familjen, inte
splittra den. Det är viktigt att det stöd som ges
till intagna och deras barn fortsätter även efter
frigivningen från anstalten.
Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning
av motion Ju509 (kd, s, m, v, c, fp, mp) yrkandena 4
och 6 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 16 bort ha
följande lydelse:
16. beträffande barn med frihetsberövade
föräldrar
att riksdagen med anledning av motion 1998/99:Ju509 yrkandena
4 och 6 och med avslag på motionerna 1998/99:So5
yrkande 2 och 1998/99:So7 yrkande 7 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,
16. Barn med ADHD/DAMP (mom. 17)
Lars Gustafsson (kd), Kerstin Heinemann (fp) och
Rosita Runegrund (kd) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s.
38 börjar med "Utskottet vill betona" och slutar med
"7 avstyrks därför" bort ha följande lydelse:
Funktionsstörningen ADHD/DAMP drabbar åtminstone
ett barn i varje svensk skolklass och tar sig
uttryck i koncentrationsstörningar, impulsivitet,
lättretlighet och aggressivitet. Forskningen visar
att de barn som får hjälp på ett tidigt stadium kan
undvika att problemen förvärras senare i livet. Om
de däremot inte får behandling föreligger stor risk
för psykisk sjukdom, depression och asocialitet.
Utskottet vill därför framhålla vikten av att barn
med ADHD/DAMP-problematik får en tidig diagnos och
att därefter åtgärder vidtas, framför allt i form av
små klasser med tydlig struktur i skolan. Skolan har
emellertid i dag dåliga kunskaper om denna
funktionsstörning. Utskottet anser att Skolstyrelsen
och Socialstyrelsen bör få i uppdrag att se till att
lärare, förskolepersonal och personal inom barn- och
skolhälsovården får en adekvat utbildning om denna
diagnosgrupp. Det är också viktigt att de
behandlingsmetoder som finns fortlöpande utvärderas
och att ett nationellt handlingsprogram utvecklas.
Programmet bör omfatta hela problematiken kring
funktionsstörningen, bl.a. hur den upptäcks,
diagnostiseras och behandlas.
Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning
av motionerna So243 (fp), So376 (kd) yrkande 2 och
So464 (fp) yrkande 7 som sin mening ge regeringen
till känna. Motion So460 (mp) yrkande 5 avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 17 bort ha
följande lydelse:
17. beträffande barn med ADHD/DAMP
att riksdagen med anledning av motionerna 1998/99:So243,
1998/99:So376 yrkande 2 och 1998/99:So464
yrkande 7 och med avslag på motion 1998/99:So460
yrkande 5 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,
17. Placering av syskon i familjehem, m.m.
(mom. 22)
Thomas Julin (mp) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s.
43 börjar med "När det gäller" och på s. 44 slutar
med "avstyrker därför yrkandet" bort ha följande
lydelse:
När beslut fattas om att omhänderta ett barn är det
enligt utskottet viktigt att åtgärder också vidtas
för att lösa den situation som föranlett
omhändertagandet. Föräldrarna mår sämre än någonsin
men lämnas trots det alltför ofta åt sitt öde.
Enligt utskottet bör föräldrarna, oavsett om barnet
kommer att stanna en begränsad tid i fosterhemmet
eller under resten av sin uppväxt, få hjälp med att
utveckla ett positivt föräldraskap.
Utskottet vill även framhålla vikten av att syskon
placeras i samma familjehem eller, om det inte är
möjligt, i vart fall inte längre ifrån varandra än
att de kan ha en normal kontakt.
Utskottet anser vidare att ett barn som
omhändertagits, om det inte finns mycket speciella
skäl som talar däremot, måste ha samma rätt som alla
andra barn att få träffa sina anhöriga när han eller
hon vill det. Det är viktigt att barnen i större
utsträckning än i dag får komma till tals i dessa
frågor och att de inte placeras så långt från sina
anhöriga att kontakten bryts eller försvåras.
Utskottet anser också att det i utredningar, där en
placering av ett barn utanför familjen planeras,
skall vara obligatoriskt att upprätta en åtgärdsplan
för familjen och barnet. Alla inblandade parter
skall vara överens om planen, vilken skall ta sikte
på en återförening mellan barnet och föräldrarna.
Det är viktigt att åtgärdsplanen inte bara utformas
utifrån socialtjänstens normer utan även från
föräldrarnas och barnets perspektiv.
Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning
av motion So308 (mp) yrkandena 8-11 som sin mening
ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 22 bort ha
följande lydelse:
22. beträffande placering av syskon i
familjehem, m.m.
att riksdagen med anledning av motion 1998/99:So308 yrkandena
8-11 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,
18. 26 § barnavårdslagen (mom. 25)
Chris Heister (m), Hans Hjortzberg-Nordlund (m),
Cristina Husmark Pehrsson (m) och Lars Elinderson
(m) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s.
44 börjar med "Utskottet har inte" och slutar med
"yrkande 5" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att 26 § i den tidigare gällande
barnavårdslagen bör återinföras. Bestämmelsen
innebar att de sociala myndigheterna hade en reell
möjlighet att på ett tidigt stadium hjälpa och
stötta familjer där barnen riskerade att råka illa
ut. Åtgärderna enligt lagrummet vidtogs stegvis och
i samråd med den enskilda familjen. Inledningsvis
planerades åtgärder som syftade till att stötta
familjen. Hjälpte inte detta fanns det möjlighet att
komma med förmaningar eller varningar till familjen.
Därefter kunde de sociala myndigheterna lämna
föreskrifter om barnets levnadsförhållanden och
därefter beordra övervakning av barnet. Först som en
sista åtgärd kunde beslut om omhändertagande bli
aktuellt. Genom denna bestämmelse bevarades och
respekterades familjen som en enhet som själv skulle
kunna förbättra sin situation. Nu kommer
socialnämndernas åtgärder enligt utskottets mening
ofta överraskande och dessutom för sent. Regeringen
bör snarast återkomma till riksdagen med förslag i
enlighet med vad som anförts.
Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning
av motion So228 (m) yrkande 5 som sin mening ge
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 25 bort ha
följande lydelse:
25. beträffande 26 § barnavårdslagen
att riksdagen med anledning av motion 1998/99:So228 yrkande 5
som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
19. Utbildning av familjehemsföräldrar
(mom. 26)
Ingrid Burman (v), Rolf Olsson (v) och Thomas Julin
(mp) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s.
44 börjar med "Utskottet vidhåller" och slutar med
"bör avslås" bort ha följande lydelse:
Målsättningen vid placeringar av barn utanför
familjen skall vara att barnet om möjligt skall
återförenas med sina biologiska föräldrar. Detta mål
kolliderar ofta med familjehemsföräldrarnas
känslomässiga bindning till det placerade barnet.
Det är inte lätt för dem att efter kanske flera års
placering lämna ifrån sig barnet. Utskottet anser
därför att utbildning och handledning för blivande
familjehemsföräldrar skall vara obligatorisk, såväl
vid frivilliga placeringar som vid
tvångsplaceringar. Även släktingar som har sina
närståendes barn placerade hos sig skall erbjudas
sådan utbildning och handledning.
Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning
av motion So367 (s) som sin mening ge regeringen
till känna. Motion So430 (s) avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 26 bort ha
följande lydelse:
26. beträffande utbildning av
familjehemsföräldrar
att riksdagen med anledning av motion 1998/99:So367 och med
avslag på motion 1998/99:So430 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
20. Familjerådslag (mom. 27)
Thomas Julin (mp) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s.
44 börjar med "Projektet med" och slutar med
"avstyrks därför" bort ha följande lydelse:
Under lång tid har socialtjänsten självständigt
utrett och kommit med förslag till åtgärder när en
krissituation uppstått i en familj. Många familjer
har då känt sig utestängda, överkörda och maktlösa.
Det har inte heller varit ovanligt att familjen inte
vågat protestera av rädsla för att de då även skall
belastas av sina protester. Enligt utskottet är det
nu är dags att låta det berörda barnets familj och
övriga nätverk i större utsträckning få vara med och
delta i beslut om barnet. Utskottet ser positivt på
modellen med familjerådslag och anser att detta
skall vara en rättighet. Om familjen så önskar skall
ett familjerådslag genomföras innan ett slutligt
beslut fattas i ärenden där det kan bli fråga om
placering av ett barn enligt socialtjänstlagen eller
LVU. Det är därvid en förutsättning att
socialtjänsten lär sig att arbeta enligt modellen
och att se klienterna och deras nätverk som en
resurs. I de fall där det finns en konflikt mellan
familjen och socialtjänsten skall man enligt
utskottet vid en omprövning ges möjlighet att
använda sig av familjerådslag.
Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning
av motion So308 (mp) yrkandena 3, 4 och 7 som sin
mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 27 bort ha
följande lydelse:
27. beträffande familjerådslag
att riksdagen med anledning av motion 1998/99:So308 yrkandena
3, 4 och 7 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,
21. Ungdomsmottagningarna (mom. 29)
Ingrid Burman och Rolf Olsson (båda v) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s.
48 börjar med "Barnpsykiatrikommittén har betonat"
och slutar med "Dessa avstyrks" bort ha följande
lydelse:
Ungdomars sexuella utveckling skapar ofta osäkerhet
och oro. Ungdomsmottagningarna fyller enligt
utskottet ett stort behov av hjälp och rådgivning
när det gäller sex och samlevnad, preventivmedel,
könssjukdomar, matstörningar och brist på
självkänsla och är därför oerhört viktiga för många
ungdomar. Utskottet vill särskilt framhålla vikten
av att ungdomsmottagningarna lär unga killar att det
även är deras ansvar att förhindra oönskade
graviditeter. Utskottet ser det som ett stort
problem att många mottagningar har lagts ner på
grund av nedskärningar och anser att ungdomar i alla
kommuner skall ha tillgång till en
ungdomsmottagning.
Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning
av motion A291 (v) yrkande 15 som sin mening ge
regeringen till känna. Motion So314 (c) yrkande 6
delvis avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 29 bort ha
följande lydelse:
29. beträffande ungdomsmottagningarna
att riksdagen med anledning av motion 1998/99:A291 yrkande 15
och med avslag på motion 1998/99:So314 yrkande 6
delvis som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,
22. Vårdgarantin (mom. 30)
Chris Heister (m), Hans Hjortzberg-Nordlund (m),
Lars Gustafsson (kd), Cristina Husmark Pehrsson (m),
Kerstin Heinemann (fp), Lars Elinderson (m), Rosita
Runegrund (kd) och Agne Hansson (c) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s.
48 börjar med "När det gäller" och slutar med
"yrkande 12 delvis" bort ha följande lydelse:
Köerna till barn- och ungdomspsykiatrin ökar. Mot
bakgrund härav anser utskottet att regeringen bör ta
initiativ till att införa en ny vårdgaranti som
klart och tydligt slår fast patientens rätt till
vård i rimlig tid.
Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning
av motion So464 (fp) yrkande 12 delvis som sin
mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 30 bort ha
följande lydelse:
30. beträffande vårdgarantin
att riksdagen med anledning av motion 1998/99:So464 yrkande 12
delvis som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,
23. Smärtbehandling av barn (mom. 31)
Kerstin Heinemann (fp) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s.
48 börjar med "Utskottet delar" och på s. 49 slutar
med "yrkande 14 avslås" bort ha följande lydelse:
När det gäller smärta hos barn, t.ex. i samband med
cancer, finns det visserligen behandlingsprinciper,
men enligt utskottet är det nödvändigt med
förbättringar på området. Det behövs t.ex. ökad
utbildning, regelbundet användande av smärtanalys
och smärtintensitetsmätning samt regelbundna
kontakter med smärtbehandlingsteam. Införande av
smärtdagbok är ett medel. Utskottet anser också att
informationen till barn och föräldrar om smärta och
smärtbehandling bör förbättras.
Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning
av motion So464 (fp) yrkande 14 som sin mening ge
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 31 bort ha
följande lydelse:
31. beträffande smärtbehandling av barn
att riksdagen med anledning av motion 1998/99:So464 yrkande 14
som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
24. Barns innemiljö (mom. 33)
Thomas Julin (mp) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s.
52 börjar med "Sedan länge" och slutar med
"avstyrker dem därför" bort ha följande lydelse:
Mer än var tredje sjuåring har någon form av
allergi. För ett barn med astma eller allergi är det
extra riskfyllt att vistas i felaktigt ventilerade
och fuktiga hus. Utskottet anser därför att alla
skall kunna välja dagis eller skola efter en tydlig
innehållsdeklaration. Enligt utskottets mening bör
barns vardagsmiljöer omfattas av samma bestämmelser
som vuxnas arbetsmiljöer. Det är angeläget att
landets kommuner använder de resurser som de
tilldelats i regeringens stora
allergisaneringsprojekt till att se över barnens
arbetsmiljöer och till att åtgärda brister däri.
Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning
av motion So309 (mp) yrkande 3 delvis som sin mening
ge regeringen till känna. Motion So8 (c) yrkande 10
avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 33 bort ha
följande lydelse:
33. beträffande barns innemiljö
att riksdagen med anledning av motion 1998/99:So309 yrkande 3
delvis och med avslag på motion 1998/99:So8
yrkande 10 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,
25. Barnhälsovetenskap (mom. 36)
Kerstin Heinemann (fp) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s.
53 börjar med "I forskningspropositionen" och slutar
med "bör avslås" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att satsningar bör ske på ett nytt
område inom forskning och utbildning, nämligen
"barnhälsovetenskap". Internationella
hälsostrategier och folkhälsovetenskapens arbetssätt
bör där kombineras med barnens särskilda behov av
skydd. Utbildningen bör vara uppbyggd på inslag från
samhälls- och beteendevetenskaper som sociologi,
psykologi, pedagogik och ekonomi, från humanistiska
vetenskaper som historia och filosofi, från
naturvetenskaper som statistik, matematik och teknik
samt från medicinska vetenskaper.
Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning
av motion So464 (fp) yrkande 13 som sin mening ge
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 36 bort ha
följande lydelse:
36. beträffande barnhälsovetenskap
att riksdagen med anledning av motion 1998/99:So464 yrkande 13
som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
26. Föräldrautbildning (mom. 37)
Lars Gustafsson (kd), Kerstin Heinemann (fp) och
Rosita Runegrund (kd) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s.
54 börjar med "Utskottet vidhåller" och slutar med
"yrkande 1 avstyrks" bort ha följande lydelse:
Utskottet vill framhålla vikten av att föräldrar
kan få stöd i sin föräldraroll. Förutsättningen för
att ett spädbarn skall växa och utvecklas normalt är
att samspelet mellan föräldrar och barn fungerar och
att den känslomässiga relationen är positiv. Tidiga
insatser med kvalificerad psykologisk behandling är
lönsamma för både individen och samhället, särskilt
när behandling påbörjas redan under graviditeten.
Enligt utskottet bör samspelsbehandling ingå i
verksamheten vid varje mödravårdsenhet. Utskottet
anser dock att föräldrautbildning inte bara bör
erbjudas föräldrar till de allra minsta barnen utan
även föräldrar med barn långt upp i tonåren. Mödra-,
barn- och skolhälsovården utgör ett viktigt stöd för
föräldrarna och det är därför viktigt att
neddragningarna inom dessa områden stoppas.
Utskottet anser att regeringen snarast bör lägga
fram förslag som stöder och stimulerar
föräldrastödjande verksamhet.
Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning
av motionerna So379 (kd) yrkande 10, So448 (kd) och
So464 (fp) yrkande 1 som sin mening ge regeringen
till känna. Motionerna So352 (s) och So380 (v)
yrkande 5 avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 37 bort ha
följande lydelse:
37. beträffande föräldrautbildning
att riksdagen med anledning av motionerna 1998/99:So379
yrkande 10, 1998/99:So448 och 1998/99:So464
yrkande 1 samt med avslag på motionerna
1998/99:So352 och 1998/99:So380 yrkande 5 som
sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
27. Familjerådgivning m.m. (mom. 38)
Ingrid Burman och Rolf Olsson (båda v) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s.
55 börjar med "Utskottet har inte" och slutar med
"avstyrks därför" bort ha följande lydelse:
En bra familjerådgivning kan enligt utskottet bidra
till att reda ut problem i en familj i samband med
skilsmässa eller till att en separation helt kan
undvikas. Utskottet anser det därför angeläget att
regeringen upprättar en plan för hur en utvidgad
avgiftsfri familjerådgivning kan förverkligas i alla
kommuner.
Utskottet anser vidare att möjligheterna att utse
kontaktperson eller ombud för barn bör utökas.
Kontaktpersonens uppgift skall vara att se till
barnets bästa i krislägen, t.ex. vid skilsmässa.
Enligt utskottet bör ett förordnande av
kontaktperson/ombud kunna begäras av barnet,
socialnämnden, vårdnadsutredaren eller någon barnet
närstående person.
Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning
av motion So380 (v) yrkandena 8 och 9 som sin mening
ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 38 bort ha
följande lydelse:
38. beträffande familjerådgivning m.m.
att riksdagen med anledning av motion 1998/99:So380 yrkandena
8 och 9 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,
28. Skolhälsovården m.m. (mom. 39)
Lars Gustafsson (kd), Kerstin Heinemann (fp) och
Rosita Runegrund (kd) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s.
60 börjar med "Utbildningsutskottet har mycket" och
slutar med "Samtliga motioner avstyrks" bort ha
följande lydelse:
Skolhälsovården är en mycket viktig resurs när det
gäller att förebygga ohälsa. Enligt utskottet bör
denna verksamhetsform förstärkas. Skolhälsovården
har organiserats på olika sätt i olika kommuner,
vilket har resulterat i viss ojämlikhet mellan
kommunerna. Utformningen av och resurserna till
skolhälsovården utgår ofta från bedömningar gjorda
av enskilda rektorer. Utskottet anser detta mindre
lämpligt eftersom dessa sällan har nödvändig
vårdkompetens. Enligt utskottet bör det utarbetas
nationella riktlinjer för dels skolhälsovården, dels
skolpsykologerna. Riktlinjerna bör undanröja den
ojämlikhet som i dag råder mellan olika kommuner när
det gäller tillgång till skolhälsovårdande resurser.
Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning
av motionerna So5 (kd) yrkande 4 och So464 (fp)
yrkande 12 delvis samt med avslag på motionerna So7
(v) yrkandena 8 och 13-15, So8 (c) yrkande 9 och
So314 (c) yrkande 6 delvis som sin mening ge
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 39 bort ha
följande lydelse:
39. beträffande skolhälsovården m.m.
att riksdagen med anledning av motionerna 1998/99:So5 yrkande
4 och 1998/99:So464 yrkande 12 delvis samt med
avslag på motionerna 1998/99:So7 yrkandena 8 och
13-15, 1998/99:So8 yrkande 9 och 1998/99:So314
yrkande 6 delvis som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,
29. Alla barns rätt till förskola
(motiveringen till mom. 40)
Chris Heister (m), Hans Hjortzberg-Nordlund (m),
Lars Gustafsson (kd), Cristina Husmark Pehrsson (m),
Lars Elinderson (m), Rosita Runegrund (kd) och Agne
Hansson (c) anser att andra meningen i första
stycket i utskottets bedömning på s. 61 bort ha
följande lydelse:
Utskottet anser att det är oroande att förskolebarn
i nära hälften av landets kommuner inte ges
möjlighet till fortsatt deltagande i förskolans
verksamhet när en förälder blir arbetslös.
30. Alla barns rätt till förskola (mom. 40)
Ingrid Burman (v), Rolf Olsson (v) och Thomas Julin
(mp) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s.
61 börjar med "Socialutskottet vill erinra" och
slutar med "(v) yrkande 16" bort ha följande
lydelse:
Utskottet anser att det är cyniskt att på detta
sätt plötsligt rycka ett barn ur dess vardag och
sociala sammanhang. Det innebär dels att barnet
förlorar en utvecklande miljö, dels att förälderns
möjligheter att söka arbete försämras. Utskottet
anser att alla barn som bor i Sverige skall ha rätt
till en plats i förskolan, oavsett om föräldrarna
arbetar eller har blivit arbetslösa.
Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning
av motion So7 (v) yrkande 16 som sin mening ge
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 40 bort ha
följande lydelse:
40. beträffande alla barns rätt till förskola
att riksdagen med anledning av motion 1998/99:So7 yrkande 16
som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
31. Familjeåterförening m.m. (mom. 42)
Ingrid Burman och Rolf Olsson (båda v) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s.
66 börjar med "När det gäller" och slutar med
"Motionerna avstyrks" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att bedömningen av ansökningar om
familjeåterförening måste förändras. Barnfamiljer
som splittrats på grund av krig har mycket svårt att
återförenas i Sverige. Detta beror på att
myndigheterna i många fall ställer alltför stora
krav på att människor skall kunna bevisa släktskap.
För att Sverige skall kunna leva upp till
barnkonventionens krav på att ansökningar rörande
familjeåterförening skall behandlas på ett positivt,
humant och snabbt sätt måste barnets bästa tillmätas
större betydelse.
I Sverige finns tusentals barn som väntar på besked
om de skall få uppehållstillstånd eller inte. I
många fall är väntetiderna oacceptabelt långa. Den
utdragna tiden av ovisshet drabbar i synnerhet de
barn som bär med sig svåra upplevelser av krig, våld
och förföljelse. Utskottet anser därför att de
asylsökande barn som väntat i två år på besked bör
få permanent uppehållstillstånd.
Utskottet anser, i enlighet med barnkonventionen,
att varje barn har rätt till ett medborgarskap. Ett
barn som är statslöst och bor i Sverige bör därför,
oavsett föräldrarnas medborgarskap, ha rätt till ett
svenskt medborgarskap. Lagen om svenskt
medborgarskap bör därför ändras så att statslösa
barn kan få svenskt medborgarskap ett år efter det
att de fått permanent uppehållstillstånd.
Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning
av motion So7 (v) yrkandena 10-12 som sin mening ge
regeringen till känna. Motion So5 (kd) yrkande 5
avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 42 bort ha
följande lydelse:
42. beträffande familjeåterförening m.m.
att riksdagen med anledning av motion 1998/99:So7 yrkandena
10-12 och med avslag på motion 1998/99:So5
yrkande 5 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,
32. Familjeåterförening m.m. (mom. 42)
Lars Gustafsson och Rosita Runegrund (båda kd) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s.
66 börjar med "När det gäller" och slutar med
"Motionerna avstyrks" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att barn till asylsökande föräldrar
skall vara berättigade till barnomsorg. Asylsökande
barn och barn som av annat skäl söker
uppehållstillstånd bör vidare ha samma rätt till
utbildning som andra barn. Enligt utskottet bör en
uppföljning göras av hur utlänningslagens nya
bestämmelser om barnets bästa tillämpas i praktiken.
Det bör också göras en ändring i medborgarskapslagen
i syfte att underlätta för statslösa barn att efter
en viss tids hemvist i Sverige få svenskt
medborgarskap. Utskottet anser vidare att UD och
Sida bör få i uppdrag att utveckla särskilda
riktlinjer för hur barnperspektivet skall kunna
uppnås i biståndsarbetet. Dessutom bör regeringen
uppmärksamt bevaka regionala överenskommelser och
traktat så att de innehåller en barnsyn som stämmer
med barnkonventionen.
Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning
av motion So5 (kd) yrkande 5 som sin mening ge
regeringen till känna. Motion So7 (v) yrkandena
10-12 avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 42 bort ha
följande lydelse:
42. beträffande familjeåterförening m.m.
att riksdagen med anledning av motion 1998/99:So5 yrkande 5
och med avslag på motion 1998/99:So7 yrkandena
10-12 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,
33. Familjeåterförening m.m. (mom. 42)
Thomas Julin (mp) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s.
66 börjar med "När det gäller" och slutar med
"Motionerna avstyrks" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att barn till asylsökande föräldrar
skall vara berättigade till barnomsorg. Asylsökande
barn och barn som av annat skäl söker
uppehållstillstånd bör vidare ha samma rätt till
utbildning som andra barn. Enligt utskottet bör en
uppföljning göras av hur utlänningslagens nya
bestämmelser om barnets bästa tillämpas i praktiken.
Utskottet anser vidare att bedömningen av
ansökningar om familjeåterförening bör bli mindre
restriktiv och mer human och att barnets bästa skall
tillmätas större betydelse i bedömningen.
Asylsökande barn som väntat på besked om
uppehållstillstånd i mer än två år bör enligt
utskottet få permanenta uppehållstillstånd i
Sverige. Utskottet anser också att lagen om svenskt
medborgarskap bör ändras så att statslösa barn skall
kunna få svenskt medborgarskap ett år efter att de
har fått permanent uppehållstillstånd. Vidare anser
utskottet att UD och Sida bör få i uppdrag att
utveckla särskilda riktlinjer för hur
barnperspektivet skall kunna uppnås i
biståndsarbetet. Dessutom bör regeringen uppmärksamt
bevaka regionala överenskommelser och traktat så att
de innehåller en barnsyn som stämmer med
barnkonventionen.
Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning
av motionerna So5 (kd) yrkande 5 och So7 (v)
yrkandena 10-12 som sin mening ge regeringen till
känna.
dels att utskottets hemställan under 42 bort ha
följande lydelse:
42. beträffande familjeåterförening m.m.
att riksdagen med anledning av motionerna 1998/99:So5 yrkande
5 och 1998/99:So7 yrkandena 10-12 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
34. Gömda barn (mom. 43)
Thomas Julin (mp) och Agne Hansson (c) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s.
66 börjar med "I motion So8" och slutar med
"avstyrks motionen" bort ha följande lydelse:
Utskottet välkomnar att regeringen gett
Socialstyrelsen och Invandrarverket i uppdrag att
kartlägga hur många barn som hålls gömda för att
undgå verkställighet av avvisnings- eller
utvisningsbeslut. Utskottet har erfarit att det i
uppdraget även ingår att bl.a. studera vad som
orsakar att barn göms samt om de nuvarande
åtgärderna för att motverka att barn hålls gömda kan
anses vara tillräckliga. Vidare skall de fysiska och
psykiska konsekvenserna av att barn hålls gömda
analyseras. Utskottet anser att det bör tillsättas
en utredning med uppgift att lägga fram förslag som
skulle möjliggöra medicinska insatser även för gömda
barn.
Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning
av motion So8 (c) yrkande 14 som sin mening ge
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 43 bort ha
följande lydelse:
43. beträffande gömda barn
att riksdagen med anledning av motion 1998/99:So8 yrkande 14
som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
35. Barnvårdarverksamheten (mom. 44)
Ingrid Burman och Rolf Olsson (båda v) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s.
68 börjar med "Utskottet vidhåller" och slutar med
"yrkande 6" bort ha följande lydelse:
För barn som blivit sjuka och inte kan vistas i den
ordinarie barnomsorgen har det tidigare funnits god
tillgång till kommunala barnvårdare. I samma takt
som kommunerna fått allt kärvare ekonomi har
emellertid antalet barnvårdare minskat. Allt fler
barn "tvingas" därför till dagis och skolan när de i
stället borde ha stannat hemma. Värst utsatta är
barn till ensamstående föräldrar. Utskottet anser
att barnvårdarverksamheten bör prioriteras och att
en plan för dess återuppbyggnad därför bör
upprättas.
Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning
av motion So380 (v) yrkande 6 som sin mening ge
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 44 bort ha
följande lydelse:
44. beträffande barnvårdarverksamheten
att riksdagen med anledning av motion 1998/99:So380 yrkande 6
som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
Särskilda yttranden
1. 22 § socialtjänstlagen
Ingrid Burman (v), Susanne Eberstein (s), Margareta
Israelsson (s), Rinaldo Karlsson (s), Hans Karlsson
(s), Conny Öhman (s), Rolf Olsson (v) och Catherine
Persson (s) anför:
Vi delar uppfattningen i motion So308 (mp) yrkandena
1 och 2 att det är angeläget att socialtjänsten, när
ett barn skall placeras utanför hemmet, utreder
huruvida placeringen kan ske hos släktingar eller
andra närstående. Redan i dag är möjligheten att
placera ett barn hos anhöriga en naturlig del i
socialtjänstens utredningar i samband med
familjehemsplaceringar. Det ligger inbyggt i de
vägledande principerna för lagstiftningen
(kontinuitetsprincipen) att man regelmässigt
undersöker om ett barn kan placeras hos sina
anhöriga. Från och med den 1 januari 1998 ändrades
dessutom lagen på initiativ av utskottet så att
möjligheten att placera barn hos släktingar alltid
bör övervägas i första hand. Lagändringen har varit
i kraft endast en kort tid och enligt vår mening är
kunskaperna om effekterna ännu otillräckliga. För
att säkerställa att barnets bästa tillgodoses är det
angeläget att lagändringen utvärderas och att
utvecklingen när det gäller placering av barn hos
anhöriga noga följs.
2. Familjerådslag
Ingrid Burman och Rolf Olsson (båda v) anför:
Det projekt med familjerådslag som genomförts i en
rad kommuner i landet gav positiva resultat. Det är
Vänsterpartiets mening att det vore av stort värde
om modellen prövas i många kommuner vid socialt
arbete med barnfamiljer. Det är därför positivt att
intresserade kommuner ges möjlighet till hjälp när
de börjar använda modellen.
3. Familjerådslag
Lars Gustafsson och Rosita Runegrund (båda kd)
anför:
All erfarenhet visar att stabila och fungerande
familjer är bra både för barn och vuxna och en
förutsättning för ett gott samhälle. Enligt
Kristdemokraterna är det därför viktigt att
stödjande insatser från samhället utformas som ett
stöd för stabila familjerelationer. Familjerådslag
bör enligt vår mening utgöra en av samhällets
stödformer i socialtjänstens arbete.
Kristdemokraterna anser att familjerådslag är ett
steg mot en "demokratisering" av den sociala
barnavården. Den sociala barnavården av i dag kan
beskrivas som ett system där socialarbetaren i
mycket fungerar som både åklagare, advokat och
domare och där den enda uppgiftslämnaren är barnets
mamma. Med familjerådslag ges familjen och dess
närmaste ett ökat inflytande över vilken hjälp
familjen skall få. I de försökskommuner där
familjerådslag har utvärderats har man funnit att
samordnaren bör vara fristående från socialtjänsten
och familjen för att kunna fungera i sin roll som
neutral part. Kristdemokraterna anser att
familjerådslag bör ingå i kommunernas barn- och
familjestödjande arbete även framöver.
4. Ungdomsmottagningarna
Agne Hansson (c) anför:
Centerpartiet anser att ungdomsmottagningarnas
arbete med sex- och samlevnadsfrågor är
betydelsefullt. Personalen vid mottagningarna bör ha
tvärvetenskaplig och mångkulturell kompetens så att
ungdomar med olika bakgrund kan känna förtroende för
dem.
5. Skolhälsovården m.m.
Agne Hansson (c) anför:
Enligt Centerpartiet är skolan den institution som
har de bästa förutsättningarna att bidra till en god
och mer jämlik hälsa för barn i skolåldern. Detta
förutsätter att barnen själva upplever att skolan
tillför dem något positivt. Skolverkets regelbundet
återkommande undersökningar av attityderna till
skolan är därför betydelsefulla. Centerpartiet anser
att det är viktigt att systematiskt arbeta för att
allt fler barn från socialt mindre gynnade hem trivs
i skolan och tycker att den är meningsfull.
Skolhälsovården utgör en viktig del i det
förebyggande hälsoarbetet. Man kan där tidigt
upptäcka ohälsofaktorer i barns vardagsmiljö liksom
psykiska problem hos barn, som t.ex. ätstörningar.
Skolhälsovården ger bl.a. rådgivning till enskilda
elever i riskzonen samt förebygger allergier och
droganvändning. Enligt Centerpartiet är det
angeläget att satsa på skolhälsovården.
6. Alla barns rätt till förskola
Kerstin Heinemann (fp) anför:
Folkpartiet delar bedömningen att
det är orimligt att arbetslöshet i
familjer i nära hälften av landets
kommuner innebär att barnet mister
sin plats i barnomsorgen. Barnet
har behov av fortsatt samvaro med
sina kamrater och den pedagogiska
verksamheten får inte avbrytas
enbart av den anledningen att en
förälder blir arbetslös. Enligt
Folkpartiet måste kommunerna beakta
barnkonventionen och se till
barnens bästa i dessa situationer.
Konstitutionsutskottets yttrande
1998/99:KU2y
Strategi för att förverkliga FN:s
konvention om barnets rättigheter i Sverige
Till socialutskottet
Socialutskottet har den 12 november 1998 berett
konstitutionsutskottet möjlighet att yttra sig över
proposition 1997/98:182 Strategi för att förverkliga
FN:s konvention om barnets rättigheter i Sverige
jämte motioner i de delar som har samband med
utskottets beredningsområde.
Konstitutionsutskottet begränsar sitt yttrande till
frågan om inkorporering av konventionen.
Utskottet
FN:s konvention om barnets rättigheter
Den 20 november 1989 antog FN:s generalförsamling
konventionen om barnets rättigheter. Sverige
undertecknade konventionen den 26 januari 1990 och
den trädde för svenskt vidkommande i kraft den 2
september 1990 sedan den godkänts av riksdagen
(prop. 1989/90:107, bet. 1989/90:SoU28). Några
lagstiftningsåtgärder vidtogs inte i samband med
godkännandet. Enligt regeringen hade en granskning
av konventionsbestämmelserna lett till slutsatsen
att svensk rätt och praxis till sin allmänna
syftning stod i god överensstämmelse med dessa
bestämmelser, men att man kunde vara tveksam om
huruvida svensk rätt eller praxis i alla detaljer
överensstämde med konventionens krav. Den bedömning
som i sådana fall måste göras blev i viss
utsträckning beroende av vilka allmänna principer
man ville lägga till grund för tolkningen av
konventionens bestämmelser. Man måste hålla i minnet
att konventionen var avsedd att tillämpas på ett
världsomfattande plan och således på rättssystem och
andra förhållanden av mycket skiftande art. På grund
härav måste konventionen enligt regeringen tolkas
så, att den får en rimlig mening inom ramen för ett
nationellt system. Vidare framhölls att artiklarna i
många fall var utformade så att det fanns utrymme
för lämplighetsbedömningar beträffande de åtgärder
som staterna skall vidta.
Barnkonventionen sätter barnets behov i centrum.
Staterna skall säkerställa att ett barn inte, mot
deras vilja, skiljs från sina föräldrar, om ett
åtskiljande inte är nödvändigt för barnets bästa.
Konventionen innehåller olika slag av rättigheter,
dels de rättigheter som traditionellt kan hänföras
till kategorin medborgerliga och politiska
rättigheter, dels ekonomiska, sociala och kulturella
rättigheter med ett särskilt barnperspektiv.
Därutöver tar konventionen särskild hänsyn till
barnets utsatthet och sårbarhet, vilket kommer till
uttryck i de rättigheter, som syftar till att ge
barnet ett skydd mot övergrepp och utnyttjande.
Rättigheterna har delvis olika karaktär. Vissa
rättigheter är absoluta och skall förverkligas
omgående av alla stater oavsett utvecklingsnivå
(medborgerliga och politiska rättigheter), medan
förverkligandet av de ekonomiska, sociala och
kulturella rättigheterna är beroende av den enskilda
statens resurser.
Konventionen innehåller fyra grundläggande
principer som skall vara styrande för tolkningen av
övriga artiklar, men som också har en egen
självständig betydelse. Dessa är principen om förbud
mot diskriminering (artikel 2), principen om barnets
bästa (artikel 3), principen om rätten till liv och
utveckling (artikel 6) och principen om rätten att
uttrycka sina åsikter (artikel 12).
Barnkommittén
Hösten 1995 gav riksdagen som sin mening regeringen
till känna att det borde genomföras en bred översyn
av om svensk lagstiftning och praxis stämmer överens
med barnkonventionens bestämmelser (bet.
1995/96:SoU4). Genom beslut av regeringen i februari
1996 tillsattes Barnkommittén med uppgift att
klarlägga hur barnkonventionens anda och innebörd
kommer till uttryck i lagstiftning och praxis.
Barnkommittén redovisade resultatet av sitt arbete
bl.a. i betänkandet Barnens bästa i främsta rummet -
FN:s konvention om barnets rättigheter förverkligas
i Sverige (SOU 1997:116). Kommittén övervägde frågan
om barnkonventionen borde inkorporeras i svenskt
rättssystem eller om den hittills valda vägen med
s.k. transformering är att föredra. Kommittén kom
till slutsatsen att inte föreslå en inkorporering.
Barnkonventionen innehåller enligt kommittén många
relativt vaga formuleringar och ett icke obetydligt
inslag av målsättningsartiklar som siktar till ett
gradvist genomförande och är svåra att direkt tolka
av en domstol. När det gäller jämförelsen med
Europakonventionen angående skydd för de mänskliga
rättigheterna och de grundläggande friheterna
hänvisade kommittén bl.a. till att den skiljer sig
från barnkonventionen genom att den inte innehåller
de ekonomiska och sociala rättigheter som är svåra
att ge tyngden av absoluta normer. Barnkonventionen
har också ett större inslag av bestämmelser om
gradvist genomförande inom ramen för statens
resurser. Europakonventionen tolkas dessutom av en
domstol som är gemensam för konventionsstaterna,
varigenom det har utvecklats en omfattande
rättspraxis på området. För ett land med så
omfattande barnrättslig lagstiftning som Sverige
finns det enligt kommittén inte mycket att vinna på
att ge barnkonventionen status av nationell lag.
Viktigare är en ordentlig genomgång av att lagarna
stämmer överens med konventionens anda. Kommittén
såg också en risk med att en inkorporering av
barnkonventionen skulle lägga över tolkningsansvaret
alltför mycket på domstolarna med en risk för snäv
juridisk tolkning. Kommittén menade att tolkningen
av barnkonventionen bör göras politiskt av
riksdagen, som därvid kan stifta de lagar som krävs
för att rättigheterna i barnkonventionen bäst skall
slå igenom.
Barnkommittén gjorde en analys av hur förhållandena
för svenska barn och ungdomar inom olika områden
motsvarar åtagandena enligt barnkonventionen, och
konstaterade att svensk lagstiftning i huvudsak
stämmer överens med åtagandena i barnkonventionen.
De justeringar som behövde göras var av mindre
omfattning.
I en reservation (c, v och mp) anfördes att
konventionen borde inkorporeras.
Propositionens huvudsakliga innehåll
I proposition 1997/98:182, som bygger på
Barnkommitténs ovan redovisade betänkande, föreslår
regeringen att riksdagen godkänner den av regeringen
föreslagna strategin för att förverkliga FN:s
konvention om barnets rättigheter.
I denna strategi ingår bl.a. att barnkonventionen
skall vara ett aktivt instrument och genomsyra allt
statligt beslutsfattande som berör barn.
Barnkonsekvensanalyser skall göras vid statliga
beslut som berör barn. Barnper-spektivet skall i
lämplig omfattning finnas med i utredningsdirektiv.
Statligt anställda vars arbete har konsekvenser för
barn skall för att kunna stärka sin barnkompetens
och sina kunskaper om barnkonventionen erbjudas
utbildning och fortbildning. Barnombudsmannens
verksamhet och organisation skall ses över i syfte
att stärka dess roll i genomförandet av
barnkonventionen. Barnstatistiken skall utvecklas. I
samhälls- och trafikplaneringen skall barns och
ungdomars inflytande och delaktighet utvecklas.
Målsättningen är att konventionen och dess
intentioner skall finnas med i allt beslutsfattande
som rör barn. Kommuner och landsting bör därför
erbjuda sin personal fortbildning om
barnkonventionen och även inrätta system för att
kunna följa hur barnens bästa förverkligas i det
kommunala arbetet.
Förverkligandet av barnkonventionen i Sverige är
enligt propositionen en ständigt pågående process,
som måste hållas levande. Arbetet med att förankra
synsättet i konventionen är långsiktigt.
Barnkonventionen skall vara ett verktyg i arbetet
med att gradvis förbättra barnens villkor. Det
handlar om att ändra attityder, förhållningssätt och
arbetssätt i olika verksamheter och på olika nivåer
i samhället. På vissa punkter behöver också lagar,
regler och praxis förändras.
Motionen
Frågan om inkorporering av barnkonventionen i svensk
rätt tas upp i motion 1998/99:So7 av Ingrid Burman
m.fl. (v). I motionen hemställs att riksdagen hos
regeringen begär en förnyad prövning av en
inkorporering av barnkonventionen i svensk rätt
enligt vad i motionen anförts om den direkta
tillämpningen i domstolar och hos myndigheter
(yrkande 2).
Motionärerna anser att det är viktigt att
inkorporera konventionen för att göra
implementeringen effektivare än vad som är fallet om
transformeringstekniken används. En inkorporering
skulle medföra att barnkonventionen blir automatiskt
tillämplig hos svenska domstolar och myndigheter. I
motionen hänvisas också till att Europakonventionen
- trots tidigare motstånd - sedan flera år varit
inkorporerad utan att några särskilda problem
uppkommit i rättstillämpningen. Vidare framhålls att
barnkonventionen inkorporerats i Finland och
Belgien, där den haft stor betydelse i enskilda
fall. Motionärerna hänvisar också till att EG-
direktiven kan tillämpas direkt. Risken för att
domstolarna skulle göra alltför snäva tolkningar av
barnkonventionen kan enligt motionen motverkas genom
nationella bestämmelser som går längre än
konventionen när det gäller att förverkliga barnets
rättigheter.
Metoden att efterhand genomföra lagändringar kan
enligt motionen aldrig bli heltäckande eftersom nya
situationer och problem ständigt kommer att uppstå.
Barnkommitténs antagande att barnkonventionen i
huvudsak väl återspeglas i svensk lagstiftning kan
relativt snart visa sig förhastat. Hela tiden kommer
nya diskrepanser mellan den nationella
lagstiftningen och barnkonventionen att dyka upp.
Den enda möjligheten att få fullt genomslag i svensk
rätt för barnkonventionen är enligt motionärerna att
inkorporera den.
Tidigare riksdagsbehandling
Frågan om inkorporering av barnkonventionen i svensk
rätt togs under riksmötet 1994/95 upp i flera
motioner, som behandlades hos socialutskottet.
Konstitutionsutskottet redovisade i ett yttrande
(1995/96:KU2y) till socialutskottet de två olika
metoder - transformering och inkorporering - som i
Sverige kommit till användning för att införliva
konventioner med svensk rätt. Vid transformering
omarbetas den internationella överenskommelsen eller
de delar som saknar motsvarighet i svensk rätt till
svensk författningstext. Inkorporering innebär att
det i lag eller annan författning föreskrivs att
konventionens bestämmelser direkt gäller i Sverige.
Utskottet hade tidigare (bet. KU 1984/85:5 och yttr.
1984/85:4y) uttalat att båda metoderna fick anses
godtagbara från konstitutionell synpunkt. Det fick
avgöras från fall till fall vilken metod som skulle
användas. Utskottet hade dessutom tidigare uttalat
(bet. 1989/90:KU18) att om en konvention saknar
svensk autentisk text bör huvudregeln vara att
transformationsmetoden används.
I yttrandet hänvisade konstitutionsutskottet också
till 1973 års fri- och rättighetsutredning (SOU
1975:75), som pekat på att texterna i konventioner
om mänskliga rättigheter är svåröverskådliga och
svårtillgängliga och ofta bygger på en terminologi
som varken är enhetlig eller anpassad till svensk
lagstiftningsteknik. Utskottet underströk att
inkorporeringen av Europakonventionen angående skydd
för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande
friheterna bl.a. motiverats med att den intog en
sådan särställning bland konventionerna om mänskliga
rättigheter att den i inkorporeringshänseende borde
behandlas på annat sätt än övriga konventioner
(prop. 1993/94:117 s. 34, bet. 1993/94:KU24).
I yttrandet till socialutskottet framhöll
konstitutionsutskottet vidare att det saknades
anledning att gå ifrån den av utskottet tidigare
intagna ståndpunkten att konventioner om mänskliga
rättigheter i allmänhet inte kan anses lämpade för
direkt tillämpning av svenska domstolar och
myndigheter. Vad gäller FN:s konvention om barnets
rättigheter saknades skäl att anse att den - såsom
Europakonventionen - intar en särställning i
inkorporeringshänseende. Utskottet var därför inte
berett att förorda en inkorporering. Utskottet ville
däremot framhålla att det är av väsentlig betydelse
att det sker en fortlöpande kontroll av att svensk
lagstiftning och praxis stämmer överens med
konventionens bestämmelser.
I en avvikande mening (v och mp) begärdes en
utredning med uppgift att lägga fram ett förslag om
inkorporering av barnkonventionen.
Socialutskottet delade konstitutionsutskottets
inställning att barnkonventionen inte nu borde
inkorporeras utan införlivas med svensk rätt genom
transformering. För detta talade inte enbart
konstitutionsutskottets skäl utan även - som
Barnombudsmannen framfört till socialutskottet - att
barnen härigenom torde få det bästa skyddet (bet.
1995/96:SoU4, s. 9).
Konstitutionsutskottets bedömning
Konstitutionsutskottet står fast vid sin tidigare
bedömning att barnkonventionen bör införlivas i
svensk rätt genom transformering. Barnkonventionen
kan inte som Europakonventionen för de mänskliga
rättigheterna och de grundläggande friheterna anses
inta en sådan särställning att den bör införlivas i
svensk rätt genom inkorporering. En inkorporering av
barnkonventionen skulle innebära att
tolkningsansvaret skulle läggas på svenska domstolar
och myndigheter. Som Barnkommittén anfört innehåller
barnkonventionen många relativt vaga formuleringar
och ett icke obetydligt inslag av
målsättningsartiklar som siktar till ett gradvist
genomförande och är svåra att direkt tolka av
domstolar eller myndigheter. Konstitutionsutskottet
anser att tolkningen av barnkonventionen bör göras
av riksdagen för att rättigheterna i
barnkonventionen skall slå igenom på ett sätt som
ger barnen det bästa skyddet. Konstitutionsutskottet
avstyrker således motion 1998/99:So7 yrkande 2.
Stockholm den 26 januari 1999
På konstitutionsutskottets vägnar
Per Unckel
I beslutet har deltagit: Per Unckel
(m), Barbro Hietala Nordlund (s),
Pär- Axel Sahlberg (s), Kenneth
Kvist (v), Ingvar Svensson (kd),
Jerry Martinger (m), Mats Berglind
(s), Inger René (m), Kerstin
Kristiansson (s), Tommy Waidelich
(s), Nils Fredrik Aurelius (m), Per
Lager (mp), Åsa Torstensson (c),
Kenth Högström (s) och Maria
Larsson (kd).
Avvikande mening
Kenneth Kvist (v) och Per Lager (mp) anser att
avsnittet under rubriken Konstitutionsutskottets
bedömning bort ha följande lydelse:
Enligt konstitutionsutskottets mening bör
barnkonventionen inkorporeras i svensk rätt.
Implementeringen i svensk rätt blir då effektivare
än om transformeringsmetoden används.
Genom en inkorporering blir barnkonventionen direkt
tillämplig hos svenska domstolar och myndigheter och
den enskilde får en möjlighet att göra konventionen
gällande där. Visserligen innehåller
barnkonventionen bestämmelser av
målsättningskaraktär men det finns också
bestämmelser som är tekniskt och rättsligt
detaljerade. Det finns enligt
konstitutionsutskottets mening all anledning att
behandla barnkonventionen på samma sätt som
Europakonventionen angående skydd för de mänskliga
rättigheterna och de grundläggande friheterna. Det
kan förutsättas att domstolar och myndigheter,
liksom när det gäller Europakonventionen och även
delar av EG-rätten, kan tolka konventionstexten
trots att någon särskild anpassning inte gjorts till
svenska förhållanden och svenskt språkbruk.
En inkorporering undanröjer den
påtagliga risken för att
införlivandet inte blir
heltäckande. Inget hindrar att
riksdagen eller regeringen vid
sidan av inkorporeringen beslutar
om föreskrifter som går längre än
konventionstexten och därmed
motverkar risken för att
konventionen tolkas alltför snävt
av domstolar och myndigheter.
Enligt konstitutionsutskottet
behövs inkorporering för att barnen
skall få det bästa skyddet enligt
konventionen. Motion 1998/99:SoU7
yrkande 2 tillstyrks således.
Justitieutskottets yttrande
1998/99:JuU2y
Barnkonventionen
Till socialutskottet
Inledning
I proposition 1997/98:182 föreslår regeringen att
riksdagen skall godkänna den av regeringen i
propositionen presenterade strategin för det
fortsatta arbetet med att förverkliga och genomföra
FN:s konvention om barnets rättigheter
(barnkonventionen) i Sverige. Med anledning av
propositionen har väckts fyra motioner.
Propositionen och motionerna har hänvisats till
socialutskottet som har berett bl.a.
justitieutskottet tillfälle att yttra sig häröver
samt över ett stort antal till socialutskottet under
allmänna motionstiden år 1998 väckta motioner som
socialutskottet avser att behandla i ärendet.
Saken föranleder följande yttrande från
justitieutskottet.
Utskottet
Avgränsning av yttrandet
I propositionen behandlas en rad frågor som rör barn
och som sträcker sig över samhällets alla områden.
Utskottet kommer att begränsa sitt yttrande till
sådana frågor som regeringen tar upp och som ligger
inom utskottets beredningsområde. I anslutning
härtill behandlas några av de motionsyrkanden som
väckts med anledning av propositionen medan övriga
motionsyrkanden inte föranleder något yttrande från
utskottet. Det sagda innebär att utskottet kommer
att ta upp frågor som rör barn som dömts till en
påföljd som innebär frihetsberövande (prop. s.
13-14), barn som offer för brott (prop. s. 47-50
samt motion 1998/99:So7 yrkande 5), könsstympning
(prop. s. 47-50) och barn med föräldrar i fängelse
(prop. s. 56-57 samt motionerna 1998/99:So5 yrkande
2 och 1998/99:So7 yrkande 7).
Frihetsberövande påföljder
I barnkonventionens artikel 37 finns en rad
bestämmelser till skydd för barn som
frihetsberövats. På en punkt har det ifrågasatts om
Sverige fullt ut uppfyller konventionens krav. Det
gäller kravet i artikel 37 c att ett frihetsberövat
barn skall hållas åtskilt från vuxna, om det inte
anses vara till barnets bästa att inte göra detta. I
samband med att konventionen ratificerades föreslog
regeringen att Sverige skulle göra förbehåll på
denna punkt. Justitieutskottet delade i sitt
yttrande till socialutskottet regeringens bedömning
(se prop. 1989/90:107, JuU3y). - Bakgrunden var att
det inte finns några särskilda
kriminalvårdsanstalter för barn i Sverige och att vi
i Sverige i påföljdshänseende särbehandlar en större
grupp än vad som förutsätts i konventionen. Medan
barnkonventionen sålunda definierar ett barn som en
person som inte fyllt 18 år innebär de svenska
reglerna i 30 kap. 5 § brottsbalken särbehandling
dels av barn som vid brottets begående fyllt 15 men
inte 18 år, dels av ungdomar som vid brottets
begående fyllt 18 men inte 21 år med något olika
regler för de två åldersgrupperna. Varje år döms ett
litet antal ungdomar under 18 år till fängelse,
huvudsakligen för grova våldsbrott. Barn under 15 år
är inte straffmyndiga och kan alltså över huvud
taget inte dömas till påföljd för brott. -
Socialutskottet fann emellertid att det inte var
nödvändigt med ett sådant förbehåll och föreslog
följaktligen riksdagen att ratificera
barnkonventionen utan förbehåll (se 1989/90:SoU28),
vilket också blev riksdagens beslut. Sverige har
därefter vid flera tillfällen kritiserats för att vi
på denna punkt inte uppfyller de krav som
barnkonventionen ställer.
Regeringen redovisar i propositionen (s. 14 f) en
nyligen företagen ändring i lagen (1974:203) om
kriminalvård i anstalt. Enligt en uttrycklig regel i
8 § som trädde i kraft den 1 januari 1999 får barn
som inte fyllt 18 år endast placeras tillsammans med
äldre intagna om det är till barnets bästa (prop.
1997/98:95, JuU19). I samma paragraf förtydligas
också kravet på särbehandling av ungdomar i åldern
18-21 år. Utskottet vill i sammanhanget även nämna
de nya reglerna för frihetsberövande påföljder för
barn och ungdomar som också trädde i kraft den 1
januari (prop. 1997/98:96, JuU21). De nya reglerna
innebär att rätten, om den finner att ett
fängelsestraff bör utdömas för ett brott som begåtts
av en person som inte fyllt 18 år, först skall
överväga om det är en tillräcklig påföljd att i
stället överlämna den unge till sluten ungdomsvård
enligt 31 kap. 1 a § brottsbalken. Denna nya påföljd
är tidsbestämd till lägst 14 dagar och högst fyra
år. Verkställigheten sker på institutioner som drivs
av Statens institutionsstyrelse. Denna ordning
beräknas medföra att det fåtal ungdomar som tidigare
varje år dömts till fängelse kommer att minska
kraftigt.
Utskottet konstaterar att de nya reglerna, som
utskottet i nyssnämnda betänkanden tillstyrkt,
utformats så att de överensstämmer med
barnkonventionens allmänna krav på att alltid se
till barnets bästa. Genom de nya reglerna uppfyller
Sverige också helt klart de krav som
barnkonventionen i här aktuellt hänseende mer
konkret ställer.
Barn som offer för brott
Under rubriken Barn som offer för brott tar
regeringen bl.a. upp frågor som rör den pågående
översynen av 6 kap. brottsbalken som behandlar
sexualbrott. Bakgrunden till utredningen är, som
utskottet konstaterade i sitt betänkande
1994/95:JuU24 s. 6, att bestämmelserna om
sexualbrott i brottsbalken under senare år varit
aktuella i ett flertal lagstiftningsärenden som
resulterat i ett mycket stort antal ändringar av
enskilda lagrum. Ändringarna har varit nödvändiga
för att modernisera lagstiftningen men de har
samtidigt fått till resultat att systematiken i
lagregleringen på området i viss mån gått förlorad.
Det finns därför behov att på ett mer övergripande
sätt se över 6 kap. och i det sammanhanget också
överväga innehållet i de enskilda lagrummen. -
Översynen görs av en parlamentarisk kommitté,
Sexualbrottskommittén (dir. 1998:48), som skall ha
avslutat sitt arbete senast den 1 september 2000.
Regeringen understryker i den nu aktuella
propositionen (s. 45) att lagstiftningen tydligt
måste förmedla att, om barn deltar i en sexuell
aktivitet med en vuxen, detta är helt och hållet den
vuxnes ansvar. Frågan om sexuellt utnyttjande av
barn har under senare år tagits upp i många
sammanhang, inte minst i samband med de diskussioner
som förts med anledning av att barnkonventionen
alltmer blir ett levande instrument i samhället.
Barnkommittén har i sitt betänkande Barnets bästa i
främsta rummet - FN:s konvention om barnets
rättigheter förverkligas i Sverige (SOU 1997:116)
pekat på flera bestämmelser i brottsbalken där
svensk lagstiftning på området inte överensstämmer
med åtagandena i barnkonventionen och där nuvarande
bestämmelser inte ger tillräckligt skydd. Detta
gäller särskilt åldersgruppen 15 till 18 år.
Regeringen framhåller att översynen av 6 kap. när
det gäller sexualbrott mot barn skall göras bl.a. i
ett barnkonventionsperspektiv.
En sådan fråga aktualiseras i motion So7 yrkande 5
(v) där det begärs att riksdagen hos regeringen
skall begära ett förslag till ändring i 6 kap. 7 §
brottsbalken.
Enligt detta lagrums första stycke skall bl.a. den
som förmår ett barn under 15 år att företa eller
medverka i någon handling med sexuell innebörd dömas
för sexuellt ofredande till böter eller fängelse i
högst två år under förutsättning att gärningen inte
omfattas av straffbuden i 1-6 §§ som i sådana fall
skall tillämpas.
Enligt andra stycket gäller detsamma om någon genom
tvång, förledande eller annan otillbörlig påverkan
förmår någon som fyllt 15 men inte 18 år att företa
eller medverka i en handling med sexuell innebörd,
om handlingen är ett led i framställning av
pornografisk bild eller utgör en posering i annat
fall än när det är fråga om framställning av en
bild.
När det gäller barn under 15 år föreligger alltså
enligt första stycket ett absolut förbud när det
gäller alla sexuella handlingar. Förbudet i andra
stycket som gäller åldersgruppen 15-18 år omfattar
endast vissa sexuella handlingar, t.ex. posering,
och det finns ett visst, begränsat utrymme för
frivillig medverkan. Skillnaden sammanhänger med att
ett barn som fyllt 15 år i princip själv har ett
ansvar för sina sexuella handlingar; regeln i andra
stycket grundas på att barn i åldern 15-18 år som
utnyttjas i pornografiska sammanhang emellertid inte
alltid själva kan överblicka och bedöma de
långsiktiga konsekvenserna av sitt handlande (se
prop. 1994/95:2 s. 19 f, JuU5 s. 5 f).
Paragrafen innehåller även ett tredje stycke som
dock saknar intresse i detta sammanhang.
Motionsförslaget syftar till att förstärka skyddet
för barn i åldern 15 till 18 år från att utnyttjas
för pornografisk fotografering, posering och
liknande.
Det finns ytterligare ett par brott som har nära
samband med regleringen i 7 § andra stycket.
Utskottet tänker här på brottet förförelse av ungdom
i 10 §. Enligt den paragrafen skall den som genom
att utlova eller ge ersättning skaffar eller söker
skaffa sig tillfälligt sexuellt umgänge med någon
som är under 18 år dömas för förförelse av ungdom
till böter eller fängelse i högst sex månader. Detta
brott har i sin tur samma straffskala som den som
gäller vid överträdelse av förbudet mot köp av
sexuella tjänster. Enligt den regleringen ( se SFS
1998:408) skall således den som mot ersättning
skaffar sig en tillfällig sexuell förbindelse - om
inte gärningen är belagd med straff i brottsbalken -
dömas för köp av sexuella tjänster till böter eller
fängelse i högst sex månader. Detsamma gäller vid
försök. Avslutningsvis vill utskottet också nämna
att framställning av pornografiska bilder av barn
kan vara att bedöma som barnpornografibrott enligt
16 kap. 10 a § brottsbalken.
I direktiven till Sexualbrottskommittén tas
hithörande frågor upp under rubriken Koppleri och
köp av sexuella tjänster respektive Användande av
ungdomar vid sexuell posering och framställning av
pornografiska bilder. Kommittén skall alltså utreda
om det finns skäl och möjligheter att införa regler
som begränsar eller försvårar för s.k. sexklubbar
att rekrytera unga personer till sin verksamhet och
om andra skadliga effekter av sådana klubbar kan
undvikas genom lagstiftning eller på annat sätt.
Kommittén skall vidare utreda hur förbudet mot köp
av sexuella tjänster skall förhålla sig till de
nuvarande bestämmelserna om förförelse av ungdom och
koppleri. Slutligen skall kommittén också överväga
om det absoluta förbudet att använda barn vid
sexuell posering och framställning av pornografiska
bilder bör omfatta även ungdomar mellan 15 och 18
år.
I kommitténs direktiv ingår också att utreda om
kravet på dubbel straffbarhet hindrar en effektiv
lagföring av sexualbrott, köp av sexuella tjänster
av barn och handel med barn som begåtts utanför
Sverige.
Utskottet, som delar uppfattningen att det behövs
ett bättre rättsligt skydd för de äldre barnen i
bl.a. den situation som motionärerna beskriver, har
övervägt om denna fråga borde bli föremål för
omedelbar lagstiftning. Utskottet har emellertid
stannat för att detta skulle vara mindre lämpligt.
Detta sammanhänger med att den pågående översynen av
sexualbrottskapitlet som ovan framgått inletts bl.a.
därför att lagändringar gjorts successivt och utan
en tillräcklig överblick över hela kapitlet och det
inbördes sambandet mellan brotten. Det vore enligt
utskottets mening oklokt att nu besluta om
provisorisk lagstiftning samtidigt som hela
sexualbrottskapitlet är föremål för en grundläggande
översyn där barns skyddsbehov är en av de
prioriterade frågorna. Som framgått har regeringen
också redan uppmärksammat den problematik som
aktualiseras i motion So7 i aktuell del, och
utskottet utgår från att regeringen återkommer med
ett förslag till riksdagen. Något tillkännagivande
till regeringen med anledning av motionen i denna
del behövs alltså inte.
Könsstympning
I propositionen (s. 47 f) framför regeringen att
möjligheterna att lagföra den som utfört eller
medverkat till könsstympning utomlands bör utvidgas.
Utskottet behandlade en liknande fråga i våras i
sitt betänkande 1997/98:JuU13. Utskottet fann då att
beredningen av Barnkommitténs betänkande framfördes
borde avvaktas. En departementspromemoria
Könsstympning - borttagande av kravet på dubbel
straffbarhet (Ds 1999:3) har nu nyligen remitterats.
Regeringens avsikt är att under våren lägga fram ett
förslag till ändring i lagen (1982:316) med förbud
mot könsstympning med sagda innebörd.
Utskottet vill här framföra att utskottet stöder
inriktningen på de åtgärder regeringen aviserar. Det
kan i sammanhanget anmärkas att utskottet i det
nyssnämnda lagstiftningsärendet tillstyrkte ett
regeringsförslag som innebar dels att
brottsbeteckningen könsstympning infördes, dels att
straffskalan skärptes väsentligt. Utskottet ställde
sig också positivt till olika förslag om
informationsinsatser riktade såväl till berörda
invandrargrupper som till yrkesverksamma som kommer
i kontakt med föräldrar från länder där sedvänjan
med könsstympning praktiseras. Utskottet understödde
också att Sverige fortsätter att arbeta aktivt i
internationella sammanhang för att motverka
könsstympning. Utskottet har naturligtvis alltjämt
denna inställning.
Besökslägenheter på kriminalvårdsanstalterna
I propositionen (s. 56 f) redovisar regeringen ett
uppdrag till Kriminalvårdsstyrelsen och
Socialstyrelsen om en översyn av levnadsvillkoren
för barn vilkas föräldrar är intagna i
kriminalvårdsanstalt.
Som regeringen anför i propositionen är det en
övergripande rättighet för ett barn att bli omvårdat
av sina föräldrar. I de fall barnet är skilt från
den ena eller båda föräldrarna skall staten
respektera barnets rätt att regelbundet upprätthålla
ett personligt förhållande till och en direkt
kontakt med föräldrarna utom i de fall det strider
mot barnets bästa. Av barnkonventionens allmänna
principer följer också att staten skall underlätta
kontakten.
Inom kriminalvården pågår det redan en viss
verksamhet som syftar till att underlätta för barn
och föräldrar att ha kontakt med varandra under
anstaltstiden. Inte minst viktigt är, som anförs i
motionerna So5 yrkande 2 (kd) och So7 yrkande 7 (v),
att det finns möjligheter att under goda och till
barn anpassade förhållanden ta emot besök på
anstalterna. I detta syfte har det redan inrättats
särskilda besökslägenheter på några anstalter och
fler sådana planeras.
Utskottet vill för sin del i likhet med vad som
anförs i motionerna understryka vikten av att man
inom kriminalvården så mycket som möjligt försöker
underlätta kontakten mellan barn och föräldrar.
Utskottet vill här nämna att det inledningsvis
nämnda uppdraget till Kriminalvårdsstyrelsen och
Socialstyrelsen har resulterat i rapporten Barn med
frihetsberövade föräldrar som innehåller en mängd
konkreta synpunkter på hur man kan underlätta
kontakten mellan barn och föräldrar som avtjänar
fängelsestraff. Det handlar ju inte enbart om
utformningen av besökslokalerna utan också om sådana
praktiska saker som telefonkostnader, besökstider
och permissioner vid för barnet viktiga händelser,
m.m. Utskottet har för avsikt att i annat sammanhang
återkomma till dessa frågor under det kommande året.
Justitieutskottet konstaterar att det pågår ett
utvecklingsarbete inom kriminalvården som syftar
till att göra det möjligt för barn och föräldrar att
upprätthålla kontakten under verkställigheten i
anstalt. I det sammanhanget har frågan om
besökslokalerna särskilt uppmärksammats och det
pågår en utbyggnad av besökslägenheter och besöksrum
som anpassats till barns behov. Något särskilt
uttalande med anledning av motionerna So5 och So7 i
aktuella delar behövs alltså inte, och
justitieutskottet föreslår att socialutskottet
avstyrker dem.
Stockholm den 28 januari 1999
På justitieutskottets vägnar
Gun Hellsvik
I beslutet har deltagit: Gun
Hellsvik (m), Ingvar Johnsson (s),
Märta Johansson (s), Margareta
Sandgren (s), Alice Åström (v),
Ingemar Vänerlöv (kd), Anders G
Högmark (m), Maud Ekendahl (m),
Helena Frisk (s), Yvonne Oscarsson
(v), Ragnwi Marcelind (kd), Jeppe
Johnsson (m), Kia Andreasson (mp),
Gunnel Wallin (c), Siw Persson
(fp), Göran Norlander (s) och
Yilmaz Kerimo (s).
Lagutskottets yttrande 1998/99:LU1y
FN:s konvention om barnets rättigheter
Till socialutskottet
Socialutskottet har den 12 november 1998 beslutat
att bereda konstitutionsutskottet,
justitieutskottet, lagutskottet,
socialförsäkringsutskottet och utbildningsutskottet
möjlighet att yttra sig över proposition 1997/98:182
Strategi för att förverkliga FN:s konvention om
barnets rättigheter i Sverige jämte motioner i de
delar som har samband med respektive utskotts
beredningsområde.
Lagutskottet har beslutat avge yttrande över dels
de avsnitt i propositionen som gäller en strategi
för genomförandet av barnkonventionen, barnets rätt
att komma till tals, olovligt bortförda barn och
verkställighet av avgöranden om vårdnad m.m.
(avsnitten 4, 6.3, 7.3 och 7.4), dels motion
1998/99:So8 yrkande 1 som gäller
Europarådskonventionen om utövande av barns
rättigheter.
Inledning
Den 20 november 1989 antog Förenta nationernas
generalförsamling en konvention om barnets
rättigheter. Konventionen, som godkändes av
riksdagen våren 1990 (prop. 1989/90:107, bet.
SoU28), innehåller bestämmelser avsedda att
tillförsäkra barn grundläggande rättigheter och att
bereda barn skydd mot övergrepp och utnyttjande. I
konventionen slås fast att vid alla åtgärder som rör
barn skall barnets bästa komma i främsta rummet
(artikel 3).
För Sveriges del trädde konventionen i kraft den 2
september 1990. År 1992 lämnade Sverige en första
rapport till FN om hur Sverige följer konventionen.
Rapporten har granskats av FN:s kommitté för barnets
rättigheter. Enligt kommittén återspeglar den
svenska lagstiftningen såväl konventionens
bestämmelser som de generella principer som tjänar
som vägledning för dess tillämpning. I sammanhanget
bör också nämnas att lagutskottet i ett yttrande
till socialutskottet våren 1990 i samband med att
riksdagen godkände konventionen uttalade att det
inte förelåg några hinder för ett svenskt tillträde
till konventionen med hänsyn till den lagstiftning
som hör till utskottets beredningsområde (yttr.
1989/90:LU4y).
År 1996 tillsattes en parlamentarisk kommitté med
uppdrag att göra en bred översyn av hur svensk
lagstiftning och praxis förhåller sig till
bestämmelserna i FN:s konvention om barnets
rättigheter. Kommittén fick vidare i uppdrag att
skapa större klarhet och ett ökat mått av samsyn vad
gäller innebörden av begreppet "barnets bästa" i
barnkonventionen och svensk rätt samt att därvid
särskilt analysera eventuella målkonflikter.
Kommittén, som antog namnet Barnkommittén, har
avlämnat delrapporten (SOU 1996:115)
Barnkonventionen och utlänningslagen. År 1997
avlämnade kommmittén sitt huvudbetänkande (SOU
1997:116) Barnets bästa i främsta rummet - FN:s
konvention om barnets rättigheter förverkligas i
Sverige. Betänkandet har remissbehandlats och ligger
tillsammans med en rapport från Statistiska
centralbyrån (SCB) med förslag till basstatistik om
barn och deras familjer till grund för förslagen i
förevarande proposition.
En strategi för genomförandet av
barnkonventionen
I propositionen beskrivs en strategi för det
fortsatta arbetet med att förverkliga och genomföra
barnkonventionen i Sverige. I denna strategi ingår
bl.a. att barnkonventionen skall vara ett aktivt
instrument och genomsyra allt statligt
beslutsfattande som berör barn.
Barnkonsekvensanalyser skall göras vid statliga
beslut som berör barn. Barnperspektivet skall i
lämplig omfattning finnas med i utredningsdirektiv.
Statligt anställda vars arbete har konsekvenser för
barn skall, för att kunna stärka sin barnkompetens
och sina kunskaper om barnkonventionen, erbjudas
utbildning och fortbildning. Barnombudsmannens
verksamhet och organisation skall ses över i syfte
att stärka dess roll i genomförandet av
barnkonventionen. Barnstatistiken skall utvecklas. I
samhälls- och trafikplaneringen skall barns och
ungdomars inflytande och delaktighet utvecklas.
Målsättningen är, enligt vad som anförs i
propositionen, att konventionen och dess intentioner
skall finnas med i allt beslutsfattande som rör
barn. Kommuner och landsting bör därför, enligt
propositionen, erbjuda sin personal fortbildning om
barnkonventionen och även inrätta system för att
kunna följa hur barnets bästa förverkligas i det
kommunala arbetet. I propositionen föreslås att
riksdagen godkänner den av regeringen föreslagna
strategin för att förverkliga FN:s konvention om
barnets rättigheter (avsnitt 4).
Lagutskottet vill först erinra om att hänsynen till
barnets intressen har stått i förgrunden i den
fortlöpande reformeringen av den svenska
familjerätten som pågått sedan början av 1970-talet.
Syftet har varit att ge barnet en starkare rättslig
ställning och därvid markera barnets behov och de
hänsyn som bör tas till barnets bästa. Det senaste
steget på den inslagna vägen togs våren 1998 då
riksdagen beslutade ändringar i föräldrabalkens
bestämmelser om vårdnad och umgänge (prop.
1997/98:7, bet. LU12). För att betona principen om
barnets bästa infördes därvid en övergripande
bestämmelse i 6 kap. föräldrabalken om att barnets
bästa skall komma i främsta rummet vid avgörande av
alla frågor om vårdnad, boende och umgänge. En
motsvarande bestämmelse beslutades också i det
kapitel i föräldrabalken som handlar om
verkställighet av domstols avgöranden om vårdnad
m.m. Vidare infördes bestämmelser som innebär att
föräldrar som är överens skall kunna reglera frågor
om vårdnad, boende och umgänge genom avtal som
godkänns av socialnämnden. Ett avtal som har
godkänts gäller och kan verkställas som ett
lagakraftvunnet domstolsavgörande. Därutöver
beslutades ändringar i bestämmelserna om vårdnad som
innebär att gemensam vårdnad, under förutsättning
att sådan vårdnad är bäst för barnet, kan komma till
stånd även om en av föräldrarna motsätter sig detta.
Enligt utskottets mening är det angeläget att
åtgärder för att förverkliga och genomföra FN:s
konvention om barnets rättigheter kommer till stånd
inte bara i samband med lagstiftning på
familjerättens område utan också i andra sammanhang.
Utskottet har från sina utgångspunkter inga
erinringar mot vad som föreslås i propositionens
avsnitt 4 om strategin för att förverkliga FN:s
konvention om barnets rättigheter.
Barnets rätt att komma till tals
Enligt barnkonventionens artikel 12 åläggs
konventionsstaterna att tillförsäkra barn rätten att
fritt ge uttryck för sina åsikter, när barnet är i
stånd att bilda sig egna åsikter. I alla
domstolsförfaranden och administrativa förfaranden
skall barnet ges möjlighet att bli hört, antingen
direkt eller genom företrädare eller något lämpligt
organ. Det sätt som barnet hörs på skall vara
förenligt med statens processuella regler.
I samband med 1990 års riksdagsbeslut om vissa
ändringar i föräldrabalkens regler om vårdnad och
umgänge behandlades frågor om barns ställning i mål
om vårdnad och umgänge med anledning av
motionsyrkanden. Utskottet redovisade därvid förslag
om barns talerätt m.m., som hade lagts fram år 1987
av Utredningen om barnets rätt. Spörsmålet borde
enligt utskottet övervägas ytterligare i lämpligt
sammanhang, och det borde ankomma på regeringen att
bestämma formerna härför. Vad utskottet sålunda
anförde gav riksdagen regeringen till känna (bet.
1990/91:LU13, rskr. 53).
I proposition 1994/95:224 tog regeringen upp de
frågor som omfattades av riksdagens tillkännagivande
år 1990. Syftet med propositionen var att skapa
garantier för att barn får komma till tals i mål och
ärenden i domstolar. Med bifall till propositionen
beslutade riksdagen om uttryckliga bestämmelser om
barns rätt att komma till tals i mål och ärenden om
vårdnad, i mål om umgänge, i adoptionsärenden och i
namnärenden. När en domstol skall avgöra vad som är
till barnets bästa skall domstolen ta hänsyn till
barnets vilja med beaktande av barnets ålder och
mognad. Reformen innebar vidare att den som
verkställer utredning i sådana mål skall, om det
inte är olämpligt, söka klarlägga barnets
inställning och redovisa den för rätten. I
lagstiftningsärendet beslutade riksdagen en regel om
särskild ställföreträdare för barnet i mål och
ärenden enligt lagen (1990:52) med särskilda
bestämmelser om vård av unga. För barn som inte har
fyllt 15 år skall den som är offentligt biträde
också vara barnets ställföreträdare i det mål eller
ärende som förordnandet avser. Det offentliga
biträdet kan därigenom föra barnets talan och t.ex.
överklaga ett beslut om vård. De nya reglerna trädde
i kraft den 1 januari 1996 (bet. 1995/96:LU2).
I lagstiftningsärendet övervägdes och avvisades
tanken på lagändringar för att tillförsäkra barnet
en rätt att komma till tals i verkställighetsmål. I
den då aktuella propositionen framhölls att
verkställighetsmålen som regel har föregåtts av en
process i allmän domstol och därför kan sägas vara
en fortsättning på processen. Någon föreskrift om
utredning av barnets vilja även i
verkställighetsmålen bedömdes inte vara nödvändig. I
verkställighetsmålen borde dock domstolarna, enligt
vad som anfördes i den då aktuella propositionen,
vara särskilt uppmärksamma på det faktum att lång
tid kan ha förflutit mellan avgörandena i de olika
domstolarna och att barnets inställning kan ha
ändrats. Utskottet hade i sitt av riksdagen godkända
betänkande inga erinringar i fråga om vad som
sålunda anfördes i propositionen.
I den nu föreliggande propositionen gör regeringen
bedömningen att barnets rätt att komma till tals i
domstols- och administrativa förfaranden i stort
sett är tillgodosett i berörd lagstiftning.
Regeringen anser dock att en analys bör göras när
det gäller socialtjänstens möjligheter att låta
barnet komma till tals även i situationer när
vårdnadshavaren motsätter sig det. De situationer
som avses är exempelvis när en förälder nekar en
socialsekreterare att träffa barnet i samband med en
utredning av barnets förhållanden för att klarlägga
barnets syn på sin situation, men där förhållandena
inte är sådana att lagen med särskilda bestämmelser
om vård av unga är tillämplig.
Utskottet gör för sin del samma bedömning som
regeringen och ser inte något behov av lagstiftning
när det gäller barns rätt att komma till tals i
domstols- och administrativa förfaranden. Vad
särskilt gäller verkställighetsmålen vill utskottet
erinra om att frågan, om det behövs några
lagändringar i syfte att tillförsäkra barnets rätt
att komma till tals i sådan mål, prövats på nytt
våren 1998 i samband med de då beslutade ändringarna
om vårdnad, boende och umgänge (prop. 1997/98:7,
bet. LU12). I anledning av en motion uttalade
utskottet i sitt av riksdagen godkända betänkande
att det, såvitt utskottet kunde bedöma, inte
framkommit sådana omständigheter som motiverade
lagändringar för att tillgodose barns rätt att komma
till tals i verkställighetsmål, och utskottet
avstyrkte den då aktuella motionen.
Vad som nu anförts innebär inte att utskottet
motsätter sig att en närmare analys kommer till
stånd när det gäller socialtjänstens möjligheter att
låta barnet komma till tals även i sådana
situationer när vårdnadshavaren motsätter sig det.
Enligt utskottet mening kan inte nog understrykas
angelägenheten av att man också i det fortsatta
lagstiftningsarbetet på familjerättens område, med
barnets bästa för ögonen, vidtar åtgärder i syfte
att ytterligare förverkliga barnkonventionen.
Olovligt bortförda barn
Med olovligt bortförande av barn avses framför allt
då en förälder utan lov för med sig sitt barn till
ett annat land. Hit hör också fall då en förälder
olovligen håller kvar barnet i ett annat land efter
utgången av en umgängestid eller efter det att en
domstol bestämt att den andra föräldern skall ha
vårdnaden om barnet. I båda fallen är ändamålet att
hindra den andra föräldern från att ha vårdnaden om
barnet eller utöva umgängesrätt.
Barnkonventionen behandlar ifrågavarande spörsmål i
artikel 11. Av artikeln framgår att
konventionsstaterna skall vidta lämpliga åtgärder
för att bekämpa olovligt bortförande och
kvarhållande av barn i utlandet. För detta ändamål
skall staterna främja ingående av bilaterala eller
multilaterala överenskommelser eller anslutning till
befintliga överenskommelser.
I förevarande sammanhang finns anledning att
närmare redovisa det internationella och nationella
arbetet när det gäller olovligt bortförda barn.
År 1980 tillkom två konventioner,
Europarådskonventionen och Haagkonventionen, i syfte
att få till stånd ett internationellt samarbete för
att motverka olovliga bortföranden och kvarhållanden
av barn i internationella förhållanden. Enligt
konventionerna skall ett beslut om vårdnad i barnets
hemland normalt verkställas, och barnet skall enligt
huvudregeln flyttas dit. Sverige har anslutit sig
till de båda konventionerna, och dessa har
införlivats med svensk rätt genom lagen (1989:14) om
erkännande och verkställighet av utländska
vårdnadsavgöranden m.m. och om överflyttning av
barn. För Sveriges del är konventionerna i kraft
gentemot ett 40-tal länder.
En ny konvention som gäller myndigheters
behörighet, tillämplig lag, erkännande,
verkställighet och samarbete i fråga om
föräldraansvar och åtgärder till skydd för barn
antogs hösten 1996 inom Haagkonferensen för
internationell privaträtt. Den nya Haagkonventionen
har ett vidare tillämpningsområde och skall ses som
ett komplement till 1980 års Haagkonvention. 1996
års konvention är betydelsefull genom att den på ett
tvingande sätt reglerar myndigheternas behörighet
att ta upp exempelvis vårdnadsfrågor och genom att
den behöriga myndighetens beslut skall erkännas och
verkställas i de övriga konventionsstaterna. 1980
års Haagkonvention däremot inskränker sig till att
vara en konvention om överflyttning, dvs. ett
instrument för att i nödsituationer snarast möjligt
återställa läget som det var innan det olovliga
bortförandet eller kvarhållandet ägde rum. 1996 års
Haagkonvention är också betydelsefull på så sätt att
den vill hindra att en person genom att olovligt
bortföra eller kvarhålla ett barn skall kunna skapa
behörighet för myndigheter i ett annat land än det
där barnet har sin invanda miljö. Enligt
konventionen skall behörigheten i alla åtgärder
rörande barn tillkomma myndigheterna i den stat där
barnet har sitt hemvist. Om ett olovligt bortförande
äger rum saknar sålunda den nya statens myndigheter
behörighet att ta upp frågor rörande vårdnad och
umgänge. Först när barnet fått hemvist i den nya
staten och vissa andra i konventionen föreskrivna
villkor är uppfyllda övergår behörigheten till
myndigheterna i det nya landet. Till dess
behörigheten på föreskrivet sätt har övergått till
den nya statens myndigheter skall man i den staten
erkänna och verkställa de beslut som har meddelats i
barnets usprungliga hemviststat.
I maj 1998 antog Europeiska unionens råd en
konvention om domstols behörighet och om erkännande
och verkställighet av domar i äktenskapsmål. Den nya
EU-konventionen innehåller bl.a. regler om
myndigheters behörighet att i samband med
äktenskapsmål ta upp vårdnadsfrågor och regler om
erkännande och verkställighet av vårdnadsavgöranden
meddelade i samband med ett äktenskapsmål i en EU-
stat. Konventionen innehåller en särskild
bestämmelse om bortförande av barn enligt vilken de
behöriga myndigheterna skall utöva sin behörighet
med beaktande av 1980 års Haagkonvention.
Av propositionen framgår att frågan om Sveriges
ratificiering av 1996 års Haagkonvention för
närvarande bereds inom Regeringskansliet. Vidare
framgår att det också pågår ett lagstiftningsprojekt
som innebär en översyn av regelverket kring de
internationella familjerättsfrågorna varvid en
samlad lagstiftning med allmänt tillämpliga regler
planeras. I projektet ingår också en översyn av
regelsystemet vad gäller olovligt bortförande av
barn. Även frågan om Sveriges ratificiering av EU-
konventionen om domstols behörighet och om
erkännande och verkställighet av domar i
äktenskapsmål är, enligt vad som upplyses i
propositionen, föremål för beredning.
Mot bakgrund av vad som nu redovisats kan utskottet
med tillfredsställelse konstatera att det för
närvarande pågår ett omfattande arbete i syfte att
skapa så effektiva regelverk som möjligt både på
internationell och nationell nivå i syfte att
bekämpa olovligt bortförande och kvarhållande av
barn. Utskottet kan inte finna annat än att
lagstiftningsarbetet ligger väl i linje med de
åtaganden som Sverige gjort genom barnkonventionen.
I likhet med regeringen anser utskottet vidare att
det är angeläget att det införs en möjlighet att få
ekonomiskt bidrag ur allmänna medel för att
underlätta återförandet av barn såväl till som från
Sverige till en annan stat. Från lagutskottets
utgångspunkter finns således inga erinringar mot att
särskilda medel avsätts i bugetpropositionen för år
1999 för att täcka resekostnader för barnets
återförande till hemviststaten.
Verkställighet av avgöranden om vårdnad
m.m.
Frågor om verkställighet av allmän domstols
avgörande i vårdnads-, boende- och umgängesmål eller
av ett av socialnämnden godkänt avtal om vårdnad,
boende och umgänge handläggs av
förvaltningsdomstolarna, dvs. i första instans av
länsrätt vars avgörande kan överklagas till
kammarrätt och därefter, under vissa
förutsättningar, till Regeringsrätten.
Bestämmelser om verkställighet finns i 21 kap.
föräldrabalken. När länsrätten förordnar om
verkställighet kan den förelägga vite, eller, under
särskilda förutsättningar, besluta om polishämtning.
Är det fråga om dom eller beslut om vårdnad, boende
eller överlämnande av barn, får länsrätten besluta
om hämtning av barnet, om verkställighet annars inte
får ske eller om hämtning är nödvändig för att
undvika att barnet lider allvarlig skada. Är det
fråga om dom eller beslut om umgänge mellan barnet
och en förälder som inte är vårdnadshavare, får
länsrätten besluta om hämtning av barnet, om
verkställighet annars inte kan ske och barnet har
ett särskilt starkt behov av umgänge med föräldern
(21 kap. 3 §).
Har barnet fyllt tolv år, får verkställighet inte
ske mot dess vilja utom då länsrätten finner det
nödvändigt med hänsyn till barnets bästa. Detsamma
gäller, om barnet ännu inte fyllt tolv år men har
nått en sådan mognad att dess vilja bör beaktas på
motsvarande sätt (21 kap. 5 §).
Vidare kan länsrätt vägra verkställighet, om det är
uppenbart att förhållandena ändrats sedan allmän
domstol fattade sitt beslut och det av hänsyn till
barnets bästa är påkallat att frågan om vårdnad och
umgänge tas upp på nytt. Om länsrätten på nu angivna
skäl vägrar verkställighet skall vårdnads- eller
umgängesfrågan tas upp av allmän domstol, om den som
har sökt om verkställighet, dennes motpart eller
socialnämnden gör ansökan om detta. Däremot kan
länsrätten inte själv påkalla att saken prövas i
allmän domstol. Länsrätten får även i annat fall
vägra verkställighet, om det finns risk som inte är
ringa för att barnets kroppsliga eller själsliga
hälsa skadas (21 kap. 6 §).
Våren 1998 beslutades en ändring i 21 kap. 1 §
föräldrabalken, som trätt i kraft den 1 oktober 1998
(prop. 1997/98:7, bet. LU12). Ändringen innebär att
en uttrycklig bestämmelse införts om att barnets
bästa skall komma i främsta rummet vid
verkställighet. Bestämmelsen är avsedd att gälla
såväl vid prövning av om verkställighet skall vägras
eller inte som vid själva
verkställighetsförfarandet. Stadgandet är avsett att
tydligare markera att barnets bästa alltid skall
finnas med som en utgångspunkt för bedömningen.
I förevarande proposition konstaterar regeringen
att principen om barnets bästa i verkställighetsmål
betonats genom den nu redovisade ändringen av 21
kap. 1 §. En översyn av föräldrabalkens
verkställighetsregler, som Barnkommittén föreslagit,
är därför enligt regeringens bedömning för
närvarande inte nödvändig. Detta innebär dock inte,
framhåller regeringen, att det inte kan finnas skäl
att göra en allmän översyn av 21 kap.
föräldrabalken. Frågan behöver emellertid övervägas
ytterligare och den nyligen beslutade
vårdnadsreformen ges tid att verka.
Utskottet gör för sin del samma bedömning som
regeringen och vill i sammanhanget peka på att
regeringen redan hösten 1997 i proposition 1997/98:7
aviserat sin avsikt att utvärdera 1998 års ändringar
i föräldrabalken.
Europarådskonventionen om utövande av barns
rättigheter
Inom Europarådet har utarbetats en konvention
rörande barns rättigheter, European Convention on
the Exercise of Children´s Rights. Konventionen
öppnades för undertecknande den 25 januari 1996.
Sverige har undertecknat konventionen.
Syftet med konventionen är att förbättra barns
ställning i familjerättsprocesser. Konventionen är
avsedd att vara ett komplement till FN:s
barnkonvention och skall hjälpa länderna att
genomföra barnkonventionen på ett riktigt sätt.
Varje land skall i den nationella lagstiftningen
välja ut minst tre områden på vilka Europarådets
konvention skall vara tillämplig.
Bestämmelser som helt saknas i svensk rätt och som
har en framträdande plats i konventionen är barns
rätt att i mål som berör dem erhålla all relevant
information och bli informerade om möjliga
konsekvenser av egna önskemål och beslut (artikel 3,
6 och 10). Vidare skall enligt konventionen ett
ombud eller en ställföreträdare förordnas för barnet
i mål där det föreligger en intressekonflikt mellan
föräldrarna och barnet och föräldrarna därför enligt
nationell rätt inte kan representera barnet (artikel
4 och 9). Ombudet skall då ha vissa uppgifter
(artikel 10). Med undantag för de angivna
informationsbestämmelserna och bestämmelserna om
ombud torde Sverige i dag uppfylla konventionen på i
vart fall fyra områden, nämligen i fråga om vårdnad,
boende, umgänge och adoption.
I motion 1998/99:So8 konstaterar Kenneth Johansson
m.fl. (c) att man inom Regeringskansliet nu
förbereder en departementpromemoria för att
införliva konventionen med svensk rätt men att det
kommer att dröja ytterligare några år innan
konventionen kan ratificeras. Motionärerna anser att
Sverige snarast skall ratificera
Europarådskonventionen om utövande av barns
rättigheter och att lagstiftningsarbetet därför
måste påskyndas. I motionen yrkas ett
tillkännagivande därom (yrkande 1).
Utskottet har ingen annan uppfattning än
motionärerna om att Sverige bör ratificera
Europarådskonventionen om utövande av barns
rättigheter. Inom Justitiedepartementet pågår nu -
mot bakgrund av hur svenska rättsregler och svensk
rättspraxis på familjerättens och processrättens
områden förhåller sig till konventionen -
överväganden vilka lagstiftningsåtgärder som bör
vidtas för att konventionen skall kunna ratificeras.
Utskottet förutsätter att erforderliga lagförslag,
efter sedvanligt beredningsförfarande, kan läggas
fram utan onödig tidsutdräkt, och kan i vart fall
för närvarande inte finna skäl till något särskilt
tillkännagivande från riksdagens sida.
Med det anförda förordar lagutskottet att
socialutskottet avstyrker bifall till motion
1998/99:So8 yrkande 1.
Stockholm den 26 januari 1999
På lagutskottets vägnar
Tanja Linderborg
I beslutet har deltagit: Tanja
Linderborg (v), Rolf Åbjörnsson
(kd), Marianne Carlström (s), Stig
Rindborg (m), Rune Berglund (s),
Karin Olsson (s), Henrik S Järrel
(m), Marina Pettersson (s),
Elizabeth Nyström (m), Roland
Larsson (s), Christina Nenes (s),
Tasso Stafilidis (v), Kjell
Eldensjö (kd), Berit Adolfsson (m),
Anders Berglöv (s), Viviann Gerdin
(c) och Ulf Nilsson (fp).
Avvikande mening
Europarådskonventionen om utövande av barns
rättigheter
Viviann Gerdin (c) anser att den del av utskottets
yttrande under rubriken Europarådskonventionen om
utövande av barns rättigheter som börjar med
"Utskottet har" och slutar med "yrkande 1" bort ha
följande lydelse:
I likhet med motionärerna anser utskottet att det
är angeläget att Sverige snarast möjligt ratificerar
konventionen. För att så skall kunna ske måste det
erforderliga lagstiftningarbetet påskyndas. Detta
bör riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna.
Vad utskottet sålunda anfört
innebär att utskottet anser att
motion 1998/99:So8 yrkande 1 bör
bifallas.
Strategi för att förverkliga FN:s
konvention om barnets rättigheter i Sverige
Till socialutskottet
Socialutskottet har den 12 november 1998 beslutat
att bereda bl.a. socialförsäkringsutskottet
tillfälle att avge yttrande över proposition
1997/98:182 Strategi för att förverkliga FN:s
konvention om barnets rättigheter i Sverige jämte de
med anledning av propositionen väckta motionerna
1998/99:So5-8.
Socialförsäkringsutskottet yttrar sig nedan om
regeringens föreslagna strategi samt motionerna So5
yrkande 5, So7 yrkandena 10-12 och So8 yrkande 14.
Strategi för att förverkliga
barnkonventionen
Propositionen
Regeringen anför att Sverige i huvudsak inte har
några problem att leva upp till FN:s konvention om
barnets rättigheter. Tvärtom går svensk lagstiftning
i allmänhet väsentligt längre än vad konventionen
kräver. Regeringen menar dock att konventionen också
i Sverige har ett stort värde då den riktar
uppmärksamheten på barnens situation och sätter
press på beslutsfattare på olika nivåer.
Regeringen föreslår att riksdagen godkänner den av
regeringen föreslagna strategin för att förverkliga
barnkonventionen. Som delar i denna strategi
framlägger regeringen en rad förslag. Regeringen
anför att barnkonventionen skall vara ett aktivt
instrument och genomsyra allt beslutsfattande inom
Regeringskansliet som berör barn. Det föreslås att
statligt anställda vars arbete har konsekvenser för
barn och ungdomar skall erbjudas fortbildning för
att kunna stärka sin barnkompetens och sina
kunskaper om barnkonventionen. En annan del i
strategin föreslås vara att det vid statliga beslut
som berör barn skall göras barnkonsekvensanalyser.
Dessutom skall barnperspektivet i lämplig omfattning
finnas med i utredningsdirektiv. Vidare föreslår
regeringen att Barnombudsmannens verksamhet och
organisation skall ses över i syfte att stärka dess
roll vid genomförandet av barnkonventionen i
Sverige. En annan del i den föreslagna strategin är
att barnstatistiken skall utvecklas. Regeringen
föreslår slutligen att barns och ungdomars
inflytande och delaktighet i samhälls- och
trafikplanering skall utvecklas som en del i
strategin för att förverkliga barnkonventionen.
Utskottets bedömning
Enligt utskottets mening är barnkonventionen ett
viktigt instrument för att barns villkor skall
förbättras. Genom ratificeringen har Sverige en
folkrättslig förpliktelse att vidta alla lämpliga
åtgärder för att genomföra konventionen. För att
säkerställa barnets rättigheter enligt konventionen
krävs, enligt vad som också anges i propositionen,
en kombination av åtgärder. Lagstiftning är en
åtgärd, men det handlar också om att ändra
attityder, förhållningssätt och arbetssätt i olika
verksamheter och på olika nivåer i samhället.
Utskottet delar regeringens uppfattning att det är
viktigt att ha en strategi för detta arbete.
Barns situation kan i hög grad påverkas av beslut
inom utskottets hela beredningsområde, t.ex. genom
utformningen av det ekonomiska stödet till
barnfamiljer men även genom utformningen av
socialförsäkringssystemet. Även
integrationspolitiken och reglerna om svenskt
medborgarskap är viktiga för de berörda barnen.
Dessutom kan ett barns situation starkt påverkas i
utlänningsärenden.
Barnfamiljernas ekonomiska standard, en av många
faktorer som har betydelse för barns villkor, har
försämrats mellan åren 1991 och 1997. Enligt vad som
anges i budgetpropositionen för år 1999 bröts den
nedåtgående trenden under år 1997. Under år 1998
genomfördes förändringar inom det familjepolitiska
området som beräknas leda till att barnfamiljernas
ekonomiska standard förbättras något jämfört med
hushåll utan barn. I budgetpropositionen angav
regeringen som prioriterat område att den ämnar
följa och om möjligt förbättra barnfamiljernas
ekonomiska situation. Regeringen aviserade under
vissa förutsättningar ytterligare förbättringar
fr.o.m. år 2000.
Även om situationen nu förbättrats är det, t.ex.
vid besparingar i de offentliga utgifterna, särskilt
viktigt att det av beslutsunderlaget framgår vilka
konsekvenser beslutet får för barnen. Utskottet
välkomnar därför att en del i den av regeringen nu
föreslagna strategin skall vara att det vid statliga
beslut som berör barn skall göras
barnkonsekvensanalyser. Möjligheterna att göra bra
analyser ökar dessutom om barnstatistiken, i
enlighet med den föreslagna strategin, utvecklas.
Detta gäller även, vilket också ingår i strategin,
om barnperspektivet i lämplig omfattning finns med
redan på utredningsstadiet.
Barns situation beror även på många andra faktorer.
Utskottet vill här erinra om att
Handikappombudsmannen i en rapport till regeringen i
december 1998 har redovisat en undersökning om
handläggningstider i ärenden och mål om bl.a.
vårdbidrag. Handikappombudsmannen, som anger att
handläggningstiderna i ärenden och mål som gäller
barn inte får vara för långa för att Sverige skall
leva upp till bl.a. barnkonventionen, föreslår bl.a.
att det i lagen om allmän försäkring införs en
bestämmelse om att mål och ärenden om vårdbidrag
skall handläggas skyndsamt. Rapporten bereds för
närvarande inom Regeringskansliet.
Även inom invandrar- och invandringsområdet är det
enligt utskottet viktigt med en strategi för att
förverkliga barnkonventionen.
När det gäller barns situation i utlänningsärenden
vill utskottet erinra om att utlänningslagen, som en
följd av Barnkommitténs översyn av svensk
lagstiftning i förhållande till barnkonventionen,
fr.o.m. den 1 januari 1997 har kompletterats med en
portalbestämmelse med innebörden att barnets hälsa,
utveckling och bästa i övrigt särskilt skall beaktas
i fall som rör barn (prop. 1996/97:25, bet.
1996/97:SfU5, rskr. 1996/97:80). Utan att barnets
bästa generellt tar över samhällsintresset att
reglera invandringen skall portalbestämmelsen ha en
stark och meningsfull innebörd. Detta gäller såväl
vid en bedömning av om det finns humanitära skäl för
uppehållstillstånd som i hela asylprocessen. I lagen
infördes dessutom en särskild bestämmelse om att,
såvida det inte är olämpligt, barnets inställning
vid ansökan om uppehållstillstånd skall klarläggas.
Utlänningslagen anpassades samtidigt till
barnkonventionens åldersgräns för vem som anses som
barn genom att åldersgränsen i uppsikts- och
förvarsbestämmelserna höjdes från 16 till 18 år.
Utskottet vill framhålla vikten av att
barnkonventionens bestämmelser får genomslag också i
tillämpningen av utlänningslagen. Inom
Utrikesdepartementet har under våren 1998 tillsatts
en arbetsgrupp för att bl.a. utvärdera tillämpningen
av den aktuella portalbestämmelsen. Arbetsgruppens
arbete skall avslutas i maj 1999, och utskottet
förutsätter att resultatet av detta arbete därefter
noga övervägs.
Såvitt gäller utskottets beredningsområde gör
utskottet sammanfattningsvis den bedömningen att den
av regeringen föreslagna strategin håller en sådan
ambitionsnivå och har en sådan bredd att den bör
utgöra ett gott verktyg i det viktiga arbetet med
att förverkliga barnkonventionen. Utskottet
tillstyrker således propositionen.
Hälso- och sjukvård för asylsökande m.fl.
Gällande ordning
Sedan den 1 januari 1997 har landstingen tagit över
ansvaret för de asylsökandes sjukvård. Statens
ersättning till landstingen regleras enligt
förordningen (1996:1357) om statlig ersättning för
hälso- och sjukvård till asylsökande. Vad gäller
asylsökande barn under 18 år skall dessa få samma
hälso- och sjukvård samt tandvård som barn som är
bosatta i Sverige.
Staten lämnar inte ersättning för vård som ges till
utländska barn som håller sig undan verkställighet
av beslut om avvisning eller utvisning, s.k. gömda
barn. Ersättning lämnas inte heller för vård som ges
till barn som sökt uppehållstillstånd och av
särskilda skäl har medgivits rätt att vistas i
landet medan ansökan prövas. Sjukvårdshuvudmännen är
dock skyldiga att lämna akut sjukvård till alla,
dvs. även gömda barn, som vistas inom
sjukvårdsområdet.
Propositionen
Regeringen gör i propositionen (avsnitt 8.5)
bedömningen att Socialstyrelsen bör få i uppdrag att
belysa det medicinska omhändertagandet för
asylsökande barn.
I propositionen anges att Statens invandrarverk den
2 oktober 1997 lämnade en första uppföljningsrapport
om effekterna av överenskommelsen mellan staten och
landstingen om asylsökandes hälso- och sjukvård. Av
denna rapport framkom bl.a. en viss förbättring
avseende sjukvårdens information och tillgänglighet
för de asylsökande. Det framkom vidare att samtliga
barnfamiljer som erbjudits hälsokontroll för barn
hade accepterat erbjudandet. För att landstingen
skall nå ut till samtliga familjer behöver det dock,
anför regeringen, ske en förbättring av
informationsutbytet mellan landstingen och
Invandrarverket. De flesta landstingen hade inför
övertagandet av ansvaret för de asylsökandes hälso-
och sjukvård genomfört en viss personalutbildning.
Under en övergångsperiod har särskilda
vårdcentraler, eller den sjukvårdsorganisation vid
förläggningarna som redan fanns inrättad, använts
för de asylsökandes sjukvård. Av propositionen
framgår dock att vårdens organisation på sikt kommer
att integreras i landstingens ordinarie sjukvård.
Mot bakgrund av det anförda avser regeringen att ge
Socialstyrelsen i uppdrag att belysa situationen för
barnen efter det att landstingen tagit över ansvaret
för de asylsökandes sjukvård.
Vad gäller s.k. gömda barn, dvs. utländska barn som
hålls eller håller sig undan verkställighet av
beslut om avvisning eller utvisning, anför
regeringen i Allmänna utgångspunkter och
överväganden (s. 12-13) att det är ett allvarligt
problem att det finns barn som lever gömda och
utanför samhället. Regeringen menar att staten inte
är skyldig att tillförsäkra dessa barn samtliga
rättigheter som barnkonventionen ger. Det skulle,
menar regeringen, uppstå orimliga situationer om en
myndighet åläggs att verkställa ett beslut om en
avvisning eller utvisning av ett barn, samtidigt som
en annan myndighet är skyldig att tillförsäkra detta
barn samma rättigheter som barn som vistas lagligt i
Sverige.
Regeringen anför att strävan i stället måste vara
att i första hand motverka att barn göms i Sverige.
Vidare måste myndigheterna begränsa
skadeverkningarna för de barn som drabbas. För att
minska problemet har en rad åtgärder vidtagits.
Utlänningslagen har tillförts en portalbestämmelse
av vilken bl.a. framgår att det i fall som berör
barn särskilt skall beaktas vad barnets bästa
kräver. Utlänningslagen har också tillförts en
särskild bestämmelse som anger att det, om det inte
är olämpligt, skall klarläggas vad barnet har att
anföra i ärende om uppehållstillstånd. I
propositionen anförs vidare att regeringen i maj
1998 beslöt att ge Socialstyrelsen och Statens
invandrarverk i uppdrag att kartlägga hur många barn
som hålls gömda för att undgå verkställighet av
avvisnings- eller utvisningsbeslut, m.m.
Motionen
I motion So8 av Kenneth Johansson m.fl. (c) begärs i
yrkande 14 ett tillkännagivande om de gömda barnen.
Motionärerna menar att det bör göras en utredning
eller kartläggning om förhållandena för de gömda
barnen samt på vilket sätt de medicinska insatserna
skall kunna säkras, trots att de lever i Sverige
under avvisningshot.
Utskottets bedömning
Regeringen avser att ge Socialstyrelsen i uppdrag
att belysa det medicinska omhändertagandet för
asylsökande barn efter det att landstingen tagit
över ansvaret för de asylsökandes hälso- och
sjukvård. Utskottet delar regeringens bedömning att
kunskapen om barnens situation bör förbättras.
Utskottet vill vidare understryka att det är
väsentligt att de familjer, och då inte minst
barnen, som flytt från svåra omständigheter möts av
ett professionellt medicinskt omhändertagande.
Vad gäller frågan om de gömda barnen konstaterar
utskottet att motionärerna tar upp en mycket viktig,
men även mycket svår, fråga. Å ena sidan finns
behovet av att ge även gömda barn rätt till hälso-
och sjukvård. Å andra sidan kräver en reglerad
invandring att det upprätthålls en skiljelinje
mellan de som har och de som inte har rätt att
stanna i landet. Dessa två angelägna frågor bryts
här mot varandra. Med beaktande av det viktiga
undantaget att även dessa barn har rätt till akut
sjukvård har den sistnämnda principen fått
företräde. Det handlar om Sveriges möjligheter att i
ett längre perspektiv kunna upprätthålla en reglerad
invandring. En sådan reglerad invandring syftar
bl.a. till att trygga rätten för såväl barn som
vuxna att kunna söka asyl i Sverige.
Regeringen anför att strävan måste vara att i
första hand motverka att barn över huvud taget göms
i Sverige. Utskottet delar denna bedömning och vill
liksom i betänkande 1996/97:SfU5 s. 97 understryka
betydelsen av väl motiverade beslut. Utskottet menar
att sådana är väsentliga för att skapa förståelse
för att ansökningar om uppehållstillstånd avslås,
när sökandena inte har tillräckliga skäl att stanna
kvar i landet. I betänkande 1996/97:SfU5 refererades
vidare att såväl Flyktingpolitiska kommittén som
Barnkommittén hade uppfattningen att det skulle
ligga ett stort värde i en fortlöpande dialog mellan
berörda myndigheter och involverade
frivilligorganisationer. En öppenhet och
flexibilitet i denna dialog skulle kunna förebygga
och avveckla situationer där barn göms. En annan
effekt skulle kunna vara ett undanröjande av
eventuella uppfattningar att myndigheterna skulle ha
bristande kunskaper om förhållandena i hemländerna
eller vara okänsliga för utsatta människors
situation.
Vad gäller motionsyrkandet rörande en utredning om
förhållandena för de gömda barnen vill utskottet
hänvisa till att Socialstyrelsen och Invandrarverket
år 1994 utarbetade en rapport om de gömda barnens
situation (SoS rapport 1994:8 Gömd - om barn som
hålls gömda för att slippa avvisning). Vidare
framgår det av propositionen att regeringen i maj
1998 gav Socialstyrelsen och Invandrarverket i
uppdrag att kartlägga hur många barn som hålls gömda
för att undgå verkställighet av avvisnings- eller
utvisningsbeslut, m.m. Utskottet har erfarit att det
i uppdraget bl.a. ingår att studera vad som orsakar
att barn göms, samt om de nuvarande åtgärderna för
att motverka att barn hålls gömda kan anses vara
tillräckliga. Vidare skall de fysiska och psykiska
konsekvenserna av att barn hålls gömda analyseras.
Utskottet anser att riksdagen i avvaktan på den
nämnda kartläggningen inte bör göra några uttalanden
i de frågor som tas upp i motion So8 yrkande 14.
Socialutskottet bör därför avstyrka motionen.
Förskola och skola
Gällande ordning
Sedan den 1 januari 1995 är kommunerna skyldiga att
tillhandahålla plats inom barnomsorgen till alla
barn mellan 1 och 12 år vars föräldrar
förvärvsarbetar eller studerar. Denna s.k.
barnomsorgsgaranti omfattar dock inte asylsökande
barn eller barn som av annat skäl söker
uppehållstillstånd i Sverige. Asylsökande barn kan i
vissa fall ha rätt till barnomsorg. Detta
förutsätter dock att det är fråga om barn som
behöver särskilt stöd.
Vad gäller grundutbildningen anges i skollagen
(1985:1100) att denna skall vara kostnadsfri och
tillgänglig för alla som är bosatta i landet. Därmed
utesluts asylsökande barn samt barn som av annat
skäl söker uppehållstillstånd. Genom
grundskoleförordningen (1994:1194) och en särskild
förordning om undervisning för asylsökande barn
(SKOLFS 1993:21) ges dessa barn en begränsad rätt
till utbildning. De skall tas emot i grundskolan i
den kommun där de vistas. Antalet timmar är dock
begränsat och det finns även ett tak för
kostnaderna. Den ersättning som kommunerna får av
staten motsvarar enligt Barnkommitténs
huvudbetänkande (SOU 1997:116, s. 290) mellan 60 och
65 % av den genomsnittliga kostnaden för en elev i
den svenska grundskolan.
Asylsökande ungdomar samt ungdomar som av andra
skäl söker uppehållstillstånd och är mellan 16 och
18 år har inte heller samma rätt till utbildning som
ungdomar bosatta i Sverige. De har dock rätt att
delta i studieverksamhet som motsvarar
gymnasieskolan. Ansvarig att erbjuda sådan
utbildning är den förläggning vid vilken ungdomarna
är registrerade. Förläggningen kan själv välja
lösning, t.ex. att köpa in utbildning från en
kommunal gymnasieskola.
Propositionen
Regeringen anför att även barn till asylsökande
föräldrar som förvärvsarbetar bör erbjudas
förskoleverksamhet. Regeringen anser vidare att det
finns mycket som talar för att förskolan på sikt
borde erbjudas alla barn. Det är dock, menar
regeringen, inte möjligt att utan ökade resurser
samtidigt införa en allmän förskola och behålla en
god kvalitet.
Motionen
I motion So5 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd) begärs i
yrkande 5 (delvis) ett tillkännagivande om att barn
till asylsökande föräldrar skall vara berättigade
till barnomsorg samt att barn som söker
uppehållstillstånd skall ha samma rätt till
utbildning som barn som är bosatta i Sverige.
Utskottets bedömning
Utskottet instämmer i regeringens bedömning att det
finns mycket som talar för att förskolan på sikt
borde kunna erbjudas alla barn. I det nuvarande
ekonomiska läget saknas dock medel till en sådan
reform. I övrigt vill utskottet påpeka att det redan
i dag i regel anordnas barnverksamhet vid
förläggningarna.
Frågan om asylsökande barn skall ha samma rätt till
utbildning som barn som är bosatta i Sverige har
även väckts i andra sammanhang. Utskottet beslutade
den 19 november 1998 att remittera ett liknande
motionsyrkande till Statens invandrarverk och
Skolverket. Utskottet avser att behandla frågan
under våren 1999, och riksdagen bör därför inte nu
göra något uttalande. Syftet med motion So5 yrkande
5 får i denna del därmed anses tillgodosett.
Med hänvisning till det anförda anser utskottet att
socialutskottet bör avstyrka motion So5 yrkande 5
(delvis).
Utlänningslagen
Motionerna
I motion So5 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd) begärs i
yrkande 5 (delvis) ett tillkännagivande om att det
behövs en uppföljning av hur utlänningslagens nya
bestämmelser om barnets bästa tillämpas i praktiken.
I motion So7 av Ingrid Burman m.fl. (v) begärs en
översyn av utlännings-lagen för en generösare syn på
familjeåterföreningsärenden (yrkande 10) samt
förslag till regler när det gäller asylsökande barn
så att de efter två års väntan på besked får
permanent uppehållstillstånd (yrkande 11).
Utskottets bedömning
I motion So5 yrkande 5 aktualiseras frågan om en
uppföljning av utlännings-lagens portalbestämmelse
vad gäller ett särskilt beaktande av barns bästa.
Utskottet har i detta yttrandes inledning
konstaterat vikten av denna portalbestämmelse och av
att dess effekter följs upp. Som nämnts har
Utrikesdepartementet tillsatt en arbetsgrupp för att
bl.a. utvärdera tillämpningen av portalbestämmelsen.
Utskottet har erfarit att den nämnda arbetsgruppen
getts ett förlängt mandat och skall avsluta sitt
arbete i maj 1999. Syftet med motion So5 yrkande 5
får i denna del därmed anses tillgodosett.
Nuvarande bestämmelse om vilka personer som skall
beaktas vid familjeåterförening fick sin utformning
den 1 januari 1997. Utskottet anförde vid detta
tillfälle (bet. 1996/97:SfU5 s. 53) att det var en
stor fördel att familje- och anhörigbegreppen
preciserades i lag med tydliga anvisningar om hur
lagen skall tillämpas vid beviljande av
uppehållstillstånd. Utskottet anförde vidare att det
ansåg att lagförslaget, rörande den avgränsning av
vilka andra anhöriga än medlemmar av kärnfamiljen
som skall ha en principiell rätt till
uppehållstillstånd, var väl avvägt. Det påpekades
också att det finns möjligheter att göra undantag
och ge uppehållstillstånd även till andra närstående
när det finns skäl till det. Utskottet vidhåller
denna uppfattning.
Rörande yrkandet att asylsökande barn efter två års
väntan på besked skall få permanent
uppehållstillstånd vill utskottet anföra följande:
Det har i praktiken främst varit två omständigheter
som föranlett myndigheterna att låta
utlänningsärenden "vila". Den första är att
myndigheterna i avvaktan på att situationen i ett
land skall klarna skjutit upp prövningen av en viss
asylgrupps ärenden. Den andra omständigheten är att
Invandrarverket eller Utlänningsnämnden har lämnat
över ett ärende till regeringen för avgörande. I
avvaktan på regeringens vägledande avgörande har då
myndigheterna avvaktat med att fatta beslut i
ärenden med samma problematik. Utskottet anförde i
sitt betänkande 1996/97:SfU5 (s. 81) att de då
aktuella lagändringarna, bl.a. att regeringen i
framtiden skulle handlägga ett mindre antal ärenden,
innebar att det fortsättningsvis kommer att finnas
mindre anledning och mindre utrymme för
myndigheterna att avvakta med avgöranden när
situationen eller rättsläget är oklart. Utskottet
kunde inte heller tillstyrka att uppehållstillstånd
skulle kunna ges efter en viss tid utan att
myndigheterna hunnit pröva ärendet. Utskottet finner
inte något skäl att ändra sin bedömning.
Med hänvisning till det anförda anser utskottet att
socialutskottet bör avstyrka motionerna So5 yrkande
5 i denna del samt So7 yrkandena 10 och 11.
Medborgarskap
Gällande ordning
I huvudsak förvärvas svenskt medborgarskap utifrån
föräldrarnas medborgarskap, den s.k.
härstamningsprincipen. Härutöver finns i princip två
ytterligare sätt att förvärva svenskt medborgarskap.
Det sker då antingen genom anmälan om långvarig
hemvist, vilket berör utlänningar som fyllt 21 (i
vissa fall 18) men inte 23 år, eller genom ansökan
om medborgarskap (naturalisation), som kan göras
från 18 års ålder. Ett beslut om naturalisation kan
även omfatta sökandes minderåriga ogifta barn.
Motionerna
I motion So5 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd) begärs i
yrkande 5 (delvis) ett tillkännagivande om att det
behövs en ändring i medborgarskapslagen i syfte att
underlätta för statslösa barn att efter en viss tids
hemvist i Sverige få svenskt medborgarskap.
I motion So7 av Ingrid Burman m.fl. (v) begärs i
yrkande 12 förslag till en sådan ändring i lagen så
att statslösa barn får svenskt medborgarskap året
efter det att de fått permanent uppehållstillstånd.
Utskottets bedömning
Utskottet konstaterar att den svenska huvudprincipen
om härstamning, dvs. att föräldrarnas medborgarskap
är avgörande för barnets, innebär att barn kan
riskera att sakna medborgarskap. Detta är fallet om
föräldrarna är statslösa eller om det land som
föräldrarna är medborgare i tillämpar principen att
en stats medborgarskap förvärvas genom födelse inom
den statens territorium.
I januari 1997 beslutade regeringen att tillsätta
en parlamentarisk kommitté (dir. 1997:5) med uppgift
att genomföra en allmän översyn av lagen om svenskt
medborgarskap. 1997 års Medborgarskapskommitté har
bl.a. som uppgift att överväga åtgärder för att
underlätta för statslösa personer att bli svenska
medborgare. Kommitténs arbete skall vara avslutat
den 1 mars 1999.
Det är utskottets mening, vilket även anförts i
bl.a. betänkandena 1996/97:SfU14 samt 1998/99:SfU3,
att 1997 års Medborgarskapskommittés arbete och
överväganden bör avvaktas. Utskottet anser därmed
att socialutskottet bör avstyrka motionerna So5
yrkande 5 i denna del och So7 yrkande 12.
Stockholm den 28 januari 1999
På socialförsäkringsutskottets vägnar
Berit Andnor
I beslutet har deltagit: Berit Andnor (s), Bo
Könberg (fp), Margit Gennser (m), Anita Jönsson (s),
Ulla Hoffmann (v), Rose-Marie Frebran (kd), Ulf
Kristersson (m), Mariann Ytterberg (s), Gustaf von
Essen (m), Lennart Klockare (s), Ronny Olander (s),
Göran Lindblad (m), Kerstin-Maria Stalin (mp),
Birgitta Carlsson (c), Mona Berglund Nilsson (s),
Kenneth Lantz (kd) och Kalle Larsson (v).
Avvikande meningar
Strategi för att förverkliga barnkonventionen
1. Margit Gennser, Ulf Kristersson, Gustaf von Essen
och Göran Lindblad (alla m) anser att den del av
utskottets yttrande som börjar med "Enligt
utskottets mening" och slutar med
"utlänningsärenden" bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening är barnkonventionen ett
viktigt instrument för att barns villkor skall
förbättras. Genom ratificeringen har Sverige en
folkrättslig förpliktelse att vidta alla lämpliga
åtgärder för att genomföra konventionen. För att
säkerställa barnets rättigheter enligt konventionen
krävs, enligt vad som också anges i propositionen,
en kombination av åtgärder. Utskottet vill
understryka att attityder inte ändras genom
lagstiftning, vare sig det handlar om attityder till
barns rättigheter enligt barnkonventionen eller om
attityder i andra sammanhang.
Hälso- och sjukvård för asylsökande m.fl.
2. Kerstin-Maria Stalin (mp) och Birgitta Carlsson
(c) anser att den del av utskottets yttrande som
börjar med "Vad gäller motionsyrkandet" och slutar
med "avstyrka motionen" bort ha följande lydelse:
Utskottet välkomnar att regeringen gett
Socialstyrelsen och Invandrarverket i uppdrag att
kartlägga hur många barn som hålls gömda för att
undgå verkställighet av avvisnings- eller
utvisningsbeslut. Utskottet har erfarit att det i
uppdraget även ingår att bl.a. studera vad som
orsakar att barn göms samt om de nuvarande
åtgärderna för att motverka att barn hålls gömda kan
anses vara tillräckliga. Vidare skall de fysiska och
psykiska konsekvenserna av att barn hålls gömda
analyseras. Utskottet anser att det bör tillsättas
en utredning med uppgift att lägga fram förslag som
skulle möjliggöra medicinska insatser även för gömda
barn. Socialutskottet bör därför tillstyrka motion
So8 yrkande 14.
Utlänningslagen
3. Ulla Hoffmann (v), Kerstin-Maria Stalin (mp) och
Kalle Larsson (v) anser att den del av utskottets
yttrande som börjar med "Nuvarande bestämmelse" och
slutar med "yrkande 10 och 11" bort ha följande
lydelse:
Utskottet anser att bedömningen av ansökningar om
familjeåterförening måste förändras. Barnfamiljer
som splittrats på grund av krig har mycket svårt att
återförenas i Sverige. Detta beror på att
myndigheterna i många fall ställer alltför stora
krav på att människor skall kunna bevisa släktskap.
För att Sverige skall kunna leva upp till
barnkonventionens krav på att ansökningar rörande
familjeåterförening skall behandlas på ett positivt,
humant och snabbt sätt måste barnets bästa tillmätas
större betydelse.
I Sverige finns tusentals barn som väntar på besked
om de skall få uppehållstillstånd eller inte. I
många fall är väntetiderna oacceptabelt långa. Den
utdragna tiden av ovisshet drabbar i synnerhet de
barn som bär med sig svåra upplevelser av krig, våld
och förföljelse. Utskottet anser därför att de
asylsökande barn som väntat i två år på besked bör
få permanent uppehållstillstånd.
Med hänvisning till det anförda anser utskottet att
socialutskottet bör tillstyrka motion So7 yrkande 10
och 11.
Medborgarskap
4. Ulla Hoffmann (v), Kerstin-Maria Stalin (mp) och
Kalle Larsson (v) anser att del av utskottets
yttrande som börjar med "Det är utskottets" och
slutar med "yrkande 12" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser, i enlighet med
barnkonventionen, att varje barn
har rätt till ett medborgarskap.
Ett barn som är statslöst och bor i
Sverige bör därför, oavsett
föräldrarnas medborgarskap, ha rätt
till ett svenskt medborgarskap.
Lagen om svenskt medborgarskap bör
därför ändras så att statslösa barn
kan få svenskt medborgarskap ett år
efter det att de fått permanent
uppehållstillstånd. Utskottet anser
därmed att socialutskottet bör
tillstyrka motion So7 yrkande 12.
Utbildningsutskottets yttrande
1998/99:UbU2y
Frågor i anslutning till proposition om
barnkonventionen
Till socialutskottet
Socialutskottet har den 12 november 1998 berett
bl.a. utbildningsutskottet möjlighet att yttra sig
över proposition 1997/98:182 Strategi för att
förverkliga FN:s konvention om barnets rättigheter i
Sverige jämte motioner i de delar som har samband
med - i det här fallet - utbildningsutskottets
beredningsområde.
I propositionen begär regeringen att riksdagen
skall godkänna den i avsnitt 4 av propositionen
föreslagna strategin för att förverkliga FN:s
konvention om barnets rättigheter. Regeringens
förslag berör inte direkt utbildningsutskottets
verksamhetsområde. Med anledning av propositionen
har emellertid väckts bl.a. tre motioner med
yrkanden som berör utbildningsutskottets område. Det
gäller 1998/99:So5 (kd) yrkande 4, 1998/99:So7 (v)
yrkandena 8, 13, 14, 15 och 16 samt 1998/99:So8 (c)
yrkande 9. Utskottet yttrar sig i det följande över
dessa yrkanden.
Inledningsvis konstaterar utskottet att regeringen i
det avsnitt av propositionen där förslaget till
riksdagen utvecklas också redovisar sin bedömning i
frågor som rör utbildningsutskottets
verksamhetsområde. Regeringen anför sålunda att
kunskaper om barnkonventionen bör ingå i
grundutbildningen för personalkategorier som efter
utbildningen kommer att i väsentlig omfattning
arbeta med barn. Särskild fortbildning bör anordnas
av arbetsgivare för personalkategorier som i dag
saknar kunskap om barnkonventionen och som i sitt
arbete möter barn. Regeringen avser att göra en
översyn av utbildningarna för de yrkesgrupper som
kommer att arbeta med barn för att följa upp
kunskapsförmedlingen om barnkonventionen. Vidare bör
Barnombudsmannen (BO) få i uppdrag att utarbeta
program för fortbildning av redan verksam personal
som arbetar med barn. BO tillförs särskilda medel
för att i samråd med Kommunförbundet och
Landstingsförbundet ta fram material och göra
grundläggande utbildningsinsatser för att få i gång
fortbildning om barnkonventionen i kommuner och
landsting.
Utskottet, som med tillfredsställelse har noterat
vad regeringen anför om barnkonventionen i vissa
utbildningar och om fortbildning om konventionen,
tar nu upp till behandling de motionsyrkanden som
utskottet vill yttra sig över.
I motion 1998/99:So7 (v) yrkande 15 begärs ett
uttalande av riksdagen om att barnkonventionen bör
få en tydlig plats i läroplanen. Barn bör, anför
motionärerna, studera och praktisera sina
rättigheter redan från tidig ålder.
Utskottet erinrar om att det av läroplanerna för
ungdomsskolan framgår att rektor har ett särskilt
ansvar för att skolpersonalen får kännedom om de
internationella överenskommelser som Sverige har
förbundit sig att beakta i utbildningen. På
regeringens uppdrag - i anslutning till att
läroplanerna fastställdes - har Skolverket givit ut
en bok som innehåller fyra internationella
överenskommelser, vilka ligger till grund för de nya
läroplanerna. Häri ingår bl.a. FN:s konvention om
barnets rättigheter. Boken, Överenskommet
(Skolverket, Stockholm 1995), har skickats ut till
alla lärare och rektorer för att användas som
studiematerial i undervisningen. Utskottet utgår
från att rektorerna tar sitt ansvar i nu berört
hänseende och därmed gör det möjligt för barn att
tidigt och i enlighet med vad motionärerna åsyftar
lära känna sina rättigheter. Med hänvisning till det
nu anförda bör socialutskottet kunna förutsätta att
nu gällande bestämmelser tillgodoser motionärernas
önskemål och därmed avstyrka bifall till yrkandet.
Skolhälsovården berörs i motion 1998/99:So5 (kd)
yrkande 4. Motionärerna efterlyser nationella
riktlinjer för den. Förhållandena och verksamhetens
organisation skiftar från kommun till kommun. De av
motionärerna önskade riktlinjerna bör även avse
skolpsykologernas verksamhet.
Utskottet vill peka på att regeringen ägnar ett
särskilt avsnitt i propositionen åt skolhälsovården
(s. 61 f.). Regeringen framhåller att
skolhälsovården är en viktig resurs och når nära nog
samtliga barn i skolåldern. Enligt regeringens
uppfattning har skolhälsovården en viktig roll i att
tidigt upptäcka och förebygga olika problem.
Utskottet delar denna uppfattning.
Efter det att propositionen lades fram har
regeringen tillsatt en särskild utredare om
elevvård-skolhälsovård. I direktiven för utredningen
erinrar regeringen om att Barnkommittén har påpekat
att de stora variationerna mellan kommuner i fråga
om elevvården inte kan anses ligga i linje med
barnkonventionens bestämmelser och anda (SOU
1997:116). Utredaren skall ha slutfört sitt arbete
senast den 15 december 1999 (dir. 1998:59).
Mot bakgrund av pågående utredningsarbete bör
socialutskottet inte föreslå riksdagen att vidta
någon särskild åtgärd med anledning av förevarande
yrkande.
Frågan om romska barn och deras möjlighet till en
trygg uppväxtmiljö tas upp i motion 1998/99:So7 (v)
yrkande 8. Enligt motionärerna bör riksdagen uttala
sig för att det tas fram undervisningsmetoder som
tar hänsyn till den romska kulturens muntliga
karaktär. Det bör finnas romska lärare och
assistenter.
Utskottet vill med anledning av yrkandet peka på
att Skolverket har i uppdrag att undersöka hur
situationen kan förbättras för romska elever, vilket
uppdrag skall redovisas i mars 1999. Uppdraget har
sin upprinnelse i att en särskild arbetsgrupp
bestående av företrädare för bl.a. Nordiska
zigenarrådet och olika departement för ett par år
sedan lade fram rapporten Romer i Sverige -
tillsammans i förändring (Ds 1997:49). Utskottet
anser att socialutskottet med hänvisning till de
redovisade omständigheterna bör avstyrka yrkandet.
I ett par av motionerna berörs skolmiljön och
elevernas skolsituation. I motion 1998/99:So7 (v)
begärs ett tillkännagivande av riksdagen om vad i
motionen anförts om en trygg skolmiljö och utökat
vuxenstöd. Det senare bör ges både i undervisningen
och på rasterna. Barnens arbetsmiljö bör fungera
fysiskt, psykosocialt och studiemässigt (yrk. 13).
Enligt motion 1998/99:So8 (c) är det viktigt att
regelbundet ta reda på hur barnen själva upplever
skolan och systematiskt arbeta för att alltfler barn
från socialt mindre gynnade hem skall trivas i
skolan och finna den meningsfull. Motionärerna vill
att riksdagen skall uttala sig för att den
nationella utvärderingen av skolan bör omfatta en
systematisk redovisning av elevernas egna
upplevelser av sin skolsituation (yrk. 9).
Utskottet vill först erinra om att en skärpning och
ett förtydligande nyligen har gjorts i skollagen och
läroplanerna för att komma till rätta med mobbning i
skolan. Ändringen i skollagen beslutade riksdagen
under föregående riksmöte efter förslag av
regeringen i proposition 1997/98:6 Förskoleklass och
andra skollagsfrågor. Vid sin behandling av
förslaget ägnade utskottet stort arbete och utrymme
åt de frågor som nu aktualiseras av motionärerna
(bet. 1997/98:UbU5 s. 27-38, rskr. 107). Syftet med
de tydligare centrala bestämmelser som införts efter
riksdagens behandling av frågan var att dessa skulle
utgöra stöd för det lokala arbetet mot mobbning. I
sammanhanget behandlades även frågan om
kvalitetssäkring av arbetsmiljön i skolan, dels mot
bakgrund av vad regeringen anfört om bl.a. uppdrag
till Skolverket att utarbeta kommentarmaterial för
att stödja kommuner och skolor i deras arbete med
värdegrundsfrågor, t.ex. med arbete mot mobbning,
dels med anledning av motioner i ärendet som väckts
med anledning av den då behandlade propositionen.
Med det anförda vill utskottet hänvisa
socialutskottet till den utförliga behandling av
frågan som redovisas i det nämnda betänkandet
1997/98:UbU5.
Vidare vill utskottet informera socialutskottet om
att regeringen, enligt vad utskottet har inhämtat,
avser att under år 1999 ge Skolverket ett särskilt
uppdrag att genom sina utbildningsinspektörer
granska hur skolorna arbetar mot mobbning. Likaså
har utskottet erfarit att år 1999 kommer att göras
till ett värdegrundsår och att ett
värdegrundsprojekt kommer att starta inom
Utbildningsdepartementet. En projektgrupp kommer att
ta initiativ till åtgärder för att stärka skolans
arbete med värdegrunden. Som en referensgrupp kommer
ett ungdomsråd att knytas till projektet bestående
av ungdomar från gymnasieskolans årskurs 1.
Slutligen bör påpekas att Skolverket vart tredje år
gör attitydundersökningar, varvid man mäter
attityder till skolan hos ett riksrepresentativt
urval av allmänhet, föräldrar, elever och lärare.
Den senaste rapporten härom publicerades i december
1997 (Vem tror på skolan? Attityder till skolan
1997. Skolverkets rapport nr 144).
Utskottet föreslår att yrkande 13 i motion
1998/99:So7 och yrkande 9 i motion 1998/99:So8 skall
avstyrkas.
Ett uttalande av riksdagen om elevinflytande begärs
i motion 1998/99:So7 (v). Barn och ungdomar skall ha
inflytande i frågor som rör dem själva, anför
motionärerna. Deras unika kunskap om sin egen
arbetsmiljö och egna förhållanden skall tas till
vara (yrk. 14).
Utskottet vill med anledning av yrkandet anföra
följande.
Skollagen (1985:1100) föreskriver att eleverna
skall ha inflytande över hur deras utbildning
utformas. Omfattningen och utformningen av elevernas
inflytande skall anpassas efter deras ålder och
mognad (4 kap. 2 §, avser grundskolan). Motsvarande
bestämmelser finns i de kapitel i skollagen som
behandlar i det här sammanhanget relevanta
skolformer, dvs. gymnasieskolan, sameskolan,
särskolan och specialskolan. I
grundskoleförordningen (SFS 1994:1194, ändr.
1997:599) föreskrivs att utformningen av
elevinflytandet skall anges i skolornas arbetsplan
(3 kap. 6 §). Numera ingår det uttryckligen i
rektors särskilda ansvar att svara för att
arbetsformerna utvecklas så att ett aktivt
elevinflytande gynnas (Läroplan för det
obligatoriska skolväsendet, förskoleklassen och
fritidshemmet, Lpo 94, och Läroplan för de
frivilliga skolformerna, Lpf 94). I läroplanen för
förskolan står det att alla som arbetar i förskolan
skall verka för att det enskilda barnet utvecklar
förmåga och vilja att ta ansvar och utöva inflytande
i förskolan. Arbetslaget skall se till att alla barn
får möjlighet att efter ökande förmåga påverka
verksamhetens innehåll och arbetssätt och delta i
utvärderingen av verksamheten (Läroplan för
förskolan, Lpfö 98).
Inom ramen för Skolverkets utvecklingsprojekt
Elevinflytande - arbetssätt och arbetsformer,
ELEVSAM, har verket givit ut boken Jag vill ha
inflytande över allt (Stockholm 1998) som sänts ut
till samtliga skolor i Sverige (rektorer, lärare och
skolförvaltningar). I boken erinras om att elevers
inflytande och ansvar har lyfts fram i reformeringen
av skolan. Det framhålls att elevinflytande i många
fall är ett svårfångat begrepp som fått stå för
många olika initiativ och grepp i skolan. I boken
undersöks begreppet elevinflytande, vad det är och
skulle kunna vara. Boken diskuterar skolans
maktstrukturer och skolans förhållande till tid,
organisation, arbetsformer och kunskap, faktorer som
styr elevers möjligheter till inflytande. Även
skolans fysiska miljö och skoldemokratins relation
till närsamhället tas upp.
Såväl gällande centrala bestämmelser som det
pågående utvecklingsarbetet inom skolan motsvarar
enligt utskottets uppfattning vad motionärerna
begär. De nu behandlade yrkandena bör därför anses
vara tillgodosedda och därmed avstyrkas av
socialutskottet.
Slutligen behandlar utskottet yrkande 16 i motion
1998/99:So7 (v) om alla barns rätt till förskola.
Motionärerna kräver att rätt till plats i förskolan
bör föreligga oavsett om föräldrarna har arbete
eller är arbetslösa.
Utskottet behandlade utförligt denna fråga vid
flera tillfällen under föregående riksmöte (bet.
1997/98:UbU5, UbU16, UbU11y). Utskottet fann det
oroande att rätten till barnomsorg har urholkats
genom att kommunerna successivt skärpt reglerna för
rätten till barnomsorg. Med hänvisning till att
Skolverket noga följer utvecklingen och då utskottet
utgått från att kommunerna tar sitt ansvar, ville
utskottet inte förorda någon ändring i berört
hänseende av gällande bestämmelser. Dessa återfinns
numera i skollagen (1985:1100, ändr. 1997:1212) och
föreskriver att förskoleverksamhet och
skolbarnsomsorg skall tillhandahållas i den
omfattning det behövs med hänsyn till föräldrarnas
förvärvsarbete eller studier eller barnets eget
behov (2 a kap. 6 §).
I budgetpropositionen för år 1999 tar regeringen
upp frågan om förskola för barn till arbetslösa
föräldrar och finner det orimligt att arbetslöshet i
familjen i nära hälften av landets kommuner innebär
att barnet mister platsen i barnomsorgen (prop.
1998/99:1 utg.omr. 16 s. 41 f.). Det är viktigt,
anför regeringen, att avgifterna inte hindrar några
barn från att delta i förskoleverksamheten och
skolbarnsomsorgen.
Utskottet anser - med hänvisning till det anförda -
att socialutskottet inte skall föreslå riksdagen
någon särskild åtgärd med anledning av förevarande
yrkande.
Stockholm den 4 februari 1999
På utbildningsutskottets vägnar
Jan Björkman
I beslutet har deltagit: Jan
Björkman (s), Britt-Marie Danestig
(v), Eva Johansson (s), Inger
Lundberg (s), Yvonne Andersson
(kd), Lars Hjertén (m), Majléne
Westerlund Panke (s), Tomas
Högström (m), Torgny Danielsson
(s), Lennart Gustavsson (v), Per
Bill (m), Gunnar Goude (mp), Sofia
Jonsson (c), Barbro Westerholm
(fp), Anders Sjölund (m), Nils-Erik
Söderqvist (s) och Ulla-Britt
Hagström (kd).
Av utskottet framlagt lagförslag
Förslag till lag om ändring i socialtjänstlagen
(1980:620)
Härigenom föreskrivs att 22 § socialtjänstlagen
(1980:620) skall ha följande lydelse.
-----------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Utskottets förslag
-----------------------------------------------------
22 §[1]1
-----------------------------------------------------
Socialnämnden skall sörja för att den som behöver
vårdas eller bo i ett annat hem än det egna tas emot
i ett familjehem eller i ett hem för vård eller
boende.
Socialnämnden ansvarar för att den som genom
nämndens försorg har tagits emot i ett annat hem än
det egna får god vård.
Vården bör utformas så att den främjar den
enskildes samhörighet med anhöriga och andra
närstående samt kontakt med hemmiljön.
-----------------------------------------------------
Vid placering av barn bör Vid placering av barn
i första hand övervägas skall i första hand
om barnet kan tas emot av övervägas om barnet kan
någon anhörig eller annan tas emot av någon anhörig
närstående. Enligt 1 § eller annan närstående.
skall dock barnets bästa Enligt 1 § skall dock
alltid beaktas. barnets bästa alltid
beaktas.
-----------------------------------------------------
______________