I betänkandet behandlas regeringens propositioner
1997/98:183 Kontroll av syntetiska droger m.m. och
1998/99:3 Åtgärder mot dopning samt sex
motionsyrkanden som väckts i anledning av
propositionerna. I betänkandet behandlas också tre
motionsyrkanden från den allmänna motionstiden 1998.
Utskottet ställer sig i huvudsak bakom förslagen i
propositionerna. Utskottet har ansett det lämpligt
att samordna lagförslagen i de båda propositionerna
(se bilaga 3) samt föreslå gemensamt ikraftträdande.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag till
ändring av narkotikadefinitionen i 8 §
narkotikastrafflagen (1968:64) för att klart täcka
alla de varor som i dag anses som narkotika.
Utskottet tillstyrker vidare en ny lag om förbud mot
vissa hälsofarliga varor som syftar till att
åstadkomma ett effektivare kontrollförfarande för
nya droger. Den föreslagna lagen skall ge möjlighet
att ingripa mot nya hälsofarliga missbruksmedel som
inte är att anse som narkotika, dopningsmedel eller
läkemedel. Utskottet tillstyrker därutöver bl.a.
vissa av regeringen föreslagna åtgärder när det
gäller dels det utredningsförfarande som föregår ett
beslut om narkotikaklassificering, dels syftar till
att förstärka samarbetet mellan de myndigheter som
är inblandade i det utredningsförfarande som föregår
ett sådant beslut.
Utskottet tillstyrker också att bruket av
dopningsmedel kriminaliseras. En ändring av denna
innebörd föreslås bli införd i lagen (1991:1969) om
förbud mot vissa dopningsmedel. I vissa fall skall
enligt propositionen kunna dömas för grovt
dopningsbrott till fängelse högst fyra år. Vidare
föreslås bl.a. att innehav av läkemedel i uppenbart
syfte att olovligen sälja dem blir kriminaliserat.
En bestämmelse med denna innebörd införs därför i
lagen (1996:1152) om handel med läkemedel m.m. I
socialtjänstlagen (1980:620) föreslås ett
förtydligande av socialtjänstens ansvar för att
förebygga och motverka missbruk av dopningsmedel
bland barn och ungdomar. Utskottet tillstyrker också
dessa lagförslag.
De nya bestämmelserna föreslås träda i kraft den 1
april 1999.
I betänkandet finns fyra reservationer.
Proposition 1997/98:183
I proposition 1997/98:183 Kontroll av syntetiska
droger m.m. föreslår regeringen
(Socialdepartementet) att riksdagen antar
regeringens förslag till
1. lag om förbud mot vissa hälsofarliga varor,
2. lag om ändring i narkotikastrafflagen (1968:64),
3. lag om ändring i lagen (1974:203) om
kriminalvård i anstalt,
4. lag om ändring i lagen (1998:599) om ändring i
lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt,
5. lag om ändring i lagen (1998:610) om ändring i
lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt,
6. lag om ändring i lagen (1998:602) om ändring i
lagen (1976:371) om behandlingen av häktade och
anhållna m.fl.,
7. lag om ändring i socialtjänstlagen (1980:620),
8. lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen
(1982:763),
9. lag om ändring i lagen (1985:12) om kontroll av
berusningsmedel på sjukhus,
10. lag om ändring i lagen (1988:870) om vård av
missbrukare i vissa fall,
11. lag om ändring i lagen (1990:52) med särskilda
bestämmelser om vård av unga,
12. lag om ändring i lagen (1991:1128) om
psykiatrisk tvångsvård,
13. lag om ändring i läkemedelslagen (1992:859),
14. lag om ändring i lagen (1992:860) om kontroll
av narkotika,
15. lag om ändring i lagen (1994:451) om
försöksverksamhet med intensivövervakning med
elektronisk kontroll,
16. lag om ändring i lagen (1996:701) om
Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett
annat land inom Europeiska unionen.
Lagförslagen fogas till betänkandet som bilaga 1.
Proposition 1998/99:3
I proposition 1998/99:3 Åtgärder mot dopning
föreslår regeringen (Social-departementet) att
riksdagen antar regeringens förslag till
1. lag om ändring i lagen (1991:1969) om förbud mot
vissa dopningsmedel,
2. lag om ändring i lagen (1996:1152) om handel med
läkemedel m.m.,
3. lag om ändring i lagen (1974:203) om
kriminalvård i anstalt,
4. lag om ändring i socialtjänstlagen (1980:620),
5. lag om ändring i lagen (1985:12) om kontroll av
berusningsmedel på sjukhus,
6. lag om ändring i lagen (1988:870) om vård av
missbrukare i vissa fall,
7. lag om ändring i lagen (1990:52) med särskilda
bestämmelser om vård av unga,
8. lag om ändring i lagen (1991:1128) om
psykiatrisk tvångsvård.
Lagförslagen fogas till betänkandet som bilaga 2.
Motionerna
Motioner väckta med anledning av
proposition 1997/98:183
1998/99:So9 av Chatrine Pålsson (kd) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att ett
informationsprogram bör utarbetas så att framför
allt ungdomar får kunskap om vilka följder bruk av
de nya drogerna får och att de inte längre är
lagligt tillåtna,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att behandlingen av
narkotikamissbrukare bör ses över så att de som
missbrukar de nya preparaten kan få relevant vård.
Motioner väckta med anledning av
proposition 1998/99:3
1998/99:So4 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp) vari
yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om ordet doping,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om Dopingjouren,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om tillsynsmyndighet
för dopingfrågor,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om kostnaderna för
insatser rörande doping.
Motioner väckta under den allmänna
motionstiden 1998
1998/99:So290 av Ingrid Burman m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att enbart bruket av
dopningsmedel inte skall kriminaliseras.
2. att riksdagen - om det första yrkandet avslås -
som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att man som åtgärd vid bruk av
dopningsmedel använder de tvångsmedel som redan
finns i lagen om vård av missbrukare (LVM).
1998/99:So461 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp) vari
yrkas
23. att riksdagen som sin mening ger regeringen
tillkänna vad som i motionen anförts om dopning.
Ärendets beredning i utskottet
Då bl.a. riksdagens budgetprocess inte lämnat
tillräckligt utrymme för socialutskottet att
slutbehandla de båda propositionerna under hösten
1998 har utskottet - mot bakgrund av att det i
propositionerna i viss utsträckning föreslagits
ändringar i samma författningar - ansett det
lämpligt att lagtekniskt samordna dessa. En
samordning mellan lagförslagen har också förutsatts
av Lagrådet (se prop. 1998/99:3 s. 119).
Socialdepartementet har medverkat vid samordningen.
Utskottets samordnade lagförslag fogas till
betänkandet som bilaga 3.
Utskottet har vid sammanträde den 1 december 1998 erhållit
information av Socialdepartementet och
Läkemedelsverket bl.a. om de varor som skulle kunna
omfattas av den föreslagna lagen om förbud mot vissa
hälsofarliga varor.
Justitieutskottet har beretts
möjlighet att yttra sig över
proposition 1997/98:183 Kontroll av
syntetiska droger m.m. jämte en
motion i de delar som har samband
med justitieutskottets
beredningsområde. Justitieutskottet
har enligt protokollsutdrag
beslutat att föreslå
socialutskottet att tillstyrka
propositionen i de delar som ligger
inom justitieutskottets
beredningsområde, se bilaga 4.
Utskottet
Propositionerna i huvuddrag
Enligt proposition 1997/98:183 Kontroll av
syntetiska droger m.m. föreslår regeringen en
förändring av narkotikadefinitionen i 8 §
narkotikastrafflagen (1968:64) så att begreppet
"starkt vanebildande" ersätts med
"beroendeframkallande" och att definitionen
kompletteras med begreppet "euforiserande effekter"
för att alla de varor som i dag anses som narkotika
skall täckas av narkotikastrafflagens definition.
Propositionen innehåller vidare ett förslag till ny
lag om förbud mot vissa hälsofarliga varor som
syftar till att åstadkomma ett effektivare
kontrollförfarande för nya droger. Den föreslagna
lagen utgör ett regelverk som är mer begränsat men
har ett vidare tillämpningsområde än
narkotikalagstiftningen. Lagen skall ge möjlighet
att ingripa mot nya hälsofarliga missbruksmedel i de
fall där nuvarande regler är otillräckliga. Vissa
följdändringar föreslås i annan lag-stiftning bl.a.
i fråga om möjligheten att kontrollera att den som
är frihetsberövad inte innehar varor som omfattas av
den nya lagen. I propositionen föreslås också vissa
förändringar när det gäller det utred-
ningsförfarande som föregår ett beslut om
narkotikaklassificering. Vidare föreslås åtgärder
som syftar till att förstärka samarbetet mellan de
myn-digheter som är inblandade i det
utredningsarbete som föregår ett sådant beslut.
Slutligen föreslås ett förtydligande i
narkotikalagstiftningen av bestämmelserna om lagligt
innehav av narkotika. I propositionen föreslås
ikraftträdande den 1 januari 1999.
I proposition 1998/99:3 Åtgärder mot dopning
föreslår regeringen att bruket av dopningsmedel
kriminaliseras. En ändring av denna innebörd
föreslås bli införd i lagen (1991:1969) om förbud
mot vissa dopningsmedel (dopningslagen). I vissa
fall skall enligt förslaget också kunna dömas för
grovt dopningsbrott till fängelse i högst fyra år.
Vid bedömningen om ett brott är grovt skall särskilt
beaktas om det har utgjort led i en verksamhet som
bedrivits i större omfattning eller yrkesmässigt,
avsett särskilt stor mängd eller annars varit av
särskilt farlig eller hänsynslös art. Kriterierna
för när ett brott skall bedömas som ringa anges
uttryckligen i dopningslagen.
Innehav av läkemedel i uppenbart syfte att
olovligen sälja dem föreslås bli kriminaliserat. En
bestämmelse med denna innebörd införs därför i lagen
(1996:1152) om handel med läkemedel m.m. För en
sådan hantering som sker yrkesmässigt, avser
betydande mängd eller värde, eller annars är av
särskilt farlig art föreslås en särskild
straffskala.
I socialtjänstlagen föreslås ett förtydligande av
socialtjänstens ansvar för att förebygga och
motverka missbruk av dopningsmedel bland barn och
ungdomar. Regeringen föreslår vidare ändringar i ett
antal lagar för att underlätta förverkande av
dopningsmedel som påträffas på kriminalvårds-
anstalter och olika vårdinstitutioner. I
propositionen föreslås ikraftträdande den 1 juli
1999.
Lag om förbud mot vissa hälsofarliga varor
m.m.
I proposition 1997/98:183 föreslår regeringen en ny
lag om förbud mot vissa hälsofarliga varor i första
hand syftande till att få kontroll över handeln med
varor som saknar något mer allmänt användningsområde
för enskilda eller för industri, vetenskap eller
sjukvård. För att en vara skall omfattas av lagen
bör, enligt regeringen, krävas att den på grund av
sina inneboende egenskaper medför fara för
människors liv eller hälsa och används eller kan
antas användas i syfte att uppnå berusning eller
annan påverkan. Det kan röra sig om hälsofarliga
varor med vitt skilda egenskaper och effekter. Någon
mer exakt varudefinition kan därför inte göras i
lagen. Exempel på sådana varor som skulle kunna
komma i fråga för att omfattas av den nya lagen är
MBDB, BDB, MDDM (samtliga varianter av
fenetylaminer, vars egenskaper ännu inte har kunnat
utredas) och amylnitrit. Vidare skulle vissa
substanser och beredningar ingående i örtdroger
kunna omfattas. I propositionen anges att regeringen
på samma sätt som beträffande narkotika bör göra en
fullständig uppräkning av de kontrollerade varorna i
en särskild förordning.
Den nya lagen skall inte tillämpas på narkotika och
dopningsmedel eller läkemedel som godkänts inom EU.
Då syftet som nämnts med den nya lagen i första
hand är att åstadkomma kontroll över handeln bör de
aktuella varorna därför inte få införas, överlåtas,
framställas, förvärvas i överlåtelsesyfte eller
utbjudas. Även innehav av de aktuella varorna bör
enligt regeringen föranleda straffansvar. Med hänsyn
till att lagen är avsedd att utgöra ett ganska
inskränkt regelverk bör inte gärningar som begås av
oaktsamhet föranleda ansvar.
Vad gäller straffskalans utformning kan brott vid
normalgraden jämföras med den straffskala som gäller
för vissa olovliga förfaranden med läkemedel.
Regeringen föreslår i propositionen vidare bl.a. att
Folkhälsoinstitutet (FHI), med hänsyn till
institutets kontakter och kunskaper på
narkotikaområdet samt den roll som institutet avses
utveckla inom EU:s varningssystem mot nya droger
(Early Warning System), skall ansvara för såväl
utredningen av behovet av narkotikaklassificering av
droger som saknar medicinsk användning, som för
behovet av kontroll av missbruksvaror enligt den
föreslagna lagen om förbud mot vissa hälsofarliga
varor. FHI kan i sin tur uppdra åt Läkemedelsverket
att utföra de i utredningarna ingående kemiska
analyserna.
Regeringen menar att samarbetet mellan samtliga
berörda myndigheter måste förbättras och förstärkas
på olika sätt för att de eftersträvade tidsvinsterna
i utredningsfasen skall kunna uppnås. Det nätverk
som regeringen förutsätter kommer att etableras inom
Early Warning System bör också utnyttjas i det
sammanhanget.
Det kan, enligt regeringen, konstateras att
Läkemedelsverket, FHI och Statens livsmedelsverk
alla sysslar med frågor om bevakning av nya varor
som kan bli föremål för missbruk. Dessa verksamheter
kan beröra varandra. I propositionen tillkännages
avsikten att i dessa myndigheters instruktioner
särskilt inskriva att de skall samarbeta med
varandra i frågor som rör missbruksmedel.
Slutligen framhåller regeringen betydelsen av en
effektiv och snabb rapportering från sjukvård,
socialtjänst, tull och polis angående deras
iakttagelser och fynd av nya droger och
missbruksmönster. Rapporterna bör utformas så att
sekretessbelagda uppgifter om enskilda inte lämnas
ut. I propositionen föreslås att särskilda
bestämmelser om rapporteringsskyldighet till FHI
därför skall föreskrivas i lag för hälso- och
sjukvården och socialtjänsten. Vad gäller de
statliga myndigheter som har uppgifter på området
skall rapporteringsskyldigheten i stället
föreskrivas i förordning.
I motion So9 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd) begärs
ett tillkännagivande av vad i motionen anförts om
att ett informationsprogram bör utarbetas så att
framför allt ungdomar får kunskap om vilka
medicinska och sociala följder bruket av de nya
drogerna får och att de inte längre är lagligt
tillåtna (yrkande 1). Motionärerna hemställer vidare
om ett tillkännagivande om att behandlingen av
narkotikamissbrukare bör ses över så att de som
missbrukar de nya preparaten kan få relevant vård
(yrkande 2).
Aktuellt
Från FHI har, vad gäller arbetet rörande syntetiska
droger och den föreslagna lagen om förbud mot vissa
hälsofarliga varor, inhämtats att institutet
medverkar i en informell arbetsgrupp där bl.a.
Läkemedelsverket och Rikspolisstyrelsen ingår.
Gruppen inhämtar fakta både nationellt och
internationellt avseende olika varor som skulle
kunna omfattas av den föreslagna lagen. Det
faktaunderlag som nu finns rörande MBDB (en variant
av ecstasy) är tillräckligt för att låta den
aktuella lagen tillämpas på denna drog. FHI kommer
vid sin information rörande de nya syntetiska
drogerna bl.a. att använda Internet. FHI har också
nyligen distribuerat den s.k. Drogboken till 98 000
föräldrar med barn i årskurs 8. I boken informeras
bl.a. om de syntetiskt framställda drogerna.
Utskottets bedömning
Genom den föreslagna lagen om förbud mot vissa
hälsofarliga varor ges möjlighet att ingripa mot
varor som, på grund av sina inneboende egenskaper,
utan att utgöra narkotika, dopningsmedel eller
godkända läkemedel medför fara för människors liv
eller hälsa och som används eller kan antas användas
i syfte att uppnå berusning eller annan påverkan.
Regeringen avses i förordning föreskriva vilka varor
som skall omfattas av lagen.
Utskottet delar regeringens bedömning att ansvaret
för utredningen av behovet av
narkotikaklassificering av droger som saknar
medicinsk använd-ning liksom av varor enligt den av
regeringen föreslagna lagen om förbud mot vissa
hälsofarliga varor bör åvila FHI. Hälso- och
sjukvården och socialtjänsten åläggs också
rapporteringsskyldighet till FHI om de i sin
verksamhet gjort iakttagelser som tyder på att nya
medel används för missbruksändamål eller att
ändringar sker i missbruksmönster. Även statliga
myndigheter på området avses få en sådan
rapporteringsskyldighet till FHI.
Utskottet vill, i likhet med motionärerna,
understryka vikten av att en tydlig information ges
ungdomar och har erfarit att ett arbete redan pågår
när det gäller att informera om de nya syntetiska
drogerna.
Utskottet utgår ifrån att regeringen noga följer
utvecklingen på området. Den nyligen tillsatta
narkotikakommissionen skall bl.a. analysera
utvecklingen av missbrukarvårdens och
kriminalvårdens behandlings-program, värdera dess
resultat och effekter i förhållande till insatta
resurser samt föreslå åtgärder för att stärka
rehabiliteringen av missbrukare bl.a. genom
förbättrad samverkan mellan olika huvudmän och
aktörer. Något initiativ från riksdagens sida med
anledning av motion So9 (kd) behövs inte.
Utskottet tillstyrker förslaget till lag om förbud
mot vissa hälsofarliga varor, dock med
ikraftträdande den 1 april 1999.
Åtgärder mot dopning m.m.
Benämningen "dopning" eller "doping"
Regeringen anför i proposition 1998/99:3 att när
dopningslagen infördes beslutades att uttrycket
"dopning" skulle användas. Detta uttryck förefaller
hittills inte ha slagit i genom i praktiken vare sig
inom idrottsrörelsen eller i den allmänna debatten.
Dopning av det slag som nu förekommer är dock en
förhållandevis modern företeelse. Dopningslagen har
varit i kraft i cirka sex år, vilket är en relativt
kort tid. I t.ex. Svenska Akademiens ordlista över
det svenska språket anges "dopning" som
förstahandsalternativ. Mot bakgrund av vad som nu
sagts anser regeringen att detta ord bör användas
även fortsättningsvis. Lagrådet förordar i sitt
yttrande ett byte till ordet "doping". Enligt
Lagrådets uppfattning har ordet "doping" blivit fast
etablerat såväl hos allmänheten som hos massmedier
och inom idrottsrörelsen. I och för sig anser
Lagrådet att det kan vara naturligt att det i
början, när en företeelse är ny, råder osäkerhet om
den rätta benämningen. Man anser dock att det nu har
gått så lång tid utan att uttrycket "dopning" fått
fäste att det allvarligt bör övervägas om inte en
övergång till ordet "doping" bör genomföras för att
få en överensstämmelse med det allmänna språkbruket.
Regeringen har förståelse för Lagrådets synpunkter,
men anser att det inte kan uteslutas att ordet
"dopning" kan få en mera utbredd användning i
framtiden. Med hänsyn främst till att ordet
"dopning" är mera förenligt med det svenska
språksystemet bör detta ord behållas i
lagstiftningen och på så sätt ges möjlighet att få
ett större genomslag. Regeringen har fått stöd för
denna uppfattning genom yttranden från bl.a. Svenska
Akademien, Svenska språknämnden och Svenska
Läkaresällskapets kommitté för medicinsk språkvård.
I motion So4 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp) begärs
ett tillkännagivande av vad som i motionen anförts
om ordet doping (yrkande 1). Enligt motionärerna bör
man använda det begrepp som är gängse såväl
internationellt som nationellt. Ordet "dopning" bör
därför ersättas med "doping".
Utskottets bedömning
Utskottet vidhåller bedömningen i betänkande
1991/92:SoU7 Dopning att benämningen dopning skall
användas i dopningslagen och delar därmed den
bedömning som regeringen gör i den nu förevarande
propositionen. Motion So4 (fp) yrkande 1 avstyrks
därför.
Dopingjouren
Dopingjouren är en telefonjour som funnits på
Huddinge sjukhus sedan oktober 1993 och som är öppen
för allmänheten i hela landet. Verksamheten bedrivs
i Stockholms läns landstings regi och finansieras
för närvarande av Pharmacia & Upjohn AB.
Verksamheten är främst avsedd att besvara
allmänhetens frågor om bl.a. riskerna med bruket av
dopningsmedel. Avsikten är även att kontakt skall
förmedlas med specialister inom sjukvården för
uppföljning av dopningrelaterade problem.
Vid Huddinge sjukhus, Kompetenscentrum för
dopningsfrågor, pågår för närvarande ett treårigt
projekt som finansieras av Stockholms läns landsting
och som syftar till att samla kunskap till ett
behandlingsprogram för missbrukare av dopningsmedel.
Vid centret görs bl.a. psykiatriska be-dömningar och
tas blodprov varefter patienterna hänvisas till
specialister och följs upp under två år. De som
behandlas vid centret har i regel hänvisats dit
efter kontakt med Dopingjouren.
I proposition 1998/99:3 anför regeringen att det är
angeläget att FHI följer utvecklingen när det gäller
dopningsmissbruket i samhället. Det finns dock inte
skäl att ålägga institutet ytterligare uppgifter
avseende denna fråga. När det gäller frågan om
jourens framtid skall tryggas med statliga medel har
FHI, enligt propositionen, gjort bedömningen att den
regionala och lokala kompetensen i dopningsfrågor
ökat och att en finansiering från institutets sida
av en jourtelefon för dopningsfrågor inte kan
motiveras med hänsyn till de insatsprioriteringar
institutet måste göra. Regeringen finner mot
bakgrund härav inte tillräckliga skäl att
Dopingjouren skall stödjas ekonomiskt av staten.
I motion So4 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp) begärs
ett tillkännagivande av vad som i motionen anförts
om Dopingjouren (yrkande 2). Läkeme-delsföretaget
Pharmacia & Upjohns finansiella åtagande vad gäller
Dopingjouren upphör i och med utgången av 1999.
Enligt motionärerna är Dopingjouren av vikt för
såväl utbildning och forskning som för hälso- och
sjukvården. Det hemställs därför att staten tar upp
förhandlingar med Lands-tingsförbundet om hur
Dopingjourens framtid skall kunna tryggas. Ett i
stort likalydande yrkande har framförts i motion
So461 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp) (yrkande 23).
Utskottets bedömning
Enligt utskottets mening är det av vikt att den
erfarenhet, kompetens och kunskap som finns vid
Dopingjouren tas till vara i framtiden. Det kan
ifrågasättas om inte verksamheten skulle kunna
samordnas med annan upplysningsverksamhet av
liknande karaktär.
Utskottet delar den bedömning som görs i
propositionen om finansiering av Dopingjouren.
Utskottet avstyrker därför motionerna So4 (fp)
yrkande 2 och So461 (fp) yrkande 23.
Kriminalisering av bruket av dopningsmedel
Av 1 § dopningslagen, i nu gällande lydelse, framgår
att lagen gäller syntetiska anabola steroider,
testosteron och dess derivat, tillväxthormon samt
kemiska substanser som ökar produktion och
frigörelse av testosteron och dess derivat eller av
tillväxthormon. Med derivat avses en kemisk förening
framställd ur en annan förening med liknande
struktur och också ofta med likartad effekt.
Dopningslagen omfattar angivna kemiska substanser
oavsett om substansen förekommer i någon
beredningsform eller ej. Såväl bruksfärdiga som icke
bruksfärdiga beredningar, som innehåller någon mängd
av en angiven substans, omfattas.
I lagens 2 § framgår vilka befattningsformer som är
förbjudna. Där före-skrivs sålunda att de medel som
anges i 1 § inte annat än för medicinskt eller
vetenskapligt ändamål får införas till landet,
överlåtas, framställas, förvärvas i
överlåtelsesyfte, utbjudas till försäljning eller
innehas. Förbudet mot innehav omfattar även innehav
för eget bruk. Konsumtionen eller bruket i sig av
medlen är däremot inte förbjudet. Överträdelse av
lagen bestraffas med böter eller fängelse upp till
två år.
I propositionen pekar regeringen på att
kriminalisering av bruket endast är en möjlig åtgärd
bland flera för att komma till rätta med missbruk
och spridning av dopningsmedel. Förebyggande
insatser som grundas på frivillighet har en central
plats i detta arbete. För att kriminalisering skall
väljas bör det före-ligga starka skäl.
En grundläggande princip inom svensk straffrätt är
att handlingar som riktar sig mot den egna personen
eller mot eget intresse normalt inte skall
straffbeläggas. För det fall handlingen har
oacceptabla konsekvenser utanför den egna
rättssfären föreligger naturligtvis inget hinder mot
att straffbelägga handlingen. Enligt regeringen kan
det diskuteras om missbruket av dopnings-medel
enbart medför konsekvenser för missbrukaren.
Troligen finansierar en del av missbrukarna sitt
missbruk genom att sälja dopningsmedel till andra.
Kopplingen till annan kriminalitet är dock oklar.
Den följdbrottslighet som ett missbruk kan ge upphov
till går i dag inte heller att jämföra med konse-
kvenserna av narkotikamissbruk. Regeringen kan också
konstatera att det inte är vetenskapligt bevisat att
det finns ett orsakssamband mellan bruk av
dopningsmedel och våldshandlingar. Enbart en
möjlighet att så är fallet är inte tillräckligt för
att kriminalisera missbruk. Om missbruket har stor
om-fattning kan detta vara skäl för en
kriminalisering. De undersökningar som genomförts
under de senaste åren talar emellertid för att
bruket knappast är så utbrett och så etablerat som
befarats. Omfattningen synes vara betydligt mindre
än vad som gäller för t.ex. narkotika.
Enligt regeringen är det emellertid särskilt
oroväckande att undersökningar visar att det främst
är unga människor som använder dopningsmedel.
Visserligen är de psykiska effekterna oklara och det
har heller inte visats att medel som t.ex. anabola
steorider är beroendeframkallande i egentlig mening.
Det är dock helt klart att ett bruk av sådana
dopningsmedel är förenat med allvarliga fysiska
bieffekter. Det är därför viktigt att samhället med
kraft motverkar att unga människor utsätter sig för
sådana hälsorisker. Intresset för detta kan motivera
avsteg från principen om att inte straff-belägga
handlingar riktade mot den egna personen. Vad som
ytterligare talar för ett avsteg från nämnda princip
är att nuvarande straffbestämmelser innebär att alla
former av innehav är straffbelagda, således även
innehav för eget bruk. Ett sådant innehav är även
det riktat mot den egna personen.
I propositionen lämnar regeringen en redogörelse om
de svårigheter före-ligger i dagsläget när det
gäller att fastställa skälig misstanke om missbruk
av dopningsmedel och kontrollera efterlevnaden av
ett förbud att bruka sådana medel.
Regeringen anser att övervägande skäl talar för en
kriminalisering av bruket av dopningsmedel. I
propositionen markeras att det är viktigt att
samhällets ställningstagande mot missbruk av
dopningsmedel är klart och konsekvent. En
kriminalisering innebär en markering av att alla
former av icke-medicinsk befattning med
dopningsmedel är socialt oacceptabla. Fram-för allt
är intresset av att motverka missbruk bland unga
människor framträdande. Kriminaliseringen kan antas
ha ett psykologiskt värde och en preventiv funktion
bland framför allt ungdomar och andra som överväger
att använda dopningsmedel. Regeringen menar att
detta motiverar avsteg från principen att inte
straffbelägga handlingar som riktar sig mot den egna
rättssfären. Vidare är den praktiska skillnaden
mellan att inneha medlet för eget bruk och att
konsumera medlet marginell och bägge formerna
framstår som lika straffvärda. En kriminalisering av
bruket framstår därför som en logisk konsekvens av
samhällets avståndstagande från allt olovligt bruk
av dopningsmedel.
Regeringen föreslår således i propositionen att
eget bruk av dopningsmedel som sker uppsåtligen och
inte äger rum i medicinskt eller vetenskapligt syfte
kriminaliseras. Kriminaliseringen skall omfatta alla
medel som täcks av dopningslagens definition.
I motion So290 av Ingrid Burman m.fl. (v) yrkas att
riksdagen hos regeringen ger till känna vad i
motionen anförts om att enbart bruket av
dopningsmedel inte skall kriminaliseras (yrkande 1).
Enligt motionärerna är det en felaktig slutsats att
missbruk i första hand kan bekämpas med juridik och
polis, vilket kraftigt motbevisas av exempel från
såväl Sverige som andra länder. Missbruk av illegala
droger kommer i första hand av sociala problem, och
dessa löser man inte genom hårdare straff.
Motionärerna anser att man skall koncentrera sig på
förebyggande insatser, åtgärder för att minska
tillgången, vård och behandling av dem som
missbrukar samt behovet av utbildning och forskning.
Vill man skärpa straffen för langning och
försäljning kan man dessutom göra det utan att
kriminalisera bruket.
Utskottets bedömning
Utskottet delar regeringens bedömning att
övervägande skäl talar för en kriminalisering av
bruket av dopningsmedel. Det är viktigt att
samhällets ställningstagande är klart och
konsekvent. Utskottet fäster avseende vid tanken att
en kriminalisering innebär en markering av att alla
former av icke-medicinsk befattning med
dopningsmedel är socialt oacceptabla. Intresset av
att motverka missbruk bland unga människor är härvid
framträdande. Utskottet delar regeringens bedömning
att en kriminalisering kan antas ha ett psykologiskt
värde och en preventiv funktion bland framför allt
ungdomar och andra som befinner sig i riskzonen att
bli dopningsmissbrukare.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag om
tillägg i 2 § lagen (1991:1969) om förbud mot vissa
dopningsmedel, dock med ikraftträdande den 1 april
1999. Motion So290 (v) yrkande 1 avstyrks.
Tvångsvård
Bestämmelser om tvångsvård av vuxna missbrukare
finns i lagen (1988:870) om vård av missbrukare i
vissa fall (LVM). I 2 § LVM föreskrivs att vård inom
socialtjänsten ges missbrukare i samförstånd enligt
bestämmelserna i socialtjänstlagen men att
missbrukare skall beredas tvångsvård under de
förutsättningar som anges i LVM. Enligt 3 § i samma
lag skall tvångsvården syfta till att motivera
missbrukaren så att han kan antas vara i stånd att
frivilligt medverka till fortsatt behandling och ta
emot stöd för att komma ifrån sitt missbruk. Av 4 §
LVM framgår att tvångsvård skall beslutas om någon
till följd av ett fortgående missbruk av alkohol,
narkotika eller flyktiga lösningsmedel är i behov av
vård för att komma ifrån sitt missbruk och
vårdbehovet inte kan tillgodoses enligt
socialtjänstlagen eller på något annat sätt. Vidare
krävs enligt samma bestämmelse att missbrukaren till
följd av missbruket utsätter sin fysiska eller
psykiska hälsa för allvarlig fara, löper uppenbar
risk att förstöra sitt liv eller kan befaras komma
att allvarligt skada sig själv eller någon
närstående.
Regeringen anför i proposition 1998/99:3 att bl.a.
LVM är avsedd att användas endast som en sista
lösning när andra åtgärder inte är tillräckliga.
Stor återhållsamhet bör därför iakttas när det
gäller utvidgning av tvångslagens
tillämpningsområde.
Missbruk av dopningsmedel kan inte i sig utgöra
grund för tvångsvård enligt LVM eftersom lagens
bestämmelser är tillämplig på fortgående missbruk av
alkohol, narkotika och flyktiga lösningsmedel. När
det gäller vuxna missbrukare av dopningsmedel anser
regeringen att det för närvarande inte finns
anledning att utvidga möjligheterna till tvångsvård
enligt LVM.
I motion So290 av Ingrid Burman m.fl. (v) begär -
för det fall yrkande 1 i samma motion avslås -
tillkännagivande om att man som åtgärd mot bruk av
dopningsmedel använder de tvångsmedel som redan
finns i lagen om vård av missbrukare (LVM) (yrkande
2). Om riksdagen ändå skulle kriminalisera
missbrukare anser motionärerna att de tvångsmedel
som redan finns i LVM är att föredra framför att ha
straffsatser i en särskild lag, dopningslagen.
Utskottets bedömning
LVM är i princip endast tillämplig för vuxna
missbrukare. För yngre missbrukare tillämpas lagen
(1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga
(LVU). LVM:s tillämpningsområde är vidare begränsat
till att avse endast missbruk av alkohol, narkotika
och flyktiga lösningsmedel. Ett missbruk av
dopningsmedel kan således inte medföra att den
enskilde bereds tvångsvård med stöd av LVM. I likhet
med regeringen finner utskottet inte anledning att
föreslå en förändring av LVM som innebär att även
missbruk av dopningsmedel omfattas av lagen.
Motionen So290 (v) yrkande 2 avstyrks därför.
Tillsynsfrågor och kostnader
Regeringen pekar i proposition 1998/99:3 på att det
i remissvaren från Läkemedelsverket,
Riksidrottsförbundet och Dopingjouren framställs
önske-mål om att en tillsynsmyndighet för
dopningsfrågor skall utses. I en skrivelse angående
tillämpningssvårigheter av dopningslagen från vissa
labora-toriechefer till Socialdepartementet i mars
1997 begärs också att en till-synsmyndighet skall
utses. Enligt regeringen synes det främsta skälet
till dessa önskemål vara att man ser ett behov av
att det upprättas en förteckning över de
dopningsmedel som omfattas av dopningslagen.
Regeringen anser dock inte att det är lämpligt med
någon sådan förteckning. Tillsynen över den lagliga
hanteringen av de medel som omfattas av
dopningslagen utövas i dag av Läkemedelsverket eller
Livsmedelsverket. Det finns därför, enligt
regeringen, inte skäl att utse någon särskild
tillsynsmyndighet för dopningsfrågor. Den illegala
hanteringen av dopningsmedel är en fråga för de
brottsbekämpande myndigheterna.
Regeringen gör vidare den bedömningen att förslagen
i propositionen leder till kostnadsökningar för
berörda myndigheter av så marginell betydelse att
effekterna av förslagen skall finansieras inom
berörda myndigheters nu-varande anslag.
I motion So4 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp) begärs
ett tillkännagivande av vad som i motionen anförts
om tillsynsmyndighet för dopingfrågor (yrkande 3).
Motionärerna anser att någon av de myndigheter som
möter doping-frågorna skall få huvudansvaret för
tillsynen och att Socialstyrelsen är den myndighet
som närmast torde komma i fråga. Regeringen bör få i
uppdrag att utreda var ansvaret bör läggas och sedan
återkomma till riksdagen med förslag. Vidare begärs
ett tillkännagivande av vad som i motionen anförts
om kostnaderna för insatser rörande doping (yrkande
4). Utan resurstillskott eller tydliga anvisningar
från regeringens sida om vad som skall
nedprioriteras till förmån för dopinginsatserna så
riskerar propositionen, enligt motionärerna, att
endast bli en papperstiger. Regeringen bör därför i
regleringsbrev till berörda myndigheter ange hur
resurserna skall säkras för detta område.
Utskottets bedömning
Utskottet gör ingen annan bedömning än regeringen
såvitt gäller behovet av en tillsynsmyndighet för
dopningsfrågor. Motion So4 (fp) yrkande 3 avstyrks
därmed.
Utskottet delar också regeringens bedömning när det
gäller frågan om ändringarna i propositionen kommer
att medföra ökade kostnader för verk-samheter och
myndigheter. Även yrkande 4 avstyrks.
Övriga lagförslag
Regeringen har i propositionerna föreslagit
riksdagen att förutom de ovan behandlade
lagförslagen anta ytterligare ett antal förslag till
lag. Som framgår ovan har utskottet inom ramen för
detta ärende lagtekniskt samordnat regeringens
lagförslag. Förslagen, vars lydelse framgår av
bilaga 3, innefattar i nu berört avseende förslag
till lag om ändring i narkotikastrafflagen
(1968:64), lag om ändring i lagen (1991:1969) om
förbud mot vissa dopningsmedel i övrigt, lag om
ändring i lagen (1996:1152) om handel med läkemedel
m.m., lag om ändring i lagen (1974:203) om
kriminalvård i anstalt, lag om ändring i lagen
(1976:371) om behandlingen av häktade och anhållna
m.fl., lag om ändring i socialtjänstlagen
(1980:620), lag om ändring i hälso- och
sjukvårdslagen (1982:763), lag om ändring i lagen
(1985:12) om kontroll av berusningsmedel på sjukhus,
lag om ändring i lagen (1988:870) om vård av
missbrukare i vissa fall, lag om ändring i lagen
(1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av
unga, lag om ändring i lagen (1991:1128) om
psykiatrisk tvångsvård, lag om ändring i
läkemedelslagen (1992:859), lag om ändring i lagen
(1992:860) om kontroll av narkotika, lag om ändring
av lagen (1994:451) om intensivövervakning med
elektronisk kontroll samt lag om ändring i lagen
(1996:701) om Tullverkets befogenheter vid Sveriges
gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen.
Lagförslagen har, vid sidan om förslagen till
ändring i narkotika-strafflagen, dopningslagen,
lagen om handel med läkemedel m.m.,
socialtjänstlagen, hälso- och sjukvårdslagen, lagen
om kontroll av narkotika samt lagen om Tullverkets
befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land
inom Europeiska unionen i huvudsak karaktären av
följdlagstiftning.
Utskottet tillstyrker lagförslagen, dock med
ikraftträdande den 1 april 1999.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande information
att riksdagen avslår motion 1998/99:So9,
2. beträffande lag om förbud mot vissa
hälsofarliga varor
att riksdagen med anledning av proposition 1997/98:183 antar
lag om förbud mot vissa hälsofarliga varor
enligt utskottets förslag i bilaga 3,
3. beträffande benämningen dopning eller
doping
att riksdagen avslår motion 1998/99:So4 yrkande 1,
4. beträffande Dopingjouren
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:So4 yrkande 2 och
1998/99: So461 yrkande 23,
res. 1 (v, fp, mp)
5. beträffande kriminalisering av bruket
av dopningsmedel
att riksdagen med anledning av proposition 1998/99:3 och
med avslag på motion 1998/99:So290 yrkande 1
antar 2 § lagen (1991:1969) om förbud mot vissa
dopningsmedel enligt utskottets förslag i bilaga
3,
res. 2 (v)
6. beträffande tvångsvård
att riksdagen avslår motion 1998/99:So290 yrkande 2,
7. beträffande tillsynsmyndighet m.m.
att riksdagen avslår motion 1998/99:So4 yrkandena 3 och 4,
res. 3 (v, mp)
res. 4 (fp)
8. beträffande övriga lagförslag
att riksdagen med anledning av
dels proposition 1997/98:183 antar förslag till
lag om ändring i narkotikastrafflagen (1968:64),
lag om ändring i lagen (1976:371) om
behandlingen av häktade och anhållna m.fl.,
lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen
(1982:763),
lag om ändring i läkemedelslagen (1992:859),
lag om ändring i lagen (1992:860) om kontroll
av narkotika,
lag om ändring i lagen (1994:451) om
försöksverksamhet med intensivövervakning med
elektronisk kontroll,
lag om ändring i lagen (1996:701) om Tullverkets
befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat
land inom Europeiska unionen,
dels såväl proposition 1997/98:183 som
proposition 1998/99:3 antar förslag till
lag om ändring i lagen (1974:203) om
kriminalvård i anstalt,
lag om ändring i socialtjänstlagen (1980:620),
lag om ändring i lagen (1985:12) om kontroll av
berusningsmedel på sjukhus,
lag om ändring i lagen (1988:870) om vård av
missbrukare i vissa fall,
lag om ändring i lagen (1990:52) med särskilda
bestämmelser om vård av unga,
lag om ändring i lagen (1991:1128) om
psykiatrisk tvångsvård,
dels proposition 1998/99:3 antar förslag till
lag om ändring i lagen (1991:1969) om förbud mot
vissa dopningsmedel i övrigt samt lag om ändring i
lagen (1996:1152) om handel med läkemedel m.m. allt
enligt utskottets förslag i bilaga 3.
Stockholm den 2 februari 1999
På socialutskottets vägnar
Ingrid Burman
I beslutet har deltagit: Ingrid Burman (v), Chris
Heister (m), Susanne Eberstein (s), Rinaldo Karlsson
(s), Chatrine Pålsson (kd), Leif Carlson (m), Hans
Karlsson (s), Hans Hjortzberg-Nordlund (m), Conny
Öhman (s), Rolf Olsson (v), Lars Gustafsson (kd),
Cristina Husmark Pehrsson (m), Thomas Julin (mp),
Kenneth Johansson (c), Kerstin Heinemann (fp),
Catherine Persson (s) och Tullia von Sydow (s).
Reservationer
1. Dopingjouren (mom. 4)
Ingrid Burman (v), Rolf Olsson (v), Thomas Julin
(mp) och Kerstin Heinemann (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 9
börjar med "Enligt utskottets" och slutar med
"yrkande 23" bort ha följande lydelse:
Utskottet konstaterar att Dopingjouren för
närvarande finansieras av läkemedelsföretaget
Pharmacia & Upjohn. Det åtagandet upphör i och med
utgången av 1999. Dopingjouren samverkar med det
landstingsfinansierade Kompetenscentrum för
dopingfrågor vid Huddinge sjukhus. Kompetens-centrum
utvecklar behandlingsprogram för missbrukare av
dopningsmedel och är för sitt arbete beroende av
Dopingjouren. Upphör den försvinner hela
verksamheten. Eftersom Dopingjouren är av vikt för
såväl utbildning och forskning som för hälso- och
sjukvården anser utskottet att staten bör ta upp
förhandlingar med Landstingsförbundet om hur
Dopingjourens framtid skall kunna tryggas. Vad
utskottet anfört bör riksdagen med anledning av
motionerna So4 (fp) yrkande 2 och So461 (fp)
yrkande 23 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 4 bort ha
följande lydelse:
4. beträffande Dopingjouren
att riksdagen med anledning av motionerna 1998/99:So4 yrkande
2 och 1998/99:So461 yrkande 23 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
2. Kriminalisering av bruket av
dopningsmedel (mom. 5)
Ingrid Burman (v) och Rolf Olsson (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 11
börjar med "Utskottet delar" och slutar med
"yrkande 1 avstyrks" bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets uppfattning skall inte bruket av
dopningsmedel utgöra grund för straff. Missbruk av
illegala droger kommer i första hand av sociala
problem, och dessa löser man inte genom hårdare
straff. I stället krävs ökade satsningar på
förebyggande insatser, vård och behandling. I
propositionen redovisas också regeringens bedömning
i fråga om förebyggande insatser, åtgärder för att
minska tillgången, vård och behandling av dem som
missbrukar samt behovet av utbildning och forskning.
Utskottet anser att det är detta man skall
koncentrera sig på när det gäller åtgärder mot
dopning. Vill man skärpa straffen för langning och
försäljning kan man dessutom göra det utan att
kriminalisera bruket. Vad utskottet nu anfört bör
riksdagen med anledning av motion So290 (v) yrkande
1 ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 5 bort ha
följande lydelse:
5. beträffande kriminalisering av bruket
av dopningsmedel
att riksdagen med anledning av motion 1998/99:So290 yrkande
1
dels avslår förslaget till 2 § lagen (1991:1969)
om förbud mot vissa dopningsmedel enligt
utskottets förslag i bilaga 3,
dels som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,
3. Tillsynsmyndighet m.m. (mom. 7)
Ingrid Burman (v), Rolf Olsson (v) och Thomas Julin
(mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 13
börjar med "Utskottet gör" och slutar med "yrkande
4 avstyrks" bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets uppfattning bör någon av de
myndigheter som möter dopningsfrågorna få
huvudansvaret för tillsynen. Socialstyrelsen är den
myndighet som ligger närmast till, men regeringen
bör få i uppdrag att utreda var ansvaret bör läggas
och sedan återkomma till riksdagen med förslag.
Vad utskottet anfört bör riksdagen med anledning av
motion So4 (fp) yrkande 3 som sin mening ge
regeringen till känna. Motion So4 (fp) yrkande 4
avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 7 bort ha
följande lydelse:
7. beträffande tillsynsmyndighet m.m.
att riksdagen med anledning av motion 1998/99:So4 yrkande 3
och med avslag på motion 1998/99:So4 yrkande 4
som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.
4. Tillsynsmyndighet m.m. (mom. 7)
Kerstin Heinemann (fp) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s.
13 börjar med "Utskottet gör" och som slutar med
"avstyrks" bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets uppfattning bör någon av de
myndigheter som möter dopingfrågorna få
huvudansvaret för tillsynen. Socialstyrelsen är den
myndighet som ligger närmast till, men regeringen
bör få i uppdrag att utreda var ansvaret bör läggas
och sedan återkomma till riksdagen med förslag.
Utskottet konstaterar att det blivit allt vanligare
att regeringen i propo-sitioner anger att de
kostnader förslagen medför är så marginella att de
kan finansieras via myndigheters anslag. Detta är
enligt utskottet att bedra sig själv och det blir
uppenbart när man läser förslagen i föreliggande
proposition. Utan resurstillskott eller tydliga
anvisningar från regeringens sida om vad som skall
nedprioriteras till förmån för dopinginsatserna så
riskerar propositionen att endast bli en
papperstiger. Regeringen bör därför i regleringsbrev
till berörda myndigheter ange hur resurser skall
säkras för detta område.Vad utskottet anfört bör
riksdagen med anledning av motion So4 (fp) yrkandena
3 och 4 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 7 bort ha
följande lydelse:
7. beträffande tillsynsmyndighet m.m.
att riksdagen med anledning av motion 1998/99:So4 yrkandena
3 och 4 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.
I proposition 1997/98:183 framlagda lagförslag
1 Förslag till lag om förbud mot vissa
hälsofarliga varor
2 Förslag till lag om ändring i narkotikastrafflagen
(1968:64)
3 Förslag till lag om ändring i lagen (1974:203) om
kriminalvård i anstalt
4 Förslag till lag om ändring i lagen
(1998:599) om ändring i lagen (1974:203) om
kriminalvård i anstalt
5 Förslag till lag om ändring i lagen
(1998:610) om ändring i lagen (1974:203) om
kriminalvård i anstalt
6 Förslag till lag om ändring i lagen
(1998:602) om ändring i lagen (1976:371) om
behandlingen av häktade och anhållna m.fl.
7 Förslag till lag om ändring i
socialtjänstlagen (1980:620)
8 Förslag till lag om ändring i hälso- och
sjukvårdslagen (1982:763)
9 Förslag till lag om ändring i lagen
(1985:12) om kontroll av berusningsmedel på
sjukhus
10 Förslag till lag om ändring i lagen (1988:870) om
vård av missbrukare i vissa fall
11 Förslag till lag om ändring i lagen
(1990:52) med särskilda bestämmelser om
vård av unga
12 Förslag till lag om ändring i lagen
(1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård
13 Förslag till lag om ändring i
läkemedelslagen (1992:859)
14 Förslag till lag om ändring i lagen
(1992:860) om kontroll av narkotika
15 Förslag till lag om ändring i lagen
(1994:451) om försöksverksamhet med
intensivövervakning med elektronisk
kontroll
16 Förslag till lag om ändring i lagen
(1996:701) om Tull-verkets befogenheter vid
Sveriges gräns mot ett annat land inom
Europeiska unionen
I proposition 1998/99:3 framlagda lagförslag
1 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:1969)
om förbud mot vissa dopningsmedel
2 Förslag till lag om ändring i lagen
(1996:1152) om handel med läkemedel m.m.
3 Förslag till lag om ändring i lagen
(1974:203) om kriminalvård i anstalt
4 Förslag till lag om ändring i
socialtjänstlagen (1980:620)
5 Förslag till lag om ändring i lagen
(1985:12) om kontroll av berusningsmedel på
sjukhus
6 Förslag till lag om ändring i lagen
(1988:870) om vård av missbrukare i vissa
fall
7 Förslag till lag om ändring i lagen
(1990:52) med särskilda bestämmelser om
vård av unga
8 Förslag till lag om ändring i lagen
(1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård
Av utskottet framlagda lagförslag
Förslag till lag om förbud mot vissa
hälsofarliga varor
Härigenom föreskrivs följande.
1 § Denna lag gäller varor som på grund av sina
inneboende egenskaper medför fara för människors liv
eller hälsa och som används eller kan antas användas
i syfte att uppnå berusning eller annan påverkan.
Regeringen föreskriver på vilka varor lagen skall
tillämpas.
2 § Lagen skall inte tillämpas på
1. varor som är narkotika enligt
narkotikastrafflagen (1968:64),
2. sådana medel som avses i lagen (1991:1969) om
förbud mot vissa
dopningsmedel, eller
3. läkemedel som är godkända inom Europeiska
unionen.
3 § Varor som avses i denna lag får inte
1. införas till landet,
2. överlåtas,
3. framställas,
4. förvärvas i överlåtelsesyfte,
5. bjudas ut till försäljning, eller
6. innehas.
Första stycket tillämpas inte om Läkemedelsverket
för ett särskilt fall har meddelat tillstånd till
hantering för ett vetenskapligt eller industriellt
ändamål.
4 § Den som uppsåtligen bryter mot 3 § 2-6 döms till
böter eller fängelse i högst ett år.
Om straff för olovlig införsel finns bestämmelser i
lagen (1960:418) om straff för varusmuggling.
5 § Varor som varit föremål för brott enligt denna
lag eller värdet av dem samt vinning av sådant brott
skall förklaras förverkade, om det inte är uppenbart
oskäligt.
För beslag av egendom som kan antas vara förverkad
enligt första stycket gäller bestämmelserna i
rättegångsbalken.
Bestämmelserna i 2 § första stycket 1 och 3 § lagen
(1958:205) om förverkande av alkoholhaltiga drycker
m.m. skall tillämpas på motsvarande sätt då varor
som avses i 1 § denna lag tagits i beslag. Tiden för
att anmäla missnöje skall dock räknas från dagen för
förordnandet.
6 § Läkemedelsverkets beslut enligt 3 § andra
stycket får överklagas hos allmän
förvaltningsdomstol.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
_____________________
Denna lag träder i kraft den 1 april 1999.
Förslag till lag om ändring i
narkotikastrafflagen (1968:64)
Härigenom föreskrivs att 8 § narkotikastrafflagen
(1968:64) skall ha följande lydelse.
-----------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Utskottets förslag
-----------------------------------------------------
8 §[1]1
-----------------------------------------------------
Med narkotika förstås i
denna lag läkemedel eller Med narkotika förstås i
hälsofarliga varor med denna lag läkemedel eller
starkt vanebildande hälsofarliga varor med
egenskaper eller varor beroendeframkallande
som med lätthet kan egen-skaper eller
omvandlas till varor med euforiserande effekter
sådana egenskaper och som eller varor som med
lätthet kan omvandlas
till varor med sådana
egenskaper eller effekter
och som
-----------------------------------------------------
1. på sådan grund är föremål för kontroll enligt en
internationell överenskommelse som Sverige har
biträtt, eller
-----------------------------------------------------
2. av regeringen har 2. av regeringen har
förklarats skola anses förklarats vara att anse
som narkotika enligt som narkotika enligt
lagen. lagen.
-----------------------------------------------------
_____________________
Denna lag träder i kraft den 1 april 1999.
Förslag till lag om ändring i lagen (1991:1969) om
förbud mot vissa dopningsmedel
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1991:1969) om
förbud mot vissa dopningsmedel
dels att 2-4 §§ skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall föras in en ny paragraf,
3 a §, av följande lydelse.
-----------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Utskottets förslag
-----------------------------------------------------
2 §
-----------------------------------------------------
Medel som anges i 1 § får inte annat än för medicinskt
eller vetenskapligt ändamål
1. införas till landet,
2. överlåtas,
3. framställas,
4. förvärvas i överlåtelsesyfte,
-----------------------------------------------------
5. bjudas ut till 5. bjudas ut till
försäljning, eller försäljning,
6. innehas. 6. innehas, eller
7. brukas.
-----------------------------------------------------
3 §
-----------------------------------------------------
Den som uppsåtligen
bryter mot 2 § 2-6 döms Den som uppsåtligen
för dopningsbrott till bryter mot 2 § 2-7 döms
fängelse i högst två år. för dopningsbrott till
fängelse i högst två år.
Är brott som avses i
första stycket att anse Är ett brott som
som ringa, döms till avses i första stycket
böter eller fängelse i med hänsyn till mängden
högst sex månader. dopningsmedel samt övriga
omständigheter att anse
som ringa, döms till
böter eller fängelse i
högst sex månader.
-----------------------------------------------------
Om straff för olovlig införsel m.m. finns
bestämmelser i lagen (1960:418) om straff för
varusmuggling.
-----------------------------------------------------
3 a §
-----------------------------------------------------
Är ett brott som avses i
3 § första stycket att
anse som grovt döms för
grovt dopningsbrott till
fängelse, lägst sex
månader och högst fyra
år. Vid bedömningen av om
brottet är grovt skall
det särskilt beaktas om
det har utgjort led i en
verksamhet som har
bedrivits i större
omfattning eller
yrkesmässigt, avsett
särskilt stor mängd
dopningsmedel eller
annars varit av särskilt
farlig eller hänsynslös
art.
-----------------------------------------------------
4 §
-----------------------------------------------------
För försök eller
förberedelse till sådant För försök eller
dopningsbrott som inte är förberedelse till sådant
att anse som ringa döms dopningsbrott som inte är
till ansvar enligt 23 att anse som ringa döms
kap. brottsbalken, om till ansvar enligt 23
gärningen gäller annan kap. brottsbalken, om
befattning än som avses i gärningen gäller annan
2 § 6. befattning än som avses i
2 § 6 eller 7
-----------------------------------------------------
Om flera har medverkat till brott som avses i 2 §
2-5, skall 23 kap. 4 och 5 §§ brottsbalken tillämpas.
___________
Denna lag träder i kraft den 1 april 1999.
**FOOTNOTES**
[1]:1 Senaste lydelse 1992:861.
Förslag till lag om ändring i lagen
(1996:1152) om handel med läkemedel m.m.
Härigenom föreskrivs att 11 § lagen (1996:1152) om
handel med läkemedel m.m. skall ha följande lydelse.
-----------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Utskottets förslag
-----------------------------------------------------
11 §
-----------------------------------------------------
Den som med uppsåt Den som med uppsåt
eller av oaktsamhet eller av oaktsamhet
bryter mot 3, 4 eller 5 § bryter mot 3, 4 eller 5 §
döms till böter eller eller innehar läkemedel i
fängelse i högst ett år, uppenbart syfte att
om gärningen inte är olovligen sälja dem döms
belagd med straff enligt till böter eller fängelse
brottsbalken. i högst ett år, om
gärningen inte är belagd
med straff enligt
brottsbalken.
-----------------------------------------------------
I ringa fall skall inte dömas till ansvar.
-----------------------------------------------------
Om en uppsåtlig gärning
som avses i första
stycket har begåtts
yrkesmässigt, avsett
betydande mängd eller
värde eller annars varit
av särskilt farlig art,
döms till fängelse i
högst två år.
Nuvarande lydelse Utskottets förslag
-----------------------------------------------------
11 §[3]2
-----------------------------------------------------
För att underlätta anpassningen i samhället kan en
intagen medges att få vistas utanför anstalten under
arbetstid för att utföra arbete, delta i undervisning
eller utbildning, erhålla behandling eller delta i
någon annan särskilt anordnad verksamhet.
-----------------------------------------------------
Sådan vistelse får dock Sådan vistelse får dock
inte medges om det på inte medges om det på
grund av viss grund av viss
omständighet kan befaras omständighet kan befaras
att den intagne kommer att den intagne kommer
att avvika, återfalla i att avvika, återfalla i
brott eller missbruka brott eller missbruka
alkohol, narkotika, andra alkohol, narkotika, andra
beroendefram-kallande beroendefram-kallande
medel eller något sådant medel, något sådant
dopningsmedel som avses i dopningsmedel som avses i
1 § lagen (1991:1969) om 1 § lagen (1991:1969) om
förbud mot vissa förbud mot vissa
dopningsmedel. För dopningsmedel eller någon
vistelsen får ställas de sådan vara som omfattas
villkor som kan anses av lagen (1999:000) om
nödvändiga. förbud mot vissa
hälsofarliga varor. För
vistelsen får ställas de
villkor som kan anses
nödvändiga.
-----------------------------------------------------
Vid prövningen av medgivande för en intagen att utföra
arbete eller delta i någon annan särskilt anordnad
verksamhet utanför anstalten skall särskilt beaktas,
om den intagne behöver inskolning i arbetslivet eller
om ett medgivande annars kan antas väsentligt
förbättra hans möjligheter att försörja sig efter
frigivningen.
Av 7 § följer att beslut enligt denna bestämmelse om
vistelse utanför anstalten inte får meddelas i strid
mot de särskilda villkor som gäller för
verkställigheten.
**FOOTNOTES**
[2]:1 Lagen omtryckt 1990:1011.
[3]:2 Senaste lydelse 1998:599.
14 [4]§ 3
En intagen skall ges tillfälle till lämplig
fritidssysselsättning. Han bör uppmuntras att ägna sig
åt egna intressen som kan bidra till hans utveckling.
I den utsträckning det lämpligen kan ske bör han få
möjligheter att genom tidningar, radio och television
följa vad som händer i omvärlden. Hans behov av
förströelse bör tillgodoses i skälig omfattning.
Om det lämpligen kan ske, bör en intagen ges
tillfälle att vistas utanför anstalten för att på
fritiden delta i sådan föreningsverksamhet eller annan
liknande verksamhet som är ägnad att underlätta
anpassningen i samhället. För sådan vistelse får
ställas de villkor som kan anses nödvändiga. Därvid
kan föreskrivas att den intagne skall stå under
tillsyn.
-----------------------------------------------------
Sådan vistelse utanför Sådan vistelse utanför
anstalten får inte medges anstalten får inte medges
om det på grund av viss om det på grund av viss
omständighet kan befaras omständighet kan befaras
att den intagne kommer att den intagne kommer
att avvika, återfalla i att avvika, återfalla i
brott eller missbruka brott eller missbruka
alkohol, narkotika, andra alkohol, narkotika, andra
beroendefram-kallande beroendefram-kallande
medel eller något sådant medel, något sådant dop-
dopningsmedel som avses i ningsmedel som avses i 1
1 § lagen (1991:1969) om § lagen (1991:1969) om
förbud mot vissa förbud mot vissa
dopningsmedel. dopningsmedel eller någon
sådan vara som omfattas
av lagen (1999:000) om
förbud mot vissa
hälsofarliga varor.
-----------------------------------------------------
Av 7 § följer att beslut enligt andra stycket om
vistelse utanför anstalten inte får meddelas i strid
mot de särskilda villkor som gäller för
verkställigheten.
-----------------------------------------------------
34 [5]§ 4
Kan en intagen genom vistelse utanför anstalt bli
föremål för särskilda åtgärder som kan antas
underlätta hans anpassning i samhället, kan han få
medgivande att för ett sådant ändamål vistas utanför
anstalten under lämplig tid, om det finns särskilda
skäl. Därvid skall särskilt beaktas om den intagne
behöver vård eller annan behandling mot missbruk av
beroendeframkallande medel.
-----------------------------------------------------
För vistelsen skall de För vistelsen skall de
villkor ställas som kan villkor ställas som kan
anses nödvändiga. I anses nödvändiga. I
samband med vård eller samband med vård eller
någon annan behandling någon annan behandling
får det föreskrivas att får det föreskrivas att
den intagne skall vara den intagne skall vara
skyldig att lämna blod-, skyldig att lämna blod-,
urin- eller urin- eller
utandningsprov för utandningsprov för
kontroll av att han inte kontroll av att han inte
är påverkad av är påverkad av
beroendeframkallande beroendeframkallande
medel eller något sådant medel, något sådant
dopningsmedel som avses i dopningsmedel som avses i
1 § lagen (1991:1969) om 1 § lagen (1991:1969) om
förbud mot vissa förbud mot vissa
dopningsmedel. Om det dopningsmedel eller någon
finns särskilda skäl kan sådan vara som omfattas
i samband med beslut av lagen (1999:000) om
enligt första stycket förbud mot vissa
meddelas föreskrift hälsofarliga varor. Om
enligt 26 kap. 15 § det finns särskilda skäl
första stycket 3 kan i samband med beslut
brottsbalken att gälla enligt första stycket
för tid efter villkorlig meddelas föreskrift
frigivning. enligt 26 kap. 15 §
första stycket 3
brottsbalken att gälla
för tid efter villkorlig
frigivning.
-----------------------------------------------------
Vistelse utanför anstalt för vård eller behandling bör
inte påbörjas så tidigt att den planerade vård- eller
behandlingstiden blir kortare än den beräknade
återstående verkställighetstiden.
Av 7 § följer att beslut enligt denna bestämmelse
inte får meddelas i strid mot de särskilda villkor som
gäller för verkställigheten.
52 d §[6]5
-----------------------------------------------------
En intagen är, om inte
annat föranleds av En intagen
är, om inte
medicinska eller liknande annat
föranleds av
skäl, skyldig att på medicinska
eller liknande
anmaning lämna blod-, skäl,
skyldig att på
urin- eller anmaning
lämna blod-,
utandningsprov för urin- eller
kontroll av att han inte
utandningsprov för
är påverkad av kontroll av
att han inte
beroendeframkallande är påverkad
av
medel eller något sådant
beroendeframkallande
dopningsmedel som avses i medel eller
något sådant
1 § lagen (1991:1969) om
dopningsmedel som avses i
förbud mot vissa 1 § lagen
(1991:1969) om
dopningsmedel. förbud mot
vissa
dopningsmedel eller någon
sådan vara
som omfattas
av lagen
(1999:000) om
förbud mot
vissa
hälsofarliga varor.
-----------------------------------------------------
63 [7]§ 6
-----------------------------------------------------
Alkoholhaltiga drycker
eller andra Alkoholhaltiga drycker,
berusningsmedel får andra berusningsmedel,
omhändertas, sådana medel som avses i
lagen (1991:1969) om
förbud mot vissa
dopningsmedel eller
sådana varor som omfattas
av lagen (1999:000) om
förbud mot vissa
hälsofarliga varor får
omhändertas,
-----------------------------------------------------
1. om de påträffas hos en intagen,
2. om en intagen får dem sig tillsända,
3. om de medförs av någon som skall tas in i
kriminalvårdsanstalt, eller
4. om de annars påträffas inom anstalt och det
inte finns någon känd ägare till dem.
Den lokala kriminalvårdsmyndigheten skall låta
förstöra eller sälja den omhändertagna egendomen
enligt bestämmelserna om beslagtagen egendom i 2 §
1 första stycket lagen (1958:205) om förverkande av
alkoholhaltiga drycker m.m.
Bestämmelserna i första och andra styckena
tillämpas även i fråga om injektionssprutor eller
kanyler som kan användas för insprutning i
männikokroppen eller i fråga om andra föremål som
är särskilt ägnade att användas för missbruk av
eller annan befattning med narkotika.
Belopp, som erhållits vid försäljning av
omhändertagen egendom, tillfaller staten.
Pengar, som påträffas hos eller ankommer till en
intagen i strid med vad som är särskilt föreskrivet
om intagnas rätt att inneha pengar, skall
omhändertas, om det inte är uppenbart oskäligt.
Omhändertagna pengar skall genom den lokala
kriminalvårdsmyndighetens försorg göras
räntebärande men får inte disponeras av den intagne
förrän vid anstaltsvistelsens slut, om det inte
finns särskilda skäl.
_______________
Denna lag träder i kraft den 1 april
1999.
**FOOTNOTES**
[4]:3 Senaste lydelse 1998:599.
[5]:4 Senaste lydelse 1998:599.
[6]:5 Senaste lydelse 1995:492.
[7]:6 Senaste lydelse 1998:610.
Förslag till lag om ändring i lagen
(1976:371) om behandlingen av häktade och
anhållna m.fl.
Härigenom föreskrivs att 2 c § lagen (1976:371)
om behandlingen av häktade och anhållna m.fl. skall
ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Utskottets förslag
-----------------------------------------------------
2 c [8]§ 1
-----------------------------------------------------
Blod-, urin- eller
utandningsprov får tas på Blod-, urin- eller
en häktad som skäligen utandningsprov får tas på
kan misstänkas vara en häktad som skäligen
påverkad av kan misstänkas vara
beroendeframkallande påverkad av
medel eller sådant beroendeframkallande
dopningsmedel som avses i medel, sådant
1 § lagen (1991:1969) om dopningsmedel som avses i
förbud mot vissa 1 § lagen (1991:1969) om
dopningsmedel, om inte förbud mot vissa
annat föranleds av dopningsmedel eller någon
medicinska eller liknande sådan vara som omfattas
skäl. av lagen (1999:000) om
förbud mot vissa
hälsofarliga varor, om
inte annat föranleds av
medicinska eller liknande
skäl.
-----------------------------------------------------
_____________
Denna lag träder i kraft den 1 april 1999.
**FOOTNOTES**
[8]:1 Senaste lydelse 1998:602.
Förslag till lag om ändring i
socialtjänstlagen (1980:620)
Härigenom föreskrivs i fråga om socialtjänstlagen
(1980:620[9]) 1
dels att 11 och 12 §§ skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas en ny paragraf,
65 b §, av följande lydelse.
-----------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Utskottets förslag
-----------------------------------------------------
11 §
-----------------------------------------------------
Socialnämnden skall
arbeta för att förebygga Socialnämnden skall
och motverka missbruk av arbeta för att förebygga
alkohol och andra och motverka missbruk av
beroendefram-kallande alkohol och andra
medel. Insatser för barn beroendefram-kallande
och ungdom bör därvid medel.
ägnas särskild
uppmärksamhet.
-----------------------------------------------------
Socialnämnden skall genom information till
myndigheter, grupper och enskilda och genom
uppsökande verksamhet sprida kunskap om
skadeverkningar av missbruk och om de
hjälpmöjligheter som finns.
Socialnämnden skall aktivt sörja för att den
enskilde missbrukaren får den hjälp och vård som
han behöver för att komma ifrån missbruket. Nämnden
skall i samförstånd med den enskilde planera
hjälpen och vården och noga bevaka att planen
fullföljs.
12 [10]§ 2
Socialnämnden skall
verka för att barn och ungdom växer upp under
trygga och goda förhållanden,
i nära samarbete med hemmen främja en allsidig
personlighetsutveckling och en gynnsam fysisk och
social utveckling hos barn och ungdom,
med särskild uppmärksamhet följa utvecklingen hos
barn och ungdom som har visat tecken till en
ogynnsam utveckling,
-----------------------------------------------------
aktivt arbeta för att
förebygga och motverka
missbruk bland barn och
ungdom av alkoholhaltiga
drycker, andra
beroendeframkallande
medel samt dopningsmedel,
-----------------------------------------------------
i nära samarbete med hemmen sörja för att barn och
ungdom som riskerar att utvecklas ogynnsamt får det
skydd och stöd som de behöver och, om hänsynen till
den unges bästa motiverar det, vård och fostran
utanför det egna hemmet, samt
i sin omsorg om barn och ungdom tillgodose det
särskilda behov av stöd och hjälp som kan finnas
sedan ett mål eller ärende om vårdnad, boende,
umgänge eller adoption har avgjorts.
-----------------------------------------------------
65 b §
-----------------------------------------------------
Om socialnämnden i sin
verksamhet iakttagit
något som tyder på att
nya medel används för
missbruksändamål eller
att ändringar sker i
missbruksmönster av kända
medel, skall nämnden utan
dröjsmål anmäla detta
till Folk-
hälsoinstitutet.
-----------------------------------------------------
__________________
Denna lag träder i kraft den 1 april 1999.
**FOOTNOTES**
[9]:1 Lagen omtryckt 1988:871.
[10]:2 Senaste lydelse 1998:323.
Förslag till lag om ändring i hälso- och
sjukvårdslagen (1982:763)
Härigenom föreskrivs att det i hälso- och
sjukvårdslagen (1982:763) skall införas en ny
paragraf, 31 a §, samt närmast före denna en ny
rubrik av följande lydelse.
-----------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Utskottets förslag
-----------------------------------------------------
Underrättelseskyldighet
31 a §
Om en nämnd som utövar
ledningen av hälso- och
sjukvården enligt 10
eller 22 § i sin
verksamhet iakttagit
något som tyder på att
nya medel används för
missbruks-ändamål eller
att ändringar sker i
missbruksmönster av kända
medel, skall nämnden utan
dröjsmål anmäla detta
till Folkhälsoinstitutet.
-----------------------------------------------------
___________________
Denna lag träder i kraft den 1 april 1999.
Förslag till lag om ändring i lagen
(1985:12) om kontroll av berusningsmedel
på sjukhus
Härigenom föreskrivs att 2, 3 och 4 §§ lagen
(1985:12) om kontroll av berusningsmedel på sjukhus
skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Utskottets förslag
-----------------------------------------------------
2 §
-----------------------------------------------------
Den som är intagen för
vård får inte inneha Den som är intagen för
alkoholhaltiga drycker vård får inte inneha
eller andra alkoholhaltiga drycker,
berusningsmedel. Han får andra berusningsmedel,
inte heller inneha något sådant medel som
injektionssprutor eller avses i lagen (1991:1969)
kanyler som kan användas om förbud mot vissa
för insprutning i dopningsmedel eller
människokroppen eller sådana varor som omfattas
andra föremål som är av lagen (1999:000) om
särskilt ägnade att förbud mot vissa
användas för missbruk av hälsofarliga varor. Han
eller annan befattning får inte heller inneha
med narkotika. injektionssprutor eller
kanyler som kan användas
för insprutning i
människokroppen eller
andra föremål som är
särskilt ägnade att
användas för missbruk av
eller annan befattning
med narkotika.
-----------------------------------------------------
3 §[11]1
-----------------------------------------------------
Verksamhetschefen får
ställa följande villkor Verksamhetschefen får
för att ta in någon på ställa följande villkor
sjukhuset för vård av för att ta in någon på
missbruk av sjukhuset för vård av
beroendeframkallande missbruk av
medel, om det behövs för beroendeframkallande
att hindra att patienten medel, om det behövs för
har tillgång till sådana att hindra att patienten
medel eller föremål som har tillgång till sådana
anges i 2 §. De villkor medel, varor eller
som avses är krav på föremål som anges i 2 §.
De villkor som avses är
krav på
-----------------------------------------------------
1. att patienten underkastar sig kroppsvisitation
eller ytlig kropps-besiktning,
2. att patienten medger undersökning av vad han
innehar eller får sig tillsänt.
4 §[12]2
-----------------------------------------------------
Sådana berusningsmedel
och föremål som anges i 2 Sådana berusningsmedel,
§ får omhändertas varor, dopningsmedel och
föremål som anges i 2 §
får omhändertas
-----------------------------------------------------
1. om de påträffas hos en intagen,
2. om en intagen får dem sig tillsända, eller
3. om de påträffas utan att det finns någon känd
ägare till dem.
Verksamhetschefen skall låta förstöra eller
försälja den omhändertagna egendomen enligt
bestämmelserna om beslagtagen egendom i 2 § 1
första stycket lagen (1958:205) om förverkande av
alkoholhaltiga drycker m.m.
Belopp som erhållits vid försäljningen skall
tillfalla staten.
___________________
Denna lag träder i kraft den 1 april 1999.
**FOOTNOTES**
[11]:1 Senaste lydelse 1996:796.
[12]:2 Senaste lydelse 1996:796.
Förslag till lag om ändring i lagen
(1988:870) om vård av missbrukare i vissa
fall
Härigenom föreskrivs att 31 och 36 §§ lagen
(1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall
skall ha följande lydelse.
-----------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Utskottets förslag
-----------------------------------------------------
31 §
-----------------------------------------------------
Den som vårdas enligt Den som vårdas enligt
denna lag i ett LVM-hem denna lag i ett LVM-hem
får inte inneha får inte inneha
alkoholhaltiga drycker, alkoholhaltiga drycker,
narkotika eller flyktiga narkotika, flyktiga
lösningsmedel eller lösningsmedel, sådana
injektionssprutor, medel som avses i lagen
kanyler eller andra (1991:1969) om förbud mot
föremål som är särskilt vissa dopningsmedel eller
ägnade att användas för sådana varor som omfattas
missbruk av eller annan av lagen (1999:000) om
befattning med narkotika. förbud mot vissa
Han får inte heller hälsofarliga varor eller
inneha något annat som injektionssprutor,
kan vara till men för kanyler eller andra
vården eller ordningen föremål som är särskilt
vid hemmet. Påträffas ägnade att användas för
sådan egendom som nu missbruk av eller annan
angetts, får den befattning med narkotika.
omhändertas. Han får inte heller
inneha något annat som
kan vara till men för
vården eller ordningen
vid hemmet. Påträffas
sådan egendom som nu
angetts, får den
omhändertas.
-----------------------------------------------------
36 §
-----------------------------------------------------
Har alkoholhaltiga
drycker, narkotika eller Har alkoholhaltiga
flyktiga lösnings-medel drycker, narkotika,
omhändertagits enligt 31 flyktiga lösningsmedel,
eller 35 § eller sådana medel som avses i
påträffats inom ett LVM- lagen (1991:1969) om
hem utan att det finns förbud mot vissa
någon känd ägare till dopningsmedel eller
dem, skall den som sådana varor som omfattas
förestår vården vid av lagen (1999:000) om
hemmet låta förstöra förbud mot vissa
eller försälja egendomen hälsofarliga varor
enligt bestäm-melserna om omhändertagits enligt 31
beslagtagen egendom i 2 § eller 35 § eller
1 första stycket lagen påträffats inom ett LVM-
(1958:205) om förverkande hem utan att det finns
av alkoholhaltiga drycker någon känd ägare till
m.m. Belopp som erhålls dem, skall den som
vid försäljning förestår vården vid
tillfaller staten. hemmet låta förstöra
eller försälja egendomen
enligt bestäm-melserna om
beslagtagen egendom i 2 §
1 första stycket lagen
(1958:205) om förverkande
av alkoholhaltiga drycker
m.m. Belopp som erhålls
vid försäljning
tillfaller staten.
-----------------------------------------------------
Detsamma skall gälla i fråga om injektionssprutor,
kanyler och andra föremål som är särskilt ägnade
att användas för missbruk av eller annan befattning
med narkotika.
__________________
Denna lag träder i kraft den 1 april 1999.
Förslag till lag om ändring i lagen
(1990:52) med särskilda bestämmelser om
vård av unga
Härigenom föreskrivs att 16 och 20 §§ lagen
(1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av
unga skall ha följande lydelse.
-----------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Utskottets förslag
-----------------------------------------------------
16 §
-----------------------------------------------------
Den som omfattas av
bestämmelserna i 15 § får Den som omfattas av
inte inneha narkotika, bestämmelserna i 15 § får
alkoholhaltiga drycker inte inneha narkotika,
eller andra alkoholhaltiga drycker,
berusningsmedel eller andra berusningsmedel,
injektionssprutor, sådana medel som avses i
kanyler eller andra lagen (1991:1969) om
föremål som är särskilt förbud mot vissa
ägnade att användas för dopningsmedel eller
missbruk av eller annan sådana varor som omfattas
befattning med narkotika. av lagen (1999:000) om
Den unge får inte heller förbud mot vissa
inneha något annat som hälsofarliga varor eller
kan vara till men för injektionssprutor,
vården eller ordningen kanyler eller andra
vid hemmet. Påträffas föremål som är särskilt
sådan egendom hos den ägnade att användas för
unge, får den missbruk av eller annan
omhändertas. befattning med narkotika.
Den unge får inte heller
inneha något annat som
kan vara till men för
vården eller ordningen
vid hemmet. Påträffas
sådan egendom hos den
unge, får den
omhändertas.
-----------------------------------------------------
20 §
-----------------------------------------------------
Har narkotika,
alkoholhaltiga drycker Har narkotika,
eller andra alkoholhaltiga drycker,
berusningsmedel andra berusningsmedel,
omhändertagits enligt 16 sådana medel som avses i
eller 19 § eller har lagen (1991:1969) om
sådan egendom påträffats förbud mot vissa
inom ett hem för särskilt dopningsmedel eller
noggrann tillsyn utan att sådana varor som omfattas
det finns någon känd av lagen (1999:000) om
ägare till egendomen, förbud mot vissa
skall den som förestår hälsofarliga varor
vården vid hemmet låta omhändertagits enligt 16
förstöra eller försälja eller 19 § eller har
egendomen enligt sådan egendom påträffats
bestämmelserna om inom ett hem för särskilt
beslagtagen egendom i 2 § noggrann tillsyn utan att
1 första stycket lagen det finns någon känd
(1958:205) om förverkande ägare till egendomen,
av alkoholhaltiga drycker skall den som förestår
m.m. Belopp som har vården vid hemmet låta
erhållits vid försäljning förstöra eller försälja
tillfaller staten. egendomen enligt
bestämmelserna om
beslagtagen egendom i 2 §
1 första stycket lagen
(1958:205) om förverkande
av alkoholhaltiga drycker
m.m. Belopp som har
erhållits vid försäljning
tillfaller staten.
-----------------------------------------------------
Detsamma skall gälla i fråga om
injektionssprutor, kanyler och andra föremål som är
särskilt ägnade att användas för missbruk av eller
annan befattning med narkotika.
__________________
Denna lag träder i kraft den 1 april 1999.
Förslag till lag om ändring i lagen
(1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård
Härigenom föreskrivs att 21 och 24 §§ lagen
(1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård skall ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse Utskottets förslag
-----------------------------------------------------
21 §
-----------------------------------------------------
En patient får inte En patient får inte
inneha inneha
1. narkotika, 1. narkotika,
alkoholhaltiga drycker alkoholhaltiga drycker,
eller andra andra berusningsmedel
berusningsmedel, eller sådana varor som
omfattas av lagen
(1999:000) om förbud mot
vissa hälsofarliga varor,
2. sådana medel som
2. injektionssprutor avses i lagen (1991:1969)
eller kanyler, som kan om förbud mot vissa
användas för insprutning dopningsmedel,
i människokroppen,
3. injektionssprutor
3. andra föremål som är eller kanyler, som kan
särskilt ägnade att användas för insprutning
användas för missbruk av i människokroppen,
eller annan befattning
med narkotika, eller 4. andra föremål som är
särskilt ägnade att
4. annan egendom som kan användas för missbruk av
skada honom själv eller eller annan befattning
någon annan eller vara med narkotika, eller
till men för vården eller
ordningen på 5. annan egendom som kan
vårdinrättningen. skada honom själv eller
någon annan eller vara
till men för vården eller
ordningen på
vårdinrättningen.
-----------------------------------------------------
Påträffas sådan egendom som avses i första
stycket, får den omhändertas.
24 §
-----------------------------------------------------
Har narkotika,
alkoholhaltiga drycker Har narkotika,
eller andra alkoholhaltiga drycker,
berusningsmedel andra berusningsmedel,
omhändertagits enligt 21 sådana medel som avses i
eller 22 § eller har lagen (1991:1969) om
sådan egendom påträffats förbud mot vissa
där patienter intagits dopningsmedel eller
för tvångsvård utan att sådana varor som omfattas
det finns någon känd av lagen (1999:000) om
ägare till egendomen, förbud mot vissa
skall chefsöver-läkaren hälsofarliga varor
låta förstöra eller sälja omhändertagits enligt 21
egendomen enligt eller 22 § eller har
bestämmelserna om sådan egendom påträffats
beslagtagen egendom i 2 § där patienter intagits
1 första stycket lagen för tvångsvård utan att
(1958:205) om förverkande det finns någon känd
av alkoholhaltiga drycker ägare till egendomen,
m.m. Detsamma gäller i skall chefsöverläkaren
fråga om låta förstöra eller sälja
injektionssprutor eller egendomen enligt
kanyler, som kan användas bestämmel-serna om
för insprutning i beslagtagen egendom i 2 §
männikokroppen, och i 1 första stycket lagen
fråga om andra föremål (1958:205) om förverkande
som är särskilt ägnade av alkoholhaltiga drycker
att användas för missbruk m.m. Detsamma gäller i
av eller annan befattning fråga om
med narkotika. injektionssprutor eller
kanyler, som kan användas
för insprutning i
människokroppen, och i
fråga om andra föremål
som är särskilt ägnade
att användas för missbruk
av eller annan befattning
med narkotika.
-----------------------------------------------------
Belopp som har erhållits vid försäljning tillfaller
staten.
_______________
Denna lag träder i kraft den 1 april 1999.
Förslag till lag om ändring i
läkemedelslagen (1992:859)
Härigenom föreskrivs att 1 § läkemedelslagen
(1992:859) skall ha följande lydelse.
-----------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Utskottets förslag
-----------------------------------------------------
1 §
-----------------------------------------------------
Med läkemedel avses i denna lag varor som är avsedda
att tillföras människor eller djur för att
förebygga, påvisa, lindra eller bota sjukdom eller
symtom på sjukdom eller att användas i likartat
syfte.
Med radioaktiva läkemedel avses läkemedel som avger
joniserande strålning. Till radioaktiva läkemedel
räknas inte slutna strålkällor.
-----------------------------------------------------
I fråga om narkotiska I fråga om narkotiska
läkemedel och om läkemedel, om läkemedel
läkemedel som utgör som utgör dopnings-medel
dopningsmedel tillämpas och om läkemedel som
bestämmelserna i denna omfattas av lagen
lag, om de inte strider (1999:000) om förbud mot
mot vad som är särskilt vissa hälsofarliga varor
föreskrivet om dessa tillämpas bestämmelserna
varor. i denna lag, om de inte
strider mot vad som är
särskilt föreskrivet om
dessa varor.
-----------------------------------------------------
________________________
Denna lag träder i kraft den 1 april 1999.
Förslag till lag om ändring i lagen
(1992:860) om kontroll av narkotika
Härigenom föreskrivs att 2 och 7 §§ lagen
(1992:860) om kontroll av narkotika skall ha
följande lydelse.
-----------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Utskottets förslag
-----------------------------------------------------
2 §
-----------------------------------------------------
Narkotika får importeras,
tillverkas, exporteras, Narkotika får
utbjudas till importeras, tillverkas,
försäljning, överlåtas exporteras, bjudas ut
eller innehas endast för till försäljning,
medicinskt eller överlåtas eller innehas
vetenskapligt ändamål. endast för medicinskt,
vetenskapligt eller annat
samhällsnyttigt ändamål
som är särskilt
angeläget.
-----------------------------------------------------
7 §
-----------------------------------------------------
Narkotika får innehas endast av
1. den som har rätt att handla med varan,
2. en föreståndare för en vetenskaplig institution
som ägs eller stöds av staten eller en kommun, i den
mån varan behövs för vetenskaplig forskning,
undersökning eller undervisning,
-----------------------------------------------------
3. en befattningshavare 3. en befattningshavare
vid försvarsmakten enligt vid försvarsmakten enligt
särskilda bestämmelser, särskilda bestämmelser,
eller
4. den som fått varan
4. den som fått varan utlämnad till sig enligt
utlämnad till sig enligt 6 § första stycket eller
6 § första stycket eller medgetts import enligt 3
medgetts import enligt 3 § första stycket, eller
§ första stycket.
5. den som fått särskilt
tillstånd till det för
utbildningsändamål eller
något annat
samhällsnyttigt ändamål.
-----------------------------------------------------
____________________________
Denna lag träder i kraft den 1 april 1999.
Förslag till lag om ändring i lagen
(1994:451) om intensivövervakning med
elektronisk kontroll
Härigenom föreskrivs att 4 § lagen (1994:451) om
intensivövervakning med elektronisk kontrol[13]l 1
skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Utskottets förslag
-----------------------------------------------------
4 §[14]2
-----------------------------------------------------
Den dömde skall under
verkställigheten utanför Den dömde skall under
anstalt iaktta verkställigheten utanför
skötsamhet, efter förmåga anstalt iaktta
söka försörja sig samt i skötsamhet, efter förmåga
övrigt rätta sig efter söka försörja sig samt i
vad som åligger honom övrigt rätta sig efter
enligt denna lag och vad som åligger honom
enligt föreskrift som enligt denna lag och
meddelats med stöd av enligt föreskrift som
lagen. Han skall avhålla meddelats med stöd av
sig från alkohol och lagen. Han skall avhålla
andra sig från alkohol och
beroendeframkallande andra
medel samt sådana medel beroendeframkallande
som avses i 1 § lagen medel, sådana medel som
(1991:1969) om förbud mot avses i 1 § lagen
vissa dopningsmedel. (1991:1969) om förbud mot
vissa dopningsmedel samt
sådana varor som omfattas
av lagen (1999:000) om
förbud mot vissa
hälsofarliga varor.
Den dömde är, om inte
annat föranleds av Den dömde är, om inte
medicinska eller liknande annat föranleds av
skäl, skyldig att under medicinska eller liknande
verkställigheten på skäl, skyldig att under
anmaning lämna blod-, verkställigheten på
urin- eller anmaning lämna blod-,
utandningsprov för urin- eller
kontroll av att han inte utandningsprov för
är påverkad av sådana kontroll av att han inte
medel som avses i första är påverkad av sådana
stycket andra meningen. medel eller varor som
Elektro-niska hjälpmedel avses i första stycket
får användas för att andra meningen.
kontrollera att den dömde Elektroniska hjälpmedel
avhåller sig från får användas för att
alkohol. kontrollera att den dömde
avhåller sig från
alkohol.
-----------------------------------------------------
________________________
Denna lag träder i kraft den 1 april 1999.
**FOOTNOTES**
[13]:1 Senaste lydelse av lagens rubrik
1998:618.
[14]:2 Senaste lydelse 1996:784.
Förslag till lag om ändring i lagen
(1996:701) om Tullverkets befogenheter vid
Sveriges gräns mot ett annat land inom
Europeiska unionen
Härigenom föreskrivs att 3, 4 och 7 §§ lagen
(1996:701) om Tullverkets befogenheter vid Sveriges
gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen
skall ha följande lydelse.
-----------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Utskottets förslag
-----------------------------------------------------
3 §[15]1
-----------------------------------------------------
Lagen är tillämplig endast beträffande följande
varor:
1. krigsmateriel som avses i lagen (1992:1300) om
krigsmateriel, och produkter som avses i lagen
(1998:397) om strategiska produkter,
2. varor som skall beskattas enligt lagen
(1994:1565) om beskattning av privatinförsel av
alkoholdrycker och tobaksvaror från land som är
medlem i Europeiska unionen,
3. narkotika som avses i narkotikastrafflagen
(1968:64),
4. vapen och ammunition som avses i vapenlagen
(1996:67),
5. injektionssprutor och kanyler,
6. dopningsmedel som avses i lagen (1991:1969) om
förbud mot vissa dopningsmedel,
7. springstiletter, springknivar, knogjärn,
kaststjärnor, riv- eller nithandskar, batonger,
karatepinnar, blydaggar, spikklubbor och liknande,
8. kulturföremål som avses i 5 kap. 4-6 §§ lagen
(1988:950) om kulturminnen m.m.,
9. hundar och katter för annat ändamål än handel,
10. spritdrycker, vin och starköl enligt
alkohollagen (1994:1738), teknisk sprit och
alkoholhaltiga preparat enligt lagen (1961:181) om
försäljning av teknisk sprit m.m. samt tobaksvaror
vid kontroll av åldersgränsen i 13 § tobakslagen
(1993:581),
11. nötkreatur, svin, får, getter, fjäderfän, fisk
och reptiler,
12. andra djur än sådana som anges ovan och
produkter av djur, om det finns särskild anledning
att misstänka att smittsam sjukdom förekommer, att
djuret eller djurprodukten på annat sätt utgör en
allvarlig hälsorisk för människor eller djur, att
medföljande dokument är ofullständiga eller
felaktiga, att erforderliga dokument saknas eller
att de villkor som i övrigt gäller för införseln
inte är uppfyllda,
-----------------------------------------------------
13. barnpornografi enligt lagen (1998:1443) om
förbud mot införsel och utförsel av barnpornografi,
-----------------------------------------------------
14. varor som avses i
lagen (1999:000) om
förbud mot vissa
hälsofarliga varor.
-----------------------------------------------------
1. för den som utan
1. för den som utan erforderligt tillstånd,
erforderligt tillstånd, eller med stöd av
eller med stöd av tillstånd som föranletts
tillstånd som föranletts av vilseledande uppgift,
av vilseledande uppgift, från ett annat EU-land
från ett annat EU-land till Sverige inför eller
till Sverige inför eller från Sverige till ett
från Sverige till ett sådant land utför en vara
sådant land utför en vara som avses i 3 § 3, 5-8,
som avses i 3 § 3, 5-8 10 och 14.
och 10.
-----------------------------------------------------
2. för den som från ett annat EU-land till Sverige
inför eller från Sverige till ett sådant land utför
en vara som avses i 3 § 1, 4, 9 och 11-13.
Regeringen eller efter regeringens bemyndigande
Generaltullstyrelsen får meddela närmare
föreskrifter om anmälningsskyldigheten.
-----------------------------------------------------
7 §[17]3
-----------------------------------------------------
För kontroll av att
anmälningsskyldigheten För kontroll av att
enligt denna lag, eller anmäl-ningsskyldigheten
att deklarationsskyldig- enligt denna lag, eller
heten enligt lagen att
(1994:1565) om deklarationsskyldigheten
beskattning av enligt lagen (1994:1565)
privatinförsel av om beskatt-ning av
alkoholdrycker och privatinförsel av
tobaksvaror från ett land alkohol-drycker och
som är medlem i tobaksvaror från ett land
Europeiska unionen, som är medlem i
fullgjorts riktigt och Europeiska unionen,
fullständigt, samt för fullgjorts riktigt och
kontroll av att gällande fullständigt, samt för
villkor för in- eller kontroll av att gällande
utförsel av sådana varor villkor för in- eller
som anges i 3 § 1 och utförsel av sådana varor
3-13 uppfyllts, får en som anges i 3 § 1 och
tulltjänsteman undersöka 3-14 uppfyllts, får en
tulltjänsteman undersöka
-----------------------------------------------------
1. transportmedel, containrar, lådor och andra
utrymmen där varor kan förvaras vid införsel från
eller utförsel till ett annat EU-land,
2. handresgods, såsom resväskor och portföljer,
samt handväskor och liknande som medförs av en
resande vid inresa från eller utresa till ett annat
EU-land, eller av den som kan anmanas att stanna
enligt 5 § första stycket 2.
Ytterligare bestämmelser om befogenheter bl.a.
avseende kroppsvisitation och kroppsbesiktning finns
i lagen (1960:418) om straff för varusmuggling.
-----------------------------------------------------
__________________
Utskottet behandlar frågan om avgivande
av yttrande till socialutskottet över
proposition 1997/98:183 Kontroll av
syntetiska droger m.m. samt motion
1998/99:So9.
Utskottet beslutar föreslå socialutskottet att tillstyrka
proposi-tionen i de delar som ligger
inom justitieutskottets berednings-
område.