Socialutskottets betänkande
1998/99:SOU14

Vissa ändringar i läkemedelsförmånen m.m.

Innehåll

1998/99


SoU14


Sammanfattning
I   betänkandet  behandlas  regeringens  proposition
1998/99:106  Vissa  ändringar  i  läkemedelsförmånen
m.m. samt tjugofyra motionsyrkanden  som  väckts med
anledning av propositionen.


Fem  motionsyrkanden från den allmänna motionstiden
behandlas också.


Utskottet  har  inhämtat  Lagrådets  yttrande  över
lagförslagen  i  propositionen.  Lagrådet har lämnat
förslagen utan erinran.


Utskottet    ställer    sig    i    princip   bakom
propositionens    förslag,   vilket   innebär    att
beloppsgränsen för  högkostnadsskyddet  vid  köp  av
läkemedel  höjs  fr.o.m.  den 1 juni 1999 med 500 kr
från  1  300  kr  till  1 800 kr.  Gränsen  för  när
patienten/konsumenten  får  kostnadsreducering  höjs
från 400 kr till 900 kr. Den s.k. trappstegsmodellen
behålls men även de följande  trappstegen  höjs  med
500   kr.  För  att  kompensera  ekonomiskt  utsatta
grupper  föreslås  en höjning av pensionstillskottet
på visst sätt vilket  innebär  en höjning med 509 kr
om    året    för    en    pensionär    med    fullt
pensionstillskott.   Till  följd  av  ändringarna  i
pensionstillskottet föreslås  en  särskild  lag  med
vissa ändringar avseende det särskilda grundavdraget
och deklarationsskyldigheten.


Med  anledning  av  flera  motionsyrkanden  föreslår
utskottet  ett  tillkännagivande  med  krav  på  ett
klarläggande  av  frågan  om och i så fall på vilket
sätt den förskrivande läkaren  skall kunna avgöra om
ett  läkemedel  skall ingå i läkemedelsförmånen  och
därmed bli subventionerat.  Regeringen  bör behandla
frågan    med   förtur   i   den   totalöversyn   av
läkemedelsförmånen som regeringen aviserar.




Utskottet föreslår  vidare,  även det i anledning av
ett  motionsyrkande  (s,  v, mp)  att  det  i  lagen
(1996:1150) om högkostnadsskydd vid köp av läkemedel
m.m.  införs  en särskild bestämmelse  som  undantar
tillämpningen av  6, 7 och 9 §§ konsumentkreditlagen
(1992:830).   I   enlighet    med   Konsumentverkets
rekommendationer beviljar Apoteket  AB  i dag kredit
utan kreditprövning. För många patienter/konsumenter
bör  det enligt utskottets mening betraktas  som  en
fördel  om  Apoteket  AB  kan  fortsätta att bevilja
kredit  på  samma sätt som hittills.  Med  tanke  på
ändamålet  med   bolagets   kredit   förbises   inte
konsumentskyddsbehovet  om  kredit lämnas intill ett
belopp om 1 800 kr.




I betänkandet finns 12
reservationer och 2 särskilda
yttranden.


Propositionen
I   proposition   1998/99:106  Vissa   ändringar   i
läkemedelsförmånen    m.m.    föreslår    regeringen
(Socialdepartementet)     att     riksdagen    antar
regeringens förslag till


1.   lag   om   ändring  i  lagen  (1996:1150)   om
högkostnadsskydd vid köp av läkemedel m.m.,


2.   lag   om   tillfällig   beräkning   av   vissa
pensionsförmåner,


3.    lag    om    särskilt     grundavdrag     och
deklarationsskyldighet  för fysiska personer i vissa
fall vid 2000 och 2001 års taxeringar.


Lagförslagen bifogas betänkandet
som bilaga 1.


Motionerna
Motioner väckta med anledning av
propositionen




1998/99:So21 av Ulf Kristersson m.fl. (m) vari yrkas


1. att riksdagen avslår  proposition  1998/99:106 i
enlighet med vad som anförts i motionen,


2. att riksdagen hos regeringen begär förslag  till
nytt högkostnadsskydd i enlighet med vad som anförts
i motionen,


3.  att  riksdagen  hos regeringen begär förslag om
upphävande av Apoteksbolagsmonopolet  i enlighet med
vad som anförts i motionen,


4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna      vad     i     motionen     anförts     om
rationaliseringsmöjligheter                     inom
läkemedelsförsörjningen,


5. att riksdagen beslutar återinföra ett nationellt
läkemedelsförmånssystem   i  enlighet  med  vad  som
anförts i motionen,


6.  att  riksdagen  beslutar   avskaffa   lagen  om
receptregister  i  enlighet  med  vad som anförts  i
motionen,


7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om sådana  föreskrifter
angående     förskrivning     av    läkemedel    att
tolkningsproblemen undanröjs.


1998/99:So22 av Susanne Eberstein  m.fl.  (s, v, mp)
vari  yrkas  att  riksdagen  beslutar  att  i  lagen
(1996:1150) om högkostnadsskydd vid köp av läkemedel
m.m.  införa  en  ny  paragraf,  4  a §, av följande
lydelse: Kredit som lämnas av Apoteket  AB för inköp
av  läkemedel och andra varor enligt denna  lag  och
som inte  överstiger  1  800  kr  omfattas  inte  av
bestämmelserna  i 6, 7 och 9 §§ konsumentkreditlagen
(1992:830).




1998/99:So23 av Kerstin  Heinemann  m.fl.  (fp) vari
yrkas


1. att riksdagen avslår propositionen,


2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om åtgärder i syfte att
minska kostnaderna för läkemedel.


1998/99:So24  av  Kenneth  Johansson m.fl. (c)  vari
yrkas


1.  att  riksdagen  avslår förslaget  om  att  höja
högkostnadsskyddet från 1 300 till 1 800 kr,


2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om delbetalning,


3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts  om  att ge landstingen
möjlighet   att   på   egen   hand   förhandla    om
läkemedelspriserna,


4.  att  riksdagen  hos regeringen begär förslag om
avveckling av Apoteks  AB:s  ensamrätt  att  bedriva
detaljhandel med läkemedel,


5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om postapotek,


6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om en receptavgift,


7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna   vad   i   motionen  anförts  om  översyn  av
möjligheten att göra  fler  receptbelagda  läkemedel
receptfria,


8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna   vad   i   motionen   anförts   om  tydligare
förskrivningsregler.


1998/99:So25  av  Chatrine  Pålsson m.fl. (kd)  vari
yrkas


1.  att  riksdagen avslår regeringens  förslag  att
högkostnadsskyddet för läkemedel höjs,


2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna  vad i  motionen  anförts  om  en  översyn  av
högkostnadsskyddet,


3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad  i motionen anförts om en konsekvensanalys
med anledning av höjda läkemedelskostnader,


4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i  motionen  anförts om utökad information
om läkemedel,


5. att riksdagen hos regeringen  begär  förslag  om
nya   regler   för  förskrivning  av  läkemedel  som
omfattas av subventionssystemet,


6. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om en avreglering av Apoteket AB:s
monopol.




Motioner väckta under allmänna motionstiden
1998




1998/99:So221 av  Ronny  Olander  (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen  till  känna
vad   i   motionen  anförts  om  en  utvärdering  av
läkemedelskostnaden  och  dess förväntade utveckling
avseende läkemedlet Viagra.




1998/99:So254 av Lennart Hedquist (m) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger  regeringen  till känna
vad i motionen anförts om att en snabb utredning bör
göras  om  vilka läkemedel som bör innefattas  i  en
ordning   med    endast    begränsad    rätt    till
läkemedelsförmån.




1998/99:So342  av  Barbro  Johansson (mp) vari yrkas
att  riksdagen som sin mening  ger  regeringen  till
känna vad i motionen anförts om att en utredning bör
göras  för  att  fastställa kostnader och behovet av
att     förskriva     läkemedlet     Viagra     inom
högkostnadsskyddets ram.




1998/99:So423  av  Ulf Kristersson  m.fl.  (m)  vari
yrkas


6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen  anförts om fri förskrivning av
vissa nya typer av läkemedel  och  att Viagra endast
skall  subventioneras  för  vissa  tydligt   angivna
indikationer,


9. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i
motionen anförts om ett framtida
avskaffande av prisregleringen för
läkemedel.


Utskottet
Ärendets beredning i utskottet




Utskottet  har  den  15  april 1999 beslutat inhämta
Lagrådets     yttrande    över    lagförslagen     i
propositionen. Lagrådets yttrande återfinns i bilaga
2 till betänkandet.


Socialförsäkringsutskottet   har   avgett  yttrande
vilket återfinns i bilaga 3.


Utskottet   har   uppvaktats  av  företrädare   för
Handikappförbundens     Samarbetsorgan,     Sveriges
Pensionärsförbund   och  Neurologiskt  Handikappades
Riksförbund med anledning av propositionen.


Till utskottet har inkommit ca 3 000
skrivelser varav många med bifogade
namnlistor.




Propositionens huvudsakliga innehåll




Regeringen   föreslår   att    beloppsgränsen    för
högkostnadsskyddet vid köp av läkemedel höjs fr.o.m.
den  1 juni 1999 med 500 kr från 1 300 kr till 1 800
kr. Patienterna  får då inte någon reducering av den
sammanlagda läkemedelskostnaden  så  länge kostnaden
inte   överstiger   900   kr.  När  den  sammanlagda
kostnaden      överstiger      900     kr      utgör
kostnadsreduceringen 50 % av den  del som överstiger
900  kr  men  inte  1  700 kr, 75 % av den  del  som
överstiger 1 700 kr men  inte  3 300 kr, 90 % av den
del som överstiger 3 300 kr men  inte  4 300 kr samt
hela  den  sammanlagda  kostnaden till den  del  den
överstiger 4 300 kr.


För att kompensera ekonomiskt  utsatta  grupper för
den  föreslagna  höjningen  lämnas  i  propositionen
förslag  om  att  höja pensionstillskottet  med  1,4
procentenheter, vilket innebär en höjning med 509 kr
om    året    för    en    pensionär    med    fullt
pensionstillskott.  Till  följd   av  ändringarna  i
pensionstillskottet  föreslås  en särskild  lag  med
vissa ändringar avseende det särskilda grundavdraget
och deklarationsskyldigheten.


I propositionen gör regeringen  den bedömningen att
en utredning bör tillsättas för att  göra en översyn
av läkemedelsförmånen bl.a. i syfte att  få kontroll
över kostnadsutvecklingen.


Regeringen gör vidare bedömningen att det
för närvarande inte är aktuellt att
förändra ensamrätten för Apoteket AB att
bedriva detaljhandel med läkemedel.




Fråga om avslag på propositionen m.m.




I  motion  So21 av Ulf Kristersson m.fl. (m)  begärs
att riksdagen  avslår propositionen (yrkande 1). Ett
likadant yrkande  finns  i  motion  So23  av Kerstin
Heinemann m.fl. (fp) (yrkande 1).


Motionärerna  i  motion  So21  (m)  hemställer  att
riksdagen hos regeringen begär förslag  om  ett helt
nytt högkostnadsskydd i enlighet med vad som anförts
i  motionen  (yrkande  2).  Motionärerna  yrkar  att
riksdagen   beslutar   återinföra   ett   nationellt
läkemedelsförmånssystem  (yrkande  5)  och  beslutar
avskaffa   lagen   om  receptregister  (yrkande  6).
Motionärerna yrkar vidare  ett  tillkännagivande  om
rationaliseringsmöjligheter                     inom
läkemedelsförsörjningen  (yrkande  4). Motionärernas
utgångspunkt är att människor som har stort behov av
läkemedel  också  skall garanteras detta  genom  ett
rimligt högkostnadsskydd.  Därför  vill de införa en
frivillig försäkring vars premie är 1 200 kr per år.
Motionärerna har under flera år föreslagit  en annan
modell     vad     gäller    högkostnadsskyddet    i
läkemedelsförsäkringen,  en modell vars syfte är att
skydda  dem  som  har  störst  behov  av  läkemedel,
samtidigt  som  det sparar  pengar  för  staten  och
skattebetalarna.   De   kombinerar  sin  modell  för
högkostnadsskydd  med  ett  antal  förändringar  som
minskar   kostnader   för  läkemedelsdistributionen.
Motionärerna  föreslår att  dagens  högkostnadsskydd
ersätts med en  frivillig  försäkring.  Denna har en
premie  om 1 200 kr per år, eller 100 kr per  månad.
Ansluter  man  sig  till  denna  försäkring, som bör
administreras  av  försäkringskassan,   ingår   alla
receptbelagda mediciner. Den enskilde betalar endast
25  kr i expeditionsavgift vid varje inköpstillfälle
- inget  mer.  Ytterligare  besparingar  kan  enligt
motionärerna    åstadkommas   genom   att   i   ökad
utsträckning  förskriva   mindre  förpackningar  och
därmed reducera svinnet. Uppskattningar  om  vad  de
läkemedel  kostar  som  kastas varje år har angivits
till  uppemot  500  miljoner   kronor.  Visst  svinn
förekommer alltid men ett nytt betalningssystem  kan
säkerligen           reducera           kostnaderna.
Rationaliseringseffekter   för   landstingen   genom
läkemedelsterapi  som  underlättar  övergången  från
sluten  till öppen vård på en rad områden  torde  ge
vinster på  minst 300 till 400 miljoner kronor. Även
primärkommunerna    kan    antas    få   motsvarande
rationaliseringseffekter   när   det  gäller   visst
psykiatriskt  omhändertagande.  Besparingarna  torde
uppgå  till  ca 500 miljoner kronor  sammanlagt  för
landstingen         och          de         statliga
socialförsäkringssystemen.   Merparten   faller   på
landstingen.      De     rationaliseringsmöjligheter
motionärerna pekar  på  utgör  endast exempel, heter
det i motionen.


Motionärerna   i   motion   So23  (fp)   begär   ett
tillkännagivande  om  vad  i  motionen   anförts  om
åtgärder   i   syfte   att  minska  kostnaderna  för
läkemedel (yrkande 2). Motionärerna, som påminner om
att Folkpartiet stod bakom läkemedelsreformen hösten
1996,  anser  att  regeringen   väljer   fel  väg  i
ansträngningen   att  begränsa  de  snabbt  stigande
läkemedelskostnaderna.  Regeringens  förslag innebär
kraftigt  ökade  kostnader för dem som köper  -  och
nästan  alltid  behöver  -  läkemedel.  Motionärerna
anser att reformer  bör  genomföras  som syftar till
att rätt medicin skrivs ut och att det  är billigast
likvärdiga  medicin  som används i stället  för  ett
förslag som drabbar patienterna  med  kraftigt höjda
kostnader.  Motionärerna  föreslår  olika  åtgärder.
Läkemedelsförskrivningen     måste    följas     upp
noggrannare. Läkemedelskommittéerna  är de organ som
är   bäst   lämpade   för  att  genomföra  en  sådan
uppföljning. Vidare måste  det  bli  enklare för den
enskilde    läkaren   att   följa   upp   sin   egen
förskrivning.  De  beslut  som  riksdagen  fattat om
receptförskrivningsregister       måste       enligt
motionärerna       omsättas       i       praktiken.
Läkemedelsförskrivningsdata  måste  återföras   till
läkarkåren.  Ett annat exempel på en besparing genom
bättre   förskrivning    är    att    följa    SBU:s
rekommendationer   angående   mediciner   mot   högt
blodtryck.    Motionärerna    anser    vidare    att
referensprissystemet bör utvidgas. Slutligen bör det
omgående  till  ett  förtydligande  när  det  gäller
möjligheten att förskriva utan rabattering.




Utskottets bedömning




Utskottet,   som   delar   regeringens  bedömning  i
propositionen, avstyrker motionerna So21 (m) yrkande
1 och So23 (fp) yrkande 1.


I motion So23 (fp) yrkande  2  föreslås flera olika
sätt     att    begränsa    de    snabbt    stigande
läkemedelskostnaderna.  Utskottet  delar regeringens
bedömning  att  det  är angeläget att mycket  snabbt
vidta åtgärder för att  hejda ökningen av samhällets
kostnader för läkemedel och  återkommer  nedan  till
frågan  om  en  större  översyn  av förmånssystemet.
Yrkandet avstyrks.




De förslag som tas upp i motion So21 (m)
yrkandena 2 och 4-6 behandlade utskottet
senast i budgetbetänkandet 1998/99:SoU1.
Utskottet vidhåller sin inställning att
kostnadsansvaret för läkemedelsförmånen bör
ligga hos sjukvårdshuvudmännen. Utskottet
anser inte att ett helt nytt
högkostnadsskydd skall införas. På samma
grunder som anfördes vid införandet av
lagen om receptregister motsätter sig
utskottet förslaget att avskaffa registret.
Utskottet delar inte heller motionärernas
bedömning beträffande
rationaliseringsmöjligheter inom
läkemedelsförsörjningen. Motionsyrkandena
avstyrks.






Höjd beloppsgräns för högkostnadsskyddet




Propositionen




Det nuvarande statliga förmånssystemet för läkemedel
trädde  i kraft den 1 januari 1997.  Förmånssystemet
regleras i lagen (1996:1150) om högkostnadsskydd vid
köp av läkemedel.  Samtliga  receptbelagda läkemedel
ingår i läkemedelsförmånen om läkemedlen förskrivs i
något  sådant  syfte som anges i  1  §  och  om  det
marknadsförande bolaget har fått ett pris fastställt
av Riksförsäkringsverket. I förordningen (1996:1294)
om  högkostnadsskydd   vid  köp  av  läkemedel  m.m.
undantas   vissa   receptbelagda    läkemedel   från
högkostnadsskyddet. Enligt vad som närmare  anges  i
förordningen  kan  även  receptfria läkemedel ingå i
läkemedelsförmånen.


Kostnadsansvaret  för  läkemedelsförmånen  övergick
till sjukvårdshuvudmännen den 1 januari 1998.


En av utgångspunkterna när  det nya förmånssystemet
infördes  var att de samlade resurserna  för  hälso-
och  sjukvården  måste  användas  så  effektivt  som
möjligt  i ett längre perspektiv. Det var nödvändigt
att  bromsa   den  snabba  kostnadsutvecklingen  för
läkemedel  såväl   kortsiktigt   som  i  ett  längre
perspektiv.  Samtidigt  riktades  subventionen  till
personer med stort behov av läkemedel medan personer
med mer begränsade läkemedelsinköp själva skulle stå
för en större del eller hela kostnaden.


Kostnaderna   för   läkemedelsförmånen   har   ökat
kraftigt  under 1990-talet.  Mellan  1990  och  1998
ökade statens kostnader för förmånen från knappt 6,9
miljarder kronor  till  drygt 13,4 miljarder kronor.
Således    nära   fördubblades    kostnaderna    för
läkemedelsförmånen på åtta år mätt i löpande priser.
Orsakerna  till  den  kraftiga  kostnadsökningen  är
bl.a.      den      demografiska       utvecklingen,
strukturförändringarna  som  lett till att  en  allt
större  andel av läkemedlen skrivs  ut  i  öppenvård
samt tillkomsten av nya och dyrare läkemedel.


Regeringen    konstaterar   i   propositionen   att
samhällets kostnader  för  läkemedel  fortsätter att
öka  i en takt som inte är acceptabel samtidigt  som
den  andel   som  patienterna  betalar  har  sjunkit
påtagligt  under   den   nivå  som  förutsattes  när
läkemedelsreformen genomfördes.  Regeringen  gör mot
den  bakgrunden  bedömningen  att läkemedelsreformen
inte har fått avsedd effekt. Det  kan  på  sikt leda
till  att läkemedelskostnaderna tränger undan  annan
hälso- och sjukvård om inte förändringar genomförs i
systemet.


Enligt regeringen är det angeläget att snabbt vidta
åtgärder  för att hejda denna utvecklingen. En sådan
åtgärd bör,  i  avvaktan  på  en  större  översyn av
förmånssystemet,  göras inom ramen för det nuvarande
systemet.  En  grundläggande  förutsättning  för  de
åtgärder som kan bli aktuella är att de av flertalet
uppfattas som rättfärdiga  och  att  åtgärderna inte
leder  till att någon drabbas av läkemedelskostnader
som blir  så  höga  att  hälsan  eller  vården  blir
eftersatt. Regeringen föreslår därför en höjning  av
högkostnadsskyddet  där tyngdpunkten - i förhållande
till vad som gäller enligt  nuvarande bestämmelser -
läggs  på  de  patienter som har  en  förhållandevis
liten läkemedelskostnad.  Gränsen  för  när det sker
någon  kostnadsreducering  höjs därför från  400  kr
till  900  kr. För att behålla  den  ovan  beskrivna
trappstegsmodellen  intakt  höjs  även  de  följande
trappstegen med 500 kr. Förändringen innebär således
att  frikortsgränsen  för läkemedel höjs med 500  kr
från 1 300 kr till 1 800  kr vilket räknat per månad
innebär en höjning från 108 kr till 150 kr.


I sin helhet innebär den föreslagna  ändringen  att
patienterna   inte   får  någon  reducering  av  den
sammanlagda läkemedelskostnaden  så  länge kostnaden
inte   överstiger   900   kr.  När  den  sammanlagda
kostnaden      överstiger      900     kr      utgör
kostnadsreduceringen 50 % av den  del som överstiger
900  kr  men  inte  1  700 kr, 75 % av den  del  som
överstiger 1 700 kr men  inte  3 300 kr, 90 % av den
del som överstiger 3 300 kr men  inte  4 300  kr och
hela  den  sammanlagda  kostnaden  till  den del den
överstiger 4 300 kr.


De   ändrade   bestämmelserna   i   4  §  lagen  om
högkostnadsskydd vid köp av läkemedel  m.m. föreslås
träda i kraft den 1 juni 1999 och föreslås gälla för
samtliga inköp av läkemedel inom förmånssystemet som
görs  fr.o.m.  denna  tidpunkt. Det innebär  att  de
patienter  som före den  1  juni  1999  påbörjar  en
tolvmånadersperiod     tar     med     sin    totala
läkemedelskostnad  in  i  den nya trappstegsmodellen
och kostnaden utgör där utgångspunkten  för hur stor
reduceringen skall bli på nästa läkemedelsinköp.




Motioner




I   motion  So25  av  Chatrine  Pålsson  m.fl.  (kd)
hemställs  att  riksdagen avslår regeringens förslag
att höja högkostnadsskyddet  för  läkemedel (yrkande
1).  Motionärerna  anför  att  patientavgifter   för
sjukvårdande  insatser  för enskilda människor är en
avgörande fråga om trygghet.  Under  senare  år  har
dock  avgifterna  för  den  enskilde ökat dramatiskt
dels  genom  att det s.k. högkostnadsskyddet  höjts,
dels därför att  flera  vårdavgifter  inte omfattas.
Motionärerna  begär  ett  tillkännagivande   om   en
översyn    av    högkostnadsskyddet   (yrkande   2).
Högkostnadsskyddet  bör omfatta alla egna avgifter i
vården, inklusive tandvård  samt  hjälpmedel,  heter
det   i   motionen.   I   yrkande   3   begärs   ett
tillkännagivande  till  regeringen om vad i motionen
anförts  om  en konsekvensanalys  med  anledning  av
höjda läkemedelskostnader.  Motionärerna  frågar vad
den   samhälleliga   kostnaden   blir  om  någon  av
ekonomiska  skäl  tvingas  avstå  från   hjälp   och
behandling.  Det  är högst troligt att det slutligen
leder till en belastning  på  sjukvården, såsom fler
läkarbesök, sjukhusvistelser eller operationer.




I  motion  So24  av  Kenneth  Johansson   m.fl.  (c)
hemställs  också  att riksdagen avslår förslaget  om
att höja högkostnadsskyddet från 1 300 till 1 800 kr
(yrkande  1). Höjningen  drabbar  dem  som  är  mest
utsatta.  För   barnfamiljer,   kroniskt  sjuka  och
funktionshindrade  är  höjningen,  tillsammans   med
andra  kostnader,  ytterligare  en  ekonomisk börda.
Motionärerna saknar en sammantagen samhällsekonomisk
analys av förslagets effekter t.ex. i  form  av ökad
sjukvård och fler sjukskrivningar.




Utskottets bedömning




Utskottet  delar  regeringens  bedömning att det  är
angeläget att snabbt vidta åtgärder  för  att  hejda
den  snabba  kostnadsutvecklingen. Enligt utskottets
bedömning finns  det för närvarande mycket som tyder
på en fortsatt snabb kostnadsökning om åtgärder inte
vidtas. I avvaktan  på  resultatet  av en översyn av
läkemedelsförmånen  bör  därför åtgärder  nu  vidtas
inom det rådande systemet.


Utskottet   ställer   sig  bakom   den   föreslagna
höjningen av högkostnadsskyddet där tyngdpunkten - i
förhållande  till vad som  gäller  enligt  nuvarande
bestämmelser -  läggs  på  de  patienter  som har en
förhållandevis  liten  läkemedelskostnad.  Utskottet
tillstyrker regeringens förslag till ändring  i  4 §
lagen  (1996:1150)  om  högkostnadsskydd  vid köp av
läkemedel  m.m.  och  avstyrker motionerna So24  (c)
yrkande 1 och So25 (kd) yrkandena 1 och 3.


Utskottet  vidhåller  sin   senast   i   betänkande
1998/99:SoU10  (s.  43)  intagna ståndpunkt att  det
inte finns någon anledning  att  nu se över reglerna
om  högkostnadsskydd  och  avstyrker   därför   även
yrkande 2 i motion So25 (kd).






Översyn av läkemedelsförmånen m.m.




Propositionen




I  propositionen  anförs  att  en  total  översyn av
läkemedelsförmånen  initieras  för  att  komma  till
rätta  med  bristerna  i  systemet  och  för att  få
kontroll över kostnadsutvecklingen.


En  viktig  fråga  som bör ingå i översynen  är  om
läkemedel som mer syftar  till  att  höja patienters
livskvalitet än att lindra eller bota  sjukdom skall
omfattas av läkemedelsförmånen. En närliggande fråga
som bör behandlas i översynen är om och i så fall på
vilket  sätt  den  förskrivande läkaren skall  kunna
avgöra    om   ett   läkemedel    skall    ingå    i
läkemedelsförmånen  och därmed bli subventionerat. I
det sammanhanget kan  nämnas  att  Socialstyrelsen i
ett  meddelandeblad  riktat  till  berörd   personal
närmare  har  beskrivit i vilka situationer som  ett
läkemedel kan förskrivas  utan  att  det  kommer att
ingå i läkemedelsförmånen. Det finns för övrigt skäl
att  i  översynen se över läkarnas förskrivningsrätt
sedd i ett  större  sammanhang. Tillämpningen av den
nuvarande  förmånen  och  eventuella  svårigheter  i
tillämpningen är ytterligare en fråga som bör ingå i
översynen.  En  kartläggning   av  tillämpningen  av
förmånen   är   därför   angelägen,  heter   det   i
propositionen.




Motioner




I motion So21 av Ulf Kristersson  m.fl.  (m)  begärs
ett   tillkännagivande  till  regeringen  om  sådana
föreskrifter  angående förskrivning av läkemedel att
tolkningsproblemen undanröjs (yrkande 7).


Motionärerna anför följande.


Socialutskottet  genomförde  den  18  mars  1999 en
hearing   om  kostnaden  för  läkemedel.  Vid  denna
hearing framkom det att kostnaden för läkemedel ökat
mycket kraftigt.  Enligt  bl.a.  Landstingsförbundet
och  Läkarförbundet är det oklart vilka  regler  som
gäller  vid  förskrivning  av  läkemedel som ingår i
subventionssystemet.         Såväl         läkarkår,
landstingsförbund  som  apotek tycks tolka lagen  så
att om ett preparat har införts på subventionslistan
så subventioneras preparatet  vid  all förskrivning.
Möjligheten att förskriva läkemedlet  på  recept men
utan subvention har inte observerats. Något behov av
lagändring  torde  knappast vara för handen men  väl
ett tydliggörande av  regeringen  och  den myndighet
som har föreskriftsrätten av hur lagen skall tolkas.
Dagens     oklarhet     leder    till    att    hela
subventioneringssystemet   riskerar   att   tappa  i
legitimitet  samtidigt  som  kostnaden för läkemedel
drivs upp helt i onödan. Av den  anledningen och mot
bakgrund      av      skenande     kostnader     för
läkemedelsförmånen  bör   enligt   motionärerna  ett
förtydligande göras av hur lagen skall tolkas.


I motion So423 av Ulf Kristersson m.fl.  (m)  begärs
ett  tillkännagivande  om vad i motionen anförts  om
ett  framtida  avskaffande  av  prisregleringen  för
läkemedel  (yrkande   9).   Motionärerna  anför  att
inflationen alltid har tagits  med i beräkningen vid
prissättningen av läkemedel. Ett nytt dyrt läkemedel
har  således  automatiskt  fått ett  avsevärt  realt
sänkt    pris   några   år   efter   introduktionen.
Inflationsförutsättningarna   har   ändrats,  vilket
innebär att RFV noggrannare måste följa  priserna på
äldre    produkter    och    aktivt   genomföra   en
prisanpassning  i  stället  för  den   som  tidigare
automatiskt   skedde   genom  inflationen.  När   en
avmonopolisering genomförts  är  det  naturligt  att
priskontrollen  upphör  och  en  fri  prissättning i
konkurrens mellan företagen sker.




I motion So25 av Chatrine Pålsson m.fl.  (kd) begärs
ett  tillkännagivande  om vad i motionen anförts  om
utökad information om läkemedel  (yrkande 4). Det är
nödvändigt  att  såväl  patienten  som  läkaren  får
bättre  information  om  läkemedel. Det  finns  inga
begränsningar i läkarens förskrivningsrätt. Eftersom
läkaren således har ett stort  ansvar måste tillgång
till  väl  avvägd patient-information  om  läkemedel
prioriteras.  Motionärerna  hemställer att riksdagen
hos  regeringen  begär förslag  om  nya  regler  för
förskrivning   av   läkemedel    som   omfattas   av
subventionssystemet (yrkande 5). Föreskrifterna  som
gäller för förskrivning av läkemedel som omfattas av
subventionssystemet  är  svår-  tolkade  och oklara,
heter det i motionen.




I motion So24 av Kenneth Johansson m.fl. (c)  begärs
tillkännagivande  om  en  receptavgift  (yrkande 6).
Motionärerna  anser  att  en  sådan skall införas  i
stället    för    att    höja    högkostnadsskyddet.
Receptavgiften  bör  vara 10 kr. För  högkonsumenter
skulle det innebära en kostnad på omkring 150 kr per
år. En receptavgift är  enkel  att  administrera och
den  belastar  alla  kunder,  även  de som  inte  är
berättigade   till   högkostnadsskydd.  Motionärerna
begär vidare ett tillkännagivande  om  en översyn av
möjligheten  att  göra fler receptbelagda  läkemedel
receptfria (yrkande  7).  Om individen får möjlighet
att köpa fler vanliga och erkänt  riskfria läkemedel
receptfritt på apoteket banas väg för lägre priser i
konsumentledet   samtidigt  som  statsbudgeten   kan
avlastas betydande belopp.


Motionärerna begär  också  ett  tillkännagivande om
tydligare förskrivningsregler (yrkande 8). I yrkande
3  begärs  ett  tillkännagivande om vad  i  motionen
anförts om att ge  landstingen möjlighet att på egen
hand  förhandla om läkemedelspriserna.  Motionärerna
anser  att   de  senaste  årens  prisutveckling  för
läkemedlen, 12  % per år, är orimlig. Regeringen bör
ta  tag  i  de  grundläggande  orsakerna  till  höga
läkemedelspriser.  Det  finns  flera utredningar som
lagt fram förslag på området.


I fyra motioner från den allmänna  motionstiden 1998
berörs  olika  frågeställningar med anknytning  till
läkemedelssubventionens omfattning.




I motion So423 av  Ulf  Kristersson m.fl. (m) begärs
ett tillkännagivande om vad  i  motionen  anförts om
fri förskrivning av vissa typer av läkemedel och att
Viagra endast skall subventioneras för vissa tydligt
angivna   indikationer   (yrkande  6).  Motionärerna
bedömer att det borde vara möjligt att tänka sig ett
system   där   patienter   med   klara    medicinska
indikationer    erhåller    Viagra    subventionerat
(diabetes,  prostatabesvär,  vissa  nervskador   och
liknande).  I andra fall kan impotens föreligga utan
att den direkt uppkommit genom sjukdom. Motionärerna
anser att läkemedlet  i  sådana  fall  bör  kunna få
köpas  efter "enskild förskrivning" utan subvention.
Ingen bör  enligt  motionärerna  utestängas från det
högre välbefinnande som läkemedlet kan ge.




I  motion  So221  av  Ronny Olander (s)  begärs  ett
tillkännagivande till regeringen  om  en utvärdering
av    läkemedelskostnaden    och   dess   förväntade
utveckling avseende läkemedlet Viagra.




I motion So254 av Lennart Hedqvist  (m)  begärs  ett
tillkännagivande om att en snabb utredning bör göras
om  vilka  läkemedel som bör innefattas i en ordning
med endast begränsad rätt till läkemedelsförmån.




I motion So342  av  Barbro Johansson (mp) begärs ett
tillkännagivande om att  en  utredning bör göras för
att   fastställa  kostnader  och  behovet   av   att
förskriva läkemedlet Viagra inom högkostnadsskyddets
ram.




Pågående arbete




Regeringen  beslutade  i januari 1999 om ett uppdrag
till   Läkemedelsverket  och   Socialstyrelsen   att
kartlägga  vilka  nya  läkemedel  - eller grupper av
läkemedel - av karaktären att de mer syftar till att
höja patientens livskvalitet än att  de  är  avsedda
att  direkt lindra eller bota sjukdom som kan väntas
bli godkända  för  försäljning  i  Europa  under den
närmaste  femårsperioden.  Bakgrunden till uppdraget
är    de    frågeställningar   som   uppstått    vid
introduktionen  av  vissa  nya  läkemedel, t.ex. mot
impotens  och  fetma.  I uppdraget ingår  också  att
analysera konsekvenserna  av introduktionen av dessa
läkemedel  för  såväl  hälso-   och  sjukvården  som
samhället i övrigt av organisatorisk  och finansiell
karaktär.


Uppdraget  skall  redovisas till regeringen  senast
den 1 juli 1999.


Regeringen  beslutade  vid  samma  tidpunkt  om  ett
Projekt om vissa  läkemedelsfrågor. I en bilaga till
beslutet anförs bl.a. följande.




Det finns ett antal  oklarheter  och  problem som är
kopplade   till  överföringen  av  kostnadsansvaret.
Dessa måste  identifieras  och lösas om överföringen
skall  kunna  ske  enligt  fastlagd  inriktning  och
tidsplan.  Det handlar t.ex.  om  vilket  inflytande
landstingen  skall ha över läkemedelssystemet när de
fullt ut tar över  kostnadsansvaret. En fråga är den
om  nuvarande  system   med   prisförhandlingar   av
läkemedel   skall  ändras.  Det  nuvarande  systemet
innebär     att     det      är     staten     genom
Riksförsäkringsverket      som      svarar       för
prisförhandlingarna   och  som  därmed  avgör  vilka
läkemedel  som skall subventioneras.  Andra  viktiga
frågor inför  överföringen av kostnadsansvaret är om
det krävs ytterligare  åtgärder  för att få kontroll
över  kostnadsutvecklingen inom området.  En  tredje
central   fråga   gäller   enligt   vilka  principer
statsbidraget till läkemedel skall fördelas  när det
inordnas i det generella bidraget.




Projektet  skall  pågå åtminstone till år 2001.  För
att kunna följa upp övergången till det nya systemet
kan det bli nödvändigt att fortsätta en bit in på år
2001.




Utskottets bedömning




Utskottet arrangerade  den  18  mars  1999  en öppen
utfrågning  på  temat  Läkemedel i framtiden. Därvid
framkom bl.a. att det för  många framstår som oklart
vilka   regler  som  gäller  vid   förskrivning   av
läkemedel   som   ingår  i  subventionssystemet.  En
utskrift  av  utfrågningen   kommer  inom  kort  att
publiceras      i     Riksdagens     utredningsserie
(1998/99:URD6). Det  finns  olika  tolkningar såvitt
gäller  möjligheten att förskriva ett  läkemedel  på
recept men  utan  subvention.  Tolkningstvisten  har
enligt uppgift uppkommit i samband med införandet av
lagen  (1996:1150)  om  högkostnadsskydd  vid köp av
läkemedel   m.m.   Ett  meddelandeblad  riktat  till
berörda grupper har enligt uppgift ändå inte bringat
full klarhet i frågan.  Utskottet noterar därför med
tillfredsställelse  att  i   den   totalöversyn   av
läkemedelsförmånen som regeringen avser att initiera
ingår  frågan  om  och  i så fall på vilket sätt den
förskrivande  läkaren  skall  kunna  avgöra  om  ett
läkemedel skall ingå i läkemedelsförmånen och därmed
bli subventionerat. I flera  motioner  berörs  också
frågeställningen.    Motionärerna   efterlyser   ett
förtydligande. Utskottet  delar  bedömningen att det
behövs  ett  fullständigt klarläggande.  Frågan  bör
behandlas med  förtur  i  den nämnda totalöversynen.
Vad utskottet nu anfört bör  riksdagen med anledning
av motionerna So21 (m) yrkande  7,  So24 (c) yrkande
8, So25 (kd) yrkande 5 och So423 (m)  yrkande  6 som
sin mening ge regeringen till känna.




Mot  bakgrund  härav  finns  det  enligt  utskottets
mening  inte  skäl  för  riksdagen  att  vidta någon
åtgärd  i  anledning av motionerna So221 (s),  So254
(m) och So342 (mp). Motionerna avstyrks därmed.




De frågor som  tas upp i motion So24 (c) yrkandena 6
och 7 faller enligt  utskottet rimligen inom ramarna
för  den  totalöversyn  av   läkemedelsförmånen  som
regeringen aviserar och som syftar  till  att  komma
till  rätta  med  bristerna  i  systemet och  att få
kontroll över kostnadsutvecklingen.  Utskottet anser
att    resultatet   av   översynen   bör   avvaktas.
Motionsyrkandena avstyrks.




Utskottet  delar  bedömningen att det är viktigt att
såväl patienten som  läkaren  får bättre information
om  läkemedel.  Utskottet  vidhåller  sin  bedömning
(1996/97:SoU5   s.   35)  att  en   väl   fungerande
läkemedelsinformation är en viktig förutsättning för
att  konsumenterna  skall   kunna   bygga  upp  sina
kunskaper kring läkemedlen inför kommande läkarbesök
eller  val  av  egenvårdsmedel.  Genom  att   ställa
relevanta  frågor om exempelvis läkemedlens effekter
eller kostnader  kan konsumenten bidra både till att
förbättra   sin   egen    läkemedelsanvändning   och
förskrivarens val av terapi.  Patienten/konsu-menten
bör enligt utskottet erbjudas sådan  information att
vederbörande     ges     möjlighet    att    påverka
beslutsfattandet. Läkemedelskommittéernas uppgift är
att lämna förskrivaren rekommendationer  om  val  av
läkemedel  och  härigenom verka för en tillförlitlig
och rationell läkemedelsanvändning. Motion So25 (kd)
yrkande 4 är i huvudsak  tillgodosedd  med det sagda
och avstyrks därmed.




I motionerna So423 (m) yrkande 9 och So24
(c) yrkande 3 berörs olika
aspekter på läkemedelspriserna. Utskottet
konstaterar att prisfrågorna kommer att
behandlas inom det projekt om vissa
läkemedelsfrågor som nyligen startat inom
Socialdepartementet. Utskottet anser att
resultatet av Läkemedelsprojektet bör
avvaktas. Motionsyrkandena avstyrks därför.






Konkurrensutsättning av
läkemedelsdistributionen




Propositionen




Läkemedelsdistributionsutredningen redovisade i sitt
huvudbetänkande  Läkemedel  i  vård och Handel  (SOU
1998:28)  i  januari  1998  bl.a.  förslag   om  att
konkurrensutsätta  detaljhandeln med läkemedel,  för
vilket  det  statligt  ägda  Apoteksbolaget  (numera
Apoteket  AB)  har  ensamrätt.  Enligt  förslagen  i
betänkandet skall  en konkurrensutsättning kunna ske
genom  att  möjligheter  skapas  för  nyetableringar
såväl  lokalt   som  i  form  av  ny  teknik,  t.ex.
distansköp på nationell nivå. Det föreslås också att
sjukvårdshuvudmännen   skall   kunna   välja   annan
ansvarig       för       sjukvårdsapotek      utöver
sjukvårdshuvudmannen  själv   eller  Apoteksbolaget.
Betänkandet har remissbehandlats.


I propositionen görs bedömningen  att  det  nu inte
finns  skäl  att  förändra  läkemedelsdistributionen
genom   att   konkurrensutsätta  detaljhandeln   med
läkemedel. För  närvarande  avser  regeringen därmed
inte  att förändra ensamrätten för Apoteket  AB  att
bedriva detaljhandel med läkemedel.




Motioner




I motion  So21  av  Ulf Kristersson m.fl. (m) begärs
att  riksdagen  hos  regeringen   begär  förslag  om
upphävande  av apoteksmonopolet i enlighet  med  vad
som anförts i  motionen  (yrkande  3).  Motionärerna
anför att Sverige är ett av de få västländer som har
monopol  på  läkemedelsförsäljning. Monopol  kostar.
Statliga utredningar  har  enligt motionärerna visat
att en avmonopolisering skulle  spara  ca  1 miljard
kronor för staten. Det är ett mycket starkt skäl för
avmonopolisering  av läkemedelsmarknaden. Ett  annat
skäl  är  att tillgängligheten  ökar  om  receptfria
mediciner  kan   säljas   i  vanliga  affärer  under
farmaceutisk  ledning.  Motionärerna   förordar  att
Apoteket AB:s monopol avskaffas och ersätts  med  en
licensierad försäljning av läkemedel.




I  motion So25 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd) begärs
också ett tillkännagivande om vad i motionen anförts
om en  avreglering av Apoteket AB:s monopol (yrkande
6). Motionärerna  anser  att  Apoteket  AB:s monopol
beträffande  receptfria  läkemedel  skall avskaffas.
När  det  gäller handel med receptbelagda  läkemedel
bör också det  kunna  ske  av  annan än Apoteket AB.
Detaljhandel med receptbelagda läkemedel förutsätter
dock    att    farmaceututbildad   personal    finns
tillgänglig enligt motionärerna.




I  motion  So24  av   Kenneth  Johansson  m.fl.  (c)
hemställs att riksdagen hos regeringen begär förslag
om avveckling av Apoteket AB:s ensamrätt att bedriva
detaljhandel  med läkemedel  (yrkande  4).  Enskilda
apotek skall kunna  säljas  ut  till  privata  eller
kooperativa  företag.  Apoteken  skall  ledas  av en
verksamhetschef  som  skall  vara  apotekare  eller,
under   en  övergångstid,  receptarie.  Motionärerna
begär också  ett  tillkännagivande om vad i motionen
anförts om postapotek  (yrkande  5).  Sverige har få
apotek i förhållande till vårt invånarantal. Sverige
behöver  fler  apotek  för  att det skall finnas  en
fullgod  service  till medborgarna.  Postorderapotek
eller postapotek har  prövats  med  framgång  både i
USA,   Holland  och  Schweiz.  Postapotek  kan  inte
ersätta  men  utgöra  ett  komplement  till  vanliga
apotek.




Utskottets bedömning




Utskottet  gör  ingen annan bedömning än regeringen,
nämligen att det  nu  inte  finns  skäl att förändra
läkemedelsdistributionen genom att konkurrensutsätta
detaljhandeln  med  läkemedel. Motionerna  So21  (m)
yrkande 3, So24 (c) yrkande  4 och So25 (kd) yrkande
6 avstyrks därmed. Även yrkande  5 i motion So24 (c)
avstyrks.




Delbetalningssystemet - kredit lämnad av
Apoteket AB




I  propositionen anges att Apoteket  AB  kommer  att
bevilja  kredit på högst 1 500 kr och resterande del
betalas i slutet av månaden efter den köpet gjordes.
Detta  skall   ses  mot  bakgrund  av  de  nuvarande
bestämmelserna     i     konsumentkreditlagen     om
beloppsgränsen 1 500 kr.




I motion So22 av Susanne  Eberstein m.fl. (s, v, mp)
hemställs  att  riksdagen  beslutar   att   i  lagen
(1996:1150) om högkostnadsskydd vid köp av läkemedel
m.m.  införa  en  ny  paragraf,  4  a §, av följande
lydelse: Kredit som lämnas av Apoteket  AB för inköp
av  läkemedel och andra varor enligt denna  lag  och
som inte  överstiger  1  800  kr  omfattas  inte  av
bestämmelserna  i 6, 7 och 9 §§ konsumentkreditlagen
(1992:830).   Motionärerna    redogör    för   några
grundläggande  bestämmelser  i  konsumentkreditlagen
(1992:830) om kreditprövning, praxis m.m.




I motion So24 av Kenneth Johansson  m.fl. (c) begärs
ett  tillkännagivande om delbetalning  (yrkande  2).
Motionärerna  anför  följande.  Regeringen skriver i
propositionen:  "Regeringen vill understryka  vikten
av att patienten  ser  delbetalningssystemet som ett
naturligt sätt att betala  sina  läkemedelsinköp och
att  inköpen  därför regelmässigt kommer  att  göras
genom en uppdelning av kostnaden." Problemet i detta
sammanhang  är  dels   att  det  enligt  regeringens
förmenande    skall   vara   patientens    syn    på
delbetalningssystemet  som är avgörande. Det är inte
tillräckligt så länge Apoteket  AB  inte  har  samma
uppfattning.   Patienten   är   i  förhållande  till
apoteken i underläge. Dels uppfyller  inte  Apoteket
AB   de   krav   som   riksdagen   ställt   om   att
delbetalningen  inte  skall anses som en kredit utan
som en del av förmånssystemet  och det kommer att få
till   konsekvens   att  det  kommer  att   ske   en
kreditprövning av kunderna.




Bakgrund och gällande rätt




Konsumentkreditlagen (1992:830) trädde i kraft den 1
januari 1993. Lagen anpassades  då  till EG:s regler
om   konsumentkrediter  (direktivet  87/102/EEG   om
konsumentkrediter   som   ändrats  genom  direktivet
90/88/EEG).  I  lagen  finns bestämmelser  i  vilket
beloppet 1 500 kr finns angivet. I förarbetena anges
att beloppet, något avrundat,  motsvarar 200 ecu som
anges i direktivet (artikel 2.1 f och 13.1).


Således  föreskrivs  i  6  §  första   stycket  att
näringsidkare   vid   annonsering,   skyltning   och
liknande  marknadsföring  beträffande  kredit  skall
lämna  information  om  den  effektiva  räntan   för
krediten.  Om  det  är  fråga  om vara, tjänst eller
annan  nyttighet,  skall  även  kreditkostnaden  och
kontantpriset  anges.  I paragrafens  tredje  stycke
sägs att sådan information inte behöver lämnas bl.a.
i de fall krediten avser  ett belopp som uppgår till
högst   1   500   kr.   Enligt   förarbetena    till
konsumentkreditlagen skall denna undantagsregel även
tillämpas   på  bestämmelserna  i  7  §  om  att  en
näringsidkare  som  lämnar  eller förmedlar krediten
skriftligen    skall    lämna   konsumenten    sådan
information som anges i 6  §  innan  ett kreditavtal
sluts (prop. 1991/92:83 s. 110). I 9 §  sägs att ett
avtal  om  kredit skall vara skriftligt och  skrivas
under   av  konsumenten.   Även   här   gäller   att
bestämmelsen  inte  behöver  tillämpas  om  krediten
avser ett belopp som uppgår till högst 1 500 kr.


Frågan    om    kreditprövning   är   oreglerad   i
konsumentkreditlagen. Om en kreditgivare inte gör en
kreditprövning kan  det  däremot  bli  fråga  om att
kreditgivaren  inte  iakttar  god kreditgivningssed.
Konsumentverket    har    i   rekommendationer    om
kreditprövning  angett en gräns  om  1  500  kr  som
riktmärke för när kreditprövning kan underlåtas.


I   samband   med   att    lagen   (1996:1150)   om
högkostnadsskydd vid köp av läkemedel  m.m. trädde i
kraft  införde  Apoteksbolaget (numera Apoteket  AB)
ett delbetalningssystem.  Patienterna kan ansöka hos
bolaget om kredit för inköp  av  läkemedel och andra
varor som omfattas av läkemedelsförmånen.  Patienten
undertecknar  en kreditförbindelse och ansluter  sig
till      receptregistrets       högkostnadsservice.
Kreditbeloppet  är  maximerat till 1  300  kr,  dvs.
samma belopp som en patient  maximalt behöver betala
enligt     de     nuvarande    bestämmelserna     om
högkostnadsskydd.    Genom     att    kreditbeloppet
understiger 1 500 kr kan bolaget bevilja kredit utan
kreditprövning       eftersom       Konsumentverkets
rekommendationer  anger  en gräns om 1  500  kr  som
riktmärke för när kreditprövning kan underlåtas.


Patienten  amorterar  sin skuld  med  en  tolftedel
varje månad. Minsta amortering  är 108 kr i månaden,
dvs.  en  tolftedel  av  1 300 kr, även  om  skulden
understiger 1 300 kr. Varje  månad betalar patienten
en  aviseringsavgift  om 4 kr. Patienten  får  själv
avgöra om hon/han vill  göra  en  större amortering.
Det  finns  knappt  200 000 konton hos  Apoteket  AB
varav  det  normalt  finns  80  000-100  000  aktiva
konton. Det genomsnittliga skuldbeloppet är 800 kr.


Genom att krediten understiger  1  500  kr  behöver
Apoteket  AB vid annonsering, skyltning och liknande
marknadsföring   beträffande   kredit   inte   lämna
information  om  den  effektiva räntan för krediten.
Inte    heller    behöver    kreditkostnaden     och
kontantpriset anges. I 9 § konsumentkreditlagen sägs
att  ett  avtal  om kredit skall vara skriftligt och
skrivas under av konsumenten.  Även  här  gäller att
bestämmelsen  inte  behöver  tillämpas  om  krediten
avser ett belopp som uppgår till högst 1 500 kr.




Utskottets bedömning




Förslagen  om  ändringar i 4 § lagen (1996:1150)  om
högkostnadsskydd  vid  köp av läkemedel m.m. innebär
att patienten kommer att  betala  högst  1 800 kr. I
propositionen  anges  att  regeringen  erfarit   att
Apoteket AB kommer att bevilja kredit på högst 1 500
kr  medan resterande del betalas i slutet av månaden
efter   den   köpet  gjordes.  Under  beredningen  i
utskottet har inhämtats  att bolaget kommer att höja
kreditgränsen till 1 800 kr  under förutsättning att
bolaget kan fortsätta att bevilja  kredit  på  samma
sätt som för närvarande sker.


Enligt  utskottet är det angeläget att de patienter
som får betala  mer  än 1 500 kr inte behöver betala
mer än en tolftedel varje  månad, dvs. högst 150 kr.
Utskottet har också förståelse  för  de  olägenheter
som   kan  uppstå  om  Apoteket  AB  måste  tillämpa
konsumentkreditlagens  bestämmelser  fullt ut. Dessa
olägenheter   uppvägs   inte  av  några  motsvarande
vinster  för  patienterna/konsumenterna.  För  många
patienter/konsumenter  förhåller  det sig snarare så
att  det  är  en fördel för dem om Apoteket  AB  kan
fortsätta att bevilja krediter på samma sätt som för
närvarande. Med  tanke  på  ändamålet  med  bolagets
kredit  finns  det  således inte någon risk för  att
konsumentskyddsbehovet  förbises  om  kredit  lämnas
intill  ett  belopp  om  1  800  kr. Utskottet delar
vidare bedömningen i motion So22 (s,  v,  mp) att en
särskild  bestämmelse,  en  ny  4  a §, som undantar
tillämpningen  av 6, 7 och 9 §§ konsumentkreditlagen
bör införas i lagen  om  högkostnadsskydd vid köp av
läkemedel  m.m. i de fall krediten  inte  överstiger
1 800 kr. Utskottets lagförslag finns i bilaga 4.




Yrkande 2 i motion So24 (c) är åtminstone
delvis tillgodosett och avstyrks.






Höjning av pensionstillskott samt ändringen
vad gäller det särskilda grundavdraget och
deklarationsskyldigheten




Propositionen




I  propositionen  föreslås  att  pensionstillskottet
till  ålders-  och  förtidspensionärer  höjs med 1,4
procentenheter  till  56,9 % respektive 112,9  %  av
prisbasbeloppet.      Pensionstillskottet       till
omställningspension,   särskild  efterlevandepension
eller änkepension enligt  2  b § lagen (1969:205) om
pensionstillskott föreslås höjas på motsvarande sätt
till 62,9 % av prisbasbeloppet.  För  dem som kommer
upp  till  frikortsgränsen innebär en uppdelning  av
kostnaden att  varje  delbetalning  blir  150  kr  i
månaden   i  stället  för  108  kr  som  gäller  för
närvarande.  För  pensionärer med låga inkomster kan
en   sådan   höjning   bli    särskilt   betungande.
Pensionärer   som  uppbär  pensionstillskott   eller
särskilt  bostadstillägg   eller   båda   förmånerna
föreslås   därför   kompenseras   för  höjningen  av
beloppsgränsen för högkostnadsskyddet.


Till  följd  av  ändringarna av pensionstillskottet
föreslås  i  en särskild  lag  vissa  ändringar  vad
gäller    det    särskilda     grundavdraget     och
deklarationsskyldigheten.


Ändringarna  innebär  att  de pensionärer som i dag
inte  betalar inkomstskatt inte  heller  kommer  att
göra   det    som   en   följd   av   höjningen   av
pensionstillskottet.  De  blir  inte heller skyldiga
att avlämna självdeklaration.


Avsikten    med    höjningen    av   det   särskilda
grundavdraget  är  att  undanta  de pensionärer  som
endast  har  folkpension och pensionstillskott  från
beskattning. En  effekt  av  höjningen är emellertid
att även många pensionärer som  har högre pension än
enbart  folkpension  och  pensionstillskott  får  en
skattelättnad.  Det  finns  därför   anledning   att
begränsa  skattelättnaderna  för övriga pensionärer.
Det sker genom en mindre höjning  av procentsatsen i
den  avtrappningsregel  som  är  knuten   till   det
särskilda grundavdraget.


Socialförsäkringsutskottets yttrande


Socialförsäkringsutskottet  har  bl.a. anfört följande  i  sin
bedömning.




En      höjning      av     frikortsgränsen     inom
läkemedelsförmånen  med   500   kr   innebär  enligt
utskottets  mening  för en del personer  en  kännbar
ekonomisk  påfrestning.  I  första  hand  berörs  de
pensionärer  som  endast  uppbär folkpension och som
har   låg   eller   ingen   ATP   och   därför   får
pensionstillskott.  Det  finns  även andra  grupper,
t.ex. förtidspensionärer med mindre god ekonomi, som
blir  belastade.  Utskottet ser därför  positivt  på
förslaget  att mildra  effekterna  av  höjningen  av
beloppsgränsen  i  högkostnadsskyddet genom att höja
pensionstillskottet.


Socialförsäkringssystemet    är   komplicerat   och
ingrepp i en del av systemet får  många gånger svårt
överskådliga återverkningar på andra områden. Enligt
utskottets  uppfattning  finns det därför  anledning
att närmare begrunda regeringens förslag. - - -


Utskottet vill slutligen  peka  på att förändringar
inom  regelsystemen  i socialförsäkringen  även  har
effekter  vad avser administrationen.  Detta  gäller
exempelvis  datasystemen men också merarbete för den
personal inom  socialförsäkringsadministrationen som
i  olika  avseenden   skall   hantera  försäkringen.
Utskottet förutsätter att regeringen  beaktar  detta
förhållande i samband med genomförandet.


Utskottet,  som  redan ovan påpekat det positiva  i
att åtgärder vidtas i syfte att mildra effekterna av
den  föreslagna  åtgärden  inom  läkemedelsförmånen,
tillstyrker  med  det  anförda  regeringens  förslag
såvitt  avser  höjning  av  pensionstillskottet  och
åtgärder beträffande  det  särskilda  grundavdraget.
Utskottet   har   också   inhämtat   att   de  ökade
kostnaderna för bl.a. bostadstillägg har beaktats av
regeringen vid beräkningen av utgiftsökningarna.


- - -


Till yttrandet har fogats avvikande meningar från
(m), (kd) och (fp) samt ett särskilt yttrande från
(c).




Socialutskottets bedömning




Socialutskottet            konstaterar           att
socialförsäkringsutskottet  är   positivt  till  att
åtgärder vidtas i syfte att mildra effekterna av den
föreslagna  åtgärden  inom  läkemedelsförmånen   och
tillstyrker   regeringens   förslag   såvitt   avser
höjningen   av   pensionstillskottet   och  åtgärder
beträffande     det     särskilda     grundavdraget.
Socialutskottet            noterar            vidare
socialförsäkringsutskottets    påpekanden   om   att
förändringar inom regelsystemen i socialförsäkringen
även  har  effekter vad avser administrationen  samt
att   socialförsäkringsutskottet   förutsätter   att
regeringen  beaktar  detta förhållande i samband med
genomförandet.




Socialutskottet             instämmer              i
socialförsäkringsutskottets       bedömning      och
tillstyrker därmed förslagen till lag  om tillfällig
beräkning  av  vissa  pensionsförmåner  och  lag  om
särskilt grundavdrag och deklarationsskyldighet  för
fysiska  personer i vissa fall vid 2000 och 2001 års
taxeringar.




Ekonomiska konsekvenser




Höjningen  av  beloppsgränsen för högkostnadsskyddet
vid   köp   av  läkemedel   beräknas   innebära   en
kostnadsminskning   om  1  370  miljoner  kronor  på
helårsbasis. Då ändringen  avses gälla fr.o.m. den 1
juni 1999 beräknas kostnadsminskningen  för  år 1999
uppgå till 800 miljoner kronor.


När  det  gäller höjningarna av pensionstillskottet
och det särskilda  bostadstillägget  medför dessa en
kostnadsökning på 268 miljoner kronor per år. För år
1999  medför  höjningarna en kostnadsökning  på  156
miljoner kronor. För år 1999 sker finansiering genom
att   medel   ur   anslaget    A    2   Bidrag   för
läkemedelsförmånen under utgiftsområde  9  förs till
anslaget A 2 Förtidspensioner under utgiftsområde 10
samt   till   anslagen  A  1  Ålderspensioner,  A  2
Efterlevandepension    till    vuxna    och    A   3
Bostadstillägg  till pensionärer under utgiftsområde
11.    Regeringen    avser     att    återkomma    i
budgetpropositionen   för   år  2000   med   förslag
avseende dels omfördelning  av  medel mellan berörda
anslag för år 1999, dels finansiering för år 2000.


Höjningen   av  det  särskilda  grundavdraget   för
pensionärer som  inte uppbär pensionstillskott eller
särskilt     bostadstillägg     innebär     minskade
skatteintäkter  med  ca  100 miljoner kronor per år.
Regeringen har beaktat denna  effekt vid bedömningen
av utgiftsramen för utgiftsområde 25 Allmänna bidrag
till kommuner i 1999 års vårproposition.


Hemställan
1. beträffande avslag på propositionen


att riksdagen avslår motionerna  1998/99:So21  yrkande 1 och
1998/99: So23 yrkande 1,


res. 1 (m, fp)


2.  beträffande  åtgärder  för  att minska
kostnaden för läkemedel


att riksdagen avslår motion 1998/99:So23 yrkande 2,


res. 2 (fp) - villk. res.
1


3.     beträffande     ett    helt    nytt
högkostnadsskydd m.m.


att riksdagen avslår motion  1998/99:So21  yrkandena  2  och
4-6,


res. 3 (m)- villk. res. 1


4.   beträffande  förslaget  till  lag  om
ändring i  lagen (1996:1150) om högkostnadsskydd
vid köp av läkemedel m.m.


att  riksdagen   med   avslag   på  motionerna  1998/99:So25
yrkandena  1  och 3 och 1998/99:So24  yrkande  1
antar regeringens  förslag till lag om ändring i
lagen (1996:1150) om högkostnadsskydd vid köp av
läkemedel m.m.,


res. 4 (kd)


res. 5 (c)


5.       beträffande      översyn       av
högkostnadsskyddet


att riksdagen avslår motion 1998/99:So25 yrkande 2,


res. 6 (kd, mp)


6.          beträffande          tydligare
förskrivningsregler


att  riksdagen  med  anledning  av  motionerna  1998/99:So21
yrkande 7, 1998/99:So24  yrkande 8, 1998/99:So25
yrkande 5 och 1998/99: So423  yrkande  6 som sin
mening  ger  regeringen till känna vad utskottet
anfört,


7. beträffande visst läkemedel


att riksdagen avslår motionerna 1998/99:So221, 1998/99:So254
och 1998/99:So342,


8. beträffande receptavgift m.m.


att riksdagen avslår motion 1998/99:So24 yrkandena 6 och 7,


res. 7 (c)


9.   beträffande    information    om
läkemedel


att riksdagen avslår motion 1998/99:So25 yrkande 4,


res. 8 (kd)


10. beträffande läkemedelspriserna


att riksdagen  avslår  motionerna 1998/99:So24 yrkande 3 och
1998/99: So423 yrkande 9,


res. 9 (m)


res. 10 (c)


11. beträffande apoteksmonopolet


att  riksdagen  avslår motionerna  1998/99:So21  yrkande  3,
1998/99: So24 yrkande 4 och 1998/99:So25 yrkande
6,


res. 11 (m, kd, c)


12. beträffande postapotek


att riksdagen avslår motion 1998/99:So24 yrkande 5,


res. 12 (c)


13. beträffande delbetalningssystemet


att riksdagen med  bifall  till  motion 1998/99:So22 och med
avslag  på motion 1998/99:So24 yrkande  2  antar
utskottets  förslag  till lag om ändring i lagen
(1996:1150)  om  högkostnadsskydd   vid  köp  av
läkemedel m.m. enligt bilaga 4,


14. beträffande övriga lagförslag


att  riksdagen  antar  regeringens  förslag   till   lag  om
tillfällig  beräkning  av vissa pensionsförmåner och
lag      om      särskilt      grundavdrag       och
deklarationsskyldighet  för fysiska personer i vissa
fall vid 2000 och 2001 års taxeringar.




Stockholm den 6 maj 1999




På socialutskottets vägnar




Ingrid Burman






I beslutet har deltagit:  Ingrid  Burman  (v), Chris
Heister   (m),  Margareta  Israelsson  (s),  Rinaldo
Karlsson (s),  Leif  Carlson (m), Hans Karlsson (s),
Hans  Hjortzberg-Nordlund   (m),  Conny  Öhman  (s),
Elisebeht  Markström  (s),  Lars   Gustafsson  (kd),
Cristina  Husmark Pehrsson (m), Thomas  Julin  (mp),
Kenneth  Johansson   (c),  Kerstin  Heinemann  (fp),
Catherine Persson (s), Lena Olsson (v) och Maj-Britt
Wallhorn (kd).


Reservationer
1. Avslag på propositionen (mom. 1)




Chris   Heister   (m),  Leif   Carlson   (m),   Hans
Hjortzberg-Nordlund  (m),  Cristina Husmark Pehrsson
(m) och Kerstin Heinemann (fp) anser




dels att den del av utskottets  betänkande som på s.
6  börjar  med  "Utskottet,  som"  och   slutar  med
"yrkande 1"  bort ha följande lydelse:


Enligt utskottets uppfattning är det angeläget  att
åtgärder  vidtas för att minska samhällets kostnader
för läkemedel.  Utskottet  anser dock att de förslag
som  lämnas  i  propositionen inte  kan  accepteras.
Förslaget innebär  kraftigt  ökade kostnader för dem
som   har   en   hög  läkemedelskonsumtion.   Enligt
utskottets uppfattning skall människor som har stort
behov  av  läkemedel   garanteras  detta  genom  ett
rimligt högkostnadsskydd.  Förslaget om ändringar av
pensionstillskottet   ger  upphov   till   betydande
administrativa  problem  samtidigt  som  regeringens
förslag  har  mycket  liten  träffsäkerhet  när  det
gäller att skydda  personer  med  låga inkomster och
t.ex. kroniska sjukdomar som kräver  omfattande  och
dyrbar medicinering. Det föreligger enligt utskottet
en  uppenbar  risk för höjda taxor och avgifter inom
kommunerna   när    dessa    pensionärer    erhåller
kompensation och att pensionärerna i realiteten  kan
komma  att  inte  alls  kompenseras. Med hänsyn till
detta,     och    eftersom    beloppsgränsen     för
högkostnadsskyddet  inte bör höjas, saknas anledning
att förändra pensionstillskottet.


Utskottet,  som delar bedömningen i motionerna So21
(m) yrkande 1 och So23 (fp) yrkande 1, anser således
att propositionen skall avslås.


dels  att utskottets  hemställan  under  1  bort  ha
följande lydelse:


1. beträffande avslag på propositionen


att riksdagen med anledning av motionerna 1998/99:So21 yrkande
1 och  1998/99:So23 yrkande 1 avslår proposition
1998/99:106,




2. Åtgärder för att minska kostnaden för
läkemedel (mom. 2)




Under förutsättning av bifall till reservation 1




Kerstin Heinemann (fp) anser




dels att den  del av utskottets betänkande som på s.
6  börjar  med  "I  motion  So23"  och   slutar  med
"Yrkandet avstyrks" bort ha följande lydelse:


Enligt   utskottets    uppfattning   bör   reformer
genomföras som syftar till  att  rätt medicin skrivs
ut och att det är den billigaste likvärdiga  medicin
som  används.  De  åtgärder  utskottet  föreslår  är
följande.


Utskottet  anser att läkemedelsförskrivningen måste
följas  upp betydligt  noggrannare  än  vad  som  är
fallet i dag. Läkemedelskommittéerna är de organ som
bäst  är  lämpade   för   att   genomföra  en  sådan
uppföljning. Det är där kostnadsanalysen  kan göras,
och det är där analysen kan göras av vilken  del  av
kostnaderna som står för ökningen.


Vidare  anser  utskottet  att det måste bli enklare
för  den enskilde läkaren att  följa  upp  sin  egen
förskrivning.  Det  beslut  som  riksdagen redan har
tagit om receptförskrivningsregister  måste omgående
omsättas i praktiken. Läkemedelskommittéerna  kan då
bl.a.    tillsammans    med    läkaren   gå   igenom
förskrivningsmönstret och därmed  underlätta  en mer
adekvat     förskrivning.     En    återföring    av
läkemedelsförskrivningsdata  till   läkarkåren   kan
enligt  de  studier  som  utförts  ge  omkring  10 %
minskning   av   kostnaderna   för  receptförskrivna
läkemedel. Datahjälpmedel behövs  för att underlätta
för läkarna att vid förskrivning se  alternativ  och
kostnaderna  för de olika läkemedlen. Den modell som
utvecklas inom  Stockholms  landsting kan utgöra ett
exempel på hur en sådan uppföljning kan genomföras.


Ett  annat  exempel  på  en besparing  genom  bättre
förskrivning som utskottet  vill  framhålla är SBU:s
rekommendationer   angående   mediciner   mot   högt
blodtryck som enligt beräkningar gjorda av Nätverket
för  läkemedelsepidemiologi (NEPI)  skulle  innebära
besparingar på 300 miljoner kronor per år.


Utskottet  anser  vidare  att  det  år 1993 införda
referensprissystemet bör utvidgas. Riksdagen  beslöt
år  1992  att  i  de  fall  det  fanns  i  praktiken
identiska   läkemedel   skulle  samhällssubventionen
enbart gälla det billigaste  preparatet. Enligt en i
fjol utgiven rapport från NEPI  ledde  det  beslutet
till  besparingar  det första året med bortemot  500
miljoner  kronor  och   under   åren   1993-96   med
sammanlagt  nästan  1  miljard  kronor.  I rapporten
redovisas också beräkningar av vad en utvidgning  av
utbytbarheten   jämfört   med  referensprissy-stemet
skulle kunna ha gett år 1996.  En  sådan utökning av
användningen  av  s.k  generika, dvs. läkemedel  där
patentskyddet upphört, skulle  enligt  vad utskottet
erfarit kunna spara upp till 510 miljoner kronor.


Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning
av  motion  So23  (fp)  yrkande 2 som sin mening  ge
regeringen till känna.


dels  att  utskottets hemställan  under  2  bort  ha
följande lydelse:


2.  beträffande   åtgärder   för   att  minska
kostnaden för läkemedel


att riksdagen med anledning av motion  1998/99:So23  yrkande 2
som  sin  mening  ger  regeringen till känna vad
utskottet anfört,




3. Ett helt nytt högkostnadsskydd m.m.
(mom. 3)




Under förutsättning av bifall till reservation 1




Chris Heister (m), Leif Carlson  (m), Hans Hjortzberg-Nordlund
(m) och Cristina Husmark Pehrsson (m) anser




dels att den del av utskottets betänkande om på s. 6
börjar    med   "De   förslag"   och   slutar    med
"Motionsyrkandena   avstyrks"   bort   ha   följande
lydelse:


Utskottets  utgångspunkt  är att människor som  har
ett stort behov av läkemedel  också skall garanteras
detta genom ett rimligt högkostnadsskydd.  Utskottet
föreslår därför att dagens högkostnadsskydd  ersätts
med  en  frivillig  försäkring.  Denna  skall  ha en
premie  om  1 200 kr per år, eller 100 kr per månad.
Ansluter man  sig  till  denna försäkring, som skall
administreras  av  försäkringskassan,   ingår   alla
receptbelagda mediciner. Den enskilde betalar endast
25  kr i expeditionsavgift vid varje inköpstillfälle
inget mer.


Den som väljer att inte teckna denna försäkring får
betala   hela   kostnaden   för   det  receptbelagda
läkemedlet upp till 1 500 kr (likviditetsskydd). Man
kan när som helst ansluta sig till  försäkringen som
gäller  12 månader från det tillfälle  man  ansluter
sig. Om man  inte  är  försäkrad och råkar ut för en
sjukdom som kräver mediciner  kan  man  ansluta  sig
efter  att  det  första  receptet  har  expedierats.
Väljer  man  detta  tillvägagångssätt  betalar   man
mellanskillnaden  mellan  vad läkemedlet kostade och
likviditetsskyddet i inträdesavgift.


Barn      under      18     år     omfattas      av
förälderns/vårdnadshavarens  försäkring  och betalar
således inte. En familj med två vuxna och  två  barn
under  18  år  betalar  2  400 kr per år jämfört med
regeringens förslag om 3 600  kr  per  år. Utskottet
bedömer att 30 % av befolkningen mellan 18 och 65 år
kommer  att  ansluta  sig till försäkringen.  Vidare
beräknas att 80 % av alla  över  65  år  väljer  att
ansluta sig till försäkringen. Förslaget beräknas ge
2 miljarder kronor i inkomstförstärkning jämfört med
regeringens  förslag  samtidigt  som  det skyddar de
svagaste med de största medicinbehoven.


Utskottet  vill  också  framhålla  att  ytterligare
besparingar  kan åstadkommas genom rationaliseringar
och genom att  mindre förpackningar förskrivs i ökad
utsträckning.  Utskottet   vill   också  understryka
vikten av att förskrivarna utbildas.  Det  är  också
väsentligt  att  förskrivarna  har tillgång till ett
väl utvecklat datorstöd. Härigenom  kan den enskilde
förskrivaren  löpande följa sin förskrivning.  Dessa
åtgärder  bedömer  utskottet  sammantaget  kunna  ge
besparingar om ca 700 miljoner kronor.


Utskottet  anser  vidare  att  kostnadsansvaret för
läkemedel skall återföras till staten,  så att bl.a.
en    bättre    avvägning    mellan    de    direkta
läkemedelskostnaderna    och    läkemedlens   övriga
effekter på samhällsekonomin möjliggörs. Det innebär
att det s.k. receptregistret bör avvecklas.


Sammanfattningsvis     bedömer    utskottet     att
besparingar uppgående till  ca  2,7 miljarder kronor
sammanlagt  är möjliga samtidigt som  människor  med
ett stort behov  av läkemedel garanteras detta genom
det föreslagna högkostnadsskyddet.


Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning
av motion So21 (m)  yrkandena  2, 4-6 som sin mening
ge regeringen till känna.


dels  att  utskottets  hemställan under  3  bort  ha
följande lydelse:


3. beträffande ett  helt nytt högkostnadsskydd
m.m.


att riksdagen med anledning  av  motion 1998/99:So21 yrkandena
2, 4-6 som sin mening ger regeringen  till känna
vad utskottet anfört,




4. Förslaget till lag om ändring i lagen
(1996:1150) om högkostnadsskydd vid köp av
läkemedel m.m. (mom. 4)




Lars  Gustafsson  (kd)  och Maj-Britt Wallhorn  (kd)
anser




dels att den del av utskottets  betänkande som på s.
8  börjar  med  "Utskottet  delar"  och  slutar  med
"yrkandena 1 och 3" bort ha följande lydelse:


I Sverige har under många år funnits regler om s.k.
högkostnadsskydd    för   avgifter   i   sjukvården.
Utgångspunkten för högkostnadsskyddet  är  att ingen
av  ekonomiska  skäl  skall  tvingas avstå vård  och
behandling. Det är även viktigt  att  varje  enskild
person   kan  förutse  den  maximala  kostnaden  för
läkemedel som kan uppkomma.


För  enskilda   människor  är  patientavgifter  för
sjukvårdande  insatser   en   avgörande   fråga   om
trygghet.  Under  senare  år har dock avgifterna för
den enskilde ökat dramatiskt  dels  genom att det så
kallade  högkostnadsskyddet höjts, dels  därför  att
flera     vårdavgifter      inte     omfattas     av
högkostnadsskyddet.       Den       höjning       av
högkostnadsskyddet för läkemedel som  regeringen  nu
föreslår  är  mycket kraftig. För några år sedan var
nämligen högkostnadsskyddet  gemensamt för läkemedel
och  läkarbesök.  Det gemensamma  högkostnadsskyddet
uppgick då till 1 800  kr. I dag föreslås en höjning
till 1 800 kr för endast läkemedelskostnaderna.


Enligt utskottets uppfattning  stämmer  regeringens
förslag   om   höjning  av  högkostnadsskyddet  inte
överens med människovärdesprincipen.  Alltför  stora
kostnadsökningar  har  redan  skett  för  dem som är
långvarigt sjuka och svaga.


Kostnaderna för läkemedel mellan 1990 och  1998 har
ökat kraftigt. I propositionen saknas emellertid  en
konsekvensanalys   av   vad  dessa  ökade  kostnader
innebär.  Vad  blir  den samhälleliga  kostnaden  om
någon av ekonomiska skäl  tvingas  avstå  från hjälp
och  behandling?  Det  är  högst  troligt  att detta
slutligen  leder  till  en  belastning på sjukvården
såsom   fler   läkarbesök,  sjukhusvistelser   eller
operationer. Utöver  den mänskliga tragedi som detta
medför,  kan  även  de  ekonomiska  kostnaderna  bli
oöverskådliga.


Med det anförda tillstyrker  utskottet  motion So25
(kd)  yrkandena  1  och  3 och avstyrker regeringens
förslag till lag om ändring  i  lagen (1996:1150) om
högkostnadsskydd vid köp av läkemedel m.m.


dels  att  utskottets  hemställan under  4  bort  ha
följande lydelse:


4. beträffande förslaget till lag om ändring i
lagen (1996:1150) om högkostnadsskydd vid köp av
läkemedel m.m.


dels  att  riksdagen  med   bifall  till  motion
1998/99:So25  yrkande  1  och med  anledning  av
motion 1998/99:So24 yrkande 1 avslår regeringens
förslag till lag om ändring  i lagen (1996:1150)
om högkostnadsskydd vid köp av läkemedel m.m.,


dels att riksdagen med anledning av 1998/99:So25
yrkande  3  som  sin mening ger regeringen  till
känna vad utskottet anfört,




5. Förslaget till lag om ändring i lagen
(1996:1150) om högkostnadsskydd vid köp av
läkemedel m.m. (mom. 4)




Kenneth Johansson (c) anser




dels att den del av utskottets  betänkande som på s.
8  börjar  med  "Utskottet  delar"  och  slutar  med
"yrkandena 1 och 3" bort ha följande lydelse:


I  propositionen  föreslås att frikortsgränsen  för
läkemedel höjs med 500  kr  från 1 300 kr till 1 800
kr. Enligt utskottets uppfattning  kan denna höjning
inte accepteras eftersom den drastiskt  drabbar  dem
som   är  mest  utsatta.  Höjningen  är  visserligen
hanterlig      för      människor     med     normal
läkemedelsförbrukning och normala inkomster. Däremot
innebär den en ytterligare  börda  för  de människor
som  har ett stort behov av läkemedel för  att  leva
ett  normalt   liv   och   som  har  små  ekonomiska
marginaler.  För barnfamiljer,  kroniskt  sjuka  och
funktionshindrade   är  höjningen,  tillsammans  med
andra  kostnader, ytterligare  en  ekonomisk  börda.
Utskottet  delar  inte  regeringens  bedömning  "att
åtgärderna  inte  leder  till  att  någon drabbas av
läkemedelskostnader som blir så höga att hälsa eller
vården  blir  eftersatt".  I  propositionen   saknas
vidare en sammantagen samhällsekonomisk analys  över
förslagets  effekter,  t.ex. i form av ökad sjukvård
och fler sjukskrivningar.


Med det anförda tillstyrker  utskottet  motion So24
(c) yrkande 1 och avstyrker regeringens förslag till
lag    om    ändring    i   lagen   (1996:1150)   om
högkostnadsskydd vid köp av läkemedel m.m.


dels  att  utskottets hemställan  under  4  bort  ha
följande lydelse:


4. beträffande förslaget till lag om ändring i
lagen (1996:1150) om högkostnadsskydd vid köp av
läkemedel m.m.


att riksdagen  med  bifall  till motion 1998/99:So24 yrkande 1
och med anledning av motion 1998/99:So25 yrkande
1 samt med avslag på motion 1998/99:So25 yrkande
3 avslår regeringens förslag till lag om ändring
i lagen (1996:1150) om högkostnadsskydd  vid köp
av läkemedel m.m.,




6. Översyn av högkostnadsskyddet (mom. 5)




Lars  Gustafsson  (kd),  Thomas  Julin (mp) och Maj-
Britt Wallhorn (kd) anser




dels att den del av utskottets betänkande  som på s.
8  börjar  med "Utskottet vidhåller" och slutar  med
"motion So25 (kd)" bort ha följande lydelse:


Enligt utskottets  uppfattning innebär utvecklingen
av nya läkemedel och  de  ökande  behoven  generellt
inom  hälso- och sjukvården att nya lösningar  måste
övervägas.   Utskottet  vill  vidare  framhålla  att
eftersom  den  enskildes   kostnader   för  tandvård
stadigt ökat under senare år finns det en  risk  att
tandhälsan  försämras.  Även den enskildes kostnader
för  resor i samband med vård  har  ökat  och  dessa
inkluderas  inte  heller  i  högkostnadsskyddet. När
patientavgifter eller läkemedelsavgifter  diskuteras
betraktas  dessa  ofta enskilt. För den enskilde  är
avgifternas sammanlagda  belopp givetvis väsentligt.
En översyn bör därför göras  av hela systemet så att
högkostnadsskyddet  verkligen inkluderar  alla  egna
avgifter i vården och alla hjälpmedel. Översynen bör
även    omfatta    frågan    om     att    inkludera
tandvårdsförsäkringen       i      den      allmänna
sjukförsäkringen.


Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning
av  motion So25 (kd) yrkande 2  som  sin  mening  ge
regeringen till känna.


dels  att  utskottets  hemställan  under  5  bort ha
följande lydelse:


5. beträffande översyn av högkostnadsskyddet




att riksdagen med anledning av 1998/99:So25 yrkande
2 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,






7. Receptavgift m.m. (mom. 8)




Kenneth Johansson (c) anser




dels att den del av utskottets betänkande som  på s.
12   börjar   med   "De   frågor"   och  slutar  med
"Motionsyrkandena   avstyrks"   bort   ha   följande
lydelse:


Den  nuvarande  utformningen  av högkostnadsskyddet
innebär att läkemedlen är fria när  taket  om  1 300
kr/år   har   nåtts.   Systemet   har  därmed  ingen
begränsande  effekt  över fribeloppsgränsen,  vilket
många  anställda  vid  apoteken   kan   vittna   om.
Utskottet  anser därför att en receptavgift på 10 kr
skall  införas   i   stället   för  den  höjning  av
högkostnadsskyddet som föreslås i propositionen. För
högkonsumenter  innebär en receptavgift  en  kostnad
med omkring 150 kr/år. En fördel med en receptavgift
är att den är lätt  att  administrera  och  att  den
belastar   alla   kunder,   även  dem  som  inte  är
berättigade till högkostnadsskydd.


Enligt  utskottets  uppfattning  finns  det  vidare
möjligheter att öka graden  av  egenvård.  Landsting
och  apotek  kan bidra till en ökad medvetenhet  hos
befolkningen.  Regeringen  bör  som  ett led i denna
strävan se till att fler läkemedel blir  receptfria.
Om individen får möjlighet att köpa fler vanliga och
erkänt riskfria läkemedel receptfritt, banas väg för
lägre   priser   i   konsumentledet   samtidigt  som
statsbudgeten kan avlastas betydande belopp.


Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning
av motion So24 (c) yrkandena 6 och 7 som  sin mening
ge regeringen till känna.


dels  att  utskottets  hemställan  under  8 bort  ha
följande lydelse:


8. beträffande receptavgift m.m.


att riksdagen med anledning av motion 1998/99:So24 yrkandena 6
och  7 som sin mening ger regeringen till  känna
vad utskottet anfört,




8. Information om läkemedel (mom. 9)




Lars Gustafsson  (kd)  och  Maj-Britt  Wallhorn (kd)
anser




dels att den del av utskottets betänkande  som på s.
12  börjar  med  "Utskottet  delar"  och  slutar med
"avstyrks därmed" bort ha följande lydelse:


Utskottet    vill   framhålla   att   farmakologisk
behandling är en  del av sjukvården. Många sjukdomar
som tidigare var livshotande eller kunde innebära en
längre  sjukhusvistelse   kan   i  dag  botas  eller
kontrolleras genom farmakologisk behandling. I detta
sammanhang anser utskottet att det  är  viktigt  att
framhålla   behovet   av   adekvat   information  om
läkemedel.    Den   stora   informationsgivaren    i
läkemedelssammanhang   är  läkemedelsföretagen.  Den
information de ger är av  naturliga  skäl  i  första
hand  produktinriktad. Utskottet vill poängtera  att
det finns  ett  behov  av kompletterande information
som  är  mer  problemorienterad  och  som  möjliggör
jämförelser mellan  läkemedel  och  som  på det hela
taget utgår från patienten och vårdsituationen.  Det
är  nödvändigt  att  såväl patienten som läkaren får
bättre        information       om        läkemedel.
Läkemedelsförskrivningen   baseras  i  hög  grad  på
läkarens egna kunskaper och  tidigare  erfarenheter.
Det    finns    inga    begränsningar   i   läkarens
förskrivningsrätt. Eftersom  läkarna således har ett
stort  ansvar  så  måste tillgång  till  väl  avvägd
patientinformation om läkemedel prioriteras.


Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning
av motion So25 (kd)  yrkande  4  som  sin  mening ge
regeringen till känna.


dels  att  utskottets  hemställan  under  9 bort  ha
följande lydelse:


9. beträffande information om läkemedel


att riksdagen med anledning av motion 1998/99:So25  yrkande  4
som  sin  mening  ger  regeringen till känna vad
utskottet anfört,




9. Läkemedelspriserna (mom. 10)




Chris   Heister   (m),   Leif  Carlson   (m),   Hans
Hjortzberg-Nordlund   (m)   och   Cristina   Husmark
Pehrsson (m) anser




dels att den del av utskottets  betänkande som på s.
12  börjar  med  "I  motionerna"  och   slutar   med
"avstyrks därför" bort ha följande lydelse:


Utskottet anser att det är viktigt att uppmärksamma
att  vid prissättningen av läkemedel har inflationen
påverkat  beräkningen.  Ett  nytt dyrt läkemedel har
således  automatiskt fått ett avsevärt  realt  sänkt
pris några  år  efter  introduktionen. Förhållandena
har    numera    ändrats,   vilket    innebär    att
Riksförsäkringsverket    noggrannare   måste   följa
priserna på äldre produkter  och aktivt genomföra en
prisanpassning  i  stället  för  den   som  tidigare
automatiskt skedde genom inflationen. Det smidigaste
sättet att få snabb anpassning är enligt  utskottets
uppfattning prissättning utan priskontroll.


Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning
av  motion  So423  (m)  yrkande 9 som sin mening  ge
regeringen till känna.


dels  att utskottets hemställan  under  10  bort  ha
följande lydelse:


10. beträffande läkemedelspriserna


att  riksdagen med anledning av motion 1998/99:So423 yrkande 9
samt med avslag på motion 1998/99:So24 yrkande 3
som sin  mening  ger  regeringen  till känna vad
utskottet anfört,




10. Läkemedelspriserna (mom. 10)




Kenneth Johansson (c) anser




dels att den del av utskottets betänkande  som på s.
12   börjar   med  "I  motionerna"  och  slutar  med
"avstyrks därför" bort ha följande lydelse:


Kostnaden för  läkemedelsförmånen,  som  från den 1
januari  1998 övertagits av landstingen, har  stigit
under  flera   år.  Inom  öppenvården  är  kostnaden
beräknad till 13,4  miljarder  kronor  för  år 1999.
Kostnaden  beräknas  dessutom  öka under ett par  år
framöver. Sjukvårdshuvudmännen har  numera  rätt att
fritt upphandla läkemedel för den slutna vården  men
de har inte möjlighet att på egen hand förhandla med
läkemedelsföretagen  om  priserna. Enligt utskottets
uppfattning  är det av största  vikt  att  med  alla
medel pressa kostnaderna  för  läkemedel. Därför bör
hela   tiden  nya  vägar  prövas  för   att   pressa
läkemedelskostnaderna  och  förbättra  servicen  och
säkerheten  för  enskilda  människor.  Som ett led i
denna  strävan  anser utskottet att landstingen  bör
ges  möjlighet  att   på   egen  hand  förhandla  om
läkemedelspriserna.


Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning
av  motion  So24 (c) yrkande 3  som  sin  mening  ge
regeringen till känna.


dels att utskottets  hemställan  under  10  bort  ha
följande lydelse:


10. beträffande läkemedelspriserna


att riksdagen med anledning av motion 1998/99:So24  yrkande  3
samt  med avslag på motion 1998/99:So423 yrkande
9 som sin  mening  ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,




11. Apoteksmonopolet (mom. 11)




Chris   Heister   (m),  Leif   Carlson   (m),   Hans
Hjortzberg-Nordlund   (m),   Lars  Gustafsson  (kd),
Cristina Husmark Pehrsson (m), Kenneth Johansson (c)
och Maj-Britt Wallhorn (kd) anser




dels att den del av utskottets  betänkande som på s.
14  börjar  med  "Utskottet  gör"  och   slutar  med
"avstyrks därmed" bort ha följande lydelse:


Sverige  är  ett  av  de få västländer som har  ett
statligt   monopol   avseende    detaljhandel    med
läkemedel.  Det  innebär  att  läkemedel  endast får
säljas  på  Apoteket  eller  hos de detaljister  som
Apoteket bestämmer.


Utskottet  anser att utgångspunkten  för  apotekens
verksamhet skall vara att människan sätts i centrum,
både  när det  gäller  service  och  säkerhet.  Alla
människor    skall,    oavsett    bostadsort,   vara
garanterade  en  fullgod  service  på lika  villkor.
Ambitionen bör som utskottet ser det  vara  att  öka
apotekens   service   och  tillgänglighet.  Enskilda
apotek  bör  kunna  säljas  ut  till  privata  eller
kooperativa företag.  Apotekets monopol bör ersättas
med    licensierad   försäljning    av    läkemedel.
Läkemedelsverkets  hårda kontroll och godkännande är
en   garanti   för   att   säkerhet   och   kvalitet
säkerställs. Ytterligare ett  skäl  för att avskaffa
monopolet är att tillgängligheten ökar om receptfria
mediciner  kan  säljas  i  vanliga affärer  samt  om
receptbelagda mediciner kan  köpas i privata affärer
under farmaceutisk ledning.


Statliga    utredningar    har   visat    att    en
avmonopolisering  skulle  leda   till  en  väsentlig
kostnadsbesparing för staten.


Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning
av motionerna So21 (m) yrkande 3, So24 (c) yrkande 4
och So25 (kd) yrkande 6 som sin mening ge regeringen
till känna.


dels  att  utskottets hemställan under  11  bort  ha
följande lydelse:


11. beträffande apoteksmonopolet


att riksdagen med anledning av motionerna 1998/99:So21 yrkande
3,  1998/99:So24   yrkande  4  och  1998/99:So25
yrkande  6 som sin mening  ger  regeringen  till
känna vad utskottet anfört,




12. Postapotek (mom. 12)




Kenneth Johansson (c) anser




dels att den del  av utskottets betänkande som på s.
14 börjar med "Även  yrkande"  och  slutar  med "(c)
avstyrks" bort ha följande lydelse:


Utskottet anser att Sverige behöver fler apotek för
att    ge    medborgarna    en    fullgod   service.
Postorderapotek, eller postapotek,  har  prövats med
framgång  både i USA, Holland och Schweiz.  I  t.ex.
USA får cirka  20  %  av befolkningen sina mediciner
via postapotek. I Sverige bedrivs ett småskaleförsök
av Apoteket AB. Intresset  av  att  utveckla handeln
via postapotek är dock begränsat, eftersom  det inom
monopolets ram finns en inre tröghet, och den  ökade
servicen   som  t.ex.  postapotek  ger  gynnar  inte
apoteksbolagets samlade intresse.


Postapotek   skall  inte  ersätta  vanliga  apotek.
Däremot kan de  utgöra  ett  komplement  till  andra
apotek.  Fördelarna är främst lägre läkemedelspriser
för konsumenten.  Olika undersökningar har visat att
prissänkningar med  10  20 % kan uppnås. Konsumenten
kan direkt i samband med  besök hos läkaren göra sin
receptbeställning i stället  för att ta sig till ett
apotek.   Medicinen   skickas  därefter   hem   till
patienten. Läkemedelsinformation kan ges via telefon
eller  via  Internet.  I  Sverige,   med  vår  glesa
apoteksstruktur,  kommer postapoteken att  förbättra
servicen avsevärt.


Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning
av motion So24 (c)  yrkande  5  som  sin  mening  ge
regeringen till känna.


dels  att  utskottets  hemställan  under  12 bort ha
följande lydelse:


12. beträffande postapotek


att riksdagen med anledning av motion 1998/99:So24  yrkande  5
som  sin  mening  ger  regeringen till känna vad
utskottet anfört,


Särskilda yttranden




1.




Kerstin Heinemann (fp) anför:




De  flesta  länder har någon form  av  reglering  av
läkemedelsförsäljning.  Jag  anser  att  det  även i
framtiden  finns skäl att detaljhandeln koncentreras
till Apoteket  AB.  Dock  anser  jag  att  det skall
finnas  möjlighet  att utfärda tillstånd att bedriva
detaljhandel  med receptfria  läkemedel  till  sådan
fysisk eller juridisk  person  som  uppfyller  vissa
krav på farmaceutisk kompetens.




2.




Kenneth Johansson (c) anför:


Jag  vill,  när  det  gäller delbetalningssystemet,
framhålla   vikten  av  att   de   lokala   apoteken
informerar sina kunder om att delbetalning är en del
av läkemedelsförmånen.  Många apotekskunder upplever
att de befinner sig i underläge  om de måste anhålla
om att få kredit. Ett sådant bemötande är enligt min
uppfattning  inte  acceptabelt. Apotekskunderna  har
genom  läkemedelsförmånen   en  självklar  rätt  att
betala läkemedlen genom delbetalningar.  Det  är  de
lokala apotekens skyldighet att lämna information om
denna rättighet.






I propositionen framlagda lagförslag


1   Förslag  till  lag  om  ändring  i  lagen  (1996:1150)  om
högkostnadsskydd vid köp av läkemedel m.m.










2 Förslag till lag om tillfällig beräkning
av vissa   pensionsförmåner
3 Förslag till lag om särskilt grundavdrag
och deklarations-skyldighet för fysiska
personer i vissa fall vid 2000 och 2001 års
taxeringar
Lagrådets yttrande














Socialförsäkringsutskottets
yttrande 1998/99:SfU6y




Till socialutskottet




Socialutskottet   har   den  22  april  1999  berett
socialförsäkringsutskottet  tillfälle  att yttra sig
över  proposition  1998/99:106  Vissa  ändringar   i
läkemedelsförmånen  m.m. jämte eventuella motioner i
de      delar      som      har     samband      med
socialförsäkringsutskottets beredningsområde.


Socialförsäkringsutskottet begränsar  sitt yttrande
till  att  avse  regeringens  förslag om höjning  av
pensionstillskottet  och  åtgärder  beträffande  det
särskilda grundavdraget. Utskottet  yttrar sig också
över motionerna 1998/99:So21 yrkande 1, 1998/99:So23
yrkande 1 och 1998/99:So25 yrkande 1  i  motsvarande
del.




Läkemedelsförmånen m.m.




Nuvarande ordning




Det nuvarande statliga förmånssystemet för läkemedel
trädde  i  kraft den 1 januari 1997. Förmånssystemet
regleras i lagen (1996:1150) om högkostnadsskydd vid
köp  av  läkemedel.   Högkostnadsskyddet   begränsar
patientens samlade läkemedelsutgifter under  ett  år
till 1 300 kronor. Skyddet innebär att patienten får
sin     totala     läkemedelskostnad     under    en
tolvmånadersperiod   stegvis  reducerad  enligt   en
trappstegsmodell beroende av hur stor kostnaden är.


En ålderspensionär som  har  låg eller ingen allmän
tilläggspension     (ATP)     har     rätt      till
pensionstillskott   enligt   lagen   (1969:205)   om
pensionstillskott. Pensionstillskott utges med högst
55,5 procent av prisbasbeloppet. En förtidspensionär
i  motsvarande  situation  får pensionstillskott med
högst 111,5 procent av prisbasbeloppet.  För den som
uppbär         omställningspension,         särskild
efterlevandepension    eller    änkepension    utgör
pensionstillskottet    högst    61,5    procent   av
prisbasbeloppet.


Enligt  lagen  (1994:308)  om  bostadstillägg  till
pensionärer  kan  en  sådan pensionsförmån,  som  är
inkomstprövad, utges till den som uppbär folkpension
i form av ålderspension (dock ej vid förtida uttag),
förtidspension eller efterlevandepension till vuxna.
Oreducerat  bostadstillägg  utges  till  pensionärer
utan   andra   inkomster    än   folkpension,   samt
pensionstillskott och/eller ATP  till ett belopp som
motsvarar ett oreducerat pensionstillskott. Särskilt
bostadstillägg till pensionärer betalas  ut  som  en
inkomstutfyllnad   om   pensionärens  inkomst  efter
avdrag för en skälig bostadskostnad  understiger  en
skälig  levnadsnivå.  En  skälig  levnadsnivå  skall
enligt  7  §  tredje stycket lagen om bostadstillägg
till pensionärer  alltid  anses  utgöra  lägst  1,22
gånger  basbeloppet  för  den som är ogift och lägst
1,01 gånger basbeloppet för  den  som  är  gift.  De
inkomster  som  skall beräknas enligt 7 § nämnda lag
skall sammanlagda  alltid  anses  utgöra lägst 1,515
gånger  basbeloppet för den som är ogift  och  lägst
1,34 gånger basbeloppet för den som är gift.


En ålderspensionär  som  endast  uppbär folkpension
och pensionstillskott har för närvarande  en inkomst
på  55  100  kronor  per  år. Han eller hon har  vid
beskattningen rätt till ett särskilt grundavdrag som
för närvarande är högst
55 100 kronor. Således betalar pensionärerna i dessa
fall ingen inkomstskatt. De  är inte heller skyldiga
att avlämna självdeklaration.




Propositionen




Enligt    propositionen    har    kostnaderna    för
läkemedelsförmånen  av olika orsaker  ökat  kraftigt
under 1990-talet. Mellan 1990 och 1998 ökade statens
kostnader för förmånen  från  6,9  miljarder  kronor
till drygt 13,4 miljarder kronor. Åtgärder har också
utan  något  egentligt  resultat  vidtagits  för att
hejda  kostnadsökningarna.  Det finns för närvarande
mycket som tyder på en fortsatt snabb kostnadsökning
om åtgärder inte vidtas. Regeringen avser därför att
företa  en  total översyn av läkemedelsförmånen  för
att komma till  rätta  med  bristerna i systemet och
för   att  få  kontroll  över  kostnadsutvecklingen.
Enligt regeringen är det angeläget att i avvaktan på
översynen  snabbt  vidta åtgärder inom ramen för det
gällande  systemet. Regeringen  föreslår  därför  en
höjning av  högkostnadsskyddet  där  tyngdpunkten, i
förhållande  till  vad  som nu gäller, läggs  på  de
patienter   som   har   en   förhållandevis    liten
läkemedelskostnad.    Förändringen    innebär    att
frikortsgränsen  för  läkemedel  höjs med 500 kronor
från 1 300 kronor till 1 800 kronor,  vilket  räknat
per  månad  innebär  en höjning från 108 kronor till
150  kronor. Även nu reduceras  kostnaden  efter  en
trappstegsmodell beroende på hur stor kostnaden är.


I  propositionen   framhålls   vidare  att  det  är
angeläget  att  patienten  ser delbetalningssystemet
som    ett    naturlig   sätt   att   betala    sina
läkemedelsinköp.   För   den  som  kommer  upp  till
frikortsgränsen innebär en  uppdelning  av kostnaden
att varje delbetalning blir 150 kronor per  månad  i
stället  för  som tidigare 108 kronor per månad. För
pensionärer med  låga inkomster kan en sådan höjning
bli    betungande.    Pensionärer     som     uppbär
pensionstillskott   eller   särskilt  bostadstillägg
eller båda förmånerna skall därför enligt regeringen
kompenseras  för  höjningen  av   beloppsgränsen   i
högkostnadsskyddet.  Regeringen  föreslår därför att
ålders- och förtidspensionärer med  låg  eller ingen
ATP   skall   kompenseras   genom   en   höjning  av
pensionstillskottet  med  1,4  procent-enheter.   På
motsvarande   sätt   höjs  pensionstillskottet  till
omställningspension,  särskild   efterlevandepension
eller  änkepension  med  1,4 procentenheter.  Enligt
regeringen innebär detta med nuvarande prisbasbelopp
en höjning av pensionstillskottet med 509 kronor per
år.   I  propositionen  anges   att   höjningen   av
pensionstillskottet inte skall påverka det särskilda
bostadstillägget  och därför höjs även detta tillägg
med 1,4 procentenheter.


De  föreslagna ändringarna  av  pensionstillskottet
och   det    särskilda   bostadstillägget   föreslås
reglerade i en  särskild lag om tillfällig beräkning
av vissa pensionsförmåner.  Lagen  föreslås  träda i
kraft  den  1  juni  1999  och  gälla  till  och med
utgången  av november månad år 2000. I propositionen
anförs att  det  nya ålderspensionssystemet träder i
kraft den 1 januari  2001  och  att  personer som då
uppbär  folkpension  och  pensionstillskott   enligt
äldre   regler   i   stället   kommer   att  uppbära
övergångsvis  garantipension.  För att inte  påverka
denna  senare  pension  är  det  enligt   regeringen
nödvändigt  att  tidsbegränsa den föreslagna  lagen.
Vidare framhålls att  den  framräknade  höjningen av
pensionstillskottet   kompenserar   berörda  grupper
fullt ut för höjningen av högkostnadsskyddet  t.o.m.
utgången  av år 2000. Detta åstadkoms genom att  det
vid beräkning  av  det höjda pensionstillskottet har
beaktats att utbetalning kommer att ske under 18 och
inte 19 månader. Regeringen  avser att återkomma med
förslag  om  hur  kompensationen  bör  utformas  och
finansieras fr.o.m. den 1 januari 2001.


Den pensionär som  endast  uppbär  folkpension  och
pensionstillskott  betalar  inte inkomstskatt och är
inte  heller  skyldig  att  lämna  självdeklaration.
Enligt  propositionen  är  nivån  på  det  särskilda
grundavdraget och gränsen för deklarationsskyldighet
för  folkpensionärer  bestämda   utifrån   nivån  på
pensionstillskottet.    Med    anledning    av   den
tillfälliga    höjningen    av   pensionstillskottet
föreslås därför i en särskild  lag  en  justering av
det   särskilda   grundavdraget   och   gränsen  för
deklarationsskyldigheten  i  motsvarande omfattning.
En  effekt  härav är enligt propositionen  att  även
många pensionärer  som  har  högre pension än enbart
folkpension    och    pensionstillskott    får    en
skattelättnad.  Det  finns   därför   anledning  att
begränsa  skattelättnaderna  för övriga pensionärer.
Detta  sker genom en föreslagen  mindre  höjning  av
procentsatsen   vid   2001   års   taxering   i  den
avtrappningsregel  som  är knuten till det särskilda
grundavdraget.


I   propositionen   anges   att    höjningarna   av
pensionstillskottet      och      det      särskilda
bostadstillägget  medför  en  utgiftsökning  på  268
miljoner   kronor   per   år.  För  år  1999  medför
höjningarna en utgiftsökning på 156 miljoner kronor.
Finansieringen sker för år 1999 genom att medel från
utgiftsområde  9 förs över till  utgiftsområdena  10
och   11.   Regeringen   avser   att   återkomma   i
budgetpropositionen  för  2000  med förslag om sådan
omfördelning  och  om  finansiering   för  år  2000.
Höjningen  av  det  särskilda grundavdraget  innebär
minskade skatteintäkter  med ca 100 miljoner kronor.
Regeringen har beaktat denna  effekt vid bedömningen
av utgiftsramen för utgiftsområde 25 Allmänna bidrag
till kommuner i 1999 års ekonomiska vårproposition.




Motioner




I motion So21 yrkande 1 av Ulf Kristersson m.fl. (m)
avvisas förslaget till höjning av högkostnadsskyddet
och den föreslagna kompenseringen för de pensionärer
som har låg eller ingen ATP. Motionärerna förordar i
stället att dagens högkostnadsskydd  ersätts  med en
frivillig försäkring.


Kerstin Heinemann m.fl. (fp) avvisar i motion  So23
yrkande 1 regeringens förslag och framhåller att det
finns  bättre  sätt att sänka läkemedelskostnaden än
regeringens. Motionärerna  framhåller  att den grupp
som  regeringen  föreslår skall få kompensation  för
det       föreslagna       kraftigt       försämrade
högkostnadsskyddet är de pensionärer  som  har lägst
inkomst.  Enligt  motionärerna  föreligger risk  att
kommunerna kan komma att höja taxor och avgifter när
pensionärerna       kompenseras       med       höjt
pensionstillskott.  Även  andra  grupper  kommer att
drabbas.


I  motion So25 yrkande 1 av Chatrine Pålsson  m.fl.
(kd) begärs att riksdagen avslår regeringens förslag
till  höjning  av  högkostnadsskyddet för läkemedel.
Kristdemokraternas            ledamöter            i
socialförsäkringsutskottet   har   förtydligat   att
yrkandet avser hela propositionen,  något  som också
framgår av partiets motion med anledning av 1999 års
ekonomiska vårproposition 1998/99:100.


Utskottet noterar att Kenneth Johansson m.fl. (c) i
motion   So24  yrkande  1  endast  begär  avslag  på
förslaget      att     höja     beloppsgränsen     i
högkostnadsskyddet  från  1  300  kronor  till 1 800
kronor.




Utskottets bedömning




En      höjning      av     frikortsgränsen     inom
läkemedelsförmånen med  500  kronor  innebär  enligt
utskottets  mening  för  en  del personer en kännbar
ekonomisk  påfrestning.  I  första  hand  berörs  de
ålderspensionärer som endast  uppbär folkpension och
som  har  låg  eller  ingen  ATP  och   därför   får
pensionstillskott.  Det  finns  även  andra grupper,
t.ex. förtidspensionärer med mindre god ekonomi, som
blir  belastade.  Utskottet  ser därför positivt  på
förslaget  att  mildra effekterna  av  höjningen  av
beloppsgränsen i  högkostnadsskyddet  genom att höja
pensionstillskottet.


Socialförsäkringssystemet   är   komplicerat    och
ingrepp  i  en  del  av  systemet  får  många gånger
svåröverskådliga  återverkningar  på andra  områden.
Enligt  utskottets  uppfattning  finns   det  därför
anledning att närmare begrunda regeringens  förslag.
I  propositionen föreslås åtgärder för att höjningen
av  pensionstillskottet   inte   skall  påverka  det
särskilda bostadstilläggets storlek.  Något som inte
nämns    är    däremot    att    en    höjning    av
pensionstillskottet för många pensionärer kommer att
medföra  en  mindre  höjning  av  bostadstillägget i
övrigt.  Denna effekt beror på att enligt  lagen  om
bostadstillägg  räknas  ATP som inkomst endast i den
mån     den    inte    föranlett    minskning     av
pensionstillskottet.  Helt  pensionstillskott  utgår
enligt  nu  gällande  bestämmelser med 20 200 kronor
per år. Om en pensionär uppbär ATP med 25 000 kronor
per  år  avräknas  detta  mot   pensionstillskottet,
vilket innebär att den inkomst som skall tas upp vid
beräkning av bostadstillägg är 4  800  kronor om han
eller  hon  inte  har  andra  inkomster. Regeringens
förslag  innebär  en  höjning av pensionstillskottet
med  ca  500  kronor  per  år,   vilket  vid  övrigt
oförändrade  förhållanden  innebär att  inkomsten  i
exemplet vid beräkning av bostadstillägg  blir 4 300
kr.  Detta innebär i sin tur ett ökat bostadstillägg
med ca 200 kronor per år.


Den  ålderspensionär  som  har  inkomst  endast  av
folkpension  och pensionstillskott skall heller inte
betala inkomstskatt.  Den  föreslagna  höjningen  av
pensionstillskottet får emellertid till följd att en
ålderspensionär    i    marginalfallet,   åtminstone
skattetabellmässigt, kommer  att  hamna  i ett skikt
där  preliminärskatt egentligen skall erläggas,  låt
vara i  ringa  omfattning.  Utskottet har emellertid
erfarit  att i sådana fall träffas  överenskommelser
mellan Riksförsäkringsverket och Riksskatteverket om
att dessa personer "motas ut" ur systemet och att de
således inte heller skall betala preliminärskatt vid
den nu föreslagna  höjningen av pensionstillskottet.
Som  utskottet  ovan anfört  finns  det  även  andra
grupper   som  kan  drabbas   av   försämringen   av
läkemedelsförmånen.  En  ogift  förtidspensionär som
endast uppbär folkpension och pensionstillskott  har
för närvarande en inkomst på 6 112 kronor per månad.
Med  en  kommunalskatt  på  31 kronor erhåller denne
netto  per månad 5 300 kronor.  Med  den  föreslagna
höjningen av pensionstillskottet erhåller han
eller hon  i  år  efter preliminärskatteavdrag 5 316
kronor per månad  dvs.  en  nettokompensation  på 16
kronor  per  månad  eller  26  kronor  mindre  än en
ålderspensionär i motsvarande situation.


Folkpension i form av änkepension är inkomstprövad,
vilket också får effekt med avseende på höjningen av
pensionstillskottet.  Vid inkomstprövningen beräknas
årsinkomsten  enligt  reglerna  för  bostadstillägg.
Inkomstprövningen är samordnad  med bostadstilläggen
också   på   sådant   sätt   att   minskningen    av
änkepensionen  skall  göras först vid den inkomst då
bostadstillägget   helt  bortfallit.   Änkepensionen
minskas med 30 procent av årsinkomsten utöver nämnda
inkomstnivå   varvid  i   första   hand   eventuellt
pensionstillskott    och   därefter   folkpensionens
grundbelopp  reduceras.   Eftersom   ATP   ingår   i
årsinkomsten  endast  till  den  del  den  föranlett
minskning    av   pensionstillskottet   kommer   här
föreslagna höjning  av pensionstillskottet att kunna
medföra att änkepension  skall  utgå med ytterligare
upp till ca 150 kronor per år.


Den  föreslagna  höjningen  av  beloppsgränsen  i
högkostnadsskyddet  är  500 kronor. I  propositionen
anges att höjningen av pensionstillskottet  fullt ut
kompenserar  pensionärerna  för denna höjning t.o.m.
utgången av år 2000. Detta åstadkoms  genom  att det
vid  beräkning av det höjda pensionstillskottet  har
beaktats  att  utbetalning  kommer att ske  under 18
och  inte  19  månader. Enligt utskottets  beräkning
innebär förslaget  att den totala kompensationen för
perioden blir 764 kronor.  Då 19/12 av 500 kronor är
793 kronor kan konstateras att kompensationen faller
ut under drygt 18 månader.


Utskottet vill slutligen peka  på  att förändringar
inom  regelsystemen  i socialförsäkringen  även  har
effekter  vad avser administrationen.  Detta  gäller
exempelvis  datasystemen men också merarbete för den
personal inom  socialförsäkringsadministrationen som
i  olika  avseenden   skall   hantera  försäkringen.
Utskottet förutsätter att regeringen  beaktar  detta
förhållande i samband med genomförandet.


Utskottet,  som  redan ovan påpekat det positiva  i
att åtgärder vidtas i syfte att mildra effekterna av
den  föreslagna  åtgärden  inom  läkemedelsförmånen,
tillstyrker  med  det  anförda  regeringens  förslag
såvitt  avser  höjning  av  pensionstillskottet  och
åtgärder beträffande  det  särskilda  grundavdraget.
Vidare  förutsätter utskottet att syftet  med  denna
förändring  inte  motverkas av kommunernas avgifter.
Utskottet   har  också   inhämtat   att   de   ökade
kostnaderna för bl.a. bostadstillägg har beaktats av
regeringen vid beräkningen av utgiftsökningarna.


Utskottet anser  att  socialutskottet  bör avstyrka
motsvarande del av yrkande 1 i motionerna So21, So23
och So25.


Stockholm den 4 maj 1999




På socialförsäkringsutskottets vägnar




Berit Andnor






I  beslutet  har  deltagit:  Berit  Andnor  (s),  Bo
Könberg  (fp),  Margit  Gennser (m), Maud Björnemalm
(s),  Anita Jönsson (s), Ulla  Hoffmann  (v),  Rose-
Marie Frebran  (kd),  Ulf  Kristersson  (m), Lennart
Klockare  (s),  Ronny Olander (s), Carlinge  Wisberg
(v), Fanny Rizell (kd), Göran Lindblad (m), Kerstin-
Maria Stalin (mp),  Birgitta  Carlsson  (c), Cecilia
Magnusson (m) och Göte Wahlström (s).






Avvikande meningar




1.  Margit Gennser, Ulf Kristersson, Göran  Lindblad
och Cecilia  Magnusson (alla m) anser att den del av
utskottets yttrande  som börjar med "Utskottet, som"
och slutar med "och So25" bort ha följande lydelse:




Under de senaste fem åren har läkemedelsförmånen och
högkostnadsskyddet för  läkemedel  ändrats  vid  ett
flertal  tillfällen.  Motiven  bakom ändringarna har
varit att statens kostnader för läkemedel har blivit
för betungande. Att nya, moderna läkemedel bl.a. ger
upphov till betydande rationaliseringseffekter  inom
vården   har  inte  beaktats  och  inte  heller  har
kostnadsanalysen   tagit  hänsyn  till  att  statens
kostnader i många fall  ökat  genom  att  sjukvården
genom   bl.a.   ändrade   arbetsmetoder  kommit  att
övervältra  kostnader på staten.  Förändringarna  av
läkemedelsförmånen   var  bristfälligt  analyserade.
Resultatet   blev  därför   ett   växande   statligt
budgetunderskott  för  läkemedel  i  stället för den
prognostiserade   minskade  budgetbelastningen.   En
försvårande omständighet  var dessutom den i och för
sig   naturliga   hamstring   som   förändringar   i
subventionerna   av  läkemedel  gav   upphov   till.
Hamstringseffekterna  blev ovanligt omfattande genom
den reform som trädde i  kraft  den  1 januari 1997,
vilket  ledde  till följdfel vid transfereringen  av
statliga medel till  landstingen,  framför  allt  år
1998.


Den  felaktiga  politik  som  förts under de gångna
åren har nu lett till ett förslag  om  en förändring
av  högkostnadsskyddet och som en följd härav  också
en ändring av reglerna för pensionstillskottet under
en begränsad tidsperiod.


Förslaget  om  ändringar av pensionstillskottet ger
upphov   till   betydande   administrativa   problem
samtidigt som regeringens  förslag  har mycket liten
träffsäkerhet när det gäller att skydda personer med
låga  inkomster  och  t.ex. kroniska sjukdomar,  som
kräver    omfattande   och    dyrbar   medicinering.
Regeringens    förslag    skapar    dessutom     nya
fördelningsproblem,     bl.a.     på     grund    av
skattesystemets     utformning,    bostadstilläggens
konstruktion   och   kommunernas    tillämpning   av
inkomstrelaterade   vårdtaxor.  Till  detta   kommer
betydande    adminstrativa     problem    samt    de
komplikationer som ändringar av  datasystem  innebär
inför millennieskiftet.


I   motion   So21   yrkas   avslag  på  regeringens
proposition  i  sin  helhet.  I  förslaget   anvisas
alternativa   lösningar   som   ger  ett  ekonomiskt
stabilare system, som bygger på bättre  avvägningar,
inte   minst  vad  gäller  fördelningseffekter.   En
förändring av reglerna för pensionstillskotten under
enbart 18  månader  blir med förslaget i motion So21
helt onödigt, vilket  i  hög  grad skulle underlätta
Riksförsäkringsverkets    och   försäkringskassornas
arbete   under   en  period  som   kännetecknas   av
utomordentligt  stor  tidspress  beroende  på  2000-
talsskiftet men också  införandet av det reformerade
pensionssystemet.


Utskottet anser att socialutskottet  bör tillstyrka
motion So21.


2.  Rose-Marie  Frebran och Fanny Rizell  (båda  kd)
anser att den del  av utskottets yttrande som börjar
med "Utskottet, som"  och slutar med "och So25" bort
ha följande lydelse:




Utskottet, som inte ställer  sig  bakom förslaget om
en   höjning   av   högkostnadsskyddet,  anser   att
regeringens förslag om  att höja pensionstillskottet
och det särskilda grundavdraget  såsom det utformats
i  propositionen  därför  skall  avvisas.  Därigenom
bifalles   motion  So25.  Det  är  dock   utskottets
uppfattning  att de sämst ställda pensionärerna ändå
behöver  få ökade  inkomster.  Detta  bör  lämpligen
beslutas om  i  samband med riksdagens behandling av
vårpropositionen.  Pensionärerna  bör  år 2000 få en
höjning  av  pensionstillskottet med 200 kronor  per
månad.




3. Bo Könberg  (fp)  anser att den del av utskottets
yttrande som börjar med  "Utskottet, som" och slutar
med "och So25" bort ha följande lydelse:




Utskottet, som inte ställer sig bakom förslaget till
försämring   av   högkostnadsskyddet,    anser   att
riksdagen   bör   avslå  det  därmed  sammanhängande
förslaget  om  höjda   pensionstillskott   och  höjt
särskilt  grundavdrag. Därmed bifalles motion  So23.
Utskottet konstaterar  därutöver  att  den grupp som
regeringen  föreslår skall få kompensation  för  det
föreslagna kraftigt försämrade högkostnadsskyddet är
de pensionärer  som  har  den  lägsta inkomsten. Det
föreligger dock en uppenbar risk för höjda taxor och
avgifter  inom  kommunerna  när  dessa   pensionärer
erhåller  kompensation,  och  att  pensionärerna   i
realiteten kan komma att inte alls kompenseras eller
i  vart  fall  inte  i den omfattning som regeringen
avsett.




Särskilt yttrande




Birgitta Carlsson (c) anför:




Centerpartiet ställer  sig  inte  bakom  regeringens
förslag   i   den   del   som   rör   höjningen   av
högkostnadsskyddet. En sådan höjning drabbar dem som
har  sämst förutsättningar att klara ökade utgifter.
Detta    gäller   inte   bara   de   sämst   ställda
pensionärerna    utan   även   andra   grupper   som
barnfamiljer  och  kroniskt   sjuka.  Däremot  anser
Centerpartiet att regeringens förslag  om  ett  höjt
pensionstillskott  bör  genomföras eftersom de sämst
ställda  pensionärerna  alldeles   oavsett   om  den
föreslagna höjningen av högkostnadsskyddet genomförs
är i stort behov av ett ekonomiskt tillskott.


















Av utskottet framlagt lagförslag


Förslag till lag om ändring i lagen (1996:1150)  om
högkostnadsskydd vid köp av läkemedel m.m.


Härigenom  föreskrivs  i fråga om lagen (1996:1150)
om högkostnadsskydd vid köp av läkemedel m.m.


att det i lagen skall föras  in en ny paragraf, 4 a
§, av följande lydelse.


------------------------------------------------------
Föreslagen lydelse
-----------------------------------------------------
4 a §
-----------------------------------------------------
Kredit   som  lämnas  av
Apoteket AB  för inköp av
läkemedel och andra varor
enligt denna lag  och som
inte   överstiger  1  800
kronor omfattas  inte  av
bestämmelserna i 6, 7 och
9 §§ konsumentkreditlagen
(1992:830).
-----------------------------------------------------
___________________


Denna lag träder i kraft den 1 juni 1999.