Handikappolitik m.m.



<div class="sidhuvud_publikation">Socialutskottets betänkande</div>
<div class="sidhuvud_beteckning">1998/99:SOU11</div>
<h1>Handikappolitik m.m.</h1>
<hr class="sidhuvud_linje">
<h2>Innehåll</h2>
<ul><li class="innehall_lista"><a href="#bsam">Sammanfattning</li></a><li class="innehall_lista"><a href="#bmot">Motionerna</li></a><li class="innehall_lista"><a href="#btext">Utskottet</li></a><li class="innehall_lista"><a href="#bhemst">Hemställan</li></a><li class="innehall_lista"><a href="#bres">Reservationer</li></a></ul>
<pre>1998/99</pre>
<pre></pre>
<pre>SoU11</pre>
<a name="bsam"></a><h2>Sammanfattning</h2><pre>I    betänkandet    behandlas    ett    sextiofemtal
motionsyrkanden om handikappolitik från den allmänna
motionstiden 1998.</pre>
<pre>
Utskottet  föreslår  med anledning av motioner  ett
tillkännagivande till regeringen  om  att  denna bör
återkomma  till  riksdagen och redovisa sin tidsplan
för  det  fortsatta   arbetet   med   att  förbättra
tillgängligheten  i samhället och implementera  FN:s
standardregler  om  delaktighet  och  jämlikhet  för
människor med funktionshinder.</pre>
<pre>Övriga  motionsyrkanden   avstyrks.  I  betänkandet
finns 20 reservationer.</pre>
<a name="bprop"></a><h2></h2>
<a name="bmot"></a><h2>Motionerna</h2><pre>1998/99:So217  av  Marietta de  Pourbaix-Lundin  (m)
vari  yrkas  att  riksdagen   som   sin  mening  ger
regeringen  till  känna  vad i motionen  anförts  om
behovet  av att förtydliga  lagstiftningen  gällande
bilstöd till funktionshindrade.</pre>
<pre></pre>
<pre>1998/99:So242  av Ingrid Burman m.fl. (v) vari yrkas
att riksdagen hos  regeringen  begär förslag till en
antidiskrimineringslag i enlighet med vad i motionen
anförts   om   trovärdighet  för  handikappolitikens
jämlikhets- och delaktighetsmål.</pre>
<pre></pre>
<pre>1998/99:So249 av  Marietta  de  Pourbaix-Lundin  och
Liselotte  Wågö (m) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen  till  känna  vad  i  motionen
anförts  om  behovet  av en lagändring i hälso-  och
sjukvårdslagen.</pre>
<pre></pre>
<pre>1998/99:So260 av Ingrid Burman m.fl. (v) vari yrkas</pre>
<pre>
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts  om  åtgärder  för  att
förverkliga intentionerna i psykiatrireformen,</pre>
<pre>2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om det allvarliga i att
pengar  ämnade  att  stimulera verksamheter inte har
använts.</pre>
<pre>
1998/99:So288 av Ingrid  Burman m.fl. (v) vari yrkas
att riksdagen hos regeringen  begär  att den översyn
av bilstödet som nu pågår ges i uppdrag  att  beakta
vad   i   motionen   anförts  om  funktionshindrades
kostnader, bilanpassning m.m.</pre>
<pre></pre>
<pre>1998/99:So291 av Karin  Falkmer  (m)  vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen  till  känna
vad i motionen anförts om en översyn av bilstödet.</pre>
<pre></pre>
<pre>1998/99:So310 av Thomas Julin m.fl. (mp) vari yrkas</pre>
<pre>
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna  vad  i  motionen  anförts  om  ett nationellt
handlingsprogram,</pre>
<pre>2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna  vad  i motionen anförts om diskriminering  av
funktionshindrade,</pre>
<pre>3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen  anförts  om utformningen av en
framtida statsbudget,</pre>
<pre>4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna  vad i motionen anförts om  funktionshindrades
rätt till tillgänglighet till samhällslivet,</pre>
<pre>5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om ett högkostnadsskydd
för hjälpmedel,</pre>
<pre>10. att  riksdagen  som  sin  mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om bilstöd.</pre>
<pre>
1998/99:So319 av Cinnika Beiming  och  Sören Lekberg
(s)  vari  yrkas  att  riksdagen som sin mening  ger
regeringen  till känna vad  i  motionen  anförts  om
konsekvenserna av 16 § LSS.</pre>
<pre></pre>
<pre>1998/99:So322  av  Ingela Thalén och Anita Johansson
(s)  vari yrkas att riksdagen  som  sin  mening  ger
regeringen  till  känna  vad  i  motionen anförts om
signalhundar för funktionshindrade.</pre>
<pre></pre>
<pre>1998/99:So326 av Sonja Fransson (s)  vari  yrkas att
riksdagen  som sin mening ger regeringen till  känna
vad i motionen anförts om FN:s standardregler.</pre>
<pre></pre>
<pre>1998/99:So333  av  Ulla  Wester  (s)  vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen  till  känna
vad i motionen anförts om de dövas problem och behov
av  särskilda  resurser  vad  gäller  tillgång  till
utbildning,  information, kommunikation, psykiatrisk
vård och annan vård.</pre>
<pre></pre>
<pre>1998/99:So335  av  Ulla  Wester  (s)  vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen  till  känna
vad   i   motionen   anförts   om  jämställdhet  och
handikapp.</pre>
<pre></pre>
<pre>1998/99:So349  av  Ragnwi  Marcelind   och  Chatrine
Pålsson (kd) vari yrkas</pre>
<pre>
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna   vad  i  motionen  anförts  om  att  påskynda
kommunernas     arbete     för     att     genomföra
psykiatrireformens intentioner,</pre>
<pre>2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att en genomgripande
översyn  bör ske av hur avsatta projektmedel  kommit
de psykiskt sjuka till del,</pre>
<pre>3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna  vad   i   motionen   anförts  om  kommunernas
åligganden  när  det  gäller att  skapa  meningsfull
sysselsättning för de psykiskt sjuka,</pre>
<pre>4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna  vad  i  motionen  anförts   om   att  antalet
slutenvårdsplatser  inom  psykiatrin skall  motsvara
behoven.</pre>
<pre>
1998/99:So369 av Ingrid Burman  m.fl. (v) vari yrkas
att riksdagen hos regeringen begär  en  utredning om
förslag    till   att   begränsa   kostnaderna   för
funktionshindrade enligt vad i motionen anförts.</pre>
<pre></pre>
<pre>1998/99:So376  av  Chatrine  Pålsson m.fl. (kd) vari
yrkas</pre>
<pre>
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om  en bättre samverkan
mellan             försäkringskassan             och
handikapporganisationer,</pre>
<pre>10. att riksdagen beslutar att göra ett tillägg i 9
a  §  första  stycket  LSS  med  lydelsen "hjälp med
aktivering och motivation" bland där  nämnda exempel
på grundläggande behov för att säkerställa  psykiskt
funktionshindrades rätt till assistans,</pre>
<pre>17.    att   riksdagen   beslutar   att   göra   en
komplettering  i  10  §  förordningen  (1988:890) om
bilstöd så att lydelsen blir följande: "Om det finns
skäl    från    trafiksäkerhetssynpunkt,   medicinsk
synpunkt eller väsentligt  ändrade förhållanden, får
dock bidrag lämnas tidigare",</pre>
<pre>19.  att  riksdagen som sin mening  ger  regeringen
till känna vad  i  motionen anförts om komplettering
av 3 a § hälso- och sjukvårdslagen.</pre>
<pre>
1998/99:So384 av Ingrid Burman m.fl. (v) vari yrkas</pre>
<pre>
2. att riksdagen begär att regeringen beaktar yngre
funktionshindrades särskilda  behov inom hemtjänsten
enligt vad i motionen anförts.</pre>
<pre>
1998/99:So385 av Ulla Hoffmann m.fl. (v) vari yrkas</pre>
<pre>
1.   att   riksdagen   begär  att  regeringen   för
kommunerna  klarlägger  vad  som  menas  med  daglig
verksamhet för funktionshindrade,</pre>
<pre>2.  att riksdagen begär att  regeringen  återkommer
med  förslag   om   hur   kommunerna  skall  ersätta
funktionshindrade för det arbete de utför i kommunal
regi.</pre>
<pre>
1998/99:So394 av Lena Sandlin  och Ingemar Josefsson
(s)  vari  yrkas att riksdagen som  sin  mening  ger
regeringen till  känna  vad  i  motionen  anförts om
komplettering av den pågående översynen.</pre>
<pre></pre>
<pre>1998/99:So406 av Ann-Marie Fagerström (s) vari yrkas
att  riksdagen  som  sin mening ger regeringen  till
känna vad i motionen anförts  om  behovet  av  annan
tillämpning av reglerna för anpassningsbidraget inom
bilstödets ram.</pre>
<pre></pre>
<pre>1998/99:So439  av  Anders  Ygeman (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger  regeringen  till känna
vad   i   motionen   anförts   om   behovet   av  en
antidiskrimineringslag i näringsverksamhet vad avser
personer med funktionshinder.</pre>
<pre></pre>
<pre>1998/99:So440  av  Anders  Ygeman (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger  regeringen  till känna
vad i motionen anförts om möjligheten att synliggöra
handikappaspekter i offentligt material.</pre>
<pre></pre>
<pre>1998/99:So446 av Alf Svensson m.fl. (kd) vari yrkas</pre>
<pre>
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om psykiskt sjuka,</pre>
<pre>
1998/99:So447 av Lena Sandlin och Carin Lundberg (s)
vari   yrkas   att  riksdagen  som  sin  mening  ger
regeringen till  känna  vad  i  motionen  anförts om
behovet       av       antidiskrimineringslag      i
näringsverksamhet    vad    avser    personer    med
funktionshinder.</pre>
<pre></pre>
<pre>1998/99:So455 av Kenneth Johansson  m.fl.  (c)  vari
yrkas</pre>
<pre>
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna  vad  i motionen anförts om handikappolitikens
inriktning,</pre>
<pre>2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om hjälpmedelsgaranti,</pre>
<pre>10. att riksdagen  som  sin  mening  ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om IT-hjälpmedel.</pre>
<pre>
1998/99:So456  av  Ulf  Kristersson m.fl.  (m)  vari
yrkas</pre>
<pre>
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna  vad  i motionen anförts  om  inriktningen  av
handikappolitiken,</pre>
<pre>3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om de funktionshindrade
och den nya tekniken,</pre>
<pre>4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen  anförts om handledning för att
kunna använda IT,</pre>
<pre>5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna    vad    i    motionen    anförts    om    en
hjälpmedelsgaranti,</pre>
<pre>6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna   vad  i  motionen  anförts  om  de   psykiskt
funktionshindrade,</pre>
<pre>7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna    vad    i    motionen    anförts    om    en
antidiskrimineringslag för funktionshindrade,</pre>
<pre>9. att riksdagen  hos regeringen begär en utredning
om Americans With  Disabilities  Act  i enlighet med
vad i motionen anförts.</pre>
<pre>
1998/99:So460 av Thomas Julin m.fl. (mp) vari yrkas</pre>
<pre>
21.  att  riksdagen  som  sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts  om  vikten av att
handikappanpassning skall vara norm i samtliga delar
av statsbudgeten,</pre>
<pre>22. att riksdagen hos regeringen begär  en  översyn
av  hur en finansiell samordning av huvudmän rörande
insatser    för    funktionshindrade   skall   kunna
genomföras.</pre>
<pre>
1998/99:So465 av Lars  Leijonborg  m.fl.  (fp)  vari
yrkas</pre>
<pre>
4.  att  riksdagen  beslutar om en ändring av lagen
(1993:387)   om   stöd  och   service   till   vissa
funktionshindrade i  enlighet  med  vad  i  motionen
anförts   om   ett  förtydligande  om  avsikten  med
insatsen råd och stöd enligt LSS,</pre>
<pre>5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna  vad  i  motionen   anförts   om   en   utökad
vårdgaranti  som  även omfattar rätten till tekniska
hjälpmedel,</pre>
<pre>8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen  anförts  om ökad konkurrens på
hjälpmedelsområdet,</pre>
<pre>9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om  att  datorer  skall
ingå i den s.k. hjälpmedelsförteckningen,</pre>
<pre>10.  att  riksdagen  som  sin mening ger regeringen
till    känna    vad    i   motionen   anförts    om
handikappguider,</pre>
<pre>13.  att riksdagen som sin  mening  ger  regeringen
till känna  vad  i  motionen  anförts om att Sverige
måste     uppfylla     FN:s    standardregler     om
funktionshindrade,</pre>
<pre>18.  att riksdagen som sin  mening  ger  regeringen
till  känna  vad  i  motionen  anförts  om  att  den
personal    som   ansvarar   för   ärenden   rörande
funktionshindrade  måste  få den adekvata utbildning
som   krävs   för   ett   bra   bemötande   av   den
funktionshindrades behov,</pre>
<pre>19.  att  riksdagen som sin mening  ger  regeringen
till känna vad i motionen anförts om mobila team som
skall stödja människor med funktionshinder,</pre>
<pre>21. att riksdagen  som  sin  mening  ger regeringen
till  känna vad i motionen anförts om diskriminering
i allmänhet,</pre>
<pre>26. att  riksdagen  som  sin  mening ger regeringen
till   känna   vad   i   motionen  anförts   om   en
hälsoekonomisk analys av bilstödet.</pre>
<pre>
1998/99:So467  av Lars Leijonborg  m.fl.  (fp)  vari
yrkas</pre>
<pre>
15. att riksdagen  som  sin  mening  ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om psykiatrin,</pre>
<pre>
1998/99:K289 av Sonja Fransson (s) vari yrkas</pre>
<pre>
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om ökad tillgänglighet.</pre>
<pre>
1998/99:N326  av  Per Westerberg och Göran  Hägglund
(m, kd) vari yrkas</pre>
<pre>
23. att riksdagen  som  sin  mening  ger regeringen
till    känna    vad    i    motionen   anförts   om
konkurrensneutralt serviceboende.</pre>
<pre>
1998/99:T803 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas</pre>
<pre>
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att pröva ett större
IT-projekt    med    inriktning    på   äldre    och
funktonshindrade,</pre>
<pre>4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna  vad  i motionen anförts om funktionshindrades
stora behov av IT,</pre>
<pre>5. att riksdagen  hos regeringen begär förslag till
en utredning angående  de  ekonomiska  möjligheterna
för  funktionshindrade  att  kunna  ta  del  av  den
pågående IT-utvecklingen.</pre>
<a name="btext"></a><h2>Utskottet</h2><pre>Ärendets beredning i utskottet</pre>
<pre></pre>
<pre>Handikappombudsmannen har vid besök i utskottet  den
11  mars  1999  redovisat  sin  syn  på  hur Sverige
implementerat  FN:s  standardregler m.m. Vidare  har
Sveriges Dövas Riksförbund  uppvaktat  utskottet med
anledning av en motion om de dövas situation.</pre>
<pre></pre>
<pre>
Handikappolitikens inriktning m.m.</pre>
<pre></pre>
<pre>
Motioner</pre>
<pre></pre>
<pre>I motion So456 av Ulf Kristersson m.fl.  (m)  begärs
tillkännagivande   om  vad  i  motionen  anförts  om
inriktningen  av  handikappolitiken   (yrkande   1).
Staten  och  kommunerna  måste koncentrera sitt stöd
till   dem  som  behöver  det  allra   bäst,   anför
motionärerna.  Stödet  till  funktionshindrade skall
vara  mångsidigt  och  anpassas till  den  enskildes
förutsättningar.  Den  funktionshindrade   skall  ha
möjlighet  att  påverka  sin  egen  situation, t.ex.
genom att kunna välja vårdpersonal, omsorgsform  och
hjälpmedel. Motionärerna anser att handikappreformen
skall  återställas  till  vad  som gällde före de av
socialdemokraterna  genomförda  försämringarna.   De
anser att det är behovet som skall avgöra vad som är
hjälpmedel,  inte hur hjälpmedlet är konstruerat och
inte om det betraktas som avancerat eller enkelt, om
det  är  dyrt eller  billigt.  De  vill  stödja  och
uppmuntra     frivilligt    socialt    arbete    med
handikappade.   Vidare    anser    de    att    alla
funktionshindrade  skall  ges  möjlighet  till  eget
boende anpassat till de egna behoven.</pre>
<pre>
I   samma  motion  begärs  tillkännagivande  om  en
antidiskrimineringslag     för     funktionshindrade
(yrkande 7) samt yrkas att riksdagen  hos regeringen
begär  en  utredning  om Americans With Disabilities
Act (yrkande 9). Motionärerna  anför  att  Americans
With Disabilities Act (ADA) har varit i kraft  i USA
i   åtta   år.  Lagen  förbjuder  diskriminering  av
personer    med     funktionshinder.     Den     ger
funktionshindrade   rätt   att   använda  kollektiva
färdmedel,   vilket   gör  att  trafikmedlen   måste
anpassas.   Federala,   delstatliga    och    lokala
myndigheter måste vara tillgängliga för personer med
funktionshinder.  Funktionshindrade har också enligt
lagen  rätt att på lika  villkor  få  tillgång  till
utbjudna  varor,  tjänster, lokaler och förmåner som
erbjuds av privata  näringsidkare. Det omfattar även
allmänna  utrymmen  som   restauranger  och  hotell.
Telefonbolag måste anpassa  sina system så att t.ex.
personer med hörsel- eller talsvårigheter  får samma
möjlighet att använda sig av telekommunikationer som
hörande   personer.  Genom  den  s.k.  ansvars-  och
finansieringsprincipen  har  kostnaderna  för  detta
spritts  bland  övriga  nyttjare  av en viss tjänst.
Motionärerna anser att regeringen bör  tillsätta  en
utredning  som utan dröjsmål studerar de amerikanska
erfarenheterna  och hur dessa kan användas i arbetet
för att underlätta de funktionshindrades situation i
Sverige.  Samtidigt   bör  frågan  om  ansvars-  och
finansieringsprincipen ytterligare belysas.</pre>
<pre>
I motion So242 av Ingrid  Burman m.fl. (v) yrkas att
riksdagen      begär      förslag      till       en
antidiskrimineringslag i enlighet med vad i motionen
anförts   om   trovärdighet  för  handikappolitikens
jämlikhets- och  delaktighetsmål.  Trots  att  vi  i
Sverige  enats  om  en  handikappolitik som i ord är
mycket radikal och framåtsyftande  utsätts  personer
med funktionshinder för diskriminering dagligen  och
i många olika sammanhang, anför motionärerna. I FN:s
standardregel 15 sägs:</pre>
<pre></pre>
<pre>All  diskriminering av människor med funktionshinder
måste  undanröjas. Lagstiftning bör innehålla regler
om sanktioner  mot  kränkningar av principen om icke
diskriminering.</pre>
<pre></pre>
<pre>Det har nu gått sex år  sedan  en enig parlamentarisk kommitté
(Handikapputredningen)   föreslog    en    lag   mot
diskriminering      av     funktionshindrade.     En
diskrimineringslag skall  gälla samfärdsel, ekonomi,
arbete, tillgång till varor  och  tjänster,  till ny
teknik  och  teknikutveckling,  bostäder, offentliga
miljöer och deltagande i arvoderad verksamhet så som
ideella eller fritidspolitiska uppdrag. Motionärerna
anser att riksdagen hos regeringen  skall begära ett
förslag till antidiskrimineringslag.</pre>
<pre></pre>
<pre>I motion So455 av Kenneth Johansson m.fl.  (c) yrkas
att  riksdagen  som  sin mening ger regeringen  till
känna vad i motionen anförts  om  handikappolitikens
inriktning  (yrkande  1).  Motionärerna   anser  att
människor  med  funktionshinder skall kunna verka  i
samhället  som  aktiva   medborgare.   De  skall  ha
möjlighet  till  arbete, utbildning och en  varierad
och  rik fritid. Politiken  måste  inriktas  på  att
skapa  ett samhälle för alla, på lika villkor. De är
av stor vikt att en förbättrad samhällsekonomi också
kommer dessa  grupper  till  del. Behovsprövning och
detaljstyrning  måste  paras  med   sunt  förnuft  i
bedömningsfrågor. Kravet på att integriteten skyddas
så långt möjligt för den hjälpsökande  måste vara en
självklarhet. Människor som är i behov av samhällets
stödinsatser måste bemötas värdigt och med  respekt.
Fortbildning och utveckling av arbetsmetoder för den
personal  som  skall  sköta  detta  grannlaga arbete
borde vara en självklarhet, anför motionärerna.</pre>
<pre></pre>
<pre>I motion So465 av Lars Leijonborg m.fl.  (fp) begärs
tillkännagivanden om att Sverige måste uppfylla FN:s
standardregler om funktionshindrade (yrkande 13) och
om   diskriminering   i   allmänhet   (yrkande  21).
Motionärerna  anser  att  på samma sätt som  arbetet
fortskrider  med  att  förverkliga  barnkonventionen
genom att skärpa lagstiftningen måste ett omfattande
arbete nu sättas i gång  för  att  anpassa  Sveriges
lagar  även  efter  de  krav  som  uppställs  i FN:s
standardregler.  Sverige  bör  också  bidra till att
lyfta fram dessa frågor i biståndet inom  ramen  för
fattigdomsbekämpning  och  i  arbetet med att stärka
fred,  demokrati  och  mänskliga  rättigheter   samt
agerandet  i Världsbanken och samarbetet inom FN och
EU.  Motionärerna   anser   att   diskriminering  av
handikapp  skall  likställas  med diskriminering  på
grund  av  kön,  hudfärg eller etnisk  tillhörighet.
Detta är krav som  stöds  av hela handikapprörelsen,
anför de.</pre>
<pre>
Vidare vill motionärerna ha ett tillkännagivande om
handikappguider  (yrkande  10).   De  anser  att  en
informationsbas   bör  skapas  med  information   om
tillgänglighet som  kan  ge  vägledning  i allt från
handikappanpassade  offentliga  institutioner   till
tidningar på kassett.</pre>
<pre>
I  motion So310 av Thomas Julin m.fl. (mp) yrkas att
riksdagen  som  sin mening ger regeringen till känna
vad   i   motionen   anförts   om   ett   nationellt
handlingsprogram (yrkande  1),  om diskriminering av
funktionshindrade     (yrkande     2)     och     om
funktionshindrades  rätt  till  tillgänglighet  till
samhällslivet  (yrkande 4). Motionärerna  anför  att
Handikappombudsmannen  har  konstaterat  att Sverige
inte  helt  uppfyller  FN:s  standardregler för  att
tillförsäkra  människor  med  funktionsnedsättningar
delaktighet  och  jämlikhet.  Sverige   är   bra  på
individuellt  inriktade åtgärder, men samhället  har
inte tillräckligt anpassats efter funktionshindrades
behov.  Motionärerna   anser   att  det  saknas  ett
strategiskt tänkande när det gäller handikappfrågor.
De vill därför stödja regeringens  beslut  att bilda
en  handikappdelegation  med  uppgift  att  utarbeta
förslag   till   en   nationell   handlingsplan  för
handikappområdet.   De   anser   att   en  nationell
handlingsplan  bör  mynna ut i ett konkret  dokument
där de funktionshindrades  tillgänglighet  inom alla
områden  analyserats  och  förändringar  möjliggörs.
Motionärerna   anser  det  inte  rimligt  att  många
människor   med   funktionshinder   utestängs   från
möjligheten  till  arbete,   studier,   kultur-  och
föreningsliv och dessutom inte kan utkräva rättsliga
följder  genom den diskriminering de utsätts  för  i
och med detta.  Motionärerna  anser  att  det är ett
steg i rätt riktning med regeringens proposition Lag
om  förbud  mot  diskriminering  i  arbetslivet   av
personer  med  funktionshinder.  Att  göra samhället
tillgängligt gör också samhället socialt  uthålligt,
betonar  de.  De framhåller att kollektivtrafik  och
kultur är mycket  angelägna  områden  när det gäller
att inte diskriminera funktionshindrade.  Ett  annat
bristande område är tillgängligheten att delta i den
demokratiska  debatten. Slutligen anför motionärerna
att tillgängligheten  bör  skrivas  in  i  plan- och
byggnadslagen.</pre>
<pre></pre>
<pre>I  motion  So326  av  Sonja  Fransson  (s) yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen  till  känna
vad  i  motionen  anförts  om  FN:s  standardregler.
Sverige  drev  aktivt  på  för  att  FN skulle  anta
reglerna och har därför ett särskilt ansvar  för att
de  skall  förverkligas, anför motionären. I samband
med att standardreglerna  genomförs  måste det också
ske  en  kontinuerlig granskning och utvärdering  av
handikapprogram   så  att  Sverige  lever  upp  till
reglernas intentioner. Det är nödvändigt att Sverige
nu  tar fram en strategi  för  hur  samhället  skall
omvandlas med FN:s standardregler som redskap.</pre>
<pre></pre>
<pre>I motion  So447  av Lena Sandin och Carin Lundberg (
båda  s) yrkas att  riksdagen  som  sin  mening  ger
regeringen  till  känna  vad  i  motionen anförts om
behovet     av    en    antidiskrimineringslag     i
näringsverksamhet    vad    avser    personer    med
funktionshinder.      Motionärerna     anför     att
handikapprörelsen länge  ansett  det  angeläget  att
diskriminering   av   personer  med  funktionshinder
förbjuds  i  lag.  Riksdagen   bör   åter  göra  ett
tillkänngivande  om  att  behovet  är stort  av  ett
förbud mot diskriminering. Förbudet  skall  ses  som
ett  uttryck  för  samhällets handikappolitik. Genom
förbudet får personer med funktionshinder ett legalt
stöd för att bli behandlade  på  samma sätt som icke
funktionshindrade.</pre>
<pre></pre>
<pre>Också  i  motion So439 av Anders Ygeman  (s)  begärs
tillkännagivande      om      behovet      av     en
antidiskrimineringslag i näringsverksamhet vad avser
personer  med funktionshinder. Motionären anser  det
angeläget  att   stoppa   den   diskriminering   som
funktionshindrade    drabbas    av.    Därför    bör
diskriminerande företeelser kriminaliseras. Förbudet
bör    ses    som   ett   uttryck   för   samhällets
handikappolitik,  det  vill  säga  ett erkännande av
funktionshindrades rättigheter.</pre>
<pre></pre>
<pre>I  motion  K289  av  Sonja  Fransson (s)  yrkas  att
riksdagen som sin mening ger  regeringen  till känna
vad   i  motionen  anförts  om  ökad  tillgänglighet
(yrkande  2). Motionären anför att tillgänglighet är
en förutsättning  för  demokrati. Därför måste detta
bli ett viktigt nationellt  mål. Regeringen har lagt
ett     lagförslag     mot     diskriminering     av
funktionshindrade  i  arbetslivet.   På  uppdrag  av
riksdagen   bereder  man  i  Regeringskansliet   ett
förslag    till    lag    mot    att    diskriminera
funktionshindrade  i  näringsverksamhet.  Motionären
anser  att detta är bra men att det dessutom  behövs
förbud mot diskriminering i övriga miljöer, allmänna
kommunikationer och i medieutbudet. Motionären anser
det högst rimligt att regeringsformens 2 kap. utökas
med förbud mot diskriminering av funktionshindrade.</pre>
<pre></pre>
<pre>I  motion   So335  av  Ulla  Wester  (s)  yrkas  att
riksdagen som  sin  mening ger regeringen till känna
vad   i  motionen  anförts   om   jämställdhet   och
handikapp.   Motionären   anför  att  inom  områdena
arbete, inkomst och sociala  förmåner är kvinnor med
funktionsnedsättning missgynnade jämfört med män med
funktionsnedsättning - och med  kvinnor i allmänhet.
Forskning har påvisat att kvinnor  diskrimineras när
det gäller fördelning av de resurser  som  står till
buds   för   personer   med   handikapp.   Detta  är
naturligtvis oacceptabelt i världens mest jämställda
land,  anför  motionären. En nationell handlingsplan
för handikappområdet  är  under utarbetande av bl.a.
Handikappdelegationen.   Ett    tydligt   formulerat
direktiv om mainstreaming också i  detta  arbete bör
tillföras, anser motionären.</pre>
<pre></pre>
<pre>
Bakgrund och tidigare behandling</pre>
<pre></pre>
<pre>
Utskottet  behandlade i betänkande 1997/98:SoU6  med
anledning    av     regeringens     skrivelse     om
handikappolitik  frågan  om  mål  och  strategi inom
handikappområdet.   Utskottet  anförde  då  följande
(s.7):</pre>
<pre></pre>
<pre>Utskottet   delar   regeringens    uppfattning   att
handikappolitiken skall bygga på principen  om  full
delaktighet i samhällslivet, jämlika levnadsvillkor,
självbestämmande      och     tillgänglighet.     De
handikappolitiska  reformer   som  genomförts  under
senare  år har varit inriktade på  förbättringar  av
det   individuella    stödet   till   personer   med
funktionshinder.   Utskottet    delar    regeringens
uppfattning att arbetet nu bör inriktas mot  att  ge
statliga     myndigheter,    landsting,    kommuner,
organisationer  m.fl.  förutsättningar  att utveckla
tillgängligheten   i   vid   bemärkelse  inom  olika
samhällssektorer  och  verksamheter.   I  skrivelsen
anförs att de åtgärder regeringen vidtagit, föreslår
och     planerar    bygger    på    principen    att
handikappaspekterna   skall   beaktas   inom   varje
samhällsområde   och  att  handikapporganisationerna
ingår som viktiga  samverkanspartner  i  ett  sådant
arbete.   Samarbetet  med  handikapporganisationerna
utvecklas nu  genom  bl.a.  utökade kontakter mellan
dessa      och      statssekreterargruppen       för
handikappfrågor,  som  har  att samordna regeringens
hantering  av  handikappfrågorna.  Regeringen  avser
vidare  att  låta   den   särskilde   utredaren   av
Handikappombudsmannen  pröva frågan om inrättande av
en nationell samordningskommitté i handikappfrågor.</pre>
<pre></pre>
<pre>Utskottet avstyrkte därmed  de  aktuella motionerna.
Riksdagen  följde  utskottet  (rskr.  7).  Utskottet
vidhöll   denna   ståndpunkt   även   i   betänkande
1997/98:SoU16 (rskr. 154).</pre>
<pre></pre>
<pre>Den   5   mars   1998   bemyndigade  regeringen   chefen   för
Socialdepartementet att inrätta ett sekretariat till
statssekreterargruppen för  beredning och samordning
av  handikappfrågor inom Regeringskansliet  och  att
inrätta   en   handikappdelegation  -  bestående  av
företrädare  för   handikapprörelsen  -  bl.a.  till
samråd     mellan     statssekreterargruppen     och
handikapporganisationerna.    Statssekreterargruppen
skall      tills     vidare     tillsammans      med
Handikappdelegationen        utgöra        nationell
samordningskommitté för handikappfrågor enligt regel
nummer 17 i FN:s standardregler för att tillförsäkra
människor  med funktionsnedsättning delaktighet  och
jämlikhet. Inom ramen för statssekreterargruppen och
dess sekretariat  bildas ett projekt med uppgift att
utarbeta    en    nationell     handlingsplan    för
handikappområdet.</pre>
<pre></pre>
<pre>Flera motionärer tar upp frågan om diskriminering av
funktionshindrade.</pre>
<pre>
Den   1   maj  1999  träder  ny  lagstiftning   mot
diskriminering   i   arbetslivet   av  personer  med
funktionshinder  i  kraft.  Riksdagen  beslutade   i
ärendet  den  3  mars  1999 (prop. 1997/98:179, bet.
1998/99:AU4, rskr. 140). Socialutskottet tillstyrkte
i sitt yttrande 1998/99:SoU1y regeringens förslag.</pre>
<pre>Utskottet   har   också   behandlat    frågan    om
diskriminering   i   näringsverksamhet.   Ett  enigt
utskott  föreslog  i  betänkande  1997/98:SoU16  att
riksdagen  som  sin mening borde ge regeringen  till
känna att den borde utreda formerna för en reglering
av  ett diskrimineringsförbud  i  näringsverksamhet.
Riksdagen följde utskottet (rskr. 154).</pre>
<pre>
I ett  frågesvar  i  riksdagen  den  19 januari 1999
anförde justitieministern att regeringen  avser  att
tillsätta  en  utredning  som  skall få till uppgift
bl.a.   att   se   över   brottsbalkens    nuvarande
bestämmelse om olaga diskriminering samt att  utreda
formerna   för   en  reglering  av  ett  förbud  mot
diskriminering      av      funktionshindrade      i
näringsverksamhet. Det är emellertid inte säkert att
ett förbud mot diskriminering  av  funktionshindrade
bör bestå av en straffrättslig bestämmelse,  anförde
justitieministern.   Erfarenheterna   av   nuvarande
lagstiftning  visar att det inte alltid är det  mest
effektiva. Utredningen  skall  därför  i första hand
överväga    andra    alternativ.   Justitieministern
framhöll att det naturligtvis  är  av stor betydelse
att ett diskrimineringsförbud verkligen  fyller sitt
syfte  och  därmed  utgör  ett  konkret stöd för  de
funktionshindrade.</pre>
<pre>
Utskottet  har  erfarit att förberedelsearbete  med
direktivskrivning pågår i Justitiedepartementet.</pre>
<pre>
Utredningen   om   bemötande    av    personer   med
funktionshinder    har    nyligen    avlämnat   sitt
slutbetänkande  Lindqvists  nia  -  nio  vägar   att
utveckla  bemötandet av personer med funktionshinder
(SOU 1999:21).  I  slutbetänkandet  anförs  att  det
behövs   en   övergripande   lagstiftning   för  att
realisera  målet  om  delaktighet och jämlikhet  för
personer med funktionshinder  och  för att förhindra
utanförskap. Det bör åligga det allmänna  att  verka
för  att lagar och föreskrifter utformas så att alla
medborgare  kan uppnå full delaktighet och jämlikhet
i  samhället  oberoende  av  förhållanden  som  kön,
ålder,  funktionshinder,   ras,   sexuell  läggning,
etnisk,   språklig   eller   religiös  tillhörighet.
Utredaren   föreslår   att  ett  tillägg   med   den
innebörden  görs  i  1  kap.   2  §  andra  stycket,
regeringsformen  (RF). En sådan viljeinriktning  ger
en klar signal att  samhället  inte  accepterar  att
någon  medborgare ställs utanför gemenskapen och har
en klart normbildande effekt. Det är också en viktig
markering  av  hur  samhället  vill  att medborgarna
skall bemötas, anförs det.</pre>
<pre>
I  slutbetänkandet  föreslås  också att  resurserna
till  handikappforskningen bör förstärkas  under  en
femårsperiod   i   syfte  att  bredda  och  fördjupa
verksamheten.  Socialvetenskapliga   forskningsrådet
föreslås  få  i  uppdrag att utveckla en  långsiktig
strategi    för    hur   handikappforskningen    bör
utvärderas,  stimuleras   och  utvecklas.  Strategin
skall innehålla en analys av  nuläget  och  framtida
forskningsbehov    samt    ange    riktlinjer    för
utvecklingen av forskningen och forskarutbildningen.
Utredningen  betonar  att en stor del av forskningen
inom  handikappområdet saknar  könsperspektiv.  Inte
heller   förekommer  funktionshinder  som  aspekt  i
forskning   om   kvinnor,   genus  och  jämställdhet
särskilt ofta. Kvinnor med funktionshinder måste bli
mer synliga i kvinnoforskningen  där de feministiska
vetenskapsteorierna finns.</pre>
<pre>Betänkandet är remitterat. Remisstiden  går  ut den
30 juni 1999.</pre>
<pre>
Utredningen    om    bemötande   av   personer   med
funktionshinder  har också  lagt  fram  delrapporten
Kvinnor, män och funktionshinder  (SOU  1998:138). I
denna konstateras att det finns anmärkningsvärt lite
samlad      kunskap     om     könsperspektiv     på
handikappfrågorna.  Utredaren  anför att arbetet för
jämställdhet har trängts undan av  jämlikhetsarbetet
när   det   gäller   personer  med  funktionshinder.
Samhällets handikappreformer  har varit inriktade på
att   undanröja  de  mest  påtagliga   hindren   för
delaktighet  för alla som lever med funktionshinder.
Det   har   blivit   bortglömt   att   kvinnor   med
funktionshinder  diskrimineras både på grund av sitt
kön  och  sitt  funktionshinder.  Båda  formerna  av
diskriminering måste göras synliga, anförs det.</pre>
<pre>
Rapporten betonar att tillförlitlig statistik är en
av grunderna till kunskap. Det är därför viktigt att
kommunernas   och   landstingens    statistik    har
könsperspektiv.  Det  behövs  också  studier  om hur
kvinnor respektive män upplever att ta emot hjälp.</pre>
<pre>
Socialdepartementet  beslutade  i september 1997  om
ett   genderprogram   för   social  välfärd.   Genom
utvecklingsprogrammet  skall  all   verksamhet  inom
socialdepartementets  ansvarsområden  tillföras  ett
genderperspektiv.  Det innebär att man alltid  skall
analysera förslag och verksamhet utifrån båda könens
behov  och  förutsättningar.   Utvecklingsprogrammet
syftar till att höja kvaliteten och effektiviteten i
verksamheterna          samt         att         öka
arbetstillfredsställelsen   för   personalen.  Varje
myndighet  inom  Socialdepartementets   område   har
enligt  respektive  regleringsbrev  till uppgift att
analysera förslag och verksamhet utifrån båda könens
utgångspunkter.</pre>
<pre></pre>
<pre>I  1999 års ekonomiska vårproposition  (1998/99:100)
föreslår   regeringen  ytterligare  satsningar  inom
området  vård   och  omsorg.  Till  handikappområdet
föreslås    242    miljoner    kronor    dels    för
kompetensutveckling,   forskning,  verksamhets-  och
teknikutveckling, förstärkt  tillsyn och ytterligare
medel till handikapporganisationerna  m.m., dels för
engångsvisa    tillskott    till    bilstödet    för
handikappade.  Resurser  prioriteras  även  för  ett
införande   av   personliga   ombud   för   psykiskt
funktionshindrade (90 miljoner kronor).</pre>
<pre></pre>
<pre>
Utskottets bedömning</pre>
<pre></pre>
<pre>
Utskottet     vidhåller    sin    uppfattning    att
handikappolitiken  skall  bygga på principen om full
delaktighet i samhällslivet, jämlika levnadsvillkor,
självbestämmande och tillgänglighet. Under senare år
har  de  handikappreformer  som   genomförts   varit
inriktade   på  förbättringar  av  det  individuella
stödet till personer  med funktionshinder. Utskottet
anser att arbetet nu måste  inriktas på att utveckla
tillgängligheten   i  vid  bemärkelse   inom   olika
samhällssektorer och verksamheter. Ett första steg i
den   inriktningen   är    den   nyligen   beslutade
lagstiftningen mot diskriminering  i  arbetslivet av
personer med funktionshinder. Ytterligare  ett  steg
är  att  det,  efter  ett initiativ av utskottet, nu
pågår ett arbete med att  utforma  direktiv  till en
utredning med uppgift att bl.a. utreda formerna  för
en   reglering   av   ett   diskrimineringsförbud  i
näringsverksamhet. Utskottet  konstaterar vidare att
statssekreterargruppen har till uppgift att samordna
arbetet  med handikappfrågorna i  Regeringskansliet.
Inom Regeringskansliet  pågår  ett  arbete  med  att
utarbeta     en    nationell    handlingsplan    för
handikappområdet.   En   proposition  planeras  till
december   1999.   Handlingsplanen   skall,   enligt
Socialdepartementets    genderprogram   för   social
välfärd, beakta både kvinnors  och  mäns  behov  och
förutsättningar.   Utredningen   om   bemötande   av
personer  med  funktionshinder  har nyligen avlämnat
sitt slutbetänkande och presenterat  nio  vägar  att
utveckla bemötandet av personer med funktionshinder.
Här  ges  förslag  som  avser dels att förbättra det
kollektiva,   dels   det  individuella   bemötandet.
Förslagen syftar enligt  utredaren till att förändra
attityder  och  bemötande, förbättra  den  enskildes
ställning gentemot  myndigheter och andra offentliga
organ samt göra människor  mer  rustade  att delta i
samhällslivet   på   sina  egna  villkor.  Förslagen
remissbehandlas för närvarande.</pre>
<pre>
I  1999  års  ekonomiska   vårproposition  föreslår
regeringen ytterligare medel  till  handikappområdet
för    budgetåren    2000   och   2001   dels   till
kompetensutveckling,  forskning,   verksamhets-  och
teknikutveckling,  förstärkt  tillsyn,   ytterligare
medel   till   handikapporganisationerna  m.m.   och
engångsvisa tillskott  till bilstödet, dels resurser
till      personliga     ombud     för      psykiskt
funktionshindrade.</pre>
<pre>Utskottet kan således konstatera att ett omfattande
arbete    pågår     med    syfte    att    förbättra
tillgängligheten i samhället  och  att  implementera
FN:s  standard-regler  om  delaktighet och jämlikhet
för människor med funktionshinder.   Utskottet anser
det  angeläget  att  detta arbete bereds  skyndsamt.
Regeringen bör därför  återkomma  till riksdagen och
redovisa sin tidsplan för det fortsatta  arbetet med
tillgänglighetsfrågorna.</pre>
<pre>Vad  utskottet  anfört  med anledning av motionerna
So242 (v), So310 (mp) yrkandena  1,  2  och 4, So326
(s),  So335  (s),  So439  (s), So447 (s), So456  (m)
yrkandena 7 och 9, So465 (fp)  yrkandena  13  och 21
och  K289 (s) yrkande 2 bör riksdagen som sin mening
ge  regeringen  till  känna.  Motionerna  So455  (c)
yrkande  1,  So456  (m)  yrkande  1  och  So465 (fp)
yrkande 10 avstyrks.</pre>
<pre></pre>
<pre>Serviceboende för funktionshindrade</pre>
<pre></pre>
<pre>
I  motion  N326  av  Per  Westerberg  (m)  och Göran
Hägglund (kd) yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen  till  känna  vad  i motionen anförts  om
konkurrensneutralt   serviceboende   (yrkande   23).
Motionärerna  anför  att  socialtjänstlagen  ålägger
kommunen att inrätta bostäder  med  särskild service
till    funktionshindrade.   Kommunen   kan    driva
verksamheten  i  egen  regi  eller  lägga  ut den på
entreprenad  till  ett  privat företag. Motionärerna
pekar  på att olika regler  gäller  beroende  på  om
verksamheten  bedrivs  av ett privat företag eller i
kommunal regi. Det privata företaget måste ansöka om
tillstånd för att starta  verksamheten.  Ett  privat
företag  som  inte uppfyller kvalitetskraven kan  få
sitt tillstånd  indraget.  Kommunal  verksamhet  kan
visserligen  kritiseras,  men varken Socialstyrelsen
eller  länsstyrelsen  har  befogenhet   att   ålägga
kommunen   att   leva   upp   till  kvalitetskraven.
Motionärerna anser att tillsynen  över serviceboende
bör     ses    över    så    att    reglerna    blir
konkurrensneutrala.</pre>
<pre></pre>
<pre>Ett  bolag,   en   förening,   en  samfällighet,  en
stiftelse  eller en enskild individ  får  inte  utan
tillstånd  av   länsstyrelsen  yrkesmässigt  bedriva
verksamhet i form  av  hem  för  vård  eller boende,
särskild  boendeform  för  äldre eller personer  med
funktionshinder  eller  öppen  verksamhet  för  vård
under   en   begränsad   del   av   dygnet   (69   §
socialtjänstlagen  (1980:620), SoL).  Tillstånd  att
bedriva  sådan verksamhet  som  avses  i  69  §  får
beviljas endast  om  verksamheten  uppfyller krav på
god kvalitet och säkerhet (69 a §).</pre>
<pre></pre>
<pre>I      proposition     1996/97:124     Ändring     i
socialtjänstlagen anfördes att Socialtjänstkommittén
gjort en noggrann genomgång av de förändringar som i
flera   avseenden    inträffat   i   den   kommunala
verksamheten sedan socialtjänstlagen  tillkom. Dessa
förändringar har bl.a. skapat oklarheter om gällande
definitioner    av   tillståndspliktig   verksamhet.
Regeringen föreslog  därför  att de verksamheter som
skall  omfattas  av tillståndsplikt  preciseras  och
avgränsas i 69 § SoL.  Enligt  propositionen  skulle
krav   på  tillstånd  av  länsstyrelsen  krävas  för
yrkesmässigt  bedriven  enskild heldygnsverksamhet i
form  av  hem  för  vård  eller   boende,   särskild
boendeform  för  äldre eller funktionshindrade  samt
hem för viss annan  heldygnsvård.  Krav på tillstånd
föreslogs också gälla för enskilt bedrivet hem eller
öppen verksamhet för vård under en begränsad  del av
dygnet.  Behovet  av insyn och kontroll borde enligt
propositionen utgöra  skäl för krav på tillstånd för
dagvård för utsatta grupper med omfattande vårdbehov
när vården ges i en särskilt anpassad lokal.</pre>
<pre>
Regeringen  ansåg  att en  förstärkt  tillsyn  över
enskild verksamhet är  nödvändig  för att de utsatta
grupperna  skall  garanteras rättssäkerhet  och  god
kvalitet i den enskilda verksamheten.</pre>
<pre>
Utskottet   behandlade    förslaget   i   betänkande
1996/97:SoU18.  Utskottet  instämde   i  regeringens
förslag  att  de verksamheter som skall omfattas  av
tillståndsplikt   preciseras   i  lag.  All  enskild
verksamhet  som  yrkesmässigt tillhandahåller  vård,
behandling, omvårdnad och tillsyn för barn, ungdomar
eller vuxna bör ha  tillstånd  för  att få bedrivas.
Även  när  det gäller verksamhet för vård  under  en
begränsad del  av  dygnet bör tillståndsplikt gälla,
anförde utskottet. Enligt  tidigare  regler  förelåg
krav  på  tillstånd  för  hem  som har inrättats för
sådan  vård.  Tillståndsplikt borde  som  regeringen
föreslagit  utökas   till   att   även   avse  öppen
verksamhet  för  vård  under  en  begränsad  del  av
dygnet. Utskottet tillstyrkte därmed 69 och 69  a §§
i regeringens förslag till lag om ändring i SoL.</pre>
<pre>
Utskottet  delade också regeringens uppfattning att
tillsynen  av   enskild  verksamhet  borde  stärkas.
Utskottet instämde också i förslaget till fördelning
av   tillsynsansvaret   mellan   länsstyrelsen   och
socialnämnden. Länsstyrelsen bör ha det övergripande
tillsynsansvaret   och   socialnämnderna  utöva  den
löpande tillsynen. Utskottet delade inte de farhågor
om  partiskhet  från  den kommunala  socialtjänstens
sida   som   framförts   i  en   motion.   Utskottet
tillstyrkte  därmed  även  69   b  och  69  c  §§  i
regeringen   förslag.  Riksdagen  följde   utskottet
(rskr. 264).</pre>
<pre>
Frågan om tillsynen över äldreomsorgen behandlades i
betänkande  1996/97:SoU13.   Utskottet   ansåg   att
tillsynen  måste  skärpas  och inriktas på frågor om
laglighet och rättssäkerhet.  Tillsynen  måste också
inriktas  på att säkra kvaliteten och kompetensen  i
vården   och    omsorgen    så    att    de   äldres
självbestämmande, integritet, trygghet och värdighet
säkras.  Utskottet  pekade också på hur uppdelningen
mellan    länsstyrelserna    och    Socialstyrelsens
regionala tillsynsenheter  medför svårigheter och en
otydlighet  vid  tillsynen  i  gränsområdet   mellan
kommunal  och  landstingskommunal verksamhet. Enligt
utskottet  borde  det  övervägas  om  tillsynen  kan
läggas  på  samma   statliga   myndighet  för  såväl
socialtjänsten  som  hälso- och sjukvården  för  att
härigenom  skapa  en  slagkraftigare   organisation.
Detta  föreslogs  riksdagen  att  som sin mening  ge
regeringen  till  känna. Riksdagen följde  utskottet
(rskr. 90).</pre>
<pre></pre>
<pre>Riksdagens  beslut  ledde  till  att  den  särskilde
utredare som har i uppgift  att  göra  en översyn av
vissa  frågor  rörande  socialtjänstlagen (1980:620)
och socialtjänstens uppgifter (dir. 1997:109) fick i
uppdrag att bl.a. lämna förslag  till  hur tillsynen
över     socialtjänsten     kan    förbättras    och
effektiviseras.  Härvid  bör även  förutsättningarna
för   en   bättre  samordning  av   tillsynen   över
socialtjänsten    samt    hälso-    och   sjukvården
analyseras.   Behovet  av  ökade  befogenheter   för
tillsynsmyndigheterna,  motsvarande  vad  som gäller
inom  hälso-  och  sjukvården,  bör också övervägas.
Vilka konsekvenser som eventuella förslag medför för
andra  uppgifter  som de olika tillsynsmyndigheterna
har, t.ex. olika typer  av  tillståndsgivning, skall
analyseras och redovisas.</pre>
<pre>
Utredningsuppdraget skall redovisas till regeringen
senast den 31 maj 1999.</pre>
<pre></pre>
<pre>Utskottets bedömning</pre>
<pre></pre>
<pre>
Utskottet  konstaterar att den  särskilde  utredaren
har i uppdrag  att  lämna förslag till hur tillsynen
över socialtjänsten ytterligare  kan  förbättras och
effektiviseras.  Utredaren  har  också  att   bedöma
eventuella  konsekvenser  avseende bl.a. olika typer
av  tillståndsgivning  som  eventuella  förslag  kan
medföra.  Uppdraget  skall  redovisas   inom   kort.
Utskottet  anser att motion N326 (m, kd) yrkande  23
därmed bör avslås.</pre>
<pre></pre>
<pre>
Hjälpmedel</pre>
<pre></pre>
<pre>
Motioner</pre>
<pre></pre>
<pre>I motion So456  av  Ulf Kristersson m.fl. (m) begärs
tillkännagivande om en  hjälpmedelsgaranti  (yrkande
5).  Motionärerna  anför  att  hjälpmedel  för många
människor  är skillnaden mellan ett liv i passivitet
och invaliditet  eller  möjligheten  att leva ett så
normalt  liv som möjligt. Därför är det  allvarligt,
anför de,  när  den  offentliga  sektorn  bl.a. till
följd av monopolsituationen inte klarar av uppgiften
att  underlätta livet för landets funktionshindrade.
Under senare år har olika regelsystem utvecklats vad
gäller  avgifter, hyresavtal, kontakter med upp till
fyra   handläggare   för   samma   person   och   nu
rekommendationer      från      landstings-      och
kommunförbunden   att   inte   tillhandahålla  vissa
hjälpmedel till handikappade. Motionärerna anser att
hjälpmedelsmarknaden  skall öppnas  för  konkurrens.
Detta  ökar  möjligheterna   för  alla  i  behov  av
hjälpmedel att få dessa och ger bättre och billigare
hjälpmedel.  Konkurrensen  ger  kostnadseffektivitet
samtidigt som den tekniska utvecklingen påskyndas.</pre>
<pre>
Vidare  yrkas  att  riksdagen  som sin  mening  ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om dels
de funktionshindrade och den nya  tekniken  (yrkande
3),  dels  om  handledning för att kunna använda  IT
(yrkande 4). Motionärerna  anför  att allt fler unga
funktionshindrade inte accepterar att  betraktas som
personer som skall tas om hand genom särskilda  stöd
på  arbetsmarknaden.  Ungdomarna  vill  få en rimlig
chans att visa att de faktiskt klarar av  avancerade
arbeten  trots  en syn- eller hörselskada eller  att
man  är  bunden vid  en  rullstol.  Genom  de  olika
mjukvaruprogram   som   finns   på  dataområdet  har
särskilt unga funktionshindrade fått  möjlighet till
ett    rikare    fritidsliv    samtidigt   som   nya
arbetsmöjligheter   har  öppnat  sig.   Motionärerna
understryker  att  genom  att  förändra  miljön  och
förutsättningarna     minskar      funktionshindrets
betydelse och den funktionshindrades möjligheter tas
till  vara  fullt  ut.  I  förlängningen  bör  denna
ändrade syn också innebära att funktionshindrade ges
samma  chans på arbetsmarknaden  som  personer  utan
funktionshinder.  I dag saknas handledare på landets
hjälpmedelscentraler  som  kan  bistå synskadade som
har fått datorer som är särskilt anpassade för denna
grupp.  Motionärerna anser att regeringen  skyndsamt
bör återkomma  till  riksdagen  med  förslag  på hur
bristen   på  handledare  skall  åtgärdas.  Den  nya
tekniken   innebär   också   nya   möjligheter   för
dyslektiker.  Bara  under  det  senaste halvåret har
flera   nya   datauppfinningar  och  utveckling   av
dataprogram som  skall  underlätta  för  dyslektiker
presenterats. Statsmakterna liksom handikapprörelsen
har  en  viktig  roll  som  opinionsbildare för  att
påverka att nya program och ny  IT-teknik  utvecklas
vilken kan komma funktionshindrade till godo.</pre>
<pre>
I  motion  So249 av Marietta de Pourbaix-Lundin  och
Liselotte Wågö (båda m) begärs tillkännagivande till
regeringen om  behovet av en lagändring i hälso- och
sjukvårdslagen.    Motionärerna   vill   införa   en
överklagandemöjlighet  av  beslut  om hjälpmedel. De
hänvisar  dels till FN:s standardregler,  dels  till
förslag från  Handikappombudsmannen i denna fråga. I
dag  kan  inte  landstingens  beslut  om  hjälpmedel
överklagas genom  förvaltningsbesvär.  Det  man  kan
göra är att påtala sitt missnöje för Socialstyrelsen
som är tillsynsmyndighet. Detta bör ändras.</pre>
<pre></pre>
<pre>I  motion  T803  av  Gudrun Schyman m.fl. (v) begärs
tillkännagivande om att  pröva ett större IT-projekt
med   inriktning  på  äldre  och   funktionshindrade
(yrkande 3) och om funktionshindrades stora behov av
IT (yrkande  4).  Vidare  yrkas  att  riksdagen  hos
regeringen  begär förslag till en utredning angående
de ekonomiska  möjligheterna  för  funktionshindrade
att  kunna  ta  del  av den pågående IT-utvecklingen
(yrkande     5).     Motionärerna      anser     att
informationstekniken  i  möjligaste  mån  bör  göras
tillgänglig   för  alla.  Därför  välkomnar  de  IT-
kommissionens  initiativ   med  Senior  Network  och
Handikappinstitutets förslag till handlingsprogram i
femton punkter. Motionärerna  vill  dock gå ett steg
längre  och pröva ett större projekt med  inriktning
på de äldre  och  funktionshindrade  för  att  testa
möjligheterna  och  gränserna  samt  identifiera  de
svaga   punkterna.  Inom  projektet,  som  bör  vara
geografiskt   avgränsat,  bör  alla  i  den  utvalda
gruppen   äldre   och   funktionshindrade   erbjudas
Internet-   (och   Intranet-)    kommunikation   och
erforderlig  datautrustning. Offentlig  service  och
näringsliv  skulle  utrustas  på  motsvarande  sätt.
Projektet  skulle  kunna  ge  många  svar  som  vore
värdefulla för steget in i nästa århundrande, anförs
det.   Motionärerna    anser   att   IT-utvecklingen
sannolikt    är    av    större    betydelse     för
funktionshindrade än för andra. Datortekniken öppnar
möjlighet  för  många  funktionshindrade att fungera
och   samverka   med  andra  på   jämlika   villkor.
Datorutrustning som hjälpmedel ges dock under mycket
restriktiva förutsättningar.  Motionärerna anser att
det måste vara ett samhällsansvar att underlätta för
funktionshindrade     att    få    tillgång     till
datorutrustning  med  hänsyn  till  IT-utvecklingens
stora betydelse för just dem.</pre>
<pre></pre>
<pre>I motion So376 av Chatrine  Pålsson  (kd)  yrkas att
riksdagen  som sin mening ger regeringen till  känna
vad i motionen  anförts  om  komplettering  av 3 a §
hälso- och sjukvårdslagen (yrkande 19). Motionärerna
anför  att barns och vuxnas behov av hjälpmedel  för
att kunna kompensera ett funktionshinder skiljer sig
åt i flera  avseenden.  Barn  behöver hjälpmedel för
lek i syfte att träna olika funktioner eller lämplig
anpassning av leksaker för att  de  skall kunna leka
som andra barn. Barn utvecklas genom  leken  och det
gäller  också barn med funktionshinder. Motionärerna
konstaterar  att  hjälpmedel  för  utveckling numera
inte beviljas. De vill därför ha en komplettering av
3 a § hälso- och sjukvårdslagen om att  hänsyn skall
tas till barns och ungdomars särskilda behov.</pre>
<pre></pre>
<pre>I motion So455 av Kenneth Johansson m.fl.  (c) yrkas
att  riksdagen  som  sin mening ger regeringen  till
känna vad i motionen anförts  om  hjälpmedelsgaranti
(yrkande 2) och om IT-hjälpmedel (yrkande 10). Långa
väntetider för att erhålla hjälpmedel  eller  få dem
reparerade innebär svårigheter för funktionshindrade
att  verka  i  samhället  på lika villkor som andra,
anför   motionärerna.  De  anser   därför   att   en
hjälpmedelsgaranti   med   rimliga  tidsgränser  för
väntetider  för  utprovning  och   reparationer  bör
utredas. Vidare anförs att informationstekniken  har
en  stor  potential  för  att öka funktionshindrades
livskvalitet.  Motionärerna   vill   därför  att  en
översyn  görs av sjukvårdshuvudmännens  förskrivning
av IT-hjälpmedel.  Det  bör  även  övervägas  om det
behövs  ett  särskilt  stöd  för  anpassning  av IT-
produkter,  då anpassningarna kan bli mycket dyra  i
enskilda  fall.   Motionärerna   anser   det   också
angeläget    att    utreda    en   lagreglering   av
tillgängligheten  inom IT-området  och  därvid  även
utreda upphovsrättens  inverkan  på tillgängligheten
för läshandikappade personer. Vidare  bör  kraven  i
lagen  om  offentlig  upphandling skärpas så att det
ställs  krav  på  tillgänglighet   vid  upphandling.
Slutligen  bör  regeringen uppmana huvudmännen  inom
respektive område  att  se  över  den  kompetens som
finns inom området IT och handikapp.</pre>
<pre></pre>
<pre>I motion So465 av Lars Leijonborg m.fl.  (fp)  yrkas
att  riksdagen  som  sin  mening ger regeringen till
känna  vad  i motionen anförts  dels  om  en  utökad
vårdgaranti som  även  omfattar rätten till tekniska
hjälpmedel (yrkande 5),  dels  om ökad konkurrens på
hjälpmedelsområdet (yrkande 8).  Motionärerna  anser
att en del av problemen med hjälpmedelsförsörjningen
beror på att både landsting och kommun är inblandade
och  att  man  på  sina  håll  bygger upp parallella
organisationer.  Motionärerna betonar  att  kommuner
och landsting har  ett  gemensamt  ansvar och att de
måste bygga upp en organisation som  garanterar  att
den enskilde får den hjälp som han eller hon behöver
i  form  av rådgivning, utprovning och anpassning av
hjälpmedel.  De  pekar  också  på att väntetiderna i
många fall är oacceptabelt långa,  vilket leder till
en   onödig   inskränkning   för   den  enskilde   i
möjligheterna   att  leva  ett  självständigt   liv.
Motionärerna  anser   därför  att  vårdgarantin  bör
utökas till att omfatta  tekniska  hjälpmedel som är
medicinskt  motiverade.  Den  som  är  i   behov  av
hjälpmedel  skall  få  snabb  hjälp och komplicerade
hjälpmedel  senast  inom tre månader.  Vidare  anför
motionärerna    att    en   ökad    konkurrens    på
hjälpmedelsområdet skulle  kunna  vara  ett sätt att
höja  kvaliteten  och kapa köerna. Vidare yrkas  att
datorer     skall     ingå      i      den      s.k.
hjälpmedelsförteckningen  (yrkande  9). Motionärerna
anför att datatekniken ger möjligheter,  inte  minst
för  barn  med  funktionsnedsättning. Barns ohämmade
nyfikenhet gör att  de ofta har lättare än vuxna att
ta till sig ny teknik. På många håll i landet ingår,
av   kostnadsskäl,   inte   datorer   i   den   s.k.
hjälpmedelsförteckningen,    vilket    innebär   att
funktionshindrade   inte   kan   få   en  dator  som
individuellt  hjälpmedel.  Motionärerna  avvisar  en
sådan restriktiv hållning, då datorer kan  vara  ett
ovärderligt     hjälpmedel     vid    många    olika
funktionshinder.</pre>
<pre></pre>
<pre>I  motion  So310  av  Thomas Julin m.fl.  yrkas  att
riksdagen som sin mening  ger  regeringen till känna
vad  i motionen anförts om ett högkostnadsskydd  för
hjälpmedel  (yrkande  5).  För  många  människor med
funktionshinder   är   avgifterna   för   hemtjänst,
färdtjänst,  hjälpmedel, ledsagarservice tillsammans
med utgifter för  läkemedel  och  sjukvård  orimligt
höga. Motionärerna anser att det behövs en samordnad
översyn av kostnader för att få en helhetssyn  av de
funktionshindrades  kostnader.  Ett högkostnadsskydd
bör införas även för hjälpmedel.</pre>
<pre></pre>
<pre>
Bakgrund och tidigare behandling</pre>
<pre></pre>
<pre>
Utskottet behandlade motionsyrkanden om hjälpmedel i
betänkande  1997/98:SoU16  (s.  15  f.).   Utskottet
vidhöll    då    sin    tidigare   uppfattning   att
försöksverksamheten kring  hjälpmedelsverksamheten i
Skåne borde fullföljas innan  ställning  tas i fråga
om  införande  av en s.k. hjälpmedelsgaranti  liksom
frågan  om  finansiering   av  en  sådan.  Utskottet
underströk  samtidigt  att  enkla   hjälpmedel   för
personer  med  funktionshinder även i fortsättningen
måste tillhandahållas.</pre>
<pre>
Utskottet  ansåg   det   angeläget   att  barn  får
möjligheter     att     utvecklas     efter     sina
förutsättningar. Den då pågående försöksverksamheten
vid  Handikapp-institutet  med  utveckling  av bl.a.
hjälpmedel  för  lek och fritid är därför angelägen.
Utskottet ansåg att  utvärderingen  av  verksamheten
borde avvaktas.</pre>
<pre>Vad    gällde    frågan    om   IT-hjälpmedel   och
tillgängligheten  inom  IT-området  ville  utskottet
inte    föregripa    regeringens     beredning    av
Handikappinstitutets   förslag   till  program   för
funktionshindrade och äldre.</pre>
<pre>De  då  aktuella  motionerna avstyrktes.  Riksdagen
följde utskottet (rskr. 154).</pre>
<pre>
Enligt uppgift från Socialstyrelsen är redovisningen
av    försöksverksamheten    i    Skåne    försenad.
Slutredovisningen    kommer    att    lämnas    till
Socialstyrelsen senast den 1 maj 1999.</pre>
<pre></pre>
<pre>I  proposition  1997/98:113  Nationell handlingsplan
för äldrepolitiken uttalade regeringen att den avsåg
att   aktivt   medverka   till   genomförandet    av
Handikappinstitutets IT-program.</pre>
<pre>
Av  ett  pressmeddelande från Socialdepartementet i
juni 1998 framgår  att  regeringen  avser  att bidra
till  finansieringen  av  programmet med 60 miljoner
kronor under tre år. Tre områden kommer att stödjas:</pre>
<pre>-          en        utbildningssatsning         och
försöksverksamhet       för      att      stimulera
funktionshindrades kunskap om och användning av IT
-
-          ett brett upplagt  program för att stödja
projekt   som  skall  bidra  till  utveckling   och
förnyelse    av    IT-användningen    inom    olika
samhällssektorer
-
-          en  informationskampanj   för   att   öka
medvetenheten    om    betydelsen    av    IT   för
funktionshindrade  och  äldre. Målgruppen är främst
beslutsfattare men också allmänhet.
-</pre>
<pre>Hjälpmedelsinstitutet   (som    ändrat   namn   från
Handikappinstitutet  den 1 januari  1999)  har  fått
ytterligare stöd från  Allmänna  arvsfonden  för  år
1999   för   att   föra   ut   erfarenheterna   från
försöksverksamheten      med      utveckling      av
fritidshjälpmedel  till  de  län som ännu inte byggt
upp        pooler       med       fritidshjälpmedel.
Försöksverksamheten  har  lett till en ökad tillgång
till och större kunskap om fritidshjälpmedel.</pre>
<pre></pre>
<pre>I Funkis - funktionshindrade  elever  i  skolan  (SOU 1998:66)
föreslås  att  upphovsrättslagen  snarast  ses  över
bl.a.  för  att  kunna anpassa läromedel i ny teknik
för funktionshindrade.  En  sådan  översyn  bör leda
till  att  talböcker  för synskadade kan framställas
även om ett läromedel getts ut som kassettbok.</pre>
<pre>
Inom  EU  är  ett  direktiv  under  utarbetande  om
harmonisering av vissa aspekter av upphovsrätten och
närstående  rättigheter   i   informationssamhället.
Utskottet  har  inhämtat  från Justitiedepartementet
att i samband med implementeringen av detta direktiv
kommer Funkisutredningens förslag att beaktas.</pre>
<pre></pre>
<pre>Utskottets bedömning</pre>
<pre></pre>
<pre>
Utskottet   konstaterar   att   rapporten   angående
försöksverksamheten kring hjälpmedelsverksamheten  i
Skåne  kommer  att  redovisas  till  Socialstyrelsen
senast   den  1  maj  i  år.  Utskottet  anser   att
erfarenheterna från försöksverksamheten bör inväntas
innan ställning  tas i fråga om införande av en s.k.
hjälpmedelsgaranti  liksom frågan om en finansiering
av en sådan. Motionerna  So455  (c) yrkande 2, So456
(m) yrkande 5 och So465 (fp) yrkandena  5,  8  och 9
avstyrks därmed.</pre>
<pre>
Även motion So249 (m) avstyrks.</pre>
<pre>Utskottet  är  inte heller berett att nu tillstyrka
införandet av ett  högkostnadsskydd  för hjälpmedel.
Motion So310 (mp) yrkande 5 avstyrks därmed.</pre>
<pre>Hjälpmedelsinstitutets    projektverksamhet     med
hjälpmedel    för   lek   och   fritid   har   varit
framgångsrik. Försöksverksamheten  har  lett till en
ökad   tillgång   till   och   större   kunskap   om
fritidshjälpmedel.    Allmänna   arvsfonden   stöder
projektet  ytterligare  ett   år  för  att  föra  ut
erfarenheterna till de län som  inte  infört  pooler
med fritidshjälpmedel. Utskottet ser mycket positivt
på  denna  utveckling. Något initiativ med anledning
av motion So376 (kd) yrkande 19 behövs inte.</pre>
<pre>Regeringen   har   fattat  beslut  om  att  avsätta
resurser     för     att     genomföra     dåvarande
Handikappinstitutets,                      nuvarande
Hjälpmedelsinstitutets,  förslag  till  IT- satsning
för att stimulera funktionshindrades kunskap  om och
användning  av  IT.  Utskottet  anser att motionerna
So455 (c) yrkande 10, So456 (m) yrkandena  3  och  4
och  T803  (v)  yrkandena  3-5  därmed i huvudsak är
tillgodosedda. Motionerna avstyrks.</pre>
<pre></pre>
<pre>Psykiatrireformen</pre>
<pre></pre>
<pre>
Motioner</pre>
<pre></pre>
<pre>I motion So456 av Ulf Kristersson  m.fl.  (m)  yrkas
att  riksdagen  som  sin  mening ger regeringen till
känna  vad  i  motionen  anförts   om   de  psykiskt
funktionshindrade  (yrkande  6). Motionärerna  anser
det  uppenbart  att de förändringar  som  har  skett
genom  bl.a.  den  s.k.  psykädelreformen  inte  har
fungerat tillfredsställande.  Detta syns i allt fler
uteliggare och missbrukare. Mot den bakgrunden anser
motionärerna  att  regeringen  bör   återkomma  till
riksdagen med ett förslag som innebär  att  även  de
psykiskt  sjuka  omfattas  av  personkretsen  enligt
lagen    om    stöd    och    service   till   vissa
funktionshindrade.    Möjligheten    för    psykiskt
funktionshindrade  att få  rätt  till  en  personlig
assistent innebär en  bättre omsorg för denna glömda
handikappgrupp. Ur samhällsekonomisk synpunkt är det
viktigt  att  de  sociala   förhållandena   fungerar
tillfredsställande för denna grupp. Om så inte  sker
återkommer  ofta  dessa  personer  som  ännu  tyngre
vårdfall  i den slutna vården och drar då allt högre
kostnader för samhället i stort.</pre>
<pre></pre>
<pre>I motion So260  av Ingrid Burman m.fl. (v) yrkas att
riksdagen som sin  mening  ger regeringen till känna
vad   i  motionen  anförts  om  åtgärder   för   att
förverkliga    intentionerna   i   psykiatrireformen
(yrkande 1 ) och  om  det  allvarliga  i  att pengar
ämnade  att stimulera verksamheter inte har  använts
(yrkande  2). Psykiatrireformen trädde i kraft den 1
januari  1995.   I   dag   finns   det   ett   delat
huvudmannaskap    i    vården    av    de   psykiskt
funktionshindrade    mellan    socialtjänsten    och
sjukvården,  mellan  kommuner  och   landsting,  som
skapar  problem,  anför  motionärerna. Några  av  de
insatser det brister med är adekvata behovsanpassade
boendeformer, stöd i boendet  och  möjligheter  till
daglig  sysselsättning.  Det  gäller också att skapa
mobila   former  för  att  få  ut  de   psykiatriska
vårdresurserna   i   samhället,   där   de  psykiskt
funktionshindrade  numera finns i stor utsträckning.
I budgetpropositionen redovisas att en hel del av de
stimulansmedel som beviljats  ännu  inte  omsatts  i
konkreta   verksamheter   riktade  till  målgruppen.
Motionärerna anser att regeringen  bör verka för att
nödvändiga utbildningsinsatser och stimulansåtgärder
sätts   in  för  att  förverkliga  intentionerna   i
reformen.   Vidare   bör   en  utvidgad  tillsyn  av
verksamheten  även  för denna  målgrupp  komma  till
stånd.</pre>
<pre></pre>
<pre>I motion So446 av Alf  Svensson m.fl. (kd) yrkas att
riksdagen som sin mening  ger  regeringen till känna
vad  i motionen anförts om psykiskt  sjuka  (yrkande
1). Motionärerna  anser att många psykiskt sjuka har
en  mycket  svår  situation.   De  understryker  att
ansvaret  för  den  enskildes  vårdbehov  måste  bli
tydligt. Innehållet i vården och  inte  minst sättet
man blir bemött på är särskilt viktigt för  psykiskt
sjuka   och   är   en   förutsättning  för  ett  bra
behandlingsresultat.  Fortsatt   otydlighet  om  var
ansvaret  för  behandlingen  ligger  kan  få  mycket
allvarliga  konsekvenser särskilt för dem  som  inte
har förmågan  att  föra  sin  egen  talan och kanske
saknar närstående som kan agera. Enligt  uppgift  är
cirka  en  tredjedel  av  alla  uteliggare  psykiskt
sjuka.  För  dessa  spelar  frivillig-insatserna  en
mycket  stor  roll.  Det  är  därför   hög  tid  att
regeringen   visar   uppskattning   för  de  ideella
organisationernas   oersättliga   insatser,    anför
motionärerna.  Det  är  också  av  största  vikt att
kommunsektorn i större utsträckning uppmärksammas på
de stora och starkt eftersatta behov som de psykiskt
sjuka  har  och  inom  sin  totala  ram avsätter mer
resurser till denna vård. Motionärerna  understryker
att  för  många psykiskt sjuka är det olämpligt  att
enbart vårdas i öppna vårdformer. Därför måste också
behovet av slutna vårdplatser tillgodoses.</pre>
<pre></pre>
<pre>I motion So376  av Chatrine Pålsson m.fl. (kd) yrkas
att riksdagen beslutar  göra  ett  tillägg  i  9 a §
första   stycket   LSS   med   lydelsen  "hjälp  med
aktivering och motivation" bland  där nämnda exempel
på grundläggande behov för att säkerställa  psykiskt
funktionshindrades rätt till assistans (yrkande 10).
Motionärerna    konstaterar    att    de    psykiskt
funktionshindrade  till  stora  delar hamnar utanför
LSS.  I proposition 1995/96:146 lades  förslag  fram
till ändringar  i  LSS och LASS. Bl.a. föreslogs det
tillägget till LSS att  personlig  assistans  endast
skulle  omfatta  praktisk  hjälp. Denna inskränkning
skulle    drabba    i    första    hand     psykiskt
funktionshindrade.   Riksdagen   godtog   dock  inte
förslaget i denna del. Propositionens uttalanden  om
praktisk hjälp har dock enligt motionärerna på flera
håll  påverkat  handläggningen. Riksdagens uttalande
har således inte  slagit  igenom  så  som  man kunde
förvänta   sig.   Motionärerna  anser  att  för  att
riksdagens   intentioner    vid    behandlingen   av
lagändringen    1996    skall    uppmärksammas     i
tillämpningen   bör   "hjälp   med   aktivering  och
motivation" införas i 9 a § första stycket LSS bland
nämnda exempel på grundläggande behov.</pre>
<pre></pre>
<pre>I  motion  So349  av  Ragnwi Marcelind och  Chatrine
Pålsson (båda kd) begärs  tillkännagivanden  dels om
att  påskynda  kommunernas  arbete för att genomföra
psykiatrireformens intentioner  (yrkande 1), dels om
att en genomgripande översyn bör  ske av hur avsatta
projektmedel  kommit  de  psykiskt  sjuka  till  del
(yrkande 2), dels om kommunernas åligganden  när det
gäller  att skapa meningsfull sysselsättning för  de
psykiskt  sjuka  (yrkande 3, delvis) och dels om att
antalet  slutenvårdsplatser  inom  psykiatrin  skall
motsvara behoven  (yrkande 4). Motionärerna pekar på
att psykiatrireformen  blev försenad under de första
åren    bl.a.    därför    att    den     ekonomiska
överenskommelser mellan kommuner och landsting  drog
ut  på  tiden.  Motionärerna  anser att det nu finns
behov av att ytterligare utveckla  samverkan  mellan
kommunernas     socialtjänst     och    landstingens
psykiatrivård    liksom    med    försäkringskassan,
arbetsmarknadsmyndigheten      och     primärvården.
Socialtjänstens  och  psykiatrins   uppgift  är  att
stödja    varandra   i   arbetet   med   att   skapa
behandlingsmetoder  och arbetssätt som ger reformens
målgrupp möjlighet till ett meningsfullt liv. Det är
viktigt    att    komma    ihåg     att     psykiskt
funktionshindrade  personer  har  mycket  varierande
behov  inte  bara sinsemellan utan också över  tiden
hos  en  och  samma   person.   Därför   måste   man
återkommande  ompröva  både  diagnos och behandling,
anförs det. Den inventering som  nu görs i allt fler
kommuner bekräftar det stora behovet av stödinsatser
inom   framför  allt  områden  som  arbete,   daglig
sysselsättning,   sociala   kontakter   och  fritid.
Socialstyrelsens utvärdering visar att det  finns en
stor  oro i vissa verksamheter som finansierats  med
stimulansmedel  att  deras existens hotas när medlen
försvinner. Utvärderingen  visar också att många som
bedöms som medicinskt färdigbehandlade i psykiatrisk
slutenvård  behöver  fortsatta   vårdinsatser   från
öppenvårdspsykiatrin  och primärvården samtidigt som
sociala insatser ges från  socialtjänsten. En del av
de patienter som skrivs ut har  dock  inget  socialt
skyddsnät.  Både sjukdomen och den olyckliga sociala
situationen leder  till att många av dessa människor
blir mycket ensamma.  Undersökningar visar att många
av   våra   uteliggare   är   en    konsekvens    av
psykädelreformen, anför motionärerna.</pre>
<pre></pre>
<pre>I  motion  So467 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkas
att riksdagen  som  sin  mening  ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om psykiatrin  (yrkande
15). Psykiatrireformen innebär att alltfler psykiskt
sjuka  personer  numera  bor utanför institutionerna
och får sin vård på hemorten.  För  att  detta skall
fungera  väl  måste  vården  och  servicen samordnas
mellan  de  olika  vårdgivarna  och  anpassas   till
patientens  behov,  anför  motionärerna.  Kommunerna
skall tillgodose behovet av service, sysselsättning,
stöd   och   vård   men  inte  nödvändigtvis  själva
producera dessa insatser. De skall också se till att
den psykiskt störde får ett ombud som kan tillvarata
dennes rättigheter. Motionärerna  vill  nu gå vidare
genom att uppmärksamma fler problem inom psykiatrin.
De vill föreslå en utredning som ser över patientens
behov  av  rätt  diagnostik  på  ett tidigt stadium.
Denna utredning skulle också kunna  se  över behovet
av   en  rättighetslagstiftning  liknande  den   för
människor  med  funktionshinder,  LSS och LASS, även
för  vissa  kategorier  av  människor  med  psykiska
sjukdomar.  Slutligen  tar  de  upp  vikten  av  att
vårdpersonalen inom psykiatrin är väl förtrogen  med
de  psykiska  problem som olika invandrargrupper kan
förete, mot bakgrund  av  vad  de tidigare upplevt i
livet.  Kunskap  om följdverkningar  av  tortyr  bör
också uppmärksammas.</pre>
<pre></pre>
<pre>I motion So465 av  Lars  Leijonborg m.fl. (fp) yrkas
att  riksdagen som sin mening  ger  regeringen  till
känna  vad  i  motionen  anförts  om mobila team som
skall stödja människor med funktionshinder  (yrkande
19).  Motionärerna  anser att boende i egna bostäder
underlättas om en del  av  de  utvecklingspengar som
Socialstyrelsen    avsatt    med    anledning     av
psykiatrireformen  används  för  att  utveckla  s.k.
rörliga  team. De rörliga teamen kan ingripa för att
bl.a. lugna personer som fått ångestattacker. Tidiga
ingripanden  förhindrar  onödiga  vräkningar och oro
hos  grannar. De mobila teamen kan nå  människor  på
ett tidigt  stadium  och  fungera  som  länk  mellan
hemvård  och  sjukvård.  Teamet  skall  man kunna nå
dygnet runt, även via telefon.</pre>
<pre></pre>
<pre>
Bakgrund och tidigare behandling</pre>
<pre></pre>
<pre>
Utskottet  har i betänkande 1997/98:SoU12  behandlat
den psykiatriska  vården.  Utskottet  anförde då att
den s.k. psykiatrireformen inneburit att de psykiskt
störda  som  grupp fått större uppmärksamhet.  Deras
behov  har synliggjorts  i  landsting  och  kommuner
liksom i  samhället  i  övrigt.  I  Socialstyrelsens
årsrapport  1997  konstateras  att  det  i  samtliga
landsting  och  kommuner pågår ett intensivt  arbete
för att genomföra  reformen.  Genomförandet var dock
kraftigt försenat. Utskottet anförde mot bakgrund av
detta  att det var mycket angeläget  att  regeringen
noga följer  utvecklingen  av  de  psykiskt  stördas
situation  och  återkommer  till riksdagen om syftet
med  reformen  inte  uppnås.  Utskottet   ansåg  det
nödvändigt  att  de  kommuner  som  ännu  inte gjort
systematiska  inventeringar  av  de psykiskt stördas
behov  snarast gör det. Något tillkännagivande  till
regeringen    behövdes    dock    inte.   Motionerna
avstyrktes. Riksdagen följde utskottet (rskr. 183).</pre>
<pre></pre>
<pre>I budgetproposition 1998/99:1 redovisade  regeringen
att psykiatrireformens huvuduppgift var att  föreslå
åtgärder  som  förbättrar psykiskt funktionshindrade
personers livsvillkor  och  livskvalitet. Regeringen
ansåg  att  det  fanns  ett fortsatt  behov  av  att
utveckla samverkan mellan  socialtjänst, psykiatrisk
öppenvård och primärvård. Andra  parter,  som  t.ex.
försäkringskassan  och  arbetsförmedlingen, har även
de stor betydelse i sammanhanget.  Det  behövs också
åtgärder  för  att  LSS-insatser i ökad utsträckning
skall komma psykiskt  funktionshindrade  till  godo,
anfördes det.</pre>
<pre>
I  budgetpropositionen föreslog regeringen ett nytt
anslag   för   utvecklingsmedel  till  åtgärder  för
hemlösa.  Regeringen  bedömde  att  situationen  för
hemlösa hade  försvårats. Oron för att fler personer
med  psykiska  funktionshinder  återfinns  bland  de
hemlösa har återkommit i flera senare undersökningar
och    också    understrukits    av    de    ideella
organisationerna,   anförde  regeringen.  Den  avsåg
därför att ge Socialstyrelsen  i uppdrag att göra en
uppföljning  av rapporten Bostadslösas  situation  i
Sverige  i  syfte  att  få  en  aktuell  kunskap  om
situationen för  gruppen  hemlösa,  omfattningen  av
hemlösheten samt vilka insatser som görs för hemlösa
och  hushåll med svag ställning på bostadsmarknaden.
Utvecklingsmedlen   föreslogs   användas   för   att
utveckla  och  pröva olika stödformer, finna metoder
för lokala inventeringar  och uppsökande verksamhet.
Storstädernas  särskilda  problematik  borde  härvid
beaktas.  Stöd  föreslogs  ges   till  kommuner  och
ideella organisationer efter ansökan.</pre>
<pre>
Utskottet    tillstyrkte    medlen    i   betänkande
1998/99:SoU1 och anförde bl.a. följande (s. 53):</pre>
<pre></pre>
<pre>Utskottet har vid flera tillfällen uttryckt oro över
de   hemlösas   situation.  Utskottet  noterar   med
tillfredsställelse att medel har avsatts ur Allmänna
arvsfonden och att  regeringen nu också föreslår ett
särskilt anslag för utvecklingsinsatser för åtgärder
för  hemlösa.  Det  är också  mycket  angeläget  att
Socialstyrelsen  får  i   uppdrag  att  göra  en  ny
kartläggning   av  situationen   för   de   hemlösa.
Utskottet delar uppfattningen i motion So259 (v) att
slutmålet måste  vara  att  människor skall kunna få
egna  bostäder.  En  lösning på  hemlöshetsproblemen
förutsätter ett brett  spektrum  av initiativ och en
bred förankring. Utskottet anser därför  att  medlen
bör  disponeras av regeringen. De initiativ som  tas
skall   ske  inom  ramen  för  en  bredare  politisk
samverkan. För att säkerställa att angelägna projekt
kommer  till  stånd  bör  den  statliga  andelen  av
finansieringen  kunna  överstiga 50 %. Vad utskottet
anfört med anledning av  motionerna  So259  (v)  och
So330 (s) bör riksdagen som sin mening ge regeringen
till  känna.  Utskottet  tillstyrker  den föreslagna
medelstilldelningen.</pre>
<pre></pre>
<pre>Riksdagen följde utskottet (rskr. 104).</pre>
<pre></pre>
<pre>Socialstyrelsen   har   redovisat  utvecklingen   av
psykiatrireformen i rapporten Reformens första tusen
dagar.   Årsrapport   för   psykiatrireformen   1998
(Socialstyrelsen följer upp och  utvärderar 1998:4).
Styrelsen      anför      bl.a.     följande     (se
sammanfattningen).  Utvärdering   syftar   till  att
beskriva  vad  som finns och vad som saknas för  att
visionen  om en bättre  tillvaro  för  personer  med
psykiska funktionshinder  skall  kunna förverkligas.
Styrelsen  konstaterar att ett stort  antal  sociala
projektverksamheter   har   startat.   Modellen  med
stimulansmedel  kopplade till krav på samverkan  och
gemensam  projektplanering  har  fungerat  väl,  men
bristen på  långsiktig  finansiering utgör ett stort
problem för många projekt.  För närvarande har ca 85
%  av  kommunerna  genomfört  eller  håller  på  att
genomföra inventeringar av målgruppen.  Det  samlade
resultatet      visar     att     målgruppen     för
psykiatrireformen   utgörs   av   ca  40  000-46 000
personer.   Inventeringarna  bekräftar   det   stora
behovet av stödinsatser  inom  framför  allt områden
som arbete, daglig sysselsättning, sociala kontakter
och fritid.</pre>
<pre>
Psykiskt  funktionshindrade  personer  behöver  ett
flexibelt,    individuellt   och   icke   tidsbundet
personalstöd som  snabbt  kan  mobiliseras när akuta
behov  uppstår,  anför styrelsen.  Stödet  bör  inte
enbart vara knutet  till  boendet  utan  också  till
socialt     utåtriktade    aktiviteter.    Särskilda
satsningar   på   att   utveckla   ett   brett   och
förebyggande personalstöd är mycket angeläget. Detta
blir tydligt när  det  gäller vräkningar. Risken för
en psykiskt funktionshindrad  person  att hamna i en
sådan situation att vräkning blir aktuell  är  högre
än för andra. Utvärderingen visar också att:</pre>
<pre>-          socialtjänsten  på  flera  håll  avsätter
särskilda  resurser  för boendestöd i form av  s.k.
mobila team, ofta tillsammans  med  psykiatrin. Det
är   en   positiv   utveckling,  men  hittills   är
omfattningen otillräcklig,
-
-          ökade      kunskaper      och      lokalt
utvecklingsarbete behövs  kring  personer som vräks
och  blir  hemlösa.  Det  gäller  särskilt  gruppen
psykiskt störda missbrukare,
-
-          personer   som  i  dag  skrivs   ut   som
medicinskt  färdigbehandlade  är  färre,  betydligt
yngre och har  mer omfattande och sammansatta behov
än under reformens  första  år.  Dessa  personer är
dock  inte  representativa  för  psykiatrireformens
hela målgrupp.
-
Målgruppen   behöver   stöd   till  en  meningsfull
sysselsättning  och  inte  bara  till   arbete   och
yrkesinriktad  rehabilitering.  Det  är  inom  detta
område   som  bristen  på  resurser  och  nytänkande
framstår som allra tydligast, anför Socialstyrelsen.
Stöd till arbete och yrkesinriktad rehabilitering är
viktigt för  målgruppen  men  för många är det allra
viktigaste att ha något meningsfullt  att göra under
dagen.  Styrelsen  anser att socialtjänstlagen  inte
ger  kommunerna tillräckligt  klart  uttalat  ansvar
inom detta  område. LSS ger med nuvarande utformning
inte psykiskt  funktionshindrade  personer rätt till
insatsen "daglig verksamhet". Vidare  står  personer
med psykiska funktionshinder i princip utanför  LSS.
Rehabiliteringsinsatserna   har   ofta   en  uttalad
yrkesinriktad karaktär och är för kortvariga, vilket
medför att de inte har någon egentlig aktualitet för
stora delar av psykiatrireformens målgrupp.</pre>
<pre>Styrelsen  anser  att  en  fortsatt  utveckling  av
anhörigstödet behövs.</pre>
<pre>Styrelsen  anser vidare att det finns ett  fortsatt
stort behov av  att utveckla samverkan mellan främst
socialtjänst   och    psykiatri    men   också   med
primärvården.  Samarbetet  präglas fortfarande  till
viss  del  av  intressemotsättningar   både  på  ett
strukturellt  och  ett  kulturellt plan. Kommunernas
och  landstingens ansvar för  psykiatrisk  vård  och
socialt  stöd  har  förtydligats genom reformen, men
det finns områden där  oklarheter  kvarstår. Framför
allt  finns  svårigheter vad gäller samverkan  kring
medicinskt färdigbehandlade  personer med omfattande
behov av både stöd från socialtjänsten  och insatser
från den psykiatriska öppenvården.</pre>
<pre>Socialstyrelsen anser att reformens framgång kommer
att  avgöras  av  om  socialtjänsten  och psykiatrin
stöder varandra utifrån sina kunskapsområden.  En ny
roll   för   den   specialiserade  psykiatrin  måste
utvecklas som en följd  av  reformen där den, utöver
direkta   individuella   vårdinsatser,    skall   ge
konsultation och utbildning till socialtjänsten  och
andra  berörda.  Även  psykiatrins  förhållande till
primärvården  blir framdeles viktigt att  diskutera.
Uppföljningen har  också visat på ett stort behov av
kompetens- och kunskapsutveckling  framför allt inom
socialtjänsten.</pre>
<pre>Socialstyrelsens slutrapport kommer  att avlämnas i
maj 1999.</pre>
<pre>
Regeringen  har  inom  ramen  för  psykiatrireformen
avsatt 24 miljoner kronor under en treårsperiod till
försöksverksamhet      med     personliga     ombud.
Socialstyrelsen har nyligen  redovisat resultatet av
försöksverksamheten i rapporten  om Personligt ombud
för psykiskt funktionshindrade personer  (Psykiatri-
uppföljningen 1999:3). Styrelsen gör bedömningen att
funktionen  personligt ombud kan vara ett värdefullt
instrument för  psykiskt  funktionshindrade personer
att  få  bättre service och vård.  Huvudinriktningen
bör främst  vara  att  företräda  den  enskilde  och
samordna  insatserna, anför styrelsen. Utvärderingen
visar       klara        effektiviseringar       och
samordningsvinster.  De  psykiskt  funktionshindrade
personerna själva uppger att de fått en bättre vård-
och stödsituation jämfört med tidigare. De är mycket
nöjda  med  de  personliga ombuden.  Som  väsentliga
arbetsuppgifter för  de personliga ombuden nämns att
samordna insatser för  den enskilde, att hjälpa till
i   kontakter  med  myndigheter,   att   bistå   med
upprättandet    av    en   individuell   vård-   och
serviceplan, att kartlägga  vård-  och servicebehov,
att  arbeta  uppsökande  och  att  se till  att  den
enskilde får del av den vård som han  eller  hon har
rätt till.</pre>
<pre></pre>
<pre>Regeringen  lämnade i augusti 1998 ett uppdrag  till
Riksförsäkringsverket     (RFV)     att    utvärdera
rehabilitering  för psykiskt funktionshindrade.  RFV
skall  analysera  i   vilken   omfattning   psykiskt
funktionshindrade      har      fått      del     av
rehabiliteringsinsatser  i  förhållande  till  andra
grupper.    Verket    skall   även   redovisa   sina
erfarenheter av de olika rehabiliteringsinsatser som
genomförts för psykiskt funktionshindrade. Slutligen
skall   RFV   redovisa   hur    försäkringskassornas
samordningsansvar  i  praktiken  fungerar   när  det
gäller  verksamhet  för  psykiskt funktionshindrade.
Uppdraget skall redovisas  senast  den  31  december
1999.</pre>
<pre></pre>
<pre>En  parlamentarisk  kommitté har nyligen tillkallats
med uppgift att i dialog  med  berörda  myndigheter,
organisationer   och   andra  föreslå  och  initiera
åtgärder som syftar till att på så väl kort som lång
sikt utveckla ett bättre  stöd  för  de  hemlösa och
förhindra att hemlöshet uppstår. Utgångspunkten  för
kommitténs  arbete  skall  vara  en  analys  för att
identifiera  problem  och  orsaker  till  hemlöshet.
Kommittén  skall  i  sitt  arbete  uppmärksamma  bra
exempel på boende- och stödformer för hemlösa och se
till att erfarenheterna kan spridas  till  ansvariga
huvudmän. Det behövs olika stödformer bl.a.  i syfte
att hjälpa psykiskt funktionshindrade att klara  ett
eget  boende.  Kommittén skall vidare lämna underlag
och förslag för  regeringens  ställningstagande till
fördelning av projektmedel (dir. 1998:108).</pre>
<pre></pre>
<pre>I  1999 års ekonomiska vårproposition  (1998/99:100)
föreslås  att  fr.o.m.  år  2000  90 miljoner kronor
årligen avsätts inom ramen för utgiftsområde  9  för
införande   av   personliga   ombud   för   psykiskt
funktionshindrade.</pre>
<pre></pre>
<pre>
Utskottets bedömning</pre>
<pre></pre>
<pre>
Psykiatrireformen      försenades      starkt      i
inledningsskedet.  Utskottet  kan  nu konstatera att
ett stort antal sociala projektverksamheter  startat
och att 85 % av kommunerna genomfört eller håller på
att    genomföra    inventeringar   av   målgruppen.
Socialstyrelsens senaste  årsrapport  bekräftar  det
stora  behovet  av  stödinsatser  inom  framför allt
områden  som arbete, daglig sysselsättning,  sociala
kontakter  och  fritid.  Psykiskt  funktionshindrade
behöver   ett  flexibelt,  individuellt   och   icke
tidsbundet  personalstöd  som snabbt kan mobiliseras
när akuta behov uppstår. Styrelsen  pekar  också  på
att  reformens  framgång  kommer  att  avgöras av om
socialtjänsten   och   psykiatrin   stöder  varandra
utifrån sina kunskapsområden.</pre>
<pre>
Flera  motionärer  tar  upp  viktiga  frågor  kring
psykiatrireformens intentioner. Utskottet  välkomnar
därför regeringens förslag om att avsätta medel  för
införande   av   personliga   ombud   för   psykiskt
funktionshindrade.   Det  personliga  ombudet  skall
företräda den enskilde  och samordna insatserna från
olika samhällsorgan. Uppgiften  kan  vara att hjälpa
till  i  kontakter  med myndigheter, att  bistå  med
upprättande av en individuell vård- och serviceplan,
att  kartlägga vård- och  servicebehov,  att  arbeta
uppsökande  och att se till att den enskilde får del
av  den  vård som  han  eller  hon  har  rätt  till.
Utskottet  har  tidigare tillstyrkt utvecklingsmedel
till  åtgärder  för   hemlösa.  I  det  sammanhanget
betonade utskottet också  de värdefulla insatser som
frivilligorganisationerna gör  för  att  stödja  och
hjälpa  de  hemlösa.  Utskottet  vidhåller  att  nya
metoder  och  arbetssätt  behöver  utvecklas när det
gäller stöd till hemlösa.</pre>
<pre>Socialstyrelsen    fortsätter    att   följa    upp
psykiatrireformen. Slutrapporten kommer senare denna
vår. Utskottet utgår från att regeringen noga följer
utvecklingen  och återkommer till riksdagen  om  det
behövs. Något initiativ  från riksdagens sida behövs
inte nu. Motionerna So260  (v), So349 (kd) yrkandena
1 och 2, 3 (delvis) och 4, So376  (kd)  yrkande  10,
So446  (kd)  yrkande  1,  So456 (m) yrkande 6, So465
(fp) yrkande 19 och So467 (fp)  yrkande  15,  som  i
viss  mån  är  tillgodosedda  bl.a.  med regeringens
förslag i vårpropositionen, avstyrks.</pre>
<pre></pre>
<pre>Daglig verksamhet</pre>
<pre></pre>
<pre>
I motion So385 av Ulla Hoffmann m.fl.  (v) yrkas att
riksdagen   begär   att  regeringen  för  kommunerna
klarlägger vad som menas  med  daglig verksamhet för
funktionshindrade  (yrkande  1).  Vidare  yrkas  att
riksdagen   begär  att  regeringen  återkommer   med
förslag   om   hur    kommunerna    skall    ersätta
funktionshindrade för det arbete de utför i kommunal
regi   (yrkande   2).  Motionärerna  anser  att  den
lagstadgade rätten  till daglig verksamhet är viktig
för många människor med funktionshinder. Att gå till
ett dagligt arbete där  man  känner att man uträttar
något  meningsfullt  för andra människor  eller  för
samhället är ett lika  stort behov hos människor med
som utan funktionshinder.  De  som  deltar  i daglig
verksamhet  är  dock  inte  avlönade i vanlig mening
utan       får       sin      försörjning      genom
förtidspension/sjukbidrag                        och
rehabiliteringsersättning.  En  viktig  komponent  i
arbetets  sociala  dimension  är dock att få lön för
det  arbete  man  uträttar.  Funktionshindrade   som
placeras i daglig verksamhet kan utifrån sin förmåga
aktivt  bidra till samhället med sina arbetsinsatser
och  borde  rimligen  få  betalt  för  detta,  anför
motionärerna.  De  anser  därför  att kommunerna bör
ersätta de funktionshindrade, utöver  det bistånd de
erhåller, för det arbete de utför med någon  form av
stimulansbidrag.</pre>
<pre></pre>
<pre>I  motion  So349  av  Ragnwi  Marcelind och Chatrine
Pålsson   (båda   kd)  begärs  tillkännagivande   om
kommunernas  åliggande  när  det  gäller  att  skapa
meningsfull sysselsättning  för  de  psykiskt  sjuka
(yrkande 3, delvis). Motionärerna hänvisar till  att
inventeringen  som  nu  görs  i  allt  fler kommuner
bekräftar  det  stora  behovet av stödinsatser  inom
framför    allt   områden   som    arbete,    daglig
sysselsättning, sociala kontakter och fritid.</pre>
<pre></pre>
<pre>I proposition  1992/93:159  om stöd och service till
vissa funktionshindrade föreslogs  att  personer som
tillhörde omsorgslagens dåvarande personkrets skulle
ha rätt till daglig verksamhet enligt den nya lagen.
Att  ha ett arbete är av mycket väsentlig  betydelse
för alla  människors  livskvalitet och delaktighet i
samhällslivet, anfördes  det i propositionen. Det är
främst   genom   arbete  som  vuxna   personer   kan
tillförsäkras en god  materiell försörjning. Arbetet
gäller emellertid inte  bara  materiell välfärd. Det
svarar också mot grundläggande  mänskliga  behov  av
gemenskap,  utveckling  och en meningsfull tillvaro.
Den   svenska  arbetsmarknadspolitiken   bygger   på
målsättningen arbete åt alla. Det innebär i grunden,
framhölls  det  i  propositionen, att alla människor
skall ha rätt till arbete  oberoende av individuella
skillnader  i  förutsättningar,   förväntningar  och
behov  av  stödinsatser.  Det  innebär   också   att
samhället  på  olika  sätt  skall  medverka till att
skapa    arbetsmöjligheter    för    den   enskilde.
Huvudansvaret  för  arbetsmarknadspolitiken   åvilar
staten och arbetsmarknadsmyndigheterna.</pre>
<pre>
I  propositionen  framhölls  också  att  kommunerna
genom socialtjänsten har ett ansvar för att medverka
till att enskilda får en meningsfull sysselsättning.
Till  socialtjänstens  allmänna  mål  hör att främja
människors  aktiva  deltagande  i samhällslivet.  En
central  uppgift för kommunerna är  att  främja  den
enskildes rätt till arbete, bostad och utbildning. I
många kommuner  bedrivs  också, inom socialtjänstens
ram, särskild sysselsättningsverksamhet för personer
med funktionshinder.</pre>
<pre>I   propositionen   anfördes    att   den   dagliga
verksamheten borde kunna innehålla såväl aktiviteter
med     habiliterande     inriktning     som     mer
produktionsinriktade  uppgifter.  Verksamheten borde
ha   till   syfte  att  bidra  till  den  personliga
utvecklingen och främja delaktighet i samhället. Ett
övergripande  mål  borde  vara  att på kortare eller
längre  sikt utveckla den enskildes  möjlighet  till
arbete. Slutligen  anfördes att huvudmännen i likhet
med vad som redan gjordes  borde utbetala någon form
av ersättning till den enskilde  för  att medverka i
daglig verksamhet.</pre>
<pre>
Enligt  Socialstyrelsens  statistik,  Socialtjänsten
1998:6,  deltog 19 072 personer i daglig  verksamhet
enligt LSS  den  1  januari  1998.  Omfattningen  av
daglig  verksamhet  enligt  socialtjänstlagen  finns
inga säkra statistikuppgifter på. I Socialstyrelsens
årsrapport för psykiatrireformen 1998 redovisas  att
en  mycket stor andel av psykiatrireformens målgrupp
saknar   arbete   eller   någon   annan  meningsfull
sysselsättning.</pre>
<pre></pre>
<pre>Enligt    uppgift   från   Svenska   Kommunförbundet
utbetalar   flertalet   kommuner   någon   form   av
ersättning till  dem som deltar i daglig verksamhet.
Utgångspunkten  är   ofta   den  rekommendation  som
Landstingsförbundet   gav   ut  år   1989   angående
habiliteringsersättning       inom       omsorgerna.
Habiliteringsersättningen    rekommenderades     att
utbetalas  med  0,1  % av basbeloppet för heldag och
0,07  %  av basbeloppet  för  halvdag.  Ersättningen
skulle inte  utgå  vid  semester  och  sjukdom.  Det
upplystes om att Riksskatteverket i skrivelse den 13
februari 1974 till Landstingsförbundet har jämställt
habiliteringsersättning  med  sådan  ersättning  som
enligt kommunallagen är undantagen från skatteplikt.
Ersättningen  föreslogs  utbetalas  direkt  till den
utvecklingsstörde.</pre>
<pre></pre>
<pre>
Utskottets bedömning</pre>
<pre></pre>
<pre>
Enligt LSS 1 § har personer med utvecklingsstörning,
autism   eller   autismliknande   tillstånd   liksom
personer     med     betydande     och     bestående
begåvningsmässigt funktionshinder eller hjärnskada i
vuxen  ålder föranledd av yttre våld eller kroppslig
sjukdom rätt till daglig verksamhet. Psykiskt störda
omfattas  inte  av  rätten  till  daglig  verksamhet
enligt  LSS.  Kommunerna  har  dock  ett  ansvar   i
enlighet  med  socialtjänstlagen  21  § att medverka
till en meningsfull sysselsättning för människor med
funktionshinder.  En del kommuner har också,  enligt
Socialstyrelsens   årsrapport,    utvecklat    olika
verksamheter.     Ofta    är    arbetsträning    och
fritidssysselsättningar förlagda till samma lokaler,
varför  gränsdragningar  mellan  verksamheterna  kan
vara svåra.</pre>
<pre>
Socialstyrelsen  pekar  i sin senaste årsrapport om
psykiatrireformen  på  att  personer   med  psykiska
funktionshinder  behöver  stöd  till  en meningsfull
sysselsättning   och  inte  bara  till  arbete   och
yrkesinriktad rehabilitering. Stödet till arbete och
yrkesinriktad  rehabilitering  är  viktigt  men  för
många  är  det  allra   viktigaste   att   ha  något
meningsfullt  att  göra under dagen, anför styrelsen
(se  redovisningen  tidigare  på  s.  23-24).  Detta
tyder, enligt utskottets  mening,  på att det behövs
verksamheter med olika inriktning för att tillgodose
de olika behov som enskilda människor har. Utskottet
utgår från att regeringen följer frågan.</pre>
<pre>Utskottet   konstaterar  att  de  flesta   kommuner
betalar   någon    form    av    ersättning    eller
stimulansbidrag   till   dem  som  deltar  i  daglig
verksamhet.  Utskottet anser  att  motionerna  So349
(kd)  yrkande  3  delvis  och  So385  (v)  därmed  i
huvudsak är tillgodosedda. Motionerna avstyrks.</pre>
<pre></pre>
<pre>Råd och stöd</pre>
<pre></pre>
<pre>
I motion So465 av  Lars  Leijonborg m.fl. (fp) yrkas
att  riksdagen  beslutar  om  en  ändring  av  lagen
(1993:387)   om   stöd   och  service   till   vissa
funktionshindrade  i enlighet  med  vad  i  motionen
anförts  om  ett  förtydligande   av   avsikten  med
insatsen råd och stöd enligt LSS (yrkande 4). Enligt
ett  par  domar i Regeringsrätten (den 3 juli  1997)
konstateras  att  habiliterande  och rehabiliterande
insatser inte kan beviljas som råd  och  stöd enligt
LSS. I praktiken innebär detta, enligt motionärerna,
att  råd  och  stöd  enligt LSS saknar innehåll.  De
anser det nu angeläget  att det görs ett klargörande
av  riksdagens  avsikt med  insatsen  råd  och  stöd
enligt LSS genom ett förtydligande av lagtexten.</pre>
<pre></pre>
<pre>Utskottet behandlade frågan om råd och stöd senast i
betänkande 1997/98:SoU16 (för en närmare beskrivning
se s. 12-15). Utskottet  gjorde  följande  bedömning
(s. 15):</pre>
<pre></pre>
<pre>Regeringsrätten  har  i  tre domar gjort bedömningen
att den begärda teckenspråksutbildningen  får  anses
ingå  i  den habilitering som landstingen har ansvar
för.   I  ett   fall   har   Regeringsrätten   gjort
bedömningen   att   begärda  logopedinsatser  i  det
aktuella fallet var att  betrakta  som habilitering.
Regeringsrätten  har  vidare  gjort bedömningen  att
habiliteringsåtgärder inte ryms  inom  råd  och stöd
enligt  LSS. Socialstyrelsen har bl.a. med anledning
av dessa  domar  anfört  att insatsen råd och stöd i
lagen bör benämnas expertstöd.  Socialstyrelsen  har
vidare    i    sin   uppföljning   konstaterat   att
handikappreformen  behöver  ytterligare  tid för att
slå  igenom  och  bedömer  att de samlade effekterna
blir synliga först efter flera  år.  Styrelsen anser
därför att återkommande uppföljningar bör göras.</pre>
<pre>
Utskottet delar uppfattningen att handikappreformen
måste ges ytterligare tid för att utvecklas.  Det är
angeläget   att  utvecklingen  noga  följs  och  att
regeringen överväger  behovet  av  förtydliganden  i
lagstiftningen.</pre>
<pre>
Utskottet  redovisade  vidare de insatser som gjorts
för   att   komma   till  rätta   med   bristen   på
teckenspråkstolkar. Mot  bakgrund  av det redovisade
avstyrktes de aktuella motionerna. Riksdagen  följde
utskottet (rskr. 154).</pre>
<pre></pre>
<pre>Utredningen    om    bemötande   av   personer   med
funktionshinder  föreslår   i   sitt  slutbetänkande
Lindqvists nia (SOU 1999:21) att regeringen bör göra
ett förtydligande av lagstiftningen när det gäller 9
§  lagen (1993:387) om stöd och service  till  vissa
funktionshindrade (LSS). Utgångspunkten bör vara att
återställa  det  ursprungliga  syftet  med insatsen,
anför utredaren. Motivet till att insatsen fördes in
i LSS var att personer med funktionshinder och deras
anhöriga  har  en  så  utsatt  situation  att  deras
tillgång  till  kompletterande  särskilt  expertstöd
skall lagregleras. Härigenom skulle de tillförsäkras
sådana    kvalificerade    insatser    från    flera
kompetensområden  som  behövs för att underlätta det
dagliga livet.</pre>
<pre>
Utredaren  pekar  på  att   Regeringsrättens  domar
sommaren 1997 gällde fall där de enskilda begärt att
få mer av en insats de redan får, men som de bedömde
som  otillräcklig.  De  har således  begärt  att  få
utnyttja   råd   och  stöd  som   ett   kvantitativt
komplement till de  insatser  de  fått enligt hälso-
och sjukvårdslagen (HSL). Problemet som då uppkommit
är vilka insatser som skall utgå som  råd  och  stöd
enligt  LSS och vilka som enbart skall utgå med stöd
av   HSL.  Regeringsrätten   har   konstaterat   att
gränsdragningen  mellan  LSS  och HSL är otydlig men
slår  i  dessa  domar fast att habiliteringsåtgärder
inte ryms inom insatsen råd och stöd.</pre>
<pre>Utredaren konstaterar vidare att diskussionen kring
råd och stöd har  gjort  att det varit svårt för den
enskilde att få information  om  insatsen,  var  den
skall  sökas  och vilket innehåll den har. Utredaren
anser det också  olyckligt  att riksdagsbeslutet kan
tolkas på så olika sätt och anser  därför att konse-
kvenserna av riksdagens beslut i det  här  avseendet
bör  utredas  med  inriktning på att återställa  det
ursprungliga syftet med råd och stöd.</pre>
<pre>Betänkandet   remissbehandlas    för    närvarande.
Remisstiden går ut den 30 juni 1999.</pre>
<pre></pre>
<pre>Utskottets bedömning</pre>
<pre></pre>
<pre>
Utredningen    om    bemötande   av   personer   med
funktionshinder  har föreslagit  att  lagstiftningen
skall förtydligas vad gäller råd och stöd. Utskottet
anser att beredningen  av  utredningens  förslag bör
avvaktas.  Motion So465 (fp) yrkande 4 bör  inte  nu
föranleda  något  initiativ  från  riksdagens  sida.
Motionen avstyrks därför.</pre>
<pre></pre>
<pre>
Ekonomisk reglering mellan kommunerna</pre>
<pre></pre>
<pre>
I motion So319  av Cinnika Beiming och Sören Lekberg
(s)  yrkas  att  riksdagen   som   sin   mening  ger
regeringen  till  känna  vad  i motionen anförts  om
konsekvenserna av 16 § LSS. Motionärerna konstaterar
att många människor som omfattas  av  LSS  har stora
eller  "udda"  behov.  Den  egna  kommunen  kan inte
alltid göra nödvändiga vårdinsatser. En placering  i
en  annan  kommun, på grund av att man där funnit en
lämplig vårdgivare, innebär ändrad folkbokföring och
därmed  överfört   betalningsansvar   för   den  nya
kommunen.  Tyvärr  resulterar  detta  i att kommuner
inte  kan  samarbeta  om  att  bygga  ut  nödvändiga
gruppbostäder   inklusive   daglig   verksamhet   av
specialiserad   karaktär.  I  vissa  kommuner  finns
specialkompetens,    som    t.ex.    ett   femtontal
läkepedagogiska  och socialterapeutiska  institut  i
Järna  kommundel av  Södertälje,  resurs-centret  Mo
Gård i Finspångs  kommun  liksom  institut i Gnesta,
Strängnäs, Trosa, Sävsjö, Sala, Jönköping  m.fl. För
närvarande  betalar  den placerande kommunen för  de
personer som vistas på  dessa  specialinstitutioner.
Detta  betalningsansvar  bygger  dock   bara  på  en
rekommendation  från  Kommunförbundet.  Motionärerna
anser att det nu krävs en översyn som bör  ta  fasta
på   att   kommunerna  skall  kunna  samverka  kring
gemensamma resurser.  Kommuner som ger specialiserad
vård  i  offentlig  regi  måste   kunna   veta   att
kostnadsansvaret  skall ligga kvar på den placerande
kommunen även om vårdtagaren  blir folkbokförd i den
nya kommunen.</pre>
<pre></pre>
<pre>I  betänkandet  av  Kommunala  utjämningsutredningen
Kostnadsutjämning  för kommuner och  landsting  (SOU
1998:151) anförs att  skillnaderna  mellan  kommuner
och   mellan  olika  delar  av  landet  i  övertagna
kostnader  för  LSS-verksamhet,  liksom  för antalet
personer  med  LSS-insatser,  är så stora att  någon
form av utjämning behövs. Utredningen anser det dock
inte   möjligt  att  åstadkomma  en   utjämning   av
kostnadsskillnaderna utan att denna måste baseras på
av  kommunerna   beslutade   insatser.  Eftersom  en
påverkbarhet inte kan uteslutas bör en utjämning för
LSS-verksamhet    inte    ske    inom   ramen    för
utjämningssystemet.  En  utjämning för  LSS-insatser
föreslås i stället ske genom särskilda statsbidrag.</pre>
<pre></pre>
<pre>I   proposition   1989/99:89   om   förändringar   i
utjämningssystemet för kommuner  och  landsting  gör
regeringen    bedömningen    att    skillnaderna   i
kostnadshänseende mellan kommuner och  mellan  olika
delar   i  landet  för  insatser  för  personer  med
funktionshinder liksom antalet personer som omfattas
av lagen  (1993:387)  om stöd och service till vissa
funktionshindrade (LSS)  är  så stora att någon form
av utjämning behövs. Utjämningen  bör  dock inte ske
inom  ramen  för utjämningssystemet. Frågan  om  ett
särskilt   statsbidrag   avseende   verksamhet   för
personer  med  funktionshinder  bereds  vidare  inom
Regeringskansliet.  Kostnaderna  för ett statsbidrag
bör finansieras genom en minskning  av det generella
statsbidraget till kommunerna.</pre>
<pre></pre>
<pre>
Utskottets bedömning</pre>
<pre></pre>
<pre>
Regeringen  har  nyligen  redovisat att  kommunernas
kostnader  för  LSS-insatser   bör   utjämnas  genom
särskilda  statsbidrag.  Frågan  bereds vidare  inom
Regeringskansliet.  Utskottet  anser  att  riksdagen
inte bör föregripa regeringens kommande  förslag  på
området. Motion So319 (s) avstyrks.</pre>
<pre></pre>
<pre>
Bilstödet</pre>
<pre></pre>
<pre>
Motioner</pre>
<pre></pre>
<pre>I  motion  So217  av Marietta de Pourbaix-Lundin (m)
begärs tillkännagivande om behovet av att förtydliga
lagstiftningen     gällande      bilstödet      till
funktionshindrade.      Motionären     anser     att
Riksförsäkringsverkets  allmänna   råd   1996:6   om
bilstöd  bör ändras. Många försäkringskassor avslår,
med hänvisning  till  RFV:s allmänna råd, begäran om
anpassningsbidrag till  extra  utrustning  som t.ex.
automatisk  växellåda,  centrallås med fjärrstyrning
och annan elektronik som  behövs  i förhållande till
funktionsnedsättningen.</pre>
<pre></pre>
<pre>I  motion  So291  av  Karin  Falkmer (m)  yrkas  att
riksdagen som sin mening ger regeringen  till  känna
vad  i  motionen anförts om en översyn av bilstödet.
Reglerna  för  bilstöd  tar  inte hänsyn till om den
sökande har behov av en större  bil  för  att  t.ex.
kunna  komma in i fordonet sittande i rullstol eller
permobil,  anför  motionären. Hon anser att reglerna
för  stödet  bör  ses   över   så   att  stödet  vid
behovsprövningen  även  beräknas  med  hänsyn   till
merkostnaderna  för  inköp  av en större bil av s.k.
van-typ. En översyn bör också  göras  av reglerna så
att  automatisk  växellåda och annan extrautrustning
som är styrkt genom  läkarintyg  eller är förknippad
med    villkorskrav    i   körkort   kan   ingå    i
beräkningsgrunden för bilstödet.</pre>
<pre></pre>
<pre>I motion So288 av Ingrid  Burman m.fl. (v) yrkas att
riksdagen hos regeringen begär att man i den översyn
av  bilstödet  som  nu  pågår  skall  beakta  vad  i
motionen  anförts  om funktionshindrades  kostnader,
bilanpassning m.m. Motionärerna  ansluter sig i allt
väsentligt till de slutsatser som görs i SOU 1994:55
av  Bilstödsutredningen. Motionärerna  tar  särskilt
upp   bedömningen   av   handikappets   varaktighet,
definition  av  väsentliga  förflyttningssvårigheter
och  behovet  av större och dyrare  fordon  för  att
kunna köra in i  bilen  med  rullstol.  Motionärerna
anser att dessa slutsatser bör ligga till  grund för
den  översyn av bilstödet som aviseras av regeringen
och hemställer  att  riksdagen  ger regeringen detta
till känna.</pre>
<pre></pre>
<pre>I motion So376 av Chatrine Pålsson  m.fl. (kd) yrkas
att  riksdagen beslutar att göra en komplettering  i
10  § förordningen  (1988:890)  om  bilstöd  så  att
lydelsen  blir  följande:  "Om  det  finns skäl från
trafiksäkerhetssynpunkt,  medicinsk  synpunkt  eller
väsentligt  ändrade  förhållanden,  får dock  bidrag
lämnas    tidigare"   (yrkande   17).   Motionärerna
konstaterar  att  efterfrågan på bilstödet är större
än de resurser som  för  tillfället kan ställas till
förfogande. Utan att förändra ramen på anslaget vill
motionärerna dock komma med  förslag till ändring av
reglerna  för bilstödet. I dag  kan  bilstöd  endast
lämnas  om  minst  sju  år  förflutit  sedan  beslut
fattades om att medge rätt till bidrag. Om det finns
skäl  från trafiksäkerhetssynpunkt  eller  medicinsk
synpunkt    får   dock   bidrag   lämnas   tidigare.
Motionärerna   vill  ha  ett  tillägg  om  att  även
väsentligt ändrade förhållanden skall kunna ge grund
för nytt bidrag. Detta exemplifieras med en förälder
som   beviljats   bilstöd    för    ett   barn   med
funktionshinder och som får ytterligare ett barn med
funktionshinder och därför kan behöva  en större bil
eller  ytterligare  en  bil på grund av detta  barns
behov. Motionärerna anser  också  att  det  kan vara
svårt  att  motivera  varför  den som kan köra själv
skall  få  förmån  att få bilstöd  för  fritidsresor
under det att den som  har  hjälp t.ex. av personlig
assistent eller annan hjälpare inte får stöd i samma
situation.</pre>
<pre></pre>
<pre>I motion So465 av Lars Leijonborg  m.fl.  (fp) yrkas
att  riksdagen  som  sin mening ger regeringen  till
känna vad i motionen anförts  om  en  hälsoekonomisk
analys av bilstödet (yrkande 26). Bilstödet  är  ett
bra     medel    för    att    ge    personer    med
funktionsnedsättningar  möjlighet till delaktighet i
samhällslivet,  anför  motionärerna.  I  betänkandet
Rätten  till  ratten  (SOU   1994:55)  föreslås  att
åldersgränsen  50 år avskaffas.  Motionärerna  anser
detta rimligt men  anser  sig  inte kunna bedöma hur
mycket  detta  kommer  att  kosta.  De   anser   att
regeringen  bör göra en hälsoekonomisk analys av vad
det betyder att  man  tar bort åldersgränsen och hur
kostnaderna för annat samhällsstöd därmed förändras.</pre>
<pre></pre>
<pre>I motion So310 av Thomas  Julin  m.fl.  (mp)  begärs
tillkännagivande till regeringen om bilstöd (yrkande
10). Regeringen har i budgetpropositionen angett att
en  översyn  av  bilstödet  pågår och att regeringen
avser att återkomma med förslag  i  vårpropositionen
år  1999.  Motionärerna  har en förhoppning  om  att
handikapprörelsen är representerad  som  sakkunnig i
översynen.  Att  antalet  beviljade ansökningar  för
bilstöd  minskat  kan  bero  på   att   reglerna  är
utformade  så  att  de  funktionshindrade  inte  har
möjlighet  eller  råd  att  utnyttja  stödet,  anför
motionärerna.</pre>
<pre></pre>
<pre>I  motion  So406  av Ann-Marie Fagerström (s) begärs
tillkännagivande om  behovet av en annan tillämpning
av reglerna för anpassningsbidraget  inom bilstödets
ram.  Motionären anser att den minskade  efterfrågan
på bilstödet sannolikt beror på de regelförändringar
som    skett    under    de    senaste    åren.    I
Riksförsäkringsverkets senaste Allmänna råd (1996:9)
gällande  bilstödet finns en mycket begränsad syn på
vilken  extrautrustning   som  skall  betraktas  som
anpassningsutrustning. Motionären  anser  att  RFV:s
regler     medför     stora    extrakostnader    för
funktionshindrade, vilket  innebär att färre har råd
att söka bilstöd.</pre>
<pre></pre>
<pre>I motion So394 av Lena Sandlin och Ingemar Josefsson
(båda  s) yrkas att riksdagen  som  sin  mening  ger
regeringen  till  känna  vad  i  motionen anförts om
komplettering    av    den    pågående    översynen.
Motionärerna anser att den nu pågående översynen  av
anslagskonstruktionen   bör   kompletteras   med  en
diskussion  kring  de  förslag  som presenterades  i
utredningen  Rätten  till  ratten.  Utredningen  bör
också  behandla  det nuvarande bilstödets  svagheter
och  styrkor ur ett  samhällsekonomiskt  perspektiv.
Detta  kan, enligt motionärerna, ske genom att man i
översynen   undersöker   hur  ett  framtida  bilstöd
positivt/negativt påverkar  statens finanser. Det är
vidare     angeläget    att    få    klarlagt     om
funktionshindrades  möjlighet  att  åka med egen bil
också  betyder att de i mindre utsträckning  nyttjar
den   kommunala    färdtjänsten.   Slutligen   anser
motionärerna att man  i  översynen aktivt bör ta del
av  handikapprörelsens  praktiska   erfarenheter  av
reformens styrkor och svagheter.</pre>
<pre></pre>
<pre>
Bakgrund och tidigare behandling</pre>
<pre></pre>
<pre>
Motioner om bilstöd behandlades senast  av utskottet
i  betänkande 1997/99:SoU16. Utskottet hänvisade  då
till  att  regeringens  översyn  av  bilstödet borde
avvaktas och avstyrkte därmed motionerna.</pre>
<pre></pre>
<pre>Regeringen har uppdragit åt Riksrevisionsverket  att
göra en översyn av bilstödet i syfte att ge underlag
avseende     det     framtida     stödbehovet    och
anslagskonstruktionen.  Framkommer det  i  översynen
att förändringar av bilstödet  är  motiverade, skall
olika  åtgärder föreslås för att få till  stånd  ett
väl   fungerande   bilstödssystem.   De   ekonomiska
effekterna av förslagen skall redovisas.</pre>
<pre></pre>
<pre>Riksrevisionsverket    (RRV)    har    avlämnat   en
arbetspromemoria,    diskussionsunderlag,   angående
bilstödet. Av denna framgår att RRV finner anledning
förmoda att bilstödets grund- och anskaffningsbidrag
snarare underutnyttjas än överutnyttjas. RRV bedömer
att  det  i  avsaknad  av   oberoende   teknisk  och
ergonomisk  expertis finns risk för att anpassningar
blir onödigt kostsamma för staten. Enligt intervjuer
som RRV genomfört  är  de  flesta  som  har  bilstöd
mycket  nöjda  med  stödet.  Det  är  dock  inte  så
ovanligt att den sökande inte anser sig ha råd eller
av andra orsaker inte kan använda bidraget.</pre>
<pre>
Slutrapporten kommer under våren 1999.</pre>
<pre>
I  1999 års ekonomiska vårproposition (s. 143) anför
regeringen  att  ytterligare medel har beräknats för
bilstöd till handikappade  för  åren  2000 och 2001.
Vidare  hänvisas  till  den  pågående  översynen  av
regelverket för bilstödet.</pre>
<pre></pre>
<pre>
Utskottets bedömning</pre>
<pre></pre>
<pre>
Utskottet  konstaterar  att  översynen  av bilstödet
kommer  att redovisas till regeringen senare  i  vår
med förslag  till ny anslagskonstruktion. Regeringen
har vidare beräknat ytterligare medel till bilstödet
inom ramen för  utgiftsområde  9  för  åren 2000 och
2001.   Riksdagen  bör  inte  föregripa  regeringens
förslag  i   höstens  budgetproposition.  Motionerna
So217 (m), So288  (v), So291 (m), So310 (mp) yrkande
10, So376 (kd) yrkande  17, So394 (s), So406 (s) och
So465 (fp) yrkande 26 avstyrks därmed.</pre>
<pre></pre>
<pre>
Hemtjänst</pre>
<pre></pre>
<pre>
I motion So384 av Ingrid  Burman m.fl. (v) yrkas att
riksdagen   begär  att  regeringen   beaktar   yngre
funktionshindrades  särskilda behov inom hemtjänsten
enligt   vad  i  motionen   anförts   (yrkande   2).
Motionärerna   konstaterar  att  när  LSS  och  LASS
infördes 1994 innebar  det  att  många  av  de yngre
hemtjänstanvändarna  fick  tillgång  till personliga
assistenter.  Detta innebar att antalet  brukare  av
hemtjänst som är  under  65  år  nu är ännu färre än
tidigare och att många yngre personer  upplever  att
de  får  allt  svårare  att få gehör för sina behov.
Motionärerna   anser   att   hemtjänstformerna   för
personer i yrkesverksam ålder  nu  måste  utvecklas.
Hemtjänsten måste söka nya former som möjliggör  den
flexibilitet som t.ex. studier, arbete, småbarn m.m.
innebär.   "Hem"tjänst  skall  inte  begränsas  till
hemmet, utan  bör  vävas samman med t.ex. ledsagning
och annat som den enskilde  kan ha behov av. Det bör
erbjudas sammantagna servicelösningar. Varje brukare
måste   ges   ett   tydligt  självbestämmande   över
serviceinsatsens     utformning      och      större
bestämmanderätt över vem som utför insatsen.</pre>
<pre></pre>
<pre>Av   Socialstyrelsens   rapport   Handikappreformen.
Slutrapport  1997  (Socialstyrelsen följer  upp  och
utvärderar  1997:4) framgår  att  personer  som  får
insatser enligt  LSS  har mer individuellt anpassade
insatser och ett större  inflytande  över  dessa  än
personer  som  får  innehållsmässigt  samma insatser
enligt socialtjänstlagen. I rapporten anförs  vidare
att insatsens utformning har stor betydelse för  att
individens    samlade    levnadsförhållanden   skall
förbättras.  Effekten  förefaller  vara  större  för
individens levnadsförhållanden  om  vederbörande får
ett större inflytande över möjligheterna  att  styra
de  sammantagna  resurserna  utifrån egna behov. Mer
"heltäckande"  insatser  är således  en  faktor  som
tycks gynna goda levnadsförhållanden, anförs det.</pre>
<pre></pre>
<pre>Enligt    uppgift   från   Socialstyrelsen    kommer
statistiken  över socialtjänstens insatser för äldre
och funktionshindrade  fr.o.m.  budgetåret  1998 att
vara  uppdelad på äldre respektive funktionshindrade
också vad  gäller  kostnaderna för insatserna. Detta
innebär  en fylligare  information  än  hittills  om
omfattningen av stödet till funktionshindrade.</pre>
<pre></pre>
<pre>
Utskottets bedömning</pre>
<pre></pre>
<pre>
Utskottet  välkomnar  att  kommunernas  insatser för
äldre   och  handikappade  kommer  att  särredovisas
fr.o.m. år  1998.  Detta  kommer  att  ge ett bättre
kunskapsunderlag  om  omfattning  och utformning  av
kommunernas  insatser  enligt socialtjänstlagen  för
personer   med   funktionshinder.   Utskottet   vill
understryka   att   socialnämndens    insatser   för
människor som av fysiska, psykiska eller  andra skäl
möter  betydande svårigheter i sin livsföring  skall
utformas  så  att  dessa  får  möjlighet att delta i
samhällets  gemenskap  och  att  leva   som   andra.
Verksamheten  skall  bygga på respekt för människors
självbestämmanderätt och  integritet.  Vidare  skall
biståndet  utformas så att det stärker den enskildes
resurser att  leva  ett självständigt liv. Utskottet
anser  inte  att  något   initiativ  nu  behövs  med
anledning av motion So384 (v)  yrkande  2.  Motionen
avstyrks.</pre>
<pre></pre>
<pre>
Kostnader för funktionshindrade</pre>
<pre></pre>
<pre>
I motion So369 av Ingrid Burman m.fl. (v) yrkas  att
riksdagen  hos  regeringen  begär  en  utredning  om
förslag    till   att   begränsa   kostnaderna   för
funktionshindrade  enligt  vad  i  motionen anförts.
Motionärerna konstaterar att det är  dyrt  att  leva
med  funktionshinder.  Personer  med funktionshinder
har    stora    svårigheter   att   komma   in    på
arbetsmarknaden och  är  därför  ofta hänvisade till
livslång arbetslöshet. Detta innebär  att de tvingas
leva  hela  sitt  liv  på eller nära existensminimum
eftersom  de  alltid kommer  att  vara  beroende  av
förtidspension.  De fråntas arbetsgemenskapen och är
i   praktiken  utan  möjlighet   att   påverka   sin
ekonomiska     situation     till     det    bättre.
Samhällsservice  som  de  är beroende av har  blivit
alltmer otillgänglig och belagd  med  kraftigt höjda
avgifter.   Handikappolitiska   utredningsinstitutet
HAND   konstaterar  i  utredningen  Rörelsehindrades
ekonomiska    situation    att    kostnaderna    för
rörelsehindrade  ökat med 18 % under åren 1996-1998.
Kostnadsökningarna  beror  i första hand på minskade
eller borttagna subventioner på hemtjänst, mediciner
och   andra   apoteksvaror,  speciallivsmedel   samt
rehabilitering. Kostnaderna för hemtjänsten har ökat
markant. De sammantagna  effekterna  av avgifter för
service  som  funktionshindrade är beroende  av  får
till följd att  många i stället tvingas till ett liv
i   passivitet   och   isolering,   i   mycket   små
omständigheter.   Motionärerna    anser    att   ett
avgiftstak    för   service   till   människor   med
funktionshinder bör införas.</pre>
<pre></pre>
<pre>Utskottet behandlade  en  motion  om hemtjänsten för
personer    med    funktionshinder    i   betänkande
1997/98:SoU16. Utskottet hänvisade då till  att  det
inte ville föregripa regeringens kommande förslag  i
fråga  om  avgifterna inom hemtjänsten. En utredning
arbetar med  frågan  om  bl.a. avgifterna. Utskottet
hänvisade också till att socialministern uttalat att
de stora skillnaderna i kommunernas  avgifter för de
äldre   och  handikappade  måste  minska.  Slutligen
hänvisades   till  den  aviserade  propositionen  om
nationella  mål   inom   äldreomsorgen.   Motionerna
avstyrktes. Riksdagen följde utskottet (rskr. 154).</pre>
<pre></pre>
<pre>Boende- och avgiftsutredningen avlämnade den 31 mars
1999  sitt  betänkande Bo tryggt - Betala rätt  (SOU
1999:33). Utredningen  föreslår  ett  riktvärde  för
förbehållsbelopp  för att skydda pensionärer som har
små inkomster så att  de har tillräckliga medel kvar
för  sina  personliga  behov.  Utredaren  anser  att
riksnormen  liksom den tidigare  socialbidragsnormen
inte är rätt  utgångspunkt, eftersom dessa normer är
beräknade efter  mer kortvariga inkomstbortfall. För
äldreomsorg som kan  utgå  under decennier är det en
bättre utgångspunkt att tillämpa  den  av  riksdagen
fastlagda skäliga levnadsnivå som tillämpas när s.k.
särskilt   bostadstillägg  (SBTP)  utbetalas  enligt
lagen  om  bostadstillägg  för  pensionärer  (BTPL),
anförs  det.  Denna  nivå,  122  %  av  basbeloppet,
motsvarar  år 1999 3 700 kr för en ensamstående. För
yngre funktionshindrade  föreslås i enlighet med vad
som anges i förarbetena till  35 § socialtjänstlagen
ett  högre förbehållsbelopp, förslagsvis  144  %  av
basbeloppet,  vilket innebär 4 370 kr år 1999 för en
ensamstående. Avgiften  förutsätts  täcka  kostnader
för   personlig   omsorg,   serviceinsatser   (såsom
städning,    tvätt,   snöröjning,   dagligvaruinköp,
matdistribution    och   ärenden),   korttidsboende,
biståndsbeslutad dagverksamhet, trygghetslarm (såväl
teknik,     larmbevakning      som      utryckning),
ledsagarservice och avlösning av anhörig/närstående.
Enligt förslaget skall kommunen också pröva  om  det
på   grund   av  individuella  omständigheter  finns
särskilda  skäl  för  jämkning.  Kommunen  skall  ta
hänsyn    till     merkostnader    på    grund    av
funktionshinder.</pre>
<pre>
Utredaren  föreslår   också   ett  tak  för  högsta
avgiftsnivå. En lämplig avvägning  mellan  att å ena
sidan  ge  kommunerna  frihet att utforma sina  egna
taxesystem och att å andra  sidan begränsa olikheter
mellan kommunerna är att fastställa  ett tak för den
avgift som får debiteras för vård, omsorg,  service,
trygghetslarm,  dagverksamhet,  korttidsboende   och
liknande  insatser  till 40 % av basbeloppet, i 1999
års nivå 1 210 kr per månad, anförs det.</pre>
<pre>Utredaren  föreslår  också   enhetliga  regler  för
inkomstberäkningen   samt  att  makars/sammanboendes
sammanlagda inkomst vid  beräkning av avgiften skall
delas  med  två  om omsorgstagaren  har  den  högsta
inkomsten.   Om  omsorgstagaren   har   den   lägsta
inkomsten skall  bara denna inkomst ligga till grund
för avgiften.</pre>
<pre>Utredningsförslaget kommer att remissbehandlas.</pre>
<pre></pre>
<pre>Utskottets bedömning</pre>
<pre></pre>
<pre>
Utskottet    konstaterar     att     Boende-     och
avgiftsutredningen nyligen föreslagit riktlinjer för
förbehållsbelopp  och  tak  för  högsta  avgiftsnivå
liksom förslag till regler för inkomstberäkning  för
avgifter  för  äldre- och handikappomsorg. Utskottet
anser inte att riksdagen  bör  föregripa beredningen
av utredningens förslag. Motion So369 (v) avstyrks.</pre>
<pre></pre>
<pre>
Samordning av insatser för
funktionshindrade</pre>
<pre></pre>
<pre>
I motion So460 av Thomas Julin m.fl.  (mp) yrkas att
riksdagen hos regeringen begär en översyn  av hur en
finansiell  samordning  av huvudmän rörande insatser
för   funktionshindrade   skall   kunna   genomföras
(yrkande 22).</pre>
<pre></pre>
<pre>Ett   likalydande   yrkande  från   Miljöpartiet   behandlades
tillsammans  med  en  annan   motion   i  betänkande
1997/98:SoU16. Motionärerna oroades där  för att det
delade     ansvaret    skulle    leda    till    att
funktionshindrade  skulle  riskera  att falla mellan
stolarna. Utskottet anförde följande (s. 29):</pre>
<pre></pre>
<pre>Socialstyrelsen    har   i   sin   uppföljning    av
handikappreformen konstaterat  att  reformen behöver
tid  för  att slå igenom. Styrelsen bedömer  att  de
samlade effekterna blir synliga först efter flera år
och anser att  återkommande uppföljningar bör göras.
Utskottet kan konstatera  att lagstiftningen betonar
behovet av samverkan och att den enskilde enligt LSS
har  rätt  till  en  individuell  handlingsplan  där
samtliga stöd- och behandlingsinsatser  som  görs av
såväl  kommun  som  landsting skall redovisas liksom
insatser som vidtas av  andra  organ. Kommunen skall
verka för att insatserna samordnas  på  ett  för den
enskilde  så fördelaktigt sätt som möjligt. Kommunen
bör aktivt söka kunskap om andra organs åtgärder för
den enskilde  så  att  dessa kan redovisas i planen.
Utskottet utgår från att  detta arbete nu kommer att
utvecklas i kommunerna.</pre>
<pre></pre>
<pre>Utskottet  avstyrkte  aktuella  motioner.  Riksdagen
följde utskottet (rskr. 154).</pre>
<pre></pre>
<pre>
Utskottets bedömning</pre>
<pre></pre>
<pre>
Den enskilde har enligt LSS rätt till en individuell
handlingsplan     där     samtliga     stöd-     och
behandlingsinsatser som görs  av  såväl  kommun  som
landsting skall redovisas liksom insatser som vidtas
av   andra  organ.  Kommunen  skall  verka  för  att
insatserna  samordnas  på  ett  för  den enskilde så
fördelaktigt sätt som möjligt. Kommunen  bör  därför
aktivt söka kunskap om andra organs åtgärder för den
enskilde  så  att  dessa  kan  redovisas  i  planen.
Utskottet utgår från att detta arbete nu utvecklas i
kommunerna.  Härigenom minimeras risken för att  den
enskilde kommer i kläm mellan olika huvudmän. Motion
So460 (mp) yrkande 22 avstyrks därmed.</pre>
<pre></pre>
<pre>
Kunskaper om funktionshinder</pre>
<pre></pre>
<pre>
I motion So376  av Chatrine Pålsson m.fl. (kd) yrkas
att riksdagen som  sin  mening  ger  regeringen till
känna vad i motionen anförts om en bättre  samverkan
mellan försäkringskassan och handikapporganisationer
(yrkande  6).  Motionärerna  anför att kunskapen  om
olika   funktionshinder  är  särskilt   viktig   hos
försäkringskassans  personal.  Ett  bättre samarbete
måste        därför       byggas       upp       med
handikapporganisationerna  för att också ta tillvara
deras  kunskaper och erfarenheter.  Det  gäller  för
såväl yrkesutbildning och omskolning, anpassning och
rehabilitering.  Bemötandet  av  de  anhöriga  är en
annan viktig del, anförs det.</pre>
<pre></pre>
<pre>I  motion  So465 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkas
att riksdagen  som  sin  mening  ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att den personal som
ansvarar för ärenden rörande funktionshindrade måste
få  den adekvata utbildning som krävs  för  ett  bra
bemötande  av  den funktionshindrades behov (yrkande
18).   Motionärerna    anför    att   av   rapporten
Arbetsförhållanden och attityder  -  professionellas
möten med personer med funktionshinder  framgår  att
de  flesta anställda har en positiv inställning till
funktionshindrade.  Dock  tycks många tjänstemän och
handläggare  inte  förstå  allvaret   i   människors
situation,  utan  betraktar grundläggande behov  som
vilka ärenden som helst.  Personal  som ansvarar för
ärenden  rörande  funktionshindrade  måste   få  den
utbildning, den tid och det stöd som krävs både  för
att  ge  ett bra bemötande och kunna göra en korrekt
bedömning      och      därmed     tillgodose     de
funktionshindrades behov, anför motionärerna.</pre>
<pre></pre>
<pre>I betänkande 1997/98:SoU16  anförde utskottet (s. 27
f.) med anledning av motioner  att  det är angeläget
att  alla personalgrupper som arbetar  med  personer
med    funktionshinder    får    en    grund-    och
vidareutbildning  om olika funktionshinder. I första
hand är det en fråga  för  respektive  huvudman  att
tillse att personalen ges den utbildning den behöver
för att på ett adekvat sätt kunna sköta sitt arbete,
anförde     utskottet.    Vidare    framhölls    att
Handikappombudsmannen har tagit upp dessa frågor och
arbetar med att  öka insikten om gällande regler och
värderingar.  Även   utredningen   om  bemötande  av
personer  med  funktionshinder  bedömdes  komma  att
beröra utbildningsfrågorna.</pre>
<pre></pre>
<pre>Utredningen    om   bemötande   av   personer    med
funktionshinder   anför  i  sitt  nyligen  avlämnade
slutbetänkande SOU1999:21 att verksamhetshuvudmännen
bör ta ett särskilt  ansvar  för  att  de anställdas
kompetens   om  de  grundläggande  principerna   för
samhällets stöd  till  personer  med funktionshinder
stärks.  De  bör  också  verka för att  en  gemensam
grundsyn växer fram inom berörda  verksamhetsområden
i  frågor  som  rör bemötande, attityder,  etik  och
sättet att förhålla  sig till människor som tar emot
stöd och service. För att åstadkomma sådana insatser
är det viktigt att det  sker  ett samarbete på lokal
och regional nivå mellan berörda parter, anförs det.
Utredningen  föreslår  att  regeringen   uppdrar  åt
Statens   institut   för   särskilt  utbildningsstöd
(Sisus) att utarbeta och ansvara  för ett nationellt
kompetensutvecklingsprogram  kring  frågor  som  rör
bemötande av personer med funktionshinder. Särskilda
medel   föreslås   avsättas   för   detta   ändamål.
Programmet   skall   ha  en  klar  förankring  i  de
handikappolitiska principerna. Dess syfte skall vara
att  diskutera  och  klarlägga  intentionerna  bakom
reformerna  på  handikappområdet  och  i  en  dialog
mellan    yrkesverksamma     och     personer    med
funktionshinder  behandla  bemötandets  etik.   Till
programmet  föreslås  knytas ett råd med företrädare
för   t.ex.  handikapprörelsen,   stat,   landsting,
kommun, fackliga organisationer och Sisus. Slutligen
föreslås  att  Socialdepartementet  bör  se till att
programmet följs upp och utvärderas.</pre>
<pre></pre>
<pre>
Utskottets bedömning</pre>
<pre></pre>
<pre>
Utskottet  vidhåller  att det är angeläget att  alla
personalgrupper  som  arbetar   med   personer   med
funktionshinder  får  en grund- och vidareutbildning
om  olika funktionshinder.  I  slutbetänkandet  från
utredningen    om    bemötande   av   personer   med
funktionshinder   föreslås    nu    ett   nationellt
kompetensutvecklingsprogram  kring  frågor  som  rör
bemötande av personer med funktionshinder. Utskottet
anser  att den fortsatta beredningen av  frågan  bör
avvaktas.  Motionerna So376 (kd) yrkande 6 och So465
(fp) yrkande  18  avstyrks  i  den  mån  de  inte är
tillgodosedda med vad som anförts.</pre>
<pre></pre>
<pre>
Handikappanpassning som norm i statsbudget,
utredningar m.m.</pre>
<pre></pre>
<pre>
I motion So310 av Thomas Julin m.fl. (mp) yrkas  att
riksdagen  som  sin mening ger regeringen till känna
vad  i  motionen  anförts   om  utformningen  av  en
framtida statsbudget (yrkande 3). Motionärerna anser
att statsbudgeten i framtiden  skall utformas så att
det   inom  samtliga  utgiftsområden   framgår   vad
regeringen     vill     göra    för    att    stärka
funktionshindrades    möjligheter     till    aktivt
deltagande i samhällslivet.</pre>
<pre>
Samma yrkande finns också i motion So460  av Thomas
Julin m.fl. (mp)(yrkande 21).</pre>
<pre>
I motion So440 av Anders Ygeman (s) begärs tillkännagivande om
möjligheten   att  synliggöra  handikappaspekter   i
offentligt   material.    Motionärens   principiella
inställning    är   att   alla   frågor    har    en
handikappaspekt.  Det  blir  då  naturligt  att söka
generella  lösningar.  För  att underlätta att hitta
sådana  generella  lösningar  är   det  viktigt  att
människor med funktionsnedsättningar  blir synliga i
offentlig  statistik,  i  statliga  utredningar,   i
propositioner  m.m.  Regeringen bör utfärda direktiv
till  alla statliga utredningar  att  alltid  beakta
vilka konsekvenser  deras  förslag kommer att få för
människor med funktionsnedsättningar. Regeringen bör
vidare uppdra åt Statistiska  centralbyrån och andra
statistikproducerande    organ    att     ta     med
funktionsnedsättning  som  en variabel på samma sätt
som    ålder   kön,   nationalitet    m.m.,    anför
motionärerna.</pre>
<pre></pre>
<pre>Utskottet   behandlade   två  likartade  motioner  i
betänkande 1997/98:SoU16 och  anförde då (s. 24) att
utskottet   delade   regeringens   inställning   att
handikappaspekterna   skall   beaktas   inom   varje
samhällssektor  och  att  handikapp-organisationerna
skall ingå som viktiga samverkansparter i ett sådant
arbete.     Utskottet     vidhöll     också      att
handikappaspekterna   bör   beaktas  på  ett  tidigt
stadium  i allt utredningsarbete.  Därmed  blir  det
naturligt att söka generella lösningar i stället för
individuella.  Detta  kan  leda både till bättre och
billigare lösningar. Utskottet ansåg dock att kravet
att statliga utredningar alltid skall redovisa vilka
konsekvenser  deras förslag får  för  människor  med
funktionshinder  är att gå för långt med tanke på de
många olika funktionshinder  som  finns och de olika
aspekter  de  aktualiserar.  De aktuella  motionerna
avstyrktes därmed. Riksdagen följde utskottet (rskr.
154).</pre>
<pre></pre>
<pre>
Utskottets bedömning</pre>
<pre></pre>
<pre>
Utskottet   vill   än   en   gång  understryka   att
handikappaspekterna   skall   beaktas   inom   varje
samhällssektor  och  på ett tidigt  stadium  i  allt
utredningsarbete. Härigenom  blir  det naturligt att
söka generella lösningar. Utskottet  vidhåller också
att  ett  krav  på  att statliga utredningar  alltid
skall redovisa vilka  konsekvenser deras förslag får
för  människor med funktionshinder  är  att  gå  för
långt  med  tanke  på de många olika funktionshinder
som finns och de olika aspekter som de aktualiserar.
Motionerna So310 (mp) yrkande 3, So440 (s) och So460
(mp) yrkande 21 avstyrks.</pre>
<pre></pre>
<pre>
De dövas situation</pre>
<pre></pre>
<pre>
I  motion  So333  av  Ulla   Wester  (s)  yrkas  att
riksdagen som sin mening ger regeringen  till  känna
vad i motionen anförts om de dövas problem och behov
av  särskilda  resurser  vad  gäller tillgången till
utbildning, information, kommunikation,  psykiatrisk
och  annan  vård. I många sammanhang är det  viktigt
att  hantera  stöden  gentemot  handikappade  på  en
generell basis, anför motionären. Ibland är det dock
nödvändigt att "specialdesigna" stöd även på statlig
nivå. Motionären  anser att detta måste ske gentemot
de  döva och svårt hörselskadade.  Sverige  var  det
land  som  först  erkände  teckenspråket  som  dövas
förstaspråk.  Det  förekommer  dock  att  lärare som
tjänstgör i dövskolor inte kan teckenspråk. Döva har
inte   heller  lärare  på  universitetsnivå.  Vidare
konstaterar  motionären  att psykiatrisk hjälp är så
gott  som omöjlig att få för  en  döv.  På  sjukhem,
servicehus,  fängelser  etc. finns i dag döva som är
utestängda från all kommunikation  och  information.
De  dövas situation behöver ses över såväl  i  stort
som i smått.</pre>
<pre></pre>
<pre>I samband med handikappreformen infördes fr.o.m. den
1 januari  1994  en ny paragraf, 3 a §, i hälso- och
sjukvårdslagen    (1982:763)     där    landstingens
skyldighet   att   erbjuda   bl.a.  tolktjänst   för
vardagstolkning    för   barndomsdöva,    dövblinda,
vuxendöva och hörselskadade tydliggörs.</pre>
<pre></pre>
<pre>Utskottet behandlade  ett  motionsyrkande  om  bl.a.
tolktjänst  i  betänkande  1997/98:SoU16.  Utskottet
anförde då följande (s.15):</pre>
<pre></pre>
<pre>Bristen på teckenspråkstolkar och teckenspråkslärare
har  förelegat  under  lång tid. Flera insatser  har
dock  gjorts för att komma  till  rätta  med  detta,
bl.a. vid  beslutet  om handikappreformen. Riksdagen
har     nyligen     beslutat     om      ytterligare
utbildningsinsatser   fr.o.m.   januari   1998   för
föräldrar  med  behov  av  utbildning i teckenspråk.
Samtidigt  aviserade  regeringen   att  en  särskild
kartläggning och analys skall genomföras  av behoven
av     lärare     i     teckenspråk    inom    olika
utbildningsformer.   Kartläggningen    skall   också
omfatta  behovet  av  teckenspråkstolkar.  Utskottet
anser  dessa insatser mycket betydelsefulla för  att
kunna erbjuda  ett  bättre  stöd  till föräldrar med
döva och hörselskadade barn.</pre>
<pre></pre>
<pre>Utskottet  avstyrkte  aktuella  motioner.  Riksdagen
följde utskottet (rskr. 154).</pre>
<pre></pre>
<pre>I   budgetpropositionen   1998/99:1  redovisas   att
bildtelefoner med tillräckligt  god kvalitet för att
kunna  fungera  för  teckenspråkskommunikation   har
utvecklats.    En   försöksverksamhet   bedrivs   av
Socialstyrelsen  under  år 1998 och finansieras inom
anslaget  för ersättning för  texttelefoner  (B  6).
Vidare anförs  att utvecklingen inom multimedia, med
möjlighet att överföra  såväl ljud som bild och text
samtidigt, ger ytterligare  möjligheter  att på sikt
tillgodose målgruppen.</pre>
<pre></pre>
<pre>I  Funkis  - funktionshindrade elever i skolan  (SOU
1998:66) föreslås  att  döva  och hörselskadade barn
och  ungdomar  som är beroende av  kommunikation  på
teckenspråk även  framgent skall erbjudas utbildning
i en fullvärdig teckenspråkig  miljö. Detta föreslås
ske  vid  fem  teckenspråkiga grundskolor  samt  vid
Åsbackaskolan. För  de  teckenspråkiga grundskolorna
föreslås ett kommunalt huvudmannskap. Verksamheterna
vid dessa grundskolor och vid Åsbackaskolan föreslås
finansieras dels med statligt  verksamhetsstöd, dels
av de kommuner som har elever vid skolan.</pre>
<pre>
Med   en  fullvärdig  teckenspråkig   miljö   avser
kommittén  en  miljö  där  elever,  lärare och andra
vuxna kommunicerar på teckenspråk och  som  omfattar
ett tillräckligt antal elever.</pre>
<pre>Kommittén föreslår att Lärarutbildningskommittén  i
sitt  arbete  bl.a.  skall  beakta möjligheterna att
permanenta  den  teckenspråkiga   inriktningen  inom
grundutbildningen för lärare som skall undervisa vid
den teckenspråkiga grundskolan.</pre>
<pre>
Betänkandet   är  remissbehandlat.  En   proposition
planeras att avlämnas i maj 1999.</pre>
<pre></pre>
<pre>Socialstyrelsen     redovisar    i    sin    rapport
Stimulansbidrag för habilitering och rehabilitering.
Slutrapport   (Socialstyrelsen    följer   upp   och
utvärderar     1998:7)     effekterna     av     hur
stimulansbidraget  på  1,4  miljarder kronor använts
under  åren  1994  till  1997  för   att   stimulera
utvecklingen       av       habiliterings-       och
rehabiliteringsverksamheten.  Styrelsen  bedömer att
stimulansbidraget   åstadkommit  en  fokusering   av
intresse för och en ökad  medvetenhet  om  behov och
nytta av habilitering och rehabilitering inom  och i
nära  anslutning  till  hälso-  och  sjukvården. Vad
gäller  kommunikationshinder (syn, hörsel,  tal)  är
det områden  som  i proportion till behoven inte har
uppmärksammats tillräckligt utan behöver lyftas fram
ytterligare,    anför     styrelsen.     Beträffande
hörselområdet konstateras att, förutom äldregruppen,
stora   och  eftersatta  behov  finns  inom  gruppen
vuxendöva.   Få  projekt  har  varit  inriktade  mot
barndomsdöva språklösa  invandrare eller barn med en
kombination  av hörsel- och  synskador.  Endast  ett
fåtal  projekt   har   försökt   värdera   brukarnas
helhetssituation  inom hörselskadeområdet. Styrelsen
anser  att  ett  problem  som  måste  åtgärdas  inom
landstingens hörselvård  är den på sina håll alltför
långa väntetiden.</pre>
<pre></pre>
<pre>I      Slutrapport      om     uppföljningen      av
tolktjänstverksamheten för  barndomsdöva, dövblinda,
vuxendöva  och  hörselskadade  (1997:22)   redovisar
Socialstyrelsen  att  de  mål  som finns uppsatta  i
fråga om utbyggnad av landstingens tolktjänst enligt
proposition 1992/93:159 inte har  nåtts. Utbyggnaden
har dock skett i den takt som varit  realistisk  och
möjlig  med  tanke  på  att  den  mest grundläggande
förutsättningen     inom     tolktjänstverksamheten,
tillgången  på  utbildade  tolkar,  fortfarande  har
varit  mycket begränsad. Det  finns  framdeles  goda
förutsättningar  för  en relativt snabb utbyggnad av
tolktjänstverksamheten.     Enligt     Tolk-     och
översättarinstitutet (TÖI) kommer 259 nya tolkar att
ha genomgått en tolkutbildning fram till år 2001.</pre>
<pre></pre>
<pre>
Utskottets bedömning</pre>
<pre></pre>
<pre>
Utskottet delar uppfattningen i motion So333 (s) att
stödet  till  funktionshindrade  i  första  hand bör
utformas  genom  generella  insatser,  men  att  det
ibland kan vara nödvändigt med specialdesignat stöd.
Riktade  insatser  görs  för döva och hörselskadade,
bl.a. genom stöd till texttelefoner, genom stöd till
tolk-utbildning  och  genom   särskilda  skolor  med
teckenspråkig  miljö.  Utskottet   konstaterar   att
utredningen  om funktionshindrade elever i skolan är
remissbehandlad  och  att  regeringen  planerar  att
avlämna  en  proposition  till riksdagen i maj 1999.
Riksdagen  bör inte föregripa  regeringens  förslag.
Motionen avstyrks.</pre>
<pre></pre>
<pre>
Utbildning av signalhundar för
funktionshindrade</pre>
<pre></pre>
<pre>
I motion So322  av Ingela Thalén och Anita Johansson
(s)  yrkas  att  riksdagen   som   sin   mening  ger
regeringen  till  känna  vad  i motionen anförts  om
signalhundar  för  funktionshindrade.   Motionärerna
anför  att  Nordiska rehabiliteringsfondens  projekt
för signal- och  servicehundar  har  inneburit stora
lättnader   och  en  social  utveckling  för   många
enskilda, både  barn  och vuxna. Signalhundar tränas
att   signalera   på   olika    sätt    vid    t.ex.
telefonsignaler,   babyskrik,   namnrop,  dörrklocka
eller brandlarm. Det är ägarens önskemål  som  styr.
Hunden  tränas  på  de  ljud som ägaren vill att den
skall reagera på. En servicehund  tränas  att hjälpa
en  rörelsehindrad  att öppna och stänga dörrar  och
lådor, ta upp saker från  golv  och  mark, trycka på
hissknappar  m.m.  Under  år 1997 utbildades  ca  20
service- och signalhundar och  under  år 1998 nästan
lika många. Motionärerna anser att verksamheten  har
stor  betydelse  för  att  öka  rörelsefriheten  för
personer  med  olika funktionshinder. Nu krävs medel
för att trygga verksamheten också 1999.</pre>
<pre></pre>
<pre>Stiftelsen Nordiska Rehabiliteringsfonden, som är en
privat stiftelse,  har  erhållit  stöd  av  Allmänna
arvsfonden  för  ett tvåårigt projekt med syfte  att
specialutbilda  hundar  (som  ägs  av  personer  med
funktionshinder) så att hundarna på olika sätt skall
kunna kompensera  funktionshindren. Hundarna lär sig
reagera på ljud som hörselskadade inte kan uppfatta,
hämtar  tappade  saker   för   att   underlätta  för
rullstolsburna osv. Utbildningen är individuell  för
varje hund i relation till ägarens behov av hjälp.</pre>
<pre></pre>
<pre>
Utskottets bedömning</pre>
<pre></pre>
<pre>
Utskottet  har  stor  förståelse för att projekt för
signal-  och  servicehundar   har   inneburit  stora
lättnader   och  en  social  utveckling  för   många
enskilda, både  barn och vuxna. Inom utgiftsområde 9
finns   dock   inte   resurser    för   att   stödja
verksamheten. Motion So322 (s) avstyrks därmed.</pre>
<a name="bhemst"></a><h2>Hemställan</h2><pre>Utskottet hemställer</pre>
<pre>
1.      beträffande     handikappolitikens
inriktning m.m.</pre>
<pre>att riksdagen  med  anledning  av  motionerna 1998/99:So242,
1998/99:So310    yrkandena    1,    2   och   4,
1998/99:So326,   1998/99:So335,   1998/99:So439,
1998/99:So447, 1998/99:So456  yrkandena 7 och 9,
1998/99:So465   yrkandena   13   och    21   och
1998/99:K289   yrkande  2  samt  med  avslag  på
motionerna     1998/99:So455      yrkande     1,
1998/99:So456   yrkande   1   och  1998/99:So465
yrkande  10  som sin mening ger regeringen  till
känna vad utskottet anfört,</pre>
<pre>res. 1 (m)</pre>
<pre>res. 2 (c)</pre>
<pre>res. 3 (fp)</pre>
<pre>2.    beträffande     serviceboende    för
funktionshindrade</pre>
<pre>att riksdagen avslår motion 1998/99:N326 yrkande 23,</pre>
<pre>res. 4 (m, kd)</pre>
<pre>3. beträffande hjälpmedelsgaranti m.m.</pre>
<pre>att  riksdagen avslår motionerna  1998/99:So455  yrkande  2,
1998/99:   So456  yrkande  5  och  1998/99:So465
yrkandena 5, 8 och 9,</pre>
<pre>res. 5 (m, kd, c, fp)</pre>
<pre>4. beträffande  rätt  att överklaga beslut
om hjälpmedel</pre>
<pre>att riksdagen avslår motion 1998/99:So249</pre>
<pre>res. 6 ( m, kd, mp)</pre>
<pre>5.   beträffande   högkostnadsskydd    för
hjälpmedel</pre>
<pre>att riksdagen avslår motion 1998/99:So310 yrkande 5,</pre>
<pre>res. 7 (kd, mp)</pre>
<pre>6.  beträffande  komplettering  av  3  a §
hälso- och sjukvårdslagen</pre>
<pre>att riksdagen avslår motion 1998/99:So376 yrkande 19,</pre>
<pre>res. 8 (kd)</pre>
<pre>7. beträffande IT-hjälpmedel</pre>
<pre>att  riksdagen avslår motionerna 1998/99:So455  yrkande  10,
1998/99:So456 yrkandena 3 och 4 och 1998/99:T803
yrkandena 3-5,</pre>
<pre>res. 9 (c)</pre>
<pre>8. beträffande psykiatrireformen</pre>
<pre>att riksdagen avslår motionerna 1998/99:So260, 1998/99:So349
yrkandena  1,  2,  3 delvis och 4, 1998/99:So376
yrkande   10,   1998/99:    So446   yrkande   1,
1998/99:So456  yrkande 6, 1998/99:So465  yrkande
19 och  1998/99:So467 yrkande 15,</pre>
<pre>res. 10 (m)</pre>
<pre>res. 11 (kd)</pre>
<pre>res. 12 (fp)</pre>
<pre>9. beträffande daglig verksamhet</pre>
<pre>att riksdagen  avslår  motionerna  1998/99:So349  yrkande  3
delvis och 1998/99:So385,</pre>
<pre>res. 13 (m, kd)</pre>
<pre>10. beträffande råd och stöd</pre>
<pre>att riksdagen avslår motion 1998/99:So465 yrkande 4,</pre>
<pre>11. beträffande ekonomisk reglering mellan
kommunerna</pre>
<pre>att riksdagen avslår motion 1998/99:So319,</pre>
<pre>12. beträffande bilstödet</pre>
<pre>att     riksdagen     avslår    motionerna    1998/99:So217,
1998/99:So288,    1998/99:So291,   1998/99:So310
yrkande    10,   1998/99:So376    yrkande    17,
1998/99:So394,  1998/99:So406  och 1998/99:So465
yrkande 26,</pre>
<pre>res. 14 (m)</pre>
<pre>res. 15 (kd)</pre>
<pre>res. 16 (fp)</pre>
<pre>res. 17 (mp)</pre>
<pre>13. beträffande hemtjänsten</pre>
<pre>att riksdagen avslår motion 1998/99:So384 yrkande 2,</pre>
<pre>14.     beträffande     kostnader      för
funktionshindrade</pre>
<pre>att riksdagen avslår motion 1998/99:So369,</pre>
<pre>15. beträffande samordning av insatser för
funktionshindrade</pre>
<pre>att riksdagen avslår motion 1998/99:So460 yrkande 22,</pre>
<pre>res. 18 (kd, mp)</pre>
<pre>16.      beträffande      kunskaper     om
funktionshinder</pre>
<pre>att riksdagen avslår motionerna  1998/99:So376 yrkande 6 och
1998/99:So465 yrkande 18,</pre>
<pre>res. 19 (kd, fp)</pre>
<pre>17.  beträffande  handikappanpassning  som
norm i statsbudget, utredningar m.m.</pre>
<pre>att riksdagen avslår  motionerna  1998/99:So310  yrkande  3,
1998/99:So440 och 1998/99:So460 yrkande 21,</pre>
<pre>res. 20 (mp)</pre>
<pre>18. beträffande de dövas situation</pre>
<pre>att riksdagen avslår motion 1998/99:So333,</pre>
<pre>19. beträffande utbildning av signalhundar
för funktionshindrade</pre>
<pre>
att riksdagen avslår motion 1998/99:So322.</pre>
<pre></pre>
<pre>Stockholm den 22 april 1999</pre>
<pre></pre>
<pre>På socialutskottets vägnar</pre>
<pre></pre>
<pre>
Ingrid Burman</pre>
<pre></pre>
<pre></pre>
<pre>
I beslutet  har  deltagit:  Ingrid Burman (v), Chris
Heister  (m),  Susanne  Eberstein   (s),   Margareta
Israelsson   (s),  Rinaldo  Karlsson  (s),  Chatrine
Pålsson (kd),  Leif  Carlson  (m),  Conny Öhman (s),
Elisebeht  Markström  (s),  Lars  Gustafsson   (kd),
Cristina  Husmark  Pehrsson  (m), Thomas Julin (mp),
Kenneth  Johansson  (c),  Kerstin   Heinemann  (fp),
Catherine Persson (s), Lars Elinderson  (m) och Lena Olsson (v).</pre>
<a name="bres"></a><h2>Reservationer</h2><pre>1. Handikappolitikens inriktning m.m.
(mom. 1)</pre>
<pre></pre>
<pre>
Chris   Heister  (m),  Leif  Carlson  (m),  Cristina
Husmark Pehrsson (m) och Lars Elinderson (m) anser</pre>
<pre></pre>
<pre>dels att  den del av utskottets betänkande som på s.
11 börjar med  "Utskottet  vidhåller"  och  på s. 12
slutar med "10 avstyrks" bort ha följande lydelse:</pre>
<pre>
Den    socialdemokratiska    politiken    för    de
handikappade har kännetecknats av verbalt stöd men i
praktisk  handling  av i bästa fall uppskjutande och
fördröjning av angelägna  åtgärder  och alltför ofta
av    rena    försämringar.   Perioden   fram   till
regeringsskiftet  1991  kännetecknades av löften och
utfästelser  utan  handling.   När   den  borgerliga
regeringen tillträdde så togs genast flera initiativ
och   genomfördes   fler   förbättringar   för    de
handikappade  än  vad  som  skett  under  det gångna
årtiondet.  Vårdbidraget  för  föräldrar som vårdade
barn under 16 år förbättrades och bidraget blev till
större del ATP-grundande, kommunerna  blev  skyldiga
att  ordna  bostadsanpassning  för  de handikappade,
särskilda   åtgärder   för   kvinnor  med  handikapp
möjliggjordes,  åtgärder för att  förbättra  för  de
psykiskt sjuka antogs och den epokbildande LSS-LASS-
reformen genomfördes.  Sammantaget gjordes på tre år
mer  för  de  handikappade   än   Socialdemokraterna
någonsin  gjort.  Tyvärr  måste  vi  konstatera  att
fr.o.m.   regeringsskiftet   1994   har   åter   den
socialdemokratiska  politiken  att prata, skjuta  på
framtiden       och       försämra      kännetecknat
handikappolitiken.    Som   exempel    kan    nämnas
återkommande försämringar i LSS-LASS, neddragning av
stimulansbidraget     till      habilitering     och
rehabilitering    och    att   läkemedelskostnaderna
upprepade gånger har närmast  chockhöjts.  Utskottet
måste   konstatera  att  regeringen  fortsätter  att
skjuta på framtiden vad som borde göras i dag.</pre>
<pre>Människor   som   har   ett  funktionshinder  skall
garanteras   trygghet   och  välfärd.   Staten   och
kommunerna måste koncentrera  sitt stöd till dem som
behöver     det    allra    bäst.    Stödet     till
funktionshindrade skall vara mångsidigt och anpassas
till    den    enskildes     förutsättningar.    Den
funktionshindrade skall ha möjlighet att påverka sin
egen   situation,  t.ex.  genom  att   kunna   välja
vårdpersonal,  omsorgsform  och hjälpmedel. Allt för
lite av detta kan återfinnas  i regeringens politik.
Utskottet  anser därför att handikappreformen  skall
återställas   till   vad   som  gällde  före  de  av
Socialdemokraterna    genomförda     försämringarna.
Utskottet anser vidare att det är behovet  som skall
avgöra   vad   som  är  ett  hjälpmedel,  inte   hur
hjälpmedlet är konstruerat och inte om det betraktas
som avancerat eller  enkelt,  om  det  är dyrt eller
billigt.  Vidare  bör frivilligt socialt arbete  med
handikappade   stödjas    och    uppmuntras.    Alla
funktionshindrade bör ges möjlighet till eget boende
anpassat till de egna behoven.</pre>
<pre>Utskottet  anser att en utredning utan dröjsmål bör
tillsättas med  uppgift  att  studera de amerikanska
erfarenheterna  av Americans With  Disabilities  Act
(ADA) och hur dessa  kan  användas i arbetet för att
underlätta   de   funktionshindrades   situation   i
Sverige. ADA har varit  i  kraft  i  USA  i åtta år.
Lagen  förbjuder  diskriminering  av  personer   med
funktionshinder.  Den ger funktionshindrade rätt att
använda  kollektiva   färdmedel,   vilket   gör  att
trafiken  måste anpassas. Federala, delstatliga  och
lokala  myndigheter   måste  vara  tillgängliga  för
personer med funktionshinder.  Funktionshindrade har
också  rätt  att  på lika villkor få  tillgång  till
utbjudna varor, tjänster,  lokaler  och förmåner som
erbjuds av privata näringsidkare. Det  omfattar även
allmänna utrymmen som restauranger och hotell. Genom
den  s.k. ansvars- och finan- sieringsprincipen  har
kostnaderna  för detta spritts bland övriga nyttjare
av  en  viss  tjänst.   Vad   utskottet  anfört  med
anledning av motionerna So456 (m) yrkandena 1, 7 och
9 bör riksdagen som sin mening  ge  regeringen  till
känna. Motionerna So242 (v), So310 (mp) yrkandena 1,
2 och 4, So326 (s), So335 (s), So439 (s), So447 (s),
So455 (c) yrkande 1, So465 (fp) yrkandena 10, 13 och
21 och K289 (s) yrkande 2 avstyrks.</pre>
<pre>
dels  att  utskottets  hemställan  under  1  bort ha
följande lydelse:</pre>
<pre>
1.  beträffande  handikappolitikens inriktning
m.m.</pre>
<pre>att riksdagen med anledning  av motion 1998/99:So456 yrkandena
1,   7  och  9  och  med  avslag  på  motionerna
1998/99:So242,  1998/99:So310 yrkandena 1, 2 och
4, 1998/99:So326, 1998/99:So335, 1998/99: So439,
1998/99:So447,    1998/99:So455    yrkande    1,
1998/99:So465  yrkandena   10,  13  och  21  och
1998/99:K289  yrkande  2  som  sin   mening  ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,</pre>
<pre></pre>
<pre>2. Handikappolitikens inriktning m.m.
(mom. 1)</pre>
<pre></pre>
<pre>
Kenneth Johansson (c) anser</pre>
<pre></pre>
<pre>dels att den del av utskottets betänkande  som på s.
11  börjar  med  "Utskottet vidhåller" och på s.  12
slutar med "10 avstyrks" bort ha följande lydelse:</pre>
<pre>
Utskottet anser att  människor  med funktionshinder
skall kunna verka i samhället som aktiva medborgare.
De skall ha möjlighet till arbete, utbildning och en
varierad och rik fritid. Politiken måste inriktas på
att skapa ett samhälle för alla på lika villkor. Det
är  av  stor vikt att en förbättrad  samhällsekonomi
också kommer  dessa grupper till del. Behovsprövning
och detaljstyrning  måste  paras  med sunt förnuft i
bedömningsfrågor. Kravet på att integriteten skyddas
så långt möjligt för den hjälpsökande  måste, enligt
utskottet, vara en självklarhet. Människor  som är i
behov  av  samhällets  stöd-insatser  måste  bemötas
värdigt och med respekt. Fortbildning och utveckling
av  arbetsmetoder  för  den personal som skall sköta
detta grannlaga arbete borde  vara  en självklarhet,
anser utskottet.</pre>
<pre>Vidare anser utskottet att det är angeläget att det
pågående  arbetet med att förbättra tillgängligheten
i samhället bereds skyndsamt.</pre>
<pre>Vad utskottet  anfört med anledning av motion So455
(c)  yrkande  1 bör  riksdagen  som  sin  mening  ge
regeringen till  känna.  Motionerna So242 (v), So310
(mp) yrkandena 1, 2 och 4,  So326  (s),  So335  (s),
So439  (s),  So447 (s), So456 (m) yrkandena 1, 7 och
9, So465 (fp)  yrkandena  10, 13 och 21 och K289 (s)
yrkande 2 avstyrks.</pre>
<pre></pre>
<pre>dels  att  utskottets hemställan  under  1  bort  ha
följande lydelse:</pre>
<pre>
1. beträffande  handikappolitikens  inriktning
m.m.</pre>
<pre>att riksdagen med anledning av motion 1998/99:So455  yrkande 1
och  med  avslag  på  motionerna  1998/99:So242,
1998/99:So310    yrkandena    1,    2   och   4,
1998/99:So326,   1998/99:So335,   1998/99:So439,
1998/99:So447, 1998/99:So456 yrkandena  1, 7 och
9,  1998/99:So465  yrkandena  10, 13 och 21  och
1998/99:K289  yrkande  2  som  sin   mening  ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,</pre>
<pre></pre>
<pre>3. Handikappolitikens inriktning m.m.
(mom. 1)</pre>
<pre></pre>
<pre>
Kerstin Heinemann (fp) anser</pre>
<pre></pre>
<pre>dels att den del av utskottets betänkande  som på s.
11  börjar  med  "Utskottet vidhåller" och på s.  12
slutar med "10 avstyrks" bort ha följande lydelse:</pre>
<pre>
Utskottet anser att  på  samma sätt som arbetet med
att förverkliga barnkonventionen  genom  att  skärpa
lagstiftningen   fortskrider  måste  ett  omfattande
arbete nu sättas i  gång  för  att  anpassa Sveriges
lagar   efter   de   krav   som   uppställs  i  FN:s
standardregler  om  delaktighet  och  jämlikhet  för
människor  med  funktionsnedsättning.  Sverige   bör
också,  enligt  utskottets  mening,  bidra  till att
lyfta  fram dessa frågor i biståndet inom ramen  för
fattigdomsbekämpning  och  i  arbetet med att stärka
fred,  demokrati  och  mänskliga  rättigheter   samt
agerandet  i Världsbanken och samarbetet inom FN och
EU.</pre>
<pre>Utskottet  anser   att   det   är   uppenbart   att
rättsskyddet för människor med funktionshinder måste
stärkas  i  Sverige.  Flera länder, som USA, Kanada,
Nya Zeeland, Australien  och  Sydafrika,  har  redan
sådan     lagstiftning.    Utskottet    anser    att
diskriminering  av  handikapp  skall  likställas med
diskriminering på grund av kön, hudfärg eller etnisk
tillhörighet.</pre>
<pre>För    att    underlätta    för    människor    med
funktionsnedsättning  att  delta i samhällslivet bör
information  om tillgänglighet  finnas  som  kan  ge
vägledning vad  gäller  allt från handikappanpassade
offentliga institutioner  till  tidningar som ges ut
på  kassett.  Om en informationsbas  av  detta  slag
skapas  kan det  bli  intressant  även  för  privata
företag  att   informera   om   vilken   service  de
tillhandahåller. Vad utskottet anfört med  anledning
av  motion  So465  (fp) yrkandena 10, 13 och 21  bör
riksdagen som sin mening  ge  regeringen till känna.
Motionerna So242 (v), So310 (mp)  yrkandena 1, 2 och
4, So326 (s), So335 (s), So439 (s), So447 (s), So455
(c) yrkande 1, So456 (m) yrkandena  1,  7  och 9 och
K289 (s) yrkande 2 avstyrks.</pre>
<pre>
dels  att  utskottets  hemställan  under  1 bort  ha
följande lydelse:</pre>
<pre>
1.  beträffande  handikappolitikens inriktning
m.m.</pre>
<pre>att riksdagen med anledning  av motion 1998/99:So465 yrkandena
10,  13  och  21  och  med avslag på  motionerna
1998/99:So242, 1998/99:So310  yrkandena 1, 2 och
4, 1998/99:So326, 1998/99:So335,  1998/99:So439,
1998/99:So447,    1998/99:So455    yrkande    1,
1998/99:So456   yrkandena   1,  7  och  9,   och
1998/99:K289  yrkande  2  som  sin   mening  ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,</pre>
<pre></pre>
<pre>4. Serviceboende för funktionshindrade
(mom. 2)</pre>
<pre></pre>
<pre>
Chris  Heister  (m),  Chatrine  Pålsson  (kd),  Leif
Carlson (m), Lars Gustafsson (kd), Cristina  Husmark
Pehrsson (m) och Lars Elinderson (m) anser</pre>
<pre></pre>
<pre>dels att den del av utskottets betänkande som  på s.
14 börjar med "Utskottet konstaterar" och slutar med
"bör avslås" bort ha följande lydelse:</pre>
<pre>
Socialtjänstlagen  ålägger  kommunerna  att inrätta
bostäder med särskild service för funktionshindrade.
Enligt  utskottet  är  det  otillfredsställande  att
olika regler därvid gäller beroende  på  om kommunen
väljer att driva verksamheten i egen regi  eller att
lägga ut den på entreprenad till ett privat företag.
Det privata företaget måste ansöka om tillstånd  för
att   starta   verksamheten   och  kan  därefter  få
tillståndet indraget om kvalitetskraven  inte längre
är  uppfyllda.  Kommunal  verksamhet kan visserligen
kritiseras,   men   varken   Socialstyrelsen   eller
länsstyrelserna har befogenhet  att  ålägga kommunen
att  leva upp till kvalitetskraven. Utskottet  anser
att  reglerna  om  tillsyn  över  serviceboende  för
funktionshindrade    bör    ses   över   och   göras
konkurrensneutrala.</pre>
<pre>Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning
av motion N326 (m, kd) yrkande  23 som sin mening ge
regeringen till känna.</pre>
<pre>
dels  att  utskottets  hemställan under  2  bort  ha
följande lydelse:</pre>
<pre>
2.      beträffande     serviceboende      för
funktionshindrade</pre>
<pre>att riksdagen  med anledning av motion 1998/99:N326 yrkande 23
som sin mening ger  regeringen  till  känna  vad
utskottet anfört,</pre>
<pre></pre>
<pre>5. Hjälpmedelsgaranti m.m. (mom. 3)</pre>
<pre></pre>
<pre>
Chris  Heister  (m),  Chatrine  Pålsson  (kd),  Leif
Carlson  (m), Lars Gustafsson (kd), Cristina Husmark
Pehrsson  (m),   Kenneth   Johansson   (c),  Kerstin
Heinemann (fp) och Lars Elinderson (m) anser</pre>
<pre></pre>
<pre>dels att den del av utskottets betänkande  som på s.
18 börjar med "Utskottet konstaterar" och slutar med
"9 avstyrks därmed" bort ha följande lydelse:</pre>
<pre>
Enligt  utskottet fungerar hjälpmedelsförsörjningen
i dag inte  på ett acceptabelt sätt. Väntetiderna är
i många fall  orimligt långa. Utskottet anser att en
hjälpmedelsgaranti     bör    införas    samt    att
hjälpmedelsmarknaden  bör   öppnas  för  konkurrens.
Detta  skulle  leda till kortare  köer,  ett  större
utbud av hjälpmedel  och en större valfrihet för den
enskilde. Enligt utskottet  bör regeringen skyndsamt
utreda  frågan  om den närmare  utformningen  av  en
hjälpmedelsgaranti.</pre>
<pre>När   det   gäller  barns   behov   av   hjälpmedel
konstaterar utskottet  att  lek  är en viktig del av
barnets naturliga utveckling och därmed en nödvändig
komponent        i        rehabiliterings-       och
habiliteringsarbetet.    Utskottet    vill    därför
framhålla vikten av att barns  behov  av  hjälpmedel
för lek och fritid uppmärksammas särskilt.</pre>
<pre>Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning
av motionerna So455 (c) yrkande 2, So456 (m) yrkande
5 och So465 (fp) yrkandena 5, 8 och 9 som sin mening
ge regeringen till känna.</pre>
<pre>
dels  att  utskottets  hemställan  under  3 bort  ha
följande lydelse:</pre>
<pre>
3. beträffande hjälpmedelsgaranti m.m.</pre>
<pre>att  riksdagen  med  anledning  av  motionerna   1998/99:So455
yrkande   2,   1998/99:So456   yrkande   5   och
1998/99:So465  yrkandena  5,  8  och  9  som sin
mening  ger  regeringen till känna vad utskottet
anfört,</pre>
<pre></pre>
<pre>6. Rätt att överklaga beslut om hjälpmedel
(mom. 4)</pre>
<pre></pre>
<pre>
Chris  Heister  (m),  Chatrine  Pålsson  (kd),  Leif
Carlson (m), Lars  Gustafsson (kd), Cristina Husmark
Pehrsson (m), Thomas Julin (mp) och Lars Elindersson
(m) anser</pre>
<pre></pre>
<pre>dels att den del av  utskottets betänkande som på s.
18  börjar med "Även motion"  och  slutar  med  "(m)
avstyrks" bort ha följande lydelse:</pre>
<pre>
Utskottet  delar  uppfattningen  i motion So249 (m)
att  det  är  otillfredsställande  att  landstingens
beslut   om  hjälpmedel  inte  kan  överklagas   med
förvaltningsbesvär.  Utskottet anser att en rätt att
överklaga dessa beslut  bör  införas  i  hälso-  och
sjukvårdslagen.  Regeringen  bör  snarast  återkomma
till   riksdagen   med   ett   sådant  förslag  till
lagändring.</pre>
<pre>
dels  att  utskottets  hemställan under  4  bort  ha
följande lydelse:</pre>
<pre>
4. beträffande rätt  att  överklaga  beslut om
hjälpmedel</pre>
<pre>att  riksdagen med anledning av motion 1998/99:So249  som  sin
mening  ger  regeringen till känna vad utskottet
anfört,</pre>
<pre></pre>
<pre>7. Högkostnadsskydd för hjälpmedel (mom. 5)</pre>
<pre></pre>
<pre>
Chatrine  Pålsson (kd),  Lars  Gustafsson  (kd)  och
Thomas Julin (mp) anser</pre>
<pre></pre>
<pre>dels att den  del av utskottets betänkande som på s.
18 börjar med "Utskottet  är inte" och slutar med "5
avstyrks därmed" bort ha följande lydelse:</pre>
<pre>
Få  har  drabbats  så  hårt  av  de  senaste  årens
nedskärningar som personer med  funktionshinder. För
många  i  denna grupp är avgifterna  för  hemtjänst,
färdtjänst,     hjälpmedel    och    ledsagarservice
tillsammans med utgifter  för läkemedel och sjukvård
orimligt höga. Utskottet anser  att  det  behövs  en
helhetssyn  på  de  funktionshindrades kostnader och
att ett högkostnadsskydd  även  för  hjälpmedel  bör
införas.</pre>
<pre>Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning
av  motion  So310  (mp)  yrkande 5 som sin mening ge
regeringen till känna.</pre>
<pre>
dels  att  utskottets hemställan  under  5  bort  ha
följande lydelse:</pre>
<pre>
5. beträffande högkostnadsskydd för hjälpmedel</pre>
<pre>att riksdagen  med anledning av motion 1998/99:So310 yrkande 5
som sin mening ger  regeringen  till  känna  vad
utskottet anfört,</pre>
<pre></pre>
<pre></pre>
<pre>8. Komplettering av 3 a § hälso- och
sjukvårdslagen (mom. 6)</pre>
<pre></pre>
<pre>
Chatrine Pålsson (kd) och Lars Gustafsson (kd) anser</pre>
<pre></pre>
<pre>dels  att den del av utskottets betänkande som på s.
19     börjar      med      "Hjälp-medelsinstitutets
projektverksamhet" och slutar med "behövs inte" bort
ha följande lydelse:</pre>
<pre>
Barns  och  vuxnas  behov  av  hjälpmedel  för  att
kompensera  ett  funktionshinder skiljer  sig  åt  i
flera  avseenden.  Barn   behöver   hjälpmedel   som
stimulerar  deras  utveckling,  hjälpmedel för lek i
syfte  att  träna  olika  funktioner   samt  lämplig
anpassning av leksaker för att de skall  kunna  leka
som  andra  barn. Barn utvecklas genom leken och det
gäller även funktionshindrade  barn.  Barn har också
andra   behov   av   fritidsverksamheter  än  vuxna.
Utskottet  finner  det oroande  att  hjälpmedel  för
utveckling   inte   längre    beviljas.   Exempelvis
betecknas  trehjuliga  cyklar som  fritidshjälpmedel
och   beviljas  inte,  vilket   medför   att   många
funktionshindrade  barn  och  ungdomar  tvingas  att
använda  rullstol  när de skulle kunna cykla. Vidare
får elever inte datorer  för  användning  i  hemmet,
trots  att  behovet  är lika stort där som i skolan.
Utskottet anser att 3  a § hälso- och sjukvårdslagen
bör kompletteras med en  bestämmelse  om  att hänsyn
skall tas till barns och ungdomars särskilda  behov.
Regeringen bör snarast återkomma till riksdagen  med
förslag till en sådan ändring.</pre>
<pre>Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning
av  motion  So376  (kd) yrkande 19 som sin mening ge
regeringen till känna.</pre>
<pre>
dels  att utskottets  hemställan  under  6  bort  ha
följande lydelse:</pre>
<pre>
6.  beträffande  komplettering av 3 a § hälso-
och sjukvårdslagen</pre>
<pre>att riksdagen med anledning av motion 1998/99:So376 yrkande 19
som  sin mening ger regeringen  till  känna  vad
utskottet anfört,</pre>
<pre></pre>
<pre>9. IT-hjälpmedel (mom. 7)</pre>
<pre></pre>
<pre>
Kenneth Johansson (c) anser</pre>
<pre></pre>
<pre>dels att den  del av utskottets betänkande som på s.
19  börjar  med  "Regeringen  har"  och  slutar  med
"Motionerna avstyrks" bort ha följande lydelse:</pre>
<pre>
Enligt utskottet  har  informationstekniken en stor
potential    för    att    öka    funktionshindrades
livskvalitet. Det är därför viktigt  med information
om  teknikens  möjligheter  och  att  tekniken  blir
tillgänglig  för alla. Utskottet anser att  det  bör
göras    en   översyn    av    sjukvårdshuvudmännens
förskrivning   av   IT-hjälpmedel.   Det   bör  även
övervägas  om  det behövs ett särskilt stöd för  den
ofta  mycket  dyra   anpassningen  av  IT-produkter.
Utskottet anser det vidare  angeläget  att utreda en
lagreglering  av  tillgängligheten  inom  IT-området
samt upphovsrättens inverkan på tillgängligheten för
läshandikappade  personer. Enligt utskottets  mening
bör  en  ändring  göras   i   lagen   om   offentlig
upphandling   med  innebörd  att  det  alltid  skall
ställas  krav  på  tillgänglighet  vid  upphandling.
Insatser på europeisk  nivå  är  härvid  nödvändiga.
Utskottet  anser  också  att  regeringen bör uppmana
huvudmännen inom respektive område  att  se över den
kompetens som finns inom området IT och handikapp.</pre>
<pre>Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning
av  motion  So455  (c) yrkande 10 som sin mening  ge
regeringen   till  känna.   Motionerna   So456   (m)
yrkandena  3 och  4  samt  T803  (v)  yrkandena  3-5
avstyrks.</pre>
<pre>
dels  att utskottets  hemställan  under  7  bort  ha
följande lydelse:</pre>
<pre>
7. beträffande IT-hjälpmedel</pre>
<pre>att riksdagen med anledning av motion 1998/99:So455 yrkande 10
och   med  avslag  på  motionerna  1998/99:So456
yrkandena 3 och 4 och 1998/99:T803 yrkandena 3-5
som sin  mening  ger  regeringen  till känna vad
utskottet anfört,</pre>
<pre></pre>
<pre>10. Psykiatrireformen (mom. 8)</pre>
<pre></pre>
<pre>
Chris   Heister  (m),  Leif  Carlson  (m),  Cristina
Husmark Pehrsson (m) och Lars Elinderson (m) anser</pre>
<pre></pre>
<pre>dels att  den del av utskottets betänkande som på s.
25  börjar med  "Psykiatrireformen"  och  på  s.  26
slutar  med  "vårpropositionen,  avstyrks"  bort  ha
följande lydelse:</pre>
<pre>
Utskottet  anser  att  psykiatrireformen  inte  har
fungerat  tillfredsställande.  Detta syns i alltfler
uteliggare och missbrukare. Det  är  allvarligt  och
innebär   att   åtgärder   måste   vidtas.  Mot  den
bakgrunden   anser  utskottet  att  regeringen   bör
återkomma till riksdagen med förslag som innebär att
även  de  psykiskt   funktionshindrade  omfattas  av
personkretsen enligt lagen  om stöd och service till
vissa  funktionshindrade  (LSS).   Möjligheten   för
psykiskt  funktionshindrade  att  få  rätt  till  en
personlig  assistent  skulle  innebära bättre omsorg
för     denna     glömda     handikappgrupp.      Ur
samhällsekonomisk  synpunkt  är  det  viktigt att de
sociala  förhållandena  fungerar  tillfredsställande
för  denna  grupp.  Om så inte sker återkommer  ofta
dessa personer som ännu tyngre vårdfall i den slutna
vården och drar då högre  kostnader  för samhället i
stort.</pre>
<pre>Vad utskottet anfört med anledning av  motion So456
(m)  yrkande  6  bör  riksdagen  som  sin mening  ge
regeringen till känna. Motionerna So260  (v),  So349
(kd)  yrkandena  1,  2, 3 (delvis) och 4, So376 (kd)
yrkande 10, So446 (kd) yrkande 1, So465 (fp) yrkande
19 och So467 (fp) yrkande 15 avstyrks.</pre>
<pre>
dels  att  utskottets hemställan  under  8  bort  ha
följande lydelse:</pre>
<pre>
8. beträffande psykiatrireformen</pre>
<pre>att riksdagen  med anledning av motion 1998/99:So456 yrkande 6
och  med  avslag  på  motionerna  1998/99:So260,
1998/99:So349 yrkandena  1,  2,  3 delvis och 4,
1998/99:So376 yrkande 10, 1998/99:So446  yrkande
1,  1998/99:So465  yrkande  19 och 1998/99:So467
yrkande  15 som sin mening ger  regeringen  till
känna vad utskottet anfört,</pre>
<pre></pre>
<pre>11. Psykiatrireformen (mom. 8)</pre>
<pre></pre>
<pre>
Chatrine Pålsson (kd) och Lars Gustafsson (kd) anser</pre>
<pre></pre>
<pre>dels att den del  av utskottets betänkande som på s.
25  börjar  med "Psykiatrireformen"  och  på  s.  26
slutar  med  "vårpropositionen,  avstyrks"  bort  ha
följande lydelse:</pre>
<pre>
Psykiatrireformen  blev  försenad  under  de första
åren.  Många  psykiskt  sjuka  har  en  mycket  svår
situation.  Detta  understryker att ansvaret för den
enskildes vårdbehov  måste bli tydligt. Innehållet i
vården och inte minst  sättet  man blir bemött på är
särskilt  viktigt  för  psykiskt  sjuka  och  är  en
förutsättning   för   ett  bra  behandlingsresultat.
Fortsatt otydlighet om var ansvaret för behandlingen
ligger   kan  få  mycket  allvarliga   konsekvenser,
särskilt för  dem som inte har förmågan att föra sin
egen talan och  kanske  saknar  närstående  som  kan
agera.  Enligt uppgift är cirka en tredjedel av alla
uteliggare psykiskt sjuka.</pre>
<pre>Utskottet  anser  vidare  att det nu finns behov av
att    ytterligare    utveckla   samverkan    mellan
kommunernas    socialtjänst     och     landstingens
psykiatrivård    liksom    med    försäkringskassan,
arbetsmarknadsmyndigheten      och     primärvården.
Socialtjänstens  och  psykiatrins   uppgift  är  att
stödja    varandra   i   arbetet   med   att   skapa
behandlingsmetoder  och arbetssätt som ger reformens
målgrupp möjlighet till ett meningsfullt liv. Det är
viktigt  att komma ihåg  att  behovet  av  hjälp  är
mycket  varierande  hos  psykiskt  funktionshindrade
personer,  inte  bara  sinsemellan  utan  också över
tiden  hos  en  och samma person. Därför måste  både
diagnos   och  behandling   återkommande   omprövas.
Utskottet vill  understryka  att  för många psykiskt
sjuka  är  det olämpligt att enbart vårdas  i  öppna
vårdformer.   Därför   måste   behovet   av   slutna
vårdplatser tillgodoses.</pre>
<pre>En  del  av  de patienter som bedöms som medicinskt
färdigbehandlade och som skrivs ut har inget socialt
skyddsnät. Många  av  dessa  människor  blir  mycket
ensamma.  Undersökningar  visar  att  många  av våra
uteliggare  är  en  konsekvens av psykiatrireformen.
För dessa spelar frivilliginsatserna  en mycket stor
roll.   De   ideella   organisationerna  gör  enligt
utskottets  mening en oersättlig  insats  för  dessa
personer.</pre>
<pre>Utskottet konstaterar  att  personer  med  psykiska
funktionshinder till stora delar hamnar utanför LSS.
Detta  är  inte  acceptabelt.  Regeringen bör därför
återkomma till riksdagen med förslag  om ändring i 9
a  §  LSS  så  att  det  klart framgår att personlig
assistans också kan beviljas  den  som behöver hjälp
med  aktivering  och motivation för att  klara  sina
grundläggande  behov.   Vad   utskottet  anfört  med
anledning av motionerna So349 (kd) yrkandena 1, 2, 3
(delvis) och 4, So376 (kd) yrkande 10 och So446 (kd)
yrkande 1 bör riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna. Motionerna So260 (v),  So456 (m) yrkande
6, So465 (fp) yrkande 19 och So467 (fp)  yrkande  15
avstyrks.</pre>
<pre>
dels  att  utskottets  hemställan  under  8  bort ha
följande lydelse:</pre>
<pre>
8. beträffande psykiatrireformen</pre>
<pre>att  riksdagen  med  anledning  av  motionerna   1998/99:So349
yrkandena  1,  2,  3 delvis och 4, 1998/99:So376
yrkande 10 och 1998/99:So446  yrkande  1 och med
avslag  på  motionerna  1998/99:So260,  1998/99:
So456  yrkande  6, 1998/99:So465 yrkande 19  och
1998/99:So467 yrkande  15  som  sin  mening  ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,</pre>
<pre></pre>
<pre>12. Psykiatrireformen (mom. 8)</pre>
<pre></pre>
<pre>
Kerstin Heinemann (fp) anser</pre>
<pre></pre>
<pre>dels  att den del av utskottets betänkande som på s.
25 börjar  med  "Psykiatrireformen"  och  på  s.  26
slutar  med  "vårpropositionen,  avstyrks"  bort  ha
följande lydelse:</pre>
<pre>
Psykiatrireformen  innebär  att  alltfler  psykiskt
sjuka  personer  numera  bor utanför institutionerna
och får sin vård på hemorten.  För  att  detta skall
fungera  väl  måste  vården  och  servicen samordnas
mellan  de olika vårdgivarna och anpassas  till  den
funktionshindrades     behov.    Kommunerna    skall
tillgodose behovet av service,  sysselsättning, stöd
och  vård  men  inte nödvändigtvis själva  producera
dessa insatser. Utskottet  anser att insatser i form
av mobila team är värdefulla. Dessa kan nå människor
på ett tidigt stadium och fungera som en länk mellan
hemvård och sjukvård. Teamen,  som  skall  kunna nås
dygnet runt via telefon, kan rycka ut för att  bl.a.
lugna  personer  med ångestattacker. Tidiga insatser
kan  förhindra  onödiga   vräkningar   och  oro  hos
grannar.</pre>
<pre>Utskottet  vill här uppmärksamma fler problem  inom
psykiatrin.  För   unga  människor  som  drabbas  av
psykoser är det viktigt  att psykosförloppet stoppas
och hävs så fort som möjligt  för  att  undvika  ett
livslångt  lidande. Utskottet föreslår därför att en
utredning  tillsätts   med   uppdrag   att  se  över
patientens  behov  av rätt diagnostik på ett  tidigt
stadium. Denna utredning skall också se över behovet
av  en  rättighetslagstiftning,   liknande  den  för
människor  med funktionshinder, LSS  och  LASS,  för
vissa   kategorier   av   människor   med   psykiska
sjukdomar. Utskottet vill också uppmärksamma att det
är viktigt att vårdpersonalen inom psykiatrin är väl
förtrogen   med   de   psykiska  problem  som  olika
invandrargrupper kan förete  mot  bakgrund av vad de
tidigare  upplevt  i  livet.  Kunskap  om   psykiska
följdverkningar   av   tortyr   bör   därför   också
förekomma.  Vad  utskottet  anfört  med anledning av
motionerna  So465  (fp)  yrkande 19 och  So467  (fp)
yrkande  15  bör  riksdagen  som   sin   mening   ge
regeringen  till  känna. Motionerna So260 (v), So349
(kd) yrkandena 1, 2,  3  delvis  och  4,  So376 (kd)
yrkande  10,  So446  (kd)  yrkande  1 och So456  (m)
yrkande 6 avstyrks.</pre>
<pre>
dels  att  utskottets  hemställan under  8  bort  ha
följande lydelse:</pre>
<pre>
8. beträffande psykiatrireformen</pre>
<pre>att  riksdagen  med  anledning   av  motionerna  1998/99:So465
yrkande 19 och 1998/99:So467 yrkande  15 och med
avslag      på     motionerna     1998/99:So260,
1998/99:So349  yrkandena  1,  2, 3 delvis och 4,
1998/99:So376 yrkande 10, 1998/99:So446  yrkande
1 och 1998/99: So456 yrkande 6  som  sin  mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,</pre>
<pre></pre>
<pre>13. Daglig verksamhet (mom. 9)</pre>
<pre></pre>
<pre>
Chris  Heister  (m),  Chatrine  Pålsson  (kd),  Leif
Carlson  (m), Lars Gustafsson (kd), Cristina Husmark
Pehrsson (m) och Lars Elinderson (m) anser</pre>
<pre></pre>
<pre>dels att den  del av utskottets betänkande som på s.
27 börjar med "Enligt  LSS"  och på s. 28 slutar med
"Motionerna avstyrks" bort ha följande lydelse:</pre>
<pre>
Den inventering som alltfler  kommuner  nu genomför
bekräftar  det  stora  behovet av stödinsatser  inom
framför    allt   områden   som    arbete,    daglig
sysselsättning,      sociala      kontakter      och
fritidsaktiviteter.  För många psykiskt sjuka är det
allra viktigast att ha  något  meningsfullt att göra
under  dagen.  LSS  nuvarande  utformning  ger  inte
psykiskt   funktionshindrade   rätt    till   daglig
sysselsättning enligt denna lag. Kommunerna har dock
enligt   socialtjänstlagens  21 §  ansvar  för   att
medverka  till  en  meningsfull  sysselsättning  för
människor med funktionshinder. Kommunernas åliggande
måste enligt  utskottet  lyftas  fram. Vad utskottet
anfört med anledning av motion So349  (kd) yrkande 3
(delvis) bör riksdagen som sin mening ge  regeringen
till känna. Motion So385 (v) avstyrks.</pre>
<pre>
dels  att  utskottets  hemställan  under  9 bort  ha
följande lydelse:</pre>
<pre>
9. beträffande daglig verksamhet</pre>
<pre>att riksdagen med anledning av motion 1998/99:So349  yrkande 3
delvis  samt  med avslag på motion 1998/99:So385
som sin mening  ger  regeringen  till  känna vad
utskottet anfört,</pre>
<pre></pre>
<pre>14. Bilstödet (mom. 12)</pre>
<pre></pre>
<pre>
Chris   Heister  (m),  Leif  Carlson  (m),  Cristina
Husmark Pehrsson (m) och Lars Elinderson (m) anser</pre>
<pre></pre>
<pre>dels att  den del av utskottets betänkande som på s.
33 börjar med "Utskottet konstaterar" och slutar med
"avstyrks därmed" bort ha följande lydelse:</pre>
<pre>
Utskottet  anser att reglerna för bilstödet bör ses
över   och   förtydligas    så    att   stödet   vid
behovsprövningen  även  beräknas  med   hänsyn  till
merkostnader för inköp av en större bil av s.k. van-
typ om detta är nödvändigt för att den sökande skall
kunna komma in i fordonet sittande i rullstol  eller
permobil.   Även   automatisk  växellåda  och  annan
extrautrustning som är styrkt genom läkarintyg eller
är förknippade med villkorskrav  i körkort bör kunna
ingå   i   beräkningsgrunden   för  bilstödet.   Vad
utskottet anfört med anledning av  motionerna  So217
(m)  och  So291  (m) bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.  Motionerna  So288 (v), So310
(mp) yrkande 10, So376 (kd) yrkande 17,  So394  (s),
So406 (s) och So465 (fp) yrkande 26 avstyrks.</pre>
<pre>
dels  att  utskottets  hemställan  under  12 bort ha
följande lydelse:</pre>
<pre>
12. beträffande bilstödet</pre>
<pre>att  riksdagen med anledning av motionerna  1998/99:So217  och
1998/99:So291   och  med  avslag  på  motionerna
1998/99:So288,   1998/99:So310    yrkande    10,
1998/99:So376   yrkande   17,   1998/99:  So394,
1998/99:So406, 1998/99:So465 yrkande  26 som sin
mening  ger  regeringen till känna vad utskottet
anfört,</pre>
<pre></pre>
<pre></pre>
<pre>15. Bilstödet (mom. 12)</pre>
<pre></pre>
<pre>
Chatrine Pålsson (kd) och Lars Gustafsson (kd) anser</pre>
<pre></pre>
<pre>dels att den del av  utskottets betänkande som på s.
33 börjar med "Utskottet konstaterar" och slutar med
"avstyrks därmed" bort ha följande lydelse:</pre>
<pre>
I dag kan bilstöd endast  lämnas  om  minst  sju år
förflutit  sedan  föregående stöd. Om det finns skäl
från   trafiksäkerhetssynpunkt    eller    medicinsk
synpunkt  får dock bidrag lämnas tidigare. Utskottet
anser  att möjligheten  att  få  stöd  tidigare  bör
vidgas till  att  även omfatta väsentligt förändrade
förhållanden. T.ex.  kan  en  förälder som beviljats
bilstöd för ett barn med funktionshinder och som får
ytterligare ett barn med funktionshinder ha behov av
en större bil eller ytterligare  en  bil på grund av
detta  andra barns behov. Vad utskottet  anfört  med
anledning  av  motion  So376  (kd)  yrkande  17  bör
riksdagen  som  sin mening ge regeringen till känna.
Motionerna So217  (m),  So288  (v), So291 (m), So310
(mp) yrkande 10, So394 (s), So406 (s) och So465 (fp)
yrkande 26 avstyrks.</pre>
<pre>
dels  att  utskottets hemställan under  12  bort  ha
följande lydelse:</pre>
<pre>
12. beträffande bilstödet</pre>
<pre>att riksdagen med anledning av motion 1998/99:So376 yrkande 17
och  med  avslag  på  motionerna  1998/99:So217,
1998/99:So288,    1998/99:So291,   1998/99:So310
yrkande 10, 1998/99:So394,  1998/99:  So406  och
1998/99:So465  yrkande  26  som  sin  mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,</pre>
<pre></pre>
<pre>16. Bilstödet (mom. 12)</pre>
<pre></pre>
<pre>
Kerstin Heinemann (fp) anser</pre>
<pre></pre>
<pre>dels att den del av utskottets betänkande som  på s.
33 börjar med "Utskottet konstaterar" och slutar med
"avstyrks därmed" bort ha följande lydelse:</pre>
<pre>
Utskottet anser att bilstödet är ett bra medel  för
att ge personer med funktionsnedsättningar möjlighet
till  delaktighet  i  samhällslivet.  I  betänkandet
Rätten  till  ratten  (SOU  1994:55)  föreslogs  att
åldersgränsen 50 år för att få rätt till bilstöd för
den som inte behöver bil för arbetsresor  skulle tas
bort.     Utskottet    delar    uppfattningen    att
åldersgränsen  bör  tas  bort  men  kan  inte bedöma
kostnaden för detta. Därför bör regeringen  göra  en
hälsoekonomisk  analys  av vad det skulle betyda att
man tar bort åldersgränsen  och  hur kostnaderna för
annat  samhällsstöd  därmed  skulle  förändras.  Vad
utskottet anfört med anledning av motion  So465 (fp)
yrkande   26   bör   riksdagen  som  sin  mening  ge
regeringen till känna.  Motionerna  So217 (m), So288
(v),  So291 (m), So310 (mp) yrkande 10,  So376  (kd)
yrkande 17, So394 (s) och So406 (s) avstyrks.</pre>
<pre>
dels att  utskottets  hemställan  under  12  bort ha
följande lydelse:</pre>
<pre>
12. beträffande bilstödet</pre>
<pre>att  riksdagen  med  anledning  av  motionerna   1998/99:So465
yrkande   26   och   med  avslag  på  motionerna
1998/99:So217,   1998/99:So288,   1998/99:So291,
1998/99:So310 yrkande  10, 1998/99:So376 yrkande
17,  1998/99:So394  och  1998/99:So406  som  sin
mening ger regeringen till  känna  vad utskottet
anfört,</pre>
<pre></pre>
<pre>17. Bilstödet (mom. 12)</pre>
<pre></pre>
<pre>
Thomas Julin (mp) anser</pre>
<pre></pre>
<pre>dels att den del av utskottets betänkande  som på s.
33 börjar med "Utskottet konstaterar" och slutar med
"avstyrks därmed" bort ha följande lydelse:</pre>
<pre>
Utskottet anser att det behövs ett förtydligande av
reglerna      gällande      bilstödet     så     att
anpassningsåtgärder i form av extra utrustning såsom
t.ex.    automatisk   växellåda,   centrallås    med
fjärrstyrning  och  annan  elektronik  som  behövs i
förhållande  till  funktionsnedsättningen  bör kunna
ingå i beräkningsgrunden för bilstödet. Vidare anser
utskottet  att regeringen bör göra en hälsoekonomisk
analys  av  vad   det  skulle  betyda  att  ta  bort
åldersgränsen 50 år  för  rätt  till bilstöd för dem
som  inte  behöver  bil  för  arbetsresor   och  hur
kostnaderna  för  annat  samhällsstöd  därmed skulle
förändras.  Vad  utskottet  anfört med anledning  av
motionerna So217 (m) och So465  (fp)  yrkande 26 bör
riksdagen som sin mening ge regeringen  till  känna.
Motionerna  So288 (v), So291 (m), So310 (mp) yrkande
10, So376 (kd)  yrkande  17, So394 (s) och So406 (s)
avstyrks.</pre>
<pre>
dels  att utskottets hemställan  under  12  bort  ha
följande lydelse:</pre>
<pre>
12. beträffande bilstödet</pre>
<pre>att  riksdagen  med  anledning av motionerna 1998/99:So217 och
1998/99:So465  yrkande  26  och  med  avslag  på
motionerna   1998/99:    So288,   1998/99:So291,
1998/99:So310 yrkande 10,  1998/99:So376 yrkande
17,  1998/99:So394  och  1998/99:So406  som  sin
mening ger regeringen till  känna  vad utskottet
anfört,</pre>
<pre></pre>
<pre>18. Samordning av insatser för
funktionshindrade (mom. 15)</pre>
<pre></pre>
<pre>
Chatrine  Pålsson  (kd),  Lars  Gustafsson (kd)  och
Thomas Julin (mp) anser</pre>
<pre></pre>
<pre>dels att den del av utskottets betänkande  som på s.
36   börjar   med  "Den  enskilde"  och  slutar  med
"avstyrks därmed" bort ha följande lydelse:</pre>
<pre>
Utskottet  anser   att  stödet  till  personer  med
funktionshinder    skall    vara    lättillgängligt.
Ansvarsfördelningen   mellan  landsting  och  kommun
skall  vara klar så att  den  enskilde  inte  bollas
mellan olika  instanser.  Utskottet anser därför att
det   behövs  en  översyn  av  hur   en   finansiell
samordning   av   huvudmän   rörande   insatser  för
funktionshindrade skulle kunna genomföras.</pre>
<pre>Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning
av  motion So460 (mp) yrkande 22 som sin  mening  ge
regeringen till känna.</pre>
<pre>
dels  att  utskottets  hemställan  under  15 bort ha
följande lydelse:</pre>
<pre>
15.  beträffande  samordning  av insatser  för
funktionshindrade</pre>
<pre>att riksdagen med anledning av motion 1998/99:So460 yrkande 22
som  sin  mening ger regeringen till  känna  vad
utskottet anfört,</pre>
<pre></pre>
<pre>19. Kunskaper om funktionshinder (mom. 16)</pre>
<pre></pre>
<pre>
Chatrine Pålsson  (kd),  Lars  Gustafsson  (kd)  och
Kerstin Heinemann (fp) anser</pre>
<pre></pre>
<pre>dels  att den del av utskottets betänkande som på s.
38 börjar  med  "Utskottet vidhåller" och slutar med
"som anförts" bort ha följande lydelse:</pre>
<pre>
Av rapporten "Arbetsförhållanden  och  attityder  -
professionellas     möten     med    personer    med
funktionshinder"  framgår att de  flesta  tjänstemän
och  handläggare har  en  positiv  inställning  till
funktionshindrade.  Dock  tycks  många  inte  förstå
allvaret  i  de  funktionshindrades  situation  utan
betraktar  ärenden  som  rör grundläggande behov som
vilka ärenden som helst. Utredningen visar också att
många ärenden faller mellan  stolarna  till följd av
dåligt  fungerande  samarbete  mellan myndigheterna.
Samtidigt  har  personer  med  funktionshinder   och
föräldrar  till  funktionshindrade  barn  blivit mer
insatta  och för sin talan på ett effektivare  sätt,
vilket är  pressande för personalen som inte får det
stöd de behöver  i  komplicerade  fall.  Ett  dåligt
bemötande    kan    många   gånger   förklaras   med
neddragningen av resurser  vid  försäkringskassor, i
skolor,   inom  hälso-  och  sjukvården   och   inom
socialtjänsten, heter det i rapporten.</pre>
<pre>Enligt utskottet  är  detta oacceptabelt. Utskottet
anser  att  den personal som  ansvarar  för  ärenden
rörande funktionshindrade  måste  få den utbildning,
den tid och det stöd som krävs både  för  att ge ett
bra  bemötande  och  för  att  kunna göra en korrekt
bedömning      och     därmed     tillgodose      de
funktionshindrades  behov.  Utskottet  anser att ett
bättre samarbete med handikapporganisationerna måste
byggas  upp för att deras kunskaper och erfarenheter
skall kunna  tas  till  vara.  Det  gäller för såväl
yrkesutbildning   som  omskolning,  anpassning   och
rehabilitering. Bemötandet  av de funktionshindrades
anhöriga är en annan viktig del.</pre>
<pre>Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning
av motionerna So376 (kd) yrkande  6  och  So465 (fp)
yrkande 18 som sin mening ge regeringen till känna.</pre>
<pre>
dels  att  utskottets  hemställan  under 16 bort  ha
följande lydelse:</pre>
<pre>
16. beträffande kunskaper om funktionshinder</pre>
<pre>att  riksdagen  med  anledning  av  motionerna   1998/99:So376
yrkande  6  och 1998/99:So465 yrkande 18 som sin
mening ger regeringen till känna vad i utskottet
anfört,</pre>
<pre></pre>
<pre>20. Handikappanpassning som norm i
statsbudget, utredningar m.m. (mom. 17)</pre>
<pre></pre>
<pre>
Thomas Julin (mp) anser</pre>
<pre></pre>
<pre>dels att den del  av utskottets betänkande som på s.
39 börjar med "Utskottet  vill"  och  slutar med "21
avstyrks" bort ha följande lydelse:</pre>
<pre>
Människor med funktionshinder har samma  behov  som
alla  andra av att kunna tillgodogöra sig samhällets
service på skilda områden. Ett tillgängligt samhälle
är enligt  utskottet  också  ett  socialt  uthålligt
samhälle. Utskottet anser det oacceptabelt att många
funktionshindrade  utestängs  från möjligheten  till
arbete   och   studier   samt   från   kultur-   och
föreningslivet.  Det  finns  även  stora  brister  i
tillgängligheten till kollektivtrafiken och till den
demokratiska  debatten.  Utskottet anser därför  att
statsbudgeten i framtiden  bör  utformas  så att det
under  samtliga  utgiftsområden anges vad regeringen
vill   göra   för  att   stärka   funktionshindrades
möjligheter   till    ett    aktivt   deltagande   i
samhällslivet.</pre>
<pre>Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning
av motionerna So310 (mp) yrkande  3  och  So460 (mp)
yrkande 21 som sin mening ge regeringen till  känna.
Motion So440 (s) avstyrks.</pre>
<pre>
dels  att  utskottets  hemställan  under  17 bort ha
följande lydelse:</pre>
<pre>
17. beträffande handikappanpassning som norm i
statsbudget, utredningar m.m.</pre>
<pre>att   riksdagen   med   anledning   av   motionerna
1998/99:So310 yrkande 3 och 1998/99:So460 yrkande 21
samt  med  avslag  på  motion 1998/99:So440 som  sin
mening  ger  regeringen  till  känna  vad  utskottet
anfört.</pre>
<a name="bbil"></a><h2></h2>
<a name="binh"></a><h2></h2>


<LINK href="/debatt/dokument.css" type="text/css" rel="stylesheet">

<label id="statussida"></label><br>
<label id="div_debug" class="liten"></label>