I betänkandet behandlas regeringens förslag
beträffande anslagen under utgiftsområde 9
Hälsovård, sjukvård och social omsorg för budgetåret
1999 samt mål för utgiftsområdet m.m. och vissa
motioner från den allmänna motionstiden.
Riksdagen har den 2 december 1998 fastställt
utgiftsramen för utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård
och social omsorg för budgetåret 1998 till 24 012
459 000 kr (bet. 1998/99:FiU1, rskr. 38). I ett
antal motioner har framställts yrkanden om
ändringar, huvudsakligen ökningar av enskilda anslag
(bilaga 2).
Utskottet föreslår att riksdagen godkänner
regeringens förslag till mål för utgiftsområdet.
Utskottet anser att välfärdspolitiken skall syfta
till att alla människor skall ges förutsättningar
för att kunna leva ett gott liv. I ett solidariskt
samhälle skall alla oberoende av inkomst ha tillgång
till sjukvård, barnomsorg och äldreomsorg av hög
kvalitet. Tillsammans med inkomstrelaterade
socialförsäkringar ger den generella välfärden både
förutsättningar till försörjning genom eget arbete
och trygghet i livets olika skeden.
Utskottet ställer sig i princip bakom regeringens
förslag till medels-anvisningar. Utskottet anser
dock att det finns skäl att ekonomiskt stödja
Rikskvinnocentrum (RKC) även under år 1999, bl.a.
för att bedriva forskning om effekterna av våld mot
kvinnor. För framtiden bör dock finansieringsfrågan
lösas i annan ordning. Utskottet föreslår nu att 1
miljon kronor avsätts för RKC inom anslag A 3 Bidrag
till hälso- och sjukvård. Anslaget ökas med 1 miljon
kronor genom att anslag D 1 Social-vetenskapliga
forskningsrådet: Forskning samtidigt minskas med
samma belopp (bilaga 3).
Med anledning av ett motionsyrkande (v) föreslår
utskottet ett till-kännagivande till regeringen om
tilläggsdirektiv till den särskilde utredaren som
har till uppgift att bl.a. se över statsbidragen
till handikapp-organisationerna. Innebörden är att
frivilligorganisationernas redovisning bör baseras
på kön.
Utskottet föreslår tre tillkännagivanden som rör
assistansreformen. Vad först gäller frågan om rätt
att behålla assistansen efter 65-årsdagen utgår
utskottet från att regeringen återkommer med ett
förslag under våren 1999. Vad sedan gäller makars
eller sambors ansvar för hem och hushåll när den ene
är funktionshindrad och har rätt till personlig
assistans och det är fråga om att bedöma
tidsåtgången för det personliga stödet anser
utskottet att regeringen bör följa utvecklingen på
området samt vid behov återkomma. Vad slutligen
gäller barns rätt till personlig assistans utgår
utskottet från att regeringen noga följer
utvecklingen. Skulle det därvid visa sig att barns
möjligheter att erhålla personlig assistans
försämras till följd av att rättstillämpningen visar
sig bli restriktivare utgår utskottet från att
regeringen återkommer i frågan.
En lösning på hemlöshetsproblemen förutsätter
enligt utskottet ett brett spektrum av initiativ och
en bred förankring. Utskottet föreslår ett
tillkännagivande att anslag B 20 Utvecklingsinsatser
till åtgärder för hemlösa bör disponeras av
regeringen. De initiativ som tas skall ske inom
ramen för en bredare politisk samverkan.
Utskottet tillstyrker att regeringen bemyndigas
att träffa avtal med Apoteket AB (publ) om bolagets
fortsatta verksamhet och avstyrker aktuella
motioner.
Utskottet tillstyrker även i övrigt regeringens
förslag. Samtliga motioner förtecknade i bilaga 4
avstyrks.
M-, kd-, c- och fp-ledamöterna har i särskilda
yttranden redovisat sina alter-nativa budgetförslag.
Även v- och mp-ledamöterna har avlämnat särskilda
yttranden.
Propositionen
I proposition 1998/99:1 Budgetpropositionen för år
1999 utgiftsområde 9 yrkas
1. att riksdagen godkänner målet för utgiftsområdet
i enlighet med vad regeringen förordar under avsnitt
3.1,
2. att riksdagen antar regeringens förslag till lag
om ändring i lagen (1998:553) om ändring i lagen
(1962:381) om allmän försäkring,
3. att riksdagen godkänner de i avsnitt 5.5.
föreslagna riktlinjerna för fördelning av
statsbidrag till frivilligorganisationer på det
sociala området,
4. att riksdagen bemyndigar regeringen att träffa
avtal med Apoteket AB (publ) om bolagets fortsatta
verksamhet i enlighet med de riktlinjer som
riksdagen tidigare ställt sig bakom,
5. att riksdagen bemyndigar regeringen att, i fråga
om ramanslag A 8 Folkhälsoinstitutet, under år 1999
åta sig ekonomiska förpliktelser som innebär
utgifter på högst 108 miljoner kronor under år 2000
och senare,
6. bemyndigar regeringen att, i fråga om ramanslag
B 16 Statens institutionsstyrelse, under år 1999 åta
sig ekonomiska förpliktelser som inklusive tidigare
åtaganden innebär utgifter på högst 20 miljoner
kronor under år 2000 och senare,
7. att riksdagen bemyndigar regeringen att, i fråga
om ramanslaget C 1 Socialstyrelsen, under år 1999
åta sig ekonomiska förpliktelser som innebär
utgifter på högst 20 miljoner kronor under år 2000
och senare,
8. att riksdagen bemyndigar regeringen att, i fråga
om ramanslaget D 1 Socialvetenskapliga
forskningsrådet: Forskningsmedel, under år 1999 åta
sig ekonomiska förpliktelser som inklusive tidigare
åtaganden innebär utgifter på högst 330 miljoner
kronor under år 2000 och senare,
9. att riksdagen medger att den statliga garantin
för Systembolagets pensionsförpliktelser höjs till
650 miljoner kronor,
10. att riksdagen för budgetåret 1999 anvisar
anslagen under utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård
och social omsorg enligt följande uppställning
(anslagsbelopp tusental kronor):
A 1 Sjukvårdsförmåner m.m. (ram) 1 992 000
--------------------------------------------------
A 2 Bidrag för (ram) 13 491 000
läkemedelsförmånen
--------------------------------------------------
A 3 Bidrag till hälso- och (ram) 985 626
sjukvård
--------------------------------------------------
A 4 Insatser mot aids (ram) 51 622
--------------------------------------------------
A 5 Bidrag till WHO (ram) 34 371
--------------------------------------------------
A 6 Bidrag till WHO-enheten
för rappor-tering av
läkemedelsbiverkningar (obet.) 1 591
--------------------------------------------------
A 7 Bidrag till Nordiska
hälsovårdshögskolan
(ram) 16 300
--------------------------------------------------
A 8 Folkhälsoinstitutet (ram) 109 047
--------------------------------------------------
A 9 Smittskyddsinstitutet (ram) 108 750
--------------------------------------------------
A Institutet för psykosocial (ram) 11 110
10 medicin
--------------------------------------------------
A Statens beredning för
11 utvärdering av medicinsk
metodik (ram) 33 896
--------------------------------------------------
A Hälso- och sjukvårdens (ram) 22 421
12 ansvarsnämnd
--------------------------------------------------
B 1 Stimulansbidrag och
åtgärder inom
äldrepolitiken (ram) 270 000
--------------------------------------------------
B 2 Vissa statsbidrag inom
handikapp-området
(res.) 275 000
--------------------------------------------------
B 3 Statsbidrag till (ram) 144 617
vårdartjänst m.m.
--------------------------------------------------
B 4 Bidrag till viss
verksamhet för personer
med funktionshinder (obet.) 78 394
--------------------------------------------------
B 5 Bidrag till handikapp- och
pensionärsorganisationer
(obet.) 132 194
--------------------------------------------------
B 6 Ersättning för (ram) 16 382
texttelefoner
--------------------------------------------------
B 7 Bilstöd till handikappade (ram) 178 078
--------------------------------------------------
B 8 Kostnader för statlig
assistansersättning
(ram) 4 653 000
--------------------------------------------------
B 9 Bidrag till ungdomsvård
och missbrukarvård m.m.
(obet.) 63 000
--------------------------------------------------
B Bidrag till organisationer
10 på det sociala området
(obet.) 64 841
--------------------------------------------------
B Alkohol- och
11 narkotikapolitiska
åtgärder (ram) 30 000
--------------------------------------------------
B Statens institut för (ram) 8 447
12 särskilt utbildningsstöd
--------------------------------------------------
B Handikappombudsmannen (ram) 7 857
13
--------------------------------------------------
B Barnombudsmannen (ram) 7 717
14
--------------------------------------------------
B Statens nämnd för (ram) 6 745
15 internationella
adoptionsfrågor
--------------------------------------------------
B Statens (ram) 524 848
16 institutionsstyrelse
--------------------------------------------------
B Alkoholinspektionen (ram) 11 013
17
--------------------------------------------------
B Alkoholsortimentsnämnden (ram) 687
18
--------------------------------------------------
B Bidrag till äldrebostäder (res.) 150 000
19 m.m.
--------------------------------------------------
B Utvecklingsmedel till
20 åtgärder för hemlösa
(res.) 10 000
--------------------------------------------------
C 1 Socialstyrelsen (ram) 407 357
--------------------------------------------------
D 1 Socialvetenskapliga
forskningsrådet: Forskning
(ram) 105 580
--------------------------------------------------
D 2 Socialvetenskapliga
forskningsrådet:
Förvaltning (ram) 8 968
--------------------------------------------------
Summa för utgiftsområdet
24 012 459
--------------------------------------------------
Lagförslaget fogas till betänkandet som bilaga 1.
Motioner
Motioner under A
1998/99:So239 av Berit Adolfsson (m) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att avskaffa landstingens
monopol på barntandvården.
1998/99:So244 av Ulf Kristersson m.fl. (m) vari
yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om hörnstenarna i en
framtida tandvårdspolitik,
2. att riksdagen beslutar införa ett
högkostnadsskydd på 3 000 kr och därefter en
subventionsgrad på 60 % i enlighet med vad som
anförts i motionen,
4. att riksdagen beslutar införa fri konkurrens
inom barn- och ungdoms-tandvården i enlighet med vad
som anförts i motionen,
6. att riksdagen beslutar ändra i tandvårdslagen
1985:25 vad gäller landstingets ansvar för tandvård
i enlighet med vad som anförts i motionen,
7. att riksdagen beslutar ändra i tandvårdslagen
1985:25 vad gäller landstingens subventioner av
vuxentandvården i enlighet med vad som anförts i
motionen,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om ett överförande av
kostnaderna för tandvården till staten,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om rätt för privata
vårdgivare inom hälso- och sjukvården att lyfta av
momsen.
1998/99:So293 av Barbro Westerholm (fp) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om statens fortsatta
stöd till Rikskvinnocentrum.
1998/99:So383 av Ingrid Burman m.fl. (v) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om finansieringen inom
ramen för utgiftsområde 9.
1998/99:So411 av Tone Tingsgård och Barbro Andersson
Öhrn (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om
behovet av forskningsmedel till Rikskvinnocentrum
för 1999 samt om en utredning av Rikskvinnocentrums
framtid.
1998/99:So423 av Ulf Kristersson m.fl. (m) vari
yrkas
1. att riksdagen beslutar återinföra ett nationellt
läkemedelsförmånssystem i enlighet med vad som
anförts i motionen,
2. att riksdagen beslutar avskaffa lagen om
receptregister i enlighet med vad som anförts i
motionen,
3. att riksdagen beslutar annullera avtalet med
landstingen och bortse från avtalets bestämmelser om
överföringsvinster respektive förluster i enlighet
med vad som anförts i motionen,
4. att riksdagen hos regeringen begär förslag om
ett nytt högkostnadsskydd i enlighet med vad som
anförts i motionen,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om
inkontinenshjälpmedel,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om
rationaliseringsmöjligheter inom
läkemedelsförsörjningen,
11. att riksdagen beslutar anslå 9 391 000 000 kr
för utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social
omsorg anslag A 2 Bidrag för läkemedelsförmånen 1999
i enlighet med vad som anförts i motionen.
1998/99:So424 av Ulf Kristersson m.fl. (m) vari
yrkas
10. att riksdagen till utgiftsområde 9 Hälsovård,
sjukvård och social omsorg anslag A 4 för budgetåret
1999 anvisar 104 000 000 kr utöver vad regeringen
föreslagit eller 151 622 000 kr i enlighet med vad
som anförts i motionen.
1998/99:So425 av Ulf Kristersson m.fl. (m) vari
yrkas
1. att riksdagen beslutar anslå 1 817 000 000 kr
för utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social
omsorg anslag A 1 Sjukvårdsförmåner för 1999 i
enlighet med vad som anförts i motionen.
1998/99:So446 av Alf Svensson m.fl. (kd) vari yrkas
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om en översyn i syfte
att inkludera tandvårdsförsäkringen i den allmänna
sjukförsäkringen,
10. att riksdagen med följande förändringar i
förhållande till regeringens förslag anvisar
anslagen under utgiftsområde Hälsovård, sjukvård och
social omsorg enligt uppställning:
Anslag; A 1 Sjukvårdsförmåner m.m.; Regeringens
förslag; 1 992 000 kr; Anslagsförändring; + 200 000
kr.
1998/99:Fi211 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari
yrkas
12. att riksdagen för budgetåret 1999 anvisar
anslagen under utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård
och social omsorg enligt uppställningen i bilaga 2
Anslag A 4; Insatser mot aids; Anslagsförändring +
14 miljoner kronor,
1998/99:Sf283 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp) vari
yrkas
2. att riksdagen till utgiftsområde 9 A 4 Insatser
mot aids för budgetåret 1999 anvisar 14 000 000 kr
utöver vad regeringen föreslagit eller således
65 622 000 kr.
1998/99:N326 av Per Westerberg och Göran Hägglund
(m, kd) vari yrkas
22. att riksdagen hos regeringen begär förslag om
skyldighet för landstingen att erbjuda barn och
ungdomar ett fritt tandläkarval i enlighet med vad
som anförts i motionen.
Motioner under B
1998/99:So211 av Barbro Westerholm (fp) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om utveckling av
metoder för behandling och rehabilitering av
spelberoende,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om resurser för hjälp
till spelberoende,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om utbildning av
berörda personalgrupper om spelberoende,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om information till
allmänheten om spelberoende.
1998/99:So213 av Inger René och Berit Adolfsson (m)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om de
psykiskt funktionshindrade och hemlöshet.
1998/99:So228 av Ulf Kristersson m.fl. (m) vari
yrkas
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om
Alkoholinspektionen.
1998/99:So246 av Per-Richard Molén (m) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om en återgång till den
lagstiftning för funktionshindrade (LSS och LASS)
som trädde i kraft den 1 januari 1994.
1998/99:So259 av Ingrid Burman m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar att
normaliseringsprincipen skall gälla som villkor när
medel beviljas till organisationers projekt för
hemlösa,
2. att riksdagen beslutar att
normaliseringsprincipen skall gälla som villkor när
medel beviljats till kommunala projekt för hemlösa.
1998/99:So272 av Ewa Larsson m.fl. (mp, s, m, kd, c,
fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om
Föreningen Svenska Amningshjälpens behov av
samhällsstöd.
1998/99:So274 av Thomas Julin m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om ett förtydligande av
lagtexten gällande äkta makars/samman-boendes och
barns rätt till personlig assistans,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om äldres rätt till
personlig assistans enligt LSS även efter 65-
årsdagen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om
schablonersättningen,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att återinföra en
individuellt anpassad assistansersättning som
motsvarar den enskilde brukarens kostnader för
assistans.
1998/99:So281 av Britt-Marie Danestig (v) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om vikten av att vi
följer det norska exemplet och ger Amningshjälpen
ett fast årligt organisationsbidrag.
1998/99:So286 av Ingrid Burman m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till
införande av en ersättningsmodell med en klarare och
tydligare individuell redovisning av
schablonersättningen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om garanterad rätt till
personlig assistans som följd av det individuella
behovet oberoende av samlevnadsform,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att
schablonersättningen snarast bör ersättas med en
individuellt anpassad ersättningsform som motsvarar
den enskildes behov av assistans,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om konkurrenskraftig
lön för assistenter,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att barns rätt till
assistans bör garanteras,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om brukarmedverkan i
utbildningen av handläggare vid försäkrings-
kassorna,
7. att riksdagen hos regeringen begär att någon av
de pågående utvärderingarna, den interna eller
Riksförsäkringsverkets, får i uppdrag att pröva de i
motionen framförda förslagen och redovisa dessa
inför regering-ens ekonomiska vårproposition.
1998/99:So287 av Ingrid Burman m.fl. (v) vari yrkas
att riksdagen beslutar om ett tillägg till 7 § lagen
om stöd och service till vissa funktionshindrade av
följande lydelse: Samma bedömning av
omvårdnadsbehovet skall göras då det gäller en
ansökan från ett barn som från en vuxen person.
1998/99:So297 av Inger René och Berit Adolfsson (m)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om
vikten av att barn får en sådan bra start i livet
som amningen utgör.
1998/99:So310 av Thomas Julin m.fl. (mp) vari yrkas
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om LSS.
1998/99:So314 av Lennart Daléus m.fl. (c) vari yrkas
21. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om hemtjänsten.
1998/99:So325 av Sonja Fransson (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om barns och ungdomars rätt
till personlig assistans.
1998/99:So329 av Birgitta Ahlqvist och Monica Öhman
(s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om
assistansersättningen.
1998/99:So330 av Lisbeth Staaf-Igelström m.fl. (s)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om
åtgärder för de hemlösa.
1998/99:So347 av Lars Wegendal och Carina Adolfsson
(s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om
forskning om spelberoende.
1998/99:So360 av Laila Bjurling (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om Amningshjälpen.
1998/99:So366 av Helena Hillar Rosenqvist m.fl. (mp)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om
Amningshjälpen och dess nödvändiga arbete inom
folkhälsoområdet.
1998/99:So376 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd) vari
yrkas
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om schablonisering av
assistansersättningen,
9. att riksdagen beslutar att göra ett tillägg i 7
§ LSS med lydelsen "Samma bedömning av
omvårdnadsbehovet skall göras då det gäller en
ansökan från ett barn som från en vuxen person",
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om att
åldersgränsen på 65 år i LSS tas bort.
1998/99:So393 av Ingrid Burman m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär att den i
tilläggsdirektiv ger den särskilde utredaren i
uppgift att ålägga frivilligorganisationerna
redovisning baserad på kön,
2. att riksdagen hos regeringen begär att den i
tilläggsdirektiv ger den särskilde utredaren i
uppgift att även ta med fler frivilligorganisationer
i uppdraget enligt vad i motionen anförts.
1998/99:So403 av Monica Green m.fl. (s) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om Amningshjälpen.
1998/99:So416 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om
behovet av ändring i lagen (1993:387) om stöd och
service till vissa funktionshindrade, LSS.
1998/99:So419 av Karin Wegestål och Anita Jönsson
(s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om
ungdomar och personlig assistans.
1998/99:So425 av Ulf Kristersson m.fl. (m) vari
yrkas
2. att riksdagen beslutar anslå 80 394 000 kr för
utgiftsområde 9 Hälso-vård, sjukvård och social
omsorg anslag B 4 Bidrag till viss verksamhet för
personer med funktionshinder för 1999 i enlighet med
vad som anförts i motionen,
3. att riksdagen beslutar att förstatliga de första
20 timmarnas assistans-ersättning i enlighet med vad
som anförts i motionen,
4. att riksdagen beslutar att återinföra rätten
till personlig assistent vid vistelse i skola och
dagcenter i enlighet med vad som anförts i motionen,
5. att riksdagen beslutar avskaffa
schabloniseringen av assistansersätt-ningen i
enlighet med vad som anförts i motionen,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om beräkningen av
assistansersättningen,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om rätt till personlig
assistans efter 65 års ålder,
9. att riksdagen beslutar anslå 6 188 000 000 kr
för utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social
omsorg anslag B 8 Kostnader för statlig
assistansersättning för 1999 i enlighet med vad som
anförts i motionen,
10. att riksdagen beslutar anslå 11 857 000 kr för
utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social
omsorg anslag B 13 Handikappombuds-mannen för 1999 i
enlighet med vad som anförts i motionen,
11. att riksdagen beslutar avslå regeringens
förslag att anslå medel till utgiftsområde 9
Hälsovård, sjukvård och social omsorg anslag B 17
Alkoholinspektionen för 1999 i enlighet med vad som
anförts i motionen,
12. att riksdagen beslutar anslå 100 000 000 kr för
utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social
omsorg anslag B 21 Bostadsstöd till
funktionshindrade för 1999 i enlighet med vad som
anförts i motionen,
13. att riksdagen beslutar anslå 300 000 000 kr för
utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social
omsorg anslag B 22 Statsbidrag till psykiskt sjuka
för 1999 i enlighet med vad som anförts i motionen.
1998/99:So428 av Göran Magnusson m.fl. (s, m, kd,
fp, mp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om
Samarbetsnämndens fördelning av bidrag till
nykterhetsorganisationer.
1998/99:So431 av Marianne Andersson och Rigmor
Ahlstedt (c) vari yrkas att riksdagen beslutar att
anvisa 300 000 kr till Amningshjälpen genom en
omfördelning inom utgiftsområde 9, anslaget B 10
Bidrag till organisationer inom det sociala området.
1998/99:So445 av Mikael Oscarsson (kd) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att förtydliga lagen
vad det gäller barns rätt till personlig assistans,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att förtydliga lagen
vad gäller äkta makars rätt till personlig
assistans,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att se över
schablonersättningen.
1998/99:So446 av Alf Svensson m.fl. (kd) vari yrkas
10. Anslag; B 8 Kostnader för statlig
assistanssersättning; Regeringens förslag: 4 653
000; Anslagsförändring; + 300 000.
1998/99:So455 av Kenneth Johansson m.fl. (c) vari
yrkas
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om
schablonersättningen,
13. att riksdagen hos regeringen begär förslag om
rätt till personlig assistans efter 65 års ålder,
14. att riksdagen hos regeringen begär förslag till
sådan ändring i lagen om stöd och service till vissa
funktionshindrade i enlighet med vad som anförts i
motionen.
1998/99:So456 av Ulf Kristersson m.fl. (m) vari
yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om de
funktionshindrade.
1998/99:So457 av Barbro Johansson m.fl. (mp) vari
yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om behovet av en
utredning om hur man skall stävja problemet med det
ökade spelberoendet i samhället samt hur ökade
resurser skall ges till forskning och stödjande
behandling.
1998/99:So459 av Ingrid Näslund (kd) vari yrkas
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att riksdagen bör
återförvisa förslaget om att Socialstyrelsen skall
fördela bidrag till nykterhetsorganisationerna.
1998/99:So461 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp) vari
yrkas
21. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om spelberoende,
22. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om finansiering av
förebyggande insatser mot och forskning om
spelberoende.
1998/99:So464 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp) vari
yrkas
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om Amningshjälpen.
1998/99:So465 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari
yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att återställa
rätten till personlig assistans,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att avskaffa 65-
årsregeln,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att RFV:s Allmänna
råd måste återkallas.
1998/99:Fi210 av Lennart Daléus m.fl. (c) vari yrkas
8. att riksdagen beslutar om fördelning av anslag
inom utgiftsområde 9 i enlighet med vad i motionen
anförts,
41. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om formen för
fördelning av stödet till frivilligorganisationer
inom det sociala området.
1998/99:Fi211 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari
yrkas
12. att riksdagen för budgetåret 1999 anvisar
anslagen under utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård
och social omsorg enligt uppställningen i bilaga 2.
Anslag; B 8 Kostnader för statlig
assistansersättning; Anslagsförändring
+ 1 415 miljoner kronor.
1998/99:Kr518 av Dan Kihlström m.fl. (kd) vari yrkas
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om spelberoende.
1998/99:Kr522 av Charlotta L Bjälkebring (v) vari
yrkas
3. att riksdagen hos regeringen begär en utredning
om svenskarnas spelvanor och förslag på åtgärder för
hur spelberoendet kan minskas.
1998/99:Sf283 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp) vari
yrkas
3. att riksdagen till utgiftsområde 9 B 8 Kostnader
för statlig assistans-ersättning för budgetåret 1999
anvisar 1 415 000 000 kr utöver vad regeringen
föreslagit eller således 6 068 000 000 kr.
Motioner under C
1998/99:So229 av Siw Persson (fp) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om omorganisation av
Socialstyrelsen.
1998/99:So257 av Ulf Kristersson m.fl. (m) vari
yrkas
8. att riksdagen hos regeringen begär förslag om
inrättande av en medicinalstyrelse i enlighet med
vad som anförts i motionen.
1998/99:Fi210 av Lennart Daléus m.fl. (c) vari yrkas
8. att riksdagen beslutar om fördelning av anslag
inom utgiftsområde 9 i enlighet med vad i motionen
anförts.
Motioner under övrig statlig verksamhet
1998/99:So318 av Lars Björkman och Ola Karlsson (m)
vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om utövandet av statens
ägande i syfte att motverka fortsatt apoteksmonopol,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om konkurrensutsättning
av läkemedelsförsäljning,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om privatisering av
Apoteket AB.
1998/99:So423 av Ulf Kristersson m.fl. (m) vari
yrkas
7. att riksdagen hos regeringen begär förslag om
upphävande av Apoteksbolagsmonopolet i enlighet med
vad som anförts i motionen.
1998/99:Fi210 av Lennart Daléus m.fl. (c) vari yrkas
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen
anförts om konkurrensutsättning och utförsäljning
av enskilda apotek.
1998/99:N333 av Eva Flyborg m.fl. (fp) vari yrkas
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att bryta
Apoteksbolagets försäljningsmonopol.
Övriga motioner med anledning av
budgetpropositionen
1998/99:So391 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om ökade bidrag till
landstingen och kommunerna under kommande
mandatperiod.
1998/99:So418 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari
yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om beräknad fördelning
på anslag inom utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård
och social omsorg för budgtåren 2000 och 2001 enligt
tabell.
Utskottet
Målet för utgiftsområdet för år
1999
I budgetpropositionen föreslås att målet för
utgiftsområdet för år 1999 skall vara att trygga en
god hälsa och goda levnadsvillkor och se till att
hälso- och sjukvården och den sociala omsorgen
bedrivs med god kvalitet och effektiv
resursanvändning samt tillgodoser den enskilde
individens behov av vård, omsorg, stöd och service.
Regeringen föreslår att riksdagen godkänner målet
för utgiftsområdet.
Välfärdspolitiken syftar till att alla människor
skall ges förutsättningar för att kunna leva ett
gott liv, anför regeringen. Detta innebär att i ett
solidariskt samhälle skall alla oberoende av
inkomst, ha tillgång till sjukvård, barnomsorg och
äldreomsorg av hög kvalitet. Tillsammans med
inkomst-relaterade socialförsäkringar ger denna
generella välfärd både förutsättningar till
försörjning genom eget arbete och trygghet i livets
olika skeden.
Vård och omsorg skall kännetecknas av trygghet,
kvalitet och delaktighet. Vården skall vara
tillgänglig när den behövs. Den skall vara gemensamt
finansierad och demokratiskt styrd. Personlig
ekonomi eller social status får aldrig påverka
vårdens kvalitet och fördelning.
De ökade resurserna som tillförs kommunsektorn ger
förutsättningar för att kunna möta de viktiga
utmaningarna att förkorta väntetiderna, trygga till-
gången på personal samt att låta patienten få en
starkare ställning i vården, anförs det.
Äldreomsorgen skall utvecklas enligt den av
riksdagen antagna nationella handlingsplanen för
äldrepolitiken. FN:s äldreår skall genomföras och
arbetet med en offensiv äldrepolitik fortsätta.
Socialtjänsten är en viktig del av vårt
trygghetssystem där socialbidragen är det yttersta
skyddsnätet. Den sociala omsorgen skall medverka
till att barn och ungdomar kan växa upp under goda
förhållanden, att människor med olika slag av
funktionshinder kan delta i samhällslivet, att de
som missbrukar alkohol eller andra
beroendeframkallande medel kommer ifrån sitt
missbruk och att de som saknar medel till sitt
uppehälle får möjlighet att klara sin försörjning.
Vidare anför regeringen att det krävs en långsiktig
och ständigt pågående process för att leva upp till
FN:s barnkonvention. En strategi för detta arbete
presenteras i en särskild proposition. Regeringens
arbete mot sexuell exploatering av barn fortsätter,
heter det i budgetpropositionen.
Anslag m.m.
Hälsovård och sjukvård (A 1-A 12)
Sjukvårdsförmåner m.m. (A 1)
I budgetpropositionen föreslår regeringen att 1 992
000 000 kr anvisas under anslaget A 1
Sjukvårdsförmåner m.m. Anslaget avser dels
tandvårds-ersättning (1 487 000 000 kr), dels
ersättningar till sjukvårdshuvudmännen (505 000 000
kr).
Från och med år 1999 kommer två förändringar att
påverka nivån på utgifterna under anslaget. För det
första tillförs medel för att möjliggöra införandet
av ett reformerat tandvårdsstöd. För det andra
upphör finansie-ringen av Handikappinstitutet genom
sjukförsäkringen. Finansieringen kommer
fortsättningsvis att ske genom ett särskilt
statsbidrag under anslaget A 3. Sammantaget innebär
förändringarna en höjning av utgifterna i anslaget i
förhållande till vad som tidigare beräknats.
Förslagen i propositionen 1997/98:112 Reformerat
tandvårdsstöd innebar en årlig ökning av
kostnadsramen för tandvård fr.o.m. år 1999 med 500
miljoner kronor i förhållande till vad som angavs i
budgetpropositionen för år 1998. Riksdagen har
godkänt propositionen (bet. 1997/98:SoU25, rskr.
1997/98:289).
Det reformerade tandvårdsstödet, som träder i kraft
den 1 januari 1999, inriktas på att ge alla vuxna
ett ekonomiskt stöd för den vardagliga
hälsofrämjande tandvården, s.k. bastandvård. En
annan del av stödet riktas till vissa äldre personer
och till personer som till följd av sjukdom eller
funktionshinder har särskilda tandvårdsbehov. Ett
tredje område som skall rymmas inom utgiftsramen är
ett särskilt högkostnadsskydd för mer
kostnadskrävande behandlingar med protetik och
tandreglering. Omlägg-ningen av stödet för
vuxentandvård innebär att vissa delar av stödet till
äldre, sjuka och funktionshindrade kommer att
administreras av landstingen. En mindre del av
utgiftsramen kommer därför att överföras till
landstingen och redovisas under anslagsposten
ersättningar till sjukvårdshuvudmännen. Utgiftsramen
om 1 900 miljoner kronor innefattar även en satsning
på uppföljning och utvärdering av tandvården. Bl.a.
föreslås anslaget A 11 Statens beredning för
utvärdering av medicinsk metodik (SBU) tillföras 7
miljoner kronor för detta syfte.
Regeringen anför att det finns en risk för ett
överskridande av anslagsbeloppet för
tandvårdsersättning för år 1998 och därmed ett
utnyttjande av anslagskrediten. Dels ökade
efterfrågan på tandvård under slutet av 1997 i och
med att självrisken höjdes, dels kan det enligt
regeringen inte uteslutas att efterfrågan på mer
kostnadskrävande behandlingar ökar under slutet av
innevarande år till följd av införandet av det
reformerade tandvårdsstödet. Prognosen är dock
mycket osäker och regeringen kommer enligt
propositionen att noga följa utvecklingen.
I motion So425 av Ulf Kristersson m.fl. (m) yrkas
att riksdagen anslår 1 817 000 000 kr
under anslaget A 1 (yrkande 1).
I motion So244 av samma motionärer, vartill
hänvisas i motion So425, hemställs om ett
tillkännagivande till regeringen om vad i motionen
anförts om hörnstenarna i en framtida
tandvårdspolitik (yrkande 1). Enligt motionärerna är
det en viktig uppgift för staten att initiera beslut
och åtgärder som underlättar en bantning av den
samlade tandvårdssektorn samt att se till att den
fortlöpande strukturomvandlingen inte leder till
försämrad tillgänglighet, vårdkvalitet, service
eller valfrihet. Högkostnadsskyddet för grupper med
stora odontologiska vårdbehov måste prioriteras i
förhållande till andra i och för sig angelägna
insatser. Enligt motionärerna måste landstingens
dubbla roll som finansiär och producent avskaffas.
Det är också viktigt att det råder konkurrens på
lika villkor och att nuvarande momsregler ses över,
sägs det vidare. I samma motion yrkas att riksdagen
beslutar införa ett högkostnadsskydd på 3 000 kr och
därefter en subventionsgrad på 60 % (yrkande 2).
Enligt motionärerna ger denna modell ett bättre
skydd än det som riksdagen beslutat om och
garanterar dem med störst behov av tandvård rimliga
kostnader för omfattande behandlingar. Motionärerna
motsätter sig att regeringen valt att subventionera
unga, friska personers tandvård och anser att
personer med normal tandstatus bör stå för hela
kostnaden upp till ett högkostnadsskydd om 3 000 kr.
Motionärerna yrkar vidare att riksdagen beslutar
införa fri konkurrens inom barn- och
ungdomstandvården (yrkande 4). Detta kan enligt
motionärerna minska kostnaderna med ca 500 miljoner
kronor. Motionärerna framför som lägsta krav under
de närmaste åren att landstingen genomför
upphandling av barn- och ungdomstandvården enligt
lagen om offentlig upphandling. För att konkurrensen
skall ske på lika villkor måste landstingen redovisa
kostnaderna för folktandvården i slutna
resultatenheter. Föräldrar som så önskar skall ges
förutsättningar att använda privata vårdgivare i
stället för landstingets vård, sägs det vidare. I
motionen yrkas även ändringar i tandvårdslagen
(yrkandena 6 och 7). Enligt motio-närerna bör 5 §
tandvårdslagen endast innehålla krav på att
landstinget skall verka för en god tandhälsa och att
en tillfredsställande etablering finns inom
tandvården. Vidare bör det stadgas i lagen att
landstingen inte får subventionera vuxentandvården.
Motionärerna begär vidare ett tillkänna-givande om
rätt för privata vårdgivare inom hälso- och
sjukvården att lyfta av momsen (yrkande 9).
Motionärerna anser att momsreglerna måste ses över i
syfte att åstadkomma konkurrensneutralitet mellan
offentlig och privat tandvård. Slutligen begärs i
motionen ett tillkännagivande till regeringen om
överförande av kostnaderna för tandvården till
staten (yrkande 8). Landstingens kostnader för
tandvården kan beräknas till 3 miljarder kronor, i
vilken summa ingår subventioner av vuxentandvården
med ca 1 miljard kronor. Finansieringen av sjukvård
i vid bemärkelse bör enligt motionärerna vara en
nationell angelägenhet.
I motion N326 av Per Westerberg (m) och Göran
Hägglund (kd) yrkas att riksdagen hos regeringen
begär förslag till tillägg i tandvårdslagen om
skyldighet för landstingen att erbjuda barn och
ungdomar ett fritt tandläkarval (yrkande 22).
Samma uppfattning framförs i motion So239 av Berit
Adolfsson (m), vari begärs ett tillkännagivande till
regeringen om att avskaffa landstingens monopol på
barntandvården.
I motion So446 av Alf Svensson m.fl. (kd) yrkas att
riksdagen anvisar 200 miljoner kronor utöver vad
regeringen anslagit under anslaget A 1 avseende
tandvårdsförsäkringen (yrkande 10 delvis). I
motionen begärs även ett till-kännagivande om vad i
motionen anförts om en översyn i syfte att inkludera
tandvårdsförsäkringen i den allmänna
sjukförsäkringen (yrkande 8). I av-vaktan på
utredningen och i syfte att undvika en alltför stor
ökning av självrisken bör enligt motionärerna
ytterligare 200 miljoner kronor anvisas avseende
tandvårdsförsäkringen.
Utskottet behandlade regeringens förslag om
reformerat tandvårdsstöd (prop. 1997/98:112) i
betänkandet 1997/98:SoU25 och ställde sig i allt
väsentligt bakom regeringens förslag. I betänkandet
behandlades även ett stort antal motioner, bl.a.
yrkanden liknande de i motion So244 (m) och yrkanden
om ett sammanhållet försäkringssystem för tandvård
och sjukvård (mp, kd). Utskottet föreslog
tillkännagivanden till regeringen med anledning av
motioner om bl.a. särredovisning av folktandvårdens
ekonomi och om mervärdesskatt och avstyrkte övriga
motioner.
Riksdagen följde utskottet (rskr. 1997/98:289).
Regeringen har den 29 oktober 1998 beslutat att
tillkalla en särskild utredare med uppgift att
analysera vissa frågor inom systemet för ersättning
för viss mervärdesskatt till kommuner och landsting,
det s.k. kommunkontosystemet (dir. 1998:93).
Utredaren skall bl.a. utvärdera hur väl systemet
uppfyller det egentliga syftet, dvs. att skapa
konkurrensneutralitet mellan kommunal verksamhet i
egen regi respektive på entreprenad och vid behov
föreslå alternativa lösningar eller förändringar i
det nuvarande systemet. Uppdraget skall redovisas
senast den 1 oktober 1999.
Bidrag för läkemedelsförmånen (A 2)
I budgetpropositionen föreslås att 13 491 000 000 kr
anvisas under anslaget A 2 Bidrag för
läkemedelsförmånen.
Från detta anslag utbetalas fr.o.m. 1998
statsbidrag till sjukvårds-huvudmännen till följd av
det förändrade kostnadsansvaret för läke-
medelsförmånen (landstingen har övertagit
kostnadsansvaret från staten fr.o.m. den 1 januari
1998). På grund av en viss eftersläpning i systemet
utbetalas från anslaget under år 1999 ersättning
till sjukvårdshuvudmännen för kostnaderna för
läkemedelsförmånen under månaderna november-
december 1998 och januari-oktober 1999.
Kostnaderna för läkemedelsförmånen har enligt
propositionen under de första åtta månaderna år 1998
ökat med 13 % (26 % om hänsyn tas även till
kostnader för inkontinensartiklar) jämfört med samma
period år 1997. Den viktigaste orsaken till
kostnadsökningen är enligt regeringen att
kostnaderna för läkemedelsförmånen år 1997 var
relativt låga, beroende på hamstringen av läkemedel
i slutet av år 1996.
Enligt den principöverenskommelse som staten och
Landstingsförbundet träffade hösten 1996 om
finansieringsprincipens tillämpning m.m. i samband
med landstingens övertagande av kostnadsansvaret för
läkemedelsförmånen skall ett system med vinst- och
förlustdelning tillämpas. Systemet innebär för år
1998 att det belopp varmed den faktiska kostnaden
för läke-medelsförmånen underskrider den beräknade
kostnaden skall delas lika mellan staten och
landstingen. Ett eventuellt kostnadsöverskridande
delas så att staten svarar för 90 % och landstingen
för 10 % av överskridandet. Fördelningen skall
regleras mot detta anslag och genomföras senast den
30 juni 1999, varför den kommer att få betydelse för
utgifterna under anslaget för år 1999. I avvaktan på
utfallet budgeteras anslaget för år 1999 till samma
belopp som för år 1998.
I motion So423 av Ulf Kristersson m.fl. (m) yrkas
att riksdagen anslår 9 391 000 000 kr
under anslaget A 2 (yrkande 11). Motionärerna yrkar
att riksdagen beslutar återinföra ett nationellt
läkemedelsförmånssystem (yrkande 1), beslutar
avskaffa lagen om receptregister (yrkande 2),
beslutar annullera avtalet med landstingen och
bortse från avtalets bestämmelser om
överföringsvinster respektive -förluster (yrkande 3)
samt begär förslag om ett nytt högkostnadsskydd
(yrkande 4). Motionärerna yrkar vidare att riksdagen
skall ge regeringen till känna vad som anförts dels
om inkontinenshjälpmedel (yrkande 5), dels om
rationaliseringsmöjligheter inom läkemedels-
försörjningen (yrkande 8).
Motionärerna upprepar huvudpunkterna i Moderaternas
kritik vid behand-lingen av läkemedelspropositionen
hösten 1996 och anser att hela kostnads-ansvaret för
läkemedel i öppen vård, med undantag för
inkontinensartiklar, skall återföras till staten.
Under 1998 har läkemedelskostnaderna ökat. Staten
skall betala 90 % av kostnadsöverskridandet, vilket
är prognostiserat till 139 miljoner kronor. Med
motionärernas förslag hade dessa statliga
budgetmedel inte behövt skjutas till.
Motionärerna är bl.a. av kostnadsskäl kritiska till
receptregistret. Uppgifter tyder på att
investeringskostnaderna kommer att uppgå till minst
en miljard kronor. Tidsförläggningen av utvecklingen
av registret till millennieskiftet kommer dessutom
enligt motionärerna sannolikt att leda till
avsevärda fördyringar. I det system som motionärerna
vill införa behövs inte receptregistret.
Enligt motionärerna bör läkemedelsförmånen vara
statligt reglerad och finansierad. Staten bör införa
ett nytt betalningssystem för läkemedel, där
medborgarna fritt kan välja att gå med eller att stå
utanför med ett temporärt högkostnadsskydd. Det
första alternativet bygger på att den enskilde
betalar en fast egenavgift om 300 kr per kvartal
eller 1 200 kr per år. Den som väljer att inte gå in
i betalningssystemet erhåller ett allmänt
likviditetsskydd som omfattar alla medborgare och
som föreslås uppgå till 1 500 kr. Den som erlagt
avgift till betalningssystemet erhåller alla
receptförskrivna läkemedel utan ytterligare
betalning. Det behövs inga regler om kostnadsfria
läkemedel. Med detta system kommer enligt
motionärerna de totala merintäkterna att överstiga
de intäkter som inflyter i avgifter i nuvarande
system med ca 3 miljarder kronor netto.
Motionärerna anser att hanteringen, förskrivningen
och användningen av inkontinenshjälpmedel bör
utredas. Kostnaderna för hjälpmedlen bör enligt
motionärerna kunna minskas väsentligt genom bättre
behandlingsmetoder och användning av läkemedel och
hjälpmedel av flergångstyp, närmare bestämt med 100
miljoner kronor år 1999, med 200 miljoner kronor år
2000 och med 300 miljoner kronor år 2001.
Motionärerna redovisar olika exempel på ytterligare
besparingar som kan göras. Besparingar kan
åstadkommas genom ökad förskrivning av mindre
förpackningar. Varje år kastas läkemedel för ca 500
miljoner kronor. Enligt motionärerna kan deras
förslag till betalningssystem reducera svinnet med
minst 40 %. Vidare måste Riksförsäkringsverket
aktivt anpassa priserna på äldre läkemedel. Enligt
motionärerna kan statskassan hämta in de avsedda
kostnadsövervältringar som primärkommunerna gjorde i
samband med ädel-reformen och som kommunerna fick
betalt för vid skatteväxlingen med landstingen.
Beloppet motsvarar minst 300-400 miljoner kronor,
bortsett från inkontinensprodukter. Läkemedelsterapi
som underlättar övergången från sluten till öppen
vård medför enligt motionärerna besparingar för
landstingen, primärkommunerna och de statliga
socialförsäkringssystemen på sammanlagt ca 500
miljoner kronor.
Kerstin Heinemann (fp) yrkade vid sammanträde med
utskottet den 10 november 1998 att 400 miljoner
kronor skall tillföras anslag A 2. Ramen för
utgiftsområde 9 föreslås därmed ökas med samma
belopp samtidigt som ramen för utgiftsområde 25
föreslås minskas med 400 miljoner kronor. Som
underlag för yrkandet åberopas ett skriftligt
förtydligande. Ärendet har också anmälts i
finansutskottet. Folkpartiet liberalerna anser att
högkostnads-skyddet för läkemedel respektive för
läkarbesök i öppenvården bör uppgå till vardera 1
000 kr.
Utskottet behandlade likalydande motionsyrkanden som
framförs i motion So423 (m) vid behandlingen av både
regeringens proposition 1996/97:27
Läkemedelsförmåner och läkemedelsförsörjning
(betänkande 1996/97:SoU5) och budgetpropositionen
för år 1998 (betänkande 1997/98:SoU1). Motions-
yrkandena avstyrktes. I betänkande 1996/97:SoU5
avgav företrädare för Moderaterna, Miljöpartiet
respektive Kristdemokraterna reservationer med
yrkande om avslag på propositionen.
Riksdagen följde utskottet (rskr. 1996/97:58,
1997/98:115).
Bidrag till hälso- och sjukvård (A 3)
I budgetpropositionen föreslås att 985 626 000 kr
anvisas under anslaget A 3 Bidrag till hälso- och
sjukvård.
Från anslaget utbetalas statsbidrag till
sjukvårdshuvudmännen i enlighet med de årliga
överenskommelser som träffas mellan regeringen och
Lands-tingsförbundet om vissa ersättningar.
Bidragets användningsområden m.m. finns angivna i
förordningen (1984:908) om vissa statsbidrag och
försäk-ringsersättningar för sjukvård m.m.
Från anslaget betalas vidare ersättningar för vissa
kostnader och förluster som uppkommit på grund av
myndighetsingripanden för att förhindra smittsam
sjukdom. Vissa kostnader enligt
smittskyddsförordningen (1989:301) betalas också
från detta anslag, liksom kostnader för patient-
försäkring och vissa skadeersättningar.
Den statliga ersättningen till Spri har tidigare
redovisats under ett eget anslag, A 5 Ersättning
till Spri, men ingår från och med budgetåret 1999 i
nu ifrågavarande anslag. Som redan nämnts kommer
vidare finansieringen av Handikappinstitutet
fortsättningsvis att ske genom ett särskilt
statsbidrag under anslaget. Verksamheten vid
institutet ombildas den 1 januari 1999 till en
ideell förening. Samtidigt ändras namnet till
Hjälpmedelsinstitutet.
I motion So383 av Ingrid Burman m.fl. (v) hemställs
om ett tillkännagivande till regeringen om att
finansieringen av Rikskvinnocentrum skall ske inom
ramen för utgiftsområde 9, exempelvis genom pengar
från anslaget A 3. Enligt motionärerna är
Rikskvinnocentrum en nationell angelägenhet som
aldrig har varit avsedd enbart för Uppsala län.
I motion So293 av Barbro Westerholm (fp) begärs ett
tillkännagivande om statens fortsatta stöd till
Rikskvinnocentrum. Enligt motionären förutsätter
centrumets fortsatta verksamhet såväl ett statligt
som ett lands-tingskommunalt engagemang. Detta måste
beaktas vid statens över-läggningar med landstingen
i olika finansieringsfrågor, anförs det.
I motion So411 av Tone Tingsgård och Barbro
Andersson Öhrn (s) begärs ett tillkännagivande om
behovet av forskningsmedel till Rikskvinnocentrum
för år 1999 samt om en utredning kring RKC:s
framtid. RKC är enligt motionärerna en
spjutspetsverksamhet på kvinnofridsområdet.
Forsknings-medel som finns för detta ändamål bör
därför omfatta RKC, där relevant forskning redan
pågår och annars riskerar att avbrytas, sägs det i
motionen.
I propositionen 1997/98:55 Kvinnofrid nämns
Rikskvinnocentrum för kvinnor som har misshandlats
och våldtagits, RKC. RKC inrättades år 1994 på
förslag av Kvinnovåldskommissionen och har
Landstinget i Uppsala län som huvudman. Syftet med
centrumets arbete är att det, förutom att ha en
öppen patientmottagning för kvinnor som blivit
utsatta för våld, skall vara ett nationellt resurs-
och kompetenscentrum som utifrån ett
kvinnoperspektiv skall skapa former för ett gott
omhändertagande i vården. RKC skall genomföra
utbildning av berörda personalkategorier, sprida
information och bidra till opinionsbildning samt
bedriva forskning om bl.a. effekterna av våld mot
kvinnor. Regeringen har bidragit ekonomiskt till
uppbyggnaden av verksamheten, som är tänkt att kunna
stå modell för verksamheter som kan komma att
startas upp i andra delar av landet. För att ge RKC
förutsättningar att befästa sin verksamhet och
sprida erfarenheter från denna samt för att
finansiera vissa rikstäckande uppgifter avsåg
regeringen att lämna ett ekonomiskt bidrag till
centrumet i form av ett engångsbelopp om 3 miljoner
kronor under år 1998.
Justitieutskottet behandlade propositionen
Kvinnofrid i betänkandet 1997/98:JuU13.
Socialutskottet yttrade sig i ärendet, bl.a. om en
motion om stöd till RKC. Socialutskottet framhöll
vikten av RKC:s verksamhet och välkomnade
regeringens förslag att bidra ekonomiskt till
centrumet under 1998. Huruvida och i vilken
omfattning ekonomiskt bidrag från staten även kunde
behövas efter år 1998 var enligt utskottets mening
för tidigt att avgöra. Utskottet utgick dock från
att frågan skulle komma att prövas. Justitie-
utskottet delade socialutskottets uppfattning och
avstyrkte motionen. Riks-dagen följde utskottet
(rskr. 1997/98:250).
Insatser mot aids (A 4)
I budgetpropositionen föreslås att 51 622 000 kr
anvisas under anslaget A 4 Insatser mot aids.
Anslaget avser särskilda insatser för att förebygga
spridning av hiv/aids. Medlen skall användas till
information och kunskapsspridning, stöd till
psykosocialt arbete och till utvecklingsarbete. Från
anslaget utbetalades ett extra bidrag till kommuner
och landsting i storstadsregionerna fram t.o.m. år
1997.
Regeringen uttalade i vårpropositionen för år 1997
att statens stöd till kommunernas och landstingens
hivpreventiva arbete får anses ingå i det generella
statsbidraget. För att underlätta avvecklingen av en
del av det specialdestinerade bidraget och för att
värna den verksamhet som byggts upp i samarbete
mellan kommuner, landsting och frivilliga
organisationer ger regeringen ett tillfälligt bidrag
för förebyggande hiv/aidsverksamhet i
storstadsområdena under år 1998 och år 1999. För år
1998 fördelades 90 miljoner kronor från anslaget A 2
Bidrag till särskilda insatser i vissa kommuner och
landsting under utgiftsområde 25 Allmänna bidrag
till kommuner. Regeringens avsikt för 1999 är att
använda 84 miljoner från det nämnda anslaget för
bidrag till kommuner och landsting i
storstadsområdena till förebyggande
hiv/aidsverksamhet. En överföring till det anslaget
bör enligt regeringen göras engångsvis med 14
miljoner kronor från anslaget A 4 Insatser mot aids.
Det hivpreventiva arbetet har enligt regeringen
varit framgångsrikt. Sverige har förblivit ett land
med låg förekomst av hivinfektion trots ett
omfattande resande och invandring från länder med
hög förekomst av hiv/aids. Årligen upptäcks ca 250
personer med hivdiagnos. Sedan år 1995 har antalet
nya anmälda aidsfall minskat i Sverige. Minskningen
kan delvis förklaras av de s.k. bromsmedicinerna,
vilka började användas under år 1996.
I motion So424 av Ulf Kristersson m.fl. (m) yrkas
att riksdagen till utgiftsområde 9 anslag A 4 för
budgetåret 1999 anvisar 104 000 000 kr utöver vad
regeringen föreslagit, eller 151 622 000 kr, i
enlighet med vad som anförts i motionen (yrkande
10). Motionärerna motsätter sig en minskning av
anslaget till det hiv/aidspreventiva arbetet. Det
ger fel signaler om att det offentliga nu inte anser
att hiv är farligt längre. Motionärerna är också
emot överföringen till utgiftsområde 25 eftersom
syftet härmed är att underlätta avvecklingen av det
statliga stödet till hiv/aidsarbetet.
I motion Fi211 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkas att
riksdagen för budgetåret 1999 anvisar anslagen under
utgiftsområde 9 enligt uppställ-ningen i bilaga 2
(yrkande 12 delvis). Av bilagan framgår att anslaget
A 4 skall höjas med 14 miljoner kronor jämfört med
regeringens förslag.
I motion Sf283 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp) yrkas
att riksdagen till utgiftsområde 9 anslag A 4 för
budgetåret 1999 anvisar 14 000 000 kr utöver vad
regeringen föreslagit eller således 65 622 000 kr
(yrkande 2). Motionärerna finner mot bakgrund av
situationen för hiv/aidssmittade i Sverige inget
skäl för en minskning av anslaget utan föreslår i
stället oförändrade anslag jämfört med år 1998.
Övriga medelsanvisningar under A
Regeringens förslag till medelsanvisningar till
Bidrag till WHO (A 5), Bidrag till WHO-enheten för
rapportering av läkemedelsbiverkningar (A 6), Bidrag
till Nordiska hälsovårdshögskolan (A 7),
Folkhälsoinstitutet (A 8), Smitt-skyddsinstitutet (A
9), Institutet för psykosocial medicin (A 10),
Statens beredning för utvärdering av medicinsk
metodik (A 11) och Hälso- och sjuk-vårdens
ansvarsnämnd (A 12) har inte mött någon erinran i
form av motioner.
Begäran om bemyndigande rörande Folkhälsoinstitutet
I budgetpropositionen föreslår regeringen att
riksdagen bemyndigar regeringen att, i fråga om
ramanslaget A 8 Folkhälsoinstitutet, under år 1999
åta sig ekonomiska förpliktelser som innebär
utgifter på högst 108 miljoner kronor under år 2000
och senare.
Social omsorg (B 1-B 20)
Bidrag till viss verksamhet för personer med
funktionshinder (B 4)
I budgetpropositionen föreslås att 78 394 000 kr
anvisas under anslaget B 4 Bidrag till viss
verksamhet för personer med funktionshinder.
Statsbidraget gör det möjligt för organisationer
att själva driva en rad olika verksamheter till
nytta för personer med funktionshinder.
Organisationerna har redovisat hur förra årets
bidrag använts. Flertalet ansöker om ökade medel för
att kunna utveckla verksamheten och för att
kompensera ökade kostnader.
I motion So425 av Ulf Kristersson m.fl. (m) yrkas
att riksdagen beslutar anslå 80 394 000 kr för
anslag B 4 Bidrag till viss verksamhet för personer
med funktionshinder (yrkande 2). Inom anslaget
fördelas en lång rad bidrag till olika verksamheter
som underlättar tillvaron för många
funktionshindrade, anför motionärerna.
Handikapporganisationerna får under detta anslag ett
bidrag till sina rekreationsanläggningar. För år
1999 föreslår regeringen ett bidrag på 13 miljoner
kronor. Detta innebär en liten höjning av anslaget,
som regeringen för år 1998 i det närmaste halverade.
Motionärerna avvisar denna sänkning av stödet och
anser att det för år 1999 bör räknas upp med 2
miljoner kronor. Motionärerna anser det centralt att
funktionshindrade och deras anhöriga ges goda
möjligheter till en bra och viktig möjlighet till
rekreation vid anläggningar som är särskilt
anpassade för specifika funktionshinder.
I budgetpropositionen för år 1998 föreslog
regeringen att stödet till
handikapporganisationernas rekreationsanläggningar
skulle minskas från 15 till 9 miljoner kronor.
I betänkandet 1997/98:SoU1 uttalade utskottet att
det ansåg att en alltför kraftig minskning av stödet
till rekreationsanläggningarna skulle hota
verksamheten. Utskottet föreslog en omfördelning på
en miljon kronor inom anslaget så att stödet till
ledarhundarna bibehölls på tidigare års nivå och
rekreationsanläggningarna tillfördes denna miljon.
Vidare föreslogs att rekreationsanläggningarna
skulle erhålla ytterligare 3 miljoner kronor genom
en omfördelning från anslaget för vårdartjänst m.m.
Vårdartjänsten tillfördes därmed det belopp
myndigheten själv beräknat i anslagsbehov för
budgetåret. Rekreationsanläggningarna föreslogs
därmed erhålla ett statligt stöd om 13 miljoner
kronor för år 1998. Detta blev också riksdagens
beslut (rskr. 1997/98:115).
Bidrag till handikapp- och pensionärsorganisationer
(B 5)
I budgetpropositionen föreslås att 132 194 000 kr
anvisas under anslaget B 5 Bidrag till handikapp-
och pensionärsorganisationer.
Statsbidrag lämnas till handikapp- och
pensionärsorganisationer.
Alltfler handikappförbund har bildats och ansökt om
statsbidrag de senaste åren. Regeringen har därför
givit en särskild utredare i uppdrag (dir. 1998:57)
att bl.a. se över statsbidragen till
handikapporganisationernas allmänna verksamhet,
föreslå kriterier för statsbidragsberättigade handi-
kapporganisationer samt föreslå riktlinjer för hur
bidraget skall fördelas mellan organisationerna.
Uppdraget skall redovisas senast den 1 juli 1999.
I motion So393 av Ingrid Burman m.fl. (v) yrkas att
riksdagen hos regeringen begär att den i
tilläggsdirektiv ger den särskilde utredaren i
uppgift att ålägga frivilligorganisationerna
redovisning baserad på kön (yrkande 1). Motionärerna
anser att handikapporganisationerna är i stort behov
av ökat anslag till sin verksamhet, en verksamhet
som är viktig både för opinionsbildning och för att
ge medlemmar information, råd och stöd. Regeringen
har tillsatt en särskild utredare som skall komma
med förslag hur de framtida bidragen till handikapp-
och pensionärsorganisationerna skall se ut. Enligt
motionärerna är det samtidigt viktigt att
organisationerna åläggs att redovisa hur de använt
sina bidrag fördelat på kvinnor och män. Vidare
yrkas att riksdagen hos regeringen begär att den i
tilläggsdirektiv ger den särskilde utredaren i
uppgift att även ta med fler frivilligorganisationer
i uppdraget enligt vad i motionen anförts (yrkande
2, delvis). Det finns en rad andra organisationer
som alla bedriver samhällsnyttig verksamhet och som
bör få bidrag via statsbudgeten, anför motionärerna.
Kostnader för statlig assistansersättning (B 8)
I budgetpropositionen föreslås att 4 653 000 000 kr
anvisas under anslaget B 8 Kostnader för statlig
assistansersättning.
Statlig assistansersättning lämnas till
funktionshindrade personer som har behov av
personlig assistans för sin dagliga livsföring under
i genomsnitt mer än 20 timmar per vecka. Rätten till
assistansersättning gäller för svårt
funktionshindrade personer som inte fyllt 65 år och
som bor i eget boende, servicehus eller hos familj
eller anhörig. Fr.o.m. den 1 september 1997 har en
schablon för assistansersättningen införts som för
år 1998 uppgår till 168 kr per timme. Om det finns
särskilda skäl kan försäkringskassan efter ansökan
medge att schablonen får överskridas med de godkända
faktiska kostnaderna - dock högst 12 %. Efter
riksdagsbeslut finansierar kommu-nerna fr.o.m. den 1
november 1997 beviljad assistansersättning för de 20
första timmarna. Till följd av förändringarna under
år 1997 minskades anslaget med 1,2 miljarder kronor
för år 1998, vilket kommunerna delvis kompenserades
för inom ramen för det generella statsbidraget.
Beloppet motsvarade en uppskattning av kommunernas
kostnad för de 20 första assistanstimmarna.
Prognoserna för år 1998 och framåt bygger på
antaganden om att utgifterna ökar eftersom antalet
personer som beviljats ersättning ökar varje månad
liksom antalet beviljade timmar per vecka.
Utgiftsnivån har dock stabiliserats jämfört med
tidigare.
Socialutskottet framförde vid behandlingen av den
nationella handlingsplanen för äldrepolitiken (bet.
1997/98:SoU24, rskr. 307) att rege-ringen i
budgetarbetet skulle överväga om rätten till
personlig assistans skall utvidgas så att den som
erhållit assistans före 65 års ålder får rätt att
behålla denna även efter 65-årsdagen.
Regeringen anför nu att den för närvarande utreder
en eventuell sådan förändring och har för avsikt att
återkomma i frågan under våren 1999.
I motion So425 av Ulf Kristersson m.fl. (m) yrkas
att riksdagen beslutar dels att förstatliga de
första 20 timmarnas assistansersättning (yrkande 3),
dels att återinföra rätten till personlig assistent
vid vistelse i skola och dagcenter (yrkande 4) och
dels att avskaffa schabloniseringen av
assistansersättningen (yrkande 5). Vidare begärs
tillkännagivanden om vad i motionen anförts dels om
beräkningen av assistansersättningen (yrkande 6),
dels om rätt till personlig assistans efter 65 års
ålder (yrkande 8). Slutligen yrkas att riksdagen
beslutar anslå 6 188 000 000 kr för anslaget B 8
Kostnader för statlig assistansersättning för år
1999 i enlighet med vad som anförts i motionen
(yrkande 9). Motionärerna anslår 1,5 miljarder
kronor mer än regeringen för kostnader för statlig
assistansersättning. Med dessa extra resurser vill
de återställa de försämringar som Socialdemokraterna
och Centerpartiet genomfört vad gäller
assistansersättningen. Vad gäller beräkningen av
assistansersättningen har motionärerna den bestämda
uppfattningen att en förändring av ersättningen
måste ske i samråd med handikapporganisationerna.
Inom handikapprörelsen finns i dag förslag och idéer
på hur assistansersättningen kan förändras på ett
rimligt och bra sätt. Motionärerna anser att
personer som i dag har personlig assistans och
fyller 65 år skall få fortsatt rätt till detta stöd
även efter att pensionsåldern uppnåtts.
I motion So246 av Per-Richard Molén (m) begärs
tillkännagivande om vad i motionen anförts om en
återgång till den lagstiftning för funktionshindrade
(LSS och LASS) som trädde i kraft den 1 januari
1994. Motionären anser att de uppenbara försämringar
som den socialdemokratiska regeringen sedan år 1994
har medverkat till vad gäller funktionshindrade är
oacceptabla och att en återgång måste ske till de
regler som ursprungligen gällde.
I motion So416 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m)
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om behovet av
ändring i lagen (1993:387) om stöd och service till
vissa funk-tionshindrade, LSS. Riksförsäkringsverket
(RFV) har i september 1998 gett ut ett nytt Allmänna
råd om assistansersättning (1998:6). I detta ingår
en skärpning av reglerna för personlig assistans
till barn, anser motionären. Rådet strider, enligt
henne, mot riksdagens intentioner vid beslutet 1996
om ändringar i LSS och LASS. För att den
viljeyttring som riksdagen gjorde i samband med
lagändringarna skall respekteras måste det tydligt
uttryckas i LSS att barn med funktionshinder har
rätt till personlig assistans efter samma bedömning
som när det gäller vuxna med funktionshinder, anför
motionären.
I motion So286 av Ingrid Burman m.fl. (v) yrkas att
riksdagen hos regeringen begär förslag till
införande av en ersättningsmodell med en klarare och
tydligare individuell redovisning av
schablonersättningen (yrkande 1) och att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna att
schablonersättningen snarast bör ersättas med en
individuellt anpassad ersättningsform som motsvarar
den enskildes behov av assistans (yrkande 3).
Motionärerna anser att Intressegruppen för
assistansberättigade (Ifa) har tagit fram en bra
modell. De anser att varje assistansberättigad skall
upprätta en budget enligt en av
Riksförsäkringsverket upprättad kontoplan som utgörs
av ersättningsbara kostnadsslag. Den enskilde
redovisar sina kostnader och över- respektive
underskott regleras. Riktigheten i redovisningen
intygas av exempelvis en auktoriserad revisor. I
motionen yrkas också att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
konkurrenskraftig lön för assistenter (yrkande 4)
och om brukarmedverkan i utbildningen av hand-
läggare vid försäkringskassorna (yrkande 6).
Motionärerna anser att ersättningen måste anpassas
till den högre lönenivå som nu etableras för
jämförbara yrken. Detta för att möjliggöra
rekrytering av kunniga assistenter som vill stanna
kvar i yrket. Motionärerna anser vidare att
försäkringskassans handläggare behöver utbildning om
intentionerna och syftet med den personliga
assistansen. Utbildningen bör kompletteras med
brukarmedverkan så att handläggarna får djupare
kunskap om funktionshindrades levnads-villkor och
konsekvenserna av olika funktionshinder.
Tillkännagivanden begärs även om garanterad rätt
till personlig assistans som följd av det
individuella behovet oberoende av samlevnadsform
(yrkande 2) och om att barns rätt till assistans bör
garanteras (yrkande 5). Slutligen yrkas att
riksdagen hos regeringen begär att någon av de
pågående utvärderingarna, den interna eller
Riksförsäkringsverkets, får i uppdrag att pröva de i
motionen framförda förslagen och redovisa dessa
inför regeringens ekonomiska vårproposition (yrkande
7). Motionärerna betonar att det måste vara det
individuella behovet av assistans som skall vara
avgörande och inte vilken samlevnadsform den
enskilde lever i. Det är inte rimligt att den icke
funktionshindrade parten i ett äktenskap eller
samboförhållande skall utföra en större del av
hushållssysslorna och inte heller att han eller hon
skall ansvara för jourhjälp nattetid åt den
funktionshindrade. Vad gäller barn framhöll
socialutskottet i sitt betänkande 1995/96:SoU15 att
det är behovet av extra tillsyn och omvårdnad som
följer av den enskildes funktionshinder som skall
ligga till grund för bedömning och beslut om
personlig assistans. Riksförsäkringsverkets nya
allmänna råd rekommenderar att omvårdnadsbehov skall
föreligga omfattande 12 timmar per dygn för att
personlig assistans skall beviljas. Motionärerna
anser därför att det nu behövs ett förtydligande av
7 § LSS.
I motion So287 av Ingrid Burman m.fl. (v) yrkas att
riksdagen beslutar om ett tillägg till 7 § lagen om
stöd och service för funktionshindrade av följande
lydelse: Samma bedömning av omvårdnadsbehovet skall
göras då det gäller en ansökan från ett barn som
från en vuxen person.
I motion So446 av Alf Svensson m.fl. (kd) yrkas att
riksdagen under utgiftsområde 9 B 8 Kostnader för
statlig assistansersättning anvisar 300 miljoner
kronor mer än vad regeringen föreslagit (yrkande
10). Förslaget utvecklas närmare i motion So376 av
Chatrine Pålsson m.fl. (kd). Här begärs
tillkännagivanden om schabloniseringen av
assistansersättningen (yrkande 8) och om att
åldersgränsen på 65 år i LSS skall tas bort (yrkande
11). Vidare yrkas att riksdagen beslutar att göra
ett tillägg i 7 § LSS med lydelsen "Samma bedömning
av omvårdnadsbehovet skall göras då det gäller en
ansökan från ett barn som från en vuxen person"
(yrkande 9). Motionärerna anser att
schabloniseringen av assistansersättningen innebär
att vissa grupper får för mycket ersättning medan
svårt funktionshindrade inte längre klarar att
anställa en personlig assistent. I likhet med
Intressegruppen för assistans-berättigade anser
motionärerna att en förenklad årsredovisningsmodell
kan användas. Motionärerna anser också att för
kontinuitet och god omvårdnad måste rätten till
assistans gälla även efter 65-årsdagen.
I motion So445 av Mikael Oscarsson (kd) yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts dels om att förtydliga lagen
vad gäller barns rätt till personlig assistans
(yrkande 1), dels om att förtydliga lagen vad gäller
äkta makars rätt till personlig assistans (yrkande
2) och dels om att se över schablonersättningen
(yrkande 3). Motionären hänvisar till att RFV:s nya
Allmänna råd om assistansersättning föreskriver att
för att barn skall kunna erhålla assistansersättning
skall de ha ett omvårdnadsbehov på mer än 12 timmar
per dygn. Samtidigt sägs i rådet att det inte skall
ställas större krav på föräldrar med
funktionshindrade barn än på andra föräldrar.
Motionären finner detta vara en orimlig ekvation.
Han reagerar också på att det i Allmänna råd sägs
att den funktionshindrade makens behov av assistans
under natten i form av jour i allt väsentligt skall
anses tillgodosett genom hemmavarande make.
Motionären anser att schablonersättningen inte är
tillräckligt stor för att brukarkooperativ och
assistansföretag skall kunna erbjuda samma löner
till personliga assistenter som kommunerna erbjuder.
De funktionshindrades valfrihet som var en av
grundtankarna med assistansreformen hotas därmed
liksom ett stort antal arbetstillfällen för
administratörer.
I motion So455 av Kenneth Johansson m.fl. (c) yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om schablon-
ersättningen (yrkande 12). Motionärerna anser att
schablonersättningen inte täcker alla kostnader för
personlig assistans, t.ex. kostnader för
vidareutbildning och kompetensutveckling. De anser
att Riksförsäk-ringsverket i sin översyn av
ersättningen för personlig assistans skall väga in
de synpunkter som framförts om dels
ersättningsnivån, dels ersättnings-formen. Stödet
skall vara rättvist, enkelt och värna valfriheten,
anser de. I samma motion yrkas också att riksdagen
hos regeringen begär förslag om rätt till personlig
assistans efter 65 års ålder (yrkande 13).
Centerpartiet motionerade med anledning av
propositionen om äldrepolitiken om att personer som
erhållit assistans före 65 år skulle få behålla den
även efter 65-årsdagen. Riksdagen beslutade efter
utskottets förslag att uppmana regeringen att
återkomma med förslag till riksdagen. Regeringen har
skjutit frågan framför sig. Motionärerna förutsätter
att regeringen återkommer med förslag i samband med
vårpropositionen och att reformen kan genomföras den
1 juli 1999. Vidare yrkas att riksdagen hos
regeringen begär förslag till sådan ändring i lagen
om stöd och service till vissa funktionshindrade i
enlighet med vad som anförts i motionen (yrkande
14). Motionärerna anser att det föreligger en
skillnad mellan riksdagens beslut och myndighetens
föreskrifter när det gäller barns rätt till
personlig assistans.
I motion Fi211 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkas
att riksdagen för budgetåret 1999 anvisar anslagen
under utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social
omsorg enligt uppställningen i bilaga 2 (yrkande 12,
delvis). Förslaget innebär att anslaget B 8
Kostnader för statlig assistansersättning ökas med 1
415 miljoner kronor.
I motion So465 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts dels om att återställa
rätten till personlig assistans (yrkande 1), dels om
att avskaffa 65-årsregeln (yrkande 2) och dels om
att RFV:s Allmänna råd om assistansersättning måste
återkallas (yrkande 3). Våren 1996 beslutade
regeringen med Center-partiets stöd att begränsa
rätten till personlig assistans, anför motionärerna.
Den längsta tidsram som beslutet om assistanstimmar
kunde omfatta minskades från ett år till sex
månader. Definitionen av rätten till personlig
assistans ändrades och rätten till personlig
assistent vid vistelse i kommunal verksamhet togs
bort. Våren 1997 innebar ytterligare inskränkningar.
Motionärerna anser att förändringarna i rätten till
personlig assistans måste rivas upp. Vidare anser de
att 65-årsregeln skall avskaffas och att den som
erhållit assistans skall ha fortsatt rätt till detta
stöd. Motionärerna anser också att
Riksförsäkringsverkets Allmänna råd om
assistansersättning (1998:6) måste återkallas då
rådet strider mot Regeringsrättens praxis och
innebär en oacceptabel inskränkning i barns rätt
till personlig assistans.
I motion Sf283 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp)
yrkas att riksdagen till utgiftsområde 9 B 8
Kostnader för statlig assistansersättning för
budgetåret 1999 anvisar 1 415 000 000 kr utöver vad
regeringen föreslagit eller således 6 068 000 000 kr
(yrkande 3). Motionärerna ser det som den viktigaste
handikappolitiska reformen att återställa rätten
till personlig assistans såsom den ursprungligen var
utformad.
I motion So274 av Thomas Julin m.fl. (mp) begärs
tillkännagivanden om att förtydliga lagtexten
gällande äkta makars/sammanboendes och barns rätt
till personlig assistans (yrkande 1), om äldres rätt
till personlig assistans enligt LSS även efter 65-
årsdagen (yrkande 2), om schablonersättningen
(yrkande 3) och om att återinföra en individuellt
anpassad assistansersättning som motsvarar den
enskilde brukarens kostnad för assistans (yrkande
4). Motionärerna reagerar mot RFV:s Allmänna råd om
assistansersättning som tolkar det gemensamma
ansvaret för hem och hushåll så att den icke
funktionshindrade parten i ett äktenskap skall
utföra en större del av hushållssysslorna. De vänder
sig också mot RFV:s tolkning om hur omfattande barns
omvårdnadsbehov skall vara för att personlig
assistans skall beviljas. Motionärerna anser att
rätten till personlig assistans skall fortsätta
också efter 65-årsdagen. De anser att
schablonersättningen bör avskaffas och att
ersättning skall utgå efter de faktiska kostnaderna.
Om schablonersättningen blir kvar måste den anpassas
efter vad som sker på arbetsmarknaden, både när det
gäller grundlön och andra avtalsförmåner, annars
uppfylls inte längre grundtanken om valfrihet i LSS-
reformen.
I motion So310 av Thomas Julin m.fl. (mp) begärs
tillkännagivande om vad i motionen anförts om LSS
(yrkande 6). Motionärerna anser att reformen skall
ligga på en huvudman och det skall vara staten. De
anser att ersättning skall utgå för faktiska
kostnader och inte efter schablon.
Frågan om barns och ungdomars rätt till personlig
assistans tas också upp i motion So325 av Sonja
Fransson (s). Motionären anser att RFV:s nya
Allmänna råd innebär att barn inte kan få personlig
assistans om begränsningarna som föreslås genomförs.
Detta är tvärtemot vad riksdagen ansåg i sitt
betänkande 1995/96:SoU15, anför motionärerna.
I motion So419 av Karin Wegestål och Anita Jönsson
(båda s) begärs tillkännagivande om ungdomar och
personlig assistans. Den frigörelse från föräldrarna
som alla ungdomar måste igenom är en förutsättning
för att kunna bli en hel och känslomässigt mogen
vuxen, anför motionärerna. Denna frigörelse kan bli
än svårare för en funktionshindrad ungdom. Det kan
vara svårt för den unge att hävda sin rätt att få en
egen assistent utanför familjekretsen. Graden av
beroende kan härigenom öka vid den tid då
frigörelsen är som mest angelägen. Motionärerna
anser att samhället har ett ansvar för unga
människors utveckling. Därför är det av stor vikt
att uppmärksamma behovet av att stödja unga med
funktionshinder att välja en fristående personlig
assistent från sin egen generation om de så önskar.
Familjen kan också som helhet behöva stöd för att
acceptera en sådan lösning.
Också i motion So329 av Birgitta Ahlqvist och
Monica Öhman (båda s) begärs tillkännagivande om
assistansersättningen. Motionärerna anför att
socialförsäkringsnämnd enligt 20 kap. 2 a § lagen om
allmän försäkring (AFL) kan bemyndiga tjänsteman i
försäkringskassan att fatta provisoriska beslut i
vissa ärenden. Denna ordning gäller om det inte utan
betydande dröjsmål kan avgöras om rätt till
ersättning föreligger enligt AFL, men det finns
sannolika skäl till att en sådan rätt föreligger.
Motionärerna anser att motsvarande möjlighet borde
införas i lag om assistansersättning för att inte i
onödan fördröja att beslut fattas.
I 8 § lagen (1993:389) om assistansersättning
föreskrivs att om det inte utan betydande dröjsmål
kan avgöras om någon har rätt till
assistansersättning men det finns sannolika skäl för
att sådan rätt föreligger, skall försäkringskassan
besluta att ersättning skall betalas ut med ett
skäligt belopp om detta är av väsentlig betydelse
för den funktionshindrade. Detsamma gäller om det
står klart att rätt till assistansersättning
föreligger men ersättningens belopp inte kan
bestämmas utan betydande dröjsmål. För sådan
ersättning får föreskrivas särskilda villkor.
I 13 § föreskrivs att frågor som avses i 6-8 §§
skall inom för-säkringskassan avgöras av
socialförsäkringsnämnd.
I lagen (1962:381) om allmän försäkring 20 kap. 2 a
§ föreskrivs:
Om det inte utan betydande dröjsmål kan avgöras om
rätt till ersättning föreligger enligt denna lag,
men det finns sannolika skäl för att sådan rätt
föreligger, skall försäkringskassan besluta att
ersättning skall betalas ut med ett skäligt belopp
om detta är av väsentlig betydelse för den
försäkrade. Detsamma gäller om det står klart att
rätt till ersättning föreligger men ersättningens
belopp inte kan bestämmas utan betydande dröjsmål.
För sådan ersättning får föreskrivas särskilda
villkor. - - -
I ärenden som skall avgöras av
socialförsäkringsnämnd får beslut enligt första och
tredje stycket fattas av tjänsteman i
försäkringskassan, om nämnden gett ett sådant
bemyndigande.
I förarbetena till lagen om assistansersättning
anförs att 8 § motsvarar bestämmelserna som finns i
20 kap. 2 a § lagen (1962: 381) om allmän försäkring
(prop. 1992/93:159 s. 197).
Socialutskottet behandlade frågan om barns rätt till
personlig assistans i betänkande 1995/96:SoU15.
Utskottet anförde då följande (s. 18):
I propositionen föreslås att det vid bedömningen av
barns rätt till personlig assistans skall beaktas
vad som faller inom ramen för det ansvar för barnets
personliga förhållanden som åvilar barnets
vårdnadshavare. Förslaget syftar till att klarlägga
att försäkringskassan, vid bedömning av om ett
funktionshindrat barn har rätt till personlig
assistans, skall ta hänsyn till vad som normalt kan
anses falla inom ramen för det föräldraansvar som
enligt föräldrabalken åvilar alla vårdnadshavare med
hänsyn till barnets ålder, utveckling och
omständigheter i övrigt. Ett annat sätt att uttrycka
saken är att det är behovet av extra tillsyn och
omvårdnad med anledning av ett funktionshinder som
skall ligga till grund för bedömning och beslut om
personlig assistans. Enligt vad utskottet erfarit
tillämpas principen redan i dag vid de allra flesta
försäkringskassor. Uppfattningen att kompensation
skall lämnas för extra omvårdnasbehov, merarbete och
merkostnader till följd av funktionshinder är en
sedan många år vedertagen princip inom
handikappområdet. Den tillämpas bl.a. vid bedömning
av rätt till vårdbidrag för handikappade barn och
handikappersättning. Enligt utskottets uppfattning
skall principen även tillämpas vid bedömning av rätt
till personlig assistans. Vissa motionärer och andra
som framfört synpunkter till utskottet uppfattar att
syftet med förslaget till 3 § tredje stycket lagen
om assistansersättning skulle vara att ställa större
krav på föräldrar med funktionshindrade barn än på
andra föräldrar. Med hänsyn härtill och till att
principen om kompensation för merkostnader och
merarbete redan har en fast förankring inom
handikappområdet anser utskottet att det inte behövs
något ytterligare förtydligande i lagen. Med
anledning av motionerna So14 (mp) yrkande 3 och So18
(c) yrkande 3 avstyrker utskottet lagförslaget i
denna del.
Riksdagen följde utskottet (rskr. 1995/96:262).
Riksförsäkringsverket har gett ut ett nytt Allmänna
råd 1998:6 om assistansersättning. Detta ersätter
det tidigare Allmänna råd 1997:2.
Socialministern har den 28 september 1998 svarat på
en fråga om regeringen avser att vidta några
åtgärder med anledning av Riksförsäkringsverkets nya
Allmänna råd. Socialministern hänvisar till att det
i propositionen om lag om stöd och service till
vissa funktionshindrade framhålls att personlig
assistans kan vara av grundläggande betydelse för
barn som har omfattande om-vårdnadsbehov under hela
dygnet eller stor del av dygnet och som på grund av
hjärnskada, genetisk skada eller sjukdom har flera
funktionshinder samtidigt. Vidare anför hon:
Innebörden av formuleringen "omfattande
omvårdnadsbehov" är oklar. För närvarande finns
ingen Regeringsrättsdom som kan vara vägledande i
denna fråga. I Riksförsäkringsverkets nya Allmänna
råd framgår att verket re-kommenderar
försäkringskassorna att ett omfattande
omvårdnadsbehov bör omfatta minst 12 timmar av
dygnet. Enligt Riksförsäkringsverket är en sådan
rekommendation ett led i verkets uppgift att driva
fram rättspraxis. Förtydligandet innebär enligt
verket inte någon ändring i praktiken och försämrar
således inte möjligheterna till personlig assistans
för de ca 1 400 barn som detta berör.
När ett barns behov av personlig assistans utreds,
gäller det först att utreda barnets totala behov av
omvårdnad varje dygn. Denna omvårdnad kan
tillgodoses av föräldrar, elevassistenter,
resurspersoner, anhöriga m.fl. För barn med behov av
omvårdnad minsta halva dygnet, dvs. 12 timmar per
dygn, går försäkringskassan vidare i sin utredning
och tar reda på hur omfattande behovet av hjälp med
de grundläggande behoven är. Om dessa behov
överstiger 20 timmar per vecka kan rätt till
assistansersättning föreligga.
Det är viktigt att barn med omfattande
funktionshinder får sina behov av personlig
assistans tillgodosedda. Jag kommer noga att följa
utvecklingen i detta avseende och om det behövs
återkomma i frågan.
Bidrag till ungdomsvård och missbrukarvård m.m. (B
9)
I budgetpropositionen föreslås att 63 000 000 kr
anvisas under anslaget B 9 Bidrag till ungdomsvård
och missbrukarvård m.m.
Statsbidraget till missbrukarvård ingår sedan år
1996 i det generella statsbidraget till kommunerna.
Genom den verksamhet som drivs av Statens
institutionsstyrelse (SiS) har staten ett direkt
ansvar för ungdomsvård och missbrukarvård. Staten
har ett starkt intresse av att det råder balans
mellan å ena sidan institutionsvården och å andra
sidan den vård som bedrivs av kommunerna och består
av förebyggande och olika slags öppenvårdsinsatser.
Ur anslaget har avsatts särskilda utvecklingsmedel
för att stimulera kommunerna att utveckla
förebyggande och olika slags öppenvårdsinsatser.
Länsstyrelserna har i uppdrag att årligen fördela 50
miljoner kronor till särskilt angelägna
utvecklingsinsatser. Socialdepartementet disponerar
2 miljoner kronor för insatser mot spelberoende och
därtill hörande sociala konsekvenser.
Regeringen gör bedömningen att särskilda
utvecklingsmedel även fortsättningsvis bör avsättas
för att stimulera kommunerna att utveckla insatser i
öppen vård för ungdomar och missbrukare.
Länsstyrelserna bör även fortsättningsvis fördela
dessa utvecklingsmedel.
För åtgärder mot spelberoende föreslås i
propositionen ytterligare 2 miljoner kronor. Totalt
föreslås därmed 4 miljoner kronor avsättas för
ändamålet. Användningsområdet för medlen föreslås
vidgas till att utveckla formerna för förebyggande
arbete i syfte att hindra att människor fastnar i
spelberoende. Medlen bör i fortsättningen disponeras
av Folkhälsoinstitutet.
Under anslaget föreslås vidare att 9 miljoner
kronor avsätts för åtgärder med anledning av
regeringens i propositionen (prop. 1997/98:182)
Strategi för att förverkliga FN:s konvention om
barnets rättigheter i Sverige.
I motion So347 av Lars Wegendal och Carina Adolfsson
(s) yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om
forskning om spelberoende. Motionärerna anför att
statens inkomster från spelverksamhet ökar genom de
statliga spelbolagen. Enligt motionärerna är det
därför rimligt att dessa bolag avsätter en del av
sin vinst för att bekosta forskningsarbete inom
området.
I motion Kr522 av Charlotta L Bjälkebring (v) yrkas
att riksdagen hos regeringen begär en utredning om
svenskarnas spelvanor och förslag på åtgärder för
hur spelberoendet kan minska (yrkande 3). Motionären
pekar på att många frågor måste besvaras innan
kasinon med internationella regler etableras i
landet. Det hemställs därför att beslutet att införa
kasinon med internationella regler rivs upp och att
en utredning noga kartlägger hur de svenska
spelvanorna ser ut och hur trenden av ökat
spelberoende kan minskas.
I motion Kr518 av Dan Kihlström m.fl. (kd) yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om spelberoende (yrkande 8).
Motionärerna anför att det är viktigt att staten för
en politik som ökar medvetenheten om
skadeverkningarna av spel. En viktig del i detta är
ett långsiktigt stöd till forskning om spelberoende.
Forskning och kunskapsuppbyggnad på området kommer
att vara lönsamt för samhället. Det är angeläget att
framför allt unga människor hindras att delta i
sådant spel som lätt kan leda till ett vanemässigt
beteende.
I motion So457 av Barbro Johansson m.fl. (mp) yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om behovet av en
utredning om hur man skall stävja problemet med det
ökade spelberoendet i samhället samt hur ökade
resurser skall ges till forskning och stödjande
behandling (yrkande 1). Enligt motionärerna spelar
svenskarna för ungefär 28 miljarder kronor om året,
varav staten tar in omkring 5 miljarder kronor. Av
detta går endast 2 miljoner kronor till forskning om
spel och spelberoende.
I motion So211 av Barbro Westerholm (fp) yrkas att
riksdagen ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utvecklingen av metoder för behandling
och rehabilitering av spelberoende (yrkande 2), om
resurser för hjälp till spelberoende (yrkande 3) och
om utbildning av berörda personalgrupper om
spelberoende (yrkande 4). Motionären anför att det
för dem som blivit spelberoende finns mycket liten
hjälp att få i form av behandling och
rehabilitering. Kunskapen om vilka behandlingar som
är mest effektiva är liten och tillgången på
behandlingshem är bristfällig. Regeringen bör därför
ta initiativ till utveckling av behandling och
rehabilitering av spelberoende. Vidare bör
regeringen ta initiativ till att tillskapa
behandlingsresurser för hjälp mot spelberoende och
tillse att berörda personalgrupper får utbildning om
spelberoende. Motionären begär även ett
tillkännagivande av vad i motionen anförts om
information till allmänheten om spelberoende
(yrkande 5). Likaväl som allmänheten informeras om
riskerna med alkohol, tobak, narkotika och
beroendeframkallande läkemedel bör den, enligt
motionären, också erhålla information om
spelberoende. Eftersom Folkhälsoinstitutet ansvarar
för information om andra former av beroende och
missbruk är det naturligt att institutet får i
uppdrag att ta fram sådan information.
Också i motion So461 av Kerstin Heinemann m.fl.
(fp) begärs tillkännagivande om spelberoende
(yrkande 21) och om finansiering av förebyggande
insatser mot och forskning om spelberoende (yrkande
22). Motionärerna pekar på att spelberoende är ett
hälsoproblem av större omfattning än man tidigare
trott. En kartläggning av spelberoende har nyligen
utförts och det är viktigt att denna undersökning
får fortsätta. Folkhälsoinstitutet bör få i uppdrag
att sprida kunskap om undersökningens resultat. För
spelberoende finns i dag mycket liten hjälp i form
av vård och rehabilitering. Enligt motionärerna bör
Socialstyrelsen få i uppdrag att undersöka hur vård-
och behandlingsbehoven kan tillgodoses.
Bidrag till organisationer på det sociala området (B
10)
I budgetpropositionen förslås att 64 841 000 kr
anvisas under anslaget B 10 Bidrag till
organisationer på det sociala området. Detta innebär
i princip samma nivå som föregående år, dock att
anslaget tillförs en halv miljon kronor för åtgärder
mot sexuell exploatering av barn.
Anslaget avser bidrag till olika frivilliga
organisationer inom det sociala området.
Nykterhetsorganisationer och Centralförbundet för
alkohol- och narkotikaupplysning (CAN) erhåller
statsbidrag från anslaget.
Nykterhetsrörelsen har sedan lång tid tillbaka
erhållit organisationsstöd för sin centrala
verksamhet. Denna del av anslaget har administrerats
av Samarbetsnämnden för fördelning av statsbidrag
till nykterhetsorganisationer m.fl. som i sin tur
fördelat anslaget till berörda organisationer.
Bidrag har även kunnat utgå till såväl
klientorganisationer inom alkohol- och
narkotikaområdet som till organisationer med kyrklig
anknytning som bedriver verksamheter inriktade på
socialt utsatta grupper. En del av bidragsgivningen
har varit inriktad på organisationer som bedriver
arbete för utsatta barn och deras familjer,
respektive organisationer som motverkar våld mot
kvinnor. Socialstyrelsen disponerar medel för denna
del av anslaget och beslutar om fördelning av medel
till de olika organisationerna. Styrelsen genomför
en regelbunden uppföljning och utvärdering av
organisationernas arbete.
Mot bakgrund av bl.a. behovet att utveckla
samarbetet mellan samhälle och
frivilligorganisationer inom det sociala området
tillsatte regeringen under år 1997 en utredning,
Statsbidragsutredningen, för att se över formerna
för bidragsgivningen till frivilligorganisationerna.
Utredningen har avlämnat sitt betänkande (SOU
1998:38).
För att komma till rätta med de olika problem som
utredningen presenterar lämnar regeringen i
budgetpropositionen förslag till nya riktlinjer för
statsbidragen till frivilligorganisationerna på det
sociala området. Enligt regeringen bör samma grund
gälla för berörda organisationer vad gäller dels
kriterier för att få bidrag, dels kravet på
återrapportering av användningen av erhållna bidrag.
Statsbidraget bör administreras av Socialstyrelsen
och ett råd, bestående av representanter för berörda
frivilligorganisationer, bör knytas till
myndigheten. Riktlinjerna föreslås gälla från den 1
januari 1999.
Riksdagen föreslås godkänna de föreslagna
riktlinjerna.
I propositionen anförs att det är angeläget att det
frivilliga sociala arbetet stärks och effektiveras
samtidigt som de organisationer som är verksamma
inom området måste ges respekt och frihet att arbeta
efter sina förutsättningar.
Regeringen betonar också att de kriterier som kan
ställas upp inom området aldrig kan leda till någon
form av automatik, utan bidragsgivningen kommer
alltid att ha inslag av lämplighets- eller
skälighetsbedömningar. Inte minst mot denna bakgrund
anser regeringen att det är att föredra att
bidragsmottagarna inte deltar i det direkta
beslutsfattandet. Regeringen betonar också att det
är viktigt att bidragsgivningen skapar
förutsättningar för en större öppenhet när det
gäller att lämna bidrag till nya organisationer än
vad som är möjligt i dag.
I tre motioner tas frågan om fördelningen av stöd
till nykterhets-organisationerna upp.
I motion Fi210 av Lennart Daléus m.fl. (c) yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om formen för
fördelning av stödet till frivilligorganisationer
inom det sociala området (yrkande 41). Motionärerna
avvisar regeringens förslag om att stödet till
frivilligorganisationer på det sociala området skall
administreras av Socialstyrelsen. Fördelningen bör i
stället ske av en oberoende kommitté där
representanter för frivilligorganisationerna ingår.
I motion So428 av Göran Magnusson m.fl. (s, m, kd,
fp, mp) begärs att riksdagen som sin mening ger till
känna vad i motionen anförts om Samarbetsnämndens
fördelning av bidrag till nykterhetsorganisationer.
Motionärerna anför att enligt regeringens förslag i
budgetpropositionen skall Socialstyrelsen handlägga
alla bidrag till organisationer för det alkohol- och
drogpreventiva arbetet jämte bidragen till
kvinnoorganisationer och utsatta barn. Enligt
tidigare principer har bidragen till organisationer
som arbetar med primär- och sekundärprevention
fördelats via Samarbetsnämnden. Eftersom
Samarbetsnämnden haft begränsade möjligheter att
agera utöver vad förordningen och regleringsbreven
angett anser motionärerna att frågan om förändring
av nämnden inte allsidigt prövats och att de i
remissvaren angivna förslagen till förändringar inte
beaktats. Statskontorets utredning rörande hur
statliga myndigheter skall organiseras inom det
alkohol- och drogpreventiva området skall remitteras
under hösten 1998 varför regeringens förslag rörande
bidragsgivning, enligt motionärerna, är mindre
välbetänkt.
I motion So459 av Ingrid Näslund (kd) begärs
tillkännagivande om vad i motionen anförts om att
riksdagen bör återförvisa förslaget om att
Socialstyrelsen skall fördela bidrag till
nykterhetsorganisationerna (yrkande 7). Enligt
motionären vore det bättre om
nykterhetsorganisationerna som har stor erfarenhet
av praktisk alkohol- och drogprevention gavs frihet
att själva fördela sina bidrag.
Ett stort antal motioner tar upp frågan om stöd till
Amningshjälpen.
I motion So431 av Marianne Andersson och Rigmor
Ahlstedt (c) yrkas att riksdagen beslutar att anvisa
300 000 kr till Amningshjälpen genom en omfördelning
inom utgiftsområde 9, anslaget B 10 Bidrag till
organisationer inom det sociala området.
Motionärerna pekar på amningens fördelar och att det
finns ett stort behov av information om amning och
stöd och hjälp till nyblivna mammor. Det
hittillsvarande stödet till Amningshjälpen via
Folkhälsoinstitutet dras nu in och föreningen
hänvisas till att söka olika projektbidrag. Enligt
motionärerna är detta en orimlig situation och de
pekar på att amningsbefrämjande arbete måste vara
kontinuerligt.
I motionerna So272 av Ewa Larsson m.fl. (mp, s, m,
kd, c, fp), So281 av Britt-Marie Danestig (v), So297
av Inger René och Berit Adolfsson (m), So360 av
Laila Bjurling (s), So366 av Helena Hillar
Rosenqvist m.fl. (mp), So403 av Monica Green m.fl.
(s) och So464 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp)
(yrkande 11) understryker motionärerna att amningen
är en folkhälsofråga och pekar på vikten av
Amningshjälpens arbete. Enligt motionärerna bör
Amningshjälpen även fortsättningsvis garanteras stöd
av samhället.
I motion So393 av Ingrid Burman m.fl. (v) yrkas att
riksdagen hos regeringen begär att den i
tilläggsdirektiv ger den särskilde utredaren i
uppgift att även ta med fler frivilligorganisationer
i uppdraget enligt vad i motionen anförts (yrkande
2, delvis). Det finns en rad organisationer som alla
bedriver samhällsnyttig verksamhet och som bör få
bidrag via statsbudgeten. Enligt motionärerna skall
den särskilde utredaren ta med också dessa
organisationer i utredningen, bl.a. Amningshjälpen,
Kilen, Noaks Ark, ROKS och Organisationen mot
plötslig spädbarnsdöd.
Handikappombudsmannen (B 13)
I budgetpropositionen föreslås att 7 857 000 kr
anvisas under anslaget B 13 Handikappombudsmannen.
Handikappombudsmannen skall bevaka frågor som angår
funktions-hindrade personers rättigheter och
intressen samt verka för att personer med
funktionshinder uppnår full delaktighet i
samhällslivet och jämlikhet i levnadsvillkoren.
Regeringen gör bedömningen att
Handikappombudsmannens målupp-fyllelse har varit god
under år 1997. Verksamheten har bedrivits i enlighet
med målet.
Handikappombudsmannens verksamhet är för närvarande
föremål för en översyn (dir. 1997:131). Enligt
direktiven skall utredningen bl.a. pröva vilken
betydelse ombudsmannen haft för utvecklingen inom
handikapp-området i stort samt bedöma om, och i så
fall hur, ombudsmannens roll och arbetsuppgifter bör
förändras i något avseende.
I motion So425 av Ulf Kristersson m.fl. (m) yrkas
att riksdagen beslutar anslå 11 857 000 kr för
anslag B 13 Handikappombudsmannen för år 1999
(yrkande 10). Motionärerna anser att
Handikappombudsmannen bör tillföras ytterligare 4
miljoner kronor för att ges möjlighet att bl.a.
kartlägga hur kommunerna följer upp FN:s
standardregler för funktionshindrade. Stödet bör ges
under de kommande tre åren.
Barnombudsmannen (B 14)
I budgetpropositionen föreslås att 7 717 000 kr
anvisas under anslaget B 14 Barnombudsmannen.
Barnombudsmannen (BO) har till uppgift att bevaka
frågor som angår barns och ungdomars rättigheter och
intressen. BO skall särskilt uppmärksamma att lagar
och andra författningar samt deras tillämpning
stämmer överens med Sveriges åtaganden enligt FN:s
konvention om barnets rättigheter. BO har också en
opinionsbildande och attitydpåverkande roll.
BO skall verka för att kommunerna använder
barnkonventionen som ett praktiskt redskap i såväl
det individuella som det generella arbetet med barn.
I detta arbete sprider myndigheten bl.a. exempel på
modeller i form av barn- och ungdomsplaner,
barnbilagor, checklistor och barnkonsekvensanalyser.
Barnombudsmannen betonar i detta arbete vikten av
att kommunerna utgår från både flickors och pojkars
olika utgångspunkter och förutsättningar i den
kommunala beslutsprocessen.
Regeringen har nyligen tillkallat en utredningsman
för att se över Barnombudsmannens verksamhet,
organisation, roll och arbetsformer (dir. 1998:21).
Syftet är att belysa vilken roll BO har spelat för
utvecklingen inom barnområdet inklusive arbetet med
att göra barnkonventionen känd. Översynen skall
också innehålla en genomgång av vad som kan göras
för att effektivisera och stärka BO:s verksamhet.
I motion Fi210 av Lennart Daléus m.fl. (c) yrkas att
anslaget B 14 Barn-ombudsmannen ökas med 5 miljoner
kronor och att anslag C 1 Socialstyrelsen minskas i
motsvarande mån (yrkande 8, delvis). Motionärerna
anser att Barnombudsmannen bör ges i uppdrag att
utforma underlag för arbetet i kommuner och
frivilligorganisationer med att genomföra FN:s
barnkon-vention enligt de metoder som använts i
Agenda 21-arbetet. Centerpartiet utvecklar detta
närmare i motion So8 med anledning av regeringens
proposition 1997/98:182 Strategi för att förverkliga
FN:s konvention om barnets rättigheter i Sverige.
Regeringen beslutade i december 1996 att
Socialdepartementet under en tvåårsperiod får
fördela sammanlagt 20 miljoner kronor ur Allmänna
arvsfonden till i första hand
frivilligorganisationer för projekt som ökar
kunskaperna om barnkonventionen bland
förtroendevalda och anställda i kommuner och
landsting. Barnombudsmannen ansvarar för
samordningen av projektet.
Som ovan redovisats föreslår regeringen under anslag
B 9 att 9 miljoner kronor avsätts för åtgärder med
anledning av proposition 1997/98:182 Strategi för
att förverkliga FN:s konvention om barnets
rättigheter i Sverige. I denna proposition anges
bl.a. att Barnombudsmannen bör få i uppdrag att ta
fram material och göra grundläggande
utbildningsinsatser för att få i gång fortbildning
om barnkonventionen i kommuner och landsting. Vidare
bör Barnombudsmannen utveckla modeller för hur
barnplaner och andra instrument för att förbättra
barnperspektivet i olika beslutsprocesser inom
kommuner och landsting kan se ut. För dessa insatser
föreslår regeringen att Barnombudsmannen tillföras
1,5 miljon kronor respektive 1 miljon kronor.
Alkoholinspektionen (B 17)
I budgetpropositionen föreslås att 11 013 000 kr
anvisas under anslaget B 17 Alkoholinspektionen.
Alkoholinspektionen skall övervaka efterlevnaden av
alkohollagen, dvs. tillse att lagar och bestämmelser
avseende hanteringen av alkoholdrycker efterlevs
och bidrar till att samhällets alkoholpolitiska mål
uppfylls. Inspektionen har i sitt arbete prioriterat
handläggningen av tillstånds- och tillsynsärenden.
EG-domstolen har i domen i det s.k. Franzénmålet
kritiserat Sverige bl.a. för de höga avgifter som
tas in från tillverkare och partihandlare inom
alkoholområdet. Regeringen har därefter sänkt
avgifterna. EU-kommissionen menar dock att
tillsynsavgifterna alltjämt är för höga och att
parti-handelstillstånden diskriminerar utländska
alkoholproducenter och försvårar för framför allt
små företag att komma in på den svenska marknaden.
En dialog pågår för närvarande med kommissionen om
olika möjliga förändringar av det svenska
tillstånds- och tillsynssystemet.
Regeringen föreslår i propositionen att
Alkoholinspektionens anslag till-fälligtvis skall
minskas med 3 800 000 kr för år 1999 på grund av
ompriori-teringar inom utgiftsområdet och med 800
000 kr för åren 2000 och 2001.
I motion So425 av Ulf Kristersson m.fl. (m) yrkas
att riksdagen beslutar avslå regeringens förslag att
anslå medel till B 17 Alkoholinspektionen för år
1999 i enlighet med vad i motionen anförts (yrkande
11). Motionärerna anför att EU-kommissionen har
påtalat att den svenska alkoholinspektionen strider
mot gällande EG-rätt. Mot den bakgrunden anser
motionärerna att myndigheten bör avskaffas från den
1 januari 1999.
I motion So228 av Ulf Kristersson m.fl. (m) begärs
tillkännagivande om vad i motionen anförts om
Alkoholinspektionen (yrkande 15). Motionärerna anför
att EG-domstolens dom den 23 oktober 1997 innebar
att Systembolagets monopol på detaljhandel befanns
förenligt med EG-rätten medan metoderna för
partihandeln genom Alkoholinspektionen ansågs
oförenliga. Regeringen gjorde efter kritiken så små
förändringar den kunde för att uppfylla domstolens
krav. Motionärerna anser att Alkoholinspektionen är
en onödig myndighet. I enlighet med ett förslag från
Statskontoret kan skattemyndigheten ta över
myndighetens huvudsakliga uppgifter. Övriga
uppgifter kan tillsammans med de delar av
Folkhälsoinstitutets verksamhet som rör alkohol- och
narkotikafrågor föras över till en ny myndighet.
Alkoholinspektionens regleringar har främst drabbat
småföretagare och därmed kommit i konflikt med mål
som uppdragsgivaren - riksdagen - har angett,
nämligen att öppna för konkurrens inom dessa
distributionsled.
Bidrag till äldrebostäder m.m. (B 19)
I budgetpropositionen föreslås att 150 000 000 kr
anvisas under ansla-get B 19 Bidrag till
äldrebostäder m.m.
Budgetåret 1998 har beslutats om ett nytt
stimulansbidrag för äldrebo-städer. Villkoren för
bidraget regleras i förordningen (1998:1025) om
stimu-lansbidrag till äldrebostäder m.m. som trädde
i kraft den 1 september 1998. Anslaget disponeras av
Boverket och administreras av länsstyrelserna och
Boverket.
Medlen skall användas för ny- och ombyggnad samt
förbättringar av dels bostäder i särskilda
boendeformer, dels sådana lokaler i anslutning till
det särskilda boendet som skall användas som
möteslokaler, samlingslokaler etc. för äldre.
I motion Fi210 av Lennart Daléus m.fl. (c) yrkas att
riksdagen beslutar om fördelning av anslag inom
utgiftsområde 9 i enlighet med vad i motionen
anförts (yrkande 8, delvis). Centerpartiet har
tidigare avvisat regeringens investe-ringsbidrag för
byggande av äldrebostäder. Motionärerna anser att
behoven är olika. Vissa kommuner har behov av att
satsa på nya lokaler och bättre yttre
förutsättningar, andra kommuner behöver göra
insatser för att t.ex. förbättra den sociala miljön.
Motionärernas uppfattning är att kommunerna med stöd
av de nationella målen för äldrepolitiken själva
klarar av att bedöma hur resurserna bäst skall
användas. Därför bör medlen för ombyggnad av
äldrebostäder föras över till det generella bidraget
till kommunerna under utgiftsområde 25.
Socialutskottet har i yttrandet till finansutskottet
över tilläggsbudgeten för år 1998 (1997/98:SoU8y)
tillstyrkt regeringens förslag om ett nytt anslag
för bidrag till äldrebostäder m.m. Utskottet har
också uttalat sitt stöd för förslaget i betänkande
1997/98:SoU24 om nationell handlingsplan för
äldrepolitiken (prop. 1997/98:113) och anförde då
att ett stimulansbidrag ytterligare kan påskynda
utvecklingen mot goda boendemiljöer i det särskilda
boendet.
Utvecklingsmedel till åtgärder för hemlösa (B 20)
I budgetpropositionen föreslås 10 000 000 kr anvisas
under anslaget B 20 Utvecklingsmedel till åtgärder
för hemlösa.
Situationen för hemlösa har försvårats och
regeringen vill i samarbete med kommuner och ideella
organisationer satsa resurser och vidta åtgärder för
att förbättra situationen för hemlösa.
I Socialstyrelsens rapport De bostadslösas
situation i Sverige (1994:15) konstaterades att det
i mars 1993 fanns ca 10 000 hemlösa. Hälften av dem
befann sig i de tre storstäderna. De dominerande
orsakerna till hemlöshet angavs vara svårigheter att
betala hyran eller svårighet att klara av att bo
utan att störa andra boende.
Under senare år har från olika håll signalerats att
hemlösheten har ökat och att de hemlösas situation
har försämrats. I propositionen görs bedömningen att
en orsak kan vara ökade svårigheter på
bostadsmarknaden för socialt utsatta. Det kan även
till viss del förklaras genom de förseningar som
uppstått i samband med psykiatrireformen som trädde
i kraft den 1 januari 1995. Andelen psykiskt
funktionshindrade kvinnor bland hemlösa tycks öka
liksom personer som förutom sitt psykiska
funktionshinder har ett pågående missbruk. Ideella
organisationer har pekat på bristen på metoder för
inventeringar, kartläggningar eller uppsökande
verksamhet för att nå personer som saknar bostad
eller på annat sätt riskerar att bli hemlösa. Det
finns även behov av att utveckla och pröva olika
stödformer som stärker psykiskt funktionshindrade
att klara eget boende.
Regeringen har i mars 1997 avsatt 30 miljoner
kronor ur Allmänna arvsfonden under en treårsperiod.
Regeringen föreslår nu att ytterligare medel anslås
under eget anslag för en treårig försöksperiod.
Medlen skall användas till nyskapande projekt för de
bostadslösa. Det handlar om att utveckla och pröva
olika stödformer, finna metoder för lokala
inventeringar och uppsökande verksamhet. Det
statliga bidraget skall utgå med högst 50 %.
Socialstyrelsen skall enligt förslaget disponera
medlen. Vid beslut skall sam-ordning ske med
Allmänna arvsfonden.
Regeringen aviserar att den har för avsikt att
uppdra åt Socialstyrelsen att göra en uppföljning av
rapporten De bostadslösas situation i Sverige.
I motion So259 av Ingrid Burman m.fl. (v) yrkas att
riksdagen beslutar att normaliseringsprincipen skall
gälla som villkor när medel beviljas dels till
organisationers projekt för hemlösa (yrkande 1),
dels till kommunala projekt för hemlösa (yrkande 2).
Motionärerna pekar på att en bärande princip i
socialtjänstlagen är normaliseringsprincipen. De
menar att denna måste vara vägledande i de
satsningar som nu måste göras i kommunerna för att
komma till rätta med den växande hemlösheten.
Normaliseringsprincipen bör också prägla de projekt
som regeringen föreslår i budgetpropositionen. Detta
innebär att projekten skall vara väl förankrade i
kommunernas socialtjänst och annan kommunal
verksamhet. Kontinuitet och samordning med psykiska
stödinsatser är nödvändiga, liksom goda kontakter
med bostadsmarknadens parter. Olika skyddade
boendeformer med individuellt utformade stödinsatser
måste skapas. Slutmålet för verksamheterna bör
präglas av att människor skall kunna få egna
bostäder.
I motion So330 av Lisbeth Staaf-Igelström m.fl. (s)
begärs tillkännagivande om vad i motionen anförts om
åtgärder för de hemlösa. Under senare år har
hemlösheten ökat. Motionärerna tycker det är bra att
regeringen avser att ge Socialstyrelsen i uppdrag
att göra en uppföljning av kartläggningen från år
1993. Det är också bra att regeringen nu föreslår
medel för en treårig försöksperiod för att användas
till nyskapande projekt för de bostadslösa.
Motionärerna anser dock att medlen som ställs till
förfogande är otillräckliga med hänsyn till det
markant ökade antalet hemlösa och att dessa numera
återfinns inte bara i storstäderna utan i de flesta
kommuner.
Socialutskottet har vid flera tillfällen uttryckt
oro över situationen för de hemlösa, senast i
betänkande 1997/98:SoU17. Till betänkandet har
fogats redovisningen av den offentliga utfrågning
som socialutskottet genomförde den 5 februari 1998
om missbrukarvård m.m., där också de hemlösas
situation belystes. Utskottet konstaterar i
betänkandet att Socialstyrelsens riksomfattande
kartläggning av hemlösa i Sverige kom till efter
initiativ från utskottet. Utskottet anförde vidare
följande (s. 20):
Utskottet vill således återigen understryka vikten
av att kommunerna kontinuerligt ägnar de bostadslösa
stor uppmärksamhet och ser till att stödinsatserna
blir så effektiva som möjligt. De frivilliga
organisationernas insatser är värdefulla och deras
insatser är ett utmärkt komplement till
socialtjänstens insatser. Utskottet anser att
socialtjänsten måste söka få till stånd en ökad
samverkan med de frivilliga organisationerna för att
stödja och hjälpa de hemlösa men också för att nå de
grupper av hemlösa som inte vill ta kontakt med
socialtjänsten. Att de hemlösas problematik blivit
svårare ställer krav på samordnade insatser från
missbrukarvården, övrig socialtjänst samt hälso- och
sjukvården. Nya metoder och arbetssätt behöver också
utvecklas särskilt när det gäller psykiskt störda
hemlösa och hemlösa kvinnor. Befintliga resurser
måste i betydligt högre grad anpassas till dessa
gruppers behov. Socialtjänstens metoder för arbetet
med hemlösa behöver utvecklas, bl.a. genom att skapa
boendeformer med bättre anpassad kravnivå vad gäller
stöd och kontroll i boendet och som kan fungera som
ett led i en långsiktig behandlingskedja.
Utskottet konstaterade vidare att åtgärder har
vidtagits och planeras av såväl kommuner som
landsting och att regeringen beslutat att avsätta 30
miljoner kronor ur Allmänna arvsfonden för att
ideella organisationer tillsammans med berörda
kommuner skulle kunna utveckla och pröva
verksamheter som förbättrar boendesituationen för
personer med psykiska funktionshinder. Utskottet
framhöll vidare vikten av att insatserna för de
hemlösa och vilka effekter de får noga följs och
utvärderas.
Bostadsstöd till funktionshindrade (B 21 - förslag
till nytt anslag)
I motion So425 av Ulf Kristersson m.fl. (m) yrkas
att riksdagen beslutar anslå 100 000 000 kr för
anslag B 21 Bostadsstöd till funktionshindrade för
år 1999 i enlighet med vad som anförts i motionen
(yrkande 12). Förslaget redovisas närmare i motion
So456 av Ulf Kristersson m.fl. (m) där det begärs
tillkännagivande om vad som anförts om
bostadstillägg för funktions-hindrade (yrkande 2).
Motionärerna anför att många gravt fysiskt
funktions-hindrade har behov av en relativt stor
bostadsyta och särskilda anpassningar i bostaden.
Det statliga bostadstilläggssystemet tar inte hänsyn
till denna grupps speciella behov och
förutsättningar. Motionärerna vill därför införa ett
nytt anslag för bostadsstöd till funktionshindrade.
De anser det orimligt att funktionshindrade skall
tvingas till socialbidrag för att kunna bo kvar i
sina handikappanpassade bostäder.
Bostadsstilläggssystemet skall konstrue-ras så att
ingen funktionshindrad medborgare skall behöva leva
med den ständiga oron och pressen att vara utlämnad
till socialbidrag för att klara av att betala sin
hyra.
Utskottet behandlade ett likalydande yrkande vid
förra årets budget-behandling, betänkande
1997/98:SoU1. Utskottet uttalade då att det motsatte
sig förslaget till ett nytt anslag. Det hänvisade
även till att det under den fyraåriga
övergångsperioden för införandet av det statliga
bostadstillägget var möjligt för en kommun som så
beslutade att komplettera det statliga
bostadsbidraget. Riksdagen följde utskottet (rskr.
1997/98:115).
Statsbidrag till psykiskt sjuka (B 22 - förslag till
nytt anslag)
I motion So425 av Ulf Kristersson m.fl. (m) yrkas
att riksdagen beslutar anslå 300 000 000 kr för
anslag B22 Statsbidrag till psykiskt sjuka för år
1999 i enlighet med vad som anförts i motionen
(yrkande 13). Motionärerna har i motion So456
föreslagit att regeringen skall återkomma till
riksdagen med förslag om att de psykiskt
funktionshindrade bör ingå som personkrets enligt
lagen om stöd och service till vissa
funktionshindrade. I avvaktan på detta förslag
föreslår motionärerna ett särskilt stimulansbidrag
till kommunerna för åren 1999 och 2000. Syftet med
stimulansbidraget är att kommunerna mer aktivt än i
dag skall arbeta med denna glömda grupp
funktionshindrade.
I motion So213 av Inger René och Berit Adolfsson
(båda m) yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om de
psykiskt funktionshindrade och hemlöshet.
Motionärerna anför att det beräknas att mer än en
tredjedel av de hemlösa lider av psykiska störningar
och att praktiskt taget samtliga av dessa bedöms ha
behov av insatser från psykiatrin.
Utskottet behandlade ett yrkande om ett nytt anslag
även vid förra årets budgetbehandling, betänkande
1997/98:SoU1. Utskottet anförde då att
Socialstyrelsen, som noga följer psykiatrireformen,
hade gjort bedömningen att reformen var på rätt väg
och att det i många kommuner gjordes intensiva
insatser för att genomföra planerade projekt.
Utskottet ansåg att Social-styrelsens slutrapport
borde avvaktas innan frågan om ytterligare resurser
togs upp. Utskottet avvisade därmed motionsyrkandet.
Riksdagen följde utskottet (rskr. 1997/98:115).
Socialstyrelsen har i Reformens första tusen dagar.
Årsrapport för psykiatrireformen (Socialstyrelsen
följer upp och utvärderar. 1998:4) följt upp och
utvärderat effekterna av psykiatrireformen sedan
starten 1 januari 1995. Av rapporten framgår att
reformen under de första åren var försenad bl.a.
därför att den ekonomiska överenskommelsen mellan
kommuner och landsting drog ut på tiden. Ett stort
antal sociala projektverksamheter har nu startat.
Modellen med stimulansmedel kopplade till krav på
samverkan och gemensam projektplanering har fungerat
väl, men bristen på långsiktighet i finansieringen
utgör ett stort problem för många projekt, anför
styrelsen. Ca 85 % av kommunerna har genomfört eller
håller på att genomföra inventeringar av målgruppen.
Detta ses som ett gott resultat.
Utvärderingen visar att socialtjänsten på flera
håll, ofta tillsammans med psykiatrin, avsätter
särskilda resurser för boendestöd i form av s.k.
mobila team. Det är en positiv utveckling, men
hittills är omfattningen otillräcklig. Det behövs
ökade kunskaper och lokalt utvecklingsarbete kring
personer som vräks och blir hemlösa. Det gäller
särskilt gruppen psykiskt störda missbrukare. Det
behövs stöd till meningsfull sysselsättning och inte
bara till arbete och yrkesinriktad rehabilitering.
Socialtjänstlagen ger inte kommuner-na ett
tillräckligt klart uttalat ansvar inom detta område,
anför styrelsen.
Personer med psykiska funktionshinder står i
princip utanför LSS. Handläggare gör ofta ingen
skillnad mellan LSS och socialtjänstlagen. Slutligen
anser styrelsen att det finns ett behov av att
utveckla samverkan mellan främst socialtjänsten och
psykiatrin men också med primärvården. Framför allt
finns svårigheter vad gäller samverkan kring
medicinskt färdigbehandlade personer med omfattande
behov av både stöd från socialtjänsten och insatser
från den psykiatriska öppenvården.
Hemservicecheckar (B 23 - förslag till nytt anslag)
I motion Fi210 av Lennart Daléus m.fl. (c) yrkas att
riksdagen beslutar om fördelning av anslag inom
utgiftsområde 9 i enlighet med vad i motionen
anförts (yrkande 8, delvis). Motionärerna föreslår
ett system med hemservicecheckar för
pensionärshushåll. Förslaget skall omfatta alla
pensionärshushåll, förtids- och folkpensionärer.
Checkarna skall gälla för alla normalt förekommande
tjänster i hemmet. Den behovsprövade hemtjänsten
skall inte ingå i systemet. För år 1999 bör 570
miljoner kronor avsättas för detta system.
I motion So314 av Lennart Daléus m.fl. (c) yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om hemtjänsten (yrkande
21). Motionärerna anför att hemtjänsten försämrats
och övergått från att vara allmän service till de
äldre till att ge omvårdnad i hemmet. Arbetet
koncentreras till de allra mest nödvändiga
uppgifterna. Många pensionärshushåll, som inte
erhåller hemtjänst, är ändå i behov av service. Det
kan vara hjälp med städning, att putsa fönster,
klippa gräset, handla och skotta snö,
arbetsuppgifter som hemtjänsten inte längre utför
men som bidrar till ökad trygghet och trivsel i
hemmet. Motionärerna anser att en ökad möjlighet
till tjänster i hemmet skulle kunna bidra till att
många pensionärer kan hjälpa sig själva under en
längre tid och inte behöva anhålla om hjälp av
kommunens hemtjänst. Pensionärshushållens behov av
vardaglig service skulle kunna tillgodoses genom att
staten stimulerar den privata tjänstesektorn. Det
enklaste sättet att göra detta är genom ett system
med hemservicecheckar för pensionärshushåll.
Förslaget om att införa hemservicecheckar har
behandlats av riksdagen vid ett flertal tillfällen,
senast vid behandlingen av regeringens proposition
1997/98:113 Nationell handlingsplan för
äldrepolitiken (bet. 1997/98: SoU24). I
propositionen aviserades särskilda stimulansbidrag
om 90 miljoner kronor under perioden 1999-2001 för
uppsökande verksamhet inom hemtjänsten. Utskottet
gjorde bedömningen att en uppsökande verksamhet
bland äldre är ett viktigt instrument när det gäller
att förebygga ohälsa och vårdbehov. Utskottet
hänvisade även till sitt uttalande i yttrandet till
finansutskottet 1997/98:SoU7y över den ekonomiska
vårpropositionen och konstaterade att kommunernas
möjligheter att leva upp till sina åtaganden bl.a.
avseende hemtjänsten nu förbättras när kommunernas
ekonomiska situation förstärks. Utskottet betonade
än en gång att det är angeläget att den enskilde ges
möjlighet att själv bestämma över sin livssituation
och det sätt på vilket omsorgen ges. Utskottet var
inte berett att föreslå införandet av hemtjänstpeng,
servicecheckar eller särskilda sparkonton inom
äldre-omsorgen. De då aktuella motionerna
avstyrktes.
Riksdagen följde utskottet (rskr. 1997/98: 307).
Övriga medelsanvisningar under B
Regeringens förslag till medelsanvisningar till
Stimulansbidrag och åtgärder inom äldrepolitiken (B
1), Vissa statsbidrag inom handikappområdet (B 2),
Statsbidrag till vårdartjänst m.m. (B 3), Ersättning
för texttelefoner (B 6), Bilstöd till handikappade
(B 7), Alkohol- och narkotikapolitiska åtgärder (B
11), Statens institut för särskilt utbildningsstöd
(B 12), Statens nämnd för internationella adoptioner
(B 15), Statens institutionsstyrelse (B 16) och
Alkoholsortimentsnämnden (B 18) har inte mött någon
erinran i form av motioner.
Begäran om bemyndigande avseende Statens
institutionsstyrelse
I budgetpropositionen föreslås att riksdagen
bemyndigar regeringen att, i fråga om ramanslaget B
16 Statens institutionsstyrelse, under år 1999 åta
sig ekonomiska förpliktelser så att dessa,
tillsammans med tidigare åtagna förpliktelser i
fråga om detta ramanslag, uppgår till högst 20
miljoner kronor under 1999 och högst 20 miljoner
kronor år 2000 och senare.
Av regleringsbrevet framgår att Statens
institutionsstyrelse (SiS) bl.a. har som mål att
stödja och stimulera sådan forskning inom ungdoms-
och missbrukarvården som har relevans för SiS
verksamhet och som ger ökade kunskaper om vårdens
effekter. SiS skall till regeringen redovisa vilka
forskningsprojekt som erhåller stöd och i särskild
rapport sammanfatta resultat och slutsatser av den
forskning som erhållit stöd av SiS.
Socialstyrelsen (C)
I budgetpropositionen föreslås att 407 357 000 kr
anvisas under anslaget C 1 Socialstyrelsen.
Regeringen föreslår vidare att riksdagen bemyndigar
regeringen att, i fråga om ramanslaget C 1
Socialstyrelsen, under år 1999 åta sig ekonomiska
förpliktelser som innebär utgifter på högst 20
miljoner kronor under år 2000 och senare.
Socialstyrelsen är central expertmyndighet inom
socialtjänst, hälso- och sjukvård, tandvård,
hälsoskydd, smittskydd, stöd och service till vissa
funk-tionshindrade samt frågor som rör alkohol,
tobak och andra missbruksmedel, såvitt det inte är
en uppgift för någon annan statlig myndighet att
handlägga sådana ärenden. I Socialstyrelsens
uppgifter ingår tillsyn, uppföljning, ut-värdering
och kunskapsförmedling samt marknadskontroll och
tillsyn av medicintekniska produkter.
Regeringen konstaterar att Socialstyrelsens
tillsynsarbete under år 1997 har varit framgångsrikt
och haft stor genomslagskraft. Enligt propositionen
skall Socialstyrelsen för 1999 ge hög prioritet år
den statliga tillsynen inom främst primärvården,
äldresjukvården och äldreomsorgen. Åtgärder skall
vidare vidtas för att följa utvecklingen inom hälso-
och sjukvården vad gäller vårdens tillgänglighet och
patientens ställning samt för att stimulera sådan
utveckling hos sjukvårdshuvudmännen. Som en tredje
prioritering för år 1999 anger regeringen att
Socialstyrelsen skall ge stöd till kommuner och
landsting i deras utveckling av
kvalitetssäkringssystem inom hälso- och sjukvården
samt socialtjänsten.
I motion Fi210 av Lennart Daléus m.fl. (c) yrkas att riksdagen
beslutar om fördelning av anslag inom utgiftsområde
9 i enlighet med vad i motionen anförts (yrkande 8
delvis). Motionärerna anser att anslaget B 1 Barn-
ombudsmannen skall tillföras 5 miljoner kronor genom
att anslaget C 1 minskas med motsvarande belopp.
Enligt motionärerna bör Barnombuds-mannen få i
uppdrag att utforma underlag för arbetet i kommuner
och frivilligorganisationer med att genomföra FN:s
barnkonvention enligt de metoder som använts i
Agenda 21-arbetet.
I motion So257 av Ulf Kristersson m.fl. (m) yrkas
att riksdagen hos regeringen begär förslag om
inrättande av en medicinalstyrelse (yrkande 8).
Medicinalstyrelsen skall enligt motionärerna ansvara
för att följa utvecklingen och ta initiativ avseende
forskning och utbildning, godkänna vårdgivare och
legitimera sjukvårdspersonal, svara för
kvalitetssäkring och regelbunden medicinsk revision
samt utgöra en instans dit allmänheten kan vända sig
med klagomål. Medicinalstyrelsen kan bildas med
Socialstyrelsen som grund eftersom Socialstyrelsen
redan har kompetens inom området samt en regional
organisation som lämpar sig för
kvalitetsuppföljning, sägs det i motionen.
I motion So229 av Siw Persson (fp) begärs ett
tillkännagivande om vad i motionen anförts om
omorganisation av Socialstyrelsen. Enligt motionären
är Socialstyrelsen en förstenad organisation med en
överordnad byråkrati som förlänger och försvårar
beslutsvägarna. Motionären är också kritisk till
bl.a. kvaliteten på styrelsens kontroll av
yrkesutövare inom hälso- och sjukvården. Motionären
anser att Socialstyrelsen bör omorganiseras liknande
dess tyska motsvarighet, Bundesgesundheitsamt. Denna
myndighet delades upp i tre självständiga, starka
och överblickbara institut med eget ansvar och utan
någon överordnad byråkrati. Vidare bildades enligt
motionären en gemensam rådgivande kommitté som
främjar den vetenskapliga friheten och diskussionen
inom vetenskap och forskning.
Utskottet har vid flera tillfällen behandlat förslag
om inrättande av en statlig medicinalstyrelse.
I betänkande 1993/94:SoU20 hänvisade utskottet till
att Socialstyrelsen inrättat regional
tillsynsverksamhet på sex platser i landet. Den
regionala verksamheten genomför besök och
inspektioner som ett led i tillsynen. Vidare
konstaterade utskottet att utredningen om hälso- och
sjukvårdens finansiering och organisation, HSU 2000,
bl.a. övervägde frågorna om kvalitetskontroll,
nationell uppföljning och utvärdering. Med det
anförda avstyrktes den då aktuella motionen. I
betänkande 1994/95:SoU15 konstaterade utskottet att
Socialstyrelsens tillsynsroll utvecklats under
senare år bl.a. till följd av inrättandet av den
regionala tillsynsverksamheten och att den då
pågående omorganisationen vid Socialstyrelsen
syftade till att ytterligare förstärka tillsynen.
Utskottet, som ansåg att den nya organisa-tionen
måste få möjlighet att verka, avslog motionsyrkanden
om bl.a. in-rättande av en medicinalstyrelse.
Senast i betänkande 1997/98:SoU12 Hälso- och
sjukvårdsfrågor vidhöll utskottet sin inställning i
frågan om inrättande av en medicinalstyrelse och
avstyrkte motionsyrkanden härom. Riksdagen följde
utskottet (rskr. 1997/98:183).
I budgetpropositionen föreslås 105 580 000 kr
anvisas under anslaget D 1 Socialvetenskapliga
forskningsrådet: Forskning.
I enlighet med den nationella handlingsplanen för
äldrepolitiken föreslås Socialvetenskapliga
forskningsrådets ramanslag bli förstärkt med 10
miljoner kronor för år 1999, 20 miljoner kronor år
2000 och 30 miljoner kronor år 2001. Av dessa medel
föreslås 1 miljon kronor tillföras
förvaltningsanslaget och resterande tillföras
forskningsmedel.
Vidare föreslås att riksdagen bemyndigar regeringen
att, i fråga om ramanslag D 1 Socialvetenskapliga
forskningsrådet: Forskning, under år 1999 åta sig
ekonomiska förpliktelser som inklusive tidigare
åtaganden innebär utgifter på högst 330 miljoner
kronor under år 2000 och senare.
Regeringens förslag till medelsanvisning till
Socialvetenskapliga forskningsrådet: Förvaltning D2
har inte mött någon erinran i form av motioner.
Utskottets bedömning
Målet för utgiftsområdet
Utskottet föreslår att riksdagen godkänner att målet
för utgiftsområdet för år 1999 skall vara att trygga
en god hälsa och goda levnadsvillkor och se till att
hälso- och sjukvården och den sociala omsorgen
bedrivs med god kvalitet och effektiv
resursanvändning samt tillgodoser den enskilde
individens behov av vård, omsorg, stöd och service.
Utskottet delar regeringens uppfattning att
välfärdspolitiken skall syfta till att alla
människor skall ges förutsättningar för att kunna
leva ett gott liv. I ett solidariskt samhälle skall
alla oberoende av inkomst ha tillgång till sjukvård,
barnomsorg och äldreomsorg av hög kvalitet.
Tillsammans med inkomstrelaterade socialförsäkringar
ger denna generella välfärd både förutsättningar
till försörjning genom eget arbete och trygghet i
livets olika skeden.
Utskottet har vid flera tidigare tillfällen betonat
att vård och omsorg skall kännetecknas av trygghet,
kvalitet och delaktighet och att den skall vara
tillgänglig när den behövs. Verksamheten skall vara
gemensamt finansierad och demokratiskt styrd.
Utskottet anser att personlig ekonomi eller social
status aldrig får påverka vårdens kvalitet och
fördelning.
I enlighet med den nationella handlingsplanen skall
en offensiv äldrepolitik nu fortsätta att utvecklas,
anser utskottet.
Utskottet anser att socialtjänsten är en viktig del
av vårt trygghetssystem där socialbidragen är det
yttersta skyddsnätet. Den sociala omsorgen skall
medverka till att barn och ungdomar kan växa upp
under goda förhållanden, att människor med olika
slag av funktionshinder kan delta i samhällslivet,
att de som missbrukar alkohol eller andra
beroendeframkallande medel kommer från sitt missbruk
och att de som saknar medel till sitt uppehälle får
möjlighet att klara sin försörjning.
Det krävs en långsiktig strategi för att Sverige
skall kunna leva upp till FN:s barnkonvention om
barnets rättigheter. Utskottet kommer på nyåret att
ta ställning till regeringens förslag till strategi
för att förverkliga konventionen. Vidare anser
utskottet att det är angeläget att arbetet mot
sexuell exploatering av barn fortsätter.
Anslagen m.m.
Riksdagen har den 2 december 1998 fastställt
utgiftsramen för utgifts-område 9 Hälsovård,
sjukvård och social omsorg för budgetåret 1999 till
24 012 459 000 kr (1998/99:FiU1, rskr. 38). Summan
av de till utgifts-området hörande utgifterna får
alltså högst uppgå till detta belopp. I flera
motioner har framställts yrkanden om ändringar,
huvudsakligen ökningar, jämfört med regeringens
förslag till enskilda anslag. Utifrån den av
finansutskottet föreslagna utgiftsramen gör
utskottet följande bedömning vad gäller anslagens
storlek och användning.
Hälsovård och sjukvård (A 1-A 12)
Regeringen föreslår att 1 992 000 000 kr anvisas
under anslaget A 1 Sjukvårdsförmåner m.m. avseende
tandvårdsersättning och ersättningar till
sjukvårdshuvudmännen. Moderaterna, som önskar en
annan tandvårdspolitik, föreslår att anslaget sänks
med 175 miljoner kronor jämfört med regeringens
förslag (So425 yrkande 1) medan Kristdemokraterna
önskar en höjning av anslaget med 200 miljoner
kronor avseende tandvårdsersättningen (So446 yrkande
10 delvis). Riksdagen godkände våren 1998
regeringens proposition 1997/98:112 Reformerat
tandvårdsstöd och ställde sig därmed bakom att
kostnadsramen för tandvård fr.o.m. år 1999 höjs med
500 miljoner kronor årligen jämfört med vad som
angavs i budgetpropositionen för 1998. Utskottet har
inget att erinra mot regeringens förslag om
medelsanvisning till anslaget A 1 och avvisar
motionsyrkandena om ändringar av anslagsbeloppet.
Moderaterna har yrkanden om den framtida
tandvårdspolitiken och om ett nytt högkostnadsskydd
som prioriterar grupper med stora odontologiska
vårdbehov. Vid behandlingen av regeringens förslag
om ett reformerat tandvårdsstöd (bet. 1997/98:SoU25)
anslöt sig utskottet till regeringens bedömning att
ekonomiskt stöd för att förebygga skador när det
gäller tandhälsan hos hela befolkningen bör
prioriteras framför stöd för att åtgärda redan
uppkomna skador hos en mindre del av befolkningen.
Utskottet delade bedömningen att prioritera ett
särskilt stöd till vissa grupper äldre, sjuka och
funktionshindrade personer. Utskottet instämde
vidare i regeringens bedömning att bastandvården bör
kompletteras med ett skydd mot höga
behandlingskostnader och hade inget att erinra mot
regeringens förslag att beräkna detta stöd.
Riksdagen följde utskottet. Utskottet har inte
ändrat uppfattning i frågan sedan i våras och
avvisar därmed motion So244 (m) yrkande 1 i denna
del samt yrkande 2.
Beträffande valfrihet inom barn- och
ungdomstandvården angav utskottet i våras att mer än
40 % av patienterna redan har möjlighet att välja
mellan folktandvård och privat tandvård. Utskottet
såg positivt på utvecklingen som ett led i
förbättrade konkurrensvillkor mellan privat och
offentligt bedriven tandvård samt uttalade att det
är angeläget att fler landsting utnyttjar
möjligheten att konkurrensutsätta barn- och
ungdomstandvården när förutsättningar föreligger.
Utskottet vidhåller sin uppfattning. Motionerna
So239 (m), So244 (m) yrkande 4 och N326 (m, kd)
yrkande 22 får anses i huvudsak tillgodosedda och
avvisas därför.
Utskottet föreslog vidare ett tillkännagivande till
regeringen om folktandvårdens subventioner av
vuxentandvård med skattemedel avsedda för barn- och
ungdomstandvård. Sådana subventioner kunde enligt
utskottets mening motverkas genom att kostnaderna
för vuxentandvården redovisas helt skilda från den
skattefinansierade barn- och ungdomstandvården.
Utskottet förutsatte att regeringen snarast skulle
ta initiativ till att frågan om särredovisning av de
olika verksamhetsgrenarna inom folktandvården ges en
tillfredsställande lösning. Riksdagen följde
utskottet. Utskottet avvisar mot denna bakgrund
motion So244 (m) yrkande 1 i denna del samt
yrkandena 6-8.
Riksdagen gjorde även ett tillkännagivande när det
gäller mervärdesskatt och den obalans som i det
avseendet råder mellan offentlig och privat
tandvård. Tillkännagivandet gick ut på att
regeringen snarast bör ta initiativ till att
mervärdesskattefrågan löses i alla landsting,
antingen genom överläggningar med
Landstingsförbundet eller, om detta inte visar sig
möjligt, genom att ändra regelsystemet. Vidare har
regeringen nyligen tillsatt en utredning med uppgift
att se över det s.k. kommunkontosystemet. Mot
bakgrund härav anser utskottet att motion So244 (m)
yrkande 1 i denna del samt yrkande 9 får anses
tillgodosedd. Utskottet avvisar därför
motionsyrkandena.
Utskottet anser inte att det bör göras någon
översyn i syfte att inkludera tandvårdsförsäkringen
i den allmänna försäkringen och avvisar därför
motion So446 (kd) yrkande 8.
Regeringen föreslår att 13 491 000 000 kr anvisas
under anslaget A 2 Bidrag för läkemedelsförmånen.
Moderaterna anser att riksdagen bör anslå 4,1
miljarder kronor mindre än vad regeringen föreslår
(So423 yrkande 11) medan Folkpartiet yrkar att 400
miljoner kronor skall tillföras anslaget. Utskottet
ställer sig bakom regeringens förslag till
medelsanvisning till Bidrag för läkemedelsförmånen
och avvisar därmed yrkandena från Moderaterna och
Folkpartiet om ändringar av anslagsbeloppet.
Moderaterna anser bl.a. att kostnadsansvaret för
läkemedel i öppenvården skall återföras till staten,
att lagen om receptregister skall avskaffas och att
ett nytt högkostnadsskydd skall införas. Vidare
yrkas tillkännagivanden om olika besparingar inom
läkemedelsområdet. Utskottet vidhåller sin
inställning att kostnadsansvaret för
läkemedelsförmånen bör ligga hos landstingen. På
samma grunder som anfördes vid införandet av lagen
om receptregister motsätter sig utskottet förslaget
att avskaffa registret. Utskottet anser inte att ett
nytt högkostnadsskydd bör införas för
läkemedelskostnader. Utskottet ställer sig inte
heller bakom förslag om ytterligare besparingar inom
läkemedelsområdet. Utskottet avvisar därmed motion
So423 (m) yrkandena 1-5 och 8.
Regeringen föreslår att 985 626 000 kr anvisas under
anslaget A 3 Bidrag till hälso- och sjukvård. I tre
motioner begärs tillkännagivanden om statligt stöd
till Rikskvinnocentrum (RKC). Utskottet anser att
RKC bedriver en mycket angelägen verksamhet och
vidhåller att det är av stor betydelse att RKC kan
fortsätta att verka som ett nationellt resurs- och
kompetenscentrum. För att ge RKC förutsättningar att
fortsätta sin verksamhet och sprida erfarenheter
från denna samt för att finansiera vissa
rikstäckande uppgifter lämnade regeringen för år
1998 ytterligare ett ekonomiskt bidrag till centret
i form av ett engångsbelopp om 3 miljoner kronor.
Utskottet anser att det finns skäl att även för år
1999 stödja RKC ekonomiskt, bl.a. för att bedriva
forskning om effekterna av våld mot kvinnor. För
framtiden bör dock finansieringsfrågan enligt
utskottets mening lösas i annan ordning. RKC bör i
fortsättningen söka anslag från ordinarie
forskningsanslag. Utskottet anser dock att en miljon
kronor nu bör avsättas för RKC genom att anslaget D
1 Socialvetenskapliga forskningsrådet: Forskning
minskas med motsvarande belopp. Utskottet föreslår
således att anslaget A 3 Bidrag till hälso- och
sjukvården fastställs till 986 626 000 kr.
Motionerna So293 (fp), So383 (v) och So411 (s) är i
huvudsak tillgodosedda.
I budgetpropositionen föreslås att 51 622 000 kr
anvisas under anslaget A 4 Insatser mot aids.
Moderaterna vill anslå 104 miljoner kronor mer än
regeringen och Folkpartiet vill öka anslaget med 14
miljoner kronor. Moderaterna motsätter sig att medel
överförs från ifrågavarande anslag till anslag A 2
under utgiftsområde 25, Allmänna bidrag till
kommuner. Utskottet konstaterar att det
hivpreventiva arbetet varit framgångsrikt och att
förekomsten av hivinfektion i landet ligger kvar på
en låg nivå. Utskottet vidhåller att insatserna mot
hiv/aids måste ges fortsatt hög prioritet på alla
samhällsnivåer samt att de i ökad utsträckning bör
riktas mot de grupper där riskbeteendet är som
störst och där en fortsatt hög smittspridning sker.
Enligt utskottets mening bör de preventiva
insatserna så långt som möjligt integreras i
kommunernas och landstingens reguljära verksamhet.
Utskottet har därför inte något att invända mot att
medel från ifrågavarande anslag överförs till
utgiftsområde 25, anslag A 2, för att användas för
förebyggande hiv/aidsverksamhet i storstadsområdena.
Utskottet vill i detta sammanhang framhålla att
överföringen till ett annat utgiftsområde inte
innebär någon sänkning av ambitionsnivån när det
gäller det hivpreventiva arbetet. Utskottet finner
den av regeringen föreslagna medelsanvisningen väl
avvägd. Motionerna So424 (m) yrkande 10, Fi211 (fp)
yrkande 12 delvis och Sf283 (fp) yrkande 2 avvisas.
Utskottet har inget att erinra mot de föreslagna
medelsanvisningarna till Bidrag till WHO (A 5),
Bidrag till WHO-enheten för rapportering av
läkemedelsbiverkningar (A 6), Bidrag till Nordiska
hälsovårdshögskolan (A 7), Folkhälsoinstitutet (A
8), Smittskyddsinstitutet (A 9), Institutet för
psykosocial medicin (A 10), Statens beredning för
utvärdering av medicinsk metodik (A 11) och Hälso-
och sjukvårdens ansvarsnämnd (A 12). Förslagen har
inte föranlett motioner.
Social omsorg (B 1-B 23)
I budgetpropositionen föreslås att 270 000 000 kr
anvisas under anslaget B 1 Stimulansbidrag och
åtgärder inom äldrepolitiken.
Regeringen aviserade i proposition 1997/98:113
Nationell handlingsplan för äldrepolitiken att
särskilda medel skulle avsättas för genomförande av
prioriterade insatser för att förverkliga målen i
handlingsplanen. Vid behandlingen av regeringens
förslag uttalade utskottet i ett tillkännagivande
till regeringen att medlen bl.a. borde användas för
att utveckla och stimulera de äldres inflytande över
vård och omsorg, liksom äldres möjligheter till
aktiviteter och social samvaro. Utskottet ansåg det
angeläget att ta till vara den särskilda kunskap som
finns inom olika frivillig- och anhörigföreningar
med inriktning på t.ex. olika typer av
funktionshinder och sjukdomar. Verksamhet borde
kunna bedrivas såväl av pensionärsorganisationerna
som av frivillig- och anhörigorganisationer.
Riksdagen följde utskottet (rskr. 1997/98:307).
Utskottet vidhåller denna uppfattning och
tillstyrker den föreslagna medelsanvisningen som
avser fyra prioriterade områden.
Regeringen föreslår att 78 394 000 kr anvisas under
anslaget B 4 Bidrag till viss verksamhet för
personer med funktionshinder. Förslaget innebär att
regeringen nu föreslår den nivå som utskottet
förordade förra året och som också blev riksdagens
beslut. Stödet till handikapporganisationernas
rekreationsanläggningar föreslås därmed bibehållas
på 13 miljoner kronor också för år 1999. Moderaterna
yrkar i motion So425 yrkande 2 att ytterligare 2
miljoner kronor bör anvisas till anslaget för stöd
till rekreationsanläggningarna. Utskottet finner den
föreslagna medelsanvis-ningen väl avvägd och avvisar
därmed motionsyrkandet.
I budgetpropositionen föreslås att 132 194 000 kr
anvisas under anslaget B 5 Bidrag till handikapp-
och pensionärsorganisationer. Regeringen har
redovisat att en särskild utredare har i uppdrag att
bl.a. se över statsbidragen till
handikapporganisationernas allmänna verksamhet,
föreslå kriterier för statsbidragsberättigade
handikapporganisationer samt föreslå riktlinjer för
hur bidraget skall fördelas mellan organisationerna.
Vänsterpartiet har i motion So393 yrkande 1
föreslagit tilläggsdirektiv till den särskilde
utredaren om att frivilligorganisationernas
redovisning bör baseras på kön. Utskottet delar
motionärernas uppfattning att det är värdefullt att
få en redovisning av hur organisationerna använt
bidragen fördelat på kvinnor och män. Den särskilde
utredaren bör därför, enligt utskottets mening, få
tilläggsdirektiv med den innebörden. Vad utskottet
anfört med anledning av motionsyrkandet bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Utskottet har inget att erinra mot den föreslagna
medelsanvisningen.
Regeringen föreslår att 4 653 000 000 kr anvisas
under anslaget B 8 Kost-nader för statlig
assistansersättning. Moderaterna föreslår i motion
So425 yrkandena 3-6, 8 och 9 samt i motion So246 att
assistansreformen återställs och utvecklas. För
detta anvisar de ytterligare 1,5 miljarder kronor. I
motion So416 begärs tillkännagivande om en
lagändring så att barn får rätt till personlig
assistans efter samma bedömning som när det gäller
vuxna med funktionshinder. Vänsterpartiet föreslår i
motion So286 yrkandena 1-7 tillkännagivanden om
schablonersättningen och nya ersättningsregler, om
konkurrenskraftiga löner, brukarmedverkan i
utbildningen av handläggare vid försäkringskassorna,
om barns rätt till assistans och om rätt till
assistans oberoende av samlevnadsform. Motionärerna
anser att någon av de pågående utredningarna bör få
i uppdrag att pröva de i motionen framlagda
förslagen och redovisa dessa inför regeringens
ekonomiska vårproposition. I motion So287 begärs ett
tillägg till 7 § LSS så att barns behov av assistans
bedöms på samma sätt som vuxnas. Kristdemokraterna
föreslår i motion So446 yrkande 10 att anslaget
tillförs ytterligare 300 miljoner kronor. Förslagen
utvecklas i motion So376 yrkandena 8, 9 och 11. Här
begärs tillkännagivande om schabloniseringen och om
åldersgränsen 65 år. Vidare begärs ett tillägg i 7 §
LSS om att barn skall ha samma rätt till assistans
som vuxna. Också i motion So445 yrkandena 1-3 finns
likartade krav. Centerpartiet föreslår i motion
So455 yrkandena 12-14 tillkännagivanden om
schablonersättningen och om rätten till bibehållen
personlig assistans även efter 65-årsdagen. Vidare
begärs lagförslag för att säkra barns rätt till
personlig assistans. Folkpartiet föreslår i motion
Fi211 yrkande 12 (delvis) och i motion Sf283 yrkande
3 att anslaget ökas med 1 415 miljoner kronor. I
motion So465 yrkandena 1-3 yrkas att
assistansreformen återställs till sin ursprungliga
utformning och att 65-års gränsen avskaffas.
Motionärerna anser vidare att Riksförsäkringsverkets
Allmänna råd bör återkallas. Miljöpartiet begär i
motion So274 flera tillkännagivanden om äkta makars
rätt till assistansersättning, om barns rätt till
assistansersättning, om rätt till assistans efter
65-årsdagen och om schabloniseringen och nya
ersättningsregler. Tillkännagivande angående
schabloniseringen och att staten skall vara ensam
huvudman för reformen begärs också i motion So310
(mp) yrkande 6. Frågan om barns rätt till personlig
assistans tas också upp i motion So325 (s). I motion
So419 (s) begärs tillkännagivande om ungdomar och
personlig assistans. Motionärerna anser att ungdomar
med funktionshinder måste få stöd att frigöra sig
från sina föräldrar. Slutligen begärs
tillkännagivande om möjligheten att få
förhandsbesked om rätt till personlig assistans i
motion So329 (s).
Utskottet vill understryka att assistansreformen har
inneburit ökad valfrihet, större inflytande och
bättre livskvalitet för många svårt
funktionshindrade personer. Syftet med reformen har
därmed uppnåtts. Kostnaderna för reformen var dock
från början kraftigt underskattade och
lagstiftningen oklar, bland annat när det gäller
gränsdragningen mellan kommunerna och statens
ansvar. Detta har lett till att riksdagen vid flera
tillfällen tvingats gå in och tillföra ytterligare
resurser och justera i reglerna.
Utskottet vidhåller sin tidigare uppfattning att
funktionshindrade barns och vuxnas behov av särskilt
stöd i t.ex. barnomsorg, skola och daglig verksamhet
i princip bör tillgodoses inom ramen för den
kommunala verksamheten. Personlig assistans skall,
enligt utskottets mening, inte ersätta den personal
som behövs för att bedriva verksamheten, t.ex. genom
höjd personaltäthet, specialpedagogiskt stöd eller
elevassistent. Det bör vara huvudmannens uppgift att
se till att de resurser som krävs med hänsyn till
den funktionshindrades behov tillförs verksamheten.
Utskottet vidhåller också att om särskilda skäl
föreligger kan statlig assistansersättning erhållas
även vid dessa verksamheter, nämligen om
funktionshindret är sådant eller kombinationen av
funktionshinder sådan att den funktionshindrade
behöver tillgång till någon person med ingående
kunskap om den funktionshindrade och dennes
hälsotillstånd.
Utskottet motsätter sig ett förstatligande av de 20
första assistanstimmarna.
Utskottet kan nu konstatera att den införda
schablonen för assistanser-sättningen har inneburit
en dämpning av ökningstakten i den genomsnittliga
timersättningen under det senaste året. Flera
assistansanordnare har dock framfört kritik mot
införandet av schablonen. Detta framkom bl.a. vid
utskottets offentliga utfrågning om
assistansersättningen i oktober 1997. Kritikerna
anser att schablonen inte täcker alla kostnader för
assistansen. Riksförsäkringsverket har med anledning
av kritiken fått i uppdrag att göra en översyn av
ersättningen för personlig assistans. I översynen
ingår att kartlägga om det finns nödvändiga
kostnader som inte täcks av den nuvarande schablonen
och vilka dessa i så fall är samt pröva om och i så
fall hur det är möjligt att vid sidan av
schablonersättningen ersätta den
assistansberättigade för sådana eventuella
kostnader. Verket skall vidare föreslå vilken
redovisning som skall krävas av assistansberättigade
respektive assistansanordnare samt vad som i övrigt
behövs i form av redovisning. Uppdraget skall
redovisas till regeringen senast den 1 februari
1999. Utskottet, som noterat kritiken, är emellertid
inte nu berett att föreslå några ändringar i
regelverket angående schablonen och beräkningen av
ersättningen utan anser att Riksförsäkringsverkets
redovisning av uppdraget bör avvaktas. Motionerna
So246 (m), So274 (mp) yrkandena 3-4, So286 (v)
yrkandena 1 och 3, So310 (mp) yrkande 6, So376 (kd)
yrkande 8, So425 (m) yrkandena 3-6, So445 (kd)
yrkande 3, So455 (c) yrkande 12 och So465 (fp)
yrkande 1 avvisas därmed.
Riksförsäkringsverket skall i sin utredning också
pröva om det är möjligt att fastställa nivån på
schablonen vid en tidigare tidpunkt än vad som för
närvarande sker samt vilken beräkningsmetod som
skall användas. Syftet skall vara att öka
förutsebarheten och därmed underlätta planeringen av
verksamheten. Utskottet utgår från att verket vid
sin bedömning tar hänsyn till aktuellt löneläge för
assistenter och därmed jämförbara yrkesgrupper.
Något uttalande med anledning av motion So286 (v)
yrkande 4 behövs därför inte. Inte heller yrkande 6
bör föranleda något initiativ från riksdagens sida.
Det ankommer på försäkringskassorna att tillse att
handläggarna får den fortbildning som krävs för att
de skall kunna fullgöra sitt arbete.
I budgetpropositionen redovisas att regeringen för
närvarande, efter initiativ från utskottet, utreder
en eventuell utvidgning av rätten till personlig
assistans så att den som före sin 65-årsdag erhållit
rätt till assistans skall få behålla denna rätt
också efter 65-årsdagen. Utskottet utgår från att
regeringen återkommer med ett förslag i frågan under
våren 1999. Vad utskottet anfört med anledning av
motionerna So274 (mp) yrkande 2, So376 (kd) yrkande
11, So425 (m) yrkande 8, So455 (c) yrkande 13 och
So465 (fp) yrkande 2 bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.
I ett par motioner berörs frågan om makars eller
sambors ansvar för hem och hushåll. Lagen om stöd
och service för vissa funktionshindrade syftar till
att främja jämlika levnadsvillkor och full
delaktighet i samhällslivet för de personer som
omfattas av lagen. Målet för verksamheten skall vara
att den enskilde får möjlighet att leva som andra
trots sitt funktionshinder (5 § LSS). Av förarbetena
till lagen framgår att assistansersättning kan utges
för hjälp med skötsel av hushållssysslor, om dessa
insatser utförs tillsammans med den
funktionshindrade personen som ett led i det
personliga stödet. Riksförsäkringsverkets
föreskrifter (Allmänna råd) innehåller närmare
regler i vissa avseenden. Regeringsrätten har i två
domar (mål nr 11598-1995 och 11599-1995) haft att
bedöma frågan om äkta makars gemensamma ansvar
enligt äktenskapsbalken i förevarande sammanhang.
Vid bedömningen av tidsåtgången för det personliga
stödet bör det enligt domarna beaktas att makar har
ett gemensamt ansvar för hushållet. Mot bakgrund av
syftet med den personliga assistansen - att
funktionshindrade personer så långt möjligt skall
kunna leva som andra - fann Regeringsrätten att
assistansen skulle omfatta en del uppgifter som
avsåg makars gemensamma hushåll och skötseln av
barnen. Utskottet anser att regeringen bör följa
utvecklingen på området samt vid behov återkomma.
Vad utskottet nu anfört bör riksdagen som sin mening
ge regeringen till känna.
Vad gäller barns rätt till personlig assistans har
socialministern i ett frågesvar i riksdagen nyligen
anfört att innebörden av formuleringen "omfattande
omvårdnadsbehov" är oklar. För närvarande finns
ingen Regeringsrättsdom som kan vara vägledande i
denna fråga. I Riksförsäkringsverkets nya Allmänna
råd framgår att verket rekommenderar
försäkringskassorna att ett omfattande
omvårdnadsbehov bör omfatta minst 12 timmar av
dygnet. Denna rekommendation är ett led i verkets
uppgift att driva fram rättspraxis. När ett barns
behov av personlig assistans utreds gäller det först
att utreda barnets totala behov av omvårdnad varje
dygn. Denna omvårdnad kan tillgodoses av föräldrar,
elevassistenter, resurspersoner, anhöriga m.fl. För
barn med behov av omvårdnad minst halva dygnet, dvs.
12 timmar per dygn, går försäkringskassan vidare i
sin utredning och tar reda på hur omfattande behovet
av hjälp med de grundläggande behoven är. Om dessa
behov överstiger 20 timmar per vecka kan rätt till
assistansersättning föreligga. Socialministern anser
att det är viktigt att barn med omfattande
funktionshinder får sina behov av personlig
assistans tillgodosedda och avser att återkomma i
frågan om det behövs. Utskottet delar denna
bedömning.
Utskottet vill än en gång betona (se t.ex.
1995/96:SoU15) att försäkringskassorna vid bedömning
av barns rätt till personlig assistans skall ta
hänsyn till vad som normalt kan anses falla inom
ramen för det föräldraansvar som enligt
föräldrabalken åvilar alla vårdnadshavare med hänsyn
till barnets ålder, utveckling och omständigheter i
övrigt. Det är således behovet av extra tillsyn och
omvårdnad med anledning av ett funktionshinder som
skall ligga till grund för bedömning och beslut om
personlig assistans. Utskottet vill också betona att
uppfattningen att kompensation skall lämnas för
extra omvårdnadsbehov, merarbete och merkostnader
till följd av funktionshinder sedan många år är
vedertagen princip inom handikappområdet. Den
tillämpas bl.a. vid bedömning av rätt till
vårdbidrag för handikappade barn och för
handikappersättning. Utskottet vidhåller att
principen även skall tillämpas vid bedömning av rätt
till personlig assistans. Utskottet utgår från att
regeringen noga följer utvecklingen. Skulle det
därvid visa sig att barns möjligheter att erhålla
personlig assistans försämras till följd av att
rättstillämpningen visar sig bli restriktivare
utgår utskottet från att regeringen återkommer i
frågan. Vad utskottet anfört med anledning av
motionerna So274 (mp) yrkande 1, So286 (v)
yrkandena 2, 5 och 7, So287 (v), So325 (s), So376
(kd) yrkande 9, So416 (m), So445 (kd) yrkandena 1
och 2, So455 (c) yrkande 14 och So465 (fp) yrkande 3
bör riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna.
Enligt 8 § lagen (1993:389) om assistansersättning
kan försäkringskassan redan nu fatta provisoriska
beslut om assistansersättning. Sådana beslut skall
fattas av socialförsäkringsnämnd. Utskottet
konstaterar att här föreligger en skillnad jämfört
med regleringen i 20 kap. 2 a § lagen (1962:381) om
allmän försäkring där provisoriska beslut kan fattas
av tjänsteman efter delegation. Utskottet har
erfarit att RFV överväger att behandla även detta
vid redovisningen till regeringen den 1 februari
1999. Motion So329 (s) är därmed i viss mån
tillgodosedd.
Utskottet delar uppfattningen i motion So419 (s)
att ungdomar med funktionshinder kan behöva stöd för
att våga ta steget att flytta till eget boende med
stöd av personliga assistenter. Något initiativ med
anledning av motionen behövs dock inte.
Utskottet finner den föreslagna medelsanvisningen
till anslaget B 8 Kostnader för statlig
assistansersättning väl avvägd och är inte berett
att föreslå ytterligare resurser. Motionerna So425
(m) yrkande 9, So446 (kd) yrkande 10 (delvis),
Fi211 (fp) yrkande 12 (delvis) och Sf283 (fp)
yrkande 3 avvisas därmed.
I budgetpropositionen föreslås att 63 000 000 kr
anvisas under anslaget B 9 Bidrag till ungdomsvård
och missbrukarvård m.m. Utskottet välkomnar de 9
miljoner kronor som regeringen föreslår för åtgärder
med anledning av regeringens proposition Strategi
för att förverkliga FN:s konvention om barnets
rättigheter i Sverige.
I ett antal motioner begärs ytterligare resurser
till stöd för åtgärder för människor som är
spelberoende. Utskottet delar motionärernas oro och
ser därför mycket positivt på regeringens förslag om
att ytterligare 2 miljoner kronor avsätts för
åtgärder mot spelberoende till totalt 4 miljoner
kronor för år 1999. Utskottet har inget att invända
mot att Folkhälsoinstitutet föreslås disponera
medlen och att användningsområdet vidgas till att
utveckla formerna för förebyggande arbete i syfte
att hindra att människor fastnar i spelberoende.
Motionerna So211 (fp) yrkandena 2-5, So347 (s),
So457 (mp) yrkande 1, So461 (fp) yrkandena 21 och
22, Kr518 (kd) yrkande 8 och Kr522 (v) yrkande 3 är
därmed i viss mån tillgodosedda och avvisas.
Utskottet tillstyrker den föreslagna
medelsanvisningen.
I budgetpropositionen föreslås att 64 841 000 kr
anvisas under anslaget B 10 Bidrag till
organisationer på det sociala området.
Centerpartiet avvisar i motion Fi210 yrkande 41
regeringens förslag om att stödet till
frivilligorganisationerna på det sociala området
skall administreras av Socialstyrelsen. Förslaget
avvisas också i en flerpartimotion, So428 (s, m, kd,
fp, mp), och i motion So459 (kd) yrkande 7.
Utskottet delar bedömningen att en myndighet bör
besluta om bidragen. De kriterier som kan ställas
upp inom området kan aldrig leda till någon form av
automatik, utan bidragsgivningen kommer alltid att
ha inslag av lämplighets- eller
skälighetsbedömningar. Inte minst mot denna bakgrund
är det att föredra att bidragsmottagarna inte deltar
i det direkta beslutsfattandet. Utskottet godkänner
de föreslagna riktlinjerna för statsbidragen till
frivilligorganisationerna på det sociala området.
Samma grund bör enligt utskottet gälla för berörda
organisationer beträffande dels kriterier för att få
bidrag, dels krav på återrapportering av
användningen av erhållna bidrag. Statsbidraget bör
administreras av Socialstyrelsen. Ett råd, bestående
av representanter för berörda
frivilligorganisationer, bör knytas till myndig-
heten. Motionerna avvisas.
Vänsterpartiet tar i motion So393 yrkande 2 upp att
det finns en rad organisationer som bedriver
samhällsnyttig verksamhet som bör få bidrag via
statsbudgeten. Ett stort antal motionärer tar upp
behovet av stöd till Amningshjälpen. Utskottet delar
uppfattningen i motionerna om amningens fördelar och
att det finns behov av information om amning.
Utskottet vill i detta sammanhang erinra om att
utskottet i våras uttalade att amning är en viktig
förebyggande friskvårdsinsats samt att utskottet
därför såg mycket positivt på den ökande
amningsfrekvensen i Sverige. Den är sannolikt den
högsta bland i-länderna. Utskottet konstaterade
vidare att arbetet med att göra sjukhusen
amningsvänliga och på andra sätt stimulera amning
fortsätter men att riksdagen inte borde ta något
initiativ i frågan (1997/98:SoU13). Utskottet
vidhåller denna bedömning. Rutiner, utbildning,
information och attityder om amning i samband med
förlossningen och vistelsen på BB, men även i
samband med mödrahälsovården, är sådana
organisatoriska frågor som det ankommer på
sjukvårdshuvudmännen att besluta om. Utskottet har
erfarit att Amningshjälpen är ett värdefullt
komplement som frivilligorga-nisation. Motionerna
So272 (mp, s, m, kd, c, fp), So281 (v), So297 (m),
So360 (s), So366 (mp), So403 (s), So431 (c) och
So464 (fp) yrkande 11 avvisas. Även motion So393 (v)
yrkande 2 avvisas. Utskottet tillstyrker den
föreslagna medelsanvisningen.
I budgetpropositionen föreslås att 7 857 000 kr
anvisas under anslaget B 13 Handikappombudsmannen.
Moderaterna föreslår i motion So425 yrkande 10 att
Handikappombudsmannen tillförs ytterligare 4
miljoner kronor för att kartlägga hur kommunerna
följer upp FN:s standardregler för
funktionshindrade. Utskottet konstaterar att
Handikappombudsmannens verksamhet för närvarande är
föremål för en översyn. Utskottet är inte berett att
nu föreslå ändrade uppgifter och resurser för
Handikappombudsmannen. Utskottet har inget att
erinra mot den föreslagna medelsanvisningen och
avvisar därmed motionen.
Regeringen föreslår att 7 717 000 kr anvisas under
anslaget B 14 Barnombudsmannen. Centerpartiet
föreslår i motion Fi210 yrkande 8 (delvis) att
Barnombudsmannen (BO) tillförs ytterligare 5
miljoner kronor genom att anslaget C 1
Socialstyrelsen minskas i motsvarande mån.
Centerpartiet anser att BO bör få i uppdrag att
utforma underlag för arbetet i kommuner och
frivilligorganisationer med att genomföra FN:s
barnkonvention enligt de metoder som använts i
Agenda 21-arbetet. Utskottet har ovan välkomnat
regeringens initiativ till att öka anslaget B 9 med
9 miljoner kronor för åtgärder för att förverkliga
FN:s konvention om barnets rättigheter i Sverige.
Bl.a. föreslås BO erhålla 2,5 miljoner kronor av
dessa medel för att utveckla modeller för barnplaner
och andra instrument i syfte att förbättra barn-
perspektivet i olika beslutsprocesser inom kommuner
och landsting. Mot denna bakgrund finner utskottet
den föreslagna medelstilldelningen väl avvägd och
avvisar därmed motionen.
I budgetpropositionen föreslås att 11 013 000 kr anvisas under
anslaget B 17 Alkoholinspektionen. Moderaterna
föreslår i motionerna So228 yrkande 15 och So425
yrkande 11 att Alkoholinspektionen avskaffas och att
därmed inga medel anvisas under anslaget. Utskottet
vidhåller sin uppfattning att Alkoholinspektionen
har en viktig roll på det alkoholpolitiska området.
Förutom ansvar för att utfärda tillstånd för
tillverkning av sprit samt tillverkning av och
partihandel med spritdrycker, vin och starköl
åligger det myndigheten att utöva aktiv tillsyn över
att lagar och bestämmelser avseende
alkoholhanteringen efterlevs samt bidra till att de
av riksdagen fastställda alkoholpolitiska målen
uppfylls. Utskottet har inget att erinra mot den i
propositionen föreslagna medelstilldelningen.
Motionerna avvisas.
I budgetpropositionen föreslås att 150 000 000 kr
anvisas under anslaget B 19 Bidrag till
äldrebostäder m.m. I motion Fi210 yrkande 8 (delvis)
yrkar Centerpartiet att medlen för ombyggnad av
äldrebostäder förs över till det generella bidraget
till kommunerna under utgiftsområde 25. Utskottet
vidhåller sin ståndpunkt att ett riktat
stimulansbidrag ytterligare kan påskynda
utvecklingen mot goda boendemiljöer i det särskilda
boendet. Utskottet tillstyrker medelsanvisningen och
avvisar motionsyrkandet.
Regeringen föreslår att 10 000 000 kr anvisas under anslaget B
20 Utvecklingsmedel till åtgärder för hemlösa.
Vänsterpartiet yrkar i motion So259 på att
normaliseringsprincipen skall gälla som villkor för
projekt som erhåller stöd. I motion So330 (s) anförs
att medlen är otillräckliga. Utskottet har vid flera
tillfällen uttryckt oro över de hemlösas situation.
Utskottet noterar med tillfredsställelse att medel
avsatts ur Allmänna arvsfonden och att regeringen nu
också föreslår ett särskilt anslag för
utvecklingsinsatser för åtgärder för hemlösa. Det är
också mycket angeläget att Socialstyrelsen får i
uppdrag att göra en ny kartläggning av situationen
för de hemlösa. Utskottet delar uppfattningen i
motion So259 (v) att slutmålet måste vara att
människor skall kunna få egna bostäder. En lösning
på hemlöshetsproblemen förutsätter ett brett
spektrum av initiativ och en bred förankring.
Utskottet anser därför att medlen bör disponeras av
regeringen. De initiativ som tas skall ske inom
ramen för en bredare politisk samverkan. För att
säkerställa att angelägna projekt kommer till stånd
bör den statliga andelen av finansieringen kunna
överstiga 50 %. Vad utskottet anfört med anledning
av motionerna So259 (v) och So330 (s) bör riksdagen
som sin mening ge regeringen till känna. Utskottet
tillstyrker den föreslagna medelstill-delningen.
Moderaterna föreslår i motionerna So425 yrkande 12
och So456 yrkande 2 att 100 miljoner kronor anslås
till ett nytt anslag Bostadsstöd till
funktionshindrade (B 21). Utskottet finner inte skäl
att föreslå ett nytt anslag. Motionerna avvisas
därmed.
Moderaterna föreslår vidare i motion So425 yrkande
13 att 300 miljoner kronor anvisas under ett nytt
anslag Statsbidrag till psykiskt sjuka (B 22). I
motion So213 (m) begärs ett tillkännagivande om
psykiskt sjuka. Motionärerna anser att regeringen
skall förelägga riksdagen ett förslag om att
psykiskt funktionshindrade skall ingå som
personkrets enligt lagen om stöd och service till
vissa funktionshindrade. I avvaktan på detta vill
motionärerna inrätta ett särskilt stimulansbidrag
till kommunerna för att dessa mer aktivt än i dag
skall arbeta med denna glömda grupp. Utskottet
konstaterar att psykiatrireformen bl.a. innebar att
särskilda resurser avsattes för denna grupp av
funktionshindrade. Av Socialstyrelsens årsrapport
för psykiatrireformen 1998 framgår att ett stort
antal sociala projektverksamheter nu har startat och
att ca 85 % av kommunerna genomfört eller håller på
att genomföra inventeringar av målgruppen.
Socialstyrelsen kommer att lämna sin slutrapport om
reformen i maj 1999. Utskottet är inte berett att nu
föreslå ett nytt anslag. Motionerna avvisas därmed.
Centerpartiet har i ett par motioner, Fi210 yrkande
8 (delvis) och So314 yrkande 21, föreslagit ett nytt
anslag för Hemservicecheckar (B 23). Motionärerna
anser att pensionärshushållens behov av vardaglig
service skulle kunna tillgodoses genom att staten
stimulerar den privata tjänstesektorn via ett system
med hemservicecheckar. Utskottet konstaterade i
våras i samband med behandlingen av den ekonomiska
vårpropositionen att kommunernas möjlighet att leva
upp till sina åtaganden bl.a. avseende hemtjänsten
förbättras när kommunernas ekonomiska situation
stärks genom ökade statsbidrag. De resurser som
regeringen föreslagit under anslaget B 1 för bl.a.
uppsökande verksamhet inom hemtjänsten bör kunna
leda till bättre hemtjänstinsatser. Utskottet
avvisar därmed motionsyrkandena.
De i propositionen föreslagna medelsanvisningarna
till Vissa statsbidrag inom handikappområdet (B 2),
Statsbidrag till vårdartjänst m.m. (B 3), Ersättning
för texttelefoner (B 6), Bilstöd till handikappade
(B 7), Alkohol- och narkotikapolitiska åtgärder (B
11), Statens institut för särskilt utbildningsstöd
(B 12), Statens nämnd för internationella adoptioner
(B 15), Statens institutionsstyrelse (B 16) och
Alkoholsortimentsnämnden (B 18) har inte mött någon
erinran i form av motioner. Utskottet har inget att
erinra mot de föreslagna medelsanvisningarna.
Socialstyrelsen (C)
Regeringen föreslår att 407 357 000 kr anvisas under
anslaget C 1 Socialstyrelsen. Centerpartiet föreslår
i motion Fi210 (c) yrkande 8 (delvis) att 5 miljoner
kronor skall överföras från detta anslag till
anslaget B 1 Barnombudsmannen. Utskottet har nyss
avvisat yrkandet. Utskottet har inget att erinra mot
regeringens förslag till medelsanvisning till
anslaget C 1.
Utskottet vidhåller sin inställning i frågan om
inrättande av en medicinalstyrelse och avvisar
därför motion So257 (m) yrkande 8.
Utskottet ställer sig inte heller bakom förslaget i
motion So229 (fp) om omorganisation av
Socialstyrelsen. Även denna motion avvisas.
Stöd till forskning (D)
Utskottet har inget att erinra mot förslaget till
medelsanvisning till anslaget D 2
Socialvetenskapliga forskningsrådet: Förvaltning.
Som en konsekvens av vad utskottet anfört
beträffande anslaget A 3 minskas anslaget D 1
Socialvetenskapliga forskningsrådet: Forskning med
en miljon kronor till 104 580 000 kr.
Sammanfattande bedömning
Utskottet föreslår att riksdagen godkänner målet för
utgiftsområdet för år 1999 (som det beskrivs under
avsnitt 3.2, rätteligen).
Med hänsyn till vad som anförts om anslagens storlek
och användning föreslår utskottet att riksdagen
anvisar anslag för budgetåret 1999 enligt Utskottets
förslag i bilaga 3.
Vidare föreslås riksdagen godkänna riktlinjerna för
fördelningen av statsbidrag till
frivilligorganisationer på det sociala området i
enlighet med avsnitt 5.5.
Utskottet anser att den särskilde utredaren som har
i uppdrag att bl.a. se över statsbidragen till
handikapporganisationerna bör få tilläggsdirektiv om
att frivilligorganisationernas redovisning bör
baseras på kön. Vad utskottet anfört med anledning
av motion So393 (v) yrkande 1 bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna.
Utskottet anser vidare att regeringen skall
återkomma till riksdagen under våren 1999 med
förslag angående 65-årsgränsen för rätt till
personlig assistans. Vad utskottet anfört med
anledning av motionerna So274 (mp) yrkande 2, So376
(kd) yrkande 11, So425 (m) yrkande 8, So455 (c)
yrkande 13 och So465 (fp) yrkande 2 bör riksdagen
som sin mening ge regeringen tillkänna.
Vad utskottet anfört om äkta makars eller sambors
ansvar för hem och hushåll samt om barns rätt till
personlig assistent bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna med anledning av motionerna
So274 (mp) yrkande 1, So286 (v) yrkandena 2, 5 och
7, So287 (v), So325 (s), So376 (kd) yrkande 9, So416
(m), So445 yrkandena 1 och 2, So455 (c) yrkande 14
och So465 (fp) yrkande 3.
En lösning på hemlöshetsproblemen förutsätter ett
brett spektrum av initiativ och en bred förankring.
Utskottet anser därför att medlen bör disponeras av
regeringen. De initiativ som tas skall ske inom
ramen för en bredare politisk samverkan. Vad
utskottet anfört med anledning av motionerna So259
(v) och So330 (s) bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.
Utskottet avstyrker samtliga motioner förtecknade i
bilaga 4.
Begäran om bemyndiganden
Regeringen har begärt fyra bemyndiganden av
riksdagen om att åta sig ekonomiska förpliktelser
under år 1999 som innebär utgifter under år 2000 och
senare. Dessa bemyndiganden har inte mött någon
erinran i form av motioner.
Utskottet tillstyrker att riksdagen bemyndigar
regeringen att, i fråga om ramanslaget A 8
Folkhälsoinstitutet, under år 1999 åta sig
ekonomiska förpliktelser som innebär utgifter på
högst 108 miljoner kronor under år 2000 och senare,
i fråga om ramanslaget B 16 Statens
institutionsstyrelse, under år 1999 åta sig
ekonomiska förpliktelser som inklusive tidigare
åtaganden innebär utgifter på högst 20 miljoner
kronor under år 2000 och senare, i fråga om
ramanslaget C 1 Socialstyrelsen, under år 1999 åta
sig ekonomiska förpliktelser som innebär utgifter på
högst 20 miljoner kronor under år 2000 och senare
samt i fråga om ramanslaget D 1 Socialvetenskapliga
forskningsrådet: Forskning, under år 1999 åta sig
ekonomiska förpliktelser som inklusive tidigare
åtagande innebär utgifter på högst 330 miljoner
kronor under år 2000 och senare.
Övrig statlig verksamhet
Apoteket AB (publ) - begäran om bemyndigande
I budgetpropositionen föreslår regeringen att
riksdagen bemyndigar regeringen att träffa avtal med
Apoteket AB (publ) om bolagets fortsatta verksamhet
i enlighet med de riktlinjer som riksdagen tidigare
ställt sig bakom.
Riksdagen bemyndigade i juni 1996 regeringen att
vidta de åtgärder som behövs för att nå ett
hundraprocentigt statligt ägande av Apoteksbolaget
AB (publ), sedan den 1 januari 1998 benämnt Apoteket
AB (publ). Staten har nu förvärvat Apoteksbolaget
AB:s pensionsstiftelses tredjedel av aktierna i
Apoteket AB. Bolaget är därmed helägt av staten.
Läkemedelsdistributionen inom den öppna vården sker
genom ca 600 apotek och ca 1 000 apoteksombud. Den
slutna vårdens behov av läkemedel tillgodoses av
Apoteket AB via ettåriga entreprenadavtal med
sjukvårds-huvudmännen genom ca 100 särskilda
sjukhusapotek.
Vid bolagsstämmor i Apoteksbolaget AB har staten
som ägare uttryckt att bolaget skall vidta åtgärder
för att minska kostnaderna för verksamhetsåren 1998
och 1999 med sammanlagt 400 miljoner kronor.
Apoteket AB har i skrivelser till
Socialdepartementet i mars och april 1998
preliminärt visat att besparingarna genomförts.
Regeringen har bemyndigats att för åren 1997 och
1998 träffa överenskommelse med Apoteket AB om
bolagets verksamhet (prop. 1996/97:27, bet.
1996/97:SoU5, rskr. 1996/97:58). Frågan om den
framtida läkemedelsdistributionen har utretts av
Läkemedelsdistributionsutredningen som lämnade
betänkandet Läkemedel i vård och handel (SOU
1998:28) till regeringen i januari i år. Enligt
budgetpropositionen bereds utredarens förslag för
närvarande inom Regeringskansliet, varför eventuella
förändringar med anledning av utredarens förslag
inte kan genomföras i år. Avtal om verksamheten
måste sålunda träffas för tiden efter den 31
december 1998, då nu gällande avtal löper ut.
I motion So423 av Ulf Kristersson m.fl. (m) yrkas
att riksdagen hos regeringen begär förslag om
upphävande av apoteksbolagsmonopolet (yrkande 7).
Statens besparingskrav har enligt motionärerna lett
till förslag om nedläggning av 25 apotek.
Motionärerna anser att staten har sviktat i sitt
ägaransvar och att regeringen tillämpar en form av
direktstyrning av bolaget som knappast kan vara
förenlig med aktiebolagslagen. Det föreligger enligt
motionärerna en rad missförhållanden inom monopolet.
Bestämmelserna om detaljhandelsmonopolet bör
upphävas från den 1 juli 1999. En avreglering på
området, förenklade hanteringsmetoder, konkurrens
från postorderdistri-bution och nya apoteksformer
m.m. skulle leda till rationaliseringseffekter om
cirka en miljard kronor på tre till fem år, sägs det
i motionen.
I motion So318 av Lars Björkman och Ola Karlsson (m)
begärs tillkännagivanden om vad i motionen anförts
om utövandet av statens ägande i syfte att motverka
fortsatt apoteksmonopol, om konkurrensutsättning av
läkemedelsförsäljning samt om privatisering av
Apoteket AB (yrkandena 1-3). Genom att bl.a.
investera i ett omfattande centraliserat datorsystem
cementerar Apoteket AB sitt monopol på
läkemedelsmarknaden. Motionärerna anser att den
statliga huvudmannen bör se till att Apoteket AB
inte saboterar möjligheterna till en fri och
konkurrensutsatt läkemedelsförsäljning.
Apoteksmonopolet bör avvecklas så snabbt som
möjligt. Apoteket AB bör först konkurrensutsättas
och därefter privatiseras, anförs det.
I motion Fi210 av Lennart Daléus m.fl. (c) begärs
ett tillkännagivande till regeringen om
konkurrensutsättning och utförsäljning av enskilda
apotek (yrkande 9). Enligt motionärerna kan stora
rationaliseringsvinster göras genom att avveckla
Apoteket AB:s monopolställning. Besparingarna skulle
uppgå till ca 130 miljoner kronor år 1999, 450
miljoner kronor år 2000 och 500 miljoner kronor år
2001. Motionärerna anser att riksdagen bör avslå
regeringens begäran om bemyndigande avseende
Apoteket AB:s verksamhet samt att regeringen skall
återkomma till riksdagen med förslag om
konkurrensutsättning och utförsäljning av enskilda
apotek.
I motion N333 av Eva Flyborg m.fl. (fp) begärs ett
tillkännagivande om vad i motionen anförts om att
bryta Apoteksbolagets försäljningsmonopol (yrkande
6). Motionärerna anser att Läkemedelsverket bör få i
uppgift att utfärda tillstånd att bedriva
detaljhandel med läkemedel till sådan fysisk eller
juridisk person som uppfyller vissa krav på
farmaceutisk kompetens.
Utskottets bedömning
I budgetpropositionen föreslås att riksdagen
bemyndigar regeringen att träffa avtal med Apoteket
AB (publ) om bolagets fortsatta verksamhet i
enlighet med de riktlinjer som riksdagen tidigare
ställt sig bakom. I motioner från Moderaterna,
Centerpartiet respektive Folkpartiet föreslås att
Apoteket AB:s monopol skall avvecklas. Centerpartiet
anser vidare att riksdagen bör avslå regeringens
begäran om bemyndigande.
Utskottet delar bedömningen i propositionen att det
är nödvändigt att regeringen träffar avtal med
Apoteket AB om bolagets verksamhet i avvaktan på att
behandlingen av Läkemedelsdistributionsutredningens
förslag slutförs. Utskottet tillstyrker därför
regeringens förslag om bemyndigande. Enligt
utskottets mening bör vidare regeringens beredning
av utredningsförslaget avvaktas innan riksdagen tar
något initiativ i frågan om avveckling av
apoteksmonopolet. Utskottet avstyrker därför
motionerna So318 (m) yrkandena 1-3, So423 (m)
yrkande 7, Fi210 (c) yrkande 9 och N333 (fp) yrkande
6.
Systembolaget AB
I budgetpropositionen föreslås att riksdagen medger
att den statliga garantin för pensionsförpliktelser
vid Systembolaget höjs till 650 miljoner kronor.
Systembolaget är ett av staten helägt företag. I
koncernen ingår förutom Systembolaget AB också det
helägda dotterbolaget Lagena Distribution AB.
Verksamheten omfattar detaljhandel och partihandel
med alkoholdrycker.
Såväl löne- som pensionsadministrationen för Lagena
Distribution AB handhas av Systembolaget. För Lagena
tillämpas samma pensionsreglemente som för
Systembolaget. För att bolagets avsättningar skall
vara avdragsgilla vid inkomsttaxeringen krävs att
pensionsutfästelserna är tryggade genom en statlig
garanti. Statens garanti för koncernens
pensionsskuld är för närvarande 600 miljoner kronor.
Systembolagets styrelse har i skrivelse till
Socialdepartementet hemställt om en höjning till 700
miljoner kronor.
I budgetpropositionen anförs att en statligt
utfärdad garanti i dag utgör en särlösning i
jämförelse med hur övriga bolag med statligt ägande
tryggat sina pensionsförpliktelser. För att bedöma
frågan om förändring av tryggandeform behövs bl.a.
en belysning av alternativa tryggandeformer, de
kostnadsmässiga aspekterna av dessa samt de
praktiska konsekvenserna av en övergång från en
tryggandeform till en annan. Systembolaget har
börjat undersöka förändrade former för fortsatt
tryggande av pensionsåtagandena.
Regeringen, som gör bedömningen att en eventuellt
förändrad form för tryggandet bör kunna införas
under år 1999, föreslår att den statliga garantin
fr.o.m. år 1999 bör höjas till totalt 650 miljoner
kronor.
Utskottets bedömning
Utskottet har inget att erinra mot att riksdagen
medger att den statliga garantin för Systembolagets
pensionsförpliktelser höjs till 650 miljoner kronor.
Förslag till regeländring
I budgetpropositionen föreslår regeringen att
riksdagen antar regeringens förslag till lag om
ändring i lagen (1998:553) om ändring i lagen
(1962:381) om allmän försäkring (AFL).
I 2 kap. 3 § AFL anges bl.a. att ersättning från
försäkringen skall lämnas för tandvård som ges vid
odontologisk fakultet. Efter en ändring i
högskolelagen (1992:1434) skall begreppet
vetenskapsområde användas i stället för fakultet
efter den 1 januari 1999. Regeringen föreslår därför
att orden "odontologisk fakultet" i 2 kap. 3 § AFL
skall bytas ut mot "högskola där odontologisk
utbildning och forskning bedrivs". Förslaget innebär
enligt regeringen inte någon ändring i sak.
Utskottets bedömning
Utskottet föreslår att riksdagen antar regeringens
förslag till lag om ändring i lagen (1998:553) om
ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring med
den ändringen att i tredje stycket ordet
"legitimerad" skall läggas till före ordet
"tandhygienist". Eftersom det är fråga om en ändring
i en författning som ännu inte trätt i kraft är
ikraftträdandebestämmelsen i förevarande fall
obehövlig.
Övriga motioner med anledning av
budgetpropositionen
I motion So418 av Birger Schlaug m.fl. (mp) yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om beräknad fördelning
på anslag inom utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård
och social omsorg för budgetåren 2000 och 2001
enligt tabell (yrkande 1). Motionärerna anför att
de, med anledning av den budgetöverenskommelse som
Miljöparitet de gröna träffat med regeringen, inte
föreslår några avvikelser från regeringens
budgetförslag för år 1999 inom utgiftsområdet. De är
positiva till de prioriteringar som regeringen
föreslår för år 1999. För år 2000 och 2001 vill de
förstärka högkostnadsskyddet för läkemedel och
läkarvård med 250 miljoner kronor per år. På sikt
vill de föra in tandvården i högkostnadsskyddet. De
föreslår ökad satsning på information i skolorna om
tobakens skadeverkningar, 20 miljoner kronor per år,
och förstärkta resurser till Barnombudsmannen, 2
miljoner kronor per år. Slutligen föreslår de 90
miljoner kronor per år till Statens
institutionsstyrelse så att staten kan ta ett större
ekonomiskt ansvar för tvångsvården. De kommuner som
av ekonomiska skäl inte anser sig ha råd att köpa
LVM-vård skall härigenom ges ekonomiska incitament
att ompröva sina ställningstaganden.
I motion So391 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ökade bidrag till
landstingen och kommunerna under kommande
mandatperiod (yrkande 2). Motionärerna anför att det
talas mycket om vårdgarantier, men de tror för sin
del att det allra viktigaste är att ge sjukvården en
resursgaranti och att det tillförs mer pengar under
ett antal år framöver. Därigenom skulle det åter bli
möjligt att planera långsiktigt, rekrytera personal,
förbättra omvårdnaden och minska vårdköerna.
Utskottets bedömning
Utskottet är inte berett att nu föreslå någon
uppdelning på anslag av den preliminära fördelningen
av utgifterna under utgiftsområdet för åren 2000 och
2001. Motion So418 (mp) yrkande 1 avstyrks därmed.
Utskottet har i annat sammanhang (bet. 1998/99:SoU3)
nyligen uttalat att det är angeläget att väntetider
till vård och behandling minskar samt att de under
senare tid såväl beslutade som aviserade
statsbidragshöjningarna till kommuner och landsting
ger ökade möjligheter att vidta åtgärder för att
bl.a. minska väntetiderna i vården. Motion So391 (v)
yrkande 2 är delvis tillgodosedd och avstyrks
därmed.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande mål inom utgiftsområde 9
att riksdagen godkänner målet för utgiftsområdet i enlighet
med vad regeringen förordat i propositionen,
2. beträffande anslag inom utgiftsområde 9
Hälsovård, sjukvård och social omsorg
att riksdagen
a) med anledning av regeringens förslag anvisar
anslag inom utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård
och social omsorg för budgetåret 1999 enligt
utskottets förslag i bilaga 3,
b) godkänner de i propositionen föreslagna
riktlinjerna för fördelning av statsbidrag till
frivilligorganisationer på det sociala området,
c) med anledning av motion 1998/99:So393 yrkande
1 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört om tilläggsdirektiv till den
särskilde utredaren av statsbidrag till
handikapporganisationerna,
c) med anledning av motionerna 1998/99:So274
yrkande 2, 1998/99:So376 yrkande 11,
1998/99:So425 yrkande 8, 1998/99:So455 yrkande
13 och 1998/99:So465 yrkande 2 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört
om 65-årsgränsen för rätt till personlig
assistans,
d) med anledning av motionerna 1998/99:So274
yrkande 1, 1998/99:So286 yrkandena 2, 5 och 7,
1998/99:So287, 1998/99:So325, 1998/99:So376
yrkande 9, 1998/99:So416, 1998/99:So445
yrkandena 1 och 2, 1998/99:So455 yrkande 14 och
1998/99:So465 yrkande 3 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört om
äkta makars eller sambors ansvar för hem och
hushåll samt om barns rätt till personlig
assistans och
e) med anledning av motionerna 1998/99:So259 och
1998/99:So330 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört om att anslaget B 20
Utvecklingsmedel till åtgärder för hemlösa bör
disponeras av regeringen,
f) avslår de motionsyrkanden som förtecknats i
bilaga 4,
3. beträffande bemyndigande angående
ramanslaget A 8 Folkhälsoinstitutet
att riksdagen bemyndigar regeringen, att i fråga om
ramanslaget A 8 Folkhälsoinstitutet, under år
1999 åta sig ekonomiska förpliktelser som
innebär utgifter på högst 108 miljoner kronor
under år 2000 och senare,
4. beträffande bemyndigande angående
ramanslaget B 16 Statens institutionsstyrelse
att riksdagen bemyndigar regeringen att, i fråga om
ramanslaget B 16 Statens institutionsstyrelse,
under år 1999 åta sig ekonomiska förpliktelser
som inklusive tidigare åtaganden innebär
utgifter på högst 20 miljoner kronor under år
2000 och senare,
5. beträffande bemyndigande angående
ramanslaget C 1 Socialstyrelsen
att riksdagen bemyndigar regeringen att, i fråga om
ramanslaget C 1 Socialstyrelsen, under år 1999
åta sig ekonomiska förpliktelser som innebär
utgifter på högst 20 miljoner kronor under år
2000 och senare,
6. beträffande bemyndigande angående
ramanslaget D 1 Socialvetenskapliga
forskningsrådet: Forskning
att riksdagen bemyndigar regeringen att, i fråga om
ramanslaget D1 Socialvetenskapliga
forskningsrådet: Forskning, under år 1999 åta
sig ekonomiska förpliktelser som inklusive
tidigare åtaganden innebär utgifter på högst 330
miljoner kronor under år 2000 och senare,
7. beträffande bemyndigande att träffa
avtal med Apoteket AB
att riksdagen med avslag på motionerna 1998/99:So318,
1998/99:So423 yrkande 7, 1998/99:Fi210 yrkande 9
och 1998/99:
N333 yrkande 6 bemyndigar regeringen att träffa
avtal med Apoteket AB (publ) om bolagets
fortsatta verksamhet i enlighet med de
riktlinjer som riksdagen tidigare ställt sig
bakom,
8. beträffande den statliga garantin för
Systembolagets pensionsförpliktelser
att riksdagen medger att den statliga garantin för
Systembolagets pensionsförpliktelser höjs till
650 miljoner kronor,
9. beträffande förslaget till lag om
ändring i lagen (1998:553) om ändring i lagen
(1962:381) om allmän försäkring
att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i lagen
(1998:553) om ändring i lagen (1962:381) om
allmän försäkring med dels ändringen att i
tredje stycket ordet legitimerad skall läggas
till före ordet tandhygienist, dels att vad som
sägs om ikraftträdandet utgår,
10. beträffande fördelning på anslag för
åren 2000 och 2001
att riksdagen avslår motion 1998/99:So418 yrkande 1,
11. beträffande ökade bidrag till
landsting och kommuner
att riksdagen avslår motion 1998/99:So391 yrkande 2.
Stockholm den 3 december 1998
På socialutskottets vägnar
Ingrid Burman
I beslutet har deltagit: Ingrid Burman (v), Chris
Heister (m)1, Susanne Eberstein (s), Leif Carlson
(m)1, Hans Karlsson (s), Hans Hjortzberg-Nordlund
(m)1, Conny Öhman (s), Elisebeht Markström (s), Rolf
Olsson (v), Lars Gustafsson (kd)1, Cristina Husmark
Pehrsson (m)1, Thomas Julin (mp), Kenneth Johansson
(c)1, Kerstin Heinemann (fp)1, Catherine Persson
(s), Tullia von Sydow (s) och Rosita Runegrund
(kd)1.
1) Har ej deltagit i beslutet under moment 2.
Särskilda yttranden
1. Chris Heister, Leif Carlson, Hans Hjortzberg-
Nordlund och Cristina Husmark Pehrsson (alla m)
anför:
Riksdagens majoritet bestående av socialdemokrater,
vänsterpartister och miljöpartister fastställde den
2 december 1998 ekonomiska ramar för de olika
utgiftsområdena samt beräkningen av statens
inkomster avseende 1999 i den statliga budgeten.
Samtidigt godkändes en preliminär fördelning av
statens utgifter på utgiftsområden för åren 2000 och
2001 (bet. 1998/99:
FiU1, rskr 38).
Moderata samlingspartiet har i parti- och
kommittémotioner förordat en annan inriktning av den
ekonomiska politiken och budgetpolitiken. Våra
förslag syftar till att skapa förutsättningar för
ett ekonomiskt, kulturellt och socialt växande
Sverige. Genom en större enskild sektor och ett
starkare civilt samhälle kan både företag och
människor växa. Massarbetslösheten kan steg för steg
pressas tillbaka samtidigt som den sociala
tryggheten också i andra bemärkelser kan öka genom
att hushållen får en större ekonomisk
självständighet.
Vi har föreslagit en långtgående växling från
subventioner och bidrag till omfattande
skattesänkningar för alla, främst låg- och
medelinkomsttagare samt upphävandet av skadliga och
kostsamma monopol. Samtidigt värnar vi de människor
som är i störst behov av gemensamma insatser och som
har små eller inga möjligheter att påverka sin egen
situation. Vi slår också fast att det allmänna skall
tillföras resurser för att på ett tillfredsställande
sätt kunna genomföra de uppgifter som måste vara
gemensamma.
Då riksdagens majoritet har en annan inriktning av
politiken deltar vi inte i det nu aktuella beslutet
om anslagsfördelning inom utgiftsområde 9 Hälsovård,
sjukvård och social omsorg.
För budgetåret 1999 förordar vi en ny
tandvårdsförsäkring som innebär ett gott skydd för
personer med höga tandvårdskostnader och samtidigt
lägre offentliga utgifter. Högkostnadsskyddet för
grupper med stora odontologiska vårdbehov måste
prioriteras i förhållande till andra i och för sig
angelägna insatser. Landstingens dubbla roll som
finansiär och producent måste avskaffas. Vi vill
införa fri konkurrens inom barn- och
ungdomstandvården och skapa konkurrensneutralitet
mellan privata och offentliga vårdgivare.
Tandvårdslagen bör ändras så att den endast
innehåller krav på att landstingen skall verka för
en god tandhälsa och att en tillfredsställande
etablering finns inom tandvården. Vidare bör stadgas
att landstingen inte får subventionera
vuxentandvården. Förslagen skulle ge en besparing år
1999 om 175 miljoner kronor.
Vi vill införa en ny läkemedelsförsäkring och
genomföra rationaliseringar inom
läkemedelsförsörjningen. Bland annat bör
kostnadsansvaret för läkemedel i öppenvården
återföras till staten, lagen om receptregister
avskaffas och ett nytt högkostnadsskydd införas.
Dessa förslag innebär en besparing på drygt 4
miljarder kronor.
Vi motsätter oss en minskning av anslaget för
hiv/aidspreventivt arbete liksom en överföring av
medel från anslag A 4 inom utgiftsområde 9 till
utgiftsområde 25. Syftet med överföringen är att
underlätta avvecklingen av det statliga stödet till
hiv/aidsarbetet. Detta ger fel signaler om att det
offentliga nu inte anser att hiv är farligt längre.
Handikapporganisationernas rekreationsanläggningar
bör enligt vår mening få stöd med 15 miljoner kronor
för år 1999, dvs. samma nivå som år 1997. Vi
motsatte oss den neddragning som regeringen föreslog
föregående år och anser att stödet bör återställas.
Det är centralt att funktionshindrade och deras
anhöriga ges möjlighet till rekreation vid
anläggningar som är särskilt anpassade för specifika
funktionshinder.
Vidare anser vi att assistansreformen skall
återställas och utvecklas. Detta innebär att rätten
till assistans vid vistelse i barnomsorg, skola och
dagcenter bör återinföras, schabloniseringen av
assistansersättningen bör avskaffas och
finansieringsansvaret för de 20 första
assistanstimmarna per vecka återgå till staten.
Förändringen av ersättningen för assistansen måste
ske i samråd med handikapporganisationerna. Vi anser
att barns rätt till personlig assistans måste
värnas. Totalt har vi avsatt ytterligare drygt 1,5
miljarder kronor till denna verksamhet. I
resursförstärkningen ligger också medel för fortsatt
personlig assistans åt den som fyller 65 år och som
tidigare har haft rätt till personlig assistans.
Vi vill anvisa ytterligare 4 miljoner kronor till
Handikappombudsmannen, så att myndigheten ges
möjlighet att kartlägga hur kommunerna följer upp
FN:s standardregler för funktionshindrade.
Ett särskilt bostadsstöd till personer med
funktionshinder bör införas för att underlätta för
dem att bo kvar i handikappanpassade bostäder.
Kostnaden har vi beräknat till 100 miljoner kronor.
De psykiskt funktionshindrade bör ingå i
personkretsen enligt lagen om stöd och service till
vissa funktionshindrade. I avvaktan på detta anser
vi att ett särskilt stimulansbidrag bör utgå till
kommunerna för att dessa mer aktivt än i dag skall
arbeta med denna glömda grupp funktionshindrade. För
detta har vi beräknat 300 miljoner kronor.
Vi anser att Alkoholinspektionen skall avskaffas
fr.o.m. 1 januari 1999 då den strider mot gällande
EG-rätt. Inga medel borde därför anvisas till
verksamheten.
Vi anser att det nya anslaget B 20 Utvecklingsmedel
till åtgärder för hemlösa bör disponeras av
Socialstyrelsen och inte av regeringen.
Vi vidhåller att en medicinalstyrelse bör inrättas
med dagens Socialstyrelse som grund. En sådan
medicinalstyrelse skall ansvara för att följa
utvecklingen och ta initiativ avseende forskning och
utbildning, godkänna vårdgivare och legitimera
sjukvårdspersonal, svara för kvalitetssäkring och
regelbunden medicinsk revision samt utgöra en
instans dit allmänheten kan vända sig med sina
klagomål.
Slutligen vill vi anföra att Apoteksbolagets monopol
bör upphävas. Regeringen har sviktat i sitt
ägaransvar och tillämpar en form av direktstyrning
av bolaget som knappast kan vara förenlig med
aktiebolagslagen. Vi anser att bestämmelserna om
detaljhandelsmonopolet bör upphävas från den 1 juli
1999. En kompetensreglering gällande rätt att
bedriva apoteksrörelse erfordras. Bestämmelser härom
kan ingå i läkemedelslagen. En avreglering på
området, förenklade hanteringsmetoder, konkurrens
från postorderdistribution och nya apoteksformer
m.m. skulle leda till rationaliseringseffekter om ca
1 miljard kronor på tre till fem år.
2. Ingrid Burman och Rolf Olsson (båda v) anför:
Vänsterpartiet står bakom riksdagens beslut den 2
december 1998 om den ekonomiska ramen för
utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social
omsorg för budgetåret 1999 liksom beslutet om
preliminär ram för budgetåren 2000 och 2001 (bet.
1998/99:FiU1, rskr 38).
I några frågor vill vi markera vår inställning. Vi
tycker att det är värdefullt att regeringen föreslår
utvecklingsmedel till åtgärder för hemlösa. Vi
accepterar att utvecklingsmedlen skall disponeras av
regeringen eftersom det skapar förutsättningar för
en bredare politisk samverkan kring insatserna.
Vi anser att schabloniseringen av
assistansersättningen snarast bör tas bort och
ersättas med en individuellt anpassad
ersättningsform som motsvarar den enskildes behov av
assistans. Intressegruppen för assistansberättigade
har tagit fram en bra modell som skulle kunna utgöra
en grund för det fortsatta arbetet.
Vidare anser vi att regeringen borde utreda hur
organisationer som bedriver samhällsnyttig
verksamhet skall få möjlighet att få samhällsstöd.
Exempel på sådana organisationer är Amningshjälpen,
Kilen, Noaks Ark, ROKS och Organisationen mot
plötslig spädbarnsdöd.
Vi utgår dock från att utgiftsramarna för år 2000
och 2001 övervägs på nytt i samband med vårbudgeten
1999. Vi vill understryka behovet av att ge
sjukvården en resursgaranti. Detta är viktigare än
en vårdgaranti. Sjukvården behöver tillföras mer
pengar under ett antal år framöver. Därigenom skulle
det åter bli möjligt att planera långsiktigt,
rekrytera personal, förbättra omvårdnaden och minska
vårdköerna.
3. Lars Gustafsson och Rosita Runegrund (båda kd)
anför:
Riksdagens majoritet bestående av socialdemokrater,
vänsterpartister och miljöpartister fastställde den
2 december 1998 ekonomiska ramar för de olika
utgiftsområdena samt beräkningen av statens
inkomster avseende 1999 i den statliga budgeten.
Samtidigt godkändes en preliminär fördelning av
statens utgifter på utgiftsområden för åren 2000 och
2001 (bet. 1998/99:
FiU1, rskr 38).
Kristdemokraterna har i parti- och kommittémotioner
förordat en annan inriktning av den ekonomiska
politiken och budgetpolitiken. Vårt budget-
alternativ siktar på att öka sysselsättningen så
kraftfullt att välfärden kan tryggas för alla. Målet
är att ge möjlighet till ett bättre liv för fler,
ökad välfärd och livskvalitet. Vi förespråkar en
social och ekologisk marknads-ekonomi. Vi vill
särskilt prioritera sex områden. Det gäller
politiken för att skapa långsiktigt goda
tillväxtförutsättningar som kan bidra till att
minska arbetslösheten och öka välfärden. För att
göra det möjligt att fler skall kunna leva på sin
lön samt öka rättvisan bör skatterna sänkas för låg-
och medelinkomsttagare samt barnfamiljers och
pensionärers ekonomiska situation förbättras. Vidare
bör vården, omsorgen och skolan inom kommunsektorn
ges bättre förutsättningar. Slutligen bör ett
återupprättande av rättssamhället prioriteras.
Kristdemokraterna anser också att kommuner och
landsting borde erhålla ytterligare 1,8 miljarder
kronor de närmaste två åren utöver regeringens
förslag. På lång sikt anser vi att det bara är till-
komsten av nya jobb som kan säkerställa
finansieringen av ökade behov i offentlig sektor.
Då riksdagens majoritet har en annan inriktning av
politiken deltar vi inte i det nu aktuella beslutet
om anslagsfördelning inom utgiftsområde 9 Hälsovård,
sjukvård och social omsorg.
Vi vill betona att vi anser att högkostnadsskyddet
i sjukförsäkringen inte fyller sin uppgift eftersom
många kostnader för den enskilde inte inkluderas
däri. På sikt bör sjuk- och tandvårdsförsäkringarna
samordnas. Vi anser att en utredning skyndsamt bör
tillsättas med denna inriktning. Även frågan om
kostnader för hjälpmedel bör tas med i utredningen.
I avvaktan på detta är vi beredda att anslå
ytterligare 200 miljoner kronor till
tandvårdsförsäkringen för att undvika en alltför
stor ökning av självrisken.
Vi vill betona att överföringen av vissa medel från
anslaget för insatser mot aids till allmänna bidrag
till kommuner inte får innebära någon
nedprioritering av insatserna för den
hiv/aidsförebyggande verksamheten.
Vi accepterar inga nedskärningar på
handikappområdet. Därför bör ytterligare 300
miljoner kronor avsättas för att förbättra stödet
till personer med personlig assistans. Bl.a. bör
schablonersättningen tas bort. Schabloniseringen
innebär att vissa grupper av funktionshindrade får
för mycket ersättning medan svårt funktionshindrade
inte längre klarar att anställa en personlig
assistent. I likhet med Intressegruppen för
assistansberättigade anser vi att en förenklad
årsredovisning kan användas. Vi anser också att
kontinuiteten och en god omvårdnad kräver att den
som erhållit rätt till assistans skall få behålla
denna även efter 65-årsdagen. Vidare anser vi att
barns rätt till personlig assistans måste värnas.
Vi vill framhålla att spelberoende är ett
folkhälsoproblem av större omfattning än man
tidigare trott. Det är viktigt att få mer kunskap om
detta och att utveckla vård- och
behandlingsinsatserna för personer med spelberoende.
Organisationsstödet för nykterhetsrörelsens
centrala verksamhet bör enligt vår mening även i
fortsättningen administreras av Samarbetsnämnden för
fördelning av statsbidrag till
nykterhetsorganisationer m.m. De av regeringen
föreslagna riktlinjerna för bidragsgivningen bör
därmed avvisas. Vi anser också att regeringen bör
återkomma med förslag till hur Amningshjälpens
verksamhet kan stödjas.
Slutligen anser vi att det nya anslaget B 20
Utvecklingsmedel till åtgärder för hemlösa bör
disponeras av Socialstyrelsen och inte av
regeringen.
4. Kenneth Johansson (c) anför:
Riksdagens majoritet bestående av socialdemokrater,
vänsterpartister och miljöpartister fastställde den
2 december 1998 ekonomiska ramar för de olika
utgiftsområdena samt beräkningen av statens
inkomster avseende 1999 i den statliga budgeten.
Samtidigt godkändes en preliminär fördelning av
statens utgifter på utgiftsområden för åren 2000 och
2001 (bet. 1998/99:
FiU1, rskr. 38).
Centerpartiet har i parti- och kommittémotioner
förordat en annan inriktning av den ekonomiska
politiken och budgetpolitiken. Centerpartiet
eftersträvar en stark svensk ekonomi med sunda
statsfinanser och tillväxt. Det långsiktiga målet
för den ekonomiska politiken är en miljömässigt
hållbar ekonomi. Företagande och kreativitet skall
ha goda möjligheter att blomstra. Centerpartiet vill
riva hindren för företagande genom enklare regler
och ökad flexibilitet. Det behövs regional balans
med företagande och sysselsättning i hela landet.
Socialt ansvar och gemenskap skall prägla samhället
och ge trygghet åt alla. En sund ekonomisk politik
med budgetbalans och låga räntor är en förutsättning
för långsiktig välfärd.
Vi vill skapa ett samhälle med lika möjligheter för
alla människor oberoende av bakgrund. Vården och
omsorgen skall utgå från den enskilda människans
behov och utövas i enlighet med patientens önskemål
och aktiva val. Människors förmåga att skaffa sig
kunskap om och påverka sitt hälsotillstånd skall
vara vägledande för organisationen av sjukvården.
Centerpartiet anser att alla människor har rätt till
grundläggande social trygghet. Välfärdspolitiken
skall ge människorna lika möjligheter och vara
rättvis.
Då riksdagens majoritet har en annan inriktning av
politiken deltar vi inte i det nu aktuella beslutet
om anslagsfördelning inom utgiftsområde 9 Hälsovård,
sjukvård och social omsorg.
Jag anser att ett system med statligt
subventionerade hemservicecheckar bör införas för
att tillgodose pensionärshushållens behov av
vardaglig service. Centerpartiet har i sitt
budgetalternativ avsatt drygt 0,5 miljarder kronor
för detta. Behoven inom det kommunala omsorgsområdet
är stora. Många pensionärshushåll, som inte erhåller
hemtjänst, är ändå i behov av service. Den som
önskar hjälp utöver det som den kommunala
hemtjänsten tillhandahåller skulle kunna hämta och
betala en av staten subventionerad check på posten
eller försäkringskassan. Förslaget innebär samtidigt
en stimulans till den privata tjänstesektorn.
Centerpartiet anser att en ökad konkurrens inom
barn- och ungdoms-tandvården är av väsentlig
betydelse för att öka den enskildes valfrihet och
effektiviteten inom den kommunala sektorn.
Utskottet har föreslagit att 1 miljon kronor
avsätts till Rikskvinnocentrum genom en omfördelning
inom utgiftsområdet. Detta är bra men inte
tillräckligt. En förutsättning för
Rikskvinnocentrums fortsatta verksamhet är såväl ett
statligt som ett landstingskommunalt engagemang.
Detta anser jag måste beaktas vid statens
överläggningar med landstingen i olika
finansieringsfrågor.
Schablonersättningen för personlig assistans täcker
inte alla kostnader för den personliga assistansen,
t.ex. kostnader för vidareutbildning och
kompetensutveckling. Jag anser därför att
Riksförsäkringsverket i sin översyn av ersättningen
för personlig assistans skall väga in de synpunkter
som framförts om ersättningsnivån och
ersättningsformen. Stödet skall vara rättvist,
enkelt och värna valfriheten. Vidare anser jag att
barns rätt till personlig assistans måste säkras.
Det föreligger en skillnad mellan riksdagens beslut
och myndighetens föreskrifter. Regeringen bör därför
återkomma till riksdagen med förslag till ändring så
att barnens rätt klargörs.
Jag avvisar förslaget om att stödet till
frivilligorganisationerna inom det sociala området
skall administreras av Socialstyrelsen. Jag har
inget att erinra mot att stödet samordnas eller att
det får den inriktning som regeringen anger. Däremot
vill jag att det rådgivande organ som regeringen
anser att Socialstyrelsen skall utse i stället får
en självständig ställning. Fördelningen av stödet
bör således ske av en oberoende kommitté där
representanter för frivilligorganisationerna ingår.
Jag anser också att regeringen borde återkomma med
förslag till hur Amningshjälpens verksamhet kan
stödjas.
Barnombudsmannen borde tillföras ytterligare 5
miljoner kronor genom en omfördelning från
Socialstyrelsen. Härigenom skulle BO ges möjlighet
att utforma underlag för arbetet i kommuner och
frivilligorganisationer med att genomföra FN:s
barnkonvention enligt de metoder som använts i
Agenda 21-arbetet.
Centerpartiet har tidigare (bet. 1997/98:SoU24)
avvisat regeringens investeringsbidrag för byggande
av äldrebostäder. Behoven är olika. Vissa kommuner
har behov av att satsa på nya lokaler och bättre
yttre förutsättningar, andra kommuner behöver göra
insatser för att t.ex. förbättra den sociala miljön.
Jag anser att medlen under anslaget för Bidrag till
äldrebostäder borde föras över till det generella
kommunbidraget. Kommu-nerna kan med stöd av de
nationella målen för äldrepolitiken själva klara att
bedöma hur resurserna bäst skall användas.
Jag anser att det nya anslaget B 20
Utvecklingsmedel till åtgärder för hemlösa bör
disponeras av Socialstyrelsen och inte av
regeringen.
Slutligen anser jag att stora
rationaliseringsvinster skulle kunna göras genom att
Apoteksbolagets monopol avvecklades. Riksdagen borde
uppdra åt regeringen att återkomma med förslag om
konkurrensutsättning och utförsäljning av enskilda
apotek.
5. Kerstin Heinemann (fp) anför:
Riksdagens majoritet bestående av socialdemokrater,
vänsterpartister och miljöpartister fastställde den
2 december 1998 ekonomiska ramar för de olika
utgiftsområdena samt beräkningen av statens
inkomster avseende 1999 i den statliga budgeten.
Samtidigt godkändes en preliminär fördelning av
statens utgifter på utgiftsområden för åren 2000 och
2001 (bet. 1998/99:
FiU1, rskr. 38).
Folkpartiet har i parti- och kommittémotioner
förordat en annan inriktning av den ekonomiska
politiken och budgetpolitiken. Folkpartiet anser att
det krävs skattesänkningar för att skapa
förutsättningar för nya jobb. Budgetalternativet är
utformat så att det ger utrymme för sådana
skattesänkningar och skapar marginal för höjningar
av utgifter som kan drivas fram av den sämre
konjunkturen. Våra mål för budgetpolitiken är att
skatter som hindrar nya jobb skall sänkas,
utgiftskvoten skall sänkas och de offentliga
finansernas konjunkturkänslighet minska, vård och
skola skall prioriteras.
Då riksdagens majoritet har en annan inriktning av
politiken deltar vi inte i det nu aktuella beslutet
om anslagsfördelning inom utgiftsområde 9 Hälsovård,
sjukvård och social omsorg.
Folkpartiet har vid flera tillfällen uppmärksammat
de växande vårdköerna. Vi vill aktivera pengar som i
dag går till passiv sjukskrivning i sjuk-
försäkringen till att i stället användas till att
korta vårdköerna. Folkpartiet anser att en nationell
vårdgaranti omfattande alla diagnoser och
behandlingar skall införas. Partiet anser också att
det behövs fler alternativ och ökad konkurrens inom
vården. Detta bidrar till en ökad kostnadspress som
skulle kunna frigöra avsevärda summor som kan
användas till att ge mer vård för pengarna.
Jag anser att ett nytt högkostnadsskydd bör införas
för läkemedel respektive för läkarbesök i
öppenvården om vardera 1 000 kr. Folkpartiet har i
sitt budgetalternativ avsatt 400 miljoner kronor för
detta.
Utskottet har föreslagit att 1 miljon kronor
avsätts till Rikskvinnocentrum genom en omfördelning
inom utgiftsområdet. Detta är bra men inte
tillräckligt. En förutsättning för
Rikskvinnocentrums fortsatta verksamhet är såväl ett
statligt som ett landstingskommunalt engagemang.
Detta anser jag måste beaktas vid statens
överläggningar med landstingen i olika
finansieringsfrågor.
Jag anser att situationen för hiv/aidssmittade i
Sverige inte ger skäl för en minskning av anslaget
för insatser mot aids med 14 miljoner kronor.
Anslaget bör bibehållas på samma nivå som för år
1998.
Handikappreformen har successivt urholkats. Våren
1996 beslutade regeringen med Centerpartiets stöd
att begränsa rätten till personlig assistans. Den
längsta tidsram som beslutet om assistanstimmar
kunde omfatta minskades från ett år till sex
månader. Definitionen av rätten till personlig
assistans ändrades och rätten till personlig
assistans vid vistelse i kommunal verksamhet togs
bort. Jag anser att dessa ändringar liksom beslutet
om att kommunen skall ansvara för de 20 första
timmarnas assistans och schabloniseringen av
ersättningen måste upphävas. Vidare anser jag att
den som erhållit assistans skall ha fortsatt rätt
till stöd också efter att han eller hon fyllt 65 år.
Slutligen anser jag att Riksförsäkringsverkets
Allmänna råd strider mot Regeringsrättens praxis och
innebär en oacceptabel inskränkning i barns rätt
till personlig assistans. Totalt har Folkpartiet
avsatt drygt 1,4 miljarder kronor till denna
verksamhet.
Jag vill framhålla att spelberoende är ett
folkhälsoproblem av större omfattning än man
tidigare trott. Det är viktigt att få mer kunskap om
detta och att utveckla vård- och
behandlingsinsatserna för personer med spelberoende.
Jag anser att organisationsstödet för
nykterhetsrörelsens centrala verksamhet även i
fortsättningen skall administreras av
Samarbetsnämnden för fördelning av statsbidrag till
nykterhetsorganisationer m.m. De av regeringen
föreslagna riktlinjerna för bidragsgivningen bör
därmed avvisas. Jag anser också att regeringen borde
återkomma med förslag till hur Amningshjälpens
verksamhet kan stödjas.
Slutligen anser jag att Apoteksbolagets
försäljningsmonopol bör brytas och att
Läkemedelsverket bör få i uppdrag att utfärda
tillstånd att bedriva detaljhandel med läkemedel
till sådan fysisk eller juridisk person som
uppfyller vissa krav på farmaceutisk kompetens.
6. Thomas Julin (mp) anför:
Miljöpartiet står bakom riksdagens beslut den 2
december 1998 om den ekonomiska ramen för
utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social
omsorg för budgetåret 1999 liksom beslutet om
preliminär ram för budgetåren 2000 och 2001 (bet.
1998/99:FiU1, rskr. 38).
Miljöpartiet de gröna är positiva till de
prioriteringar som regeringen föreslår för år 1999.
Jag noterar med glädje att inom utgiftsområde 9 har
budgeten tillförts utvecklingsmedel till åtgärder
för hemlösa. Jag är också nöjd med att
utvecklingsmedlen skall disponeras av regeringen,
vilket skapar förutsättningar för en bredare
politisk samverkan kring insatserna.
I några olika frågor vill jag markera min
inställning. Jag vill framhålla att spelberoende är
ett folkhälsoproblem av större omfattning än man
tidigare trott. Det är viktigt att få mer kunskap om
detta och att utveckla vård- och
behandlingsinsatserna för personer med spelberoende.
Samarbetsnämnden för fördelning av statsbidrag till
nykterhets-organisationer m.m. har gjort ett gott
arbete och borde ha fått fortsätta att fördela
resurserna till nykterhetsrörelsen. De förändringar
som nu föreslås har inte allsidigt prövats.
Amningshjälpens verksamhet borde enligt min mening
stödjas via statsbudgeten. Jag anser vidare att det
finns en rad organisationer som bedriver
samhällsnyttig verksamhet som borde få bidrag via
statsbudgeten. En utredning borde tillsättas med
inriktning på hur ett sådant stöd skulle kunna utgå.
Jag anser också att schabloniseringen av
assistansersättningen borde tas bort och ersättning
utgå efter de faktiska kostnaderna för assistansen.
Budgetarbetet inför år 2000 och år 2001 anser jag
bör inriktas på att förbättra högkostnadsskyddet för
tandvårdsförsäkringen. Målet är att på sikt
integrera tandvården inom ramen för
högkostnadsskyddet för övrig sjukvård. En utredning
borde tillsättas för att lägga förslag om hur en
sådan integrering kan gå till. Vidare anser jag att
kommunernas avgifter till Statens
institutionsstyrelse bör sänkas, informationen i
skolan om tobakens skadeverkningar stärkas och
Barnombudsmannen ges ökade resurser.
I propositionen framlagt lagförslag
Förslag till lag om ändring i lagen (1998:553) om
ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring
Härigenom föreskrivs att 2 kap. 3 § lagen
(1962:381) om allmän försäkring skall ha följande
lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
-----------------------------------------------------
2 kap.
3 §
-----------------------------------------------------
Ersättning för tandvård
lämnas om vården ges vid Ersättning för tandvård
en folktandvårds-klinik, lämnas om vården ges vid
en odontologisk fakultet en folktandvårds-klinik,
eller annars genom det en högskola där
allmännas försorg. odontologisk utbildning
Ersättning lämnas också och forskning bedrivs
om vården ges hos en eller annars genom det
enskild näringsidkare, allmännas försorg.
ett bolag eller en annan Ersättning lämnas också
juridisk person, under om vården ges hos en
förutsättning att enskild närings-idkare,
vårdgivaren är uppförd på ett bolag eller en annan
en förteckning som juridisk person, under
upprättats av den förutsättning att
allmänna för- vårdgivaren är uppförd på
säkringskassan. en för-teckning som
upprättats av den
allmänna
försäkringskassan.
-----------------------------------------------------
För att bli uppförd på en förteckning enligt första
stycket skall vårdgivaren antingen själv vara
legitimerad tandläkare eller legitimerad
tandhygienist eller ha tillgång till en eller flera
legitimerade tandläkare eller tandhygienister.
Vidare krävs att vårdgivaren har F-skattsedel.
Ersättning lämnas enligt grunder som regeringen
fastställer. Ersättning lämnas endast om tandvården
har utförts av en legitimerad tandläkare eller
tandhygienist som inte har fyllt 65 år.
Ersättning lämnas inte för tandvård åt en försäkrad
som fyller högst 19 år under det år då vården ges.
Om avgiftsfri tandvård åt sådan försäkrad föreskrivs
i tandvårdslagen (1985:125).
-----------------------------------------------------
----------------
-------------------------------------------------------------------------------
A 1 Sjukvårdsförmåner m.m. (ram) 1 992 000 -175 000 +200 000
-------------------------------------------------------------------------------
A 2 Bidrag för läkemedelsförmånen (ram) 13 491 -4 100
000 000
-------------------------------------------------------------------------------
A 3 Bidrag till hälso- och (ram) 985 626
sjukvård
-------------------------------------------------------------------------------
A 4 Insatser mot aids (ram) 51 622 +104 000
-------------------------------------------------------------------------------
A 5 Bidrag till WHO (ram) 34 371
-------------------------------------------------------------------------------
A 6 Bidrag till WHO-enheten för
rapportering av
läkemedelsbiverkningar (obet.) 1 591
-------------------------------------------------------------------------------
A 7 Bidrag till Nordiska (ram) 16 300
hälsovårdshögskolan
-------------------------------------------------------------------------------
A 8 Folkhälsoinstitutet (ram) 109 047
-------------------------------------------------------------------------------
A 9 Smittskyddsinstitutet (ram) 108 750
-------------------------------------------------------------------------------
A Institutet för psykosocial (ram) 11 110
10 medicin
-------------------------------------------------------------------------------
A Statens beredning för
11 utvärdering av medicinsk
metodik (ram) 33 896
-------------------------------------------------------------------------------
A Hälso- och sjukvårdens (ram) 22 421
12 ansvarsnämnd
-------------------------------------------------------------------------------
B 1 Stimulansbidrag och åtgärder
inom äldrepolitiken
(ram) 270 000
-------------------------------------------------------------------------------
B 2 Vissa statsbidrag inom (res.) 275 000
handikappområdet
-------------------------------------------------------------------------------
B 3 Statsbidrag till vårdartjänst (ram) 144 617
m.m.
-------------------------------------------------------------------------------
B 4 Bidrag till viss verksamhet
för personer med
funktionshinder (obet.) 78 394 +2 000
-------------------------------------------------------------------------------
B 5 Bidrag till handikapp- och
pensionärsorganisationer
(obet.) 132 194
-------------------------------------------------------------------------------
B 6 Ersättning för texttelefoner (ram) 16 382
-------------------------------------------------------------------------------
B 7 Bilstöd till handikappade (ram) 178 078
-------------------------------------------------------------------------------
B 8 Kostnader för statlig (ram) 4 653 000 +1 535 +300 000
assistansersättning 000
-------------------------------------------------------------------------------
B 9 Bidrag till ungdomsvård och
missbrukarvård m.m.
(obet.) 63 000
-------------------------------------------------------------------------------
B Bidrag till organisationer på
10 det sociala området
(obet.) 64 841
-------------------------------------------------------------------------------
B Alkohol- och (ram) 30 000
11 narkotikapolitiska åtgärder
-------------------------------------------------------------------------------
B Statens institut för särskilt (ram) 8 447
12 utbildningsstöd
-------------------------------------------------------------------------------
B Handikappombudsmannen (ram) 7 857 +4 000
13
-------------------------------------------------------------------------------
B Barnombudsmannen (ram) 7 717 +5
14
-------------------------------------------------------------------------------
B Statens nämnd för
15 internationella
adoptionsfrågor (ram) 6 745
-------------------------------------------------------------------------------
B Statens institutionsstyrelse (ram) 524 848
16
-------------------------------------------------------------------------------
B Alkoholinspektionen (ram) 11 013 -11 013
17
-------------------------------------------------------------------------------
B Alkoholsortimentsnämnden (ram) 687
18
-------------------------------------------------------------------------------
B Bidrag till äldrebostäder m.m. (res.) 150 000 -150
19
-------------------------------------------------------------------------------
B Utvecklingsmedel till åtgärder (res.) 10 000
20 för hemlösa
-------------------------------------------------------------------------------
B Bostadsstöd till
21 funktionshindrade (nytt
anslag) (ram) +100 000
-------------------------------------------------------------------------------
B Statsbidrag till vård av
22 psykiskt sjuka (nytt anslag)
(ram) +300 000
-------------------------------------------------------------------------------
B Hemservicecheckar (nytt (ram) +570
23 anslag)
-------------------------------------------------------------------------------
C 1 Socialstyrelsen (ram) 407 357 -5
-------------------------------------------------------------------------------
D 1 Socialvetenskapliga
forskningsrådet: Forskning
(ram) 105 580
-------------------------------------------------------------------------------
D 2 Socialvetenskapliga
forskningsrådet: Förvaltning
(ram) 8 968
-------------------------------------------------------------------------------
-------------------------------------------------------------------------------
Summa 24 012 -2 241 +500 000 +420
för 459 013
utgiftsområdet
-------------------------------------------------------------------------------
1998/99:Kr518 8
---------------------------
1998/99:Kr522 3
---------------------------
1998/99:N326 22
---------------------------
2 och
1998/99:Sf283 3
---------------------------
samt Folkpartiet liberalernas muntligt framställda
yrkande vid sammanträdet den 10 november 1998 att
anslag A 2 skall tillföras 400 miljoner kronor
utöver vad regeringen föreslagit.
Innehållsförteckning
Sammanfattning.....................................
1
Propositionen......................................
2
Motioner...........................................
4
Motioner under A.................................
4
Motioner under B.................................
6
Motioner under C................................
11
Motioner under övrig statlig verksamhet.........
11
Övriga motioner med anledning av
budgetpropositionen.............................
12
Utskottet.........................................
12
Målet för utgiftsområdet för år 1999..............
12
Anslag m.m........................................
13
Hälsovård och sjukvård (A 1 A 12)...............
13
Sjukvårdsförmåner m.m. (A 1)..................
13
Bidrag för läkemedelsförmånen (A 2)...........
15
Bidrag till hälso- och sjukvård (A 3).........
18
Insatser mot aids (A 4).......................
19
Övriga medelsanvisningar under A..............
20
Begäran om bemyndigande rörande
Folkhälsoinstitutet...........................
20
Social omsorg (B 1 B 20)........................
20
Bidrag till viss verksamhet för personer
med funktionshinder (B 4)
20
Bidrag till handikapp- och
pensionärsorganisationer (B 5)................
21
Kostnader för statlig assistansersättning
(B 8).........................................
22
Bidrag till ungdomsvård och missbrukarvård
m.m. (B 9)....................................
29
Bidrag till organisationer på det sociala
området (B 10)................................
30
Handikappombudsmannen (B 13)..................
33
Barnombudsmannen (B 14).......................
33
Alkoholinspektionen (B 17)....................
34
Bidrag till äldrebostäder m.m. (B 19).........
35
Utvecklingsmedel till åtgärder för hemlösa
(B 20)........................................
36
Bostadsstöd till funktionshindrade (B 21
förslag till nytt anslag).....................
38
Statsbidrag till psykiskt sjuka (B 22
förslag till nytt anslag).....................
38
Hemservicecheckar (B 23 förslag till
nytt anslag)..................................
39
Övriga medelsanvisningar under B..............
40
Begäran om bemyndigande avseende Statens
institutionsstyrelse
40
Socialstyrelsen (C).............................
41
Forskning (D)...................................
42
Socialvetenskapliga forskningsrådet:
Forskning (D 1)...............................
42
Socialvetenskapliga forskningsrådet:
Förvaltning (D 2).............................
43
Utskottets bedömning............................
43
Målet för utgiftsområdet........................
43
Anslagen m.m....................................
44
Hälsovård och sjukvård (A 1 A 12).............
44
Social omsorg (B 1 B 23)......................
46
Socialstyrelsen (C)...........................
54
Stöd till forskning (D).......................
55
Sammanfattande bedömning......................
55
Begäran om bemyndiganden........................
56
Övrig statlig verksamhet........................
56
Apoteket AB (publ) begäran om
bemyndigande..................................
56
Utskottets bedömning........................
57
Systembolaget AB..............................
58
Utskottets bedömning........................
58
Förslag till regeländring.......................
59
Utskottets bedömning..........................
59
Övriga motioner med anledning av
budgetpropositionen.............................
59
Utskottets bedömning..........................
60
Hemställan......................................
60
Särskilda yttranden...............................
62
Bilagor
1. I propositionen framlagt lagförslag........
71
2. Regeringens och oppositionspartiernas
förslag till anslag inom utgiftsområde 9
72
3. Utskottets förslag till medelsanvisning
på anslag inom
utgiftsområde 9.........................
75
4. Av utskottet avstyrkta motionsyrkanden.....
77