Utskottet behandlar i detta betänkande regeringens
skrivelse 1998/99:9 Migration och asylpolitik
(förutom avsnitt 7 som behandlats i bet.
1998/99:SfU2) samt en motion som väckts med
anledning av skrivelsen. Dessutom behandlas ett
stort antal motioner från den allmänna motionstiden
år 1998 som rör invandrings- och flyktingfrågor. Ett
motionsyrkande, som rör asylsökande barns och
ungdomars rätt till samma skolundervisning som
svenska barn, har remissbehandlats.
Regeringen redovisar i skrivelsen den svenska
migrations- och asylpolitiken samt invandringen till
Sverige. Redovisningen avser i huvudsak år 1997. I
vissa avseenden, bl.a. förslag från Europeiska
kommissionen på asylområdet, redovisas också
utvecklingen under år 1998. Vidare beskrivs
migrations- och flyktingsituationen i världen samt
Sveriges roll i Europasamarbetet och i det
internationella samarbetet i övrigt.
I betänkandet föreslår utskottet med anledning av
olika motionsyrkanden tre tillkännagivanden till
regeringen. Utskottet anser att det bör göras en
utvärdering av de bestämmelser i utlänningslagen
som reglerar anhörigas invandring utanför
kärnfamiljen och som trädde i kraft den 1 januari
1997. Denna utredning bör ske skyndsamt. I
utvärderingen bör uppmärksammas speciellt udda och
ömmande fall liksom även sista länken-fall och andra
speciella anknytningar. Vidare föreslår utskottet en
utredning av de bestämmelser om människosmuggling
som trädde i kraft den 1 juli 1994 och den 1 januari
1997. Utredningen skall bl.a. omfatta en
kartläggning av hur många gripanden som gjorts,
analys av innehållet i de domar som avkunnats samt
hur många som dömts. Vidare skall effekterna av
rekvisitet "vinstsyfte" analyseras. Slutligen
föreslår utskottet en kartläggning av hur många
asylsökande ungdomar som utnyttjar den svenska
skolundervisning som står till buds, vilka resurser
som behövs för att dessa skall kunna tillgodogöra
sig en gymnasial undervisning samt kostnaderna
härför. Kartläggningen skall också omfatta orsaker
till att undervisning inte utnyttjas.
Övriga motioner avstyrks. Utskottet föreslår också
att riksdagen lägger regeringens skrivelse till
handlingarna.
Till betänkandet har fogats 28
reservationer och 4 särskilda
yttranden.
Skrivelse 1998/99:9
Regeringen har till riksdagen överlämnat skrivelse
1998/99:9 Migration och asylpolitik.
Skrivelsen behandlas delvis i detta betänkande och
även i betänkande 1998/99:SfU2 Utgiftsområde 8
Invandrare och flyktingar m.m.
Motionerna
Motion väckt med anledning av skrivelsen
1998/99:Sf1 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att Sverige i EU
kraftfullt skall verka för en solidarisk och human
flyktingpolitik,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om förutsättningarna
för avvisning till ett första asylland,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om hänvisning till s.k.
inre flyktalternativ,
4. att riksdagen beslutar att 3 kap. 2 §
utlänningslagen skall tillföras ett nytt andra
stycke med följande lydelse: Med förföljelse avses
allvarliga kränkningar av utlänningens mänskliga
rättigheter såsom de definierats i de konventioner i
detta ämne som Sverige tillträtt och som anges i
bilaga till utlänningslagen,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om breddning av
flyktingkonventionens tolkning så att välgrundad
fruktan för förföljelse på grund av kön eller
homosexualitet inkluderas i flyktingbegreppet,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att regeringen bör
ge Statens invandrarverk i uppdrag att utarbeta
riktlinjer för tillämpning av skyddsregeln med
anledning av förföljelse på grund av kön eller
homosexualitet,
7. att riksdagen hos regeringen begär tillsättande
av en utredning med uppgift att föreslå förändringar
av sekretesslagen för att stärka sekretessen till
skydd för den enskilde i samband med
ambassadutredningar i asylärenden,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om förhållandet
mellan utlänningslagen och annan lagstiftning som
rör enskilda,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om anteckning av
ej styrkt identitet i främlingspass och
resedokument,
13. att riksdagen hos regeringen begär förslag om
sådan ändring av utlänningslagen att den asylsökande
som inte inom två år från ansökan fått ett
lagakraftvunnet avvisningsbeslut som också
verkställts skall beviljas uppehållstillstånd om det
inte föreligger synnerliga skäl häremot eller den
asylsökande själv medverkat till tidsutdräkten,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om utfärdandet av
en tidsbegränsad förordning för att hjälpa kvinnor
som misshandlats i ett förhållande medan uppskjuten
invandringsprövning pågår,
15. att riksdagen hos regeringen begär
tillsättandet av en parlamentarisk utredning med
uppgift att föreslå ändringar i reglerna beträffande
anhöriginvandring för att komma till rätta med de
inhumana konsekvenserna av 1997 års ändringar i
utlänningslagen.
Motioner väckta under allmänna motionstiden
1998
1998/99:Sf601 av Sten Andersson (m) vari yrkas att
riksdagen hos regeringen begär en redovisning av de
totala kostnaderna och intäkterna för asyl- och
flyktingpolitiken från 1985 i enlighet med vad som
anförts i motionen.
1998/99:Sf603 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m)
vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär
förslag till sådan ändring att
överklagandemöjligheten i asylärenden utformas så
att reell likhet inför lagen gäller inom
rättssystemet i enlighet med vad som anförts i
motionen.
1998/99:Sf604 av Sten Andersson (m) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att Sverige
fortsättningsvis ansluter sig till en asyl- och
flyktingpolitik som harmoniserar med övriga EU-
länders flyktingpolitik.
1998/99:Sf605 av Ingvar Eriksson och Ola Karlsson
(m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om att
utvisningsbeslut skall verkställas efter det att de
sammanlagda fängelsestraffen avtjänats.
1998/99:Sf606 av Margareta Viklund (kd) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att verksamheten med
kontaktförmedling av utländska kvinnor bör upphöra,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att utlänningslagen
bör ändras så att inte den s.k. tvåårsregeln
automatiskt tillämpas.
1998/99:Sf607 av Ulf Kristersson m.fl. (m) vari
yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om utgångspunkten för
flyktingpolitiken,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om
ökad möjlighet för uppehålls- och arbetstillstånd i
enlighet med vad som anförts i motionen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om krav på försörjning,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om delat
flyktingansvar,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om ökat
transportöransvar.
1998/99:Sf612 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om flyktingbarns rätt
till skolundervisning.
1998/99:Sf613 av Elisebeth Markström m.fl. (s) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om översyn av
straffskalan för handel och smuggling med människor.
1998/99:Sf616 av Tommy Waidelich och Yilmaz Kerimo
(s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om främlingspass,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om viseringskrav inom
EU.
1998/99:Sf617 av Kerstin Kristiansson m.fl. (s) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om en översyn av
anhöriginvandring.
1998/99:Sf618 av Cinnika Beiming och Yilmaz Kerimo
(s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om
inresevisering för besök.
1998/99:Sf619 av Ragnwi Marcelind (kd) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att utreda
förhållandena för de kvinnor som utnyttjas och luras
till Sverige genom s.k. förmedlingsverksamhet,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att ta bort
tvåårsregeln för invandrade kvinnor som gifter sig
med en svensk man,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att ge
Invandrarverket tillstånd att granska mannens
bakgrund i kriminalregister och möjlighet att ta
reda på om det finns tidigare vandelsanmärkning mot
mannen.
1998/99:Sf620 av Kerstin-Maria Stalin m.fl. (mp)
vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om MR, när det gäller
att värna asylrätten och behandlingen av
asylsökande,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts när det gäller
behandlingen av barn,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om omöjligheten av
internflyktingskapet,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om någon form av
amnesti när det gäller gömda flyktingar,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts när det gäller kvinnor
och tvåårsregeln,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts när det gäller
återkallelse av tillstånd, där absolut längsta tiden
skall vara tre år,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts när det gäller
Föreningen Återföreningen,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om LVU kontra
utlänningslagen,
1998/99:Sf622 av Gun Hellsvik m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till
ändring av utlänningslagen i enlighet med vad i
motionen anförts.
1998/99:Sf623 av Fanny Rizell m.fl. (kd) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att de huvudsakliga
motiven för Sveriges migrationspolitik skall vara
etiska,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att Sverige skall
verka för att lagfästa minoritetsrättigheter införs
i de mest flyktinggenererande länderna,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att Sverige skall
verka för att EU-länderna gemensamt inför en
europeisk flyktingkonvention,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att Sverige bör
förorda att rätten till asyl införs i Europarådets
konvention om mänskliga rättigheter,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att utvisnings- och
avvisningsbeslut som leder till familjesplittring
skall inhiberas, såvida inte synnerliga skäl
föreligger,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om återinförande av
sista länken-bestämmelsen.
1998/99:Sf626 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari
yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om mottagandet av
asylsökande,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om Utlänningsnämnden.
1998/99:Sf629 av Kenneth Johansson m.fl. (c, s, m,
v, kd, fp, mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att reglerna för
anhöriginvandring ses över för att bättre stämma
överens med kriterierna i FN:s konvention om barnets
rättigheter,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att de svenska
myndigheterna måste arbeta mer effektivt och aktivt,
med principen om barnets bästa som riktlinje, i
ärende rörande familjeåterförening.
1998/99:Sf630 av Agneta Brendt m.fl. (s) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om en översyn av
lagstiftningen om rätten till familjeåterförening.
1998/99:Sf631 av Agneta Brendt m.fl. (s) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om en översyn av
tillämpningen av utlänningslagen beträffande
begreppen humanitära skäl och barnets bästa.
1998/99:Sf632 av Bo Könberg och Barbro Westerholm
(fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om en gemensam human
europeisk flyktingpolitik,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att avvisa det
österrikiska förslaget till en gemensam europeisk
flyktingpolitik,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om en återgång till de
regler för anhöriginvandring som gällde före 1997,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att
Utlänningsnämnden inte skall få fatta några
avslagsbeslut med nya motiveringar utan att den
asylsökande först har fått ta del av dem och fått
möjlighet att bemöta eller komplettera dem,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att berörda
myndigheter skall ha full rätt att pröva skäl för
beslut om uppehållstillstånd som redan bedömts en
gång tidigare,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att lägga ned
Utlänningsnämnden,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att barnkonventionen
skall inarbetas i den svenska utlänningslagen,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att stärka den
asylsökandes ställning,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att avveckla det
tillfälliga uppehållstillståndet,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om att återinföra
begreppet de facto-flyktingar i
flyktinglagstiftningen,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om att återinföra
begreppet humanitära skäl i flyktinglagstiftningen,
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om att Sverige
skall verka för ett tilläggsprotokoll till
Genèvekonventionen i vilket även personer som
förföljs på grund av kön eller homosexualitet ges
flyktingstatus.
1998/99:Sf633 av Carin Lundberg och Karl Gustav
Abramsson (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av att reglera organiserad
bärplockning av utländska medborgare.
1998/99:Sf635 av Yvonne Ruwaida (mp) vari yrkas
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om asylsökande,
24. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anfört om gömda
flyktingars situation.
1998/99:Ju709 av Barbro Westerholm m.fl. (fp) vari
yrkas
19. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om flyktingstatus
enligt Genèvekonventionen för personer som fruktar
förföljelse på grund av kön eller homosexualitet.
1998/99:So462 av Helena Bargholtz m.fl. (fp) vari
yrkas
18. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om kvinnoimport.
1998/99:U632 av Margareta Viklund m.fl. (kd) vari
yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att inga konvertiter
och personer som på annat sätt anses ha brutit mot
iransk eller islamsk lag skall skickas tillbaka till
Iran.
Utskottet
Inledning
Utskottet behandlar i detta betänkande regeringens
skrivelse 1998/99:9 Migration och asylpolitik
(förutom avsnitt 7 Mottagande av asylsökande och
flyktingar m.m. som behandlats i utskottets
betänkande 1998/99:SfU2) samt en motion som väckts
med anledning av skrivelsen. Dessutom behandlas ett
antal motioner med anknytning till invandrings- och
flyktingfrågor som väckts under den allmänna
motionstiden år 1998.
I skrivelsen redovisas den svenska migrations- och
asylpolitiken och invandringen till Sverige.
Redovisningen avser i huvudsak år 1997. I vissa
avseenden redovisas också utvecklingen under år
1998. Vidare beskrivs migrations- och
flyktingsituationen i världen samt Sveriges roll i
Europasamarbetet och det internationella samarbetet
i övrigt.
Inledningsvis uppger regeringen följande.
Migrationspolitik utgörs av de principer, regler
och avtal som reglerar personers förflyttning mellan
länder. Den svenska migrationspolitiken bör ses som
en helhet, som omfattar flykting-, invandrings-,
integrations- och återvändandepolitik och i sin tur
ingår i utrikes-, säkerhets-, handels- och
biståndspolitiken.
Med invandringspolitik avses de principer och
regler som anger vilka utlänningar som skall få
tillstånd att bosätta sig i Sverige. Invandringen
till Sverige är sedan år 1967 reglerad utom för
medborgare i de nordiska länderna samt för
medborgare i de stater som tillträtt EES-avtalet.
Medlemskapet i EU innebär att medborgare i alla EU-
länder fritt kan flytta mellan länderna för att
arbeta, studera, bo och leva utan krav på
arbetstillstånd. Den fria rörligheten omfattar även
familjemedlemmar oavsett medborgarskap.
Från och med den 1 januari 1997 gäller enligt
utlänningslagen ett vidgat skyddsbegrepp i fråga om
möjligheterna att få uppehållstillstånd i Sverige.
Förutom till flyktingar enligt 1951 års
Genèvekonvention kan uppehållstillstånd även ges
till personer som riskerar dödsstraff, kroppsstraff,
tortyr eller annan omänsklig behandling, personer
som flyr på grund av väpnad konflikt eller
miljökatastrof samt personer som förföljs på grund
av kön eller homosexualitet.
Invandringen till Sverige har under senare år till
största delen bestått av flyktingar och anhöriga
till dem. Mottagande av flyktingar är endast ett av
flera element i den svenska flyktingpolitiken.
Dessutom ingår:
- arbete i FN och andra internationella
sammanslutningar för att motverka och lösa
konflikter samt att bidra till att den
internationella respekten för de mänskliga
rättigheterna upprätthålls,
- ekonomiskt stöd till UNHCR (FN:s
flyktingkommissarie), UNRWA (FN:s hjälporgan för
palestinaflyktingar), Internationella
rödakorsrörelsen och andra organisationer som ger
stöd till flyktingar,
- internationellt samarbete i syfte att verka för en
solidarisk ansvarsfördelning mellan länder och för
att stärka flyktingars rättsliga skydd,
- överföring till Sverige, i nära samarbete med
UNHCR, av särskilt utsatta personer som behöver en
säker fristad undan förföljelse eller som inte kan
återvända till sitt hemland,
- mottagande också av andra än konventionsflyktingar
med starka skyddsbehov,
- ett av staten finansierat kommunalt mottagande för
flyktingar och därmed jämställda personer, som
syftar till att underlätta för dem att finna sig
till rätta i det svenska samhället,
- stöd till personer som fått uppehållstillstånd och
som vill lämna Sverige för att bosätta sig i
hemlandet eller annat land.
Det migrations- och flyktingpolitiska
arbetet
Flyktingdefinitioner
Det finns endast en universellt godtagen
flyktingdefinition. I FN:s konvention den 28 juli
1951 om flyktingars rättsliga ställning
(Genèvekonven-tionen) avses med uttrycket flykting
den som till följd av händelser som inträffat före
den 1 januari 1951 och i anledning av välgrundad
fruktan för förföljelse på grund av sin ras,
religion, nationalitet, tillhörighet till viss
samhällsgrupp eller politisk åskådning befinner sig
utanför det land han är medborgare i samt är ur
stånd att eller på grund av sådan fruktan, som nyss
sagts, inte önskar att begagna sig av sagda lands
skydd. Motsvarande gäller den som, utan att vara
medborgare i något land, till följd av händelser som
förut sagts befinner sig utanför det land vari han
tidigare haft sin vanliga vistelseort samt är ur
stånd att återvända dit eller på grund av sådan
fruktan, som nyss sagts, inte önskar återvända dit.
Genèvekonventionen har senare kompletterats med 1967
års protokoll angående flyktingars rättsliga
ställning. Genom detta protokoll förpliktade sig
anslutande stater att tillämpa konventionens
flyktingbestämmelser utan begränsning till händelser
före år 1951 eller i Europa.
Afrikanska stater har en egen konvention om
flyktingar (OAU-konventionen). Konventionen som
antogs år 1969, har en betydligt vidare
flyktingdefinition. Den omfattar också personer som
på grund av yttre aggression, ockupation, utländsk
dominans eller händelser som allvarligt stör den
allmänna ordningen i del av eller hela det land i
vilket han har sitt ursprung eller är medborgare
tvingas lämna sin vanliga bostad för att söka
tillflykt på en annan plats utanför sagda land. För
Centralamerikas del har ett snarlikt flyktingbegrepp
accepterats i den s.k. Cartagenadeklarationen från
år 1984. Såvitt gäller Asien har UNHCR:s
exekutivkommitté med stöd av första asylländer i
Sydostasien godtagit en bestämmelse om att alla
asylsökande, i vart fall temporärt, skall tas emot
av första asylländerna och att tvångsvis avlägsnande
från dessa länder inte skall ske.
OECD-staterna har inte accepterat en vidare
flyktingdefinition än flyktingkonventionens, men
enligt skrivelsen har åtskilliga OECD-stater i sina
nationella lagstiftningar infört bestämmelser om
uppehållstillstånd som i vissa avseenden är
generösare än flyktingkonventionens.
I skrivelsen framhålls att det inom UNHCR pågår en
utveckling av de internationella normerna på
flyktingområdet och att ett sjuttiotal konklusioner
antagits av UNHCR:s exekutivkommitté för
internationellt skydd av flyktingar, bl.a. om
kvinnor på flykt, flyktingbarn och
familjeåterförening.
Sveriges roll i det internationella migrations- och
flyktingarbetet
I skrivelsen anförs att Sverige arbetar aktivt i en
rad internationella sammanhang för att bidra till
varaktiga lösningar av såväl de problem som tvingar
människor att fly som av de konsekvenser som följer
därav. Inom FN:s ram behandlas flyktingpolitiska
frågor rörande såväl åtgärder för dem som tvingats
på flykt som insatser för att komma åt grundorsaker
till flykt. De viktigaste organisationerna i detta
arbete är UNHCR och UNRWA.
UNHCR bistår för närvarande drygt 20 miljoner
människor. Mer än hälften av dessa är flyktingar
medan återstoden består av internflyktingar,
återvändande samt övriga i behov av UNHCR:s bistånd.
UNRWA bistår i dag drygt 3 miljoner palestinska
flyktingar. Av dessa befinner sig cirka en tredjedel
i flyktingläger. Till skillnad från UNHCR har UNRWA
inget direkt mandat när det gäller flyktingarnas
rättsliga skydd, men utövar en viss skyddsfunktion
genom sin närvaro i länderna.
Vidare anför regeringen att Sverige särskilt har
uppmärksammat behovet av att angripa orsakerna till
flyktingströmmar, bl.a. bristen på respekt för
mänskliga rättigheter i ursprungsländerna samt
kopplingen till ekonomisk och demokratisk
utveckling. T.ex. omfattar det svenska stödet till
UNHCR bl.a. återvandring och återuppbyggnad i f.d.
Jugoslavien, enligt skrivelsen ett tydligt exempel
på hur det komplexa samspelet mellan humanitära,
politiska och militära insatser påverkar
organisationens verksamhet.
Förutom ovan nämnda organisationer samarbetar
Sverige med en rad andra organisationer såsom
International Organization for Migration (IOM) och
Organization for Economic Co-operation and
Development (OECD).
Migrationspolitiken i EU-samarbetet
Riksdagen har den 29 april 1998 beslutat att
godkänna Sveriges anslutning till
Amsterdamfördraget. Enligt skrivelsen träder det i
kraft då samtliga EU:s 15 medlemsländer ratificerat
det. Riksdagen har den 16 april 1998 också godkänt
ett anslutningsavtal till Schengensamarbetet. I
dagsläget deltar Sverige fullt ut i beslutsfattandet
men ännu inte i det praktiska genomförandet, dvs.
gränskontrollerna mot andra Schengenländer finns
fortfarande kvar.
Utöver nämnda händelser har enligt skrivelsen
arbetet inom EU fortsatt. Rådet har bl.a. fattat
beslut inom följande områden: övervakning av
asylbesluten, skenäktenskap, asylbudgetlinjerna och
den s.k. Irakhandlingsplanen. Denna plan tillkom som
en följd av den ökade inströmningen av irakiska
asylsökande till några av EU:s medlemsstater, bl.a.
Sverige, under hösten 1997. Planen innefattar enligt
skrivelsen ett brett spektrum av åtgärder och
spänner över stora delar av EU:s verksamhetsområden.
Arbetet med asylfrågor har, framhålls det i
skrivelsen, under senare tid främst koncentrerats
kring tillämpningen av Dublinkonventionen.
Konventionen har till syfte att bestämma vilken
medlemsstat som skall ansvara för prövningen av en
asylansökan som ingivits i en av medlemsstaterna och
trädde för Sveriges del i kraft den 1 oktober 1997.
Arbetet med att vartefter förbättra tillämpningen av
konventionen pågår mellan medlemsstaterna. En
särskild kommitté är inrättad för att vid behov
träffas och besluta om tillämpningsföreskrifter och
pröva frågor om tillämpningen av konventionen.
Kommittén som sammanträder på ministernivå fattade
under våren 1998 ett beslut som rör tillämpningen av
konventionen samt antog ett åtgärdsprogram för att
förbättra tillämpningen av densamma.
I juli 1997 antog rådet två rättsakter som rör
budgetmedel på asylområdet. Akterna gällde bara för
år 1997 men nya akter för år 1998 har antagits av
rådet. I den ena akten sägs att projekt i syfte att
underlätta återvändande skall finansieras av EU. Den
andra akten rör projekt som kan förbättra
mottagandet av asylsökande och flyktingar.
I juni 1998 presenterade kommissionen ett förslag
till gemensam åtgärd om tillfälligt skydd för
fördrivna personer samt ett förslag till gemensam
åtgärd om solidaritet vid mottagande och vistelse av
fördrivna personer som beviljats tillfälligt skydd.
Förslagen är en revidering av ett förslag om
tillfälligt skydd som kommissionen presenterade
1997. Förslagen är föremål för förhandlingar.
I skrivelsen uppges vidare att EU:s ministerråd har
beslutat att ett förslag till konvention skall
utarbetas för att reglera ett utbyte av
fingeravtryck från asylsökande. Syftet är i korthet
att det med hjälp av fingeravtrycken skall kunna
konstateras i vilket medlemsland en person först
sökt asyl.
Beträffande visering kan nämnas att rådet enats om
transitvisering vid flygplats som syftar till att
förbättra möjligheten att kontrollera den illegala
invandring som sker genom transittrafiken. Svenska
bestämmelser om transitvisering trädde i kraft den 1
september 1997. Även inom Schengensamarbetet har
arbetet inriktats på att harmonisera
viseringspolitiken. Enligt skrivelsen kommer arbetet
sannolikt att leda till att Sverige säger upp sina
viseringsfrihetsavtal med ett antal länder, men även
till att nya viseringsfrihetsavtal ingås.
I maj 1997 antog rådet ett beslut om utbyte av
information rörande bistånd till medborgare i tredje
land som frivilligt återvänder till hemlandet. Ett
tidigare förslag om harmonisering av
medlemsstaternas bestämmelser inom området ansågs
vara för långtgående, varför beslutet endast
omfattar informationsutbyte. En resolution om
åtgärder för att bekämpa skenäktenskap antogs vidare
i december 1997. Med skenäktenskap avses i detta
sammanhang ett äktenskap som ingås mellan en
tredjelandsmedborgare å ena sidan och en medborgare
i en medlemsstat eller en tredjelandsmedborgare som
är bosatt i en medlemsstat å andra sidan, när
äktenskapets enda syfte är att kringgå
invandringsbestämmelserna. Resolutionen ligger
enligt skrivelsen i linje med svensk praxis.
Kommissionen har presenterat ett förslag till
invandringskonvention som syftar till att
harmonisera de bestämmelser som rör
uppehållstillstånd för bl.a. arbetstagare,
egenföretagare, studenter och anhöriga. Förslaget
innehåller även en avdelning som reglerar
möjligheter för tredjelandsmedborgare som varit
bosatta en längre tid i en medlemsstat att söka
anställning i en annan medlemsstat.
Förhandlingsarbetet kommer enligt skrivelsen med all
sannolikhet att bli utdraget eftersom det visat att
medlemsstaterna, däribland Sverige, har invändningar
mot väsentliga delar av förslaget.
Denna plan tillkom som en följd av den ökade
inströmningen av irakiska asylsökande till några av
EU:s medlemsstater, bl.a. Sverige, under hösten
1997. Planen innefattar enligt skrivelsen ett brett
spektrum av åtgärder och spänner över stora delar av
EU:s verksamhetsområden.
I skrivelsen uppges också att arbetet med att
försöka komma till rätta med det växande problemet
att vissa länder vägrar att återta egna medborgare,
som avvisats eller utvisats från en medlemsstat,
fortsätter. Samtal har förts med företrädare för
dessa stater i samband med högnivåbesök. De stater
som för närvarande är aktuella i sammanhanget är
Förbundsrepubliken Jugoslavien, Kroatien, Indien,
Kina, Vietnam, Nigeria, Liberia, Etiopien och
Somalia.
När det gäller Amsterdamfördraget innebär det på
området invandrings- och flyktingpolitiken betydande
förändringar. Frågor om asyl, invandring och
gränskontroll som hittills behandlats i den allt
väsentligt mellanstatliga tredje pelaren förs över
till en ny avdelning i den första pelaren.
Avdelningen har rubriken Visering, asyl, invandring
och annan politik som rör fri rörlighet för
personer. Den nya avdelningen har fått klara
målsättningar och tidsgränser för genomförandet.
Inom fem år efter ikraftträdandet skall fri
rörlighet för personer ha uppnåtts. För att uppnå
målen skall bl.a. viseringspolitiken harmoniseras
ytterligare, likaså asylpolitiken där rådet skall
besluta om gemensamma miniminivåer vad gäller
mottagande av asylsökande, bestämmande av
flyktingskap samt minimiregler för handläggning av
asylansökningar. Beslut om ansvarsfördelning fattas
av rådet, invandringspolitiken skall jämkas samman
till högre grad av likformighet, frågor om kontroll
vid yttre gränser harmoniseras och inga
personkontroller skall företas vid inre gränser.
Motioner
I två motioner tas upp frågor som rör den
principiella inriktningen av Sveriges
flyktingpolitik.
I motion Sf607 yrkande 1 av Ulf Kristersson m.fl.
(m) begärs ett tillkännagivande om utgångspunkten
för flyktingpolitiken. Motionärerna anser att
flyktingars rätt att i Sverige finna en fristad
undan förföljelse och annat förtryck är alldeles
självklar. Förutom de internationella åtaganden
Sverige har skall det vara en rättighet att få skydd
i Sverige även av de skäl som är fastlagda i den
svenska utlänningslagen, nämligen att
uppehållstillstånd skall ges till personer som flyr
väpnade konflikter och miljökatastrofer eller som
riskerar kroppsstraff eller annan omänsklig
behandling samt personer som förföljs på grund av
kön eller sexuell läggning.
Fanny Rizell m.fl. (kd) framhåller i motion Sf623
att de humanistiska och kristna grundvärderingar som
till stor del ligger bakom den demokratiska
utvecklingen i Sverige också skall utgöra grunden
för den svenska migrationspolitiken. Det allt
överskuggande motivet till att Sverige skall föra en
generös, tydlig och uthållig politik på detta område
är enligt motionärerna moralisk, nämligen vår plikt
att bistå människor i nöd grundat på respekten för
alla människors lika värde. I yrkande 1 begär
motionärerna ett tillkännagivande om att de
huvudsakliga motiven för Sveriges migrationspolitik
skall vara etiska. I motionen anförs vidare att ett
av de viktigaste skälen till flykt torde vara
förtryck av minoriteter och folkgrupper. Sverige
borde därför aktivt verka för att lagfästa
minoritetsrättigheter införs i de länder som i dag
tillhör de mest flyktinggenererande. I yrkande 2
begärs ett tillkännagivande härom.
I ett antal motioner tas upp frågor om
flyktingpolitiken och Sveriges förhållande till EU.
Ulf Kristersson m.fl. (m) framhåller i motion Sf607
bl.a. att det bör ske ett fortsatt och utökat
internationellt samarbete för att stegvis uppnå
enighet inom sådana områden som gemensamma åtgärder
vid stora flyktingströmmar, asyllagstiftningen och
frågan om tredjelandsmedborgares ställning inom
unionen. Bland EU-länderna finns i dag en orimlig
ansvarsfördelning när det gäller att ta emot
flyktingar. Framför allt gäller detta grannländer
till utsatta områden men även andra medlemsländer
drabbas. Det är vidare väsentligt att utarbeta
modeller för hur återvandring kan ske eftersom
återvandring sannolikt kommer att spela en större
roll när det gäller att ta hand om framtida
flyktingströmmar. I yrkande 4 begärs ett
tillkännagivande om delat flyktingansvar.
I motion Sf604 av Sten Andersson (m) begärs ett
tillkännagivande om att Sverige fortsättningsvis
ansluter sig till en asyl- och flyktingpolitik som
harmoniserar med övriga EU-länders flyktingpolitik.
Motionären ställer sig kritisk till den förda
flyktingpolitiken bl.a. på den grunden att Sverige
saknat resurser att hantera det stora antalet
flyktingar som beviljats asyl. Vidare anför
motionären att det numera råder tystnad om
flyktingpolitiken och att detta beror på dess
misslyckande. I stället för en framgångsrik
flyktingpolitik har det skapats en segregation av
aldrig skådat slag. I EU förs en flyktingpolitik som
motionären tror majoriteten av svenska kritiker av
flyktingpolitiken delar.
I motion Sf1 yrkande 1 av Gudrun Schyman m.fl. (v)
begärs ett tillkännagivande om att Sverige i EU
kraftfullt skall verka för en solidarisk och human
flyktingpolitik. I motionen anförs att den svenska
regeringen gjort en utomordentligt svag insats i
asylfrågor inom EU. Som exempel nämns
Amsterdamfördragets inskränkning av
flyktingkonventionens tillämplighet inbördes mellan
EU:s medlemsstater samt den gemensamma EU-tolkningen
av flyktingbegreppet som bortdefinierar förföljelse
som inte utgår från statsmakten. Ett annat exempel
på undermåliga svenska insatser är enligt
motionärerna rådets beslut i januari 1998 att anta
den s.k. Irakplanen. Enligt motionärerna är denna
plans huvudsakliga syfte att med olika medel försöka
hindra kurder från Irak och Turkiet från att fly
från krig och politisk förföljelse och söka asyl i
EU-länderna. Vidare framförs i motionen kritik mot
Dublinkonventionen, vilken fått till följd att
människor enligt första asyllandsprincipen avvisas
från ett EU-land till ett annat som därefter avvisar
dem till hemlandet. Enligt motionärerna ser EU:s
regeringar till genom rigorösa visumkrav och hårda
bestämmelser mot flygbolag som transporterar
dokument- och visumlösa att det blir omöjligt att
legalt ta sig till ett EU-land för att ansöka om
asyl. Riksdagen bör enligt motionärerna på nytt
fastslå att Sverige i EU kraftfullt skall verka för
en human och solidarisk flyktingpolitik.
Fanny Rizell m.fl. (kd) begär i motion Sf623
tillkännagivanden om att regeringen skall verka för
att EU-länderna gemensamt inför en europeisk
flyktingkonvention (yrkande 3) och förorda att
rätten till asyl införs i Europarådets konvention om
mänskliga rättigheter (yrkande 4). Detta skulle
enligt motionärerna innebära ett näst intill
alleuropeiskt ansvarstagande för asylsökande.
Dessutom skulle medlemsländernas praxis också kunna
prövas av Europadomstolen.
Bo Könberg och Barbro Westerholm (fp) begär i
motion Sf632 yrkande 1 ett tillkännagivande om en
gemensam human europeisk flyktingpolitik. EU bör
utveckla en gemensam asylpolitik så att ansvaret för
flyktingströmmarna fördelas mer jämnt mellan Europas
stater. Detta förutsätter enligt motionärerna att
flyktingpolitiken blir ett område där
majoritetsbeslut kan tillämpas. I verkligheten har
flyktingpolitiken successivt stramats åt i hela
Europa. En samordning av medlemsstaternas
minimiansvar är därför nödvändig, om åtminstone
några stater skall kunna bedriva en mer humanitär
flyktingpolitik. Det får inte bli så att de länder
som har en mer restriktiv flyktingpolitik sätter
normerna. EU och dess medlemsländer måste vidare
enligt motionärerna på plats bekämpa orsakerna till
att människor tvingas fly och bege sig till andra
länder. Genom Sveriges medlemskap i EU kan vi verka
för att mobilisera omfattande stöd till de
grannstater som tagit emot människor som tvingats
till flykt. I motionen anförs vidare att det förslag
från Österrike som landet i egenskap av
ordförandeland under andra halvåret 1998 lade fram
är helt oacceptabelt. I yrkande 2 begärs ett
tillkännagivande härom.
Utskottets bedömning
Den nuvarande svenska migrationspolitiken fastslogs
av riksdagen med anledning av regeringens förslag i
proposition 1996/97:25 Svensk migrationspolitik i
internationellt perspektiv. I propositionen angavs
bl.a. att den svenska migrationspolitiken måste vara
human, tydlig och konsekvent och att detta
förutsätter en helhetssyn. I denna helhetssyn skall
ingå respekten för de mänskliga rättigheterna,
internationell och global samverkan, förebyggande
insatser, aktiv migrationspolitik i EU och
närområdet, förutsättningarna i Sverige samt
återvandringspolitik. I utskottets betänkande
1996/97:SfU5 anfördes att en helhetssyn är av
avgörande betydelse för en human migrationspolitik,
och utskottet noterade särskilt att regeringen
därvid betonat asylrätten som en viktig del. De
angivna grunderna för den svenska
migrationspolitiken och hur dessa närmare
utvecklades i propositionen får anses tillgodose de
uppfattningar som kommer till uttryck i motionerna
Sf607 yrkande 1 och Sf623 yrkandena 1 och 2.
Utskottet avstyrker motionerna.
I den migrationspolitiska propositionen anförde
regeringen att förutsättningarna har minskat för
Sverige och andra europeiska stater att driva en
annan migrationspolitik än den som förs av flertalet
länder i regionen. EU-medlemskapet innebär inte
någon grundläggande förändring i detta hänseende men
medför att den nationella migrationspolitiken måste
utformas i samverkan med EU och delvis som en del av
dess politik. En utgångspunkt för utformandet av
EU:s framtida migrationspolitik är enligt regeringen
att alla medlemsstater slutit upp kring
Europakonventionen och flyktingkonventionen. I
propositionen angavs att harmoniseringen av
tillämpningen av kriterierna för att fastställa
flyktingstatus är en förutsättning för en fortsatt
harmonisering av medlemsstaternas flyktingpolitik.
Sverige vill enligt regeringen medverka till att de
vägledande principerna vidareutvecklas och
förverkligas. Sverige skall bl.a. verka för att
asylpolitiken värnas och att respekt för andra
mänskliga rättigheter också utgör grunden i den
framtida gemensamma politiken. De viktigaste
målsättningarna är enligt regeringen att undanröja
orsakerna till flykt och påtvingad migration, att ge
skydd till skyddsbehövande i närregionen eller på
andra håll i världen, att åstadkomma en bättre
ansvarsfördelning mellan länder och att finna
effektivare åtgärder mot organisatörerna av illegal
invandring.
Utskottet vill nu också framhålla att utskottet i
yttrande 1997/98:SfU4y till utrikesutskottet över
proposition 1997/98:58 Amsterdamfördraget
beträffande det s.k. asylprotokollet framhållit att
Sverige alltid i internationella sammanhang lagt
stor vikt vid att verka för en solidarisk
ansvarsfördelning och för att stärka flyktingars
rättsliga skydd. Utskottet kunde inte godta någon
som helst inskränkning av Genèvekonventionen och
dess tilläggsprotokoll och andra internationella
åtaganden avseende asyl. Utskottet delade också
regeringens uppfattning att protokollet inte
inskränker medlemsstaternas skyldigheter enligt
flyktingkonventionen.
Vad gäller det österrikiska strategidokumentet om
migrations- och asylpolitik har enligt vad utskottet
erfarit endast vissa delar fortsatt aktualitet och
behandlas i olika expertgrupper.
Med det anförda avstyrker utskottet motionerna Sf1
yrkande 1, Sf604, Sf607 yrkande 4, Sf623 yrkandena 3
och 4 samt Sf632 yrkandena 1 och 2.
Den svenska utlänningslagstiftningen
Inledning
Rätten att få asyl i Sverige omfattade före den 1
januari 1997 flyktingar, de facto-flyktingar och
krigsvägrare. En ny lagstiftning trädde i kraft den
1 januari 1997. Den innebär bl.a. ändrade
bestämmelser när det gäller skydd för flyktingar
genom att Genèvekonventionen givits en vidare
tolkning, de förutvarande begreppen de facto-
flykting och krigsvägrare har utmönstrats ur lagen
och ersatts med preciserade regler för vilka utöver
konventionsflyktingar som skall få skydd,
precisering av anhörigbegreppet vid invandring,
förstärkning av rättssäkerheten genom ett ökat
inslag av muntlig handläggning i asylprocessen och
vidgade möjligheter att överklaga avslag på
ansökningar om uppehållstillstånd. Vidare har
utlänningslagen kompletterats med en
portalbestämmelse med innebörden att barnets hälsa,
utveckling och bästa i övrigt skall beaktas i fall
som rör barn.
Utskottet kommer nedan att behandla ett antal
motionsyrkanden som rör utlänningslagen och dess
tillämpning. Ett stort antal av dessa yrkanden är
likadana eller snarlika sådana som senast
behandlades i utskottets betänkande 1997/98:SfU9.
Skyddsbehövande
Gällande ordning
Enligt 3 kap. 1 § utlänningslagen avses med asyl
uppehållstillstånd som beviljas en utlänning därför
att han är flykting. Med flykting avses enligt 2 §
en utlänning som befinner sig utanför det land, som
han är medborgare i, därför att han känner
välgrundad fruktan för förföljelse på grund av sin
ras, nationalitet, tillhörighet till en viss
samhällsgrupp eller på grund av sin religiösa eller
politiska uppfattning, och som inte kan eller på
grund av sin fruktan inte vill begagna sig av detta
lands skydd. Det sagda gäller oberoende av om
förföljelsen utgår från landets myndigheter eller om
dessa inte kan antas bereda trygghet mot förföljelse
från enskilda. Som flykting skall också betraktas
den som är statslös och som av samma skäl befinner
sig utanför det land där han tidigare har haft sin
vanliga vistelseort och som inte kan eller på grund
av sin fruktan inte vill återvända dit.
Rätt till uppehållstillstånd för skyddsbehövande
utlänningar i övrigt som inte har flyktingskäl men
som av olika i lagen angivna skäl lämnat det land
som de är medborgare i föreligger enligt 3 §
utlänningslagen
dels för en utlänning som känner välgrundad fruktan
för att straffas med döden eller med kroppsstraff
eller att utsättas för tortyr eller annan omänsklig
eller förnedrande behandling eller bestraffning,
dels för en utlänning som på grund av en yttre
eller inre väpnad konflikt behöver skydd eller på
grund av en miljökatastrof inte kan återvända till
sitt hemland och
dels för en utlänning som på grund av sitt kön
eller homosexualitet känner välgrundad fruktan för
förföljelse.
Även statslösa som befinner sig utanför det land
där de tidigare har haft sin vanliga vistelseort och
som på samma grunder som ovan inte kan eller på
grund av sin fruktan inte vill återvända dit skall
anses som skyddsbehövande och ha rätt till
uppehållstillstånd.
Liksom enligt tidigare lagstiftning gäller att
uppehållstillstånd kan vägras i vissa fall.
Beträffande flyktingar och skyddsbehövande, förutom
dem som avses i första delsatsen ovan, gäller att
uppehållstillstånd kan vägras av hänsyn till vad som
är känt om utlänningens tidigare verksamhet eller om
det med hänsyn till rikets säkerhet finns synnerliga
skäl att inte bevilja uppehållstillstånd.
Möjligheten att vägra uppehållstillstånd på grund av
brottslighet eller någon annan omständighet som
hänför sig till den skyddsbehövandes person är
begränsad till den kategori vars skyddsbehov är
relaterat till en yttre eller inre konflikt eller en
miljökatastrof. Uppehållstillstånd kan också vägras
om utlänningen före ankomsten till Sverige har
uppehållit sig i annat land än hemlandet och, om han
återsänds dit, är skyddad mot förföljelse eller mot
att sändas till hemlandet och också mot att sändas
vidare till ett land där han inte har motsvarande
skydd (första asyllandsprincipen) eller utlänningen
har särskild anknytning till ett annat land och där
är skyddad på nyss nämnda motsvarande sätt.
Regeringen har bemyndigande att i fråga om en grupp
utlänningar vars skyddsbehov är relaterat till en
yttre eller inre konflikt eller en miljökatastrof
dels meddela föreskrifter om beviljande om permanent
uppehållstillstånd, dels meddela föreskrifter om att
uppehållstillstånd inte får beviljas om det behövs
med hänsyn till uppkomna begränsningar i Sveriges
möjligheter att ta emot utlänningar. Det senare
slaget av föreskrifter skall anmälas till riksdagen
genom en särskild skrivelse inom tre månader.
Motioner
Bo Könberg och Barbro Westerholm (fp) begär i motion
Sf632 tillkännagivanden om att återinföra begreppet
de facto-flykting i utlänningslagen (yrkande 10) och
begreppet humanitära skäl (yrkande 11). I yrkande 17
begärs att Sverige skall verka för ett
tilläggsprotokoll till Genèvekonventionen i vilket
även personer som förföljs på grund av kön eller
homosexualitet ges flyktingstatus. Att konventionen
inte ger detta skydd torde enligt motionärerna till
stora delar hänga samman med den bristande insikt om
kvinnors utsatthet och den fördömande attityd till
homosexualitet som präglade världen då konventionen
utarbetades. I motion Ju709 yrkande 19 av Barbro
Westerholm m.fl. (fp) begärs ett tillkännagivande om
flyktingstatus för personer som fruktar förföljelse
på grund av kön eller homosexualitet.
I motion Sf1 yrkande 2 av Gudrun Schyman m.fl. (v)
begärs ett tillkännagivande om förutsättningarna för
avvisning till första asylland. Dessa
förutsättningar är att mottagarlandet underrättas om
att asylansökan inte prövats i Sverige, att
mottagarlandet garanterar att den asylsökande får
sin ansökan behandlad i en reguljär asylprocedur,
att det har tillträtt och tillämpar
flyktingkonventionen och ger effektivt och varaktigt
skydd åt skyddsbehövande. I yrkande 3 begärs ett
tillkännagivande om hänvisning till s.k. inre
flyktalternativ. Enligt motionärerna har någon
seriös bedömning nästan aldrig gjorts av rimligheten
i detta påstådda alternativ. Inre flyktalternativ
kan bara användas om de villkor i fråga om skydd mot
förföljelse, rörelsefrihet och möjligheter till
försörjning m.m. som Flyktingpolitiska kommittén
angav i betänkandet Svensk flyktingpolitik i globalt
perspektiv (SOU 1995:75) är uppfyllda. I motionen
anförs vidare att det är nödvändigt att göra en
förändring i utlänningslagen för att tillämpningen
av flyktingbegreppet skall bringas i
överensstämmelse med den tolkning som görs av UNHCR.
Mot bakgrund härav begärs i yrkande 4 att riksdagen
beslutar att 3 kap. 2 § utlänningslagen skall
tillföras ett nytt andra stycke av följande lydelse:
Med förföljelse avses allvarliga kränkningar av
utlänningens mänskliga rättigheter såsom de
definierats i de konventioner i detta ämne som
Sverige tillträtt och som anges i en bilaga till
utlänningslagen. I yrkande 5 begärs ett
tillkännagivande om en breddning av
flyktingkonventionens tolkning så att välgrundad
fruktan för förföljelse på grund av kön eller
homosexualitet inkluderas i flyktingbegreppet. En
sådan tolkning vinner successivt terräng och är
enligt motionärerna numera etablerad i Kanada, USA,
Australien och Irland. UNHCR ger ett starkt stöd för
en sådan tolkning och har framfört önskemål om att
Sverige skall ansluta sig till dessa
föregångsländer. Motionärerna anför vidare att den
nya skyddsbestämmelsen i det närmaste blivit en död
bokstav. År 1997 har endast ett tiotal personer fått
uppehållstillstånd med stöd av den nya bestämmelsen
och för första halvåret 1998 redovisar
Invandrarverket inga beslut om skydd för denna
kategori. Invandrarverket har inte utfärdat några
riktlinjer till sin personal för tillämpningen av
den nya regeln. I yrkande 6 begärs därför ett
tillkännagivande om att regeringen bör ge
Invandrarverket i uppdrag att utarbeta sådana
riktlinjer.
I motion Sf620 av Kerstin-Maria Stalin m.fl. (mp)
framhålls att den svenska flyktingpolitiken hårdnat
betydligt och att Miljöpartiet under lång tid i
riksdagen kraftigt understrukit vikten av att följa
kraven på mänskliga rättigheter både ute i världen
och i Sverige, speciellt när det gäller att värna
asylrätten och behandlingen av asylsökande, där
stora brister uppdagats. I yrkande 2 begärs ett
tillkännagivande härom. Även i denna motion begärs
ett tillkännagivande om internflyktingskapet.
Motionärerna framhåller att många av dem som avvisas
eller utvisas är hänvisade till att leva som
internflyktingar i sina hemländer. De kan därvid
tvingas att flytta runt och bo på olika ställen
vilket är en olidlig situation att leva i. Sverige
skall inte bidra till detta genom att avvisa
flyktingar med motiveringen att de kan leva som
internflyktingar. I yrkande 4 begärs ett
tillkännagivande härom.
Utskottets bedömning
Utskottet har tidigare uttalat sig om och avstyrkt
likadana eller liknande motionsyrkanden som
redogjorts för ovan.
I betänkande 1997/98:SfU9 anförde utskottet med
anledning av några motionsyrkanden om den svenska
asylpolitiken bl.a. följande. Den svenska
asylpolitiken präglas enligt utskottets mening av
humanitet och generositet. Sverige har under 1990-
talet i förhållande till sin folkmängd tagit emot
fler asylsökande och deras anhöriga än de flesta
andra länder i västvärlden. Sverige har också varit
pådrivande i det internationella samarbetet i syfte
att verka för en solidarisk ansvarsfördelning och
för att stärka flyktingars rättsliga skydd. De
genomförda ändringarna i asyllagstiftningen motsäger
inte detta.
Utskottet vidhåller denna inställning och avstyrker
motion Sf620 yrkande 2.
Med anledning av ett likalydande yrkande som i Sf1
yrkande 4 ovan anförde utskottet vid behandlingen av
den migrationspolitiska propositionen i betänkande
1996/97:SfU5 bl.a. följande. Som framgår av
propositionen har en berättigad kritik riktats mot
att den svenska tolkningen av flyktingkonventionens
bestämmelser varit alltför snäv, något som redan
Flyktingpolitiska kommittén konstaterade. Detta
gäller i synnerhet tolkningen av
flyktingkonventionen när det gäller förföljelse som
inte utgår från staten. Sveriges medlemskap i EU har
också betydelse för hur tillämpningen av kriterierna
för tillerkännande av flyktingstatus skall ske för
att medlemsstaternas flyktingpolitik skall vara så
enhetlig som möjligt. Genom den gemensamma
ståndpunkt som rådet antagit den 6 mars 1996 och som
utgår från UNHCR:s handbok om flyktingkonventionens
tillämpning har ett första steg i denna riktning
tagits. Propositionens förslag om flyktingdefinition
bygger på denna ståndpunkt och den
tolkningsförklaring som Sverige angett beträffande
förföljelse som inte utgår från staten och som
överensstämmer med Flyktingpolitiska kommitténs
förslag. Utskottet anser att regeringen i
propositionen genom sitt förslag till utvidgad
flyktingdefinition och sina understrykanden om att
den svenska tillämpningen i fortsättningen normalt
bör kunna hämta vägledning till tolkningen i UNHCR:s
handbok och dess exekutivkommittés konklusioner i
allt väsentligt gått kritikerna till mötes.
Förslaget har också försetts med bestämda uttalanden
till vägledning för myndigheterna om hur den nya
lagstiftningen skall tillämpas och hur de
omständigheter de asylsökande anför skall värderas.
Utskottet avstyrkte motionsyrkandet.
Utskottet vidhåller den framförda uppfattningen och
avstyrker motion Sf1 yrkande 4.
Möjligheten till uppehållstillstånd på grund av
politisk-humanitära skäl ansågs i den
migrationspolitiska propositionen i princip kunna
utmönstras genom de nya skyddsregler som föreslogs.
I sitt betänkande 1996/97:SfU5 uteslöt dock inte
utskottet att det även fortsättningsvis kan
förekomma situationer där politisk-humanitära skäl
utgör grund för uppehållstillstånd med stöd av 2
kap. 4 § utlänningslagen.
Med det anförda avstyrker utskottet motion Sf632
yrkande 11.
Beträffande skydd för personer som förföljs på
grund av kön eller homosexualitet anförde utskottet
i betänkande 1996/97:SfU5 följande. Så länge någon
enhetlig uppfattning inom EU:s länder inte finns om
att personer som förföljs på grund av kön eller
homosexualitet skall tillerkännas flyktingstatus
anser utskottet att en särskild skyddsregel för
dessa bör finnas som ansluter sig till
flyktingkonventionen och ger samma starka skydd. Den
nya skyddsregeln innebär en avsevärd förstärkning av
skyddet i förhållande till vad som då gällde.
Utskottet pekar också på att en sammanvägning av de
olika skäl för skydd som personer inom dessa grupper
kan anföra kan innebära att de kan ges
flyktingstatus. Omständigheterna kan också vara
sådana att de får skydd på grund av att de känner
välgrundad fruktan för att straffas med döden eller
utsättas för förnedrande behandling eller
bestraffning. Beträffande frågan om riktlinjer för
personalen utgår utskottet från att Invandrarverket
på lämpligt sätt hanterar denna fråga med avseende
på den nya bestämmelsen om skydd för dem som
förföljs på grund av kön eller homosexualitet.
Utskottet som vidhåller sin tidigare intagna
ställning avstyrker motionerna Sf1 yrkandena 5 och
6, Sf632 yrkande 17 och Ju709 yrkande 19.
Beträffande utmönstrandet av begreppet de facto-
flykting anförde utskottet i betänkande 1996/97:SfU5
bl.a. följande. Inom denna grupp har det enligt
utskottets uppfattning funnits både personer med så
starka skyddsbehov att de borde fått flyktingstatus
och personer som knappast haft behov av skydd. Med
den nya flyktingdefinitionen som gäller sedan den 1
januari 1997 kommer en del personer som hittills
betraktats som de facto-flyktingar att få skydd som
konventionsflyktingar. Många kommer att hänföras
under det skydd som ges till personer som känner
välgrundad fruktan för att straffas med döden eller
med kroppsstraff eller att utsättas för tortyr eller
annan omänsklig eller förnedrande behandling.
Utskottet vidhåller den nu framförda uppfattningen
och avstyrker motion Sf632 yrkande 10.
Beträffande yrkanden om inre flyktalternativ ansåg
utskottet i betänkande 1996/97:SfU5 att ett sådant
alternativ skall kunna komma till användning, men
att en förutsättning självfallet måste vara att
sökanden kan ta sig till området i fråga på ett
säkert sätt. Utskottet tillade att i de fall
sökanden åberopat risk för förföljelse eller att
straffas med döden eller med kroppsstraff eller att
utsättas för tortyr eller annan omänsklig eller
förnedrande behandling eller bestraffning måste det
också stå klart för den beslutande myndigheten att
sökanden är skyddad häremot i det område som bedöms
som inre flyktalternativ.
Utskottet vidhåller även denna uppfattning och
avstyrker motionerna Sf1 yrkande 3 och Sf620 yrkande
4.
I betänkande 1996/97:SfU5 avstyrkte utskottet
motionsyrkanden om första asylland med följande
motivering. Vid avvisning till första asylland
eller till tredje land finns i utlänningslagen ett
krav på att utlänningen har skydd i det landet eller
är skyddad mot vidaresändning till hemlandet eller
annat land där han inte har ett tillräckligt skydd.
Även i dessa fall måste självfallet myndigheterna i
förväg ha förvissat sig om att utlänningen får ett
sådant skydd i det land dit han eller hon sänds. Det
ankommer på de tillämpande myndigheterna och
regeringen att bedöma vilka länder som kan anses som
säkra.
Utskottet, som vidhåller tidigare bedömning,
avstyrker motion Sf1 yrkande 2.
Uppehållstillstånd för anhöriga m.m.
Gällande ordning
I 2 kap. 4 § utlänningslagen regleras i vilka fall
uppehållstillstånd får ges till andra personer än
skyddsbehövande. Genom ändringarna i utlänningslagen
preciserades familje- och anhörigbegreppen i lagen.
Tidigare kunde också uppehållstillstånd enligt
praxis beviljas en utlänning som av politisk-
humanitära skäl ansågs ha rätt att bosätta sig här i
landet. Genom de nya skyddsregler som infördes den 1
januari 1997 för andra skyddsbehövande än flyktingar
avses med humanitära skäl främst renodlat humanitära
skäl.
Enligt nu gällande bestämmelser får
uppehållstillstånd beviljas make, maka eller sambo
och ogifta barn under 18 år till någon som är bosatt
i Sverige eller fått uppehållstillstånd för
bosättning här. Vidare får uppehållstillstånd ges
till andra nära anhöriga som ingått i samma hushåll
som en sådan person. Homosexuella förhållanden
likställs med heterosexuella. Det finns också en
möjlighet att bevilja uppehållstillstånd till en
utlänning som annars har särskild anknytning till
Sverige. Det kan i sådana fall exempelvis röra sig
om en person som inte tidigare är gift eller sambo
med någon här i landet och som skall komma hit för
att ingå äktenskap eller inleda ett samboförhållande
och som enligt den praxis som rådde före den 1
januari 1997 beviljades uppehållstillstånd. Det kan
också röra sig om en nära anhörig till en som fått
uppehållstillstånd som skyddsbehövande.
Uppehållstillstånd kan också beviljas en utlänning
som av humanitära skäl bör få bosätta sig i Sverige
eller en utlänning som har fått arbetstillstånd
eller som har sin försörjning ordnad på annat sätt.
Vid prövning av en ansökan om uppehållstillstånd
enligt förevarande bestämmelser skall beaktas om
utlänningen kan förväntas föra en hederlig vandel.
Uppehållstillstånd i anknytningsfall skall utverkas
före inresan till Sverige och en ansökan om
uppehållstillstånd får inte bifallas efter inresan.
Uppehållstillstånd får dock ges efter inresan om det
är uppenbart att utlänningen skulle ha fått
tillstånd om prövningen skett före inresan.
Motioner
I ett stort antal motionsyrkanden tas upp frågor som
rör anhöriginvandring.
I Sf1 yrkande 15 av Gudrun Schyman m.fl. (v) begärs
ett tillkännagivande om tillsättande av en
parlamentarisk utredning med uppgift att föreslå
ändringar i reglerna för att komma till rätta med de
inhumana konsekvenserna av 1997 års ändringar i
utlänningslagen.
Kerstin Kristiansson m.fl. (s) begär i motion Sf617
ett tillkännagivande om en översyn av reglerna för
anhöriginvandring. Enligt motionärerna bör man se
över begreppet hushållsgemenskap, dvs. att en
anhörig utöver kärnfamiljen i princip endast skall
ha rätt till uppehållstillstånd om han/hon ingått i
hushållsgemenskapen. Även i motion Sf630 av Agneta
Brendt m.fl. (s) begärs en översyn av reglerna om
rätten till familjeåterförening.
Fanny Rizell m.fl. (kd) begär i motion Sf623
yrkande 6 ett tillkännagivande om återinförande av
sista länken-bestämmelsen, dvs. uppehållstillstånd
för någon när samtliga släktingar är bosatta i
Sverige.
Även i motion Sf632 yrkande 3 av Bo Könberg och
Barbro Westerholm (fp) begärs ett tillkännagivande
om återgång till de bestämmelser för anhö-
riginvandring som gällde före år 1997. I yrkande 8
(delvis) begärs ett tillkännagivande om att
tonårsbarn skall ha samma rätt som andra barn att få
hit sina föräldrar genom anknytning.
I motion Sf629 av Kenneth Johansson m.fl. (c, s,
mp, m, fp, kd och v) begärs tillkännagivanden om att
reglerna för anhöriginvandring ses över för att
bättre stämma överens med kriterierna i FN:s
konvention om barnets rättigheter (yrkande 1) och om
att de svenska myndigheterna måste arbeta mer
effektivt och aktivt, med principen om barnets bästa
som riktlinje, i ärenden som rör familjeåterförening
(yrkande 2). Motionärerna anför att utlännings-
lagens portalbestämmelse införts i lagstiftningen
för att bringa utlänningslagen i bättre
överensstämmelse med FN:s barnkonvention. Artikel 3
i konventionen stadgar att barnets bästa skall komma
i främsta rummet vid alla åtgärder som rör barn.
Trots denna portalbestämmelse fattas enligt
motionärerna beslut i ärenden som rör
familjeåterförening som är inhumana och stötande för
den allmänna rättskänslan. Vidare anförs i motionen
att artikel 10 i konventionen stadgar att
ansökningar som rör familjeåterförening skall
behandlas positivt, humant och snabbt av
konventionsstaterna.
I motion Sf607 yrkande 3 av Ulf Kristersson m.fl.
(m) begärs ett tillkännagivande om krav på
försörjning. Enligt motionärerna bör ett
försörjningskrav för anhöriga övervägas, dock inte
vad gäller anhöriga inom kärnfamiljen eller anhöriga
till en person som fått stanna i Sverige på grund av
skyddsbehov. I de fall försörjningskrav ställs kan
uppskjuten invandringsprövning tillämpas för att
kunna konstatera att försörjningen är tryggad.
Kerstin-Maria Stalin m.fl. (mp) begär i motion Sf620
yrkande 8 ett tillkännagivande om föreningen
Återföreningen. Enligt motionärerna är rådande
praxis för hård när det gäller bestämmelserna om
rätt att söka och erhålla uppehållstillstånd efter
inresa. Dessutom bör kravet på att barn och
make/maka lider allvarligt men om inte
uppehållstillstånd beviljas tas bort ur
lagstiftningen.
Utskottets bedömning
De nuvarande bestämmelserna om rätt för anhöriga att
invandra till Sverige grundar sig på förslag i den
migrationspolitiska propositionen och trädde i kraft
den 1 januari 1997.
I betänkande 1996/97:SfU5 anförde utskottet med
anledning av förslagen och motionsyrkanden liknande
de nu väckta bl.a. följande. Utskottet anser att det
är en stor fördel att familje- och anhörigbegreppen
preciseras i lag med tydliga anvisningar om hur
lagen skall tillämpas vid beviljande av
uppehållstillstånd. Utskottet anser att den
avgränsning av vilka andra anhöriga än medlemmar av
kärnfamiljen som skall ha principiell rätt till
uppehållstillstånd är väl avvägd. Som framgått finns
möjligheter att göra undantag och ge
uppehållstillstånd även till andra närstående när
det finns synnerliga skäl för det. I propositionen
har också särskilt framhållits att uttalandena i
proposition 1983/84:144 om att hänsyn i möjlig mån
skall tas till fall där udda och ömmande
omständigheter föreligger alltjämt har giltighet.
Utskottet tillstyrkte propositionen och avstyrkte
motionsyrkandena.
Utskottet är inte berett att generellt förorda en
ändring av bestämmelserna. Att de tillämpande
myndigheterna noga följer såväl gällande lag som de
intentioner som framgår av förarbetena till lagen
utgår utskottet från.
De nu gällande bestämmelserna har tillämpats under
drygt två år. Utskottet anser därför att det nu bör
göras en utvärdering av lagstiftningen som
uppmärksammar speciellt udda och ömmande fall liksom
även sista länken-fall och andra speciella
anknytningar. En sådan utvärdering bör ske
skyndsamt.
Vad utskottet sålunda med anledning av motionerna
Sf1 yrkande 15, Sf617, Sf623 yrkande 6, Sf629, Sf630
samt Sf632 yrkandena 3 och 8 (delvis) anfört om en
skyndsam utvärdering bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.
Vad gäller frågan om krav på försörjning framhölls
i den migrationspolitiska propositionen att ett
försörjningskrav för anhöriga för rätt till
uppehållstillstånd skulle kräva en mycket grundlig
belysning av frågan i hela dess vidd, och att
regeringen därför inte var beredd att lägga fram
förslag om någon form av försörjningskrav.
Utskottet, som delar denna uppfattning, avstyrker
motion Sf607 yrkande 3.
En parlamentarisk kommitté, Kommittén om ny
instans- och processordning i utlänningsärenden
(NIPU), har nyligen överlämnat betänkandet Ökad
rättssäkerhet i asylärenden (SOU 1999:16). I
betänkandet anförs beträffande uppehållstillstånd
efter inresa att utgångspunkten bör vara att Sverige
även i fortsättningen skall ha ett principiellt krav
på att uppehållstillstånd för andra än
skyddsberättigade skall ha beviljats före inresan.
Undantag skall dock kunna göras om utlänningen har
stark anknytning till en i Sverige bosatt person och
det skäligen inte kan krävas att utlänningen
återvänder till ett annat land för att ge in ansökan
där. Till skillnad mot vad som i dag gäller blir
kommitténs slutsats att huvudvikten när det gäller
undantag från kravet på uppehållstillstånd före
inresan bör läggas vid om det är skäligt att kräva
att utlänningen återvänder till ett annat land för
att ge in ansökan där och inte vid om det är
uppenbart att tillstånd skulle ha beviljats om
prövningen gjorts före inresan.
Utskottet, som anser att resultatet av
beredningsarbetet bör avvaktas, avstyrker motion
Sf620 yrkande 8.
Uppskjuten invandringsprövning
Gällande ordning
Enligt uttalanden i den migrationspolitiska
propositionen skall systemet med uppskjuten
invandringsprövning behållas när det gäller
förhållanden där parterna känt varandra endast en
kortare tid. Vid sådana förhållanden tillämpas s.k.
uppskjuten invandringsprövning då uppehållstillstånd
ges för sex månader i taget under de första två
åren. Upphör anknytningen under den tiden skall
utlänningen i normalfallet återvända hem. Undantag
görs dock, t.ex. när det finns barn i förhållandet,
när förhållandet upphört på grund av misshandel, när
det finns risk för social utstötning vid återkomsten
till hemlandet eller om den part som kommit hit på
grund av anknytning har hunnit bli väl etablerad i
arbetslivet.
Motioner
I motion Sf1 yrkande 14 av Gudrun Schyman m.fl. (v)
begärs ett tillkännagivande om utfärdande av en
tidsbegränsad förordning för att hjälpa kvinnor som
misshandlats medan uppskjuten invandringsprövning
pågår. Motionärerna hänvisar till att den
parlamentariska kommittén NIPU kommer att lägga fram
förslag avseende uppskjuten invandringsprövning. Det
kommer dock att ta lång tid innan beredningen av
ärendet är klar, och i avvaktan härpå bör en
tidsbegränsad förordning utfärdas för att hjälpa de
kvinnor som just nu hotas av avvisning.
Margareta Viklund (kd) vänder sig i motion Sf606
mot den kontaktförmedling som förekommer i syfte att
locka utländska kvinnor till Sverige. Verksamheten
har enligt motionären blivit så omfattande att man
kan tala om importverksamhet. Ett sätt att minska
verksamheten med kontaktförmedling är att inte
tillåta annonsering om kontakt och förmedling av
utländska kvinnor. I yrkande 1 begärs ett
tillkännagivande om detta. Motionären framhåller
vidare att av bl.a. humanitära och medmänskliga skäl
bör inte tvåårsregeln automatiskt tillämpas om ett
äktenskap eller samboende upphör inom två år på
grund av misshälligheter och hon begär i yrkande 2
ett tillkännagivande härom. Även Ragnwi Marcelind
(kd) vänder sig i motion Sf619 mot den verksamhet
som innebär att kvinnor utnyttjas och luras att
komma till Sverige genom s.k. förmedlingsverksamhet.
I yrkande 1 begärs ett tillkännagivande om en
utredning av verksamheten. Motionären anser också
att den s.k. tvåårsregeln bör tas bort och hon begär
i yrkande 2 ett tillkännagivande härom. Vidare
anförs att Invandrarverket bör få tillstånd att
granska mäns bakgrund genom att få tillgång till
kriminalregister och på så sätt få möjlighet att
utröna om det tidigare finns vandelsanmärkning mot
en man som ansöker om att ta hit en utländsk kvinna.
I yrkande 3 begärs ett tillkännagivande härom.
I motion Sf620 yrkande 6 av Kerstin-Maria Stalin
m.fl. (mp) begärs ett tillkännagivande om kvinnor
och tvåårsregeln. Motionärerna menar att det inte är
rimligt att misshandlade och andra kvinnor som fått
tillfälliga uppehållstillstånd inte skall få stanna
i Sverige efter en skilsmässa eller separation. Om
det inte kan riktas allvarliga vandelsanmärkningar
mot kvinnan bör hon få permanent uppehållstillstånd.
I motion Sf632 av Bo Könberg och Barbro Westerholm
(fp) framhålls att det inte är rimligt att enskilda
tjänstemän gör subjektiva bedömningar av äktheten i
makars kärlek. För att ifrågasätta ett sådant
förhållande bör det enligt motionärerna krävas
handfasta bevis på att det rör sig om skenäktenskap.
I yrkande 8 (delvis) begärs ett tillkännagivande
härom.
Helena Bargholtz m.fl. (fp) framhåller i motion
So462 att kvinnor som lockats till Sverige under
förespegling om äktenskap kan komma att utvisas om
de vistats här kortare tid än två år. Om kvinnorna i
förhållandet utsatts för misshandel bör de få stanna
i Sverige. I yrkande 18 begärs ett tillkännagivande
härom.
Utskottets bedömning
Den s.k. Ankytningsutredningen lade i november 1997
fram betänkandet Uppehållstillstånd på grund av
anknytning (SOU 1997:152). Betänkandet överlämnades
genom ett regeringsbeslut i februari 1998 till NIPU
för beaktande. I NIPU:s betänkande anförs att
kommittén till stora delar ställer sig bakom
förslagen i Anknytningsutredningens betänkande.
Kommittén betonar att förslagen inte får leda till
att möjligheterna att få uppehållstillstånd
försvåras för de seriösa anknytningarna, som utgör
merparten av alla anknytningar. Kommittén instämmer
i Anknytningsutredningens förslag att systemet med
uppskjuten invandringsprövning bör behållas och att
en så central princip skall framgå direkt av lagen.
Enligt kommittén bör utgångspunkten vara att med bra
utredning som grund bedöma, om det är fråga om ett
seriöst förhållande. I normalfallet krävs det att
såväl sökanden som referenspersonen hörs muntligen.
När det är fråga om förhållanden som kan konstateras
ha sin bakgrund i ett traditionellt kulturmönster
bör uppehållstillstånd kunna beviljas, trots att
parterna träffats i mycket begränsad omfattning och
kanske saknar vetskap om varandra. Kommittén pekar
dock på vikten av att särskilt grundliga muntliga
utredningar görs när det är fråga om sådana
arrangerade äktenskap. Vidare föreslår kommittén att
endast om särskilda skäl talar mot att tillstånd ges
skall ansökan avslås, trots att förhållandet i sig
framstår som seriöst. Ett sådant skäl kan vara att
det finns en påtaglig risk för att sökanden kommer
att utsättas för våld eller allvarliga kränkningar i
förhållandet. För att någon riskbedömning skall
kunna göras, krävs det att kontrollen av framför
allt referenspersonerna ökar. Referenspersoner bör,
anförs det i betänkandet, i samband med utredningen
alltid tillfrågas om tidigare
äktenskap/samboförhållanden och om eventuella domar
för brott. Utdrag ur polisregister bör alltid kunna
hämtas in rörande referenspersonen. Invandrarverket
bör få rätt till terminalåtkomst till polisregister
såvitt avser uppgift om en person förekommer i
registret eller inte och om vederbörande dömts för
brott mot 3, 4 eller 6 kap. brottsbalken. Fortsatt
uppehållstillstånd skall kunna beviljas trots att
förhållandet upphört, om sökanden eller sökandens
barn utsatts för våld av referenspersonen eller för
handlingar som innefattar allvarlig kränkning av
sökandens eller barnets frihet eller frid. Denna
reglering skall framgå av utlänningslagen. I det
fall det görs sannolikt att sökanden eller dennes
barn utsatts för övergrepp av allvarlig art under
sammanboendet och förhållandet upphört främst på
grund av detta skall uppehållstillstånd i regel
beviljas. Detta förutsätter dock dels att
sammanboendet inte varit helt kortvarigt, dels att
det från början varit fråga om ett seriöst
förhållande.
Utskottet anser att det fortsatta beredningsarbetet
skall avvaktas och avstyrker motionerna Sf1 yrkande
14, Sf606 yrkandena 1 och 2, Sf619, Sf620 yrkande 6,
Sf632 yrkande 8 i denna del och So462 yrkande 18.
Kostnaderna för asylpolitiken
Motion
Sten Andersson (m) begär i motion Sf601 att
regeringen redovisar de totala kostnaderna och
intäkterna för asyl- och flyktingpolitiken fr.o.m.
år 1985. Enligt motionären visar ett antal utförda
attitydundersökningar att svenska folket är kritiskt
till den förda flyktingpolitiken, och många menar
bl.a. att den är för dyr. Ett klarläggande av såväl
kostnaderna som intäkterna av flyktingpolitiken
skulle därför enligt motionären vara av värde.
Utskottets bedömning
Utskottet anförde med anledning av ett likalydande
yrkande i betänkande 1997/98:SfU9 att i en rapport
till Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi
(ESO) av Jan Ekberg, biträdande professor i
nationalekonomi, och Lars Andersson, ekon. dr i
nationalekonomi (Invandring, sysselsättning och
ekonomiska effekter, Ds 1995:68) har frågor om
kostnader för invandringen belysts. Utskottet fann
inte anledning för riksdagen att begära en
redovisning för flyktingpolitikens kostnader och
intäkter fr.o.m. år 1985.
Utskottet vidhåller denna uppfattning och avstyrker
motion Sf601.
Arbetstillstånd m.m.
Motioner
I motion Sf607 yrkande 2 av Ulf Kristersson m.fl. (m) begärs
förslag om ökad möjlighet till uppehållstillstånd
och arbetstillstånd. Enligt motionärerna är det i
nuläget endast ett par hundra personer som beviljas
arbets- och uppehållstillstånd per år. En noggrann
prövning av försörjningsmöjligheter och
arbetserbjudande måste ske när en utländsk
medborgare, utan att vara flykting eller
unionsmedborgare, ansöker om uppehållstillstånd. En
utökning av möjligheterna härtill skulle enligt
motionärerna vara till stor nytta för Sverige.
Carin Lundberg och Karl Gustav Abramsson (s) begär i
motion Sf633 ett tillkännagivande om behovet av att
reglera organiserad bärplockning av utländska
medborgare. Motionärerna uppger att det blivit allt
vanligare att utländska medborgare i organiserad
form lockas till Sverige under förespegling av
lättförtjänta pengar. Förhållandena för dessa under
vistelsen i Sverige har framför allt under
föregående sommar i många fall varit miserabla. Det
är därför nödvändigt med någon form av reglering i
dessa fall.
Utskottets bedömning
I och med att Sverige blev medlem i Europeiska unionen
öppnades den svenska arbetsmarknaden för flera
hundra miljoner människor. Beträffande
arbetskraftsinvandring i övrigt anfördes i den
migrationspolitiska propositionen bl.a. följande.
Även om arbetskraftsinvandring i normalfallet inte
bör ske, bör undantag kunna ske främst beträffande
nyckelpositioner inom industrin och näringslivet i
övrigt. Det kan vara fråga om personer som behövs
för kvalificerad forskning, produktutveckling eller
introduktion av ny teknik. Undantag skall enligt
propositionen också kunna göras inom det kulturella
området.
Mot bakgrund av det anförda avstyrker utskottet
motion Sf607 yrkande 2.
Utländska bärplockare är en vanlig företeelse under
de svenska somrarna. Bärplockarna kan delas in i två
kategorier. En första kategori utgörs av dem vilka
fått arbetstillstånd för säsongarbete. Ett sådant
tillstånd gäller under tre månader under tiden
mellan den 15 maj och den 15 oktober. För att få ett
sådant tillstånd ställs det krav på bl.a. att det
finns bostad i Sverige, att ansökan lämnas in minst
sex veckor före beräknad inresa i Sverige samt att
utlänningen fått ett skriftligt arbetserbjudande
från en blivande arbetsgivare. En andra kategori av
utländska bärplockare är de som säljer bären till en
uppköpare. Dessa kommer hit på vanliga turistvisa, i
den mån sådana krävs. Utskottet har erfarit att
bl.a. Invandrarverket och Arbetsmarknadsstyrelsen nu
arbetar på att åtgärda problemet.
Arbetsmarknadsstyrelsen avser att utarbeta ett
generellt yttrande om att det skall krävas
arbetstillstånd för bärplockare som i organiserad
form bjuds in till Sverige. Invandrarverket avser
att se över sin praxis vad gäller beviljande av
visum, närmast innebärande att de normala villkoren
för visering skall vara uppfyllda, dvs. att
vederbörande skall ha en tur- och returbiljett samt
ha medel för sitt uppehälle under vistelsen i
Sverige.
Utskottet kan konstatera att ett arbete på
myndighetsnivå pågår med att skapa regler i syfte
att motverka att utländska bärplockare kommer hit
och under vistelsen här far illa. Det anförda får
anses tillgodose syftet med motion Sf633.
Tidsbegränsade uppehållstillstånd
Gällande ordning
Uppehållstillstånd innebär tillstånd att resa in i och vistas
i Sverige under viss tid (tidsbegränsat
uppehållstillstånd) eller utan tidsbegränsning
(permanent uppehållstillstånd).
Även bestämmelserna om tidsbegränsade
uppehållstillstånd har ändrats fr.o.m. den 1 januari
1997. De förutvarande bestämmelserna om
tidsbegränsade uppehållstillstånd till tillfälligt
skyddsbehövande har nu kompletterats med en
möjlighet för regeringen att i fråga om en viss
grupp av utlänningar meddela föreskrifter om att den
som söker uppehållstillstånd som skyddsbehövande och
som bedöms ha ett tillfälligt behov av skydd här i
landet får ges ett tidsbegränsat uppehållstillstånd.
Detta får beviljas för en sammanlagd tid av högst
två år och, om ett program för att förbereda
återvändandet har inletts innan dess, förlängas med
högst två år. Möjligheterna för barn och föräldrar
till barn att få ett motsvarande uppehållstillstånd
är begränsade till att gälla barn under 18 år.
Regeringens föreskrifter skall anmälas till
riksdagen genom en särskild skrivelse inom tre
månader.
Invandrarverket har dock alltid möjlighet att välja
mellan att utfärda ett tidsbegränsat
uppehållstillstånd eller ett permanent sådant.
Motion
Bo Könberg och Barbro Westerholm (fp) begär i motion
Sf632 yrkande 9 ett tillkännagivande om att avveckla
tillfälliga uppehållstillstånd. Att tvinga
flyktingar tillbaka till hemlandet efter att ha
tillbringat åtskilliga år här i landet är enligt
motionärerna både inhumant och ohanterligt. Däremot
kan det i situationer med massflykt vara lämpligt
att, efter regeringsbeslut, bevilja personer från
ett visst område ett tillfälligt uppehållstillstånd.
Av rättssäkerhetsskäl bör sådana beslut inte omfatta
längre tid än två. Förlängning med sex månader högst
två gånger bör dock kunna ske i vissa fall.
Utskottets bedömning
Utskottet avstyrkte i betänkande 1997/98:SfU9 ett
likalydande yrkande eftersom utskottet inte var
berett att tillstyrka en avveckling av möjligheten
att bevilja uppehållstillstånd för viss tid eller
att ändra de nyligen beslutade reglerna om
tidsbegränsade uppehållstillstånd vid
massflyktssituationer. Utskottet vidhåller denna
uppfattning och avstyrker motion Sf632 yrkande 9.
Återkallelse av uppehållstillstånd
Gällande ordning
Från och med den 1 januari 1998 gäller enligt 2 kap.
9 § utlänningslagen att återkallelse av
uppehållstillstånd får ske i de fall en utlänning
medvetet lämnat oriktiga uppgifter om sin identitet
av betydelse för att få tillståndet eller medvetet
förtigit omständigheter av sådan betydelse. Om
utlänningen vistats här mer än fyra år med
uppehållstillstånd får beslut om återkallelse fattas
endast om synnerliga skäl föreligger.
Motion
I motion Sf620 yrkande 7 av Kerstin-Maria Stalin
m.fl. (mp) begärs ett tillkännagivande om att
återkallelse av uppehållstillstånd inte skall få ske
efter tre år om inte synnerliga skäl föreligger. Om
barn under 18 år är föremål för ett sådant beslut
skall den största restriktivitet föreligga.
Utskottets bedömning
Vid behandling av proposition 1997/98:36
Återkallelse av uppehållstillstånd anförde utskottet
i sitt av riksdagen godkända betänkande 1997/98:SfU7
bl.a. följande. När det gäller den tid som skall ha
gått för att synnerliga skäl skall krävas för
återkallelse anser utskottet att vissa jämförelser
bör kunna göras dels med tidsgränserna för
synnerliga skäl på grund av brott, dels med
kvalifikationstiden för svenskt medborgarskap.
Utskottet ansåg därvid att regeringens förslag om
att det skall krävas synnerliga skäl för att
återkalla uppehållstillståndet för den som vistats
här mer än fyra år med uppehållstillstånd var en
lämplig avvägning.
Utskottet vidhåller denna uppfattning och avstyrker
motion Sf620 yrk-ande 7.
Visering
Gällande ordning
En utlänning som reser in i eller vistas i Sverige skall ha
visering om inte utlänningen har uppehållstillstånd
eller är medborgare i annat nordiskt land.
Regeringen får föreskriva andra undantag från kravet
på visering. Visering innebär tillstånd att resa in
i och vistas i Sverige under viss kortare tid och
får ges för högst tre månaders vistelse vid varje
tillfälle om inte annat följer av föreskrifter som
regeringen meddelar. Visering får begränsas även i
övrigt och får förenas med de villkor som kan
behövas.
Regeringens föreskrifter om undantag från
viseringsplikt m.m. finns i 2 kap.
utlänningsförordningen. Enligt 6 § får visering ges
för längre tid än tre månader, dock högst ett år, om
det föreligger särskilda skäl för det.
Sveriges anslutning till EU har inneburit att
Sverige fått införa viseringskrav för medborgare i
ytterligare några stater. En svensk anslutning till
det s.k. Schengensamarbetet kommer att medföra att
medborgare i fler stater kommer att bli
viseringsskyldiga.
Motioner
I motion Sf616 yrkande 2 av Tommy Waidelich och
Yilmaz Kerimo (s) begärs ett tillkännagivande om
viseringskrav inom EU. Enligt motionärerna bör
viseringskravet för dem som fått uppehållstillstånd
i ett EU-land avskaffas.
Cinnika Beiming och Yilmaz Kerimo (s) begär i motion
Sf618 ett tillkännagivande om besöksvisum. Många som
ansöker om besöksvisum får enligt motionärerna
avslag på sina ansökningar. Detta för att en del som
erhållit sådant visum inte har återvänt till sina
hemländer utan stannat i Sverige och ansökt om
uppehålls- och arbetstillstånd. Ett sådant
förfaringssätt av vissa personer bör enligt
motionärerna inte föranleda att andra drabbas av
negativa beslut. Ett avslag på visumansökan kan i
många fall leda till familjetragedier. Besöksvisum
bör enligt motionärerna beviljas med större
generositet. Regeringen bör därför se över rutinerna
och riktlinjerna för beviljande av besöksvisum.
Utskottets bedömning
Beträffande viseringspolitiken anförde utskottet
senast i betänkande 1997/98:SfU9 med anledning av
några motioner att när det gäller besök av
släktingar och besök av kommersiella och kulturella
skäl har regeringen understrukit vikten av att
viseringskrav inte i onödan försvårar detta. Vikten
av att sådana förbindelser underlättas måste alltid
vägas in när viseringsansökningar prövas. Vidare
erinrades om att det ankommer på Invandrarverkets
styrelse att besluta bl.a. om riktlinjer för verkets
beslut i ärenden om visering och om att
representanter för flera riksdagspartier ingår i
styrelsen. Utskottet ansåg att dessa uttalanden och
den möjlighet att förlänga viseringstiden till ett
år som införts år 1995 tillgodosåg motionerna. I ett
skriftligt svar på en fråga, om regeringen avser att
verka för att underlätta möjligheterna för människor
att erhålla visum för besök hos släktingar i
Sverige, har statsrådet Pierre Schori den 9 februari
1999 svarat att det inom Regeringskansliet för
närvarande pågår ett arbete som syftar till att på
ett bättre sätt följa upp viseringsansökningar och
ansökningar om uppehållstillstånd. Genom detta
arbete får Invandrarverket tillgång till ytterligare
underlag vid sin prövning av viseringsansökningar i
framtiden.
Utskottet anser att syftet med motion Sf618 får
anses tillgodosett med vad utskottet anfört.
Uppehållstillstånd i ett av EU:s medlemsländer
innebär inte rätt att fritt förflytta sig mellan
unionsländerna. Utskottet har i andra sammanhang (se
t.ex. 1997/98:SfU4y) framhållit vikten av att
tredjelandsmedborgare som är bosatta i ett
unionsland ges ökade möjligheter att erhålla arbets-
och uppehållstillstånd i andra medlemsländer.
Utskottet vill också framhålla att enligt artikel
73j.3 i Amsterdamfördraget skall rådet besluta om
åtgärder som fastställer de villkor enligt vilka
medborgare i tredje land skall ha frihet att resa
inom medlemsstaternas territorium under en period av
högst tre månader. Innebörden av denna bestämmelse
är att både tredjelandsmedborgare som är
viseringspliktiga, men som uppehåller sig legalt i
en medlemsstat, och tredjelandsmedborgare som är
viseringsfria skall kunna röra sig fritt inom EU
under en period av tre månader. Motsvarande
bestämmelser finns också i Schengenöverenskommelsen.
Utskottet kan vidare konstatera att i rådets och
kommissionens handlingsprogram den 9 december 1998
för att på bästa sätt genomföra bestämmelserna i
Amsterdamfördraget om upprättande av ett område med
frihet, säkerhet och rättvisa, anges under punkt 38
c Åtgärder inom området för invandring bl.a. att
frågan om rätten för medborgare i tredje land som
har uppehållstillstånd inom ett unionsland att
bosätta sig i valfri medlemsstat i unionen inom kort
skall diskuteras i en arbetsgrupp. Utskottet anser
mot denna bakgrund det rimligt att ett arbete sker i
syfte att åstadkomma viseringsfrihet mellan
unionsländerna för dem som fått uppehållstillstånd i
ett unionsland. Det anförda får anses tillgodose
syftet med motion Sf616 yrkande 2.
Resedokument
Gällande ordning
Enligt 3 kap. 7 § utlänningslagen kan
Invandrarverket för flyktingar och statslösa utfärda
en särskild legitimationshandling för resor utanför
Sverige (resedokument) enligt föreskrifter som
regeringen meddelar. Ett resedokument skall enligt 1
kap. 10 § utlänningsförordningen utfärdas för viss
tid och får, då det utfärdas, förses med anteckning
om att innehavarens identitet inte är styrkt. Enligt
11 § får Invandrarverket utfärda främlingspass för
en utlänning som saknar handling som gäller som pass
och saknar möjlighet att skaffa sådan handling.
Invandrarverket får utfärda främlingspass även i
andra fall, om det finns särskilda skäl. Även
främlingspass kan förses med anteckning om att
identiteten inte är styrkt.
Motioner
Gudrun Schyman m.fl. (v) anför i motion Sf1 att en
anteckning i resedokument eller främlingspass om ej
styrkt identitet närmast gör dokumenten obrukbara.
Med tanke på de negativa konsekvenser en sådan
anteckning kan få för den enskilde och även dennes
anhöriga bör möjligheten att göra sådan anteckning
inte få förekomma. I yrkande 12 begärs ett
tillkännagivande härom.
I motion Sf616 yrkande 1 av Tommy Waidelich och
Yilmaz Kerimo (s) begärs ett tillkännagivande om
främlingspass. Enligt motionärerna är själva
benämningen främlingspass ett problem eftersom många
upplever ordet som nedvärderande. Enligt
motionärerna skulle man i stället kunna benämna
dokumentet resepass.
Utskottets bedömning
Utfärdande av resedokument eller främlingspass
innebär att vederbörande får en
legitimationshandling som identifierar henne eller
honom. Detta innebär att vederbörande myndighet
borgar för att identiteten är styrkt. Anteckning om
ej styrkt identitet är inte ovillkorlig, och
utskottet utgår från att denna möjlighet används med
den varsamhet som så erfordras. Utskottet avstyrker
bifall till motion Sf1 yrkande 12.
Enligt vad utskottet erfarit är uttrycket
främlingspass ett väl inarbetat begrepp och ett byte
av benämning skulle kunna vara ägnat att skapa
förvirring. Utskottet har också erfarit att det
internationellt vedertagna uttrycket är "alien's
passport". Utskottet avstyrker bifall till motion
Sf616 yrkande 1.
Avvisning och utvisning
Gällande ordning
I 4 kap. utlänningslagen anges under vilka förhållanden en
utlänning får avvisas eller utvisas ur landet. De
formella grunderna för avvisning, bl.a. att
utlänningen inte har pass, visering eller
uppehållstillstånd eller erforderligt
arbetstillstånd, anges i 1 §. Någon tidsgräns för
avvisning på sådana grunder finns inte. De
materiella grunderna, t.ex. att det kan antas att
han eller hon kommer att sakna tillräckliga medel,
finns i 2 §. Avvisning i dessa fall får inte ske
senare än tre månader efter utlänningens ankomst
till Sverige och inte om han eller hon har visering
eller uppehållstillstånd.
Invandrarverket skall pröva ärendet om avvisning om
utlänningen söker asyl här eller utan avbrott har
vistats i Sverige mer än tre månader efter ankomsten
när frågan väcks om utlänningens avvisning. Har den
centrala utlänningsmyndigheten i annat nordiskt land
begärt att utlänningen skall avvisas skall även
denna fråga prövas av Invandrarverket. I andra fall
skall polismyndigheten pröva frågan om avvisning,
men skall överlämna ärendet till Invandrarverket om
myndigheten anser det tveksamt om avvisning bör ske.
En utlänning får utvisas om han eller hon
uppehåller sig här efter det att
uppehållstillståndet löpt ut eller återkallats. Även
dessa beslut fattas av Invandrarverket.
Om en ansökan om uppehållstillstånd avslås eller
uppehållstillståndet återkallas medan utlänningen
befinner sig i Sverige, skall samtidigt beslut om
avvisning eller utvisning meddelas om inte särskilda
skäl talar mot detta. När frågan om avvisning eller
utvisning prövas skall hänsyn tas till om
utlänningen på grund av reglerna om verkställighet
inte kan sändas till ett visst land eller det annars
finns särskilda hinder mot att avgörandet
verkställs. I avvisnings- eller utvisningsbeslutet
skall ges de anvisningar om verkställigheten som
prövningen föranleder.
Bestämmelser om verkställighet av avvisnings- och
utvisningsbeslut finns i 8 kap. utlänningslagen.
Enligt 1 § får en avvisning eller utvisning aldrig
verkställas till ett land om det finns skälig
anledning att tro att utlänningen där skulle vara i
fara att straffas med döden eller med kroppsstraff
eller att utsättas för tortyr eller annan omänsklig
eller förnedrande behandling eller bestraffning, och
inte heller till ett land där han inte är skyddad
mot att sändas vidare till ett land där han skulle
vara i sådan fara. Denna bestämmelse fick sin
nuvarande utformning i och med lagändringarna som
trädde i kraft den 1 januari 1997 och innebar en
anpassning till Europakonventionen.
Finns inte ovan nämnda hinder mot verkställigheten
skall utlänningen sändas till sitt hemland eller, om
möjligt, till det land från vilket han eller hon kom
till Sverige. Går inte detta eller finns det andra
särskilda skäl får utlänningen i stället sändas till
något annat land.
Invandrarverket får förordna att verkets beslut om
avvisning får verkställas även om det inte vunnit
laga kraft (omedelbar verkställighet), om det är
uppenbart att det inte finns grund för asyl och att
uppehållstillstånd inte heller skall beviljas på
någon annan grund. Beslut om omedelbar
verkställighet får meddelas senare än tre månader
efter den första ansökan om uppehållstillstånd efter
ankomsten till landet bara om synnerliga skäl talar
för detta.
Ett beslut om avvisning eller utvisning anses
verkställt om utlänningen lämnat landet och beslutet
vunnit laga kraft. Andra beslut än sådana som
meddelats av allmän domstol preskriberas om beslutet
inte har verkställts inom fyra år efter det att det
vunnit laga kraft. Har utlänningen inte kunnat
anträffas för verkställighet inom fyraårstiden och
frågan om verkställighet kommer upp därefter, skall
beslutet anses verkställt genom att utlänningen
lämnat landet och beslutet har vunnit laga kraft, om
inte annat visas.
Motioner
I motion Sf1 av Gudrun Schyman m.fl. (v) framhålls
att handläggningstiderna i ärenden om
uppehållstillstånd sedan länge varit oacceptabelt
långa. Detta innebär svåra psykiska påfrestningar
för dem som väntar på beslut. I yrkande 13 begärs
förslag om sådan ändring av utlänningslagen att den
asylsökande som inte inom två år från ansökan fått
ett lagakraftvunnet beslut om avvisning som också
verkställts skall beviljas uppehållstillstånd om det
inte föreligger synnerliga skäl häremot eller den
asylsökande själv medverkat till tidsutdräkten.
Kerstin-Maria Stalin m.fl. (mp) framhåller i motion
Sf620 att man måste värna om de flyktingar som
tvingas hålla sig gömda här i landet. De som gömmer
sig har oftast fullgoda skäl till detta och i vart
fall hyser de en välgrundad subjektiv rädsla för att
de skall råka illa ut om de återförs till sitt
hemland. Dessa människor bör erhålla någon form av
amnesti och bör efter tre års vistelse få tillstånd
att stanna här i landet. I yrkande 5 begärs ett
tillkännagivande härom.
I motion U632 yrkande 2 av Margareta Viklund m.fl.
(kd) begärs ett tillkännagivande om att inga
konvertiter eller personer som på annat sätt anses
ha brutit mot iransk eller islamsk lag skall skickas
tillbaka till Iran. Enligt motionärerna har
rapporterats en dramatisk ökning av avrättningar i
Iran. Rättssäkerheten är obefintlig och en stor del
av avrättningarna gäller politiska fångar som
anklagas för opposition mot regeringen. Tortyr och
misshandel är vanligt förekommande och förhållandena
i fängelserna är inte människovärdiga.
Utskottets bedömning
Utskottet är väl medvetet om att det i många ärenden
om uppehållstillstånd förekommer alltför långa
handläggningstider. Utskottet utgår från att
myndigheterna gör vad på dem ankommer för att i
görligaste mån förkorta dessa tider. Såsom framhålls
i motion Sf1 innebär väntan på ett beslut ofta en
svår påfrestning för den sökande som är i ett
utsatt läge. Utskottet kan dock inte tillstyrka en
tidsgräns efter vilken uppehållstillstånd generellt
skulle beviljas. Utskottet avstyrker motion Sf1
yrkande 13.
Preskriptionstiden för avvisnings- och
utvisningsbeslut förlängdes från två till fyra år i
samband med att den nuvarande utlänningslagen
infördes. Ändringen gjordes mot bakgrund av att det
blivit allt vanligare att utlänningar höll sig undan
verkställighet under långa tider. Efter en
preskription av ett avvisnings- eller
utvisningsbeslut behöver utlänningen fortfarande ha
tillstånd att stanna här. Om ett sådant tillstånd
skall ges eller inte måste bedömas med hänsyn till
omständigheterna i de enskilda fallen. Utskottet
avstyrker motion Sf620 yrkande 5.
Ett förbud mot verkställighet finns, som framgått
ovan, för verkställighet till ett land om det finns
skälig anledning att tro att utlänningen där skulle
vara i fara att straffas med döden eller med
kroppsstraff eller att utsättas för tortyr eller
annan omänsklig eller förnedrande behandling eller
bestraffning. En individuell bedömning av om nämnda
verkställighetshinder föreligger sker i varje
enskilt fall och mot bakgrund härav avstyrker
utskottet motion U632 yrkande 2.
Utvisning på grund av brott
Gällande ordning
Enligt 4 kap. 7 § utlänningslagen får en utlänning utvisas ur
Sverige om han dömts för ett brott som kan leda till
fängelse eller om en domstol undanröjer en
villkorlig dom eller skyddstillsyn som utlänningen
har dömts till. När det rör sig om mindre allvarliga
brott kan dock utlänningen utvisas endast om
brottsligheten är systematisk eller upprepad och
under förutsättning att påföljden bestäms till ett
svårare straff än böter i det mål utvisningsfrågan
är aktuell. Oberoende av återfallsrisk kan utvisning
ske vid vissa svårare former av brott. När en
domstol överväger om en utlänning bör utvisas skall
den ta hänsyn till utlänningens anknytning till det
svenska samhället. Därvid skall domstolen särskilt
beakta utlänningens levnadsomständigheter och
familjeförhållanden samt hur länge utlänningen har
vistats i Sverige. En utlänning som vistats i
Sverige med permanent uppehållstillstånd sedan minst
fyra år när åtal väcktes eller som då var bosatt i
Sverige sedan minst fem år får utvisas endast om det
finns synnerliga skäl. Detsamma gäller för
medborgare i annat nordiskt land som vid angiven
tidpunkt hade varit bosatt här sedan minst två år.
För flyktingar gäller särskilda mycket starka
begränsningar av möjligheterna till utvisning. En
utlänning som kom till Sverige innan han fyllde 15
år och som när åtal väcktes hade vistats här sedan
minst fem år får över huvud taget inte utvisas på
grund av brott.
Ett beslut om utvisning på grund av brott skall
innehålla förbud för utlänningen att återvända till
Sverige under viss tid eller utan tidsbegränsning.
En domstols beslut om utvisning får inte verkställas
förrän ådömt fängelsestraff avtjänats eller
verkställigheten flyttats över till annat land. Om
domstolen inte funnit att skäl till utvisning
föreligger på grund av brottet och det samtidigt
föreligger ett av Invandrarverket fattat
lagakraftvunnet beslut om avvisning eller utvisning
finns dock inte något formellt hinder mot att
avvisning eller utvisning sker innan
fängelsestraffet avtjänats.
Motioner
I motion Sf605 av Ingvar Eriksson och Ola Karlsson
(m) begärs ett tillkännagivande om att
utvisningsbeslut skall verkställas efter det att de
sammanlagda fängelsestraffen avtjänats. I motionen
anförs att strafftiden på grund av tillkommande
förseelser kan bli så lång att tiden för
utvisningsbeslutet löpt ut. Den dömde kan då efter
avtjänat fängelsestraff fritt vistas i landet.
Motionärerna framhåller också att oaktat domstols
beslut om utvisning inte är att betrakta som en
påföljd måste ändå utvisningsbeslutets intentioner
vara en del av en väl motiverad bedömning av den
dömdes möjligheter att klara sin livsföring här i
landet.
Gun Hellsvik m.fl. (m) framhåller i motion Sf622 att
tillgänglig statistik visar att andelen utländska
medborgare som i samband med en dom fått ett
utvisningsbeslut inte har ökat trots att avsikten
med den lagstiftning som trädde i kraft den 1 juli
1994 var att reglerna skulle skärpas. Motionärernas
uppfattning är att utvisning skall kunna ske
oberoende av risk för fortsatt brottslig verksamhet,
då en utländsk medborgare döms för ett brott där
fängelse i mer än sex månader ingår i straffskalan.
Utvisning skall också kunna ske om en utlänning döms
för andra gången för brott där fängelse ingår i
straffskalan även i de fall påföljden inte inneburit
fängelse. Utvisning skall också kunna ske då en
utländsk medborgare döms för första gången om
straffet är fängelse. Enligt motionärerna skall
utländska medborgare som begår brott inte kunna
undgå utvisning enbart på den grunden att han här
haft ett kortvarigt förhållande med barn som följd.
I yrkande 1 begärs förslag till ändring i
utlänningslagen i enlighet med det anförda.
Utskottets bedömning
Utskottet har i det av riksdagen godkända
betänkandet 1997/98:SfU7 behandlat ett likadant
yrkande som framställs i motion Sf605. Utskottet
anförde därvid att när en domstol beslutar om
utvisning på grund av brott skall beslutet innehålla
förbud för utlänningen att återvända till Sverige
under viss tid eller utan tidsbegränsning.
Tidsbegränsning är dock huvudregel och de tider som
kommer i fråga är i allmänhet fem eller tio år. Även
så kort tid som två år förekommer undantagsvis.
Enligt 4 kap. 9 § utlänningslagen får en domstol,
när den enligt 34 kap. brottsbalken beslutar att
förändra en påföljd som en utlänning har dömts till,
också meddela det beslut beträffande utvisningen som
förändringen av påföljd ger anledning till.
Bestämmelsen innebär bl.a. att, om domstolen
beslutar att utlänningen skall utvisas för det nya
brottet, domstolen antingen kan förlänga tiden för
återreseförbudet enligt den tidigare domen eller
också ersätta det tidigare utvisningsbeslutet med
ett nytt som då omfattar även det tidigare beslutet.
Ett sådant beslut förutsätter i och för sig inte
någon ändring av brottspåföljden, eftersom ändringen
beträffande utvisningen i detta fall föranleds av
att den nya brottsligheten i sig anses böra medföra
utvisning. Utskottet pekade också på att en domstols
beslut om utvisning på grund av brott inte är en
påföljd utan en särskild rättsverkan på grund av
brottet. Om det i något enstaka fall inträffar att
tiden för ett åter-reseförbud gått till ända efter
det att den dömde avtjänat ett fängelsestraff är det
därför inte rimligt att tiden för förbudet börjar
löpa vid denna tidpunkt. Utskottet avstyrkte bifall
till motionen.
Utskottet vidhåller sin tidigare intagna ståndpunkt
och avstyrker bifall till motion Sf605. Utskottet
kan heller inte tillstyrka motion Sf622 yrkande 1.
Rättssäkerhet och handläggning
Motioner
Utskottet behandlar under denna rubrik ett antal
motionsyrkanden som rör processen i
utlänningsärenden.
I motion Sf603 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m)
begärs förslag från regeringen innebärande att
överklagandemöjligheten i asylärenden utformas så
att reell likhet inför lagen skall gälla inom
rättssystemet. Motionären anför att en asylsökande i
dag kan få ett avvisnings- eller utvisningsbeslut
prövat i princip hur många gånger som helst, låt
vara att nya skäl visserligen skall ha tillkommit.
Enligt motionären innebär detta risker för att
sådana skäl mer eller mindre konstrueras, i
synnerhet som alternativet i många fall kan vara
traumatiskt.
Gudrun Schyman m.fl. (v) begär i motion Sf1 yrkande
7 att en utredning tillsätts med uppgift att föreslå
ändringar i sekretesslagen för att stärka
sekretessen till skydd för den enskilde i samband
med ambassadutredningar i asylärenden. Enligt
motionärerna händer det att känslig information
hanteras vårdslöst av ambassaderna. Ofta används
lokalanställd personal för att genomföra
utredningar, trots att detta innebär stora risker
från sekretessynpunkt.
Bo Könberg och Barbro Westerholm (fp) anför i
motion Sf632 att om Utlänningsnämnden i ett
avslagsbeslut har en annan motivering för avslaget
än Invandrarverket skall den klagande beredas
möjlighet att ta del av denna innan nämnden fattar
beslut. I yrkande 4 begärs ett tillkännagivande om
det anförda. I yrkande 6 begärs dessutom ett
tillkännagivande om en nedläggning av
Utlänningsnämnden eftersom denna inte längre har
någon trovärdighet. Vidare anför motionärerna att
myndigheterna skall ha full rätt att pröva skälen
för ett beslut även om dessa skäl redan tidigare
varit föremål för en bedömning. I yrkande 5 begärs
ett tillkännagivande härom. Motionärerna anser också
att de asylsökandes ställning behöver stärkas. Som
exempel härpå anger motionärerna att i de fall en
asylsökande lämnat in ett specialistutlåtande
utfärdat av läkare så skall Invandrarverkets
förtroendeläkare, som har att bedöma detta
utlåtande, ha samma specialistkompetens. I yrkande 8
(delvis) begärs ett tillkännagivande härom.
Birger Schlaug m.fl. (mp) anför i motion Sf626 att
det är mycket långa väntetider i asylärenden och att
åtgärder måste vidtas för att förkorta dessa. I
yrkande 1 begärs ett tillkännagivande härom.
Motionärerna begär dessutom i yrkande 3 ett
tillkännagivande om Utlänningsnämnden. Motionärerna
anser att om det infördes en längsta tid om två år,
för barnfamiljer 18 månader, inom vilken besked om
uppehållstillstånd måste beslutas så skulle detta
innebära att Utlänningsnämnden eller annan
överklagandeinstans fick större utrymme för de mer
svårutredda ärendena.
Även Yvonne Ruwaida (mp) framhåller i motion Sf635
att väntetiderna blivit alltför långa och att detta
undergräver människors rättssäkerhet. Motionären
anser att efter ett års vistelse här i landet skall
permanent uppehållstillstånd automatiskt beviljas. I
yrkande 4 begärs ett tillkännagivande härom.
Utskottets bedömning
I budgetpropositionen 1998/99:1 för år 1999
framhålls under utgiftsområde 8 Invandrare och
flyktingar att det fortfarande är alltför långa
tider de asylsökande vistas i Sverige i avvaktan på
beslut. Åtgärder skall vidtas så att
Invandrarverkets och Utlänningsnämndens
handläggningstider förkortas. Detta leder till att
vistelsetiderna kan förkortas. Åtgärderna består
bl.a. i att arbetsrutiner och IT-stöd ses över.
Vidare slutförs en omorganisation av
Utlänningsnämnden. I budgetpropositionen konstateras
att nämnden inte lyckats nå de av regeringen för år
1998 uppsatta verksamhetsmålen men att
omorganisationen bör resultera i att målen nås under
år 1999. Utskottet har under beredningen av nu
behandlade motioner även fått muntlig information
från såväl Invandrarverket som Utlänningsnämnden om
bl.a. handläggningstider och åtgärder som vidtas för
att förkorta dessa.
NIPU föreslår stora förändringar när det gäller
processordningen i utlänningsärenden. Enligt
kommittén bör Utlänningsnämnden läggas ned.
Kommittén föreslår att Invandrarverket som central
utlänningsmyndighet och förvaltningsmyndighet skall
fatta beslut i första instans. Verkets beslut skall
kunna överklagas till en länsrätt, och länsrättens
beslut skall kunna överklagas till en kammarrätt.
För prövning hos kammarrätten skall krävas
prövningstillstånd enligt de vanliga regler om
sådant tillstånd som gäller hos kammarrätterna.
Någon möjlighet till överprövning av kammarrättens
beslut föreslås inte, utan kammarrätten blir
slutinstans. Utlänningsärenden skall inte handläggas
vid alla länsrätter och inte heller vid alla
kammarrätter. Behovet av domstolar i asylärenden bör
enligt kommittén vara styrande för hur många och
vilka länsrätter som skall handlägga
utlänningsärenden. Med Invandrarverkets nuvarande
beslutsorganisation kommer det inte att finnas några
asyl-ärenden att överpröva på mer än tre platser i
landet. Regeringen bör få bestämma vilka länsrätter
som skall handlägga utlänningsärenden. Enligt
kommitténs uppfattning talar dock starka skäl för
att det skall vara länsrätterna i Stockhoms län, i
Skåne län och i Göteborg. Ett annat skäl att
inskränka antalet länsrätter som skall handlägga
utlänningsärenden är enligt kommittén att ärendena,
liksom ärenden på andra områden, kräver särskild
kompetens. Bortsett från de juridiska kunskaper som
krävs, krävs också större allmänkunskap om
förhållanden i andra länder samt bättre tillgång
till sådan information än domstolar i allmänhet
behöver. Om ärendena sprids ut på allt för många
länsrätter skulle det vara svårt för varje enskild
domstol att bygga upp denna kompetens. I processen
skall tillämpas ett tvåpartsförfarande innebärande
att myndigheten redan på länsrättsnivå blir motpart
till den enskilde och lägger där fram utredning och
kan argumentera för sin uppfattning.
Förvaltningsprocesslagens vanliga regler bör enligt
kommittén gälla. Det innebär att muntlig förhandling
kan komma ifråga när det kan antas vara till fördel
för utredningen eller främja ett snabbt avgörande av
målet. Muntlig förhandling skall vidare hållas om
den enskilde begär det och förhandlingen inte är
obehövlig och inte heller särskilda skäl talar emot
det. Kommittén understryker att muntlig förhandling
i förvaltningsdomstolarna är avsedd som ett
komplement till den skriftliga handläggningen och
att inte förhandlingen avser allt processmaterial.
Självklart kan förhandlingen ändå, särskilt när det
är fråga om trovärdighet, komma att beröra det
skriftliga materialet. Mål som rör avvisning eller
utvisning skall enligt kommittén utgöra förtursmål i
domstolarna. Kommittén anför också att då processen
förbättras, och särskilt möjligheterna till effektiv
muntlig förhandling, bedöms att handläggningstiderna
för asylärenden kan förkortas. Samtidigt pekar
kommittén på behovet av att Invandrarverket skall
kunna prioritera asylutredningar så att dessa kan
avslutas inom rimlig tid. En sådan åtgärd kan antas
vara av avgörande betydelse för att
handläggningstiderna skall kunna kortas.
Möjligheterna att påverka detta har dock inte legat
inom kommitténs uppdrag. Slutligen föreslås att
möjligheten att lämna över enskilda ärenden till
regeringen för vägledande beslut slopas. Regeringens
styrning får i stället ske genom förordning.
NIPU föreslår inga ändringar i sekretesslagen. I de
fall utlandsmyndigheten hämtar in uppgifter i
enskilda ärenden är dessa regelmässigt
sekretessbelagda enligt 7 kap. 14 § sekretesslagen.
Uppgifter om de källor ambassaden använt för att
hämta in underlag kan vara sekretessbelagda enligt 2
kap. 1 § sekretesslagen. Att ambassaderna vid sina
utredningar iakttar försiktighet så att anhöriga
till den asylsökande som är kvar i hemlandet inte
riskerar att drabbas av trakasserier eller
förföljelse från myndigheterna utgår utskottet från.
Utskottet anser att i avvaktan på den fortsatta
beredningen bör riksdagen nu inte göra några
uttalanden med anledning av de frågor som tas upp i
de olika motionerna. Utskottet avstyrker motionerna
Sf1 yrkande 7, Sf603, Sf626 yrkandena 1 och 3, Sf632
yrkandena 4-6 och 8 i denna del samt Sf635 yrkande
4.
Organiserad illegal invandring
Enligt gällande bestämmelser i 10 kap. 5 §
utlänningslagen kan den som i vinstsyfte planlägger
eller organiserar verksamhet, som är inriktad på att
främja att utlänningar reser till Sverige utan pass
och de tillstånd som krävs för inresa till Sverige,
dömas till fängelse i högst fyra år eller, när
omständigheterna är mildrande, till böter. Den som
hjälper en utlänning att resa till Sverige utan pass
eller de tillstånd som krävs för inresa i Sverige
döms med motsvarande straffsatser för medhjälp till
brottet, om han eller hon insåg eller hade skälig
anledning att anta att resan anordnats i vinstsyfte
genom sådan verksamhet som ovan nämnts.
Motion
I motion Sf613 av Elisebeth Markström m.fl. (s)
begärs ett tillkännagivande om översyn av
straffskalan för handel med och smuggling av
människor. Enligt motionärerna förväntas
människosmuggling till och inom Europa genom olika
bedömningar kunna bli ett ökande problem. Detta är
oroande då signaler når oss om att olaglig smuggling
av och handel med människor även till Sverige ser ut
att öka. Det kan vara fråga om smuggling av
människor på flykt undan krig och förtryck men det
kan också vara fråga om smuggling av kvinnor och
barn i syfte att de vid framkomsten utnyttjas inom
sexindustrin, dvs. för prostitution och pornografi.
Vad gäller s.k. trafficing, dvs. handeln med
människor för prostitution, är det ännu inte ett
omfattande problem inom Sverige men väl så utbrett
inom ett flertal europeiska länder dit Sverige genom
EU-medlemskapet numera har öppna gränser.
Då handel med och smuggling av människor måste
anses vara minst lika allvarliga brott som
varusmuggling borde straffen för detta vara minst
lika höga som vid varusmuggling. För att markera
allvaret i brottet bör svensk lagstiftning ses över
i syfte att skärpa straffet för människosmuggling.
Utskottets bedömning
Bestämmelserna i 10 kap. 5 § utlänningslagen
ändrades fr.o.m. den 1 juli 1994. Ändringarna
innebar en skärpning i förhållande till vad som
tidigare gällde (prop. 1993/94:52, bet.
1993/94:SfU7, rskr. 1993/94:77). Skärpningen tillkom
i huvudsak på grund av en del upprörande fall av
smuggling av människor som ville söka
uppehållstillstånd här i landet. Fr.o.m. den 1
januari 1997 har straffmaximum höjts från två år
till fyra år (prop. 1996/97:25, bet. 1996/97:SfU5,
rskr. 1996/97:80). Vad gäller s.k. trafficing är,
såsom framhålls i motionen, denna kanske ännu inte
så omfattande vad gäller Sverige. Även denna
verksamhet måste emellertid stävjas innan den får
fotfäste här. Utskottet anser att det nu bör göras
en utredning av vilken effekt de nya bestämmelserna
fått. Utredningen bör omfatta bl.a. en kartläggning
av hur många gripanden som gjorts av polis eller
andra myndigheter, en tolkning av innehållet i de
domar som avkunnats samt en kartläggning hur många
som över huvud taget dömts. För straffansvar gäller
att människosmugglingen skett i vinstsyfte. Ett
sådant rekvisit kan enligt utskottets mening
innebära svårigheter i bevishänseende då
vederbörande exempelvis kan hävda att han
visserligen erhållit medel från dem som
transporterats men att dessa medel utgör kostnader
för transporten. Ett alternativt sätt vore att byta
nämnda rekvisit mot ett annat, exempelvis "mot
betalning", vilket sannolikt skulle förenkla
bevisföringen. Även denna fråga bör analyseras i
utredningen. Regeringen bör återkomma till riksdagen
med en redovisning av kartläggningen m.m. samt de
eventuella förslag som kan föranledas härav.
Vad utskottet sålunda anfört bör med anledning av
motion Sf613 ges regeringen till känna.
Transportörer
I 9 kap. 2 och 3 §§ utlänningslagen finns
bestämmelser om skyldighet för transportörer att
ersätta staten för kostnader för utlänningars resa
till och från Sverige inklusive vissa andra
kostnader. Skyldigheten inträder när utlänningen
saknar pass, tillstånd för inresa och medel för
hemresan. Transportören kan under vissa
omständigheter befrias från betalningsskyldighet.
Motion
I Sf607 yrkande 6 av Ulf Kristersson m.fl. (m)
begärs ett tillkännagivande om ökat
transportöransvar. Motionärerna anser att det bör
införas en möjlighet att böteslägga transportörer
som fraktar resenärer med otillräckliga
identitetshandlingar. Enligt motionärerna kommer
Schengensamarbetet att innebära ett åtagande att
införa böter i dessa fall.
Utskottets bedömning
Någon uttrycklig skyldighet för transportörer att
kontrollera en utlännings resedokument finns inte.
När riksdagen behandlade proposition 1997/98:42
Schengensamarbetet (bet. 1997/98:JuU15), vari
föreslogs att riksdagen skall godkänna Sveriges
anslutning till detta samarbete, anfördes med
anledning av en motion om utökat transportöransvar
bl.a. följande. I Schengenkonventionens artiklar
26-27 finns bestämmelser om s.k. transportöransvar.
I dessa artiklar åläggs Schengenstaterna att i sin
nationella lagstiftning införa motsvarande
bestämmelser. Enligt artikel 26 skall bl.a.
transportören vara skyldig att kontrollera att en
utlänning som transporteras sjö- eller luftvägen har
de resedokument eller viseringar som erfordras för
inresa i Schengenområdet. I den nämnda propositionen
gör regeringen bedömningen att de nuvarande
bestämmelserna om transportöransvar får anses
uppfylla Schengenkonventionens krav. De svenska
bestämmelserna på området har presenterats och noga
övervägts under Sveriges förhandlingar om anslutning
till Schengensamarbetet. Någon kritik riktades inte
i det läget mot den svenska lagstiftningen.
Regeringen pekar samtidigt på att detta inte hindrar
att det kan finnas anledning i ett senare skede,
särskilt när större erfarenhet finns av
konventionens praktiska tillämpning, att på nytt ta
upp frågan till diskussion.
Utskottet delar den framförda uppfattningen och
avstyrker motion Sf607 yrkande 6.
Barn
Barnkonventionen
Såväl i den migrationspolitiska proposition
1996/97:25 som i betänkande 1996/97:SfU5 (s. 86-105)
redogjordes utförligt för barnkonventionens
bestämmelser och hur dessa kan påverka barns
ställning i utlänningslagen.
Genom förslag i propositionen kompletterades
utlänningslagen med en portalbestämmelse med
innebörden att barnets hälsa, utveckling och bästa i
övrigt särskilt skall beaktas i fall som rör barn.
Motioner
I motion Sf632 yrkande 7 av Bo Könberg och Barbro
Westerholm (fp) begärs ett tillkännagivande om att
barnkonventionen skall inarbetas i ut-länningslagen.
Enligt motionärerna är det omänskligt att många
familjer splittras, något som sker i dag. Om
barnkonventionen inarbetades i utlänningslagen
skulle det bli mycket svårt att fatta
avvisningsbeslut med familjesplittring som följd,
och inga barn skulle behöva gömma sig.
Kerstin-Maria Stalin m.fl. (mp) anför i motion
Sf620 att Sveriges förpliktelser enligt
barnkonventionen är att i alla sammanhang se till
barns bästa. Detta skall förverkligas genom den s.k.
portalparagrafen i utlänningslagen. I nu existerande
lagtext verkar denna paragraf hänga löst i texten.
Den, och andra artiklar i barnkonventionen, behöver
enligt motionärerna i stället upprepas på de ställen
där de är relevanta. I yrkande 3 begärs ett
tillkännagivande härom.
Agneta Brendt m.fl. (s) anför i motion Sf631 att i
förarbetena till den nuvarande
utlänningslagstiftningen finns mycket skrivet om den
s.k. portalparagrafen och barnkonventionen och dess
konsekvenser vad gäller att beakta vad hänsynen till
barns hälsa, utveckling och allmänna bästa kräver.
Motionärerna önskar att den utvärdering av
tillämpningen av portalbestämmelsen som för
närvarande genomförs får till följd att regeringen
återkommer till riksdagen med en redovisning över
hur lagen tillämpats och vilket genomslag
barnkonventionen fått och i samband med detta lägger
fram förslag om eventuella lagändringar.
Motionärerna begär ett tillkännagivande om det
anförda.
Utskottets bedömning
För närvarande behandlar riksdagen regeringens
proposition 1997/98:182 Strategi för att förverkliga
FN:s konvention om barnets rättigheter i Sverige. I
yttrande 1998/99:SfU2y över propositionen till
socialutskottet har socialförsäkringsutskottet
anfört bl.a. följande. När det gäller barns
situation i utlänningsärenden vill utskottet erinra
om att utlänningslagen, som en följd av
Barnkommitténs översyn av svensk lagstiftning i
förhållande till barnkonventionen, fr.o.m. den 1
januari 1997 har kompletterats med en
portalbestämmelse med innebörden att barnets hälsa,
utveckling och bästa i övrigt särskilt skall beaktas
i fall som rör barn (prop. 1996/97:25, bet. 1996/97:
SfU5, rskr. 1996/97:80). Utan att barnets bästa
generellt tar över samhällsintresset att reglera
invandringen skall portalbestämmelsen ha en stark
och meningsfull innebörd. Detta gäller såväl vid en
bedömning av om det finns humanitära skäl för
uppehållstillstånd som i hela asylprocessen. I lagen
infördes dessutom en särskild bestämmelse om att,
såvida det inte är olämpligt, barnets inställning
vid ansökan om uppehållstillstånd skall klarläggas.
Utskottet vill framhålla vikten av att
barnkonventionens bestämmelser får genomslag också i
tillämpningen av utlänningslagen. Inom
Utrikesdepartementet har under våren 1998 tillsatts
en arbetsgrupp för att bl.a. utvärdera tillämpningen
av den aktuella portalbestämmelsen. Arbetsgruppens
arbete skall avslutas i maj 1999, och utskottet
förutsätter att resultatet av detta arbete därefter
noga övervägs.
Som framgår av yttrandet kommer under våren att
redovisas en rapport vari den s.k.
portalbestämmelsen utvärderas. Utskottet kan också
här instämma i att resultatet av detta arbete noga
bör övervägas. I avvaktan härpå bör motionerna Sf620
yrkande 3, Sf631 och Sf632 yrkande 7 inte föranleda
något uttalande från riksdagens sida.
Barn och verkställighet
I den migrationspolitiska propositionen framhölls
att det är angeläget att beslut om avvisning kan
verkställas så snabbt som möjligt när det är
uppenbart att en ansökan om asyl saknar grund. Det
är i regel också för den enskilde till fördel om
beslutet verkställs snabbt. När det gäller barn som
kommer hit ensamma måste det självklart på ett
otvetydigt sätt klarläggas att det inte finns någon
grund för uppehållstillstånd innan ett ensamt barn
avvisas med omedelbar verkställighet.
Motion
I motion Sf623 av Fanny Rizell m.fl. (kd) motsätter
sig motionärerna en migrationspolitik som leder till
att familjemedlemmar avlägsnas från varandra, och de
förordar därför att avvisningsbeslut som leder till
familjesplittring skall inhiberas såvida inte
synnerliga skäl talar mot detta. I yrkande 5 begärs
ett tillkännagivande härom.
Utskottets bedömning
Med anledning av ett motionsyrkande om
familjesplittring anförde utskottet senast i
betänkande 1997/98:SfU9 att det var utskottets
uppfattning att myndigheterna så långt det på dem
ankommer måste försöka undvika att i samband med ett
verkställighetsbeslut splittra familjer där det
finns barn. Samtidigt står polismyndigheten inför
stora problem när någon av familjemedlemmarna håller
sig undan verkställigheten eller när hela familjen
inte är möjlig att avvisa till samma land. Utskottet
vidhåller denna uppfattning och avstyrker motion
Sf623 yrkande 5.
Gömda barn
I den migrationspolitiska propositionen anfördes att
barn i familjer som håller sig undan myndigheterna
regelmässigt lever i en svår situation. Detta är
fallet även om barnen lever tillsammans med sina
föräldrar. Regeringen ansåg att insatserna för dessa
utsatta barn måste inriktas på att förhindra sådana
situationer där undanhållandet blir ett led i
ansträngningarna att få uppehållstillstånd. Vidare
ansåg regeringen att förutsägbarhet och konse-kvens
i rättstillämpningen har stor betydelse för om en
asylsökande, som i bägge instanser fått avslag på
ansökan om uppehållstillstånd, ändå håller sig kvar
i landet i förhoppning om att senare få ett sådant
tillstånd.
Regeringen hänvisade till att ett uppehållstillstånd
efter ny ansökan enligt 2 kap. 5 § b utlänningslagen
bara bör kunna ges om en tidigare inte prövad
omständighet berättigar den sökande till skydd här
eller om det skulle strida mot humanitetens krav att
verkställa avlägsnandebeslutet. Har verkställigheten
fördröjts under avsevärd tid på grund av
omständigheter som utlänningen inte kunnat råda över
kan det innebära att tillräckliga humanitära skäl
anses finnas. En illegal vistelsetid i andra fall
bör enligt propositionen i princip inte heller i
fortsättningen få tillgodoräknas. Ett bifall måste i
så fall förutsätta att risken bedöms vara
synnerligen betydande för självdestruktiva
handlingar av utomordentligt allvarlig natur från
barnets sida, eller för att barnet allvarligt skadas
i sin psykosociala utveckling, om det med tvång
skickas tillbaka till hemlandet eller fortsatt lever
under pressade förhållanden till följd av att det av
föräldrarna hålls undan myndigheterna.
Motion
I motion Sf635 yrkande 24 av Yvonne Ruwaida (mp)
begärs ett tillkännagivande om gömda flyktingbarns
situation. Enligt motionärens bedömning utgör många
av dem som gömmer sig barnfamiljer. I dag hjälper
frivilligorganisationerna, kyrkan och enskilda
människor dem som gömmer sig. Motionären vill att
regeringen ser över framför allt situationen för de
gömda flyktingbarnen i Sverige.
Utskottets bedömning
Många av de utlänningar, både barn och vuxna, som
håller sig undan verkställighet utsätts för stora
psykiska påfrestningar, och utskottet kan förstå att
det inte är ett lätt beslut för den som bestämmer
sig för att hålla sig undan. Utskottet vill ändå
framhålla det stora ansvar som andra personer som
medverkar till undanhållandet tar på sig. Särskilt
när det gäller barn har de vuxna, och då i första
hand barnens föräldrar, ett mycket stort ansvar.
Regeringen gav i maj 1998 Socialstyrelsen och
Invandrarverket i uppdrag att kartlägga hur många
barn som hålls gömda för att undgå verkställighet av
avvisnings- eller utvisningsbeslut, m.m. I uppdraget
ingår bl.a. att studera vad som orsakar att barn
göms, samt om de nuvarande åtgärderna för att
motverka att barn hålls gömda kan anses vara
tillräckliga. Vidare skall de fysiska och psykiska
konsekvenserna av att barn hålls gömda analyseras.
Utskottet avstyrker motion Sf635 yrkande 24.
Asylsökande barn och skolundervisning
Gällande ordning
Asylsökande barn har samma rätt till grundskoleutbildning som
barn som är bosatta i Sverige. Asylsökande barn är
dock inte skolpliktiga eftersom de inte räknas som
bosatta i Sverige. Däremot har kommunen enligt 6
kap. 2 § grundskoleförordningen (1994:1194)
skyldighet att erbjuda dem grundskoleutbildning om
de skulle haft vanlig skolplikt om de varit bosatta
i Sverige. Barn skall i dag enligt förordningen
mottas i kommunens grundskola så snart skolgång är
lämplig för dem med hänsyn till deras förhållanden.
För asylsökande ungdomar gäller att dessa i åldern
16-18 år skall beredas möjlighet att delta i
studieverksamhet som motsvarar gymnasieskolan.
Ansvaret för att ungdomarna får tillgång till sådan
åvilar Invandrarverket. Utbildningen kan anordnas av
verkets förläggningar eller köpas in från
gymnasieskolan eller andra utbildningsanordnare.
Motion
I motion Sf612 yrkande 1 av Gudrun Schyman m.fl. (v)
begärs ett tillkännagivande om flyktingbarns rätt
till skolundervisning. Motionärerna anför att
flyktingbarns skolundervisning måste få kosta lika
mycket som svenska barns, i dag får den bara kosta
65 % av kostnaden för svenska barns skola.
Flyktingbarn skall ha samma rätt till
gymnasieutbildning som svenska barn, i dag är det
upp till flyktingförläggningen om man vill ge
enstaka kurser. För flyktingbarn som får en sämre
utbildning än den svenska barn får, kan det bli
direkt förödande att det inte satsas lika mycket på
deras skolundervisning. Det finns enligt
motionärerna barn som vistats länge på
flyktingförläggningar och som i princip blivit
analfabeter.
Utskottets bedömning
Utskottet har inhämtat yttranden från Statens
invandrarverk och Skolverket över motionen.
Invandrarverket konstaterar att motionärerna anser
att regeringen bör pröva möjligheterna att ge
flyktingbarn samma rätt till skolundervisning som
svenska barn. Verket vill framhålla att den
ersättning staten betalar ut till kommunerna
avseende grundskoleundervisning visserligen
motsvarar omkring 65 % av den genomsnittliga
kostnaden för elever i den svenska grundskolan. Den
faktiska kostnaden för asylsökande barns
grundskoleutbildning är emellertid i praktiken
högre. Invandrarverket har dock inga invändningar
mot motionärernas begäran. Verket konstaterar också
att denna begäran ligger i linje med vad som
tidigare anförts av såväl FN:s
rasdiskrimineringskommitté som Barnkommittén i
betänkandet Barnets bästa i främsta rummet (SOU
1997:116). Invandrarverket pekar också på att vad
gäller skolverksamheten för asylsökande ungdomar i
åldern 16-18 år är verkets möjligheter att kunna
erbjuda utbildning i den formellt frivilliga
gymnasieskoleverksamheten beroende dels av de
ekonomiska möjligheterna inom ramen för organiserad
verksamhet att kunna upphandla sådan verksamhet,
dels de asylsökande ungdomarnas förkunskaper.
Skolverket gör den bedömningen att den lagreglering
som i dag finns när det gäller undervisning av
asylsökande barn i grundskoleåldern innebär att
dessa barns rätt till undervisning av god kvalitet
är tillgodosedd. Beträffande ungdomar i åldern 16-18
år anför Skolverket bl.a. följande. För att motsvara
målet att alla asylsökande ungdomar skall erhålla
utbildning utifrån sina individuella förutsättningar
som ger dem möjlighet att fortsätta sitt kunskaps-
inhämtande på nästa nivå i Sverige eller annat land
bör de asylsökande ungdomarna, i likhet med alla
övriga ungdomar i Sverige, få tillgång till
gymnasial utbildning. De regler som i dag finns för
skolverksamhet bör ersättas med rätt till
undervisning i gymnasieskolan inom ramen för det
individuella programmet. Detta skulle innebära att
de asylsökande ungdomarna inom ramen för sin
individuella studieplan även skulle kunna studera
kurser på de nationella programmen eller få
arbetslivspraktik. Denna rätt bör enligt Skolverket
regleras i en förordning motsvarande den som finns
för undervisning av asylsökande barn.
Utbildning är enligt utskottets mening en
grundläggande förutsättning för att de barn och
ungdomar som kommer till Sverige som asylsökande och
som senare eventuellt erhåller uppehållstillstånd
här på ett bra sätt skall kunna integreras i det
svenska samhället. Även om de inte får
uppehållstillstånd här är utbildning under tiden de
vistas i Sverige av stor betydelse för dem när de
återvänder till hemlandet. Av naturliga skäl
föreligger vissa speciella svårigheter med de
asylsökande barnens och ungdomarnas skolgång. Det
tar tid att lära sig ett nytt språk och många har
svåra traumatiska upplevelser bakom sig som kräver
särskilda insatser. Som framgått ovan har de
asylsökande barnen rätt till grundskoleundervisning.
För asylsökande ungdomar i åldern 16-18 år såväl som
för svenska ungdomar är gymnasieundervisningen
formellt sett frivillig. De asylsökande ungdomarna i
åldern 16-18 år har dock i motsats till de svenska
ungdomarna inte rätt till sådan undervisning.
Utskottet anser att det bör företas en kartläggning
av hur många asylsökande ungdomar som i dag
utnyttjar den till buds stående undervisningen, vad
som i resurshänseende krävs för att de skall kunna
tillgodogöra sig en gymnasial undervisning samt
vilka kostnader detta skulle medföra. Även orsakerna
till att utbildning inte utnyttjas bör analyseras.
Det anförda bör med anledning av motion Sf612
yrkande 1 ges regeringen till känna.
Omhändertagande enligt LVU
Enligt gällande bestämmelser i lagen (1990:52) med
särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU) hindrar
ett beslut om vård med stöd av LVU inte ett beslut
om avvisning eller utvisning enligt utlänningslagen.
Däremot får ett tidsbegränsat uppehållstillstånd
meddelas om det behövs för vård enligt LVU.
Motioner
I motion Sf1 yrkande 10 av Gudrun Schyman m.fl. (v)
begärs ett tillkännagivande om förhållandet mellan
utlänningslagen och annan lagstiftning som rör
enskilda. Motionärerna anser att det i
lagstiftningen bör införas en bestämmelse om att
socialnämndens godkännande skall vara en
förutsättning för att avvisa ett barn som är
omhändertaget enligt LVU.
Kerstin-Maria Stalin m.fl. (mp) framhåller i motion
Sf620 att ett beslut om avvisning inte skall kunna
ha företräde framför socialnämndens omhändertagande
av barn. Om barnexpertis ansett att barnets
situation är så allvarlig att barnet måste
omhändertas för vård skall det inte kunna avvisas
tillsammans med någon som ansetts inte kunna utöva
vårdnaden om barnet. I yrkande 9 begärs ett
tillkännagivande om LVU i förhållande till
utlänningslagen.
Utskottets bedömning
Med anledning av motionsyrkanden med samma innehåll
som ovan anförde utskottet i betänkande 1996/97:SfU5
följande. I likhet med regeringen anser utskottet
att det inte är rimligt att ett omhändertagande
enligt LVU automatiskt innebär att barnet och
vårdnadshavaren får stanna i Sverige. Enligt
utskottets mening var det positivt att det
klargjordes i lagstiftningen att tidsbegränsade
uppehållstillstånd kan ges vid en kollision mellan
utlänningslagen och lagen om vård av unga så länge
barnets vård- och skyddsbehov kvarstår. Utskottet
kunde inte tillstyrka att socialnämnden ges vetorätt
eller att LVU ges företräde före utlänningslagen när
en avvisning aktualiseras. Vidare anfördes att stor
vikt skall fästas vid socialnämndens uppfattning när
nämnden hörs med anledning av tveksamhet om ett
uppehållstillstånd skall meddelas eller inte, och
utskottet förutsatte att de myndigheter som
tillämpar utlänningslagen och vederbörande
socialnämnd skall kunna samarbeta i frågorna på det
sätt som bäst gagnar barnet.
Utskottet vidhåller denna uppfattning och avstyrker
motionerna Sf1 yrkande 10 och Sf620 yrkande 9.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande migrationspolitikens
inriktning
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:Sf607 yrkande 1 och
1998/99:Sf623 yrkandena 1 och 2,
res. 1 (kd)
2. beträffande delat flyktingansvar
att riksdagen avslår motion 1998/99:Sf607 yrkande 4,
3. beträffande EU och flyktingpolitiken
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:Sf1 yrkande 1,
1998/99:Sf604 och 1998/99:Sf632 yrkande 1,
res. 2 (kd, fp)
res. 3 (v)
4. beträffande en europeisk
flyktingkonvention m.m.
att riksdagen avslår motion 1998/99:Sf623 yrkandena 3 och 4,
res. 4 (kd)
5. beträffande strategidokument om
asylpolitik
att riksdagen avslår motion 1998/99:Sf632 yrkande 2,
6. beträffande de facto-flykting m.m.
att riksdagen avslår motion 1998/99:Sf632 yrkandena 10 och
11,
res. 5 (fp)
7. beträffande tillämpning av
flyktingbegreppet
att riksdagen avslår motion 1998/99:Sf1 yrkande 4,
res. 6 (v, fp)
8. beträffande förföljelse på grund av kön
eller homosexualitet
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:Sf1 yrkandena 5 och
6, 1998/99:Sf632 yrkande 17 och 1998/99:Ju709
yrkande 19,
res. 7 (v, fp)
9. beträffande första asylland
att riksdagen avslår motion 1998/99:Sf1 yrkande 2,
res. 8 (v)
10. beträffande inre flyktalternativ
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:Sf1 yrkande 3 och
1998/99:Sf620 yrkande 4,
res. 9 (v, kd, mp)
11. beträffande mänskliga rättigheter
att riksdagen avslår motion 1998/99:Sf620 yrkande 2,
res. 10 (mp)
12. beträffande anhöriginvandring
att riksdagen med anledning av motionerna 1998/99:Sf1
yrkande 15, 1998/99:Sf617, 1998/99:Sf623 yrkande
6, 1998/99:Sf629, 1998/99: Sf630 och
1998/99:Sf632 yrkandena 3 och 8 i denna del som
sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
13. beträffande krav på försörjning
att riksdagen avslår motion 1998/99:Sf607 yrkande 3,
res. 11 (m)
14. beträffande ansökan om
uppehållstillstånd efter inresa
att riksdagen avslår motion 1998/99:Sf620 yrkande 8,
res. 12 (mp)
15. beträffande uppskjuten
invandringsprövning
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:Sf1 yrkande 14,
1998/99:Sf606 yrkandena 1 och 2, 1998/99:Sf619,
1998/99:Sf620 yrkande 6, 1998/99:Sf632 yrkande 8
i denna del och 1998/99:So462 yrkande 18,
res. 13 (v, kd, fp, mp)
16. beträffande kostnaderna för
asylpolitiken
att riksdagen avslår motion 1998/99:Sf601,
17. beträffande arbetstillstånd
att riksdagen avslår motion 1998/99:Sf607 yrkande 2,
res. 14 (m)
18. beträffande utländska bärplockare
att riksdagen avslår motion 1998/99:Sf633,
19. beträffande tidsbegränsade
uppehållstillstånd
att riksdagen avslår motion 1998/99:Sf632 yrkande 9,
res. 15 (fp)
20. beträffande återkallelse av
uppehållstillstånd
att riksdagen avslår motion 1998/99:Sf620 yrkande 7,
res. 16 (mp)
21. beträffande visum
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:Sf616 yrkande 2 och
1998/99:Sf618,
22. beträffande anteckning i
resedokument
att riksdagen avslår motion 1998/99:Sf1 yrkande 12,
23. beträffande främlingspass
att riksdagen avslår motion 1998/99:Sf616 yrkande 1,
24. beträffande uppehållstillstånd och
handläggningstider
att riksdagen avslår motion 1998/99:Sf1 yrkande 13,
res. 17 (v)
25. beträffande preskription av
avvisnings- och utvisningsbeslut
att riksdagen avslår motion 1998/99:Sf620 yrkande 5,
res. 18 (mp)
26. beträffande förbud mot
verkställighet
att riksdagen avslår motion 1998/99:U632 yrkande 2,
27. beträffande utvisning på grund av
brott
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:Sf605 och
1998/99:Sf622 yrkande 1,
res. 19 (m)
28. beträffande sekretess
att riksdagen avslår motion 1998/99:Sf1 yrkande 7,
res. 20 (v)
29. beträffande rättssäkerhet m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:Sf603 och
1998/99:Sf632 yrkandena 4-6 och 8 i denna del,
res. 21 (fp)
30. beträffande väntetider m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:Sf626 yrkandena 1
och 3 och 1998/99:Sf635 yrkande 4,
res. 22 (mp)
31. beträffande organiserad illegal
invandring
att riksdagen med anledning av motion 1998/99:Sf613 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,
32. beträffande transportöransvar
att riksdagen avslår motion 1998/99:Sf607 yrkande 6,
33. beträffande barnkonventionen
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:Sf620 yrkande 3,
1998/99: Sf631 och 1998/99:Sf632 yrkande 7,
res. 23 (fp, mp)
34. beträffande familjesplittring
att riksdagen avslår motion 1998/99:Sf623 yrkande 5,
res. 24 (v, kd, c, mp)
35. beträffande gömda barn
att riksdagen avslår motion 1998/99:Sf635 yrkande 24,
res. 25 (mp)
36. beträffande asylsökande barn och
skolundervisning
att riksdagen med anledning av motion 1998/99:Sf612 yrkande
1 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
res. 26 (v)
37. beträffande LVU-vård
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:Sf1 yrkande 10 och
1998/99: Sf620 yrkande 9,
res. 27 (v, kd)
res. 28 (mp)
38. beträffande skrivelsen
att riksdagen lägger regeringens skrivelse 1998/99:9 i dessa
delar till handlingarna.
Stockholm den 2 mars 1999
På socialförsäkringsutskottets vägnar
Berit Andnor
I beslutet har deltagit: Berit Andnor (s), Margit
Gennser (m), Maud Björnemalm (s), Ulla Hoffmann (v),
Rose-Marie Frebran (kd), Ulf Kristersson (m),
Mariann Ytterberg (s), Gustaf von Essen (m), Lennart
Klockare (s), Ronny Olander (s), Göran Lindblad (m),
Kerstin-Maria Stalin (mp), Birgitta Carlsson (c),
Mona Berglund Nilsson (s), Kenneth Lantz (kd), Kalle
Larsson (v) och Barbro Westerholm (fp).
Reservationer
1. Migrationspolitikens inriktning (mom. 1)
Rose-Marie Frebran och Kenneth Lantz (båda kd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som i
avsnittet Det migrations- och flyktingpolitiska
arbetet börjar med "Den nuvarande" och slutar med
"avstyrker motionerna" bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets uppfattning måste grunderna för
migrationspolitikens inriktning fördjupas. De
humanistiska och kristna värderingarna måste utgöra
grunden för migrationspolitiken. Det allt
överskuggande motivet till att Sverige skall föra en
generös och tydlig politik på detta område är vår
plikt att bistå människor i nöd grundat på respekten
för alla människors lika värde. En viktig del av
förutsättningarna härför är medborgarnas acceptans
av en generös flyktingpolitik. Det är därför av stor
betydelse att regering, riksdag, politiska partier
och organisationer bidrar till upprätthållandet av
en vilja till insatser för utsatta människor som är
på flykt. Sverige bör också verka för att lagfästa
minoritetsrättigheter införs i de länder som tillhör
de mest flyktinggenererande. Vad utskottet anfört
bör riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha
följande lydelse:
1. beträffande migrationspolitikens inriktning
att riksdagen med bifall till motion 1998/99:Sf623 yrkandena 1
och 2 och med avslag på motion 1998/99:Sf607
yrkande 1 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,
dels att den del av utskottets yttrande som i
avsnittet Det migrations- och flyktingpolitiska
arbetet börjar med "I den" och slutar med "yrkandena
1 och 2" bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening bör EU utveckla en
gemensam flyktingpolitik så att ansvaret för
flyktingströmmarna fördelas mer jämnt mellan EU:s
medlemsländer. Detta förutsätter att
flyktingpolitiken blir ett område som i rådet
omfattas av majoritetsbeslut. En gemensam
flyktingpolitik måste bygga på principen om
gemensamt ansvarstagande och fördelade insatser.
Asylrätten på Genèvekonventionens grund måste värnas
inom ramen för en gemensam europeisk
flyktingpolitik. EU:s politik måste kompletteras med
en ny konvention för att också ge skydd i t.ex.
massflyktsituationer. En samordning av
flyktingpolitiken är en förutsättning för en
humanisering av politiken inom hela EU. EU och dess
medlemsländer måste på plats bekämpa orsakerna till
att människor tvingas fly till andra länder. Det
anförda bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha
följande lydelse:
3. beträffande EU och flyktingpolitiken
att riksdagen med bifall till motion 1998/99:Sf632 yrkande 1
och med avslag på motionerna 1998/99:Sf1 yrkande
1 och 1998/99:Sf604 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
3. EU och flyktingpolitiken (mom. 3)
Ulla Hoffmann och Kalle Larsson (båda v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som i
avsnittet Det migrations- och flyktingpolitiska
arbetet börjar med "I den" och slutar med "yrkandena
1 och 2" bort ha följande lydelse:
Den svenska regeringens insatser i frågor om asyl
inom ramen för EU-samarbetet måste enligt utskottets
uppfattning karakteriseras som utomordentligt svaga.
Exemplen härpå är många. Ett är Sveriges agerande
när det gäller rätten för medborgare i ett EU-land
att ansöka om asyl i ett annat medlemsland. Enligt
Amsterdamfördraget skall så i princip inte få ske
vilket innebär att flyktingkonventionens tillämpning
inskränks. Ett annat är den s.k. Irakhandlingsplanen
som antogs av rådet i januari 1998. Denna plans
huvudsakliga syfte är enligt utskottets mening att
med olika medel försöka hindra kurder från Irak och
Turkiet från att fly från krig och politisk
förföljelse och söka skydd i EU-länderna. Vidare har
Dublinkonventionens tillämpning av principen första
asylland kommit att innebära att flyktingar avvisas
från ett EU-land till ett annat medlemsland och
därifrån avvisas han eller hon till sitt hemland.
Detta förfarande innebär att förstnämnda stat
riskerar att bryta mot flyktingkonventionens
bestämmelser.
Vidare anser utskottet att regeringarna i EU-
länderna genom rigorösa visumkrav och hårda
sanktioner mot flygbolag som transporterar dokument-
och visumlösa ser till att det i praktiken blir
nästan omöjligt att legalt ta sig till ett EU-land
för att där söka asyl. Märkligt nog beklagar sig
samma regeringar över att skrupelfria
människosmugglare skor sig på att organisera flykt
till Europa.
Utskottet har svårt att se att något i dag återstår
av den deklaration om att Sverige inom EU kraftfullt
skall verka för en solidarisk och human
flyktingpolitik som gjordes i samband med att
riksdagen godkände det svenska medlemskapet. Det är
nödvändigt att regeringen nu intar en ny och
kraftfull hållning inom EU till försvar för
asylrätten och mänskliga rättigheter i allmänhet.
Riksdagen bör därför på nytt fastslå att Sverige
inom EU skall verka för en sådan politik.
Utskottet anser att det anförda bör ges regeringen
till känna.
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha
följande lydelse:
3. beträffande EU och flyktingpolitiken
att riksdagen med bifall till motion 1998/99:Sf1 yrkande 1 och
med avslag på motionerna 1998/99:Sf604 och
1998/99:Sf632 yrkande 1 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
4. En europeisk flyktingkonvention m.m.
(mom. 4)
Rose-Marie Frebran och Kenneth Lantz (båda kd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som i
avsnittet Det migrations- och flyktingpolitiska
arbetet börjar med "I den" och slutar med "yrkandena
1 och 2" bort ha följande lydelse:
När det gäller flyktingpolitik är ett samarbete med
andra stater av stor vikt och av särskild betydelse
är samarbetet inom EU. Utskottet anser att Sverige
inom EU bör verka för en gemensam flyktingdefinition
och att rätten till asyl förs in i Europarådets
konvention om de mänskliga rättigheterna. Detta
skulle innebära ett närapå alleuropeiskt
ansvarstagande för asylsökande, och medlemsländernas
praxis skulle kunna prövas av Europadomstolen för
mänskliga rättigheter. Vad utskottet anfört bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 4 bort ha
följande lydelse:
4. beträffande en europeisk flyktingkonvention
m.m.
att riksdagen med bifall till motion 1998/99:Sf623 yrkandena 3
och 4 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,
5. De facto-flykting m.m. (mom. 6)
Barbro Westerholm (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som i
avsnittet Skyddsbehövande börjar med "I nyss" och
slutar med "yrkande 10" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att begreppet de facto-flykting
samt uppehållstillstånd på grund av politisk-
humanitära skäl bör återinföras i utlänningslagen.
Avskaffandet härav innebar enligt utskottets mening
en väsentlig försämring av utlänningslagstiftningen.
Det anförda bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 6 bort ha
följande lydelse:
6. beträffande de facto-flykting m.m.
att riksdagen med bifall till motion 1998/99:Sf632 yrkandena
10 och 11 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,
6. Tillämpning av flyktingbegreppet
(mom. 7)
Ulla Hoffmann (v), Kalle Larsson (v) och Barbro
Westerholm (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som i
avsnittet Skyddsbehövande börjar med "Med
anledning" och slutar med "yrkande 4" bort ha
följande lydelse:
Enligt utskottets uppfattning är det inte ovanligt
att det förekommer ologiska skäl i beslut om avslag
på asylansökningar eller att myndigheterna grundar
avslagen på oväsentligheter. Det är en utbredd
uppfattning hos de asylsökandes ombud och hos
frivilligorganisationer att svensk asylrätt
undergrävts av en rad tekniker och tumgrepp, som de
rättstillämpande myndigheterna använder för att
avslå ansökningar. Utskottet anser därför att det är
nödvändigt att göra en förändring i utlänningslagen
för att tillämpningen av flyktingbegreppet skall
bringas i överensstämmelse med den tolkning som görs
av UNHCR. Därför bör det i 3 kap. 2 §
utlänningslagen föras in ett andra stycke med
följande lydelse: Med förföljelse avses allvarliga
kränkningar av utlänningens mänskliga rättigheter
såsom de definierats i de konventioner i detta ämne
som Sverige tillträtt och som anges i en bilaga till
utlänningslagen. Utskottet anser därvid att
flyktingkommissariatets rekommendationer och handbok
bör tjäna som vägledning vid fastställande av
flyktingskap. Det anförda bör ges regeringen till
känna.
dels att utskottets hemställan under 7 bort ha
följande lydelse:
7. beträffande tillämpning av
flyktingbegreppet
att riksdagen med bifall till motion 1998/99:Sf1 yrkande 4 som
sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
7. Förföljelse på grund av kön eller
homosexualitet (mom. 8)
Ulla Hoffmann (v), Kalle Larsson (v) och Barbro
Westerholm (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som i
avsnittet Skyddsbehövande börjar med "Beträffande
skydd" och slutar med "yrkande 19" bort ha följande
lydelse:
Enligt utskottets mening bör tolkningen av
Genèvekonventionens flyktingbegrepp breddas så att
det innefattar också förföljelse på grund av kön
eller homosexualitet. En sådan tolkning är numera
etablerad i flera länder och förespråkas även av
UNHCR. En vidare tolkning av flyktingkonventionen
strider heller inte mot EU-regler. Utskottet anser
det väsentligt att Sverige är ett föregångsland vad
gäller tolkningen av internationella konventioner.
Utskottet vill i sammanhanget också poängtera att
kön är en faktor när kvinnor förföljs på grund av
att de vägrar att anpassa sig till samhällets
förväntningar på kvinnligt beteende. Så kan t.ex.
graviditet utanför äktenskapet i vissa islamiska
stater vara grund för stening, och vägran att följa
regler för klädsel kan få allvarliga konsekvenser.
Alltför ofta anses våldtäkt eller andra sexuella
övergrepp på kvinnor som ett isolerat beteende från
enskilda män snarare än något som har med regeringar
att göra. Handläggningen av asylär-enden kan enligt
utskottets mening bli orättvis mot kvinnor om inte
det fullständiga sammanhanget av deras liv och
erfarenheter förstås. Det finns goda exempel i
praktiken på hur dessa orättvisor kan undvikas. USA,
Australien och framför allt Kanada har t.ex.
utfärdat riktlinjer för de tjänstemän vid
immigrationsmyndigheterna som intervjuar
flyktingkvinnor och fattar beslut i ärenden. Enligt
vad utskottet erfarit har Invandrarverket inte
utfärdat några riktlinjer med avseende på den nya
bestämmelsen i 2 kap. utlänningslagen om skydd för
dem som förföljs på grund av kön eller
homosexualitet. Enligt utskottets mening finns ett
stort behov av riktlinjer liknande dem som nämnts
ovan för dem som är beslutsfattare i nu nämnda
ärenden. Invandrarverket bör därför få i uppdrag att
snarast inleda ett arbete med sådana riktlinjer.
dels att utskottets hemställan under 8 bort ha
följande lydelse:
8. beträffande förföljelse på grund av kön
eller homosexualitet
att riksdagen med bifall till motionerna 1998/99:Sf1 yrkandena
5 och 6, 1998/99:Sf632 yrkande 17 och
1998/99:Ju709 yrkande 19 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
8. Första asylland (mom. 9)
Ulla Hoffmann och Kalle Larsson (båda v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som i
avsnittet Skyddsbehövande börjar med "Med anledning"
och slutar med "yrkande 2" bort ha följande lydelse:
Den svenska tillämpningen av begreppet första
asylland kan enligt FN:s flyktingkommissariat på
sikt komma att undergräva asylrätten. Den praxis som
utvecklats i fråga om återsändande till första
asylland innebär t.o.m. att återsändande sker till
länder som inte tillträtt flyktingkonventionen, som
inte har en asylprocedur och som inte ger ett
effektivt skydd. Utskottet anser därför att det är
nödvändigt att göra fullständigt klart för
Invandrarverket och Utlänningsnämnden att
avvisningar till första asylland bara får göras om
det landet dels underrättas om att asylbegäran inte
prövats i sak i Sverige, dels garanterar att den
asylsökande får sin ansökan behandlad i en reguljär
asylprocess och dels har tillträtt och tillämpar
flyktingkonventionen och ger effektivt och varaktigt
skydd åt skyddsbehövande. Det anförda bör ges
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 9 bort ha
följande lydelse:
9. beträffande första asylland
att riksdagen med bifall till motion 1998/99:Sf1 yrkande 2 som
sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
9. Inre flyktalternativ (mom. 10)
Ulla Hoffmann (v), Rose-Marie Frebran (kd), Kerstin-
Maria Stalin (mp), Kenneth Lantz (kd) och Kalle
Larsson (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som i
avsnittet Skyddsbehövande börjar med "Beträffande
yrkanden" och slutar med "yrkande 4" bort ha
följande lydelse:
Enligt utskottets mening kan ett inre
flyktalternativ bara föreligga om de villkor
uppfylls i fråga om skydd mot förföljelse,
rörelsefrihet och möjlighet till försörjning m.m.
som Flyktingpolitiska kommittén angav i sitt
betänkande SOU 1995:75. Dessutom skall villkoret i
UNHCR:s handbok om att det under rådande
omständigheter måste ha varit rimligt att förvänta
sig att han eller hon använt sig av ett inre
flyktalternativ vara tillgodosett. Det anförda bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 10 bort ha
följande lydelse:
10. beträffande inre flyktalternativ
att riksdagen med bifall till motionerna 1998/99:Sf1 yrkande 3
och 1998/99:Sf620 yrkande 4 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
10. Mänskliga rättigheter (mom. 11)
Kerstin-Maria Stalin (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som i
avsnittet Skyddsbehövande börjar med "I betänkandet"
och slutar med "yrkande 2" bort ha följande lydelse:
Den svenska flyktingpolitiken har enligt utskottets
mening hårdnat betydligt, och utskottet vill
understryka vikten av att kraven på mänskliga
rättigheter följs såväl i omvärlden som i Sverige.
Detta bör speciellt beaktas då det gäller att värna
asylrätten och behandlingen av asylsökande. Det
anförda bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 11 bort ha
följande lydelse:
11. beträffande mänskliga rättigheter
att riksdagen med bifall till motion 1998/99:Sf620 yrkande 2
som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
11. Krav på försörjning (mom. 13)
Margit Gennser, Ulf Kristersson, Gustaf von Essen
och Göran Lindblad (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som i
avsnittet Uppehållstillstånd för anhöriga m.m.
börjar med "Vad gäller" och slutar med "yrkande 3"
bort ha följande lydelse:
I Flyktingpolitiska kommitténs betänkande
diskuteras en eventuell försörjningsplikt för
huvudman gentemot anhöriga. Enligt utskottets mening
bör ett försörjningskrav övervägas för anhöriga,
dock inte vad gäller anhöriga inom kärnfamiljen,
till en person som fått stanna i Sverige på grund av
skyddsbehov. I de fall försörjningskrav ställs kan
uppskjuten invandringsprövning tillämpas för att man
skall kunna konstatera att försörjningen är tryggad.
Utskottet menar att det på detta sätt kan
åstadkommas en mer generös anhöriginvandring. Vad
utskottet anfört bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 13 bort ha
följande lydelse:
13. beträffande krav på försörjning
att riksdagen med bifall till motion 1998/99:Sf607 yrkande 3
som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
12. Ansökan om uppehållstillstånd efter
inresa (mom. 14)
Kerstin-Maria Stalin (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som i
avsnittet Uppehållstillstånd för anhöriga m.m.
börjar med "En parlamentarisk" och slutar med
"yrkande 8" bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets uppfattning är det inte rimligt
att familjer splittras genom att en familjemedlem
som får avslag på sin ansökan om uppehållstillstånd
tvingas resa tillbaka till sitt hemland för att där
ansöka på nytt under åberopande av anknytningsskäl.
Det har förekommit att den som tvingats tillbaka har
fängslats eller försvunnit. En försiktighetsprincip
bör gälla vid tillämpningen av lagen i dessa
ärenden. Det anförda bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 14 bort ha
följande lydelse:
14. beträffande ansökan om uppehållstillstånd
efter inresa
att riksdagen med bifall till motion 1998/99:Sf620 yrkande 8
som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
13. Uppskjuten invandringsprövning
(mom. 15)
Ulla Hoffmann (v), Rose-Marie Frebran (kd), Kerstin-
Maria Stalin (mp), Kenneth Lantz (kd), Kalle Larsson
(v) och Barbro Westerholm (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som i
avsnittet Uppskjuten invandringsprövning börjar med
"Utskottet anser" och slutar med "yrkande 18" bort
ha följande lydelse:
NIPU-utredningens betänkande är synnerligen
omfattande och innehåller förslag som spänner över
stora delar av utlänningslagstiftningen. Beredningen
av betänkandet kommer sannolikt att dra ut på tiden.
Utskottet har tidigare vid flera tillfällen anfört
att frågan om uppskjuten invandringsprövning bör
behandlas skyndsamt. I november 1997 lade
Ankytningsutredningen fram sitt betänkande. Genom
beslut av regeringen överlämnades betänkandet i
februari 1998 till NIPU. Ett år senare kommer så
NIPU med sitt betänkande. Mot bakgrund av det
anförda anser utskottet att den del i NIPU:s
betänkande som rör uppskjuten invandringsprövning
bör brytas ut och av regeringen behandlas skyndsamt.
Det anförda bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 15 bort ha
följande lydelse:
15. beträffande uppskjuten invandringsprövning
att riksdagen med anledning av motionerna 1998/99:Sf1 yrkande
14, 1998/99:Sf606 yrkandena 1 och 2,
1998/99:Sf619, 1998/99:Sf620 yrkande 6,
1998/99:Sf632 yrkande 8 i denna del och
1998/99:So462 yrkande 18 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
14. Arbetstillstånd (mom. 17)
Margit Gennser, Ulf Kristersson, Gustaf von Essen
och Göran Lindblad (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som i
avsnittet Arbetstillstånd m.m. börjar med "I och
med" och slutar med "yrkande 2" bort ha följande
lydelse:
Genom medlemskapet i EU har unionsmedborgarna
möjlighet att flytta till vårt land för att
exempelvis arbeta. Utskottet anser att det bör
finnas ökade möjligheter även för medborgare från
andra länder att söka sig till Sverige och här få
uppehållstillstånd och möjlighet att arbeta. Sådana
möjligheter måste dock bygga på att man kan försörja
sig själv. Även människor som söker arbetstillstånd
från sitt hemland skall ha möjlighet att erhålla det
i större utsträckning än vad som är möjligt i dag.
En fri arbetskraftsinvandring kan naturligtvis inte
komma i fråga, men en ökad generositet är enligt
utskottets uppfattning både möjlig och önskvärd. En
noggrann och seriös prövning av
försörjningsmöjligheter och arbetserbjudanden måste
ske när en utländsk medborgare i nämnda syften
ansöker om uppehållstillstånd i Sverige. Det anförda
bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 17 bort ha
följande lydelse:
17. beträffande arbetstillstånd
att riksdagen med bifall till motion 1998/99:Sf607 yrkande 2
som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
15. Tidsbegränsade uppehållstillstånd
(mom. 19)
Barbro Westerholm (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som i
avsnittet Tidsbegränsade uppehållstillstånd börjar
med "Utskottet avstyrkte" och slutar med "yrkande 9"
bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening skall inte tillfälliga
uppehållstillstånd vara ett regelmässigt inslag i
svensk flyktingpolitik. Att tvinga en flykting
tillbaka till hemlandet efter att ha tillbringat
åtskilliga år i Sverige är både inhumant och
ohanterligt. Däremot kan det i situationer med
massflykt vara lämpligt att, efter ett
regeringsbeslut, bevilja människor från visst område
tillfälliga uppehållstillstånd. Ett sådant tillstånd
bör inte ges för längre tid än två år med möjlighet
att i vissa situationer förlänga tillståndet med sex
månader, men, till skillnad mot i dag, högst två
gånger. Enligt utskottets mening kan det dock finnas
sådana situationer där hänsyn till barnens bästa
kräver att permanent uppehållstillstånd beviljas.
Det anförda bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 19 bort ha
följande lydelse:
19. beträffande tidsbegränsade
uppehållstillstånd
att riksdagen med bifall till motion 1998/99:Sf632 yrkande 9
som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
16. Återkallelse av uppehållstillstånd
(mom. 20)
Kerstin-Maria Stalin (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som i
avsnittet Återkallelse av uppehållstillstånd börjar
med "Vid behandling" och slutar med "yrkande 7" bort
ha följande lydelse:
Återkallelse av uppehållstillstånd skall efter tre
år enligt utskottets mening endast kunna ske om det
föreligger synnerliga skäl. Finns barn under 18 år
inblandade skall strängaste restriktivitet iakttas.
Det anförda bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 20 bort ha
följande lydelse:
20. beträffande återkallelse av
uppehållstillstånd
att riksdagen med bifall till motion 1998/99:Sf620 yrkande 7
som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
17. Uppehållstillstånd och
handläggningstider (mom. 24)
Ulla Hoffmann och Kalle Larsson (båda v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som i
avsnittet Avvisning och utvisning börjar med
"Utskottet är" och slutar med "yrkande 13" bort ha
följande lydelse:
Enligt utskottets mening har handläggningstiderna i
ärenden om uppehållstillstånd sedan många år varit
oacceptabelt långa och inga varaktiga förändringar
har skett. Detta innebär stora kostnader för
samhället men framför allt psykiska påfrestningar
för dem som väntar på beslut. Utskottet anser mot
bakgrund härav att regeringen bör återkomma till
riksdagen med förslag om ändring av utlänningslagen
som innebär att den asylsökande som inte inom två år
från ansökan fått ett lagakraftvunnet beslut om
avvisning som också verkställts skall beviljas
uppehållstillstånd om det inte föreligger synnerliga
skäl häremot eller den asylsökande själv medverkat
till tidsutdräkten. Det anförda bör ges regeringen
till känna.
dels att utskottets hemställan under 24 bort ha
följande lydelse:
24. beträffande uppehållstillstånd och
handläggningstider
att riksdagen med bifall till motion 1998/99:Sf1 yrkande 13
som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
18. Preskription av avvisnings- och
utvisningsbeslut (mom. 25)
Kerstin-Maria Stalin (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som i
avsnittet Avvisning och utvisning börjar med
"Preskriptionstiden för" och slutar med "yrkande 5"
bort ha följande lydelse:
Enligt 8 kap. 15 § utlänningslagen preskriberas
avvisnings- och utvisningsbeslut efter fyra år.
Utskottet anser att regeln har börjat tillämpas i
strid med lagens förarbeten när det gäller personer
som håller sig gömda. I sådana fall var det enligt
uttalande i propositionen inte uteslutet att - efter
att preskription inträtt - på nytt ta upp frågan om
avvisning eller utvisning. Denna undantagsmöjlighet
har numera blivit regel, och utskottet anser att de
tillämpande myndigheterna bör återgå till att följa
lagstiftarens intentioner. Regeln skall vara att en
avvisning eller utvisning inte sker efter tre år.
Det anförda bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 25 bort ha
följande lydelse:
25. beträffande preskription av avvisnings-
och utvisningsbeslut
att riksdagen med bifall till motion 1998/99:Sf620 yrkande 5
som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
19. Utvisning på grund av brott (mom. 27)
Margit Gennser, Ulf Kristersson, Gustaf von Essen
och Göran Lindblad (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som i
avsnittet Utvisning på grund av brott börjar med
"Utskottet har" och slutar med "yrkande 1" bort ha
följande lydelse:
Utskottet delar uppfattningen i motion Sf622 att
utvisning, oberoende av risk för fortsatt brottslig
verksamhet, bör kunna ske dels då en icke svensk
medborgare döms för ett brott på vilket kan följa
fängelse mer än sex månader, dels då han eller hon
döms för ett brott där fängelse ingår i straffskalan
och den aktuella domen är fängelse. Utvisning bör
också kunna ske då en icke svensk medborgare döms
andra gången för brott med fängelse i straffskalan
även om inte domarna inneburit fängelse. Att
återfalla i brottslighet efter en tidigare dom,
åtalsunderlåtelse eller strafföreläggande är
allvarligt. Enligt utskottets uppfattning har den
dömde genom sitt beteende visat att det föreligger
risk för fortsatt brottslighet. Utländska medborgare
som begår brott bör inte heller kunna undgå
utvisning enbart på grund av ett kortvarigt
förhållande med barn som följd.
Utskottet anser vidare att ett beslut om utvisning
i enlighet med vad som anförs i motion Sf605 skall
kunna verkställas efter det att de sammanlagda
fängelsestraffen avtjänats.
dels att utskottets hemställan under 27 bort ha
följande lydelse:
27. beträffande utvisning på grund av brott
att riksdagen med bifall till motionerna 1998/99:Sf605 och
1998/99:Sf622 yrkande 1 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
20. Sekretess (mom. 28)
Ulla Hoffmann och Kalle Larsson (båda v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som i
avsnittet Rättssäkerhet och handläggning börjar med
"NIPU föreslår" och slutar med "yrkande 4" bort ha
följande lydelse:
När en ansökan om asyl i Sverige skall prövas
förekommer inte sällan att Invandrarverket anlitar
Sveriges beskickningar för att kontrollera olika
uppgifter. I många fall inhämtas mycket känslig
information. Ett sådant inhämtande måste utföras på
ett sådant sätt att varken den asylsökande eller
hans eventuella i hemlandet kvarvarande anhöriga
utsätts för några risker. Tyvärr hanteras många
gånger denna information vårdslöst ur
sekretessynpunkt. T.ex. anlitas ofta lokalanställd
personal för att genomföra utredningar. Utskottet
anser mot bakgrund härav att det i nämnda avseenden
kan behövas en skärpning av sekretesslagen. En
utredning bör därför tillsättas för att se över
lagen. Det anförda bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 28 bort ha
följande lydelse:
28. beträffande sekretess
att riksdagen med bifall till motion 1998/99:Sf1 yrkande 7 som
sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
21. Rättssäkerhet m.m. (mom. 29)
Barbro Westerholm (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som i
avsnittet Rättssäkerhet och handläggning börjar med
"NIPU föreslår" och slutar med "yrkande 4" bort ha
följande lydelse:
Enligt utskottets mening förekommer i asylprocessen
otrygghet och betydande rättsosäkerhet. Olika
åtgärder bör därför vidtas i syfte att förbättra den
asylsökandes ställning. Exempelvis förekommer det
att Utlänningsnämnden vid ett överklagande fattar
beslut om avslag på ansökningar med nya motiveringar
utan att den sökande beretts tillfälle att bemöta
dessa. Ett sådant förfarande bör enligt utskottets
mening inte få förekomma. För att en ny ansökan om
uppehållstillstånd skall tas upp till prövning krävs
nya omständigheter som tidigare inte varit föremål
för prövning i processen. Lagstiftningen bör därför
ändras så att myndigheterna får möjlighet att
ompröva skäl som redan bedömts. Utskottet anser
vidare att i de fall en asylsökande, för att styrka
att exempelvis psykisk sjukdom föreligger, lämnar in
ett utlåtande från en specialistläkare så skall den
förtroendeläkare som har att bedöma detta utlåtande
ha motsvarande kompetens. NIPU-utredningen föreslår
att Utlänningsnämnden skall läggas ned. Utskottet är
positivt till detta och anser att så måste ske.
Utlänningsnämnden har förlorat sin trovärdighet och
processen i nämnden måste ersättas med ett
domstolsförfarande. Det anförda bör ges regeringen
till känna.
dels att utskottets hemställan under 29 bort ha
följande lydelse:
29. beträffande rättssäkerhet m.m.
att riksdagen med bifall till motion 1998/99:Sf632 yrkandena
4-6 och 8 i denna del samt med avslag på motion
1998/99:Sf603 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,
22. Väntetider m.m. (mom. 30)
Kerstin-Maria Stalin (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som i
avsnittet Rättssäkerhet och handläggning börjar med
"NIPU föreslår" och slutar med "yrkande 4" bort ha
följande lydelse:
Enligt utskottets mening förekommer alltför långa
väntetider i asylprocessen. Utskottet anser att
åtgärder måste vidtas för att förkorta dessa tider
inte minst för att öka de sökandes rättstrygghet.
Det bör därför införas en viss längsta tid,
exempelvis två år, inom vilken beslut om
uppehållstillstånd måste fattas. För barnfamiljer
bör dock denna längsta tid vara 18 månader. Ett
sådant förfarande skulle också avlasta
Utlänningsnämnden så att denna eller eventuell annan
överklagningsinstans får bättre utrymme och mer tid
för de mer svårutredda målen. Det anförda bör ges
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 30 bort ha
följande lydelse:
30. beträffande väntetider m.m.
att riksdagen med bifall till motionerna 1998/99:Sf626
yrkandena 1 och 3 samt 1998/99:Sf635 yrkande 4
som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
23. Barnkonventionen (mom. 33)
Kerstin-Maria Stalin (mp) och Barbro Westerholm (fp)
anser
dels att den del av utskottets yttrande som i
avsnittet Barnkonventionen börjar med "För
närvarande" och slutar med "riksdagens sida" bort ha
följande lydelse:
Utskottet anser inte att den i utlänningslagen
införda portalbestämmelsen om att barnets hälsa,
utveckling och bästa i övrigt skall beaktas är
tillräcklig, eftersom formuleringarna är till intet
förpliktande. I stället bör barnkonventionens
väsentliga skrivningar införlivas i den svenska
utlänningslagstiftningen på samma sätt som
flyktingkonventionens definition av flyktingskapet
nästan ordagrant överförts till lagen. Detta bör ske
i de olika bestämmelser i lagen som kan vara
relevanta för barns särskilda förhållanden. I
förarbetena skall det tydligt framgå att de
skrivningar som rör barn är tagna från
barnkonventionen. Det anförda bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 33 bort ha
följande lydelse:
33. beträffande barnkonventionen
att riksdagen med bifall till motionerna 1998/99:Sf620 yrkande
3 och 1998/99:Sf632 yrkande 7 och med anledning
av motion 1998/99:Sf631 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
24. Familjesplittring (mom. 34)
Ulla Hoffmann (v), Rose-Marie Frebran (kd), Kerstin-
Maria Stalin (mp), Birgitta Carlsson (c), Kenneth
Lantz (kd) och Kalle Larsson (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som i
avsnittet Barn och verkställighet börjar med "Med
anledning" och slutar med "yrkande 5" bort ha
följande lydelse:
Enligt utskottets uppfattning är det oacceptabelt
att familjer splittras vid avvisningar eller
utvisningar. För att förhindra att så sker föreslår
utskottet att en verkställighet skall inhiberas om
det finns risk för familjesplittring såvida inte
synnerliga skäl talat mot en inhibition. Dessutom
bör ett förbud mot tvångssplittring införas i
lagstiftningen. Regeringen bör återkomma med förslag
härom.
dels att utskottets hemställan under 34 bort ha
följande lydelse:
34. beträffande familjesplittring
att riksdagen med bifall till motion 1998/99:Sf623 yrkande 5
som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
25. Gömda barn (mom. 35)
Kerstin-Maria Stalin (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som i
avsnittet Gömda barn börjar med "Många av" och
slutar med "yrkande 24" bort ha följande lydelse:
Regeringen gav i maj 1998 Socialstyrelsen och
Invandrarverket i uppdrag att kartlägga hur många
barn som hålls gömda för att undgå verkställighet av
avvisnings- eller utvisningsbeslut, m.m. I uppdraget
ingår bl.a. att studera vad som orsakar att barn
göms samt om de nuvarande åtgärderna för att
motverka att barn hålls gömda kan anses vara
tillräckliga. Vidare skall de fysiska och psykiska
konsekvenserna av att barn hålls gömda analyseras.
Utskottet ser positivt på denna kartläggning.
Utskottet anser dock att regeringen härefter bör
vidta lämpliga åtgärder för att komma till rätta med
den svåra situation som de gömda flyktingbarnen
befinner sig i. Det anförda bör ges regeringen till
känna.
dels att utskottets hemställan under 35 bort ha
följande lydelse:
35. beträffande gömda barn
att riksdagen med bifall till motion 1998/99:Sf635 yrkande 24
som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
26. Asylsökande barn och skolundervisning
(mom. 36)
Ulla Hoffmann och Kalle Larsson (båda v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som i
avsnittet Asylsökande barn och skolundervisning
börjar med "Utskottet anser" och slutar med "till
känna" bort ha följande lydelse:
Mot bakgrund av det anförda anser utskottet att det
bör företas en kartläggning av flyktingbarns
skolgång och undervisning. Denna kartläggning bör
omfatta såväl barn i grundskola som ungdomar i
gymnasieutbildning. I kartläggningen bör ingå bl.a.
i vilken omfattning utbildning utnyttjas, de
resursbehov som behövs för att de asylsökande barnen
och ungdomarna skall få möjlighet till undervisning
på samma villkor som svenska barn samt kostnaderna
härför. En analys av eventuella orsaker till att den
till buds stående utbildningen inte utnyttjas bör
också företas. Det anförda bör ges regeringen till
känna.
dels att utskottets hemställan under 36 bort ha
följande lydelse:
36. beträffande asylsökande barn och
skolundervisning
att riksdagen med bifall till motion 1998/99:Sf612
yrkande 1 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,
27. LVU-vård (mom. 37)
Ulla Hoffmann (v), Rose-Marie Frebran (kd), Kenneth
Lantz (kd) och Kalle Larsson (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som i
avsnittet Omhändertagande enligt LVU börjar med "Med
anledning" och slutar med "yrkande 9" bort ha
följande lydelse:
Hänsynen till barnets bästa kräver enligt
utskottets mening att ett omhändertagande enligt LVU
måste ges företräde framför utlänningslagens
bestämmelser om avvisning och utvisning. Detta
innebär i praktiken att socialnämndens medgivande
kommer att krävas innan avvisning eller utvisning av
ett barn kan ske. Utlänningslagens företräde framför
annan lagstiftning får också andra inte acceptabla
konsekvenser. Den som överlämnas till
rättspsykiatrisk vård och får ett beslut om
utvisning kan utvisas så snart som han eller hon
anses transportabel, oavsett om vederbörande är så
svårt sjuk att han eller hon inte kan kommunicera,
hör röster etc. Det är enligt utskottets mening inte
förenligt med humanitetens principer att utvisa en
människa i det skicket för att värna om
statsfinanserna. Även ett beslut om rättspsykiatrisk
vård måste ta över utlänningslagens bestämmelser om
avlägsnande. Vad utskottet anfört om förhållandet
mellan utlänningslagen och annan lagstiftning som
rör enskilda bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 37 bort ha
följande lydelse:
37. beträffande LVU-vård
att riksdagen med bifall till motion 1998/99:Sf1 yrkande 10
och med anledning av motion 1998/99:Sf620
yrkande 9 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,
28. LVU-vård (mom. 37)
Kerstin-Maria Stalin (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som i
avsnittet Omhändertagande enligt LVU börjar med "Med
anledning" och slutar med "yrkande 9" bort ha
följande lydelse:
Hänsynen till barnets bästa kräver enligt
utskottets mening att ett omhändertagande enligt LVU
måste ges företräde framför utlänningslagens
bestämmelser om avvisning och utvisning. Detta
innebär i praktiken att socialnämndens medgivande
kommer att krävas innan avvisning eller utvisning av
ett barn kan ske. Utskottet anser därför att
utlänningslagen bör ändras så att detta uttryckligen
anges i lagen. Det anförda bör ges regeringen till
känna.
dels att utskottets hemställan under 37 bort ha
följande lydelse:
37. beträffande LVU-vård
att riksdagen med bifall till motion
1998/99:Sf620 yrkande 9 och med
anledning av motion 1998/99:Sf1
yrkande 10 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet
anfört,
Särskilda yttranden
1. Anteckning i resedokument (mom. 22)
Ulla Hoffmann och Kalle Larsson (båda v) anför:
Vänsterpartiet anser att en anteckning i ett
resedokument eller ett främlingspass om att
identiteten inte är styrkt innebär att dokumenten i
det närmaste blir oanvändbara. I betraktande av de
ingripande negativa konsekvenser detta kan få för
den enskilde och även hans eller hennes släktingar
anser Vänsterpartiet att möjligheten att göra sådana
anteckningar bör slopas.
2. Förbud mot verkställighet (mom. 26)
Ulla Hoffmann (v), Rose-Marie Frebran (kd), Kenneth
Lantz (kd) och Kalle Larsson (v) anför:
Enligt vår mening är Iran en riskfylld
plats för dem som flytt därifrån på grund
av religiösa eller politiska skäl. Att
avvisa eller utvisa personer till Iran som
flytt därifrån av nämnda skäl innebär
enligt vår uppfattning en betydande risk
för att dessa vid återkomsten kommer att
vara i fara att straffas med döden eller
med kroppsstraff eller att utsättas för
tortyr eller annan omänsklig eller
förnedrande behandling eller bestraffning.
Att avvisa eller utvisa personer till Iran
som flytt därifrån av politiska eller
religiösa skäl bör därför inte få ske.
3. Transportöransvar (mom. 32)
Margit Gennser, Ulf Kristersson, Gustaf von Essen
och Göran Lindblad (alla m) anför:
Enligt nuvarande regler kan transportörer under
vissa omständigheter bli ersättningsskyldiga till
staten. Vi anser att det dessutom bör finnas
möjligheter att böteslägga transportörer som fraktar
resenärer med otillräckliga identitetshandlingar.
När Sverige inträder fullt ut i Schengensamarbetet,
vilket beräknas ske år 2000, kommer detta enligt vår
uppfattning att innebära ett åtagande för Sverige
att införa böter i dessa fall.
4. Transportöransvar (mom. 32)
Ulla Hoffmann och Kalle Larsson (båda v) anför:
Vänsterpartiet anser att när Schengensamarbetet för
Sveriges del skall börja tillämpas fullt ut, vilket
beräknas ske år 2000, skall Sverige ha sådana
garantier från övriga Schengenstater att Sverige kan
behålla gällande regler för transportöransvar utan
några förändringar. Sverige bör vidare verka för att
de svenska reglerna för transportöransvar vinner
gehör i flera Schengenstater.