Utskottet behandlar i detta betänkande
budgetpropositionen 1998/99:1 utgiftsområde 8
Invandrare och flyktingar samt motioner som rör
anslagen eller närliggande frågor. Vidare behandlas
regeringens skrivelse 1998/99:9 Migration och
asylpolitik, avsnitt 7 Mottagande av asylsökande och
flyktingar m.m., och motioner om hälso- och sjukvård
för asylsökande m.fl. samt motioner om det kommunala
flyktingmottagandet.
Utskottet tillstyrker propositionen och avstyrker
samtliga motioner. Utskottet föreslår också att
riksdagen lägger regeringens skrivelse i berörd del
till handlingarna.
Till betänkandet har fogats nio reservationer och
sex särskilda yttranden.
Propositionen
Regeringen har i proposition 1998/99:1
Budgetpropositionen för 1999, i bilaga 4,
utgiftsområde 8, föreslagit
1. att riksdagen godkänner att under år 1999 lån
tas upp i Riksgäldskontoret för det samlade behovet
för hemutrustningslån intill ett belopp av högst
1 400 000 000 kr (avsnitt 4.4),
2. att riksdagen för budgetåret 1999 anvisar
anslagen under utgiftsområde 8 Invandrare och
flyktingar enligt följande uppställning:
- A 1. Statens invandrarverk; ramanslag; 438 558
000 kr,
- A 2. Mottagande av asylsökande; ramanslag; 875
350 000 kr,
- A 3. Migrationspolitiska åtgärder; ramanslag; 307
869 000 kr,
- A 4. Utlänningsnämnden; ramanslag; 60 514 000 kr,
- A 5. Offentligt biträde i utlänningsnämnden;
ramanslag;
51 632 000 kr,
- A 6. Utresor för avvisade och utvisade;
ramanslag; 51 400 000 kr,
- B 1. Integrationsverket; ramanslag; 75 724 000
kr,
- B 2. Särskilda insatser i utsatta områden;
ramanslag; 142 000 000 kr,
- B 3. Integrationsåtgärder; ramanslag; 47 742 000
kr,
- B 4. Kommunersättningar vid flyktingmottagande;
ramanslag;
2 183 958 000 kr,
- B 5. Hemutrustningslån; ramanslag; 81 442 000 kr,
- B 6. Ombudsmannen mot etnisk diskriminering;
ramanslag;
7 995 000 kr.
Skrivelse 1998/99:9
Regeringen har till riksdagen överlämnat skrivelse
1998/99:9 Migration och asylpolitik.
Skrivelsen behandlas såvitt avser avsnitt 7 i detta
betänkande och i övrigt i ett senare betänkande.
Motionerna
Motioner väckta under den allmänna motionstiden 1998
1998/99:Sf608 av Lennart Daléus m.fl. (c) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om stöd till
invandrarorganisationer,
1998/99:Sf610 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att minst 1 700
flyktingar bör överföras till Sverige under 1999 i
enlighet med det av riksdagen fattade beslutet.
1998/99:Sf612 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om krav på redovisning
till regeringen av effekter och resultat ur
könsperspektiv av bidrag till
invandrarorganisationerna,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att
Invandrartidningens överlevnad måste säkras.
1998/99:Sf614 av Margareta Sandgren (s) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om vikten av att bryta
segregationen i andra storstäder och större
kommuner.
1998/99:Sf615 av Majléne Westerlund Panke (s) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om översyn av
Invandrarverkets verksamhet för att höja
servicegraden.
1998/99:Sf621 av Sonja Fransson (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om invandrare med
funktionshinder.
1998/99:Sf623 av Fanny Rizell m.fl. (kd) vari yrkas
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om avskaffande av
kommunavtal om flyktingmottagning,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om
introduktionsersättning för den nyanlände
flyktingen,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att stat och kommun
skall föregå med gott exempel och flytta myndigheter
och andra verksamheter till invandrartäta områden.
1998/99:Sf624 av Inger Lundberg m.fl. (s) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om en utredning av
möjligheterna att etablera ett nationellt institut
för lokal demokrati och social utveckling i Örebro.
1998/99:Sf625 av Göran Magnusson m.fl. (s) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om
kostnadsutveckling i samband med integrationsarbete
för flyktingar.
1998/99:Sf626 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari
yrkas
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om särskilda insatser i
utsatta bostadsområden,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om
integrationsåtgärder.
1998/99:Sf627 av Ulf Kristersson m.fl. (m) vari
yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om åtgärder i
invandrartäta bostadsområden,
2. att riksdagen beslutar avslå regeringens förslag
att anslå medel till utgiftsområde Invandrare och
flyktingar anslag B 2 Särskilda insatser i utsatta
bostadsområden 1998 i enlighet med vad som anförts i
motionen.
1998/99:Sf632 av Bo Könberg och Barbro Westerholm
(fp) vari yrkas
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om segregation och
ohälsa,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om behovet av
lokala policyprogram för samarbete mellan
flyktingmottagande på olika nivåer,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om forskning kring
tortyr,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om individanpassad
undervisning för tortyrskadade,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om stöd och hjälp
till tortyrskadade flyktingar.
1998/99:Sf634 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari
yrkas
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om
Diskrimineringsombudsmannens självständiga
ställning,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om att anslagen B
2 Särskilda insatser i utsatta bostadsområden
utgiftsområde 8 Invandrare och flyktingar) och A 5
Förstärkning av utbildning i storstadsregionerna
(utgiftsområde 16, Utbildning och
universitetsforskning) samt kvarvarande medel på
anslaget A 2 Bidrag till särskilda insatser i vissa
kommuner och landsting (utgiftsområde 25 Allmänna
bidrag till kommuner) slås samman och fördelas
enligt den i motionen föreslagna fördelningsnyckeln,
lika per invånare efter de kriterier för de 50 mest
utsatta områdena som Storstadskommittén har tagit
fram,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om direktvalda
stadsdelsnämnder.
1998/99:Sf635 av Yvonne Ruwaida (mp) vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om introduktionen,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att DO:s
befogenheter och resurser ökas,
19. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om segregerade
bostadsområden,
22. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om att
Integrationsverket skall anslå medel till DO och
Invandrartidningen.
1998/99:So380 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om unga invandrade
kvinnors situation.
1998/99:So465 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari
yrkas
24. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om stöd till
flyktingar och invandrare med funktionshinder.
Motion väckt med anledning av skrivelse 1998/99:9
Migration och asylpolitik
1998/99:Sf1 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om avsättande av en del
av den statliga ersättningen till landstingen till
en särskild pott avsedd för asylsökande som tvingas
söka sjukvård anonymt,
9. att riksdagen hos regeringen begär tillsättande
av en utredning med uppgift att föreslå sådana
ändringar i sekretesslagen att den som söker vård
inte skall behöva riskera att tas i förvar och
avvisas,
11. att riksdagen hos regeringen begär
tillsättandet av en utredning med uppgift att
föreslå hur frågan om vuxna asylsökandes rätt till
annan än akut sjukvård skall kunna tillgodoses.
Utskottet
Utgiftsområde 8
Utgiftsområdet omfattar migrationspolitik med frågor
om flyktingpolitik, invandringen till Sverige,
mottagande av asylsökande, utlänningars rätt att
vistas här samt internationellt samarbete på det
migrationspolitiska området. Utgiftsområdet omfattar
vidare integrationspolitik med frågor om invandrares
introduktion i Sverige, delaktighet och inflytande,
insatser i utsatta bostadsområden, åtgärder mot
etnisk diskriminering, främlingsfientlighet och
rasism samt ersättning till kommunerna för
mottagande av flyktingar.
Rambeslut
Riksdagen har i enlighet med regeringens förslag för
budgetåret 1999 fastställt ramen för utgiftsområde 8
till 4 324 184 000 kr (bet. 1998/99:FiU1, rskr.
1998/99:38).
Propositionen
Målen för migrationspolitiken är att i en värld
präglad av ökad öppenhet, samverkan och utbyte på
alla områden verka för att migration till och från
vårt land kan ske i ordnade former samt att värna
asylrätten och upprätthålla den reglerade
invandringen. Detta skall ske på ett sätt som svarar
mot kravet på öppenhet och utbyte samt präglas av
rättssäkerhet, humanitet och respekt för individens
mänskliga rättigheter.
Integrationspolitikens mål är lika rättigheter och
möjligheter för alla oavsett etnisk och kulturell
bakgrund, en samhällsgemenskap med samhällets
mångfald som grund samt en samhällsutveckling som
kännetecknas av ömsesidig respekt och tolerans och
som alla oavsett bakgrund skall vara delaktiga i och
medansvariga för.
Enligt vad regeringen föreslår i proposition
1997/98:165 Utveckling och rättvisa - en politik
för storstaden på 2000-talet skall ett mål för
storstadspolitiken vara att bryta den etniska
segregationen i storstadsregionerna och att verka
för jämlika levnadsvillkor för storstädernas
invånare.
Regeringen uppger att inom migrationspolitiken
prioriteras ansträngningarna att förkorta
vistelsetiderna för asylsökande, åtgärder för att
främja frivillig återvandring och satsningar för att
förbättra situationen för de utlänningar som tvingas
lämna landet efter ett avvisnings- eller
utvisningsbeslut. Inom integrationspolitiken
prioriteras satsningar för att bryta den etniska
segregationen och motverka etnisk diskriminering på
arbetsmarknaden. I propositionen framhålls också att
prognoser och uppföljningar skall förbättras inom
utgiftsområdet.
Regeringen föreslår följande medelsanvisning.
A 1 Statens invandrarverk
Statens invandrarverk är central utlänningsmyndighet
och ansvarar för utlännings-, invandrar- och
medborgarskapsfrågor i den mån frågorna inte
handläggs av någon annan myndighet. Invandrarverket
skall utreda och pröva ansökningar om visering,
uppehålls- och arbetstillstånd, flyktingförklaring
och resedokument samt om svenskt medborgarskap.
Verket svarar också för mottagande av asylsökande,
för överföring och mottagande av organiserat uttagna
utlänningar samt har ansvar för de utlänningar som
tas i förvar enligt utlänningslagen. Fr.o.m. den 1
juni 1998 är Integrationsverket central
förvaltningsmyndighet för integrationsfrågor. Dessa
frågor har flyttats från Invandrarverket.
Vid beräkning av medel gör regeringen den
bedömningen att Invandrarverket bör vara
dimensionerat för att under år 1999 pröva 170 000
tillstånds- och viseringsärenden, 45 000
medborgarskapsärenden och att ta emot 12 000
asylsökande och pröva deras ärenden samt ha
beredskap att ta emot 18 000 asylsökande. Vissa nya
uppgifter, såsom att fr.o.m. den 1 januari 1999 ha
huvudansvaret för verkställighet av avvisnings- och
utvisningsbeslut, kommer att tillföras medan andra
kommer att avvecklas.
För budgetåret 1999 föreslår regeringen ett
ramanslag på 438 558 000 kr.
A 2 Mottagande av asylsökande
Från anslaget finansieras mottagandet av asylsökande
och vissa personer med tidsbegränsade
uppehållstillstånd. Vidare bekostas asylsökandes
resor från Sverige och kostnaderna för utlänningar
som tagits i förvar enligt utlänningslagen samt
ersättning till kommunerna för den ersättning som
ges till vissa andra utlänningar än asylsökande
medan de väntar på beslut om uppehållstillstånd.
Regeringen beräknar att det vid utgången av år 1998
kommer att finnas ca 13 000 personer i
mottagandesystemet för att vid utgången av år 1999
vara nere i 8 800 personer. Den genomsnittliga
beläggningen under år 1999 bedöms vara ca 12 000
personer. Dygnskostnaden per person beräknas uppgå
till 201 kr.
Regeringen föreslår för budgetåret 1999 ett
ramanslag på 875 350 000 kr.
A 3 Migrationspolitiska åtgärder
Under anslaget finansieras systemet för kollektiv
överföring av flyktingar genom s.k. flyktingkvoter.
Staten betalar ut ersättning till de kommuner som
tar emot dessa flyktingar. Av medlen för
kvotflyktingar genomförs även vissa hjälpinsatser
för flyktingar utanför Sverige. Staten kan även ge
bidrag till åtgärder för frivillig återvandring av
personer som efter att ha varit bosatta i Sverige
under längre eller kortare tid väljer att återvända
till sitt ursprungliga hemland eller till annat
bosättningsland. Anhöriga till flyktingar i Sverige
kan få bidrag till resan hit. Medel anvisas även för
att bekosta vissa migrationspolitiska projekt och
Sveriges deltagande i internationellt samarbete.
Likaså anvisas medel från detta anslag till Svenska
röda korsets efterforskningsverksamhet.
Regeringen anser att anslagsmedlen för år 1999
avseende mottagande av kvotflyktingar liksom för
innevarande år bör få användas med viss flexibilitet
och motsvara kostnaderna för 1 840 överförda
flyktingar.
Regeringen föreslår för budgetåret 1999 ett
ramanslag på 307 869 000 kr.
A 4 Utlänningsnämnden
Utlänningsnämnden prövar överklaganden av beslut som
fattats av Invandrarverket beträffande avvisningar
och utvisningar samt ansökningar om
uppehållstillstånd, flyktingförklaring,
resedokument, svenskt medborgarskap och offentliga
biträden i utlänningsärenden. Nämnden prövar även
s.k. nya ansökningar om uppehållstillstånd.
I propositionen uppges att Utlänningsnämnden under
första halvåret 1998 på uppdrag av regeringen
genomfört en översyn av nämndens arbetsformer och
resursanvändning. Som ett resultat av översynen
genomför nämnden en omorganisation under andra
halvåret 1998. Nämnden har inte lyckats nå de av
regeringen uppsatta verksamhetsmålen. Den pågående
omorganisationen bör enligt propositionen sedan den
slutförts resultera i att målen nås under år 1999.
Regeringen föreslår för budgetåret 1999 ett
ramanslag på 60 514 000 kr.
A 5 Offentligt biträde i utlänningsärenden
Från anslaget bekostas de offentliga biträden som
förordnas enligt 11 kap. utlänningslagen (1989:529)
och lagen (1996:1620) om offentligt biträde.
Regeringen framhåller att anslagsprognoser för år
1998 visar att kostnaderna kommer att understiga
tilldelade medel och att anslaget bör anpassas till
antagandet om antalet asylsökande under budgetåret.
Regeringen föreslår för budgetåret 1999 ett
ramanslag på 51 632 000 kr.
A 6 Utresor för avvisade och utvisade
Från anslaget finansieras resor ut ur landet för
utlänningar som avvisats eller utvisats enligt
beslut av regeringen, Invandrarverket eller
Utlänningsnämnden med stöd av utlänningslagen.
Riksdagen har nyligen på förslag av regeringen
beslutat (prop. 1997/98:173, bet. 1998/99:SfU4,
rskr. 1998/99:28) att huvudansvaret för
verkställighet av avvisnings- och utvisningsbeslut
fr.o.m. den 1 januari 1999 skall föras över från
Polisen till Invandrarverket. Kriminalvårdens
transporttjänst kommer även i fortsättningen att på
Polisens uppdrag organisera resor där tvångsmedel
måste tillgripas.
I propositionen uppges att enligt tillgängliga
prognoser för år 1998 kommer färre avvisnings- och
utvisningsbeslut att bli verkställda under
innevarande år än vad som beräknats i
budgetpropositionen för år 1998. Detta beror till
stor del på de problem som uppstått när bl.a.
Förbundsrepubliken Jugoslavien inte tillåter sina
medborgare att återvända hem sedan de avvisats eller
utvisats från Sverige. Under år 1999 beräknar
regeringen att ett större antal avvisnings- och
utvisningsbeslut kommer att kunna verkställas än
under innevarande år. I hög grad avser detta
näraliggande länder, främst Jugoslavien. Vidare
kommer alltfler avvisningsbeslut att verkställas med
stöd av Dublinkonventionen, enligt den s.k. första
asyllandsprincipen. Vidare bör enligt regeringen de
förslag till förändringar som lämnas i den
ovannämnda proposition 1997/98:173 ge till resultat
att färre resor än i dag behöver genomföras med
tillgripande av tvångsmedel. Med hänsyn härtill och
till att fler beslut beräknas komma att verkställas
till länder i närområdet bör det finnas
förutsättningar för att bevaknings- och
biljettkostnaderna under år 1999 kan ligga på en
lägre genomsnittlig nivå per ärende än under
tidigare år.
Regeringen föreslår för budgetåret 1999 ett
ramanslag på 51 400 000 kr.
B 1 Integrationsverket
Integrationsverket är sedan den 1 juni 1998 central
förvaltningsmyndighet för integrationsfrågor. Verket
har ett övergripande ansvar för att
integrationspolitiska mål och synsätt får genomslag
på olika samhällsområden och skall aktivt stimulera
integrationsprocesserna i samhället. En central
uppgift för myndigheten är att följa och utvärdera
samhällsutvecklingen mot bakgrund av samhällets
etniska och kulturella mångfald.
På regional nivå kan enligt propositionen också
länsstyrelserna, vid sidan av Integrationsverket,
spela en viktig roll i genomförandet av de
integrationspolitiska målen. Det
integrationspolitiska arbetet måste dock bedrivas
utifrån de olika förutsättningar som finns i länen.
När det gäller integrationsbefrämjande verksamhet
kan därför en samverkan mellan Integrationsverket
och länsstyrelserna behövas. Inom ramen för
myndighetsanslaget och genom tillgängliga
projektmedel bör det vara möjligt att initiera olika
projekt i länen. Beträffande storstadslänen bedömer
regeringen att behovet av insatser är mer konstant.
Regeringen föreslår därför att 5 000 000 kr av vad
som beräknats för Integrationsverket inom
utgiftsområde 8 förs över till anslaget C 1
Länsstyrelserna inom utgiftsområde 18 och fördelas
på Stockholms, Skåne och Västra Götalands län.
Under år 1998 har verket kunnat finansiera sin
verksamhet med utvärdering och sprida kunskap om
denna från anslaget B 3 Integrationsåtgärder. Enligt
regeringens bedömning är det väsentligt att en sådan
central uppgift finansieras från myndighetsanslaget.
Regeringen föreslår därför att 10 000 000 kr för
uppföljnings- och informationsinsatser anvisas under
anslaget B 1 Integrationsverket i stället för under
anslaget B 3.
Regeringen föreslår för budgetåret 1999 ett
ramanslag på 75 724 000 kr.
B 2 Särskilda insatser i utsatta bostadsområden
Från anslaget finansieras särskilda insatser i
utsatta storstadsområden samt i bostadsområden med
likartad situation.
Regeringen har bedömt att den statliga satsningen
på utsatta områden skall integreras i den nationella
politiken för storstadsområdena. En särskild
storstadsdelegation skall utses och få till uppgift
att utveckla och samordna den nationella
storstadspolitiken och vara motpart till kommunerna
i fråga om de lokala utvecklingsavtal som skall
upprättas. Under förutsättning att riksdagen
godkänner regeringens storstadspolitiska proposition
(prop. 1997/98:165), skall de anvisade medlen
fördelas inom ramen för de lokala
utvecklingsavtalen. För år 1999 har 110 000 000 kr
tillförts utgiftsområde 16 Utbildning och
universitetsforskning för utbildningsinsatser inom
ramen för dessa avtal. På anslaget B 2 tas upp 142
000 000 kr för andra insatser. En mindre del av
dessa medel bör också kunna disponeras för
motsvarande insatser i utsatta bostadsområden
utanför storstadsregionerna.
Regeringen föreslår för budgetåret 1999 ett
ramanslag på 142 000 000 kr.
B 3 Integrationsåtgärder
Anslaget används för att stimulera
integrationsåtgärder i samhället och för att
förebygga och motverka diskriminering,
främlingsfientlighet och rasism. Från anslaget
betalas också ut statsbidrag till invandrares
riksorganisationer samt till vissa samarbetsorgan
för sådana organisationer.
Enligt propositionen har systemet för statsbidrag
till invandrares riksorganisationer setts över av en
särskild utredare som i maj 1998 överlämnade
betänkandet Organisationer Mångfald Integration -
Ett framtida system för statsbidrag till
invandrarnas riksorganisationer m.fl. (SOU 1998:73).
Utredarens förslag remissbehandlas för närvarande.
Regeringen anser dock att vissa förändringar, i form
av en modernisering och förenkling av
bidragssystemet, bör genomföras redan under år 1999.
Regeringen föreslår för budgetåret 1999 ett
ramanslag på 47 742 000 kr.
B 4 Kommunersättningar vid flyktingmottagande
Från anslaget utbetalas statsbidrag till kommuner
och landsting enligt förordningen (1990:927) om
statlig ersättning för flyktingmottagande m.m.
Enligt propositionen beräknas kommunerna under år
1998 ta emot väsentligt fler flyktingar än vad
anslaget för innevarande budgetår är dimensionerat
för. Det ökade kommunmottagandet beror främst på att
asylsökande som befunnit sig i Sverige under flera
år nu får uppehållstillstånd.
Den grundläggande ersättningsformen är
schablonersättningar. Dessa svarar för ca 70 % av
utbetalningarna till kommunerna och avser att täcka
de första årens kostnader för flyktingars
introduktion i det svenska samhället.
Anslagsberäkningen för år 1999 beräknas på det
faktiska antalet kommunmottagna flyktingar år 1997
och antaganden om flyktingmottagandet under åren
1998 och 1999. Regeringen antar att 12 470
flyktingar - varav 1 370 kvotflyktingar - kommer att
tas emot i kommunerna år 1998 och 11 800 - varav 1
800 kvotflyktingar - år 1999. En avräkning görs från
anslaget A 3 för kvotflyktingar.
Regeringen föreslår för budgetåret 1999 ett
ramanslag på 2 183 958 000 kr.
B 5 Hemutrustningslån
Från anslaget finansieras räntesubventioner och
eftergifter i låneverksamheten för hemutrustning
till flyktingar och vissa andra utlänningar.
Centrala studiestödsnämnden (CSN) administrerar
utlåningen. CSN:s totala upplåning från
Riksgäldskontoret för hemutrustningslån beräknas vid
utgången av år 1998 uppgå till 1 368 000 000 kr.
Upplåningen beräknas ha sjunkit till 1 354 000 000
kr år 1999. Lånen är amorteringsfria de första två
åren, men löper med ränta. För närvarande varierar
de maximala lånebeloppen för en omöblerad bostad
mellan 20 000 kr och 39 000 kr, beroende på
hushållsstorlek. Motsvarande maximibelopp för en
möblerad bostad ligger mellan 6 000 och 11 700 kr.
Svårigheterna för flyktingarna och invandrade
anhöriga att försörja sig gör enligt propositionen
att en stor del av låntagarna, 55-60 %, måste ges
anstånd med betalningen på lånen när de två
amorteringsfria åren gått till ända. Antalet hushåll
som inte kan betala tillbaka skulden växer och
därmed också omfattningen av eftergifter i
låneverksamheten, vilket leder till kapitalförluster
för staten.
Eftersom de maximala lånebeloppen ligger över
beloppen som många kommuner betalar ut i form av
socialbidrag för motsvarande ändamål avser
regeringen att anpassa lånebeloppen till en nivå som
bättre svarar mot de faktiska kostnaderna för de
inköp som kan bli nödvändiga när ett hushåll
etableras. CSN skall också se över nuvarande praxis
för eftergifter av låneskulden.
Regeringen föreslår för budgetåret 1999 ett
ramanslag på 81 442 000 kr. Regeringen föreslår
också att riksdagen godkänner att under år 1999 lån
tas upp i Riksgäldskontoret för det samlade behovet
för hemutrustningslån intill ett belopp av högst 1
400 000 000 kr.
B 6 Ombudsmannen mot etnisk diskriminering
Från anslaget finansieras Ombudsmannen mot etnisk
diskriminering (DO) och Nämnden mot etnisk
diskriminering.
Den av regeringen föreslagna nya lagen om åtgärder
mot etnisk diskriminering i arbetslivet (prop.
1997/98:177) väntas enligt regeringen medföra att
antalet anmälningar till DO om etnisk diskriminering
ökar. DO får genom förslaget också en helt ny
uppgift, nämligen att utöva tillsyn över
arbetsgivarnas arbete med att aktivt främja etnisk
mångfald i arbetslivet.
Genom den nämnda propositionen och två ytterligare
propositioner om lag om förbud mot diskriminering i
arbetslivet av personer med funktionshinder samt lag
om förbud mot diskriminering i arbetslivet på grund
av sexuell läggning kommer Nämnden mot etnisk
diskriminering att få utvidgade arbetsuppgifter.
Detta innebär enligt regeringen ökade kostnader för
DO och nämnden som beräknas till 3 000 000 kr.
Regeringen föreslår för budgetåret 1999 ett
ramanslag på 7 995 000 kr.
Motionerna
Moderaterna
I motion Sf627 av Ulf Kristersson m.fl. anförs att
regeringen väljer att anslå budgetmedel för att
förbättra vissa bostadsområden i ett antal kommuner.
Moderaterna vill pröva andra möjligheter och
framhåller att en avreglerad bostadsmarknad behöver
växa fram. Nya alternativ på de boendes egna villkor
måste få ett friare spelrum. Samordning av
bostadsbidrag med socialpolitiken i övrigt är ett
viktigt inslag för att underlätta denna process.
Moderaterna vill också peka på vikten av alternativ
barnomsorg och skola, liksom en liberaliserad
arbetsmarknadslagstiftning, lägre skatter på
företagande och arbetsinkomster. Inte ens detta
räcker enligt Moderaterna för att klara problemen i
de mest utsatta områdena. Även om bostadsområden med
olika medel kan göras bättre måste också den övriga
sociala infrastrukturen fungera. Det krävs service,
arbetsplatser och liknande arenor där människor kan
mötas. I yrkande 1 begärs ett tillkännagivande om
åtgärder i invandrartäta bostadsområden.
Moderaterna anför vidare att de aktualiserat
förslag om att införa s.k. frizoner t.ex. i Botkyka
kommun för att möjliggöra mer avreglerade ekonomiska
aktiviteter. Sådana frizoner skulle innebära
stimulanser för kommuner eller kommundelar som är
särskilt utsatta vad gäller arbetslöshet,
bidragskostnader, segregation och därmed följande
problem. Inrättandet av frizoner är enligt
Moderaterna inte problemfritt men förslaget bör
utredas och prövas. Mot denna bakgrund avvisar
Moderaterna regeringens förslag om att anslå medel
till anslaget B 2 Särskilda insatser i utsatta
bostadsområden.
Vänsterpartiet
Vänsterpartiet anser i motion Sf610 av Gudrun
Schyman m.fl. att riksdagen bör uttala att anslaget
A 3 Migrationspolitiska åtgärder för budgetåret 1999
bör utnyttjas så att minst 1 700 flyktingar överförs
till Sverige. Motionärerna uppger att riksdagen för
budgetåret 1998 anvisat medel motsvarande kostnader
för 1 840 kvotöverförda flyktingar. Under första
halvåret har 614 personer överförts till Sverige.
Utgiftsprognosen för år 1998 är ca 48 miljoner
kronor lägre än det anslagna beloppet. Antalet
faktiskt mottagna kvotflyktingar för år 1998 kommer
att uppgå till ca 1 370 personer. Inklusive
kostnader för särskilda projekt m.m. kommer medel
motsvarande 1 450 personer att förbrukas 1998. 20
miljoner kronor används till anslagssparande och
förs över till år 1999. Resterande medel används för
att täcka underskott som uppkommit främst på grund
av att Förbundsrepubliken Jugoslavien inte
accepterar att ta emot sina egna medborgare varför
verkställande av avvisningsbeslut försvårats eller
omöjliggjorts. Det kan inte godtas att
Förbundsrepubliken Jugoslavien får möjlighet att
utöva ett sådant inflytande att riksdagsbeslut om
uttagande av kvotflyktingar inte fullföljs.
Vänsterpartiet anser mot denna bakgrund att
riksdagen bör uttala att anslaget för
migrationspolitiska åtgärder 1999 bör utnyttjas så
att minst 1 700 flyktingar överförs till Sverige.
Detta kommer enligt motionärerna inte att medföra
utgifter för år 1999 utöver vad som föreslagits i
budgetpropositionen, enär 307 869 000 kr som täcker
kostnaderna för överföringen finns anslagna under A
3. Motionärerna begär ett tillkännagivande härom.
I motion Sf1 yrkande 8 begär Gudrun Schyman m.fl.
ett tillkännagivande om avsättande av en del av den
statliga ersättningen till landstingen till en
särskild pott avsedd för asylsökande som tvingas
söka sjukvård anonymt. Motionärerna anser att de
förhållanden beträffande hälso- och sjukvård för
asylsökande som fått avslag på ansökan om
uppehållstillstånd som nu råder inte är värdiga en
stat som gör anspråk på att vara grundad på
civiliserade och humanitära principer. Många vågar
inte vända sig till vården eftersom de är rädda att
vårdgivaren skall kontakta Invandrarverket för
kontroll av vem som skall betala för vården. Rådande
förhållanden kommer enligt motionärerna att i vissa
fall leda till svåra konsekvenser t.o.m. dödsfall,
t.ex. i samband med illegala aborter som drivs fram
av nuvarande regelsystem. Det står också i strid mot
barnkonventionen att gömda barn inte har rätt till
sjukvård.
I motion Sf612 yrkande 9 av Gudrun Schyman m.fl.
begärs ett tillkännagivande om att
Invandrartidningens överlevnad måste säkras.
Motionärerna pekar på att det i Sverige finns
hundratusentals invandrare som inte förstår svenska
tillräckligt för att tillgodogöra sig svenska
medier. Detta gäller inte bara nyanlända utan också
människor som varit här i decennier.
Folkpartiet
Lars Leijonborg m.fl. anför i motion Sf634 att i
budgetpropositionen uppges att anslaget B 2
Särskilda åtgärder i utsatta bostadsområden är tänkt
att fördelas likartat mellan ett antal kommuner.
Motionärerna anser att dessa medel liksom de 150
miljoner kronor som inom utgiftsområde 16 föreslås
anvisas till viss förskoleverksamhet samt medel från
anslaget A 2 inom utgiftsområde 25 bör fördelas
enligt en fördelningsnyckel, lika per invånare efter
de kriterier för de 50 mest utsatta områdena som den
s.k. Storstadskommittén har tagit fram. Medlen bör
dessutom slås samman under utgiftsområde 8. I
yrkande 11 begärs ett tillkännagivande härom.
Miljöpartiet
I motion Sf635 yrkande 22 begär Yvonne Ruwaida ett
tillkännagivande om att Integrationsverket skall
anslå medel till DO och Invandrartidningen.
Motionären är kritisk till ett separat
integrationsverk och anser att staten bör stödja
kommuner och landsting och ge dem i uppgift att
arbeta med integrationsfrågan i projektform och i
långsiktiga arbetsformer. Integrationsverket borde
få i uppgift att samla in information och vara en
kunskapsbank. Motionären ser vidare DO:s och
Invandrartidningens roll som viktiga ur
integrationssynpunkt och vill att verket anslår
medel till dessa båda verksamheter.
Utskottet behandlar under anslagen också motion
Sf614 av Margareta Sandgren (s) vari begärs ett
tillkännagivande om vikten av att bryta
segregationen i storstäderna och andra större
kommuner. Motionären anför att regeringen i
budgetpropositionen anvisat särskilda medel för att
utveckla arbetssätt att bryta den ökade
segregationen i storstadsområdena. Motionären vill
dock peka på att det inte bara är storstäderna
Stockholm, Göteborg och Malmö som har stora
segregationsproblem. Det finns tvärtom ett betydande
antal utsatta områden även i andra kommuner.
Motionären menar att det är angeläget att även andra
kommuner än storstadskommunerna kommer i åtnjutande
av de medel som anvisas i budgetpropositionen.
Utskottets bedömning
Som redovisats ovan har riksdagen fastställt ramen
för utgiftsområde 8 till 4 324 184 000 kr för
budgetåret 1999.
I endast en motion finns yrkande med avseende på
anslagens storlek. Moderaterna anser, som framgått,
att det inte skall anslås några medel till anslaget
B 2 Särskilda insatser i utsatta bostadsområden. I
stället vill Moderaterna inrätta s.k. ekonomiska
frizoner. Vad gäller dessa medel anförde utskottet i
betänkande 1997/98:SfU2 att det var angeläget att
det finns medel tillgängliga för särskilda
satsningar i sådana bostadsområden. I samma
betänkande hänvisade utskottet också till att ett
motionsyrkande om s.k. frizoner behandlats i
betänkande 1997/98:SfU6 och avstyrkts. Utskottet
avstyrker motion Sf627.
Den s.k. flyktingkvoten används till största delen
för överföring av flyktingar eller andra personer
som befinner sig i en särskilt utsatt situation.
Kvoten är inte begränsad till att användas för
flyktingar i ordets formella bemärkelse. Den kan
också användas för personer som är förföljda och
befinner sig i fara men ännu inte kunnat lämna sitt
land. Riktlinjer för kvotens användning ges av
regeringen efter beslut av riksdagen. Det är
Invandrarverket som har ansvaret för uttagning och
överföring av flyktingar till Sverige. Uttagningarna
sker i nära samverkan med UNHCR, och det är främst
utifrån UNHCR:s bedömning som Invandrarverket
planerar sina uttagningar. Anslagsmedel, som i
statsbudgeten avsatts för överföring av
kvotflyktingar och mottagandet av dem i kommunerna,
har också kunnat användas för alternativa insatser
och åtgärder som främst UNHCR förordar.
Regeringen anser, som angetts ovan, att
anslagsmedlen för mottagandet av kvotflyktingar
liksom för innevarande budgetår bör få användas med
en viss flexibilitet och motsvara kostnaderna för 1
840 kvotflyktingar. Utskottet anser det angeläget
att så många utsatta personer som möjligt kan
överföras inom ramen för flyktingkvoten men delar
också regeringens uppfattning att medlen bör få
användas med viss flexibilitet. Att kvoten inte
alltid kan utnyttjas fullt ut beror i många fall på
att uttagningarna sker i samråd med UNHCR och att
det i praktiken är UNHCR som styr det antal
flyktingar som skall placeras. Som exempel på nämnd
flexibilitet kan nämnas att ca 8 miljoner kronor
under år 1998 reserverats för att bekosta medicinska
insatser såväl i Sverige som i närområdet för
medborgare i Bosnien-Hercegovina. Även andra
liknande åtgärder har företagits. För år 1998
föreslås på tilläggsbudget i budgetpropositionen att
medel från anslaget A 3 överförs till anslaget A 2
Mottagande av asylsökande. Enligt propositionen
beror den ökade anslagsbelastningen på A 3 främst på
att medborgare i Förbundsrepubliken Jugoslavien
förvägrats att återvända till sitt land och att
detta då orsakar ökade kostnader för
mottagandesystemet. Finansutskottet har i betänkande
1998/99:
FiU1 på förslag av socialförsäkringsutskottet i dess
yttrande 1998/99:SfU1y föreslagit riksdagen att
bifalla regeringens förslag till tilläggsbudget. Det
har inte angetts att detta medfört en lägre kvot för
år 1998. Anslaget för år 1999 används för
överförande av flyktingar och lokala insatser.
Utskottet anser det självklart att det faktum att
Förbundsrepubliken Jugoslavien vägrar att ta emot
sina egna medborgare inte får medföra att Sverige
tar emot ett mindre antal kvotflyktingar. Mot
bakgrund av det anförda avstyrker utskottet motion
Sf610.
Vad gäller Vänsterpartiets yrkande om att en del av
den statliga ersättningen till landstingen för
hälso- och sjukvård för asylsökande skall avsättas
för dem som tvingas söka sjukvård anonymt anser
utskottet att statlig ersättning av principiella
skäl inte bör utges för hälso- och sjukvård för den
som håller sig undan verkställighet. Däremot kan det
framhållas att sjukvårdshuvudmännen är skyldiga att
lämna akut vård när sådan erfordras. Utskottet
kommer i senare avsnitt att behandla motionsyrkanden
om hälso- och sjukvård för utlänningar som håller
sig undan verkställighet. Utskottet avstyrker motion
Sf1 yrkande 8.
Vad gäller motionsyrkandet om att
Integrationsverket skall anslå medel till DO och
Invandrartidningen vill utskottet framhålla att
riksdagen på förslag av utskottet (bet.
1997/98:SfU2, rskr. 1997/98:112) beslöt att
statsbidraget till Invandrartidningen borde kvarstå
under hela år 1998 i motsats till regeringens
förslag som innebar att bidraget skulle upphöra
efter den 30 april 1998. Enligt utskottet behövde
Invandrartidningen något längre tid än vad
regeringen föreslog för att kunna anpassa sin
verksamhet till de nya villkor som borttagandet av
statsstöd innebär. På så sätt framhöll utskottet
undveks också ett avbrott i den information till
nyanlända som Integrationsverket skall handha.
Utskottet avstyrker motion Sf635 yrkande 22.
Utskottet vill vidare framhålla att i samband med
behandlingen av den integrationspolitiska
proposition 1997/98:16, vari aviserades en
avveckling av anslaget till Invandrartidningen
anförde utskottet med anledning av några
motionsyrkanden att det fanns skäl att uppmärksamma
hur nyhets- och informationsförmedling till mindre
språkgrupper skulle ske. Riksdagen gav regeringen
till känna att utredaren av systemet för statsbidrag
till invandrares riksorganisationer skulle undersöka
möjligheterna att invandrarorganisationer involveras
i arbetet med att sprida nyheter och information på
andra språk än svenska (bet. 1997/98:SfU6, rskr.
1997/98:68). I betänkandet Organisationer Mångfald
Integration - Ett framtida system för statsbidrag
till invandrarnas riksorganisationer m.fl. (SOU
1998:73) anförs bl.a. att de som har invandrat och
andra med utländsk bakgrund bör nås av samma
samhälls-information som alla andra.
Invandrarorganisationerna kan spela en viktig roll
för att sprida samhällsinformation till dem som har
begränsade kunskaper i svenska språket. Nyhets- och
informationsförmedling, i synnerhet på språk som
saknar kommersiellt underlag, bör enligt utredaren
kunna utgöra ett inslag i invandrarorganisationernas
verksamhet. Utredningen anser att stöd för utgivning
av samhällsinformation bör kunna lämnas i form av
projektbidrag. I Integrationsverkets plan för
verksamheten åren 1999-2000 anges också som ett mål
att samhällsinformationen måste nå alla, oavsett
härkomst och etnisk tillhörighet, och därför bör ta
sin utgångspunkt i samhällets mångfald och utformas
efter mottagarnas skilda förutsättningar och behov.
Utskottet ansluter sig till gjorda uttalanden och
anser att motion Sf612 yrkande 9 delvis får anses
tillgodosedd med det anförda.
Under anslaget för särskilda insatser i utsatta
bostadsområden föreslås att 142 000 000 kr beviljas.
I budgetpropositionen anför regeringen att en mindre
del av dessa medel bör kunna disponeras för
motsvarande insatser i utsatta bostadsområden
utanför storstadsregionerna. Detta uttalande bör
åtminstone delvis tillgodose syftet med motion
Sf614. Utskottet anser också att det får ankomma på
regeringen att föreslå om medel på olika anslag
skall slås samman och avstyrker motion Sf634 yrkande
11. Utskottet konstaterar att riksdagen bifallit
regeringens proposition 1997/98:165 (1998/99:AU2,
rskr. 1998/99:34). Detta innebär att medlen under
anslaget B 2 fördelas inom ramen för de lokala
utvecklingsavtalen till kommuner i
storstadsregionerna.
Utskottet vill i detta sammanhang något kommentera
anslaget B 6 Diskrimineringsombudsmannen. I
budgetpropositionen föreslås ett anslag på 7 995 000
kr, varav 3 000 000 kr avser ökat resursbehov. Det
ökade resursbehovet är bl.a. en följd av den av
regeringen föreslagna nya lagen om åtgärder mot
diskriminering i arbetslivet, vilken väntas medföra
att antalet anmälningar till DO om etnisk
diskriminering ökar. Lagen föreslås i propositionen
träda i kraft den 1 januari 1999. Enligt vad
utskottet erfarit kommer dock regeringens förslag
att behandlas av riksdagen först nästa år, och den
nya lagen kan komma att träda i kraft tidigast den 1
april 1999. Regeringen har dock beslutat uppdra åt
DO att utforma råd för hur det målinriktade arbetet
för att främja etnisk mångfald i arbetslivet, i
enlighet med vad som föreslås i propositionen Ny lag
om åtgärder mot etnisk diskriminering i arbetslivet
(1997/98:177), kan bedrivas. DO skall även redovisa
hur information om dessa råd bör ges. Det är enligt
regeringen, under förutsättning av riksdagens
godkännande av propositionen, angeläget att råd
föreligger redan vid tidpunkten för lagens
ikraftträdande. Utskottet finner därför inte skäl
att nu justera det föreslagna anslaget. Utskottet
anser att det får ankomma på regeringen att bedöma i
vilken mån den föreslagna resursökningen under
anslaget B 6 skall få disponeras av DO. En eventuell
reglering härvidlag kan göras vid kommande
budgetbeslut.
I propositionen anges under anslaget B 1
Integrationsverket att 5 miljoner kronor av vad som
tidigare beräknats för Integrationsverket förs över
till anslaget C 1 Länsstyrelserna inom utgiftsområde
18 för att fördelas på de tre länsstyrelserna i
storstadsregionerna. I budgetpropositionen anförs
vidare att detta kan bidra till att
integrationspolitiken förs ut och förankras i
storstadslänen och att länsstyrelserna därvid kan
ges en kompletterande roll och uppgift. Utskottet
vill framhålla att Integrationsverket har det
övergripande ansvaret för att integrationspolitiska
mål och synsätt får genomslag i samhället. Ett
fullföljande härav förutsätter såväl ett nära
samarbete mellan verket och kommunerna som samverkan
mellan verket och andra myndigheter och
organisationer. Ett starkt engagemang från
länsstyrelserna i storstadsregionerna blir därvid
ett komplement i integrationsarbetet dock utan att
regionala integrationsmyndigheter byggs upp.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag till
medelsfördelning vad avser anslagen A 1-B 6.
Utskottet tillstyrker också att riksdagen godkänner
att under år 1999 lån får tas upp i
Riksgäldskontoret för det samlade behovet för hem-
utrustningslån.
Motioner med anknytning till utgiftsområde
8
Invandrarverkets service
Motion
I motion Sf615 anför Majléne Westerlund Panke (s)
att Invandrarverket har ett antal regionkontor där
det handläggs ärenden om bl.a. förlängning av
uppehållstillstånd och ansökan om svenskt
medborgarskap. För att få ärendena handlagda måste
utlänningen i många fall personligen bege sig till
regionkontoret, och detta kan innebära långa resor
och förlorad arbetsförtjänst. Motionären begär ett
tillkännagivande om Invandrarverkets verksamhet för
att höja servicegraden.
Utskottets bedömning
I utskottets betänkande 1996/97:SfU5, vari bl.a.
behandlades regeringens förslag i proposition
1996/97:25 Svensk migrationspolitik i globalt
perspektiv att överföra vissa uppgifter med
asylärenden och andra tillståndsärenden från Polisen
till Invandrarverket, anfördes bl.a. följande. Att
myndigheternas roll renodlas utesluter inte att man
försöker finna former för samverkan mellan olika
myndigheter så att viktiga delar i det nuvarande
arbetet såsom kontroll, service m.m. kan bibehållas.
Utskottet förutsatte att sådana samordningsfrågor
skulle bli föremål för diskussioner på olika nivåer.
Utskottet har nu erfarit att tillståndsprövningar
sker på 14 olika orter i landet. Till detta kommer
en viss mobil verksamhet innebärande att
Invandrarverket en gång per månad förlägger sin
verksamhet till några andra mer avsides belägna
orter.
Att en utlänning i vissa fall personligen måste
inställa sig vid ett regionkontor eller liknande
enhet är enligt utskottets uppfattning sannolikt
ofrånkomligt. Utskottet utgår dock ifrån att
Invandrarverket i enlighet med det ovan uppgivna i
görligaste mån organiserar sin verksamhet så att
utlänningar kan få sina ärenden handlagda utan
onödig tidsspillan för dem. Utskottet avstyrker
motion Sf615.
Integrationsverkets verksamhet
Motion
I motion Sf621 av Sonja Fransson (s) begärs ett
tillkännagivande om invandrare med funktionshinder.
Enligt motionären har i olika sammanhang
konstaterats att frågor rörande funktionshindrade
invandrare ofta hamnar mellan olika verksamheter.
Motionären menar att detta kan bero på okunskap,
gränsdragning mellan verksamheter och själva
problematikens dubbla natur. Sammantaget kan sägas
att invandrare med funktionshinder är i en situation
som försvårar integrationen i det svenska samhället.
Motionären föreslår att Integrationsverket får ett
särskilt kartläggnings- och uppföljningsuppdrag om
invandrare med funktionshinder. Verket bör därvid
samråda med Samarbetsorgan för
invandrarorganisationer i Sverige (SIOS) och
Handikappförbundens samorganisation (HSO).
Utskottets bedömning
Utskottet anser att motionären pekar på en viktig
fråga och att det är väsentligt att invandrare med
funktionshinder uppmärksammas. I betänkandet En
särskild utsatthet - Om personer med funktionshinder
från andra länder (SOU 1998:139) visas på många och
stora problem som möter människor med både
funktionshinder och utländsk bakgrund, men också på
de möjligheter som finns att komma till rätta med
dem. Många invandrare upplever enligt betänkandet en
dubbel diskriminering, dels för att de är
invandrare, dels för att de har ett funktionshinder.
Det blir därför enligt betänkandet extra viktigt att
samhällets stöd till och bemötande av personer med
funktionshinder och invandrarbakgrund fungerar.
Betänkandet innehåller inte några konkreta förslag
utan bör ses som ett diskussionsinlägg och kan
användas i sammanhang där dessa frågor behöver
diskuteras och åtgärdas. I Integrationsverkets
handlingsplan för nyanlända invandrare anges att det
integrationspolitiska målet innebär lika rättigheter
och möjligheter för alla. Det är enligt planen
viktigt att kontinuerliga uppföljningar görs av hur
alla nyanlända invandrares behov och rättigheter
tillgodoses. Behov av samhällets stöd till nyanlända
invandrare definieras utifrån uppföljningarna.
Utskottet anser det önskvärt att problematiken
invandrare med funktionshinder diskuteras och
belyses. Det anförda får delvis tillgodose syftet
med motion Sf621.
Utsatta bostadsområden
Motioner
I motion Sf623 yrkande 9 av Fanny Rizell m.fl. (kd)
begärs ett tillkännagivande om att stat och kommun
skall föregå med gott exempel och flytta myndigheter
och andra verksamheter till invandrartäta områden.
Detta kan skapa fler arbeten för invandrare då behov
av lokaler och service ökar.
Birger Schlaug m.fl. (mp) begär i motion Sf626
yrkande 4 ett tillkännagivande om särskilda insatser
i utsatta bostadsområden. Även här pekar
motionärerna på utplacering av myndigheter och
institutioner i invandrartäta områden.
Företagsetablering till dessa områden bör också
stimuleras. Likaså Yvonne Ruwaida (mp) pekar på
behovet av att förlägga myndigheter och
institutioner i invandrartäta områden samt att
stimulera företagsetablering till sådana områden.
Motionären begär i motion Sf635 yrkande 19 ett
tillkännagivande om segregerade områden.
I motion Sf624 av Inger Lundberg m.fl. (s) begärs
ett tillkännagivande om en utredning om
möjligheterna att etablera ett nationellt institut
för lokal demokrati och social utveckling i Örebro.
Motionärerna anför att regeringen i
budgetpropositionen lägger stor vikt vid behovet av
att motverka segregationen och öka engagemanget i de
stora allmännyttiga bostadsområdena. Detta kommer
enligt motionärerna att kräva stora
mobiliseringsinsatser och också utveckling av nya
metoder för att engagera människor i sin egen vardag
och miljö. Staten bör bidra till att Stiftelsen
Cesam i Örebro ges möjlighet att utvecklas till ett
nationellt institut för lokal demokrati och social
utveckling. Därmed skulle enligt motionärerna
Sverige i likhet med flera andra europeiska länder
få tillgång till en gemensam kunskapsbas och ett
nätverk mellan de många grupper, som nu driver ett
viktigt pionjärarbete. Cesam har under ett antal år
bedrivit ett framgångsrikt arbete för att stimulera
företag, organisationer, kommuner och enskilda till
mobilisering av de boende i främst utsatta
bostadsområden.
I motion Sf634 yrkande 15 av Lars Leijonborg m.fl.
(fp) begärs ett tillkännagivande om direktvalda
stadsdelsnämnder. Motionärerna framhåller att den
yttersta yttringen av vanmakt och utanförskap är det
låga valdeltagandet i de utsatta bostadsområdena.
Invandrarna är enligt motionärerna kraftigt
underrepresenterade i de politiska församlingarna på
såväl kommunal- som riksnivå. Många invandrare bor i
storstädernas förorter med stadsdelsnämnder, men har
inte rätt att välja egna företrädare. Direktvalda
stadsdelsnämnder och ökade inslag av personval är
några viktiga förändringar som bör göras för att öka
valdeltagandet.
Utskottets bedömning
I utskottets betänkande 1997/98:SfU6 om regeringens
integrationspolitiska proposition 1997/98:16 anförde
utskottet i samband med behandlingen av liknande
motionsyrkanden som angetts ovan bl.a. att
segregationen i storstäderna i första hand är en
ekonomisk och social segregation och inte en
segregation på etniska grunder. Utskottet ansåg det
därför riktigt att tala om särskilda insatser i
utsatta bostadsområden och inte särskilda insatser i
invandrartäta områden. Detta uttryckssätt var enligt
utskottet riktigt också av det skälet att ett
etniskt segregerat område inte i sig är negativt.
Vidare framhöll utskottet att det behövs en
samhällelig kraftsamling för att stoppa den
långsiktiga negativa utvecklingen. Långsiktiga och
breda insatser, som präglas av en helhetssyn och
syftar till att åstadkomma en samverkan mellan alla
samhällssektorer, måste till. Utskottet framhöll
också att en bostadspolitisk proposition var
aviserad och att ytterligare överväganden borde
anstå i avvaktan på denna. Med hänsyn till det
anförda ansåg utskottet att motionerna inte borde
föranleda något uttalande från riksdagens sida.
I proposition 1997/98:165 Utveckling och rättvisa
- en politik för storstaden på 2000-talet lades
förslag fram till en nationell politik för
storstadsregionerna. Målen för denna politik skall
vara 1. att ge storstadsregionerna goda
förutsättningar för en långsiktigt hållbar tillväxt
för att därmed kunna bidra till att nya jobb skapas
såväl inom regionen som i övriga delar av landet
samt 2. att bryta den sociala och etniska
segregationen i storstadsregionerna och att verka
för jämlika levnadsvillkor för storstädernas alla
invånare oavsett ursprung eller kön. I
arbetsmarknadsutskottets betänkande 1998/99:AU2 med
anledning av propositionen föreslogs en
komplettering av det andra målet i syfte att göra
det tydligare. Arbetsmarknadsutskottet föreslog att
det andra målet för storstadspolitiken skall vara
att bryta den sociala, etniska och diskriminerande
segregationen i storstadsregionerna och att verka
för jämlika och jämställda levnadsvillkor för
storstädernas invånare. Riksdagen har bifallit
förslagen (rskr. 1998/99:34).
Med hänvisning till det anförda får motionerna
Sf623 yrkande 9, Sf626 yrkande 4 och Sf635 yrkande
19 anses tillgodosedda. Utskottet anser att motion
Sf624 inte bör föranleda något uttalande av
riksdagen.
Allmänna val till politiska församlingar är en av
demokratins hörnstenar. Ett lågt valdeltagande
påverkar demokratin i negativ riktning. Det är
därför väsentligt att analysera orsakerna till det
låga valdeltagandet i vissa utsatta områden.
Regeringen har beslutat att ge Integrationsverket i
uppdrag att undersöka valdeltagandet i vissa sådana
områden. Uppdraget består av två grundläggande
frågor. Verket skall dels analysera hur
valdeltagandet skiftar mellan olika valdistrikt och
kommuner, dels redovisa en analys av orsakerna till
det lägre valdeltagandet i vissa områden. Utskottet,
som anser att resultatet av detta uppdrag bör
avvaktas, avstyrker motion Sf634 yrkande 15.
Stöd till invandrarorganisationer
Motioner
I motion Sf612 yrkande 7 av Gudrun Schyman m.fl. (v)
begärs ett tillkännagivande om krav på redovisning
av effekter och resultat ur ett könsperspektiv av
bidrag till invandrarorganisationer. Att placeras in
i ett påtvingat kollektiv med den godtyckliga
beteckningen invandrare och dessutom vara kvinna
innebär att kvinnors kunskap, erfarenhet och
kompetens osynliggörs. Det är därför enligt
motionärerna viktigt att kvinnor av olika etniskt
ursprung möts i olika kvinnoprojekt för att på sitt
eget sätt lära sig svenska och varandras kultur.
Invandrarorganisationerna tilldelas varje år
statliga medel för att kunna bedriva sin verksamhet.
Motionärerna anser det nödvändigt att regeringen av
invandrarorganisationerna kräver att bidragets
resultat och effekter redovisas ur ett
könsperspektiv.
I motion So380 yrkande 10 av Gudrun Schyman m.fl.
(v) begärs ett tillkännagivande om unga invandrade
kvinnors situation. Enligt motionärerna har många
invandrade kvinnor en svår situation bl.a. på grund
av att de ofta hamnar i en kulturkrock mellan den
egna familjens värderingar och en västerländsk syn
på kvinnor. Många av dessa kvinnor har svårt att
finna någon att prata med om sina problem. Ofta
vänder de sig till kvinnor verksamma i de projekt
för invandrarkvinnor som pågår i många kommuner.
Därför är det viktigt att den sortens verksamhet
bibehålls och utvecklas.
Lennart Daléus m.fl. (c) begär i motion Sf608
yrkande 2 ett tillkännagivande om stöd till
invandrarorganisationer. Motionärerna anför att lika
möjlighet till information, både via de formella och
informella beslutsgångarna, är en förutsättning för
att vara delaktig i den demokratiska processen.
Människor har varierande förutsättningar att ta del
av systemet och de som flyttat till Sverige har i
detta sammanhang ett handikapp. Dörrarna till de
politiska beslutssystemen måste vara tydligt öppna
också för dem som är inflyttade till Sverige.
Invandrarorganisationerna skall ha möjlighet att
verka i samhället, och förutom resultatstyrda stöd
bör det finnas ett grundstöd till organisationerna.
Utskottets bedömning
Som ovan nämnts har systemet för statsbidrag till
invandrares riksorganisationer setts över av en
särskild utredare (SOU 1998:73). Enligt
budgetpropositionen remissbehandlas utredarens
förslag och skall beredas ytterligare under hösten.
Utskottet anser att den fortsatta beredningen skall
avvaktas och avstyrker motion Sf608 yrkande 2.
I det ovan nämnda betänkandet, SOU 1998:73, anges
vad gäller redovisning, uppföljning och utvärdering
att i det nya bidragssystemet detta kommer att ske
på olika nivåer. Det kommer att åläggas
Integrationsverket att varje år följa upp
användningen av bidragsmedlen och uppnådda resultat
samt redovisa detta för regeringen. Detta innebär
enligt utredningen att organisationerna varje år
måste lämna sin redovisning till verket. Verket
skall även varje år göra en utvärdering av bidragens
effekt på integrationen. Utredarens förslag är som
nämnts under beredning och utskottet utgår från att
därvid även vikten av att redovisning skall kunna
ske ur ett könsperspektiv uppmärksammas. Det anförda
får anses tillgodose syftet med motion Sf612 yrkande
7.
Vad avser unga invandrade kvinnors situation och
olika projektverksamheter kan utskottet dela
motionärernas uppfattning om vikten av sådan
verksamhet. Utskottet har ovan tillstyrkt att medel
beviljas under anslaget B 3 Integrationsåtgärder
vari ingår medel till bl.a. olika projekt. Även i
SOU 1998:73 tas frågan om projektbidrag upp.
Utredningen föreslår bl.a. att förutom den större
del av det nya föreslagna statsbidragssystemet, som
består av organisations- och verksamhetsbidrag,
skall en tredjedel av det sammanhållna
bidragssystemet utgöras av projektbidrag. Utskottet
förutsätter att unga invandrade kvinnors situation
särskilt uppmärksammas vid beviljande av
projektbidrag. Utskottet avstyrker motion So380
yrkande 10.
Diskrimineringsombudsmannens ställning
Motioner
I motion Sf634 yrkande 4 av Lars Leijonborg m.fl.
(fp) begärs ett tillkännagivande om DO:s
självständiga ställning. Motionärerna menar att DO
bör ha en självständig ställning och vara
underställd riksdagen.
Yvonne Ruwaida (mp) anför i motion Sf635 att vissa
principer och värderingar är så grundläggande i
samhället, att de bör bekräftas i lag. Sådan
lagstiftning finns, men är enligt motionären inte
tillräcklig. Trots lagstiftning förekommer det
diskriminering. För att DO skall ha möjlighet att
utreda alla fall av diskriminering måste dess
resurser och befogenheter ökas. I yrkande 8 begärs
ett tillkännagivande härom.
Utskottets bedömning
Under föregående år avslog riksdagen regeringens
förslag (prop. 1997/98:16, bet. 1997/98:SfU6, rskr.
1997/98:68) om att inordna Ombudsmannen mot etnisk
diskriminering i den nya myndigheten,
Integrationsverket. DO har således alltjämt en
självständig ställning. Utskottet har ovan under
anslaget B 6 tillstyrkt att DO tillförs kraftigt
ökade resurser. För närvarande behandlar riksdagen
tre olika propositioner (bl.a. prop. 1997/98:177 om
en ny lag mot etnisk diskriminering i arbetslivet),
varigenom DO kan komma att få utvidgade
befogenheter. Utskottet anser att den fortsatta
behandlingen av propositionerna bör avvaktas.
Frågan om DO skall vara en myndighet under
riksdagen bör enligt utskottets mening inte ses
isolerat utan i sammanhang med övriga
ombudsmannainstitut.
Med det anförda avstyrker utskottet motionerna
Sf634 yrkande 4 och Sf635 yrkande 8.
Mottagande av asylsökande och flyktingar m.m.
Skrivelsen
I skrivelsen redovisas den svenska migrations- och
asylpolitiken och invandringen till Sverige.
Redovisningen avser i huvudsak år 1997. I vissa
avseenden redovisas också utvecklingen under år
1998. I avsnitt 7, som behandlas i detta betänkande,
redovisas uppgifter om mottagandet av asylsökande
under den tid asylansökan prövas samt det kommunala
flyktingmottagandet.
Utskottet behandlar nedan flera motioner som tar upp
frågor som berörs i detta avsnitt av skrivelsen,
dvs. dels frågor om hälso- och sjukvård för
asylsökande m.fl., dels frågor med avseende på det
kommunala flyktingmottagandet.
Hälso- och sjukvård för asylsökande
Enligt överenskommelse mellan regeringen och
företrädare för sjukvårdshuvudmännen gäller fr.o.m.
den 1 januari 1997 och enligt förordning (1996:1357)
om statlig ersättning för hälso- och sjukvård till
asylsökande i huvudsak följande.
- Landstinget skall ge vuxna asylsökande akut tand-
och sjukvård och vård som inte kan anstå,
mödrahälsovård, förlossningsvård,
preventivmedelsrådgivning, vård vid abort samt vård
och åtgärder enligt smittskyddslagen.
- Asylsökande barn (under 18 år) skall få samma
hälso- och sjukvård samt tandvård som barn bosatta i
Sverige.
- Landstingen får schabloniserad
åldersdifferentierad ersättning per asylsökande.
- Ersättning lämnas inte för vård som ges till
utlänningar som håller sig undan verkställighet av
beslut om avvisning eller utvisning och som enligt
lagen om mottagande av asylsökande inte har rätt
till bistånd.
En överenskommelse har också träffats mellan staten
och Landstingsförbundet om landstingens åtaganden
och statens ersättning i samband med den hälso- och
sjukvård som lämnas till förvarstagna. Enligt
överenskommelsen skall staten efter ansökan lämna
ersättning för de faktiska kostnaderna motsvarande
den vård som avses i den tidigare nämnda
överenskommelsen.
Motioner
I motion Sf1 yrkande 9 av Gudrun Schyman m.fl. (v)
anser motionärerna att riksdagen av regeringen bör
begära en sådan översyn av sekretesslagen att den
som söker vård inte skall behöva riskera att tas i
förvar och avvisas. I yrkande 11 begärs att en
utredning tillsätts med uppgift att föreslå hur
frågan om vuxna asylsökandes rätt till annan än akut
sjukvård skall tillgodoses. Eftersom det kan dröja
flera år innan en asylsökande vuxen kan få besked i
tillståndsärendet kan många sjukdomstillstånd
förvärras under tiden.
I motion So465 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) uppges
att funktionshindrade flyktingars och invandrares
behov av stöd och hjälp inte alltid tillgodoses i
tillräcklig utsträckning. Detta gäller enligt
motionärerna i synnerhet kvinnliga flyktingar och
invandrare. Det är därför viktigt att de vid
ankomsten till Sverige får en bedömning av sina
funktionshinder och att det läggs upp en plan för
hur deras behov skall tillgodoses. I yrkande 24
begärs ett tillkännagivande härom.
Bo Könberg och Barbro Westerholm (fp) begär i
motion Sf632 yrkande 12 ett tillkännagivande om
segregation och ohälsa. Motionärerna uppger att en
flykting kan bära med sig minnen av tortyr, såväl
fysisk som psykisk. I många fall förträngs minnena
när de som drabbats kommer i säkerhet. Förr eller
senare återkommer dock dessa minnen. Motionärerna
anser att nyanlända flyktingars hälsoproblem måste
uppmärksammas bättre än vad som i dag är fallet. Det
behövs lokala policyprogram för samarbete mellan
mottagandet i kommunen, primärvården och psykiatrin.
Det behövs också integrering av mångkulturell
kunskap i vårdutbildningen och kontinuerlig
kompetenshöjning för personal i mottagningssystemet
om traumans effekter på hälsan. I yrkande 13 begärs
ett tillkännagivande om lokala policyprogram.
Motionärerna anför vidare att det behövs forskning
kring tortyr och krigstraumans inverkan på hälsan
och begär i yrkande 14 ett tillkännagivande härom.
Många flyktingar som drabbats av tortyr och andra
traumatiska upplevelser är i stort behov av
svenskundervisning. Många får inte sådan därför att
ansvariga inom kommuner och landsting menar att
flyktingen först måste rehabiliteras. Enligt
motionärerna är det endast 18 av landets kommuner
som haft specialgrupper för dem som drabbats av
krigstrauman. I yrkande 15 begärs ett
tillkännagivande om individanpassad undervisning för
tortyrskadade. Slutligen begär motionärerna i
yrkande 16 ett tillkännagivande om stöd och hjälp
till tortyrskadade.
Utskottets bedömning
Sådana yrkanden som framställs i motion Sf1
behandlades av utskottet i det nämnda betänkandet
1997/98:SfU2. Utskottet anförde därvid bl.a.
följande. Utskottet anser inte att fullständig
sjukvård behöver erbjudas vuxna asylsökande, utan
även fortsättningsvis skall den statliga
ersättningen begränsas till akut tand- och sjukvård
och vård som inte kan anstå. Ersättning utges
dessutom för särskilt angivna vårdbehov såsom
mödravård, förlossningsvård, vård vid abort m.m. Vad
gällde sekretessfrågan noterade utskottet att den
överenskommelse som ingåtts mellan staten och
sjukvårdshuvudmännen innebär att varje vårdinsats
inte behöver faktureras. I stället skall
landstingens kostnader kompenseras genom en
schabloniserad ersättning per asylsökande. Utskottet
avstyrkte motionsyrkandena.
Utskottet vidhåller sin tidigare intagna ställning
och avstyrker motion Sf1 yrkandena 9 och 11.
Utskottet delar motionärernas uppfattning i motion
So465 om vikten av att funktionshindrade invandrare
får ett bra bemötande vid ankomsten till Sverige. I
betänkandet En särskild utsatthet - Om personer med
funktionshinder från andra länder (SOU 1998:139)
uppges att invandrare med funktionshinder möter
många och stora problem. Många upplever en dubbel
diskriminering, dels därför att de är invandrare,
dels för att de har ett funktionshinder. Enligt
betänkandet är det extra viktigt att samhällets stöd
till och bemötande av personer med funktionshinder
skall fungera. I betänkandet läggs inte fram några
konkreta förslag däremot anges att betänkandet mer
skall användas i olika sammanhang där dessa frågor
behöver diskuteras och åtgärdas. Utskottet delar de
framförda uppfattningarna. Syftet med motion So465
yrkande 24 får anses tillgodosett med det anförda.
I samband med behandlingen av den förut nämnda
proposition 1997/98:16 Sverige, framtiden och
mångfalden - från invandrarpolitik till
integrationspolitik anförde utskottet i betänkande
1997/98:SfU6, med anledning av några motionsyrkanden
om behovet av en utredning om tortyrskadades
rehabiliteringsbehov och tortyrskadades behov av
svenskundervisning och särskild vägledning, bl.a.
att det är nödvändigt att regeringen särskilt
uppmärksammar tortyrskadades behov. Utskottet
betonade vidare vikten av att det finns tillgång
till erforderlig vård och rehabilitering för
tortyrskadade i hela landet. Utskottet vill ånyo
framhålla det angelägna i att de tortyrskadades
särskilda behov på olika sätt särskilt
uppmärksammas. Med det anförda avstyrker utskottet
motion Sf632 yrkandena 12-16.
Det kommunala flyktingmottagandet
Enligt det system för flyktingmottagande som
infördes år 1985 är det kommunerna som tar emot
flyktingar som beviljats uppehållstillstånd och
staten som har det övergripande ekonomiska ansvaret.
Invandrarverket träffar överenskommelser med
kommunerna om att ta emot flyktingar, och kommunerna
har därefter ansvaret för att flyktingarna får en
bra introduktion i det svenska samhället.
Enligt skrivelsen har kommunerna lyckats
upprätthålla ett flyktingmottagande som svarar mot
det stora behov av kommunplatser som funnits under
de senare åren. Storstadskommunerna har haft en stor
inflyttning. Sedan den 1 juli 1994 kan asylsökande
ordna bostad på egen hand, och i dag väljer
merparten av de asylsökande att bo hos släktingar
och vänner under utredningstiden. Det innebär att en
del kommuner som inte har någon överenskommelse med
Invandrarverket får ta emot flyktingar, i den mån
asylsökande som redan bor i en kommun får
uppehållstillstånd.
Under den första tiden i kommunen får flyktingar
som regel sin försörjning tillgodosedd genom
socialbidrag. Sedan den 1 januari 1993 har
kommunerna, genom införandet av lagen (1992:1068) om
introduktionsersättning för flyktingar och vissa
andra utlänningar, getts möjlighet att under en
introduktionsperiod bevilja introduktionsersättning
i stället för socialbidrag till flyktingar som
omfattas av det kommunala flyktingmottagandet. Ett
villkor för att introduktionsersättning skall kunna
beviljas är att flyktingen följer den
introduktionsplan som upprättats av kommunen efter
samråd med den enskilde flyktingen. Ett sextiotal
kommuner använder sig av introduktionsersättningen.
Enligt skrivelsen har flera kommuner som använder
sig av introduktionsersättning uppgett att
flyktingen stimuleras att ta ansvar för sin egen
ekonomi och att bidragstänkandet minskar, då
ersättningen liknar en lön på många sätt.
Motioner
Göran Magnusson m.fl. (s) anför i motion Sf625 att
många kommuner tar ett stort ansvar för att Sveriges
flyktingmottagande skall fungera på ett
tillfredsställande sätt. Ett faktum är enligt
motionärerna att olika invandrargrupper har olika
möjligheter att få fäste på arbetsmarknaden.
Kartläggningar har visat att utbildningsnivån är låg
bland vissa grupper, vilket i sin tur innebär
svårigheter för dessa att uppnå den s.k. sfi-nivån
(svenska för invandrare). Detta försämrar
ytterligare möjligheterna att vinna insteg på
arbetsmarknaden. Därmed ökar trycket på kommunernas
socialbidragskonton. Enligt motionärerna har de
kommuner som har en högre andel flyktingar av romskt
ursprung särskilda svårigheter. Olikheten i romernas
livsstil och deras tradition att hålla samman
kulturen och gruppen ställer speciella krav på
kunskaper och resurser i integrationsarbetet.
Socialbidragsberoendet för denna grupp är särskilt
stor. Motionärerna begär ett tillkännagivande om
kostnadsutvecklingen i samband med
integrationsarbete för flyktingar.
I motion Sf623 yrkandena 7 och 8 av Fanny Rizell
m.fl. (kd) begärs tillkännagivanden om avskaffande
av kommunavtal för flyktingmottagning och om
introduktionsersättning för den nyanlände
flyktingen. Motionärerna anser att den nyanlände
flyktingen bör erhålls en s.k. flyktingpeng som
följer med honom eller henne till den ort där denne
väljer att bosätta sig. I stort sett skall de
invandrarpolitiska åtgärderna begränsas till att
gälla under de fem första åren av en flyktings
vistelse i Sverige. I fortsättningen bör det vara
försäkringskassorna som betalar ut ersättningen och
kommunerna bör endast erhålla medel för de
nödvändiga kringresurserna.
I motion Sf626 yrkande 5 av Birger Schlaug m.fl
(mp) begärs ett tillkännagivande om
integrationsåtgärder. Motionärerna anför att många
integrationsåtgärder på sikt hör till kommunerna. Om
man skall kunna möjliggöra en god integration krävs
först en bra introduktion. Hur introduktionen skall
utformas skall diskuteras mellan den sökande och de
sociala myndigheterna.
Yvonne Ruwaida (mp) begär i motion Sf635 yrkande 3
ett tillkännagivande om att ge dem som har rätt till
asyl i Sverige eller har andra flyktingskäl och
deras anhöriga ett skattepliktigt bidrag. Detta bör
ske för att komma ifrån dagens socialbidragstänkande
och för att möjliggöra att människor tar ansvar för
sina liv. Nivån på bidraget bör vara högre än
socialbidragen, i den meningen att det skall märkas
en skillnad mellan att få ersättning och att ansöka
om socialbidrag.
Utskottets bedömning
Utskottet är väl medvetet om att systemet med
kommunmottagande för vissa kommuner inneburit stora
problem. Detta har flera gånger påtalats av
utskottet (se senast bet. 1997/98:SfU2). Hur den
statliga ersättningen täcker kommunernas kostnader
för flyktingmottagandet följs också fortlöpande upp.
Utskottet framhöll betydelsen av den nya
integrationspolitik som följer av proposition
1997/98:16, vilken utskottet behandlat i betänkande
1997/98:SfU6. Utskottet anförde vidare att det
integrationspolitiska arbetet särskilt skall
inriktas på att bl.a. ge stöd till individens egen
försörjning. De särskilda insatser för nyanlända
invandrare som föreslogs i propositionen skulle
enligt utskottets mening på sikt komma att betydligt
minska kommunernas kostnader för
flyktingmottagandet. Utskottet vill nu dessutom
framhålla att en av Integrationsverkets
målsättningar, enligt den ovan nämnda planen, är att
genomföra en studie av regelsy-stemen på
arbetsmarknaden och inom vissa andra
arbetsmarknadsrelaterade försäkringssystem och deras
effekter för invandrares möjlighet till
självförsörjning. Eventuella förslag till
förändringar härvidlag skall läggas fram till
berörda beslutsfattare.
I det tidigare nämnda betänkande 1997/98:SfU6
anförde utskottet med anledning av några
motionsyrkanden om bl.a. skattepliktigt bidrag i
stället för socialbidrag eller
introduktionsersättning att Invandrarpolitiska
kommittén i sitt slutbetänkande SOU 1996:55 föreslog
en enhetlig statlig introduktionsersättning som
skulle utgå med samma belopp till alla. Ersättningen
skulle vara skattepliktig och bestå av en
grundersättning som motsvarade den lägsta
ersättningen som utbetalas vid deltagande i
arbetsmarknadspolitiska åtgärder. I proposition
1997/98:16 anförde regeringen därvidlag att det av
flera skäl skulle vara önskvärt med en enhetlig
generell ersättning, men att det inte var möjligt
att införa. Som en viktig orsak härtill anförde
regeringen att ersättningen skulle bli orättvis för
den enskilde, eftersom skillnaderna i hyreskostnader
är betydande mellan olika hushåll och mellan olika
delar av landet. Regeringen motsatte sig vidare ett
förslag om att staten skulle svara för
introduktionsersättningen i sin helhet, eftersom de
ekonomiska incitamenten för kommunerna att bedriva
en effektiv introduktionsverksamhet då delvis skulle
gå förlorad. Utskottet delade regeringens
bedömningar.
I Integrationsverkets handlingsplan anges att
nuvarande system med överenskommelser med kommuner
om mottagande av nyanlända skyddsbehövande och
därtill hörande ersättningssystem är otidsenligt.
Integrationsverket kommer att utveckla en
information om förutsättningarna för att bo i
Sverige i allmänhet. I samband med översynen av
systemet med överenskommelser är det enligt
Integrationsverket ofrånkomligt att också föra in
diskussionen om ersättningssystemet för
flyktingmottagandet.
Mot bakgrund av det anförda avstyrker utskottet
motionerna Sf625, Sf623 yrkandena 7 och 8 samt Sf635
yrkande 3.
I utskottets betänkande 1997/98:SfU6 poängterade
utskottet betydelsen av en god introduktion för att
de övergripande integrationspolitiska målen skall
kunna uppnås. Utskottet delade också regeringens
uppfattning att ansvaret för genomförandet av
introduktionsverksamheten även fortsättningsvis
skulle ligga kvar hos kommunerna. Utskottet
avstyrker motion Sf626 yrkande 5.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande anslag inom utgiftsområde 8
Invandrare och flyktingar
a) att riksdagen godkänner att under år 1999 lån tas upp i
Riksgäldskontoret för det samlade behovet för
hemutrustningslån intill ett belopp av högst 1
400 000 000 kr,
b) att riksdagen med bifall till regeringens
förslag anvisar anslagen inom utgiftsområde 8
Invandrare och flyktingar för budgetåret 1999
enligt utskottets förslag i bilaga,
c) att riksdagen avslår motionerna 1998/99:Sf1
yrkande 8, 1998/99:Sf610, 1998/99:Sf612 yrkande
9, 1998/99:Sf614, 1998/99:
Sf627, 1998/99:Sf634 yrkande 11 och
1998/99:Sf635 yrkande 22,
2. beträffande Invandrarverkets service
att riksdagen avslår motion 1998/99:Sf615,
3. beträffande invandrare med
funktionshinder
att riksdagen avslår motion 1998/99:Sf621,
4. beträffande direktvalda
stadsdelsnämnder
att riksdagen avslår motion 1998/99:Sf634 yrkande 15,
res. 1 (fp)
5. beträffande utsatta bostadsområden
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:Sf623 yrkande 9,
1998/99:Sf626 yrkande 4 och 1998/99:Sf635
yrkande 19,
res. 2 (kd, mp)
6. beträffande nationellt institut
att riksdagen avslår motion 1998/99:Sf624,
res. 3 (kd)
7. beträffande stöd till
invandrarorganisationer
att riksdagen avslår motion 1998/99:Sf608 yrkande 2,
res. 4 (c)
8. beträffande unga invandrade kvinnor
m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:Sf612 yrkande 7 och
1998/99:So380 yrkande 10,
att riksdagen avslår motion 1998/99:Sf635 yrkande 8,
res. 5 (mp)
11. beträffande asylsökande och sjukvård
att riksdagen avslår motion 1998/99:Sf1 yrkandena 9 och 11,
res. 6 (v)
12. beträffande tortyrskadade m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:Sf632 yrkandena 12-
16 och 1998/99:So465 yrkande 24,
res. 7 (fp)
13. beträffande integrationsarbete och
kostnadsutveckling
att riksdagen avslår motion 1998/99:Sf625,
14. beträffande avskaffande av kommunavtal
för flyktingmottagning
att riksdagen avslår motion 1998/99:Sf623 yrkandena 7 och 8,
res. 8 (kd)
15. beträffande integrationsåtgärder
m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:Sf626 yrkande 5 och
1998/99:Sf635 yrkande 3,
res. 9 (mp)
16. beträffande skrivelsen
att riksdagen lägger regeringens skrivelse 1998/99:9 i denna
del till handlingarna.
Stockholm den 3 december 1998
På socialförsäkringsutskottets vägnar
Berit Andnor
I beslutet har deltagit: Berit Andnor (s), Bo
Könberg (fp), Margit Gennser (m), Maud Björnemalm
(s), Ulla Hoffmann (v), Rose-Marie Frebran (kd),
Mariann Ytterberg (s), Gustaf von Essen (m), Lennart
Klockare (s), Ronny Olander (s), Fanny Rizell (kd),
Göran Lindblad (m), Kerstin-Maria Stalín (mp),
Birgitta Carlsson (c), Mona Berglund Nilsson (s),
Cecilia Magnusson (m) och Kalle Larsson (v).
Reservationer
1. Direktvalda stadsdelsnämnder (mom. 4)
Bo Könberg (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande i avsnittet
Utsatta bostadsområden som börjar med "Allmänna
val" och slutar med "yrkande 15" bort ha följande
lydelse:
Enligt utskottets mening är det låga valdeltagandet
i utsatta bostadsområden en yttring av vanmakt och
utanförskap. Det finns ett samband mellan makten
över den egna vardagen och makten över samhällets
framtid. Invandrarna är kraftigt underrepresenterade
i de politiska församlingarna såväl på kommunal nivå
som på riksnivå. Ett personval ger enligt utskottets
uppfattning nya möjligheter för väljarna. Många
invandrare bor i storstädernas förorter med
stadsdelsnämnder men de har inte rätt att välja sina
egna representanter. Utskottet anser att direktvalda
stadsdelsnämnder och ökade inslag av personval är
några viktiga förändringar som kan ge verklig
möjlighet till ett högre valdeltagande samt
möjlighet till lokalt självstyre och lokal
utveckling.
Det anförda bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 4 bort ha
följande lydelse:
4. beträffande direktvalda stadsdelsnämnder
att riksdagen med bifall till motion 1998/99:Sf634 yrkande 15
som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
dels att den del av utskottets yttrande i avsnittet
Utsatta bostadsområden som börjar med "I
utskottets" och slutar med "anses tillgodosedda"
bort ha följande lydelse:
I de eftersatta bostadsområdena föreligger risk för
flera negativa faktorer som t.ex. att de sociala
kontakterna mellan svenskar och invandrare tenderar
att bli alltför få och att svenska språkets
ställning som sammanhållande språk försvagas.
Bostäderna i områdena är i många fall bristfälliga
och områdena betraktas som lågstatusområden.
Bostäderna behöver därför upprustning och underhåll
så att en god boendemiljö kan uppnås.
Enligt utskottets mening är den viktigaste
integrationsfaktorn en politik som ser till att
arbetsföra får arbete. Förbättringar på
arbetsmarknaden skapar arbeten även i invandrartäta
områden. För att ytterligare öka invandrarnas
möjligheter till arbete bör staten föregå med gott
exempel och placera ut myndigheter och institutioner
till sådana områden. Vidare bör företagsetableringar
till dessa områden stimuleras.
Vad utskottet sålunda anfört bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 5 bort ha
följande lydelse:
5. beträffande utsatta bostadsområden
att riksdagen med bifall till motionerna 1998/99:Sf623 yrkande
9, 1998/99:Sf626 yrkande 4 och 1998/99:Sf635
yrkande 19 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,
3. Nationellt institut (mom. 6)
Rose-Marie Frebran och Fanny Rizell (båda kd) anser
dels att den del av utskottets yttrande i avsnittet
Utsatta bostadsområden som börjar med "Utskottet
anser" och slutar med "av riksdagen" bort ha
följande lydelse:
I budgetpropositionen lägger regeringen stor vikt
vid behovet av att motverka segregationen och öka
engagemanget i de stora allmännyttiga
bostadsområdena. Detta kommer enligt utskottets
mening att kräva stora mobiliseringsinsatser och
också utveckling av nya metoder för att engagera
människor i sin egen vardag och miljö. Staten bör
bidra till att Stiftelsen Cesam i Örebro ges
möjlighet att utvecklas till ett nationellt institut
för lokal demokrati och social utveckling. Därmed
skulle enligt utskottets uppfattning Sverige i
likhet med flera andra europeiska länder få tillgång
till en gemensam kunskapsbas och ett nätverk mellan
de många grupper, som nu driver ett viktigt
pionjärarbete. Cesam har under ett antal år bedrivit
ett framgångsrikt arbete för att stimulera företag,
organisationer, kommuner och enskilda till
mobilisering av de boende i främst utsatta
bostadsområden.
Utskottet anser att det bör tillsättas en utredning
om möjligheterna att etablera ett nationellt
institut för lokal demokrati och social utveckling i
Örebro.
dels att utskottets hemställan under 6 bort ha
följande lydelse:
6. beträffande nationellt institut
att riksdagen med bifall till motion 1998/99:Sf624 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,
4. Stöd till invandrarorganisationer
(mom. 7)
Birgitta Carlsson (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande i avsnittet
Stöd till invandrarorganisationer som börjar med
"Som ovan" och slutar med "yrkande 2" bort ha
följande lydelse:
Utskottet anser att lika möjlighet till
information, både via de formella och informella
beslutsgångarna, är en förutsättning för att en
person skall vara delaktig i den demokratiska
processen. Människor har varierande förutsättningar
att ta del av systemet och de som flyttat till
Sverige har i detta sammanhang ett handikapp.
Dörrarna till de politiska beslutssystemen måste
vara tydligt öppna också för dem som är inflyttade
till Sverige. Invandrarorganisationerna skall ha
möjlighet att verka i samhället, och enligt
utskottets mening bör, förutom resultatstyrda stöd,
också utges ett grundstöd till organisationerna.
dels att utskottets hemställan under 7 bort ha
följande lydelse:
7. beträffande stöd till
invandrarorganisationer
att riksdagen med bifall till motion 1998/99:Sf608 yrkande 2
som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
dels att den del av utskottets yttrande i avsnittet
Diskrimineringsombudsmannens ställning som börjar
med "Under föregående" och slutar med "yrkande 8"
bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets uppfattning finns det i
samhället vissa principer och värderingar som är så
grundläggande att de bör bekräftas genom
lagstiftning. En sådan princip är att alla människor
är lika värda. Den existerande lagstiftningen är
grundläggande men inte tillräckligt omfattande. Det
förekommer fortfarande en omfattande diskriminering
i samhället. Enligt utskottets mening bör därför DO
få såväl ökade resurser som större befogenheter.
Det anförda bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 10 bort ha
följande lydelse:
att riksdagen med bifall till motion 1998/99:Sf635 yrkande 8
som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
6. Asylsökande och sjukvård (mom. 11)
Ulla Hoffmann och Kalle Larsson (båda v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som i
avsnittet Hälso- och sjukvård för asylsökande
börjar med "Sådana yrkanden" och slutar med "och 11"
bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att begränsningen till endast akut
sjukvård för vuxna asylsökande bör tas bort.
Eftersom det kan dröja flera år innan en asylsökande
vuxen kan få besked i tillståndsärendet kan många
sjukdomstillstånd förvärras under tiden. Utskottet
anser mot bakgrund härav att en utredning bör
tillsättas med uppgift att komma med förslag om hur
begränsningen till endast akut sjukvård skall kunna
tas bort vad gäller asylsökande.
Utskottet vill vidare framhålla att utlänningar som
håller sig gömda ofta inte vågar anlita sjukvården
eftersom de då riskerar att vårdgivaren lämnar ut
uppgifter om honom eller henne till t.ex.
Invandrarverket. Särskilt allvarligt är detta när
det gäller barn, något som också uppmärksammats av
Barnkommittén. Utskottet begär därför en sådan
översyn av sekretesslagen att den som söker vård
inte skall behöva riskera att tas i förvar och
avvisas.
Vad utskottet anfört med anledning av motion Sf1
yrkandena 9 och 11 bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 11 bort ha
följande lydelse:
11. beträffande asylsökande och sjukvård
att riksdagen med bifall till motion 1998/99:Sf1 yrkandena 9
och 11 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,
7. Tortyrskadade m.m. (mom. 12)
Bo Könberg (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som i
avsnittet Hälso- och sjukvård för asylsökande börjar
med "Utskottet delar" och slutar med "yrkandena
12-16" bort ha följande lydelse:
En flykting som kommer till Sverige för att söka
skydd här kan bära med sig minnen av händelser som
de flesta av oss inte kan föreställa sig. Tortyr,
både fysisk och psykisk, ger minnen som man aldrig
kan befria sig från. En flykting kan vara besvärsfri
under lång tid, men förr eller senare dyker minnena
upp. Vid besök på vårdcentraler och psykiatriska
mottagningar har de inte kunnat få hjälp eftersom
där inte finns den kunskap som krävs och inte heller
den tid som behövs. Därför har det visat sig
värdefullt att ha speciella mottagningar för
torterade flyktingar som finns på några håll.
Följdverkningar efter tortyr och liknande trauman
kan förvärras genom exilrelaterade svårigheter. Det
är därför väsentligt att arbeta med ett
helhetsperspektiv. Enligt utskottets mening måste
nyanlända flyktingars hälsoproblem bättre
uppmärksammas än vad som sker i dag. Det behövs
lokala policyprogram för samarbete mellan
flyktingmottagandet i kommunen, primärvården och
psykiatrin. Vidare behövs integrering av
mångkulturell kunskap i vårdutbildningen och
kompetenshöjning för personal i mottagningssystemet
om traumans effekter på hälsan.
Utskottet anser också att det behövs forskning
kring tortyr och krigstraumans inverkan på hälsan
både vad gäller fysiska och psykiska
sjukdomstillstånd. En sådan forskning bör dessutom
ha ett genusperspektiv.
Många flyktingar som skadats av tortyr och andra
traumatiska upplevelser är i stort behov av särskild
svenskundervisning. Alltför många får inte sådan
därför att ansvariga på kommuner och landsting säger
att flyktingarna först måste rehabiliteras. Av
landets kommuner är det endast 18 som haft
specialgrupper för dessa personer. På några håll i
landet har man ordnat individanpassad undervisning
för traumatiserade flyktingar, bl.a. i Luleå, där
man också lyckats skapa riktiga arbeten för dessa
personer. Utskottet anser det viktigt att sådana
positiva erfarenheter tas till vara och sprids över
landet.
Enligt utskottets mening tillgodoses inte
funktionshindrade flyktingars behov av stöd och
hjälp i tillräcklig utsträckning. Detta gäller i
synnerhet för kvinnor. Det är därför väsentligt att
de vid ankomsten till Sverige får en bedömning av
sina funktionshinder och att det läggs upp en plan
för hur deras behov skall kunna tillgodoses.
Vad utskottet anfört med anledning av motionerna
Sf632 yrkandena 12-16 och So465 yrkande 24 bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 12 bort ha
följande lydelse:
12. beträffande tortyrskadade m.m.
att riksdagen med bifall till motionerna 1998/99:Sf632
yrkandena 12-16 och 1998/99:So465 yrkande 24 som
sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
8. Avskaffande av kommunavtal för
flyktingmottagning (mom. 14)
Rose-Marie Frebran och Fanny Rizell (båda kd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som i
avsnittet Det kommunala flyktingmottagandet börjar
med "I det" och slutar med "yrkande 3" bort ha
följande lydelse:
Enligt utskottets uppfattning skall i
flyktingmottagandet behov och förutsättningar, men
också flyktingens egna önskemål, ligga till grund
för bedömningen av vilka insatser som behövs.
Folkrörelserna spelar en betydande roll när det
gäller introduktionen av nyanlända flyktingar. De
medel som betalas ut av staten till kommunerna för
flyktingmottagandet bör enligt utskottets mening
följa flyktingen till den ort han eller hon väljer
att bosätta sig på. Invandrarverkets möjlighet att
träffa avtal med enskilda kommuner om
flyktingmottagande bör avskaffas.
Introduktionsersättningen skall följa den nyanlände
som flyktingpeng. I stort sett bör enligt utskottets
mening de invandrarpolitiska åtgärderna begränsas
till att gälla under de första fem åren av en
invandrares vistelse i Sverige. Därefter bör den
generella politiken gälla.
Vad utskottet anfört bör riksdagen som sin mening
ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 14 bort ha
följande lydelse:
14. beträffande avskaffande av kommunavtal för
flyktingmottagning
att riksdagen med bifall till motion 1998/99:Sf623 yrkandena 7
och 8 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,
9. Integrationsåtgärder m.m. (mom. 15)
Kerstin-Maria Stalín (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som i
avsnittet Det kommunala flyktingmottagandet börjar
med "I det" och slutar med "yrkande 3" bort ha
följande lydelse:
Enligt utskottets uppfattning är det naturligt att
många av de integrationsåtgärder som genomförs på
sikt skall höra till kommunerna. En god integration
förutsätter först en bra introduktion. Hur denna
introduktion skall utformas måste i första hand
diskuteras mellan den nyanlände och de sociala
myndigheterna.
Utskottet anser vidare att de som har rätt till
asyl i Sverige eller har andra flyktingskäl och
deras anhöriga bör få ett skattepliktigt bidrag.
Detta bör ske för att komma ifrån dagens
socialbidragstänkande och för att möjliggöra att
människor tar ansvar för sina liv. Nivån på bidraget
bör enligt utskottets mening vara högre än
socialbidragsnormen i den meningen att det skall
märkas en skillnad mellan att få ersättning och att
ansöka om socialbidrag.
dels att utskottets hemställan under 15 bort ha
följande lydelse:
15. beträffande integrationsåtgärder m.m.
att riksdagen med bifall till motionerna 1998/99:Sf626 yrkande
5 och 1998/99:Sf635 yrkande 3 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
Särskilda yttranden
1. Anslag inom utgiftsområde 8 Invandrare
och flyktingar (mom. 1)
Margit Gennser, Gustaf von Essen, Göran Lindblad och
Cecilia Magnusson (alla m) anför:
I riksdagen finns en majoritet bestående av
Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet
för förslagen i budgetpropositionen (prop.
1998/99:1) beträffande ekonomiska ramar för de olika
utgiftsområdena samt beräkningen av statens
inkomster avseende år 1999. Samma majoritet har
också uttalat sitt stöd för beräkningen av det
offentliga utgiftstaket samt förslagen om
preliminära utgiftstak för åren 2000 och 2001.
Moderata samlingspartiet har i parti- och
kommittémotioner förordat en annan inriktning av den
ekonomiska politiken och budgetpolitiken. Våra
förslag syftar till att skapa förutsättningar för
ett ekonomiskt, kulturellt och socialt växande
Sverige. Genom en större enskild sektor och ett
starkare civilt samhälle kan både företag och
människor växa. Massarbetslösheten kan steg för steg
pressas tillbaka samtidigt som den sociala
tryggheten också i andra bemärkelser kan öka genom
att hushållen får en större ekonomisk
självständighet.
Vi har föreslagit en långtgående växling från
subventioner till omfattande skattesänkningar för
alla, främst låg- och medelinkomsttagare. Samtidigt
värnar vi de människor som är i störst behov av
gemensamma insatser och som har små eller inga
möjligheter att påverka sin situation. Vi slår också
fast att det allmänna skall tillföras resurser för
att på ett tillfredsställande sätt kunna genomföra
de uppgifter som måste vara gemensamma.
Då riksdagens majoritet har en annan inriktning av
politiken väljer vi att i detta särskilda yttrande
redovisa den del av vår politik som berör
utgiftsområde 8 Invandrare och flyktingar.
Vi föreslår anslag inom utgiftsområdet som
understiger regeringens förslag med 142 000 000 kr.
Vi anser att medel inte skall tilldelas anslaget B
2 Särskilda insatser i utsatta bostadsområden. Vi
vill pröva andra möjligheter och menar att en
avreglerad bostadsmarknad behöver växa fram. Nya
alternativ på de boendes egna villkor måste få ett
friare spelrum. Samordning av bostadsbidrag med
socialpolitiken i övrigt är ett viktigt inslag för
att underlätta denna process. Vi vill också peka på
vikten av alternativ barnomsorg och skola liksom en
liberaliserad arbetsmarknadslagstiftning samt lägre
skatter på företagande och arbetsinkomster. Inte ens
detta räcker dock för att klara problemen i de mest
utsatta områdena. Även om bostadsområden med olika
medel kan göras bättre måste också den övriga
sociala infrastrukturen fungera. Det krävs service,
arbetsplatser och liknande arenor där människor kan
mötas. I stället för att anslå medel till anslaget B
2 föreslår vi en utredning av möjligheterna att
införa s.k. frizoner t.ex. i Botkyrka kommun i syfte
att åstadkomma mer avreglerade ekonomiska
aktiviteter. Sådana frizoner skulle innebära
stimulanser för kommuner eller kommundelar som är
särskilt utsatta vad gäller arbetslöshet,
bidragskostnader, segregation och därmed följande
problem.
2. Anslag inom utgiftsområde 8 Invandrare
och flyktingar (mom. 1)
Ulla Hoffmann och Kalle Larsson (båda v) anför:
Vänsterpartiet vill framhålla följande vad gäller
anslag A 3 Migrationspolitiska åtgärder inom
utgiftsområde 8. I budgetpropositionen har
regeringen uppgett att anslagsmedlen för år 1999
avseende mottagande av kvotflyktingar liksom för
innevarande år får användas med viss flexibilitet
och motsvara kostnaderna för 1 840 överförda
flyktingar. Antalet faktiskt mottagna kvotflyktingar
beräknas för år 1998 uppgå till ca 1 370 personer.
En anledning till att överföringen kommer att stanna
vid detta antal är att Förbundsrepubliken
Jugoslavien vägrar att ta emot sina egna medborgare,
varför verkställighet av avvisningsbeslut försvårats
eller omöjliggjorts. Vi anser det orimligt att en
stat som inte följer internationella avtal och
normer på detta sätt utövar ett sådant inflytande
att riksdagsbeslut om mottagande av kvotflyktingar
inte kan fullföljas. Vi anser mot bakgrund härav att
under år 1999 bör minst 1 700 flyktingar överföras
till Sverige.
Vänsterpartiet anser också att de förhållanden som
nu råder beträffande hälso- och sjukvård för
asylsökande som fått avslag på ansökan om
uppehållstillstånd inte är värdiga en stat som gör
anspråk på att vara grundad på civiliserade och
humanitära principer. Många vågar inte vända sig
till vården eftersom de är rädda att vårdgivaren
skall kontakta Invandrarverket för kontroll av vem
som skall betala för vården. Rådande förhållanden
kommer enligt motionärerna i vissa fall att leda
till svåra konsekvenser, t.o.m. dödsfall t.ex. i
samband med illegala aborter, som drivs fram av
nuvarande regelsystem. Det står också i strid mot
barnkonventionen att gömda barn inte har rätt till
sjukvård. Vi anser att en del av den statliga
ersättningen till landstingen bör avsättas till en
särskild pott avsedd för asylsökande som tvingas
söka sjukvård anonymt.
3. Anslag inom utgiftsområde 8 Invandrare
och flyktingar (mom. 1)
Bo Könberg (fp) anför:
Folkpartiet liberalernas förslag till budget för år
1999 innebär i sina huvuddrag sänkta skatter för
fler jobb genom ökat företagande och höjd tillväxt
med utgiftsökningar framför allt när det gäller vård
och omsorg, men även för utbildning, bistånd, miljö
och rättssäkerhet.
Då riksdagens majoritet har en annan inriktning av
politiken redovisar vi i detta särskilda yttrande
den del av vår politik som rör utgiftsområde 8.
Folkpartiet vill framhålla att när det gäller medel
till särskilda åtgärder i utsatta bostadsområden är
det tänkt att dessa skall fördelas likartat mellan
ett antal kommuner. Vi menar att dessa medel liksom
de 150 miljoner kronor som inom utgiftsområde 16
föreslås anvisade till viss förskoleverksamhet samt
medel från anslaget A 2 inom utgiftsområde 25 bör
fördelas enligt en fördelningsnyckel, lika per
invånare, efter de kriterier för de 50 mest utsatta
områdena som den s.k. Storstadskommittén har tagit
fram. Dessa medel bör slås samman under
utgiftsområde 8.
4. Anslag inom utgiftsområde 8 Invandrare
och flyktingar (mom. 1)
Kerstin-Maria Stalín (mp) anför:
Miljöpartiet anser att det är väsentligt att
framhålla att staten i det fortsatta
integrationsarbetet stöder kommuner och landsting så
att de kan arbeta med integrationsfrågor i form av
olika projekt och i långsiktiga arbetsformer.
Integrationsverket bör samla in information och
utgöra en kunskapsbank. Vi vill också framhålla att
ur integrationssynpunkt är såväl DO som
Invandrartidningen viktiga instrument som bör få
stöd.
5. Unga invandrade kvinnor m.m. (mom. 8)
Ulla Hoffmann och Kalle Larsson (båda v) anför:
Vänsterpartiet anser att många unga invandrade kvinnor
har en svår situation bl.a. på grund av att de ofta
hamnar i en kulturkrock mellan den egna familjens
värderingar och en västerländsk syn på kvinnor och
sexualitet. Många av dessa unga kvinnor har svårt att
finna någon att diskutera sina problem med, bl.a. för
att de hamnar i en lojalitetskonflikt med familjen.
Ofta vänder de sig i stället till kvinnor verksamma i
de projekt för invandrarkvinnor som pågår i många
kommuner. Vänsterpartiet anser det viktigt att sådan
verksamhet bibehålls och utvecklas.
Det förekommer vidare att invandrade kvinnor
placeras in i ett påtvingat kollektiv med den
godtyckliga beteckningen "invandrare". Detta innebär
att invandrade kvinnors kunskap, erfarenhet och
kompetens osynliggörs. Det är därför viktigt att
kvinnor av olika etniskt ursprung möts i olika
kvinnoprojekt för att på sitt eget sätt lära sig
svenska och varandras kulturer.
Invandrarorganisationerna tilldelas varje år medel
av regeringen för att kunna bedriva sin verksamhet.
Vänsterpartiet anser att det är nödvändigt att
regeringen av invandrarorganisationerna, såväl som
av andra organisationer som erhåller bidrag, kräver
att bidragens resultat och effekter redovisas ur ett
könsperspektiv.
Bo Könberg (fp), Rose-Marie Frebran (kd) och Fanny
Rizell (kd) anför:
För att DO skall kunna fullgöra sina uppgifter på
ett självständigt sätt och tillvarata de klagandes
intressen bör myndigheten vara oberoende av
regeringen. Vi anser således att DO bör vara en
myndighet underställd riksdagen.
Förslag till beslut om anslag inom utgiftsområde 8
Invandrare och flyktingar
Belopp i 1 000-tal kronor
Utskottets förslag överensstämmer med regeringens
förslag till anslagsfördelning.