Utskottet behandlar i detta betänkande regeringens
förslag till anslag m.m. inom utgiftsområde 10
Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp,
utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet vid ålderdom och
utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för familjer och
barn samt motioner som rör anslagen eller anslutande
frågor. Vidare behandlas ett lagförslag som rör
ålderspensionssystemet vid sidan av statsbudgeten.
Inom utgiftsområde 10 föreslås att en ny lag införs
fr.o.m. den 1 januari 1999 om särskilda insatser för
personer med tre fjärdedels förtidspension eller
sjukbidrag. Enligt förslaget skall ersättning
utbetalas till arbetsgivare som avseende resterande
arbetsförmåga bereder denna grupp förtidspensionärer
anställning med lönebidrag eller hos Samhall AB.
Vidare föreslås en ändring i sjuklönelagen som
innebär att arbetsgivare med färre än 50 anställda
fr.o.m. den 1 januari 1999 inte längre skall vara
skyldiga att lämna uppgift till
Riksförsäkringsverket om sjukdomsfall som gett
arbetstagare rätt till sjuklön.
Regeringen föreslår även en ändring i lagen
(1994:566) om lokal försöksverksamhet med finansiell
samordning mellan socialförsäkring, hälso- och
sjukvård och socialtjänst som innebär att av
Riksrevisionsverket utsedd revisor har rätt att av
försäkringskassan få skäligt arvode för sitt
uppdrag. Vidare föreslås en ändring i lagen
(1962:381) om allmän försäkring om dels
ekonomiadministrativa förskrifter, dels att
försäkringskassans styrelse får utse ledamöter i
socialförsäkringsnämnd även för första kvartalet
1999. Regeringen föreslår också att det införs en ny
lag om förvaltning av fonder inom
socialförsäkringsområdet. Slutligen föreslås
ändringar i lagen (1998:674) om inkomstgrundad
ålderspension och lagen (1998:675) om införande av
lagen om inkomstgrundad ålderspension för att
möjliggöra att förvaltningskostnader i det nya
ålderspensionssystemet även för åren 1999 och 2000
skall minska pensionsbehållningarna med 60 % av
kostnaderna. Även andra lagändringar av mer
redaktionellt slag föreslås inom utgiftsområdet. De
nya reglerna föreslås träda i kraft den 1 januari
1999.
I propositionen föreslås vidare att riksdagen skall
godkänna målen för utgiftsområde10.
Inom utgiftsområde 11 föreslår regeringen dels att
prisbasbeloppet fr.o.m. år 1999 inte skall minskas
vid beräkning av pensionsförmåner m.m., dels att
ersättningsnivån i bostadstillägget för pensionärer
skall höjas från 85 % till 90 % fr.o.m. den 1
januari 1999. Regeringen föreslår vidare att
kommunerna skall ges fortsatt möjlighet att betala
ut kompletterande bostadstillägg till det statliga
bostadstillägget till pensionärer under åren 1999
och 2000.
I propositionen föreslås också att riksdagen skall
godkänna målen för utgiftsområde 11.
Inom utgiftsområde 12 föreslås ändringar i lagen
(1996:1030) om underhållsstöd som innebär att kravet
att den bidragsskyldige skall delges meddelande om
ansökan om underhållsstöd skall slopas fr.o.m. den 1
januari 1999. Vidare föreslås fr.o.m. samma tidpunkt
en ändring av övergångsbestämmelserna till lagen om
underhållsstöd. Sistnämnda förslag är en
komplettering av tidigare lagändringar om i vilka
ärenden en socialförsäkringsnämnd skall besluta.
Vad gäller ålderspensionssystemet vid sidan av
statsbudgeten föreslår regeringen en ändring i lagen
(1983:1092) med reglemente för Allmänna
pensionsfonden så att det framgår att även den
statliga ålderspensionsavgiften skall förvaltas av
första-sjätte fondstyrelserna.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag med den
ändringen att förslaget om utseende av
socialförsäkringsnämnd skall träda i kraft den 21
december 1998. Utskottet föreslår också två
lagändringar av redaktionell art, dels i 30 § lagen
om (1993:737) om bostadsbidrag, dels i 40 § lagen om
underhållsstöd.
Utskottet avstyrker samtliga motionsyrkanden.
M-, kd-, c- och fp-ledamöterna har i särskilda
yttranden redovisat sina respektive partiers
budgetförslag.
Till betänkandet har fogats 17 reservationer och 20
särskilda yttranden.
Propositionen
Regeringen (Socialdepartementet) har i proposition
1998/99:1 Budgetpropositionen för 1999 volym 6
föreslagit riksdagen att
under utgiftsområde 10
dels godkänna målen inom utgiftsområdet i enlighet
med vad regeringen förordar under avsnitt 3.2,
dels anta regeringens förslag till
1. lag om ändring i lagen (1991:1047) om sjuklön,
2. lag om ändring i lagen (1994:566) om lokal
försöksverksamhet med finansiell samordning mellan
socialförsäkring, hälso- och sjukvård och
socialtjänst,
3. lag om särskilda insatser för personer med tre
fjärdedels förtidspension eller sjukbidrag,
4. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän
försäkring,
5. lag om förvaltning av vissa fonder inom
socialförsäkringsområdet,
6. lag om ändring i lagen (1976:380) om
arbetsskadeförsäkring,
7. lag om ändring i lagen (1977:267) om
krigsskadeersättning till sjömän,
8. lag om ändring i lagen (1998:674) om
inkomstgrundad ålderspension,
9. lag om ändring i lagen (1998:675) om införande
av lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension,
dels bemyndiga regeringen att under år 1999, i fråga
om ramanslaget B1 Riksförsäkringsverket, åta sig
ekonomiska förpliktelser som innebär utgifter på
högst 9 000 000 kr under åren 2000-2002,
dels för budgetåret 1999 anvisa anslagen under
utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och
handikapp enligt följande uppställning:
- A 2. Föräldraförsäkring; ramanslag; 14 829 979
000 kr,
- A 3. Underhållsstöd; ramanslag; 2 473 000 000 kr,
- A 4. Bidrag till kostnader för internationella
adoptioner; ramanslag; 24 000 000 kr,
- A 5. Barnpensioner; ramanslag; 967 000 000 kr,
- A 6. Vårdbidrag för funktionshindrade barn;
ramanslag; 1 789 066 000 kr,
- A 7. Pensionsrätt för barnår; ramanslag; 3 108
000 000 kr,
under Ålderspensionssystemet vid sidan av
statsbudgeten
dels anta regeringens förslag till lag om ändring i
lagen (1998:711) om ändring i lagen (1983:1092) med
reglemente för Allmänna pensionsfonden.
Lagförslagen återfinns som bilaga 1 till
betänkandet.
Motionerna
Motioner väckta under den allmänna motionstiden 1998
1998/99:Sf202 av Elizabeth Nyström och Maud Ekendahl
(m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om
återställda änkepensioner.
1998/99:Sf203 av Rolf Gunnarsson (m) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om återställande av
änkepensionerna.
1998/99:Sf204 av Inger René och Kent Olsson (m) vari
yrkas att riksdagen beslutar avskaffa
inkomstprövning av folkpensionsdelen i
änkepensionerna i enlighet med vad som anförts i
motionen.
1998/99:Sf205 av Ingvar Eriksson och Carl G Nilsson
(m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om
rättvisa åt änkorna.
1998/99:Sf206 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m)
vari yrkas
1. att riksdagen beslutar om statliga bidrag till
Kilens verksamhet för läkemedelsberoende i enlighet
med vad som anförts i motionen,
2. att riksdagen beslutar att statliga bidrag till
Kilen på 3 miljoner kronor för budgetåret 1999
belastar utgiftsområde 10, anslag A 1 Sjukpenning
och rehabilitering, m.m., i enlighet med vad som
anförts i motionen.
1998/99:Sf207 av Ulf Kristersson m.fl. (m) vari
yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om finansiell
samordning mellan socialförsäkringen, hälso- och
sjukvården och kommunerna,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om försäkring vid
arbetsskada,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om sjukfall som beror
på trafikskador,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om principer i ett nytt
socialförsäkringssystem,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om en bred diskussion
om framtidens socialförsäkringssystem,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om en
inkomstbortfallsförsäkring och sparkonton.
1998/99:Sf208 av Barbro Hietala Nordlund m.fl. (s)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om en
kartläggning av konsekvenserna av regelförändringar
i social- och sjukförsäkringssystemen.
1998/99:Sf214 av Ulf Kristersson m.fl. (m) vari
yrkas
2. att riksdagen beslutar införa ett avdrag för
styrkta barnomsorgskostnader och ett vårdnadsbidrag
i enlighet med vad som anförts i motionen,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om inriktningen av den
framtida familjepolitiken.
1998/99:Sf216 av Chatrine Pålsson (kd) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att skapa
förutsättningar för Kilen att överleva och
utvecklas.
1998/99:Sf218 av Carlinge Wisberg m.fl. (v) vari
yrkas
1. att riksdagen avslår regeringens förslag till
ändring i lagen om sjuklön i enlighet med vad som
anförts i motionen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om översyn av dagens
system.
1998/99:Sf219 av Ulla Hoffmann m.fl. (v) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om standardtryggheten
som den bärande ideologin i
socialförsäkringssystemen.
1998/99:Sf221 av Bengt Silfverstrand (s) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om fortsatt utvärdering
av underhållsstödet.
1998/99:Sf222 av Nils-Erik Söderqvist och Paavo
Vallius (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
pensioner från ett annat EU-land.
1998/99:Sf226 av Ulla Hoffmann m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till
sådan ändring i lagen om ersättning och ledighet för
närståendevård att en närstående till en hivsmittad
person skall ha rätt till 240 dagars ledighet
oavsett infektionens uppkomst,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till
sådan ändring i lagen om avgiftsfria
sjukvårdsförmåner för vissa hivsmittade att alla
hivsmittade skall omfattas av den oavsett
smittkälla,
3. att riksdagen hos regeringen begär förslag om
att anhörigbegreppet skall gälla även homosexuella,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att eventuella
kostnader för ett vidgat anhörigbegrepp bör prövas
inför den ekonomiska vårpropositionen.
1998/99:Sf227 av Ulla Hoffmann m.fl. (v) vari yrkas
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om budgetpropositionens
jämställdhetsperspektiv på socialförsäkringen.
1998/99:Sf228 av Lennart Daléus m.fl. (c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om införande av ett
nytt familjestöd som syftar till rättvisa och
valfrihet,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om pappa/mammamånader,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om införande av
kontaktdagar.
1998/99:Sf229 av Lennart Daléus m.fl. (c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om principer för nya
trygghetssystem,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om en ny
trygghetsförsäkring,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att de sammantagna
effekterna av skattesystemet och trygghetssystemen
bör belysas i samband med skatteöverläggningarna,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om behovet av en
välfärdsreform.
1998/99:Sf230 av Margit Gennser m.fl. (m) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om underhållsstödet.
1998/99:Sf232 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari
yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om beräknad fördelning
på anslag inom utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet
vid sjukdom och handikapp för åren 2000 och 2001
enligt tabell,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om beräknad fördelning
på anslag inom utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet
vid ålderdom för åren 2000 och 2001 enligt tabell,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om en utvärdering av
inkomstprövning av efterlevandepensionen för vuxna,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om beräknad fördelning
på anslag inom utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet
för familjer och barn för åren 2000 och 2001 enligt
tabell,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om en utredning om höjt
beskattat barnbidrag,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om beräknad fördelning
på anslag inom Ålderspensionssystemet vid sidan av
statsbudgeten för åren 2000 och 2001 enligt tabell.
1998/99:Sf233 av Lisbeth Staaf-Igelström (s) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om en översyn av
bidraget vid internationella adoptioner.
1998/99:Sf236 av Anne Ludvigsson m.fl. (s) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om att, som en del
av den generella välfärdspolitiken och när
ekonomiskt utrymme ges, pröva frågan om en
förlängning av barn-/studiebidraget att gälla även
de tre sommarmånaderna det år tonåringen fyller
sexton år.
1998/99:Sf238 av Birgitta Carlsson och Lena Ek (c)
vari yrkas att riksdagen beslutar om sådan ändring i
3 kap. 9 § andra stycket lagen om allmän försäkring
att även kvinnliga egenföretagare omfattas av
möjlighet till havandeskapspenning för tid före 60:e
dagen före beräknad förlossning.
1998/99:Sf239 av Sven-Erik Österberg (s) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om möjligheten att ta
ut del av ersättningen från föräldraförsäkringen
under barnets hela grundskoletid.
1998/99:Sf241 av Lilian Virgin (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om omställningspension.
1998/99:Sf242 av Kenneth Lantz m.fl. (kd) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om inkomstprövning av
änkepensionen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om höjning av
pensionstillskottet med 200 kr/månad,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om förlängd
omställningspension från 6 till 12 månader,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att avslå höjd
kompensationsgrad (90 %) i bostadstillägget,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att fritidshus inte
skall medräknas i underlaget till inkomstprövat
bostadstillägg,
6. att riksdagen med följande ändringar i
förhållande till regeringens förslag anvisar
anslagen under utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet
vid ålderdom enligt följande uppställning:
A 3 Bostadstillägg till pensionärer, regeringens
förslag: 9 841 000 000, anslagsförändring: - 525 000
000.
1998/99:Sf246 av Marina Pettersson (s) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om möjligheten att
överföra föräldrapenning till närstående.
1998/99:Sf247 av Marina Pettersson (s) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om möjligheten att båda
föräldrarna kan ta ut föräldrapenning i anslutning
till barnets födelse.
1998/99:Sf249 av Monica Öhman och Lars U Granberg
(s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om
fortsatt utvärdering av underhållsstödet.
1998/99:Sf250 av Christer Skoog m.fl. (s) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om fortsatt utvärdering
av underhållsstöd.
1998/99:Sf251 av Martin Nilsson (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om föräldraförsäkringen.
1998/99:Sf252 av Carina Hägg (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om fortsatt utvärdering av
underhållsstödet.
1998/99:Sf253 av Carina Moberg och Nalin Baksi (s)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om
möjligheten att ta ut del av ersättningen från
föräldraförsäkringen under barnets hela
grundskoletid.
1998/99:Sf255 av Alf Svensson m.fl. (kd) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om familjen som den
grundläggande enheten i samhället,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att äktenskapet
skall prioriteras som samlevnadsform,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om behovet av en
familjepolitisk reform,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om hemarbetet,
10. att riksdagen hos regeringen begär förslag om
införande av vårdnadsbidrag i enlighet med vad i
motionen anförts,
11. att riksdagen beslutar om regler för barnbidrag
i enlighet med vad i motionen anförts,
12. att riksdagen beslutar i enlighet med vad i
motionen anförts om underhållsstöd.
13. att riksdagen beslutar om nya regler för
internationella adoptioner i enlighet med vad i
motionen anförts,
14. att riksdagen med följande ändringar i
förhållande till regeringens förslag anvisar
anslagen under utgiftsområde Ekonomisk trygghet för
familjer och barn enligt uppställning:
A 4 Bidrag till kostnader för internationella
adoptioner, regeringens förslag: 24 000 000,
anslagsförändring: + 26 000 000,
Nytt anslag: Vårdnadsbidrag: + 4 000 000 000.
1998/99:Sf256 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp) vari
yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om familjepolitikens
inriktning,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om en reformerad
föräldraförsäkring,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om barnbidrag och
småbarnstillägg.
1998/99:Sf259 av Helena Frisk och Ann-Kristine
Johansson (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om analys av effekterna av att de s.k.
kontaktdagarna försvunnit.
1998/99:Sf260 av Rinaldo Karlsson och Carin Lundberg
(s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om
flera karensdagar vid samma sjukdomstillfälle och
genomför en översyn av frågan.
1998/99:Sf261 av Rigmor Ahlstedt (c) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att tvillingfödsel vid
beräkning av föräldrapenning och rätt till
föräldraledighet bedöms utifrån att varje barn är en
egen individ.
1998/99:Sf262 av Barbro Hietala Nordlund m.fl. (s)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om
föräldraförsäkringens överlåtelseregler vid
tillfällig vårdnad.
1998/99:Sf264 av Hans Karlsson m.fl. (s) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om översyn av
socialförsäkringarna.
1998/99:Sf265 av Eskil Erlandsson och Birgitta
Carlsson (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
behovet av en utredning av förändringar i
närståendepenningen.
1998/99:Sf266 av tredje vice talman Rose-Marie
Frebran m.fl. (kd) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om FINSAM-verksamhet i
hela landet,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om satsningar för ökad
rehabilitering,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om behovet av ökade
resurser till försäkringskassan,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om kvalitetshöjning i
besluten och förbättrad kontroll av
sjukpenningutbetalningar och förtidspension,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om prioritering av
kompetenshöjande åtgärder,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om aktiva
rehabiliteringsåtgärder,
7. att riksdagen beslutar införa en andra karensdag
i sjukförsäkringen med bibehållet högkostnadsskydd,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om behovet av
regeländringar i karensdagssystemet,
9. att riksdagen beslutar om ny beräkningsgrund för
SGI i enlighet med vad i motionen anförts,
10. att riksdagen beslutar avskaffa skyldigheten
för arbetsgivare att lämna uppgift om korta sjukfall
enligt 12 § lagen om sjuklön,
11. att riksdagen beslutar införa en ny modell för
trafikförsäkringen i enlighet med vad i motionen
anförts,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om en
parlamentarisk kommitté med uppdrag att utreda ett
reformerat socialförsäkringssystem,
13. att riksdagen med följande ändringar i
förhållande till regeringens förslag anvisar anslag
under utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid
sjukdom och handikapp enligt uppställning:
A 1 Sjukpenning och rehabilitering, m.m.,
regeringens förslag: 20 035 000 000,
anslagsförändring: - 6 400 000 000,
1998/99:Sf267 av tredje vice talman Rose-Marie
Frebran m.fl. (kd, m, c, fp) vari yrkas att
riksdagen avskaffar skyldigheten för arbetsgivare
att lämna uppgift om korta sjukfall enligt 12 §
lagen om sjuklön.
1998/99:Sf269 av Ulf Kristersson m.fl. (m) vari
yrkas
1. att riksdagen beslutar att kompensationsnivån i
sjukpenningförsäkringen skall utgöra 75 % av den
sjukpenninggrundande inkomsten i enlighet med vad
som anförts i motionen,
2. att riksdagen beslutar införa ytterligare en
karensdag i sjukpenningförsäkringen i enlighet med
vad som anförts i motionen,
4. att riksdagen beslutar om förändringar av
beräkningen av den sjukpenninggrundande inkomsten i
enlighet med vad som anförts i motionen,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om kontroll av
sjukpenningförsäkringen och förtidspensioner,
6. att riksdagen beslutar anslå 12 205 000 000 kr
för utgiftsområde Ekonomisk trygghet vid sjukdom och
handikapp anslag A 1 Sjukpenning och rehabilitering,
m.m. för 1999 i enlighet med vad som anförts i
motionen,
7. att riksdagen beslutar anslå 34 897 000 000 kr
för utgiftsområde Ekonomisk trygghet vid sjukdom och
handikapp anslag A 2 Förtidspensioner för 1999 i
enlighet med vad som anförts i motionen,
8. att riksdagen beslutar anslå 8 583 800 000 kr
för utgiftsområde Ekonomisk trygghet vid sjukdom och
handikapp anslag A 3 Förtidspensioner: statlig
ålderspensionsavgift i enlighet med vad som anförts
i motionen,
9. att riksdagen beslutar anslå 7 738 035 000 kr
för utgiftsområde Ekonomisk trygghet vid sjukdom och
handikapp anslag A 5 Arbetsskadeersättningar för
1999 i enlighet med vad som anförts i motionen,
10. att riksdagen beslutar anslå 1 131 165 000 kr
för utgiftsområde Ekonomisk trygghet vid sjukdom och
handikapp anslag A 6 Arbetsskadeersättningar m.m.:
statlig ålderspensionsavgift,
11. att riksdagen beslutar anslå 910 181 000 kr för
utgiftsområde Ekonomisk trygghet vid sjukdom och
handikapp anslag B 1 Riksförsäkringsverket för 1999
i enlighet med vad som anförts i motionen.
1998/99:Sf270 av Ulf Kristersson m.fl. (m) vari
yrkas
1. att riksdagen beslutar att inkomstprövningen av
änkepensionen slopas den 1 januari 1999 i enlighet
med vad som anförts i motionen,
2. att riksdagen beslutar att omställningspensionen
skall betalas ut i tolv månader fr.o.m. den 1
januari 1999 i enlighet med vad som anförts i
motionen,
3. att riksdagen beslutar att fritidsfastigheter
inte skall medräknas som inkomst vid beräkningen av
BTP i enlighet med vad som anförts i motionen,
4. att riksdagen beslutar anslå 13 852 000 000 kr
för utgiftsområde Ekonomisk trygghet vid ålderdom
anslag A 2 Efterlevandepensioner till vuxna för 1999
i enlighet med vad som anförts i motionen,
5. att riksdagen beslutar anslå 9 956 000 000 kr
för utgiftsområde Ekonomisk trygghet vid ålderdom
anslag A 3 Bostadstillägg för pensionärer för 1999 i
enlighet med vad som anförts i motionen.
1998/99:Sf271 av Ulf Kristersson m.fl. (m) vari
yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om barnbidraget,
2. att riksdagen beslutar att kompensationsnivån i
föräldraförsäkringen skall utgöra 75 % av den
sjukpenninggrundande inkomsten i enlighet med vad
som anförts i motionen,
3. att riksdagen beslutar om förändringar av
beräkningen av den sjukpenninggrundande inkomsten i
enlighet med vad som anförts i motionen,
4. att riksdagen beslutar att havandeskapspenningen
samordnas med sjukpenningförsäkringen i enlighet med
vad som anförts i motionen,
5. att riksdagen hos regeringen begär förslag om
ett underhållsstöd i enlighet med vad som anförts i
motionen,
6. att riksdagen beslutar införa en avdragsrätt för
styrkta barnomsorgskostnader och ett vårdnadsbidrag
i enlighet med vad som anförts i motionen,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om uppföljning av
utnyttjandet av den tillfälliga
föräldraförsäkringen,
8. att riksdagen beslutar anslå 12 819 000 000 kr
för utgiftsområde Ekonomisk trygghet för familjer
och barn anslag A 2 Föräldraförsäkringen för 1999 i
enlighet med vad som anförts i motionen,
9. att riksdagen beslutar anslå 2 400 000 000 kr
för utgiftsområde Ekonomisk trygghet för familjer
och barn anslag A 7 Vårdnadsbidrag för 1999 i
enlighet med vad som anförts i motionen.
1998/99:Sf272 av Catherine Persson (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om fortlöpande
uppföljning avseende försöksverksamhet med
finansiell samordning mellan socialförsäkring,
hälso- och sjukvård samt socialtjänst,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om behovet av ökad
samverkan mellan huvudmännen.
1998/99:Sf273 av Catherine Persson (s) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om den fortsatta
utvärderingen av underhållsstöd.
1998/99:Sf274 av Lars U Granberg (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om överlåtelse av
föräldrapenning.
1998/99:Sf275 av Ann-Marie Fagerström (s) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att den aktuella
lagtexten ändras så att tillfällig föräldrapenning
även gäller om den ena föräldern vårdas på sjukhus.
1998/99:Sf276 av Viviann Gerdin och Birgitta Sellén
(c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att
omställningsperioden bör förlängas till tolv
månader,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att kvinnor med barn
under 18 år ej skall beröras av inkomstprövning,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att en översyn görs
för att utröna vilka konsekvenser det nya
änkepensionssystemet medfört för änkor med låga
inkomster.
1998/99:Sf277 av Ulla Hoffmann m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär att den
återkommer med ett förslag om hur de bidragsskyldiga
som blivit arbetslösa eller förtidspensionärer skall
få sin bidragsskyldighet fastställd på aktuell
inkomst,
2. att riksdagen hos regeringen begär ett
lagförslag om hur rätten att överklaga avslag på
ansökan om ekonomiskt bistånd till umgängesresor
återinförs,
3. att riksdagen hos regeringen begär att den
återkommer med ett förslag om umgängesresor för
föräldrar med låg inkomst,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om umgängesavdrag.
1998/99:Sf278 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari
yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om
socialförsäkringsreform,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om principerna för
socialförsäkringarna,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att motverka fusk
och överutnyttjande av socialförsäkringarna,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om behovet av
blocköverskridande överenskommelse om
socialförsäkringarna,
1998/99:Sf279 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp) vari
yrkas att riksdagen beslutar att avskaffa
inkomstprövningen av änkepensionen.
1998/99:Sf280 av Ulla Hoffmann m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär en utredning
av lagen om allmän försäkring med syfte att de
pensionärer som uppbär yrkesskadelivränta och är
återbetalningsskyldiga enligt samordningsregler
skall anses ha betalt sin skuld när skuldbeloppet är
inbetalat,
2. att riksdagen hos regeringen begär att
utredningen även omfattar de pensionärer som redan
betalat ursprungsbeloppet och att dessa skall anses
skuldfria.
1998/99:Sf281 av Ulla Hoffmann (v) vari yrkas att
riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan
ändring i lagen om allmän försäkring att
förtidspensionärer som fortfarande omfattas av den
gamla lagstiftningen kan slippa undantaganderegeln.
1998/99:Sf283 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp) vari
yrkas
4. att riksdagen till utgiftsområde 10 A 1
Sjukpenning och rehabilitering m.m. för budgetåret
1999 anvisar 50 000 000 kr utöver vad regeringen
föreslagit eller således 95 000 000 kr.
5. att riksdagen till utgiftsområde 10 A 2
Förtidspensioner för budgetåret 1999 anvisar
1 000 000 000 kr mindre än vad regeringen föreslagit
eller således 36 896 000 000 kr,
6. att riksdagen till utgiftsområde 10 B 2 Allmänna
försäkringskassor för budgetåret 1999 anvisar 50 000
000 kr utöver vad regeringen föreslagit eller
således 4 776 394 000 kr,
7. att riksdagen till utgiftsområde 11 A 2
Efterlevandepensioner till vuxna för budgetåret 1999
anvisar 700 000 000 kr utöver vad regeringen
föreslagit eller således 13 434 000 000 kr,
8. att riksdagen till utgiftsområde 11 A 3
Bostadstillägg till pensionärer för budgetåret 1999
anvisar 60 000 000 kr utöver vad regeringen
föreslagit eller således 9 901 000 000 kr,
10. att riksdagen med följande ändringar i
förhållande till regeringens förslag anvisar
anslagen under utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet
för familjer och barn enligt uppställning:
1998/99:Sf612 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om folkpension för
äldre invandrade.
1998/99:A801 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att i framtiden
utöka pappamånaden till 3 månader och att förlänga
föräldraförsäkringen.
1998/99:A802 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om valfrihet och
mångfald i familjepolitiken,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om ett återinförande av
vårdnadsbidraget.
1998/99:A807 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari yrkas
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att i framtiden
utöka pappamånaden till 3 månader och att förlänga
föräldraförsäkringen.
1998/99:A810 av Maria Larsson m.fl. (kd) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om familjestabilitet
som ett politiskt mål.
1998/99:A811 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari
yrkas
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om en höjd ersättning i
mamma- och pappamånaden.
1998/99:Fi210 av Lennart Daléus m.fl. (c) vari yrkas
10. att riksdagen beslutar om fördelning av anslag
inom utgiftsområde 10 i enlighet med vad i motionen
anförts,
11. att riksdagen beslutar om fördelning av anslag
inom utgiftsområde 11 i enlighet med vad i motionen
anförts,
12. att riksdagen beslutar om fördelning av anslag
inom utgiftsområde 12 i enlighet med vad i motionen
anförts,
40. att riksdagen hos regeringen begär förslag om
omställningspensionen.
1998/99:Fi211 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari
yrkas
13. att riksdagen för budgetåret 1999 anvisar
anslagen under utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet
vid sjukdom och handikapp, utgiftsområde 11
Ekonomisk trygghet vid ålderdom samt utgiftsområde
12 Ekonomisk trygghet för familjer och barn enligt
uppställningen i bilaga 2.
1998/99:N326 av Per Westerberg och Göran Hägglund
(m, kd) vari yrkas
5. att riksdagen beslutar att företagens
obligatoriska uppgiftslämnande till
försäkringskassan skall slopas i enlighet med vad
som anförts i motionen.
1998/99:So257 av Ulf Kristersson m.fl. (m) vari
yrkas
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om samordning.
1998/99:So309 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) vari
yrkas
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om barnfamiljers
ekonomi,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om en utökad
föräldraförsäkring.
1998/99:So311 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om folkpension för
äldre invandrare.
1998/99:So373 av Yvonne Ruwaida m.fl. (mp) vari
yrkas
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om höjd garantinivå i
föräldraförsäkringen,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om försörjningstillägg.
1998/99:So378 av Ragnwi Marcelind och Maria Larsson
(kd) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en
handlingsplan för att åtgärda de ensamstående
föräldrarnas situation.
1998/99:So380 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
2. att riksdagen uppdrar åt regeringen att
tillsätta en utredning om det låga barnafödandets
orsaker, konsekvenser och motmedel,
3. att riksdagen ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en utökad och kvoterad
föräldraförsäkring.
1998/99:So458 av Gunnel Wallin och Viviann Gerdin
(c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om behovet av att
utreda ökad samordning mellan socialförsäkringen och
hälso- och sjukvården.
1998/99:So461 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp) vari
yrkas
20. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om Kilen.
1998/99:So463 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp) vari
yrkas
1. att riksdagen beslutar att förlänga rätten till
närståendepenning och den därtill kopplade rätten
till ledighet från nuvarande 60 dagar till 120
dagar.
1998/99:So464 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp) vari
yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om ett nytt system för
underhållsstöd,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om en utredning om
hur olika samhällsbeslut sammantaget påverkar barns
situation.
1998/99:So467 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari
yrkas
1. att riksdagen bemyndigar regeringen att aktivera
försäkringspengar i syfte att korta vårdköer och
förbättra rehabilitering.
1998/99:T220 av Per-Richard Molén m.fl. (m) vari
yrkas
24. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om
trafikskadeförsäkringen.
Utskottet
Utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid
sjukdom och handikapp
Utgiftsområdet omfattar två verksamhetsområden,
ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp samt
socialförsäkringens administration, dvs.
Riksförsäkringsverket och de allmänna
försäkringskassorna.
Förmånerna ges i form av dagersättningar såsom
sjukpenning, rehabiliteringspenning och
närståendepenning. Därutöver ingår i utgiftsområdet
vissa bidrag till rehabilitering,
yrkesskadeersättningar, handikappersättning samt
folkpension och pensionstillskott i form av
förtidspension.
Utgifter för allmän tilläggspension (ATP) i form av
förtidspension, som t.o.m. budgetåret 1998
finansieras vid sidan av statsbudgeten, redovisas
fr.o.m. budgetåret 1999 under anslaget A 2
Förtidspensioner.
Arbetsskadeförsäkringen, som på samma sätt
finansieras vid sidan av statsbudgeten, skall
fr.o.m. budgetåret 1999 redovisas under ett nytt
anslag under utgiftsområde 10, anslaget A 5
Arbetsskadeersättningar.
Fr.o.m. år 1999 ingår ytterligare fyra nya anslag i
utgiftsområdet, A 3 Förtidspensioner: statlig
ålderspensionsavgift, A 6 Arbetsskadeersättningar
m.m.: statlig ålderspensionsavgift, A 7 Kostnader
för sysselsättning av vissa förtidspensionärer samt
A 8 Ersättning för kroppsskador.
Riksdagen har för budgetåret 1999 i enlighet med
regeringens förslag fastställt ramen för
utgiftsområde 10 till 80 503 205 000 kr (bet.
1998/99:FiU1, rskr. 1998/99:38).
Mål och principer för socialförsäkringarna
Propositionen
I propositionen anges att välfärdspolitiken skall
leda till att utjämna skillnader mellan olika
samhällsgrupper. Detta uppnås bl.a. genom en
solidariskt finansierad välfärd med generella
system. Genom att öka den ekonomiska tryggheten för
alla minskar de ekonomiska följderna av t.ex.
sjukdom, funktionshinder, arbetsskada och
föräldraledighet.
Socialförsäkringarna skall vara trygga, rättvisa
och effektiva. Dessa mål uppnås genom en generell
offentlig försäkring som ger standardtrygghet genom
att ersätta inkomstbortfall. Brett förankrade system
som är statsfinansiellt hållbara, dvs. där sambandet
mellan avgift och förmåner är tydligt, skapar
tilltro till försäkringarna.
Systemen skall stimulera arbete, utbildning och
rehabilitering. Det förutsätter att sjuka,
funktionshindrade och arbetsskadade möts av respekt
och möjligheter. Samhället och arbetsgivarna har en
skyldighet att tillhandahålla åtgärder som stärker
den enskildes förutsättningar för att kunna
återvända till arbetsmarknaden. Socialförsäkringarna
skall så långt möjligt anpassas till människors
föränderliga livsvillkor. För att detta skall vara
möjligt krävs en administration som garanterar
rättssäkerhet, kvalitet och kostnadseffektivitet.
Administrationen skall vara tillgänglig och ge god
service samt bygga på ett brett
förtroendemannainflytande.
I propositionen föreslås att riksdagen skall
godkänna målen inom utgiftsområde 10. Målen skall
enligt förslaget vara dels att ge ekonomisk trygghet
för sjuka och funktionshindrade, dels att
socialförsäkringens administration skall garantera
effektivitet, rättssäkerhet och kompetens vid
ärendehandläggning.
Motionerna
Moderaterna
I motion Sf207 av Ulf Kristersson m.fl. (m) begärs i
yrkande 4 ett tillkännagivande om principer i ett
nytt socialförsäkringssystem. Enligt motionärerna
skall systemet vara robust och präglas av
försäkringsmässighet, överblickbarhet och enkelhet.
Vidare skall det ge grundläggande trygghet och
betona arbetslinjen.
I yrkande 5 begärs ett tillkännagivande om en bred
diskussion om framtidens socialförsäkringssystem.
Motionärerna anser att två alternativa system bör
diskuteras, dels en försäkring vid inkomstbortfall,
dels individuella sparkonton.
I samma motion yrkande 6 begärs ett
tillkännagivande om en inkomstbortfallsförsäkring
och sparkonton. Enligt motionärerna finns två
tänkbara alternativ, antingen en samlad försäkring
vid inkomstbortfall som beror på sjukdom,
arbetsskada och arbetslöshet eller individuella
sparkonton.
I motion So257 av Ulf Kristersson m.fl. (m) yrkande
11 begärs ett tillkännagivande om samordning.
Motionärerna anser att ökad samordning ger mer vård
för pengarna. De anser att den del av förtidspension
och sjukpenning som rör rehabilitering liksom
läkemedelssubventioner bör inordnas i en ny
hälsoförsäkring.
Vänsterpartiet
I motion Sf219 av Ulla Hoffmann m.fl. (v) begärs i
yrkande 2 ett tillkännagivande om standardtryggheten
som den bärande ideologin i
socialförsäkringssystemen. Motionärerna pekar bl.a.
på att personer med kortare vikariat och
projektanställningar har svårt att kvalificera sig
till socialförsäkringen. Motionärerna anser därför
att en översyn med syfte att bevara
standardtryggheten behövs.
I motion Sf227 av Ulla Hoffmann m.fl. (v) begärs i
yrkande 4 ett tillkännagivande om
budgetpropositionens jämställdhetsperspektiv på
socialförsäkringen. Beskrivning och analys bl.a. vad
gäller utgiftsområde 10 behöver enligt motionärerna
utvecklas betydligt. De anser att frågan om
skillnaden mellan könen vad gäller
långtidssjukskrivningar måste analyseras vidare av
Riksförsäkringsverket och att den fortsatta analysen
måste ges högsta prioritet och särskilt uppmärksamma
karensdagen och nedskärningarna inom den offentliga
sektorn.
Kristdemokraterna
I motion Sf266 av Rose-Marie Frebran m.fl. (kd)
begärs i yrkande 12 ett tillkännagivande om en
parlamentarisk kommitté med uppdrag att utreda ett
reformerat socialförsäkringssystem. Motionärerna
anser att det behöver tas ett helhetsgrepp på
systemen.
Centerpartiet
I motion Sf229 av Lennart Daléus m.fl. (c) begärs i
yrkande 1 ett tillkännagivande om principer för nya
trygghetssystem. Motionärerna anser att nya
trygghetssystem bör bygga på grundtrygghet, vara
långsiktigt hållbara och omfatta alla. Däremot bör
selektiva bidrag undvikas.
I yrkande 2 begärs ett tillkännagivande om en ny
trygghetsförsäkring. Motionärerna förordar en
samordnad försäkring vid sjukdom, arbetsskada,
arbetslöshet och förtidspension med ersättning som
ges i form av en grundpenning kompletterad med en
inkomstrelaterad del.
I yrkande 3 begär motionärerna ett tillkännagivande
om att de sammantagna effekterna av skattesystemet
och trygghetssystemen bör belysas i samband med
skatteöverläggningarna. Enligt motionärerna kan
orimliga marginal- och tröskeleffekter uppstå när
minskade bidrag kombineras med ökade skatter.
I yrkande 4 begär motionärerna ett tillkännagivande
om behovet av en välfärdsreform. Eftersom det
nuvarande välfärdssystemet är ett lapptäcke som
lappats och lagats flera gånger behövs ett nytt
system som kan hålla i generationer.
Folkpartiet
I motion Sf278 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) begärs
i yrkande 1 ett tillkännagivande om en
socialförsäkringsreform där utgångspunkten skall
vara den generella välfärdspolitiken och en
solidarisk finansiering.
I samma motion yrkande 2 begärs ett
tillkännagivande om principer för
socialförsäkringarna. Motionärerna anser att det
skall finnas ett direkt samband mellan avgifter och
förmåner, att försäkringen skall innehålla en
självrisk och utformas så att den motverkar
utslagning och gynnar rehabilitering. Försäkringen
skall vara autonom, finansieras med egenavgifter
samt vara fristående från statsbudgeten. Vidare
skall avgifts- och förmånstaket vara detsamma.
I yrkande 4 begär motionärerna ett tillkännagivande
om behovet av blocköverskridande överenskommelser om
socialförsäkringarna. Inriktningen bör vara att
utforma en pensionsförsäkring, en sjukförsäkring och
en arbetslöshetsförsäkring. Försäkringarna skall
vara fristående med autonoma styrelser samt granskas
av Finansinspektionen.
Miljöpartiet
I motion So373 av Yvonne Ruwaida m.fl. (mp) begärs i
yrkande 7 ett tillkännagivande om
försörjningstillägg. Motionärerna anser att alla som
är berättigade till ersättning från något annat
försörjningssystem skall få det som fattas upp till
existensminimum från försäkringskassan.
Övriga motioner
I motion Sf208 av Barbro Hietala Nordlund m.fl. (s)
begärs ett tillkännagivande om en kartläggning av
konsekvenserna av regelförändringarna i social- och
sjukförsäkringssystemen. En sådan översyn krävs för
att åtgärda uppkomna brister, t.ex. att den som har
stark ställning på arbetsmarknaden har ett bättre
försäkringsskydd.
I motion Sf264 av Hans Karlsson m.fl. (s) begärs
ett tillkännagivande om en översyn av
socialförsäkringarna. Enligt motionärerna måste
socialförsäkringssystemen ses över i perspektiv av
den förändrade arbetsmarknaden för att göra det
möjligt för egna företagare samt för personer med
deltids-, visstids- och projektanställningar att
omfattas av trygghetssystemen.
Utskottets bedömning
Utskottet vill inledningsvis nämna att Moderaterna,
Kristdemokraterna, Centerpartiet och Folkpartiet
även har motionsyrkanden om förändringar i
socialförsäkringssystemet fr.o.m. budgetåret 1999.
Dessa yrkanden behandlas i detta betänkande under
respektive anslag.
Utskottet behandlade vid förra riksmötet i sitt av
riksdagen godkända betänkande 1997/98:SfU1 dels
frågan om mål för utgiftsområde 10, dels flera av de
frågor som tas upp i de ovan redovisade motionerna.
I nämnda betänkande anförde utskottet med
hänvisning till ett tidigare betänkande (bet.
1996/97:SfU12) bl.a. att starka skäl talar för att
det är staten som skall stå för inkomstskyddet upp
till en viss nivå och för ett grundläggande skydd
vid varaktig ohälsa för grupper som inte fått
fotfäste på arbetsmarknaden. Utskottet ansåg också
att försäkringssystem som ersätter bortfall av
inkomst har stora fördelar framför försäkringar som
bygger på en ren grundtrygghetsprincip samt att en
allmän försäkring måste uppfylla kraven på rättvisa
och effektivitet, dvs. ges på lika villkor för alla
och innehålla ett betydande mått av utjämning mellan
grupper som löper olika risk att drabbas av sjukdom
och skada. Vidare ansåg utskottet att det skall
finnas möjligheter att kontrollera och begränsa
samhällets kostnader för försäkringen samt att
försäkringsskyddet bör utformas så att det inte
motverkar jämställdhet mellan könen.
I betänkande 1997/98:SfU1 behandlade utskottet
också frågor rörande bl.a. samordning av olika
socialförsäkringsförmåner och medborgarkonton/-
sparkonton. Utskottet, som även i dessa frågor
hänvisade till betänkande 1996/97:SfU12, ansåg sig
inte kunna förorda en samordnad försäkringslösning,
främst med hänsyn till att en samordning skulle
kräva anpassningar av bl.a. ersättningsnivåer som
antingen riskerar att leda till svåra ekonomiska
påfrestningar för utsatta grupper eller till
kraftiga utgiftsökningar. Inte heller kravet på ett
system med medborgarkonton/sparkonton kunde
utskottet ställa sig bakom, eftersom en allmän
försäkring vid sjukdom och rehabilitering enligt
utskottets mening bl.a. skall innehålla ett
betydande mått av utjämning mellan grupper som löper
olika risk att drabbas av sjukdom och skada.
Utskottet ansåg att de nämnda principerna för en
allmän försäkring vid sjukdom och rehabilitering
borde vara vägledande även i fortsättningen och att
det inte fanns skäl för riksdagen att frångå
tidigare ställningstagande i frågan. Utskottet
tillstyrkte därefter regeringens förslag till mål
för utgiftsområdet och avstyrkte motionsyrkanden om
grundtrygghet, en samordnad socialförsäkring,
medborgarkonton/sparkonton och försörjningstillägg.
Utskottet anser inte att det finns skäl att frångå
tidigare godtagna principer om en generell
försäkring inom ramen för en offentlig försäkring
som bl.a. uppfyller kraven på att ge
standardtrygghet genom inkomstbortfallsprincipen.
Utskottets vidhåller således att dessa principer bör
gälla även i fortsättningen.
Vad gäller förslaget i propositionen om mål för
utgiftsområdet som bör fastställas av riksdagen vill
utskottet inledningsvis nämna att mål- och
resultatstyrning har blivit allt viktigare inom
statlig verksamhet under senare år. I budgetlagen,
som trädde i kraft den 1 januari 1997, anges i 2 §
att regeringen för riksdagen skall redovisa de mål
som åsyftas och de resultat som uppnåtts på olika
verksamhetsområden. Finansutskottet har vid
behandlingen av vårpropositionen 1998 angivit att
riksdagen skall besluta om de viktigaste politiska
målen inom respektive utgiftsområde (bet.
1997/98:FiU20). Dessa bör avse effekter, dvs. den
påverkan på ett område som riksdagen har för avsikt
att uppnå genom statliga insatser. Målen bör vara
konkreta och uppföljningsbara.
Inom Regeringskansliet pågår ett utvecklingsarbete
avseende mål- och resultatstyrning. En dialog förs
också mellan riksdagen och regeringen i dessa
frågor. Dialogen mellan Socialdepartementet och
socialförsäkringsutskottet förs på såväl politisk
nivå som på tjänstemannanivå. Vidare har Riksdagens
revisorer nyligen granskat hur regeringen och
Regeringskansliet arbetar med att analysera och
använda resultat för att styra förvaltningen. Därvid
har bl.a. granskats Socialdepartementets
ansvarsområde. Revisorerna lämnade i våras olika
förslag med anledning av denna granskning (förs.
1997/98:RR7, bet. 1997/98:KU31).
Riksdagen har föregående år på förslag av
regeringen fastställt mål för utgiftsområdet. Som
ett led i regeringens arbete med att vidareutveckla
och förbättra målformuleringarna föreslås i
förevarande proposition att målen på
utgiftsområdesnivå stramas upp. Mål som tidigare
hänförts till hela utgiftsområdet har nu förts ned
på anslagsnivå. Således anges t.ex. att mål för
anslaget A 1 Sjukpenning och rehabilitering, m.m. är
att ersättningssystemen skall bygga på
standardtrygghet och ge ersättning relaterad till
inkomstbortfall. Mål för anslaget skall också vara
att ersättningssystemen skall uppmuntra arbetslinjen
i den meningen att den försäkrade i stället för
långa passiva sjukskrivningar skall bli föremål för
rehabilitering.
Enligt utskottets mening är yrkande 2 i motion
Sf219 tillgodosett med vad som anges i
propositionen, och utskottet anser att riksdagen bör
fastställa målen för utgiftsområde 10 i enlighet med
regeringens förslag. Utskottet utgår därvid från att
dialogen med Socialdepartementet kommer att
fortsätta i syfte att ytterligare utveckla
målformuleringarna. I detta arbete bör man sträva
efter att formulera mål som är såväl långsiktiga som
konkreta och uppföljningsbara.
Med det anförda avstyrker utskottet motionerna
Sf207 yrkandena 4 och 6, So257 yrkande 11, Sf229
yrkandena 1 och 2, Sf278 yrkandena 1 och 2 (delvis)
samt So373 yrkande 7.
Vad gäller frågan om att utveckla
budgetpropositionens beskrivning och analys av
utgiftsområde 10 ur ett jämställdhetsperspektiv
noterar utskottet att Riksförsäkringsverket har
analyserat förslag och verksamhet utifrån båda
könens utgångspunkter, dvs. i ett genderperspektiv
(RFV redovisar 1998:1). Enligt vad som anges i
propositionen har det framkommit att det främst är
inom området ekonomisk trygghet vid sjukdom och
handikapp som det kan förekomma skillnader i hur
kvinnor och män bedöms. Vidare framkommer skillnader
mellan könen avseende t.ex. sjukpenning,
rehabiliteringspenning, köp av
rehabiliteringstjänster, handikappförmåner och
förtidspensioner. Eftersom dessa förmåner
förutsätter ett stort inslag av
skälighetsbedömningar, är det enligt propositionen
angeläget att göra fördjupningsstudier av dessa
förmåner. Utskottet anser i likhet med motionärerna
i motion Sf227 att skillnaden mellan könen bl.a. vad
gäller långtidssjukskrivningar måste analyseras
vidare och att detta är en fråga som bör prioriteras
i det fortsatta arbetet inom Riksförsäkringsverket
och Regeringskansliet. Utskottet förutsätter att
detta kommer att ske utan något särskilt påpekande
från riksdagens sida. I den mån motion Sf227 yrkande
4 inte kan anses tillgodosett med vad utskottet
anfört avstyrker utskottet yrkandet i fråga.
Beträffande frågan om en från statsbudgeten
fristående försäkring konstaterar utskottet att
såväl arbetsskadeförsäkringen som
delpensionsförsäkringen fr.o.m. budgetåret 1999
skall bruttoredovisas på statsbudgeten. Samtidigt
avvecklas arbetsskade- och delpensionsfonderna
(prop. 1997/98:41, bet. 1997/98:SfU8, rskr.
1997/98:153). Vad nu sagts innebär att endast
inkomstrelaterad ålderspension fr.o.m. år 1999
kommer att redovisas vid sidan av statsbudgeten. Mot
denna bakgrund kan utskottet inte förorda en sådan
försäkringslösning som föreslås i motion Sf278
yrkande 2 (delvis) och avstyrker därmed
motionsyrkandet.
Vad gäller krav på utredning av
socialförsäkringssystemet konstaterar utskottet att
riksdagen godkänt såväl principer för en allmän
försäkring vid sjukdom och rehabilitering som
riktlinjer för samverkan inom rehabiliteringsområdet
och för organisationen av
socialförsäkringsadministrationen (bet.
1997/98:SfU1, rskr. 1997/98:111).
Utskottet kan konstatera att riksdagen även har
godkänt förslag som innebär att försäkringskassan
får träffa överenskommelse med kommun, landsting och
länsarbetsnämnd om att samverka inom
rehabiliteringsområdet för att uppnå en effektivare
användning av tillgängliga resurser, FRISAM (prop.
1997/98:1, bet. 1997/98:SfU1, rskr. 1997/98:111).
Riksdagen har också godkänt riktlinjer för en
reformering av förtidspensionssystemet (prop.
1997/98:111, bet. 1997/98:SfU11, rskr. 1997/98:237)
samt fattat beslut om införande av ett nytt
ålderspensionssystem (prop. 1997/98:151 och 152,
bet. 1997/98:SfU13, rskr. 1997/98:315-316).
Riksdagen har således dels beslutat om riktlinjer
för reformeringen av vissa förmåner, dels redan
beslutat att införa nya regler avseende andra
förmåner. Med hänsyn härtill anser utskottet att det
inte föreligger något behov av en generell utredning
av socialförsäkringssystemet eller delar därav.
Däremot förutsätter utskottet att regeringen i det
pågående reformarbetet beaktar de krav som en
förändrad arbetsmarknad ställer på
trygghetssystemen. Utskottet avstyrker därmed
motionerna Sf207 yrkande 5, Sf266 yrkande 12, Sf229
yrkandena 3 och 4, Sf278 yrkande 4 och Sf208. Motion
Sf264 får anses tillgodosedd med vad utskottet
anfört.
A 1 Sjukpenning, rehabilitering, m.m.
Gällande ordning
Från anslaget bekostas utgifter för sjukpenning,
rehabiliteringsersättning och närståendepenning.
Enligt lagen (1991:1047) om sjuklön (SjLL) har en
arbetstagare rätt att under de första 14 dagarna av
varje sjukdomsfall (sjuklöneperioden) behålla en
viss del av lön och andra anställningsförmåner. För
den första dagen i sjuklöneperioden betalas ingen
ersättning (karensdag). För de återstående dagarna i
perioden har den anställde rätt att behålla 80 % av
lön och andra anställningsförmåner som han eller hon
gått miste om till följd av nedsättningen i
arbetsförmågan. Enligt SjLL är antalet karensdagar
begränsat till tio under en tolvmånadersperiod.
Antalet karensdagar beräknas i förhållande till
sjuklön från varje arbetsgivare för sig och i
förhållande till sjukpenning för sig.
Efter sjuklöneperioden utges sjukpenning enligt
lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL).
Sjukpenningen utgör 80 % av den sjukpenninggrundande
inkomsten. För den som inte omfattas av SjLL, t.ex.
egenföretagare och uppdragstagare, utges sjukpenning
enligt AFL från sjukperiodens början. Sjukpenning
utges dock inte för den första dagen i sjukperioden
(karensdag). För tid därefter utges sjukpenning med
80 % av den sjukpenninggrundande inkomsten. Även
enligt AFL är antalet karensdagar begränsat till
högst tio under en tolvmånadersperiod.
Den sjukpenninggrundande inkomsten är enligt
reglerna i AFL den årliga inkomst i pengar som en
försäkrad kan antas komma att tills vidare få för
eget arbete, antingen såsom arbetstagare i allmän
eller enskild tjänst (inkomst av anställning) eller
på annan grund (inkomst av annat förvärvsarbete).
För rätt till sjukpenning krävs att den försäkrade
har en sjukpenninggrundande inkomst som uppgår till
24 % av basbeloppet. Vid beräkning av
sjukpenninggrundande inkomst bortses från sådan
inkomst av anställning och annat förvärvsarbete som
överstiger 7,5 basbelopp.
Rehabiliteringsersättning utges under vissa
förutsättningar när en försäkrad, vars arbetsförmåga
till följd av sjukdom är nedsatt med minst en
fjärdedel, deltar i en arbetslivsinriktad
rehabilitering. Rehabiliteringsersättning består av
rehabiliterings-penning, som utges med 80 % av den
sjukpenninggrundande inkomsten, och ett särskilt
bidrag.
För köp av arbetslivsinriktade
rehabiliteringstjänster och arbetstekniska
hjälpmedel m.m. liksom för rehabiliterings- och
behandlingsinsatser inom hälso- och sjukvården (s.k.
Dagmarmedel) avsätts särskilda medel. För budgetåret
1998 utgör dessa medel 814 respektive 235 miljoner
kronor. Av det förstnämnda beloppet får högst 200
miljoner kronor användas för försäkringskassornas
administration.
Närståendepenning utges enligt lagen (1988:1465) om
ersättning och ledighet för närståendevård till den
som avstår från förvärvsarbete för att vårda en
närstående svårt sjuk person. Ersättning kan utges
även om vården sker på sjukvårdsinrättning. Antalet
ersättningsdagar är begränsat till 60 dagar för
varje person som vårdas. Särskilda regler finns om
rätt till närståendepenning vid vård av en person
som blivit hivsmittad vid användning av blod eller
blodprodukter inom den svenska hälso- och
sjukvården. Närståendepenning utges med 80 % av den
sjukpenninggrundande inkomsten för samtliga dagar i
ersättningsperioden och kan utges som hel, halv
eller fjärdedels förmån.
Med stöd av lagen (1992:863) om lokal
försöksverksamhet med finansiell samordning mellan
socialförsäkring och hälso- och sjukvård bedrevs
under åren 1993-1997 försöksverksamhet på lokal nivå
inom fem försöksområden (FINSAM). Syftet med
försöksverksamheten var att skapa drivkrafter inom
systemen för socialförsäkring respektive hälso- och
sjukvård för ett bättre utnyttjande av de gemensamma
resurserna.
Enligt lagen (1994:566) om lokal försöksverksamhet
med finansiell samordning mellan socialförsäkring,
hälso- och sjukvård och socialtjänst får, om
regeringen medger det, en allmän försäkringskassa,
ett landsting och en kommun som har kommit överens
om det bedriva sådan försöksverksamhet i syfte att
pröva möjligheterna till en effektivare användning
av tillgängliga resurser (SOCSAM).
Försöksverksamheten, som är begränsad till högst tio
försöksområden, startade den 1 juli 1994 och skall
avslutas senast vid utgången av år 2000.
Som redan nämnts får försäkringskassan sedan den 1
januari 1998 träffa överenskommelse med kommun,
landsting och länsarbetsnämnd om att samverka i
syfte att uppnå en effektivare användning av
tillgängliga resurser (FRISAM).
Propositionen
I propositionen föreslås att riksdagen för
budgetåret 1999 till anslaget A 1 Sjukpenning,
rehabilitering, m.m. anvisar ett ramanslag på
20 035 miljoner kronor.
Under anslagsposten Rehabilitering redovisas bl.a.
de ovan nämnda särskilda medlen, Dagmarmedlen
respektive särskilda medel bl.a. för ersättning vid
köp av arbetslivsinriktade rehabiliteringstjänster,
merkostnader i form av bidrag till arbetshjälpmedel
samt administration.
Vid anslagsberäkningen har beaktats att staten, som
en konsekvens av det nya ålderspensionssystemet,
fr.o.m. år 1999 skall betala statlig
ålderspensionsavgift om 6,40 % på
socialförsäkringsersättningar m.m. Anslaget A 1
kommer därmed att fr.o.m. samma år belastas med
kostnader för statlig ålderspensionsavgift.
Enligt vad som anförs i propositionen började
antalet längre sjukfall öka under hösten 1997. Även
under det första halvåret 1998 syns en ökning av
antalet sjukfall jämfört med motsvarande period år
1997. Ökningen är tydligast för sjukfall mellan 30
och 730 dagar. För sjukfall som varar mellan 15 och
29 dagar syns också en mycket kraftig ökning. För
kvinnor är ökningen av antalet sjukfall större än
för män i samtliga intervall. Den kraftiga ökningen
av de långa sjukfallen riskerar enligt regeringen
att på sikt leda till en ökning av antalet
förtidspensionärer och därmed till ökade utgifter.
Enligt vad som anförs i propositionen avser
regeringen att ingående analysera vilka orsaker som
ligger bakom kostnadsökningen för
sjukpenningförsäkringen.
Vidare anges att försäkringskassornas samordning av
den arbetslivsinriktade rehabiliteringen inte
fungerar tillfredsställande. Trots många goda
samverkansprojekt kommer enligt regeringen
rehabiliteringsinsatserna ofta för sent samtidigt
som arbetsgivarna inte fullgör sina skyldigheter vad
gäller rehabiliteringsutredningar. Enligt
propositionen avser regeringen att med utgångspunkt
i de utredningsförslag som finns på området, bl.a. i
betänkandet Arbetsgivares rehabiliteringsansvar (SOU
1998:104), ta ett samlat grepp på hela
rehabiliteringsområdet och därefter återkomma till
riksdagen i denna fråga.
Motionerna
Moderaterna
I motion Sf269 av Ulf Kristersson m.fl. (m) begärs i
yrkande 6 att riksdagen beslutar att för budgetåret
1999 till anslaget A 1 anvisa 7 830 miljoner kronor
mindre än vad regeringen föreslagit.
I samma motion yrkandena 1 och 2 begärs beslut att
kompensationsnivån i sjukpenningförsäkringen skall
utgöra 75 % av sjukpenninggrundande inkomst fr.o.m.
den 1 januari 1999 och om införande av ytterligare
en karensdag i sjukpenningförsäkringen. Motionärerna
framhåller att personer med fler än en arbetsgivare
samt skiftarbetare måste kompenseras för den extra
karensdagen.
I yrkande 4 begär motionärerna beslut om
förändringar av beräkningen av sjukpenninggrundande
inkomst. Motionärerna anser att sjukpenninggrundande
inkomst bör beräknas på ett genomsnitt av de senaste
24 månadernas inkomst samt att sjukpenninggrundande
inkomst skall räknas upp med basbeloppet i stället
för med löneutvecklingen.
I samma motion begärs i yrkande 5 ett
tillkännagivande om kontroll av
sjukpenningförsäkringen och förtidspensioner. Genom
ökad kontroll minskar enligt motionärerna
kostnaderna för fusk och överutnyttjande.
I motion Sf207 av Ulf Kristersson m.fl. (m) begärs
i yrkande 1 ett tillkännagivande om finansiell
samordning mellan socialförsäkringen, hälso- och
sjukvården och kommunerna. Motionärerna anser att
FINSAM-modellen bör införas i hela landet fr.o.m.
den 1 juli 1999. Enligt motionärerna finns det stora
ekonomiska fördelar med detta sätt att arbeta, och
det avspeglas i förslaget till utgiftsram.
I samma motion begärs i yrkande 3 ett
tillkännagivande om sjukfall som beror på
trafikskador. Motionärerna anser att en överföring
av sådana sjukfall till trafikförsäkringen ger en
direkt koppling mellan premien och skadeutfallet och
medför att rehabilitering får högsta prioritet.
Ökade premier bör enligt motionärerna kompenseras
med skattesänkningar. Även i motion T220 yrkande 24
av Per-Richard Molén m.fl. (m) finns ett liknande
yrkande.
I motion Sf206 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m)
begärs i yrkande 1 beslut om statliga bidrag på 3
miljoner kronor till Kilens verksamhet för
läkemedelsberoende. Enligt motionärerna är det av
nationellt intresse att stödja Kilens verksamhet. I
samma motion yrkande 2 begärs att riksdagen beslutar
att bidraget till Kilen skall belasta anslaget A 1.
Kristdemokraterna
I motion Sf266 yrkande 13 av Rose-Marie Frebran
m.fl. (kd) begärs att riksdagen beslutar att för
budgetåret 1999 till anslaget A 1 anvisa 6 400
miljoner kronor mindre än vad regeringen föreslagit.
I samma motion begärs i yrkande 1 ett
tillkännagivande om FINSAM-verksamhet i hela landet.
I yrkandena 2 och 6 begärs tillkännagivanden om
satsningar för ökad rehabilitering och om aktiva
rehabiliteringsåtgärder, som enligt motionärerna
måste sättas in tidigt. Genom att anslå ytterligare
200 miljoner kronor till rehabilitering kan
kostnaderna för sjukpenning och förtidspensioner
minskas.
I yrkandena 7 och 8 begärs dels beslut om införande
av en andra karensdag i sjukförsäkringen med
bibehållet högkostnadsskydd, dels ett
tillkännagivande om behovet av regeländringar i
karensdagssystemet. Motionärerna anser att deltids-
och skiftarbetare, timanställda samt arbetstagare
med mer än en arbetsgivare missgynnas av nuvarande
regler.
I yrkande 9 begärs beslut om ny beräkningsgrund för
sjukpenninggrundande inkomst. Enligt motionärerna
bör sjukpenninggrundande inkomst beräknas på
genomsnittsinkomsten under de två senaste åren.
I yrkande 11 begär motionärerna beslut om att
införa en ny modell för trafikförsäkringen.
Motionärerna anser att samtliga personskadekostnader
i samband med trafik bör överföras till
trafikförsäkringen. De ökade premier som uppkommer
till följd härav bör kompenseras med sänkt
fordonsskatt.
I motion Sf216 av Chatrine Pålsson (kd) begärs ett
tillkännagivande om att skapa förutsättningar för
Kilen att överleva. Enligt motionären behöver Kilen
en långsiktigt tryggad ekonomisk situation, och
staten bör bidra med en del av resurserna.
Centerpartiet
I motion Fi210 av Lennart Daléus m.fl. (c) begärs i
yrkande 10 att riksdagen beslutar att för budgetåret
1999 till anslaget A 1 anvisa 685 miljoner kronor
mindre än vad regeringen föreslagit. Enligt
motionärerna bör kvalifikationsvillkoren för
sjukpenninggrundande inkomst ändras och
löneanpassningen slopas.
I motion So458 av Gunnel Wallin och Viviann Gerdin
(c) begärs i yrkande 1 ett tillkännagivande om
behovet av att utreda ökad samordning mellan
socialförsäkringen och hälso- och sjukvården.
Motionärerna anser att försäkringskassan bör få
möjlighet att använda en del av sina medel för köp
av vård och rehabilitering av reumatiker.
Folkpartiet
I motion Fi211 Lars Leijonborg m.fl. (fp) begärs i
yrkande 13 att riksdagen beslutar att för budgetåret
1999 till anslaget A 1 anvisa 50 miljoner kronor mer
än vad regeringen föreslagit. Ett liknande yrkande
finns i motion Sf283 yrkande 4 av Kerstin Heinemann
m.fl. (fp).
I motion Sf278 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) begärs
i yrkande 3 ett tillkännagivande om att motverka
fusk och överutnyttjande av socialförsäkringarna.
Kerstin Heinemann m.fl. (fp) begär i motion So463 i
yrkande 1 beslut om att förlänga rätten till
närståendepenning och den därtill kopplade rätten
till ledighet från nuvarande 60 dagar till 120
dagar. Enligt motionärerna skulle detta minska
belastningen på vårdplatser i landstingen.
Lars Leijonborg m.fl. (fp) begär i motion So467 i
yrkande 1 att riksdagen bemyndigar regeringen att
aktivera försäkringspengar i syfte att korta
vårdköer och förbättra rehabilitering. Enligt
motionärerna bör sjukförsäkringsmedel användas för
att operera bort vårdköer.
I motion So461 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp)
begärs i yrkande 20 ett tillkännagivande om Kilen.
Motionärerna anser att Kilens arbete är nationellt
och att staten därför bör bidra med medel till
verksamheten.
Övriga motioner
I motion Sf260 av Rinaldo Karlsson och Carin
Lundberg (s) begärs ett tillkännagivande om flera
karensdagar vid samma sjukdomstillfälle och om en
översyn av frågan. Motionärerna framhåller att den
som har fler än en arbetsgivare får fler än en
karensdag vid samma sjukfall.
I motion Sf272 av Catherine Persson (s) begärs i
yrkande 2 ett tillkännagivande om behovet av ökad
samverkan mellan huvudmännen. Enligt motionären är
det angeläget att de centrala myndigheterna åläggs
att aktivt verka för en utökad samverkan mellan
olika myndigheter lokalt.
Utskottets bedömning
Utskottet tar först upp frågan om införandet av
ytterligare en karensdag i sjukpenningförsäkringen.
Denna fråga har vid flera tillfällen varit föremål
för utskottets behandling, senast i betänkande
1997/98:SfU1. Utskottet anser i likhet med tidigare
att ytterligare en karensdag skulle innebära alltför
stora påfrestningar för redan utsatta gruppers
försörjningssituation.
Även kravet om att karensdagsreglerna skall ändras
så att bl.a. den som har fler än en arbetsgivare
inte får fler karensdagar vid ett och samma
sjukdomsfall har behandlats av utskottet i tidigare
sammanhang. I sitt av riksdagen godkända betänkande
1996/97:SfU12 förutsatte utskottet att regeringen
skulle återkomma i frågan om det visar sig vara
möjligt att finna en lämplig åtgärd för att mildra
påtalade konsekvenser. Utskottet vidhöll detta
ställningstagande under föregående riksmöte (se bet.
1997/98:SfU1) och avstyrkte motioner i frågan.
Utskottet finner inte heller nu skäl att frångå
tidigare ställningstagande i frågan.
När det gäller kravet på sänkt ersättningsnivå
konstaterar utskottet att nivån höjdes från 75 %
till 80 % av sjukpenninggrundande inkomst så sent
som den 1 januari 1998. Utskottet uttalade i samband
därmed att en rimlig ersättningsnivå enligt
utskottets mening inte bör understiga 80 % av
förmånsgrundande inkomst (se bet. 1996/97:SfU12 och
bet. 1997/98:SfU1) och avstyrkte motioner i ämnet.
Utskottet vidhåller detta ställningstagande.
Även frågan om ändring av reglerna för
sjukpenninggrundande inkomst har återkommande varit
föremål för utskottets behandling, senast i
betänkande 1997/98:SfU1. Vad gäller frågan om att
beräkna sjukpenninggrundande inkomst på grundval av
de senaste två årens inkomst hänvisade utskottet
till att regeringen hade aviserat en proposition med
förslag till ändringar av reglerna för
sjukpenninggrundande inkomst. Utskottet, som
noterade att regeringen hade senarelagt tidpunkten
för avlämnande av propositionen, ansåg ändå att den
borde avvaktas. Av den förevarande propositionen
framgår att regeringen avser att återkomma till
riksdagen med förslag om ändringar av reglerna för
beräkning av sjukpenninggrundande inkomst. Någon
närmare tidpunkt härför har dock inte meddelats.
Utskottet anser trots detta att regeringens kommande
förslag bör avvaktas.
Beträffande kravet att skattepliktiga förmåner och
semesterersättning skall vara sjukpenninggrundande
vidhöll utskottet i samma betänkande ett tidigare
ställningstagande i frågan nämligen att fr.o.m. den
1 januari 1997 dels slopa den s.k.
semesterlönefaktorn vid beräkning av
sjukpenninggrundande inkomst, dels att andra
skattepliktiga förmåner än lön inte skall ingå i den
sjukpenninggrundande inkomsten. Detta blev också
riksdagens beslut. Utskottet finner inte skäl att
frångå detta ställningstagande.
En annan fråga som behandlats i betänkande
1997/98:SfU1 är om sjukfall och skador till följd av
trafiken skall överföras till trafikförsäkringen och
kostnaderna därmed inte längre belasta den allmänna
försäkringen. Utskottet anser i likhet med tidigare
att ett system där vissa skadetyper inte längre ryms
inom den allmänna försäkringen knappast är tänkbart
med hänsyn till försäkringskassans ansvar för
samordning och tillsyn av
rehabiliteringsverksamheten.
När det gäller frågan om ytterligare resurser till
rehabilitering respektive kravet att tidigt sätta in
aktiva rehabiliteringsåtgärder delar utskottet den i
motion Sf266 framförda uppfattningen att en
arbetslivsinriktad rehabilitering som sätts in
tidigt har positiva effekter på både antalet
sjukskrivningsdagar och antalet förtidspensioner.
Enligt vad som anges i propositionen fungerar dock
inte försäkringskassornas samordning av den
arbetslivsinriktade rehabiliteringen
tillfredsställande och rehabiliteringsinsatserna
sätts ofta in för sent samtidigt som arbetsgivarna
inte fullgör sina skyldigheter vad gäller
rehabiliteringsutredningar. Nu nämnda förhållanden
är otillfredsställande och enligt utskottets mening
måste åtgärder vidtas för att komma till rätta med
dessa problem. Eftersom regeringen avser att ta ett
samlat grepp på hela rehabiliteringsområdet och
därefter återkomma till riksdagen anser utskottet
att någon åtgärd från riksdagens sida för närvarande
inte är påkallad. Utskottet anser att regeringens
kommande proposition i ämnet bör avvaktas.
Utskottet har tidigare avstyrkt krav om att
förlänga rätten till närståendepenning och den
därtill kopplade rätten till ledighet från nuvarande
60 till 120 dagar (bet. 1997/98:SfU1). Enligt
utskottet fanns det då inte utrymme för en sådan
förbättring av närståendepenningen. Utskottet gör
samma bedömning i dag och vidhåller sitt
ställningstagande i frågan.
I två av motionerna (m och fp) begärs
tillkännagivanden om kontroll av sjukpenning och
förtidspension respektive om att motverka fusk och
överutnyttjande av socialförsäkringarna. Utskottet
konstaterar att försäkringskassorna fått förbättrade
utrednings- och kontrollmöjligheter genom de
ändringar i 20 kap. 3 och 8 §§ AFL som trätt i kraft
den 1 oktober 1997. Försäkringskassans förbättrade
möjligheter i dessa avseenden innebär bl.a. att
kassan, för att bedöma rätten till ersättning enligt
AFL, får göra förfrågan hos den försäkrade eller
annan som kan antas kunna lämna nödvändiga uppgifter
samt besöka den försäkrade. Uppgifter som den
enskilde lämnar om faktiska förhållanden skall
vidare lämnas på heder och samvete. Med hänsyn till
att försäkringskassan fått dessa förstärkta
utrednings- och kontrollmöjligheter anser utskottet
att några ytterligare åtgärder för att öka
kontrollen av utnyttjandet av sjukpenning och
förtidspension inte behövs.
I flera motioner begärs tillkännagivanden om
finansiell samordning med krav att FINSAM-modellen
införs i hela landet. Vidare begärs ett
tillkännagivande om finansiell samordning med
avseende på gruppen reumatiker. Som redan nämnts har
försäkringskassan sedan den 1 januari 1998 möjlighet
att träffa överenskommelse med kommun, landsting och
länsarbetsnämnd om samverkan för att uppnå en
effektivare användning av tillgängliga resurser. I
samband med riksdagens behandling av förslaget om en
sådan friare samverkan mellan olika huvudmän (bet.
1997/98:SfU1) avstyrkte utskottet motionsyrkanden om
att FINSAM-modellen skall införas i hela landet.
Utskottet framhöll dock att det är angeläget att
insikterna om förbättrad metodutveckling och
effektivare administration från FINSAM-försöken tas
till vara och får genomslag i det nya
samverkansarbetet. Detta blev också riksdagens
beslut.
Utskottet framhöll vidare att det är angeläget att
resultatet av samverkansarbetet systematiskt följs
upp och utvärderas och att regeringen bör återkomma
i 1999 års budgetproposition med en redovisning av
det inledande årets samverkansarbete. I
propositionen anges att resultatredovisning skall
göras löpande varje halvår och att det är
Socialstyrelsen som har huvudansvaret för
utvärdering av effekterna av samverkan inom
rehabiliteringsområdet. I propositionen redovisas
Socialstyrelsens lägesrapport från den 1 juli 1998.
Enligt vad som framgår därav är det i mindre
kommuner och glesbygdskommuner och inte i storstäder
man samverkar. Samverkan sker enligt rapporten
främst på operativ nivå mellan handläggare eftersom
politikerna inte anses ha intresse av att samverka.
Socialstyrelsen påpekar i rapporten att det är för
tidigt att utvärdera effekterna av genomförda
insatser.
Utskottet anser det rimligt att den nya möjligheten
att samverka (FRISAM) får tid att utvecklas och
finna sina former. Enligt utskottet är det ännu för
tidigt att utvärdera effekterna av denna reform. Det
är därför enligt utskottets uppfattning lämpligt att
avvakta att regeringen återkommer i 1999 års
budgetproposition. Med det anförda vidhåller
utskottet att FINSAM-modellen inte bör införas i
hela landet.
Utskottet anser inte heller att det finns skäl att
utreda frågan om en ökad samordning mellan
socialförsäkringarna och hälso- och sjukvården
avseende rehabilitering av reumatiker. Däremot är
det enligt utskottet angeläget att de centrala
myndigheterna verkar aktivt för en ökad samverkan på
lokal nivå. Något särskilt tillkännagivande härom är
dock enligt utskottets mening inte påkallat.
Vad därefter gäller frågan om statliga bidrag till
Kilen Konsumentinstitutet Läkemedel och Hälsa kan
nämnas att utskottet i betänkandet 1997/98:SfU1
behandlade ett liknande yrkande, dock avseende Kilen
Institut för läkemedelsberoende, ekonomisk förening
som hade försatts i konkurs. Utskottet anförde i
fråga om bidrag till Kilen Institut för
läkemedelsberoende bl.a. att det inte finns
möjlighet att inom anslaget A 1 avsätta medel för en
sådan verksamhet av den typ Kilen bedrivit.
Utskottet gör samma bedömning i fråga om Kilen
Konsumentinstitutet Läkemedel och Hälsa.
Beträffande regeringens förslag till
medelsanvisning noterar utskottet att
Riksförsäkringsverket i en kvartalsrapport till
Socialdepartementet den 16 november 1998 har
redovisat utfall för perioden januari-september 1998
samt det prognostiserade utfallet för budgetåret
1999. Av rapporten framgår att bl.a. anslaget A 1
beräknas överskrida tillgängliga medel med drygt 1,8
miljarder kronor för budgetåret 1998, vilket är ca
920 miljoner kronor utöver beviljad anslagskredit.
Av redovisningen framgår att anslagsposten
sjukpenning för år 1998 beräknas överskridas med
drygt 2,9 miljarder kronor medan anslagsposten
rehabilitering visar ett överskott på drygt 1,1
miljarder kronor. Enligt Riksförsäkringsverket har
antalet ersatta dagar under perioden
januari-september blivit fler än vad som tidigare
beräknats. Under år 1998 syns en ökning av antalet
pågående sjukpenningfall och det är framför allt
regeländringar och den samtidiga förändringen i
arbetsmarknadsläget som enligt Riksförsäkringsverket
kan förklara sjukfallsökningen. För år 1999 visar
prognosen, som enligt vad som anges i rapporten är
behäftad med stor osäkerhet, ett underskott för
anslagsposten sjukpenning på drygt 4,9 miljarder
kronor och för posten rehabilitering ett överskott
på drygt 1 miljard kronor.
Den i Riksförsäkringsverkets rapport redovisade
utvecklingen av kostnaderna för
sjukpenningförsäkringen inger stark oro, och
utskottet anser i likhet med vad som redan angivits
i budgetpropositionen att en ingående analys av de
bakomliggande orsakerna till kostnadsökningen måste
göras. Först därefter är det möjligt att bestämma
vilka åtgärder som behöver vidtas för att hejda
kostnadsutvecklingen. Utskottet utgår från att
regeringen skyndsamt påbörjar det nämnda
analysarbetet och återkommer till riksdagen i denna
fråga senast i samband med 1999 års vårproposition.
Utskottet avser för egen del att noga följa den
fortsatta utvecklingen av sjukpenningkostnaderna.
Med dessa erinringar godtar utskottet regeringens
förslag till medelsanvisning. Med hänsyn härtill och
då utskottet inte har kunnat ställa sig bakom
motionsyrkanden i skilda delfrågor biträder
utskottet regeringens förslag och avstyrker
motionerna Sf269 yrkandena 1, 2 och 4-6, Sf266
yrkandena 1, 2, 6-99, 11 och 13, Fi210 yrkande 10,
Sf283 yrkande 4, Fi211 yrkande 13, Sf260, Sf207
yrkandena 1 och 3, T220 yrkande 24, So463 yrkande 1,
Sf278 yrkande 3, So458 yrkande 1, So467 yrkande 1,
Sf272 yrkande 2, Sf206 yrkandena 1 och 2, Sf216 och
So461 yrkande 20.
A 2 Förtidspensioner och A 3
Förtidspensioner: statlig
ålderspensionsavgift (nytt anslag)
Gällande ordning
Från anslaget A 2 bekostas utgifter för
tilläggspension och folkpension i form av
förtidspension samt pensionstillskott och
barntillägg till förtidspension. Från anslaget A 3
bekostas statlig ålderspensionsavgift.
Enligt 7 kap. 1 § AFL utges förtidspension till
försäkrad som fyllt 16 år för tid före den månad då
han/hon fyller 65 år om arbetsförmågan på grund av
sjukdom eller annan nedsättning av den fysiska eller
psykiska prestationsförmågan är nedsatt med minst en
fjärdedel och nedsättningen kan anses varaktig. Kan
nedsättningen av arbetsförmågan inte anses varaktig
men kan den antas bli bestående för avsevärd tid har
den försäkrade rätt till ett tidsbegränsat
sjukbidrag. Förtidspension/sjukbidrag utges som hel,
tre fjärdedels, halv eller en fjärdedels förmån,
alltefter graden av nedsättningen av arbetsförmågan.
Motsvarande regler finns i 13 kap. AFL i fråga om
förtidspension från ATP.
Sedan den 1 januari 1997 gäller i fråga om rätt
till sjukpenning och förtidspension/sjukbidrag att
vid bedömning av i vad mån arbetsförmågan är nedsatt
skall beaktas den försäkrades förmåga att försörja
sig själv genom sådant förvärvsarbete som är normalt
förekommande på arbetsmarknaden, eller genom annat
lämpligt arbete som är tillgängligt för den
försäkrade. Om det finns särskilda skäl för det får
vid bedömningen av arbetsförmågans nedsättning
beaktas den försäkrades ålder samt
bosättningsförhållanden, utbildning, tidigare
verksamhet och andra liknande omständigheter (prop.
1996/97:28, bet. 1996/97:SfU6, rskr. 1996/97:125).
Från och med den 1 januari 1997 har vidare de
särskilda regler om förtidspension som gällde för
försäkrade som är 60 år eller äldre avskaffats
(prop. 1994/95:147, bet. 1994/95:SfU10, rskr.
1994/95:343).
Enligt nuvarande regler för rätt till hel
förtidspension krävs att arbetsförmågan är helt
nedsatt. Riksdagen har beslutat att fr.o.m. den 1
januari 1999 skall för rätt till hel förmån krävas
att arbetsförmågan är helt eller i det närmaste helt
nedsatt. Därmed avses att arbetsförmågan skall vara
nedsatt med minst sju åttondelar (prop. 1997/98:111,
bet. 1997/98:SfU11, rskr. 1997/98:237).
Riksdagen har samtidigt beslutat om riktlinjer för
en reformering av reglerna om ersättning vid
varaktigt medicinskt grundad arbetsoförmåga.
Propositionen
I propositionen föreslås att riksdagen för
budgetåret 1999 till anslaget A 2 Förtidspensioner
anvisar ett ramanslag på 37 896 000 000 kr.
Vidare föreslås att riksdagen för budgetåret 1999
till anslaget A 3 Förtidspensioner: statlig
ålderspensionsavgift anvisar ett ramanslag på
8 864 830 000 kr.
Vid anslagsberäkningen har beaktats att utgifter
för ATP i form av förtidspension, som t.o.m.
budgetåret 1998 finansieras vid sidan av
statsbudgeten, fr.o.m. budgetåret 1999 redovisas
under anslaget A 2 Förtidspensioner.
Vidare har beaktats att staten som en konsekvens av
det nya ålderspensionssystemet fr.o.m. år 1999 skall
betala statlig ålderspensionsavgift om 6,40 % på
socialförsäkringsersättningar m.m. Dessutom skall
statlig ålderspensionsavgift om 18,5 % betalas på
pensionsgrundande belopp (fiktiv inkomst som grundar
pensionsrätt) på förtidspensionärers
antagandeinkomst t.o.m. 64 års ålder. Det innebär
att anslaget A 3 fr.o.m. år 1999 belastas med
kostnader för statlig ålderspensionsavgift på
pensionsgrundande belopp.
Enligt vad som anförs i propositionen är det inte
osannolikt att det för år 1999 sker en viss ökning
av antalet förtidspensionärer, främst som en följd
av den kraftiga ökningen av de långa sjukfallen.
Vidtagna åtgärder, bl.a. förändrade kriterier för
rätt till sjukpenning och förtidspension, har enligt
regeringen dock haft en viss återhållande effekt på
utvecklingen av antalet förtidspensioner. I
propositionen framhålls att arbetet med att
reformera reglerna om ersättning vid varaktig
medicinskt grundad arbetsoförmåga pågår inom
Regeringskansliet med sikte på att ett förslag kan
föreläggas riksdagen under hösten 1999.
Motionerna
I motion Sf269 av Ulf Kristersson m.fl. (m) begärs i
yrkande 7 att riksdagen beslutar att för budgetåret
1999 till anslaget A 2 anvisa 2 999 miljoner kronor
mindre än vad regeringen föreslagit. Motionärerna
anser att ökad kontroll av sjukpenning och
förtidspension leder till minskade utgifter.
I samma motion yrkande 8 begärs att riksdagen som
en konsekvens av neddragningen av anslaget A 2
beslutar att till anslaget A 3 anvisa 281 miljoner
kronor mindre än vad regeringen föreslagit.
I motion Sf266 av Rose-Marie Frebran m.fl. (kd)
begärs i yrkande 13 att riksdagen beslutar att för
budgetåret 1999 till anslaget A 2 anvisa 1 550
miljoner kronor mindre än vad regeringen föreslagit.
Vidare begärs att riksdagen till anslaget A 3
anvisar 290 miljoner kronor mindre än vad regeringen
föreslagit. Den ökade satsning på rehabilitering med
200 miljoner kronor som motionärerna föreslagit
under anslaget A 1 minskar dels kostnaderna för
förtidspensioner, dels kostnaderna för anslaget A 3.
I motion Sf283 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp)
begärs i yrkande 5 att riksdagen beslutar att för
budgetåret 1999 till anslaget A 2 anvisa 1 000
miljoner kronor mindre än vad regeringen föreslagit.
Genom att tilldela försäkringskassorna 50 miljoner
kronor för kampen mot fusk och överutnyttjande
minskar kostnaderna för förtidspensioner.
Utskottets bedömning
Frågan om ökad kontroll av bl.a. förtidspension har
tidigare varit föremål för utskottets behandling,
senast i betänkande 1997/98:SfU1. Försäkringskassan
har, som redan nämnts, sedan den 1 oktober 1997 fått
förbättrade utrednings- och kontrollmöjligheter.
Utskottet anser därför att något tillkännagivande i
frågan inte är påkallat.
Den kraftiga ökningen av de långa sjukfallen,
som enligt vad som anges i propositionen kan
komma att öka antalet förtidspensionärer, är
enligt utskottet oroande. Utskottet noterar att
det av propositionen framgår att anslaget för
budgetåret 1998 bedöms komma att överskridas,
dock inom ramen för anslagskrediten. Utskottet
förutsätter att regeringen noga följer
utvecklingen inom området och om antalet
förtidspensioner påtagligt ökar återkommer till
riksdagen med förslag om nödvändiga åtgärder. Med
det anförda har utskottet inte något att erinra
mot regeringens förslag till medelsanvisning vad
gäller anslagen A 2 och A 3. Med hänsyn härtill
och då utskottet inte har kunnat ställa sig bakom
motionsyrkanden i skilda delfrågor biträder
utskottet regeringens förslag och avstyrker
motionerna Sf269 yrkandena 7 och 8, Sf266 yrkande
13 och Sf283 yrkande 5.
Frågan om ytterligare medel till
försäkringskassornas administration behandlas nedan
under anslaget B 1.
A 4 Handikappersättningar
Propositionen
Handikappersättning utges enligt 9 kap. 2 § AFL till
försäkrad som fyllt 16 år och som före 65 års ålder
för avsevärd tid fått sin funktionsförmåga nedsatt i
sådan omfattning att han eller hon i sin dagliga
livsföring behöver mera tidskrävande hjälp av annan
eller behöver hjälp av annan för att förvärvsarbeta
eller eljest får vidkännas betydande merutgifter på
grund av sitt handikapp.
Handikappersättning utbetalas med belopp som per år
motsvarar 69 %,
53 % eller 36 % av basbeloppet alltefter
hjälpbehovets omfattning eller merutgifternas
storlek. Ersättningen kan utges tillsammans med
t.ex. förtidspension eller ålderspension, eller som
självständig förmån.
I propositionen föreslås att riksdagen för
budgetåret 1999 till anslaget A 4
Handikappersättningar anvisar ett ramanslag på 1 013
miljoner kronor.
Utskottets bedömning
Regeringens förslag till medelsanvisning har inte
föranlett några motionsyrkanden. Utskottet
tillstyrker förslaget.
A 5 Arbetsskadeersättningar och A 6
Arbetsskadeersättningar m.m.: statlig
ålderspensionsavgift (nya anslag)
Propositionen
Från arbetsskadeförsäkringen utbetalas vid
arbetsskada bl.a. egenlivräntor och
efterlevandelivräntor. Inkomstförlust till följd av
bestående nedsatt arbetsförmåga om minst en
femtondel ersätts. Med arbetsskada förstås skada
till följd av olycksfall eller annan skadlig
inverkan i arbetet. Med skadlig inverkan avses
inverkan av en faktor som med hög grad av
sannolikhet kan ge upphov till en sådan skada som
den försäkrade har. Skadan skall anses vara orsakad
av den skadliga inverkan om övervägande skäl talar
för det.
Av propositionen framgår att utgifter för
arbetsskadeförsäkringen, som t.o.m. budgetåret 1998
finansieras vid sidan av statsbudgeten, fr.o.m.
budgetåret 1999 redovisas under ett nytt anslag
under utgiftsområde 10, anslaget
A 5 Arbetsskadeersättningar. Till det nya anslaget
flyttas även redovisningen av vissa
yrkesskadeersättningar m.m. som tidigare redovisats
under anslaget A 1 Sjukpenning och rehabilitering
m.m.
I propositionen föreslås att riksdagen för
budgetåret 1999 till anslaget A 5
Arbetsskadeersättningar anvisar ett ramanslag på
5 958 900 000 kr.
Vidare föreslås att riksdagen för budgetåret 1999
till anslaget A 6 Arbetsskadeersättningar m.m.:
statlig ålderspensionsavgift anvisar ett ramanslag
på 1 181 300 000 kr.
Vid anslagsberäkningen har beaktats att staten som
en konsekvens av det nya ålderspensionssystemet
fr.o.m. år 1999 skall betala statlig
ålderspensionsavgift om 6,40 % för den del av en
livränta som faktiskt utbetalas. Den avgiften
redovisas under anslaget A 5. Dessutom skall statlig
ålderspensionsavgift om 18,5 % betalas på den del av
en livränta som samordnas med förtidspension. Den
avgiften belastar anslaget A 6.
Motionerna
I motion Sf269 av Ulf Kristersson m.fl. (m) begärs i
yrkande 9 att riksdagen beslutar att för budgetåret
1999 till anslaget A 5 anslå 220,8 miljoner kronor
mindre än vad regeringen föreslagit. Motionärerna
anser att arbetsskadeförsäkringen helt skall lyftas
ut ur den offentliga försäkringen och att
sjukskrivningar som beror på trafikolyckor skall
föras till trafikskadeförsäkringen.
I samma motion yrkande 10 begärs att riksdagen som
en konsekvens av neddragningen av anslaget A 5
beslutar att för budgetåret 1999 till anslaget A 6
anvisa 50,1 miljoner kronor mindre än vad regeringen
föreslagit.
I motion Sf207 av Ulf Kristersson m.fl. (m) begärs
i yrkande 2 ett tillkännagivande om försäkring vid
arbetsskada. Den nuvarande försäkringen bör enligt
motionärerna fr.o.m. den 1 juli 1999 ersättas med en
obligatorisk arbetsskadeförsäkring tecknad av
arbetsgivaren. Försäkringen skall finansieras med
enhetliga avgifter som dock bör differentieras
utifrån företagens kostnader för arbetsskador och
sjukfrånvaro.
Utskottets bedömning
Arbetsskadeutredningen 1997, som haft i uppdrag att
se över arbetsskadeförsäkringen, har under våren
1998 överlämnat sitt betänkandet. Den framtida
arbetsskadeförsäkringen (SOU 1998:37) till
regeringen. I betänkandet, som har remissbehandlats,
föreslås bl.a. en rad åtgärder för att öka de
arbetsskadades trygghet. Vidare redovisas, som ett
alternativ till den nuvarande försäkringen, en
lösning som innebär att ansvaret för
arbetsskadeförsäkringen förs över på
arbetsmarknadens parter i form av en obligatorisk
tilläggsförsäkring vid arbetsskada.
Utskottet, som noterar att betänkandet för
närvarande bereds inom Regeringskansliet, anser inte
att det finns skäl att föregripa resultatet av detta
beredningsarbete.
Utskottet har inte något att erinra mot regeringens
förslag till medelsanvisning. Med hänsyn härtill och
då utskottet inte har kunnat ställa sig bakom
motionsyrkanden i skilda delfrågor biträder
utskottet regeringens förslag och avstyrker
motionerna Sf269 yrkandena 9 och 10 och Sf207
yrkande 2.
A 7 Kostnader för sysselsättning av vissa
förtidspensionärer (nytt anslag)
Propositionen
I propositionen föreslås ett nytt anslag A 7
Kostnader för sysselsättning av vissa
förtidspensionärer och att riksdagen för budgetåret
1999 till anslaget anvisar 55 miljoner kronor.
Från anslaget skall enligt en särskild lag
utbetalas ersättning till arbetsgivare som avseende
resterande arbetsförmåga bereder förtidspensionärer
med tre fjärdedels förtidspension eller sjukbidrag
en anställning med lönebidrag eller hos Samhall AB.
Försäkringskassan skall enligt lagen ansvara för
att särskilda insatser kommer till stånd för att
bereda personen en anställning motsvarande den
återstående arbetsförmågan. Förfarandet bör vara
sådant att försäkringskassan lämnar uppgift till
arbetsförmedling eller arbetsmarknadsinstitut om
vilka personer som beviljats tre fjärdedels
förtidspension och som står till arbetsmarknadens
förfogande med resterande en fjärdedels
arbetsförmåga. Arbetsförmedlingens eller
arbetsmarknadsinstitutets uppgift består i att inom
sex månader placera en sådan förtidspensionär,
eventuellt med hjälp av lönebidrag, på den ordinarie
arbetsmarknaden. Om detta inte kan ske skall
förtidspensionären beredas en anställning inom
Samhall AB.
Om anställning sker med hjälp av lönebidrag eller
genom Samhall AB:s försorg, skall berörda
arbetsgivare och Samhall AB efter framställning till
försäkringskassan erhålla ersättning från denna.
Ersättningen utbetalas i efterhand.
I propositionen lägger regeringen fram förslag till
lagstiftning, lag om särskilda insatser för personer
med tre fjärdedels förtidspension eller sjukbidrag,
som bör träda i kraft den 1 januari 1999. Regeringen
avser att senare utfärda närmare föreskrifter om
ersättningsbelopp m.m.
Ca 1 500 förtidspensionärer bedöms komma att
omfattas av denna stödform och kostnaderna beräknas
till högst 55 miljoner kronor per år.
Utskottets bedömning
Utskottet välkomnar den föreslagna lösningen för
personer som har tre fjärdedels
förtidspension/sjukbidrag och som står till
arbetsmarknadens förfogande med sin
restarbetsförmåga. Utskottet tillstyrker såväl
lagförslaget som förslaget till medelsanvisning.
A 8 Ersättning för kroppsskador (nytt
anslag)
Propositionen
Från anslaget bekostas ersättningar enligt lagen
(1977:265) om statligt personskadeskydd i de fall en
skada inträffar under militär verksamhet. Av
propositionen framgår att anslaget t.o.m. budgetåret
1998 var uppfört under utgiftsområde 6
Totalförsvaret.
I propositionen föreslås att riksdagen för
budgetåret 1999 till anslaget A 8 Ersättning för
kroppsskador anvisar ett ramanslag på 62 600 000
kr.
Den ålderspensionsavgift som staten i vissa fall
skall betala som en följd av det nya
ålderspensionssystemet redovisas under anslaget A 6
Arbetsskadeersättningar m.m.: statlig
ålderspensionsavgift.
Utskottets bedömning
Regeringens förslag till medelsanvisning har inte
föranlett några motionsyrkanden. Utskottet
tillstyrker förslaget.
B 1 Riksförsäkringsverket och B 2 Allmänna
försäkringskassor
Gällande ordning
Socialförsäkringens administration utgörs av
Riksförsäkringsverket och de allmänna
försäkringskassorna. Riksförsäkringsverket skall
bl.a. utöva tillsyn över de allmänna
försäkringskassorna, vara ansvarig systemägare för
de gemensamma IT-systemen, utarbeta normer för
regeltillämpning samt svara för ekonomistyrningen
inom verksamheten.
Försäkringskassorna har ansvar för handläggning och
utbetalning av socialförsäkringsersättningar och
bidrag samt har att förebygga och minska ohälsa.
I samband med bildandet av försäkringskassorna i
Skåne län och Västra Götalands län reduceras antalet
försäkringskassor fr.o.m. den 1 januari 1999 från 25
till 21 försäkringskassor. Vid slutet av år 1997
fanns ca 14 000 årsarbetare inom socialförsäkringens
administration, vilket är en minskning med 12 %
jämfört med budgetåret 1995/96.
Genom ändringar i AFL m.fl. lagar, som trätt i
kraft den 1 juli 1998, har Riksförsäkringsverkets
och försäkringskassornas roller tydliggjorts i syfte
att förbättra effektiviteten inom organisationen
(prop. 1997/98:41, bet. 1997/98:SfU8, rskr.
1997/98:153).
Propositionen
I propositionen föreslås att riksdagen för
budgetåret 1999 till anslaget B 1
Riksförsäkringsverket anvisar ett ramanslag på 710
181 000 kr.
Det föreslås vidare att regeringen bemyndigas att
under år 1999, i fråga om ram-anslaget B 1
Riksförsäkringsverket, åta sig ekonomiska
förpliktelser som innebär utgifter om högst 9
miljoner kronor under åren 2000-2002. Enligt vad som
anges i propositionen skall Riksförsäkringsverket få
åta sig sådana förpliktelser för att kunna utveckla
forskningen inom socialförsäkringsområdet.
Vid beräkningen av anslaget B 1 har bl.a. beaktats
att Arbetsskadefonden avvecklas, att utgifterna för
arbetsskadeförsäkringen fr.o.m. den 1 januari 1999
redovisas under utgiftsområde 10 samt att uteblivna
avgiftsinkomster avseende administrationen av
arbetsskadeförsäkringen förs upp på anslag. Vidare
har hänsyn tagits till att yrkesskadeverksamheten
vid Riksförsäkringsverket förts över till Gävleborgs
läns allmänna försäkringskassa.
Till anslaget B 2 Allmänna försäkringskassor
föreslås att riksdagen anvisar ett ramanslag på
4 726 394 000 kr.
Vid beräkningen av anslaget B 2 har beaktats bl.a.
att yrkesskadeenheten vid Riksförsäkringsverket
flyttats till försäkringskassan i Gävleborgs län,
att arbetsskadeförsäkringens administration
finansieras via anslag i stället för med
avgiftsintäkter samt att KAS-administrationen
överförs till arbetslöshetskassan.
Såväl Riksförsäkringsverkets som de allmänna
försäkringskassornas verksamhet finansieras bl.a.
med avgiftsinkomster från Allmänna pensionsfonden
(AP-fonden) och de affärsdrivande verken. Av
propositionen framgår att regeringen beräknar
Riksförsäkringsverkets och försäkringskassornas
avgiftsinkomster från AP-fonden till 113 miljoner
kronor respektive 249 miljoner kronor för år 1999.
Vid beräkningen av anslagen B 1 och B 2 har
beaktats konsekvenserna av att det reformerade
ålderspensionssystemet påverkar
administrationskostnader mellan anslag och AP-
fonden. ATP-delens kostnader för förtidspension,
sjukbidrag, änkepension, barnpension och annan
efterlevandepension, som t.o.m. år 1998 finansieras
via AP-fonden, finansieras fr.o.m. år 1999 via
statsbudgeten, vilket påverkar anslagen.
Administrationskostnader för ålderspensionärer med
både folkpension och ATP finansieras helt via AP-
fonden, medan administrationskostnader för
ålderspensionärer med enbart folkpension skall
finansieras via anslag.
Enligt vad som anges i propositionen skall 225
miljoner kronor av anslaget A 1 Sjukpenning och
rehabilitering m.m., anslagsposten Rehabilitering
tillföras socialförsäkringsadministrationen som en
engångsvis förstärkning för år 1999. Vidare tillförs
Riksförsäkringsverket och försäkringskassorna
engångsvis 108,9 respektive 175 miljoner kronor för
att underlätta genomförandet av det reformerade
ålderspensionssystemet.
Motionerna
I motion Sf269 av Ulf Kristersson m.fl. (m) begärs i
yrkande 11 att riksdagen beslutar att för budgetåret
1999 till anslaget B 1 anvisa 200 miljoner kronor
mer än vad regeringen föreslagit. Motionärerna
framhåller att föreslagna insatser för
rehabilitering och samordning ökar
försäkringskassornas arbetsbörda.
I motion Sf266 av Rose-Marie Frebran m.fl. (kd)
begärs i yrkande 13 att riksdagen beslutar att till
anslaget B 2 anvisa 300 miljoner kronor mer än vad
regeringen förslagit. En resursförstärkning krävs
för att garantera effektivitet, rättssäkerhet och
kompetens vid ärendebehandling.
I samma motion yrkandena 3, 4 och 5 begärs
tillkännagivanden om behovet av ökade resurser till
försäkringskassan, om kvalitetshöjning i besluten
och förbättrad kontroll av sjukpenningutbetalningar
och förtidspension samt om prioritering av
kompetenshöjande åtgärder.
I motion Sf283 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp)
begärs i yrkande 6 att riksdagen beslutar att till
anslaget B 2 anslå 50 miljoner kronor mer än vad
regeringen förslagit. Medlen behövs för att skärpa
kampen mot fusk och överutnyttjande i systemen.
Utskottets bedömning
Administrationen har under de senaste åren befunnit
sig i en omvälvande period där försäkringskassorna
haft till uppgift att klara befintlig verksamhet
samtidigt som ett stort antal regelförändringar har
genomförts. Detta har skett samtidigt som
budgetramen har minskat. För att ge
socialförsäkringsadministrationen rimliga
möjligheter att klara av den ansträngda situationen
beslöt riksdagen att försäkringskassorna under
budgetåret 1998 skulle få disponera 200 miljoner
kronor av anslaget A 1 Sjukpenning och
rehabilitering m.m. för administration (bet.
1997/98:SfU1, rskr. 1997/98:111).
Som redan nämnts föreslås i propositionen att
administrationen förstärks med 225 miljoner kronor
under budgetåret 1999. Av medlen skall 200 miljoner
kronor få disponeras av försäkringskassorna och 25
miljoner kronor av Riksförsäkringsverket.
Med denna enligt utskottets mening nödvändiga
förstärkning får Riksförsäkringsverket och
försäkringskassorna förutsättningar både att möta de
ökade kraven på insatser inom rehabiliteringsområdet
och att komma till rätta med bristande kvalitet i
handläggningen bl.a. genom kompetenshöjande
åtgärder. Även arbetet med förebyggande av fusk och
missbruk kan härigenom intensifieras.
I detta sammanhang noterar utskottet att det i
propositionen framhålls att ett flertal insatser för
likformighet och rättssäkerhet samt kvalitet har
genomförts under år 1997 och att regeringen
förutsätter att Riksförsäkringsverkets arbete med
att utveckla kvalitetssäkringsinstrument påskyndas.
Utskottet har inget att erinra mot regeringens
förslag till medelsanvisning. Med hänsyn härtill och
då utskottet inte har kunnat ställa sig bakom
motionsyrkanden i skilda delfrågor biträder
utskottet regeringens förslag och avstyrker
motionerna Sf269 yrkande 11, Sf266 yrkandena 3-5 och
13 samt Sf283 yrkande 6.
Utskottet vill tillägga att en särskild utredare
fått i uppdrag (dir. 1998:73) att göra en samlad
översyn av de processuella regler som gäller för
olika förmåner inom socialförsäkringen. I översynen
skall ingå en kartläggning av tillämpningen av
nuvarande bestämmelser och utredaren skall, i den
mån det visar sig lämpligt, redovisa förslag till
förändringar. Även Riksförsäkringsverkets roll
avseende bl.a. normgivning skall ses över. Uppdraget
skall redovisas senast den 1 oktober 1999.
Som redovisats i det föregående har riksdagen för
budgetåret 1999 fastställt ramen för utgiftsområde
10 till 80 503 205 000 kr, dvs. i enlighet med
regeringens förslag.
Utskottet konstaterar att de ställningstaganden
utskottet ovan gjort beträffande de olika anslagen
inom utgiftsområdet innebär att dessa ryms inom
utgiftsramen.
Övriga lagförslag inom utgiftsområde 10
Arbetsgivares anmälningsskyldighet enligt
sjuklönelagen
Nuvarande ordning
Under de första 14 dagarna av ett sjukfall har
arbetstagare rätt till sjuklön enligt sjuklönelagen
från arbetsgivaren. Om sjukfallet fortsätter för tid
därefter betalar försäkringskassan sjukpenning. Om
ett sjukdomsfall, som har gett arbetstagare rätt
till sjuklön, fortsätter efter sjuklöneperiodens
utgång skall arbetsgivaren anmäla sjukdomsfallet
till försäkringskassan. Arbetsgivaren skall inom
viss tid till Riksförsäkringsverket lämna uppgift om
sjukdomsfall som gett arbetstagaren rätt till
sjuklön, dvs. såväl sjukdomsfall som upphör inom
sjuklöneperioden som sjukdomsfall som fortsätter
därefter. Bestämmelser om uppgiftsskyldighet finns i
12 § SjLL.
Propositionen
I propositionen anges att den nuvarande
totalrapporteringen inte har fungerat på ett
tillfredsställande sätt. Samhällets information om
kort sjukfrånvaro har därför avsevärt försämrats
sedan sjuklöneperioden infördes år 1992. Anledningen
är att rapporteringsbenägenheten varit otillräcklig,
speciellt bland små företag.
Regeringen anser att nuvarande system skall
bibehållas för de större företagen och
organisationerna men föreslår att arbetsgivare med
färre än 50 anställda inte längre skall vara
skyldiga att lämna uppgift till
Riksförsäkringsverket om sjukdomsfall som har gett
arbetstagare hos honom rätt till sjuklön. I stället
bör Statistiska centralbyrån (SCB) ges uppdraget att
hämta in information om sjukfrånvaron under
sjuklöneperioden från de små företagen genom den
kortperiodiska sysselsättningsstatistiken som utökas
med uppgift om individuella sjukfrånvarouppgifter
för ett urval av 15 000 små företag.
Regeringen lägger fram förslag till ändring om
anmälningsskyldigheten i 12 § andra stycket SjLL.
Ändringen, som föreslås träda i kraft den 1 januari
1999, innebär en besparing på 3,5 miljoner kronor
per år.
Motionerna
I motion Sf218 av Carlinge Wisberg m.fl. (v) begärs
i yrkande 1 avslag på lagförslaget. Motionärerna
anser att det skulle bli ytterst svårt att föra en
aktiv politik inom området om man på det föreslagna
sättet minskar möjligheterna till en någorlunda
relevant statistik över den faktiska
sjukdomssituationen. Det skulle sannolikt innebära
att man fick en bristfällig bild över en mängd
arbetsplatser inom t.ex. handels- och
restaurangbranschen, områden som genererar bl.a.
belastningsskador. Det är bättre att genom en
översyn försöka åstadkomma en rationellare hantering
av dagens system även för de mindre företagen. I
motionen begärs i yrkande 2 ett tillkännagivande om
detta.
I tre motioner begärs i stället att riksdagen
beslutar slopa anmälningsskyldigheten för alla
arbetsgivare. Det gäller motionerna Sf266 av Rose-
Marie Frebran m.fl. (kd) yrkande 10, Sf267 av Rose-
Marie Frebran m.fl. (kd, m, c, fp) och N326 av Per
Westerberg och Göran Hägglund (m, kd) yrkande 5. I
motionerna anförs att arbetsgivarnas uppgiftsbörda
bör minskas så mycket som möjligt. Information om de
korta sjukfallen bör kunna inhämtas genom de
återkommande arbetskraftsundersökningarna (AKU).
Arbetsgivarnas skyldighet att lämna uppgift om korta
sjukfall bör därmed kunna slopas helt.
Utskottets bedömning
Det är enligt utskottets mening viktigt att det
finns en så god bild som möjligt över sjukfrånvaron
såväl i samhället som helhet som inom olika
branscher. Det nuvarande systemet med rapportering
av sjuklönefall har dock vissa brister. Det beror
främst på att små företag och organisationer
upplever uppgiftsskyldigheten som betungande och
kostsam. Mot denna bakgrund anser utskottet det
lämpligt att befria småföretagen från den generella
uppgiftsskyldigheten och i stället täcka behovet av
information om den korta sjukfråvaron genom att SCB
hämtar in motsvarande information från ett urval av
småföretag. Anledning saknas att göra motsvarande
förändring för större företag eftersom det nuvarande
rapporteringssystemet inte upplevs som särskilt
betungande av dessa. Utskottet, som utgår från att
effekterna av denna förändring noga följs,
tillstyrker regeringens förslag till ändring av 12 §
andra stycket SjLL och avstyrker motionerna Sf218,
Sf266 yrkande 10, Sf267 och N326 yrkande 5.
Ersättning till revisor i SOCSAM-försök
Propositionen
Enligt lagen (1994:566) om lokal försöksverksamhet
med finansiell samordning mellan socialförsäkring,
hälso- och sjukvård och socialtjänst (SOCSAM-lagen)
framgår att en allmän försäkringskassa, ett
landsting och en eller flera kommuner som har kommit
överens om det får bedriva lokal försöksverksamhet
med finansiell samordning, under förutsättning att
regeringen medger det. En försöksverksamhet kan
bedrivas genom ett beställarförbund som bildas genom
sammanslagning av dem som deltar i försöket.
Förbundets räkenskaper och årsredovisning samt
styrelsens förvaltning skall granskas av en revisor
för varje medlem i förbundet. I fråga om den
allmänna försäkringskassan utses revisorn av
Riksrevisionsverket (RRV). Regeringen föreslår en
ändring i SOCSAM-lagen så att det framgår att den av
RRV utsedda revisorn har rätt att av
försäkringskassan få skäligt arvode för sitt
uppdrag.
Utskottets bedömning
Utskottet tillstyrker förslaget.
Försäkringskassornas ekonomiadministration
Propositionen
Flera av bestämmelserna i 18 kap. AFL om de allmänna
försäkringskassornas redovisning har sin förebild i
det regelverk som gäller för statliga myndigheters
redovisning. Även avseende ekonomiadministrationen
inom de allmänna försäkringskassornas
verksamhetsområde bör det i AFL tydliggöras att en
liknande ordning skall gälla. I 18 kap. 23 § bör det
därför anges att regeringen eller den myndighet
regeringen bestämmer får utfärda närmare
föreskrifter om ekonomiadministrationen hos
försäkringskassorna.
Utskottets bedömning
Utskottet tillstyrker förslaget.
Utseende av socialförsäkringsnämnd
Propositionen
Enligt en lagändring som trädde i kraft den 1 juli
1998 är längden på mandatperioden för ledamöterna i
socialförsäkringsnämnderna fyra år och börjar den 1
april året efter att val har hållits till
landstings- resp. kommunfullmäktige i hela landet.
Försäkringskassornas styrelser skall utse samtliga
ledamöter i socialförsäkringsnämnderna från och med
kommande mandatperiod.
I propositionen anges att de nuvarande
socialförsäkringsnämndernas mandatperiod löper ut
den 31 december 1998. Regeringen föreslår en ändring
i övergångsbestämmelserna till den nämnda
lagändringen som innebär att styrelserna i de
allmänna försäkringskassorna skall kunna utse
ledamöter i socialförsäkringsnämnderna för perioden
den 1 januari-31 mars 1999. Den ändrade
övergångsbestämmelsen föreslås träda i kraft den 1
januari 1999.
Utskottets bedömning
Utskottet tillstyrker regeringens förslag. För att
ge de nya socialförsäkringsnämnderna möjlighet att
påbörja sin verksamhet omedelbart efter årsskiftet
1998/99 bör dock ikraftträdandet tidigareläggas
något. Utskottet föreslår att ifrågavarande ändring
i övergångsbestämmelserna skall träda i kraft den 21
december 1998.
Fondförvaltning
Propositionen
Riksdagen har tidigare beslutat att
delpensionsfonden och arbetsskadefonden skall
avvecklas fr.o.m. den 1 januari 1999. Enligt
riktlinjer som godkänts av riksdagen skall de övriga
fonder, som förvaltas av Riksförsäkringsverket och
som inte fyller något syfte, avvecklas. En sådan
avveckling av vissa fonder förbereds nu.
Riksförsäkringsverkets fondförvaltning omfattade vid
slutet av år 1997 ca 7,9 miljarder kronor. Efter
delpensionsfondens avveckling beräknas den
kvarvarande behållningen i de fonder som för
närvarande förvaltas av Riksförsäkringsverket uppgå
till ca 1,6 miljarder kronor. Regeringen bedömer det
som lämpligt att Kammarkollegiet övertar
förvaltningen av de kvarvarande fonderna hos
Riksförsäkringsverket. Verket skall dock även
framdeles svara för att fondernas medel och deras
avkastning används i enlighet med de avsedda
ändamålen och svara för utbetalning av medel från
fonderna.
Regeringen lägger fram förslag till en lag om
förvaltning av fonder inom socialförsäkringsområdet.
Lagen föreslås träda i kraft den 1 januari 1999. Nu
gällande bestämmelser om fondfullmäktige hos
Riksförsäkringsverket upphör att gälla.
Utskottets bedömning
Utskottet tillstyrker lagförslaget.
Västra Götalands län
Propositionen
Försäkringskassorna i Göteborg, Göteborgs och Bohus
län, Skaraborgs län och Älvsborgs län kommer den 1
januari 1999 att slås samman till Västra Götalands
läns allmänna försäkringskassa. De ärenden som
enligt nuvarande indelning handläggs av Göteborgs
allmänna försäkringskassa i dess egenskap av
gemensam enhet för alla försäkringskassor förs över
till den nya försäkringskassan. Detta föranleder
ändringar i lagen (1976:380) om
arbetsskadeförsäkring och lagen (1977:267) om
krigsskadeersättning till sjömän.
Utskottets bedömning
Utskottet tillstyrker lagändringarna.
Förvaltningskostnader i det reformerade
pensionssystemet
Propositionen
Kostnaderna för förvaltningen av inkomstpension och
tilläggspension enligt reformerade regler skall
belasta AP-fonden och täckas genom en minskning av
pensionsbehållningarna fr.o.m. år 2001. Första året
skall endast 60 % av förvaltningskostnaderna minska
pensionsbehållningarna. För kommande år ökas andelen
med 2 procentenheter per år för att efter 20 år
uppgå till 100 %. Eftersom de reformerade
intjänandereglerna träder i kraft år 1999 uppkommer
redan från denna tidpunkt löpande utgifter som är
att hänföra till förvaltningskostnader i det
reformerade systemet. Därför föreslår regeringen att
sådana kostnader även för år 1999 och år 2000 skall
minska pensionsbehållningarna och att minskningen
skall göras med 60 % av kostnaden.
Förslaget föranleder ändring i lagen (1998:674) om
inkomstgrundad
ålderspension och lagen (1998:675) om införande av
lagen om inkomstgrundad ålderspension.
Utskottets bedömning
Utskottet tillstyrker de framlagda lagförslagen.
Rättelse i lagen om bostadsbidrag
Utskottets bedömning
Vid riksdagens beslut med anledning av proposition
1997/98:41 Socialförsäkringens administration, m.m.
(bet. 1997/98:SfU8, rskr. 1997/98:153) fick 30 §
lagen (1993:737) om bostadsbidrag fel lydelse
avseende hänvisningen till 17 kap. 1 § AFL.
Hänvisningen skulle enligt då gällande lydelse ha
avsett hela lagrummet och inte endast första
stycket. Utskottet lägger här fram förslag till ny
lydelse av 30 § bostadsbidragslagen, som bör träda i
kraft den 1 januari 1999.
Motioner med anknytning till utgiftsområde
10
Närståendepenning
Gällande ordning
Närståendepenning enligt lagen (1988:1465) om
ersättning och ledighet för närståendevård utges,
som tidigare nämnts, till den som avstår från
förvärvsarbete för att vårda en närstående svårt
sjuk person. Antalet ersättningsdagar är begränsat
till 60 dagar för varje person som vårdas.
Närståendepenning kan även utges under högst 240
dagar vid vård av en person som blivit hivsmittad
vid användning av blod eller blodprodukter inom den
svenska hälso- och sjukvården. Detsamma gäller om
den som vårdas blivit smittad av en sådan person, om
de är eller varit gifta med varandra eller
sammanbott under äktenskapsliknande förhållanden och
om smittan ägt rum innan den först smittade fått
kännedom om sin infektion.
Den som blivit smittad av hiv av blodprodukter inom
den svenska hälso- och sjukvården har rätt till
avgiftsfria sjukvårdsförmåner, t.ex. sjukhusvård
och läkemedel. Även en sekundärsmittad person får
fria sjukvårdsförmåner om smittan överförts från en
sådan person och de är eller varit gifta med
varandra eller sammanbott under äktenskapsliknande
förhållanden och smittan ägt rum innan den först
smittade fått kännedom om sin infektion.
Motionerna
I motion Sf265 av Eskil Erlandsson och Birgitta
Carlsson (c) anförs att närståendepenning bör kunna
utges för mer än 60 dagar. Enligt motionärerna
skulle då flera positiva effekter uppnås, bl.a.
skulle den offentliga vården avlastas. De begär ett
tillkännagivande om att det behövs en utredning om
sådana förändringar i närståendepenningen.
I motion Sf226 av Ulla Hoffmann m.fl. (v) anförs
att såväl rätten till närståendepenning som rätten
till avgiftsfria sjukvårdsförmåner bör gälla oavsett
hur hivsmittan uppkommit. Motionärerna begär i
yrkandena 1 och 2 förslag härom. I motionen begärs i
yrkande 3 också förslag om att anhörigbegreppet för
rätt till närståendepenning skall gälla även
homosexuella sambor. Motionärerna anser att
kostnaderna för reformen ryms inom
socialförsäkringens ram, men om så inte är fallet
får dessa prövas inför regeringens vårproposition
1999. I yrkande 4 begärs ett tillkännagivande härom.
Utskottets bedömning
Vad gäller förslaget i motion Sf265 om en utökad
rätt till närståendepenning för mer än 60 dagar ser
utskottet inga ekonomiska möjligheter att inom en
nära framtid utöka förmånerna. Utskottet avstyrker
således motionens förslag om en utredning i detta
syfte.
Kravet i motion Sf226 gäller att närståendepenning
respektive avgiftsfria sjukvårdsförmåner skall gälla
alla som smittats av hiv och inte enbart dem som
smittats vid behandling inom den svenska hälso- och
sjukvården. Utskottet vill, liksom vid behandlingen
av en liknande motion i betänkande 1997/98:SfU1,
betona att samhället har ett särskilt ansvar för
personer som fått sin smitta vid behandling inom den
svenska hälso- och sjukvården. Som nyss nämnts
saknas förutsättningar att göra förbättringar av
rätten till ersättning vid närståendevård. Detsamma
gäller i fråga om rätt till avgiftsfria
sjukvårdsförmåner. Utskottet kan därför inte förorda
en sådan utvidgning som den föreslagna.
I betänkande 1997/98:SfU1 behandlade utskottet även
frågan om sekundärsmittade homosexuella sambor skall
omfattas av rätt till närståendepenning under 240
dagar och avgiftsfria sjukvårdsförmåner. Utskottet
erinrade därvid om att utskottet vid införandet av
ifrågavarande förmåner (se betänkande 1992/93:SfU17)
hade inhämtat att samtliga sekundärsmittade personer
var gifta med den först smittade personen. Utskottet
ansåg att homosexuella sambor skulle omfattas av då
behandlade sjukvårdsförmåner och förutsatte
samtidigt att regeringen skulle återkomma med
förslag i frågan om något sådant fall skulle visa
sig. Vid behandling av frågan i betänkande
1997/98:SfU1 vidhöll utskottet att homosexuella
sambor bör omfattas av rätten till avgiftsfria
sjukvårdsförmåner m.m. och ansåg att detta bör gälla
även den utökade rätten till närståendepenning.
Såvitt utskottet hade kunnat utröna fanns det dock
inte något fall där de aktuella reglerna kunde bli
tillämpliga, och någon åtgärd från riksdagens sida
var inte påkallad. Utskottet konstaterade vidare att
enligt 3 kap. 1 § lagen (1994:1117) om registrerat
partnerskap, som trätt i kraft den 1 januari 1995,
har ett registrerat partnerskap - med vissa undantag
som huvudsakligen rör bestämmelser som ger upphov
till gemensamt föräldraskap eller gemensam vårdnad
om barn - samma rättsverkningar som ett äktenskap.
Utskottet vidhåller denna bedömning.
Med det anförda avstyrker utskottet motion Sf226.
Uppföljning av pågående försöksverksamheter
Motionen
I motion Sf272 av Catherine Persson (s) begärs i
yrkande 1 ett tillkännagivande om att fortlöpande
uppföljning bör ske av försöksverksamhet med
finansiell samordning mellan socialförsäkring,
hälso- och sjukvård samt socialtjänst.
Utskottets bedömning
Utskottet konstaterar att pågående
försöksverksamheter (SOCSAM) skall avslutas senast
vid utgången av år 2000. Riksförsäkringsverket och
Socialstyrelsen har i uppdrag att följa upp och
utvärdera pågående verksamheter. Med hänsyn härtill
är något uttalande från riksdagens sida inte
påkallat och utskottet avstyrker motion Sf272
yrkande 1.
Beräkning av anslag för åren 2000 och 2001
Motionen
I motion Sf232 av Birger Schlaug m.fl. (mp) begärs i
yrkande 1 ett tillkännagivande om beräknad
fördelning på anslag inom utgiftsområde 10 för åren
2000-2001.
Utskottets bedömning
Det saknas anledning för riksdagen att nu besluta om
beräkning av anslag för budgetåren 2000-2001.
Utskottet avstyrker därför motion Sf232 yrkande 1.
Utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet vid
ålderdom
Förmånerna inom utgiftsområdet bekostas från
anslagen: A 1 Ålderspensioner (folkpension i form av
ålderspension och pensionstillskott, barntillägg
till ålderspension, hustrutillägg och särskilt
pensionstillägg till ålderspensionär som vårdat
sjukt eller handikappat barn. Från och med
budgetåret 1999 ingår inte folkpension i form av
ålderspension för dem som också uppbär
tilläggspension), A 2 Efterlevandepensioner till
vuxna (folkpension och pensionstillskott i form av
omställningspension, förlängd omställningspension,
särskild efterlevandepension och änkepension. Från
och med budgetåret 1999 ingår även tilläggspension i
form av efterlevandepension), A 3 Bostadstillägg
till pensionärer (bostadstillägg och särskilt
bostadstillägg till ålderspensionärer,
förtidspensionärer samt till personer med
efterlevandepension) och A 4 Delpension (nytt anslag
fr.o.m. budgetåret 1999).
I juni 1998 fattade riksdagen beslut om att införa
ett nytt ålderspensionssy-
stem.
Regler om inkomstgrundad ålderspension kommer att
finnas i lagen (1998:674) om inkomstgrundad
ålderspension (LIP). Nuvarande regler om
pensionsgrundande inkomst, pensionspoäng, vårdår och
beräkning av tilläggspension i form av ålderspension
kommer att föras över till LIP.
Det nya inkomstgrundade pensionssystemet kommer
fullt ut att omfatta personer födda år 1954 eller
senare. Personer födda åren 1938-1953 kommer att få
ett i förhållande till födelseåret ökat antal
tjugondelar av pensionen från det nya systemet och
resterande antal tjugondelar från ATP-systemet.
Reglerna om intjänande av pensionsrätt träder i
kraft den 1 januari 1999. Reglerna om beräkning av
förmånernas storlek och utbetalning av dessa träder
i kraft den 1 januari 2001.
Bestämmelser om fastställande av reformerad
pensionsrätt m.m. för tid före ikraftträdandet av
LIP skall tillsammans med bestämmelser om
ikraftträdande och vissa övergångsbestämmelser m.m.
tas in i en särskild lag, lagen (1998:675) om
införande av lagen om inkomstgrundad ålderspension
(införandelagen).
Garantipension kommer att ersätta nuvarande
grundskydd när det gäller folkpension i form av
ålderspension till den del denna inte beräknats med
anledning av arbete, lagen (1998:702) om
garantipension. Garantipensionen skall också ersätta
pensionstillskott och särskilt grundavdrag med
anledning av ålderspension. För rätt till oreducerad
garantipension skall krävas 40 års försäkringstid.
Vid kortare försäkringstid skall garantipensionen
reduceras proportionellt.
Som försäkringstid för garantipension skall
tillgodoräknas tid då en person, mellan i princip 25
och 65 års ålder, har varit folkbokförd i Sverige.
Beträffande flyktingar och andra skyddsbehövande som
har beviljats uppehållstillstånd i Sverige räknas
viss andelsberäknad tid av bosättningstid i tidigare
hemland (dock inte tid som berättigar till pension
från hemlandet).
Garantipensionssystemet kommer att omfatta personer
födda år 1938 eller senare.
Lagen om garantipension träder i kraft den 1
januari 2001.
Vid samma tidpunkt som garantipensionen införs
skall en särskild övergångsvis garantipension
införas för personer födda 1937 och tidigare.
Eftersom alla pensionärer i beskattningshänseende
skall likabehandlas med löntagare måste den
övergångsvisa garantipensionen konstrueras på ett
sådant sätt att i princip ingen pensionär får ett
lägre nettoutfall än med nuvarande regler.
Regeringen har tillkallat en särskild utredare med
uppdrag att lämna förslag till konstruktion av
övergångsvis garantipension (dir. 1997:149).
Utredningen skall vara slutförd senast den 31
januari 1999.
Beträffande bostadstillägg till pensionärer skall
detta ingå i grundskyddet. Bostadstillägget är en
inkomstprövad förmån och reglerna för
inkomstprövningen måste anpassas till det nya
grundskyddssystemet. En särskild utredare har i
uppdrag att göra en översyn av systemet för
inkomstprövning av bostadstillägg till pensionärer
m.m., vari bl.a. ingår att anpassa reglerna till det
reformerade ålderspensionssystemet (dir. 1997:150).
Utredaren skall redovisa sitt uppdrag senast den 1
mars 1999.
Vad gäller pension till efterlevande har
Utredningen om efterlevandepension den 1 oktober i
år avlämnat sitt betänkande Efterlevandepension - en
anpassning till det reformerade
ålderspensionssystemet (SOU 1998:120).
Riksdagen har för budgetåret 1999 i enlighet med
regeringens förslag fastställt ramen för
utgiftsområde 11 till 34 315 009 000 kr (bet.
1998/99:FiU1, rskr. 1998/99:38).
Mål för utgiftsområde 11
Propositionen
I budgetpropositionen föreslår regeringen att
riksdagen skall godkänna mål för utgiftsområdet.
Målet för utgiftsområdet anges vara att ge ekonomisk
trygghet till äldre och efterlevande. Vidare anges i
propositionen följande prioriteringar inom
utgiftsområdet.
- Regeringen anser att omsorgen om äldre är ett av
de viktigaste välfärdspolitiska områdena. Att ge de
äldre en ekonomisk trygghet som tillgodoser ett
rimligt och grundläggande konsumtionsbehov och
tillgång till bostad med tillfredsställande standard
är således av mycket stor vikt.
- Regeringen har initierat flera utredningar och
studier för att bättre informera sig om de äldres
situation i Sverige - speciellt efter 1990-talets
lågkonjunktur.
- Regeringen anser också att det är viktigt med
regelbundna möten med Pensionärskommittén - vilken
fungerar som länk mellan pensionärerna och
regeringen - samt att utveckla arbetet i det
nationella äldrerådet.
Utskottets bedömning
Utskottet har inte något att erinra mot förslagen
till mål för utgiftsområdet och föreslår att
riksdagen godkänner målen i enlighet med vad
regeringen förordat. På samma sätt som angivits ovan
beträffande målen för utgiftsområde 10 utgår
utskottet från att dialogen med Socialdepartementet
kommer att fortsätta i syfte att ytterligare
utveckla målformuleringarna. I detta arbete bör man
sträva efter att formulera mål som är såväl
långsiktiga som konkreta och uppföljningsbara.
A 1 Ålderspensioner
Gällande ordning
I dagens pensionssystem utges folkpension i form av
ålderspension enligt 5-6 kap. AFL. Som
tilläggsförmåner till folkpension kan utges
särskilda folkpensionsförmåner i form av
pensionstillskott och bostadstillägg till
pensionärer.
Hel folkpension i form av ålderspension utges
t.o.m. budgetåret 1998 med 96 % av basbeloppet
minskat med 2 % eller, för gift försäkrad, med 78,5
% av basbeloppet minskat med 2 %. Den
ålderspensionär som har låg eller ingen ATP har rätt
till pensionstillskott enligt lagen (1969:205) om
pensionstillskott. Pensionstillskott till
ålderspension utges med högst 55,5 % av basbeloppet
minskat med 2 %. Om pension börjar tas ut före
respektive efter 65 års ålder minskar respektive
ökar beloppet.
Propositionen
Regeringen föreslår i budgetpropositionen att
riksdagen för budgetåret 1999 till anslaget A 1
Ålderspensioner anvisar ett ramanslag på
11 536 miljoner kronor.
I budgetpropositionen anges att anslaget år 1997
underskreds med 262 miljoner kronor. År 1998
beräknas anslaget överskridas med 178 miljoner
kronor.
På förslag i regeringens vårproposition 1998
beslutade riksdagen att pensionerna skulle beräknas
utifrån ett prisbasbelopp minskat med 1 % år 1999
och utifrån ett prisbasbelopp utan minskning fr.o.m.
år 2000 (bet. 1997/98:FiU20, rskr. 1997/98:318).
Regeringen föreslår nu att återgången till att
beräkna pensionerna utifrån ett prisbasbelopp utan
minskning tidigareläggs. Prisbasbeloppet skall
således redan fr.o.m. år 1999 inte minskas vid
beräkning av pensionsförmåner m.m. Detta föranleder
ändringar i de tidigare beslutade lagändringarna.
Förslaget beräknas medföra en ökning av utgifterna
inom anslaget på 115 miljoner kronor.
Motionerna
Motionärerna i Sf242, Kenneth Lantz m.fl. (kd), vill
höja pensionstillskottet med 200 kr per månad år
1999 och med 310 kr per månad år 2000. I motionen
anförs att en höjning av pensionstillskottet skulle
komma de pensionärer som i dag har en mycket låg
levnadsstandard, med låg eller ingen ATP, till del.
I yrkande 2 begärs ett tillkännagivande om detta.
Ytterligare 810 miljoner kronor bör tillföras
anslaget A 1 Ålderspensioner (yrkande 6 delvis).
Även motionärerna i Fi210 av Lennart Daléus m.fl.
(c) vill höja pensionstillskottet. I motionen
föreslås en höjning med 2 500 kr per år. Detta
gynnar pensionärer med låg pension, främst kvinnor.
Motionärerna vill också att folkpension skall utges
till samboende pensionärer med belopp motsvarande de
belopp som utges till gifta pensionärer. I motionen
yrkas att till anslagen A 1 Ålderspensioner och A 3
Bostadstillägg till pensionärer skall anvisas 525
miljoner kronor mindre än vad regeringen föreslagit
(yrkande 11 delvis).
Utskottets bedömning
I budgetpropositionen redovisar regeringen de
prioriteringar som görs inom utgiftsområdet, t.ex.
att de äldre måste ges en ekonomisk trygghet som
tillgodoser ett rimligt och grundläggande
konsumtionsbehov. Regeringen har också initierat
flera utredningar och studier för att bättre
informera sig om de äldres situation, speciellt
efter 1990-talets lågkonjunktur. De äldre har tagit
en stor del av bördorna i samband med
budgetsaneringen. Regeringen föreslår nu dels att
minskningen av prisbasbeloppet skall upphöra redan
fr.o.m. år 1999, dels att bostadstillägget skall
höjas (se nedan under anslaget A 3).
Utskottet kan konstatera att det nu finns
ekonomiska förutsättningar att genomföra de
förbättringar för pensionärerna som regeringen
föreslår i budgetpropositionen. Höjningen av
bostadstillägget kommer framför allt att ge ökade
inkomster till de pensionärer som har de lägsta
inkomsterna. Pensionstillskotten bör således inte
höjas. Utskottet vill emellertid erinra om att
utskottet tidigare har uttalat behovet av en analys
som tar sikte på levnadsnivån för hela
pensionärskollektivet. Detta gav riksdagen, på
förslag av finansutskottet, regeringen till känna
(yttr. 1994/95:SfU6y och bet. 1994/95:FiU1).
Välfärdsprojektet gav i mars 1996 ut skriften
Pensionärerna och den ekonomiska krisen. I den
redovisning som gjordes togs dock inte hänsyn till
de kommunala avgifternas inverkan på pensionärernas
ekonomi. Redan i mars 1995 gav emellertid regeringen
SCB i uppgift att samla in data och utveckla
analysmodeller avseende fördelningseffekterna av
vissa avgifter inom kommuner och landsting. SCB
kommer enligt uppgift att rapportera uppdraget i
slutet av året.
Utskottet ser positivt på förslaget om att
minskningen av prisbasbeloppet vid beräkningen av
pensioner m.m. skall upphöra redan fr.o.m.
budgetåret 1999. Utskottet tillstyrker regeringens
förslag till ändring av de tidigare beslutade
ändringarna i lagarna om allmän försäkring
(1962:381), pensionstillskott (1969:205),
delpensionsförsäkring (1979:84) och bostadstillägg
till pensionärer (1994:308) samt kommunalskattelagen
(1928:370) och lagen om självdeklaration och
kontrolluppgifter (1990:325).
Utskottet har inget att erinra mot regeringens
förslag till medelsanvisning.
Utskottet avstyrker motionerna Sf242 yrkandena 2
och 6 (delvis) samt Fi210 yrkande 11 (delvis).
A 2 Efterlevandepensioner till vuxna
Gällande ordning
Omställningspension och särskild
efterlevandepension, som infördes den 1 januari
1990, utges till efterlevande make oavsett kön och
omfattar såväl folkpension som ATP.
Omställningspension utges till efterlevande make
som inte har fyllt 65 år och som vid tiden för
dödsfallet antingen sammanbott med maken under de
fem år som föregått dödsfallet eller då
stadigvarande bodde tillsammans med barn under tolv
år som stod under vårdnad av makarna eller en av
makarna. Med efterlevande make likställs vissa
efterlevande som varit samboende med den avlidne.
Omställningspension utges under en tid som
begränsats till sex månader från dödsfallet (före
den 1 april 1997 var tiden tolv månader). Därefter
utges omställningspension endast om den efterlevande
har vårdnaden om och stadigvarande sammanbor med
barn under tolv år som vid dödsfallet stadigvarande
vistades i makarnas hem. Sedan rätten till
omställningspension upphört kan efterlevande make
med nedsatt förvärvsförmåga beviljas särskild
efterlevandepension, som alltefter förvärvsförmågans
nedsättning utges som hel, tre fjärdedels, halv
eller fjärdedels förmån.
Hade den avlidne maken inte uppfyllt bosättnings-
eller ATP-kravet för oreducerad folkpension utges
folkpension i form av omställningspension och
särskild efterlevandepension med reducerat belopp.
Rätt till omställningspension och särskild
efterlevandepension upphör om den efterlevande
gifter om sig eller sammanlever med någon som han
eller hon har varit gift med eller har eller har
haft barn med.
Änkepension
Före den 1 januari 1990 fanns i 8 och 14 kap. AFL
bestämmelser om folk- och tilläggspension i form av
änkepension. Till följd av omfattande
övergångsbestämmelser kommer änkepension enligt
dessa äldre bestämmelser att nybeviljas och betalas
ut under en lång tid framöver.
Rätt till folkpension i form av änkepension har en
änka, som antingen fyllt 36 år vid mannens bortgång
och då varit gift med honom i minst fem år eller har
vårdnaden om och stadigvarande bor tillsammans med
barn, som är under 16 år och som stadigvarande
vistades hos makarna eller hos änkan vid tiden för
dödsfallet. Med änkor likställs vissa grupper icke
gifta kvinnor som varit samboende med den avlidne.
Enligt huvudregeln utges oreducerad folkpension i
form av änkepension till änka som var minst 50 år då
mannen avled eller som då vårdade barn under 16 år.
I sist nämnda fall utges oreducerad pension i första
hand fram till dess att barnet fyller 16 år, men
även därefter om änkan vid denna tidpunkt uppnått 50
års ålder. I övriga fall utges reducerad pension.
Även om änkan uppfyller nu nämnda krav för
oreducerad folkpension reduceras folkpensionen om
den avlidne mannen inte uppfyllt bosättnings- eller
ATP-kravet för oreducerad folkpension. Detta kan
även gälla änkor som är födda år 1945 eller senare,
eftersom folkpensionen för dessa änkor är knuten
till det antal år den avlidne mannen t.o.m. utgången
av år 1989 tillgodoräknats pensionspoäng.
Folkpension i form av änkepension utges till änka
fram till dess att änkan fyller 65 år eller
dessförinnan får folkpension. Pensionsförmånen
upphör dock om änkan gifter om sig eller sammanlever
med någon som hon har varit gift med eller har eller
har haft barn med.
Änkepension från ATP utges till änka som varit gift
med den avlidne i minst fem år eller som har
gemensamt barn med denne. Pensionen från ATP utges
oberoende av änkans ålder och oberoende av om hon
har egen ålders- eller förtidspension men upphör om
hon gifter om sig. Pensionen reduceras om änkan får
tilläggspension i form av ålderspension. För änkor
som är födda år 1945 eller senare gäller att de får
änkepension från ATP endast i förhållande till
mannens intjänade pensionspoäng vid utgången av år
1989.
Sedan den 1 april 1997 gäller att folkpension i
form av änkepension och pensionstillskott till denna
skall inkomstprövas. Inkomstprövningen, som således
omfattar även de pensioner som utges vid
ikraftträdandet, skall dock inte göras under de
första sex månaderna efter dödsfallet och inte
heller så länge änkan vårdar barn under tolv år.
Prövningen görs enligt de regler som gäller för
bostadstillägg för pensionärer och sker integrerat
på så sätt att inkomsten först reducerar
bostadstillägget och därefter änkepensionen. Vid
inkomstprövningen fastställs en årsinkomst.
Årsinkomsten innefattar i princip alla inkomster
utom folkpension samt vissa bidrag och
kostnadsersättningar. Annan pensionsförsäkring än
tjänstepensionsförsäkring och individuellt
pensionssparkonto skall dock sedan den 1 januari
1998 inte räknas med i årsinkomsten. Inkomst av
förmögenhet beräknas som en schablonmässigt bestämd
procentuell andel av varje förmögenhetsslag. Vid
beräkning av förmögenhetens avkastning ökar den
procentuella andelen då det gäller förmögenhet
överstigande visst belopp. Pensionen minskas med
30 % av årsinkomsten utöver folkpensions- och
pensionstillskottsnivån som inte reducerat
bostadstillägget.
Efterlevandeförmånernas storlek
Oreducerad folkpension i form av änkepension eller
omställningspension och hel särskild
efterlevandepension utges med 90 % av basbeloppet
minskat med 2 %. Pensionstillskottet till dessa
förmåner utgör 61,5 % av basbeloppet minskat med
2 %. Till pensionstagare som inte har någon
tilläggspension till aktuell efterlevandeförmån
utges pensionstillskottet i sin helhet. Till
pensionstagare som har tilläggspension utges
pensionstillskott endast i den mån
pensionstillskottet överstiger tilläggspensionen.
Utges reducerad efterlevandeförmån reduceras även
pensionstillskottet.
Omställningspension samt hel särskild
efterlevandepension från ATP utgör 40 % av den
avlidnes pension eller 20 % om barn med barnpension
finns. Änkepension från ATP utgör 40 % av den
avlidnes pension eller 35 % om barn med barnpension
finns.
Propositionen
Regeringen föreslår att riksdagen för budgetåret
1999 till anslaget A 2 Efterlevandepensioner till
vuxna anvisar ett ramanslag på 12 734 miljoner
kronor.
I propositionen anges att anslaget år 1997
underskreds med 64 miljoner kronor och år 1998
beräknas anslaget underskridas med 76 miljoner
kronor.
Som redogjorts för under anslaget A 1
Ålderspensioner föreslår regeringen att
prisbasbeloppet redan fr.o.m. år 1999 inte skall
minskas vid beräkning av pensionsförmåner m.m.
Förslaget beräknas medföra en ökning av utgifterna
inom anslaget på 127 miljoner kronor.
Motionerna
Motionärerna i Sf270, Ulf Kristersson m.fl. (m),
anser att inkomstprövningen av änkepensionerna skall
upphöra fr.o.m. den 1 januari 1999 och nivåerna
återställas till vad som gällde före den 1 april
1997. De vill också att omställningspensionen skall
förlängas till tolv månader fr.o.m. den 1 januari
1999 (yrkandena 1 och 2). I yrkande 4 anges att
ytterligare 1 118 miljoner kronor bör föras till
anslaget A 2 Efterlevandepensioner till vuxna.
I motion Sf204 av Inger René och Kent Olsson (m)
begärs att riksdagen beslutar att avskaffa
inkomstprövningen av änkepensioner.
I motion Sf242 av Kenneth Lantz m.fl. (kd) anförs
att regeringens beslut att inkomstpröva
änkepensionerna är konfiskation. Motionärerna vill
anslå ytterligare 552 miljoner kronor för att återge
änkorna den utlovade pensionen. Vidare vill
motionärerna anslå 43 miljoner kronor för att
omställningspensionen skall kunna förlängas till
tolv månader. Till anslaget A 2
Efterlevandepensioner till vuxna bör därför anslås
595 miljoner kronor mer än vad regeringen föreslagit
(yrkande 6 delvis). I yrkandena 1 och 3 begärs
tillkännagivanden om att ta bort inkomstprövning av
änkepensionerna och om förlängd omställningspension
från sex till tolv månader.
Motionärerna i Fi211, Lars Leijonborg m.fl. (fp),
och Sf283, Kerstin Heinemann m.fl. (fp), anser att
beslutet om att inkomstpröva änkepensionerna måste
rivas upp. För att möjliggöra ett återställande av
änkepensionerna bör anvisas ytterligare 700 miljoner
kronor till anslaget A 2 Efterlevandepensioner till
vuxna (yrkande 13 delvis respektive yrkande 7). I
Sf279 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp) begärs att
riksdagen beslutar att avskaffa inkomstprövningen av
änkepensionen.
Utskottets bedömning
Också inom detta område har omfattande åtgärder
varit nödvändiga för att sanera statens finanser. En
rad förbättringar, som även kommer efterlevande till
del, föreslås dock nu i budgetpropositionen.
Några ytterligare förbättringar av
efterlevandeförmånerna kan nu inte göras. Utskottet
vill emellertid erinra om att Utredningen om
efterlevandepension till regeringen den 1 oktober i
år avlämnade sitt betänkande Efterlevandepension -
En anpassning till det reformerade
ålderspensionssystemet (SOU 1998:120). Utredningen
anser att en omställningspension på sex månader är
alltför kort och föreslår därför en förlängning av
tiden. En proposition har aviserats till våren 1999.
Utskottet har inget att erinra mot regeringens
förslag till medelsanvisning.
Utskottet avstyrker motionerna Sf204, Sf242
yrkandena 1, 3 och 6 (delvis), Sf270 yrkandena 1, 2
och 4, Sf279, Sf283 yrkande 7 samt Fi211 yrkande 13
(delvis).
A 3 Bostadstillägg till pensionärer
Gällande ordning
Det kommunala bostadstillägget till pensionärer
ersattes fr.o.m. den 1 januari 1995 med ett statligt
bostadstillägg till pensionärer (BTP). BTP regleras
i lagen (1994:308) om bostadstillägg till
pensionärer.
I samband med att BTP infördes gavs kommunerna,
under en övergångstid på fyra år, möjlighet att
komplettera med ett kommunalt finansierat
bostadstillägg.
BTP är en inkomstprövad förmån som kan utges till
den som uppbär folkpension i form av ålderspension,
förtidspension eller efterlevandepension. BTP kan
dock aldrig utgå som tillägg till ålderspension före
den månad pensionären fyller 65 år. BTP utges
fr.o.m. den 1 januari 1998 med högst ett belopp som
motsvarar 85 % av bostadskostnaden mellan 100 kr och
4 000 kr. Detta maximibelopp utges till pensionärer
utan andra inkomster än folkpension samt
pensionstillskott och/eller tilläggspension till ett
belopp som motsvarar ett oreducerat
pensionstillskott. För pensionärer med ytterligare
inkomster görs ett inkomstavdrag från
maximibeloppet. Inkomstavdraget grundas enbart på
dessa ytterligare inkomster.
Inkomstavdrag görs med 40 % av den beaktade
årsinkomsten upp till ett och ett halvt basbelopp
och med 45 % av den överstigande årsinkomsten.
Avkastning av förmögenheten beräknas till 5 % av
förmögenheten upp till 60 000 kr för den som är gift
och upp till 75 000 kr för annan. Överstiger
förmögenheten dessa belopp beräknas avkastningen
till 15 % av det överstigande beloppet.
Från den 1 januari 1991 beaktades vid
inkomstprövningen av BTP inte inkomst av
privatbostad eller privatbostadsfastighet som anges
i 5 § kommunalskattelagen. Detta gällde oavsett om
bostaden användes för permanent boende eller inte.
Inte heller beaktades skulder och skuldräntor som
var hänförliga till sådana bostäder.
Från den 1 april 1997 gäller att endast
privatbostadsfastighet eller privatbostad som
permanent bebos av den pensionsberättigade skall
vara undantagen från inkomstprövningen av BTP. Detta
innebär att även innehav av bl.a. fritidsfastighet
kan påverka bostadstilläggets storlek. Från den 1
januari 1998 skall dock vid beräkningen av BTP för
en pensionär som har sin bostad i särskild
boendeform inte beaktas värdet av
privatbostadsfastighet eller privatbostad som utgör
permanentbostad för pensionärens make.
Från den 1 april 1998 skall vid beräkningen av BTP
med gift likställas även den man eller kvinna som
utan att vara gifta med varandra lever tillsammans
och är folkbokförda på samma adress, om inte skäl
visas för annat.
Särskilt bostadstillägg till pensionärer (SBTP)
betalas ut som en inkomstutfyllnad om pensionärens
inkomst sedan en skälig bostadskostnad är betald
understiger en skälig levnadsnivå. De inkomster som
anses utgöra en skälig levnadsnivå skall enligt 7 §
tredje stycket lagen om bostadstillägg till
pensionärer alltid uppgå till lägst 122 % av
basbeloppet (44 408 kr år 1998) för den som är ogift
och till lägst 101 % av basbeloppet (36 764 kr år
1998) för den som är gift.
Som skälig bostadskostnad anses en bostadskostnad
som uppgår till högst 5 200 kr per månad.
Propositionen
Regeringen föreslår att riksdagen för budgetåret
1999 till anslaget A 3 Bostadstillägg till
pensionärer anvisar ett ramanslag på 9 841 miljoner
kronor.
I propositionen anges att anslaget år 1997
underskreds med 516 miljoner kronor och år 1998
beräknas anslaget underskridas med 145 miljoner
kronor.
I propositionen föreslås att den del av
bostadskostnaden inom intervallet 100-4 000 kronor
som kan ersättas med bostadstillägg höjs från 85 %
till 90 % fr.o.m. den 1 januari 1999. Förslaget
beräknas medföra en ökning av utgifterna inom
anslaget på ca 720 miljoner kronor per år.
Regeringen föreslår vidare att kommunerna skall ges
fortsatt möjlighet att betala ut kompletterande
bostadstillägg också under åren 1999 och 2000.
Motionerna
I motion Sf270 av Ulf Kristersson m.fl. (m) begärs i
yrkande 3 att riksdagen skall besluta om att
fritidsfastighet inte skall räknas med i
inkomstunderlaget för BTP. För detta föreslås att
ytterligare 115 miljoner kronor förs till anslaget
(yrkande 5).
Motionärerna i Sf242, Kenneth Lantz m.fl. (kd),
avvisar regeringens förslag att höja
kompensationsgraden i BTP till 90 %. Motionärerna
anser inte att fritidsfastighet skall tas med vid
inkomstberäkningen för BTP. I yrkandena 4 och 5
begärs tillkännagivanden härom. I yrkande 6 (delvis)
föreslår motionärerna att till anslaget anvisas 525
miljoner kronor mindre än vad regeringen föreslagit.
Motionärerna i Fi210, Lennart Daléus m.fl. (c),
avvisar regeringens förslag om att höja
kompensationsgraden i BTP till 90 %. I motionen
redovisas ett förändrat system för
inkomstberäkningen i BTP. Motionärerna anser att
kapitalinkomster bör beräknas på samma sätt som i
bostadsbidragssystemet, såväl vad avser den
tidsmässiga beräkningen av inkomstunderlaget som
vems och vilka inkomster som skall påverka
underlaget. Den schabloniserade beräkningen av
avkastning på förmögenhet under 75 000 kr bör
slopas. Vidare bör endast bidragsberättigad
pensionärs del av bostadskostnaden ligga till grund
för rätt till BTP. Motionärerna yrkar att till
anslagen A 1 Ålderspensioner och A 3 Bostadstillägg
till pensionärer skall anvisas 525 miljoner kronor
mindre än vad regeringen föreslagit (yrkande 11
delvis).
I motionerna Fi211 (yrkande 13 delvis) av Lars
Leijonborg m.fl. (fp) och Sf283 yrkande 8 av Kerstin
Heinemann m.fl. (fp) anförs att fritidsfastighet
inte skall räknas med i inkomstunderlaget för BTP.
Under anslaget bör därför anvisas 60 miljoner kronor
mer än vad regeringen föreslagit.
Utskottets bedömning
De ekonomiska förutsättningarna finns nu för att
vidta förbättringar för pensionärerna. Regeringen
föreslår därför, som angivits redan under anslaget
A 1, en höjd kompensationsgrad för BTP. Utskottet
delar regeringens bedömning och ser mycket positivt
på förslaget. En höjning av ersättningsnivån i
bostadstillägget från 85 % till 90 % innebär också
att de mest utsatta pensionärsgrupperna sätts i
främsta rummet. Eftersom ungefär 80 % av dagens BTP-
tagare är kvinnor får höjningen av ersättningsnivån
i bostadstillägget även den effekten att kvinnor med
låga pensioner gynnas.
Regeringen föreslår också att kommunerna skall ges
fortsatt möjlighet att betala ut kompletterande
bostadstillägg till BTP under åren 1999 och 2000.
Några andra förändringar av BTP bör enligt
utskottets mening nu inte göras. Utskottet vill
emellertid nämna att regeringen har tillsatt en
utredning (dir. 1997:150) med uppdrag att se över
regelsystemet vid inkomstprövning för BTP. Utredaren
skall beakta det reformerade ålderspensionssystemet
och förslagen om nytt system för förtidspension och
reformerade regler för efterlevandepension.
Utredningen skall vara klar under våren 1999.
Utskottet tillstyrker således regeringens förslag
till lag om ändring i lagen (1994:308) om
bostadstillägg till pensionärer.
Utskottet har inget att erinra mot regeringens
förslag till medelsanvisning.
Utskottet avstyrker motionerna Sf242 yrkandena 4, 5
och 6 delvis, Sf270 yrkandena 3 och 5, Sf283 yrkande
8, Fi210 yrkande 11 (delvis) samt Fi211 yrkande 13
(delvis).
A 4 Delpension (nytt anslag)
Gällande ordning
Delpension kan utges om den försäkrade har haft
pensionsgrundande inkomst under sammanlagt minst tio
år fr.o.m. 45 års ålder och han eller hon under de
senaste tolv månaderna före arbetstidsminskningen
förvärvsarbetat under minst fyra månader.
Rätt till delpension föreligger från den månad den
försäkrade fyller 61 år. Delpension utges för högst
tio timmars minskning av arbetstiden per vecka och
utgör 55 % av pensionsunderlaget.
Möjligheten att ansöka om delpension upphör fr.o.m.
år 2001 (bet. 1997/98:SfU13, rskr. 1997/98:315).
Propositionen
Regeringen föreslår att riksdagen för budgetåret
1999 till anslaget A 4 Delpension anvisar ett
ramanslag på 204 009 000 kr.
Som redogjorts för under anslaget A 1
Ålderspensioner föreslår regeringen att
prisbasbeloppet redan fr.o.m. år 1999 inte skall
minskas vid beräkning av pensionsförmåner m.m.
Förslaget beräknas medföra en ökning av
utgifterna inom anslaget på 2 miljoner kronor.
I propositionen anförs att delpensionsförsäkringens
syfte har varit att möjliggöra en successiv övergång
från förvärvsarbetande till livet som pensionär.
Efter införandet av det reformerade
ålderspensionssystemet finns emellertid inte längre
behov av en särskild delpension.
Utskottets bedömning
Utskottet har inget att erinra mot regeringens
förslag till medelsanvisning.
Som redovisats i det föregående har riksdagen för
budgetåret 1999 fastställt ramen för utgiftsområde
11 till 34 315 009 000 kr, dvs. i enlighet med
regeringens förslag.
Utskottet konstaterar att de ställningstaganden
utskottet ovan gjort beträffande de olika anslagen
inom utgiftsområdet innebär att dessa ryms inom
utgiftsramen.
Motioner med anknytning till utgiftsområde
11
Efterlevandepensioner
Motionerna
I motionerna Sf202 av Elizabeth Nyström och Maud
Ekendahl (m), Sf203 av Rolf Gunnarsson (m) och Sf205
Ingvar Eriksson och Carl G Nilsson (m) begärs
tillkännagivanden om återställda änkepensioner.
I motion Sf232 av Birger Schlaug m.fl. (mp) anges
att det är väsentligt att utvärdera vilka
konsekvenser inkomstprövningen av
efterlevandepensioner fått för enskilda individer. I
motionen begärs ett tillkännagivande om en
utvärdering (yrkande 3).
Viviann Gerdin och Birgitta Sellén (c) anser i
motion Sf276 yrkandena 2 och 3 att kvinnor med barn
under 18 år ej skall beröras av inkomstprövningen av
änkepensioner. Enligt motionärerna bör en översyn
göras för att utröna vilka konsekvenser de nya
änkepensionsreglerna medfört för änkor med låga
inkomster. Motionärerna begär tillkännagivanden
härom. I motionen begärs även ett tillkännagivande
om att omställningspensionen bör förlängas till tolv
månader (yrkande 1).
Beträffande omställningspensionen begärs i motion
Fi210 av Lennart Daléus m.fl. (c) en utredning om
förutsättningarna att förlänga omställningspensionen
till tolv månader (yrkande 40).
I motion Sf241 av Lilian Virgin (s) begärs ett
tillkännagivande om omställningspensioner.
Motionären anser att det vore önskvärt att förlänga
tiden.
Utskottets bedömning
Som utskottet anfört ovan har också på
pensionsområdet omfattande åtgärder varit nödvändiga
för att sanera statens finanser. En rad
förbättringar, som även kommer efterlevande till
del, föreslås nu i budgetpropositionen. Detta är
enligt utskottets mening positivt.
Som redan nämnts under anslaget A 2
Efterlevandepensioner till vuxna avlämnade
Utredningen om efterlevandepension till regeringen
den 1 oktober i år sitt betänkande
Efterlevandepension - En anpassning till det
reformerade ålderspensionssystemet (SOU 1998:120).
Utredningen anser att en omställningspension på sex
månader är alltför kort och föreslår därför en
förlängning av tiden. En proposition har aviserats
till våren 1999. Utskottet anser att propositionen
bör avvaktas. Något uttalande från riksdagens sida
om omställningspension eller annan
efterlevandeförmån för vuxna bör nu inte göras.
Med det anförda avstyrker utskottet motionerna
Sf202, Sf203, Sf205, Sf232 yrkande 3, Sf241, Sf276
yrkandena 1-3 och Fi710 yrkande 40.
Äldre invandrare
Gällande ordning
Från och med år 1993 gäller att rätt till
folkpension föreligger enligt två alternativa
regler. Enligt den ena regeln skall folkpension
utges i förhållande till bosättningstid i landet och
enligt den andra regeln i förhållande till antalet
år för vilka tillgodoräknats ATP-poäng. Den regel
som ger det mest fördelaktiga resultatet skall
tillämpas. För rätt till oavkortad folkpension krävs
40 bosättningsår mellan 16 och 64 års ålder
respektive 30 år med ATP-poäng.
För flyktingar och andra skyddsbehövande som
beviljats uppehållstillstånd i Sverige finns i 5
kap. 7 § AFL regler som innebär att de som
bosättningstid skall få tillgodoräkna sig hela eller
viss del av tiden i hemlandet eller annat land där
de tillfälligt erhållit en fristad.
För rätt till oreducerad garantipension i det nya
pensionssystemet kommer det att krävas 40 års
försäkringstid. Som försäkringstid tillgodoräknas i
princip tid då en person i åldern 25-64 år har varit
folkbokförd i Sverige. Viss andelsberäknad tid av
bosättningstid i tidigare hemland tillgodoräknas för
flyktingar och andra skyddsbehövande, dock inte tid
som berättigar till pension från hemlandet.
Motionerna
I motionerna Sf612 yrkande 8 och So311 yrkande 3
båda av Gudrun Schyman m.fl. (v) begärs
tillkännagivanden om folkpension för äldre
invandrare. Motionärerna anser att regeringen bör
återkomma med ett förslag till folkpension för de
äldre invandrare som i dag är pensionärer. Enligt
motionärerna bör de pensionerade invandrare som i
dag lever på socialbidrag snarast ges folkpension.
Utskottets bedömning
Frågan om äldre invandrares rätt till pension har
utskottet behandlat vid ett flertal tillfällen
tidigare. I samband med att nya regler för beräkning
av folkpension infördes gjorde riksdagen ett
tillkännagivande om att det fanns anledning för
regeringen att närmare utreda de problem som fanns
och kunde uppkomma i framtiden när det gällde
försörjningen av de invandrade ålderspensionärer som
inte hade rätt till folkpension eller endast skulle
komma att få en reducerad pension. Utredningen borde
också undersöka om det, utan att en sådan förmån
kommer att falla under tillämpningsområdet för
förordningen nr 1408/71, finns möjlighet att lösa
eventuella problem med dessa gruppers
försörjningsskydd på ålderdomen på annat sätt än
genom socialbidrag (bet. 1992/93:SfU4).
Flera gånger därefter har utskottet behandlat
liknande motioner och då understrukit vikten av att
finna en lösning på problemet. Senast i betänkande
1997/98:SfU13 Det nya pensionssystemet underströk
utskottet att det är viktigt att hitta en lösning
som innebär att den grupp äldre invandrare som har
kort anknytningstid till Sverige inte blir hänvisade
till socialtjänsten för sin försörjning. Utskottet
utgick från att regeringen återkommer med förslag
till lösningar.
Utredningen rörande socialtjänstlagen har i
tilläggsdirektiv (dir. 1998:70) fått i uppdrag att
lämna förslag till hur den ekonomiska tryggheten för
vissa äldre invandrare skall utformas. I direktiven
anges att situationen är otillfredsställande och att
det är viktigt att hitta en lösning. Med hänsyn till
osäkerheten i fråga om konsekvenserna av en tudelad
garantipension, som hade föreslagits i Ds 1997:66,
anges att en sådan för närvarande inte bör införas.
Ekonomisk trygghet för äldre invandrare bör i
stället åstadkommas utanför ålderspensionssystemets
ram. Utredningen bör, enligt direktiven, även belysa
om förändringar inom det särskilda bostadstillägget
för pensionärer är en lämplig lösning och hur en
sådan lösning i så fall skall se ut. Utredningen
skall avge sitt slutbetänkande senast den 31 maj
1999.
Utskottet, som anser det nödvändigt att snarast
finna en lösning på problemet med invandrade
ålderspensionärer som inte har rätt till
folkpension, utgår från att regeringen återkommer
med förslag till lösningar så snart utredningen lagt
fram förslag i frågan. Utskottet anser det därför
inte nödvändigt med något tillkännagivande till
regeringen. Utskottet avstyrker motionerna Sf612
yrkande 8 och So311 yrkande 3.
Yrkesskadelivränta och samordningsregler
Gällande ordning
Enligt 16 § lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring
(YFL) kan på ansökan av den skadade och när skäl
anses föreligga livränta bytas ut mot ett
engångsbelopp som högst motsvarar det kapitaliserade
värdet av de utbytta livräntebeloppen. Utbyte av
livränta mot engångsbelopp kan avse hela eller del
av livräntan eller livräntan för viss tid.
Beräkningsgrunder har fastställs av regeringen.
Av 17 kap. 2 § AFL framgår att folk- och
tilläggspension i form av förtids- och ålderspension
skall minskas med tre fjärdedelar av
yrkesskadelivräntans belopp. Denna s.k. samordning
skall ske även i de fall hela eller del av livräntan
eller livränta för viss tid bytts ut mot ett
engångsbelopp. Samordningen görs då som om livränta
utgick (eller utgående livränta var på motsvarande
sätt förhöjd). I Riksförsäkringsverkets allmänna råd
(1990:7) rekommenderar verket att pensionen minskas
med det livräntebelopp som gällde vid tidpunkten för
utbytet.
Även enligt lagstiftningen om det nya
pensionssystemet skall ålderspension i form av
inkomstpension, tilläggspension och garantipension
samordnas med yrkesskadelivränta. Minskningen skall
ske med tre fjärdedelar av den del av livräntan som
överstiger en sjättedels basbelopp. Minskning skall
även ske för livränta som har bytts ut mot
engångsbelopp.
I både det nuvarande och det nya systemet finns
vissa spärregler.
Motionen
Ulla Hoffmann m.fl. (v) begär i motion Sf280 yrkande
1 en utredning av AFL med syfte att de pensionärer
som uppbär yrkesskadelivränta och är
återbetalningsskyldiga enligt samordningsregler
skall anses ha betalat sin skuld när skuldbeloppet
är inbetalt. I motionen beskrivs situationen för en
person som för drygt fem år sedan fick livräntan
utbetald med ett engångsbelopp på 107 000 kr. Sedan
dess har han, genom samordningen av livränta och
pension, betalat av med varierande belopp från 1 500
kr till över 2 000 kr i månaden. Vid slutet av
oktober i år hade han betalat tillbaka drygt 175 000
kr, dvs. över 68 000 kr mer än han fått ut i
kapitalbelopp. Anledningen är enligt motionärerna
att engångsbeloppet bestäms utifrån den förväntade
medellivslängden medan den som lever längre tvingas
fortsätta betala resten av sitt liv. Motionärerna
anser att regeringen bör utreda hur lagstiftningen
skall ändras för att ingen skall behöva betala mer
än det som han eller hon fått i engångsbelopp.
Motionärerna anser vidare att utredningen även skall
omfatta de pensionärer som redan betalt
ursprungsbeloppet och att dessa skall anses
skuldfria (yrkande 2).
Utskottets bedömning
Enligt YFL finns möjlighet att få en egenlivränta
helt eller delvis eller för viss tid utbytt mot ett
engångsbelopp. Utbyte av större livräntor mot
engångsbelopp sker med återhållsamhet medan kravet
på skäl för utbyte är litet när det gäller låga
livräntor.
Engångsbeloppets storlek beräknas enligt
bestämmelser som fastställts av regeringen. Med
beaktande av genomsnittlig medellivslängd beräknas
ett kapitaliseringsvärde för livräntan. Utskottet
har erfarit att livräntetagaren förutom uppgift om
beloppets storlek även får uppgift om vad
engångsutbetalningen kommer att medföra i framtiden
beträffande avdrag från pension, dvs. att avdrag
fortfarande kommer att göras som om livräntan utgick
månadsvis. Själva avdraget är tre fjärdedelar av
månadsbeloppet, dock med vissa spärregler. Det
avdrag som efter engångsutbytet görs från pensionen
ökar inte vid förändring av basbeloppet utan
beräknas på det ursprungliga månadsvisa
livräntebeloppet.
Utskottet har förståelse för att den som begärt att
få en yrkesskadelivränta utbytt mot engångsbelopp
anser det orimligt att avdrag skall ske från
pensionen även sedan summan av alla avdrag utgör 75
% av engångsbeloppet eller t.o.m. 100 % av
engångsbeloppet. Engångsbeloppet är dock i huvudsak
beräknat enligt försäkringsmässiga principer och i
förhållande till samtliga livräntetagare som får
engångsbelopp. Utskottet, som noterar att
livräntetagare görs medvetna om effekterna på
pensionens storlek, kan därför inte se någon enkel
lösning på problemet, särskilt som det fortfarande
förekommer att yrkesskadelivräntor byts ut mot
engångsbelopp. Det har t.o.m. varit någon ökning
under senare år. En förändring skulle därtill beröra
även det nya pensionssystemet eftersom i princip
samma samordningsregler skall gälla i det systemet.
Vad gäller samordning mellan yrkesskadelivränta och
förtidspension vill utskottet dock tillägga att de
framtida reglerna för ersättning vid långvarigt
nedsatt arbetsförmåga och eventuella samordnings-
regler med sådan ersättning inte är klara.
Med det anförda avstyrker utskottet motion Sf280.
Obetald ATP-avgift
Gällande ordning
När den allmänna tilläggspensioneringen infördes
fick den försäkrade möjlighet att ställa sig utanför
systemet såvitt gällde inkomst av annat
förvärvsarbete än anställning, s.k. undantagande. En
försäkrad som hade begärt undantagande betalade inte
ATP-avgift för inkomst av annat förvärvsarbete. När
pensionstillskott infördes år 1969 beslöts att detta
skulle avräknas inte bara mot faktiskt uppburen ATP
utan även mot den ATP som skulle ha utgivits om
undantagande inte hade gällt. Motsvarande skulle
gälla vid omräkning, s.k. omdebitering, till följd
av att ATP-avgifter inte erlagts. Från och med år
1982 är det inte längre möjligt att vara undantagen
från ATP, och fr.o.m. den 1 juli 1990 utges
pensionstillskott till s.k. undantagandepensionär
med beaktande endast av faktiskt utgående ATP.
Fortfarande beaktas dock den tilläggspension som
skulle ha utgetts om omdebitering inte hade skett.
Från och med inkomståret 1998 gäller - efter en
ändring i 11 kap. 6 § AFL (SFS 1997:485) - att
pensionspoäng för inkomst av annat förvärvsarbete
skall tillgodoräknas på den andel av den
pensionsgrundande inkomsten som motsvarar den andel
av ATP-avgiften som har betalats. Det innebär att om
t.ex. hälften av de sammanlagda skatterna och
avgifterna för inkomståret har betalats så
tillgodoräknas pensionspoäng för halva inkomsten.
Tidigare fick pensionspoäng tillgodoräknas den
försäkrade endast om hela ATP-avgiften för året
betalats inom föreskriven tid. Inbetalade belopp
hänfördes därvid i första hand till ATP-avgiften.
Vidare krävdes, om den försäkrade på grund av
underlåten avgiftsbetalning inte tillgodoräknats
pensionspoäng ett visst år, mer än 30 år med
pensionspoäng för att full tilläggspension skulle
utges.
Motionen
I motion Sf281 av Ulla Hoffmann (v) begärs ändring i
AFL så att förtidspensionärer som fortfarande
omfattas av gammal lagstiftning kan slippa
undantaganderegeln. Motionären anser att det är
skillnad på att avsiktligt låta bli att betala
avgifter och på att mer eller mindre tvingas att
inte betala avgifter.
Utskottets bedömning
I det av riksdagen godkända betänkandet
1990/91:SfU11 behandlades frågan om fullt
pensionstillskott vid underlåten avgiftsbetalning.
Där framhölls att en rätt att erhålla
pensionstillskott vid underlåten avgiftsbetalning
skulle beröra även dagens och framtidens
förvärvsverksamma. I praktiken skulle detta innebära
att egenföretagare med låga inkomster skulle kunna
välja att stå utanför ATP-systemet utan att detta
behövde medföra minskade pensionsförmåner. Utskottet
kunde inte medverka därtill och avstyrkte en motion
härom.
I sitt av riksdagen godkända betänkande
1997/98:SfU1 behandlade utskottet ett liknande
motionsyrkande. Utskottet, som avstyrkte yrkandet,
anförde att de s.k. omdebiteringsfallen kan sägas
omfatta personer som antingen inte har haft råd att
betala ATP-avgifter eller som haft råd men som ändå
valt att inte betala avgifterna. En ändring som
enbart tar sikte på den första gruppen var enligt
utskottets mening inte möjlig på grund av
svårigheterna att i det enskilda fallet avgöra av
vilket skäl avgifterna inte erlagts. Att särbehandla
personer som försatts i personlig konkurs men inte
övriga i gruppen utan ekonomisk möjlighet att
erlägga avgifter ansåg utskottet inte vara lämpligt.
Utskottet konstaterade att avgifterna i huvudsak tas
ut i relation till faktisk inkomst av annat
förvärvsarbete och kunde därför inte förorda en
sådan lösning. Utskottet vidhåller sin tidigare
inställning och avstyrker därmed motion Sf281.
Pension från annat EU-land
Gällande ordning
När invaliditets- eller ålderspension betalas ut i
ett annat land står pensionstagaren för
valutaförändringar. Från pensionsbeloppet får göras
avdrag för post- och bankavgifter.
Motionen
Nils-Erik Söderqvist och Paavo Vallius (s) begär i
motion Sf222 ett tillkännagivande om att
pensionstagare inte skall behöva stå för kostnaderna
för utbetalning av pension från annat EU-land.
Antingen bör Riksförsäkringsverket justera pensionen
eller bör det ges skattereduktion, anser
motionärerna.
Utskottets bedömning
I det av riksdagen godkända betänkandet
1996/97:SfU15 konstaterade utskottet, med anledning
av ett liknande motionsyrkande, att problemet med
kostnader för utbetalning av
socialförsäkringsförmåner till annat land inte är
begränsat till EU/EES-området utan gäller mer
generellt. Utskottet hänvisade till att
Riksförsäkringsverket har haft i uppdrag att
redovisa förslag till förändringar som innebär en
mera rationell hantering av utbetalningar av
pensioner från Sverige till utlandet. Uppdraget
redovisades till regeringen i februari 1995 (RFV
anser 1995:4). Av rapporten framgår att
Riksförsäkringsverket har gjort bedömningen att den
enskildes utkvitteringskostnad oftast ligger mellan
60 och 140 kr per utbetalning. Utskottet, som inte
var berett att föreslå åtgärder i enlighet med
motionen, avstyrkte yrkandet. Utskottet förutsatte
att såväl Riksförsäkringsverket som regeringen
följer utvecklingen beträffande dessa kostnader.
Utskottet vidhåller denna inställning och avstyrker
motion Sf222.
Beräkning av anslag för åren 2000 och 2001
Motionen
I motion Sf232 begär Birger Schlaug m.fl. (mp) ett
tillkännagivande om att utgifterna under anslaget A
1 Ålderspensioner för budgetåret 2001 bör, med
hänsyn till Miljöpartiets förslag till
skatteväxling, beräknas till högre belopp än vad
regeringen angivit i budgetpropositionen. Vidare bör
anslaget A 3 Efterlevandepensioner till vuxna för
budgetåren 2000 och 2001, med hänsyn till eventuella
justeringar av inkomstprövningen av änkepensionerna,
beräknas till högre belopp än vad regeringen angivit
i budgetpropositionen (yrkande 2).
Utskottets bedömning
Det föreligger inte någon anledning för riksdagen
att nu besluta om beräkning av anslag för budgetåren
2000 och 2001. Utskottet avstyrker därför motion
Sf232 yrkande 2.
Utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för
familjer och barn
Utgiftsområdet omfattar ett verksamhetsområde:
Ekonomisk trygghet för familjer och barn (förutom
bostadsbidragen och studiebidragen som återfinns
under utgiftsområdena 18 och 15). Förmånerna inom
området utgörs av allmänna barnbidrag inklusive
flerbarnstillägg och förlängt barnbidrag,
föräldraförsäkring inklusive havandeskapspenning,
underhållsstöd, bidrag till kostnader för
internationella adoptioner, barnpension i form av
folkpension, vårdbidrag till funktionshindrade barn
samt pensionsrätt för barnår.
Utgifter för ATP i form av barnpension, som t.o.m.
budgetåret 1998 finansieras vid sidan av
statsbudgeten, redovisas fr.o.m. budgetåret 1999
under anslaget A 5 Barnpensioner.
Fr.o.m. år 1999 ingår ytterligare ett anslag i
utgiftsområdet, anslaget A 7 Pensionsrätt för
barnår.
Riksdagen har för budgetåret 1999 i enlighet med
regeringens förslag fastställt ramen för
utgiftsområde 12 till 39 896 045 000 kr (bet.
1998/99:FiU1, rskr. 1998/99:38).
Inriktningen på familjepolitiken
Propositionen
I propositionen anges att den viktigaste
förutsättningen för en god välfärd är statsfinanser
i balans. Solidariskt finansierad välfärd
förutsätter gemensamt ansvar och att alla görs
delaktiga genom generella lösningar som ger
rättigheter utifrån behov och inte
betalningsförmåga. Ett bra välfärdssystem som
omfattar alla är enligt regeringen det bäst
fungerande fördelningspolitiska instrumentet.
Framför allt gynnas de som behöver stödet mest.
Detta är särskilt tydligt på familjepolitikens
område. Barnen skall sättas i centrum och samhällets
insatser inriktas på att skapa jämlika
uppväxtvillkor för barn och att stödja föräldrarnas
möjligheter att kombinera föräldraskap med
förvärvsarbete eller studier. Detta sker enligt
regeringen främst genom barnbidrag,
föräldraförsäkring och en god barnomsorg som är
tillgänglig för alla barn.
En förväntad fortsatt förbättring av
arbetsmarknadssituationen innebär, tillsammans med
den fortsatta stabiliseringen av rikets finanser,
att statens ekonomiska utrymme ökar. Nivåerna i
barnbidraget och föräldraförsäkringen har kunnat
höjas fr.o.m. den 1 januari 1998. För att
ytterligare förbättra barnfamiljernas situation
anser regeringen att barnbidraget skall höjas med
100 kr per barn och månad år 2000 och med
ytterligare 100 kr per barn och månad år 2001. Detta
under förutsättning att den positiva ekonomiska
utvecklingen fortsätter och överskottet växer.
Flerbarnstilläggen bör enligt regeringen samtidigt
höjas i motsvarande mån. Även studiebidraget för
gymnasiestuderande bör höjas med samma belopp som
barnbidraget.
I propositionen anges att regeringen - som en av de
frågor som skall prioriteras - avser att fortsätta
att följa och om möjligt förbättra barnfamiljernas
ekonomi.
Moderaterna
I motion Sf214 av Ulf Kristersson m.fl. (m) yrkande
5 begärs ett tillkännagivande om inriktningen av den
framtida familjepolitiken. Enligt motionärerna skall
man kunna leva på sin lön. För att detta skall bli
möjligt krävs bl.a. skatt efter bärkraft och
försörjningsbörda. Därmed minskar också behoven av
bidrag. Vidare anser de att stödet till barnomsorgen
skall vara neutralt i förhållande till
barnomsorgsform.
Carl Bildt m.fl. (m) begär i motion A802 yrkande 6
ett tillkännagivande om valfrihet och mångfald i
familjepolitiken. Enligt motionärerna var
vårdnadsbidraget ett steg mot ökad valfrihet
samtidigt som det innebar större rättvisa eftersom
offentligt bidrag till barnomsorgen betalades till
alla barn oavsett barnomsorgsform. I yrkande 7
begärs ett tillkännagivande om ett återinförande av
vårdnadsbidraget.
Vänsterpartiet
I motion So380 av Gudrun Schyman m.fl. (v) begärs i
yrkande 2 att riksdagen uppdrar åt regeringen att
tillsätta en utredning om det låga barnafödandets
orsaker, konsekvenser och motmedel. Motionärerna
framhåller att det låga barnafödandet är ett problem
inte bara för unga människor som inte vågar satsa på
framtiden utan också ett stort samhällsproblem, inte
minst mot bakgrund av att allt färre
förvärvsarbetande skall försörja en växande skara
pensionärer. Enligt motionärerna är det
kraftfullaste motmedlet en allmän
arbetstidsförkortning.
Kristdemokraterna
I motion Sf255 av Alf Svensson m.fl. (kd) anförs att
familjen är den viktigaste byggstenen i samhället
och den livsform som har störst möjlighet att vara
den lilla nära gemenskap som behövs för människans
växt. Äktenskapet skall prioriteras som
samlevnadsform i lagstiftningssammanhang.
Motionärerna anser att det behövs en familjepolitisk
reform. Det nuvarande systemet har enligt
motionärernas uppfattning flera brister ur
fördelnings- och valfrihetssynpunkt. De pekar bl.a.
på att föräldrapenningen är högre för de redan
välavlönade kvinnorna och att det familjepolitiska
stödet inte medger alternativa barnomsorgsformer.
Motionärerna framhåller att hemarbete är viktigt och
måste utföras men att det inte beaktas i t.ex. den
ekonomiska statistiken. I yrkandena 1, 3, 8 och 9
begärs tillkännagivanden härom.
I motion A810 av Maria Larsson m.fl. (kd) begärs i
yrkande 1 ett tillkännagivande om familjestabilitet
som ett politiskt mål. Lagstiftning och sociala och
ekonomiska stödformer bör enligt motionärerna
utformas utifrån att stabila familjerelationer är
bra.
Centerpartiet
I motion Sf228 av Lennart Daléus m.fl. (c) begärs i
yrkande 1 ett tillkännagivande om införande av ett
nytt familjestöd som syftar till rättvisa och
valfrihet. Motionärerna vill slå ihop
föräldrapenning, barnbidrag och flerbarnstillägg
till ettbarnkonto på 250 000 kr, lika för alla barn
upp till sex år. Stödet skall enligt motionärerna
vara beskattat och ge rätt till avdrag för styrkta
barnomsorgskostnader upp till viss nivå.
Folkpartiet
Kerstin Heinemann m.fl. (fp) begär i motion Sf256
yrkande 1 ett tillkännagivande om familjepolitikens
inriktning. Motionärerna anser att
föräldraförsäkringen måste reformeras, att ett
småbarnstillägg skall införas i barnbidragssystemet
samt att det måste finnas ett flexibelt stödsystem
till barnomsorgen.
I motion So464 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp)
begärs i yrkande 15 ett tillkännagivande om en
utredning om hur olika samhällsbeslut sammantaget
påverkar barns situation. En sådan översyn behövs
för att åstadkomma en helhetssyn, minska
marginaleffekter och ta bort onödiga kilar i
systemet.
Miljöpartiet
Marianne Samuelsson m.fl. (mp) begär i motion So309
yrkande 4 ett tillkännagivande om barnfamiljers
ekonomi. Barnfamiljerna är enligt motionärerna de
stora förlorarna. De anser att en ny
låginkomstutredning behövs.
Enskild motion
Ragnwi Marcelind och Maria Larsson (kd) begär i
motion So378 yrkande 1 förslag om en handlingsplan
för att åtgärda de ensamstående föräldrarnas
situation. Enligt motionärerna har yngre
lågutbildade mödrar drabbats särskilt hårt av den
ekonomiska krisen och en handlingsplan krävs för att
åtgärda de ensamstående föräldrarnas situation.
Utskottets bedömning
Utskottet anser i likhet med vad som anförs i
propositionen att den viktigaste förutsättningen för
en god välfärd är statsfinanser i balans. Utskottet
delar vidare uppfattningen att ett bra
välfärdssystem som omfattar alla är det bäst
fungerande fördelningspolitiska instrumentet.
Framför allt gynnas därmed de som behöver stödet
mest. Även utskottet anser att barnen skall sättas i
centrum, liksom att samhällets insatser skall
inriktas på att skapa jämlika uppväxtvillkor för
barn och stödja föräldrarnas möjligheter att
kombinera föräldraskap med förvärvsarbete eller
studier.
Enligt utskottets uppfattning erbjuder den av
regeringen anvisade inriktningen på familjepolitiken
flexibla lösningar för olika familjesituationer
samtidigt som den har en god fördelningspolitisk
inriktning. Den stämmer dessutom väl överens med vad
utskottet uttalat i tidigare sammanhang, se
betänkande 1997/98:SfU1. Eftersom barnbidraget
enligt utskottet bör vara en prioriterad del av
stödet till barnfamiljerna ser utskottet särskilt
positivt på att regeringen anser att barnbidragen
bör höjas i två steg med början år 2000. Även
flertalet ensamföräldrar kommer att gynnas av höjda
barnbidrag. Utskottet noterar dessutom att
regeringen som prioriterat område angivit att den
ämnar fortsätta följa och om möjligt förbättra
barnfamiljernas ekonomiska situation. I övrigt vill
utskottet framhålla att en bra familjepolitik är ett
viktigt medel för att uppnå jämställdhet mellan
kvinnor och män.
Med det anförda avstyrker utskottet motionerna
Sf214 yrkande 5, A802 yrkandena 6 och 7, Sf255
yrkandena 1, 3, 8 och 9, A810 yrkande 1, Sf228
yrkande 1, Sf256 yrkande 1, So464 yrkande 15, So309
yrkande 4 och So378 yrkande 1.
Vad gäller det låga barnafödandet, dess orsaker och
konsekvenser noterar utskottet att frågan har
uppmärksammats av regeringen. Enligt vad som anges i
propositionen har antalet födda barn minskat
kraftigt i förhållande till åren under 1990-talets
början. Vidare har fruktsamheten aldrig varit lägre
än den är för närvarande. År 1990 var den summerade
fruktsamheten 2,14 barn per kvinna. Under år 1997
var den summerade fruktsamheten mellan 1,5 och 1,55
per kvinna. Mot bakgrund av de starkt sjunkande
födelsetalen gav regeringen i augusti 1996 SCB i
uppdrag att närmare analysera
fruktsamhetsutvecklingen. Enligt SCB:s analyser har
de sjunkande födelsetalen sannolikt samband med
problemen på arbetsmarknaden. Under år 1998 har
enligt propositionen nedgången i barnafödandet
dämpats och kan antas plana ut på en låg nivå.
Utskottet delar uppfattningen att det låga
barnafödandet är ett allvarligt problem som kan leda
till en fortsatt stigande genomsnittsålder och en
minskande befolkning. Enligt de analyser som gjorts
har detta sannolikt samband med situationen på
arbetsmarknaden. Utskottet, som noterar att
nedgången i barnafödandet dämpats under år 1998,
förutsätter att regeringen utan något särskilt
uppdrag eller påpekande från riksdagens sida noga
följer den fortsatta utvecklingen. I den mån motion
So380 yrkande 2 inte kan anses tillgodosett med det
anförda avstyrker utskottet motionsyrkandet i fråga.
A 1 Allmänna barnbidrag
Gällande ordning
Från anslaget bekostas barnbidrag, flerbarnstillägg
och förlängt barnbidrag. Barnbidraget höjdes den 1
januari 1998 från 7 680 kr till 9 000 kr per barn
och år. Vid nämnda tidpunkt återinfördes även rätten
till flerbarnstillägg. Sådant tillägg utges med 2
400 kr för det tredje barnet, 7 200 kr för det
fjärde barnet och 9 000 kr för det femte och varje
ytterligare barn. Under perioden den 1 januari 1996
- den 31 december 1997 beviljades inga nya
flerbarnstillägg.
Förlängt barnbidrag utbetalas med samma belopp som
barnbidraget fr.o.m. kvartalet efter det att barnet
har fyllt 16 år om barnet studerar vid grundskola
eller deltar i viss annan motsvarande utbildning.
Propositionen
I propositionen föreslås att riksdagen för
budgetåret 1999 till anslaget A 1 Allmänna
barnbidrag anvisar ett ramanslag på 16 705 miljoner
kronor.
Enligt vad som anges i propositionen har
barnfamiljerna fått relativt stora försämringar av
den ekonomiska standarden mellan åren 1991 och 1997.
De under år 1998 genomförda förbättringarna, höjt
barnbidrag och höjd ersättningsnivå i
föräldraförsäkringen, beräknas enligt regeringen
leda till att barnfamiljernas ekonomiska standard
förbättras något jämfört med hushåll utan barn.
Trots detta beräknas den ekonomiska standarden för
hushåll med barn år 1998 fortfarande ligga under
1991 års nivå. För att ytterligare förbättra
barnfamiljernas situation anser regeringen som redan
nämnts att barnbidraget bör höjas med 100 kr per
barn och månad år 2000 och med ytterligare 100 kr
per barn och månad år 2001. Även flerbarnstilläggen
skall höjas i motsvarande mån. En förutsättning för
höjningarna är dock enligt vad som anges i
propositionen att statens finanser utvecklas enligt
i propositionen angivna prognoser.
Motionerna
Moderaterna
I motion Sf271 av Ulf Kristersson m.fl. (m) begärs i
yrkande 1 ett tillkännagivande om barnbidraget.
Motionärerna avvisar förslaget om höjt barnbidrag
fr.o.m. år 2000 respektive år 2001. Motionärerna
anser i stället att ett grundavdrag på 10 000 kr per
barn och år skall införas fr.o.m. den 1 januari
1999. De accepterar dock att flerbarnstillägget höjs
på det sätt regeringen aviserat.
Kristdemokraterna
Alf Svensson m.fl. (kd) begär i motion Sf255 yrkande
14 att riksdagen beslutar att för budgetåret 1999
till anslaget A 1 anvisa 1 051 miljoner kronor
mindre än vad regeringen föreslagit.
I samma motion yrkande 11 begärs beslut om regler
för barnbidrag. Motionärerna anser att barnbidraget
skall sänkas till 700 kr per barn och månad
samtidigt som "barndelen" i bostadsbidraget höjs med
100 kr per barn och månad.
Folkpartiet
Lars Leijonborg m.fl. (fp) begär i motion Fi211
yrkande 13 att riksdagen beslutar att för budgetåret
1999 till anslaget A 1 anvisa 3 000 miljoner kronor
mer än vad regeringen förslagit. Motionärerna anser
att barnbidragen skall höjas redan fr.o.m. år 1999.
I motion Sf283 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp)
yrkande 10 finns ett liknande yrkande.
Kerstin Heinemann m.fl. (fp) begär i motion Sf256
yrkande 3 ett tillkännagivande om att barnbidraget
bör höjas med 130 kr per barn och månad samt att det
på sikt bör införas ett småbarnstillägg. Fullt
utbyggt blir stödet enligt motionärerna ca 2 000 kr
per månad för barn mellan ett och tre år.
Utskottets bedömning
Utskottet framhöll redan under föregående riksmöte
(bet. 1997/98:SfU1) att den ekonomiska krisen under
1990-talet enligt tillgängliga analyser hade drabbat
barnfamiljerna något hårdare än andra familjetyper
och att dessa fått bära den tyngsta bördan när
statsfinanserna sanerats. Utskottet välkomnade
därför regeringens förslag om höjning av
barnbidragen och ett återinförande av
flerbarnstilläggen fr.o.m. den 1 januari 1998.
Trots de genomförda förbättringarna framgår det av
propositionen att den ekonomiska standarden för
hushåll med barn fortfarande beräknas ligga under
1991 års nivå. Utskottet ser därför mycket positivt
på de av regeringen aviserade höjningarna av
barnbidragen åren 2000 och 2001 som enligt
utskottets mening kommer att innebära en behövlig
förstärkning av barnfamiljernas ekonomi. Utskottet
delar regeringens bedömning att en förutsättning för
att barnbidragen skall kunna höjas är att statens
finanser utvecklas i enlighet med de i propositionen
angivna prognoserna. Enligt utskottets bedömning
finns det inte ekonomiskt utrymme att tidigarelägga
barnbidragshöjningarna.
Frågan om ett kommunalt grundavdrag på 10 000 kr
per barn och år i stället för en senare höjning av
barnbidraget har nyligen behandlats av utskottet i
yttrande till finansutskottet (1998/99:SfU1y).
Utskottet anser i enlighet härmed att en höjning av
barnbidragen med dess omfördelande effekter och
stora träffsäkerhet är att föredra framför ett
kommunalt grundavdrag och att de aviserade
höjningarna innebär behövliga förbättringar av det
ekonomiska stödet till barnfamiljerna.
Vad gäller motionsförslaget om att sänka
barnbidraget och att överföra frigjorda resurser
till bostadsbidragssystemet vidhåller utskottet att
en höjning av barnbidragen är den åtgärd som bäst
gynnar flertalet barnfamiljer.
Utskottet har inget att erinra mot regeringens
förslag till medelsanvisning. Med hänsyn härtill och
då utskottet inte har kunnat ställa sig bakom
motionsyrkanden i skilda delfrågor biträder
utskottet regeringens förslag och avstyrker
motionerna Sf271 yrkande 1, Sf255 yrkandena 11 och
14, Fi211 yrkande 13, Sf283 yrkande 10 och Sf256
yrkande 3.
A 2 Föräldraförsäkring
Gällande ordning
Föräldrapenning utges under 450 dagar i anslutning
till barns födelse eller adoption. När båda
föräldrarna är vårdnadshavare har de rätt till
hälften var av det totala antalet ersättningsdagar.
En förälder kan överlåta rätten till
föräldrapenningsdagar till den andre föräldern med
undantag av 30 dagar med sjukpenningbelopp (de s.k.
mamma/pappamånaderna). Under 360 dagar utges
ersättning med 80 % av den sjukpenninggrundande
inkomsten. En förutsättning härför är, för de första
180 ersättningsdagarna, att föräldern under minst
240 dagar i följd före barnets födelse eller den
beräknade tidpunkten härför har varit försäkrad för
en sjukpenning över garantinivån och skulle ha varit
det om försäkringskassan känt till samtliga
förhållanden. Ersättning utges dock alltid lägst
enligt garantinivån, som är 60 kr per dag. För
resterande 90 dagar är ersättningen lika med
garantinivån. Vid flerbarnsbörd utges
föräldrapenning under ytterligare 180 dagar för
varje barn utöver det första.
Tillfällig föräldrapenning utges till en förälder
som behöver stanna hemma för att tillfälligt vårda
sjukt barn under 12 år, i vissa fall även vid vård
av barn över tolv år. Tillfällig föräldrapenning kan
också utges när barnets ordinarie vårdare är sjuk,
när en förälder behöver följa med barnet till
barnavårdscentral m.m. samt till någon av
föräldrarna vid vårdbehov som uppkommer när den
andra föräldern besöker läkare med annat barn.
Tillfällig föräldrapenning kan utges för 60 dagar
per barn och år. Ersättning kan betalas ut under
ytterligare 60 dagar, dock inte vid ordinarie
vårdarens sjukdom eller smitta. En förälder kan
överlåta sin rätt till tillfällig föräldrapenning
till en sjukpenningförsäkrad som i stället för
föräldern avstår från sitt förvärvsarbete för att
vårda barnet i samband med sjukdom eller smitta hos
barnet eller dess ordinarie vårdare. Fadern har en
särskild rätt till tillfällig föräldrapenning under
högst tio dagar i samband med barns födelse eller
adoption. Tillfällig föräldrapenning utges med 80 %
av sjukpenninggrundande inkomst.
Föräldrapenning och tillfällig föräldrapenning
kan utges som hel, halv, tre fjärdedels och en
fjärdedels förmån.
Havandeskapspenning kan utges till blivande
mödrar som under graviditetens senare del på grund
av arbetets art inte kan fortsätta i sitt vanliga
arbete och inte heller kan omplaceras. Förmånen
utges tidigast fr.o.m. den sextionde dagen och
längst t.o.m. den elfte dagen före den beräknade
förlossningen.
Havandeskapspenning utges också om en kvinna inte
får sysselsättas i sitt förvärvsarbete på grund av
en föreskrift om förbud mot arbete under
havandeskap, som har meddelats med stöd av bl.a. 4
kap. 6 § arbetsmiljölagen (1977:1160), om hon inte
kan omplaceras till annat arbete.
Havandeskapspenning utges med 80 % av
sjukpenninggrundande inkomst.
Propositionen
I propositionen föreslås att riksdagen för
budgetåret 1999 till anslaget A 2 Föräldraförsäkring
anvisar ett ramanslag på 14 829 979 000 kr.
Vid anslagsberäkningen har beaktats att anslaget
för föräldraförsäkring inklusive havandeskapspenning
fr.o.m. år 1999 belastas med statliga ålders-
pensionsavgifter.
I propositionen framhålls att föräldrapenning som
utges i samband med barns födelse utgör omkring 80 %
av kostnaderna inom föräldraförsäkringen samt att
bl.a. förändringar av kompensationsnivån för
föräldrapenning (80 % av sjukpenninggrundande
inkomst) liksom utvecklingen av födelsetalet har en
avgörande effekt på den sammanlagda utgiften för
försäkringen. Enligt vad som anges i propositionen
avser regeringen att återkomma till riksdagen med
förslag om ändring av reglerna för beräkning av den
sjukpenninggrundande inkomsten, som även ligger till
grund för beräkning av föräldrapenningförmåner.
Av propositionen framgår att födelsetalet har
sjunkit från 124 000 barn per år vid 1990-talets
början till beräknade 88 500 födda barn år 1998.
Motionerna
Moderaterna
I motion Sf271 av Ulf Kristersson m.fl. (m) begärs i
yrkande 8 att riksdagen beslutar att för budgetåret
1999 till anslaget A 2 anslå 2 010,9 miljoner kronor
mindre än vad regeringen föreslagit.
I yrkandena 2 och 3 begär motionärerna beslut om
att kompensationsnivån i föräldraförsäkringen skall
utgöra 75 % av den sjukpenninggrundande inkomsten
fr.o.m. den 1 januari 1999 samt att den
sjukpenninggrundande inkomsten skall beräknas på ett
genomsnitt av de senaste 24 månadernas inkomster och
räknas upp med basbeloppet i stället för med
löneutvecklingen.
I motionens yrkande 4 begärs beslut om att
havandeskapspenningen samordnas med
sjukpenningförsäkringen fr.o.m. den 1 januari 1999.
Motionärerna framhåller samtidigt möjligheten att ta
ut föräldraledighet två månader före förlossningen.
Vidare begärs i yrkande 6 beslut om att införa en
avdragsrätt för styrkta barnomsorgskostnader och ett
vårdnadsbidrag och i yrkande 9 att riksdagen
beslutar att för budgetåret 1999 till ett nytt
anslag Vårdnadsbidrag anvisa 2,4 miljarder kronor.
Enligt motionärerna bör vårdnadsbidraget utges med
24 000 kr per år med viss uppräkning för åren
1995-1998.
I motion Sf214 av Ulf Kristersson m.fl. (m) begärs
i yrkande 2 beslut om att införa ett avdrag för
styrkta barnomsorgskostnader och ett vårdnadsbidrag.
Kristdemokraterna
I motion Sf255 av Alf Svensson m.fl. (kd) begärs i
yrkande 14 att riksdagen beslutar att för budgetåret
1999 till anslaget A 2 anslå 697 miljoner kronor
mindre än vad regeringen föreslagit. Motionärerna
anser att garantidagarna skall slopas och att
sjukpenninggrundande inkomst skall beräknas på de
senaste två årens inkomst, inklusive
semesterersättning och skattepliktiga förmåner.
Vidare anser de att garantibeloppet skall höjas till
120 kr per dag och att två kontaktdagar per år för
barn upp till tolv år skall återinföras. De begär
vidare att riksdagen skall besluta att för
budgetåret 1999 till ett nytt anslag Vårdnadsbidrag
anvisa 4 miljarder kronor.
I samma motion yrkande 10 begärs förslag om
införande av vårdnadsbidrag, som enligt motionärerna
skall vara skattepliktigt och uppgå till maximalt 10
% av basbeloppet per månad.
Centerpartiet
I motion Fi210 av Lennart Daléus m.fl. (c) begärs i
yrkande 12 att riksdagen beslutar att för budgetåret
1999 till anslaget A 2 anvisa 345 miljoner kronor
mindre än vad regeringen föreslagit. Motionärerna
anser att kvalifikationsvillkoren för
sjukpenninggrundande inkomst skall ändras samt att
löneanpassningen skall slopas.
Folkpartiet
I motion Fi211 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkande
13 begärs att riksdagen beslutar att för budgetåret
1999 till anslaget A 2 anvisa 230 miljoner kronor
mindre än vad regeringen föreslagit.
I motion Sf283 yrkande 10 av Kerstin Heinemann
m.fl. (fp) finns ett liknande yrkande. Motionärerna
anser att fusk och överutnyttjande av försäkringen
kan minska genom att försäkringskassan får 50
miljoner kronor för fuskbekämpning. Vidare anser
motionärerna att ersättningsnivån för
mamma/pappamånaderna skall höjas och garantidagarna
avskaffas.
I motion A811 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkande
5 begärs ett tillkännagivande om att ersättningen i
mamma/pappamånaderna bör höjas till 90 % av den
sjukpenninggrundande inkomsten.
Utskottets bedömning
Utskottet konstaterar att samtliga de frågor som tas
upp i motionerna tidigare åtminstone vid något
tillfälle behandlats av utskottet, bl.a. i
betänkandet 1997/98:SfU1.
Vad först gäller frågan om ersättningsnivån i
föräldraförsäkringen anser utskottet i likhet med
tidigare att en rimlig ersättningsnivå inte bör
understiga 80 % av förmånsgrundande inkomst. Enligt
utskottet måste förbättringar inom
föräldraförsäkringen tills vidare anstå då de
aviserade höjningarna av barnbidragen år 2000
respektive år 2001 bör genomföras innan andra
förbättringar av det ekonomiska familjestödet kan
komma i fråga. Utskottet kan därför inte ställa sig
bakom krav på en höjd nivå för mamma/pappamånaderna.
När det gäller motionsförslagen om att beräkna
sjukpenninggrundande inkomst dels på ett genomsnitt
av de senaste 24 månadernas inkomster med uppräkning
med basbeloppet, dels med tillägg för
semesterersättning och skattepliktiga förmåner har
utskottet ovan under utgiftsområde 10 avvisat sådana
förslag. Utskottet finner inte skäl att inta annan
ståndpunkt såvitt avser föräldraförsäkringen.
Vad gäller åtgärder för att utnyttja fusk och
överutnyttjande av försäkringen vill utskottet,
liksom under utgiftsområde 10, hänvisa till att
försäkringskassorna fått förbättrade utrednings- och
kontrollmöjligheter genom de ändringar i AFL som
trätt i kraft den 1 oktober 1997. Några ytterligare
åtgärder är nu inte påkallade.
Vad gäller frågan om samordning mellan
sjukförsäkringen och havandeskapspenningen anser
utskottet, i enlighet med tidigare ställningstagande
(bet. 1997/98:SfU1) att en sådan åtgärd innebär att
gravida kvinnor som av olika anledningar inte kan
utföra sina arbetsuppgifter kan komma att missgynnas
i förhållande till andra gravida kvinnor. Eftersom
arbetsförmågan i dessa fall inte kan anses nedsatt
på grund av sjukdom är de enligt utskottet inte
berättigade till sjukpenning. De är i stället
hänvisade till att använda sig av möjligheten att
vara lediga med föräldrapenning. Utskottet kan
därför inte förorda en sådan samordning.
Vad gäller kravet på ett återinförande av
vårdnadsbidraget anser utskottet, liksom vid den
senaste behandlingen av frågan i betänkande
1997/98:SfU1, att vårdnadsbidrag ur
jämställdhetssynpunkt är ett steg i fel riktning.
Utskottet avstyrker därför såväl att vårdnadsbidrag
som avdrag för styrkta barnomsorgskostnader införs.
Beträffande garantidagarna i föräldraförsäkringen
framställs krav både om att slopa dagarna och om att
höja garantibeloppet. Utskottet anser i likhet med
vad utskottet anförde i betänkande 1997/98:SfU1 att
garantidagarna för förvärvsarbetande föräldrar
fungerar som en förlängning av den tid som de kan
vara hemma i samband med barnets födelse. Det är
enligt utskottet inte heller ovanligt att
garantidagarna sparas för att användas under barnets
uppväxt, inte minst i samband med inskolning i
barnomsorgen eller i grundskolan. Utskottet finner
med hänsyn härtill inte skäl att föreslå att
garantidagarna skall slopas.
Inte heller finner utskottet skäl att föreslå
riksdagen en höjning av garantibeloppet. Utskottet
konstaterar att det nuvarande beloppet visserligen
har varit oförändrat under en längre tid men anser
att de aviserade höjningarna av barnbidragen bör
genomföras innan andra förbättringar av det
ekonomiska familjestödet kan komma i fråga.
När det gäller frågan om ett återinförande av
kontaktdagarna, som slopades fr.o.m. den 1 juli 1995
i syfte att bidra till saneringen av statens
finanser, anser utskottet att det, utöver de
aviserade höjningarna av barnbidragen, saknas
ekonomiskt utrymme för ytterligare utgifter inom
utgiftsområdet. Utskottet kan därför inte ställa sig
bakom ett krav om att återinföra kontaktdagarna.
Denna uppfattning gav utskottet även uttryck för i
betänkande 1997/98:SfU1.
Utskottet har inget att erinra mot regeringens
förslag till medelsanvisning. Med hänsyn härtill och
då utskottet inte har kunnat ställa sig bakom
motionsyrkanden i skilda delfrågor biträder
utskottet regeringens förslag och avstyrker
motionerna Sf271 yrkandena 2-4, 6, 8 och 9, Sf214
yrkande 2, Sf255 yrkandena 10 och 14, Fi210 yrkande
12, Fi211 yrkande 13, Sf283 yrkande 10 och A811
yrkande 5.
A 3 Underhållsstöd
Gällande ordning
Syftet med det nya systemet med underhållsstöd som
infördes den 1 februari 1997 är dels att genomföra
besparingar, dels att från principiell synpunkt
tydliggöra föräldrarnas ekonomiska ansvar och
garantera barnet en rimlig försörjning. Det nya
systemet ersatte från nämnda tidpunkt systemet med
bidragsförskott (inkl. det förlängda
bidragsförskottet) och det särskilda bidraget till
vissa adoptivbarn.
Underhållsstöd lämnas med högst 1 173 kr per månad
och barn.
För det underhållsstöd som lämnas till barnet skall
den förälder som inte bor tillsammans med barnet
vara återbetalningsskyldig gentemot staten.
Återbetalningsskyldigheten är utformad som en viss
procent av den återbetalningsskyldiges årliga
bruttoinkomst efter ett grundavdrag på 24 000 kr.
Procentsatsen för fastställande av
återbetalningsbelopp är för ett barn 10 %, för två
barn 6,25 % för varje barn och för tre barn 5 % per
barn. Den totala procentsatsen ökar med 1
procentenhet för varje ytterligare barn utöver tre.
Återbetalningsskyldigheten skall omprövas årligen
och fastställas utifrån senast tillgängliga taxering
efter grundavdraget på 24 000 kr.
Propositionen
I propositionen föreslås att riksdagen för
budgetåret 1999 till anslaget A 3 Underhållsstöd
anvisar ett ramanslag på 2 473 miljoner kronor.
I propositionen tas bl.a. upp frågan om ett
införande av bestämmelser i underhållsstödet som
bygger på principer som återfinns i
studiemedelssystemet. Utskottet återkommer till
denna fråga nedan (avsnittet Motioner med anknytning
till utgiftsområde 12).
I propositionen framhålls att Riksförsäkringsverket
ansett att några genomgripande förändringar av det
nya underhållsstödssystemet inte bör göras nu
eftersom systemet endast varit i gång en kort
period. Regeringen delar denna uppfattning.
Regeringen avser dock att fortsätta analysarbetet
och noga följa underhållsstödets kostnadsutveckling.
Regeringen anser emellertid att det är angeläget
att två förslag till regeländringar redan nu
föreläggs riksdagen. Regeringen föreslår därför att
kravet i 13 § lagen (1996:1030) om underhållsstöd
att den bidragsskyldige skall delges meddelande om
ansökan om underhållsstöd skall slopas fr.o.m. den
1 januari 1999.
Vidare föreslås fr.o.m. samma tidpunkt en ändring
av övergångsbestämmelserna till lagen om
underhållsstöd. Sistnämnda förslag är en
komplettering av tidigare lagändringar om i vilka
ärenden en socialförsäkringsnämnd skall besluta
(prop. 1997/98:41, bet. 1997/98:SfU8, rskr.
1997/98:153).
Slutligen gör regeringen bedömningen att tiden för
överlämnande av fordran till kronofogdemyndigheten i
vissa fall bör förlängas från två till fem månader.
Detta skall ske genom en ändring av
indrivningsförordningen (1993:1229).
Motionerna
Kristdemokraterna
I motion Sf255 av Alf Svensson m.fl. (kd) begärs i
yrkande 14 att riksdagen beslutar att för budgetåret
1999 till anslaget A 3 anvisa 250 miljoner kronor
mer än regeringen föreslagit.
I samma motion yrkande 12 begärs beslut om att
förbehållsbeloppet vid fastställande av
återbetalningsskyldighet för underhållsstöd bör
höjas från 24 000 kr till 48 000 kr.
Folkpartiet
I motion Fi211 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) begärs
i yrkande 13 att riksdagen beslutar att för
budgetåret 1999 till anslaget A 3 anvisa 30 miljoner
kronor mindre än vad regeringen föreslagit.
I motion Sf283 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp)
finns i yrkande 10 ett liknande yrkande. Enligt
motionärerna kan anslaget minska med 30 miljoner
kronor genom att försäkringskassan, dvs. anslaget B
2 utgiftsområde 10, erhåller 50 miljoner kronor för
fuskbekämpning.
Utskottets bedömning
Vad gäller åtgärder för att motverka fusk och
överutnyttjande av försäkringen vill utskottet,
liksom under utgiftsområde 10 hänvisa till att
försäkringskassorna fått förbättrade utrednings- och
kontrollmöjligheter genom de ändringar i AFL som
trätt i kraft den 1 oktober 1997. Några ytterligare
åtgärder är nu inte påkallade.
Frågan om höjt grundavdrag/förbehållsbelopp var
föremål för utskottets behandling i betänkande
1997/98:SfU1. Utskottet framhöll då att
grundavdragets storlek är en av de faktorer som styr
utgiftsutvecklingen inom området. Med ett lägre
grundavdrag betonas också alla föräldrars ansvar att
bidra till sina barns försörjning. Utskottet ansåg
att Riksförsäkringsverkets då pågående utvärdering
av underhållsstödet borde avvaktas.
Riksförsäkringsverket har därefter avlämnat
rapporten Underhållsstöd till barn med särlevande
föräldrar - redovisning vad avser systemets
tillämpning (RFV anser 1998:2) och rapporten
Underhållsstöd till barn med särlevande föräldrar -
en utvärdering av det nya underhållsstödet (RFV
anser 1998:3). Rapporterna har remissbehandlats.
I rapporten 1998:2 lämnas, utöver viss statistisk
information, förslag till vissa förändringar i
regelsystemet bl.a. ett slopande av kravet att den
bidragsskyldige skall delges meddelande om ansökan
om underhållsstöd och att tiden för överlämnande av
fordran till kronofogdemyndigheten bör förlängas
till fem månader. Enligt Riksförsäkringsverket har
de nya reglerna påtagliga fördelar jämfört med
reglerna för bidragsförskott. Reglerna är enklare
och tydligare, vilket bl.a. innebär att föräldrarna
vid t.ex. en förestående separation kan överblicka
de ekonomiska förpliktelserna. Även för
administrationen finns fördelar genom att kopplingen
till de civilrättsliga reglerna om underhållsbidrag
har bortfallit.
I Riksförsäkringsverkets rapport 1998:3 redovisas
beräkningar som gjorts för att studera vilka
effekter en höjning av fribeloppet från 24 000 kr
till 48 000 kr får för såväl statens kostnader som
för de bidragsskyldiga. Beräkningarna visar att en
sådan höjning skulle innebära en ökad
anslagsbelastning med ca 300 miljoner kronor per år.
Om höjningen sker i kombination med en justering av
procentsatserna höjs inkomstgränserna för full
återbetalning för vissa bidragsskyldiga samtidigt
som de sänks för andra. Riksförsäkringsverket anser
att ytterligare analyser bör göras innan beslut om
ändrade regler kan fattas.
Enligt utskottets uppfattning bör det i avvaktan på
Riksförsäkringsverkets analyser inte göras någon
ändring vad avser förbehållsbeloppet. Utskottet
delar vidare regeringens uppfattning att några
genomgripande förändringar i övrigt av
underhållsstödssystemet för närvarande inte bör
göras eftersom systemet endast varit i gång en kort
period. Beträffande återbetalning av underhållsstöd
och frågan om vilken inkomst
återbetalningsskyldighet skall beräknas på
återkommer utskottet nedan under avsnittet Motioner
med anknytning till utgiftsområde 12.
Utskottet noterar att regeringen avser att följa
den fortsatta utvecklingen av underhållsstödet och
har inget att erinra mot regeringens förslag till
medelsanvisning respektive förslag till
lagändringar.
Utskottet har uppmärksammat att som en konsekvens
av den föreslagna ändringen i 13 § lagen om
underhållsstöd kommer hänvisningen i 40 § andra
meningen samma lag att bli obehövlig. Utskottet
föreslår därför en ändring av denna paragraf som
innebär att den andra meningen slopas.
Med denna ändring och med hänsyn till att utskottet
inte har kunnat ställa sig bakom motionsyrkanden i
skilda delfrågor biträder utskottet regeringens
förslag och avstyrker motionerna Sf255 yrkandena 12
och 14, Fi211 yrkande 13 och Sf283 yrkande 10.
A 4 Bidrag till kostnader för
internationella adoptioner
Propositionen
Enligt från den 1 juli 1997 gällande bestämmelser i
lagen (1988:1463) om bidrag vid adoption av
utländska barn lämnas bidrag med 24 000 kr per barn.
Bidraget administreras av Riksförsäkringsverket och
de allmänna försäkringskassorna. Statens nämnd för
internationella adoptioner (NIA) räknar med att ca 1
000 adoptivbarn skall komma till Sverige år 1999.
Regeringen föreslår i budgetpropositionen att
riksdagen till A 4 Bidrag till kostnader för
internationella adoptioner anvisar ett ramanslag på
24 miljoner kronor.
Motionerna
I motion Sf255 av Alf Svensson m.fl. (kd) begärs i
yrkande 14 att riksdagen beslutar att för budgetåret
1999 till anslaget A 4 anvisa 26 miljoner kronor mer
än vad regeringen föreslagit.
I samma motion yrkande 13 begärs beslut om nya
regler för internationella adoptioner. Eftersom den
genomsnittliga kostnaden för en adoption är ca
91 000 kr per barn anser motionärerna att bidraget
skall höjas till 50 000 kr per barn.
I motion Sf233 av Lisbeth Staaf-Igelström (s)
begärs ett tillkännagivande om en översyn av
bidraget vid internationella adoptioner. Kostnaden
för en normal internationell adoption uppgår enligt
motionären till ca 100 000 kr. Hon anser att
ekonomin inte bör få avgöra om ett barnlöst par
skall kunna adoptera eller inte.
Utskottets bedömning
Beträffande motionsförslagen om höjning av bidraget
till internationella adoptioner anser utskottet att
det inte finns något ekonomiskt utrymme för en
höjning av bidraget. Utskottet vill emellertid,
liksom vid behandlingen av frågan föregående år (se
bet. 1997/98:SfU1), hänvisa till att NIA enligt sin
instruktion särskilt skall följa utvecklingen av
kostnaderna för adoptioner av utländska barn. Med
hänsyn härtill tillstyrker utskottet regeringens
förslag och avstyrker motionerna Sf255 yrkandena 13
och 14 och Sf233.
A 5 Barnpensioner
Propositionen
Barnpension betalas ut till barn under 18 år vars
far eller mor eller båda föräldrar har avlidit. För
barn som går i grundskola, gymnasium eller liknande
kan barnpensionen förlängas och betalas ut t.o.m.
juni månad det år barnet fyller 20 år.
I propositionen föreslås att riksdagen till
anslaget A 5 Barnpensioner anvisar ett ramanslag på
967 miljoner kronor.
Från anslaget bekostas barnpension från
folkpensioneringen. Fr.o.m. år 1999 skall AP-fonden
inte längre omfatta andra utgifter än
ålderspensionsbetalningar. Utgifterna för
barnpension i form av ATP flyttas därför över till
statsbudgeten och redovisas från denna tidpunkt
under anslaget A 5.
Utskottets bedömning
Regeringens förslag till medelsanvisning har inte
föranlett några motionsyrkanden. Utskottet
tillstyrker förslaget.
A 6 Vårdbidrag för funktionshindrade barn
Propositionen
Från anslaget bekostas vårdbidrag till förälder med
hemmavarande barn under 16 år som är i behov av
särskild tillsyn och vård. Vid bedömning av rätt
till vårdbidrag beaktas även merkostnader på grund
av barnets sjukdom eller handikapp. För barn som
normalt vistas på institution eller enskilt hem
genom samhällets försorg kan, för den tid barnet
vistas hemma, under vissa förutsättningar utbetalas
ferievårdbidrag.
Vårdbidrag utbetalas som hel, tre fjärdedels, halv
eller en fjärdedels förmån. Vårdbidraget relateras
till basbeloppet och hel förmån utgör 250 % av
basbeloppet. Vårdbidraget är skattepliktigt och
pensionsgrundande.
Viss del av vårdbidraget kan fastställas som en
skattefri ersättning för merkostnader. Om helt
vårdbidrag fastställts utan att merkostnader
beaktats kan dessutom merkostnadsersättning utges om
merkostnaderna uppgår till minst 18 % av
basbeloppet. Fr.o.m. den 1 januari 1998 kan
vårdbidrag beviljas i de fall det enbart är fråga om
merkostnader samt i vissa fall även utges vid längre
sjukhusvistelse (prop. 1997/98:1, bet. 1997/98:SfU1,
rskr. 1997/98:111). Den del av vårdbidraget som
avser merkostnader är inte pensionsgrundande.
I propositionen föreslås att riksdagen till
anslaget A 6 Vårdbidrag för funktionshindrade barn
anvisar ett ramanslag på 1 789 066 000 kr.
Enligt vad som anges i propositionen belastas
anslaget för vårdbidrag, utom den del som avser
merkostnadsersättning, fr.o.m. år 1999 med statliga
ålderspensionsavgifter.
Utskottets bedömning
Regeringens förslag till medelsanvisning har inte
föranlett några motionsyrkanden. Utskottet
tillstyrker förslaget.
A 7 Pensionsrätt för barnår (nytt anslag)
Propositionen
Enligt vad som anförs i propositionen har anslaget
tillkommit med anledning av det nya
ålderspensionssystemet. I ett livsinkomstbaserat
ålderspensionssystem kommer varje inkomstbortfall
att påverka pensionsutfallet. Pensionsgrundande
belopp för barnår skall därför kunna tillgodoräknas
för vissa år då barnen är små.
För förälder som tillgodoräknas pensionsgrundande
belopp för barnår skall en fiktiv inkomst beräknas
för denna tid. En statlig ålderspensionsavgift om
18,5 % skall beräknas på det pensionsgrundande
beloppet. Det är denna avgift som skall belasta
anslaget.
I propositionen föreslås att riksdagen till
anslaget A 7 Pensionsrätt för barnår anvisar ett
ramanslag på 3 108 miljoner kronor.
Utskottets bedömning
Regeringens förslag till medelsanvisning har inte
föranlett några motionsyrkanden. Utskottet
tillstyrker förslaget.
Som redovisats i det föregående har riksdagen för
budgetåret 1999 fastställt ramen för utgiftsområde
12 till 39 896 045 000 kr, dvs. i enlighet med
regeringens förslag.
Utskottet konstaterar att de ställningstaganden
utskottet ovan gjort beträffande de olika anslagen
inom utgiftsområdet innebär att dessa ryms inom
utgiftsramen.
Motioner med anknytning till utgiftsområde
12
Barnbidrag
Motionerna
I motion Sf232 av Birger Schlaug m.fl. (mp) yrkande
5 stöder motionärerna förslaget om höjningar av
barnbidragen men begär ett tillkännagivande om att
en konsekvensanalys av ett höjt och beskattat
barnbidrag inom samma kostnadsram bör genomföras.
I motion Sf236 av Anne Ludvigsson m.fl. (s) begärs
ett tillkännagivande om att, när ekonomiskt utrymme
ges, pröva frågan om en förlängning av barn/
studiebidraget att gälla även de tre sommarmånaderna
det år tonåringen fyller 16 år. Motionärerna
framhåller att utgifterna för en familj med
tonårsbarn inte minskar under sommaren.
Utskottets bedömning
Barnbidrag, som utges med ett belopp lika för alla
barn, omfördelar resurser mellan familjer utan barn
och familjer med barn. Vidare sker en omfördelning
mellan hög- och låginkomsttagare genom att skatt
betalas i relation till inkomst samtidigt som
bidraget betalas ut lika för alla barn.
Utskottet kan inte dela uppfattningen att
barnbidraget skall beskattas. Enligt utskottets
mening skulle en sådan ordning både bryta mot
principen om ett barnbidrag lika för alla barn och
öka rundgången av pengar i systemet och därmed öka
administrationen. Denna uppfattning gav utskottet
uttryck för även i betänkande 1997/98:SfU1.
Utskottet avstyrker med det anförda motion Sf232
yrkande 5.
Vad därefter gäller frågan om förlängning av
barn/studiebidraget att gälla även de tre
sommarmånaderna det år tonåringen fyller 16 år
konstaterar utskottet att barnbidrag utges t.o.m.
det kvartal under vilket barnet fyller 16 år.
Förlängt barnbidrag utges om barnet studerar vid
grundskola eller deltar i viss annan motsvarande
utbildning fr.o.m. kvartalet efter det att barnet
har fyllt 16 år t.o.m. den månad eleven slutför
utbildningen eller avbryter studierna. Barnbidrag
och förlängt barnbidrag utges så länge den unge går
i den obligatoriska skolan. Även om bidrag under
sommarmånaderna skulle vara ett behövligt tillskott
till familjens ekonomi ser utskottet inga
statsfinansiella möjligheter att föreslå detta.
Utskottet avstyrker därmed motion Sf236.
Föräldrapenning i samband med barns födelse
Motionerna
I flera av motionerna framförs krav rörande
mamma/pappamånaderna, antingen att antalet sådana
månader skall utökas eller att ersättningsnivån
skall höjas.
I motion So380 av Gudrun Schyman m.fl. (v) begärs i
yrkande 3 ett tillkännagivande om en utökad och
kvoterad föräldraförsäkring. Motionärerna anser att
ersättningsnivån för mamma/pappamånaderna bör höjas
till 90 % av sjukpenninggrundande inkomst så snart
ekonomiskt utrymme finns. Målet bör enligt
motionärerna vara en rätt till föräldrapenning under
18 månader med 90 % av tidigare inkomst.
Lennart Daléus m.fl. (c) anser i motion Sf228
yrkande 2 att ersättningsnivån för
mamma/pappamånaderna skall höjas till 90 % av
sjukpenninggrundande inkomst.
I motion A801 av Birger Schlaug m.fl. (mp) begärs i
yrkande 3 ett tillkännagivande om att i framtiden
utöka pappamånaden till tre månader och att förlänga
föräldraförsäkringen. Detta skulle enligt
motionärerna ge arbetslösa jobb och samtidigt minska
kostnaderna för arbetslöshetsförsäkringen. Ett
likadant yrkande finns i motion A807 yrkande 9 av
Birger Schlaug m.fl. (mp).
Även Martin Nilsson (s) anser i motion Sf251 att
ytterligare en pappamånad skall införas.
I två motioner framförs krav om generellt utökad
föräldraförsäkring liksom om en reformering av
föräldraförsäkringen.
Kerstin Heinemann m.fl. (fp) begär i motion Sf256
yrkande 2 ett tillkännagivande om en reformerad
föräldraförsäkring. Motionärerna anser att man bör
utreda frågan om höjd garantinivå och avskaffande av
2,5-årsregeln så att familjen inte behöver skaffa
barn tätare än man önskar. Vidare anser de att
ersättningsnivån för mamma/pappamånaderna bör höjas
till 90 % av sjukpenninggrundande inkomst och
garantidagarna slopas.
Marianne Samuelsson m.fl. (mp) begär i motion So309
yrkande 7 ett tillkännagivande om en utökad
föräldraförsäkring. Eftersom arbetslöshetsersättning
och föräldrapenning är likvärdiga skulle en utökad
föräldraförsäkring minska bördan för arbetslösa
föräldrar.
Motionerna i övrigt rörande föräldrapenning
innehåller krav om förändring av reglerna för
föräldrapenning i skilda avseenden.
I motion So373 av Yvonne Ruwaida m.fl. (mp) begärs
i yrkande 6 ett tillkännagivande om att garantinivån
i föräldraförsäkringen bör höjas till 180 kr per
dag.
I motion Sf246 av Marina Pettersson (s) begärs ett
tillkännagivande om möjligheten att överföra
föräldrapenning till närstående. Motionären anser
att om den andre föräldern avlidit eller inte
vill/kan vårda barnet bör en ensamförälder kunna
överlåta dagar till t.ex. sambo eller mor- och
farföräldrar.
Lars U Granberg (s) begär i motion Sf274 ett
tillkännagivande om att inte bara tillfällig
föräldrapenning skall kunna överlåtas till barnets
mor- och farföräldrar utan att detta även bör gälla
föräldrapenning.
I motion Sf239 av Sven-Erik Österberg (s) begärs
ett tillkännagivande om möjligheten att ta ut del av
ersättningen från föräldraförsäkringen under barnets
hela grundskoletid. Sedan kontaktdagarna slopades
har vuxenmedverkan i skolan sjunkit drastiskt. Ett
antal av de befintliga föräldrapenningdagarna bör
därför enligt motionären reserveras för kontaktdagar
i grundskolan. Ett liknande yrkande finns i motion
Sf253 av Carina Moberg och Nalin Baksi (s). De anser
att ca 30 föräldrapenningdagar bör kunna tas ut
under barnets hela grundskoletid.
Marina Pettersson (s) begär i motion Sf247 ett
tillkännagivande om möjligheten att båda föräldrarna
kan ta ut föräldrapenning i anslutning till barnets
födelse. Modern och fadern bör enligt motionären
samtidigt kunna ta ut mamma/-pappamånaderna.
I motion Sf261 av Rigmor Ahlstedt (c) begärs ett
tillkännagivande om att antalet föräldrapenningdagar
bör fördubblas vid tvillingfödsel.
Utskottets bedömning
Vad gäller motionsförslag om en utökad och kvoterad
föräldraförsäkring respektive utökning av antalet
mamma/pappamånader noterar utskottet att det i
propositionen anges att effekterna av
mamma/pappamånaderna, som infördes år 1995, inte
kan redovisas fullt ut förrän tidigast år 2003,
eftersom föräldrapenningdagar kan tas ut fram till
dess barnet fyllt åtta år eller avslutat första
skolåret. Uppgifter från Riksförsäkringsverket pekar
enligt propositionen på att andelen pappor som tar
ut pappaledighet under barnets första år har
fortsatt att öka. Pappornas totala andel av de
utbetalade nettodagarna med föräldrapenning var 9,6
% under år 1995 och 10,6 % under år 1996 och 9,9 %
under år 1997.
Utskottet vidhåller (se bet. 1997/98:SfU1) att en
utökad kvotering, dvs. införande av ytterligare en
eller flera mamma/pappamånader, inom ramen för den
nuvarande föräldraförsäkringen skulle kunna innebära
en ökad belastning på mammor och barn i de fall där
papporna av olika skäl inte kan/vill utnyttja rätten
till föräldraledighet eller föräldrapenning. En
utökad kvotering är emellertid enligt utskottets
mening sannolikt en av de bästa metoderna för att
förmå papporna att öka sitt uttag av
föräldrapenning. Även om den fulla effekten av
införandet av mamma/pappamånaderna ännu inte kan
utläsas konstaterar utskottet att pappornas andel av
uttaget av föräldrapenningdagar alltjämt är mycket
lågt och spritt över lång tid. Utskottet förutsätter
att regeringen noga följer utvecklingen av pappornas
uttag av föräldrapenningdagar. Utskottet anser att
en utökad föräldraförsäkring är något som det ännu
inte finns ekonomiskt utrymme för.
När det gäller frågan om höjd ersättningsnivå för
mamma/pappamånaderna har utskottet ovan avstyrkt
såväl krav på en höjning av ersättningsnivån för
dessa månader som en höjning av garantibeloppet.
Utskottet anser att de aviserade höjningarna av
barnbidraget åren 2000 och 2001 bör genomföras innan
andra förbättringar av det ekonomiska familjestödet
kan komma i fråga. Detta gäller enligt utskottet
även i fråga om höjd garantinivå.
Med det anförda avstyrker utskottet motionerna
So380 yrkande 3, Sf228 yrkande 2, A801 yrkande 3,
A807 yrkande 9, Sf251, Sf256 yrkande 2 i denna del
och So373 yrkande 6. Även motion So309 yrkande 7
avstyrks med det anförda.
Om en förälders sjukpenninggrundande inkomst har
sänkts då barnet uppnådde ett år på sätt föreskrivs
i 3 kap. 5 § AFL skall föräldrapenningen enligt 4
kap. 6 § sista stycket AFL ändå beräknas på den
sjukpenninggrundande inkomst som gällde innan
sänkningen, om kvinnan på nytt är gravid innan
barnet uppnått ett år och nio månaders ålder. Denna
s.k. 2,5-årsregel innebär att en förälder behåller
den ursprungliga föräldrapenningnivån även om
föräldern valt att inte arbeta mellan två barns
födelser, under förutsättning att barnen föds inom
cirka två och ett halvt år. Att ändra regeln så att
en förälder får behålla tidigare föräldrapenning
oavsett tiden mellan barnens födelser skulle enligt
utskottet innebära en icke oväsentlig kostnadsökning
och en sådan lösning är därmed inte möjlig. Att
slopa regeln så att föräldrapenningen beräknas på
den faktiska sjukpenninggrundande inkomsten är
enligt utskottet inte någon lämplig åtgärd eftersom
det skulle innebära en ökad press på gravida kvinnor
att återgå i arbete. Utskottet motsätter sig således
ett avskaffande av 2,5-årsregeln och avstyrker
motion Sf256 yrkande 2 i denna del.
Vad gäller kravet på att föräldrapenning skall
kunna överlåtas på en närstående, t.ex. mor- och
farföräldrar, anser utskottet att rätten till
föräldrapenning skall vara knuten till
föräldraskapet. Utskottet avstyrker därmed
motionerna Sf246 och Sf274.
Som nämnts ovan under anslaget A 2 slopades
kontaktdagarna, utom i vissa fall, i den tillfällig
föräldrapenningen fr.o.m. den 1 juli 1995. Det
ekonomiska utrymmet medger inte att kontaktdagarna
återinförs. Dagar med föräldrapenning, som kan tas
ut till dess barnet fyllt åtta år eller har slutat
det första skolåret, kan, om föräldrarna så vill,
disponeras för besök i barnets skola under det
första skolåret. Enligt utskottet är det emellertid
angeläget att merparten av föräldrapenningdagarna
utnyttjas under den tid barnen är små. Det är i
första hand då barnet är litet som föräldern behöver
vara ledig från sitt förvärvsarbete för att vårda
barnet. Även om utskottet har förståelse för behovet
av föräldramedverkan under hela grundskoletiden bör
detta behov emellertid enligt utskottet inte
tillgodoses inom ramen för föräldraförsäkringen.
Utskottet avstyrker därmed motionerna Sf239 och
Sf253.
Båda föräldrarna kan i vissa situationer uppbära
föräldrapenningförmån för samma barn samtidigt. Det
gäller t.ex. i samband med föräldrautbildning och då
pappan tar ut sina tio dagar med tillfällig
föräldrapenning i samband med barns födelse
samtidigt som mamman uppbär föräldrapenning. Inom
ramen för nuvarande föräldraförsäkring skulle en
utvidgning av rätten att samtidigt uppbära
föräldrapenningförmån i många fall få till följd att
tiden tillsammans med barnet minskar. Det ekonomiska
utrymmet för förbättringar av föräldraförsäkringen
är mycket begränsat och utskottet kan därför inte
ställa sig bakom ett krav på att föräldrarna
samtidigt skall kunna ta ut sin mamma- respektive
pappamånad. Motion Sf247 avstyrks därmed.
När det gäller frågan om antalet
föräldrapenningdagar vid tvillingfödsel konstaterar
utskottet att föräldrapenning vid flerbarnsbörd
utges under ytterligare 180 dagar för varje barn
utöver det första. Utskottet kan inte dela
uppfattningen att tvillingar skall ge rätt till
dubbla antalet föräldrapenningdagar. Barnen vårdas i
regel tillsammans och det inkomstbortfall som
föräldrapenningen är avsedd att täcka är detsamma
oavsett om man vårdar ett eller flera barn. Däremot
är behovet för båda föräldrarna att vara hemma
samtidigt av naturliga skäl större vid
flerbarnsfödsel än i övriga fall. Föräldrarna har
därför rätt att ta ut föräldrapenning samtidigt för
vård av var sitt barn. Utskottet avstyrker med det
anförda motion Sf261.
Utskottet vill tillägga att pappan vid
tvillingfödsel har rätt till 20 dagar med tillfällig
föräldrapenning i samband med barns födelse.
I övrigt noterar utskottet att frågan att slopa
garantidagarna även har behandlats ovan under
anslaget A 2 Föräldraförsäkringen. Utskottet anser
att barnbidragshöjningarna bör genomföras innan
andra förbättringar inom det ekonomisk familjestödet
kan vidtas. Därmed avstyrker utskottet motion Sf256
yrkande 2 i denna del.
Tillfällig föräldrapenning
Motionerna
I motion Sf271 av Ulf Kristersson m.fl. (m) begärs
i yrkande 7 ett tillkännagivande om uppföljning av
utnyttjandet av den tillfälliga föräldrapenningen.
När ytterligare en karensdag införs i
sjukförsäkringen måste enligt motionärerna
utvecklingen av den tillfälliga föräldrapenningen
följas så att inte föräldrar vid egen sjukdom tar ut
denna förmån i stället.
Lennart Daléus m.fl. (c) begär i motion Sf228
yrkande 3 ett tillkännagivande om införande av
kontaktdagar. Motionärerna anser att två
kontaktdagar per år bör införas för barn mellan fyra
och tolv år.
I motion Sf259 av Helena Frisk och Ann-Kristine
Johansson (s) begärs ett tillkännagivande om analys
av effekterna av att kontaktdagarna försvunnit.
Inför kommande prioriteringsdiskussioner bör enligt
motionärerna utrymmet för att återinföra
kontaktdagarna övervägas.
Barbro Hietala Nordlund m.fl. (s) begär i motion
Sf262 att tillfällig föräldrapenning skall kunna
överlåtas på annan även när en ensamstående förälder
själv är sjuk och daghemmet är semesterstängt.
I motion Sf275 av Ann-Marie Fagerström (s) begärs
ett tillkännagivande om att den aktuella lagtexten
ändras så att tillfällig föräldrapenning även gäller
om den ena föräldern vårdas på sjukhus. Motionären
anser att överlåtelse bör kunna ske även när en
förälder inte kan vårda barnet och den andre
föräldern vårdas på sjukhus.
Utskottets bedömning
Vad först gäller frågan om att följa utvecklingen av
tillfällig föräldrapenning när ytterligare en
karensdag införs har utskottet ovan avstyrkt
motionsyrkanden om ytterligare en karensdag i
sjukersättningssystemen. Som en konsekvens härav
avstyrker utskottet även motion Sf271 yrkande 7.
Vad därefter gäller ett återinförande av
kontaktdagarna i den tillfälliga föräldrapenningen
anser utskottet att det i det nuvarande ekonomiska
läget inte finns utrymme för en sådan förbättring.
Utskottet avstyrker därmed motionerna Sf228 yrkande
3 och Sf259.
Tillfällig föräldrapenning kan överlåtas till en
annan försäkrad i samband med sjukdom eller smitta
hos barnet. Detsamma gäller vid sjukdom eller smitta
hos barnets ordinarie vårdare när barnet ej fyllt 12
år (i vissa fall 16 år). Som barnets ordinarie
vårdare räknas dock inte daghem. Överlåtelse kan
inte heller ske för vård av ett barn som är friskt,
inte ens i den situationen att den ena föräldern
vårdas på sjukhus och den andre behöver besöka
denne. Sådana förbättringar av rätten till
tillfällig föräldrapenning som föreslås i motionerna
Sf262 och Sf275 skulle enligt utskottets mening leda
till utgiftsökningar. Med hänsyn härtill avstyrker
utskottet ifrågavarande motionsyrkanden.
Havandeskapspenning
Gällande ordning
Bestämmelser om havandeskapspenning finns i 3 kap. 9
och 9 a §§ AFL. Havandeskapspenning utges enligt 9 §
första stycket om havandeskapet har satt ned
kvinnans förmåga att utföra sina arbetsuppgifter med
minst en fjärdedel och hon inte kan omplaceras till
annat mindre ansträngande arbete. Enligt 9 § andra
stycket har en kvinna även rätt till
havandeskapspenning om hon inte får sysselsättas i
sitt förvärvsarbete på grund av en föreskrift om
förbud mot arbete under havandeskap som har
meddelats med stöd av bl.a. 4 kap. 6 §
arbetsmiljölagen, om hon inte kan omplaceras till
annat arbete.
Havandeskapspenning utges i det första fallet
tidigast fr.o.m. den 60:e dagen och längst t.o.m.
den 11:e dagen före beräknad förlossning. I det
andra fallet utges havandeskapspenning för den tid
förbudet gäller. Ersättningens storlek är 80 % av
den sjukpenninggrundande inkomsten.
Motionen
I motion Sf238 av Birgitta Carlsson och Lena Ek (c)
påpekar motionärerna att möjligheten att få
havandeskapspenning när arbetsmiljön är sådan att
det föreligger risker för fosterskador inte omfattar
kvinnliga egenföretagare. Det är enligt motionärerna
en grundläggande förutsättning för att unga kvinnor
skall våga etablera sig som företagare att de kan
vara gravida utan att företagets överlevnad
äventyras. Motionärerna anser därför att även
kvinnliga egenföretagare bör omfattas av
bestämmelserna.
Utskottets bedömning
Utskottet har förståelse för den problematik
motionärerna pekar på, och utskottet utgår från att
Riksförsäkringsverket följer tillämpningen av
bestämmelserna och påtalar om den nuvarande
ordningen bör ändras. Med det anförda avstyrker
utskottet motion Sf238.
Återbetalning av underhållsstöd
Gällande ordning
Enligt de nya bestämmelserna om underhållsstöd
lämnas sådant stöd med 1 173 kr per månad och barn.
För det underhållsstöd som lämnas till barnet är den
förälder som inte bor tillsammans med barnet
återbetalningsskyldig gentemot staten.
Återbetalningsskyldigheten är utformad som en viss
procent av den återbetalningsskyldiges årliga
bruttoinkomst efter ett grundavdrag på 24 000 kr.
Återbetalningsskyldigheten grundas på det senaste
taxeringsbeslutet och omräknas årligen.
Propositionen
I propositionen hänvisar regeringen till utskottets
betänkande 1997/98:SfU1, vari utskottet uttalade sig
för att det i lagen om underhållsstöd bör införas en
regel av samma innebörd som återfinns i
studiemedelssystemet. En sådan regel innebär att om
den återbetalningsskyldiges inkomst under
betalningsåret kan beräknas bli väsentligt lägre än
den inkomst efter vilket återbetalningsbeloppet
beräknats får återbetalningsskyldigheten sättas ned.
Enligt CSN:s regler innebär väsentligt minskade
inkomster en minskning med mer än 15 % under
betalningsåret jämfört med den inkomst som ligger
till grund för årsbeloppet som bestäms med hänsyn
till senast kända taxering. Utskottet ansåg att
införande av bestämmelser i underhållsstödet som
bygger på principer som återfinns i
studiemedelssystemet i många fall skulle få till
följd att de som drabbats hårt av inkomstminskningar
skulle kunna få återbetalningsskyldigheten
fastställd till ett belopp som i större utsträckning
motsvarar deras betalningsförmåga. Ett sådant system
minimerar också risken för att långsiktiga skulder
byggs upp. Enligt utskottet borde regeringen
återkomma till riksdagen med förslag i berört
avseende. Detta gavs regeringen till känna.
Enligt regeringens uppfattning innebär
studiestödssystemets regler om nedsättning av
återbetalningsbelopp vid inkomstminskning snarare en
anståndsregel än en jämkningsregel. Regeln innebär
att studiemedelsskulden amorteras med ett lägre
belopp. Skuldbeloppet minskas inte utan
återbetalningen tillåts ske under en längre
tidsperiod.
Regeringen, som påpekar att det inom
underhållsstödssystemet redan finns regler om
anstånd, anser att införande av en reell
jämkningsregel i lagen om underhållsstöd som innebär
att ett lägre återbetalningsbelopp skall kunna
fastställas har flera svagheter. Som exempel anges
bl.a. att det uppstår tröskeleffekter, t.ex. om
inkomsten inte beräknas minska med mer än 15 % samt
att en bidragsskyldig som med de tänkta reglerna får
en jämkning under ett år på grund av en tillfälligt
låg inkomst kommer att gynnas en gång till genom att
samma inkomst ligger till grund för
återbetalningsskyldigheten två år senare. Även
administrativa skäl talar enligt regeringen emot
förslaget. Sammanfattningsvis anser regeringen att
nackdelarna med att införa en regel i
underhållsstödssystemet liknande den för
återbetalning av studiemedel väger tyngre än
fördelarna.
Motionerna
I motion Sf271 av Ulf Kristersson m.fl. (m) begärs i
yrkande 5 förslag om ett förändrat underhållsstöd.
Riksförsäkringsverkets utvärdering av
underhållsstödet bör enligt motionärerna resultera i
ett förslag som minskar kostnaderna med 400 miljoner
kronor från år 2000.
I motion Sf230 av Margit Gennser m.fl. (m) begärs
ett tillkännagivande om underhållsstödet.
Motionärerna anser att det måste finnas möjlighet
till anstånd om en persons inkomster minskat med 15
% eller mer jämfört med två år gamla inkomster.
Ulla Hoffmann m.fl. (v) begär i motion Sf277
yrkande 1 förslag om hur de bidragsskyldiga som
blivit arbetslösa eller förtidspensionärer skall få
sin bidragsskyldighet fastställd på aktuell inkomst.
Motionärerna anser att CSN-metoden skulle hjälpa
arbetslösa och förtidspensionärer eftersom dessa
fått sina inkomster sänkta med minst 15 %.
Regeringen bör enligt motionärerna återkomma med
förslag som löser problemet.
I motion So464 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp)
begärs i yrkande 3 ett tillkännagivande om ett nytt
system för underhållsstöd. Motionärerna anser bl.a.
att föräldrarnas, styvföräldrarnas och barnets
inkomster skall beaktas.
I motionerna Sf249 av Monica Öhman och Lars U
Granberg (s), Sf250 av Christer Skoog m.fl. (s) och
Sf273 av Catherine Persson (s) begärs en utvärdering
av systemet med underhållsstöd. I motionerna
framhålls bl.a. att återbetalningsskyldigheten bör
beräknas på aktuell inkomst.
Även i motion Sf221 av Bengt Silfverstrand (s)
begärs fortsatt utvärdering av underhållsstödet.
Motionären anser att det nya systemet har ett antal
brister såsom att den ekonomiska förmågan hos
boföräldern inte beaktas, att hänsyn inte tas till
merkostnader för umgänge med barnet samt att
procentsatserna vid fastställande av
återbetalningsskyldighet är för högt tilltagna.
Utskottets bedömning
I flera av motionerna tas frågan upp om vilken
inkomst som skall ligga till grund för
återbetalningsskyldigheten. Den gällande metoden
innebär att återbetalningsbeloppet anpassas till
ändrade inkomstnivåer. När återbetalningsbeloppet
fastställs hänför sig dock inkomsterna till
förhållanden som gällde cirka två år tidigare
eftersom fastställandet grundar sig på den senaste
taxeringen. Metoden kan innebära att den som efter
aktuellt inkomstår fått väsentligt minskade
inkomster på grund av exempelvis arbetslöshet kan få
svårigheter att betala fastställt
återbetalningsbelopp. I en sådan situation kan
visserligen anstånd beviljas men skulden ackumuleras
och dessutom tas ränta ut på beloppet.
Inkomstunderlaget bestäms utifrån bruttolön med
avdrag för vid beskattningen medgivna avdrag i
inkomstslaget tjänst såsom resor till och från
arbetet och resor i tjänsten samt med tillägg av
ränteintäkter och andra kapitalinkomster. Avdrag på
grund av ränteutgifter etc. beaktas inte.
Utskottet har ovan instämt i regeringens bedömning
att några genomgripande förändringar av det nya
underhållsstödssystemet inte bör göras nu eftersom
systemet endast varit igång en kort period.
Däremot anser utskottet fortfarande att de
nuvarande reglerna för att fastställa
återbetalningsskyldighet är problematiska eftersom
de kan leda till ekonomiska svårigheter för personer
som får sina inkomster påtagligt minskade t.ex. i
samband med arbetslöshet. Utskottet anser därför att
det i vissa lägen bör finnas en möjlighet att få
återbetalningsskyldigheten fastställd till ett
belopp som i större utsträckning motsvarar den
faktiska betalningsförmågan. Även om lämpligheten av
att införa den s.k. CSN-modellen i
underhållsstödssystemet kan ifrågasättas utgår
utskottet från att regeringen i det fortsatta
analys- och utvärderingsarbetet undersöker olika
tänkbara lösningar i syfte att komma till rätta med
ifrågavarande problem och snarast återkommer till
riksdagen med förslag till ändring av reglerna för
återbetalning av underhållsstöd. Utskottet noterar i
detta sammanhang att en förlängning av tiden för
överlämnande av en fordan till kronofogdemyndigheten
från två till fem månader kommer att innebära en
lindring för de återbetalningsskyldiga.
Med det anförda avstyrker utskottet motionerna
Sf271 yrkande 5, So464 yrkande 3, Sf221, Sf249,
Sf250 och Sf273. I den mån motionerna Sf230 och
Sf277 yrkande 1 inte är tillgodosedda med det
anförda avstyrks motionerna i fråga.
Utbetalning av underhållsstöd
Gällande ordning
Enligt 17 § lagen om underhållsstöd utbetalas
underhållsstödet till boföräldern och det förlängda
underhållsstödet, som utges tidigast fr.o.m. månaden
efter det att den studerande har fyllt 18 år, till
den studerande. Om det finns synnerliga skäl, får
underhållsstödet på framställan av socialnämnden
betalas ut till någon annan lämplig person eller
till nämnden att användas för barnets bästa.
Motionen
I motion Sf252 av Carina Hägg (s) redovisas en
situation då en 16-årig flicka av förhållanden som
hon inte kunde påverka tillfälligt placerades i
familjehem. Av olika anledningar kunde socialnämnden
inte komma till en långsiktig lösning av hennes
boendeförhållande, varför återstod eget boende. De
biologiska föräldrarna skulle stå för försörjningen.
En av föräldrarna misskötte betalningarna till
flickan. Varken försäkringskassan eller
socialtjänsten kunde hjälpa henne. Motionären anser
att ungdomar som av speciella orsaker tvingas ha
eget boende i slutet av sin barn- och ungdomstid
själva bör få uppbära underhållsstödet. Hon begär
ett tillkännagivande om att detta bör finnas med i
den fortsatta utvärderingen av underhållsstödet.
Utskottets bedömning
Utskottet delar motionärens uppfattning att det är
olyckligt om en grupp ungdomar riskerar att stå utan
försörjning på grund av nämnda förhållanden.
Utskottet anser dock att lösningen på problemet inte
är att ändra reglerna så att utbetalning av
underhållsstöd sker direkt till barnet eller den
unge. Lagen om underhållsstöd innehåller regler om
att stöd på framställan av socialnämnd får betalas
ut till någon annan lämplig person eller till
nämnden om det finns synnerliga skäl. Om dessa
regler inte är tillräckliga förutsätter utskottet
att frågan kommer att uppmärksammas i den fortsatta
utvärderingen av systemet med underhållsstöd. Med
det anförda avstyrker utskottet motion Sf252.
Umgängesavdrag och umgängesresor
Gällande ordning
En bidragsskyldig förälder som haft barnet hos sig
under en sammanhängande tid av minst fem hela dygn
eller under en kalendermånad haft barnet hos sig i
minst sex hela dygn får enligt vad som följer av 21
§ andra stycket lagen om underhållsstöd vid
återbetalning av underhållsstöd göra avdrag med 1/40
av stödet för varje helt dygn.
Enligt 6 kap. 15 b § föräldrabalken skall den
förälder som barnet bor hos ta del i de
resekostnader som kan uppkomma i samband med att
barnet umgås med den andre föräldern. Det skall ske
efter vad som är skäligt med hänsyn till
föräldrarnas ekonomiska förmåga och övriga
omständigheter.
Om en förälder saknar ekonomiska resurser får
socialnämnden ge bistånd enligt 6 g §
socialtjänstlagen, om det finns skäl för det. Ett
beslut att inte bevilja sådant bistånd kan enligt
vad som följer av 73 § samma lag bara överklagas
genom den ordning som gäller för laglighetsprövning
enligt kommunallagen.
Motionerna
I motion Sf277 av Ulla Hoffmann m.fl. (v) påpekas
att en förälder som behöver ekonomiskt stöd enligt
socialtjänstlagen för att åka och hälsa på sina barn
inte längre kan överklaga ett negativt beslut. Det
innebär att rätten att umgås med sina barn blir en
klassfråga. Enligt yrkande 2 bör riksdagen begära
lagförslag om återinförande av överklaganderätten i
dessa situationer.
För att föräldrar med låg inkomst skall kunna
träffa sina barn vill motionärerna att
umgängesförälder skall ha rätt till två
behovsprövade umgängesresor per månad.
Behovsprövningen skall göras av försäkringskassan i
samband med fastställandet av
återbetalningsskyldigheten. Enligt yrkande 3 bör
riksdagen begära förslag härom.
Vidare anser motionärerna att umgängesavdraget bör
anpassas till moderna föräldrars sätt att reglera
sitt umgänge. Regeringen bör därför återkomma med
förslag som innebär att det är den faktiska
umgängestiden som ger umgängesavdrag. I yrkande 4
begärs ett tillkännagivande härom.
Utskottets bedömning
Bestämmelserna om umgängesavdrag från
underhållsstödet vid en sammanhängande tid av minst
fem hela dygn infördes samtidigt med den nya lagen.
Umgängesavdrag när umgänget varat minst sex hela
dygn under en kalendermånad infördes däremot först
den 1 oktober 1998 (prop. 1997/98:7, bet.
1997/98:LU12, rskr. 1997/98:229-230). I
propositionen anfördes därvid att barn behöver ett
regelbundet, konfliktfritt och individuellt anpassat
umgänge med den förälder som det inte bor
tillsammans med. Många gånger är det, enligt vad som
anfördes i propositionen, värdefullt för barnet att
få träffa föräldern ofta och i vardagssituationer.
Regelsystemet bör därför vara så konstruerat att det
inte försvårar ett vardagsumgänge. I yttrande till
lagutskottet (1997/98:SfU2y) anförde
socialförsäkringsutskottet att det kan bli orsak
till konflikt mellan föräldrarna angående tidpunkter
när barn egentligen har lämnats eller hämtats om man
övergår till en 24-timmarsberäkning av dygnet i
stället för hela kalenderdygn. En sådan förändring,
som hade föreslagits i motioner, borde därför inte
genomföras. Ett sådant system uppgavs av
Riksförsäkringsverket också bli administrativt
svårhanterligt och ekonomiskt kostsamt. Utskottet
pekade i stället på att inom ramen för de frivilliga
samarbetsavtalen kan parterna träffa avtal om
umgängesavdrag med flexibla lösningar. Lagutskottet
ansåg sammanfattningsvis att propositionens förslag
i fråga om umgängesavdragen för närvarande fick
anses tillfyllest.
Beträffande resekostnader vid umgänge såg
socialförsäkringsutskottet, enligt vad som angavs i
nämnda yttrande, med tillfredsställelse att förslag
till lösande av denna fråga lagts fram. Den
föreslagna metoden föreföll rimlig och tillämpbar i
många fall. Ett problem var dock de fall då en eller
båda föräldrarna helt saknar ekonomisk förmåga att
bidra till resekostnaderna. Utskottet delade dock
regeringens uppfattning att något finansiellt stöd
inte kan komma i fråga. Inom ramen för
samarbetsavtalen där man, enligt utskottets
uppfattning, borde söka åstadkomma en helhetslösning
kunde denna fråga vägas in i ett avtal med beaktande
av alla övriga frågor. Lagutskottet, som likaså var
positivt till förslaget i propositionen, delade
uppfattningen att något finansiellt stöd från det
allmänna inte kunde komma i fråga och avstyrkte
motioner med förslag om sådant stöd.
Socialförsäkringsutskottet anser att riksdagen bör
vidhålla sin inställning i dessa frågor. Utskottet
finner i övrigt inte skäl att föreslå ändringar i
överklaganderätten beträffande beslut enligt 6 g §
socialtjänstlagen. Med det anförda avstyrks motion
Sf277 yrkandena 2-4.
Beräkning av anslag för åren 2000 och 2001
Motionen
I motion Sf232 av Birger Schlaug m.fl. (mp) begärs i
yrkande 4 ett tillkännagivande om beräknad
fördelning på anslag inom utgiftsområde 12 för åren
2000-2001.
Utskottets bedömning
Det saknas anledning för riksdagen att nu besluta om
beräkning av anslag för budgetåren 2000-2001.
Utskottet avstyrker därför motion Sf232 yrkande 4.
Ålderspensionssystemet vid sidan av
statsbudgeten
Vid sidan av statsbudgeten redovisas fr.o.m.
budgetåret 1999 ålderspension i form av allmän
tilläggspension (ATP) och ålderspension i form av
folkpension till pensionärer som också uppbär ATP.
Riksdagen har fastställt utgiftstaket för staten
inklusive ålderspensionssystemet vid sidan av
statsbudgeten till 753 miljarder kronor. Utgifterna
för ålderspensionssystemet vid sidan av
statsbudgeten har beräknats till 135 849 miljoner
kronor för budgetåret 1999 (bet. 1998/99:FiU1, rskr
1998/99:38).
Som redogjorts för under utgiftsområde 11 Ekonomisk
trygghet vid ålderdom, anslaget A 1 Ålderspensioner,
föreslår regeringen att prisbasbeloppet redan
fr.o.m. år 1999 inte skall minskas vid beräkning av
pensionsförmåner m.m. Förslaget beräknas medföra en
utgiftsförändring för ålderspensionssystemet vid
sidan av statsbudgeten på 1 352 miljoner kronor.
I samband med ålderspensionsreformen infördes en ny
statlig ålderspensionsavgift. Enligt 8 § lagen
(1998:676) om statlig ålderpensionsavgift skall en
viss del av denna avgift föras till AP-fonden.
Regeringen föreslår i propositionen att det i lagen
(1983:1092) med reglemente för Allmänna
pensionsfonden bör stadgas att denna avgift skall
förvaltas av första-sjätte fondstyrelserna.
Utskottets bedömning
Utskottet tillstyrker regeringens förslag till
ändring i lagen (1983:1092) med reglemente för
Allmänna pensionsfonden.
Beräkning av utgifterna för år 2001
Motionen
I motion Sf232 yrkande 6 begär Birger Schlaug m.fl.
(mp) ett tillkännagivande om att utgifterna för
ålderspension vid sidan av statsbudgeten för
budgetåret 2001, med hänsyn till Miljöpartiets
förslag om skatteväxling, bör beräknas till högre
belopp än vad regeringen gjort i
budgetpropositionen.
Utskottets bedömning
Utskottet har inte haft någon erinran vad gäller
regeringens beräkning av utgifter för
ålderspensionssystemet vid sidan av statsbudgeten
(1998/99:SfU1y).
Utskottet avstyrker motion Sf232 yrkande 6.
Hemställan
Utskottet hemställer
Utgiftsområde 10
1. beträffande mål inom utgiftsområde 10
att riksdagen med avslag på motion 1998/99:Sf219 yrkande 2
godkänner målen inom utgiftsområdet i enlighet
med vad regeringen förordar,
2. beträffande principer för
socialförsäkringarna
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:Sf207 yrkandena 4
och 6, 1998/99:Sf229 yrkandena 1 och 2,
1998/99:Sf278 yrkandena 1 och 2, 1998/99:So257
yrkande 11 och 1998/99:So373 yrkande 7,
res. 1 (m)
res. 2 (c)
res. 3 (fp)
res. 4 (mp)
3. beträffande jämställdhetsperspektiv på
socialförsäkringarna
att riksdagen avslår motion 1998/99:Sf227 yrkande 4,
4. beträffande generell utredning av
socialförsäkringssystemet
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:Sf207 yrkande 5,
1998/99:Sf208, 1998/99:Sf229 yrkandena 3 och 4,
1998/99:Sf264, 1998/99:Sf266 yrkande 12 och
1998/99:Sf278 yrkande 4,
res. 5 (m, kd, c, fp)
5. beträffande anslag inom utgiftsområde
10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och
handikapp
att riksdagen
a) antar regeringens förslag till lag om
särskilda insatser för personer med tre
fjärdedels förtidspension eller sjukbidrag,
b) bemyndigar regeringen att under år 1999, i
fråga om ramanslaget B 1 Riksförsäkringsverket,
åta sig ekonomiska förpliktelser som innebär
utgifter på högst 9 miljoner kronor under åren
2000-2002,
c) med bifall till regeringens förslag anvisar
anslagen inom utgiftsområde 10 Ekonomisk
trygghet vid sjukdom och handikapp för
budgetåret 1999 enligt utskottets förslag i
bilaga 3,
d) avslår de motionsyrkanden som förtecknats i
bilaga 4 utgiftsområde 10,
6. beträffande närståendepenning
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:Sf226 och
1998/99:Sf265,
res. 6 (kd, c, fp)
res. 7 (v)
7. beträffande uppföljning av pågående
försöksverksamhet
att riksdagen avslår motion 1998/99:Sf272 yrkande 1,
8. beträffande anslag inom utgiftsområde
10 budgetåren 2000 och 2001
att riksdagen avslår motion 1998/99:Sf232 yrkande 1,
9. beträffande arbetsgivares
anmälningsskyldighet enligt sjuklönelagen
att riksdagen med avslag på motionerna 1998/99:Sf218,
1998/99:Sf266 yrkande 10, 1998/99:Sf267 och
1998/99:N326 yrkande 5 antar regeringens förslag
till lag om ändring i lagen (1991:1047) om
sjuklön,
res. 8 (m, kd, c, fp)
10. beträffande lagförslagen i övrigt
att riksdagen
dels antar regeringens förslag till
1. lag om ändring i lagen (1994:566) om lokal
försöksverksamhet med finansiell samordning
mellan socialförsäkring, hälso- och sjukvård och
socialtjänst,
2. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän
försäkring med den ändringen att lagen såvitt
avser punkt 3 i övergångsbestämmelserna till
lagen (1998:87) om ändring i lagen (1962:381) om
allmän försäkring skall träda i kraft den 21
december 1998,
3. lag om förvaltning av vissa fonder inom
socialförsäkringsområdet,
4. lag om ändring i lagen (1976:380) om
arbetsskadeförsäkring,
5. lag om ändring i lagen (1977:267) om
krigsskadeersättning till sjömän,
6. lag om ändring i lagen (1998:674) om
inkomstgrundad ålderspension,
7. lag om ändring i lagen (1998:675) om
införande av lagen (1998:674) om inkomstgrundad
ålderspension,
dels antar av utskottet i bilaga 2 framlagt
förslag till lag om ändring i lagen (1993:737)
om bostadsbidrag,
Utgiftsområde 11
11. beträffande anslag inom utgiftsområde
11 Ekonomisk trygghet vid ålderdom
att riksdagen
a) godkänner målen inom utgiftsområdet i
enlighet med vad regeringen förordar,
b) antar regeringens förslag till
1. lag om ändring i lagen (1998:677) om ändring
i lagen (1962:381) om allmän försäkring,
2. lag om ändring i lagen (1998:548) om ändring
i lagen (1969:205) om pensionstillskott,
3. lag om ändring i lagen (1998:549) om ändring
i lagen (1979:84) om delpensionsförsäkring,
4. lag om ändring i lagen (1998:550) om ändring
i lagen (1994:308) om bostadstillägg till
pensionärer,
5. lag om ändring i lagen (1998:683) om ändring
i kommunalskattelagen (1928:370),
6. lag om ändring i lagen (1998:718) om ändring
i lagen (1990:325) om självdeklaration och
kontrolluppgifter,
7. lag om ändring i lagen (1994:308) om
bostadstillägg till pensionärer,
c) med bifall till regeringens förslag anvisar
anslagen inom utgiftsområde 11 Ekonomisk
trygghet vid ålderdom för budgetåret 1999 enligt
utskottets förslag i bilaga 3,
d) avslår de motionsyrkanden som förtecknats i
bilaga 4 utgiftsområde 11,
12. beträffande efterlevandepensioner
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:Sf202,
1998/99:Sf203, 1998/99:Sf205, 1998/99:Sf232
yrkande 3, 1998/99:Sf241, 1998/99:Sf276 och
1998/99:Fi210 yrkande 40,
13. beträffande äldre invandrare
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:Sf612 yrkande 8 och
1998/99:So311 yrkande 3,
14. beträffande yrkesskadelivränta och
samordningsregler
att riksdagen avslår motion 1998/99:Sf280,
res. 9 (v)
15. beträffande obetald ATP-avgift
att riksdagen avslår motion 1998/99:Sf281,
res. 10 (v)
16. beträffande pension från annat EU-
land
att riksdagen avslår motion 1998/99:Sf222,
17. beträffande anslag inom utgiftsområde
11 budgetåren 2000 och 2001
att riksdagen avslår motion 1998/99:Sf232 yrkande 2,
Utgiftsområde 12
18. beträffande inriktningen på
familjepolitiken
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:Sf214 yrkande 5,
1998/99:Sf228 yrkande 1, 1998/99:Sf255 yrkandena
1, 3, 8 och 9, 1998/99:Sf256 yrkande 1,
1998/99:So309 yrkande 4, 1998/99:So378 yrkande
1, 1998/99:So464 yrkande 15, 1998/99:A802
yrkandena 6 och 7 samt 1998/99:A810 yrkande 1,
res. 11 (m)
res. 12 (kd)
res. 13 (c)
res. 14 (fp)
19. beträffande det låga barnafödandet
att riksdagen avslår motion 1998/99:So380 yrkande 2,
20. beträffande anslag inom utgiftsområde
12 Ekonomisk trygghet för familjer och barn
att riksdagen
a) antar regeringens förslag till lag om ändring
i lagen (1996:1030) om underhållsstöd med det
tillägget att 40 § lagen om underhållsstöd skall
erhålla ändrad lydelse i enlighet med av
utskottet framlagt förslag i bilaga 2 samt med
den ändring av ingressen som föranleds härav,
b) med bifall till regeringens förslag anvisar
anslagen inom utgiftsområde 12 Ekonomisk
trygghet för familjer och barn för budgetåret
1999 enligt utskottets förslag i bilaga 3,
c) avslår de motionsyrkanden som förtecknats i
bilaga 4 utgiftsområde 12,
21. beträffande barnbidrag m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:Sf232 yrkande 5 och
1998/99:Sf236,
22. beträffande mamma/pappamånaderna
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:Sf228 yrkande 2,
1998/99:Sf251, 1998/99:Sf256 yrkande 2 i denna
del, 1998/99:So309 yrkande 7, 1998/99:So380
yrkande 3, 1998/99:A801 yrkande 3 och
1998/99:A807 yrkande 9,
res. 15 (c, fp)
23. beträffande höjd garantinivå
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:Sf256 yrkande 2 i
denna del och 1998/99:So373 yrkande 6,
24. beträffande slopade garantidagar och
2,5-årsregeln
att riksdagen avslår motion 1998/99:Sf256 yrkande 2 i denna
del,
25. beträffande föräldrapenningfrågor i
övrigt
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:Sf239,
1998/99:Sf246, 1998/99: Sf247, 1998/99:Sf253,
1998/99:Sf261 och 1998/99:Sf274,
26. beträffande uppföljning av tillfällig
föräldrapenning
att riksdagen avslår motion 1998/99:Sf271 yrkande 7,
27. beträffande återinförande av
kontaktdagarna
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:Sf228 yrkande 3 och
1998/99:Sf259,
res. 16 (c)
28. beträffande frågor om tillfällig
föräldrapenning i övrigt
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:Sf262 och
1998/99:Sf275,
29. beträffande havandeskapspenning till
egenföretagare
att riksdagen avslår motion 1998/99:Sf238,
30. beträffande återbetalning av
underhållsstöd
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:Sf230 och
1998/99:Sf277 yrkande 1,
31. beträffande utbetalning av
underhållsstöd
att riksdagen avslår motion 1998/99:Sf252,
32. beträffande umgängesavdrag och
umgängesresor
att riksdagen avslår motion 1998/99:Sf277 yrkandena 2-4,
res. 17 (v)
33. beträffande utvärdering av
underhållsstödet
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:Sf221,
1998/99:Sf249, 1998/99:Sf250 och 1998/99:Sf273,
34. beträffande frågor om underhållsstöd i
övrigt
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:Sf271 yrkande 5 och
1998/99:So464 yrkande 3,
35. beträffande anslag inom utgiftsområde
12 budgetåren 2000 och 2001
att riksdagen avslår motion1998/99:Sf232 yrkande 4,
Ålderspensionssystemet vid sidan av
statsbudgeten
36. beträffande AP-fonden
att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring
i lagen (1998:711) om ändring i lagen
(1983:1092) med reglemente för Allmänna
pensionsfonden,
37. beträffande beräkning av utgifterna
för budgetåret 2001
att riksdagen avslår motion 1998/99:Sf232 yrkande 6.
Stockholm den 3 december 1998
På socialförsäkringsutskottets vägnar
Berit Andnor
I beslutet har deltagit: Berit Andnor (s), Bo
Könberg (fp), Margit Gennser (m), Maud Björnemalm
(s), Ulla Hoffmann (v), Rose-Marie Frebran (kd), Ulf
Kristersson (m), Mariann Ytterberg (s), Gustaf von
Essen (m), Lennart Klockare (s), Ronny Olander (s),
Carlinge Wisberg (v), Göran Lindblad (m), Kerstin-
Maria Stalín (mp), Birgitta Carlsson (c), Mona
Berglund Nilsson (s) och Kenneth Lantz (kd).
Reservationer
1. Principer för socialförsäkringarna
(mom. 2)
Margit Gennser, Ulf Kristersson, Gustaf von Essen
och Göran Lindblad (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande i avsnittet
Mål och principer för socialförsäkringarna som
börjar med "Utskottet vill" och slutar med "därmed
motionsyrkandet" bort ha följande lydelse:
Enligt utskottet är det nödvändigt att i grunden
förändra nuvarande socialförsäkringssystem med
utgångspunkt i ett antal vägledande principer.
Systemet bör vara robust i den meningen att det är
förutsägbart och finansiellt stabilt. Det bör vidare
vara försäkringsmässigt, överblickbart och enkelt.
Samtidigt skall det garantera grundläggande
trygghet, betona arbetslinjen och ge skydd för
tillfälligt inkomstbortfall. Utskottet anser vidare
att ett socialförsäkringssystem bör utformas
antingen som en obligatorisk försäkring vid
inkomstbortfall på grund av sjukdom, arbetsskada och
arbetslöshet kombinerad med individuella
tilläggsförsäkringar eller som ett system med
sparkonton.
Utskottet anser vidare att de närmast vattentäta
skotten mellan sjukvården och försäkringskassan
medför onödiga kostnader för det allmänna och sämre
vård för medborgarna. En ökad samordning skulle ge
mer vård för pengarna. Bl.a. skulle
förtidspensionerna minska om kostnaderna härför
ställdes i relation till kostnaderna för
sjukvårdande behandling och rehabilitering. Mot
bakgrund härav bör den del av förtidspension och
sjukpenning som rör rehabilitering, liksom
läkemedelssubventioner, inordnas i en ny
hälsoförsäkring.
Vad utskottet ovan anfört bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha
följande lydelse:
2. beträffande principer för
socialförsäkringarna
att riksdagen med bifall till motionerna 1998/99:Sf207
yrkandena 4 och 6 och 1998/99:So257 yrkande 11
samt med avslag på motionerna 1998/99:Sf229
yrkandena 1 och 2, 1998/99:Sf278 yrkandena 1 och
2 samt 1998/99:So373 yrkande 7 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
2. Principer för socialförsäkringarna
(mom. 2)
Birgitta Carlsson (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande i avsnittet
Mål och principer för socialförsäkringarna som
börjar med "Utskottet vill" och slutar med "därmed
motionsyrkandet" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att det nuvarande trygghetssystemet
är ett lapptäcke utan helhetsperspektiv som behöver
reformeras i grunden. Enligt utskottets mening bör
ett trygghetssystem ge både trygghet och valfrihet.
Systemet skall vara hållbart och uppmuntra till
arbete. Det bör vidare bygga på den nya tidens
förutsättningar, dvs. att även personer som väljer
att starta företag eller att vara uppdragstagare är
lika kvalificerade till den grundläggande tryggheten
som alla andra. Utskottet anser att en samordnad
trygghetsförsäkring bör införas som skall ersätta
nuvarande försäkring vid arbetslöshet, sjukdom,
arbetsskada eller förtidspension. Den skall ge
grundtrygghet i form av grundpenning till var och en
och därutöver en inkomstrelaterad del vars storlek
är baserad på den inkomst man har som företagare
eller anställd. Försäkringen bör vidare utformas så
att den stärker arbetslinjen likaväl som
rehabilitering. Med dessa principer som utgångspunkt
bör en välfärdsreform genomföras. Detta bör
riksdagen ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha
följande lydelse:
2. beträffande principer för
socialförsäkringarna
att riksdagen med bifall till motion 1998/99:Sf229 yrkandena 1
och 2 samt med avslag på motionerna
1998/99:Sf207 yrkandena 4 och 6, 1998/99:Sf278
yrkandena 1 och 2, 1998/99:So257 yrkande 11 samt
1998/99:So373 yrkande 7 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
3. Principer för socialförsäkringarna
(mom. 2)
Bo Könberg (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande i avsnittet
Mål och principer för socialförsäkringarna som
börjar med "Utskottet vill" och slutar med "därmed
motionsyrkandet" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att socialförsäkringarna behöver
reformeras. Utgångspunkten bör vara en generell
välfärdspolitik som finansieras solidariskt. Det
bör finnas tre allmänna obligatoriska försäkringar -
en vid pension, en vid sjukdom och en vid
arbetslöshet. Försäkringarna skall innehålla
självrisk, vara fristående och ge incitament till
arbete och rehabilitering samt motverka utslagning.
Försäkringarna skall vidare vara autonoma och
finansieras med egenavgifter. Det skall också finnas
ett direkt samband mellan avgifter och förmåner.
Dessutom bör förmåns- och avgiftstaken vara desamma.
Vad utskottet anfört bör riksdagen som sin mening
ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha
följande lydelse:
2. beträffande principer för
socialförsäkringarna
att riksdagen med bifall till motion 1998/99:Sf278 yrkandena 1
och 2 samt med avslag på motionerna
1998/99:Sf207 yrkandena 4 och 6, 1998/99:Sf229
yrkandena 1 och 2, 1998/99:So257 yrkande 11 och
1998/99:So373 yrkande 7 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
4. Principer för socialförsäkringarna
(mom. 2)
Kerstin-Maria Stalín (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande i avsnittet
Mål och principer för socialförsäkringarna som
börjar med "Utskottet vill" och slutar med "därmed
motionsyrkandet" bort ha följande lydelse:
Många människor, som inte har några sociala
problem, tvingas till en förnedrande prövning hos
socialtjänsten. Det enda problemet är enligt
utskottet att de är arbetslösa eller endast har rätt
till någon form av arbetsmarknadsstöd, som är för
lågt för att leva på. Utskottet anser att alla som
är berättigade till ersättning från något annat
försörjningssystem skall ha rätt att få ett
försörjningstillägg från försäkringskassan
motsvarande det som fattas upp till existensminimum.
Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha
följande lydelse:
2. beträffande principer för
socialförsäkringarna
att riksdagen med bifall till motion 1998/99:So373 yrkande 7
samt med avslag på motionerna 1998/99:Sf207
yrkandena 4 och 6, 1998/99:Sf229 yrkandena 1 och
2, 1998/99:Sf278 yrkandena 1 och 2 och
1998/99:So257 yrkande 11 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
5. Generell utredning av
socialförsäkringssystemet (mom. 4)
Bo Könberg (fp), Margit Gennser (m), Rose-Marie
Frebran (kd), Ulf Kristersson (m), Gustaf von Essen
(m), Göran Lindblad (m), Birgitta Carlsson (c) och
Kenneth Lantz (kd) anser
dels att den del av utskottets yttrande i avsnittet
Mål och principer för socialförsäkringarna som
börjar med "Vad gäller" och slutar med "utskottet
anfört" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att det framtida
socialförsäkringssystemets utformning måste
diskuteras i grunden och att en reformering av
systemet måste ske. Det finns olika vägar att gå.
Man kan förbättra och utveckla det nuvarande
systemet men med all sannolikhet behövs olika mer
genomgripande förändringar. En viktig beståndsdel i
ett framtida system är att det inte ställer
människor utanför försäkringssystemet. En
parlamentarisk kommitté bör enligt utskottet snarast
tillsättas för att nå en bred överenskommelse om
socialförsäkringssystemet.
Vad nu anförts bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 4 bort ha
följande lydelse:
4. beträffande generell utredning av
socialförsäkringssystemet
att riksdagen med bifall till motionerna 1998/99:Sf207 yrkande
5, 1998/99:Sf266 yrkande 12 och 1998/99:Sf278
yrkande 4 och med anledning av motion
1998/99:Sf264 samt med avslag på motionerna
1998/99:Sf208 och 1998/99:Sf229 yrkandena 3 och
4 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
6. Närståendepenning (mom. 6)
Bo Könberg (fp), Rose-Marie Frebran (kd), Birgitta
Carlsson (c) och Kenneth Lantz (kd) anser
dels att den del av utskottets yttrande i avsnittet
Närståendepenning som börjar med "Vad gäller" och
slutar med "detta syfte" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att det är en brist att
närståendepenning endast kan utges för som mest 60
dagar. Om rätten till närståendepenning förlängdes
skulle enligt utskottets mening flera positiva
effekter uppnås, bl.a. skulle den offentliga vården
avlastas. Utskottet anser att närståendepenning bör
kunna utges för mer än 60 dagar samt att det behövs
en utredning om en sådan förändring i
närståendepenningen. Detta bör ges regeringen till
känna.
dels att utskottets hemställan under 6 bort ha
följande lydelse:
6. beträffande närståendepenning
att riksdagen med bifall till motion 1998/99:Sf265 och med
avslag på motion 1998/99:Sf226 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
7. Närståendepenning (mom. 6)
Ulla Hoffmann och Carlinge Wisberg (båda v) anser
dels att den del av utskottets yttrande i avsnittet
Närståendepenning som börjar med "Kravet i" och
slutar med "motion Sf226" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att anhörigbegreppet fullt ut skall
gälla även homosexuella sambor. Vidare finns det
inte något skäl att från rätt till närståendepenning
under 240 dagar undanta en närstående bara för att
partnern fått sin hivinfektion på annat sätt än via
blod och blodprodukter inom den svenska hälso- och
sjukvården. Enligt utskottets mening bör
närståendepenning under 240 dagar liksom avgiftsfria
sjukvårdsförmåner utges till alla hivsmittade och
deras anhöriga och inte bara till dem som smittats
inom den svenska hälso- och sjukvården. Enligt
utskottet ryms kostnaderna för denna reform inom
socialförsäkringens ram. Om så inte är fallet får
detta prövas i samband med 1999 års vårproposition.
Vad nu anförts bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 6 bort ha
följande lydelse:
6. beträffande närståendepenning
att riksdagen med bifall till motion 1998/99:Sf226 och med
avslag på motion 1998/99:Sf265 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
8. Arbetsgivares anmälningsskyldighet
enligt sjuklönelagen (mom. 9)
Bo Könberg (fp), Margit Gennser (m), Rose-Marie
Frebran (kd), Ulf Kristersson (m), Gustaf von Essen
(m), Göran Lindblad (m), Birgitta Carlsson (c) och
Kenneth Lantz (kd) anser
dels att den del av utskottets yttrande i avsnittet
Arbetsgivares anmälningsskyldighet enligt
sjuklönelagen som börjar med "Det är" och slutar med
"yrkande 5" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att det är viktigt att minska
antalet uppgifter som arbetsgivare är skyldiga att
lämna till olika myndigheter. Förslaget att avskaffa
arbetsgivarnas skyldighet att lämna uppgift om korta
sjukfall berör emellertid endast arbetsgivare med
färre än 50 anställda. Det går visserligen i rätt
riktning, men är inte tillräckligt långtgående. En
slopad skyldighet att lämna uppgift om kortvariga
sjukfall bör omfatta samtliga arbetsgivare.
Informationen om de korta sjukfallen bör kunna
inhämtas genom de återkommande
arbetskraftsundersökningarna (AKU). Utskottet anser
därför att arbetsgivares anmälningsskyldighet enligt
sjuklönelagen helt bör avskaffas. Detta sker genom
att andra stycket i 12 § SjLL slopas.
dels att utskottets hemställan under 9 bort ha
följande lydelse:
9. beträffande arbetsgivares
anmälningsskyldighet enligt sjuklönelagen
att riksdagen med anledning av propositionen och med bifall
till motionerna 1998/99:Sf266 yrkande 10,
1998/99:Sf267 och 1998/99:N326 yrkande 5 samt
med avslag på motion 1998/99:Sf218 antar
förslaget till lag om ändring i lagen
(1991:1047) om sjuklön såvitt avser 12 § med den
ändringen att andra stycket upphör,
9. Yrkesskadelivränta och samordningsregler
(mom. 14)
Ulla Hoffmann och Carlinge Wisberg (båda v) anser
dels att den del av utskottets yttrande i avsnittet
Yrkesskadelivränta och samordningsregler som börjar
med "Utskottet har" och slutar med "och 2" bort ha
följande lydelse:
En person som fått en yrkesskadelivränta utbetald
med ett engångsbelopp kan, genom samordningen av
livränta och pension, komma att få betala mer än han
eller hon fått ut som engångsbelopp. Engångsbeloppet
bestäms utifrån den förväntade medellivslängden. Den
som lever längre än medellivslängden måste dock
fortsätta att betala resten av sitt liv. De
pensionärer som uppbär yrkesskadelivränta och
omfattas av samordningsreglerna i AFL bör enligt
utskottets mening anses ha betalat sin skuld när
avdragen från pensionen motsvarar livräntans
engångsbelopp. De pensionärer som på så sätt redan
nu betalt ursprungsbeloppet bör också anses
skuldfria. Regeringen bör utreda hur lagstiftningen
skall ändras för att ingen skall behöva betala mer
än det som han eller hon fått i engångsbelopp.
Det anförda bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 14 bort ha
följande lydelse:
14. beträffande yrkesskadelivränta och
samordningsregler
att riksdagen med bifall till motion 1998/99:Sf280 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,
10. Obetald ATP-avgift (mom. 15)
Ulla Hoffmann och Carlinge Wisberg (båda v) anser
dels att den del av utskottets yttrande i avsnittet
Obetald ATP-avgift som börjar med "I det" och slutar
med "motion Sf281" bort ha följande lydelse:
Den som under några år inte har betalat ATP-avgift,
och för de åren saknar ATP-poäng, får lägre
pensionstillskott. Pensionstillskottet beräknas i
dessa fall som om full ATP utgick. Enligt utskottets
mening bör det göras skillnad på om någon avsiktligt
låter bli att betala sociala avgifter eller mer
eller mindre tvingas av kronofogden att begära att
slippa betala avgifter. Den 1 januari 1982 upphörde
en lag som tillät undantag från inbetalning av ATP-
avgifter m.m. En person som innan dess gått i
konkurs omfattas emellertid fortfarande av
lagregelns verkningar på så sätt att
pensionstillskottet minskar. Utskottet anser i
likhet med vad som anförts i motion Sf281 att de
pensionärer som före år 1982 inte kunnat betala sin
ATP-avgift inte skall ha reducerat
pensionstillskott. Regeringen bör återkomma till
riksdagen med ett förslag härom.
Det anförda bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 15 bort ha
följande lydelse:
15. beträffande obetald ATP-avgift
att riksdagen med bifall till motion 1998/99:Sf281 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,
11. Inriktningen på familjepolitiken
(mom. 18)
Margit Gennser, Ulf Kristersson, Gustaf von Essen
och Göran Lindblad (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande i avsnittet
Inriktningen på familjepolitiken som börjar med
"Utskottet anser" och slutar med "yrkande 1" bort ha
följande lydelse:
Dagens familjepolitik är utformad utifrån ett
homogent industrisamhälle där människor i stor
utsträckning levde likartade liv. En familjepolitik
för människor i skiftet mellan det tjugonde och
tjugoförsta århundradet kan inte vila på en idébas
och en verklighetsbild från 193040-talen och 196070-
talens syn på politikens makt. Moderna svenska
familjer vill ta ett större ansvar för sina barn och
kunna kombinera både familje- och yrkesliv, och
många är också hemma. Utskottet anser att familjen
skall värnas, föräldrarollen stärkas och valfriheten
respekteras och öka. Familjen har en lika viktig
roll i dag som den haft i historiskt perspektiv. Väl
fungerande familjer ger trygghet åt den enskilde och
stabilitet åt samhället i stort. Kärnfamiljen är
viktig liksom äktenskapet är viktigt men även andra
familjebildningar och samlevnadsformer som bygger på
frivillighet och långsiktighet. Genom ett
grundavdrag för barn, en skattereduktion för hemnära
tjänster, den lagstadgade rätten till och skyddet
för alternativa barnomsorgsformer, avdragsrätten för
styrkta barnomsorgskostnader och vårdnadsbidrag, tas
enligt utskottet ett stort steg mot en modern
familjepolitik som kännetecknas av ökad rättvisa och
valfrihet.
En viktig grund är enligt utskottet att man skall
kunna leva på sin lön. För att detta skall bli
möjligt krävs bl.a. skatt efter bärkraft och
försörjningsbörda. Med denna grundförutsättning
uppfylld minskar behoven av bidrag. Det fortsatta
stödet till barnomsorgen skall vara neutralt i
förhållande till barnomsorgsform och gå direkt till
föräldrarna. Därmed kan alla föräldrar både välja
grad av förvärvsarbete och inriktning av barnomsorg.
För att öka familjens trygghet är det angeläget att
varje familj kan spara och ha tillgång till eget
grundkapital. Att äga sin bostad är också en
trygghetsfaktor. Den möjligheten skall ges alla i
form av egna hem eller lägenheter.
Utskottet delar således den grundläggande och
principiella syn på familjepolitiken som förs fram i
bl.a. motion Sf214.
Vad utskottet anfört om inriktningen på
familjepolitiken bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 18 bort ha
följande lydelse:
18. beträffande inriktningen på
familjepolitiken
att riksdagen med bifall till motionerna 1998/99:Sf214 yrkande
5 och 1998/99:A802 yrkandena 6 och 7 samt med
avslag på motionerna 1998/99:Sf228 yrkande 1,
1998/99:Sf255 yrkandena 1, 3, 8 och 9,
1998/99:Sf256 yrkande 1, 1998/99:So309 yrkande
4, 1998/99:So378 yrkande 1, 1998/99:So464
yrkande 15 och 1998/99:A810 yrkande 1 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,
12. Inriktningen på familjepolitiken
(mom. 18)
Rose-Marie Frebran och Kenneth Lantz (båda kd) anser
dels att den del av utskottets yttrande i avsnittet
Inriktningen på familjepolitiken som börjar med
"Utskottet anser" och slutar med "yrkande 1" bort ha
följande lydelse:
Dagens stöd till barnfamiljerna strider enligt
utskottets uppfattning mot viktiga principer som
rättvisa, valmöjligheter och god fördelningspolitik.
Kostnaden för den som själv ordnar sin barnomsorg, i
egen regi eller genom att köpa tjänsten
osubventionerad, blir orimligt stor. Den kraftigt
subventionerade offentliga barnomsorgen innebär i
praktiken att en stor grupp föräldrar gynnas på en
annan grupps bekostnad. Genom att styra alla
resurser till ett fåtal barnomsorgsformer har staten
i praktiken tagit över beslut som familjerna själva
borde fatta.
Utskottet anser att det nuvarande familjepolitiska
systemet har flera brister.
Barnomsorgssubventionerna tillfaller i stor
utsträckning redan resursstarka hushåll.
Föräldrapenningen är lägre ju sämre ekonomisk
situation kvinnan har innan hon får barn och omvänt
högre för redan välavlönade kvinnor. Barnbidraget
utbetalas lika för alla. Endast bostadsbidraget kan
sägas särskilt gynna resurssvaga hushåll.
Vidare är det enligt utskottet en brist att det
familjepolitiska stödet inte medger flera
alternativa barnomsorgsformer. I dag är det bara de
mest välbeställda som kan välja den barnomsorgsform
som passar dem bäst. Med barnens och familjernas
behov som utgångspunkt för familjepolitiken är det
angeläget att alla har möjlighet att välja den
barnomsorgsform som passar de egna förhållandena
bäst. Mot denna bakgrund anser utskottet att
vårdnadsbidraget bör återinföras. Det är en reform
som innebär förbättringar för dem som väljer att
utnyttja det utan att någon annan förlorar på det.
Vårdnadsbidraget medför vidare ökad kostnadsmässig
neutralitet mellan olika barnomsorgsalternativ.
Det viktiga hemarbetet måste enligt utskottet
utföras men signalerna från samhället är att alla
bör förvärvsarbeta heltid, även under t.ex.
småbarnsperioden. Vård och underhåll av maskiner har
ett värde i BNP, medan vård och underhåll av
människor i hemmet inte räknas i skattesammanhang
och inte alls registreras i den ekonomiska
statistiken.
Vad utskottet ovan anfört om inriktningen på
familjepolitiken bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 18 bort ha
följande lydelse:
18. beträffande inriktningen på
familjepolitiken
att riksdagen med bifall till motionerna 1998/99:Sf255
yrkandena 1, 3, 8 och 9 samt 1998/99:A810
yrkande 1 och med avslag på motionerna
1998/99:Sf214 yrkande 5, 1998/99:Sf228 yrkande
1, 1998/99:Sf256 yrkande 1, 1998/99:So309
yrkande 4, 1998/99:So378 yrkande 1,
1998/99:So464 yrkande 15 samt 1998/99:A802
yrkandena 6 och 7 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,
13. Inriktningen på familjepolitiken
(mom. 18)
Birgitta Carlsson (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande i avsnittet
Inriktningen på familjepolitiken som börjar med
"Utskottet anser" och slutar med "yrkande 1" bort ha
följande lydelse:
Dagens föräldraförsäkring är omgärdad av många
regler som begränsar föräldrarnas valmöjlighet att
själva disponera över sin tid med barnen. Utskottet
anser att föräldrar är mogna att själva bestämma
över sin tid och planera sin egen ekonomi.
En större andel av det familjepolitiska stödet bör
betalas ut direkt till föräldrarna. Stödet skall
vara rättvist, ge valfrihet och stor flexibilitet
och vara lika för alla barn. Utskottet föreslår ett
förnyat familjestöd där stöden till barnfamiljerna
samordnas. För barn i förskoleåldern bör
föräldrapenning, barnbidrag och flerbarnstillägg
slås ihop till ett samlat stöd lika för varje barn
till dess barnet fyllt 6 år. På så sätt ges
grundtrygghet under hela förskoletiden liksom
möjlighet att välja att vara hemma eller betala för
barnomsorg på det sätt som passar familjen bäst. Mot
denna bakgrund anser utskottet att det bör inrättas
ett barnkonto. Vid barnets födelse får föräldrarna
ett fiktivt konto med 250 000 kronor som de kan
disponera genom månadsvisa uttag under barnets
förskoleår. Föräldrarna har möjlighet att välja hur
man vill disponera sin föräldraledighet eller vem
man vill anlita för barnomsorg. Summan på kontot
minskar efterhand som man utnyttjar barnkontot.
Enbart kontots ekonomiska begränsningar avgör hur
föräldraledigheten skall disponeras. Familjestödet
bör vara beskattat och ge rätt till avdrag för
styrkta barnomsorgskostnader upp till en viss nivå.
Utskottet anser vidare att valmöjligheterna när det
gäller alternativ barnomsorg bör ökas genom ett
återinförande av etableringsfriheten för alternativ
barnomsorg. Endast en fri etablering kan säkerställa
alternativ till den kommunala barnomsorgen.
Enligt utskottet är det angeläget att barn har
kontakt med båda sina föräldrar och att också båda
föräldrarna ges möjlighet att ta ut
föräldraledighet. Utskottet anser att
mamma/pappamånaderna bör behållas men att
ersättningen bör höjas till 90 % av den
sjukpenninggrundande inkomsten. Vidare bör
kontaktdagarna återinföras för att ge föräldrarna
möjlighet att engagera sig i barnets förskola och
skola. Föräldrarna bör ha rätt till två kontaktdagar
per år när barnet är mellan 4 och 12 år.
Vad utskottet ovan anfört om inriktningen på
familjepolitiken bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 18 bort ha
följande lydelse:
18. beträffande inriktningen på
familjepolitiken
att riksdagen med bifall till motion 1998/99:Sf228 yrkande 1
och med avslag på motionerna 1998/99:Sf214
yrkande 5, 1998/99:Sf255 yrkandena 1, 3, 8 och
9, 1998/99:Sf256 yrkande 1, 1998/99:So309
yrkande 4, 1998/99:So378 yrkande 1,
1998/99:So464 yrkande 15, 1998/99:A802 yrkandena
6 och 7 samt 1998/99:A810 yrkande 1 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,
14. Inriktningen på familjepolitiken
(mom. 18)
Bo Könberg (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande i avsnittet
Inriktningen på familjepolitiken som börjar med
"Utskottet anser" och slutar med "yrkande 1" bort ha
följande lydelse:
Utskottet anser att familjepolitiken skall främja
såväl valfrihet som jämställdhet mellan kvinnor och
män. Den som väljer att förvärvsarbeta skall ha
ekonomiskt utbyte av detta. Med denna utgångspunkt
bör det familjepolitiska stödet utformas efter
principerna att det skall kunna användas så
flexibelt som möjligt och av båda föräldrarna samt
att det skall löna sig för småbarnsmammor att
arbeta. Samtidigt skall det vara möjligt att minska
sin arbetstid. Valet får inte bara stå mellan att
arbeta heltid eller inte yrkesarbeta alls. Enligt
utskottet bör familjestödet innehålla en utbyggd
barnomsorg över hela landet med reella
valmöjligheter mellan olika omsorgsformer. En
reformerad föräldraförsäkring, småbarnstillägg i
barnbidragssystemet och ett flexibelt stödsystem
till barnomsorgen skulle enligt utskottets mening
uppfylla dessa krav.
Barnens situation påverkas av flera olika
sinsemellan oberoende beslut i riksdag, kommuner och
landsting. Utskottet anser att en utredning behövs
för att se över hur barnen påverkas av alla
sammantagna transaktioner, parallella system, olika
bestämmelser m.m. som berör barnfamiljerna. En sådan
utredning behövs enligt utskottet för att finna en
helhetssyn, minska marginaleffekter och ta bort
onödiga kilar i systemet.
Vad utskottet ovan anfört om inriktningen på
familjepolitiken bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 18 bort ha
följande lydelse:
18. beträffande inriktningen på
familjepolitiken
att riksdagen med bifall till motionerna 1998/99:Sf256 yrkande
1 och 1998/99:So464 yrkande 15 samt med avslag
på motionerna 1998/99:Sf214 yrkande 5,
1998/99:Sf228 yrkande 1, 1998/99:Sf255 yrkandena
1, 3, 8 och 9, 1998/99:So309 yrkande 4,
1998/99:So378 yrkande 1, 1998/99:A802 yrkandena
6 och 7 samt 1998/99:A810 yrkande 1 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,
15. Mamma/pappamånaderna (mom. 22)
Bo Könberg (fp) och Birgitta Carlsson (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande i avsnittet
Föräldrapenning i anledning av barns födelse som
börjar med "Vad gäller" och slutar med "utrymme för"
bort ha följande lydelse:
Fortfarande råder det stora skillnader mellan hur
mycket tid som kvinnor respektive män använder
tillsammans med sina barn. Det är viktigt att barn
får kontakt med båda sina föräldrar och utskottet
anser att båda föräldrarna bör stimuleras att ta
ansvar för hem och familj. Ett sätt att skapa denna
stimulans är mamma/pappamånaderna. För att dessa
skall uppnå avsedd effekt bör ersättningen vara 90 %
av respektive förälders sjukpenninggrundande
inkomst. Detta bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 22 bort ha
följande lydelse:
22. beträffande mamma/pappamånaderna
att riksdagen med bifall till motionerna 1998/99:Sf228 yrkande
2 och 1998/99:Sf256 yrkande 2 i denna del samt
med avslag på motionerna 1998/99:Sf251,
1998/99:So309 yrkande 7, 1998/99:So380 yrkande
3, 1998/99:A801 yrkande 3 och 1998/99:A807
yrkande 9 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,
16. Återinförande av kontaktdagarna
(mom. 27)
Birgitta Carlsson (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande i avsnittet
Tillfällig föräldrapenning som börjar med "Vad
därefter" och slutar med "och Sf259" bort ha
följande lydelse:
Många föräldrar har i dag svårt att hinna med och
att aktivt medverka i daghem och skolor. Enligt
utskottet är det dock viktigt att stimulera och göra
ett sådant engagemang möjligt. Utskottet anser
därför att det för barn mellan fyra och tolv år bör
införas två kontaktdagar per år. Dessa dagar bör
kunna sparas och användas när som helst under
perioden. Detta bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 27 bort ha
följande lydelse:
27. beträffande återinförande av
kontaktdagarna
att riksdagen med bifall till motion 1998/99:Sf228 yrkande 3
och med avslag på motion 1998/99:Sf259 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,
17. Umgängesavdrag och umgängesresor
(mom. 32)
Ulla Hoffmann och Carlinge Wisberg (båda v) anser
dels att den del av utskottets yttrande i avsnittet
Umgängesavdrag och umgängesresor som börjar med
"Bestämmelserna om" och slutar med "yrkandena 2-4"
bort ha följande lydelse:
Enligt de nuvarande reglerna för umgängesresor
skall föräldrarna dela på kostnaden för resorna. För
vissa föräldrar kan avståndet mellan bostäderna i
kombination med låga löner innebära att kostnaden
för resorna blir orimligt hög. Utskottet anser att
det är oacceptabelt att föräldrar med låg inkomst
inte skall kunna träffa sina barn. En
umgängesförälder bör därför ha rätt till två
behovsprövade umgängesresor per månad.
Tidigare kunde den förälder som behövde stöd för
resor till och från barnen söka ekonomiskt bistånd
och, om det inte bifölls, överklaga beslutet. Detta
är inte längre möjligt.
När det gäller umgängesavdrag har umgängesföräldern
rätt att tillgodoräkna sig avdrag för ett helt dygn
under förutsättning att barnet vistats hos
umgängesföräldern minst sex dagar i månaden.
Utskottet ställer sig tveksamt till om detta är
realistiskt. De flesta föräldrar har reglerat
umgänget så att barnen vistas hos umgängesföräldern
varannan helg med möjlighet till umgänge mitt i
veckorna. Om t.ex. en pappa två helger i månaden
hämtar barnet på daghemmet kl. 17.00 fredag
eftermiddag och lämnar det kl. 17.00 på söndag får
han i dag inte tillgodoräkna sig umgängesavdrag för
mer än ett dygn. Reglerna bör enligt utskottets
mening ändras så att man övergår till 24-timmars
beräkning av dygnet i stället för
kalenderdygnsberäkning.
Vad utskottet ovan anfört bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 32 bort ha
följande lydelse:
32. beträffande umgängesavdrag och
umgängesresor
att riksdagen med bifall till motion 1998/99:Sf277 yrkandena
2-4 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
Särskilda yttranden
1. Moderaternas anslagsförslag (mom. 5, 11
och 20)
Margit Gennser, Ulf Kristersson, Gustaf von Essen
och Göran Lindblad (alla m) anför:
I riksdagen finns en majoritet bestående av
socialdemokrater, vänsterpartister och
miljöpartister för förslagen i budgetpropositionen
(prop. 1998/99:1) beträffande ekonomiska ramar för
de olika utgiftsområdena samt beräkningen av statens
inkomster avseende 1999 i den statliga budgeten.
Samma majoritet har också uttalat sitt stöd för
beräkningen av det offentliga utgiftstaket samt
förslagen om preliminära utgiftstak för åren 2000
och 2001.
Moderata samlingspartiet har i parti- och
kommittémotioner förordat en annan inriktning av den
ekonomiska politiken och budgetpolitiken. Våra
förslag syftar till att skapa förutsättningar för
ett ekonomiskt, kulturellt och socialt växande
Sverige. Genom en större enskild sektor och ett
starkare civilt samhälle kan både företag och
människor växa. Massarbetslösheten kan steg för steg
pressas tillbaka samtidigt som den sociala
tryggheten också i andra bemärkelser kan öka genom
att hushållen får en större ekonomisk
självständighet.
Vi har föreslagit en långtgående växling från
subventioner och bidrag till omfattande
skattesänkningar för alla, främst låg- och
medelinkomsttagare. Samtidigt värnar vi om de
människor som är i störst behov av gemensamma
insatser och som har små eller inga möjligheter att
påverka sin egen situation. Vi slår också fast att
det allmänna skall tillföras resurser för att på ett
tillfredsställande sätt kunna genomföra de uppgifter
som måste vara gemensamma.
Då riksdagens majoritet har en annan inriktning av
politiken redovisar vi i detta särskilda yttrande
den del av vår politik som rör utgiftsområdena 10,
11 och 12.
Anslag inom utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid
sjukdom och handikapp
Moderaterna anser att utgiftsområde 10 bör minskas
med 11 181 miljoner kronor för år 1999 jämfört med
regeringens förslag.
A 1 Sjukpenning och rehabilitering m.m.
Moderaterna föreslår besparingar inom anslaget A 1
på sammanlagt 7 830 miljoner kronor.
Den kraftiga ökningen av sjukpenningkostnaderna
under innevarande budgetår - en ökning som tycks
fortsätta under kommande budgetperiod - är enligt
vår uppfattning synnerligen allvarlig. Genomförda
"återställare", bl.a. i form av höjd ersättningsnivå
inom sjukförsäkringen, har säkerligen bidragit till
denna utveckling och kan förvärra de framtida
effekterna.
Vi har bl.a. med hänsyn till detta tidigare
föreslagit att ersättningsnivån sänks till 75 % av
den sjukpenninggrundande inkomsten. Som framgår
upprepar vi detta krav även nu.
De föreslagna besparingarna har som mål att
ytterligare betona arbetslinjen i
socialförsäkringen. Förslagen skall också ses mot
bakgrund av de i annat sammanhang föreslagna
skattesänkningarna för låg- och medelinkomsttagare.
Enligt vår uppfattning finns det stora ekonomiska
fördelar med finansiell samordning mellan
socialförsäkringen, hälso- och sjukvården,
kommunerna och länsarbetsnämnden, vilket avspeglas i
vårt ramförslag. Vi anser därför att FINSAM-modellen
bör införas i hela landet fr.o.m. den 1 juli 1999
och att detta tydligare skall markeras i
lagstiftningen.
Besparingarna i övrigt uppnås genom att
kompensationsnivån i sjukpenningförsäkringen sänks
till 75 % av sjukpenninggrundande inkomst fr.o.m.
den 1 januari 1999 samt att den sjukpenninggrundande
inkomsten beräknas på de senaste 24 månadernas
inkomst och räknas upp med basbeloppet i stället för
med löneutvecklingen. Vidare bör ytterligare en
karensdag införas i sjukpenningförsäkringen. Dock
bör personer med fler än en arbetsgivare samt
skiftarbetare kompenseras för den extra karensdagen.
Vidare anser vi att kostnaderna för fusk och
överutnyttjande kan minskas genom ökad kontroll av
sjukpenningförsäkringen. Besparingar uppnås också
genom att personskador till följd av trafikolyckor
förs över till trafikskadeförsäkringen. Vi anser att
en överföring av sådana sjukfall till
trafikförsäkringen ger en direkt koppling mellan
premie och skadeutfall och medför dessutom att
rehabilitering får högsta prioritet. Ökade premier
bör kompenseras med skattesänkningar.
Vi anser också att Kilens verksamhet för
läkemedelsberoende personer är viktig och att en
neddragning av den kan få negativa konsekvenser
genom ökade kostnader för sjukskrivningar och
förtidspensioner. Enligt vår uppfattning är det av
nationellt intresse att Kilens verksamhet får
fortsätta.
A 2 Förtidspensioner och A 3 Förtidspensioner:
statlig ålderspensionsavgift
Moderaterna föreslår besparingar inom anslaget A 2
på sammanlagt 2 990 miljoner kronor. Som en
konsekvens av neddragningen av anslaget A 2 uppstår
besparingar med 281 miljoner kronor inom anslaget
A 3.
Vi anser att nödvändiga besparingar kan göras genom
en ökad kontroll av förtidspensioner.
A 5 Arbetsskadeersättningar och A 6
Arbetsskadeersättningar: statlig ålders-
pensionsavgift
Moderaterna föreslår besparingar inom anslaget A 5
på sammanlagt 220,8 miljoner kronor. Som en
konsekvens av neddragningen av anslaget A 5 uppstår
besparingar inom anslaget A 6 med 50,1 miljoner
kronor.
Vi anser att arbetsskadeförsäkringen helt skall
lyftas ut ur den offentliga försäkringen och att
sjukskrivningar som beror på trafikolyckor skall
föras till trafikskadeförsäkringen. Den nuvarande
arbetsskadeförsäkringen bör enligt vår uppfattning
fr.o.m. den 1 juli 1999 ersättas med en obligatorisk
arbetsskadeförsäkring som tecknas av arbetsgivaren.
Försäkringen skall finansieras med enhetliga
avgifter som dock bör differentieras utifrån
företagens kostnader för arbetsskador och
sjukfrånvaro.
B 1 Riksförsäkringsverket
Moderaterna föreslår en utgiftsökning inom anslaget
B 1 på sammanlagt 200 miljoner kronor.
Med hänsyn dels till ökade insatser för
rehabilitering och samordning, dels till den
arbetsbörda som försäkringskassorna har anser vi att
socialförsäkringsadministrationen bör få ytterligare
medel.
Anslag inom utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet vid
ålderdom
Moderaterna konstaterar att regeringen föreslår ett
antal förbättringar för pensionärerna. Det gäller
höjningen av bostadstillägget från 85 % till 90 %
och en full uppräkning av pensionerna redan från den
1 januari 1999. Den ryckighet som kännetecknar
regeringens politik bör dock påpekas i detta
sammanhang.
Moderaterna anser att inkomstprövningen av
änkepensionerna som infördes den 1 april 1997 är
stötande. Inkomstprövningen måste upphöra och
nivåerna återställas till vad som gällde före den 1
april 1997. Vidare bör omställningspensionen
förlängas från sex till tolv månader. Moderaterna
står också fast vid kravet på att fritidsfastighet
inte skall räknas med i inkomsten vid beräkningen av
bostadstillägget.
Moderaterna anser att utgiftsområde 11 bör
tillföras ytterligare 1 233 miljoner kronor. Av
dessa medel bör anslaget A 2 Efterlevandepensioner
till vuxna tillföras 1 118 miljoner kronor och
anslaget A 3 Bostadstillägg till pensionärer
tillföras 115 miljoner kronor utöver vad regeringen
föreslagit.
Anslag inom utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för
familjer och barn
Moderaterna anser att utgiftsområde 12 bör tillföras
ytterligare 460 miljoner kronor för budgetåret 1999.
A 1 Allmänna barnbidrag
Moderaterna motsätter sig de aviserade höjningarna
av barnbidraget åren 2000 och 2001. Vi anser i
stället att ett grundavdrag på 10 000 kr per barn
och år skall införas vid den kommunala beskattningen
fr.o.m. den 1 januari 1999. Vi accepterar dock att
flerbarnstillägget höjs på sätt regeringen aviserat.
A 2 Föräldraförsäkringen
Moderaterna föreslår besparingar inom anslaget A 2
på 2 010,9 miljoner kronor.
Besparingarna uppnås genom att kompensationsnivån i
föräldraförsäkringen sänks till 75 % fr.o.m. den 1
januari 1999 och att föräldrapenningen i likhet med
sjukpenningen beräknas på ett genomsnitt av de
senaste 24 månadernas inkomst och räknas upp med
basbeloppet i stället för med löneutvecklingen.
Havandeskapspenningen skall vidare samordnas med
sjukpenningförsäkringen fr.o.m. den 1 januari 1999
samtidigt som lagstiftningen bör tydliggöras vad
avser möjligheten att använda föräldraförsäkringen
mer flexibelt än som görs i dag.
Vidare anser vi att ett vårdnadsbidrag skall
införas och rätt till avdrag för styrkta
barnomsorgskostnader medges. På så sätt skapas
rättvisa mellan alla barnfamiljer och möjliggörs för
alla att välja den omsorg som bäst passar den egna
familjen. För detta ändamål bör ett nytt anslag
tillskapas och riksdagen bör anvisa 2,4 miljarder
kronor för budgetåret 1999.
2. Kristdemokraternas anslagsförslag (mom.
5, 11 och 20)
Rose-Marie Frebran och Kenneth Lantz (båda kd)
anför:
En riksdagsmajoritet bestående av
Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet
står bakom förslaget i budgetpropositionen (prop.
1998/99:1) vad gäller ekonomiska ramar för de olika
utgiftsområdena. Samma gäller för beräkningen av
statens inkomster för år 1999 i den statliga
budgeten. Stödet för beräkningen av det offentliga
utgiftstaket samt förslagen om preliminära
utgiftstak för åren 2000 och 2001 är också uttalade
av riksdagens majoritetspartier.
Kristdemokraterna har i parti- och kommittémotioner
förordat en annan lösning av den ekonomiska
politiken och budgetpolitiken. Våra förslag syftar
till tillväxt, valfrihet, en marknadsekonomi som är
byggd på en god etisk och ekologisk grund och som
tar hänsyn till varje människas unika värde. Vi vill
minimera arbetslösheten samtidigt som hushållen
skall få större ekonomisk självständighet. Vi har
föreslagit långtgående skattesänkningar för låg- och
medelinkomsttagare.
Då riksdagens majoritet har en annan inriktning av
politiken redovisar vi i detta särskilda yttrande
den del av vår politik som rör utgiftsområdena 10,
11 och 12.
Anslag inom utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid
sjukdom och handikapp
Kristdemokraterna anser att utgiftsområde 10 bör
minskas med 7 940 miljoner kronor för budgetåret
1999 jämfört med regeringens förslag.
A 1 Sjukpenning och rehabilitering m.m.
Kristdemokraterna föreslår besparingar inom anslaget
A 1 på sammanlagt 6 400 miljoner kronor.
De av Kristdemokraterna föreslagna besparingarna
uppnås genom införandet av ytterligare en karensdag
i sjukförsäkringen med bibehållet högkostnadsskydd
och genom en ny beräkningsgrund för
sjukpenninggrundande inkomst. Vi anser att
sjukpenninggrundande inkomst bör beräknas på
snittinkomsten under de senaste två åren samt att
skattepliktiga förmåner och semesterersättning skall
vara sjukpenninggrundande. Vår uppfattning är att
utgångspunkten i alla former av rehabilitering skall
vara ett organiserat samarbete mellan kommunerna,
hälso- och sjukvården, försäkringskassorna och
arbetsförmedlingarna. Vi anser därför att samverkan
av FINSAM-modell bör införas i hela landet.
En ökad satsning på rehabilitering är nödvändig.
Genom att anslå ytterligare 200 miljoner kronor till
rehabilitering kan kostnaderna för sjukpenning
minskas med totalt 800 miljoner kronor.
Enligt vår uppfattning bör vidare samtliga
personskadekostnader i samband med trafikolyckor
föras över till trafikskadeförsäkringen. En sådan
ordning skulle leda till att samhällets kostnader
minskar med 3,8 miljarder kronor. Samtidigt bör
trafikanterna kompenseras för ökade premier genom
sänkt fordonsskatt.
Vi anser också att det bör skapas förutsättningar
för Kilen-Konsumentinstitutet Läkemedel och Hälsa
att överleva. Enligt vår uppfattning behöver Kilen
en långsiktigt tryggad ekonomisk situation och
staten bör därför bidra med en del av resurserna.
A 2 Förtidspensioner och A 3 Förtidspensioner:
statlig ålderspensionsavgift
Kristdemokraterna föreslår besparingar inom anslaget
A 2 på sammanlagt 1 550 miljoner kronor. Som en
konsekvens av neddragningen av anslaget A 2 uppstår
besparingar med 290 miljoner kronor inom anslaget
A 3.
Vi anser att de av oss föreslagna förbättringarna
av resurserna till rehabilitering leder till
minskade kostnader för förtidspension med totalt 1
250 miljoner kronor.
B 2 Allmänna försäkringskassor
Kristdemokraterna föreslår en utgiftsökning inom
anslaget B 2 på sammanlagt 300 miljoner kronor.
Om socialförsäkringen skall kunna garantera
effektivitet, rättssäkerhet och kompetens vid
ärendebehandlingen måste mer resurser tillföras
försäkringskassorna. Vi anser att behovet av
personella resurser och ett ökande behov av
kompetensutveckling måste tillgodoses. Annars
riskerar försäkringskassornas arbetssituation att
leda till beslut på ofullständiga eller felaktiga
grunder och fusk och missbruk som inte upptäcks på
grund av bristande kontroll.
Anslag inom utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet vid
ålderdom
Kristdemokraterna noterar att regeringen nu
tillmötesgår kravet om att reduceringen av
basbeloppet vid beräkning av pensioner skall
upphöra. Kristdemokraterna har tidigare föreslagit
att detta skulle gälla redan från och med
innevarande år.
Kristdemokraterna anser att pensionstillskottet bör
höjas med 200 kr per månad för de sämst ställda
pensionärerna. Detta skulle ge en drägligare
tillvaro för ca 300 000 människor. Anslaget A 1 bör
för detta tillföras ytterligare 810 miljoner kronor.
Kristdemokraterna säger fortsatt nej till
inkomstprövningen av änkepensionerna och
förkortningen av omställningspensionen. Ytterligare
595 miljoner kronor bör därför läggas till anslaget
för efterlevandepensioner till vuxna. Förslaget om
att höja bostadstillägget avvisar Kristdemokraterna.
I stället föreslås, som angetts ovan, ett höjt
pensionstillskott. Det ger en jämnare fördelning och
kommer den grupp som har de lägsta inkomsterna till
del.
Kristdemokraterna står fast vid sitt krav på att
fritidsfastigheter inte skall behöva tas med som
inkomst vid beräkningen av bostadstillägget till
pensionärer. Anslaget A 3 Bostadstillägg till
pensionärer bör således minskas med 525 miljoner
kronor.
Anslag inom utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för
familjer och barn
Kristdemokraterna anser att utgiftsområde 12 bör tillföras
ytterligare 2 528 miljoner kronor för budgetåret
1999.
A 1 Allmänna barnbidrag
Kristdemokraterna föreslår besparingar inom anslaget
A 1 på sammanlagt 1 051 miljoner kronor.
De av oss föreslagna besparingarna innefattar en
sänkning av barnbidragen till 700 kr per barn och
månad. De frigjorda resurserna skall överföras till
den barnrelaterade delen av bostadsbidraget. På
detta sätt kommer pengarna de familjer med sämst
ekonomi bäst till del.
A 2 Föräldraförsäkringen
Kristdemokraterna föreslår besparingar inom anslaget
A 2 på sammanlagt 697 miljoner kronor.
Vi anser att beräkningsgrunden för
sjukpenninggrundande inkomst skall utgöras av
snittinkomsten under de senaste två åren samt att
skattepliktiga förmåner och semesterersättning skall
ingå i beräkningsunderlaget. Vi anser också att
garantidagarna skall slopas, att garantibeloppet
skall höjas till 120 kr per dag och att två
kontaktdagar per år för barn upp till 12 år skall
återinföras.
Vidare anser vi att riksdagen skall besluta att
till ett nytt anslag Vårdnadsbidrag anvisa 4
miljarder kronor budgetåret 1999. Vårdnadsbidraget
skall kunna användas för att betala barnomsorg eller
för att möjliggöra för någon av föräldrarna att
stanna hemma. Vårdnadsbidraget skall vara
skattepliktigt och avdragsgillt för kostnader upp
till bidragsbeloppet. Alla föräldrar skall vara
berättigade till ett vårdnadsbidrag på 10 % av
basbeloppet per månad och barn som fyllt ett men
inte tre år. Med ett sådant bidrag skapas valfrihet,
ökad flexibilitet och ökad rättvisa mellan olika
barnfamiljer.
A 3 Underhållsstöd
Kristdemokraterna föreslår en utgiftsökning inom
anslaget A 3 på 250 miljoner kronor.
Vi anser att regeringens besparingar på
underhållsstödet har fått orimliga konsekvenser. I
det förslag som låg till grund för propositionen om
underhållsstöd föreslogs ett grundavdrag på 48 000
kronor. Regeringen valde dock att sänka detta avdrag
till 24 000 kronor. Det stora antalet anstånd liksom
de många fordringsanspråk som överlämnats till
kronofogdemyndigheten tyder på att denna sänkning av
grundavdraget var olycklig. Vi anser därför att
grundavdraget skall höjas till 48 000 kr.
A 4 Bidrag till kostnader för internationella
adoptioner
Kristdemokraterna föreslår en utgiftsökning inom
anslaget A 4 på 26 miljoner kronor.
En genomsnittlig kostnad för en internationell
adoption är i dag ca 91 000 kr per barn. Då bidraget
är 24 000 kr per barn täcker detta således endast
drygt en fjärdedel av kostnaderna. Vi vill därför
höja detta bidrag till 50 000 kr per barn.
3. Centerpartiets anslagsförslag (mom. 5,
11 och 20)
Birgitta Carlsson (c) anför:
Anslag inom utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid
sjukdom och handikapp
A 1 Sjukpenning och rehabilitering m.m.
Centerpartiet föreslår besparingar inom anslaget A 1
på sammanlagt 685 miljoner kronor.
Vi anser att förändringar bör göras i beräkningen
av den sjukpenninggrundande inkomsten i enlighet med
de förslag som presenterats i kommittébetänkandet
Förmån efter inkomst (SOU 1997:85). Förslagen
innebär att kvalifikationsvillkoren för
sjukpenninggrundande inkomst ändras och
löneanpassningen slopas.
Vi är också av den uppfattningen att det bör skapas
förutsättningar för Kilen-Konsumentinstitutet
Läkemedel och Hälsa att överleva. Kilen behöver en
långsiktigt tryggad ekonomisk situation och staten
bör därför bidra med en del av resurserna.
Anslag inom utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet vid
ålderdom
Centerpartiet vill höja pensionstillskottet med
2 500 kronor per år. Detta gynnar de pensionärer som
har låg pension, främst kvinnor. Samtidigt avvisar
Centerpartiet regeringens förslag om att höja
kompensationsgraden i bostadstillägget för
pensionärer från 85 % till 90 %. Centerpartiet
föreslår även omfattande förändringar i BTP-
systemet. Dessa förslag tillsammans med ett förslag
om att folkpension till samboende skall utges med
belopp som till gifta innebär en besparing inom
utgiftsområdet på 525 miljoner kronor för år 1999.
Anslag inom utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för
familjer och barn
A 2 Föräldraförsäkringen
Centerpartiet föreslår besparingar inom anslaget A 2
på sammanlagt 345 miljoner kronor.
Vårt förslag inom utgiftsområde 10 att förändringar
bör göras i beräkningen av den sjukpenninggrundande
inkomsten påverkar även föräldrapenningen och
anslaget A 2. Vi förordar att
kvalifikationsvillkoren för sjukpenninggrundande
inkomst ändras och att löneanpassningen slopas.
4. Folkpartiets anslagsförslag (mom. 5, 11
och 20)
Bo Könberg (fp) anför:
Folkpartiet liberalernas förslag till budget för år
1999 innebär i sina huvuddrag sänkta skatter för
fler jobb genom ökat företagande och höjd tillväxt
med utgiftsökningar framför allt när det gäller vård
och omsorg, men även för utbildning, bistånd, miljö
och rättssäkerhet.
Då riksdagens majoritet har en annan inriktning av
politiken redovisar vi i detta särskilda yttrande
den del av vår politik som rör utgiftsområdena 10,
11 och 12.
Anslag inom utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid
sjukdom och handikapp
A 1 Sjukpenning och rehabilitering m.m.
Folkpartiet föreslår en utgiftsökning inom anslaget
A 1 på sammanlagt 50 miljoner kronor.
Folkpartiet anser att en väsentlig förbättring bör
göras av närståendepenningen och den därtill
kopplade rätten till ledighet för vård av en svårt
sjuk person. Antalet dagar bör enligt vår mening
fördubblas fr.o.m. den 1 januari 1999. En sådan
åtgärd ger både humanitära och ekonomiska vinster
och innebär en minskad belastning på vårdplatser
inom landstingen. Enligt Folkpartiets mening bör
vidare samverkan av FINSAM-modell införas i hela
landet. Därmed kan försäkringspengar aktiveras i
syfte att förkorta vårdköer och förbättra
rehabiliteringen, dvs. sjukförsäkringsmedel bör
användas för att operera bort vårdköer. Eftersom
missbruk och fusk undergräver stödet för den
generella välfärden är det avgörande för systemens
fortsatta legitimitet att fusk och missbruk beivras.
Vi anser vidare att det arbete som utförs av Kilen-
Konsumentinstitutet Läkemedel och Hälsa är
nationellt och att staten därför bör bidra med medel
till verksamheten.
A 2 Förtidspensioner
Folkpartiet föreslår besparingar inom anslaget A 2
på sammanlagt 1 000 miljoner kronor.
Besparingarna uppnås enligt vår mening genom att
tilldela försäkringskassorna 50 miljoner kronor för
kampen mot fusk och överutnyttjande. Därmed kan
kostnaderna för förtidspensioner minska.
B 2 Allmänna försäkringskassor
Folkpartiet föreslår en utgiftsökning inom anslaget
B 2 på sammanlagt 50 miljoner kronor.
Enligt Folkpartiets mening är det avgörande för
socialförsäkringssystemets legitimitet att fusk
beivras. Av det skälet bör försäkringskassorna
tillföras ytterligare 50 miljoner kronor för att
motverka fusk och överutnyttjande av
socialförsäkringen.
Anslag inom utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet vid
ålderdom
Folkpartiet föreslår utgiftsökningar inom
utgiftsområdet på totalt 760 miljoner kronor.
Anslaget A 2 Efterlevandepensioner till vuxna skall
således tillföras ytterligare 700 miljoner kronor
för att täcka en återgång till tolv månaders
omställningspension och för att inkomstprövningen av
änkepensionerna skall kunna upphöra. Vidare anser
Folkpartiet att fritidsfastigheter inte bör tas med
i inkomsten vid beräkningen av bostadstillägg till
pensionärer. För detta beräknas 60 miljoner kronor
ytterligare för bostadstillägg till pensionärer.
Folkpartiet har konsekvent motsatt sig dessa
försämringar.
Anslag inom utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för
familjer och barn
A 1 Barnbidrag
Folkpartiet föreslår en utgiftsökning inom anslaget
A 1 på sammanlagt 3 000 miljoner kronor.
Vi anser att barnbidragen bör höjas redan fr.o.m.
den 1 januari 1999 och avsätter medel härför. På
sikt anser vi att det bör införas ett
småbarnstillägg. Fullt utbyggt blir stödet enligt
Folkpartiets modell ca 2 000 kr per månad för barn
mellan ett och tre år.
A 2 Föräldraförsäkringen
Folkpartiet föreslår en besparing inom anslaget A 2
på sammanlagt 230 miljoner kronor.
Vi anser att fusk och överutnyttjande av
försäkringen kan minska genom att försäkringskassan
tillförs 50 miljoner kronor för fuskbekämpning.
Vidare anser vi att ersättningen för
mamma/pappamånaderna skall vara 90 % av den
sjukpenninggrundande inkomsten. Genom en sådan
höjning stimuleras männen att ta ut sin pappamånad.
Samtidigt vill vi slopa ersättningsrätten för de 90
dagar som ersätts enbart på garantinivån, 60 kr per
dag.
A 3 Underhållsstöd
Folkpartiet föreslår en besparing inom anslaget A 3
på sammanlagt 30 miljoner kronor.
Vi anser att fusk och överutnyttjande av
försäkringen kan minska genom att försäkringskassan
tillförs 50 miljoner kronor för fuskbekämpning. På
så sätt uppnås den nämnda besparingen.
5. Anslag för budgetåren 2000 och 2001
(mom. 8, 17 och 35)
Kerstin-Maria Stalín (mp) anför:
Utgiftsområde 10
Vi anser att besparingar kan uppnås genom införandet av ett
s.k. brutet tak i sjuk- och föräldraförsäkringarna
samt i arbetslöshetsförsäkringen, dvs. att nivån
bestäms till 85 % på inkomster upp till 4,2
basbelopp och till 40 % på inkomster däröver.
Dessutom anser vi att det övre taket för ersättning
i sjuk- och föräldraförsäkringarna skall sänkas till
6,5 basbelopp. Sammantaget ger detta besparingar på
anslaget A 1 om 950 miljoner kronor.
Vi förordar vidare en grön skatteväxling vilket
leder till minskad skatt på arbete och höjd skatt på
energi och råvaror. Detta leder i sin tur till att
basbeloppet kan beräknas öka med 0,5 % vilket i sin
tur påverkar anslaget A 2, som beräknas öka med 195
miljoner kronor budgetåret 2001.
Utgiftsområde 11
Med anledning av Miljöpartiets förslag till skatteväxling bör
anslaget A 1 Ålderspensioner tillföras ytterligare
medel budgetåret 2001. Miljöpartiet anser vidare att
anslaget A 3 Efterlevandepensioner till vuxna bör,
med hänsyn till eventuella justeringar av
inkomstprövningen av änkepensionerna, beräknas till
ett högre belopp än vad regeringen föreslagit för
budgetåren 2000 och 2001.
Utgiftsområde 12
Garantinivån i föräldraförsäkringen bör enligt vår uppfattning
höjas till 180 kr per dag, vilket vi finansierar med
att avskaffa de 90 dagarna med garantibelopp.
I fråga om underhållsstöd anser vi att man i högre
utsträckning än i dag skall kunna göra avdrag för
resor till och från umgänge med barnen. Vi vill
därför öka anslaget till underhållsstöd med 50
miljoner kronor fr.o.m. år 2000.
6. Mål inom utgiftsområde 10 (mom. 1)
Ulla Hoffmann och Carlinge Wisberg (båda v) anför:
Vänsterpartiet anser det nödvändigt att för
framtiden se över och förbättra trygghetssystemen.
Det framtida socialpolitiska systemet skall enligt
vår mening vara omfördelande för att minska
inkomstklyftor. Det skall vidare bidra till ökad
jämställdhet, vara stabilt och omfatta alla. Vi
anser också att det är viktigt att slå vakt om
inkomstbortfallsprincipen så att man inte via
förändringar i systemet hamnar i ett system med
grundskydd. Vi vill framhålla att besparingar inom
offentlig sektor slår hårdast mot kvinnor och att
detta är oacceptabelt från jämställdhetssynpunkt.
Alltfler ungdomar och en stor grupp kvinnor har
atypiska anställningsförhållanden i form av
vikariat, projektanställningar m.m. Så som
kvalificeringsreglerna ser ut i dag innebär detta
att alltfler ställs utanför trygghetssystemen. Vi
menar därför att det krävs en översyn av
kvalificeringsreglerna i socialförsäkringssystemen
som tar sikte på att även de som arbetar i
visstidsanställningar kan kvalificera sig till
pensionsgrundande socialförsäkringar.
7. Jämställdhetsperspektiv på
socialförsäkringarna (mom. 3)
Ulla Hoffmann och Carlinge Wisberg (båda v) anför:
Vänsterpartiet anser att en viktig metod i
jämställdhetsarbetet är att i alla politiska
analyser, mål och beslut införa ett
jämställdhetsperspektiv. Ett sådant perspektiv
uppnås bland annat genom könsuppdelad statistik och
att konsekvenserna av alla förslag analyseras i ett
jämställdhetsperspektiv. I de delar av
budgetpropositionen som berör socialförsäkringen
finns det emellertid i detta avseende bitvis stora
brister. För att ge ett exempel så beskrivs
utgiftsutvecklingen inom Utgiftsområde 10 Ekonomisk
trygghet vid sjukdom och handikapp i könsneutrala
termer. Här borde regeringen ha diskuterat vad
Riksförsäkringsverket redovisat, nämligen att: "Då
kvinnor har ett högre sjukpenningtal och även en
genomsnittligt lägre sjukpenninggrundande inkomst än
män torde de senaste årens förändringar av
sjukpenningreglerna innebära större försämringar för
kvinnor än för män." Vänsterpartiet anser således
att i ett jämställdhetsperspektiv behöver
regeringens beskrivning och analys av
socialförsäkringsområdet utvecklas betydligt.
8. Efterlevandepensioner (mom. 12)
Ulla Hoffmann och Carlinge Wisberg (båda v) anför:
På hösten 1996 beslutade en majoritet bestående av
socialdemokrater och centerpartister att
änkepensionens folkpensionsdel skulle behovsprövas.
Vänsterpartiet har ända sedan förslaget lades fram
sagt nej till behovsprövningen. Den är en grundstöt
till tilliten och förtroendet för våra generella och
obligatoriska socialförsäkringar. De avlidna makarna
har redan en gång avstått löneutrymme och betalt in
för att deras efterlevande skall få en ersättning
för inkomstbortfallet. Behovsprövningen riktar sig
dessutom ensidigt mot kvinnor. Vänsterpartiet anser
fortfarande att behovsprövningen är orättfärdig och
beklagar att det inte gått att nå enighet i denna
fråga i utskottet.
Utskottet har på utskottsmötet den 3 december 1998
slutjusterat ett betänkande gällande utgiftsområde
11 Ekonomisk trygghet vid ålderdom och då i två steg
avslagit de motioner som berör änkepensionen. Tre
motioner skulle inneburit en höjning av budgettaket
(m, fp, kd) vilket riksdagen i ett beslut den 2
december 1998 avslagit. Två av motionerna (c och mp)
vill ha andra lösningar.
När änkepensionen avskaffades utformades
övergångsreglerna så att de skulle tillgodose
behovet av skydd för äldre kvinnor. Behovsprövningen
slår hårdast mot de änkor som under lång tid arbetat
i hemmet - den grupp som övergångsreglerna skulle
skydda. En undersökning visar att endast 1 % av
änkorna tjänar över 22 700 kronor i månaden medan
44 % tjänar kring 7 700 kronor i månaden på sitt
förvärvsarbete. Eftersom behovsprövningen sker på
samma sätt som i BTP gäller i princip samma
inkomstbegrepp. Det innebär att ATP, tjänstepension,
avkastning av kapital och näringsverksamhet skall
läggas till inkomsten av förvärvsarbete. Detta är en
av anledningarna till att behovsprövningen drabbar
flest låginkomsttagare. Vänsterpartiet anser därför
att det måste göras en översyn av det inkomstbegrepp
som ligger till grund för behovsprövningen.
Regeringen har nu aviserat en proposition till
våren 1999 om den nya efterlevandepensionen som ska
träda i kraft den 1 januari 2001. I den utredning
som kommer att ligga till grund för propositionen
anges att änkepensionen enligt övergångsreglerna
måste anpassas till det nya pensionssystemet, dvs.
folkpensionsdelen görs om till en garantipension som
kommer att trappas av mot ATP-delen i änkepensionen.
Detta strider enligt Vänsterpartiets uppfattning mot
artikel 119 om lika lön i Romfördraget. Enligt
utredningsförslaget kommer anpassningen av
änkepensionerna enligt övergångsreglerna till det
reformerade pensionssystemet att innebära
ytterligare försämringar för de änkor som omfattas
av övergångsreglerna.
Detta är inte acceptabelt och Vänsterpartiet anser
därför att regeringen bör pröva utredningens förslag
om garantipensionens avtrappning mot änkepensionens
ATP-del mot artikel 119 om lika lön i Romfördraget
innan det föreläggs riksdagen.
9. Efterlevandepensioner (mom. 12)
Birgitta Carlsson (c) anför:
Änkepensionen infördes i en tid då det var ovanligt
att kvinnor förvärvsarbetade och mannen oftast var
ensam familjeförsörjare. När inkomstprövningen av
änkepensionerna infördes angavs att änkor med låga
inkomster inte skulle drabbas. Uppföljningen av
förändringen tyder på att kvinnor med egen hög
inkomst drabbats medan de med låg egen inkomst har
skyddats. Centerpartiet anser att det behövs en
översyn av vilka konsekvenser de nya änkepensionerna
har medfört för olika grupper. Minskningen av
folkpensionsdelen i änkepensionen leder emellertid
till ekonomiska svårigheter, särskilt för unga
familjer. Centerpartiet anser därför att kvinnor med
barn under 18 år inte bör beröras av
inkomstprövningen.
Den som mist sin maka eller make går igenom en
mycket svår tid. Denna plötsliga förändring av
livssituationen kräver en längre omställningstid än
sex månader. Centerpartiet anser att det behövs en
utredning om förutsättningarna att förlänga
omställningspensionen till tolv månader.
10. Efterlevandepensioner (mom. 12)
Kerstin-Maria Stalín (mp) anför:
Miljöpartiet anser att det är väsentligt att
utvärdera konsekvenserna av inkomstprövningen av
änkepensionerna som infördes den 1 april 1997.
Utvärderingen bör omfatta vilka konsekvenser
inkomstprövningen fått för enskilda individer. Vissa
ändringar kan behöva göras, t.ex att
bostadsfastighet inte skall räknas in i inkomsten.
11. Inriktningen på familjepolitiken (mom.
18)
Kerstin-Maria Stalín (mp) anför:
Barnfamiljerna tillhör enligt Miljöpartiets
uppfattning generellt sett de stora förlorarna under
de senaste åren. Det gäller framför allt
låginkomstfamiljerna. En framtida barnbidragsreform
bör styras av principer som ger en bättre
fördelningseffekt. Enligt utskottets mening är ett
höjt och beskattat barnbidrag en bra ordning för att
åstadkomma detta.
Den kategori som drabbas hårdast när de ekonomiska
klyftorna i samhället ökar är utan tvekan barnen.
Barn som växer upp i en familjesituation med
ekonomisk och social stress blir alltfler. Mot
bakgrund härav anser vi att en ny
låginkomstutredning behövs.
Sedan år 1990 har i Sverige kvinnors benägenhet att
få första barnet, dvs. andelen kvinnor som
överhuvudtaget föder något barn, minskat med 34 %.
Kvinnor i Sverige föder i dag i genomsnitt drygt 1,5
barn. Det är färre än någonsin tidigare.
Födelsetalen är dessutom sjunkande. Det minskade
födandet kan till en tredjedel förklaras med att
fler kvinnor studerar. Detta, i kombination med att
en del kvinnor under 1990-talets kärva ekonomiska
utveckling verkar ha väntat med att skaffa barn, kan
snart resultera i en rejäl uppgång i barnafödandet.
Det verkar dock osannolikt att ett sådant ökat
barnafödande fullt ut skulle kunna kompensera den
tidigare nedgången. Risken är alltså stor att
barnafödandet planar ut på en låg nivå. Det låga
barnafödandet är ett allvarligt samhällsproblem med
effekter för bl.a. den samlade ekonomin. Ett
fortsatt lågt barnafödande resulterar i att allt
färre arbetande skall försörja alltfler pensionärer.
Den oroande utvecklingen borde leda till en
omfattande debatt om orsakerna till det låga
barnafödandet, vilka konsekvenser detta kommer att
få samt vilka åtgärder som måste vidtas. Vi anser
att regeringen bör tillsätta en utredning som
kartlägger orsaker och konsekvenser samt föreslår
åtgärder.
13. Barnbidrag m.m. (mom. 21)
Rose-Marie Frebran och Kenneth Lantz (båda kd)
anför:
Samhället bör i större utsträckning stödja de
barnfamiljer som bäst behöver stödet.
Kristdemokraterna vill därför sätta det allmänna
barnbidraget till 700 kronor per barn och månad. Det
innebär en sänkning med 50 kronor per månad. Syftet
är att skapa en bättre fördelningspolitik för
barnfamiljerna. De resurser som frigörs genom den
generella sänkningen skall gå till de barnfamiljer
som bäst behöver dem. Detta sker genom att det
särskilda bidraget i bostadsbidraget höjs med 100
kronor per månad och barn. Vi har lagt fram detta
förslag i vårt budgetalternativ, se det särskilda
yttrandet nr 2.
14. Barnbidrag m.m. (mom. 21)
Kerstin-Maria Stalín (mp) anför:
Miljöpartiet välkomnar regeringens avsikt att
föreslå en höjning av barnbidragen och
flerbarnstilläggen fr.o.m. år 2000 respektive år
2001. Vi anser dock att en konsekvensanalys bör
genomföras av ett höjt och beskattat barnbidrag inom
samma kostnadsram.
15. Mamma/pappamånaderna (mom. 22)
Ulla Hoffmann och Carlinge Wisberg (båda v) anför:
Vänsterpartiet anser att männen måste ta en större
del av det arbete och ansvar som föräldraskapet
innebär. En viktig del i detta vore att ersättningen
för de s.k. mamma/pappamånaderna höjdes till 90 %.
Vi anser vidare att föräldraförsäkringen har stor
betydelse för att underlätta för kvinnor att
kombinera förvärvsarbete och barn. Därför bör
ersättningsnivån så snart som möjligt bör höjas till
85 %. Vi anser också att ersättningsnivån på längre
sikt bör höjas till 90 % av den sjukpenninggrundande
inkomsten. Enligt vår uppfattning bör målsättningen
vara att föräldraförsäkringen skall utökas till att
omfatta 18 månader med 90 % av tidigare inkomst.
16. Mamma/pappamånaderna (mom. 22)
Kerstin-Maria Stalín (mp) anför:
För att främja bra könsrollsmönster och få papporna
att mer aktivt delta i föräldraskapet anser
Miljöpartiet att föräldraförsäkringen bör utökas med
tre månader som endast pappan skall ha rätt att
utnyttja. Detta är en reform som skulle kosta staten
relativt litet pengar. I och med att en arbetslös
kan få arbete så kompenseras statens kostnader för
föräldraförsäkringen av minskade kostnader för
arbetslöshetskassan.
17. Höjd garantinivå (mom. 23)
Kerstin-Maria Stalín (mp) anför:
Studenter, ungdomar och nyanlända invandrare får i
dag låg eller ingen ersättning från
socialförsäkringarna. Garantinivån i
föräldraförsäkringen bör därför höjas till 180
kronor per dag. Vi avser att återkomma i denna
angelägna fråga.
18. Återinförande av kontaktdagarna (mom.
27)
Rose-Marie Frebran och Kenneth Lantz (båda kd)
anför:
Kristdemokraterna vill stimulera föräldrars
engagemang i förskolor och skolor. För att göra
detta möjligt vill vi återinföra kontaktdagarna. För
barn mellan fyra och tolv år bör det enligt vår
mening införas två kontaktdagar per år. Föräldrarna
skall själva kunna välja när de under perioden vill
utnyttja kontaktdagarna. Vi har lagt fram detta
förslag i vårt budgetalternativ, se det särskilda
yttrandet nr 2.
19. Återbetalning av underhållsstöd (mom.
30)
Ulla Hoffmann och Carlinge Wisberg (båda v) anför:
I betänkande 1997/98:SfU1 tillstyrkte utskottet en
motion av Vänsterpartiet angående vilken inkomst som
skall ligga till grund för återbetalningsskyldig-
heten i underhållsstödet. Utskottet ansåg det
nödvändigt att det vad gäller
återbetalningsskyldigheten införs bestämmelser som
innebär att den underhållsskyldiges återbetalning i
vissa situationer skall beräknas på aktuell inkomst
i stället för senast taxerade inkomst. Enligt
utskottet borde regeringen återkomma till riksdagen
i vårpropositionen med ett sådant förslag. Detta gav
också riksdagen regeringen till känna.
I budgetpropositionen 1998/99:1 anger regeringen
att man inte har för avsikt att genomföra det som
riksdagen givit regeringen till känna i denna fråga.
Vänsterpartiet har ånyo motionerat om att problemet
med senast taxerad inkomst kvarstår och att
regeringen snarast bör återkomma med en lösning. Med
tanke på att riksdagen en gång tidigare givit
regeringen detta till känna anser Vänsterpartiet att
utskottet borde ha föreslagit ett uppdrag till
regeringen att återkomma till riksdagen med ett
förslag till lösning.
20. Återbetalning av underhållsstöd (mom.
30)
Rose-Marie Frebran och Kenneth Lantz (båda kd)
anför:
Kristdemokraterna anser att förbehållsbeloppet vid
fastställande av återbetalningsskyldighet för
underhållsstöd bör höjas från nuvarande 24 000 kr
till 48 000 kr. Vi har lagt fram detta förslag i
vårt budgetalternativ, se det särskilda yttrandet nr
2.
I propositionen framlagda lagförslag
Lagförslag utgiftsområde 10
Lagförslag utgiftsområde 11
Lagförslag utgiftsområde 12
Lagförslag Ålderspensionssystemet vid sidan av
statsbudgeten
Av utskottet framlagda lagförslag
Förslag till lag om ändring i lagen
(1993:737) om bostadsbidrag
Härigenom föreskrivs att 30 § lagen (1993:737) om
bostadsbidrag skall ha följande lydelse.
-----------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
30 §1)
-----------------------------------------------------
-----------------------------------------------------
Följande bestämmelser i lagen (1962:381) om allmän
försäkring skall tillämpas på bidrag enligt denna
lag:
17 kap. 1 § första stycket om sammanträffande av
förmåner,
18 kap. 46 och 47 §§ om Riksförsäkringsverkets
tillsyn,
20 kap. 2 a § om provisoriskt beslut,
20 kap. 3 § tredje stycket om indragning eller
nedsättning av ersättning,
20 kap. 5 § om preskription av bidrag,
20 kap. 6 § om förbud mot utmätning och om
överlåtelse av bidrag,
20 kap. 8 § fjärde stycket om utredningsåtgärder,
20 kap. 9 § om uppgiftsskyldighet för statliga och
kommunala myndigheter, arbetsgivare m.fl.
-----------------------------------------------------
Följande bestämmelser i lagen (1962:381) om allmän
försäkring skall tillämpas på bidrag enligt denna
lag:
17 kap. 1 § om sammanträffande av förmåner,
18 kap. 46 och 47 §§ om Riksförsäkringsverkets
tillsyn,
20 kap. 2 a § om provisoriskt beslut,
20 kap. 3 § tredje stycket om indragning eller
nedsättning av ersättning,
20 kap. 5 § om preskription av bidrag,
20 kap. 6 § om förbud mot utmätning och om
överlåtelse av bidrag,
20 kap. 8 § fjärde stycket om utredningsåtgärder,
20 kap. 9 § om uppgiftsskyldighet för statliga och
kommunala myndigheter, arbetsgivare m.fl.
I ärenden enligt denna I ärenden enligt denna
lag får delgivning inte lag får delgivning inte
ske genom kungörelse ske genom kungörelse
enligt 15 § enligt 15 §
delgivningslagen delgivningslagen
(1970:428). Meddelande (1970:428).
enligt 13 § som skall
delges får delges enligt
12 § delgivningslagen
endast om det finns
anledning att anta att
den bidragsskyldige har
avvikit eller på annat
sätt håller sig undan.
-----------------------------------------------------
Förslag till beslut om anslag inom
utgiftsområdena
10, 11 och 12
Utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid
sjukdom och handikapp
Belopp i 1 000-tal kronor
Utskottets förslag överensstämmer med regeringens
förslag till anslagsfördelning.
------------------------------------------------------
Summa för utgiftsområdet 80 503
205
------------------------------------------------------
Utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet vid ålderdom
Belopp i 1 000-tal kronor
Utskottets förslag överensstämmer med regeringens förslag till
anslagsfördelning.
----------------------------------------
A Ekonomisk trygghet vid ålderdom
-----------------------------------------------------------
1 Ålderspensioner (ram) 11 536 000
-----------------------------------------------------------
2 Efterlevandepensioner till vuxna (ram) 12 734 000
-----------------------------------------------------------
3 Bostadstillägg till pensionärer (ram) 9 841 000
-----------------------------------------------------------
4 Delpension (ram) 204 009
-----------------------------------------------------------
-------------------------------------------------------
Summa för utgiftsområdet 34 315 009
-------------------------------------------------------
Utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för familjer och barn
Belopp i 1 000-tal kronor
Utskottets förslag överensstämmer med regeringens förslag till anslagsfördelnin