Skatteutskottets betänkande
1998/99:SKU09

Behandling av personuppgifter i skattemyndighe- ternas brottsutredande verksamhet, m.m.

Innehåll

1998/99


SkU9


Sammanfattning
I   betänkandet   behandlar   utskottet  proposition
1998/99:34    Behandling   av   personuppgifter    i
skattemyndigheternas brottsutredande verksamhet samt
tre motioner (m, kd, fp) som väckts med anledning av
propositionen.  I  Moderaternas  motion yrkas avslag
till  den  föreslagna  lagen om behandling  av  per-
sonuppgifter  i  skattemyndighernas  brottsutredande
verksamhet.   Kristdemokraterna   vill   bl.a.   att
riksdagen   uttalar    sig    om   de   principiella
utgångspunkterna   för   ekobrottsbekämpningen   och
Folkpartiet anser att riksdagen skall uttala sig för
en  utvärdering  av  skattebrottsenheterna  och  för
behovet  av  en  övergripande   utredning   om   den
personliga  integriteten. Konstitutionsutskottet har
i   ett   yttrande    rörande    integritets-    och
sekretessfrågorna   tillstyrkt   propositionen   och
avstyrkt  motionerna.  I  yttrandet redovisar m, kd,
och    fp   avvikande   meningar.    Skatteutskottet
tillstyrker propositionen med en smärre redaktionell
ändring     av     lagtexten.     I    likhet    med
konstitutionsutskottet tillstyrker utskottet således
att     behandlingen     av    personuppgifter     i
skattemyndigheternas   brottsutredande    verksamhet
skall   regleras   i   en   särskild   lag   med  de
särbestämmelser  som är nödvändiga för verksamheten.
M,   kd   och   fp  fullföljer   sina   motioner   i
reservationer.


I  betänkandet  behandlar   utskottet   vidare  ett
trettiotal   motioner   väckta  under  den  allmänna
motionstiden 1998 med förslag rörande taxering, upp-
börd och folkbokföring. Utskottet avstyrker samtliga
motionsyrkanden. Detta har  i denna del föranlett 15
reservationer (m, kd, v, och  c)  och  tre särskilda
yttranden.


Propositionen
Regeringen    (Finansdepartementet)    föreslår    i
proposition  1998/99:34  att  riksdagen antar  de  i
propositionen framlagda förslagen till


1.   lag  om  behandling  av  personuppgifter   vid
skattemyndigheters medverkan i brottsutredningar,


2.  lag   om   ändring   i   lagen   (1998:620)  om
belastningsregister,


3.   lag   om   ändring   i   lagen  (1998:621)  om
misstankeregister,


4. lag om ändring i lagen (1998:624)  om  ändring i
sekretesslagen (1980:100),


5.  lag om ändring i lagen (1999:000) om ändring  i
lagen   (1998:624)   om   ändring  i  sekretesslagen
(1980:100),


6.   lag   om  ändring  i  lagen   (1997:1024)   om
skattemyndigheters medverkan i brottsutredningar,


7. lag om ändring i polisdatalagen (1998:622),


8.  lag  om  upphävande  av  lagen  (1987:1231)  om
automatisk  databehandling   vid  taxeringsrevision,
m.m.,


9.   lag   om  ändring  i  förvaltningsprocesslagen
(1971:291),


10. lag om ändring  i lagen (1994:466) om särskilda
tvångsåtgärder i beskattningsförfarandet,


11.   lag   om   ändring   i    skatteregisterlagen
(1980:343).


I  propositionen  lämnas  förslag  till  en  lag  om
behandling av personuppgifter vid skattemyndigheters
medverkan i brottsutredningar. Enligt  denna lag får
skattemyndigheterna i sin brottsutredande verksamhet
använda automatiserad behandling av personuppgifter.
Myndigheten  får  också  rätt  att inrätta särskilda
underrättelseregister.   Dessutom   föreslås   vissa
ändringar     i     sekretesslagen,     lagen     om
belastningsregister och lagen om misstankeregister.


I  propositionen  föreslås   vidare  att  lagen  om
automatisk   databehandling   vid  taxeringsrevision
upphävs. I stället skall personuppgiftslagens regler
gälla vid revision och annan kontroll  som genomförs
av skatte- och tullmyndigheter.


Slutligen föreslås en ändring i skatteregisterlagen
för  att  förtydliga  kronofogdemyndigheternas  rätt
till åtkomst till vissa uppgifter om mervärdesskatt.


Ändringarna föreslås träda  i  kraft  den  1  april
1999.


Lagförslagen   har   intagits   som  bilaga  1  till
betänkandet.


Motionerna
Motioner väckta med anledning av
propositionen




1998/99:Sk14 av Bo Lundgren m.fl. (m) vari yrkas


1.  att riksdagen avslår proposition  1998/99:34  i
enlighet med vad som anförts i motionen,


2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna  vad  i  motionen  anförts  om  vikten  av att
rättsväsendet  har tillräckliga resurser att avsätta
även i kampen mot skattebrott,


3. att riksdagen  hos regeringen begär förslag till
en förenklad skattelagstiftning  i  enlighet med vad
som anförts i motionen,


4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna  vad i motionen anförts om personuppgiftsombud
i syfte  att säkerställa ett gott integritetsskydd i
samband med taxeringsrevision.


1998/99:Sk15  av  Johan  Pehrson och Camilla Dahlin-
Andersson (fp) vari yrkas


1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna  vad i motionen anförts  om  redovisning  till
riksdagen   om   utvärdering   av   de  nya  skatte-
brottsenheterna,


2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna  vad  i  motionen  anförts  om behovet  av  en
övergripande  utredning  om den personliga  integri-
teten,


3. att riksdagen avslår regeringens  förslag om att
skattemyndigheterna   skall  få  rätt  att  behandla
känsliga personuppgifter.


1998/99:Sk16 av Mats Odell m.fl. (kd) vari yrkas


1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna  vad  i motionen anförts  om  de  principiella
utgångspunkterna för ekobrottsbekämpningen,


2. att riksdagen  avslår  regeringens  förslag till
behandling av känsliga personuppgifter,


3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna  vad  i  motionen  anförts  om  utlämnande  av
personuppgifter.




Motioner väckta under den allmänna
motionstiden 1998




1998/99:K263  av  Jan  Backman  (m)  vari yrkas  att
riksdagen uppdrar åt förvaltningsstyrelsen att lägga
fram  ett  förslag  till  uttalande om riksdagsleda-
möters avdragsrätt i enlighet  med vad som anförts i
motionen.




1998/99:Sk308  av Lars Leijonborg  m.fl.  (fp)  vari
yrkas


14. att riksdagen  som  sin  mening  ger regeringen
till  känna  vad  i  motionen anförts om enklare  F-
skatteregler.


1998/99:Sk310 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas


7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om F-skattsedel.


1998/99:Sk659 av Berit  Adolfsson och Inger René (m)
vari yrkas att riksdagen beslutar om sådan ändring i
lagen att alla skatter på  inkomster öppet redovisas
för    svenska    löntagare   på   lönebesked    och
inkomstuppgifter.




1998/99:Sk660 av Jan  Backman  (m)  vari  yrkas  att
riksdagen  som  sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts  om behovet av att synliggöra
de skatter vi betalar.




1998/99:Sk801 av Göte Jonsson  (m)  vari  yrkas  att
riksdagen  som  sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts  om enklare regler för erhål-
lande av F-skattsedel.




1998/99:Sk802 av Inga Berggren  (m)  vari  yrkas att
riksdagen  som sin mening ger regeringen till  känna
vad i motionen  anförts  om att årligen fr.o.m. 1999
skicka en ansökningsblankett  om  egen och förenklad
F-skattsedel till alla artonåringar.




1998/99:Sk803 av Erik Arthur Egervärn (c) vari yrkas
att  riksdagen  som  sin mening ger regeringen  till
känna   vad   i  motionen  anförts   om   företagens
skriftväxling med skattemyndigheterna.




1998/99:Sk804 av Ingvar Eriksson och Ola Sundell (m)
vari yrkas att riksdagen av regeringen begär förslag
som gör det lättare att erhålla F-skattsedel.




1998/99:Sk805 av Marie Engström m.fl. (v) vari yrkas


1.  att  riksdagen  hos  regeringen  begär  förslag
enligt  vad  i  motionen  anförts  om  ändrad  sista
inlämningsdag för den förenklade deklarationen,


2. att riksdagen  hos  regeringen  begär förslag om
betalningstid för kvarskatt,


3.  att riksdagen hos regeringen begär  förslag  om
arbetsgivares  skyldighet att medverka vid betalning
av kvarstående skatt.


1998/99:Sk808 av Bo Lundgren m.fl. (m) vari yrkas


1. att riksdagen  beslutar  att  från den 1 januari
1999    återinföra    tidigare    regler    avseende
tredjemansrevision,  revision  under löpande period,
underrättelse     om     revision,     föreläggande,
tredjemansföreläggande  och tullagen i enlighet  med
vad som anförts i motionen,


2. att riksdagen hos regeringen  begär att reglerna
om  skattetillägg  blir  föremål  för  utredning   i
enlighet med vad som anförts i motionen,


3.    att    riksdagen    beslutar   att   avskaffa
skattetillägg från den 1 januari  1999  när  det  är
fråga om periodiseringsfel avseende såväl direkt som
indirekt  skatt  i  enlighet  med  vad som anförts i
motionen.


1998/99:Sk809  av  Jan  Backman (m) vari  yrkas  att
riksdagen som sin mening  ger  regeringen till känna
vad  i  motionen  anförts  om  att  21  §  kommunal-
skattelagen  (KL)  ändras  så  att riksdagsledamöter
skall ha F-skattsedel.




1998/99:Sk810 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp, m, kd,
c)  vari  yrkas  att riksdagen som  sin  mening  ger
regeringen till känna  vad  i  motionen  anförts  om
begränsning  av möjligheten att efter viss tid ta ut
dröjsmålsränta i skattemål.




1998/99:Sk811  av Kenth Skårvik m.fl. (fp, m, kd, c)
vari  yrkas  att  riksdagen   som   sin  mening  ger
regeringen till känna vad i motionen  anförts om att
alla  skattskyldiga  som  så  önskar  tilldelas   F-
skattsedel  utan  annan prövning än om näringsförbud
föreligger.




1998/99:Sk812 av Ingemar  Josefsson  (s)  vari yrkas
att  riksdagen  som  sin mening ger regeringen  till
känna vad i motionen anförts om klara regler för att
skilja företagare från arbetstagare.




1998/99:Sk813 av Kenth  Skårvik m.fl. (fp, m, kd, c)
vari  yrkas  att  riksdagen   som   sin  mening  ger
regeringen till känna vad i motionen  anförts om att
införa en förenklad bokföring och deklaration för de
minsta företagen.




1998/99:Sk814   av  Ingemar  Josefsson  och   Sylvia
Lindgren (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till  känna vad i motionen anförts om
att   pröva   införandet  av   licensavgifter   inom
speciella branscher.




1998/99:Sk815 av  Henrik  Landerholm  (m) vari yrkas
att  riksdagen  som  sin mening ger regeringen  till
känna  vad  i motionen anförts  om  skattenämndernas
sammansättning.




1998/99:Sk816 av Nils-Göran Holmqvist m.fl. (s) vari
yrkas att riksdagen  som  sin  mening ger regeringen
till  känna  vad  i  motionen  anförts   om  försäk-
ringskassans beräkning av skatt.




1998/99:Sk901  av Viviann Gerdin (c) vari yrkas  att
riksdagen som sin  mening  ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om de studerandes möjligheter
att själva välja folkbokföringsort.




1998/99:Sk902  av Tanja Linderborg  m.fl.  (v)  vari
yrkas att riksdagen  hos  regeringen  begär  förslag
till  ändring  i folkbokföringslagen i enlighet  med
vad i motionen anförts.




1998/99:Sk903 av  Rune Berglund och Berit Andnor (s)
vari yrkas


1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen  anförts  om  behovet av att se
över lagen om folkbokföring,


2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att utreda frågan om
folkbokföringsdagen.


1998/99:Sf215 av Anna Lilliehöök (m)  vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen  till  känna
vad i motionen anförts om redovisning och debitering
av arbetsgivaravgifter.




1998/99:Sf258  av  Marietta  de  Pourbaix-Lundin (m)
vari   yrkas  att  riksdagen  som  sin  mening   ger
regeringen  till känna vad i motionen anförts om att
statsanställda  på  sina lönebesked skall få uppgift
om sina totala lönekostnader.




1998/99:N238 av Lennart Daléus m.fl. (c) vari yrkas


5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen  anförts om sista betalningsdag
till skattemyndigheten,


15. att riksdagen som  sin  mening  ger  regeringen
till  känna  vad  i motionen anförts om en förenklad
deklaration för egenföretagare utan anställda,


16. att riksdagen  som  sin  mening  ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om den preliminära
F-skatten.


1998/99:N326  av  Per Westerberg och Göran  Hägglund
(m, kd) vari yrkas


9. att riksdagen hos  regeringen  begär  förslag om
ändrade regler för F-skattsedel i enlighet  med  vad
som anförts i motionen,


10.  att  riksdagen hos regeringen begär förslag om
förenklad  självdeklaration   för  egenföretagare  i
enlighet med vad som anförts i motionen,


33.  att  riksdagen som sin mening  ger  regeringen
till känna vad  i  motionen  anförts  om slopande av
straffavgiften vid för sent inlämnad deklaration.


1998/99:N330 av Alf Svensson m.fl. (kd) vari yrkas


9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna  vad  i motionen anförts om utfärdande  av  F-
skattsedel.


1998/99:N332  av  Lars  Leijonborg  m.fl.  (fp) vari
yrkas


2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna  vad  i  motionen  anförts  om  att  införa en
förenklad deklaration för företagare,


3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna  vad  i  motionen  anförts om att det bör  bli
enklare att registrera företag,


4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna  vad  i  motionen  anförts  om  förenklade  F-
skatteregler,


8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts  om  ett startpaket för
företagare.


1998/99:A215  av  Anne-Katrine  Dunker   och  Patrik
Norinder (m) vari yrkas


3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om förenklade rutiner.


1998/99:A811  av  Lars  Leijonborg  m.fl. (fp)  vari
yrkas


10.  att  riksdagen  som sin mening ger  regeringen
till känna vad i motionen  anförts  om  att alla som
vill skall få F-skattsedel,


11.  att  riksdagen  som  sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts  om  en förenkling
av det regelverk som omgärdar företagande.


Yttrande från annat utskott




Konstitutionsutskottet  har  yttrat  sig i  ärendet.
Yttrandet  (1998/99:KU1y)  fogas som bilaga  2  till
detta betänkande.


Utskottet
Behandling av personuppgifter i
skattemyndigheternas brottsutredande
verksamhet (prop. 34).




Bakgrund




Riksdagen  har beslutat att fr.o.m.  den  1  januari
1998     inrätta      organisatoriskt     fristående
skattebrottsenheter     hos     skattemyndigheterna.
Enheterna skall biträda åklagare vid förundersökning
av  skattebrott  m.m.  Verksamheten  regleras  i  en
särskild lag, lagen om skattemyndigheters  medverkan
i  brottsutredningar, (prop.1997/98:10, bet.  SkU10,
rskr. 70).


Riksdagens  beslut  ingår  i ett åtgärdsprogram mot
den   ekonomiska   brottsligheten   som   regeringen
redovisat    i   en   skrivelse    till    riksdagen
(1997/98:38).  Organisationsförändringen grundar sig
på   Ekobrottsutredningens   rapporter   Effektivare
ekobrottsbekämpning  (Ds  1996:1) och Skattekriminal
(Ds 1997:23).


Skattekriminalregisterutredningen  har bl.a. utrett
vilka register skattebrottsenheterna  har  behov  av
och   vilken   lagreglering   av  registren  som  är
motiverad. I uppdraget har vidare ingått att se över
vilka  ändringar  som  behövs  i skatteregisterlagen
(1980:343) för att underlätta arbetet med att utreda
skattebrott  m.m.  samt  behovet  av  tillgång  till
uppgifter  hos andra myndigheter. I  proposition  34
tar regeringen  ställning  till utredningens förslag
som lämnats i betänkandet (SOU  1998:9) Integritet -
Effektivitet - Skattebrott. Propositionen  behandlar
också     de    förslag    som    lämnats    i    en
departementspromemoria       om       ADB-revisioner
(Fi98/1915).


Propositionen   behandlar   slutligen   också    en
framställning      från      Riksskatteverket     om
kronofogdemyndigheternas  terminalåtkomst  till  det
centrala skatteregistret (Fi98/1895).




Propositionen




Skattebrottsenheterna kommer att inom sitt område ha
samma arbetsuppgifter i fråga  om  brott  som tullen
och polisen har inom sina respektive ansvarsområden.
Det  innebär  att  skattebrottsenheterna kommer  att
hantera en stor mängd  information,  vilken  för att
bli  effektiv  fordrar datorstöd. För att tillgodose
detta behov föreslås  i  propositionen att enheterna
skall  få behandla personuppgifter  automatiserat  i
sin     brottsutredande     verksamhet.     Eftersom
behandlingen  kommer att omfatta integritetskänsliga
uppgifter och kräver  en  högre  skyddsnivå  än  vad
personuppgiftslagen  garanterar  föreslår regeringen
att   riksdagen  antar  en  lag  om  behandling   av
personuppgifter  vid  skattemyndigheters medverkan i
brottsutredningar.




Genom     den     föreslagna     lagen      regleras
skattebrottsenheternas     möjligheter     att     i
underrättelseverksamhet    som    avser    allvarlig
brottslig   verksamhet   (fängelse  i  minst  2  år)
behandla   personuppgifter   helt    eller    delvis
automatiserat  i  särskilda  undersökningar eller  i
underrättelseregister. Skyddet  för den enskilde för
oriktig behandling och integritetsintrång utformas i
princip i enlighet med vad som gäller för polisen.


En särskild undersökning skall  ge  underlag  för
beslut   om   förundersökning   eller  om  särskilda
åtgärder för att förebygga, förhindra eller upptäcka
brott. Underrättelseregister skall  få  föras endast
för   att   ge   underlag   för   sådana   särskilda
undersökningar  som  gäller  allvarlig  brottslighet
samt  för  att  underlätta  tillgången till allmänna
uppgifter  med  anknytning  till  underrättelseverk-
samhet.  Regeringen  föreslår  att   i  en  särskild
undersökning  skall  alla  uppgifter, utom  känsliga
personuppgifter, som är nödvändiga för ändamålet med
undersökningen kunna behandlas. Uppgifter som hänför
sig till personer som inte är  misstänkta  för brott
skall kunna behandlas i en särskild undersökning men
skall då förses med anteckning om detta förhållande.
I ett underrättelseregister skall det endast  finnas
uppgifter om misstänkta personer.


Lagförslaget  föreslås  träda  i  kraft den 1 april
1999.




Motionerna




I motion 1998/99:Sk14 yrkande 1 av Bo Lundgren m.fl.
(m)   yrkas  avslag  på  den  föreslagna  lagen   om
behandling  av  personuppgifter i skattemyndighernas
brottsutredande verksamhet.  Enligt  motionen är det
bl.a. från rättssäkerhetssynpunkt främmande  att  en
viss  typ av brottslighet skall utredas och bekämpas
utanför  det  ordinarie  rättssystemet. Motionärerna
motsätter sig att skattemyndigheterna  ges möjlighet
att i datoriserade register behandla personuppgifter
rörande icke misstänkta personer.


Motion   Sk14   innehåller   även   krav   på   ett
riksdagsuttalande    om    ökade    resurser    till
åklagarväsendet  och domstolsväsendet för att bättre
tillgodose rättsväsendets behov av resurser även för
bekämpningen  av  skattebrott  (yrkande  2).  Vidare
föreslås en översyn  av  de  materiella  reglerna  i
skattelagstiftningen      i      förenklande     och
brottsförebyggande   syfte   och   en   analys    av
skattenivåernas   betydelse  för  brottsutvecklingen
(yrkande 3).


I motion 1998/99:Sk16 yrkande 1 av Mats Odell m.fl.
(kd)   begärs   att   riksdagen   skall   göra   ett
tillkännagivande om de principiella utgångspunkterna
för ekobrottsbekämpningen.  Motionärerna  menar  att
den  brottsutredande  verksamheten egentligen skulle
behöva återföras till polisen.  När  verksamheten nu
kommit  i gång vill motionärerna understryka  vikten
av  att  den   ordinarie  uppbörds-,  kontroll-  och
taxeringsverksamheten  hålls strikt åtskild från det
arbete som pågår inom skattebrottsenheterna.




Utskottets ställningstagande




Skattebrottsenheterna har  tillkommit  för  att lösa
problemen med bristerna i bekämpandet av skattebrott
och  att avlasta polisen från denna typ av speciali-
serade   brottsutredningar.   De  invändningar  från
rättssäkerhetssynpunkt     som    framfördes     mot
organisationsförändringen behandlades  och  bemöttes
ingående  av  skatteutskottet  och justitieutskottet
vid riksdagsbehandlingen, vilka  bl.a.  framhöll att
rättssäkerhetssynpunkterna  tillgodosågs  genom  att
skattebrottsenheterna organisatoriskt inrättades som
fristående    från    skattemyndigheternas    övriga
verksamhet.  Utskottet  underströk  också att frågor
som rörde rättssäkerheten noga borde uppmärksammas i
de       särskilda      utbildningsinsatser      som
omorganisationen   föranledde.   Enligt   utskottets
mening  saknas  det  anledning att i det nu aktuella
ärendet ompröva de ställningstaganden  som gjordes i
samband med den aktuella organisationsförändringen.


Utskottet  instämmer i regeringens uppfattning  att
skattebrottsenheternas         effektivitet        i
brottsbekämpningen är beroende av  att  de  har goda
möjligheter   att   behandla   information   i   sin
verksamhet.   Utskottet   instämmer   också   i  att
skattemyndigheterna,  på  samma  sätt  som polis och
tull,    skall    kunna   behandla   personuppgifter
automatiserat  i  sin   brottsutredande  verksamhet.
Konstitutionsutskottet,   som    yttrat   sig   över
propositionen från bl.a. integritetssynpunkt,  delar
regeringens   bedömning   att   den  brottsutredande
verksamheten  kommer att omfatta integritetskänsliga
uppgifter som fordrar  en  högre  skyddsnivå  än vad
personuppgiftslagen  garanterar och tillstyrker  att
riksdagen  antar den nya  lagen  som  innehåller  de
särbestämmelser    som    är    nödvändiga.   Enligt
konstitutionsutskottets uppfattning uppnås härigenom
en  enhetlig  reglering  vad  avser  behandling   av
personuppgifter     inom     den     brottsutredande
verksamheten. När det gäller frågan om  behandlingen
av uppgifter om personer som inte är misstänkta  för
brott  anser  konstitutionsutskottet att de allmänna
bestämmelserna  för behandling är tillräckligt skydd
för integriteten  och att kravet på anteckning utgör
en   tillfredsställande    lösning   från   integri-
tetssynpunkt.    Skatteutskottet     instämmer     i
konstitutionsutskottets bedömningar.


Det anförda innebär att skatteutskottet tillstyrker
propositionen  i  förevarande  delar  och  avstyrker
motion  SkU14  yrkandena 1, 2 och 3. Som framhållits
innebär  riksdagens   beslut   i   samband  med  att
skattebrottsenheterna infördes ett ställningstagande
rörande   de   principiella   utgångspunkterna   för
bekämpningen   av   skattebrott.  Det   finns   inte
anledning  att  nu  ompröva   dessa  utgångspunkter.
Utskottet avstyrker därmed också motion Sk16 yrkande
1 i här berörd del.




Personuppgiftsombud vid ADB-revision




Bakgrund




Skattemyndigheterna får med stöd  av  taxeringslagen
(1990:324),  skattebetalningslagen  (1997:483)   och
lagen  (1984:151)  om  punktskatter  och  prisregle-
ringsavgifter företa bl.a. revision för att  granska
näringsidkares   bokföring  m.m.  Vid  revision  kan
kontroll behöva göras i ett företags ADB-system. Den
information myndigheten  behöver kan ibland inhämtas
genom att företagets personal  gör  bearbetningar  i
systemet  eller  genom  att  revisorn  tar kopior av
företagets   register   som   sedan   bearbetas   på
myndighetens   dator.   Regler  om  skydd  för   den
personliga integriteten fanns  tidigare  i datalagen
(1973:289).  Reglerna  i datalagen riktade sig  till
den  registeransvarige,  i   regel  den  hos  vilken
revisionen utfördes. De bearbetningar  med registret
som  vid en revision utfördes av granskaren  innebar
enligt  datalagen inte att denne eller den myndighet
vederbörande tjänstgjorde vid blev registeransvarig.
Som komplement  till  reglerna  i  taxeringslagen om
ADB-användning tillkom därför lagen  (1987:1231)  om
automatisk   databehandling  vid  taxeringsrevision,
m.m.   Syftet  med   lagen   var   att   skydda   de
personuppgifter som fanns hos den som granskades vid
en    revision     och     ge    skydd    mot    att
kontrollverksamheten fick en  ur integritetssynpunkt
olämplig   uppläggning.   Datainspektionen    utövar
tillsyn  över  den granskning som görs vid revision,
och myndigheten  kan  meddela  särskilda villkor för
denna.   Föreskrifter   har   utfärdats   av   Data-
inspektionen och Riksskatteverket.


Personuppgiftslagen  har numera  ersatt  datalagen.
Utformningen  av vem som  är  personuppgiftsansvarig
enligt personuppgiftslagen  skiljer sig från vad som
gällde     registeransvarig    enligt     datalagen.
Bedömningen    är    att   skattemyndigheten   eller
tullmyndigheten numera  är  personuppgiftsansvarig i
fråga om de behandlingar som utförs vid revision och
annan granskning av ADB-material.




Propositionen




Lagen     om    automatisk    databehandling     vid
taxeringsrevision        m.m.        har       genom
personuppgiftslagens utformning blivit obehövlig och
föreslås  upphävd.  Personuppgiftslagen  tillgodoser
behovet  av att säkerställa  ett  gott  integritets-
skydd. Regeringen  anser  inte  att det utöver dessa
regler  finns  behov  av särskilda regler  för  ADB-
revision. Det är enligt  regeringen  inte  motiverat
att  vid  behandling av personuppgifter vid revision
införa en skyldighet  för skattemyndigheterna att ha
personuppgiftsombud. En  skattemyndighet kommer dock
att vara oförhindrad att utse personuppgiftsombud om
myndigheten anser att det behövs.




Motionen




I motion 1998/99:Sk14 yrkande 4 av Bo Lundgren m.fl.
(m)   påtalas   att  flera  remissinstanser,   bl.a.
Datainspektionen,  förordat  att skattemyndigheterna
skall ha personuppgiftsombud i syfte att säkerställa
ett  gott integritetsskydd. Motionärerna  delar  den
uppfattningen och anser att regeringen bör få i upp-
drag att återkomma med ett sådant förslag.




Utskottets ställningstagande




Skatteutskottet  instämmer i konstitutionsutskottets
bedömning att det  saknas  behov  av  att  införa en
skyldighet att utse personuppgiftsombud. Reglerna  i
taxeringslagen,        tvångsåtgärdslagen        och
Riksskatteverkets  föreskrifter  om  skydd  för ADB-
lagrad  information och om ADB-säkerhet, tillsammans
med personuppgiftslagens  bestämmelser,  innebär att
det  inte  föreligger  någon  risk  för otillbörligt
intrång i den personliga integriteten  vid  revision
eller  annan  kontroll.  Skatteutskottet tillstyrker
regeringens  förslag  och  avstyrker   motion   Sk14
yrkande 4.




Behandling av känsliga personuppgifter




Propositionen




Personuppgiftslagen innehåller förbud mot behandling
av  känsliga  personuppgifter.  Det  är uppgifter om
ras,  etniskt ursprung, politiska åsikter,  religiös
eller   filosofisk    övertygelse,    medlemskap   i
fackförening,  hälsa  eller  sexualliv. I  fråga  om
polisens   verksamhet  har  undantag   gjorts   från
förbudet att behandla känsliga uppgifter. Regeringen
föreslår att undantag från förbudet även skall göras
vid utredning  om  skattebrott.  Skattemyndigheterna
skall  således  ha  möjlighet att behandla  känsliga
personuppgifter i bl.a. en förundersökning, men inte
i  underrättelseverksamhet,  förutsatt  att  det  är
oundgängligen     nödvändigt    för    syftet    med
behandlingen.




Motionerna




I motion 1998/99:Sk16  yrkande 2 av Mats Odell m.fl.
(kd) yrkas av integritetshänsyn  avslag på förslaget
om undantag från förbudet mot behandling av känsliga
personuppgifter.  Samma  yrkande framförs  i  motion
1998/99:Sk15 yrkande 3 av  Johan Pehrson och Camilla
Dahlin-Andersson (fp).




Utskottets ställningstagande




Skatteutskottet     delar    konstitutionsutskottets
bedömning  att  förslaget   rörande   behandling  av
känsliga personuppgifter från integritetssynpunkt är
tillräckligt       restriktivt.      Skatteutskottet
tillstyrker  regeringens   förslag   och   avstyrker
motionerna Sk16 yrkande 2 och Sk15 yrkande 3.




Utlämnande av personuppgifter som behandlas i
skattemyndigheternas brottsförebyggande verksamhet




Propositionen




Särskilda  bestämmelser om när uppgifter får  lämnas
ut  behövs  enligt   regeringen   bara  i  fråga  om
utlämnande  för framställning av rättsstatistik  och
utlämnande av  uppgifter  till  utlandet.  I  övrigt
skall ett utlämnande bedömas enligt sekretesslagen.




Motionen




Enligt  motion  1998/99:Sk16 yrkande 3 av Mats Odell
m.fl.  (kd)  bör  den   praktiska  tillämpningen  av
reglerna  om  utlämnande  av   personuppgifter  noga
följas upp och utvärderas.




Utskottets ställningstagande




Skatteutskottet     delar    konstitutionsutskottets
bedömning att det inte  finns  någon  anledning  att
befara  att  bestämmelserna  i sekretesslagen medför
att  uppgifter  lämnas ut i för  stor  utsträckning.
Skatteutskottet utgår från att regeringen utan något
särskilt  tillkännagivande   av   riksdagen   följer
verksamheten  även  i detta avseende och tillstyrker
med detta regeringens  förslag  och avstyrker motion
Sk16 yrkande 3.




Utvärdering av skattebrottsenheterna




Bakgrund




När    skattebrottsenheterna    infördes    uttalade
skatteutskottet (bet. 1997/98: SkU10  s. 21) att man
förutsatte   att   regeringen   löpande  följde   de
praktiska  erfarenheterna av den nya  organisationen
och föreslog  de  förbättringar  som kunde komma att
behövas.




Motionen




I motion 1998/99:Sk15 yrkande 1 av Johan Pehrson och
Camilla   Dahlin-Andersson   (fp)   framhålls    att
Folkpartiet   av   rättssäkerhetsskäl   var   mycket
tveksamt      till      förslaget     att     införa
skattebrottsenheter.     Folkpartiet     accepterade
reformen  eftersom regeringens  förslag  innebar  en
kraftig        begränsning        jämfört        med
Ekobrottsutredningens   förslag.  Dessutom  påtalade
skatteutskottet  behovet  av   att  regeringen  noga
följde de praktiska erfarenheterna.  Enligt motionen
bör   regeringen  nu  skyndsamt  redovisa  vad   som
framkommit      vid      en      utvärdering      av
skattebrottsenheterna.




Utskottets ställningstagande




Skatteutskottet  har  tidigare betonat vikten av att
regeringen         löpande        följer         den
organisationsförändring       som      sker      vid
skattemyndigheterna     genom     införandet      av
skattebrottsenheter.   Utskottet   räknar   med  att
regeringen  i  lämpligt  sammanhang  till  riksdagen
redovisar erfarenheterna från verksamheten även utan
att  riksdagen  gör  en särskild begäran härom.  Med
detta avstyrks motion Sk15 yrkande 1.




Övergripande utredning om den personliga
integriteten




Motionen




I motion 1998/99:Sk15 yrkande 2 av Johan Pehrson och
Camilla Dahlin-Andersson  (fp) yrkas att skyddet för
den  enskildes  integritet  skall  ses  över  av  en
parlamentarisk kommitté. Motionärerna framhåller att
även om det kan antas att skattebrottsenheterna  och
i  enskilda fall även andra myndigheter har behov av
en automatiserad  behandling  av  personuppgifter är
det  tydligt  att den totala omfattningen  av  sådan
behandling   kränker    den   enskildes   personliga
integritet.




Utskottets ställningstagande




Frågor   som   rör   skyddet  för   den   personliga
integriteten     tillhör     konstitutionsutskottets
beredningsområde.   Enligt   vad  som   framgår   av
konstitutionsutskottets yttrande i ärendet kommer KU
inom  kort  att  i ett särskilt betänkande  behandla
liknande frågor med  anledning  av motioner från den
allmänna motionstiden 1998. KU förordar  att  motion
Sk15   yrkande   2   avslås   i  avvaktan  på  denna
behandling. Skatteutskottet delar  denna uppfattning
och avstyrker motionen i nämnda del.




Lagförslagen




Förutom  förslaget  till  lag  om  behandlingen   av
personuppgifter vid skattemyndigheternas medverkan i
brottsutredningar    föreslår    regeringen    vissa
ändringar   i   sekretesslagen   (1980:100),   lagen
(1998:620)  om belastningsregister, lagen (1998:621)
om   misstankeregister,    lagen    (1997:1024)   om
skattemyndigheters  medverkan  i  brottsutredningar,
polisdatalagen  (1998:622), förvaltningsprocesslagen
(1971:291),   lagen    (1994:466)    om    särskilda
tvångsåtgärder    i    beskattningsförfarandet   och
skatteregisterlagen (1980:343).  Regeringen föreslår
vidare   att   lagen   (1987:1231)   om   automatisk
databehandling vid taxeringsrevision, m.m. upphävs.


Utskottet tillstyrker lagförslagen.


Regeringen föreslår slutligen att riksdagen beslutar
att  införa  en punkt 8 i 9 kap. 17 § sekretesslagen
(1980:100) enligt  vilken  sekretess skall gälla för
uppgift  om  enskilds  personliga   och   ekonomiska
förhållanden i register som förs av Riksskatteverket
enligt  den  nya  lagen  om behandling av personupp-
gifter    vid   skattemyndigheters    medverkan    i
brottsutredningar.  Utskottet  har uppmärksammat att
numreringen i 9 kap. 17 § sekretesslagen  (i lydelse
enligt  SFS 1998:1441) har blivit fel. Den felaktiga
numreringen  framgår  av  hänvisningen i 7 kap. 18 §
sekretesslagen  (i  lydelse  enligt  SFS  1998:624).
Utskottet  föreslår  att riksdagen  ändrar  punkt  7
(Statens  biografbyrå)   till   punkt   5,  punkt  5
(polisdatalagen) till punkt 6 och punkt 6  (lagen om
misstankeregister) till punkt 7.


Utskottet   tillstyrker   lagförslaget   med  denna
justering.




Motioner från den allmänna motionstiden
1998




Utfärdande av F-skattsedel och startande av företag




Bakgrund




Reglerna  om F-skattsedel infördes den 1 april  1993
(prop. 1991/92:112,  bet.  SkU29). Skattemyndigheten
skall  för varje inkomstår utfärda  skattsedlar  för
preliminär  skatt,  antingen  A-skattsedel  eller F-
skattsedel.     Arbets-    eller    uppdragstagarens
skattsedel    avgör     vem     som    skall    göra
preliminärskatteavdrag och betala  sociala avgifter.
Den  som har F-skattsedel betalar själv  sin  preli-
minära   skatt   och   sina  sociala  avgifter.  Har
mottagaren av ersättning  för arbete en A-skattsedel
skall i stället den som betalar  ut  ersättning göra
skatteavdrag    och    betala    sociala   avgifter.
Skattsedeln avgör däremot inte vilket inkomstslag en
viss ersättning skall hänföras till  vid taxeringen.
Skattsedeln  avgör  inte  heller det arbetsrättsliga
förhållandet.


En arbetsgrupp inom RSV har  i  en rapport (1998:4)
redovisat resultatet av en kartläggning  och  analys
av  praxis i fråga om utfärdande av F-skattsedel.  I
rapporten  föreslås  att begreppet näringsverksamhet
vidgas till att omfatta  personer som, utan att vara
inordnade  i respektive uppdragsgivares  verksamhet,
riktar sig till  ett  flertal uppdragsgivare och har
en affärsidé som innebär  aktivt  sökande av uppdrag
på  den  allmänna marknaden genom annonsering  eller
dylikt.  Utvidgningen   föreslås   ske   genom   att
begreppet           "självständigt          bedriven
förvärvsverksamhet"  i   21   §  kommunalskattelagen
ändras   till  "med  viss  grad  av  självständighet
bedriven förvärvsverksamhet". Arbetsgruppen föreslår
vidare  att   utbildningen   av  handläggare  av  F-
skattefrågor  bör  ses över för  att  åstadkomma  en
snabb, korrekt och enhetlig  bedömning av ansökning-
arna.


I budgetpropositionen för 1999  (volym 1, avsnitt 8
Skattefrågor,  s.  143)  redovisar  regeringen   sin
bedömning att definitionen av näringsverksamhet inte
bör   ändras.   De  genomförda  reformerna  avseende
förutsättningarna  för  utfärdande  av  F-skattsedel
respektive förhandsbesked i taxeringsfrågor  och  de
utbildningsinsatser   som  föreslås  i  ovan  nämnda
rapport bör sammantaget  resultera i en enhetlig och
kompetent handläggning. I  propositionen  sägs bl.a.
att   flera   remissinstanser   framhållit   att  de
tillämpningsproblem  som  iakttagits  inte  har  sin
grund  i  lagtextens  utformning. Även med en ändrad
lagtext skulle en prövning  behöva göras på grundval
av omständigheterna i det enskilda fallet.




Motionerna




I Moderaternas partimotion Sk310  yrkande  7 av Carl
Bildt m.fl. förordas en ordning som innebär  att  F-
skattsedel  bör  tilldelas alla som begär det om det
inte är uppenbart att företagssyftet är oseriöst och
att en särskild kampanj  initieras  i  syfte  att få
fler  intresserade  av  att  starta  företag. Även i
motion Sk801 av Göte Jonsson (m) sägs  att det måste
bli  betydligt  enklare  att  få  F-skattsedel.  Den
normala ordningen måste vara att den  som vill skall
få  F-skattsedel snabbt och utan krångel.  I  motion
Sk802  av  Inga Berggren (m) föreslås en ordning som
innebär  att   en  ansökningsblankett  om  egen  och
förenklad F-skattsedel  årligen  skall  skickas till
alla artonåringar. I motion Sk804 av Ingvar Eriksson
och  Ola  Sundell  (m) uttrycks besvikelse över  att
budgetpropositionen inte innehöll förslag om enklare
regler för att få F-skattsedel. Riksdagen bör enligt
motionen begära förslag  från  regeringen  i frågan.
Frågan tas slutligen också upp i motion A215 yrkande
3  av  Anne-Katrine Dunker och Patrik Norinder  (m).
Här anförs att alla som vill skall ha rätt att få F-
skattsedel  och  att  det skall räcka med en anmälan
till myndigheterna för att starta företag.


I Kristdemokraternas partimotion  N330 yrkande 9 av
Alf  Svensson m.fl. argumenteras likaledes  för  att
alla som  vill  starta  företag  och  som  inte  har
näringsförbud  skall  ha  rätt  att få F-skattsedel.
Enligt motionen innebär den praxis  som utvecklats i
fråga om att få F-skattsedel att alltför  många goda
affärsidéer stupar redan här.


Även i Folkpartiets partimotioner Sk308 yrkande 14,
N332  yrkandena  3, 4 och 8 och A811 yrkande  10  av
Lars Leijonborg m.fl.  förordas  att  alla  som vill
skall  få  F-skattsedel.  Man  menar  i motionen att
regeringen   har   misslyckats   med   att   åtgärda
problemet. Folkpartiet föreslår att ett "startpaket"
för företagare skall finnas tillgängligt på Internet
och på alla skatte- och postkontor.


Yrkanden om förenklingar när det gäller tilldelning
av    F-skattsedel    återkommer    också    i   två
flerpartimotioner.  I  motion Sk811 av Kenth Skårvik
m.fl. (fp, m, kd, c) vill  motionärerna att alla som
så önskar skall tilldelas F-  skattsedel  utan annan
prövning än om näringsförbud föreligger.


I motion N326 yrkande 9 av Per Westerberg och Göran
Hägglund  (m,  kd) yrkas att riksdagen skall  begära
förslag om att F-skattsedel skall tilldelas alla som
begär det om inte  företagssyftet  är  oseriöst. Det
s.k.   självständighetsre-   kvisitet   bör   enligt
motionen  bevakas  genom  uppföljning  i stället för
genom restriktivt beviljande av F-skattsedel.


En    helt   motsatt   uppfattning   i   fråga   om
tilldelningen av F-skattsedel än som framkommit i de
hittills  redovisade motionerna finns i motion Sk812
av  Ingemar  Josefsson  (s).  Motionären  anser  att
Riksskatteverkets    förslag    om    att    utvidga
näringsbegreppet   inte   bör   genomföras.  Det  är
nödvändigt att behålla en strikt  uppdelning  mellan
arbetstagare   och   företagare.   Den   praxis  som
utvecklats  i  fråga  om  F-skattsedeln innebär  ett
skydd  för  de svaga grupperna  på  arbetsmarknaden.
Enligt  motionen   försöker  vissa  företag  kringgå
kollektivavtalen genom  att  säga  upp anställda med
uppmaning att återkomma med F-skattsedel.




Utskottets ställningstagande




De regler om F-skattsedel som infördes  den  1 april
1993  innebär  en  betydande  förenkling  i fråga om
betalningsansvaret för skatter och sociala  avgifter
på  ersättningar  till  uppdragstagare.  Anledningen
till   reformen  var  att  det  i  vissa  fall  hade
uppkommit     osäkerhet     om    vem    som    hade
betalningsansvaret.  Det  kunde  medföra  allvarliga
ekonomiska konsekvenser för  enskilda  personer som,
ofta långt efter det att en ersättning hade betalats
ut,     drabbades     av     betalningsansvar    för
arbetsgivaravgifter   och   preliminär    skatt   på
ersättningen. För att den enskilde skulle slippa att
göra   en   ingående  prövning  infördes  i  stället
ordningen att  en  F-skattsedel kunde utfärdas efter
en  schablonmässig förhandsbedömning.  F-skattsedeln
fungerar     som     ett     förhandsbesked     från
skattemyndigheten om hur den preliminära skatten och
socialavgifterna skall betalas.


Efter kritik om att reglerna för utfärdande av  F-
skattsedlar  ibland  tolkades för restriktivt, bl.a.
på   det  sättet  att  verksamhetens   karaktär   av
näringsverksamhet    ifrågasattes    alltför   ofta,
mjukades  reglerna  upp  den  1 januari 1998  (prop.
1997/98:33, bet. SkU9) för att  göra det lättare för
den som startar en verksamhet att  få  F-skattsedel.
Ändringen innebar att det skall kunna räcka  med att
sökanden  lämnar  uppgifter  som visar att han eller
hon  har  för avsikt att bedriva  näringsverksamhet.
Vid  det tillfället  avstyrkte  utskottet  likartade
motionsyrkanden  som de nu aktuella. Utskottet ansåg
bl.a. att F-skattsedel  inte  skulle  utfärdas  utan
vidare  för  alla som ansökte om en sådan. Utskottet
vidhåller denna uppfattning och anser att det skulle
föra för långt om alla som begär det skulle kunna få
en F-skattsedel.  Risken  för missbruk som omtalas i
motion Sk812 talar också starkt  för  att prövningen
om  den  som  söker en F-skattsedel är näringsidkare
inte får bli alltför  summarisk.  Enligt  utskottets
mening finns det skäl att tro att den uppmjukning av
reglerna för F-skattsedel som genomfördes från den 1
januari 1998 kommer att få positiva effekter och att
det för närvarande inte finns anledning att överväga
ytterligare lättnader.


Utskottet   anser   att   bra   och  lättillgänglig
information  för  nya  småföretagare  är  en  viktig
fråga.  De förslag om förenklingar  och  information
till nystartade  företag  som  tagits  upp  i  några
motioner  faller inom ramen för det pågående arbetet
i den s.k.  förenklingsutredningen (dir. 1996:78 och
dir.  1998:4).   Detta   arbete  omfattar  bl.a.  en
utvärdering  och förenkling  av  skattereglerna  för
enskilda näringsidkare  och delägare i handelsbolag.
Förslagen i motionerna omfattas  också av det arbete
för att undanröja onödiga hinder för  etablering och
tillväxt  i  småföretag  som  den  nyligen avslutade
småföretagardelegationen   (dir.  1996:70)   utfört.
Utskottet  delar också finansministerns  förhoppning
om  att  de pågående  skatteöverläggningarna  skulle
leda  till   reformer,   däribland  förenklingar  på
skatteområdet  (prot.  1998/99:50).  Utskottet  vill
avslutningsvis   lyfta   fram    den    resurs   som
skatteförvaltningen     i     sammanhanget    utgör.
Skatteförvaltningen  gör  olika  insatser   för  att
stödja  nya företag och informera om skattereglerna.
Bl.a. har  en  verksamhet  med skatteinformatörer på
skattemyndigheterna initierats  runt  om  i  landet.
Dessa    ordnar    bl.a.   informationsträffar   för
nystartade     företagare.      Skatteförvaltningens
servicetelefon     är     öppen     dygnet     runt.
Skatteinformation   för   företag   finns   även  på
Riksskatteverkets  hemsida  på  Internet.  Där finns
Riksskatteverkets  föreskrifter och rekommendationer
liksom  deklarationsupplysningar,  nyhetsblad,  m.m.
tillgängligt med möjlighet att söka i fulltext.


Sammanfattningsvis  finner  utskottet att frågor om
förenklingar  för  företagare och  information  till
företagare är väl uppmärksammade  och  att ett till-
kännagivande  från  riksdagen  härom  är obehövligt.
Utskottet   avstyrker  samtliga  motioner  inklusive
motion Sk812  som  får  anses  tillgodosedd  med vad
utskottet anfört.




F-skattsedel till riksdagsledamöter




Motionen




I  motion  Sk809  av  Jan  Backman  (m)  anförs  att
riksdagens     förståelse    för    egenföretagarens
skattesituation  skulle  öka  om riksdagsledamöterna
får F-skattsedel.




Utskottets ställningstagande




Utskottet  tycker  att  det  är  bra  om  riksdagens
ledamöter har goda insikter om företagandets villkor
i allmänhet och särskilt om vilka  skatteregler  som
gäller.  Det  pedagogiska  syftet är emellertid inte
tillräckligt tungt vägande för  att man skall frångå
grundläggande regler om vilka som  skall beviljas F-
skattsedel   och  tilldela  riksdagsledamöterna   F-
skattsedel enbart på grund av deras riksdagsuppdrag.
Utskottet avstyrker därför motion Sk809.




Beräkning av F-skatt




Bakgrund




En schablonmetod för debitering av F-skatt (tidigare
B-skatt)  och  särskild  A-skatt,  som  innebär  att
sådana skatter skall debiteras med utgångspunkt från
den  senast debiterade  slutliga  skatten,  infördes
redan  år 1954. För närvarande gäller att preliminär
F-skatt  och  särskild  A-skatt skall tas ut med ett
belopp motsvarande 110 %  av  den slutliga skatt som
påförts  den  skattskyldige året  före  inkomståret.
Understiger den  slutliga  skatten den ursprungligen
debiterade F-skatten eller särskilda A-skatten skall
preliminär skatt i stället tas ut med 105 %. Den nya
skattebetalningslagen   (prop.   1996/97:100,   bet.
SkU23), innebar inga ändringar i dessa regler.




Motionen




I motion N238 yrkande 16 av Lennart Daléus m.fl. (c)
förordas att den preliminära  F-skatten  bör  sättas
till 100 % av föregående års skatt i stället för att
som i dag schablonmässigt skrivas upp.




Utskottets ställningstagande




Utskottet  avstyrkte  ett  yrkande  om  slopande  av
schablonuppräkningen vid debitering av bl.a. F-skatt
i  samband  med  införandet  av den nya skattebetal-
ningslagen. Utskottet ansåg att schablondebiteringen
gav en förenklad och arbetsbesparande hantering samt
att den förväntade ekonomiska  utvecklingen inte gav
anledning  till  att ändra procentsatsen.  Utskottet
ser ingen anledning  att  ompröva ställningstagandet
och avstyrker motion N238 i motsvarande del.




Förenklad bokföring och deklaration m.m.




Motionerna




Enligt  Centerns  partimotion  N238  yrkande  15  av
Lennart  Daléus  m.fl.   är  det  inte  rimligt  att
egenföretagare som regel måste  anlita  expertis för
att deklarera. I motionen föreslås att det införs en
förenklad   deklaration   för  egenföretagare   utan
anställda.


Även Folkpartiet anser att många småföretagare inte
klarar   att   deklarera  själva.   I   Folkpartiets
partimotioner N332  yrkande 2 och A811 yrkande 11 av
Lars Leijonborg m.fl.  föreslås  att  det  införs en
förenklad   deklaration   för   företagare.   Enligt
motionärerna   bör   det   också   bli  lättare  att
registrera     företag,    t.ex.    via    Internet.
Bokföringsreglerna behöver också förenklas.


Samma uppfattning  redovisas  i flerpartimotionerna
Sk813 av Kenth Skårvik m.fl. (fp, m, kd, c) och N326
yrkande 10 av Per Westerberg och  Göran Hägglund (m,
kd).


I motion Sk803 av Erik Arthur Egervärn  (c)  berörs
småföretagens   kostnader   för   skriftväxling  med
skattemyndigheterna. Motionären föreslår  att  före-
tagens  skriftväxling  skall  få  postbefordras utan
kostnad   alternativt   att   låta   dem  göra   ett
schablonmässigt kostnadsavdrag.




Utskottets ställningstagande




Som   utskottet   redovisat   ovan  beträffande   F-
skattsedlar och startande av företag är förenklingar
för  företagare en fråga som är  uppmärksammad  inom
Regeringskansliet.    Utskottet   erinrar   om   att
regeringen har givit en  särskild utredare i uppdrag
(dir. 1996:78 och dir. 1998:4)  att utvärdera och se
över  regelsystemet  för enskilda näringsidkare  och
delägare   i  handelsbolag.   Förenklingsutredningen
skall bl.a.  överväga  införandet  av  ett förenklat
deklarations-  och  redovisningsförfarande   för  de
allra  minsta  företagen  i fråga om inkomsttaxering
och   redovisning   av   mervärdesskatt.   Uppdraget
innefattar genom tilläggsdirektiven  också frågan om
införandet  av  ett förenklat redovisningsförfarande
även  i  redovisningslagstiftningen.  Arbetet  skall
vara avslutat  den 31 december 1999. Utskottet anser
det  inte  lämpligt   att   föregripa  det  pågående
utredningsarbetet på området utan avstyrker samtliga
berörda motioner.




Revisionsregler och skattetillägg




Bakgrund




Den 1 november 1997 (prop. 1996/97:100,  bet. SkU23)
ändrades revisionsreglerna i syfte att effektivisera
skattekontrollen.    Förslaget   grundade   sig   på
Skatteflyktskommitténs   betänkande  (SOU  1996:79).
Ändringarna innebär att revision kan ske löpande och
hos   tredje   man.   Vidare   får    kassakontroll,
lagerinventering   och   liknande   fysisk  kontroll
företas  i  form  av  s.k.  överraskningsrevisioner.
Reglerna  för tullrevision ändrades  på  motsvarande
sätt.




Motionen




I motion Sk808  yrkandena  1, 2 och 3 av Bo Lundgren
m.fl.    (m)    föreslås    av   integritets-    och
rättssäkerhetsskäl att riksdagen  från den 1 januari
1999  skall återinföra de regler för  skatterevision
som  gällde   för   lagändringen  1997.  Det  gäller
reglerna  om  tredjemansrevision,   revision   under
löpande    period,    underrättelse   om   revision,
tredjemansföreläggande.    Enligt   motionen   skall
reglerna om tullrevision utformas  på samma sätt som
reglerna   för   skatterevision.  Det  innebär   att
tredjemansrevision,  revision  under  löpande år och
överraskningsrevision  inte  skall få förekomma  vid
tullrevision.  Motionärerna föreslår  slutligen  att
reglerna om skattetillägg blir föremål för utredning
och   att   riksdagen    beslutar    att    avskaffa
skattetillägg  avseende periodiseringsfel vid  såväl
direkt som indirekt skatt.




Utskottets ställningstagande




I samband med behandlingen  av det förslag som ledde
till att den nu gällande ordningen  antogs  betonade
skatteutskottet både den skattskyldiges rimliga krav
på    rättssäkerhet    och    integritet   och   att
skattemyndigheterna    fick    lämpliga    resurser,
befogenheter   och  kontrollinstrument   till   sitt
förfogande.   Utskottet    ansåg   vidare   att   av
effektivitetsskäl          möjligheten          till
tredjemansrevision borde återinföras.  Vid misstanke
om   skalbolagstransaktioner  och  bolagsplundringar
borde  enligt  utskottet  skattemyndigheterna  kunna
säkra  uppgifter ur räkenskaperna innan bolaget töms
eller säljs  till  en  s.k. målvakt. Skattemyndighe-
terna  borde  också  kunna   göra   iakttagelser  av
aktuella     förhållanden     i     svårkontrollerad
affärsverksamhet   som  riktar  sig  till   enskilda
konsumenter och där  kvitto  ej  efterfrågas.  Dessa
omständigheter   talade  enligt  utskottet  för  att
skattemyndigheterna  även  borde få en möjlighet att
företa revision av löpande period.  Slutligen  ansåg
utskottet  att  s.k.  överraskningsrevisioner  måste
kunna  tillgripas  i vissa särskilda fall, t.ex. för
kassakontroll,   lagerinventering    och   liknande.
Utskottets   bedömningar  står  sig  alltjämt,   och
utskottet avstyrker motion Sk808 i motsvarande del.


Regeringen tillkallade  i  april  1998  en särskild
utredare    (dir.   1998:34)   för   att   se   över
skattetilläggsinstitutet.  Redovisning  av uppdraget
skall ske före utgången av år 1999. Utskottet  anser
att  det inte är lämpligt att föregripa utredningens
arbete och avstyrker motion Sk808 även i den delen.




Åtgärder mot ekonomisk brottslighet




Motionen




I motion  Sk814  av  Ingemar  Josefsson  och  Sylvia
Lindgren  (s) föreslås att licensavgifter bör prövas
inom speciella  branscher  som  ett sätt att bekämpa
undandragandet  av  skatter  och  avgifter.   Enligt
motionärerna undergrävs solidariteten i samhället om
företag  undandrar  sig skatter och sociala avgifter
och välfärdens finansiering  läggs  på  dem som inte
vill        eller        inte       kan       fuska.
Branschsaneringsutredningens  förslag  om införandet
av en licensavgift, dvs. en miniminivå på  de belopp
som skall betalas i skatt, bör prövas.




Utskottets ställningstagande




Som   redovisas  i  motionen  har  förslag  om  s.k.
licensavgifter    lagts    fram    av    den    s.k.
Branschsaneringsutredningen  (SOU  1996:17  och  SOU
1997:111).   Från  Regeringskansliet  har  utskottet
inhämtat att det för närvarande inte är aktuellt att
föra   fram   förslaget   om   licensavgifter   till
riksdagen.   Remissinstanserna    var    övervägande
negativa  till  förslaget. Kritiken avsåg bl.a.  att
utredningens förslag  inte  skulle ha någon egentlig
effekt  på skatteundandragandet.  Det  kunde  enligt
kritiken  förväntas en anpassning i de branscher där
fusk förekommer  så  att  miniminivån också blev ett
tak  för  skatteinbetalningarna.   Systemet   ansågs
vidare   krångligt  genom  att  det  skulle  fungera
parallellt  med  det  ordinarie  skattesystemet  och
förutsatte   ett   avräkningsförfarande.   Slutligen
skulle  förslaget  onödigtvis peka ut hela branscher
som skattefuskare, vilket skulle drabba även seriösa
företagare  inom  branschen.   Utskottet   kan   mot
bakgrund  av  det  anförda  inte  ställa  sig  bakom
motionärernas  förslag  om ett tillkännagivande till
riksdagen i frågan utan avstyrker motion Sk814.




Taxeringsnämnderna




Gällande ordning




Beslut   i   ett   taxeringsärende   fattas   enligt
taxeringslagen  av  behörig  skattemyndighet.  Vissa
ärenden avgörs i skattenämnd.  Skattenämnden  består
av ordförande, vice ordförande och övriga ledamöter.
Regeringen  eller den myndighet regeringen bestämmer
fastställer   hur    många    övriga   ledamöter   i
skattenämnden   som   skall   finnas    vid    varje
skattekontor.  Skattenämnden  är  enligt  2 kap. 7 §
taxeringslagen beslutsför när ordförande eller  vice
ordförande  och fyra övriga ledamöter är närvarande.
Fler  än  fem övriga  ledamöter  får  inte  delta  i
behandlingen av ett ärende.




Motionen




I  motion Sk815  av  Henrik  Landerholm  (m)  anförs
kritik  mot  sammansättningen av skattenämnderna som
för närvarande  består  av  15  ledamöter  varav fem
kallas  till  tjänstgöring  då nämnden sammanträder.
Enligt  motionen  ger  denna  ordning   utrymme  för
onödigt  godtycke  vid  kallandet  av tjänstgörande.
Motionären  föreslår  ett  system där fem  ledamöter
väljs  till  ordinarie  ledamöter   och   fem   till
suppleanter.




Utskottets ställningstagande




Utskottet  som  behandlat  motsvarande yrkande under
tidigare riksmöten (bet. 1996/97:SkU1 s. 12) bedömer
alltjämt att motionärens farhågor  för  godtycke  är
överdrivna  och  att  det i motionen inte lagts fram
någon omständighet som  motiverar  några ändringar i
nämndemannaorganisationen. Såvitt utskottet  erfarit
har   Finansdepartementet   nyligen   remitterat  en
promemoria  med förslag som syftar till  att  minska
problemen med  inställda  sammanträden och leda till
snabbare och billigare handläggning. Utskottet utgår
från att Finansdepartementet  eller Riksskatteverket
vid behov ( dvs. om man finner  att  organisatoriska
problem  föreligger i den fråga motionären  berör  (
tar de initiativ  som kan anses påkallade. Med detta
avstyrker utskottet motionen.




Uppgift om skatt på lönebesked




Gällande bestämmelser m.m.




För  myndigheter  infördes   genom  SFS  1994:82  en
särskild  bestämmelse  i förordningen  (1969:54)  om
beräkning och redovisning av lönekostnadspålägg, 3 a
§,  om  att  bl.a. sociala  kostnader  bestående  av
lönekostnadspålägg  och  avgift  för  kompletterande
ålderspension   skulle  redovisas  på  lönebeskedet.
Bestämmelsen  trädde   i  kraft  den  1  juni  1994,
ändrades  genom SFS 1995:901  och  upphävdes  den  1
april  1996   genom   SFS   1996:40.   För   privata
arbetsgivare   fanns   ingen   direkt  motsvarighet.
Däremot fanns det i uppbördslagen  en  bestämmelse i
43   §  som  infördes  genom  SFS  1993:1444  (prop.
1993/94:80,   bet.   1993/94:AU6)   om  att  det  på
lönebeskedet  skulle  anges hur stor del  som  avsåg
allmän sjukförsäkringsavgift  och  allmän avgift för
finansiering  av  kontantförmåner vid  arbetslöshet.
Sedermera  ändrades   bestämmelsen   till   allmänna
egenavgifter.   Den   fördes  dock  inte  över  till
skattebetalningslagen och  har därför numera upphört
att gälla.




Motionerna




I motion Sk659 av Berit Adolfsson och Inger René (m)
förespråkas  att  alla skatter  på  inkomster  öppet
redovisas för svenska  löntagare  på  lönebesked och
inkomstuppgifter.


Även i motion Sk660 av Jan Backman (m) talas om att
synliggöra   de  skatter  som  betalas,  och   bl.a.
föreslås  att  den   som  betalar  lön  eller  annan
ersättning skall vara  skyldig  att  redovisa  vilka
arbetsgivaravgifter  och  skatter  som  man dessutom
betalar.


I motionerna Sf215 av Anna Lilliehöök (m) och Sf258
av  Marietta  de  Pourbaix-Lundin  (m) föreslås  att
statliga  arbetsgivare  skall vara skyldiga  att  på
lönebeskedet      redovisa      arbetsgivaravgifter,
löneskatter och andra avgifter.




Utskottets ställningstagande




Utskottet vidhåller (jfr bet. 1997/98:SkU19  s.  25)
sin  tidigare  redovisade  uppfattning  att det inte
finns  någon  anledning att införa ett obligatoriskt
uppgiftslämnande  för  arbetsgivarna, vare sig de är
offentliga eller privata,  och  belasta  dem med det
merarbete  och kostnader ett sådant uppgiftslämnande
medför. Strävandena  bör  tvärtom  vara att så långt
som       möjligt       begränsa      arbetsgivarnas
uppgiftsskyldighet. En ordning  med  redovisning  av
skatter  och  avgifter  på t.ex. lönebesked kan leda
till otydligheter och missförstånd.  När  det gäller
inkomstskatt  kan exempelvis en arbetsgivare  endast
ange den preliminära  skatten  på  lönebeskedet  och
kontrolluppgifter.  Arbetsgivaren  vet nämligen inte
hur  stor den slutliga skatten blir.  Givetvis  står
det  arbetsgivarna   fritt  att  lämna  den  begärda
informationen på lönebeskeden till de anställda, men
då  som  en  frivillig  seviceåtgärd.   Enligt   vad
utskottet  känner  till  är  en  sådan  ordning, som
relativt lätt kan programmeras in i företagets  ADB-
rutiner  vid  löneutbetalning, numera mycket vanlig.
Med     det     anförda      avstyrker     utskottet
motionsyrkandena.




Preliminärskatteavdrag




Motionen




I  motion  Sk816 av Nils-Göran Holmqvist  m.fl.  (s)
påtalas  problem   med   att   det  är  vanligt  att
sjukskrivna  och  pensionärer  med  ersättning  från
försäkringskassan får kvarskatt. Dessa människor har
svårt  att  ekonomiskt klara en kvarskatt  som  blir
följden  av  att  försäkringskassan  drar  för  lite
preliminär skatt.




Utskottets ställningstagande




Reglerna  om skatteavdrag  måste  av  administrativa
skäl bygga  på  schabloner.  Nuvarande regler medför
att skatteavdraget ofta blir för lågt när ersättning
avseende  en  och  samma månad betalas  ut  av  både
arbetsgivare och försäkringskassa.  Problemet hänger
samman med att den ene utbetalaren inte  vet vad den
andre  utbetalaren  kommer  att betala ut eller  har
betalat ut. Utskottet bedömer  att  de  problem  som
motionärerna  tar  upp till stor del är individuella
och  därmed svåra att  lösa  med  generella  regler.
Utskottet  vill  dock peka på att det är möjligt för
den som vill undvika kvarskatt att begära ett större
preliminärskatteavdrag  än som skulle bli fallet med
avdrag enligt tabell.




Deklarationstidpunkt




Gällande bestämmelser




Enligt   2   kap.   28   §   lagen   (1990:325)   om
självdeklaration    och   kontrolluppgifter    skall
förenklad självdeklaration  lämnas  senast den 2 maj
under   tax-eringsåret.   Särskild  självdeklaration
skall  normalt  lämnas  senast  den  31  mars  under
taxeringsåret.




Motionen




I motion Sk805 yrkande 1 av Marie Engström m.fl. (v)
föreslås  att  sista  inlämningsdag   för  förenklad
deklaration   bör  vara  den  31  mars  under   tax-
eringsåret.




Utskottets ställningstagande




Skattekontrollutredningen  har i sitt slutbetänkande
bl.a. föreslagit att den 2 maj taxeringsåret blir en
gemensam  deklarationsdag  för   alla  deklarations-
skyldiga,  såväl  fysiska  som  juridiska  personer.
Utredningens  förslag, som alltså  går  i  en  annan
riktning än vad  motionären föreslagit, övervägs för
närvarande inom Regeringskansliet.  Utskottet  anser
det inte lämpligt att föregripa regeringens slutliga
ställningstagande utan avstyrker motion Sk805 i  här
berörd del.




Avgift vid försenad deklaration




Gällande ordning




Enligt  15 kap. 6 § skattebetalningslagen (1997:483)
tas förseningsavgift  ut  med 1 000 kr om den som är
skyldig   att  lämna  skattedeklaration   eller   en
periodisk  sammanställning   inte   gjort  det  inom
föreskriven tid.




Motionen




I motion N326 yrkande 33 av Per Westerberg och Göran
Hägglund  (m,  kd)  anförs  att det är oskäligt  att
förseningsavgiften   är  lika  stor   oberoende   av
förseningens längd och  vilka belopp som deklareras.
Avgiften vid försenad deklaration bör därför slopas.




Utskottets ställningstagande




När förseningsavgiften infördes  uttalade  utskottet
att      en      avgift     behövdes     för     att
redovisningshandlingarna  skall  komma in i rätt tid
och  skattemyndigheterna  kunna göra  en  snabb  och
korrekt avstämning av skattekontona. Utskottet ansåg
också att förseningsavgiften av praktiska skäl borde
ges en lättillämpad utformning, vilket en avgift med
ett fast belopp hade (bet. 1996/97:SkU23). Utskottet
vidhåller  denna uppfattning  och  avstyrker  motion
N326 i motsvarande del.




Skattebetalningsdag




Gällande ordning




Enligt 16 kap.  3 § skattebetalningslagen gäller att
skatten anses betald den dag betalningen bokförts på
skattemyndighetens konto. Före skattereformen gällde
att  skatten  ansågs   betald  den  dag  inbetalning
skedde.




Motionen




I motion N238 yrkande 5  av Lennart Daléus m.fl. (c)
begärs ett tillkännagivande  om  att  skatten  skall
anses betald den dag inbetalning skett.




Utskottets ställningstagande




Utskottet  har  behandlat  och  avstyrkt motsvarande
yrkande  i  sina  av riksdagen godkända  betänkanden
1996/97:SkU23 och 1997/98:SkU24. Utskottet vidhåller
uppfattningen vad gäller  skattebetalningsdag - dvs.
vid vilken tidpunkt en skattebetalning  skall  anses
ha skett - att det är en fördel att ha en ordning på
skatteområdet som stämmer överens med civilrättsliga
principer   och   hur   betalningar   görs  i  andra
sammanhang.  Till  saken  hör  också att det  numera
införts möjligheter som inte fanns  innan att betala
skatten  genom bankgiro. Härigenom har  tidsåtgången
minskat för  den  som föredrar denna betalningsform.
Därmed avstyrks motion N238 i motsvarande del.




Inbetalning av kvarskatt




Gällande bestämmelser m.m.




Enligt    16    kap.    6    §     första    stycket
skattebetalningslagen   (1997:483)   skall   obetald
slutlig  skatt  betalas  senast den förfallodag  som
infaller närmast efter det  att  90  dagar  har gått
från  den dag då ett grundläggande beslut om slutlig
skatt fattades.  Enligt andra stycket samma paragraf
är  motsvarande  frist  beträffande  skatt  som  har
bestämts  genom  omprövningsbeslut   30  dagar.  Det
ankommer  på den skattskyldige själv att  betala  in
obetald  slutlig   skatt.   Arbetsgivarens  tidigare
medverkan i betalningen av kvarstående  skatt slopa-
des    i    och    med   införandet   av   den   nya
skattebetalningslagen  (prop.  1996/97:100 s. 358 f.
bet. SkU23 s. 234(235).




Motionen




I motion Sk805 yrkandena 2 och 3  av  Marie Engström
m.fl. (v) begärs förslag om ett återinförande av den
tidigare  betalningstiden  för  kvarskatten,  liksom
skyldigheten  för arbetsgivaren att  betala  in  den
anställdes  kvarskatt.   Den   nuvarande   ordningen
ställer  enligt  motionärernas  mening  till problem
speciellt för barnfamiljer, då slutet av året oftast
innebär stora påfrestningar för familjeekonomin.




Utskottets ställningstagande




Mot  bakgrund  av att kvarskatterna under 1990-talet
fortlöpande har minskat och att de skattskyldiga med
förenklad deklaration numera redan på den förtryckta
deklarationsblanketten  får  tydligt  besked om sina
skatteförhållanden  anser  utskottet  att  det  inte
finns  något  skäl  att  ånyo  pålägga arbetsgivarna
skyldigheten    att    betala   in   de   anställdas
kvarskatter. Ett återinförande  av  denna skyldighet
skulle     dessutom     passa     dåligt     in    i
skattekontosystemet     och     ge    upphov    till
administrativt  merarbete.  Liksom   tidigare  anser
utskottet  att  betalningsfristen  på  90   dagar  i
normalfallet  är  väl  avvägd.  Utskottet  avstyrker
följaktligen motionen i nu behandlade delar.




Dröjsmålsränta i skattemål




Gällande bestämmelser




I  samband  med  införandet  av  skattekontosystemet
avskaffades  de tidigare pålagorna  dröjsmålsavgift,
respitränta och diverse andra ränteformer. I stället
infördes i 19  kap.  4(11  §§  skattebetalningslagen
(1997:483) en enhetlig kostnadsränta  på  tre  olika
nivåer  beroende  på  dels  det  bristande beloppets
storlek,   dels   hur   lång   tid  det  dröjt   med
betalningen.




Motionen




I motion Sk810 av Kerstin Heinemann  m.fl.  (fp,  m,
kd,    c)    föreslås   att   om   skattemyndigheten
ifrågasätter en  deklaration  bör möjligheten att ta
ut  dröjsmålsränta  på  i  efterhand   påförd  skatt
begränsas till ett år.




Utskottets ställningstagande




Utskottet  har  behandlat motsvarande yrkande  under
tidigare riksmöten  (jfr  bet. 1997/98:SkU19 s. 23).
Utskottet vidhåller sin tidigare  ståndpunkt  att en
sådan  begränsning  av räntepåföringen bakåt i tiden
som föreslås i motionen  skulle  strida  mot  själva
syftet  med räntepåföringen, som är att fungera  som
en påtryckning  att  betala skatten i rätt tid. Även
av kredit- och rättviseskäl bör en sådan begränsning
som föreslås i motionen  inte  komma  i  fråga.  Mot
bakgrund  av  vad  nu  anförts  avstyrker  utskottet
motion Sk810.




Avdrag för kostnader för fullgörande av uppdraget
som riksdagsledamot




Bakgrund m.m.




En  riksdagsledamot  kan  enligt kommunalskattelagen
yrka  avdrag  för  de  särskilda   omkostnader   som
uppdraget   för  med  sig  och  som  inte  täcks  av
resekostnads-  och  traktamentsersättning.  Avdragen
skall  på  skattemyndighetens  begäran kunna styrkas
med kvitton. Riksdagen (bet. 1988/89:KU39)  uttalade
våren  1989  i samband med ett ställningstagande  om
ökat  ekonomiskt   stöd  till  riksdagens  ledamöter
angelägenheten av att  skattemyndigheterna  för  att
åstadkomma största möjliga rättvisa och likformighet
vid    riksdagsledamöternas   taxeringar   behandlar
ledamöterna mer likvärdigt när det gäller avdrag för
kostnader för riksdagsuppdraget.




Motionen




I motion  K263  av Jan Backman (m) påtalas att sedan
riksdagen  senast   uttalade   sig   i   frågan   om
riksdagsledamöternas   taxeringar  har  ledamöternas
ersättningar       ändrats,      skatteförvaltningen
omorganiserats   och   mediernas    intresse   ökat.
Likformigheten är viktig och frågan vad som kan vara
avdragsgilla   kostnader   bör   belysas  från   den
utveckling  som  skett  i samhället.  Riksdagen  bör
uppdra  åt  förvaltningsstyrelsen   att  lägga  fram
förslag   till   uttalande  om  riksdagsledamöternas
avdragsrätt.




Utskottets ställningstagande




Det  riksdagsuttalande  våren  1989  som  motionären
refererar  till gjordes enligt utskottets mening vid
en tidpunkt,  då  behovet  av vägledning beträffande
vilka  kostnader  för  riksdagsuppdraget   som   var
avdragsgilla  var  betydligt  större  än  vad som är
fallet  i  dag.  Regeringsrätten hade vid tillfället
relativt nyligen i en dom (RÅ 1986 ref. 130), vilken
refereras   i  konstitutionsutskottets   betänkande,
fastslagit  att   ett   uppdrag  som  riksdagledamot
omfattade inte bara arbetet som utförs i samband med
riksdagens verksamhet i formell  mening  utan  också
utanför   riksdagen,   i   den  egna  valkretsen,  i
partiorganisationen     samt    i    samband     med
kontaktverksamhet med enskilda  och  organisationer.
Genom flera regeringsrättsavgöranden är  osäkerheten
om   ledamöternas   kostnadsavdrag  i  dag  avsevärt
mindre. Riksdagens förvaltningskontor  sammanställer
som  service till ledamöterna information  om  vilka
kostnader för uppdraget som är avdragsgilla.


Det   är  enligt  utskottet  främst  olikheter  i
skattemyndigheternas           hantering          av
riksdagsledamöternas kostnadsersättning som påtalats
under  senare  tid.  Vissa skattemyndigheter  godtar
kostnadsavdrag upp till kostnadsersättningens belopp
utan  att  ledamoten  behöver  visa  kvitton.  Andra
myndigheter   kräver  att   ledamöterna   verifierar
samtliga avdrag.  De  nämnda förhållandena är enligt
utskottets bedömning väl kända i skatteförvaltningen
och bör lösas utan riksdagens inblandning.


Sammanfattningsvis finns  enligt  utskottets mening
inget behov av ett sådant uttalande  från  riksdagen
som förespråkas i motionen. Den avstyrks därför.




Folkbokföring av barn




Gällande ordning m.m.




Huvudregeln  i  6  kap.  13 § föräldrabalken är  att
vårdnadshavarna  endast  gemensamt   kan   företräda
barnet. Enligt 30 § folkbokföringslagen åligger  det
följaktligen   båda   vårdnadshavarna   att   anmäla
flyttning av barnet. Riksdagen antog hösten 1997  en
proposition  om  folkbokföringslagens  överklagande-
regler (prop. 1997/98:9, bet. SkU5) som även berörde
frågan  om  folkbokföringen  av  barn. Propositionen
innebar att en vårdnadshavare inte  skulle  ges rätt
att  mot  den andre vårdnadshavarens vilja överklaga
ett beslut  som rör barnets folkbokföring. Frågan om
barns folkbokföring  ansågs  inte vara så särpräglad
att   det   fanns   skäl  att  göra  undantag   från
huvudregeln i föräldrabalken.




Motionen




I  motion  Sk902  av  Tanja   Linderborg  m.fl.  (v)
föreslås en lagändring på så sätt  att  en  förälder
vid  gemensam  vårdnad  skall  ha rätt att överklaga
eller begära ändring av barnets  folkbokföring  även
när den andra föräldern är nöjd med beslutet.




Utskottets ställningstagande




Enligt   utskottets   mening   skulle  det  innebära
avsevärda   svårigheter  med  överklaganderätt   för
föräldrarna var  för sig. Barnets talan skulle kunna
komma att skifta beroende  på vem av föräldrarna som
för   talan.   I   dag   gäller   vidare    att   en
flyttningsanmälan   alltid   skall   göras  av  båda
vårdnadshavarna gemensamt. Ett införande av en sådan
överklagandemöjlighet som motionären föreslår  borde
också   medföra  att  dessa  regler  ändras  så  att
flyttningsanmälan    för   barnet   kan   göras   av
vårdnadshavarna var för  sig.  Utskottet ställer sig
mycket tveksamt till en sådan ordning  eftersom  det
är   en   stor   risk  för  motstridiga  flyttnings-
anmälningar.   Utskottet    vill    framhålla    att
bosättningen  alltid skall bedömas efter de faktiska
omständigheterna. När föräldrar är oeniga om barnets
bosättning har  vardera  föräldern  alltid möjlighet
att förse skattemyndigheten med den information  som
vederbörande  anser relevant för prövningen. Med det
anförda avstyrker utskottet motion Sk902.




Folkbokföring av studerande




Gällande ordning




En elev under 18  år  som har sitt egentliga hemvist
tillsammans med föräldrar eller andra anhöriga anses
bosatt  där  även  om han  eller  hon  på  grund  av
skolgången regelmässigt tillbringar sin dygnsvila på
annan fastighet (11  §).  Detsamma  gäller  elev som
fyllt  18  år  så länge studierna avser grund- eller
gymnasieskola eller motsvarande. En vuxen studerande
skall folkbokföras  där han regelmässigt tillbringar
sin dygnsvila enligt  samma  regler  som  gäller för
andra  vuxna.  Om  den studerande veckopendlar  till
studieorten och därigenom anses ha dubbel bosättning
skall han vara folkbokförd  där  han med hänsyn till
övriga  omständigheter  får anses ha  sin  egentliga
hemvist.




Motionen




I motion Sk901 av Viviann  Gerdin  (c)  föreslås att
studerande  själva skall få avgöra folkbokföringsort
med hänsyn till sina privata förhållanden.




Utskottets ställningstagande




Folkbokföringen  skall  bedömas  efter  de  faktiska
omständigheterna. Någon valfrihet i fråga om  var en
person  skall  vara  folkbokförd  finns med några få
undantag  inte.  Tillräckliga skäl att  utöka  detta
undantag med studerande föreligger enligt utskottets
uppfattning inte. Motionen avstyrks därför.




Översyn av folkbokföringen




Motionen




I motion Sk903 yrkande  1 av Rune Berglund och Berit
Andnor  (s)  anförs att det  behövs  en  översyn  av
folkbokföringslagen  för  att  utröna om det går att
skapa klara regler och möjligheter  för kommuner och
myndigheter   att   övervaka  och  beivra  uppenbart
missbruk av folkbokföringen.




Utskottets ställningstagande




Kommuner och landsting  har  i dag en skyldighet att
underrätta skattemyndigheten om  det finns anledning
att anta att någon har fel adress i folkbokföringen.
Dessa    uppgifter    ligger    till    grund    för
bosättningskontroll. Inom skatteförvaltningen  pågår
för    närvarande   ett   projekt   för   förbättrad
bosättningskontroll inom folkbokföringsverksamheten.
Målet för projektet är att stärka kontrollfunktionen
och  skapa  underlag  för  effektivare  metoder  för
kontrollen.  En  fråga som prioriteras är samarbetet
med  andra  myndigheter.  Utskottet  anser  mot  den
anförda bakgrunden att det för närvarande inte finns
anledning att  göra  en  sådan  översyn som begärs i
motionen. Motionen avstyrks därmed.




Folkbokföringsdag




Bakgrund




Den 1 november var tidigare mantalsskrivningsdag.  I
och  med  den  nya  folkbokföringslagen  avskaffades
mantalsskrivningen   och   ersattes   av   begreppet
folkbokföring. Folkbokföring sker löpande under året
och  någon  viss  folkbokföringsdag finns inte.  Som
huvudregel  gäller  vid   flyttning  den  nya  folk-
bokföringen fr.o.m. flyttningsdagen.  Något skäl att
ha   en   viss  folkbokföringsdag  finns  inte   för
folkbokföringsverksamheten.  Det  finns dock fortfa-
rande  i  t.ex.  kommunalskattelagen  och  lagen  om
allmän  försäkring kvar vissa bestämmelser  som  tar
sikte på folkbokföringen den 1 november.




Motionen




I motion  Sk903 yrkande 2 av Rune Berglund och Berit
Andnor (s) anförs att det finns anledning att utreda
frågan om huruvida  folkbokföringsdag skall vara den
1 januari i fortsättningen.  Skälen för att ha den 1
november  som  folkbokföringsdag   existerar  enligt
motionärerna inte längre.




Utskottets ställningstagande




Utskottet  har  under flera år avstyrkt  motsvarande
yrkanden  -  senast  i  det  av  riksdagen  godkända
betänkandet 1997/98:SkU5.  Utskottet  har framhållit
att mantalsskrivningsdagen avskaffades  med  den nya
folkbokföringslagen.       Det      finns      ingen
folkbokföringsdag, även om det  i  vissa lagar finns
kvar  bestämmelser  som tar sikte på folkbokföringen
den 1 november. Utskottet  gör  inte  nu någon annan
bedömning  och avstyrker motion Sk903 i  motsvarande
del.


Hemställan
Utskottet hemställer


1.     beträffande      behandling      av
personuppgifter      i      skattemyndigheternas
brottsutredande verksamhet


att riksdagen med bifall till proposition 1998/99:34 i denna
del  samt med avslag på motionerna  1998/99:Sk14
yrkandena  1-3 och 1998/99:Sk16 yrkande 1 godtar
regeringens förslag,


res. 1 (m) - delvis


2.  beträffande   personuppgiftsombud  vid
ADB-revision


att riksdagen med bifall till proposition 1998/99:34 i denna
del  samt  med  avslag  på  motion  1998/99:Sk14
yrkande 4 godtar regeringens förslag,


res. 2 (m)


3. beträffande behandling av känsliga personuppgifter


att  riksdagen  med  bifall   till   proposition
1998/99:34  i  denna  del  samt  med  avslag  på
motionerna    1998/99:Sk16    yrkande    2   och
1998/99:Sk15   yrkande   3   godtar  regeringens
förslag,


res. 3 (kd) - delvis


4.      beträffande     utlämnande      av
personuppgifter       som       behandlas      i
skattemyndigheternas          brottsförebyggande
verksamhet


att riksdagen med bifall till  proposition1998/99:34 i denna
del  samt  med  avslag  på  motion  1998/99:Sk16
yrkande 3 godtar regeringens förslag,


res. 4 (kd)


5.      beträffande     utvärdering     av
skattebrottsenheterna


att riksdagen avslår motion 1998/99:Sk15 yrkande 1,


6. beträffande  övergripande  utredning om
den personliga integriteten


att riksdagen avslår motion 1998/99:Sk15 yrkande 2,


7. beträffande lagförslagen


att riksdagen till följd av vad ovan anförts och hemställts


dels antar de i proposition 1998/99:34 framlagda
förslagen till


1.  lag  om  behandling  av personuppgifter  vid
skattemyndigheters          medverkan          i
brottsutredningar,


2.   lag  om  ändring  i  lagen  (1998:620)   om
belastningsregister,


3.  lag   om   ändring  i  lagen  (1998:621)  om
misstankeregister,


4. lag om ändring  i lagen (1998:624) om ändring
i sekretesslagen (1998:100),


5.  lag  om  ändring  i   lagen  (1997:1024)  om
skattemyndigheters          medverkan          i
brottsutredningar,


6. lag om ändring i polisdatalagen (1998:622),


7.  lag  om upphävande av lagen  (1987:1231)  om
automatisk databehandling vid taxeringsrevision,
m.m.,


8.  lag om  ändring  i  förvaltningsprocesslagen
(1971:291),


9.  lag   om   ändring  i  lagen  (1994:466)  om
särskilda            tvångsåtgärder            i
beskattningsförfarandet,


10.   lag   om   ändring  i  skatteregisterlagen
(1980:343),


dels   antar   det   i  proposition   1998/99:34
framlagda förslaget till  lag om ändring i lagen
(1998:1441)  om  ändring i lagen  (1998:624)  om
ändring i sekretesslagen (1980:100) med följande
ändring i 9 kap. 17 §:


-----------------------------------------------------
Regeringens förslag        Utskottets förslag
-----------------------------------------------------


9 kap.


17 §
-----------------------------------------------------


Sekretess gäller för uppgift om enskilds personliga
och ekonomiska förhållanden, om inte annat följer av
18 §


1.    i    utredning   enligt   bestämmelserna   om
förundersökning i brottmål,


2.  i  angelägenhet,   som   avser   användning  av
tvångsmedel  i  sådant mål eller i annan  verksamhet
för att förebygga brott,


3. i angelägenhet  som  avser  registerkontroll och
särskild personutredning enligt säkerhetsskyddslagen
(1996:627),


4.     i     åklagarmyndighets,    polismyndighets,
skattemyndighets,      Statens      kriminaltekniska
laboratoriums, tullmyndighets eller kustbevakningens
verksamhet  i  övrigt  för  att förebygga,  uppdaga,
utreda eller beivra brott,
-----------------------------------------------------
5. i register som förs av   5.       i       Statens
Rikspolisstyrelsen enligt  biografbyrås   verksamhet
polisdatalagen (1998:622)  att               biträda
eller   som   annars  be-  Justitiekanslern,  allmän
handlas  där  med stöd av  åklagare            eller
samma lag,                 polismyndighet          i
brottmål,
6.  i  register som förs
enligt  lagen  (1998:621)   6.  i  register som förs
om misstankeregister,      av     Rikspolisstyrelsen
enligt     polisdatalagen
7.       i       Statens  (1998:622)    eller   som
biografbyrås   verksamhet  annars  behandlas där med
att               biträda  stöd av samma lag,
Justitiekanslern,  allmän
åklagare            eller   7.  i  register som förs
polismyndighet          i  enligt  lagen  (1998:621)
brottmål,                  om misstankeregister,
-----------------------------------------------------
8.  i  register  som förs av Riksskatteverket enligt
lagen (1999:000) om  behandling  av  personuppgifter
vid skattemyndigheters medverkan i brottsutredningar
eller  som  annars behandlas där med stöd  av  samma
lag, om det inte  står klart att uppgiften kan röjas
utan att den enskilde  eller  någon honom närstående
lider skada eller men.


Sekretess  gäller  i verksamhet, som avses i första
stycket, för anmälan  eller  utsaga från enskild, om
det  kan  antas  att fara uppkommer  för  att  någon
utsätts  för  våld eller  annat  allvarligt  men  om
uppgiften röjs.


Utan  hinder av sekretessen får uppgift lämnas till
enskild  enligt  vad  som föreskrivs i den särskilda
lagstiftningen om unga  lagöverträdare  och i säker-
hetsskyddslagen (1996:627) samt i förordning som har
stöd  i  denna  lag. Utan hinder av sekretessen  får
uppgift vidare lämnas ut enligt vad som föreskrivs i
lagen     (1998:621)      om      misstankeregister,
polisdatalagen  (1998:622) och lagen  (1999:000)  om
behandling av personuppgifter vid skattemyndigheters
medverkan i brottsutredningar  samt  i  förordningar
som har stöd i dessa lagar.


I   fråga  om  uppgift  i  allmän  handling  gäller
sekretess i högst sjuttio år.
-----------------------------------------------------
res. 1 (m) - delvis


res. 3 (kd) - delvis


8. beträffande utfärdande av F-skattsedel
och startande av företag


att  riksdagen  avslår  motionerna  1998/99:Sk310 yrkande 7,
1998/99:Sk801,   1998/99:Sk802,   1998/99:Sk804,
1998/99:A215 yrkande 3, 1998/99:N330  yrkande 9,
1998/99:Sk308 yrkande 14, 1998/99:N332 yrkandena
3,   4   och   8,   1998/99:A811   yrkande   10,
1998/99:Sk811,   1998/99:N326   yrkande   9  och
1998/99:Sk812,


res. 5 (m, kd)


9.     beträffande    F-skattsedel    till
riksdagsledamöter


att riksdagen avslår motion 1998/99:Sk809,


10. beträffande beräkning av F-skatt


att riksdagen avslår motion 1998/99:N238 yrkande 16,


res. 6 (m, kd, c)


11. beträffande  förenklad  bokföring  och
deklaration m.m.


att  riksdagen  avslår motionerna 1998/99:N238  yrkande  15,
1998/99:N332 yrkande 2, 1998/99:A811 yrkande 11,
1998/99:Sk813,  1998/99:N326   yrkande   10  och
1998/99:Sk803,


res. 7 (m)


res. 8 (kd, c)


12.    beträffande   revisionsregler   och
skattetillägg


att riksdagen avslår motion 1998/99:Sk808 yrkandena 1-3,


res. 9 (m)


13.  beträffande  åtgärder  mot  ekonomisk
brottslighet


att riksdagen avslår motion 1998/99:Sk814,


14. beträffande taxeringsnämnderna


att riksdagen avslår motion 1998/99:Sk815,


res. 10 (m)


15.  beträffande   uppgift   om  skatt  på
lönebesked


att     riksdagen     avslår    motionerna    1998/99:Sk659,
1998/99:Sk660, 1998/99:Sf215 och 1998/99:Sf258,


res. 11 (m)


16. beträffande preliminärskatteavdrag


att riksdagen avslår motion 1998/99:Sk816,


17. beträffande deklarationstidpunkt


att riksdagen avslår motion 1998/99:Sk805 yrkande 1,


res. 12 (v)


18.   beträffande  avgift   vid   försenad
deklaration


att riksdagen avslår motion 1998/99:N326 yrkande 33,


19. beträffande skattebetalningsdag


att riksdagen avslår motion 1998/99:N238 yrkande 5,


res. 13 (m, kd, c)


20. beträffande inbetalning av kvarskatt


att riksdagen avslår motion 1998/99:Sk805 yrkandena 2 och 3,


res. 14 (v)


21.    beträffande     dröjsmålsränta    i
skattemål


att riksdagen avslår motion 1998/99:Sk810,


res. 15 (m, kd)


22. beträffande avdrag  för  kostnader för
fullgörande av uippdraget som riksdagledamot


att riksdagen avslår motion 1998/99:K263,


23. beträffande folkbokföring av barn


att riksdagen avslår motion 1998/99:Sk902,


24.    beträffande    folkbokföring     av
studerande


att riksdagen avslår motion 1998/99:Sk901,


25.       beträffande      översyn      av
folkbokföringen


att riksdagen avslår motion 1998/99:Sk903 yrkande 1,


26. beträffande folkbokföringsdag


att riksdagen avslår motion 1998/99:Sk903 yrkande 2.


Stockholm den 16 februari 1999




På skatteutskottets vägnar




Arne Kjörnsberg






I beslutet har deltagit:  Arne  Kjörnsberg  (s),  Bo
Lundgren   (m),  Lisbeth  Staaf-Igelström  (s),  Per
Rosengren (v),  Holger Gustafsson (kd), Carl Fredrik
Graf (m), Per Erik  Granström (s), Carl Erik Hedlund
(m),  Ulla  Wester  (s),  Lena  Sandlin  (s),  Marie
Engström  (v),  Helena   Höij   (kd),   Marietta  de
Pourbaix-Lundin  (m),  Yvonne  Ruwaida  (mp),   Rolf
Kenneryd (c) och Lars U Granberg (s).


Reservationer
1. Behandling av personuppgifter i
skattemyndigheternas brottsutredande
verksamhet (mom. 1 och mom. 7 i motsvarande
del) - m




Bo  Lundgren  (m),  Carl Fredrik Graf (m), Carl Erik
Hedlund (m) och Marietta de Pourbaix-Lundin (m) har




dels anfört följande:




Enligt   Moderata  samlingspartiets   mening   skall
skattebrott  som  all annan brottslighet bekämpas så
effektivt  som möjligt  men  inte  på  bekostnad  av
grundläggande  rättssäkerhetskrav. Det är väsentligt
att  gränslinjen   mellan   fiskal   verksamhet  och
brottsutredande    verksamhet   upprätthålls.    Det
framstår för oss som  främmande att låta viss typ av
brottslighet  utredas  och   bekämpas   utanför  det
ordinarie  rättssystemet.  Vi  motsatte  oss  därför
inrättandet  av  särskilda  skattebrottsenheter  hos
skattemyndigheterna. Av hänsyn  till  den personliga
integriteten avvisar vi nu också regeringens förslag
till   lag   om  behandling  av  personuppgifter   i
skattemyndigheternas   brottsutredande   verksamhet.
Förslaget  innebär  bl.a. att skattemyndigheterna  i
underrättelseverksamhet        skall        behandla
personuppgifter  beträffande  personer som det  inte
föreligger någon brottsmisstanke  mot.  Vi motsätter
oss  detta  liksom  vi  tidigare  av integritetsskäl
motsatte oss att polisen och tullen skulle få sådana
möjligheter.   Orsaken   till  att  utredningar   om
ekonomiska brott många gånger är bristfälliga är som
regel   brist   på   resurser   och   kompetens.   I
Moderaternas  budgetalternativ tillfördes  domstols-
och åklagarväsendet  ökade  resurser  för  att bl.a.
möjliggöra   rekrytering   av   fler   åklagare  och
anlitande  av  särskild  expertis  på  konsultbasis.
Utöver  denna  resursförstärkning  förordar  vi  att
initiativ   snarast   tas   till   en   översyn   av
skattelagstiftningen      i      förenklande     och
brottsförebyggande   syfte.  Översynen   bör   också
innefatta en analys av skattenivåernas betydelse för
skattebrottsutvecklingen.




dels vid moment 1 och  moment  7  i  motsvarande del
hemställt:


1. beträffande behandling av personuppgifter i
skattemyndigheternas brottsutredande verksamhet


att  riksdagen med bifall till motion  1998/99:Sk14  yrkandena
1-3 och  med  anledning  av  motion 1998/99:Sk16
yrkande 1 avslår proposition 1998/99:34  i denna
del och som sin mening ger regeringen till känna
vad ovan anförts,


7. beträffande lagförslagen i motsvarande del


att  riksdagen  till  följd  härav avslår de vid
propositionen fogade förslagen till


1.  lag  om  behandling  av personuppgifter  vid
skattemyndigheters          medverkan          i
brottsutredningar,


2.   lag  om  ändring  i  lagen  (1998:620)   om
belastningsregister,


3.  lag   om   ändring  i  lagen  (1998:621)  om
misstankeregister,


4. lag om ändring  i lagen (1998:624) om ändring
i sekretesslagen (1998:100),


5. lag om ändring i  lagen (1999:000) om ändring
i lagen (1998:624) om  ändring  i sekretesslagen
(1980:100),


6.  lag  om  ändring  i  lagen  (1997:1024)   om
skattemyndigheters          medverkan          i
brottsutredningar,


7. lag om ändring i polisdatalagen (1998:622).




2. Personuppgiftsombud vid ADB-revision
(mom. 2) - m




Bo  Lundgren  (m),  Carl Fredrik Graf (m), Carl Erik
Hedlund (m) och Marietta de Pourbaix-Lundin (m) har




dels anfört följande:




I  likhet  med  remissinstanserna   anser   Moderata
samlingspartiet   att  skattemyndigheterna  för  att
säkerställa  ett  gott   integritetsskydd  vid  ADB-
revision  skall  åläggas  en   skyldighet  att  utse
personuppgiftsombud. Regeringen bör få i uppdrag att
återkomma med ett sådant förslag.




dels vid moment 2 hemställt:


2.  beträffande personuppgiftsombud  vid  ADB-
revision


att riksdagen  med  bifall  till motion 1998/99:Sk14 yrkande 4
avslår proposition 1998/99:34  i  denna  del och
som  sin  mening  ger  regeringen till känna vad
ovan anförts.




3. Behandling av känsliga personuppgifter
(mom. 3 och mom. 7 i motsvarande del) - kd




Holger Gustafsson (kd) och Helena Höij (kd) har




dels anfört följande:




Trots  att  regeringen i propositionen  ifrågasätter
det  sakliga  behovet   av   att  i  utredningar  om
skattebrott göra undantag från  personuppgiftslagens
förbud  mot  att behandla känsliga  personuppgifter,
föreslår  man  att   skattemyndigheterna   skall  ha
möjlighet   att   behandla  sådana  uppgifter  i  en
förundersökning. Kristdemokraterna  motsätter sig av
integritetsskäl förslaget.




dels vid moment 3 hemställt:


3.    beträffande   behandling   av   känsliga
personuppgifter


att riksdagen  med  bifall  till motion 1998/99:Sk16 yrkande 2
och med anledning av motion 1998/99:Sk15 yrkande
3 avslår proposition 1998/99:34 i denna del,


7. beträffande lagförslagen  i motsvarande
del


att riksdagen till följd härav antar  det  i
proposition  1998/99:34 framlagda förslaget till
lag  om  behandling   av   personuppgifter   vid
skattemyndigheters medverkan i brottsutredningar
med den ändringen att 4 § utgår ur lagförslaget.




4. Utlämnande av personuppgifter som behandlas i
skattemyndigheternas brottsförebyggande
verksamhet (mom. 4) - kd




Holger Gustafsson (kd) och Helena Höij (kd) har




dels anfört följande:




I     propositionen     sägs    att    ifrågavarande
personuppgifter  som regel  inte  behövs  hos  någon
annan   än   motsvarande    enhet   hos   en   annan
skattemyndighet     samt     hos     polis-      och
åklagarmyndighet.  Det kan i praktiken visa sig vara
en   alltför   from   förhoppning.   Den   praktiska
tillämpningen   av   reglerna   om   utlämnande   av
personuppgifter  bör  därför  noga  följas  upp  och
utvärderas.




dels vid moment 4 hemställt:


4. beträffande utlämnande  av  personuppgifter
som     behandlas     i     skattemyndigheternas
brottsförebyggande verksamhet


att riksdagen med anledning av  proposition 1998/99:34 i denna
del  och  med  bifall  till  motion 1998/99:Sk16
yrkande  3  som  sin mening ger regeringen  till
känna vad ovan anförts.




5. Utfärdande av F-skattsedel och
startande av företag (mom. 8) - m, kd




Bo  Lundgren  (m),  Holger   Gustafsson  (kd),  Carl
Fredrik Graf (m), Carl Erik Hedlund (m), Helena Höij
(kd) och Marietta de Pourbaix-Lundin (m) har




dels anfört följande:




Det   måste   bli   enklare   att  bli   företagare.
Småföretagardelegationen  har  påtalat  att  det  är
onödigt krångligt att starta företag  i  Sverige. F-
skattsedeln  är  företagandets skattemässiga  grund.
Utan den kan inget  företag  i praktiken startas. F-
skattsedel bör tilldelas alla  som  begär det om det
inte   framstår  som  uppenbart  att  det  föregivna
företagssyftet  är  oseriöst. Det s.k. självständig-
hetsrekvisitet  bör  bevakas   genom  uppföljning  i
stället för genom en restriktiv regeltillämpning vid
beviljande av F-skattsedlar.




dels vid moment 8 hemställt:


8. beträffande utfärdande  av F-skattsedel och
startande av företag


att riksdagen med bifall till motionerna 1998/99:Sk310 yrkande
7, 1998/99:N326 yrkande 9 och  med  anledning av
motionerna     1998/99:Sk801,     1998/99:Sk804,
1998/99:Sk308 yrkande 14, 1998/99:
N332  yrkandena  3, 4 och 8 samt med  avslag  på
motionerna     1998/99:Sk802,     1998/99:Sk812,
1998/99:N330 yrkande 9, 1998/99:
A215  yrkande 3,  1998/99:A811  yrkande  10  och
1998/99:Sk811 som sin mening ger regeringen till
känna vad ovan anförts.




6. Beräkning av F-skatt (mom. 10) - m, kd,
c




Bo  Lundgren   (m),  Holger  Gustafsson  (kd),  Carl
Fredrik Graf (m), Carl Erik Hedlund (m), Helena Höij
(kd),  Marietta  de  Pourbaix-Lundin  (m)  och  Rolf
Kenneryd (c) har




dels anfört följande:




Den preliminära F-skatten  bör  sättas till 100 % av
föregående  års  skatt  i  stället  för  som  i  dag
schablonmässigt  skrivas upp. Med de nuvarande  reg-
lerna tvingas i många  fall företagare att ansöka om
jämkning  av  preliminärskatten  vilket  är  onödigt
krångligt för både  skattemyndigheten  och företaga-
ren.




dels vid moment 10 hemställt:


10. beträffande beräkning av F-skatt


att riksdagen med bifall till motion  1998/99:N238  yrkande 16
som  sin  mening  ger  regeringen till känna vad
ovan anförts.




7. Förenklad bokföring och deklaration m.m.
(mom. 11) - m




Bo Lundgren (m), Carl Fredrik  Graf  (m),  Carl Erik
Hedlund (m), och Marietta de Pourbaix-Lundin (m) har




dels anfört följande:




Det stora flertalet småföretagare deklarerar i regel
inte själva, utan anlitar experthjälp. Problemen har
sin  grund  i  de  krav som ställs på bokföring  och
bokslut. Vi anser att  reglerna  för småföretagarnas
redovisning, bokslut och deklaration  skall göras så
enkla  att  flertalet  företagare  kan  klara   sina
bokslut   och   deklarationer   utan  kostsam  hjälp
utifrån.




dels vid moment 11 hemställt:


11.   beträffande   förenklad  bokföring   och
deklaration m.m.


att riksdagen med bifall  till  motion 1998/99:N326 yrkande 10
och  med  anledning  av  motionerna 1998/99:N238
yrkande 15, 1998/99:N332 yrkande 2, 1998/99:A811
yrkande 11 och 1998/99:Sk813  samt med avslag på
motion   1998/99:Sk803   som   sin  mening   ger
regeringen till känna vad ovan anförts.




8. Förenklad bokföring och deklaration m.m.
(mom. 11) - kd, c




Holger Gustafsson (kd), Helena Höij  (kd)  och  Rolf
Kenneryd (c) har




dels anfört följande:




Företagen   behöver  fasta  långsiktiga  spelregler.
Förändringar  måste  ske  med  god  framförhållning.
Reglerna måste också vara enkla och lättillgängliga.
Flertalet egenföretagare klarar i dag inte att sköta
den   administrativa   delen  av  företaget,   trots
förhållandevis enkla förhållanden.  Enligt  vår upp-
fattning  är  det  inte är rimligt att småföretagare
måste anlita expertis  för  att  deklarera. Vi anser
att   reglerna   för   småföretagarnas  redovisning,
bokslut och deklaration  skall göras så enkla att de
flesta  kan klara sig utan  kostsam  hjälp  utifrån.
Förändringarna  av  systemet  bör  inte begränsas av
nuvarande företagsformer. Om det är nödvändigt skall
nya företagsformer kunna skapas.




dels vid moment 11 hemställt:


11.   beträffande   förenklad  bokföring   och
deklaration m.m.


att riksdagen med bifall  till motionerna 1998/99:N238 yrkande
15,  1998/99:Sk813 och 1998/99:N326  yrkande  10
och med  anledning  av  motionerna  1998/99:N332
yrkande 2 och 1998/99:A811 yrkande 11  samt  med
avslag  på  motion  1998/99:Sk803 som sin mening
ger regeringen till känna vad ovan anförts.




9. Revisionsregler och skattetillägg
(mom. 12) - m




Bo Lundgren (m), Carl Fredrik  Graf  (m),  Carl Erik
Hedlund (m) och Marietta de Pourbaix-Lundin (m) har




dels anfört följande:




I  en rättsstat får Enligt Moderata samlingspartiets
uppfattning   myndigheter   aldrig  ges  godtyckliga
befogenheter utan dessa måste  vara  väl  avgränsade
och   framgå   av   lag.   Vid  integritetskränkande
myndighetsutövning är det viktigt  att åtgärden står
i  rimlig  proportion till ändamålet.  Reglerna  vid
skattekontroll skall vara utformade så att respekten
för  den  enskildes   integritet  och  rättssäkerhet
upprätthålls, och de bör  präglas  av  en bra balans
mellan  olika  aktörer.  Reglerna för skatterevision
som   infördes   1997  rörande   tredjemansrevision,
revision  av  löpande   period,   underrättelse   om
revision   och  tredjemansföreläggande  innebär  att
integritets-   och   rättssäkerhetshänsyn  satts  åt
sidan. Enligt Moderata  samlingspartiets  mening bör
de  regler  för skatte- och tullrevision som  gällde
tidigare återinföras.


De förändrade  eftergiftsgrunder  vid  skatte-  och
tulltillägg  som  införts  har  inte  fått förväntad
effekt. Det förekommer att skattemyndigheterna påför
orimliga      skattetilläggsbelopp     bl.a.     vid
periodiseringsfel.  Tilläggen bör därför bli föremål
för utredning. I avvaktan  på  att  utredningen blir
klar   bör   skattetillägget  vid  periodiseringsfel
avseende direkt och indirekt skatt och tulltillägget
omedelbart avskaffas.


dels vid moment 12 hemställt:


12.    beträffande     revisionsregler     och
skattetillägg


att  riksdagen med bifall till motion 1998/99:Sk808  yrkandena
1-3 som sin mening ger regeringen till känna vad
ovan  anförts  om  en  översyn  av  reglerna  om
skattetillägg   och   att  regeringen  skyndsamt
lägger  fram förslag om  att  skattetillägg  vid
periodiseringsfel omedelbart avskaffas.




10. Taxeringsnämnderna (mom. 14) - m




Bo Lundgren (m),  Carl  Fredrik  Graf (m), Carl Erik
Hedlund (m) och Marietta de Pourbaix-Lundin (m) har




dels anfört följande:




Skattenämnderna  består  för  närvarande  av  femton
ledamöter  som  växelvis  kallas till  tjänstgöring.
Bara fem ledamöter behövs för att nämnden skall vara
beslutsför.   Enligt   vår   mening   lämnar   denna
sammansättning  utrymme  för  onödigt  godtycke  vid
kallandet av tjänstgörande. En  ordning  som innebär
att fem ledamöter väljs till ordinarie ledamöter och
fem  till  suppleanter  vore att föredra och  skulle
bättre  anknyta  till  vad  som   gäller  för  andra
offentliga nämnder och styrelser.




dels vid moment 14 hemställt:


14. beträffande taxeringsnämnderna


att  riksdagen med bifall till motion  1998/99:Sk815  som  sin
mening   ger  regeringen  till  känna  vad  ovan
anförts.




11. Uppgift om skatt på lönebesked
(mom. 15) - m




Bo Lundgren (m),  Carl  Fredrik  Graf (m), Carl Erik
Hedlund (m) och Marietta de Pourbaix-Lundin (m) har




dels anfört följande:




Sverige  har  det högsta skattetrycket  bland  OECD-
länderna. De svenska  löntagarna betalar ca 35 olika
inkomstskatter,    löneskatter,    mervärdesskatter,
punktskatter och andra  indirekt  verkande  skatter.
Mellan  åren  1994 och 1998 har skatterna höjts  med
netto   70   miljarder    kronor.   Vi   anser   att
skattebetalarna  bör  ha så fullständig  information
som  möjligt  om  vilka  skatter  och  avgifter  man
betalar   och   hur   de   används.    Skatter   och
arbetsgivaravgifter  skall  synliggöras  genom   att
redovisas  på  lönebesked  och inkomstuppgifter. Den
som  säljer  en  vara  skall  ange  t.ex.  moms  och
punktskatter och den som tillhandahåller  en  tjänst
skall ange hur stor del som utgörs av skatt.




dels vid moment 15 hemställt:


15. beträffande uppgift om skatt på lönebesked


att  riksdagen  med bifall till motion 1998/99:Sk659  och  med
anledning    av    motionerna     1998/99:Sk660,
1998/99:Sf215 och 1998/99:Sf258 som  sin  mening
ger regeringen till känna vad ovan anförts.




12. Deklarationstidpunkt (mom. 17) - v




Per Rosengren (v) och Marie Engström (v) har




dels anfört följande:




Genom  att den förenklade deklarationen skall lämnas
in senast  den  2  maj  under  taxeringsåret uppstår
vissa flaskhalsproblem. Granskningen  blir till stor
del    förlagd    till    sommarmånaderna   eftersom
slutskattsedlarna skall skickas  ut  senast i mitten
på  september.  För  att  skattemyndigheterna  skall
hinna    med   att   granska   alla    deklarationer
kontrollerar  man inte alla avdrag lika noggrant och
tiden för mer komplicerade deklarationer blir knapp.
Vänsterpartiet  anser  att  inlämningsdagen  för den
förenklade deklarationen bör ändras till den 31 mars
för att ge större utrymme för kontroller.




dels vid moment 17 hemställt:


17. beträffande deklarationstidpunkt


att riksdagen med bifall till motion 1998/99:Sk805  yrkande  1
som  sin  mening  ger  regeringen till känna vad
utskottet anfört.




13. Skattebetalningsdag (mom. 19) - m, kd,
c




Bo  Lundgren  (m),  Holger  Gustafsson   (kd),  Carl
Fredrik Graf (m), Carl Erik Hedlund (m), Helena Höij
(kd),  Marietta  de  Pourbaix-Lundin  (m)  och  Rolf
Kenneryd (c) har




dels anfört följande:




I  samband  med  skattekontoreformen infördes regler
som  innebär  att  skatten   är   betald   den   dag
betalningen bokförs på skattemyndighetens konto. Det
är  enligt  vår  uppfattning  en  olycklig  ordning,
eftersom    förseningar    kan    uppstå   som   den
skattskyldige  inte  orsakat  eller kan  råda  över.
Enligt   vår   mening   bör   den  gamla   ordningen
återinföras som innebar att skatten  är  betald  den
dag inbetalning sker.




dels vid moment 19 hemställt:


19. beträffande skattebetalningsdag


att  riksdagen med bifall till motion 1998/99:N238  yrkande  5
som sin  mening  ger  regeringen  till känna vad
ovan anförts.




14. Inbetalning av kvarskatt (mom. 20) - v




Per Rosengren (v) och Marie Engström (v) har




dels anfört följande:




Den  som  får  sitt  slutskattebesked  i  slutet  av
augusti   under   taxeringsåret   skall   betala  in
kvarstående  skatt  senast den sista november  samma
år.  Det  leder till problem  för  många,  speciellt
barnfamiljer,  eftersom ekonomin oftast är ansträngd
vid den tiden på  året. Vänsterpartiet anser att den
tidigare betalningstiden för kvarstående skatt skall
återinföras.




dels vid moment 20 hemställt:


20. beträffande inbetalning av kvarskatt


att riksdagen med  anledning av motion 1998/99:Sk805 yrkandena
2 och 3 som sin mening ger regeringen till känna
vad ovan anförts.




15. Dröjsmålsränta i skattemål (mom. 21) -
m, kd




Bo  Lundgren  (m),  Holger   Gustafsson  (kd),  Carl
Fredrik Graf (m), Carl Erik Hedlund (m), Helena Höij
(kd) och Marietta de Pourbaix-Lundin (m) har




dels anfört följande:




Problemet   med  långa  handläggningstider   är   en
angelägen rättssäkerhetsfråga. En skattskyldig kan i
åratal till följd  av  lång handläggningstid tvingas
reservera  medel för ränta  på  i  efterhand  påförd
skatt.    Målsättningen    för    skattemyndighetens
handläggning  bör  vara att alla deklarationer skall
fastställas inom ett  halvår  från det att de lämnas
in.  I dag är handläggningstiden  enbart  i  domstol
ofta ett  till  ett  och  ett halvt år. Vi anser att
möjligheten att ta ut dröjsmålsränta  på i efterhand
påförd skatt skall begränsas till ett år.




dels vid moment 21 hemställt:


21. beträffande dröjsmålsränta i skattemål


att  riksdagen med bifall till motion  1998/99:Sk810  som  sin
mening   ger  regeringen  till  känna  vad  ovan
anförts.


Särskilda yttranden




1. Behandling av personuppgifter i
skattemyndigheternas brottsutredande
verksamhet (mom.1) - kd




Holger Gustafsson (kd) och Helena Höij (kd) anför:




Kristdemokraterna  ställer  sig  positiva  till  att
regeringen  intensifierar  kampen mot den ekonomiska
brottsligheten  men  vi tycker  att  inrättandet  av
skattebrottsenheter hos  skattemyndigheterna  är fel
metod  att  angripa  problemet.  Vi  anser  att  det
principiellt  är  bättre  om skattemyndigheterna som
har fiskala mål inte samtidigt  har  brottsutredande
uppgifter.  Kraven på effektivitet måste  balanseras
mot kraven på  rättssäkerhet. Det är också bättre om
en myndighet har väldefinierade och inte motstridiga
eller         konkurrerande          verksamhetsmål.
Kristdemokraterna   anser  att  den  brottsutredande
verksamheten  på skatteområdet  bör  återföras  till
polisen. När verksamheten  på  skattebrottsenheterna
nu kommit i gång vill vi understryka  vikten  av att
den     ordinarie     uppbörds-,    kontroll-    och
taxeringsverksamheten hålls  strikt åtskild från den
brottsutredande verksamheten.




2. Beträffande avgift vid försenad
deklaration (mom. 18) - m, kd




Bo  Lundgren  (m),  Holger  Gustafsson   (kd),  Carl
Fredrik Graf (m), Carl Erik Hedlund (m), Helena Höij
(kd) och Marietta de Pourbaix-Lundin (m) anför:




De   nya   skatteinbetalningsrutinerna   innebär   i
allmänhet förenklingar men de nya reglerna  bl.a. om
straffavgift  på  1  000  kr  vid  för sent inlämnad
deklaration är en försämring som särskilt missgynnar
småföretag. Straffavgiften hade ingen motsvarighet i
det   tidigare   systemet  eftersom  inlämnande   av
deklaration och betalning  gjordes i samma handling.
Många  företagare skulle vilja  lämna  deklarationen
direkt till  det  lokala  skattekontoret  men enligt
Riksskatteverket     är    detta    inte    möjligt.
Straffavgiften är oskälig genom att den är lika stor
oberoende av förseningens längd och vilka belopp som
deklareras.




3. Beträffande folkbokföring av barn (mom.
23) - v




Per Rosengren (v) och Marie Engström (v) anför:




Enligt         folkbokföringsreglerna          skall
skattemyndigheten  folkbokföra  en  person  där  hon
eller  han kan anses bosatt. Beslutet kan överklagas
till allmän  förvaltningsdomstol.  Föräldrar som har
gemensam  vårdnad  om  barn  måste  enligt  gällande
regler  överklaga  gemensamt  om  de anser  beslutet
felaktigt.  Om de är oense om var barnet  är  bosatt
och inte kan  enas  om ett överklagande blir de (och
barnet) i realiteten  rättslösa.  Vi  anser  att  en
korrekt  folkbokföring fordrar att föräldrar var för
sig kan överklaga eller begära ändring av ett beslut
om folkbokföring.












Konstitutionsutskottets yttrande


1998/99:KU1y


Behandling av personuppgifter i
skattemyndigheternas
brottsutredande verksamhet, m.m.


Till skatteutskottet




Skatteutskottet  har  den  24 november 1998 beslutat
att  bereda  konstitutionsutskottet   tillfälle  att
yttra sig över proposition 1998/99:34 Behandling  av
personuppgifter        i        skattemyndigheternas
brottsutredande verksamhet, m.m. jämte motioner.


Konstitutionsutskottet begränsar sitt yttrande till
frågor som rör enskildas integritet  vid  behandling
av   personuppgifter  samt  sekretess.  I  yttrandet
behandlas  därmed  frågor om reglering i en särskild
lag    av   behandling   av    per-sonuppgifter    i
skattemyndigheternas brottsutredande verksamhet, den
nya   lagens   tillämpningsområde,   behandling   av
känsliga         personuppgifter,        kvarstående
brottsmisstankar,     utlämnande    av    uppgifter,
behandling        av        personuppgifter        i
underrättelseverksamhet  och  underrättelseregister,
gallring, ändringar i sekretesslagen  och behandling
av personuppgifter vid ADB-revision.


Utskottet




Propositionens huvudsakliga innehåll




I propositionen föreslås en ny lag om behandling  av
personuppgifter vid skattemyndigheternas medverkan i
brottsutredningar. Enligt förslaget skall lagen utgå
från  personuppgiftslagen  och  endast  innehålla de
särbestämmelser     som     är     nödvändiga    för
skattemyndigheternas   brottsutredande   verksamhet.
Genom   den   föreslagna   lagen    regleras   också
skattemyndigheternas       möjlighet      att      i
underrättelseverksamhet    som    avser    allvarlig
brottslig verksamhet behandla  personuppgifter  helt
eller  delvis  automatiserat  i  särskilda undersök-
ningar  eller  i  underrättelseregister.   Därutöver
föreslår regeringen vissa ändringar i sekretesslagen
(1980:100),  lagen (1998:620) om belastningsregister
och lagen (1998:621) om misstankeregister.


Vidare   föreslås   i   propositionen   att   lagen
(1987:1231)   om   automatisk   databehandling   vid
taxeringsrevision,  m.m.  upphävs.  I  enlighet  med
detta  kommer  personuppgiftslagens regler att gälla
vid revision och  annan  kontroll  som  genomförs av
skatte- och tullmyndigheter.


Regeringen   föreslår   därutöver   en  ändring   i
skatteregisterlagen  (1980:343)  för att  förtydliga
kronofogdemyndigheternas rätt till  åtkomst av vissa
uppgifter om mervärdesskatt.


I   propositionen   föreslås  att  lagförslag   och
ändringar träder i kraft den 1 april 1999.




Bakgrund




Ärendet och dess beredning




I  proposition  1997/98:10  om  skattemyndigheternas
medverkan  vid  brottsutredningar,   m.m.   föreslog
regeringen  att  skattebrottsutredningar  skall   få
bedrivas   hos   skattemyndigheterna.   Verksamheten
föreslogs  regleras  i  en  särskild  lag, lagen  om
skattemyndigheters  medverkan  i  brottsutredningar.
Den   brottsutredande  verksamheten  skulle   enligt
regeringen    bedrivas    av    särskilda   enheter,
skattebrottsenheter.  Förslaget  innebar  bl.a.  att
skattebrottsenheterna efter beslut av åklagare skall
utreda  brott  inom  skatteområdet.  Förslaget   har
antagits  av  riksdagen  (bet.  1997/98:SkU10, rskr.
1997/98:70). Lagen (1997:1024) om skattemyndigheters
medverkan i brottsutredningar trädde  i  kraft den 1
juli 1998.


Regeringen  beslutade  den  7  november  1996   att
tillkalla  en särskild utredare för att utreda vilka
register en  kommande  skattekriminal vid skatteför-
valtningen     kan     ha     behov      av      för
skattebrottsutredningar     samt     föreslå     den
författningsreglering av registren som är motiverad.
I  uppdraget  ingick  dessutom  att  se  över  vilka
ändringar    som    behövs   i   skatteregisterlagen
(1980:343) för att underlätta arbetet med att utreda
skattebrott  m.m.  samt  behovet  av  tillgång  till
uppgifter hos andra  myndigheter.  Utredningen antog
namnet Skattekriminalregisterutredningen.


Utredningen avlämnande i december 1997  betänkandet
Integritet   -   Effektivitet   -  Skattebrott  (SOU
1998:9). Betänkandet har remissbehandlats.  I den nu
aktuella propositionen tar regeringen ställning till
utredningens förslag.


Regeringen  behandlar  i detta sammanhang också  de
förslag  som  lämnats  i en  inom  Regeringskansliet
upprättad promemoria om  ADB-revisioner (Fi98/1915).
Promemorian har remissbehandlats.




Skattemyndigheternas medverkan i brottsutredningar




Skattemyndigheterna  kommer   med   stöd   av  lagen
(1997:1024)   om   skattemyndigheters  medverkan   i
brottsutredningar att  - om åklagaren beslutar detta
-   ansvara   för   utredningar    om   brott   inom
skatteområdet.    Enligt    denna    lag    omfattar
skattemyndigheternas    verksamhet    brott   enligt
skattebrottslagen  (1971:69),  19  kap. 1  §  första
stycket 4 aktiebolagslagen (1975:1385),  11 § tredje
stycket    lagen    (1967:531)   om   tryggande   av
pensionsutfästelse     m.m.,     folkbokföringslagen
(1991:481) samt bokföringsbrott  enligt  11 kap. 5 §
brottsbalken. En skattemyndighet får också  medverka
i  fråga  om  annan brottslighet, om åklagaren anser
att det finns särskilda skäl för detta.


Den  brottsutredande  verksamheten  skall  bedrivas
inom  särskilda  enheter  inom  skatteförvaltningen.
Skattebrottsutredningar  hålls  därigenom  organisa-
toriskt åtskilda från skatteutredningar.


Enligt  lagen  om  skattemyndigheters  medverkan  i
brottsutredningar   är   det   åklagaren  som  leder
förundersökningar även på skatteområdet.  Vid  sådan
undersökning   får   åklagaren   begära  biträde  av
skattemyndigheten. Något hinder mot  att  i  stället
polisen  verkställer  förundersökningar  finns inte.
Skattemyndigheterna har således ingen exklusiv  rätt
att medverka i förundersökningarna. På lång sikt  är
det  tänkt  att  skattebrottsenheterna  vid  skatte-
myndigheterna   skall   verkställa  i  princip  alla
skattebrottsutredningar.   Enligt   Riksskatteverket
kommer utredningsverksamhet rörande brott på skatte-
området  inledningsvis  att  organiseras   endast  i
storstadsregionerna.


Skattemyndigheterna har inte getts någon befogenhet
att    verkställa   beslut   om   straffprocessuella
tvångsmedel.


Brott  som   faller   utanför  skattemyndigheternas
ansvarsområde  skall  som   huvudregel   utredas  av
polisen. Vid blandad brottslighet kan därför skatte-
brottsligheten  utredas  av skattebrottsenheter  och
övrig  brottslighet  av  polis.  Sådana  utredningar
kommer  att ske i samverkan  och  med  åklagare  som
gemensam   förundersökningsledare.  Inom  ramen  för
Ekobrottsmyndighetens organisation kan sådan blandad
brottslighet    komma    att   utredas   av   fasta,
åklagarledda arbetsgrupper.


Skattemyndigheten    ges    enligt     lagen     om
skattemyndigheters   medverkan  i  brottsutredningar
också befogenhet att självständigt  få  utföra  s.k.
förenklade   brottsutredningar,   dvs.   i  de  fall
förundersökning enligt 23 kap. 22 § rättegångsbalken
inte behövs. Som en förutsättning härför gäller  att
den   misstänkte   kan   antas   erkänna  gärningen.
Förenklad brottsutredning får endast användas om den
misstänkte har fyllt 21 år.


Enligt  lagen  om  skattemyndigheters  medverkan  i
brottsutredningar  ges   skattemyndigheterna   också
befogenhet att bedriva underrättelseverksamhet.




Propositionen




Lag om behandling av personuppgifter i
brottsutredningar




Regeringen     föreslår     att     behandling    av
personuppgifter vid skattemyndigheters  medverkan  i
brottsutredningar  skall regleras i en särskild lag.
Enligt    förslaget   skall    lagen    utgå    från
personuppgiftslagen  (1998:204) och endast innehålla
de   särbestämmelser   som    är    nödvändiga   för
skattemyndigheternas brottsutredande verksamhet.


I  skälen  för  sitt  förslag anför regeringen  att
skattemyndigheterna kommer  att  ha  i princip samma
arbetsuppgifter i fråga om brott inom  skatteområdet
som  tullmyndigheter och polismyndigheter  har  inom
sina respektive  ansvars-områden. Regeringen påpekar
att skattemyndigheterna  behöver  kunna  behandla en
stor   mängd   information  i  den  brottsbekämpande
verksamheten.  För  att  kunna  göra  detta  på  ett
rationellt och effektivt sätt krävs enligt regerigen
att   skattemyndigheterna    har    datorstöd    för
behandlingen.   Modern   datorteknik   skall   kunna
utnyttjas  både  internt  inom myndigheterna och vid
utbyte av information mellan  dem.  Regeringen anser
därför  att  skattemyndigheterna på samma  sätt  som
polis-  och  tullmyndigheter   skall   ha  rätt  att
behandla   personuppgifter   automatiserat   i   sin
brottsutredande verksamhet.


Regeringen   konstaterar   att  skattemyndigheterna
redan med stöd av person-uppgiftslagens bestämmelser
kan  behandla  personuppgifter   helt  eller  delvis
automatiserat  i  den brottsutredande  verksamheten.
Behandlingen       av       person-uppgifter       i
skattemyndigheternas   brottsutredande    verksamhet
kommer  emellertid  att  omfatta integritetskänsliga
uppgifter och kräver därför  en  högre skyddsnivå än
vad personuppgiftslagen garanterar. Regeringen anser
därför   att   behandlingen  av  personuppgifter   i
skattemyndigheternas    brottsutredande   verksamhet
skall regleras i en särskild  lag  om  behandling av
personuppgifter vid skattemyndigheternas medverkan i
brottsutredningar.  Eftersom  behandlingen  i  många
fall  kommer  att  omfatta  uppgifter   om  enskilda
personer,  är  det  enligt  regeringen  viktigt  att
beakta   integritetsaspekten.   Med  tanke  på   det
allmänna intresset av att skattemyndigheterna  skall
kunna  bekämpa brott så effektivt som möjligt, anser
regeringen  emellertid att det är viktigt att hinder
för  ett  rationellt  utnyttjande  av  ADB-stöd  och
kommunikationsteknik    inte    ställs    i   större
utsträckning  än  vad  som  är nödvändigt med hänsyn
till   intresset  av  att  skydda   den   personliga
integriteten.


När det  gäller  den  nya  lagens  förhållande till
personuppgiftslagen   anser   regeringen    att   de
bestämmelser      som      skall      gälla      för
skattemyndigheternas behandling av personuppgifter i
anledning  av brott inom skatteområdet bör, i likhet
med motsvarande  bestämmelser  i  polisdatalagen, ha
personuppgiftslagen  som  utgångspunkt.   Kraven  på
behandling  av  personuppgifter  bör  med  tanke  på
verksamhetens  natur  inte  i  någon  del vara lägre
ställda än vad som följer av personuppgiftslagen.  I
fråga   om  särskilt  integritetskänsliga  inslag  i
verksamheten  bör  kraven  på behandlingen i stället
vara avsevärt högre. Regeringen  påpekar  vidare att
flertalet remissinstanser har framhållit behovet  av
en  enhetlig  reglering  i  fråga  om  behandling av
personuppgifter     inom     den     brottsutredande
verksamheten.  Regeringen  instämmer  i  detta   och
föreslår  därför  att  den  nya  lagen  endast skall
innehålla de särbestämmelser som är nödvändiga.


Vad   gäller   förhållandet   till   polisdatalagen
framhåller  regeringen  att det är av betydelse  att
samma    förutsättningar    för     behandling    av
personuppgifter och samma regler till  skydd för den
enskilde   mot   oriktig   behandling  och  integri-
tetsintrång  tillämpas oavsett  om  det  är  polisen
eller      skattemyndigheten       som       företar
brottsutredningen.   En   lag   om   behandling   av
personuppgifter        i        skattemyndigheternas
brottsbekämpande  verksamhet  bör enligt  regeringen
därför  i princip utformas så att  förutsättningarna
för behandlingen  är desamma som gäller för polisen.
Regeringen framhåller  därutöver  att  det också kan
antas    att    skattemyndigheterna   med   de   nya
arbetsuppgifterna  kommer  att  ha ett ökat behov av
att   kunna   byta   personuppgifter  med   polisen.
Likalydande   bestämmelser    om    behandling    av
personuppgifter  torde  enligt regeringen underlätta
ett sådant informationsutbyte och även minska risken
för  att  utbytet medför integritetsintrång  och  en
oriktig behandling av personuppgifter.




Lagens tillämpningsområde - ändamålet med
behandlingen




Regeringen   föreslår  att  lagen  skall  gälla  vid
behandling av personuppgifter i skattemyndigheternas
verksamhet för  att förebygga brott samt vid spaning
och utredning i fråga  om brott som avses i lagen om
skattemyndigheters medverkan i brottsutredningar.


I skälen för sitt förslag  anför regeringen att den
verksamhet som skattemyndigheter  bedriver  med stöd
av  den  nämnda lagen utan inskränkning bör omfattas
av rätten  att  behandla personuppgifter. Regeringen
konstaterar att denna  verksamhet  inte  omfattas av
Europaparlamentets  och rådets direktiv 95/46/EG  om
skydd  för  enskilda  personer   med   avseende   på
behandling av personuppgifter och om det fria flödet
av    sådana    uppgifter    (dataskyddsdirektivet).
Avvikande bestämmelser kan därför  meddelas utan att
det står i strid med direktivet.


Regeringen   anför   vidare   att  den  nya   lagen
huvudsakligen    skall   gälla   för   automatiserad
behandling  av  personuppgifter.  Enligt  regeringen
skall lagen tillämpas  på  manuell behandling endast
om  uppgifterna  ingår  i eller  avses   ingå  i  en
strukturerad  samlig  av  personuppgifter  vilka  är
tillgängliga   för  sökning  eller   sammanställning
enligt särskilda kriterier.




Behandling av känsliga personuppgifter




Regeringen föreslår att skattemyndigheterna skall ha
möjlighet  att behandla  känsliga  personupgifter  i
annan verksamhet  än  underrättelseverksamhet om det
är   oundgängligen   nödvändigt   för   syftet   med
behandlingen.


I  skälen för sitt förslag  konstaterar  regeringen
att personuppgiftslagen innehåller en bestämmelse om
förbud  mot  behandling av känsliga personuppgifter.
Enligt 13 § personuppgiftslagen är det förbjudet att
behandla person-uppgifter  som  avslöjar  ras  eller
etniskt  ursprung, politiska åsikter, religiös eller
filosofisk    övertygelse    eller    medlemskap   i
fackförening.  Det  är också förbjudet att  behandla
sådana   personuppgifter   som   rör   hälsa   eller
sexualliv.  Det  finns vissa undantag från förbudet,
framför allt om den  registrerade  har samtyckt till
behandlingen. Regeringen konstaterar  att undantagen
från     förbudet    inte    är    tillämpliga    på
brottsbekämpande verksamhet.


Regeringen  anför  vidare  att  det  vid brott inom
skatteområdet   sällan  torde  komma  i  fråga   att
behandla  känsliga   personuppgifter.   Det  sakliga
behovet  för  ett undantag från förbudet kan  enligt
regeringen därför  ifrågasättas.  Det  kan dock inte
uteslutas att känsliga personuppgifter kan förekomma
i   en   utredning   rörande   skattebrott.   I   en
skatteutredning   är   det  enligt  regeringen  inte
ovanligt att sådana uppgifter  förekommer. Uppgifter
från en skatteutredning måste oftast  hämtas  in när
en  förundersökning  har påbörjats. Regeringen anför
att det inte är möjligt att sortera bort de känsliga
personuppgifter  som  kan  finnas  i  det  inhämtade
materialet. Enligt regeringens  mening  skall därför
känsliga  personuppgifter  få  behandlas i bl.a.  en
förundersökning om förutsättningarna  i  övrigt  för
behandlingen är för handen.


När  det  gäller behandling av känsliga uppgifter i
underrättelseverksamhet    är    enligt   regeringen
situationen    en    annan.   I   skattemyndighetens
underrättelseverksamhet finns större möjligheter att
undvara  känsliga  personuppgifter   utan   att  det
påverkar  den  pågående  undersökningen.  Regeringen
anser  att  känsliga  uppgifter  därför inte bör  få
behandlas      i     skattemyndigheternas     under-
rättelseverksamhet.


Regeringen       konstaterar       vidare       att
Skattekriminalregisterutredningen   föreslagit   att
känsliga  personuppgifter inte skall få användas som
sökbegrepp   vid  sökning  i  ett  register.  Enligt
regeringens mening  är  de  grundläggande kraven som
gäller    vid    behandling    av    personuppgifter
tillräckliga för att tillgodose behovet av skydd för
den personliga integriteten. Någon särskild  bestäm-
melse om sökbegränsningar behövs därför inte.




Kvarstående brottsmisstankar




Regeringen     föreslår     att     uppgifter     om
brottsmisstankar   skall   få  behandlas  för  annat
ändamål  än arkivering även om  en  förundersökning,
som gäller  ett  brott  som  anges  i  1  § lagen om
skattemyndigheters  medverkan  i  brottsutredningar,
har lagts ned på grund av bristande  bevisning.  Som
förutsättning härför  skall gälla att den misstänkte
fortfarande  är  skäligen  misstänkt för brottet och
att  uppgifterna  behövs  för att  förundersökningen
skall kunna tas upp på nytt.


Vidare föreslår regeringen  att  i de fall åtal mot
en person har lagts ned eller om personen  genom  en
dom som har vunnit laga kraft har frikänts, får upp-
gifter   om  brottsmisstanken  behandlas  endast  om
förundersökningen tas upp på nytt eller för prövning
av särskilt  rättsmedel  enligt  58 kap. rättegångs-
balken.




Utlämnande av uppgifter




Regeringen anser att särskilda bestämmelser  om  när
uppgifter  får  lämnas  ut  endast behövs i fråga om
utlämnande för framställning  av  rättsstatistik och
utlämnande  av  uppgifter till utlandet.  Regeringen
föreslår därför att sådana bestämmelser införs i den
nya lagen.


I  skälen för sitt  förslag  anför  regeringen  att
särskilda bestämmelser om utlämnande av uppgifter är
av betydelse  endast  i den mån sekretess gäller för
uppgifterna.    Uppgifter     som     behandlas    i
skattemyndigheternas   brottsbekämpande   verksamhet
omfattas av sekretess enligt 5 kap. 1 § och  9  kap.
17   §   sekretesslagen   (1980:100).  Enligt  dessa
bestämmelser gäller sekretess  bl.a. för uppgift som
hänför sig till förundersökning  i  brottmål och för
angelägenhet som avser användning av  tvångsmedel  i
sådant   mål.   Sekretess   gäller   också  i  annan
verksamhet    för    att   förebygga   brott   eller
åklagarmyndighets,       tullmyndighets        eller
Kustbevakningens   verksamhet   i   övrigt  för  att
förebygga,  uppdaga,  utreda  eller  beivra   brott.
Sekretessen  i  5  kap.  1  §  gäller till skydd för
intresset av att förebygga eller beivra brott, medan
sekretessen  i  9 kap. 17 § gäller  till  skydd  för
enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden.


Regeringen konstaterar  att  riksdagen  den  2 juni
1998  har  beslutat  om ändring i sekretesslagen som
innebär att sekretessen  enligt  9  kap. 17 § kommer
att gälla också i fråga om uppgifter  i register som
förs enligt polisdatalagen.


Vidare  anför  regeringen  att  om uppgifter  skall
lämnas   ut   från  en  brottsbekämpande   myndighet
tillämpas främst  1  kap. 5 § sekretesslagen. Enligt
denna bestämmelse får  uppgifter lämnas ut om det är
nödvändigt för att den utlämnande  myndigheten skall
kunna fullgöra sin verksamhet. Utbyte  av  uppgifter
mellan  åklagaren  och  den  myndighet  som biträder
åklagaren  i förundersökningar sker i allmänhet  med
stöd av den bestämmelsen. Regeringen konstaterar att
bestämmelsen  emellertid  inte  ger  utrymme för att
lämna  ut  uppgifter som kan vara till gagn  för  en
annan myndighets  verksamhet,  även  om  detta skall
gynna brottsbekämpningen i ett större perspektiv.  I
dessa  fall kan i stället generalklausulen i 14 kap.
3 § sekretesslagen  tillämpas  i  viss utsträckning.
Uppgifter   får   lämnas   ut  med  stöd  av   denna
bestämmelse om det är uppenbart att intresset av att
uppgifterna   lämnas  har  företräde   framför   det
intresse som sekretessen  skall  skydda.  Regeringen
anför  vidare  att  uppgifter  också  får lämnas  ut
enligt 14 kap. 1 § sekretesslagen om myndigheten har
en skyldighet enligt lag eller författning att lämna
uppgifter.   Sekretessen   bryts   exempelvis    vid
skyldighet att anmäla brott.


Därutöver  konstaterar  regeringen  att  det  finns
särskilda  inskränkningar  i  fråga  om att lämna ut
uppgifter    till    utländska   myndigheter   eller
mellanfolkliga organisationer.  Enligt  1  kap.  3 §
tredje  stycket  sekretesslagen  får  uppgifter  för
vilka  sekretess  gäller  inte röjas för en utländsk
myndighet eller en mellanfolklig  organisation annat
än  om utlämnandet sker i enlighet med  en  särskild
föreskrift  därom  i  lag  eller förordning eller om
uppgiften i motsvarande fall skulle få utlämnas till
en svensk myndighet och det  enligt  den  utlämnande
myndighetens   prövning   står   klart  att  det  är
förenligt med svenska intressen att uppgiften lämnas
till den utländska myndigheten eller  mellanfolkliga
organisationen.


Regeringen  anför att en bestämmelse om  utlämnande
av uppgifter i  och  för sig skulle vara klargörande
när  det  gäller  utlämnandet  av  uppgifter  mellan
myndigheter.   Enligt   regeringen   är   emellertid
sekretesslagens   bestämmelser   tillräckliga  i  de
flesta fall för att uppgifter skall  kunna lämnas ut
till  de myndigheter som kan behöva dem.  Regeringen
anser    att     uppgifter     som    behandlas    i
skattemyndigheternas   brottsbekämpande   verksamhet
bara   skall   lämnas   till  de   myndigheter   som
oundgängligen behöver dem  i sin verksamhet. I regel
behövs   inte  uppgifterna  hos   någon   annan   än
motsvarande  enhet hos en annan skattemyndighet samt
hos polis- eller  åklagarmyndighet.  Några särskilda
regler  för  att  lämna  ut  uppgifter i dessa  fall
behövs enligt regeringen inte.


Vidare anför regeringen att sekretesslagens  regler
dock   inte   är  tillräckliga  för  att  tillgodose
utlämnande  av  uppgifter   till   rättsstatistiken.
Bestämmelser om att uppgifter skall  lämnas  ut till
den  myndighet  som  har  hand  om  rättsstatistiken
behövs  enligt  regeringen därför. Regeringen  anser
att lagens bestämmelser  därutöver  skall  medge att
utlämnande  sker  till  myndigheter  i  andra länder
eller till mellanfolkliga organisationer  i enlighet
med vad Sverige har åtagit sig i en konvention eller
annan  internationell  överenskommelse. Omfattningen
av   det  internationella  informationsutbytet   går
enligt  regeringen  inte att överblicka i dagsläget.
Det  kan  antas  att  skattemyndigheterna   får   en
internationell    roll    genom   t.ex.   bilaterala
samarbetsavtal. Den föreslagna  bestämmelsen innebär
då    att    det   finns   ett   bemyndigande    för
skattemyndigheterna  att  lämna  ut  uppgifter  till
berörda   myndigheter  i  andra  länder.  Regeringen
påpekar att  skattemyndigheterna  däremot inte torde
behöva lämna ut uppgifter till Europol.




Behandling av personuppgifter i
underrättelseverksamhet




Allmänna förutsättningar




Regeringen föreslår att skattemyndigheterna skall få
möjlighet  att i underrättelseverksamhet  som  avser
allvarlig  brottslig   verksamhet  behandla  person-
uppgifter   helt   eller  delvis   automatiserat   i
särskilda       undersökningar        eller        i
underrättelseregister.  Med  allvarlig  brottslighet
skall  enligt  regeringen  avses  brottslighet   för
vilken är föreskriven fängelse i två år eller längre
tid.


Enligt  förslaget skall med underrättelseverksamhet
avses verksamhet  som  består  i att samla, bearbeta
och  analysera  information  för  att  klarlägga  om
brottslig verksamhet har utövats eller kan komma att
utövas och som inte utgör förundersökning  enligt 23
kap. rättegångsbalken.




Automatiserad behandling av personuppgifter i
särskilda undersökningar




Regeringen föreslår att automatiserad behandling  av
personuppgifter   endast   skall   få   förekomma  i
särskilda undersökningar om det finns anledning  att
anta  att allvarlig brottslig verksamhet har utövats
eller  kan   komma    att  utövas  och  en  särskild
undersökning av underrättelsekaraktär har inletts.


Enligt förslaget skall  med  särskild  undersökning
avses  en  undersökning i underrättelseverksamhet  i
syfte att ge  underlag för beslut om förundersökning
eller  om  särskilda  åtgärder  för  att  förebygga,
förhindra eller upptäcka brott.


Regeringen  föreslår  vidare  att  beslut  om  att
inleda automatiserad behandling av personuppgifter i
en  särskild  undersökning skall innehålla ändamålet
med behandlingen  och  de  föreskrifter i övrigt som
behövs     för     att     förebygga    otillbörligt
integritetsintrång. Regeringens  förslag innebär att
alla  uppgifter, utom känsliga personuppgifter,  som
är  nödvändiga   för  ändamålet  med  den  särskilda
undersökningen får  behandlas.  Om  uppgifter  om en
person  som  det  inte  finns  någon  misstanke  mot
behandlas  skall  uppgiften förses med en anteckning
om detta förhållande.




Underrättelseregister




Regeringen föreslår  att underrättelseregister skall
få  föras  endast för att  ge  underlag  för  sådana
särskilda  undersökningar   som   gäller   allvarlig
brottslighet  där behandling får utföras helt  eller
delvis  automatiserat   samt   för   att  underlätta
tillgången  till  allmänna uppgifter med  anknytning
till underrättelseverksamhet.


Enligt förslaget skall  uppgifter  som kan hänföras
till    en    person    få    föras    in    i   ett
underrättelsregister   endast   om  uppgifterna  ger
anledning   att  anta  att  allvarlig   brottslighet
utövats eller kan komma att utövas och den som avses
med uppgifterna  skäligen  kan misstänkas för att ha
utövat   eller  komma  att  utöva   den   allvarliga
brottsligheten.


Därutöver  föreslår  regeringen  att  uppgifter  om
transportmedel  eller  om  varor  som  kan  antas ha
samband med allvarlig brottslighet eller om hjälpme-
del  som  kan  antas  ha använts i samband med sådan
verksamhet får registreras  även  om de kan hänföras
till  en  person som det inte finns någon  misstanke
mot. En sådan uppgift skall förses med en anteckning
om att det inte finns någon misstanke mot personen.


Regeringen  föreslår  att  det  i lagen anges vilka
typer  av  uppgifter  som  får  registreras   i  ett
underrättelseregister.




Gallring




Regeringen  föreslår  att som huvudregel skall gälla
att  uppgifter  som  inte  längre  behövs  för  sitt
ändamål skall gallras.  Detta  skall dock inte gälla
uppgifter  i  en  förundersökning.   Uppgifter   som
behandlas  automatiserat  i  en  förundersökning bör
enligt   regeringen  gallras  på  samma   sätt   som
uppgifter  som  behandlas  manuellt. Det innebär att
arkivlagens  (1990:782)  regler   blir  tillämpliga,
varför det saknas behov av särskilda bestämmelser om
gallring.


Enligt  regeringens  förslag  skall  uppgifter  som
behandlas i en särskild undersökning gallras  senast
ett  år  efter  det  att beslutet om behandlingen av
personuppgifter  fattas.   Om  det  är  av  särskild
betydelse för att den särskilda undersökningen skall
kunna avslutas får dock uppgifterna  behandlas under
längre tid.


Vidare  föreslår  regeringen  att uppgifter  i  ett
underrättelseregister om en registrerad person skall
gallras senast tre år efter det  att  en uppgift som
kan föranleda registrering sista gången infördes. Om
en  särskild  undersökning  som  rör  en registrerad
person  har inletts, behöver uppgifterna  dock  inte
gallras förrän undersökningen har avslutats.


Förslaget  innebär  också  att regeringen eller den
myndighet  som  regeringen  bestämmer   får  meddela
föreskrifter om att uppgifter får bevaras för histo-
riska, statistiska eller vetenskapliga ändamål.




Ändringar i sekretesslagen




Bakgrund




Riksdagen har den 2 juni 1998 beslutat om  ändringar
i  sekretesslagen  som  innebär att för uppgifter  i
andra polisregister än belastningsregister skall den
absoluta  sekretessen  avskaffas.  För  uppgifter  i
polisens register skall  i  stället  sekretess  till
skydd för den enskilde  i 9 kap. 17 § sekretesslagen
gälla  med  ett omvänt skaderekvisit, dvs. sekretess
gäller om det  inte  står  klart  att  uppgiften kan
lämnas ut utan att det medför skada. För uppgifter i
underrättelseverksamhet skall sekretessen i 5 kap. 1
§  sekretesslagen gälla med ett omvänt skaderekvisit
även till skydd för polisens verksamhet.




Regeringens förslag




Regeringen  föreslår  att  sekretess till förmån för
den   enskilde   skall   gälla   med    ett   omvänt
skaderekvisit   för   uppgifter   som  behandlas   i
skattemyndigheternas brottsutredande verksamhet.


Därutöver föreslår regeringen att  sekretess  skall
gälla  med  ett omvänt skaderekvisit även till skydd
för  skattemyndighetens  brottsutredande  verksamhet
för      uppgifter       som       förekommer      i
underrättelseverksamhet.




ADB-revision




Bakgrund




Skattemyndigheterna   får   med  stöd  av   3   kap.
taxeringslagen (1990:324) företa  bl.a. revision för
att granska näringsidkares bokföring.  Revision  kan
även företas med stöd av bl.a. skattebetalningslagen
(1997:483)  och lagen (1984:151) om punktskatter och
prisregleringsavgifter.


Taxeringslagen     innehåller    bestämmelser    om
granskning  av  ett  företags   ADB-system.  Som  en
komplettering till dessa bestämmelser  gäller  lagen
(1987:1231)   om   automatisk   databehandling   vid
taxeringsrevision,   m.m.   Lagen  tillämpas  på  en
myndighets granskning avseende  skatter  och social-
avgifter samt granskning enligt tullagen (1994:1550)
när åtgärden innefattar automatisk databehandling av
personuppgifter  i  personregister enligt datalagen.
Syftet med lagen är att  skydda  personuppgifter som
finns hos den som granskas vid en  revision  och  ge
skydd  mot att kontrollverksamheten genom användning
av ADB-teknik  får en uppläggning som är oacceptabel
ur integritetssynpunkt (prop. 1987/88:65 s. 80).


Datainspektionen  utövar tillsyn över granskningen.
I den mån det behövs  för  att  förhindra  risk  för
otillbörligt integritetsintrång får Datainspektionen
meddela särskilda villkor för granskningen. Med stöd
av   en  särskild  förordning  har  Datainspektionen
utfärdat  föreskrifter  om verkställigheten av lagen
om automatisk databehandling   vid taxeringsrevision
(DIFS 1988:2 och 1997:8). Även Riksskatteverket  har
utfärdat föreskrifter på området (RSFS 1997:11).


Bestämmelser  om  skydd  för ADB-lagrad information
vid taxeringsrevision finns också i lagen (1994:466)
om  särskilda  tvångsåtgärder   i   beskattningsför-
farandet (tvångsåtgärdslagen).




Regeringens förslag




Regeringen   föreslår   att   lagen   om  automatisk
databehandling vid taxeringsrevision, m.m. upphävs.


I  skälen  för sitt förslag påpekar regeringen  att
frågan   om   den    granskande   myndigheten   blir
personuppgiftsansvarig     har     behandlats     av
Datalagskommittén  (SOU  1997:39).  Enligt kommittén
talar  mycket  för  att  den myndighet som  beordrar
behandlingen      kommer      att     anses      som
personuppgiftsansvarig, om inte  annat  anges  i den
lagstiftning som reglerar åtgärden. Frågan om ansvar
vid  ADB-revision  och  annan granskning behandlades
också av Datalagsutredningen  (SOU  1993:10). Enligt
utredningens    förslag    skulle   den   granskande
myndigheten  bli  personuppgiftsansvarig   för   den
behandling som sker vid granskningen.


Enligt  regeringen  finns  det  inte  skäl att göra
någon  annan  bedömning  i  fråga  om den granskande
myndighetens  ansvar  än  som  gjorts av  de  nämnda
utredningarna.  Detta innebär att  skattemyndigheten
och tullmyndigheten  blir personuppgiftsansvariga  i
fråga om de behandlingar som utförs vid revision och
annan granskning av ADB-material.  Regeringen  anför
att  en  sådan  ordning  torde ge ett minst lika bra
skydd   för   den   enskilde   som   den   nuvarande
regleringen.   Om  den  granskande  myndigheten   är
personuppgiftsansvarig  innebär  det att myndigheten
åläggs   de   skyldigheter  som  enligt   personupp-
giftslagen  vilar  på  den  personuppgiftsansvarige.
Regeringen framhåller  att bestämmelser om skydd för
ADB-lagrad information också finns i taxerings-lagen
och tvångsåtgärdslagen.  Riksskatteverket  har  även
utarbetat  interna  regler  om  ADB-säkerhet i bl.a.
kontrollverksamheten. Dessa regler  kommer att gälla
vid   sidan  av  personuppgiftslagens  bestämmelser.
Enligt  regeringen  finns  det  således  inte längre
något direkt behov av en särskild lag för att skydda
de registrerades personliga integritet.


Vidare  konstaterar  regeringen  att behandling  av
personuppgifter   enligt   36 §  personuppgiftslagen
skall   anmälas   till   tillsynsmyndigheten   innan
behandlingen genomförs. Anmälan  behöver enligt 37 §
inte  göras  om  den personuppgiftsansvarige  anmält
till tillsynsmyndigheten att ett personuppgiftsombud
utsetts och vem det  är. Vidare får regeringen eller
den myndighet som regeringen  bestämmer  enligt 36 §
tredje stycket meddela föreskrifter om undantag från
anmälningsskyldigheten    för    sådana   typer   av
behandlingar som sannolikt inte kommer att leda till
otillbörligt intrång i den personliga  integriteten.
Regeringen  konstaterar  därutöver  att enligt  3  §
personuppgiftsförordningen    (1998:1191)     gäller
anmälningsskyldigheten  enligt  36  § första stycket
personuppgiftslagen  inte  för  bl.a. behandling  av
personuppgifter   som   regleras   genom   särskilda
föreskrifter i lag eller förordning.


Regeringen  påpekar  att flera remissinstanser  har
förordat    att   skattemyndigheterna    skall    ha
personuppgiftsombud.  I likhet med remissinstanserna
anser regeringen att det  är av vikt att säkerställa
ett gott integritetsskydd. Regeringen har emellertid
inte ansett det motiverat när  det gäller skattemyn-
digheternas  brottsutredande  verksamhet   att   för
skattemyndigheterna  införa  en  skyldighet  att  ha
personuppgiftsombud.  Något  skäl  att göra en annan
bedömning    när    det    gäller   behandling    av
personuppgifter vid revision  kan  enligt regeringen
inte  anses  motiverat. Personuppgiftslagens  regler
bör därför gälla. Regeringen anför att detta innebär
att  någon  anmälningsskyldighet   inte   föreligger
eftersom revision och annan kontroll utförs med stöd
av  lag.  Dock  påpekar  regeringen  att vad som  nu
anförts  innebär  att  skattemyndigheten   inte   är
förhindrad    att    utse   personuppgiftsombud   om
myndigheten skulle anse att detta behövs.


Regeringen  framhåller   att   skatteförvaltningens
registerförfattningar  är föremål  för  en  översyn.
Frågan om behovet av särregler  när  det gäller ADB-
revisioner   ligger   inom  ramen  för  utredningens
arbete, som skall vara  avslutat den 1 oktober 1999.
Den slutliga bedömningen av behovet av särregler kan
enligt regeringen inte göras  förrän vid beredningen
av utredningens förslag.




Motionerna




I  motion  1998/99:Sk14  av  Bo Lundgren  m.fl.  (m)
anförs  att  Moderata  samlingspartiet  tidigare  av
bl.a.  integritetshänsyn   har  avvisat  regeringens
förslag att ge polisen och tullen  möjlighet  att  i
datoriserade  register  behandla person-uppgifter om
icke  misstänkta  personer.   Motionärerna   avvisar
därför även förslaget att ge skattemyndigheterna  en
sådan möjlighet (yrkande 1, delvis).


I motionen påpekas vidare att flera remissinstanser
har  förordat  att  skattemyndigheterna skall ha ett
personuppgiftsombud i syfte att säkerställa ett gott
integritetsskydd  i samband  med  taxeringsrevision.
Motionärerna delar  denna  uppfattning och anser att
regeringen  bör  få  i uppdrag  att  återkomma  till
riksdagen med ett sådant förslag (yrkande 4).


I motion 1998/99:Sk15  av  Johan Pehrson och Camilla
Dahlin-Andersson (fp) anförs  att,  även  om  det  i
varje  enskilt  fall  låter  sig  motiveras  att  ge
myndigheter  rätt  att  behandla personuppgifter med
automatisk databehandling,  är  det  tydligt att den
totala omfattningen av samlandet och bearbetandet av
person-uppgifter  kränker den enskildes  integritet.
Till   detta   kommer  enligt   motionärerna   ökade
möjligheter   till    såväl    hemlig    som   öppen
kameraövervakning,  förslag om buggning osv.  Enligt
Folkpartiet    liberalernas     uppfattning    måste
medborgarnas   fri-   och  rättigheter   beträffande
skyddet för den enskildes integritet bli föremål för
en  övergripande  översyn   av   en   parlamentarisk
kommitté.  Detta  bör  ges  regeringen  till   känna
(yrkande 2).


Motionärerna   anför   vidare   att,   även  om  de
accepterar att skattemyndigheterna skall få tillgång
till   modern   informationsteknik,   kan   de  inte
acceptera att skattemyndigheterna ges möjlighet  att
behandla  känsliga  personuppgifter.  Vid brott inom
skatteområdet  förefaller  det  enligt  motionärerna
inte   nödvändigt  att  behandla  sådana  uppgifter.
Regeringens  förslag  i  denna del bör därför avslås
(yrkande 3).


I  motion  1998/99:Sk16  av Mats  Odell  m.fl.  (kd)
anförs  att Kristdemokraterna  anser  att  det  från
integritetssynpunkt   får   anses   omotiverat   att
känsliga  per-sonuppgifter  skall behöva hanteras av
skattemyndigheterna.   Det  undantag   från   13   §
personuppgiftslagen   som    polisen    har    genom
polisdatalagen  i  fråga  om  behandling av känsliga
personuppgifter bör enligt motionärerna  inte  också
gälla  skattemyndigheterna.  Motionärerna hemställer
att regeringens förslag avslås  i denna del (yrkande
2).


I motionen behandlas vidare regeringens  förslag om
att  bestämmelser  om  när  uppgifter får lämnas  ut
endast  behövs  i  fråga  om  utlämnande  för  fram-
ställning  av  rättsstatistik  och   utlämnande   av
uppgifter  till  utlandet.  Motionärerna  anser  att
regeringens  motivering att uppgifterna i regel inte
behövs hos någon  annan  än motsvarande enhet hos en
annan   skattemyndighet  samt   hos   polis-   eller
åklagarmyndighet  kan  visa sig vara en alltför from
förhoppning när det kommer  till  praktisk handling.
Kristdemokraterna  anser  att denna fråga  noga  bör
följas  upp  och  utvärderas  när   det  gäller  den
praktiska  tillämpningen.  Detta bör ges  regeringen
till känna (yrkande 3).




Utskottets bedömning




Utskottet konstaterar att skattemyndigheterna  redan
nu  med  stöd  av person-uppgiftslagens bestämmelser
kan  behandla  personuppgifter   helt  eller  delvis
automatiserat  i  sin  brottsutredande   verksamhet.
Behandlingen     av     personuppgifter     i    den
brottsutredande   verksamheten  kommer  att  omfatta
integritetskänsliga  uppgifter om enskilda personer.
I likhet med regeringen  anser  utskottet  att denna
behandling   av   personuppgifter  kräver  en  högre
skyddsnivå  än  vad personuppgiftslagen  garanterar.
Utskottet tillstyrker därför regeringens förslag att
behandlingen       av       personuppgifter        i
skattemyndigheternas    brottsutredande   verksamhet
skall  regleras  i en särskild  lag.  Utskottet  har
inget  att  invända   mot    att  lagen  utgår  från
personuppgiftslagen   och   endast   innehåller   de
särbestämmelser     som     är    nödvändiga     för
skattemyndigheternas   brottsutredande   verksamhet.
Såsom  regeringen  framhåller  uppnås  härigenom  en
enhetlighet i regleringen  vad  avser  behandling av
personuppgifter     inom     den     brottsutredande
verksamheten i stort.


I motion 1998/99:Sk15 yrkande 2 (fp)  anförs  att,
även  om  rätten  att  på  automatisk  väg  behandla
personuppgifter  låter sig motiveras i varje enskilt
fall,  måste  medborgarnas   fri-   och  rättigheter
beträffande skyddet för den enskildes integritet bli
föremål för en övergripande översyn av  en parlamen-
tarisk kommitté. Utskottet vill härvid hänvisa  till
att   utskottet   med  anledning  av  motioner  från
allmänna motionstiden  1998 inom kort i ett särskilt
betänkande kommer att behandla  frågor  av  liknande
slag. I avvaktan härpå bör enligt utskottets  mening
motionen avslås.


Utskottet   tillstyrker   regeringens  förslag  att
rätten att behandla personuppgifter  enligt  den nya
lagen utan inskränkning skall omfatta den verksamhet
som  skattemyndigheterna  bedriver  enligt lagen  om
skattemyndigheters  medverkan  i  brottsutredningar.
Härvid  delar  utskottet regeringens  bedömning  att
denna   verksamhet    inte    omfattas    av    EG:s
dataskyddsdirektiv.   Avvikande   bestämmelser   kan
därför meddelas i den nya lagen utan att det står  i
strid med direktivet.


När    det    gäller    behandling    av   känsliga
personuppgifter påpekar regeringen att det  inte  är
ovanligt  att denna typ av uppgifter förekommer i en
skatteutredning.  Uppgifter  från en skatteutredning
måste  ofta  hämtas  in  när en förundersökning  har
påbörjats. Regeringen anser  det  inte  vara möjligt
att sortera bort känsliga uppgifter som kan finnas i
det inhämtade materialet. Enligt regeringens  mening
skall därför känsliga personuppgifter få behandlas i
bl.a.  en  förundersökning,  om förutsättningarna  i
övrigt för behandlingen är för  handen.  Regeringens
förslag  innebär  dock  att  behandling  av känsliga
person-uppgifter  endast  skall  få  ske  om det  är
oundgängligen     nödvändigt    för    syftet    med
behandlingen.   I  fråga   om   skattemyndigheternas
underrättelseverksamhet  anser  regeringen  att  det
finns   större   möjligheter  att  undvara  känsliga
person-uppgifter    utan     att     den    pågående
undersökningen påverkas. Regeringen föreslår  därför
att  rätten  att  behandla  känsliga personuppgifter
inte      skall     omfatta     skattemyndigheternas
underrättelseverksamhet. Enligt utskottets mening är
möjligheterna enligt förslaget att behandla känsliga
personuppgifter        i        skattemyndigheternas
brottsutredande verksamhet tillräckligt  restriktiva
från   integritetssynpunkt  och  tillstyrker  därför
regeringens  förslag. I enlighet med detta avstyrker
utskottet motionerna 1998/99:Sk15 yrkande 3 (fp) och
1998/99:Sk16 yrkande 2 (kd).


Utskottet, som  konstaterar att regeringens förslag
när det gäller behandling  av uppgift om kvarstående
brottsmisstanke har getts en liknande utformning som
motsvarande     bestämmelser    i    polisdatalagen,
tillstyrker   förslaget.   Härvid   vill   utskottet
framhålla att utskottet  i  samband med behandlingen
av regeringens förslag till polisdatalag erinrade om
regeringens      möjlighet     enligt      50      §
personuppgiftslagen            att           meddela
tillämpningsföreskrifter om vilka krav som ställs på
den   personuppgiftsansvarige  vid   behandling   av
uppgifter  (yttr.  1997/98:KU10y).  Utskottet utgick
från  att regeringen för att ytterligare  tillgodose
rättssäkerheten    kommer    att    meddela   sådana
föreskrifter  som  innebär  att t.ex. tillgången  på
uppgifterna   begränsas.  Justitieutskottet   gjorde
ingen annan bedömning (bet. 1997/98:JuU20).


När  det  gäller   bestämmelser  om  att  lämna  ut
handlingar från skattemyndigheternas brottsutredande
verksamhet delar utskottet regeringens bedömning att
sekretesslagens bestämmelser  i  de  flesta  fall är
tillräckliga för att uppgifter skall kunna lämnas ut
till   de   myndigheter   som  behöver  dem.  Enligt
utskottets uppfattning finns  det inte anledning att
befara  att  bestämmelserna i sekretesslagen  medför
att uppgifter  lämnas  ut  i  för stor utsträckning.
Utskottet   utgår   ifrån   att  regeringen   följer
verksamheten hos skattemyndigheterna  även  i  detta
avseende. Med det anförda avstyrker utskottet motion
1998/99:Sk16   yrkande   3.   Utskottet  tillstyrker
således förslaget att särskilda  bestämmelser endast
införs  när  det gäller i vilka fall  uppgifter  får
lämnas   ut   i   samband   med   framställning   av
rättsstatistik  och  utlämnande  av  uppgifter  till
utlandet.


Utskottet tillstyrker  vidare  regeringens  förslag
att skattemyndigheterna, i likhet med vad som gäller
på  polisområdet,  skall  få  möjlighet att i under-
rättelseverksamhet  som  avser  allvarlig  brottslig
verksamhet  behandla  person-uppgifter   helt  eller
delvis  automatiserat  i  särskilda  undersökningar.
Därvid  delar  utskottet  regeringens bedömning  att
allvarlig brottslighet bör  definieras på samma sätt
som  i  polisdatalagen  och  lagen   om  register  i
Tullverkets  brottsbekämpande verksamhet,  dvs.  som
verksamhet  som   innefattar  brott  för  vilket  är
föreskrivet  fängelse   i   två  år  eller  däröver.
Utskottet    tillstyrker    också   förslaget    att
underrättelseregister skall få  föras endast för att
ge underlag för sådana särskilda  undersökningar som
gäller  allvarlig  brottslighet  där behandling  får
utföras helt eller delvis automatiserat samt för att
underlätta  tillgången till allmänna  uppgifter  med
anknytning till underrättelseverksamhet.


Vidare  konstaterar   utskottet   att   regeringens
förslag innebär att underrättelseregister  inte  får
innehålla  uppgifter  som  direkt hänför sig till en
person  som  inte är misstänkt  för  att  ha  utövat
brottslig   verksamhet.    I    fråga   om   skatte-
myndigheternas   underrättelseverksamhet    föreslår
regeringen ingen begränsning när det gäller att i de
särskilda  undersökningarna  behandla  uppgifter  om
andra   personer  än  misstänkta.  Utskottet   delar
regeringens     bedömning     att     de    allmänna
bestämmelserna,  vilka  innebär  att  endast  sådana
uppgifter  får  behandlas  som  är  nödvändiga   för
ändamålet  med  behandlingen,  kommer att utgöra ett
tillräckligt   skydd.   Regeringen   föreslår    att
uppgifter  om  en  person  som  det inte finns någon
misstanke  mot  skall  förses med en  anteckning  om
detta förhållande. Utskottet  anser  att detta utgör
en       tillfredsställande       lösning       från
integritetssynpunkt   och   tillstyrker  regeringens
förslag.  I enlighet med detta  avstyrker  utskottet
motion 1998/99:Sk14 yrkande 1, delvis (m).


Utskottet   konstaterar   vidare   att  regeringens
förslag innebär att som huvudregel skall  gälla  att
uppgifter  som  inte  längre behövs för sitt ändamål
skall gallras. Regeringen  har  vidare  i vissa fall
föreslagit  särskilda  regler om att gallring  skall
ske  när viss tid har förflutit.  Enligt  utskottets
mening  är  de  föreslagna  reglerna om gallring väl
avvägda  mellan behovet av att  behandla  upgifterna
och integritetsskyddsaspekter. Utskottet tillstyrker
således förslaget.


När   det  gäller   sekretess   för   uppgifter   i
skattemyndigheternas    brottsutredande   verksamhet
föreslår  regeringen bestämmelser  som  innebär  att
samma sekretesskydd  skall  gälla  som i motsvarande
verksamhet  inom  polisen,  såväl  i  fråga  om  den
enskildes   skydd   som   skydd   för  verksamheten.
Utskottet tillstyrker förslaget.


Vidare föreslår regeringen att lagen  om automatisk
databehandling vid taxeringsrevision, m.m.  upphävs.
Regeringen   konstaterar   att  personuppgiftslagens
bestämmelser innebär att den  granskande myndigheten
blir   personuppgiftsansvarig   i   fråga    om   de
behandlingar   av  personuppgifter  som  utförs  vid
revision  och  annan   granskning  av  ADB-material.
Utskottet delar regeringens  bedömning  att en sådan
ordning  torde ge ett minst lika bra skydd  för  den
enskilde som  den  nuvarande  regleringen. Därutöver
finns   bestämmelser   om   skydd   för   ADB-lagrad
information  i taxeringlagen och tvångsåtgärdslagen.
Riksskatteverket  har  även utarbetat interna regler
om  ADB-säkerhet  i  bl.a.  kontrollverksamheten.  I
likhet med regeringen anser utskottet att det därför
inte finns något behov  av  en  särskild lag för att
skydda  de  registrerades  personliga  integritet  i
samband med revision och annan kontroll.


I   motion   1998/99:Sk14   behandlas   frågan   om
skattemyndigheterna i förevarande  sammanhang  skall
vara  skyldiga  att  utse personuppgiftsombud. Rege-
ringen  har  när  det  gäller  denna  fråga  och  om
skattemyndigheterna skall  vara  skyldiga  att  till
tillsynsmyndigheten     anmäla    behandlingar    av
personuppgifter         åberopat         3         §
personuppgiftsförordningen. Enligt denna bestämmelse
gäller inte skyldigheten  enligt 36 § första stycket
personuppgiftslagen   att   anmäla   behandling   av
personuppgifter till tillsynsmyndigheten  för  bl.a.
behandling  av  personuppgifter  som  regleras genom
särskilda   föreskrifter  i  lag  eller  förordning.
Regeringen  påpekar,   med   hänvisning   till  3  §
personuppgiftsförordningen,         att        någon
anmälningsskyldighet enligt personuppgiftslagen inte
föreligger  eftersom  taxeringsrevision   och  annan
kontroll  utförs  med  stöd  av  lag.  Som utskottet
uppfattar    det   syftar   regeringen   härvid   på
taxeringslagen     m.fl.    lagar    som    reglerar
skattemyndigheternas  reviderande verksamhet. Enligt
utskottets bedömning kan emellertid dessa lagar inte
anses  utgöra  föreskrifter  som  särskilt  reglerar
behandling av personuppgifter.  Undantag  enligt 3 §
personuppgiftsförordningen från personuppgiftslagens
bestämmelser   om   anmälningsskyldighet  föreligger
därför inte enligt utskottets mening. Utskottet vill
dock peka på de regler  som  finns i taxeringslagen,
tvångsåtgärdslagen       och       Riksskatteverkets
föreskrifter om skydd för ADB-lagrad information och
om ADB-säkerhet. Dessa regler torde  tillsammans med
personuppgiftslagens bestämmelser innebära  att  det
inte  föreligger någon risk för otillbörligt intrång
i den personliga  integriteten vid taxeringsrevision
och annan kontroll.  Möjlighet  att med stöd av 36 §
tredje stycket personuppgiftslagen i förordningsform
meddela föreskrifter om undantag  från  skyldigheten
att   anmäla  behandling  av  personuppgifter   till
tillsynsmyndigheten  bör  därför  föreligga.  Enligt
utskottets     mening     saknas     således    från
integritetssynpunkt  behov  av att, såsom  anförs  i
motion 1998/99:Sk14 yrkande 4,  införa en skyldighet
att  utse  personuppgiftsombud.  Motionen   avstyrks
därför i denna del.


Stockholm den 28 januari 1999




På konstitutionsutskottets vägnar




Per Unckel






I  beslutet  har  deltagit:  Per  Unckel (m), Barbro
Hietala Nordlund (s), Pär Axel Sahlberg (s), Kenneth
Kvist  (v),  Ingvar  Svensson (kd), Jerry  Martinger
(m),  Mats Berglind (s),  Inger  René  (m),  Kerstin
Kristiansson  (s),  Nils  Fredrik  Aurelius (m), Per
Lager  (mp),  Åsa Torstensson (c), Helena  Bargholtz
(fp), Kenth Högström  (s), Britt-Marie Lindkvist (s)
och Inger Strömbom (kd).






Avvikande meningar




1. Översyn beträffande skyddet för den
enskildes integritet




Helena  Bargholtz  (fp)  anser   att   den   del  av
konstitutionsutskottets yttrande som på s. 13 börjar
med "I motion" och slutar med "motionen avslås" bort
ha följande lydelse:


Utskottet  kan  konstatera  att rätten att behandla
personuppgifter  på automatisk  väg  väl  låter  sig
motiveras i det enskilda  fallet.  I  likhet med vad
som anförs i motion 1998/99:Sk15 yrkande  2  bör det
dock enligt utskottets mening framhållas att det  är
den totala omfattningen av insamling och bearbetning
av   personuppgifter   som   kränker  den  enskildes
integritet.  Utskottet  delar  därför  motionärernas
uppfattning   att   den   medborgerliga   fri-   och
rättigheten  avseende skydd  mot  kränkning  av  den
personliga  integriteten   måste  bli föremål för en
övergripande  översyn.  Denna  översyn   bör  enligt
utskottets   mening   göras   av  en  parlamentarisk
kommitté. Utskottet tillstyrker  således  motionen i
denna del.




2. Behandling av känsliga personuppgifter




Ingvar  Svensson  (kd),  Helena  Bargholtz (fp)  och
Inger   Strömbom   (kd)   anser  att  den   del   av
konstitutionsutskottets yttrande som på s. 13 börjar
med "När det" och slutar med  "yrkande  2 (kd)" bort
ha följande lydelse:


Utskottet   konstaterar   att  regeringens  förslag
innebär   att  det  skall  vara  tilllåtet   att   i
skattemyndigheternas brottsutredande verksamhet, med
undantag  för   underrättelsverksamheten,   behandla
känsliga  personuppgifter.  Enligt utskottets mening
saknas  det skäl att i fråga om  skattemyndigheterna
göra undantag  från  det  förbud  mot  behandling av
känsliga  personuppgifter  som  gäller enligt  13  §
personuppgiftslagen.  Utskottet  anser   därför  att
regeringens  förslag  i  denna  del  bör avslås  och
tillstyrker  motionerna 1998/99:Sk15 yrkande  3  och
Sk16 yrkande 2.




3. Utlämnande av uppgifter




Ingvar Svensson (kd) och Inger Strömbom (kd),  anser
att den del av  konstitutionsutskottets yttrande som
på s. 14 börjar med  "När  det" och slutar med "till
utlandet" bort ha följande lydelse:


När  det  gäller  utlämnande  av   uppgifter   från
skattemyndigheternas    brottsutredande   verksamhet
anser  regeringen  att det  endast  behöver  införas
särskilda bestämmelser  i  den  nya  lagen  när  det
gäller     utlämnande     för    framställning    av
rättsstatistik   och utlämnande  av  uppgifter  till
utlandet.  Regeringen   anser   att  sekretesslagens
bestämmelser  i  övrigt  är  tillräckliga   för  att
uppgifter  skall kunna lämnas ut till de myndigheter
som behöver dem. Som motivering anger regeringen att
uppgifterna  i  regel inte behövs hos någon annan än
motsvarande enhet  hos en annan skattemyndighet samt
hos polis- eller åklagarmyndighet. Enligt utskottets
mening  kan  det  dock,  såsom  framhålls  i  motion
1998/99:Sk16 yrkande  3, befaras att sekretesslagens
bestämmelser  i den praktiska  tillämpningen  medför
att uppgifter sprids  i  alltför  stor  utsträckning
mellan    myndigheter.    Utskottet   delar   därför
motionärernas uppfattning att  denna  fråga noggrant
bör   följas  upp  och  utvärderas  och  tillstyrker
således motionen i denna del.




4. Behandling av uppgifter om icke
misstänkta personer




Per Unckel  (m), Jerry Martinger (m), Inger René (m)
och Nils Fredrik  Aurelius  (m) anser att den del av
konstitutionsutskottets yttrande som på s. 14 börjar
med "Vidare konstaterar" och  slutar med "yrkande 1,
delvis (m)" bort ha följande lydelse:


Utskottet   konstaterar  att  regeringens   förslag
innebär att det inte finns någon begränsning när det
gäller att i en  särskilt  undersökning i skattemyn-
digheternas     underrättelseverksamhet     behandla
uppgifter om en person  som  det  inte  finns  någon
misstanke mot. Regeringen föreslår att uppgifter  om
personer   som   själva   inte   är  misstänkta  för
brottslighet skall förses med en anteckning om detta
förhållande. Enligt utskottets uppfattning kan detta
inte   anses  som  en  tillfredsställande   ordning.
Utskottet   anser  att  automatiserad  behandling  i
underrättelseverksamhet   av   uppgifter   om   icke
misstänkta  personer är ett så allvarligt ingrepp  i
den personliga  integriteten att en sådan behandling
inte får förekomma.  I enlighet med vad som anförs i
motion   1998/99:Sk14   yrkande   1,   delvis,   bör
regeringens förslag bl.a. av detta skäl avslås.




5. Personuppgiftsombud i samband med
taxeringsrevision m.m.




Per Unckel (m), Jerry Martinger  (m), Inger René (m)
och Nils Fredrik Aurelius (m) anser  att  den del av
konstitutionsutskottets yttrande som på s. 15 börjar
med "I motion" och slutar med  "denna del"  bort  ha
följande lydelse:




Utskottet  konstaterar att flera remissinstanser har
förordat   att    skattemyndigheterna    skall    ha
personuppgiftsombud  i samband med taxeringsrevision
och  annan kontroll. Enligt  utskottets  mening  kan
personuppgiftslagen   tillsammans   med   de  övriga
bestämmelser som reglerar kontrollverksamheten  inte
anses  ge  ett  fullgott  integritetsskydd  i  detta
sammanhang.  I  stället  bör,  såsom anförs i motion
1998/99:Sk14 yrkande 4, en skyldighet  att utse per-
sonuppgiftsombud  införas.  Regeringen  bör   därför
återkomma  till  riksdagen  med  ett sådant förslag.
Utskottet tillstyrker således motionen i denna del.