I betänkandet tillstyrker utskottet de förslag som
regeringen lagt fram i proposition 1998/99:84 Lag om
skatt på avfall.
Med anledning av tre motionsyrkanden (v, kd, mp)
föreslår utskottet ett tillkännagivande till
regeringen av den innebörden att regeringen
skyndsamt skall återkomma till riksdagen med förslag
som syftar till att stimulera användningen av
deponigas för energiutvinning. Vidare föreslår
utskottet, med anledning av en s-motion, att
regeringen återkommer med förslag som syftar till
att cesiumhaltiga askor undantas från deponiskatt.
Utskottet avstyrker övriga motionsyrkanden som
väckts i ärendet.
Reservationer har avgivits av s, m, v, kd, fp och
mp. Särskilda yttranden har avgivits av m och mp.
Propositionen
Regeringen (Finansdepartementet) föreslår i
proposition 1998/99:84 att riksdagen antar de i
propositionen framlagda förslagen till
1. lag om skatt på avfall,
2. lag om ändring i lagen (1984:151) om
punktskatter och prisregleringsavgifter.
I propositionen föreslås att en lag införs om skatt
på avfall som deponeras. Avsikten är att
avfallsskatten skall öka de ekonomiska incitamenten
att behandla avfall på ett från miljö- och
naturresurssynpunkt bättre sätt. Skatten skall
omfatta såväl konventionellt avfall som industrins
branschspecifika avfall och tas ut med 250 kr per
ton. Skattefrihet medges för vissa avfallsslag för
vilka det under överskådlig tid inte finns några
miljömässigt acceptabla alternativ till deponering
och möjligheterna att minska avfallsmängderna genom
processförändringar, val av råvara etc. är avsevärt
begränsade.
Lagen om skatt på avfall föreslås träda i kraft den
1 januari 2000.
Lagförslagen är fogade som bilaga 1 till
betänkandet.
Motionerna
1998/99:Sk26 av Raimo Pärssinen m.fl. (s) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna att cesiumhaltiga askor undantas från kravet
att betala deponiskatt.
1998/99:Sk27 av Bo Lundgren m.fl. (m) vari yrkas att
riksdagen avslår proposition 1998/99:84 i enlighet
med vad som anförts i motionen.
1998/99:Sk28 av Kjell-Erik Karlsson m.fl. (v) vari
yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att förbränning av
avfall måste beskattas så att återanvändning blir
lönsam,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om konsekvenserna av en
viktbaserad avfallsskatt som ensidigt belastar
avfall som går till deponering,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att skatt inte skall
tas ut för avfall som går till biologisk energiut-
vinning,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att skatten skall
vara minst lika stor för avfallsförbränning som för
konventionell deponering och att skatten införs
samtidigt,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att en avdragsrätt
för omhändertagen deponigas bör införas,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att förbränning av
blandat restavfall inte kan anses som förenligt med
målsättningarna om ett uthålligt och resursbevarande
samhälle.
1998/99:Sk29 av Yvonne Ruwaida m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till
komplettering av lagen om skatt på avfall så att
avfall till förbränning omfattas av lagen i enlighet
med vad som anförts i motionen,
2. att riksdagen beslutar om sådan ändring i
förslaget till lag om skatt på avfall att det i
deklaration som avser avfallsskatt får göras avdrag
för gas som har bildats vid nedbrytning av organiskt
avfall och som samlats upp till användning till
energiutvinning,
3. att riksdagen avslår 6 § 2 b-c i förslaget till
lag om skatt på avfall,
4. att riksdagen hos regeringen begär förslag till
ändring i lagen om skatt på avfall så att
differentierat skatteuttag kan ske med två olika
skattesatser i enlighet med vad som anförts i
motionen,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om allmänna
utgångspunkter för skattebefrielse,
6. att riksdagen avslår 3 § 2 i förslaget till lag
om skatt på avfall,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om restprodukter som
enligt lagförslaget föreslås undantas från lagens
tillämpningsområde,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om restprodukter som
enligt lagförslaget föreslås undantas från
skatteplikt,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om restprodukter som
enligt lagförslaget föreslås få dras av i dekla-
ration.
1998/99:Sk30 av Holger Gustafsson m.fl. (kd) vari
yrkas
1. att riksdagen beslutar om sådan ändring i
förslaget om skatt på avfall att avfall från
användning av biobränslen skattebefrias,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om inventering av
avfallsslag som saknar alternativ till deponering,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om skatt på
branschspecifikt avfall,
4. att riksdagen beslutar om sådan ändring i
förslaget om skatt på avfall att avdragsrätt skall
gälla för deponigas som förs ut från
avfallsanläggningar,
5. att riksdagen beslutar om ändring i förslaget om
skatt på avfall avseende 6 § punkt 2 enligt
följande: Avfallsskatt skall inte betalas för 2.
avfall som är avsett att inom en anläggning
behandlas genom: a) kompostering eller reak-
torbaserad rötning, b) förbränning, c) användning
för materialåtervinning eller tillverkning av fast
lagringsbart bränsle, d) avvattning eller rening av
flytande avfall där det avskilda eller renade
vattnet inte deponeras inom anläggningen.
Avfallsskatt skall dock betalas för rester som
uppstår efter genomförd behandling enligt första
stycket 2.
1998/99:Sk31 av Gudrun Lindvall (mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om förbränning av
avfall,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om problem med dagens
producentansvar och avfallsskatten.
Yttrande från annat utskott
Miljö- och jordbruksutskottet har yttrat sig i
ärendet. Yttrandet (1998/99:
MJU2y) är fogat som bilaga 2 till betänkandet.
Utskottet
Anmälningsförfarandet i EU
Regeringens förslag om skattebefrielse för i
huvudsak s.k. branschspecifika avfall kan enligt
EG:s konkurrensregler betraktas som statsstöd.
Enligt artikel 93.3 i EG-fördraget är
medlemsstaterna skyldiga att i förväg anmäla en
sådan fråga till kommissionen. Av propositionen
framgår att regeringen den 26 mars 1999 erhöll ett
formellt beslut om godkännande av förslaget enligt
artikel 92 i EG-fördraget. Sedan en separat anmälan
i enlighet med Kol- och stålfördraget visat sig
nödvändig gjordes en sådan anmälan den 21 december
1998. Den 21 april 1999 erhölls ett beslut om
godkännande även enligt Kol- och stålfördraget.
Behovet av en avfallsskatt
Propositionen
I propositionen lägger regeringen fram förslag om en
ny lag om skatt på avfall. I den nya lagen
föreskrivs att skatt skall införas på avfall som
deponeras. Avsikten är att avfallsskatten skall öka
de ekonomiska incitamenten att behandla avfall på
ett från miljö- och naturresurssynpunkt bättre sätt.
Skatten skall omfatta både konventionellt avfall och
branschspecifikt avfall från industrin. Skattefrihet
skall medges för vissa avfallsslag för vilka det
under överskådlig tid inte finns några miljömässigt
acceptabla alternativ till deponering och där
möjligheterna till att minska avfallsmängden genom
processförändringar, val av råvara etc. är avsevärt
begränsade.
Skatteplikt skall gälla för avfallsanläggningar där
farligt avfall eller annat avfall till en mängd av
mer än 50 ton per år slutligt förvaras (deponeras)
eller förvaras under längre tid än tre år. Detsamma
skall gälla för om sådant omhändertagande sker vid
anläggning där huvudsakligen annan verksamhet
bedrivs, dvs. i praktiken industrianläggningar.
Skattskyldig skall vara den som bedriver verksamhet
på anläggningen.
Motionerna
I motion Sk27 (m) yrkas avslag på propositionen.
Motionärerna anför att en avfallsskatt skulle
försvåra och i värsta fall förhindra de
återvinnings- och behandlingsverksamheter som
bedrivs i befintliga deponier. Skatten skulle också
innebära en styrning mot ökad förbränning och därmed
sannolikt en väsentlig ökning av Sveriges samlade
utsläpp av koldioxid. Dessutom skulle skatten hindra
utvecklingen av miljövänlig teknik och öka risken
för illegal deponering.
I motion Sk31 (mp) yrkande 2 anförs att den
nuvarande utformningen av producentansvaret och
införande av en avfallsskatt kan komma att orsaka
problem för såväl kommuner som enskilda. Eftersom
materialbolagen kan uppfylla sina åtaganden utan
insamling av allt avfall, förekommer i vissa kommu-
ner ingen insamling. Konsumenterna i glesbygd har
därmed ingen möjlighet att källsortera men riskerar
ändå att drabbas av avfallsskatt. Detsamma gäller
vissa kommuner. Motionären anser att dessa problem
måste lösas innan avfallsskatten blir en realitet.
Utskottets ställningstagande
Deponering av avfall är i dag det helt dominerande
sättet att ta hand om avfall. En starkt bidragande
orsak härtill är att deponering är en billig metod
för omhändertagande av avfall. Detta medför i sin
tur att det i många fall saknas ekonomiska
incitament att behandla avfallet på ett från miljö-
och resurssynpunkt bättre sätt. Utskottet delar
regeringens och miljö- och jordbruksutskottets
bedömning att ett av de viktigaste målen för dagens
avfallspolitik är att minska mängden avfall som
deponeras och att en avfallsskatt kan förbättra
situationen och göra återanvändning, återvinning och
andra behandlingsmetoder lönsamma. Skatten bör också
kunna bidra till att avfallsmängderna på sikt
minskar. Även om andra styrmedel som produ-
centansvar, kommunernas avfallsplanering och de
kommunala renhållningstaxorna verkar i samma
riktning delar utskottet regeringens uppfattning att
en avfallsskatt behövs för ett acceptabelt
omhändertagande av avfallet. Utskottet vill i detta
sammanhang betona vikten av att systemet inte bidrar
till att motverka användningen av miljömässigt bra
behandlingsmetoder för vissa avfallsslag i stället
för deponering. Genom att, som föreslås i proposi-
tionen, medge skattebefrielse för vissa
behandlingsformer kan enligt utskottets mening
sådana oönskade effekter undvikas.
Med det anförda tillstyrker utskottet regeringens
förslag om att avfallsskatt skall införas på
deponerat avfall och avstyrker motion Sk27 om avslag
på propositionen.
Utskottet utgår liksom miljö- och
jordbruksutskottet från att de frågor som tas upp i
motion Sk31 kommer att beaktas i det arbete som
pågår i fråga om avfallshantering och återvinning.
Utskottet konstaterar att regeringen också har för
avsikt att följa upp och utvärdera hur systemet för
avfallsbeskattning kommer att fungera och om behov
föreligger ta initiativ till förändringar av
systemet. Någon åtgärd från riksdagen behövs alltså
inte. Utskottet avstyrker motionen.
Förfarandet vid beskattning
Propositionen
Enligt propositionen skall avfallsskatten tas ut
efter en nettodeponimetod, vilket innebär att skatt
tas ut för i princip allt avfall som förs till en
skattepliktig avfallsanläggning. Skyldigheten att
betala skatt skall inträda då avfallet förs in till
avfallsanläggningen. För avfall som förs ut från en
avfallsanläggning skall avdrag medges. Vissa
behandlingsformer som bedrivs inom anläggningen
skall undantas från skatt.
Vad gäller avfall som deponeras vid anläggningar
där huvudsakligen annan verksamhet än
avfallshantering bedrivs, skall skyldigheten att
betala skatt inträda när avfallet uppkommer.
I fråga om sådant avfall som förs ut från
anläggningen skall enligt förslaget avdrag inte
medges för lak- och reningsvatten. Avdrag skall
heller inte medges för gas som bildats vid
nedbrytning av organiskt avfall som förs ut från en
avfallsanläggning (s.k. deponigas).
Redovisningsperioden för avfallsskatten föreslås
vara kalenderkvartal. Samma regler som för övriga
punktskatter skall gälla beträffande möjligheten att
utnyttja avdrag som överstiger skattens bruttobelopp
för en redovisningsperiod.
Motionerna
I motionerna Sk28 (v) yrkande 5, Sk29 (mp) yrkande 2
och Sk30 (kd) yrkande 4 begärs avdragsrätt för
deponigas.
Utskottets ställningstagande
Utskottet anser i likhet med regeringen att
avfallsskatten skall tas ut enligt den
nettodeponimetod som föreslås i propositionen och
att skattskyldigheten för avfall som deponeras vid
anläggningar där huvudsakligen annan verksamhet än
avfallshantering bedrivs skall inträda när avfallet
uppkommer. Utskottet har heller inte funnit
anledning till erinran mot förslaget såvitt gäller
redovisningsperiod för avfallsskatten.
Enligt nettodeponimetoden skall avdrag medges för
skatt på avfall/material som förs ut från en
skattepliktig anläggning, dock inte för lak- och
reningsvatten och s.k. deponigas. Utskottet ställer
sig bakom förslaget men anser i likhet med miljö-
och jordbruksutskottet att regeringen skyndsamt
skall återkomma till riksdagen med förslag som
syftar till att stimulera användningen av deponigas
för energiutvinning.
Det anförda innebär att utskottet tillstyrker
propositionen i nu behandlad del. Vad utskottet
anfört om deponigas med anledning av motionerna
Sk28, Sk29 och Sk30 bör ges regeringen till känna.
Skattenivå och fastställande av skatten
Propositionen
I propositionen föreslås att skatt skall utgå med
250 kr per ton skattepliktigt avfall. Skatten skall
bestämmas på grundval av vägning av det
skattepliktiga materialet. Skatten får bestämmas på
andra sätt än genom vägning om tillförseln sker i
mindre omfattning eller om det av annan anledning
finns särskilda skäl att frångå huvudprincipen. I
sista hand får skatten beräknas efter skälig grund
enligt lagen (1984:151) om punktskatter och
prisregleringsavgifter (LPP).
Motionerna
I motion Sk28 (v) varnas för konsekvenserna av en
viktbaserad avfallsskatt som ensidigt belastar
avfall som går till deponering. Motionärerna anser
att mängderna avfall som förbränns vid befintliga
och nya sopförbränningsanläggningar sannolikt kommer
att öka kraftigt och därmed också de totala
utsläppen av miljögifter (yrkande 2). I motion Sk29
(mp) begärs förslag om ändringar av lagen så att
skatteuttaget kan göras efter två olika
skattesatser. Därvid bör utgångspunkten vara de
danska erfarenheterna med en normalskattesats om 340
kr per ton, vilken dessutom kombineras med en
enhetlig lågskattenivå i stället för skattebefrielse
på flertalet av de verksamheter som regeringen vill
undanta från skatt (yrkande 4).
Utskottets ställningstagande
Med sikte på att till år 2005 åstadkomma en
halvering av det avfall som deponeras anser
utskottet i likhet med regeringen och miljö- och
jordbruksutskottet att den föreslagna nivån på
skatteuttaget, 250 kr per ton skattepliktigt avfall,
är väl avvägd. Utskottet instämmer också i
bedömningen att det för närvarande inte finns något
behov av att differentiera skatten för olika
avfallsslag. Utskottet utesluter dock inte att
frågan åter kan bli aktuell vid en framtida
utvärdering av skattens konsekvenser. Med det
anförda tillstyrker utskottet propositionen i denna
del och avstyrker motion Sk29 yrkande 4.
Utskottet har inte funnit anledning till någon
erinran mot förslaget att skatten skall vara
viktbaserad utan ansluter sig även i denna del till
den bedömning som miljö- och jordbruksutskottet
gjort. Motion Sk28 yrkande 2 avstyrks därmed.
Allmänna utgångspunkter för skattefrihet
och skatt på förbränning av avfall
Propositionen
Skattefrihet skall medges för vissa avfallsslag för
vilka det under överskådlig tid inte finns några
miljömässigt acceptabla alternativ till deponering
och för vilka möjligheterna att minska
avfallsmängderna genom processförändringar, val av
råvara etc. är avsevärt begränsade. Som skäl anför
regeringen att skatten i dessa fall inte kommer att
kunna få någon styrande effekt varför deponering får
anses som den för tillfället miljömässigt bästa
lösningen. Eftersom utvecklingen inom
avfallshanteringsområdet är dynamisk avser
regeringen att noga följa utvecklingen och
kontinuerligt pröva i vad mån förutsättningarna för
skattebefrielse i lagen alltjämt föreligger. Det kan
enligt regeringen också bli aktuellt att utvidga
skattebefrielsen till att omfatta ytterligare
områden.
Motionerna
I motion Sk29 (mp) riktas kritik mot regeringens
allmänna utgångspunkter för skattebefrielse.
Motionärerna menar att det inte kan avgöras vilken
teknikutveckling som är möjlig på lång sikt, och att
det är en omfattande uppgift att följa utvecklingen
på området. En lågskattesats är därför enligt
motionärerna att föredra framför skattebefrielse
(yrkande 5).
Enligt motion Sk30 (kd) bör en inventering göras av
de avfallsslag som saknar alternativ till deponering
(yrkande 2).
När det gäller skatt på förbränning av avfall
begärs i motion Sk28 (v) tillkännagivanden om att
förbränning av avfall skall beskattas så att åter-
användning blir lönsam (yrkande 1), att förbränning
av blandat restavfall inte kan anses förenligt med
målsättningarna om ett uthålligt resursbevarande
samhälle (yrkande 6) och att skatten bör omfatta den
förbränning som sker såväl inom som utanför
avfallsanläggningarna samt vara minst lika hög för
avfallsförbränning som för konventionell deponering
(yrkande 4). I motion Sk29 (mp) begärs förslag om
komplettering av lagen om skatt på avfall så att
avfall till förbränning omfattas av skatteplikten
(yrkande 1). Härigenom skulle enligt motionärerna
incitament skapas för styrning av flödena till
energiutvinning. Förbränning av osorterat
hushållsavfall skulle motverkas och kompostering
främjas. Även i motion Sk31 (mp) framhålls att lag-
förslaget måste få en sådan utformning att ökad
förbränning undviks. Vidare anser motionären att en
konsekvensanalys bör göras innan avfallsskatten blir
en realitet (yrkande 1).
Utskottets ställningstagande
Enligt utskottets mening skall skattebefrielse gälla
för sådana avfallsslag där alternativ till
deponering saknas under överskådlig tid och där
möjligheterna att minska avfallsmängderna genom
processförändringar, val av råvara eller liknande
åtgärder är avsevärt begränsade. Det anförda innebär
att utskottet ansluter sig till den bedömning som
miljö- och jordbruksutskottet gjort beträffande
utgångspunkten för skattefrihet. Utskottet
konstaterar att regeringen har för avsikt att noga
följa utvecklingen inom avfallshanteringsområdet och
kontinuerligt pröva i vad mån förutsättningar för
skattebefrielse alltjämt föreligger. Om det vid
denna prövning skulle visa sig att det föreligger
behov av en differentierad skattesats förutsätter
utskottet, i likhet med miljö- och
jordbruksutskottet, att regeringen på nytt kommer
att ta frågan under övervägande. Med det anförda och
med hänvisning till att utskottet i det föregående
ställt sig bakom regeringens förslag om en enhetlig
skattesats avstyrks motion Sk29 yrkande 5.
Eftersom regeringen kommer att följa
teknikutvecklingen för de avfallsslag för vilka det
i dag saknas godtagbara alternativ till deponering
anser utskottet att motion Sk30 yrkande 2 i allt
väsentligt får anses tillgodosedd. Som miljö- och
jordbruksutskottet anfört saknas därför anledning
för riksdagen att göra något uttalande om en
inventering i enlighet med motionsyrkandet.
Utskottet instämmer också i miljö- och
jordbruksutskottet bedömning att det i dag inte
finns skäl att beskatta avfall som går till
förbränningsanläggningar. Frågan kan dock komma att
behöva analyseras på nytt i framtiden. Detta är
också regeringens uppfattning. I det fall
förbränningen skulle öka på ett omotiverat sätt
förutsätter utskottet att regeringen återkommer till
riksdagen med de förslag som kan visa sig påkallade.
Med det anförda tillstyrker utskottet regeringens
förslag i även denna del och avstyrker motionerna
Sk28 yrkandena 1, 4 och 6, Sk29 yrkande 1 och Sk31
yrkande1.
Skattefrihet för vissa anläggningar och
behandlingsmetoder
Propositionen
Regeringen föreslår att lagen inte skall gälla för
anläggningar där deponering uteslutande sker av ett
eller flera av följande avfallsslag, nämligen
1. jord, grus, lera, skiffer, kalkstoft, kalksten
eller annan sten,
2. bergrester från gruvindustriell verksamhet eller
3. avfallssand från gruvindustriell verksamhet och
avfall från vattenrening vid sådan verksamhet samt
järnhaltigt avfall från rökgasrening vid tillverk-
ning av järnmalmspellets.
Vidare föreslås att anläggningar där uteslutande
radioaktivt avfall deponeras undantas från
skatteplikt (3 §).
Undantag från skatteplikt föreslås också för
1. material som är avsett att användas för driften
av avfallsanläggningen eller som förs in till
anläggningen utan direkt samband med avfallshante-
ringen samt för avfall som är avsett att behandlas
genom
2. följande behandlingsmetoder:
a) kompostering eller reaktorbaserad rötning,
b) förbränning,
c) användning för tillverkning av fast lagringsbart
bränsle.
Avfallsskatt skall dock betalas för de rester som
uppstår efter genomförd behandling. Några särskilda
undantagsregler för sorteringsverksamhet föreslås
inte (6 §).
Motionerna
I motion Sk29 (mp) yrkas avslag på förslaget i 6 §
att från skatteplikt undanta avfall som är avsett
att behandlas genom förbränning och avfall avsett
att användas för tillverkning av fast lagringsbart
bränsle (yrkande 3). Vidare begärs ett
tillkännagivande om att avfall som är avsett att
behandlas genom förbränning skall beskattas enligt
en särskild, högre skattesats, medan avfall som är
avsett att användas för tillverkning av fast
lagringsbart bränsle bör beskattas med s.k. lågskatt
(yrkande 7).
I motion Sk30 (kd) yrkas att 6 § skall ändras så
att från skatteplikt även skall undantas avfall som
är avsett att användas för materialåtervinning samt
avfall som är avsett att inom en anläggning
behandlas genom avvattning eller rening av flytande
avfall där det avskilda eller renade vattnet inte
deponeras inom anläggningen (yrkande 5).
Enligt motionärerna bakom motion Sk28 (v) skall
skatt inte skall tas ut för avfall som går till
biologisk energiutvinning (yrkande 3).
I motion Sk29 (mp) yrkas avslag på förslaget (3 §
2) om att anläggningar där uteslutande radioaktivt
avfall deponeras skall undantas från skatteplikt
(yrkande 6). Motionärerna föreslår i stället att
radioaktivt avfall beskattas enligt en
normalskattesats (yrkande 8 delvis). Vidare anser
motionärerna att de restprodukter som enligt
förslaget till 3 § skall undantas från skatteplikt
skall beskattas enligt följande: Avfall från
vattenrening vid gruvindustriell verksamhet bör
beskattas med normalskatt. Järnhaltigt avfall från
rökgasrening vid tillverkning av järnmalmspellets
bör i stället beskattas med lågskatt (yrkande 8
delvis).
Utskottets ställningstagande
Avsikten med den föreslagna avfallsskatten är att
den skall öka de ekonomiska incitamenten att
behandla avfall på ett från miljö- och
naturresurssynpunkt bättre sätt samt att den endast
skall belasta avfall som deponeras eller förvaras
under längre tid än tre år. Skatten bör därmed kunna
utgöra ett verksamt styrmedel mot minskad
deponering. För att inte anläggningar som bedriver
såväl deponering som annan behandling skall
missgynnas, bör vissa behandlingsformer vara föremål
för skattefrihet. När det gäller frågan om vilka
behandlingsmetoder som skall undantas från
skatteplikt gör miljö- och jordbruksutskottet samma
bedömning som regeringen och anser således att
kompostering, reaktorbaserad rötning, förbränning
och tillverkning av fast lagringsbart bränsle skall
undantas. Skatteutskottet delar denna inställning.
Gemensamt för dessa behandlingsformer är att
avfallet minskar väsentligt i vikt. Dessutom
resulterar dessa behandlingar, förutom förbränning,
regelmässigt i en produkt som anläggningarna finner
avsättning för.
Som utskottet anfört ovan (s. 8) finns det för
närvarande inte skäl att låta avfall som går till
förbränningsanläggningar omfattas av en
avfallsskatt.
Med det anförda tillstyrker utskottet regeringens
förslag i denna del. Motion Sk29 yrkande 3 om avslag
på regeringens förslag att skattebefria
avfallsförbränning och avfall avsett att användas
för fast lagringsbart bränsle avstyrks liksom
yrkande 7 i samma motion.
Miljö- och jordbruksutskottet framhåller att en
viktig aspekt är att säkerställa att systemet inte
bidrar till att motverka användningen av
miljömässigt bra behandlingsmetoder för vissa
avfallsslag i stället för deponering.
Skatteutskottet vill framhålla att sådana oönskade
effekter kan undvikas genom propositionens förslag
att komplettera nettodeponimetoden med uttrycklig
skattebefrielse för vissa behandlingsmetoder. Det
skall också tilläggas att den i propositionen
föreslagna tremånadersperioden för redovisning av
avfallsskatten innebär betydligt ökade möjligheter
till skatteavdrag för material som förs ut från en
anläggning för t.ex. återvinning. Utskottet delar
även miljö- och jordbruksutskottets inställning att
ett avdrag för skatt vid utförsel av reningsvatten
skulle motverka en önskad styrning mot avvattning av
avfallet före deponering. Med det anförda avstyrks
motion Sk30 yrkande 5 om att undanta ytterligare
behandlingsformer från skatteplikt.
När det gäller frågan om deponering av radioaktivt
avfall som aktualiseras i motion Sk29 yrkandena 6
och 8 delvis erinrar miljö- och jordbruksutskottet
om att säkerhetskrav och liknade frågor regleras i
lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet och i
strålskyddslagen (1988:220). Vidare erinras om att
reaktorinnehavarna betalar en särskild avgift för
omhändertagande av kärnkraftens restprodukter till
staten. Mot bakgrund av den särreglering som gäller
för detta avfallsslag tillstyrker miljö- och
jordbruksutskottet regeringens förslag om att
avfallsskatt inte skall tas ut för deponering av
radioaktivt avfall. Skatteutskottet ställer sig
bakom detta ställningstagande och avstyrker motion
Sk29 även i dessa delar.
Utskottet ställer sig också bakom de uttalanden
som miljö- och jordbruksutskottet gjort beträffande
slam och annat avfall som uppstår efter genomförd
rening av vattnet från den gruvindustriella
verksamheten och sådant järnhaltigt avfall som
uppkommer från rökgasrening vid tillverkning av
järnmalmspellets. Utskottet anser således att dessa
avfallsslag, som av miljöskäl ofta deponeras
tillsammans med avfallssand, inte skall beskattas.
Med det anförda tillstyrker utskottet propositionen
i denna del och avstyrker motion Sk29 yrkande 8
delvis.
När det gäller frågan om rötning håller utskottet
med regeringen om att endast den mer utvecklade
reaktorbaserade rötningen bör komma i fråga för
undantag från skatteplikten. För det fall att andra
rötningsmetoder i framtiden kan visa sig medföra
slutprodukter som regelmässigt lämnar anläggningarna
kan dessa tas med bland undantagen. Utskottet utgår
från att regeringen följer utvecklingen på området
och vid behov prövar förutsättningarna för
skattebefrielse även för andra biologiska
behandlingsmetoder. Med hänvisning härtill anser
skatteutskottet i likhet med miljö- och
jordbruksutskottet att yrkande 3 i motion Sk28 bör
avslås.
Skattebefrielse för vissa konventionella
avfall m.m.
Propositionen
Regeringen förslår att avdrag skall få göras i
deklarationen för skatt på följande konventionella
avfall:
- förorenad jord från marksanering,
- muddermassor från sanering och fördjupning av
vattenområden och avfall från sanering av upplag för
farligt avfall,
- slam från behandling av lakvatten från anläggning
där gips deponeras,
- avfall från rening av kommunalt avloppsvatten som
förorenats på grund av verksamhet vid Falu
koppargruva,
- asbetshaltigt avfall.
Skatt skall tas ut på/Avdrag skall inte medges för
- bygg- och rivningsavfall,
- kommunalt avloppslam,
- biobränsleaska.
Motionerna
I motion Sk29 (mp) anförs att flertalet av de
konventionella avfallsslag som enligt regeringens
förslag skall skattebefrias i stället bör beskattas
med s.k. lågskatt (yrkande 9 delvis). Motionärerna i
motion Sk30 (kd) begär att regeringen skall
återkomma till riksdagen med förslag om att avfall
från användning av biobränslen skall skattebefrias
(yrkande 1). Enligt motionärerna i motion Sk26 (s)
bör cesiumhaltiga askor undantas från deponiskatt.
Bakgrunden till yrkandet är att biobränsleeldning
kan användas till att rensa skogen från cesium
snabbare än vad som skulle ske vid naturlig
avklingning.
Utskottets ställningstagande
Utskottet anser i likhet med regeringen att det kan
finnas skäl att i framtiden ta ut skatt på de
konventionella avfall som enligt propositionen
skattebefrias genom avdrag. Som regeringen anför
kan, mot bakgrund av tillgänglig teknik, en skatt
emellertid motverka sitt syfte. När det gäller
förorenad jord kan skatten och den osäkerhet som
föreligger om bl.a. möjligheten att återanvända
behandlad jord göra det mindre intressant att nu
vidta nödvändiga saneringar respektive investeringar
i ny och tillgänglig teknik. Senast vid utgången av
år 2002 bör dock ny teknik finnas tillgänglig som
gör att förorenad jord inte längre behöver
deponeras. Som regeringen anfört kan skattefriheten
då komma att upphöra.
Med tanke på eventuellt föroreningsinnehåll i
muddermassorna anser utskottet i likhet med
regeringen att dessa bör deponeras i stället för
att, som i dag alltför ofta sker, åter tippas i
vattnet på annan plats. Muddermassor som deponeras
bör därför vara skattebefriade.
Föroreningshalterna i lakvattnet beräknas minska
under den kommande tioårsperioden. Producerade
slammängder kommer därmed också att minska. Som
regeringen anför är det dock inte möjligt att med
säkerhet ange när denna utveckling kommer att ske.
Utskottet utgår från att regeringen kommer att följa
arbetet med avställning av den gipsdeponi som är
aktuell i sammanhanget och pröva i vad mån det
alltjämt finns behov av skattebefrielse. När det
gäller avfall från rening av kommunalt avloppsvatten
som förorenats på grund av verksamhet vid Falu
koppargruva anser utskottet att de speciella
omständigheter som föreligger bör medföra
skattebefrielse.
Sammanfattningsvis har skatteutskottet - i likhet
med miljö- och jordbruksutskottet - ingen invändning
mot regeringens förslag i dessa delar. Utskottet
tillstyrker propositionen i denna del och avstyrker
motionen Sk29 (mp) yrkande 9 i motsvarande delar.
Miljö- och jordbruksutskottet har i sitt yttrande
anfört att en viktig förutsättning för att uppnå en
uthållig biologisk produktion är att näringsämnen
kan återföras till marken där biobränsle har
skördats. Därmed kan deponeringen av biobränsleaskor
minska. Askornas kvalitet är en avgörande förut-
sättning för askåterföring. Stabilitet,
långsamlöslighet och tungmetallinnehåll är viktiga
egenskaper att ta hänsyn till. Enligt miljö- och
jordbruksutskottet kommer det att finnas
erforderligt beslutsunderlag för askåterföring när
skatten införs. Vidare anser utskottet att skatten
kommer att stimulera teknikutvecklingen inom
området. Sin främsta betydelse kommer emellertid
skatten att ha genom att den stimulerar angelägen
återföring av näringsämnen till skogen och därmed
minskad deponering. Mot denna bakgrund har miljö-
och jordbruksutskottet tillstyrkt regeringens
förslag att biobränsleaskor skall omfattas av
skatten och avstyrkt motion Sk30 yrkande 1.
Skatteutskottet är inte av någon annan mening än
miljö- och jordbruksutskottet och tillstyrker därför
propositionen i denna del och avstyrker
motionsyrkandet.
I likhet med miljö- och jordbruksutskottet delar
skatteutskottet inställningen i motion Sk26 att det
bör finnas en möjlighet att göra avdrag för
cesiumhaltig aska. Som miljö- och jordbruksutskottet
anför är frågan om hur detta lagtekniskt skall lösas
bl.a. beroende av det arbete som pågår inom
Strålskyddsinstitutet avseende förutsättningarna för
återföring av cesiumhaltiga askor till skogen. I
likhet med miljö- och jordbruksutskottet föreslår
skatteutskottet därför att regeringen skall
återkomma till riksdagen med förslag som tillgodoser
syftet med motion Sk26. Detta bör ges regeringen
till känna.
Skattebefrielse för vissa branschspecifika
avfall
Propositionen
Regeringen föreslår att avdrag skall få göras i
deklarationen för skatt på följande branschspecifika
avfall:
- fluor- och svavelhaltigt avfall från rökgasrening
vid tillverkning av järnmalmspellets,
- grönlutslam från sulfatmassafabrikers system för
återvinning av kemikalier,
- returfiberavfall och avsvärtningsslam från
upparbetning av returpapper samt för askor från
eldning av avsvärtningsslam,
- slam för framställning av dikalciumfosfat,
kalciumklorid och natriumfosfat,
- kalciumfluoridslam från framställning av
aluminiumfluorid,
- gipsslam från framställning av uppkolningsmedel,
- elfilterstoft från framställning av
kalciumkarbid,
- slagger från metallurgiska processer,
- stoft och slam från rening av gaser från
framställning av råjärn och råstål,
- oljehaltigt glödskalsslam och metallhydroxidslam,
- stoft och slam från rening av rökgaser och
processvatten vid framställning av koppar, zink och
bly,
- katodrester, elektrofilterstoft, blästerstoft,
kolavfall från framställning av aluminium,
- stoft och slam från rening av rökgaser från
framställning av ferrolegeringar,
- gjuterisand från verkstadsindustrin,
- avfall från rensprocessen vid upparbetning av
återvunnet glas.
Branschspecifikt avfall från trävaruindustrin skall
omfattas av skatten, och generell skattebefrielse
för branschspecifikt avfall från massa- och pappers-
industrin skall inte medges.
Skattebefrielse skall inte medges för sot och
kiseljärn från framställning av kalciumkarbid och
inte heller för kloratslam från framställning av
natriumklorat.
Skattebefrielse skall inte medges för avfall från
tillverkning av stenull och inte heller för avfall
från fragmenteringsindustrin.
Motionerna
I motion Sk30 (kd) anförs att frågan om
skattskyldighet för branschspecifikt avfall från
träindustrin bör bli föremål för en noggrann
utredning så att en sådan skatt inte hämmar
bioenergiutvecklingen (yrkande 3).
I motion Sk29 (mp) anförs att flertalet av de
konventionella avfallsslag som enligt regeringens
förslag skall skattebefrias i stället bör beskattas
med s.k. lågskatt (yrkande 9 delvis).
Utskottets ställningstagande
Utskottet delar regeringens bedömning att deponering
för närvarande får anses vara det miljömässigt bästa
sättet för att omhänderta huvuddelen av det
branschspecifika avfall som enligt propositionen
skall befrias från skatt. Det är dock angeläget att
regeringen följer utvecklingen när det gäller
metoder för återvinning och andra alternativ till
deponering och i samband därmed överväger om
skattebefrielse fortfarande skall gälla för det
deponerade avfallet.
När det gäller den fråga som aktualiseras i motion
Sk30 har miljö- och jordbruksutskottet anfört att
huvuddelen av avfallet inom trävaruindustrin redan i
dag går till återvinning och energiproduktion.
Tendensen är också att spillbark till deponering
minskar och bedöms kunna minska med 50 % före år
2005. Mot den bakgrunden anser skatteutskottet i
likhet med miljö- och jordbruksutskottet att skäl
saknas att undanta barken från beskattning. Något
tillkännagivande till regeringen med anledning av
motion Sk30 i denna del behövs inte.
Returpappersindustrin befinner sig ännu i ett
uppbyggnadsskede. En skatt på avsvärtningsslam och
returfiberavfall riskerar enligt miljö- och
jordbruksutskottets mening att leda till en minskad
användning av returpapper och därmed minskade
möjligheter till pappersåtervinning. Mot bakgrund
härav anser detta utskott i likhet med regeringen
att miljö- och naturresursskäl talar för att
skattebefrielse i vart fall i ett inledningsskede
bör ges för det avsvärtningsslam och det
returfiberavfall som uppkommer vid
returpappersbrukens upparbetning av returpapper.
Regeringen bör noga följa utvecklingen mot minskat
deponeringsbehov inom branschen.
När det gäller avfall från rensprocessen vid
upparbetning av återvunnet glas delar miljö- och
jordbruksutskottet regeringens uppfattning att det
bör finnas möjligheter att minska de mängder avfall
som deponeras. En avfallsskatt kan emellertid
innebära en ökad kostnad för den råvara som uppkom-
mer vid återvinningen. Detta skulle i sin tur
medföra att återvunnet glas får svårt att konkurrera
och att jungfruliga råvaror i större utsträckning
skulle komma till användning vid glastillverkning.
Miljö- och jordbruksutskottet instämmer därför i
regeringens bedömning att sådant avfall bör vara
skattebefriat. Skatteutskottet delar denna
inställning.
Sammantaget innebär det ovan anförda att
skatteutskottet i likhet med miljö- och
jordbruksutskottet tillstyrker propositionen i nu
behandlad del och avstyrker motionerna Sk29 (mp)
yrkande 9 i aktuella delar och Sk30 yrkande 3.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande behovet av en
avfallsskatt
att riksdagen godtar proposition 1998/99:84 i denna del och
avslår motionerna 1998/99:Sk27 och 1998/99:Sk31
yrkande 2,
res.1 (m)
2. beträffande förfarandet vid
beskattning
att riksdagen godtar proposition 1998/99:84 i denna del och
med anledning av motionerna 1998/99:Sk28 yrkande
5, 1998/99:Sk29 yrkande 2 och 1998/99:Sk30
yrkande 4 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört om att stimulera
användningen av deponigas för energiutvinning,
res. 2 (s)
3. beträffande skattenivå och
fastställande av skatten
att riksdagen godtar proposition 1998/99:84 i denna del och
avslår motionerna 1998/99:Sk28 yrkande 2 och
1998/99:Sk29 yrkande 4,
res. 3 (mp)
4. beträffande allmänna utgångspunkter för
skattefrihet
att riksdagen godtar proposition 1998/99:84 i denna del och
avslår motionerna 1998/99:Sk29 yrkande 5 och
1998/99:Sk30 yrkande 2,
5. beträffande skatt på förbränning av
avfall
att riksdagen godtar proposition 1998/99:84 i denna del och
avslår motionerna 1998/99:Sk28 yrkandena 1, 4
och 6, 1998/99:Sk29 yrkande 1 och 1998/99:Sk31
yrkande 1,
res. 4 (v, fp, mp)
6. beträffande skattebefrielse för vissa
anläggningar och behandlingsmetoder m.m.
att riksdagen godtar proposition 1998/99:84 i denna del och
avslår motionerna 1998/99:Sk28 yrkande 3,
1998/99:Sk29 yrkandena 3, 6-8 och 1998/99:Sk30
yrkande 5,
res. 5 (kd) - delvis
res. 6 (mp)
7. beträffande skattebefrielse för vissa
konventionella avfall m.m.
att riksdagen godtar proposition 1998/99:84 i denna del och
avslår motionerna 1998/99:Sk29 yrkande 9 delvis
och 1998/99:Sk30 yrkande 1 samt med anledning av
motion 1998/99:Sk26 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört om
cesiumhaltiga askor,
res. 7 (kd)
8. beträffande skattebefrielse för vissa
branschspecifika avfall
att riksdagen godtar proposition 1998/99:84 i denna del och
avslår motionerna 1998/99:Sk29 yrkande 9 delvis
och 1998/99:Sk30 yrkande 3,
res. 8 (kd)
9. beträffande lagförslagen
att riksdagen med anledning av proposition 1998/99:84 i
denna del och vad utskottet ovan anfört och
hemställt antar de vid propositionen fogade
förslagen till
1. lag om skatt på avfall,
2. lag om ändring i lagen (1984:151) om
punktskatter och prisregleringsavgifter.
res. 5 (kd) - delvis
Stockholm den 1 juni 1999
På skatteutskottets vägnar
Arne Kjörnsberg
I beslutet har deltagit: Arne Kjörnsberg (s),
Lisbeth Staaf-Igelström (s), Per Rosengren (v), Carl
Fredrik Graf (m), Per Erik Granström (s), Carl Erik
Hedlund (m), Ulla Wester (s), Marie Engström (v),
Kenneth Lantz (kd), Marietta de Pourbaix-Lundin (m),
Yvonne Ruwaida (mp), Rolf Kenneryd (c), Johan
Pehrson (fp), Catharina Hagen (m), Per-Olof Svensson
(s), Desirée Pethrus Engström (kd) och Lars Lilja
(s).
Reservationer
1. Behovet av en avfallsskatt (mom. 1)
Carl Fredrik Graf, Carl Erik Hedlund, Marietta de
Pourbaix-Lundin och Catharina Hagen (alla m) har
dels anfört följande:
I likhet med de moderata företrädarna i miljö- och
jordbruksutskottet anser vi att riksdagen bör avslå
regeringens förslag om införande av en avfallsskatt.
Som anförs i motion Sk27 (m) kommer skatten att
bestraffa de verksamheter för återvinning och annan
avfallsbehandling som bedrivs vid befintliga
avfallsanläggningar. Följden blir en snedvridning av
konkurrensen som kommer att medföra att miljömässigt
väl fungerande verksamheter inom
avfallsanläggningarna tvingas upphöra eller flytta
ut från anläggningarna. Avfallsskatten innebär också
en styrning mot ökad förbränning av avfallet, vilket
varken gynnar materialåtervinning eller biologisk
behandling. Med en avfallsskatt på biobränsle
motverkas de åtgärder som statsmakterna i andra
sammanhang har vidtagit för att stimulera
användningen av detta energislag. Dessutom kommer
skatten, som vi närmare har utvecklat i vår motion,
att försvåra eller i värsta fall helt avbryta
utvecklingen av miljövänlig teknik för
omhändertagande av avfall. Vidare kommer skatten att
innebära ökat krångel samt medföra att de fungerande
verksamheter som i dag bedrivs inom många
deponiområden får problem. Enligt vår mening måste
det ur kontroll- och miljösynpunkt vara bättre att
dessa verksamheter finns kvar inom deponierna än att
genom skatten driva ut dem. Lagens utformning med
undantagsregler och avdrag vid utförsel av avfall
riskerar att leda till s. k. kreativ bokföring och
diverse metoder för att slippa betala skatt, vilket
i sin tur kan leda till konstlade materialflöden,
absurda lösningar och att statens nettointäkter blir
betydligt mindre än beräknat. Det är också mycket
troligt att den illegala deponeringen, som vi
hittills varit relativt förskonade från, kommer att
öka om regeringens förslag genomförs.
Sammantaget anser vi det mycket tveksamt om det
över huvud taget finns några hållbara argument för
att införa en avfallsskatt. Mot bakgrund av det
anförda tillstyrker vi motion Sk27 (m) om avslag på
propositionen.
dels vid moment 1 hemställt
1. beträffande behovet av en
avfallsskatt
att riksdagen med bifall till motion 1998/99:Sk27 och med
avslag på motion 1998/99:Sk31 yrkande 2 avslår
proposition 1998/99:84.
2. Förfarandet vid beskattning (mom. 2)
Arne Kjörnsberg, Lisbeth Staaf-Igelström, Per Erik
Granström, Ulla Wester, Per-Olof Svensson och Lars
Lilja (alla s) har
dels anfört följande:
Enligt den i propositionen föreslagna
nettodeponimetoden skall skatt tas ut för i princip
allt avfall som förs in till en anläggning. För
beskattat avfall som förs ut från en anläggning
skall avdrag medges. Till skillnad från annat avfall
som förs in till en anläggning och därefter i
princip i oförändrad form förs ut från anläggningen
uppkommer deponigasen på deponin genom nedbrytning
av organiskt avfall. Redan av denna anledning kan
skäl anföras mot att medge avdragsrätt. Härtill
kommer att en avdragsrätt skulle innebära att
organiskt avfall, som långt innan lagens
ikraftträdande förts in till en deponi, genom
återbetalning av skatt på den utvunna gasen skulle
komma i åtnjutande av skattelättnader.
Vidare anser vi i likhet med regeringen att det
arbete som pågår såväl nationellt som inom EU
innebär att kraftfulla styrmedel finns och kommer
att finnas i syfte att öka uttaget av deponigas för
energiutvinning. Som både regeringen och s-
ledamöterna i miljö- och jordbruksutskottet har
anfört skulle en möjlighet till avdrag för
avfallsskatt därför ha ringa betydelse som stimulans
för åtgärder på området. Vi ställer oss därför bakom
regeringens uppfattning att avdrag inte skall medges
för deponigas som förs ut från en skattepliktig
avfallsanläggning. Det är dock viktigt att
kommunerna har möjligheter att utarbeta lokalt och
miljömässigt lämpliga lösningar för nyttiggörande av
deponigas liksom att forskningen och utvecklingen av
återvinningsmetoder inte försvåras. Vi vill också
framhålla att regeringens förslag till lag om skatt
på avfall syftar till att deponier på sikt inte
skall innehålla avfall som avger miljömässigt
oönskade ämnen eller gaser. Med hänsyn härtill delar
vi inte utskottsmajoritetens uppfattning att förslag
skall utarbetas som syftar till att användningen av
deponigas för energiutvinning stimuleras.
Det anförda innebär att vi avstyrker motionerna
Sk28 yrkande 5, Sk29 yrkande 2 och Sk30 yrkande 4.
dels vid moment 2 hemställt
2. beträffande förfarandet vid
beskattning
att riksdagen godtar proposition 1998/99:84 i denna del och
avslår motionerna 1998/99:Sk28 yrkande 5,
1998/99:Sk29 yrkande 2 och 1998/99:Sk30 yrkande
4.
3. Skattenivå och fastställande av skatten
(mom. 3)
Yvonne Ruwaida (mp) har
dels anfört följande:
I motion Sk29 föreslår Miljöpartiet att lagen om
skatt på avfall ändras så att skatteuttag kan göras
efter två olika skattesatser. Den i propositionen
föreslagna skattenivån om 250 kr per ton är alltför
låg. Sverige bör dra nytta av Danmarks erfarenheter
på området och redan inledningsvis välja en skatte-
sats om 340 kr per ton. En uppföljning av
konsekvenserna av en skatt enligt regeringens
förslag bör kunna visa om en justering av nivån är
erforderlig.
Vi föreslår dessutom införande av en enhetligt
lågskattenivå i stället för skattebefrielse på
flertalet av de verksamheter som regeringen vill
undanta från skatt. Regeringen bör, enligt min
mening, skyndsamt återkomma till riksdagen med
förslag om differentiering av avfallsskatten i
enlighet med motionen.
Det anförda bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.
dels vid moment 3 hemställt
3. beträffande skattenivå och
fastställande av skatten
att riksdagen med bifall till motion 1998/99:Sk29 yrkande 4,
med avslag på motion 1998/99:Sk28 yrkande 2 samt
med anledning av proposition 1998/99:84 i denna
del som sin mening ger regeringen till känna vad
ovan anförts om ändrade regler för skatteuttag
och skattenivå.
4. Skatt på förbränning av avfall (mom. 5)
Per Rosengren (v), Marie Engström (v), Yvonne
Ruwaida (mp) och Johan Pehrson (fp) har
dels anfört följande:
I likhet med vad som anförts av våra respektive
partiföreträdare i miljö- och jordbruksutskottet
anser vi att en avfallsskatt är av strategisk
betydelse för inriktningen av avfallshanteringen och
för möjligheterna att utnyttja restprodukterna från
vårt samhälle på ett miljömässigt riktigt sätt.
Åtgärder som medför ökad återanvändning bör
prioriteras. Regeringens förslag om skatt på
deponerat avfall men skattebefrielse för
avfallsförbränning kommer dock att medföra en
kraftig ökning av den totala avfallsförbränningen.
Även energiutvinningen kommer att öka. Incitamenten
för materialåtervinning och återanvändning förblir
oförändrade medan marknaden för biobränslen missgyn-
nas. En skatt på förbränning av avfall skulle
motverka även förbränning av osorterat
hushållsavfall och utgöra ett styrmedel för ökad
kompostering. Mot denna bakgrund anser vi, till
skillnad från regeringen, att det finns starka skäl
att låta avfall som går till
förbränningsanläggningar omfattas av en avfalls-
skatt. Inte minst för att göra återanvändning
lönsam. Enligt vår mening bör skatten omfatta den
förbränning som sker såväl inom som utanför avfalls-
anläggningarna samt vara lika stor för förbränning
som för konventionell deponering. Regeringen bör,
med anledning av motionerna Sk28, Sk29 och Sk31
återkomma till riksdagen med förslag härom.
Lagförslaget bör läggas fram skyndsamt så att det
får verkan redan fr.o.m. 1 januari år 2000 då den
nya lagen skall träda i kraft.
dels vid moment 5 hemställt
5. beträffande skatt på förbränning av
avfall
att riksdagen med anledning av motionerna 1998/99:Sk28
yrkandena 1, 4 och 6, 1998/99:Sk29 yrkande 1 och
1998/99:Sk31 yrkande 1 och proposition
1998/99:84 i denna del som sin mening ger
regeringen till känna vad ovan anförts om skatt
på avfallsförbränning.
5. Skattebefrielse för vissa anläggningar
och behandlingsmetoder m.m. (mom. 6 och
mom. 9 i motsvarande del)
Kenneth Lantz och Desirée Pethrus Engström (båda kd)
har
dels anfört följande:
I dag bedrivs vid flertalet större
avfallsanläggningar, förutom sedvanlig deponering,
många andra former av behandling, återvinning eller
mellanlagring av avfall. Ambitionen vid dessa
anläggningar är att ytterligare öka omfattningen av
dessa verksamheter för att därmed minska
deponeringen.
Som anförs i motion Sk30 innebär utformningen av
regeringens förslag om avfallsskatt att många
sådana verksamheter kommer att belastas med ränte-
och administrationskostnader samt ökad
administration. Därmed försvåras arbetet med
återvinning vid deponierna. Behandlingsanläggningar
fristående från deponeringsanläggningarna kommer
däremot att vara undantagna från skatteplikt.
Härigenom gynnas verksamheter för vilka det inte
ställs lika hårda krav på lokalisering och
miljöskydd inte bara ekonomiskt; de får även en
konkurrensfördel genom att inte behöva administrera
någon skatt. På sikt kan detta leda till att
sorteringsverksamhet, lagerhållning och annan
behandling än deponering flyttas från
deponianläggningarna, med negativa miljöeffekter som
följd.
Särskilt hårt kommer skatten att drabba
behandlingsanläggningar för rening av oljeförorenat
vatten och slam och industriellt avloppsvatten, dvs.
sådana anläggningar som lokaliserats till ett
avfallsupplag. Utformningen av den föreslagna lagen
innebär att dessa anläggningar måste betala skatt
för hela den behandlade mängden avfall, medan
motsvarande anläggningar som är skilda från ett
avfallsupplag endast skall betala skatt för de få
procent fast material som måste deponeras. Det
kommer således även vid stora transportavstånd att
bli mindre kostsamt att transportera avfallet till
en anläggning som inte ligger i anslutning till en
deponi. Anläggningar vid deponier riskerar därmed
att slås ut. Denna snedvridning av konkurrensen kan
enligt vår mening inte accepteras. Vi föreslår
därför, i likhet med kd-ledamöterna i miljö- och
jordbruksutskottet, att 6 § i lagförslaget ändras så
att även avfall som är avsett att användas för
materialåtervinning undantas från skatteplikt liksom
avfall som är avsett att inom en anläggning
behandlas genom avvattning eller rening av flytande
avfall och där det avskilda eller renade vattnet
inte deponeras inom anläggningen.
dels vid moment 6 och moment 9 i motsvarande del
hemställt
6. beträffande skattebefrielse för vissa
anläggningar och behandlingsmetoder m.m.
att riksdagen med bifall till motion 1998/99:Sk30 yrkande 5,
med anledning av propositionen i denna del och
med avslag på motionerna 1998/99:Sk28 yrkande 3
och 1998/99:Sk29 yrkandena 3 och 6-8 beslutar
att ytterligare behandlingsmetoder skall
undantas från skatteplikt i enlighet med vad
ovan anförts,
9.beträffande lagförslagen såvitt avser
lag om skatt på avfall
att riksdagen till följd av vad ovan anförts och hemställts
antar det i proposition 1998/99:84 framlagda
förslaget till lag om skatt på avfall med den
ändringen att 6 § erhåller följande som
Reservanternas förslag betecknade lydelse
-----------------------------------------------------
Regeringens förslag Reservanternas förslag
-----------------------------------------------------
6 §
-----------------------------------------------------
Avfallsskatt skall inte betalas för
1. material som är avsett att användas för driften
av en avfallsanläggning eller som förs in till en
sådan anläggning utan direkt samband med avfalls-
hanteringen,
-----------------------------------------------------
2. avfall som är avsett 2. avfall som är avsett
att inom en anläggning att inom en anläggning
behandlas genom behandlas genom
a) kompostering eller a) kompostering eller
reaktorbaserad rötning, reaktorbaserad rötning,
b) förbränning, b) förbränning,
c) användning för c) användning för
tillverkning av fast materialåtervinning eller
lagringsbart bränsle. tillverkning av fast lag-
ringsbart bränsle,
d) avvattning eller
rening av flytande avfall
där det avskilda eller
renade vattnet inte
deponeras inom anlägg-
ningen.
-----------------------------------------------------
Avfallsskatt skall dock betalas för rester som
uppstår efter genomförd behandling enligt första
stycket 2.
-----------------------------------------------------
6. Skattebefrielse för vissa anläggningar och
behandlingsmetoder m.m. (mom. 6)
Yvonne Ruwaida (mp) har
dels anfört följande:
Regeringens förslag att från skatteplikt undanta avfall som är
avsett att behandlas genom förbränning och avfall avsett att
användas för tillverkning av fast lagringsbart bränsle (t.ex.
bränslepellets från rivningsvirke och hushållsavfall) bör i
enlighet med vad som föreslås i motion Sk29 ändras enligt
följande: Avfall som är avsett att behandlas genom förbränning
skall beskattas enligt en särskild skattesats och avfall avsett
att användas för tillverkning av fast lagringsbart bränsle
skall beskattas med s.k. lågskatt. Regeringen bör skyndsamt
återkomma till riksdagen med förslag härom.
dels vid moment 6 hemställt
6. beträffande skattebefrielse för vissa anläggningar
och behandlingsmetoder m.m.
att riksdagen med anledning av motion 1998/99:Sk29 yrkandena 3 och 7, med
avslag på motionerna 1998/99:Sk28 yrkande 3, 1998/99:Sk29
yrkandena 6 och 8 och 1998/99:Sk30 yrkande 5 samt med
anledning av proposition 1998/99:84 i denna del som sin
mening ger regeringen till känna vad ovan anförts om vissa
behandlingsmetoder.
7. Skattebefrielse för vissa konventionella avfall
m.m. (mom. 7)
Kenneth Lantz och Desirée Pethrus Engström (båda kd) har
dels anfört följande:
Beträffande avfall från upparbetning av returpapper anger
regeringen som skäl för skattebefrielse att hanteringen är
under uppbyggnad samt att hushållens källsortering av papper
bör stimuleras av miljö- och resursskäl. Däremot anser
regeringen att avfall från energiutvinning med biobränslen, av
miljö- och resursskäl, skall omfattas av skatten. Samtidigt har
statsmakterna deklarerat sin avsikt att stimulera användningen
av biobränslen. Mot den bakgrunden anser vi i likhet med
motionärerna bakom motion Sk30 att avfall från användning av
biobränslen skall undantas från skatt. Vi delar också inställ-
ningen i motion Sk26 att cesiumhaltiga askor skall
skattebefrias. Regeringen bör skyndsamt återkomma till
riksdagen med förslag härom. Vad som nu anförts bör riksdagen
som sin mening ge regeringen till känna.
dels vid moment 7 hemställt
7. beträffande skattebefrielse för vissa
konventionella avfall m.m.
att riksdagen med anledning av proposition 1998/99:84 i denna del och
motionerna 1998/99:Sk30 yrkande 1 och 1998/99:Sk26 samt med
avslag på motion 1998/99:Sk29 yrkande 9 delvis som sin
mening ger regeringen till känna vad ovan anförts om
cesiumhaltiga askor och avfall från energiutvinning av
biobränslen.
8. Skattebefrielse för vissa branschspecifika avfall
(mom. 8)
Kenneth Lantz och Desirée Pethrus Engström (båda kd) har
dels anfört följande:
Som anförs i motion Sk30 bör regeringen noga utreda
konsekvenserna av den föreslagna skatten på branschspecifikt
avfall från träindustrin så att skatten inte hämmar
utvecklingen när det gäller framställning av bioenergi. Detta
bör ges regeringen till känna.
dels vid moment 8 hemställt
8. beträffande skattebefrielse för vissa
branschspecifika avfall
att riksdagen med bifall till motion 1998/99:Sk30 yrkande 3, med avslag
på motion 1998/99:Sk29 yrkande 9 delvis och med anledning
av proposition 1998/99:84 i denna del som sin mening ger
regeringen till känna vad ovan anförts.
Särskilda yttranden
1. Skatt på förbränning av avfall (mom. 5)
Carl Fredrik Graf, Carl Erik Hedlund, Marietta de Pourbaix-
Lundin och Catharina Hagen (alla m) anför:
Vi har yrkat avslag på propositionen och deltar därför inte i
detaljutformningen av den nya lagstiftningen. (Skälen för vårt
ställningstagande finns redovisade i vår reservation.) Med vårt
förslag om avslag på propositionen uppkommer inte de problem
med ökad förbränning som föranlett motionsyrkanden om att
utvidga lagen till att även omfatta förbränning av avfall. Som
en naturlig konsekvens av vårt avslagsyrkande på propositionen
avvisar vi således yrkanden om ytterligare skatter.
2. Behovet av en avfallsskatt (mom. 1)
Yvonne Ruwaida (mp) anför:
Miljöpartiet välkomnar förslaget om skatt på avfall. Förslaget
är viktig pusselbit i en generell politik för att sluta
materialkretsloppen. Andra viktiga delar av
materialkretsloppspolitiken, som saknas i regeringens förslag,
är producentansvaret och en fungerande restproduktmarknad.
När avfallsskatten införs kan den nuvarande utformningen av
producentansvaret komma att orsaka problem för såväl kommuner
som enskilda. Eftersom materialbolagen kan uppfylla sina
åtaganden utan insamling av allt avfall, förekommer i vissa
kommuner ingen insamling. Konsumenter som bor i glesbygd har
därmed ingen möjlighet att källsortera men riskerar ändå att
drabbas av avfallsskatt. Detsamma gäller vissa kommuner som
kommer att få betala ännu mer för att ta hand om material som
materialbolagen egentligen skulle ta hand om. Miljöpartiet
anser att dessa problem, som till stor del beror på bristande
lagreglering, hade bort lösas i samband med förslaget om
avfallsskatt. Tydliga gränser hade bort sättas för material-
bolagens respektive kommunernas ansvar. Vidare borde ett
generellt producentansvar ha kompletterats med ytterligare
styrmedel för att nå det sista steget i att sluta
materialkretsloppen - återanvändning eller återvinning. Metoden
för detta är att stimulera fungerande marknader för begagnade
varor och restprodukter, vilket närmare har utvecklats i mp-
motionen Sk29.
Miljö- och jordbruksutskottets yttrande
1998/99:MJU2y
Lag om skatt på avfall
Till skatteutskottet
Skatteutskottet har den 20 april 1999 berett miljö- och
jordbruksutskottet tillfälle att avge yttrande över proposition
1998/99:84 Lag om skatt på avfall jämte sex följdmotioner med
sammanlagt 24 yrkanden.
Miljö- och jordbruksutskottet behandlar i sitt yttrande
regeringens förslag om skatt på avfall med utgångspunkt i de
miljö- och naturresurspolitiska bedömningar som får anses ingå
i utskottets beredningsområde. Med anledning av tre
motionsyrkanden (v, kd, mp) föreslår utskottet ett
tillkännagivande av innebörden att regeringen bör återkomma
till riksdagen med förslag som syftar till att stimulera
användningen av deponigas för energiutvinning. Vidare föreslår
utskottet, med anledning av en s-motion, att regeringen åter-
kommer med förslag som syftar till att cesiumhaltiga askor
undantas från deponiskatt.
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås att en lag införs om skatt på avfall
som deponeras. Avsikten är att avfallsskatten skall öka de
ekonomiska incitamenten att behandla avfall på ett från miljö-
och naturresurssynpunkt bättre sätt. Skatten skall omfatta
såväl konventionellt avfall som industrins branschspecifika
avfall och tas ut med 250 kr per ton. Skattefrihet medges för
vissa avfallsslag för vilka det under överskådlig tid inte
finns några miljömässigt acceptabla alternativ till deponering
och möjligheterna att minska avfallsmängderna genom
processförändringar, val av råvara etc. är avsevärt begränsade.
Lagen om skatt på avfall föreslås träda i kraft den 1 januari
2000.
Lagrådet har avgett yttrande över förslaget.
Motionerna
1998/99:Sk26 av Raimo Pärssinen m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
cesiumhaltiga askor undantas från kravet att betala
deponiskatt.
1998/99:Sk27 av Bo Lundgren m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen
avslår proposition 1998/99:84 i enlighet med vad som anförts i
motionen.
1998/99:Sk28 av Kjell-Erik Karlsson m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att förbränning av avfall måste beskattas
så att återanvändning blir lönsam,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om konsekvenserna av en viktbaserad
avfallsskatt som ensidigt belastar avfall som går till
deponering,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att skatt inte skall tas ut för avfall
som går till biologisk energiutvinning,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att skatten skall vara minst lika stor
för avfallsförbränning som för konventionell deponering och att
skatten införs samtidigt,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att en avdragsrätt för omhändertagen
deponigas bör införas,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att förbränning av blandat restavfall
inte kan anses som förenligt med målsättningarna om ett
uthålligt och resursbevarande samhälle.
1998/99:Sk29 av Yvonne Ruwaida m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till
komplettering av lagen om skatt på avfall så att avfall till
förbränning omfattas av lagen i enlighet med vad som anförts i
motionen,
2. att riksdagen beslutar om sådan ändring i förslaget till
lag om skatt på avfall att det i deklaration som avser
avfallsskatt får göras avdrag för gas som har bildats vid
nedbrytning av organiskt avfall och som samlats upp för
användning till energiutvinning,
3. att riksdagen avslår 6 § 2 b-c i förslaget till lag om
skatt på avfall,
4. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring i
lagen om skatt på avfall så att differentierat skatteuttag kan
ske med två olika skattesatser i enlighet med vad som anförts i
motionen,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om allmänna utgångspunkter för
skattebefrielse,
6. att riksdagen avslår 3 § 2 i förslaget till lag om skatt på
avfall,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om restprodukter som enligt lagförslaget
föreslås undantas från lagens tillämpningsområde,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om restprodukter som enligt lagförslaget
föreslås undantas från skatteplikt,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om restprodukter som enligt lagförslaget
föreslås få dras av i deklaration.
1998/99:Sk30 av Holger Gustafsson m.fl. (kd) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar om sådan ändring i förslaget om
skatt på avfall att avfall från användning av biobränslen
skattebefrias,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om inventering av avfallsslag som saknar
alternativ till deponering,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om skatt på branschspecifikt avfall,
4. att riksdagen beslutar om sådan ändring i förslaget om
skatt på avfall att avdragsrätt skall gälla för deponigas som
förs ut från avfallsanläggningar,
5. att riksdagen beslutar om ändring i förslaget om skatt på
avfall avseende 6 § punkt 2 enligt följande: Avfallsskatt skall
inte betalas för 2. avfall som är avsett att inom en anläggning
behandlas genom:
a) kompostering eller reaktorbaserad rötning,
b) förbränning,
c) användning för materialåtervinning eller tillverkning av
fast lagringsbart bränsle,
d) avvattning eller rening av flytande avfall där det avskilda
eller renade vattnet inte deponeras inom anläggningen.
Avfallsskatt skall dock betalas för rester som uppstår efter
genomförd behandling enligt första stycket 2.
1998/99:Sk31 av Gudrun Lindvall (mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om förbränning av avfall,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om problem med dagens producentansvar och
avfallsskatten.
Utskottet
Utfrågning m.m.
Departementsrådet Lars Ekecrantz och departementssekreteraren
Nina Cromnier, Miljödepartementet, har lämnat kompletterande
information i anslutning till propositionen. Vidare har
utskottet haft utfrågning med fil.dr Torleif Bramryd,
ekologiska institutionen vid Lunds universitet.
I ärendet har inkommit en skrivelse från Svenska
Fabriksbetongföreningen.
Bakgrund
Kretslopp, avfall, producentansvar
I proposition 1992/93:180 om riktlinjer för en
kretsloppsanpassad samhällsutveckling angavs vägen mot en
effektivare resurshushållning (bet. 1992/93:JoU14).
Riktlinjerna byggde dels på de mål för en hållbar sam-
hällsutveckling som antogs vid FN:s konferens i Rio år 1992,
dels på handlingsprogrammet Agenda 21. Ett kretsloppsanpassat
samhälle skall skapas genom en övergång till förnyelsebara
resurser, energisnåla processer, återvinning etc. Övergången
skall göras möjlig bl.a. genom att ekonomiska styrmedel
utvecklas och att miljökrav ställs vid offentlig upphandling.
Källsortering framhålls i propositionen som ett viktigt medel
för omhändertagande av avfall på ett riktigt sätt så att
förbränning och deponering av osorterat avfall upphör.
Deponering av avfall och material som kan nyttiggöras är ett
slöseri med naturresurser som i längden inte är hållbart och
acceptabelt. I stället för att deponeras skall avfall och
material så långt som möjligt behandlas med hänsyn till sina
egenskaper och på ett sätt som inte stör eller skadar miljön.
Omhändertagande skall ske på ett sätt som gör det lättare att
utvinna material och energi samt närings- och mullämnen. Avfall
till förbränning och deponering skall vara sorterat, och
framtidens avfallshantering skall inte bindas vid en enda
lösning.
Hösten 1997 behandlade riksdagen proposition 1996/97:172
Hantering av uttjänta varor i ett ekologiskt hållbart samhälle
- ett ansvar för alla (bet. 1997/98:JoU7 Vissa avfallsfrågor).
Förslaget innebar bl.a. att regeringen bemyndigas föreskriva om
förbud i vissa fall mot deponering, förbränning och
fragmentering av uttjänta elektriska och elektroniska
produkter. Farliga fraktioner i rivningsavfall skall kunna
identifieras och omhändertas på ett miljömässigt riktigt sätt
genom att gällande krav på rivningsanmälan utökas till att avse
även rivning av del av byggnad. Ett förbud från år 2002 mot
deponering av utsorterat brännbart avfall och ett generellt
förbud från år 2005 mot deponering av organiskt avfall kommer
att införas. Åtgärder kommer att vidtas för att höja
miljökraven för deponier. Tillståndsplikt för transportörer av
avfall infördes.
Med vissa ändringar biföll riksdagen förslaget till ändring i
renhållningslagen. Ändringarna innebär att även andra
miljömässigt godtagbara förbehandlingsmetoder för elektriskt
och elektroniskt avfall än demontering och sortering skall
omfattas av förslaget om godkännande och certifiering. När det
gäller förslaget om ett generellt förbud mot deponering av
organiskt avfall från år 2005 uttalade riksdagen att
föreskrifterna om avsteg och undantag från förbudet bör
utformas så att forskning om och utveckling av miljömässigt
godtagbara behandlingsmetoder för avfallet inte försvåras
(1997/98:JoU7 s. 14).
Mot bakgrund av riksdagens beslut gäller sedan den 1 januari
1999 en ny renhållningsförordning (1998:902). I 1 §
förordningen definieras avfallskategori som de kategorier som
anges i bilaga 1 till förordningen. Genom dessa bestämmelser
har definitionen av avfall enligt artikel 1 i direktiv
75/442/EEG genomförts i svenskt rätt. Genomförandet av EG:s
avfallsdefinition innebär att svensk praxis i fråga om vad som
utgör avfall inte längre är vägledande. I stället gäller EG-
domstolens praxis. Kommunernas ansvar för hushållsavfallet
enligt 15 kap. miljöbalken innebär en ensamrätt att ta hand om
avfallet såvida producentansvar inte är föreskrivet. Förutom
frågor om avfallshanteringens organisering och hushållens
avgifter kan kommunerna enligt 7 § renhållningsförordningen ta
på sig ett frivilligt ansvar för annat avfall än
hushållsavfall. Denna möjlighet kommer att från år 2000
begränsas till att gälla endast för farligt avfall. Motivet är
att skapa enhetliga krav i hela landet samt att inte i onödan
begränsa avfallsproducenternas möjlighet att finna nya
lösningar för omhändertagandet av avfallet.
I proposition 1997/98:145 Svenska miljömål (bet. 1998/99:MJU6)
föreslår regeringen som delmål under miljökvalitetsmål 2
Grundvatten av god kvalitet att samtliga avfallsdeponier senast
år 2008 bör ha uppnått en enhetlig standard och uppfylla högt
ställda miljökrav. Under miljökvalitetsmål 11 God bebyggd miljö
föreslår regeringen att den totala mängden avfall och avfallets
farlighet skall minska samt att avfall och restprodukter
sorteras så att de kan behandlas efter sina egenskaper och
återföras i kretsloppet i ett balanserat samspel mellan staden
och dess omgivning. Regeringen ställer också upp vissa
riktlinjer för en effektiv och hållbar material- och energian-
vändning.
Utskottet har nyligen behandlat regeringens skrivelse
1998/99:63 En nationell strategi för avfallshanteringen (bet.
1998/99:MJU10). I skrivelsen anför regeringen att de kommunala
avfallsplanerna bör kompletteras med en nationell strategi för
avfallshanteringen i Sverige. Den nationella strategin skall
inte vara rättsligt bindande utan endast ett policydokument som
ger en samlad bild av avfallshanteringen i landet och
målsättningen med denna. Den skall också tjäna som vägledning
för kommunerna i deras arbete med sina avfallsplaner.
Enligt EG:s förordning (EEG) nr 259/93 om övervakning och
kontroll av avfallstransporter inom, till och från Europeiska
gemenskapen delas avfallet in i tre kategorier och förtecknas
på tre listor - grön, gul och röd. De farligaste avfallsslagen
finns på röd lista. Avfall som huvudsakligen förtecknas på gul
och röd avfallslista får endast föras in i Sverige om det kan
visas att avfallet kan tas om hand i en anläggning som omfattas
av tillstånd till miljöfarlig verksamhet enligt 9 kap.
miljöbalken och förordningen (1996:971) om farligt avfall. I
skrivelsen uttalar regeringen sin avsikt att i den svenska för-
ordningen (1995:701) om gränsöverskridande transporter av
avfall, som kompletterar EG:s förordning, införa krav på att
införsel endast skall få ske om det kan visas att införseln
inte hindrar bortskaffande eller återvinning av avfall som
uppkommit i Sverige. Regeringen anser att den svenska policyn
skall vara att avfall på den gula respektive röda listan inte
bör importeras för omhändertagande.
När det gäller andra styrmedel för minskad deponering av
avfall bör nämnas det producentansvar med uppsatta
insamlingsmål som sedan år 1994 gäller för ett antal varor och
förpackningar, bl.a. glas, papper aluminiumburkar och däck. År
1998 infördes producentansvar för bilar. Ett förslag till
förordning om producentansvar för elektriska och elektroniska
produkter har anmälts till Europeiska kommissionen. Bland
övriga styrmedel kan nämnas den skatt om 5 kr per ton naturgrus
som enligt lagen (1995:1667) om skatt på naturgrus infördes den
1 juli 1996.
Miljöbalken
Enligt 1 kap. 1 § miljöbalken, den s.k. portalparagrafen, skall
balken tillämpas så att människors hälsa och miljön skyddas mot
skador och olägenheter oavsett om dessa orsakas av föroreningar
eller annan påverkan. Vidare skall återanvändning och
återvinning liksom annan hushållning med material, råvaror och
energi främjas så att ett kretslopp uppnås. De allmänna
hänsynsreglerna i 2 kap. miljöbalken ålägger den som utövar
verksamhet eller vidtar en åtgärd som inte är av försumbar
betydelse att bl.a. hushålla med råvaror och energi och
utnyttja möjligheterna till återanvändning och återvinning.
Enligt 9 kap. miljöbalken får regeringen föreskriva att det
skall vara förbjudet att utan tillstånd eller innan anmälan
gjorts släppa ut eller lägga upp avfall eller andra fasta
ämnen, om detta kan leda till att mark, vatten, vattenområde
eller grundvatten kan förorenas. Bestämmelser om avfall och
producentansvar återfinns i 15 kap. miljöbalken. De uppställda
kraven riktar sig till kommuner, producenter och enskilda och
innebär bl.a. att avfall skall hanteras på sådant sätt att det
inte uppkommer olägenhet från hälso- och miljöskyddssynpunkt.
Kommunerna har ansvaret för hushållsavfallet när det gäller
insamlingen och transporten till en behandlingsanläggning och
för att avfallet återvinns eller bortskaffas. Kommunerna kan
enligt bemyndigande av regeringen utvidga sitt ansvarsområde
till att gälla även sådant avfall som inte klassas som
hushållsavfall. Dessutom kan kommunen bestämma om källsortering
av avfall om det kan anses behövas av bl.a. hälso- eller
miljöskäl. För varje kommun skall finnas en renhållningsordning
som skall innehålla de föreskrifter om hantering av avfall som
gäller för kommunen och en avfallsplan.
Avfallet inom EU
EU:s strategi för avfall utgörs av ett antal riktlinjer som
innebär att medlemsländerna bör:
- minska mängden och stimulera ren teknologi, återanvända och
återvinna samt förbättra bortskaffande,
- åstadkomma en säker transport av farligt avfall och farliga
produkter samt påskynda återställningen av förorenade områden.
Återanvändning och återvinning av avfall skall uppmuntras.
Deponering ses som en sista utväg i avfallshanteringen. En
övergripande strategi för avfallsarbetet inom gemenskapen är
att medlemsländerna skall sträva efter att vara
självförsörjande med anläggningar för bortskaffande av avfall
och att avfallet bortskaffas på den anläggning som ligger
närmast. Rådet antog i februari 1997 en reviderad
avfallspolitisk resolution där bl.a. producentansvaret som
princip slås fast. Materialåtervinning skall prioriteras
framför energiutvinning när så är miljömässigt motiverat.
Utgående från riktlinjerna har ett antal direktiv och
förordningar antagits. Syftet är att EU-länderna skall ha
gemensamma miljömässiga och tekniska krav samt harmoniserande
konkurrensförutsättningar vad gäller avfall. År 1975 kom det
s.k. ramdirektivet, rådets direktiv 75/442/EEG av den 15 juli
1975 om avfall. Direktivet innehåller övergripande regler för
kontroll och omhändertagande av avfall, definitioner av vissa
begrepp inom avfallsområdet, bestämmelser om att varje land
skall ha en avfallsplan, om tillståndsplikt för
avfallsanläggningar m.m.
Kommissionen har i mars 1997 lämnat ett förslag till direktiv
om deponering av avfall, KOM(97) 105 slutligt. Rådet antog i
juni 1998 en gemensam ståndpunkt i frågan. Den gemensamma
ståndpunkten innehåller bl.a. krav på att dela in deponier i
tre klasser, krav på förbehandling (inklusive sortering) av
avfall före deponering samt krav på nationella åtgärder för att
minska mängden organiskt avfall som deponeras. Direktivet
antogs slutligt den 26 april 1999.
Avfallsskatt i andra EU-länder
Avfallsskatt i någon form finns enligt propositionen för
närvarande i Belgien, Danmark, Finland, Frankrike, Italien,
Nederländerna, Storbritannien, Tyskland och Österrike. Även
Norge har nyligen infört en avfallsskatt.
I samtliga länder inriktas skatten mot
deponeringsanläggningar, utom i de tyska delstaterna där det är
mängden farligt avfall som uppkommer som är föremål för
beskattning. I Belgien, Italien, Danmark och Norge omfattar
skatten även förbränning. I Frankrike gäller skatteplikten även
för avfallsförbränning och annan behandling, men skatten tas då
endast ut för specialavfall och farligt avfall.
I Finland, Nederländerna, Tyskland och Norge undantas hela
eller delar av det branschspecifika industriavfallet. I Danmark
befrias allt avfall som inte omfattas av kommunernas
insamlingsordning, vilket i regel innebär att även
branschspecifikt industriavfall befrias. Italien tar ut en
avgift på 9-23 kr per ton för branschspecifikt industriavfall i
jämförelse med 92 kr för hushållsavfall. Storbritannien
tillämpar en skatteväxling mellan avfallsskatt och arbets-
givaravgift som i princip innebär att industrins totala
kostnader inte ökar på grund av avfallsskatten.
Skattesatserna varierar kraftigt. I Danmark, Finland,
Nederländerna och Storbritannien tillfaller skatteintäkterna
staten utan föreskrifter om hur intäkterna skall användas. I
övriga länder används intäkterna helt eller delvis till vissa
miljöåtgärder.
Anmälningsförfarandet i EU
Regeringens förslag om skattebefrielse för i huvudsak s.k.
branschspecifika avfall kan enligt EG:s konkurrensregler
betraktas som statsstöd. Enligt artikel 93.3 i EG-fördraget är
medlemsstaterna skyldiga att i förväg anmäla en sådan fråga
till kommissionen. Av propositionen framgår att regeringen den
26 mars 1999 erhöll ett formellt beslut om godkännande av
förslaget enligt artikel 92 i EG-fördraget. Sedan en separat
anmälan i enlighet med Kol- och stålfördraget visat sig
nödvändig gjordes en sådan anmälan den 21 december 1998.
Utskottet har erfarit att kommissionen inte avser att anföra
invändningar mot införande av en avfallsskatt. Detta torde
innebära att förslaget kommer att godkännas även enligt Kol-
och stålfördraget. Miljö- och jordbruksutskottet förutsätter
att skatteutskottet i sin fortsatta beredning av ärendet
beaktar de formella förutsättningarna för ett riksdagsbeslut i
frågan.
Behovet av en avfallsskatt
Propositionen
Regeringen föreslår att en skatt införs på avfall som
deponeras. Skatten skall omfatta såväl konventionellt avfall
som industrins branschspecifika avfall. Regeringen har för
avsikt att år 2004 följa upp och utvärdera hur det föreslagna
systemet för avfallsbeskattning har fungerat och därefter vid
behov genomföra förändringar i systemet.
Motionerna
I motion Sk27 (m) yrkas avslag på propositionen. Motionärerna
anser att en avfallsskatt skulle bestraffa de återvinnings- och
behandlingsverksamheter som bedrivs vid befintliga deponier.
Skatten skulle också innebära en styrning mot ökad förbränning
och därmed sannolikt en väsentlig ökning av Sveriges samlade
utsläpp av koldioxid. Dessutom skulle skatten hindra ut-
vecklingen av miljövänlig teknik och öka risken för illegal
deponering.
Enligt motionären bakom motion Sk31 (mp) kan den nuvarande
utformningen av producentansvaret och införande av en
avfallsskatt komma att orsaka problem för såväl kommuner som
enskilda. Eftersom materialbolagen kan uppfylla sina åtaganden
utan insamling av allt avfall, förekommer i vissa kommuner inte
någon insamling. Konsumenter i glesbygd har därmed ingen
möjlighet att källsortera men riskerar att ändå drabbas av
avfallsskatt. Detsamma gäller vissa kommuner. Dessa problem
måste lösas innan en avfallsskatt införs (yrkande 2).
Utskottets överväganden
Frågor om avfallshantering har länge varit föremål för såväl
statsmakternas som näringslivets och allmänhetens intresse. I
arbetet med att åstadkomma ett ekologiskt hållbart samhälle har
riksdag och regering fattat beslut som bl.a. bygger på
nödvändigheten av resurshushållning, avfallsminimering och
minskning av avfallets farlighet. Insikten om avfallet som en
resurs har lett till införandet av återanvändning och
återvinning som ledande principer för avfallshanteringen. Genom
sina möjligheter att kretsloppsanpassa produktionsprocesserna,
utveckla nya miljöanpassade produkter, minska mängden avfall
och reducera avfallets farlighet spelar näringslivet en
avgörande roll i detta sammanhang. Konsumenternas och
hushållens engagemang utgör också ett betydelsefullt bidrag
till det gemensamma arbetet för att uppnå ett
kretsloppssamhälle.
Ett av de viktigaste målen för dagens avfallspolitik är att
minska mängden avfall som deponeras. Alternativen är då
återanvändning, materialåtervinning, materialutnyttjande eller
förbränning med energiutvinning. I dag är emellertid deponering
det helt dominerande sättet att ta hand om avfallet. En starkt
bidragande orsak härtill är att deponering är en i vårt land
billig metod för omhändertagande av avfall. Detta medför i sin
tur att det i många fall saknas ekonomiska incitament att
behandla avfallet på ett från miljö- och resurssynpunkt bättre
sätt. Som regeringen anför kan en avfallsskatt förbättra
situationen och göra återanvändning, återvinning och andra
behandlingsmetoder lönsamma. Skatten bör också kunna bidra till
att avfallsmängderna på sikt minskar. Även om andra styrmedel
såsom producentansvar, kommunernas avfallsplanering och de
kommunala renhållningstaxorna verkar i samma riktning delar
utskottet regeringens uppfattning att en avfallsskatt behövs
för att skapa förutsättningar för ett acceptabelt
omhändertagande av avfallet. Som en allmän synpunkt beträffande
lagförslaget vill utskottet emellertid framhålla att den
lagtekniska konstruktionen är relativt komplicerad och att det
finns anledning att noggrant följa de praktiska konsekvenserna
i olika avseenden. Utskottet konstaterar för sin del att det
knappast varit möjligt att i alla delar överblicka
avfallsskattens förväntade effekter från miljö- och na-
turresurssynpunkt.
När det gäller avfallsförbränning finns i dag 21 sådana
anläggningar i Sverige. Enligt propositionen utnyttjas vid
samtliga anläggningar energin till mer än 90 % för
värmeproduktion och tre av anläggningarna har dessutom elpro-
duktion. Sammanlagt produceras årligen ca 4 TWh värme och el
vid anläggningarna. Förbränningen sker vid tekniskt sett
moderna anläggningar, och anläggningarna är utrustade med
avancerad rökgasrening för omhändertagande av föroreningarna i
avfallet. Utskottet gör i det följande samma bedömning som
regeringen att det i dag inte finns skäl att låta avfall som
går till förbränningsanläggningar omfattas av en avfallsskatt.
Som regeringen anför kan frågan dock komma att behöva
analyseras på nytt i framtiden. En sådan analys bör enligt
utskottets mening särskilt inriktas på frågan huruvida
avfallsskatten leder till ökad avfallsförbränning och därmed
motverkar de miljö- och resursmässiga överväganden som
avfallshanteringen i dag grundas på.
Utskottet delar regeringens uppfattning att en viktig aspekt
vid utformandet av ett uppbördssystem för avfallsskatt är att
säkerställa att systemet inte bidrar till att motverka
användningen av miljömässigt bra behandlingsmetoder för vissa
avfallsslag i stället för deponering. Genom att komplettera
nettodeponimetoden med uttrycklig skattebefrielse för vissa
behandlingsformer kan enligt utskottets mening sådana oönskade
effekter undvikas. Som anförs i propositionen är de
behandlingsformer som bör komma i fråga för skattebefrielse
kompostering, reaktorbaserad rötning, förbränning och till-
verkning av fast lagringsbart bränsle. När det gäller deponigas
gör utskottet på annan plats i detta yttrande (s. 11 f.) ett
uttalande om behovet av åtgärder för att stimulera användningen
av gasen för energiutvinning.
Sammantaget innebär det ovan anförda att utskottet i huvudsak
tillstyrker regeringens förslag om införande av en avfallsskatt
på deponerat avfall. Utskottet avstyrker därmed motion Sk27 (m)
om avslag på propositionen.
Som anförs i motion Sk31 (mp) förekommer vissa problem i det
praktiska arbetet med källsortering och insamling av vissa
avfallskategorier. Måluppfyllelsen när det gäller återvinning
av de flesta förpackningsslagen är visserligen god, men detta
kan emellertid, vilket påpekas i motionen, få till följd att
materialbolagen helt eller delvis upphör med avfallsinsamlingen
i vissa regioner sedan den föreskrivna nationella
återvinningsnivån uppnåtts. Framför allt i glesbygd försämras
därmed konsumenternas möjligheter att genom källsortering
minimera det avfall som deponeras och som föreslås bli skatte-
pliktigt. Kommunerna har inte längre det formella ansvaret för
tidningar eller förpackningar som hushållen har sorterat ut för
bortforsling av ansvariga producenter. Återvinningsmålen enligt
producentansvaret varierar från 30 % till 95 %. Regeringen har
dock beslutat om att öka kraven från år 2001. Utskottet vill
även erinra om Naturvårdsverkets uppdrag att årligen till rege-
ringen redovisa en utvärdering av producentansvaret. På
utskottets förslag arbetar även Riksdagens revisorer med en
granskning av avfallshantering och återvinning. Enligt vad
utskottet erfarit har miljöministern tagit initiativ till
diskussioner med materialbolagen, Renhållningsverksföreningen,
Kommunförbundet och Naturvårdsverket om bl.a. dessa problem. De
frågor som är föremål för diskussioner är information till
hushållen, samarbetet mellan kommunerna och materialbolagen
samt utveckling av nya system och ny teknik. Ett möte ägde rum
i februari 1999 och ett nytt möte för fortsatta diskussioner
skall äga rum i maj 1999. I den nu aktuella propositionen
uttalar regeringen dessutom sin avsikt att följa upp och
utvärdera hur det nuvarande systemet för avfallsbeskattning
kommer att fungera. I det fall behov föreligger kommer
regeringen att därefter ta initiativ till förändringar av
systemet. Utskottet utgår från att de frågor som tas upp i
motion Sk31 (mp) kommer att beaktas i det arbete som pågår på
området. Mot bakgrund av det anförda föreslår utskottet att
motionen i aktuell del lämnas utan riksdagens vidare åtgärd.
Förfarandet vid beskattning
Propositionen
Regeringen föreslår att avfallsskatten skall tas ut efter en
nettodeponimetod. Detta innebär att skatt tas ut för i princip
allt avfall som förs till en skattepliktig avfallsanläggning.
Skyldigheten att betala skatt skall inträda då avfallet förs in
till avfallsanläggningen. För avfall som förs ut från
avfallsanläggningen skall avdrag medges. Vissa
behandlingsformer som bedrivs inom anläggningen skall undantas
från skatt.
Vad gäller avfall som deponeras vid anläggningar där
huvudsakligen annan verksamhet än avfallshantering bedrivs,
skall skyldigheten att betala skatt inträda när avfallet
uppkommer.
I fråga om sådant avfall som förs ut från anläggningen skall
enligt propositionen avdrag inte medges för lak- och
reningsvatten.
Avdrag skall inte heller medges för gas som bildats vid
nedbrytning av organiskt avfall som förs ut från en
avfallsanläggning (deponigas).
Redovisningsperioden för avfallsskatten föreslås vara
kalenderkvartal. Samma regler som för övriga punktskatter skall
gälla beträffande möjligheten att utnyttja avdrag som
överstiger skattens bruttobelopp för en redovisningsperiod.
Motionerna
Avdragsrätt även för deponigas begärs i tre motioner. Enligt
motion Sk28 (v) skulle en avdragsrätt utgöra ett incitament för
användning av deponigas som energikälla och medföra minskade
emissioner från deponierna (yrkande 5). Enligt motion Sk29 (mp)
bör riksdagen besluta om sådan ändring i förslaget till lag om
skatt på avfall att skatteavdrag får göras för gas som har
bildats vid nedbrytning av organiskt avfall och som har samlats
upp för användning till energiutvinning (yrkande 2). I motion
Sk30 (kd) begärs ändring av förslaget om skatt på avfall så att
avdragsrätt skall gälla för deponigas som förs ut från
avfallsanläggningar (yrkande 4).
Utskottets överväganden
Utskottet tillstyrker regeringens förslag att avfallsskatten
skall tas ut efter den nettodeponimetod som beskrivs i
propositionen. Utskottet tillstyrker vidare att lagen
konstrueras så att vissa behandlingsformer som bedrivs inom
anläggningen skall undantas från skatt. Vad gäller avfall som
deponeras vid anläggningar där huvudsakligen annan verksamhet
än avfallshantering bedrivs tillstyrker utskottet att
skyldigheten att betala skatt skall inträda när avfallet
uppkommer. I likhet med regeringen anser utskottet att avdrag
inte skall medges för lak- och reningsvatten.
Gas som bildats vid nedbrytning av organiskt avfall (deponigas)
Organiskt avfall utgör grunden till huvuddelen av de
miljöproblem som en deponi ger upphov till under sin driftstid.
Avfallet bidrar även i hög grad till de framtida problemen. I
de deponier som innehåller organiskt avfall sker en nedbrytning
av avfallet varvid s.k. deponigas bildas. Deponigasen består
till stor del av metan men även av koldioxid och spårämnen. Det
allvarligaste miljöproblemet med utsläpp av metangas är dess
bidrag till växthuseffekten. Det bör påpekas att metan är en av
de gaser som omfattas av Kyotoprotokollet. De större
avfallsanläggningarna har i dag deponigasuttag av kommersiella
skäl. Mindre anläggningar som av samma skäl inte har
deponigasuppsamling kan i vissa fall ha uppsamling som villkor
för miljötillståndet.
Våren 1993 (prop. 1992/93:179, bet. 1992/93:JoU19) beslutade
riksdagen att metangasutsläppen från avfallsupplag skall
minskas med 30 % till år 2000. Detta mål kan i princip uppnås
dels genom minskning av deponeringen av organiskt avfall, dels
genom ökad uppsamling av deponigas från deponierna. En ändrad
hantering av organiskt avfall genom successiv övergång till
rötning, omhändertagande av gasen, förbränning eller
kompostering torde ge en betydande minskning av metanutsläppen.
Enligt riksdagens beslut hösten 1997 kommer ett förbud mot
deponering av utsorterat brännbart avfall att införas från år
2002. Från år 2005 gäller ett generellt förbud mot deponering
av organiskt avfall (prop. 1996/97:172, bet. 1997/98:JoU7).
Genom EG:s nyligen antagna direktiv om deponering av avfall
kommer krav att ställas på att i princip alla deponier skall
samla upp och utnyttja eller fackla deponigasen.
Enligt utskottets mening innebär det arbete som bedrivs såväl
nationellt som inom EU att kraftfulla styrmedel finns och
kommer att finnas i syfte att öka uttaget av deponigas. Mot den
bakgrunden delar utskottet till viss del regeringens
uppfattning att en möjlighet till avdrag för avfallsskatt
skulle ha mindre betydelse som stimulans för åtgärder på
området. Utskottet är inte nu berett att frångå regeringens
förslag att avdrag inte skall medges för deponigas som förs ut
från avfallsanläggningar. Utskottet vill emellertid i detta
sammanhang erinra om riksdagens uttalande i samband med att
förbud infördes mot deponering av brännbart och organiskt
avfall (bet. 1997/98:JoU7 s. 14). Som framgår av betänkandet
ansågs det viktigt att kommunerna gavs möjlighet att utarbeta
lokalt och miljömässigt lämpliga lösningar, att forskning om
och utveckling av återvinningsmetoder för såväl energi som nä-
ringsämnen inte försvåras samt att miljömässigt godtagbara
behandlingsmetoder för nyttiggörande av deponigasen
underlättas. Utskottet kan för sin del inte utesluta att
regeringens förslag såvitt avser deponigasen kan leda till en
utveckling som är svår att förena med den allmänna målsättning
som riksdagen ställt sig bakom enligt angivna betänkande.
Utskottet anser därför att regeringen bör återkomma till
riksdagen med förslag som syftar till att användningen av
deponigas för energiutvinning stimuleras. Vad utskottet anfört
med anledning av motionerna Sk28 (v) yrkande 5, Sk29 (mp)
yrkande 2 och Sk30 (kd) yrkande 4 bör ges regeringen till
känna.
Skattenivå och fastställande av skatten
Propositionen
Regeringen föreslår att skatten skall utgå med 250 kr per ton och bestämmas
på grundval av vägning. Om tillförseln sker i mindre omfattning
eller det av annan anledning finns särskilda skäl får skatten
bestämmas på annan grund än vägning.
Motionerna
I motion Sk29 (mp) begärs förslag till ändring i lagen om skatt
på avfall så att skatteuttag kan göras efter två olika
skattesatser. Dessa bör bestå av en normalskattesats om 340 kr
per ton och en enhetlig lågskattenivå i stället för
skattebefrielse på flertalet av de verksamheter som regeringen
vill undanta från skatt (yrkande 4).
Motionärerna i motion Sk28 (v) varnar för konsekvenserna av en
viktbaserad avfallsskatt som ensidigt belastar avfall som går
till deponering. Motionärerna anser att mängderna avfall som
förbränns vid befintliga och nya sopförbränningsanläggningar
sannolikt kommer att öka kraftigt och därmed också de totala
utsläppen av miljögifter (yrkande 2).
Utskottets överväganden
Utskottet gör samma bedömning som regeringen att en rimlig
ambitionsnivå är att till år 2005 uppnå en halvering av det
avfall som deponeras. Enligt Deponiskatteutredningens
beräkningar (SOU 1996:139) kommer på grund av olika styrmedel
kostnaden för deponering per ton avfall att öka från i dag ca
200 kr till 600-700 kr per ton för företagen och till ca 800 kr
per ton för hushållen. För hushållen tillkommer även
mervärdesskatt. Förutom av skatten påverkas kostnaderna av de
högre miljökrav som i framtiden kommer att ställas på
avfallsanläggningarna. Utredningen bedömer att en kostnad på
denna nivå kommer att innebära en kraftfull styrning från
deponering mot ökad återvinning och ökat energiutnyttjande. För
att till år 2005 åstadkomma en halvering av det avfall som
deponeras krävs enligt regeringens bedömning, till vilken
utskottet ansluter sig, en skatt i nivå med den som nu före-
slås, alltså 250 kr per ton. Som regeringen anför finns i dag
inget behov av att differentiera skattesatsen för olika
avfallsslag. Vid en framtida utvärdering av skattens
konsekvenser kan dock frågan åter bli aktuell. Det anförda
innebär att utskottet tillstyrker regeringens förslag om
skattenivå och avstyrker motion Sk29 (mp) yrkande 4.
Som utskottet tidigare framhållit kan en avfallsskatt utgöra
ett ekonomiskt incitament att behandla avfallet på ett från
miljö- och resurssynpunkt bättre sätt än deponering och göra
återanvändning, återvinning och andra behandlingsmetoder
lönsamma. Samtidigt bör skatten också kunna bidra till att
avfallsmängderna på sikt minskar. I likhet med regeringen anser
utskottet att skatten skall vara viktbaserad. Utskottet
avstyrker motion Sk28 (v) yrkande 2 och hänvisar i övrigt till
de uttalanden som görs i det föregående om uppföljningen av
avfallsskattens effekter.
Allmänna utgångspunkter för skattefrihet
Propositionen
Enligt regeringens förslag skall utgångspunkten för
skattefrihet för vissa avfallsslag vara att det för dessa under
överskådlig tid inte finns några miljömässigt acceptabla
alternativ till deponering och att möjligheterna att minska
avfallsmängderna genom processförändringar, val av råvara etc.
är avsevärt begränsade. Skattens styreffekt skulle således i
dessa fall vara mycket liten. Utvecklingen på området skall
kontinuerligt följas i syfte att möjliggöra en omprövning av de
beviljade fallen av skattebefrielse.
Motionerna
I motion Sk29 (mp) framförs invändningar mot regeringens
allmänna utgångspunkter för skattebefrielse. Enligt
motionärerna kan det inte avgöras vilken teknikutveckling som
är möjlig på lång sikt, och det är en omfattande uppgift att
följa denna utveckling. Mot den bakgrunden är en, i motionen
inte närmare angiven, lågskattesats att föredra framför
skattebefrielse (yrkande 5).
Enligt motion Sk28 (v) måste även förbränning av avfall
beskattas så att återanvändning blir lönsam (yrkande 1).
Förbränning av blandat restavfall kan inte anses som förenligt
med målsättningarna om ett uthålligt och resursbevarande
samhälle (yrkande 6). Skatten bör vara minst lika hög för
avfallsförbränning som för konventionell deponering. För att
stimulera avfallsminimering, materialåtervinning och biologiska
behandlingsmetoder bör skatten införas samtidigt för dessa
behandlingsformer (yrkande 4). I motion Sk29 (mp) begärs
förslag till komplettering av lagen om skatt på avfall så att
avfall till förbränning omfattas av skatteplikten. Härigenom
skulle enligt motionärerna incitament skapas för styrning av
flödena till energiutvinning. Förbränning av osorterat
hushållsavfall skulle motverkas och kompostering främjas
(yrkande 1). Även motionären bakom motion Sk31 (mp) anser att
lagförslaget måste få en sådan utformning att ökad förbränning
undviks. En konsekvensanalys bör göras innan avfallsskatten
införs (yrkande 1).
Enligt motion Sk30 (kd) bör en inventering göras av de
avfallsslag som saknar alternativ till deponering (yrkande 2).
Utskottets överväganden
Deponering av avfall innebär som regeringen framhåller en icke
önskvärd belastning av miljön. Införande av en avfallskatt är
enligt utskottets mening ett av flera sätt att från
statsmakternas sida tydliggöra denna värdering. För den allt
övervägande delen av såväl det konventionella som det
branschspecifika avfallet bör skatten kunna utgöra ett verksamt
styrmedel mot minskad deponering. Detta kan ske genom att
avfallet återanvänds eller återvinns för materialutnyttjande
eller för energiändamål. Skatten skall också styra mot minskad
uppkomst av avfall som inte kan utnyttjas på de angivna sätten.
Med utgångspunkt från dagens kunskaper om processtekniker,
återvinningsmöjligheter m.m. kommer skatten emellertid inte att
kunna få någon styrande effekt för vissa avfallsslag. Det
gäller såväl uppkomsten av avfall som möjligheten att under
överskådlig tid finna acceptabla alternativ till deponering för
annat än marginella delar av det uppkomna avfallet. I dessa
fall får deponering anses som den för tillfället miljömässigt
bästa lösningen. Utskottet delar regeringens uppfattning att
skattebefrielse skall gälla för sådana avfallsslag.
Utvecklingen inom området för avfallshantering är emellertid
dynamisk. I propositionen uttalar regeringen sin avsikt att
noga följa utvecklingen och kontinuerligt pröva i vad mån
förutsättningar för skattebefrielse alltjämt föreligger. Om det
vid denna prövning skulle föreligga behov av en differentierad
skattesats förutsätter utskottet att regeringen på nytt kommer
att ta frågan under övervägande. Med det anförda och med
hänvisning till utskottets ställningstagande ovan om en
enhetlig skattesats avstyrker utskottet motion Sk29 (mp)
yrkande 5.
Deponering är i dag det helt dominerande sättet att ta hand om
avfallet. Ett av de viktigaste målen för dagens avfallspolitik
är därför att minska mängden avfall som deponeras. Alternativen
är då återanvändning, materialåtervinning, materialutnyttjande
eller förbränning med energiutvinning. Som utskottet anfört
ovan utnyttjas vid samtliga anläggningar för avfallsförbränning
energin till mer än 90 % för värmeproduktion, och tre av
anläggningarna har dessutom elproduktion. Den sammanlagda
årliga produktionen uppgår till ca 4 TWh värme och el och
förbränningen sker vid tekniskt sett moderna anläggningar.
Enligt regeringens bedömning kommer förbränningen av avfall att
öka med 20 % till år 2005. Det bör emellertid noteras att den
föreslagna avfallskatten förväntas medföra att brännbara
fraktioner, som i dag deponeras, kommer att omhändertas genom
förbränning. Genom stimulans av sorteringsåtgärder, helst vid
källan, kan dessutom en effektiv sortering och därmed ett
homogent avfall åstadkommas. Det anförda innebär att utskottet
delar regeringens uppfattning att det i dag inte finns skäl att
låta avfall som går till förbränningsanläggningar omfattas av
en avfallsskatt. Som regeringen anför kan frågan dock komma att
behöva analyseras på nytt i framtiden. I det fall förbränningen
skulle öka på ett omotiverat sätt förutsätter utskottet att
regeringen på nytt överväger frågan om införande av en
avfallsskatt även på förbränning. Utskottet tillstyrker således
regeringens förslag och avstyrker motionerna Sk28 (v) yrkandena
1, 4 och 6, Sk29 (mp) yrkande 1 och Sk31 (mp) yrkande 1.
Som utskottet anfört ovan kommer regeringen att följa
teknikutvecklingen för de avfallsslag för vilka det i dag
saknas godtagbara alternativ till deponering. Enligt utskottets
mening torde syftet med motion Sk30 (kd) yrkande 2 i allt
väsentligt bli tillgodosett inom ramen för detta arbete utan
något riksdagens uttalande om en inventering i enlighet med
motionsyrkandet.
Skattebefrielse för vissa anläggningar och
behandlingsmetoder m.m.
Propositionen
Lagen skall inte gälla för anläggningar där deponering sker
uteslutande av ett eller flera av följande avfallsslag,
nämligen
1. jord, grus, lera, skiffer, kalkstoft, kalksten eller annan
sten,
2. bergrester från gruvindustriell verksamhet eller
3. avfallssand från gruvindustriell verksamhet och avfall från
vattenrening vid sådan verksamhet samt järnhaltigt avfall från
rökgasrening vid tillverkning av järnmalmspellets.
Vidare föreslås att anläggningar där radioaktivt avfall
deponeras undantas från skatteplikt.
Enligt regeringens förslag skall avfallsskatt inte betalas för
material som är avsett att användas för driften av
avfallsanläggningen eller som förs in till anläggningen utan
direkt samband med avfallshanteringen.
När det gäller vissa behandlingsformer föreslår regeringen att
avfallsskatt inte skall betalas för avfall som är avsett att
inom en anläggning behandlas genom
1. kompostering eller reaktorbaserad rötning,
2. förbränning,
3. användning för tillverkning av fast lagringsbart bränsle.
Avfallsskatt skall dock betalas för de rester som uppstår efter
genomförd behandling. Några särskilda undantagsregler för
sorteringsverksamhet införs inte.
Motionerna
I motion Sk29 (mp) yrkande 3 begärs avslag på 6 § 2 b och c i
regeringens lagförslag, dvs. skattebefrielse för avfall som
behandlas genom förbränning och användning för tillverkning av
fast lagringsbart bränsle (yrkande 3).
Enligt motion Sk30 (kd) bör förslaget om skatt på avfall
avseende 6 § 2 ändras enligt följande (yrkande 5): Avfallsskatt
skall inte betalas för
2. avfall som är avsett att inom en anläggning behandlas genom
a) kompostering eller reaktorbaserad rötning,
b) förbränning,
c) användning för materialåtervinning eller tillverkning av
fast lagringsbart bränsle,
d) avvattning eller rening av flytande avfall där det avskilda
eller renade vattnet inte deponeras inom anläggningen.
Avfallsskatt skall dock betalas för rester som uppstår efter genomförd be-
handling enligt första stycket 2.
Enligt motion Sk28 (v) skall skatt inte tas ut för avfall som
går till biologisk energiutvinning (yrkande 3).
I motion Sk29 (mp) föreslås att de restprodukter som enligt
lagförslaget föreslås få avdrag i deklarationen, dvs. avfall
från vattenrening vid gruvindustriell verksamhet, järnhaltigt
avfall från rökgasrening vid tillverkning av järnmalmspellets
och radioaktivt avfall, bör beskattas med normalskatt (yrkande
8). I motionen yrkas också avslag på 3 § 2 i förslaget till lag
om skatt på avfall, dvs. skattebefrielse för radioaktivt avfall
(yrkande 6). De restprodukter som enligt lagförslaget föreslås
undantas från lagens tillämpningsområde skall beskattas. Avfall
som är avsett att behandlas genom förbränning bör beskattas
enligt en särskild, högre skattesats medan avfall som är avsett
att användas för tillverkning av fast lagringsbart bränsle bör
beskattas med s.k. lågskatt (yrkande 7).
Utskottets överväganden
Som regeringen anför är avsikten med den föreslagna
avfallsskatten att den endast skall belasta avfall som
deponeras eller förvaras under längre tid än tre år. För att
inte anläggningar som bedriver såväl deponering som annan
behandling skall missgynnas, bör vissa behandlingsformer vara
föremål för skattefrihet. Utskottet delar regeringens
uppfattning att de behandlingsformer som bör komma i fråga är
kompostering, reaktorbaserad rötning, förbränning och
tillverkning av fast lagringsbart bränsle. Gemensamt för dessa
behandlingsformer är att avfallet minskar väsentligt i vikt.
Dessutom resulterar dessa behandlingar, förutom förbränning,
regelmässigt i en produkt som anläggningarna finner avsättning
för.
Av utskottets uttalande ovan (s. 14) framgår att utskottet
delar regeringens uppfattning att det i dag inte finns skäl att
låta avfall som går till förbränningsanläggningar omfattas av
en avfallsskatt. Frågan kan dock komma att behöva analyseras på
nytt i framtiden. I det fall förbränningen skulle öka på ett
omotiverat sätt förutsätter utskottet att regeringen på nytt
överväger frågan om införande av en avfallsskatt även på
förbränning. Utskottet tillstyrker således regeringens förslag
och avstyrker motion Sk29 (mp) yrkandena 3 och 7.
Som utskottet anfört ovan (s. 11 f.) är en viktig aspekt vid
utformandet av ett uppbördssystem för avfallsskatt att
säkerställa att systemet inte bidrar till att motverka
användningen av miljömässigt bra behandlingsmetoder för vissa
avfallsslag i stället för deponering. Genom att komplettera
nettodeponimetoden med uttrycklig skattebefrielse för vissa
behandlingsformer kan enligt utskottets mening sådana oönskade
effekter undvikas. Regeringens förslag om en redovisningsperiod
för avfallsskatten på tre månader innebär ett avsteg från den
kalendermånad som genomgående gäller för övriga punktskatter.
Även om avfallsskatten får ses som ett viktigt styrmedel för
att åstadkomma en snabbare genomströmning av det avfall som
återvinns, kan en redovisningsperiod om en månad, vilket
framhålls i propositionen, innebära att många utövare av
deponeringsverksamhet drabbas av en viss ekonomisk belastning.
Med valet av en nettodeponimetod kan detta bli aktuellt främst
för de anläggningar där det bedrivs verksamhet med material som
i avvaktan på avsättningsmöjligheter lagras under längre tid på
anläggningen. Den föreslagna tremånadersperioden innebär
däremot betydligt ökade möjligheter till skatteavdrag för
material som förs ut från anläggningen för t.ex. återvinning.
Med det anförda avstyrker utskottet motion Sk30 (kd) yrkande 5
delvis.
I propositionen föreslår regeringen att skatten skall baseras
på avfallets befintliga tillstånd och inte på dess torrvikt.
Skälen till detta är, förutom kontrollproblem, även
miljöhänsyn. Vattenmängder i avfallet medför att lakvat-
tenproduktionen kommer i gång tidigare och blir större.
Lakvattnet bidrar även till sättningar i deponin, vilket
försvårar sluttäckningsarbetet. För att dessa effekter skall
kunna undvikas anser utskottet i likhet med regeringen att
vattnet bör skiljas ut före deponeringen. Därmed torde även
avfallsvolymerna för deponering minska. Ett avdrag för skatt
vid utförsel av reningsvatten skulle enligt utskottets mening
motverka en önskad styrning mot avvattning av avfallet före
deponering. Det anförda innebär att utskottet tillstyrker
regeringens förslag och avstyrker motion Sk30 (kd) yrkande 5
delvis.
Vid anläggningar där deponering sker uteslutande av vissa
avfallsslag är det av miljöskäl ofta lämpligt att slam och
annat avfall som uppstår efter genomförd rening av vattnet från
den gruvindustriella verksamheten och sådant järnhaltigt avfall
som uppkommer från rökgasrening vid tillverkning av
järnmalmspellets deponeras tillsammans med avfallssanden.
Skälet härtill är att metallerna i slammet är desamma som i
avfallssanden och till stor del binds genom samdeponering.
Utskottet delar regeringens uppfattning att det avfall som tas
om hand på detta sätt därför skattemässigt bör behandlas på
samma sätt som avfallssand och alltså inte beskattas. När det
gäller deponering av radioaktivt avfall erinrar utskottet om
att säkerhetskrav och liknande frågor regleras i lagen (1984:3)
om kärnteknisk verksamhet och i strålskyddslagen (1988:220).
Mot bakgrund av den särreglering som gäller för detta
avfallsslag bör avfallsskatt inte tas ut i dessa fall.
Härutöver vill utskottet erinra om att bestämmelser om
finansieringen av kostnaderna för omhändertagande av
kärnkraftens restprodukter återfinns i lagen (1992:1537) om
finansiering av framtida kostnader för använt kärnbränsle.
Reaktorinnehavarna betalar en särskild avgift för detta ändamål
till staten och avgiftsmedlen förvaltas av Kärnavfallsfonden.
Det anförda innebär att utskottet tillstyrker regeringens
förslag i denna del och avstyrker motion Sk29 (mp) yrkandena 6
och 8.
När det gäller frågan om rötning delar utskottet regeringens
uppfattning att endast den mer utvecklade reaktorbaserade
rötningen bör komma i fråga för undantag från skatten. Förutom
energiutvinning resulterar denna metod i en slutprodukt i form
av jordförbättringsmedel som kan avyttras, detta till skillnad
från t.ex. bioceller som i stort liknar vanlig deponering och
där det i dagens läge är tveksamt om avfallet någonsin kommer
att lämna anläggningen. För det fall att andra rötningsmetoder
än reaktorbaserad rötning i framtiden kan visa sig medföra
slutprodukter som regelmässigt lämnar anläggningarna kan dessa
tas med bland undantagen. Utskottet utgår från att regeringen
noga följer utvecklingen på området och vid behov prövar
förutsättningarna för skattebefrielse även för andra biologiska
behandlingsmetoder. Med hänvisning härtill avstyrks motion Sk28
(v) yrkande 3.
Skattebefrielse för vissa konventionella avfall m.m.
Propositionen
Regeringen föreslår att förorenad jord från marksanering skall
skattebefrias. Även muddermassor från sanering och fördjupning
av vattenområden skall befrias från skatt, liksom avfall från
sanering av upplag för farligt avfall.
Slam från behandling av lakvatten från anläggning där gips
deponeras föreslås befrias från skatt.
Skatt skall inte heller tas ut på avfall från rening av
kommunalt avloppsvatten som förorenats på grund av verksamhet
vid Falu koppargruva.
Även asbesthaltigt avfall skall skattebefrias medan skatt
skall tas ut på bygg- och rivningsavfall.
Kommunalt avloppsslam skall beskattas.
Skatt skall tas ut på biobränsleaska. Även övrigt avfall från
energiutvinning bör omfattas av skatten.
Motionerna
I motion Sk29 (mp) anförs att flertalet av de konventionella
avfallsslag som enligt regeringens förslag skall undantas från
skatteplikt bör beskattas med s.k. lågskatt (yrkande 9 delvis).
Motionärerna i motion Sk30 (kd) begär sådan ändring av
förslaget om skatt på avfall att avfall från användning av
biobränslen skattebefrias (yrkande 1).
Enligt motion Sk26 (s) skall cesiumhaltiga askor undantas från
deponiskatt. Bakgrunden till yrkandet är att biobränsleeldning
kan användas till att rensa skogen från cesium snabbare än vad
som skulle ske vid naturlig avklingning.
Utskottets överväganden
I likhet med regeringen anser utskottet att det kan finnas skäl
för att ta ut skatt på de konventionella avfall som enligt
propositionen undantas från skatteplikt. Som regeringen anför
kan, mot bakgrund av tillgänglig teknik, en skatt emellertid
motverka sitt syfte. När det gäller förorenad jord kan den
osäkerhet som föreligger om bl.a. möjligheten att återanvända
behandlad jord medföra att skatten kan tas som intäkt för att
inte nu vidta nödvändiga saneringar respektive investeringar i
ny teknik. Senast vid utgången av år 2002 bör dock ny och
tillgänglig teknik finnas som gör att förorenad jord inte
längre behöver deponeras. Enligt regeringen kan skattefriheten
då komma att upphöra.
Med tanke på eventuellt föroreningsinnehåll i muddermassorna
anser utskottet i likhet med regeringen att dessa bör deponeras
i stället för att, som i dag alltför ofta sker, åter tippas i
vattnet på annan plats. En skatt på muddermassor riskerar att
motverka detta syfte. Muddermassor som deponeras bör därför
vara skattebefriade av miljöskäl.
Föroreningshalterna i lakvattnet beräknas minska under den
kommande tioårsperioden. Producerade slammängder kommer därmed
också att minska. Det är dock inte möjligt att med säkerhet
ange inom vilken tidsram denna utveckling kommer att ske.
Möjlighet finns dock att deponeringen av slammet helt upphör i
framtiden. Utskottet utgår från att regeringen kommer att följa
arbetet med avställning av gipsdeponin i Karlskrona, dvs. den
deponi som är aktuell i sammanhanget, och pröva i vad mån det
alltjämt finns behov av skattebefrielse. När det gäller avfall
från rening av kommunalt avloppsvatten som förorenats på grund
av verksamhet vid Falu koppargruva anser utskottet att de
speciella omständigheter som föreligger bör medföra att skatt
för närvarande inte skall tas ut.
Med det ovan anförda tillstyrker utskottet regeringens förslag
och avstyrker motion Sk29 (mp) yrkande 9 i motsvarande delar.
En viktig förutsättning för att uppnå en uthållig biologisk
produktion är i många fall att näringsämnen kan återföras till
marken där biobränsle har skördats. Därmed kan deponeringen av
biobränsleaskor minska. Askornas kvalitet är en avgörande
förutsättning för askåterföring. Vid storskalig och rationell
återföring av aska är stabilitet, långsamlöslighet och
tungmetallinnehåll viktiga egenskaper att ta hänsyn till.
Eftersom skogsbränslehanteringen är under utveckling ger de
allmänna råd och rekommendationer för ask- återföring som
Skogsstyrelsen har beslutat om ett relativt stort handlingsut-
rymme. Beslutet måste emellertid kompletteras med uppgifter om
tillåtna halter av tungmetaller. Detta innebär att det vid
införande av skatten kommer att finnas det beslutsunderlag som
behövs för askåterföring. För en storskalig och rationell
hantering av askorna krävs fortsatt utveckling av teknik och
metoder. Härutöver finns det också behov av fortlöpande
informationsinsatser inom området. Mot denna bakgrund
tillstyrker utskottet regeringens förslag att biobränsleaskor
skall omfattas av skatten. Enligt utskottets mening kommer
skatten att stimulera teknikutvecklingen bl.a. vad gäller
framställningen av aska och askornas kvalitet. Sin främsta
betydelse kommer emellertid skatten att ha genom att den
stimulerar angelägen återföring av näringsämnen till skogen och
därmed minskad deponering. I enlighet med utskottets
ställningstagande nedan bör cesiumhaltiga askor undantas från
skatten. Utskottet avstyrker därmed motion Sk30 (kd) yrkande 1.
Som anförs i motion Sk26 (s) kan växtmaterial som används som
biobränsle innehålla radioaktivt cesium, främst till följd av
Tjernobylolyckan. Därvid ger eldning med biobränsle från den
förorenade skogsmarken en möjlighet att föra bort cesium från
skogen. Det innebär att marken renas på ett snabbare sätt än
som följer av den naturliga avklingningen som sker i naturen i
samband med sönderfallet av de radioaktiva atomkärnorna. Om
askan från sådan förbränning beläggs med deponiskatt finns en
risk att skog som påverkats av cesiumnedfall inte avverkas
eller kommer till användning för energiändamål. Utskottet delar
motionärernas uppfattning att det bör finnas en möjlighet att
göra avdrag för cesiumhaltig aska. Frågan om hur detta
lagtekniskt skall lösas är bl.a. beroende av det arbete som
pågår inom Strålskyddsinstitutet såvitt avser förutsättningarna
för återföring av cesiumhaltiga askor till skogen. Utskottet
föreslår därför att regeringen återkommer till riksdagen med
förslag i enlighet med synpunkterna i motion Sk26. Detta bör
med anledning av motionen ges regeringen till känna.
Skattebefrielse för vissa branschspecifika avfall
Propositionen
Regeringen föreslår att avfallsskatt inte skall tas ut på
fluor- och svavelhaltigt avfall från rökgasrening vid
tillverkning av järnmalmspellets.
Branschspecifikt avfall från trävaruindustrin föreslås
omfattas av skatten, och generell skattebefrielse för
branschspecifikt avfall från massa- och pappersindustrin skall
inte medges.
Avfallsskatt skall inte tas ut för grönlutslam,
returfiberavfall och avsvärtningsslam från upparbetning av
returpapper eller för askor från eldning av avsvärtningsslam.
När det gäller avfall från kemisk industri föreslår regeringen
att slam för framställning av dikalciumfosfat, kalciumklorid
och natriumfosfat inte omfattas av skatteplikt. Även
kalciumfluoridslam från framställning av aluminiumfluorid skall
vara skattebefriat. Skatt skall inte heller tas ut på gipsslam
från framställning av uppkolningsmedel.
Elfilterstoft från framställning av kalciumkarbid skall vara
befriat från skatt. Skattebefrielse skall däremot inte medges
för sot och kiseljärn från sådan framställning, inte heller för
kloratslam från framställning av natriumklorat.
Enligt propositionen skall skatt inte tas ut på slagger från
metallurgiska processer och på stoft och slam från rening av
gaser från framställning av råjärn och råstål. Även oljehaltigt
glödskalsslam och metallhydroxidslam skall befrias från skatt,
liksom stoft och slam från rening av rökgaser och processvatten
vid framställning av koppar, zink och bly.
Skattebefrielse skall vidare medges för katodrester,
elektrofilterstoft, blästerstoft, kolavfall från framställning
av aluminium samt stoft och slam från rening av rökgaser från
framställning av ferrolegeringar.
När det gäller avfall från verkstadsindustrin föreslår
regeringen att gjuterisand skall skattebefrias.
Avfallsskatt skall tas ut på avfall från tillverkning av
stenull medan avfall från rensprocessen vid upparbetning av
återvunnet glas skall undantas från skatt.
Avfallsskatt skall tas ut på avfall från
fragmenteringsindustrin.
Motionerna
Motionärerna bakom motion Sk30 (kd) anser att frågan om
skattskyldighet för branschspecifikt avfall från träindustrin
bör bli föremål för en noggrann utredning så att en sådan skatt
inte hämmar bioenergiutvecklingen (yrkande 3).
Enligt motion Sk29 (mp) bör flertalet av de restprodukter som
enligt lagförslaget föreslås undantas från skatteplikt
beskattas med s.k. lågskatt (yrkande 9 delvis).
Utskottets överväganden
För huvuddelen av det branschspecifika avfall som föreslås
befrias från avfallsskatt gör regeringen bedömningen att
deponering för närvarande får anses vara det miljömässigt bästa
sättet för omhändertagande av avfallet. Utskottet har ingen
annan uppfattning härvidlag och tillstyrker regeringens förslag
om skattebefrielse för de aktuella avfallsslagen. Utskottet
förutsätter dock att regeringen noga följer utvecklingen på
området och överväger möjligheterna av att i framtiden slopa
skattefriheten i takt med att metoder för återvinning av delar
av det uppkomna avfallet utvecklas.
Inom trävaruindustrin uppkommer ca 6 miljoner ton
branschspecifikt avfall per år. Huvuddelen av detta avfall går
redan i dag till återvinning och energiproduktion. Den
spillbark som deponeras är ofta blöt eller förorenad med jord,
sten och dylikt. Tendensen är dock att spillbark till
deponering minskar. Ökad förbränning och kompostering blir
möjlig om sten, grus och sand avskiljs från barken och om våt
bark torkas eller pressas så att den får ett högre energivärde.
Deponeringen av spillbark bedöms kunna minska med 50 % före år
2005. Mot den bakgrunden anser utskottet att skäl saknas att
undanta barken från beskattning. Utskottet tillstyrker
regeringens förslag och avstyrker motion Sk30 (kd) yrkande 3.
Returpappersindustrin befinner sig ännu i ett
uppbyggnadsskede. En skatt på avsvärtningsslam och
returfiberavfall riskerar enligt utskottets mening att leda
till en minskad användning av returpapper och därmed minskade
möjligheter till pappersåtervinning. Mot bakgrund härav anser
utskottet i likhet med regeringen att miljö- och
naturresursskäl medför att skattebefrielse i vart fall i ett
inledningsskede bör ges för avsvärtningsslam och
returfiberavfall som uppkommer vid returpappersbrukens
upparbetning av returpapper. Utskottet, som utgår från att
regeringen noga följer utvecklingen mot minskat
deponeringsbehov inom branschen, gör samma bedömning som
regeringen att skattebefrielsen på sikt bör kunna upphöra.
När det gäller avfall från rensprocessen vid upparbetning av
återvunnet glas delar utskottet regeringens uppfattning att det
bör finnas möjligheter att minska de mängder avfall som
deponeras. Som anförs i propositionen skulle en avfallsskatt
emellertid innebära en ökad kostnad för den råvara som upp-
kommer vid återvinningen. Detta skulle i sin tur medföra att
återvunnet glas får svårt att konkurrera och att jungfruliga
råvaror i större utsträckning skulle komma till användning vid
glastillverkning. I likhet med regeringen anser utskottet
därför att sådant avfall bör vara skattebefriat.
Sammantaget innebär det ovan anförda att utskottet tillstyrker
regeringens förslag och avstyrker motion Sk29 (mp) yrkande 9 i
aktuella delar.
Lagförslaget i övrigt
Utskottets överväganden
Utskottet tillstyrker regeringens förslag till lag om skatt på
avfall i de delar som inte omfattas av utskottets yttrande
ovan.
Stockholm den 20 maj 1999
På miljö- och jordbruksutskottets vägnar
Dan Ericsson
I beslutet har deltagit: Dan Ericsson (kd), Sinikka Bohlin (s),
Göte Jonsson (m), Inge Carlsson (s), Kaj Larsson (s), Ingvar
Eriksson (m), Alf Eriksson (s), Carl G Nilsson (m), Ingemar
Josefsson (s), Kjell-Erik Karlsson (v), Gudrun Lindvall (mp),
Eskil Erlandsson (c), Harald Nordlund (fp), Michael Hagberg
(s), Lars Lindblad (m), Jonas Ringqvist (v) och Ester
Lindstedt-Staaf (kd).
Avvikande meningar
1. Behovet av en avfallsskatt
Göte Jonsson, Ingvar Eriksson, Carl G Nilsson och Lars Lindblad
(alla m) anför:
Av flera skäl yrkar vi avslag på regeringens förslag om
införande av en avfallsskatt. Som anförs i motion Sk27 (m)
kommer skatten att bestraffa de verksamheter för återvinning
och annan avfallsbehandling som bedrivs vid befintliga
avfallsanläggningar. Följden blir en snedvridning av
konkurrensen som kommer att medföra att miljömässigt väl
fungerande verksamheter inom avfallsanläggningarna tvingas
upphöra eller flytta ut från anläggningarna. Enligt vår mening
innebär avfallsskatten också en styrning mot ökad förbränning
av avfallet, vilket varken gynnar materialåtervinning eller
biologisk behandling. Med en avfallsskatt på biobränsle
motverkas de åtgärder som statsmakterna i andra sammanhang har
vidtagit för att stimulera användningen av detta energislag.
Dessutom kommer skatten att försvåra eller i värsta fall helt
avbryta utvecklingen av miljövänlig teknik för omhändertagande
av avfall. Risken är också stor att den illegala deponeringen
kommer att öka.
Sammantaget anser vi det mycket tveksamt om det över huvud
taget finns några hållbara miljöargument som motiverar
införande av en avfallsskatt. Enligt vår mening är risken
uppenbar att skatten blir styrande på ett från miljösynpunkt
felaktigt sätt och bl.a. kommer att motverka att materialflöde-
na innesluts i naturliga kretslopp. Mot denna bakgrund bör
skatteutskottet tillstyrka motion Sk27 (m) och avstyrka
förslaget om lag om skatt på avfall.
2. Förfarandet vid beskattning
Sinikka Bohlin, Inge Carlsson, Kaj Larsson, Alf Eriksson,
Ingemar Josefsson och Michael Hagberg (alla s) anför:
Enligt vår mening innebär det arbete som bedrivs såväl
nationellt som inom EU att kraftfulla styrmedel finns och
kommer att finnas i syfte att öka uttaget av deponigas. Som
regeringen anför skulle därför en möjlighet till avdrag för
avfallsskatt ha mindre betydelse som stimulans för åtgärder på
området. Avdrag skall således inte medges för deponigas som
förs ut från en skattepliktig avfallsanläggning. I likhet med
utskottets majoritet anser vi det viktigt att kommunerna har
givits möjlighet att utarbeta lokalt och miljömässigt lämpliga
lösningar för nyttiggörande av deponigas, att forskning om och
utveckling av återvinningsmetoder för såväl energi som
näringsämnen inte försvåras samt att miljömässigt godtagbara
behandlingsmetoder för nyttiggörande av deponigasen
underlättas. Regeringens förslag till lag om skatt på avfall
syftar emellertid till att deponier på sikt inte skall innehåll
avfall som avger miljömässigt oönskade ämnen eller gaser. Mot
denna bakgrund delar vi inte majoritetens uppfattning att
förslag skall utarbetas som syftar till att användningen av
deponigas för energiutvinning stimuleras. Vi anser däremot att
de gaser som bildas vid annat omhändertagande än deponering,
t.ex. kompostering eller rötning, givetvis skall stimuleras och
omhändertas för energiutvinning.
Det anförda innebär att skatteutskottet bör avstyrka
motionerna Sk28 (v) yrkande 5, Sk29 (mp) yrkande 2 och Sk30
(kd) yrkande 4.
3. Skattenivå och fastställande av skatten
Gudrun Lindvall (mp) anför:
I motion Sk29 föreslår Miljöpartiet de gröna att lagen om skatt
på avfall ändras så att skatteuttag kan göras efter två olika
skattesatser. Enligt vår mening är den föreslagna skattenivån
om 250 kr per ton alltför låg. Sverige bör dra nytta av
Danmarks erfarenheter på området och redan inledningsvis välja
en skattesats om 340 kr per ton. En uppföljning av
konsekvenserna av en skatt enligt regeringens förslag bör kunna
visa om en justering av nivån är erforderlig.
Vi föreslår dessutom införande av en enhetlig lågskattenivå i
stället för skattebefrielse på flertalet av de verksamheter som
regeringen vill undanta från skatt. Regeringen bör, med
anledning av motionens yrkande 4, återkomma till riksdagen med
förslag om differentiering av avfallsskatten i enlighet med
motionen.
4. Allmänna utgångspunkter för skattefrihet
Kjell-Erik Karlsson (v), Gudrun Lindvall (mp), Harald Nordlund
(fp) och Jonas Ringqvist (v) anför:
Skatt på förbränning av avfall
Enligt vår mening är en avfallsskatt av strategisk betydelse
för inriktningen av avfallshanteringen och för möjligheterna
att utnyttja restprodukterna från vårt samhälle på ett
miljömässigt riktigt sätt. Åtgärder som medför ökad
återanvändning bör prioriteras. Med regeringens förslag om
skatt på deponerat avfall men skattebefrielse för
avfallsförbränning kommer enligt vår mening den totala
avfallsförbränningen att öka kraftigt. Även energiutvinningen
kommer att öka medan incitamenten för materialåtervinning och
återanvändning förblir oförändrade. Marknaden för biobränslen
missgynnas däremot. En skatt på förbränning av avfall skulle
motverka även förbränning av osorterat hushållsavfall och
utgöra ett styrmedel för ökad kompostering. Som anförs i
motionerna Sk28 (v) och Sk29 (mp) är det mot denna bakgrund av
stor vikt att all förbränning av avfall beskattas så att
återanvändning blir lönsam. Skatten bör omfatta den förbränning
som sker såväl inom som utanför avfallsanläggningarna. För att
stimulera minimering av avfallet, materialåtervinning och
biologiska behandlingsmetoder bör avfallsskatten vara lika stor
för förbränning som för konventionell deponering. Som anförs i
motion Sk31 (mp) bör en konsekvensanalys göras innan
avfallsskatt på förbränning införs. Regeringen bör, med
anledning av motionerna Sk28 (v) yrkandena 1 och 4, Sk29 (mp)
yrkande 1 och Sk31 (mp) yrkande 1 återkomma till riksdagen med
redovisning och förslag härom.
5. Allmänna utgångspunkter för skattefrihet
Gudrun Lindvall (mp) anför:
Skattebefrielse för vissa avfallsslag
Till skillnad från regeringen anser vi att det är omöjligt att
bedöma teknikutvecklingen inom avfallsområdet på längre sikt.
Det är dessutom en omfattande uppgift att i detalj följa
utvecklingen för respektive restprodukt för att vid olika
tidpunkter avgöra om skattebefrielse för vissa avfallsslag bör
gälla även fortsättningsvis. Enligt vår mening är den moderna
lösningen att i stället påföra dessa avfallsslag en lägre
skattesats som skall verka stimulerande på företagens vilja att
finna alternativ till deponering. I motion Sk29 (mp) yrkande 5
föreslås därför att en lågskattesats införs för flertalet av de
restprodukter som enligt propositionen bör bli befriade från
skatt. Regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag i
enlighet med motionen i denna del. Detta bör ges regeringen
till känna.
6. Skattebefrielse för vissa anläggningar och
behandlingsmetoder m.m.
Dan Ericsson och Ester Lindstedt-Staaf (båda kd) anför:
Vissa behandlingsformer
Vid flertalet större avfallsanläggningar förekommer, förutom
sedvanlig deponering, många andra former av behandling,
återvinning eller mellanlagring av avfall. Ambitionen är att
ytterligare öka omfattningen av dessa verksamheter för att
därmed minska deponeringen. Utformningen av regeringens förslag
till skatt på avfall innebär enligt vår mening att många sådana
verksamheter kommer att belastas med såväl ränte- och
administrationskostnader som ökad administration. Därmed
betungas arbetet med återvinning vid deponierna.
Behandlingsanläggningar fristående från deponeringsan-
läggningarna kommer däremot att vara undantagna från
skatteplikt. Härigenom gynnas verksamheter för vilka det inte
ställs lika hårda krav på lokalisering och miljöskydd inte bara
ekonomiskt; de får även en konkurrensfördel genom att inte
behöva administrera någon skatt. På sikt kan detta leda till
att sorteringsverksamhet, lagerhållning och annan behandling än
deponering flyttas från deponianläggningarna, vilket kommer att
ge upphov till negativa miljöeffekter.
Enligt vår mening drabbar skatten särskilt hårt anläggningar
för rening av oljeförorenat vatten och slam och industriellt
avloppsvatten. Dessa anläggningar, som inneburit mycket stora
investeringar, är i många fall med hänsyn till utrymmesbehov,
tillgång till våganläggning m.m. lokaliserade till avfalls-
anläggningar. Anläggningarna måste betala skatt för hela den
behandlade mängden avfall medan anläggningar som är skilda från
ett avfallsupplag endast skall betala skatt för de få procent
fast material som måste deponeras. Detta innebär att det även
vid stora transportavstånd blir mindre kostsamt att
transportera avfallet till en anläggning som inte ligger i
anslutning till en deponi. Anläggningar vid deponier kommer
således att slås ut. För att minska de olägenheter som
utformningen av skatteförslaget medför i detta avseende
föreslår vi att skatteutskottet med tillstyrkande av motion
Sk30 (kd) yrkande 5 föreslår att 6 § 2 lagen om skatt på avfall
får följande lydelse:
Avfallsskatt skall inte betalas för
2. avfall som är avsett att inom en anläggning behandlas genom
a) kompostering eller reaktorbaserad rötning,
b) förbränning,
c) användning för materialåtervinning eller tillverkning av
fast lagringsbart bränsle,
d) avvattning eller rening av flytande avfall där det avskilda
eller renade vattnet inte deponeras inom anläggningen.
7. Skattebefrielse för vissa anläggningar och
behandlingsmetoder m.m.
Gudrun Lindvall (mp) anför:
Anläggningar där deponering sker uteslutande av vissa
avfallsslag
Visserligen behandlas frågor om radioaktivt avfall i särskild
lagstiftning men det är enligt vår mening uppenbart att även
detta avfall skall omfattas av avfallsskatten. Incitamenten att
reducera det radioaktiva avfallet är i dag alltför
otillräckliga. En deponiskatt innebär visserligen endast en
marginell förstärkning men är ändå ett steg i rätt riktning.
Mot denna bakgrund bör skatteutskottet föreslå att riksdagen
bifaller motion Sk29 (mp) yrkandena 6 och 8 (delvis) och avslår
propositionen såvitt avser 3 § 2 förslaget till lag om skatt på
avfall.
När det gäller de restprodukter som enligt regeringens förslag
bör undantas från skatt föreslås i motion Sk29 (mp) att avfall
som är avsett att behandlas genom förbränning bör beskattas
enligt en särskild skattesats. Avfall avsett att användas för
tillverkning av fast lagringsbart bränsle bör beskattas med
s.k. lågskatt. Regeringen bör återkomma till riksdagen med
förslag härom i enlighet med yrkande 7 i motionen.
Enligt motion Sk29 (mp) bör avfall från vattenrening vid
gruvindustriell verksamhet beskattas med normalskatt medan
järnhaltigt avfall från rökgasrening vid tillverkning av
järnmalmspellets bör beskattas med lågskatt. Jag föreslår att
skatteutskottet tillstyrker motionens yrkande 8 i denna del att
regeringen bör återkomma med förslag härom.
8. Skattebefrielse för vissa konventionella och
branschspecifika avfall m.m.
Gudrun Lindvall (mp) anför:
Som anförs i motion Sk29 (mp) skulle en avfallsskatt på de
restprodukter som enligt propositionen föreslås vara befriade
från skatt kunna verka stimulerande på företagens vilja att
finna alternativ till deponering. Mot den bakgrunden bör 15 av
de 20 restprodukter, som enligt 10 § förslaget till lag om
skatt på avfall bör undantas från skatt, påföras s.k. lågskatt.
För övriga fem restprodukter bör normalskattesats gälla.
Skatteutskottet bör föreslå ett tillkännagivande av innebörd
att regeringen skyndsamt bör återkomma med förslag om
komplettering av lagen om skatt på avfall i enlighet med motio-
nens yrkande 9.
9. Skattebefrielse för vissa branschspecifika avfall
m.m.
Dan Ericsson och Ester Lindstedt-Staaf (båda kd) anför:
Beträffande avfall från upparbetning av returpapper anger
regeringen som skäl för skattebefrielse att hanteringen är
under uppbyggnad samt att hushållens källsortering av papper
bör stimuleras av miljö- och resursskäl. Av samma skäl anser
regeringen emellertid att avfall från energiutvinning med
biobränslen inte skall befrias från skatt. Samtidigt har
samhället deklarerat sin avsikt att stimulera användningen av
biobränslen. Mot den bakgrunden anser vi att avfall från
användning av biobränslen skall undantas från skatt. Vi anser
därför att skatteutskottet bör föreslå ytterligare ett undantag
från skatteplikten i enlighet med motion Sk30 (kd) yrkande 1.
Som även anförs i motionen bör regeringen noga utreda
konsekvenserna av den föreslagna skatten på branschspecifikt
avfall från träindustrin så att skatten inte hämmar
utvecklingen när det gäller framställning av bioenergi. Detta
bör, med anledning av motion Sk30 (kd) yrkande 3, ges
regeringen till känna.