I betänkandet tillstyrker utskottet de förslag som
regeringen har lagt fram i proposition 1998/99:48
Skattefrågor och investerarskydd. Utskottet
avstyrker de motioner som har väckts i ärendet.
Vid betänkandet fogas tre reservationer (m, kd, fp
och v).
Propositionen
Regeringen (Finansdepartementet) föreslår i
proposition 1998/99:48 att riksdagen antar de i
propositionen framlagda förslagen till
1. lag om skatteregler för ersättning från
insättningsgaranti och investerar-skydd,
2. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370),
3. lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt,
4. lag om ändring i lagen (1990:325) om
självdeklaration och kontroll-uppgifter.
Lagförslagen finns i en bilaga till betänkandet.
Propositionens huvudsakliga
innehåll
Investerarskydd och försäkringsersättning
Regeringen har den 10 november 1998 till riksdagen överlämnat
en pro-position med förslag till lag om
investerarskydd (prop. 1998/99:30). I denna
proposition föreslås skatteregler för ersättning
från investerarskyddet. Förslaget innebär att sådan
ersättning skall vara skattepliktig. Detsamma
föreslås gälla ersättning från en försäkring som ett
värdepappersbolag tecknat enligt 5 kap. 2 § lagen
(1991:981) om värdepappersrörelse. Ersättning från
investerarskydd kan vara att hänföra såväl till
inkomstslaget kapital som inkomstslaget
näringsverksamhet. Beträffande ersättning som hänför
sig till inkomst av kapital utgör ersättning för
kapitalbelopp inte en skattepliktig intäkt.
Annorlunda kan det förhålla sig om ersättningen är
att hänföra till inkomstslaget näringsverksamhet.
För att avgränsa den skattepliktiga ersättningen
från sådan ersättning som är skattefri föreslås en
turordningsregel. Den ersättning som betalas ut
skall i första hand anses utgöra ersättning för
medel (kapitalbelopp och ränta). Om det i
ersättningen för medel ingår ersättning för ränta
skall emellertid den delen beskattas. I andra hand
skall ersättningen anses avse ersättning för
finansiella instrument.
Ersättning som avser ett finansiellt instrument
skall behandlas som ve-derlag för instrumentet,
varvid reavinstbeskattning skall ske som om in-
strumentet avyttrats.
Om de finansiella instrumenten utgörs av såväl
marknadsnoterade som icke marknadsnoterade
instrument skall ersättningen i första hand anses
avse marknadsnoterade finansiella instrument om inte
den som har rätt till ersättningen yrkar annat.
Om en i Sverige bosatt fysisk person eller en i
Sverige hemmahörande juridisk person får ersättning
från en utländsk motsvarighet till investerarskyddet
eller från en försäkringsgivare i utlandet skall
ersättningen beskattas som om den hade betalats ut
av det svenska investerarskyddet eller av en svensk
försäkringsgivare.
Beskattningsreglerna föreslås bli intagna i en ny
lag om skatteregler för ersättning från
insättningsgaranti och investerarskydd och lagen
(1995:1592) om skatteregler för ersättning från
insättningsgaranti föreslås upphöra att gälla.
Såvitt avser skatteregler för ersättning från
insättningsgarantin föreslås inga ändringar i sak.
Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 maj
1999.
Lättnad i beskattning av utdelning
I 3 § 1 b mom. lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt, SIL, anges att löneunderlaget vid
beräkning av lättnadsbeloppet skall beräknas enligt
3 § 12 d mom. första stycket SIL. Om aktien är sådan
kvalificerad aktie som avses i 3 § 12 mom. SIL skall
beräkningen av löneunderlaget ske enligt 3 § 12 d
mom. andra och tredje styckena SIL, dvs. enligt de
s.k. spärreglerna. I propositionen föreslås att, om
aktier i företaget i betydande omfattning ägs av
utomstående som har rätt till utdelning,
löneunderlaget i lättnadssystemet för aktieägare som
har en kvalificerad aktie skall beräknas utan
beaktande av spärreglerna.
Lagändringen föreslås träda i kraft den 1 januari
2000.
Rättelse av fel i SFS
I proposition 1998/99:15 Omstrukturering och
beskattning föreslog regeringen bl.a. en ändring i
punkt 1 av anvisningarna till 22 § kommunal-
skattelagen (1928:370). Av förbiseende föll en
mening av lagtexten bort ur förslaget. Meningen
återinförs.
Lagändringen föreslås träda i kraft den 1 maj 1999.
Motionerna
1998/99:Sk19 av Johan Pehrson och Karin Pilsäter
(fp) vari yrkas att riksdagen med avslag på
propositionen i motsvarande del beslutar om
beskattning av ersättning från investerarskyddet i
enlighet med vad som anförts i motionen.
1998/99:Sk20 av Marie Engström m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen avslår regeringens förslag om
lättnad i beskattning av utdelning enligt vad i
motionen anförts,
2. att riksdagen begär att regeringen återkommer
med förslag om en definition av riskkapitalet enligt
vad i motionen anförts.
1998/99:Sk21 av Mats Odell m.fl. (kd) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar att ersättning från
investerarskyddet för finansiella instrument inte
skall vara skattepliktig,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om förslag till
regelförenkling.
Utskottet
Skatteregler för ersättning från
investerarskydd, m.m.
Bakgrund
Riksdagen antog i februari i år en lag om
investerarskydd som träder i kraft den 1 maj 1999
(prop. 1998/99:30, bet. 1998/99:FiU15, rskr.
1998/99:131). Lagen grundar sig på rådets direktiv
97/9/EG av den 3 mars 1997 om system för ersättning
till investerare.
En investerare kan få ersättning från
investerarskyddet med upp till 250 000 kr om t.ex.
ett värdepappersinstitut går i konkurs och
investeraren inte kan få ut sina finansiella
instrument eller pengar som lämnats till institutet
i samband med att en investeringstjänst utförs.
Lagen om investerarskydd omfattar svenska banker
med värdepappers-rörelse och svenska
värdepappersbolag och vissa utländska företag som
driver värdepappersrörelse från filial här i landet.
Insättningsgarantinämnden är administrerande
myndighet. Investerarskyddet finansieras med
avgifter från de institut som omfattas av skyddet.
Investerarskyddet kan ses som en motsvarighet till
det skydd som redan finns för banksparande enligt
lagen (1995:1571) om insättningsgaranti. För
insättningsgarantin finns särskilda skatteregler i
lagen (1995:1592) om skatteregler för ersättning
från insättningsgaranti.
Propositionen
I proposition 1998/99:48 föreslås att de särskilda
skatteregler som införts tidigare för ersättningar
från insättningsgarantin förs över till en ny lag,
och att den nya lagen byggs ut med regler om hur
ersättningar från investerar-skyddet skall
beskattas.
De regler som förs över från den gamla lagen ändras
inte i sak. De nya reglerna om ersättning från
investerarskyddet innebär i huvudsak följande.
Förlust av likvida medel skall i skattehänseende
behandlas på samma sätt som ersättning från
insättningsgarantin. Det innebär att den del av
ersättningen som avser ränta är skattepliktig. Om
ersättning betalas för en förlust av finansiella
instrument skall mottagaren reavinstbeskattas som om
instrumenten hade avyttrats.
Vid beskattningen kan en ersättning för förlust av
kapitalbelopp komma att behandlas olika beroende på
om ersättningen är att hänföra till inkomst av
kapital eller inkomst av näringsverksamhet. I
inkomstslaget kapital är dock en ersättning för
kapitalbelopp alltid skattefri. På grund av att en
ersättning från investerarskyddet kan komma att
innehålla både skattepliktiga och skattefria belopp
föreslås i propositionen en turordningsregel som får
betydelse i de fall en ersättning inte täcker hela
förlusten. Ersättningen skall i första hand anses
avse medel (kapitalbelopp och ränta), varvid
kapital-beloppet anses utgå före räntan, och i andra
hand finansiella instrument som investeraren har
fått ut vid institutets konkurs. I propositionen (s.
25) finns ett exempel som visar hur reglerna är
tänkta att fungera i praktiken.
För en investerare kan det i vissa fall vara ett
alternativ till att utnyttja investerarskyddet att i
stället begära ersättning från
värdepappersinstitutets ansvarsförsäkring. Mot denna
bakgrund föreslås i propositionen att försäk-
ringsersättning vid beskattningen skall behandlas på
samma sätt som ersätt-ning från investerarskyddet.
Till den nya lagstiftningen knyts regler om
kontrolluppgiftsskyldighet.
Insättningsgarantinämnden och försäkringsgivare
skall även göra avdrag för preliminär skatt på
utbetald ränta.
Motionerna
Johan Pehrson och Karin Pilsäter (båda fp) tar i
motion Sk19 fasta på investerarskyddets funktion att
ge investerare ett skydd mot fel eller oegent-
ligheter hos värdepappersinstitutet. Att
instrumenten inte går att få ut från institutet kan
enligt motionärerna inte jämföras med en frivilligt
vald avyttring som skall föranleda
skattekonsekvenser. Enligt motionen bör skattefrihet
gälla i de fall där den som fått ersättning inom
viss tid återan-skaffar de förlorade instrumenten.
Det är enligt motionen rimligt att återan-
skaffningen sker inom viss tid, t.ex. senast vid
utgången av taxeringsåret.
I motion Sk21 yrkande 1 av Mats Odell m.fl. (kd)
hemställs att riksdagen skall besluta att ersättning
från investerarskyddet för finansiella instrument
inte skall vara skattepliktig. Enligt motionärerna
skall syftet med investerarskyddet, även om det är
beloppsmässigt begränsat, vara att den som drabbats
av förlust av egendom bör kunna återställa den
situation som rådde innan skadan inträffade. Att
betrakta ersättningen för de finansiella
tillgångarna som om dessa avyttrats och sedan
reavinstbeskatta den motverkar enligt motionen detta
syfte.
Utskottets ställningstagande
I propositionen redovisas argument såväl för som
emot en skatteplikt för ersättning för förlust av
finansiella instrument. En beskattning kan motverka
investerarens intresse av att kunna återställa den
situation som rådde innan skadan inträffade. Att
investeraren får ut en ersättning i pengar för ett
förlorat finansiellt instrument är emellertid i
skattehänseende närmast jämförbart med att egendomen
sålts och att en reavinstbeskattning bör därför ske.
Investeraren kan också ha ett intresse av att vid
taxeringen kunna utnyttja en reaförlust på ett
finansiellt instrument som gått ned i värde.
En annan lösning skulle kunna vara den som har
tagits upp i motion Sk19, dvs. att ersättning för
finansiella instrument är skattefri i de fall den
som erhåller ersättningen inom viss tid därefter
återanskaffar det förlorade finansiella
instrumentet. Detta skulle dock kräva en omfattande
och relativt komplicerad reglering för bl.a.
beräkning av anskaffningskostnad. I propositionen
görs bedömningen att det knappast är rimligt att
belasta skattesystemet med en sådan reglering för
det relativt få fall som kan antas komma att
ersättas från investerarskyddet.
Utskottet anser att övervägande skäl talar för att
ersättning för finansiella instrument bör vara
skattepliktig och att ett system för uppskov med
beskattningen inte bör införas. Utskottet
tillstyrker därför propositionen i denna del och
avstyrker motionerna Sk19 och Sk20 yrkande 1.
Utskottet tillstyrker det i propositionen framlagda
förslaget om investerarskyddet även i övrigt.
Beträffande en detalj i lagtexten återkommer
utskottet under rubriken Lagförslagen nedan.
Lättnad i beskattningen av utdelning
Gällande rätt
Riksdagen har tidigare beslutat om lättnader i
ägarbeskattningen i onoterade företag fr.o.m. 1998
års taxering (prop. 1996/97:45, bet. 1996/97:SkU13
och prop. 1996/97:150, bet. 1996/97:FiU20).
Riksdagens beslut innebär att utdelningar på
onoterade aktier delvis har undantagits från
beskattning (lättnadsreglerna), och att de regler
som anger hur stor del av inkomsterna som får tas
upp som inkomst av kapital hos aktiva delägare i
företaget (3:12-reglerna) har utvidgats i
förhållande till tidigare gällande regler.
Både vid beräkning av det skattefria utrymmet
enligt lättnadsreglerna och vid beräkning av det
kapitalinkomstbeskattade utrymmet enligt 3:12-
reglerna får ett löneunderlag tas med.
Löneunderlaget beräknas på löner och andra
ersättningar till arbetstagare till den del som
överstiger tio basbelopp.
En delägare som i betydande utsträckning är verksam
i företaget eller i ett dotterföretag, dvs. äger
s.k. kvalificerade aktier, får beakta löneunderlaget
vid beräkningen av skattefri utdelning enligt
lättnadsreglerna och vid beräkningen av
kapitalinkomstbeskattad utdelning enligt 3:12-
reglerna under förutsättning att delägaren tagit ut
en lön om minst 120 % av den lön som betalats till
den högst betalade anställde eller också att lönen
motsvarar tio basbelopp. Delägaren kan inte utnyttja
löneunderlaget på sina aktier till den del det
överstiger 50 gånger den egna lönen (spärreglerna).
Om delägaren visar för skattemyndigheterna att
aktier i företaget i betydande omfattning ägs av
utomstående som har rätt till utdelning tillämpas
normalt inte 3:12-reglerna. Hela utdelningen
betraktas då som inkomst av kapital, och
spärreglerna blir därför betydelselösa i det
sammanhanget. Vid beräkning av den del av
utdelningen som skall vara skattefri enligt
lättnadsreglerna beaktas däremot spärreglerna även
om utomstående har ett betydande ägarintresse.
Propositionen
Enligt propositionen finns det inte något skäl för
att utomståenderegeln skall tillämpas olika i
lättnads- och 3:12-systemen. I propositionen
föreslås att löneunderlaget i lättnadssystemet för
aktieägare som har en kvalificerad aktie beräknas
utan beaktande av spärreglerna om aktier i företaget
i betydande omfattning ägs av utomstående som har
rätt till utdelning. I propositionen föreslås också
att den bestämmelse i 3:12-systemet som innebär att
tidigare års förhållanden måste beaktas vid
bedömningen av utomståenderegelns tillämplighet
utvidgas till lättnadssystemet.
Motionerna
I motion Sk20 av Marie Engström m.fl. (v) hemställs
att riksdagen avslår propositionen i denna del
(yrkande 1) och att regeringen lägger fram ett
förslag om att lättnadsreglerna skall ändras så att
de anknyter mera till ägarens kapitalinsats, dvs.
riskkapitalet, än till en lönedel i företaget
(yrkande 2).
I motion Sk21 yrkande 2 av Mats Odell m.fl. (kd)
tas komplexiteten i 3:12-reglerna och
lättnadsreglerna upp. Enligt motionen bör regeringen
skynd-samt återkomma med förslag till förenklingar.
Utskottets ställningstagande
Utskottet delar regeringens uppfattning att
utomståenderegeln skall få tillämpas även vid
beräkning av skattefri utdelning enligt
lättnadsreglerna. Utskottet tillstyrker följaktligen
propositionen i denna del och avstyrker motion Sk20
yrkande 1.
Syftet med lättnadsreglerna är att främja
investeringar hos mindre företag genom att
kompensera dessa för den högre kapitalkostnad som de
kan antas ha i förhållande till stora företag. Av
detta följer att det kapital som satsas i företagen
är en viktig utgångspunkt för beräkning av skattefri
utdelning. Att det finns möjlighet att också beakta
ett löneunderlag har bedömts viktigt med hänsyn
bl.a. till de gynnsamma sysselsättningseffekter som
kan bli följden. Utskottet anser att det inte finns
anledning att ompröva de ställningstaganden som
riksdagen har gjort när det gäller dessa frågor och
avstyrker därför också yrkande 2 i motion Sk20.
Beträffande komplexiteten i 3:12-reglerna och
lättnadsreglerna undanröjer det förslag som
regeringen nu har lagt fram en olikhet mellan
systemen och medför därigenom en viss förenkling.
Det är naturligtvis önskvärt att de möjligheter till
ytterligare förenklingar som kan uppkomma
allteftersom erfarenheterna av reglerna ökar tas
till vara. Som påpekades vid tillkomsten av
skattelättnaderna för onoterade aktier (se prop.
1996/97:45, s. 44) är det emellertid en inte
oväsentlig faktor i bedömningen av komplexiteten av
3:12-reglerna att ett antal ändringar skett sedan
reglernas tillkomst. Ytterligare ändringar har
därefter gjorts i både 3:12-reglerna och
lättnadsreglerna. Om regelsystemen kan bibehållas i
huvudsak oförändrade under några år blir det lättare
att få en överblick över de regler som skapar
problem för de skattskyldiga och för
skattemyndigheterna.
För närvarande bedrivs på bred front ett
förenklingsarbete där småföretagen står i fokus. Det
finns bl.a. ett förslag om att slopa de s.k.
stoppreglerna för fåmansföretag.
Förenklingsutredningen, vars arbete är inriktat på
skatteförhållandena för enskilda näringsidkare och
delägare i handelsbolag, ser över bl.a.
redovisnings- och skatteregler med särskild
inriktning på företag i tjänstesektorn. Utskottet
anser att ett tillkännagivande om ett
förenklingsarbete med särskild inriktning på
lättnadsreglerna och 3:12-reglerna inte är
motiverat. Utskottet avstyrker följaktligen motion
Sk21 yrkande 2.
Lagförslagen
I propositionen föreslås en rättelse i punkt 1 av
anvisningarna till 22 § kommunalskattelagen
(1928:370). En mening av lagtexten föll av misstag
bort när ändringar gjordes i paragrafen i höstas
(prop. 1998/99:15, bet. 1998/99:SkU5, rskr.
1998/99:67). Meningen skrivs nu in igen.
När det gäller de övriga lagförslagen i
propositionen vill utskottet förorda en justering i
förslaget till lag om skatteregler för ersättning
från insättningsgaranti och investerarskydd.
Bestämmelsen i 7 § första stycket sista meningen är
avsedd att träffa de situationer då de finansiella
instrumenten utgör lagertillgångar. Detta bör på ett
bättre sätt komma till uttryck i lagtexten med den
formulering som utskottet föreslår i hemställan.
Med denna justering tillstyrker utskottet de vid
propositionen fogade lagförslagen.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande skatteregler för ersättning
från investerarskydd, m.m.
att riksdagen godtar proposition 1998/99:48 i denna del och
avslår motionerna 1998/99:Sk19 och 1998/99:Sk21
yrkande 1,
res. 1 (m, kd, fp)
2. beträffande lättnad i beskattningen av
utdelning
att riksdagen godtar proposition 1998/99:48 i denna del och
avslår motionerna 1998/99:Sk20 yrkandena 1 och 2
samt 1998/99:Sk21 yrkande 2,
res. 2 (m, kd)
res. 3 (v) - delvis
3. beträffande lagförslagen
att riksdagen med anledning av proposition 1998/99:48 i
denna del och vad utskottet ovan anfört och
hemställt antar de vid propositionen fogade
förslagen till
1. lag om skatteregler för ersättning från
insättningsgaranti och investerarskydd med den
ändringen att 7 § erhåller följande som
utskottets förslag betecknade lydelse:
-----------------------------------------------------
Regeringens förslag Utskottets förslag
-----------------------------------------------------
7 §
-----------------------------------------------------
De finansiella instrument De finansiella
som omfattas av instrument som omfattas
investerarskyddet eller av investerarskyddet
av en sådan försäkring eller av en sådan
som avses i 5 § skall försäkring som avses i 5
anses avyttrade vid den § skall anses avyttrade
tidpunkt då ersättningen vid den tidpunkt då
fastställs. Om den som ersättningen fastställs.
får ersättningen är Om de finansiella
bokföringsskyldig skall instrumenten är
dock avytt-ring anses ha lagertillgångar skall de
skett när ersättningen anses avytt-rade när
enligt god ersättningen enligt god
redovisningssed skall redovisningssed skall
redovisas. redovisas.
-----------------------------------------------------
Ersättning för finansiella instrument skall vid
inkomstbeskattningen behandlas som vederlag för de
avyttrade instrumenten.
-----------------------------------------------------
2. lag om ändring i kommunalskattelagen
(1928:370),
3. lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt,
4. lag om ändring i lagen (1990:325) om
självdeklaration och kontrolluppgifter.
res. 3 (v) - delvis
Stockholm den 25 mars 1999
På skatteutskottets vägnar
Arne Kjörnsberg
I beslutet har deltagit: Arne
Kjörnsberg (s), Lisbeth Staaf-
Igelström (s), Holger Gustafsson
(kd), Carl Fredrik Graf (m), Per
Erik Granström (s), Carl Erik
Hedlund (m), Ulla Wester (s),
Helena Höij (kd), Marietta de
Pourbaix-Lundin (m), Yvonne Ruwaida
(mp), Rolf Kenneryd (c), Johan
Pehrson (fp), Catharina Hagen (m),
Per-Olof Svensson (s), Claes
Stockhaus (v), Lennart Värmby (v)
och Lars Lilja (s).
Reservationer
1. Skatteregler för ersättning från
investerarskydd, m.m. (mom. 1) - m, kd, fp
Holger Gustafsson (kd), Carl Fredrik Graf (m), Carl
Erik Hedlund (m), Helena Höij (kd), Marietta de
Pourbaix-Lundin (m), Johan Pehrson (fp) och
Catharina Hagen (m) har
dels anfört följande:
En beskattning av ersättning för finansiella
instrument innebär att investeraren inte har
möjlighet att återställa sin ekonomiska situation
som den var före värdepappersinstitutets konkurs.
Som framhålls i motion Sk21 strider detta egentligen
mot själva syftet med investerarskyddet att fungera
som ett konsumentskydd. Det är, som framhålls i en
annan motion, Sk19, inte heller helt riktigt att
investeraren vid beskattningen skall behandlas som
om en avyttring skett i en situation där värdepapper
gått förlorade på grund av fel eller oegentligheter
hos ett värdepappersinstitut. Utgångspunkten bör i
stället vara att investerarens ekonomiska situation
skall kunna återställas så långt det är praktiskt
möjligt.
En lösning som bättre tillgodoser den drabbade
investerarens intresse är enligt vår mening att
ersättning för finansiella instrument skall vara
skattefri i de fall den som erhåller ersättningen
inom ett år därefter återanskaffar de finansiella
instrumenten. Vi föreslår att riksdagen med
anledning av motionerna hos regeringen begär att den
skall återkomma till riksdagen med ett förslag av
denna innebörd. Lagförslaget bör läggas fram
skyndsamt och utformas så att skattefriheten i
återanskaffningsfallen får verkan redan fr.o.m. 2000
års taxering, då den nya lagen skall tillämpas för
första gången.
dels vid moment 1 hemställt:
1. beträffande skatteregler för ersättning
från investerarskydd, m.m.
att riksdagen med anledning av motionerna 1998/99:Sk19 och
1998/99:Sk21 yrkande 1 och proposition
1998/99:48 i denna del hos regeringen begär att
den skyndsamt återkommer till riksdagen med ett
förslag om beskattning av ersättning för förlust
av finansiella instrument som innebär att
ersättningen skall vara skattefri vid
återanskaffning i enlighet med vad som anförts
ovan.
2. Lättnad i beskattningen av utdelning
(mom. 2) - m, kd
Holger Gustafsson (kd), Carl Fredrik Graf (m), Carl
Erik Hedlund (m), Helena Höij (kd), Marietta de
Pourbaix-Lundin (m) och Catharina Hagen (m) har
dels anfört följande:
Regeringen föreslår i propositionen en marginell
förändring av de s.k. lättnadsreglerna vid
utdelningsbeskattningen. Förändringen berör bara dem
som omfattas av regeringens tidigare föreslagna
(prop. 1996/97:45) och otillräckliga lättnad i
dubbelbeskattningen, nämligen ägare till aktier i
utländska och svenska onoterade företag.
De regler som nu gäller borde över huvud taget inte
ha införts på grund av regelsystemets komplexitet.
Eftersom en majoritet i den nuvarande riksdagen
tagit avstånd från en generellt slopad
dubbelbeskattning måste emellertid regelsystemet
kring den selektiva lättnaden i dubbelbeskattningen
tyvärr finnas kvar. Riksdagen måste därför ta ett
ansvar för att se till att regeringen kommer igång
med ett förenklingsarbete som avser lättnadsreglerna
och även 3:12-systemet. Vi föreslår i enlighet med
motion Sk21 att riksdagen bör begära att regeringen
skyndsamt återkommer med förslag till kraftiga
förenklingar i dessa regelsystem.
dels vid moment 2 hemställt:
2. beträffande lättnad i beskattningen av
utdelning
att riksdagen med bifall till motion 1998/99:Sk21
yrkande 2 och med anledning av proposition
1998/99:48 i denna del som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om enklare regelsystem för
fåmansföretag.
3. Lättnad i beskattningen av utdelning
(mom. 2 och mom. 3 i motsvarande del) - v
Claes Stockhaus (v) och Lennart Värmby (v) har
dels anfört följande:
Vänsterpartiet har vid flera tidigare tillfällen
framhållit att den delen av enkelbeskattningen som
bygger på lönedelen bör tas bort. Detta är en mycket
underlig konstruktion som inte hade något att göra
med riskkapital eller ägarinsats utan snarare för
tankarna till vissa resultatreglerande åtgärder. Vi
anser att regeringen skall återkomma till riksdagen
med förslag om beräkning av ett enkelbeskattat
utrymme som mer anknyter till ägarens kapitalinsats,
dvs. att man på ett riktigt sätt definierar
riskkapitalet.
Den utvidgning av lättnadsreglerna som föreslås i
propositionen innebär enligt vår uppfattning en
olikbehandling av huvuddelägare som inte är bra. Det
faktum att en aktiv ägare i företaget kan visa att
aktier i företaget i betydande omfattning ägs av
utomstående som har rätt till utdelning behöver inte
innebära att kontrollen över ägarens agerande är
större i dessa bolag än inom andra där detta
förhållande inte föreligger. Propositionen bör
därför avslås i denna del och regeringen bör
återkomma med förslag om en definition av
riskkapitalet, i enlighet med vårt resonemang ovan.
dels vid moment 2 och 3 i motsvarande del hemställt:
2. beträffande lättnad i beskattningen av
utdelning
att riksdagen med bifall till motion 1998/99:Sk20 yrkandena 1
och 2 avslår proposition 1998/99:48 i denna del
och hos regeringen begär förslag om nya regler
för underlaget för lättnadsreglerna i enlighet
med vad som anförts i motionen,
3. beträffande lagförslagen i lättnad i
beskattningen av utdelning
att riksdagen med anledning av vad som ovan anförts och
hemställts avslår det vid proposition 1998/99:48
fogade förslaget till ändring i lagen (1947:576)
om statlig inkomstskatt såvitt avser ändringen i
3 §
1 b mom.