Utskottet behandlar i detta betänkande proposition
1998/99:76 Försäkringsmedicinska utredningar, m.m.,
jämte motioner väckta med anledning av
propositionen. Vidare behandlas ett antal motioner
väckta under den allmänna motionstiden år 1998 om
bl.a. genderperspektivet inom rehabiliteringen,
arbetsgivarens rehabiliteringsansvar och vissa
sjuklönefrågor.
I propositionen lägger regeringen fram förslag till
omstrukturering och utveckling av verksamheten med
försäkringsmedicinska utredningar och
arbetslivsinriktade rehabiliteringsutredningar vid
Riksförsäkringsverkets (RFV) sjukhus i Nynäshamn och
Tranås. Beteckningen sjukhus försvinner och
enheterna får namnet försäkringsmedicinskt centrum.
Vidare föreslås att verksamhetsansvaret förs över
till en av de allmänna försäkringskassorna, som
skall driva verksamheten som en egen resultatenhet.
Patienter inom den medicinska rehabiliteringen som i
dag bedrivs vid RFV:s sjukhus föreslås i stället
behandlas inom den allmänna hälso- och sjukvården.
Regeringen föreslår att riksdagen, vad gäller
omstrukturering och utveckling av verksamheten vid
RFV:s sjukhus, dels godkänner vad som anförts om
riktlinjer, dels bemyndigar regeringen att vidta de
åtgärder som krävs för genomförandet. Vidare
föreslås att riksdagen godkänner att en del av
behållningen i folkpensioneringsfonden får, om så
erfordras, användas för att täcka kostnader i
samband med bildandet av försäkringsmedicinska
center.
Förslagen föranleder vissa ändringar i lagen
(1962:381) om allmän försäkring som föreslås träda i
kraft den 1 januari 2000.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag och
avstyrker samtliga motioner.
Till betänkandet har fogats elva reservationer.
Propositionen
I proposition 1998/99:76 Försäkringsmedicinska
utredningar, m.m. har regeringen
(Socialdepartementet) föreslagit
1. att riksdagen antar det i propositionen
framlagda förslaget till lag om ändring i lagen
(1962:381) om allmän försäkring,
2. att riksdagen godkänner vad regeringen föreslår
om riktlinjer för omstrukturering och utveckling av
verksamheten vid Riksförsäkringsverkets sjukhus
(avsnitt 5),
3. att riksdagen bemyndigar regeringen att vidta de
åtgärder som krävs för att genomföra
omstruktureringen och utvecklingen av verksamheten
vid Riksförsäkringsverkets sjukhus (avsnitt 6),
4. att riksdagen godkänner att en del av
behållningen i folkpensioneringsfonden får, om så
erfordras, användas för att täcka kostnader i
samband med bildandet av försäkringsmedicinska
center.
Lagförslaget återfinns som bilaga till betänkandet.
Motionerna
Motioner väckta med anledning av proposition
1998/99:76
1998/99:Sf4 av Barbro Westerholm (fp) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av en basresurs
för forskning och utveckling inom det
försäkringsmedicinska området.
1998/99:Sf5 av Eva Arvidsson och Christina Axelsson
(s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att personalens
kompetens tas till vara och utvecklas vid
omorganisationen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna att det nya huvudmannaskapet utvärderas efter
en begränsad tid.
1998/99:Sf6 av Margareta Andersson och Birgitta
Carlsson (c) vari yrkas
1. att riksdagen avslår propositionen i den del som
berör överföringen av huvudmannaskapet till en av de
allmänna försäkringskassorna,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om ägarförhållanden som
främjar konkurrensneutralitet.
1998/99:Sf7 av Anders Ygeman och Sylvia Lindgren (s)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om
behovet av samlad kompetens för behandling av gravt
överviktiga.
1998/99:Sf8 av tredje vice talman Rose-Marie Frebran
m.fl. (kd) vari yrkas att riksdagen avslår
regeringens förslag om nytt huvudmannaskap för
Riksförsäkringsverkets sjukhus i Tranås respektive
Nynäshamn.
1998/99:Sf9 av Ulf Kristersson m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär utredning om
finansiering och ansvaret för rehabiliteringsarbete
i enlighet med vad som anförts i motionen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om företagshälsovårdens
roll i en samordnad rehabilitering,
3. att riksdagen beslutar att sjukvårdshuvudmännen
och privata vårdgivare mot ersättning skall kunna
tillhandahålla de rehabiliteringsinsatser som är
nödvändiga i enlighet med vad som anförts i
motionen,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om en
huvudmannaskapsförändring för Riksförsäkringsverkets
sjukhus i Nynäshamn och Tranås.
Motioner väckta under allmänna motionstiden 1998
1998/99:Sf225 av Marie Engström m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om
utestängningseffekterna på arbetsmarknaden,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om sjuklöneperioden.
1998/99:Sf227 av Ulla Hoffmann m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om analys av kvinnors
sjukskrivningsmönster,
2. att riksdagen uppmanar regeringen att uppdra åt
Socialstyrelsen att informera om vikten av att inte
arbeta när man är sjuk,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om fördjupningsstudier
av bedömningarna av kvinnor och män i RFV:s
verksamhet.
1998/99:Sf243 av Ingemar Josefsson och Lena Sandlin
(s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om
sjuklöneperioden i sjukförsäkringen.
1998/99:Sf248 av Birgitta Ahlqvist och Monica Öhman
(s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om 3
kap. 8 § lagen om allmän försäkring (AFL).
1998/99:Sf254 av Kenth Skårvik (fp) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om portalparagraf i lagen om
allmän försäkring.
1998/99:Sf257 av Siw Wittgren-Ahl m.fl. (s) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om vikten av att
integrera ett könsperspektiv i
rehabiliteringsarbetet.
1998/99:Sf268 av tredje vice talman Rose-Marie
Frebran m.fl. (kd, m, c, fp) vari yrkas att
riksdagen begär att regeringen skyndsamt återkommer
med förslag till högkostnadsskydd mot
sjuklönekostnader i enlighet med vad
Rehabiliteringsutredningen föreslår i sitt
delbetänkande SOU 1997:142.
1998/99:Sf269 av Ulf Kristersson m.fl. (m) vari
yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om återförsäkring för
småföretag för utgifter för sjuklöneperioden.
1998/99:A808 av Lennart Daléus m.fl. (c) vari yrkas
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om rehabilitering
efter behov och inte efter kön.
1998/99:Fi210 av Lennart Daléus m.fl. (c) vari yrkas
39. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om företagare med
restarbetsförmåga.
1998/99:N326 av Per Westerberg och Göran Hägglund
(m, kd) vari yrkas
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om arbetsgivarens
rehabiliteringsansvar.
1998/99:So313 av Viviann Gerdin och Gunnel Wallin
(c) vari yrkas
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att öka kunskaperna
om fibromyalgi hos försäkringskassans handläggare,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att kvinnor inte får
diskrimineras på grund av kön vid
rehabiliteringsinsatser.
Utskottet
Försäkringsmedicinska utredningar
RFV:s sjukhus
Riksförsäkringsverket (RFV) äger och driver i dag
två sjukhus, i Nynäshamn och i Tranås. Sjukhusen
skall dels göra utredningar som underlag till
försäkringskassans beslut om rehabilitering,
förtidspension och rätt till sjukpenning, dels
utarbeta rehabiliteringsprogram med olika
inriktning. Därtill kommer viss
forskningsverksamhet, metodutveckling och
kunskapsspridning till anställda och förtroendevalda
inom socialförsäkringens administration.
För ca 2 700 försäkrade tillhandahöll RFV:s sjukhus
försäkringsmedicinska utredningar och
arbetslivsinriktade rehabiliteringsutredningar år
1998.
För närvarande utgörs ca 30 % av verksamheten av
medicinsk rehabilitering, främst behandling av gravt
överviktiga och hjärtrehabilitering.
Sjukhusverksamheten i Nynäshamn och Tranås bedrivs
i dag i bolagsform. AB Kurortsverksamhet, med
dotterbolaget AB Tranås Kuranstalt, ägs till 100 %
av staten genom RFV. De två bolagen leds av samma
styrelse och VD. Vid båda sjukhusen finns en
chefsöverläkare med såväl medicinskt som
administrativt ledningsansvar. Bolaget i Tranås äger
i sin tur Badhotellet i Tranås. Vid sjukhuset i
Nynäshamn finns 205 vårdplatser och ca 182
årsanställda och i Tranås finns 175 vårdplatser och
även där ca 182 årsanställda.
De allmänna försäkringskassorna betalar i dag 45
kronor per dygn för varje patient vid sjukhusen.
Dessa medel betalas via utgiftsområde 9 anslaget A 1
Sjukvårdsförmåner m.m.
I övrigt finansieras verksamheten vid sjukhusen
genom anslaget A 1 Sjukpenning och rehabilitering
m.m. inom utgiftsområde 10. I regleringsbrev för RFV
anges årligen den maximala nivån för bidraget.
Beloppet för år 1999 är fastställt till 170 miljoner
kronor.
Verksamhetsinriktning
Propositionen
I propositionen lägger regeringen fram förslag till
omstrukturering och utveckling av verksamheten med
försäkringsmedicinska utredningar och
arbetslivsinriktade rehabiliteringsutredningar som i
dag bedrivs vid RFV:s sjukhus.
I propositionen anges att försäkringskassorna även
framöver kommer att ha behov av kvalificerade
bedömningsunderlag för vissa försäkrade med
sammansatta och svårbedömda besvär. Verksamheten med
försäkringsmedicinska utredningar och
arbetslivsinriktade rehabiliteringsutredningar bör
därför kvarstå och utvecklas. Detta innebär, enligt
propositionen, inte någon ändring av
sjukvårdshuvudmännens ansvar att tillhandahålla de
beslutsunderlag som försäkringskassan efterfrågar.
Sjukvårdshuvudmännen bör i stället enligt regeringen
öka och utveckla insatserna inom området.
Enligt regeringens förslag bör utredningarna
uppfylla ett antal fastställda krav avseende
kvalitet. Det medför att de nödvändiga utredningarna
får en hög och jämn kvalitet. Hanteringen vid
försäkringskassorna blir också mer enhetlig och
rättssäkerheten i besluten ökar. Regeringen har för
avsikt att ge RFV i uppdrag att i samverkan med
bl.a. försäkringskassorna och Socialstyrelsen
utarbeta förslag till vilka krav som skall ställas
på försäkringsmedicinska utredningar och
arbetslivsinriktade rehabiliteringsutredningar. RFV
bör därvid ta del av de erfarenheter och kunskaper
som framkommit i samband med försäkringskassornas
arbete med att utveckla kvalitetssystem, anges det i
propositionen.
Regeringen föreslår vidare att patienter inom den
medicinska rehabiliteringen som i dag bedrivs vid
RFV:s sjukhus skall behandlas inom den allmänna
hälso- och sjukvården.
Enbart försäkrade med sammansatta och svårbedömda
besvär skall prioriteras vid de föreslagna
försäkringsmedicinska centren och
sjukvårdshuvudmännen bör i samband med sin
verksamhetsplanering beakta de behov av insatser som
kan uppkomma i samband med ombildningen av RFV:s
sjukhus.
Utskottets bedömning
Utskottet föreslog redan under våren 1995 att
regeringen borde utreda frågan om den fortsatta
verksamhetsinriktningen för RFV:s sjukhus och
sjukhusens roll inom socialförsäkringssystemet.
I propositionen anges att utgångspunkten för
regeringens förslag främst är en strävan att
garantera de försäkrade försäkringsmedicinska
utredningar och arbetslivsinriktade
rehabiliteringsutredningar av hög och jämn kvalitet.
Utgångspunkten bör även vara att den allmänna
hälso- och sjukvården ansvarar för medicinsk vård,
behandling och rehabilitering samt de medicinska
utredningar och utlåtanden som behövs för att
socialförsäkringssystemet skall fungera på avsett
sätt.
För den grupp försäkrade som har en sammansatt och
svårbedömd hälsosituation, där inte enbart sjukdom,
diagnos och funktionsnedsättning är avgörande för
prognosen, finns emellertid inte alltid tillgång
till en utredningsinstans inom den ordinarie hälso-
och sjukvården dit kassorna kan remittera de
försäkrade. Utskottet anser därför att det även
fortsättningsvis bör finnas enheter som medverkar
till att tillgodose behovet av kvalificerade
bedömningsunderlag för vissa försäkrade med
sammansatta och svårbedömda besvär.
Den nuvarande medicinska rehabiliteringen vid RFV:s
sjukhus ges till betydande del till patientgrupper
med tydliga diagnoser - behandling av överviktiga
och hjärtrehabilitering, dvs. inte personer med
sammansatta och svårbedömda besvär. Den allmänna
hälso- och sjukvården bör således ta över ansvaret
för den medicinska rehabiliteringen av dessa
grupper.
Utskottet delar regeringens bedömning att
försäkringskassorna måste tillförsäkras en produkt
som tillgodoser adekvata krav på kvalitet. Därför
bör kraven på de försäkringsmedicinska utredningarna
samt utredningarna för arbetslivsinriktad
rehabilitering specificeras och fastställas.
Fastställda kvalitetskrav medför att de nödvändiga
utredningarna får en hög och jämn kvalitet och
innebär att alla producenter av sådana utredningar
kommer att underkastas samma minimivillkor.
Mot bakgrund av det anförda tillstyrker utskottet
regeringens förslag till riktlinjer för verksamheten
såvitt avser socialförsäkringens behov av
utredningar, medicinsk rehabilitering samt
kvalitetskrav.
Huvudmannaskap
Propositionen
Regeringen föreslår i propositionen att
verksamhetsansvaret för de försäkringsmedicinska
utredningarna och arbetslivsinriktade
rehabiliteringsutredningarna vid RFV:s sjukhus skall
föras över till en av de allmänna
försäkringskassorna och drivas där som en egen
resultatenhet. De bolag som för närvarande driver
sjukhusen avvecklas därmed.
Vad gäller huvudmannaskapet anser regeringen att
RFV, i egenskap av tillsynsmyndighet över
försäkringskassorna, inte bör ha verksamhetsansvaret
för de försäkringsmedicinska centren. Inte heller
bör denna verksamhet bedrivas i bolagsform.
Regeringen anför att statlig verksamhet normalt bör
bedrivas i myndighetsform, särskilt om konkurrensen
är begränsad och behovet av offentlig insyn och
kontroll är särskilt stort. För närvarande är
konkurrensen begränsad eftersom kassorna är i stort
sett de enda som efterfrågar utredningarna, anförs
det i propositionen.
I propositionen anges att det är väsentligt att
verksamheten vid den resultatenhet som föreslås
bildas vid en av försäkringskassorna skall vara väl
skild från den övriga delen av kassans verksamhet
och inte ha någon ekonomisk påverkan på denna. En
egen resultatenhet kännetecknas bl.a. av att den är
intäktsfinansierad och har det ekonomiska ansvaret
för uppdragen. Samtliga kostnader för verksamheten
skall synliggöras och en tydlig prissättning skall
utformas. Regeringen menar att en egen resultatenhet
även ger förutsättningar för jämförelser med
omvärlden, vilket i sin tur innebär att
konkurrensliknande situationer skapas som förbättrar
möjligheterna att bedriva en kost-nadseffektiv
verksamhet.
De nuvarande bolagen föreslås således avvecklas och
såväl fastigheterna som badhotellverksamheten bör
enligt regeringen säljas. Försäkringskassan bör i
stället till marknadsmässigt pris hyra de lokaler
som behövs för att bedriva verksamhet med
försäkringsmedicinska utredningar och utredningar om
arbetslivsinriktad rehabilitering. Enligt
regeringens förslag bör även försäkringskassan vara
ansvarig arbetsgivare för personalen vid enheten.
Omfattningen av verksamheten vid de
försäkringsmedicinska centren skall enligt
regeringen anpassas till den efterfrågan som finns
av försäkringsmedicinska utredningar och utredningar
om arbetslivsinriktad rehabilitering.
I propositionen anges att även andra aktörer skall
ges möjlighet att erbjuda försäkringskassorna
försäkringsmedicinska utredningar.
Försäkringskassorna har redan i dag möjlighet att
köpa arbetslivsinriktade rehabiliteringsutredningar
från andra producenter. Prissättningen av
utredningarna vid de försäkringsmedicinska centren
bör därför vara konkurrensneutral.
Vad gäller finansieringen föreslår regeringen att
medlen från det nuvarande anslaget för verksamheten
vid RFV:s sjukhus omvandlas till medel för köp av
försäkringsmedicinska utredningar, för den
prioriterade målgruppen, och tillförs medlen för köp
av arbetslivsinriktad rehabilitering. Angående
övriga behov och anslagskonsekvenser avser
regeringen att återkomma i samband med
budgetpropositionen för år 2000.
Motionerna
I motion Sf8 av tredje vice talman Rose-Marie
Frebran m.fl. (kd) hemställs om avslag på förslaget
om nytt huvudmannaskap för RFV:s sjukhus.
Motionärerna anser att det är bättre att behålla
nuvarande huvudmannaskap tills vidare eftersom
propositionens förslag avviker från utredningens och
inte har remissbehandlats.
Även Margareta Andersson och Birgitta Carlsson (c)
yrkar i Sf6 avslag på förslaget om att föra över
huvudmannaskapet till en försäkringskassa (yrkande
1). I yrkande 2 begärs ett tillkännagivande om
ägarförhållanden som främjar konkurrensneutralitet.
Motionärerna anser att förslaget om att en
försäkringskassa skall ha verksamhetsansvaret
minskar förutsättningarna för konkurrensneutralitet.
Det är lämpligare med ett statligt ägt bolag eller
att Försäkringskasseförbundet driver sjukhusen som
egna bolag. Motionärerna begär att regeringen
återkommer med nytt förslag vad gäller
huvudmannaskapet.
I motion Sf9 av Ulf Kristersson m.fl. (m) begärs ett
tillkännagivande om att RFV:s sjukhus bör försäljas
- "privatiseras" - för att ges möjlighet att
konkurrera om bl.a. rehabiliteringsinsatser (yrkande
4). I yrkande 3 begärs ett beslut om att
sjukvårdshuvudmännen och privata vårdgivare skall
kunna tillhandahålla nödvändiga
rehabiliteringsinsatser. Enligt motionärerna kan
försäkringskassan minska kostnaderna genom att köpa
rehabiliteringskompetens från offentlig eller privat
vård.
Eva Arvidsson och Christina Axelsson (s) begär i
motion Sf5 yrkande 2 ett tillkännagivande om att det
nya huvudmannaskapet skall utvärderas efter en
begränsad tid.
Utskottets bedömning
RFV har i dag ett tillsynsansvar över
försäkringskassorna. I detta ligger bl.a. att bevaka
att statsmakternas beslut och intentioner uppfylls
och att ersättningsreglerna tillämpas likformigt och
rättvist. Utskottet delar regeringens bedömning att
den fördelning av ansvaret mellan
försäkringskassorna och RFV som riksdagen tidigare
godkänt (prop. 1997/98:41, bet. 1997/98:SfU8, rskr.
1997/98:153) inte fullt ut kan förverkligas om RFV
har såväl ett tillsynsansvar över kassorna som ett
verksamhetsansvar för de försäkringsmedicinska
utredningarna och arbetslivsinriktade
rehabiliteringsutredningarna.
Utskottet delar regeringens bedömning att statlig
verksamhet normalt bör bedrivas i myndighetsform,
särskilt om konkurrensen är begränsad och behovet av
offentlig insyn och kontroll är särskilt stort.
Verksamheten med försäkringsmedicinska utredningar
och arbetslivsinriktade rehabiliteringsutredningar
erbjuds för närvarande i liten omfattning av
sjukvårdshuvudmännen och ett fåtal privata
intressenter. Konkurrensen är således begränsad.
Vidare är försäkringskassorna i princip de enda som
efterfrågar de aktuella utredningarna. Därutöver är
det utskottets uppfattning att denna typ av
utredningar bör vara underställd ett antal
kvalitetskrav, enligt förslagen i denna proposition.
Det är också av yttersta vikt att dessa krav kan
följas upp då resultatet av utredningarna utgör en
del av beslutsunderlaget för olika typer av
socialförsäkringsförmåner.
Med hänsyn till det anförda anser utskottet att det
inte är lämpligt att RFV ansvarar för verksamheten
med försäkringsmedicinska utredningar och
arbetslivsinriktade rehabiliteringsutredningar eller
att verksamheten bedrivs i bolagsform. Ansvaret för
verksamheten bör i stället, i enlighet med
regeringens förslag, föras över till en av de
allmänna försäkringskassorna och där drivas som en
egen resultatenhet. Det är enligt utskottets mening
viktigt att enheten i ekonomiskt hänseende är väl
skild från den övriga delen av försäkringskassans
verksamhet och att kostnader, prissättning och den
ekonomiska redovisningen tydliggörs.
Utskottet tillstyrker således regeringens förslag om
att de bolag som driver RFV:s sjukhus skall
avvecklas och att verksamhetsansvaret för de
försäkringsmedicinska utredningarna och
arbetslivsinriktade rehabiliteringsutredningarna
förs över till en av de allmänna
försäkringskassorna.
Utskottet noterar att regeringen den 25 mars 1999
har beslutat direktiv (dir. 1999:30) till en
organisationskommitté som skall förbereda
inrättandet av försäkringsmedicinska center. I
direktiven anges att regeringen avser att uppdra åt
Östergötlands läns allmänna försäkringskassa att
vara huvudman för den planerade verksamheten med
försäkringsmedicinska center i Tranås och Nynäshamn.
Utskottet avstyrker motionerna Sf5 yrkande 2, Sf6
yrkandena 1 och 2, Sf8 samt Sf9 yrkandena 3 och 4.
Utskottet tillstyrker också förslaget att de medel
som i dag kan disponeras för försäkringsmedicinska
utredningar bör tillföras medlen för köp av
arbetslivsinriktad rehabilitering.
Försäkringskassorna, som på detta sätt får möjlighet
att upphandla dessa utredningar, antingen vid de
ombildade försäkringsmedicinska centren eller hos
annan offentlig eller privat institution, bör enligt
utskottets mening prioritera de försäkrade som har
sammansatta och svårbedömda besvär.
Forskning
Propositionen
I propositionen anges att det vid sjuhusen i dag
bedrivs forskning och utveckling inom ett antal
områden. Finansieringen sker via vårddygnsavgiften.
Inga personresurser finns avsatta för
forskningsändamål. Under senaste året har
forsknings- och utvecklingsverksamheten främst
kännetecknats av internt utvecklingsarbete. Vidare
har arbete med att kvalitetssäkra och certifiera de
olika verksamhetsinriktningarna pågått.
I propositionen föreslås riktlinjer även för
forsknings- och utvecklingsverksamheten vid de nya
försäkringsmedicinska centren. Regeringen anser att
ett program som underlag för framtida satsningar bör
utarbetas. Olika forskningsprojekt bör kunna
finansieras genom anslag till olika
forskningsfinansieringsinstitut, t.ex.
Socialvetenskapliga forskningsrådet, Medicinska
forskningsrådet samt Riksförsäkringsverkets anslag
för att stödja forskning.
Vidare bör ett samarbete utvecklas med etablerade
universitetsinstitutioner inom området, t.ex.
Linköpings universitet, Uppsala universitet eller
Mitthögskolan i Östersund. Dessa institutioner har
redan i dag forskning inriktad på
socialförsäkringen. I propositionen anges att det
eventuellt också bör övervägas om forskningen inom
försäkringsmedicin och rehabilitering skall ges ökad
prioritet.
Forskningen inom det försäkringsmedicinska området
bör enligt regeringen anlägga ett s.k.
genderperspektiv, dvs. verka för att forskningen
till alla delar tar hänsyn till effekterna för både
kvinnor och män.
Medel för forskning och utveckling bör inräknas i
prissättningen av utredningstjänsterna för att
verksamheten skall vara konkurrensneutral.
Motionen
I motion Sf4 av Barbro Westerholm (fp) begärs ett
tillkännagivande om behovet av en basresurs för
forskning och utveckling inom det
försäkringsmedicinska området. Motionären anser att
forskningsverksamheten bör finansieras via
avkastning från folkpensioneringsfonden och utformas
enligt NYTRA-utredningens förslag (utredningen om
RFV:s sjukhus roll inom socialförsäkringen).
Utskottets bedömning
Utskottet har tidigare vid flera tillfällen (se
bl.a. 1996/97:SfU4y) påtalat behovet av ökad
forskning på socialförsäkringsområdet. Utskottet
delar därför bedömningen i propositionen att ett
program för framtida satsningar inom forskning och
utveckling på det försäkringsmedicinska området bör
utarbetas. De försäkringsmedicinska centren bör
också utveckla ett samarbete med de
universitetsinstitutioner som redan bedriver
forskning på området.
RFV har ett speciellt ansvar och medel för att
stödja forskningen inom socialförsäkringen.
Därutöver är det enligt utskottets mening viktigt
att forskningen genom ett antal olika
finansieringskällor tillförs projektmedel. Utskottet
delar regeringens bedömning att medel för utveckling
bör inräknas i prissättningen av
utredningstjänsterna för att verksamheten skall vara
konkurrensneutral.
Mot bakgrund av det anförda tillstyrker utskottet
regeringens förslag och avstyrker motion Sf4.
Utskottet vill tillägga att det är viktigt att
forskningen inom det försäkringsmedicinska området
även sker ur ett s.k. genderperspektiv. Forskningen
måste till alla delar ta hänsyn till effekterna för
både kvinnor och män. Utskottet återkommer till
genderperspektivet senare i betänkandet i samband
med behandlingen av ett antal motioner om
rehabilitering.
Genomförande och ekonomiska konsekvenser
Propositionen
I propositionen föreslås att riksdagen skall
bemyndiga regeringen att vidta de åtgärder som krävs
för att genomföra omstruktureringen och utvecklingen
av verksamheten vid RFV:s sjukhus.
Regeringen avser att tillsätta en
organisationskommitté som skall ansvara för
införandet av den nya organisationen. I
organisationskommitténs uppdrag ingår bl.a. att
dimensionera och bemanna den nya organisationen, att
initiera eventuella utvecklingsinsatser av de olika
utredningarna som skall bedrivas vid de
försäkringsmedicinska centren, att informera de
olika försäkringskass-orna om den nya verksamheten,
att upprätta förslag till mål för verksamheten och
att upprätta hyresavtal angående lokaler. Kommittén
skall vidare klargöra de ekonomiska villkoren för
verksamheten vid de nybildade försäkringsmedicinska
centren. Kommittén skall också redovisa eventuellt
behov av ekonomiskt stöd under det inledande skedet.
Kommittén bör även se över och redovisa förslag till
former för utveckling avseende forskning och
utveckling.
Regeringen avser vidare att ge RFV i uppdrag att
ansvara för avvecklingen av de nuvarande bolagen. I
detta ingår också att avveckla fastighetsinnehavet
och ansvara för genomförandet av eventuell
personalavveckling. RFV bör arbeta för att
sjukvårdshuvudmännen får del av den kompetens som
finns hos den personal som kan komma att bli
övertalig vid de nuvarande sjukhusen. De engångsvisa
merkostnader avvecklingsarbetet medför skall
redovisas.
Vidare föreslår regeringen att om det krävs så skall
en del av behållningen i folkpensioneringsfonden få
användas för att täcka kostnader i samband med
bildandet av de försäkringsmedicinska centren.
Folkpensioneringsfonden bildades i samband med 1913
års lag om allmän pensionsförsäkring och skulle
upphöra i och med 1980 års budgetreform. Fonden
finns emellertid kvar och av tillgångarna är en del
placerade i RFV:s sjukhus i Nynäshamn och Tranås och
resterande i obligationer. Fonden uppgick år 1997
till ca 60 miljoner kronor.
Regeringen har, efter godkännande av riksdagen,
avvecklat de av RFV förvaltade fonder som inte fyllt
något praktiskt syfte (prop. 1997/98:41, bet.
1997/98:SfU8, rskr. 1997/98:153). RFV:s roll som
förvaltare av fonder har upphört och Kammarkollegiet
har tagit över denna uppgift fr.o.m. den 1 januari
1999. Folkpensioneringsfonden har emellertid
kvarstått i avvaktan på ett ställningstagande
angående NYTRA-utredningens förslag.
Regeringen anser att om bolagen avvecklas och
fastighetsbeståndet övergår till annan ägare fyller
fonden inte längre något syfte och bör därför
avvecklas, i enlighet med riksdagens tidigare
godkännande.
Motionerna
I motion Sf5 yrkande 1 av Eva Arvidsson och
Christina Axelsson (s) begärs ett tillkännagivande
om att personalens kompetens vad gäller den
medicinska rehabiliteringen vid RFV:s sjukhus måste
tas till vara och utvecklas, när denna förs över
till allmänna hälso- och sjukvården.
Anders Ygeman och Sylvia Lindgren (s) begär i
motion Sf7 ett tillkännagivande om behovet av en
samlad kompetens för behandling av gravt
överviktiga. Motionärerna anser att det saknas
tillfredsställande redogörelser för hur kompetensen
vid RFV:s sjukhus skall komma den allmänna hälso-
och sjukvården till del. Motionärerna anser också
att konsekvenserna riskerar att bli allvarliga vad
gäller behandlingsinsatser för gravt överviktiga.
Utskottets bedömning
Enligt utskottets mening är det lämpligt att
regeringen bemyndigas att, i enlighet med de
riktlinjer som föreslås i propositionen, genomföra
omstruktureringen och utvecklingen av verksamheten
med försäkringsmedicinska utredningar och
utredningar om arbetslivsinriktad rehabilitering.
Verksamhetsansvaret bör lämpligen flyttas över till
en försäkringskassa den 1 januari 2000.
I propositionen föreslås att RFV skall ansvara för
genomförandet av en eventuell personalavveckling i
samband med att den medicinska rehabiliteringen förs
över till den allmänna hälso- och sjukvården. I
propositionen påtalas också vikten av att
personalens kompetens kommer den allmänna sjukvården
till del.
Utskottet anser, i likhet med vad som anförts i
motionerna Sf5 och Sf7, att det är mycket viktigt
att RFV i detta sammanhang arbetar för att den
samlade kompetens som finns hos personalen vid RFV:s
sjukhus tas till vara. Detta gäller framför allt
kunskap om rehabilitering av gravt överviktiga och
hjärtpatienter. Med det anförda får motionerna Sf5
yrkande 1 och Sf7 anses i huvudsak tillgodosedda och
avstyrks.
Enligt utskottets mening bör, i enlighet med
riksdagens tidigare godkännande,
folkpensioneringsfonden avvecklas i samband med
försäljningen av de fastigheter som ägs av RFV:s
bolag.
Om det blir nödvändigt bör eventuella kostnader som
uppstår när den nya verksamheten med
försäkringsmedicinska center bildas kunna
finansieras via folkpensioneringsfonden. Utskottet
tillstyrker regeringens förslag härom.
Lagförslaget
Propositionen
Regeringen föreslår att 18 kap. 2 § AFL ändras så
att försäkringskassornas kompetens utvidgas till att
omfatta även produktion av försäkringsmedicinska
utredningar och utredningar om arbetslivsinriktad
rehabilitering samt att regeringen ges rätt att
bestämma vilken eller vilka försäkringskassor som
skall anförtros denna uppgift.
Med anledning av att verksamheten med
försäkringsmedicinska utredningar kommer att ske vid
enheter som inte längre betecknas som sjukhus
föreslår regeringen att lydelsen i 16 kap. 2 § AFL
ändras.
Utskottets bedömning
Utskottet tillstyrker lagändringarna.
Samverkan i rehabiliteringsarbetet
Gällande ordning
Med stöd av lagen (1992:863) om lokal
försöksverksamhet med finansiell samordning mellan
socialförsäkring och hälso- och sjukvård bedrevs
under åren 1993-1997 försöksverksamhet på lokal nivå
inom fem försöksområden (FINSAM). Syftet med
försöksverksamheten var att skapa drivkrafter inom
systemen för socialförsäkring respektive hälso- och
sjukvård för ett bättre utnyttjande av de gemensamma
resurserna.
Enligt lagen (1994:566) om lokal försöksverksamhet
med finansiell samordning mellan socialförsäkring,
hälso- och sjukvård och socialtjänst får en
försäkringskassa och ett landsting tillsammans med
en eller flera kommuner inom samma landsting bedriva
gemensam försöksverksamhet i syfte att pröva
möjligheterna till en effektivare användning av
tillgängliga resurser (SOCSAM). Lagen är
tidsbegränsad t.o.m. år 2000.
Enligt 18 kap. 5 § AFL får försäkringskassan träffa
överenskommelse med kommun, landsting och
länsarbetsnämnd om att samverka i syfte att uppnå en
effektivare användning av tillgängliga resurser.
Vissa medel har ställts till försäkringskassans
förfogande för detta ändamål. Genom motsvarande
ändringar i socialtjänstlagen (1980:620) och hälso-
och sjukvårdslagen (1982:763) får kommuner och
landsting sluta avtal med varandra samt med
försäkringskassan och länsarbetsnämnden (FRISAM).
Motionen
I motion Sf9 yrkandena 1 och 2 av Ulf Kristersson
m.fl. (m) begärs en utredning om finansiering och
ansvar för rehabiliteringsarbetet. Motionärerna
anser att utgångspunkten bör vara finansiell
samordning och ett nära samarbete mellan de olika
huvudmännen. En annan möjlighet är emellertid enligt
motionärerna ett samlat huvudmannaskap där
försäkringskassorna får det finansiella ansvaret för
alla former av rehabilitering. I motionen föreslås
att regeringen utreder en ny form av
rehabiliteringspolicy som väger in för- och
nackdelar med dessa båda system. I motionen begärs
även ett tillkännagivande om företagshälsovårdens
roll i en samordnad rehabilitering. Regeringen bör
enligt motionärerna återkomma med förslag om hur
denna skall inrymmas i det finansiella samarbetet.
Utskottets bedömning
Utskottet har tidigare vid flera tillfällen
behandlat förslag i propositioner och motioner om
olika samverkansformer inom bl.a.
socialförsäkringsområdet. Senast skedde detta i
samband med beredningen av regeringens budgetförslag
för år 1999.
I betänkande 1998/99:SfU1 anförde utskottet därvid
att det är rimligt att den nya möjligheten att
samverka (FRISAM) får tid att utvecklas och att det
är för tidigt att utvärdera effekterna av reformen.
Utskottet ansåg det lämpligt att avvakta tills
regeringen återkommer i 1999 års budgetproposition.
Med det anförda vidhöll utskottet att FINSAM-
modellen inte bör införas i hela landet och avslog
motioner härom.
Utskottet vidhåller denna inställning och anser att
1999 års budgetproposition bör avvaktas. Utskottet
avstyrker motion Sf9 yrkande 1.
Vad gäller företagshälsovården lämnas i
departementspromemorian Företagshälsovård - En
resurs i samhället (Ds 1998:17) förslag som syftar
till att integrera företagshälsovården i
arbetsmiljöarbetet på den enskilda arbetsplatsen och
att ta till vara dess resurser ur ett samhälleligt
perspektiv. Det föreslås att en systematisk
samverkan bör komma till stånd mellan
företagshälsovården, försäkringskassan och den
offentliga hälso- och sjukvården. En lagrådsremiss i
ärendet har nu lagts fram.
Utskottet anser att beredningen av förslagen bör
avvaktas och avstyrker motion Sf9 yrkande 2.
Rehabilitering ur ett genderperspektiv
Motionerna
I motion Sf227 av Ulla Hoffmann m.fl. (v) begärs ett
tillkännagivande om en analys av kvinnors
sjukskrivningsmönster. Enligt motionärerna bör
högsta prioritet ges åt att analysera skillnaden
mellan könen vid långtidssjukskrivningar. Särskilt
bör uppmärksammas karensdagen och nedskärningarna
inom den offentliga sektorn (yrkande 1).
Motionärerna anser vidare att riksdagen bör uppmana
regeringen att uppdra åt Socialstyrelsen att
informera om vikten av att inte arbeta när man är
sjuk. Denna information bör i första hand nå kvinnor
inom vård, omsorg och skola, anser motionärerna
(yrkande 2). I yrkande 3 begärs ett tillkännagivande
om fördjupningsstudier av bedömningarna av män och
kvinnor i RFV:s verksamhet. Motionärerna anser att
vid studien av skillnaderna i bedömningarna bör man
uppmärksamma att kvinnors och mäns livsvillkor
skiljer sig åt och att det finns en stor risk att
kvinnor missgynnas av att den medicinska vetenskapen
utgår från en manlig norm.
Lennart Daléus m.fl. (c) begär i motion A808 yrkande
11 ett tillkännagivande om rehabilitering efter
behov och inte efter kön. Motionärerna anser att
kvinnor skall ha samma möjligheter och hjälp till
rehabilitering som männen för att kunna komma
tillbaka till arbetslivet.
Också Viviann Gerdin och Gunnel Wallin (c) begär i
So313 yrkande 7 ett tillkännagivande om att kvinnor
inte får diskrimineras på grund av kön vid
rehabiliteringsinsatser. I yrkande 4 begärs ett
tillkännagivande om att öka kunskaperna om
fibromyalgi hos försäkringskassornas handläggare.
I motion Sf257 av Siw Wittgren-Ahl m.fl. (s) begärs
ett tillkännagivande om vikten av att integrera ett
könsperspektiv i rehabiliteringsarbetet.
Utskottets bedömning
Utskottet har vid ett flertal tillfällen tidigare
uttalat vikten av att tydliggöra problemet med olika
behandling på grund av könsmässiga skillnader,
framför allt i fråga om kvinnors rehabilitering. I
samband med budgetbehandlingen hösten 1997 (bet.
1997/98:SfU1, rskr. 1997/98:111) gjorde riksdagen på
förslag av utskottet ett tillkännagivande om
kvinnors rehabilitering. Utskottet uttalade bland
annat att det är en självklarhet att det är behovet
av rehabiliteringsinsatser som skall styra valet av
åtgärder. Utskottet uttalade också att frågan om
kvinnors rehabilitering särskilt måste uppmärksammas
i försäkringskassornas samverkansarbete men även
eljest. Eventuellt bristande kunskaper rörande
kvinnors och mäns olika behov och förutsättningar
undanröjs bäst med kompetensutveckling och/eller
utbildning. Utskottet underströk vikten av att
utbildningar med sådan inriktning kommer till stånd.
I samband med behandlingen av propositionen om
socialförsäkringens administration (prop.
1997/98:41, bet. 1997/98:SfU8, rskr. 1997/98:153)
utgick utskottet från att försäkringskassans
styrelse då den lägger upp försäkringskassans arbete
beaktar de krav som ställs på verksamheten vad
gäller jämställdhetsperspektivet. I betänkandet
angavs att enligt regleringsbrevet till RFV och
försäkringskassorna skall de i sitt arbete analysera
förslag och verksamhet utifrån båda könens
utgångspunkter, dvs. anlägga ett genderperspektiv.
Försäkringskassan skall också i sina åtgärder mot
ohälsa ta hänsyn till kvinnors och mäns olika
villkor och förutsättningar. Utskottet avstyrkte med
det anförda ett yrkande om att införa en lagregel om
jämställdhet.
Utskottet anser att det är viktigt att i
rehabiliteringsarbetet uppmärksamma frågan om
kvinnors och mäns olika villkor och förutsättningar.
Detta anges också uttryckligen i regleringsbrevet
för budgetåret 1999 för RFV och försäkringskassorna.
Bland annat skall socialförsäkringens
administration, inom de förmåner där det ingår ett
stort inslag av skälighetsbedömningar, aktivt
anlägga ett genderperspektiv genom att vidta
åtgärder om det framkommer omotiverade skillnader i
hur kvinnor och män bedöms. RFV och
försäkringskassorna skall senast den 1 juni 1999
lämna en handlingsplan för detta arbete.
I budgetpropositionen för år 1999 anges att
regeringen avser att ta ett samlat grepp på hela
rehabiliteringsområdet och därefter återkomma till
riksdagen.
Socialförsäkringsministern har i sitt svar på en
interpellation om rehabilitering och jämställdhet
den 13 april i år anfört att den arbetslivsinriktade
rehabiliteringen under de senaste åren varit föremål
för ett flertal utredningar. Utredningarna vittnar
om brister i rehabiliteringsarbetets
förutsättningar, bl.a. oenighet kring betydelsen av
vitala begrepp, otydlig ansvarsfördelning mellan
aktörer och oprecisa mål för verksamheten.
Regeringen avser därför att tillsätta en utredning
med huvuduppgift att förutsättningslöst utarbeta en
etisk plattform för prioriteringar inom
rehabiliteringsområdet. Denna plattform skulle
utgöra grunden för att säkra centrala principer om
en rättssäker och likvärdig tillämpning av
socialförsäkringen.
Motionerna får i huvudsak anses tillgodosedda med
det anförda. Utskottet avstyrker motionerna Sf227
yrkandena 1-3, Sf257, A808 yrkande 11 och So313
yrkande 7.
Utskottet anser att det är försäkringskassans
styrelse som har det övergripande ansvaret att se
till att de anställda och förtroendevalda har sådana
kunskaper att de kan handlägga och avgöra ärenden i
enlighet med verksamhetens mål. Det måste finnas en
arbetsorganisation och fastlagda principer om kraven
på bland annat kompetens, kunskap och utbildning.
Också RFV har i sin tillsynsroll ansvar för att
personal och förtroendevalda får den utbildning och
fortbildning som verksamheten kräver. Enligt
utskottets mening är det viktigt att det inom
försäkringskassorna finns tillräcklig kunskap för
att handlägga ärenden på ett kompetent och
rättssäkert sätt. Med det anförda får motion So313
yrkande 4 anses i huvudsak tillgodosedd och
avstyrks.
Arbetsgivarens rehabiliteringsansvar
Gällande ordning
I 22 kap. 3 § AFL stadgas att arbetsgivaren i samråd
med den försäkrade skall svara för att behovet av
rehabilitering snarast klarläggs och att de åtgärder
som behövs för en effektiv rehabilitering vidtas. Om
det inte framstår som obehövligt skall arbetsgivaren
påbörja en rehabiliteringsutredning efter fyra
veckors frånvaro eller vid ofta återkommande korta
sjukperioder eller om den försäkrade begär det.
Utredningen skall tillställas försäkringskassan inom
åtta veckor från anmälan av sjukdomsfallet, och om
det finns skäl till det skall försäkringskassan
överta ansvaret för utredningen.
Motionen
Per Westerberg och Göran Hägglund (m, kd) begär i
motion N326 yrkande 6 ett tillkännagivande om vikten
av att klargöra arbetsgivarens
rehabiliteringsansvar. Motionärerna anser att de
mindre företagens begränsade möjligheter måste
beaktas och ansvaret bör definieras så att det
upplevs som rättvist och skapar incitament för
rehabilitering.
Utskottets bedömning
Genom den s.k. rehabiliteringsreformen, som trädde i
kraft 1992, gavs arbetsgivaren förstahandsansvaret
för att uppmärksamma och utreda behov av
arbetslivsinriktad rehabilitering. Arbetsgivaren
ansvarar också för att åtgärder kommer till stånd.
Ansvaret begränsas dock till åtgärder som kan vidtas
inom eller i anslutning till den egna verksamheten
eller för att den anställde skall kunna vara kvar
inom verksamheten.
Med anledning av kritik rörande bland annat oklar
ansvarsfördelning mellan arbetsgivaren och
försäkringskassan, främst beträffande
kostnadsansvaret, tillsatte regeringen i juni 1997
en utredning som fick i uppgift att se över
arbetsgivarens åtgärds- och kostnadsansvar.
Utredningen skulle även titta på de små och stora
företagens skilda förutsättningar att uppfylla
rehabiliteringsansvaret. I betänkandet SOU 1998:104
om arbetsgivarens rehabiliteringsansvar föreslår
AGRA-utredningen bl.a. ändringar i 22 kap. AFL som
preciserar arbetsgivarens rehabiliteringsansvar.
Vidare föreslås att arbetsgivaren skall kunna få upp
till halva kostnaden för rehabilitering betald genom
ersättning från den allmänna sjukförsäkringen.
Utskottet instämmer i vad som anförs i motion N326
om vikten av att klargöra arbetsgivarens
rehabiliteringsansvar. Utskottet anser emellertid
att beredningen av AGRA-utredningens förslag bör
avvaktas och avstyrker därför motion N326 yrkande 6.
Företagare med restarbetsförmåga
Gällande ordning
Enligt 3 kap. 7 § AFL gäller att sjukpenning utges
vid sjukdom som sätter ned den försäkrades
arbetsförmåga med minst en fjärdedel. Vid
bedömningen av om sjukdom föreligger skall bortses
från arbetsmarknadsmässiga, ekonomiska, sociala och
liknande förhållanden.
Sedan den 1 januari 1997 görs bedömningen utifrån
en s.k. steg för steg-princip. Enligt denna gäller i
fråga om rätt till sjukpenning att man, vid
bedömning av i vad mån arbetsförmågan är nedsatt,
skall beakta den försäkrades förmåga att försörja
sig själv genom sådant förvärvsarbete som är normalt
förekommande på arbetsmarknaden, eller genom annat
lämpligt arbete som är tillgängligt för den
försäkrade.
Vid bedömningen av om arbetsförmågan är
fullständigt nedsatt skall, om den försäkrade kan
antas kunna återgå till sitt vanliga arbete,
särskilt beaktas om han eller hon på grund av
sjukdomen är ur stånd att utföra sitt vanliga eller
annat lämpligt arbete som arbetsgivaren tillfälligt
erbjuder den anställde.
Om den försäkrade inte kan antas kunna återgå till
sitt vanliga arbete eller till annat arbete hos
arbetsgivaren, skall vid bedömningen av
arbetsförmågans nedsättning särskilt beaktas om den
försäkrade kan försörja sig genom sådant arbete
efter behandling och/eller rehabiliteringsåtgärd.
Kan den försäkrade inte heller då återgå till
arbete hos arbetsgivaren eller försörja sig själv
genom annat förvärvsarbete som är normalt
förekommande på arbetsmarknaden, skall vid
bedömningen av arbetsförmågans nedsättning särskilt
beaktas om den försäkrade efter behandling och/eller
rehabiliteringsåtgärd kan försörja sig själv genom
sådant förvärvsarbete som är normalt förekommande på
arbetsmarknaden, eller genom annat lämpligt arbete
som är tillgängligt för den försäkrade.
Motionen
I motion Fi210 av Lennart Daléus m.fl. (c) yrkande
39 begärs ett tillkännagivande om företagare med
restarbetsförmåga. Motionärerna anser att förslagen
i utredningen Företagare med restarbetsförmåga (SOU
1998:34) bör göras till föremål för lagstiftning.
Företagare bör så långt som möjligt jämställas med
arbetstagare.
Utskottets bedömning
I samband med förändringen av kriterierna för rätt
till ersättning i form av sjukpenning och
förtidspension uttalade utskottet att för försäkrade
som saknar arbetsgivare, t.ex. egenföretagare och
uppdragstagare, skall prövning av arbetsförmågan
göras mot annat förvärvsarbete som är normalt
förekommande på arbetsmarknaden först sedan det
konstaterats att någon återgång till det vanliga
arbetet inte är möjlig. Vidare sa utskottet sig vara
införstått med att vissa av dem som saknar
arbetsgivare kommer att anses ha en
restarbetsförmåga och att de därmed i praktiken
kommer att hänvisas till annat på arbetsmarknaden
normalt förekommande arbete. Finns inte något sådant
tillgängligt kan de, om de inte är eller kan vara
medlemmar i en arbetslöshetskassa eller inte
uppfyller villkoren för rätt till
arbetslöshetsersättning, komma att ställas utan
ersättning från såväl socialförsäkringen som
arbetslöshetsförsäkringen. Det gäller t.ex.
egenföretagare som inte helt har avvecklat sin
verksamhet.
Våren 1997 gjordes därefter vissa justeringar vad
gäller arbetslöshetsersättningsreglerna som innebär
att en företagares arbetslöshet skall avgöras
utifrån en samlad bedömning av om den personliga
verksamheten har upphört. Detta kan t.ex. innebära
att en företagare kan behålla den näringsfastighet
som han eller hon bor på och ändå betraktas som
arbetslös. Vidare infördes en möjlighet att låta
företag vara vilande med samma syfte.
I november 1997 beslöt regeringen att en särskild
utredare skulle tillkallas med uppdrag att belysa
effekter som kan uppstå i samband med företagares
rätt till ersättning från arbetslöshets- och
socialförsäkring. Utredaren skulle göra en samlad
bedömning och eventuellt föreslå åtgärder (dir.
1997:137). I direktiven angav regeringen att
regeländringar bör föreslås om det bedöms vara
erforderligt för att eliminera eventuella oönskade
effekter vad gäller företagares rätt till
arbetslöshets- och socialförsäkringsersättning.
Utredningen om företagares rätt till ersättning
från arbetslöshets- och socialförsäkring, som ansåg
att företagare så långt det är möjligt bör
jämställas med arbetstagare vid prövning av
arbetsförmåga och rehabiliteringsbehov, har därefter
i betänkandet Företagare med restarbetsförmåga (SOU
1998:34) föreslagit att en företagares arbetsförmåga
skall prövas inte enbart mot nuvarande
arbetsuppgifter utan även mot möjligheten att
erhålla andra arbetsuppgifter i den egna
näringsverksamheten innan bedömningen görs mot annat
på arbetsmarknaden normalt förekommande arbete.
Utskottet anser att beredningen av förslaget i SOU
1998:34 bör avvaktas. Utskottet avstyrker motion
Fi210 yrkande 39.
Regler för hörande av försäkringsläkare
Gällande ordning
Enligt bestämmelser i 3 kap. 8 § AFL skall den
försäkrade till försäkringskassan senast fr.o.m. den
tjugoåttonde dagen efter sjukanmälningsdagen ge in
ett särskilt läkarutlåtande och en skriftlig
särskild försäkran för att styrka nedsättning i
arbetsförmågan.
Av 3 kap. 8 a § AFL framgår att försäkringskassan
därefter skall, efter att ha hört
försäkringsläkaren, bedöma i vilken mån
arbetsförmågan är nedsatt samt om rehabilitering
eller ytterligare utredningsåtgärder är nödvändiga.
Motionen
Birgitta Ahlqvist och Monica Öhman (s) begär i
motion Sf248 ett tillkännagivande om en översyn av
reglerna i AFL om hörande av försäkringsläkare.
Motionärerna anser att en översyn av reglerna bör
ske för att inte utbetalningen av ersättning i
"klara" ärenden skall fördröjas. Enligt motionärerna
följer av reglerna att alla sjukfall skall prövas av
försäkringsläkaren, även där t.ex. den försäkrade
återgår till sitt tidigare arbete när han eller hon
blivit frisk. En ändrad tillämpning av reglerna får
dock inte försämra bedömningen vad gäller
sjukpenningrätt eller rehabiliteringsåtgärder, anser
motionärerna.
Utskottets bedömning
I den s.k. fördjupade bedömningen av
sjukpenningrätten som skall ske sedan sjukfallet
varat ca fyra veckor ingår att försäkringskassan hör
försäkringsläkaren om vad som medicinskt framkommit
i försäkringsärendet. Kassan skall därefter bedöma i
vilken mån arbetsförmågan fortfarande är nedsatt på
grund av sjukdom och om ytterligare utrednings-
eller rehabiliteringsåtgärder är nödvändiga.
Enligt utskottets mening är det viktigt att denna
fördjupade bedömning görs. Även om rätten till
ersättning är klarlagd kan det vara väsentligt att
utröna om eventuella rehabiliteringsåtgärder bör
sättas in. Den enskildes rättssäkerhet måste
säkerställas utan att handläggningen av ett ärende
onödigt fördröjs. Utskottet förutsätter att
regeringen vid behandlingen av kommande
propositioner belyser frågan om försäkringskassornas
handläggning av s.k. klara ärenden och avstyrker
motion Sf248.
Portalparagraf i AFL
Motionen
Ett tillkännagivande om en portalparagraf i AFL
begärs i motion Sf254 av Kenth Skårvik (fp).
Motionären anser att de övergripande målen och
syftet med en allmän försäkring på ett bättre
sätt måste markeras genom att i lagens inledning
föra in en paragraf med förslagsvis följande
lydelse. "Verksamheten skall bygga på människors
eget ansvar med respekt för deras
självbestämmande och integritet. Bedömningen av
rätt till ersättning och annat ekonomiskt stöd
från försäkringen skall präglas av objektivitet
och likformighet. Service och aktiva insatser
skall dessutom karakteriseras av helhetssyn,
kontinuitet, flexibilitet och närhet. Den
försäkrade skall garanteras likabehandling och
rättssäkerhet i prövning av enskilda fall."
Utskottets bedömning
Sjuk- och arbetsskadekommittén föreslog i sitt
slutbetänkande En allmän och aktiv försäkring vid
sjukdom och rehabilitering (SOU 1996:113) att en
portalparagraf om bl.a. syftet med
socialförsäkringen och dess administration skulle
införas i AFL. Portalparagrafen var i denna del
likalydande med den som föreslås i motionen.
För närvarande pågår en rad förändringar och
omstruktureringar inom socialförsäkringen, bl.a.
bereds förslag rörande arbetsskadeförsäkringen och
socialförsäkringens personkrets. En reformering av
förtidspensioneringen pågår också. Utskottet anser
att det i första hand får ankomma på regeringen att
vid utformandet av lagförslagen överväga behovet av
en portalparagraf. Utskottet avstyrker med det
anförda motion Sf254.
Sjuklönefrågor
Gällande ordning
Under de första fjorton dagarna av ett sjukfall har
arbetstagaren rätt till sjuklön från arbetsgivaren.
För den första dagen i sjuklöneperioden betalas
ingen ersättning (karensdag). För de återstående
dagarna behåller den anställde 80 % av lön och andra
anställningsförmåner. Antalet karensdagar är
begränsat till tio under en tolvmånadersperiod
(allmänt högriskskydd).
För en arbetstagare som lider av sjukdom som kan
antas medföra ett större antal sjukperioder med
sjuklön under en tolvmånadersperiod kan
försäkringskassan besluta om s.k. särskilt
högriskskydd. Arbetstagaren har då rätt till sjuklön
för första dagen i varje sjuklöneperiod och
arbetsgivaren får ersättning från sjukförsäkringen.
Fr.o.m. den 1 januari 1998 gäller ett utökat
särskilt högriskskydd. Högriskskyddet kan då också
omfatta den som har en sådan sjukdom som medför risk
för en eller flera längre sjukperioder under en
tolvmånadersperiod. Sjuklön utges i dessa fall dock
inte för karensdag. En arbetsgivare som har haft
kostnader för sjuklön för en arbetstagare som
omfattas av försäkringskassans beslut får ersättning
från sjukförsäkringen.
Företag med en viss högsta lönekostnad har
möjlighet att försäkra sig hos försäkringskassan mot
sjuklönekostnader avseende tid fr.o.m. den tredje
ersättningsdagen. Rätt att teckna en sådan
försäkring har arbetsgivare vars sammanlagda
lönekostnader under ett kalenderår - exklusive
sociala avgifter och särskild löneskatt - inte
beräknas överstiga 130 gånger basbeloppet.
Försäkringen ersätter försäkringstagarens kostnader
för sjuklön liksom kostnaderna för socialavgifter,
allmän löneavgift och särskild löneskatt. Avgiften
är för år 1999 1,4 % av lönesumman.
Motionerna
Tredje vice talman Rose-Marie Frebran m.fl. (kd, m,
c, fp) begär i motion Sf268 att regeringen skyndsamt
återkommer med förslag till högkostnadsskydd mot
sjuklönekostnader i enlighet med AGRA-utredningens
förslag. Enligt motionärerna skulle ett sådant
förslag minska risken för små företag och främja
nyanställningar.
I motion Sf269 av Ulf Kristersson m.fl. (m) begärs i
yrkande 3 ett tillkännagivande om att systemet för
återförsäkring för utgifter för sjuklöneperioden bör
konstrueras så att det inte blir olönsamt för
småföretagare att teckna en sådan försäkring.
Marie Engström m.fl. (v) begär i motion Sf225
(yrkandena 1 och 2) tillkännagivanden om att
sjuklöneperioden bidrar till att människor med
återkommande sjukperioder stängs ute från
arbetsmarknaden och att företag med högst 10
anställda därför skall undantas från kravet att
betala sjuklön.
I motion Sf243 av Ingemar Josefsson och Lena Sandlin
(s) begärs ett tillkännagivande om sjuklöneperioden.
Motionärerna anför att sjuklöneperioden inte har
drivit arbetsmiljöarbetet framåt utan lett till en
ökad utslagning. Motionärerna anser att det är
angeläget att se över på vilket sätt arbetsgivar-
inträdet påverkat anställningarna och det
förebyggande arbetsmiljöarbetet.
Utskottets bedömning
Lagen om sjuklön infördes 1992. Syftet med reglerna
var bl.a. att öka arbetsgivarens ansvar för de
anställdas arbetsmiljö och hälsa. Dessutom skapades
ett mer effektivt sätt att administrera den korta
sjukfrånvaron. Samtidigt med införandet av
sjuklöneperioden infördes också en försäkring mot
kostnader för sjuklön som är avsedd för företag med
få anställda.
I sjuklönelagen infördes regler om s.k. särskilt
högriskskydd som avser att ge skydd åt personer med
en medicinskt väl dokumenterad sjukdom som kan antas
ge upphov till frekventa sjukfall.
Till följd av förlängningen av sjuklöneperioden
från 14 till 28 dagar, den 1 januari 1997, uppkom
behov av ett förstärkt skydd för bl.a. personer med
återkommande längre sjukperioder.
Genom införandet av ett utökat särskilt
högriskskydd den 1 januari 1998 skapades ett skydd
för personer med sjukdomar som medför en uppenbar
risk för en eller flera längre sjukperioder. I
samband med behandlingen av förslaget om ett utökat
särskilt högriskskydd uttalade utskottet att med
denna utformning av högriskskyddet torde en
arbetsgivares eventuella tvekan att anställa en
person med en sådan sjukdom påtagligt minska (bet.
1996/97:SfU12).
I direktiven till den s.k. AGRA-utredningen i juni
1997 begärde regeringen även en översyn av
försäkringen mot kostnader för sjuklön i syfte att
lösa problemen med och förbättra försäkringen. Också
konsekvenserna av den förlängda sjuklöneperioden,
framför allt för de mindre företagen, skulle
bedömas.
AGRA-utredningens förslag i betänkande SOU 1997:142
innebär att den nuvarande sjuklöneförsäkringen
upphör och att ett högkostnadsskydd mot
sjuklönekostnader införs. Enligt utredningsförslaget
skall små företag inte bära större kostnader för
sjuklön än vad som svarar mot det riksvärde som
erhålls när samtliga arbetsgivares totala
sjuklönekostnader ställs i relation till deras
sammanlagda årslönesumma. Ett litet företag som
drabbas av höga kostnader skall kunna ansöka hos
försäkringskassan om ersättning för kostnader som
överstiger "riksandelen".
Sjuklöneperioden har sedan den 1 april 1998
återgått till 14 dagar men med bibehållande även av
det utökade särskilda högriskskyddet. Enligt
utskottets mening innebär detta ett bra skydd för
bl.a. personer med återkommande och längre
sjukperioder. Samtidigt begränsas arbetsgivarnas
sjuklönekostnader. Utskottet utgår emellertid från
att regeringen återkommer med förslag om behov anses
föreligga att förändra reglerna om sjuklön eller
försäkringen mot kostnader för sjuklön.
Med det anförda avstyrker utskottet motionerna
Sf225 yrkande 1 och 2, Sf243, Sf268 och Sf269
yrkande 3.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande utredningsbehov m.m.
att riksdagen godkänner regeringens förslag till riktlinjer
såvitt avser socialförsäkringens behov av
utredningar, medicinsk rehabilitering och
kvalitetskrav,
res. 1 (m) - motiv.
2. beträffande huvudmannaskap och
fördelning av medel
att riksdagen med avslag på motionerna 1998/99:Sf5 yrkande
2, 1998/99:Sf6, 1998/99:Sf8 samt 1998/99:Sf9
yrkandena 3 och 4 godkänner regeringens förslag
till riktlinjer såvitt avser ändrat
huvudmannaskap och fördelning av medel,
res. 2 (m) - delvis
res. 3 (kd, c, fp) - delvis
3. beträffande forskning
att riksdagen med avslag på motion 1998/99:Sf4 godkänner
regeringens förslag till riktlinjer såvitt avser
forskning,
res. 4 (m, kd, c, fp)
4. beträffande bemyndigande och
genomförande
att riksdagen med avslag på motionerna 1998/99:Sf5 yrkande 1
och 1998/99:Sf7 bemyndigar regeringen att vidta
de åtgärder som krävs för att genomföra
omstruktureringen och utvecklingen av
verksamheten vid RFV:s sjukhus,
res. 2 (m) - delvis
villk.
res. 3 (kd, c, fp) -
delvis villk.
5. beträffande folkpensioneringsfonden
att riksdagen godkänner att en del av behållningen i
folkpensioneringsfonden får, om så erfordras,
användas för att täcka kostnader i samband med
bildandet av försäkringsmedicinska center,
res. 2 (m) - delvis
villk.
res. 3 (kd, c, fp) -
delvis villk.
6. beträffande lagförslaget
att riksdagen antar regeringens förslag till
lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän
försäkring,
res. 2 (m) - delvis
villk.
res. 3 (kd, c, fp) -
delvis villk.
7. beträffande samverkan i
rehabiliteringsarbetet
att riksdagen avslår motion 1998/99:Sf9 yrkandena 1 och 2,
res. 5 (m, kd, c, fp)
8. beträffande rehabilitering ur ett
genderperspektiv
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:Sf227 yrkandena
1-3,
1998/99:Sf257, 1998/99:A808 yrkande 11
och
1998/99:So313 yrkande 7,
res. 6 (kd, c, fp)
res. 7 (v, mp)
9. beträffande kunskaper om fibromyalgi
att riksdagen avslår motion 1998/99:So313 yrkande 4,
att riksdagen avslår motion 1998/99:N326 yrkande 6,
res. 8 (m, kd, c)
11. beträffande företagare med
restarbetsförmåga
att riksdagen avslår motion 1998/99:Fi210 yrkande 39,
res. 9 (c)
12. beträffande hörande av
försäkringsläkare
att riksdagen avslår motion 1998/99:Sf248,
13. beträffande portalparagraf i AFL
att riksdagen avslår motion 1998/99:Sf254,
14. beträffande sjuklön
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:Sf225,
1998/99:Sf243, 1998/99:Sf268 och 1998/99:Sf269
yrkande 3.
res. 10 (m, kd, c, fp)
res. 11 (v, mp)
Stockholm den 4 maj 1999
På socialförsäkringsutskottets vägnar
Berit Andnor
I beslutet har deltagit: Berit Andnor (s), Bo
Könberg (fp), Margit Gennser (m), Maud Björnemalm
(s), Anita Jönsson (s), Ulla Hoffmann (v), Rose-
Marie Frebran (kd), Ulf Kristersson (m), Lennart
Klockare (s), Ronny Olander (s), Carlinge Wisberg
(v), Fanny Rizell (kd), Göran Lindblad (m), Kerstin-
Maria Stalin (mp), Birgitta Carlsson (c), Cecilia
Magnusson (m) och Göte Wahlström (s).
Reservationer
1. Utredningsbehov m.m. (mom. 1,
motiveringen)
Margit Gennser, Ulf Kristersson, Göran Lindblad och
Cecilia Magnusson (alla m) anser att utskottets
bedömning under avsnittet Verksamhetsinriktning bort
ha följande lydelse:
Utskottet föreslog redan under våren 1995 att
regeringen borde utreda frågan om den fortsatta
verksamhetsinriktningen för RFV:s sjukhus och
sjukhusens roll inom socialförsäkringssystemet.
I propositionen anges att utgångspunkten för
regeringens förslag främst är en strävan att
garantera de försäkrade försäkringsmedicinska
utredningar och arbetslivsinriktade
rehabiliteringsutredningar av hög och jämn kvalitet.
Utgångspunkten bör enligt regeringen även vara att
den allmänna hälso- och sjukvården ansvarar för
medicinsk vård, behandling och rehabilitering samt
de medicinska utlåtanden som behövs för att
socialförsäkringssystemet skall fungera på avsett
sätt.
Utskottet delar denna uppfattning men vill, i
likhet med vad som framgår av motion Sf9, framhålla
att en verksamhet som bedrivs i privat regi bättre
skulle tillgodose önskemålen att garantera de
försäkrade försäkringsmässiga utredningar och den
kombination av medicinska och arbetslivsinriktade
utredningar och åtgärder som erfordras. Även om den
allmänna hälso- och sjukvården har en dominerande
roll när det gäller ansvaret för medicinsk vård,
behandling och rehabilitering samt medicinska
utredningar erfordras kompletterande vård- och
utredningsresurser, ofta med specialinriktning, för
att socialförsäkringssystemet skall fungera
effektivt.
Den nuvarande medicinska rehabiliteringen vid RFV:s
sjukhus ges i huvudsak till speciella grupper av
patienter, t.ex. överviktiga och vid
hjärtrehabilitering. Vårdresurserna på dessa områden
är för närvarande dåligt utbyggda och det är därför
viktigt att bibehålla den kunskap, erfarenhet och
kapacitet som RFV:s sjukhus utvecklat under de
senaste åren.
Mot bakgrund av vad utskottet anfört tillstyrks
förslaget om den framtida verksamheten.
2. Huvudmannaskap och fördelning av medel
(mom. 2 och 4-6)
Margit Gennser, Ulf Kristersson, Göran Lindblad och
Cecilia Magnusson (alla m) anser
dels att utskottets bedömning under avsnitten
Huvudmannaskap, Genomförande och ekonomiska
konsekvenser samt Lagförslaget bort ha följande
lydelse:
I samband med remissbehandlingen av den s.k. NYTRA-
utredningens förslag förordade Riksrevisionsverket
att försäkringskassan skulle köpa
rehabiliteringskompetens av den offentliga eller
privata vården för att på så sätt om möjligt minska
kostnaderna och uppnå ett bättre resultat.
Utskottet, som delar denna uppfattning, anser att
RFV:s sjukhus bör bli föremål för utförsäljning och
därmed ges möjlighet att konkurrera om bl.a.
rehabiliteringsinsatser. Det finns mycket goda
erfarenheter från olika landsting när det gäller
privatisering av sjukhus. Enligt utskottets mening
bör staten dra nytta av dessa erfarenheter.
Utskottet anser att propositionen i denna del bör
avslås samt att regeringen bör återkomma till
riksdagen med förslag till huvudmannaskapsförändring
i enlighet med vad utskottet sålunda anfört.
Till följd härav bör regeringens bemyndigande att
vidta åtgärder för bl.a. omstruktureringen av
verksamheten vid RFV:s sjukhus endast avse de
åtgärder som krävs för att genomföra den förändrade
verksamhetsinriktningen.
Det blir då inte heller aktuellt att använda medel
ur folkpensioneringsfonden för att genomföra en
ändring av huvudmannaskapet.
dels att utskottets hemställan under 2 och 4-6 bort
ha följande lydelse:
2. beträffande huvudmannaskap och fördelning
av medel
att riksdagen med bifall till motion 1998/99:Sf9 yrkandena 3
och 4 samt med anledning av motionerna
1998/99:Sf6 yrkande 1 och 1998/99:Sf8 och med
avslag på motionerna 1998/99:Sf5 yrkande 2 och
1998/99:Sf6 yrkande 2
dels avslår propositionens förslag såvitt avser
godkännande av riktlinjer för ett ändrat
huvudmannaskap och fördelning av medel,
dels som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,
Under förutsättning av bifall till reservation
2 mom. 2
4. beträffande bemyndigande och genomförande
att riksdagen
dels avslår motionerna 1998/99:Sf5 yrkande 1 och
1998/99:Sf7,
dels med anledning av propositionen bemyndigar
regeringen att vidta de åtgärder som krävs för
att genomföra den förändrade
verksamhetsinriktningen vid RFV:s sjukhus,
Under förutsättning av bifall till reservation
2 mom. 2
5. beträffande folkpensioneringsfonden
att riksdagen avslår propositionen såvitt avser förslaget om
att en del av behållningen i
folkpensioneringsfonden får, om så erfordras,
användas för att täcka kostnader i samband med
bildandet av försäkringsmedicinska center,
Under förutsättning av bifall till reservation
2 mom. 2
6. beträffande lagförslaget
att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring i
lagen (1962:381) om allmän försäkring,
3. Huvudmannaskap och fördelning av medel
(mom. 2 och 4-6)
Bo Könberg (fp), Rose-Marie Frebran (kd), Fanny
Rizell (kd) och Birgitta Carlsson (c) anser
dels att utskottets bedömning under avsnitten
Huvudmannaskap, Genomförande och ekonomiska
konsekvenser samt Lagförslaget bort ha följande
lydelse:
I propositionen föreslår regeringen att
verksamhetsansvaret för de försäkringsmedicinska
utredningarna och arbetslivsinriktade
rehabiliteringsutredningarna vid RFV:s sjukhus förs
över till en av de allmänna försäkringskass-orna och
att verksamheten där skall drivas som en egen
resultatenhet samt att de bolag som för närvarande
driver sjukhusen avvecklas.
Den s.k. NYTRA-utredningen föreslog att
verksamheten vid RFV:s sjukhus i Nynäshamn och
Tranås skulle överföras till ett av staten helägt
aktiebolag under Socialdepartementet med
ledningsfunktionerna lokaliserade till Tranås. Flera
remissinstanser uttryckte sitt stöd för utredningens
förslag.
Enligt utskottets mening är en förändring i
huvudmannaskapet nödvändig. Utskottet anser
emellertid, bl.a. mot bakgrund av att regeringens
förslag inte är remissbehandlat, att det är bättre
att fortsätta nuvarande huvudmannaskap tills vidare.
Förslaget om att föra över huvudmannaskapet till en
av de allmänna försäkringskassorna kan inte heller
anses vara tillräckligt utrett. Den redan föreslagna
strukturförändringen är så pass omfattande att fler
förändringar av verksamheten inte bör göras för
närvarande. Utskottet anser därför att
huvudmannaskapet bör bestämmas vid ett senare
tillfälle. Detta bör föregås av en ny remissomgång.
Mot bakgrund av det anförda anser utskottet att
propositionen bör avslås såvitt avser förslaget om
ändrat huvudmannaskap.
Till följd härav bör regeringens bemyndigande att
vidta åtgärder för bl.a. omstruktureringen av
verksamheten vid RFV:s sjukhus endast avse de
åtgärder som krävs för att genomföra den förändrade
verksamhetsinriktningen vid RFV:s sjukhus.
Det blir då inte heller aktuellt att använda medel
ur folkpensioneringsfonden för att genomföra en
ändring av huvudmannaskapet.
dels att utskottets hemställan under 2 och 4-6 bort
ha följande lydelse:
2. beträffande huvudmannaskap och fördelning
av medel
att riksdagen med bifall till motionerna 1998/99:Sf6 yrkande 1
och 1998/99:Sf8 samt med anledning av motionerna
1998/99:Sf6 yrkande 2 och 1998/99:Sf9 yrkandena
3 och 4 och med avslag på motion 1998/99:Sf5
yrkande 2
dels avslår propositionens förslag såvitt avser
godkännande av riktlinjer för ett ändrat
huvudmannaskap och fördelning av medel,
dels som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,
Under förutsättning av bifall till reservation
3 mom. 2
4. beträffande bemyndigande och genomförande
att riksdagen
dels avslår motionerna 1998/99:Sf5 yrkande 1 och
1998/99:Sf7,
dels med anledning av propositionen bemyndigar
regeringen att vidta de åtgärder som krävs för
att genomföra den förändrade
verksamhetsinriktningen vid RFV:s sjukhus,
Under förutsättning av bifall till reservation
3 mom. 2
5. beträffande folkpensioneringsfonden
att riksdagen avslår propositionen såvitt avser förslaget om
att en del av behållningen i
folkpensioneringsfonden får, om så erfordras,
användas för att täcka kostnader i samband med
bildandet av försäkringsmedicinska center,
Under förutsättning av bifall till reservation
3 mom. 2
6. beträffande lagförslaget
att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring i
lagen (1962:381) om allmän försäkring,
4. Forskning (mom. 3)
Bo Könberg (fp), Margit Gennser (m), Rose-Marie
Frebran (kd), Ulf Kristersson (m), Fanny Rizell
(kd), Göran Lindblad (m), Birgitta Carlsson (c) och
Cecilia Magnusson (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som i
avsnittet Forskning börjar med "Utskottet har" och
slutar med "motion Sf4" bort ha följande lydelse:
I propositionen föreslås att forskning och
utveckling inom det försäkringsmedicinska området
bör ges förutsättningar för en fortsatt verksamhet.
Ett program för framtida satsningar bör utarbetas
och anslag sökas från bl.a. olika
forskningsfinansieringsinstitut samt
Riksförsäkringsverkets anslag för att stödja
forskning.
Utskottet är positivt till förslaget om att ett
program för framtida forskning bör utarbetas.
Regeringens förslag är dock enligt utskottets mening
inte tillräckligt långtgående. För att garantera
forskning och utveckling inom det
försäkringsmedicinska området behövs, utöver
utvecklingen av ett forskningsprogram en basresurs
för forskning, i enlighet med NYTRA-utredningens
förslag. Finansieringen bör kunna ske genom
användande av medel från folkpensioneringsfonden.
Vad utskottet sålunda anfört bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha
följande lydelse:
3. beträffande forskning
att riksdagen med bifall till motion 1998/99:Sf4 och med
anledning av propositionens förslag såvitt avser
riktlinjer för forskning som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
5. Samverkan i rehabiliteringsarbetet
(mom. 7)
Bo Könberg (fp), Margit Gennser (m), Rose-Marie
Frebran (kd), Ulf Kristersson (m), Fanny Rizell
(kd), Göran Lindblad (m), Birgitta Carlsson (c) och
Cecilia Magnusson (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som i
avsnittet Samverkan i rehabiliteringsarbetet börjar
med "Utskottet har" och slutar med "yrkande 2" bort
ha följande lydelse:
Resultaten av FINSAM-försöken har varit positiva.
Resurserna har använts maximalt och utvärderingar
visar att det inte skett en omfördelning mellan
olika trygghetssystem. Enligt utskottets mening bör
därför försäkringskassan, kommunerna, landstingen
och arbetsförmedlingen ges möjlighet att fortsätta
arbeta enligt mönster från FINSAM-projekten. Detta
innebär bl.a. att försäkringskassan skall kunna köpa
tjänster såväl för medicinsk som för
arbetslivsinriktad rehabilitering och såväl från
offentlig som privat verksamhet.
Utskottet anser att en alternativ lösning skulle
kunna vara att försäkringskassorna ges ett samlat
finansiellt ansvar för rehabiliteringen. Ett sådant
samlat huvudmannaskaps för- och nackdelar bör enligt
utskottets mening utredas. Regeringen bör återkomma
till riksdagen med förslag till
rehabiliteringspolicy.
Utskottet vill i detta sammanhang också understryka
företagshälsovårdens roll i det finansiella
samarbetet.
Det anförda bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 7 bort ha
följande lydelse:
7. beträffande samverkan i
rehabiliteringsarbetet
att riksdagen med bifall till motion 1998/99:Sf9 yrkandena 1
och 2 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,
6. Rehabilitering ur ett genderperspektiv
(mom. 8)
Bo Könberg (fp), Rose-Marie Frebran (kd), Fanny
Rizell (kd) och Birgitta Carlsson (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som i
avsnittet Rehabilitering i ett genderperspektiv
börjar med "Utskottet har" och slutar med "yrkande
7" bort ha följande lydelse:
Forskningen kring kvinnor och rehabilitering har
visat att långtidssjukskrivna kvinnor får
rehabilitering till lägre kostnader än vad män får
och att kvinnor får ordinarie åtgärder, medan män i
större utsträckning får speciella insatser. Insatser
och åtgärder sätts dessutom in tidigare på män än på
kvinnor. Enligt utskottets mening är detta inte
acceptabelt. En självklar utgångspunkt är att
kvinnor får samma möjligheter och hjälp till
rehabilitering för att kunna komma tillbaka till
arbetslivet som männen och att insatserna fördelas
jämställt och utifrån behov av rehabilitering.
Det anförda bör riksdagen ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 8 bort ha
följande lydelse:
8. beträffande rehabilitering ur ett
genderperspektiv
att riksdagen med bifall till motion 1998/99:A808 yrkande 11
och med anledning av motionerna 1998/99:Sf227
yrkandena 1-3, 1998/99: Sf257 samt 1998/99:So313
yrkande 7 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,
7. Rehabilitering ur ett genderperspektiv
(mom. 8)
Ulla Hoffmann (v), Carlinge Wisberg (v) och Kerstin-
Maria Stalin (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som i
avsnittet Rehabilitering i ett genderperspektiv
börjar med "Utskottet har" och slutar med "yrkande
7" bort ha följande lydelse:
Kvinnor är betydligt mer långtidssjukskrivna än
män. Riksförsäkringsverket har dessutom nyligen
redovisat att antalet långvariga sjukfall ökar samt
att denna ökning är större när det gäller kvinnor än
när det gäller män.
En studie vid Arbetslivsinstitutet visar att 33 %
av 3 825 intervjuade personer uppgivit att de ett
flertal gånger det senaste året har gått till
arbetet trots att de varit sjuka. Undersökningen
visar också att fler kvinnor än män, och fler
lågavlönade än högavlönade, går till arbetet fastän
de är sjuka.
Enligt utskottets mening är dessa siffror
alarmerande ur såväl folkhälso- och
jämställdhetsperspektiv som ur ett
samhällsekonomiskt perspektiv. Orsakerna till den
negativa utvecklingen är bl.a. kraftiga
nedskärningar i, och försämrade arbetsvillkor inom,
den offentliga sektorn. Arbetet inom vården, skolan
och omsorgen skiljer sig från många andra arbeten,
bl.a. därför att den som vet att en medmänniska blir
hårt drabbad när man är frånvarande - att ingen
vikarie kommer i ens ställe - i det längsta undviker
att sjukskriva sig.
Utskottet anser att en analys av skillnaden mellan
könen i långtidssjukskrivningar bör ges högsta
prioritet. I analysen bör man särskilt uppmärksamma
karensdagen och nedskärningarna inom den offentliga
sektorn.
Utskottet är av den uppfattningen att det krävs
omfattande informationsinsatser om vikten av att
inte arbeta när man är sjuk. Socialstyrelsen bör ges
detta uppdrag och informationen bör vara utformad så
att den i första hand når kvinnor i vård, omsorg och
skola.
Vad utskottet sålunda anfört bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 8 bort ha
följande lydelse:
8. beträffande rehabilitering ur ett
genderperspektiv
att riksdagen med bifall till motion 1998/99:Sf227 yrkandena 1
och 2 samt med anledning av motionerna
1998/99:Sf227 yrkande 3, 1998/99:Sf257,
1998/99:A808 yrkande 11 och 1998/99:So313
yrkande 7 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,
dels att den del av utskottets yttrande som i
avsnittet Arbetsgivarens rehabiliteringsansvar
börjar med "Genom den" och slutar med "yrkande 6"
bort ha följande lydelse:
Arbetsgivarna har givits ett långtgående åtgärds-
och kostnadsansvar för rehabilitering av anställda.
En arbetsgivare har större förutsättningar än
försäkringskassan att upptäcka tecken på ohälsa hos
de anställda och kan också enklare se vilka
förändringar som kan genomföras på arbetsplatsen för
att underlätta den anställdes situation.
Utskottet kan emellertid konstatera att kompetensen
i rehabiliteringsfrågor, som i hög grad dessutom är
en resursfråga, är mycket ojämn bland arbetsgivarna.
Det är framför allt de mindre företagen som har
svårt att inom företaget upprätthålla underlag för
särskilda tjänster som handhar dessa frågor. Enligt
utskottets mening bör därför de mindre företagens
begränsade möjligheter att hålla sig med särskild
kompetens i rehabiliteringsfrågor uppmärksammas.
Utskottet anser dessutom att
rehabiliteringsansvaret bör definieras på ett sådant
sätt att det upplevs som rättvist och skapar
incitament, snarare än ger ett godtyckligt utfall.
Vad utskottet anfört bör riksdagen som sin mening
ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 10 bort ha
följande lydelse:
att riksdagen med bifall till motion 1998/99:N326 yrkande 6
som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
9. Företagare med restarbetsförmåga
(mom. 11)
Birgitta Carlsson (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som i
avsnittet Företagare med restarbetsförmåga börjar
med "I samband" och slutar med "yrkande 39" bort ha
följande lydelse:
Utskottet anser att företagare med
restarbetsförmåga så långt som möjligt bör
jämställas med arbetstagare vid prövning av
arbetsförmåga och rehabiliteringsbehov. I
utredningen Företagare med restarbetsförmåga (SOU
1998:34) föreslås en ändring inom socialförsäkringen
vad gäller arbetsförmågebedömningen för företagare.
Utredningen föreslår att företagares arbetsförmåga
skall prövas, inte enbart mot nuvarande
arbetsuppgifter utan även mot möjligheten att
erhålla andra uppgifter i den egna
näringsverksamheten innan bedömning görs mot annat
på arbetsmarknaden normalt förekommande arbete. Om
utredningens förslag genomförs blir resultatet att
företagare och arbetstagare likställs fullt ut vid
prövning av rätt till sjukpenning och
förtidspension. Enligt utskottets mening bör
regeringen återkomma med förslag till lagändringar i
enlighet med utredningens förslag. Det anförda bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 11 bort ha
följande lydelse:
11. beträffande företagare med
restarbetsförmåga
att riksdagen med bifall till motion 1998/99:Fi210 yrkande 39
som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
10. Sjuklön (mom. 14)
Bo Könberg (fp), Margit Gennser (m), Rose-Marie
Frebran (kd), Ulf Kristersson (m), Fanny Rizell
(kd), Göran Lindblad (m), Birgitta Carlsson (c) och
Cecilia Magnusson (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som i
avsnittet Sjuklönefrågor börjar med "Lagen om" och
slutar med "yrkande 3" bort ha följande lydelse:
I den s.k. AGRA-utredningens betänkande (SOU
1997:142) föreslås att den nuvarande försäkringen
mot sjuklönekostnader upphör och att ett
högkostnadsskydd införs. Tanken bakom förslaget är
att små företag inte skall behöva bära större
kostnader för sjuklön än vad som motsvarar
riksgenomsnittet för samtliga företag. Ett litet
företag som drabbats av höga sjuklönekostnader skall
hos försäkringskassan kunna ansöka om ersättning för
den del av kostnaden som överstiger
riksgenomsnittet. Genom ansökan ges
försäkringskassan information om att sjukfrånvaron
på företaget överstiger riksgenomsnittet, och
försäkringskassan får på det sättet även i övrigt
möjlighet att lämna stöd till företaget. Enligt
utskottets mening medför ett högkostnadsskydd med
denna utformning en minskad risk för små företag och
främjar därigenom nyanställningar.
Enligt utskottets mening bör regeringen återkomma
med förslag till lag-ändringar i enlighet med
utredningens förslag. Det anförda bör riksdagen som
sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 14 bort ha
följande lydelse:
14. beträffande sjuklön
att riksdagen med bifall till motion 1998/99:Sf268 samt med
anledning av motion 1998/99:Sf269 yrkande 3 och
med avslag på motionerna 1998/99:Sf225 samt
1998/99:Sf243 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,
11. Sjuklön (mom. 14)
Ulla Hoffmann (v), Carlinge Wisberg (v) och Kerstin-
Maria Stalin (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som i
avsnittet Sjuklönefrågor börjar med "Lagen om" och
slutar med "yrkande 3" bort ha följande lydelse:
Utskottet delar bedömningen i motion Sf225 att
trots möjlighet till försäkring för företagen och
det särskilda högriskskyddet medför sjuklöneperioden
att människor med återkommande sjukperioder stängs
ute från arbetsmarknaden.
Utskottet anser att de återkommande förändringarna
av sjuklöneperioden inneburit påfrestningar för
såväl försäkringskassor som för arbetsgivare och
löntagare. Sjuklöneperioden som sådan har också en
hämmande inverkan vad gäller vissa gruppers
möjlighet att få arbete och mindre företags vilja
att nyanställa. Det är därför i första hand
nödvändigt med insatser som riktar sig till de
mindre företagen. Utskottet anser att regeringen bör
återkomma med förslag om att företag med högst tio
anställda undantas från kravet att betala sjuklön.
Vad utskottet anfört bör riksdagen som sin mening
ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 14 bort ha
följande lydelse:
14. beträffande sjuklön
att riksdagen med bifall till motion 1998/99:Sf225 samt med
avslag på motionerna 1998/99:Sf243,
1998/99:Sf268 och 1998/99:Sf269 yrkande 3 som
sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.
I propositionen framlagt lagförslag
Innehållsförteckning