Utskottet behandlar i detta betänkande motioner
väckta under allmänna motionstiden 1998 om det nya
pensionssystemet, proposition 1998/99:98 Vissa
premiepensionsfrågor jämte en motion väckt med
anledning av propositionen samt de delar av
proposition 1998/99:73 Vissa socialförsäkringsfrågor
som har samband med pensionsreformen.
I de allmänna motionerna tas vissa frågor om det
nya pensionssystemet upp. Det gäller
pensionsförmånerna för personer födda mellan 1954
och 1960, kompensation för folkpensionsdelen för
inkomster under ett basbelopp, kvinnors
pensionsförmåner samt pensionsrätt vid studier. I
motionerna tas också olika frågor om
pensionssystemets finansiering och finansiella
stabilitet upp.
I proposition 1998/99:98 läggs fram förslag till
vissa ändringar i lagstiftningen om
premiepensionssystemet. Den första överföringen av
premiepensionsmedel till fondförvaltare förskjuts
ett år och föreslås ske före utgången av år 2000.
Vidare föreslås andra ändringar i reglerna för
premiepensionen som i huvudsak syftar till att
förenkla det datasystem för den nya pensionen som
Premiepensionsmyndigheten bygger upp. Avsikten med
ändringarna är att underlätta igångsättandet av
myndighetens verksamhet.
Lagändringarna föreslås huvudsakligen träda i kraft
den 1 juli 1999 eller den 1 januari 2000.
I proposition 1998/99:73, i här behandlad del,
läggs fram förslag om förtydliganden och rättelser i
vissa lagrum. Dessutom föreslås att särskild
kontrolluppgift skall lämnas för inkomster som är
pensionsgrundande i annat land. Dessa lagändringar
föreslås träda i kraft den 1 juli 1999.
Utskottet har inhämtat yttrande av Lagrådet över
dels lagförslagen i proposition 1998/99:98, dels ett
av de behandlade lagförslagen i proposition
1998/99:93. Utskottet tillstyrker propositionerna
med någon ändring av mer redaktionell karaktär.
Förslaget om särskild kontrolluppgift bör däremot
inte antas. Utskottet anger att regeringen får
återkomma med förslag i denna del med belysning av
sekretessbestämmelsernas tillämplighet. Samtliga
motioner avstyrks.
Till betänkandet har fogats 14 reservationer (v och
mp).
Propositionerna
Proposition 1998/99:98
I proposition 1998/99:98 Vissa premiepensionsfrågor
har regeringen (Finansdepartementet) föreslagit
riksdagen att anta de i propositionen framlagda
förslagen till
1. lag om ändring i lagen (1998:674) om
inkomstgrundad ålderspension,
2. lag om ändring i lagen (1998:1497) om ändring i
lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension,
3. lag om ändring i lagen (1998:675) om införande
av lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension,
4. lag om ändring i lagen (1998:710) med vissa
bestämmelser om Premiepensionsmyndigheten.
Proposition 1998/99:73
I proposition 1998/99:73 Vissa
socialförsäkringsfrågor har regeringen
(Socialdepartementet) föreslagit riksdagen att anta
de i propositionen framlagda förslagen till
2. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän
försäkring,
3. lag om ändring i lagen (1981:691) om
socialavgifter,
4. lag om ändring i lagen (1998:674) om
inkomstgrundad ålderspension,
5. lag om ändring i lagen (1998:675) om införande
av lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension.
Propositionen i övrigt behandlas i utskottets
betänkande 1998/99:SfU10.
Proposition 1998/99:93
I proposition 1998/99:93 Kostnadsinformation till
fondsparare i det individuella pensionssparandet,
m.m. har regeringen (Finansdepartementet) föreslagit
riksdagen att anta det i propositionen framlagda
förslaget till
3. lag om ändring i lagen (1998:1497) om ändring i
lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension.
Propositionen i övrigt behandlas i finansutskottets
betänkande 1998/99:
FiU21.
Lagförslagen återfinns som bilaga 1-3 till detta
betänkande.
Motionerna
Motion väckt med anledning av proposition 1998/99:98
1998/99:Sf15 av Ulla Hoffmann m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om tvångssparande i
premiereservfonder,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om en översyn av
Premiepensionsmyndighetens kompetens,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om en årlig rapport
från Premiepensionsmyndigheten till riksdagens
ledamöter,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att spararna skall
hållas ekonomiskt skadeslösa för fel begångna av
Premiepensionsmyndigheten,
5. att riksdagen hos regeringen begär en reservplan
över hur pensionsspararna skall kompenseras för
utebliven avkastning på sparmedel,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att fondförvaltarna
bör ha i storleksordningen 15-20 fonder för spararna
att placera sina sparmedel i,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att ideella och
humanitära fonder inte skall uteslutas som objekt
vid placering av sparmedel,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anfört om kontroll av
fondförvaltarnas avgifter,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om riksdagens möjlighet
att kontrollera Premiepensionsmyndighetens avgifter
för sin verksamhet,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om en kostnadsfri
rådgivning för att motverka en konsultmarknad på
detta område.
Motioner väckta under allmänna motionstiden 1998
1998/99:Sf217 av Jan Backman (m) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ATP-pensionernas
utveckling.
1998/99:Sf220 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till
en kartläggning av konsekvenserna av det nya
pensionssystemet för de s.k. femtiotalisterna enligt
vad i motionen anförts,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till
hur de kvinnor och män som har 0 år skall
kompenseras med det basbelopp folkpensionen utgör,
3. att riksdagen hos regeringen begär att förslaget
om avtrappning av änkepensionens ATP-del mot
garantipensionen prövas mot artikel 119 i
Romfördraget,
4. att riksdagen hos regeringen begär förslag till
en jämställdhetsanalys av det nya pensionssystemet
enligt vad riksdagen beslutade 1998,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om förhållandet mellan
skattehöjningar, sänkta pensionsnivåer och en
buffertfond.
1998/99:Sf224 av Marie Engström m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om den allmänna
pensionsavgiftens effekter,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om alternativa
finansieringar till allmän pensionsavgift.
1998/99:Sf237 av Karin Wegestål (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om pensionsrätt vid studier.
Utskottet
Allmänt om det nya pensionssystemet
I juni 1998 beslutade riksdagen om reformerade
regler för inkomstgrundad ålderspension och ett nytt
grundtrygghetssystem, garantipension (prop.
1997/98:151-152, bet. 1997/98:SfU13 och SfU14, rskr.
1997/98:315 och 320). Riktlinjer för det nya
pensionssystemet hade antagits av riksdagen fyra år
tidigare (prop. 1993/94:250, bet. 1993/94:SfU24,
rskr. 1993/94:439). Reformen bygger på en
överenskommelse som träffats mellan fem av
riksdagens partier (s, m, kd, c och fp). Den s.k.
Genomförandegruppen, med företrädare för dessa fem
partier, har haft i uppdrag att medverka i det
fortsatta beredningsarbetet och att vårda
överenskommelsen. Till Genomförandegruppen har
knutits experter från Riksförsäkringsverket (RFV)
och företrädare för pensionärsorganisationerna.
Genom reformen skapas ett ålderspensionssystem som
är mer följsamt mot den samhällsekonomiska och
demografiska utvecklingen. Grunden för den enskildes
pensionsskydd är även i framtiden ett obligatoriskt
offentligt sy-stem. Det reformerade
ålderspensionssystemet omfattar såväl ett
standardskydd enligt inkomstbortfallsprincipen som
ett grundskydd för dem som haft inga eller låga
förvärvsinkomster. Grundskyddet finansieras med
allmänna skattemedel medan den inkomstgrundade
pensionen är avgiftsfinansierad. Huvuddelen av det
inkomstgrundade pensionssystemet är uppbyggt som ett
avgiftsbaserat fördelningssystem medan en mindre del
utformas som ett renodlat premiepensionssystem.
Inkomstgrundad pension
Beräkningen av inkomstgrundad ålderspension bygger
på den s.k. livsinkomstprincipen, som innebär att i
princip alla pensionsgrundande inkomster under livet
har betydelse för pensionsnivån och väger lika tungt
oberoende av när under livet de tjänas in.
Tillgodoräknad pensionsrätt och avgiften till
ålderspension utgör 18,5 % av den pensionsgrundande
inkomsten och andra s.k. pensionsgrundande belopp
som skall läggas till grund för pensionsrätt. Vid
beräkning av pensionsgrundande inkomst, som högst
kan uppgå till 7,5 förhöjda prisbasbelopp, skall
avdrag ske för den allmänna pensionsavgiften. Av
pensionsrätten utgör 16 procentenheter pensionsrätt
för inkomstpension och 2,5 procentenheter
pensionsrätt för premiepension.
Någon övre åldersgräns för intjänande av
pensionsrätt finns inte.
Pensionsrätt tillgodoräknas årligen den enskilde
baserad på summan av pensionsgrundande
förvärvsinkomster och sociala ersättningar vid
sjukdom, arbetslöshet, föräldraledighet m.m.
Därutöver är vissa fiktiva inkomster
pensionsgrundande, s.k. pensionsgrundande belopp.
Det gäller i vissa fall för föräldrar med små barn
och för plikttjänstgöring. Pensionsrätt för studier
med studiemedel skall kunna tillgodoräknas fr.o.m.
år 1995. Frågan om den närmare utformningen av
pensionsrätten för studier skall behandlas i samband
med beredningen av reformeringen av
studiestödssystemet.
De ackumulerade pensionsrätterna,
pensionsbehållningen, skall räknas upp med ett index
som följer den allmänna inkomstutvecklingen. Även
intjänandetaket skall räknas upp årligen i takt med
den allmänna inkomstutvecklingen.
Inkomstgrundad pension kan tas ut fr.o.m. 61 års
ålder.
Den årliga ålderspensionen inom
fördelningssystemet, inkomstpensionen, beräknas
genom att summan av de uppräknade pensionsrätterna
divideras med ett delningstal. Detta bestäms med
hänsyn till bl.a. den genomsnittliga förväntade
livslängden vid tidpunkten för pensionsuttaget och
tillväxtnormen 1,6. Genom att beräkna
begynnelsepensionen med hänsyn till en tillväxtnorm
blir begynnelsepensionen relativt sett högre medan
det utgående pensionsbeloppet inte ökar lika
kraftigt år från år. Att den fortsatta pensionen
följsamhetsindexeras innebär att ålderspensionen
räknas upp fullt ut med prisutvecklingen. Om den
faktiska realtillväxten avviker från normen 1,6 görs
vid indexeringen dessutom ett avdrag eller ett
påslag med vad som motsvarar avvikelsen.
Premiepension
Av den totala pensionsavgiften på 18,5 % sätts 2,5
procentenheter av till ett premiepensionssystem.
Avsättningar till premiepensionssystemet har skett
sedan 1995, men t.o.m. 1998 gjordes avsättningarna
med 2 % av underlaget. I premiepensionssy-stemet
skall inbetalda medel individuellt fonderas och
tillgodohavandet redovisas på individuella
premiepensionskonton.
I premiepensionssystemet skall en make till den
andra maken kunna föra över sin pensionsrätt som
tjänats in i premiepensionssystemet. Överföringen
skall vara frivillig, ske fortlöpande år från år och
omfatta hela den pensionsrätt för premiepension som
tjänats in för året. Överföringen skall inte påverka
rätt till garantipension.
Försäkringsfunktionen handhas av en statlig
myndighet, Premiepensionsmyndigheten (PPM).
Premiepensionsmedlen får placeras i
värdepappersfonder och utländska fondföretag som
uppfyller vissa villkor. Sådana värdepappersfonder
skall också kunna förvaltas av ett statligt
fondbolag. Om den enskilde inte gör något aktivt val
av förvaltning placeras medlen i en särskild fond,
Premiesparfonden, som förvaltas av sjunde
fondstyrelsen inom Allmänna pensionsfonden (AP-
fonden).
Vid pensioneringen skall pensionsbeloppet från
premiepensionssystemet bestämmas på
försäkringsmässiga grunder utifrån behållningen på
den enskildes premiepensionskonto. Beloppet kan
variera från månad till månad beroende på
fondandelarnas värde. Vid pensioneringen kan
alternativt tecknas en livränteförsäkring.
Inom premiepensionssystemet skall efterlevandeskydd
kunna tecknas.
Övergångsbestämmelser för inkomstgrundad pension
Det nya inkomstgrundade pensionssystemet omfattar
fullt ut personer födda 1954 eller senare. Personer
födda åren 1938-1953, den s.k. mellangenerationen,
omfattas av de reformerade intjänandereglerna enligt
en s.k. tjugondelsinfasning. Det innebär att de får
ett i förhållande till födelseåret ökat antal
tjugondelar av pensionen från det nya systemet och
resterande antal tjugondelar från ATP-systemet.
Pensionsrätt tillgodoräknas även för tid före 1999.
För mellangenerationen betalas enligt en
garantiregel ett tillägg till pensionen så att
inkomstgrundad ålderspension lägst motsvarar den
tilläggspension i form av ålderspension inklusive
folkpensionstillägg som har tjänats in t.o.m. år
1994.
För personer födda 1937 eller tidigare gäller i
princip äldre bestämmelser.
Garantipension
Den inkomstgrundade pensionen kompletteras med ett
grundskydd i form av en garantipension för den som
haft inga eller låga inkomster under förvärvslivet.
Grundskyddet finansieras med allmänna skattemedel.
Garantipensionen skall följa den allmänna
prisutvecklingen och vara skattepliktig. Det
särskilda grundavdraget vid beskattningen slopas.
För rätt till oavkortad garantipension krävs 40 års
bosättning i Sverige mellan 16 och 65 års ålder.
Försäkringstid mellan 16 och 24 års ålder räknas
dock i princip endast om pensionsgrundande inkomst
har tillgodoräknats med minst ett inkomstbasbelopp
per år.
För den som inte har rätt till någon inkomstgrundad
pension alls utges garantipensionen som ett fast
belopp. För övriga pensionsberättigade skall
garantipensionen utgöra en viss utfyllnad till den
inkomstgrundade pension som de har tjänat in.
Garantipensionen avräknas mot den inkomstgrundade
ålderspensionen och övergångsvis utgiven änkepension
från ATP och viss utländsk pension, däremot inte mot
tjänstepension.
Garantipensionen för en ensamstående pensionär
beräknas med utgångspunkt i en basnivå om 2,13
prisbasbelopp (motsvarar enligt 1999 års basbelopp
ca 77 500 kr). Denna basnivå trappas av med ett
belopp som motsvarar 100 % av den inkomstgrundade
ålderspensionen till den del denna inte överstiger
1,26 prisbasbelopp (ca 45 800 kr). För
inkomstgrundad pension därutöver görs en avtrappning
med ett belopp motsvarande 48 %. Garantipensionen är
helt bortreducerad vid en inkomstgrundad pension på
ca 111 800 kr (vid 1999 års basbelopp).
För en gift pensionär är basnivån 1,90
prisbasbelopp (ca 69 100 kr). En avtrappning från
basnivån görs med ett belopp som motsvarar 100 % av
den inkomstgrundade ålderspensionen upp till 1,14
prisbasbelopp (ca 41 500 kr) och med ett belopp som
motsvarar 48 % av den inkomstgrundade pensionen till
den del denna överstiger 1,14 prisbasbelopp.
Garantipensionen är helt bortreducerad vid en
inkomstgrundad pension på ca 99 000 kr (vid 1999 års
basbelopp).
Garantipension skall kunna erhållas fr.o.m. 65 års
ålder.
Övergångsbestämmelser för garantipension
Det nya garantipensionssystemet skall omfatta
personer födda 1938 eller senare. För personer födda
1937 eller tidigare skall nuvarande
grundtrygghetssystem ersättas av en övergångsvis
garantipension. Beredning av förslag om en sådan
övergångsvis garantipension pågår. Grundskydd från
nuvarande system kan fr.o.m. år 1999 inte utges före
65 års ålder för personer födda år 1938 eller
senare.
Lagreglering och ikraftträdande
Regler om inkomstgrundad ålderspension har tagits in
i en ny lag, lagen (1998:674) om inkomstgrundad
ålderspension (LIP). Ikraftträdande- och
övergångsbestämmelser finns i lagen (1998:675) om
införande av lagen (1998:674) om inkomstgrundad
ålderspension (införandelagen). Reglerna om
intjänande av pensionsrätt har trätt i kraft den 1
januari 1999 och regler om beräkning av förmånernas
storlek och utbetalning träder i kraft den 1 januari
2001.
Garantipensionen regleras i en ny lag, lagen
(1998:702) om garantipension, som träder i kraft den
1 januari 2001.
Beredningen av kvarstående frågor om
pensionssystemet
Flera frågor i det reformerade pensionssystemet
återstår att lösa. Det gäller dels delar som mer
direkt ingår i det reformerade pensionssystemet,
dels närliggande frågor som har stor betydelse för
det kompletta pensionssystemet. Avsikten är att
samtliga återstående frågor skall vara lösta innan
pensioner enligt det reformerade pensionssystemet
börjar betalas ut med början år 2001.
Utskottet har under ärendets beredning, den 6 maj
1999, fått information av statssekreterare Hans
Svensson, Socialdepartementet, om tidsplanen för det
fortsatta beredningsarbetet. De återstående frågorna
och tidsplanen för dem är följande:
Pensionsrätt för inkomstgrundad ålderspension
Här återstår frågan om pensionsrätt vid studier, som
bereds i samband med studiestödsreformen. I
Studiestödsutredningens betänkande Sammanhållet
studiestöd (SOU 1996:90) föreslås ett nytt,
sammanhållet studiestöd med olika bidragsnivåer för
olika studerandegrupper.
I 1999 års ekonomiska vårproposition anges att
studiestödet reformeras med början under år 2001.
Regeringen avser att lägga fram en proposition med
förslag om ett nytt studiestödssystem under hösten
1999. Direkt därefter skall förslag till teknisk
utformning av pensionsrätt vid studier utarbetas.
Finansiering
Avgiftsuttaget för finansiering av pensionssystemet
är inte slutligen löst. Frågan bereds med inriktning
på en överenskommelse mellan de fem partierna före
sommaren. Avsikten är att frågan skall redovisas i
höstens budgetproposition. Prognoserna i 1999 års
ekonomiska vårproposition grundas på antagandet att
full ålderspensionsavgift tas ut fr.o.m. år 2001.
Finansiell stabilitet och finansiell infasning
Utestående frågor är också utformning av den s.k.
bromsen och gasen som skall stabilisera
pensionssystemet samt buffertfondens dimensionering
och AP-fondens organisation och placeringsregler.
Inriktningen är att de fem partierna som står bakom
pensionsreformen före sommaren skall bli överens om
storleken av det belopp som skall föras över från
AP-fonden till statsbudgeten. Överföringsbeloppet
kommer att utgöra beräkningsteknisk utgångspunkt för
utformningen av en automatisk balansering i det nya
pensionssystemet. Förslag till sådan automatisk
balansering, vilket är den benämning som avses
användas i fortsättningen, kommer att redovisas i en
departementsstencil som sänds ut på remiss i juni
månad. Lagförslag kommer att lämnas till riksdagen i
början av kommande riksmöte. Även förslag om AP-
fondens organisation och placeringsregler redovisas
i en departementsstencil som sänds på remiss i juni
med inriktning på proposition under hösten.
Rätt att kvarstå i arbete till 67 års ålder
Enligt riktlinjerna 1994 för pensionsreformen skall
arbetstagare få lagstadgad rätt att kvarstå i arbete
till 67 års ålder. Undantag bör under vissa
förutsättningar kunna göras för särskilda
yrkesgrupper. Åldersgränsen för avgångsskyldighet
bör i första hand bestämmas genom avtal mellan
arbetsmarknadens parter.
Inom Regeringskansliet har hittills tagits vissa
initiativ för att få till stånd en avtalsmässig
lösning. Om det blir nödvändigt med en lagstiftning
kommer förslag härom att redovisas i en
departementsstencil som sänds ut på remiss. En
avtalslösning är sannolikt att föredra eftersom
särskilda förhållanden inom yrkesgrupper kan skapa
problem.
Efterlevandepension
En särskild utredare har i betänkande
Efterlevandepension, en anpassning till det
reformerade ålderspensionssystemet (SOU 1998:120)
lämnat förslag till ny konstruktion av
efterlevandepensioneringen som harmonierar med det
reformerade ålderspensionssystemet.
Betänkandet har varit på remiss och beredning
pågår. En proposition var tidigare aviserad till den
28 maj 1999 men har skjutits upp eftersom det
återstår en del lagstiftningsarbete beroende på
ärendets komplexitet. Proposition planeras under
hösten 1999.
Övergångsvis garantipension
En särskild utredare, Ö-garpsutredningen, har i
betänkande Garantipension och Bosättningstillägg för
personer födda år 1937 eller tidigare (SOU 1999:17)
lämnat förslag till grundskydd för ålderspensionärer
födda år 1937 eller tidigare, s.k. övergångsvis
garantipension. Utgångspunkten för förslaget har
varit att i princip ingen pensionär får ett lägre
nettoutfall än med nuvarande regler.
Förslaget har sänts ut på remiss. Remisstiden utgår
i början av juni månad. Frågan skall därefter
beredas med inriktning på en proposition i slutet
av 1999.
Bostadstillägg till pensionärer
En särskild utredare, BTP-utredningen, har nyligen
avlämnat sitt betänkande Inkomstprövning av
bostadstillägg till pensionärer (SOU 1999:52). I
uppdraget har ingått att bl.a. anpassa reglerna till
det reformerade ålderspensionssystemet och att lämna
förslag till finansiering inom
bostadstilläggssystemet av den övergångsvisa
garantipensionen.
Betänkandet har sänts ut på remiss över sommaren.
Beredningsarbetet är inriktat på en proposition före
årsskiftet.
Förtidspension
Riksdagen har under våren 1998 godkänt riktlinjer
för ett reformerat förtidspensionssystem, som skall
träda i kraft den 1 januari 2001.
Den närmare utformningen av förtidspensioneringen,
som inte omfattas av pensionsöverenskommelsen mellan
de fem partierna, bereds inom Socialdepartementet.
Två departementsstenciler, en om vilande
förtidspension (Ds 1999:18) och en om
beräkningsunderlag för dagersättning (Ds 1999:19),
har nyligen tagits fram. Beredningsarbetet
fortsätter nu med framtagande av förslag till ett
nytt regelverk i enlighet med riktlinjerna.
Inriktningen är att en proposition skall läggas fram
närmare årsskiftet.
Inkomstgrundad pension
Motionerna
I motion Sf220 av Gudrun Schyman m.fl. (v) begärs i
yrkande 1 förslag till en kartläggning av
konsekvenserna av det nya pensionssystemet för
personer födda mellan 1954 och 1960. Dessa har halva
arbetslivet bakom sig och har små möjligheter att
påverka sin offentliga pension.
Motionärerna anför vidare att den s.k.
mellangenerationen får kompensation för folkpension
endast för de år personen fått ATP-poäng. De begär i
yrkande 2 förslag om att det basbelopp folkpensionen
utgör kompenseras även om inkomsterna inte
överstigit ett basbelopp.
I yrkande 4 begärs en jämställdhetsanalys av det
nya pensionssystemet. Motionärerna anför att kvinnor
har lägre pension än män på grund av att de utför
mer obetalt arbete men också har lägre lön än män.
En pension baserad på livsinkomsten innebär att ett
manligt förvärvsmönster gynnas framför ett
kvinnligt. Det reformerade pensionssystemet
förstärker således skillnaderna mellan könen. Ett
förslag som slår direkt mot kvinnor är därtill att
endast de år som den försäkrade haft ATP-poäng läggs
till grund för beräkningen av folkpensionens
basbelopp. Garantipensionens konstruktion innebär
dessutom att det för det stora flertalet kvinnor
inte kommer att löna sig att arbeta mer eller att
försöka få högre lön.
I motion Sf237 av Karin Wegestål (s) anförs att den
som är född 1954 säkerligen har det mesta av sina
studier bakom sig år 1995. Det är därför inte
rimligt att de skall sakna möjligheter att
kompensera sig för den inkomst de förlorat vid
studier. Nivån på pensionsrätten vid studier är
också viktig eftersom många, särskilt kvinnor, inte
kan kompensera sitt inkomstbortfall under
studietiden med en motsvarande högre lön i
framtiden. Motionären påpekar att pensionsrätten vid
värnpliktstjänstgöring ligger på en betydligt högre
nivå. I motionen begärs ett tillkännagivande härom.
Utskottets bedömning
Som utskottet tidigare har konstaterat har en
reformering av pensionssystemet varit nödvändig
eftersom ATP-systemet inte längre var finansiellt
hållbart. ATP-systemet fungerade på sikt endast vid
en ekonomisk tillväxt i samhället på minst 2 %. I
annat fall krävdes en kraftig höjning av
avgiftsuttaget. Det nya inkomstgrundade systemet
blir mer följsamt mot den samhällsekonomiska och
demografiska utvecklingen och sambanden mellan
förvärvsinkomster och pension är starkare. Systemet
bidrar också till ett ökat sparande.
I betänkande 1997/98:SfU13 (s. 36) anförde
utskottet också att det reformerade pensionssystemet
kommer att bli stabilt av flera skäl. I första hand
beror detta på att utformningen av det nya
ålderspensionssystemet vilar på en mycket bred
politisk uppgörelse. Det inkomstgrundade systemet
har dessutom utformats så att det ger ett
finansiellt stabilt system. Båda dessa förhållanden
medför att det nya systemet ökar långsiktigheten,
dels i enskilda människors planering av sin
ekonomiska situation inför pensioneringen, dels i
den samhällsekonomiska planeringen. Denna stabilitet
kommer även att gynna tillväxten i den svenska
ekonomin.
Nämnda förhållanden garanterar enligt utskottets
mening att det reformerade pensionssystemet håller
över tid.
Personer födda mellan 1954 och 1960
De överväganden som gjorts om vilka grupper som bör
omfattas av det nya systemet framgår bl.a. av
proposition 1993/94:250 (s. 59-60). Där anges att
utformningen av det nya systemet i första hand tar
sikte på yngre generationer som tillbringat sitt
yrkesverksamma liv med de förvärvs- och
familjemönster som råder i dag. Det är dock
oundvikligt att personer som vid ikraftträdandet
redan har tjänat in pensionsrätt enligt tidigare
regler berörs av det nya systemet. Övergångsregler
behövs därför för att i pensionshänseende ta hänsyn
till inkomster för tid före ikraftträdandet.
Personer födda 1954 eller senare skall fullt ut
omfattas av det nya systemet, och i propositionen
angavs att personer i denna ålder eller yngre
fortfarande typiskt sett har större delen av sitt
förvärvsliv framför sig och alltså fortfarande har
möjlighet att anpassa sitt arbetsutbud m.m. efter de
nya reglerna.
Utskottet vill tillägga att en längre övergångstid
hade medfört att det är ännu yngre generationer som
får bära en större del av bördan av att
pensionssystemet skall bära sig på sikt. Lösningen
ger en balans mellan individers intresse av att
givna förutsättningar inte ändras och de
samhällsekonomiska kraven.
Pensionsgrundande inkomster som redan tjänats in i
ATP-systemet kommer att föras över till det nya
systemet. Dessutom kommer pensionsrätt för vård av
barn att tillgodoräknas fr.o.m. 1960. Utskottet
anser att övergångsreglerna till det nya systemet
bl.a. härigenom har utformats så att den som har
kombinerat förvärvsarbete med t.ex. vård av barn
ändå får en god pensionsrätt i det inkomstgrundade
systemet. Med det anförda avstyrker utskottet motion
Sf220 yrkande 1.
Kompensation för folkpensionsdelen
Det tidigare pensionssystemet består av folkpension
och tilläggspension. Folkpension till
ålderspensionär utges till ogift pensionär med 96 %
av prisbasbeloppet och till gift pensionär med 78,5
%. För oreducerad folkpension krävs 40 års
bosättningstid i Sverige. Folkpensionen kan
alternativt utges med 30-delar i förhållande till
antalet år med pensionspoäng. I ATP-systemet är
inkomster mellan 1 och 7,5 förhöjt prisbasbelopp
pensionsgrundande. Pensionsrätten för ett år
uttrycks som pensionspoäng, dvs. den
pensionsgrundande inkomsten divideras med det
förhöjda prisbasbeloppet för intjänandeåret.
Fr.o.m. den 1 januari 2001 införs garantipension
som ersätter folkpensionen och pensionstillskottet
för personer födda 1938 eller senare. För äldre
personer skall en övergångsvis garantipension
samtidigt ersätta dessa folkpensionsförmåner. I båda
fallen gäller att det särskilda grundavdraget vid
beskattningen skall upphöra och att garantipensionen
skall beskattas enligt samma regler som gäller för
t.ex. löntagare.
Pensionsgrundande i det nya systemet är inkomst om
den överstiger 24 % av prisbasbeloppet, men högst
upp till 7,5 inkomstbasbelopp (efter avdrag för
allmän pensionsavgift). Inkomster som har gett
pensionspoäng i ATP-systemet för åren 1960-1998
skall räknas om till pensionsgrundande inkomst i det
reformerade systemet. Pensionspoängen skall därvid
ökas med talet ett och multipliceras med ett angivet
basbelopp för respektive år.
Mellangenerationen, dvs. personer födda 1938-1953,
skall ha pension från både det nya och det gamla
systemet. Vid beräkning av pension från ATP-systemet
görs därvid ett folkpensionstillägg till ATP-
pensionen som utgör
96 % av prisbasbeloppet för ogift och 78,5 % av
prisbasbeloppet för gift. För oreducerat
folkpensionstillägg krävs att den försäkrade
tillgodoräknats pensionspoäng för minst 30 år. I
annat fall utges tillägget i så många 30-delar som
antalet år den försäkrade tillgodoräknats
pensionspoäng.
Den som är född 1937 eller tidigare får fr.o.m. år
2001 ett folkpensionstillägg till ATP-pensionen på
samma sätt som mellangenerationen.
Utskottet, som tidigare har tillstyrkt dessa
regler, vill, i likhet med vid frågans behandling i
betänkande 1997/98:SfU13 (s. 95 och 98), nämna att
för år med låga eller inga inkomster får personen
liksom enligt nuvarande regler reducerad pension. En
sådan person skyddas vid behov genom
garantipensionen. Utskottet finner inte skäl att
förorda annan ordning och avstyrker därför motion
Sf220 yrkande 2.
Kvinnors pensionsförmåner
Utskottet har såväl inför principbeslutet 1994 som
beslutet om det nya pensionssystemet 1998 särskilt
granskat effekterna på kvinnors pensionsförmåner vid
övergången till det nya systemet. Utskottet har
ansett att livsinkomstprincipen ger goda möjligheter
för enskilda att påverka storleken av pensionen
genom ökade förvärvsinkomster, och endast i vissa
särskilt angivna fall skall pensionsrätt beräknas på
fiktiva inkomster som då finansieras över
statsbudgeten eller av annat försäkringssystem. Det
är samtidigt viktigt att det nya pensionssystemet
inte missgynnar kvinnor. Enligt utskottets
uppfattning innebar de framlagda förslagen att det
nya pensionssystemet utformas på ett sätt som
innebär en rimlig avvägning vad avser kvinnors
pensionsförmåner.
I betänkande 1997/98:SfU13 (s. 34-35) hänvisade
utskottet till vad som angavs i proposition
1997/98:151, nämligen att det i ATP-systemet sker en
systematisk omfördelning från personer som har ett
långt yrkesliv med svag realinkomstutveckling över
tiden till personer som har ett relativt kort
yrkesliv, en ojämn inkomstutveckling och en snabb
reallönetillväxt. Det betyder att personer som har
en svag reallöneutveckling och som arbetar lång tid
av sitt liv får en förhållandevis låg pension i ATP-
systemet medan personer som avancerar och gör
karriär kommer bättre ut i pensionshänseende. Det
historiska förvärvsmönstret har varit att det främst
är män som har en brant inkomstprofil. Om detta
förvärvsmönster skulle kvarstå, eller i varje fall
inte förändras på ett avgörande sätt, skulle det
betyda att 15-årsregeln skulle gynna främst män som
grupp. 15-årsregeln gynnar också kvinnor och män som
varvar deltidsarbete med heltidsarbete. Ett sådant
arbetstidsmönster innebär en ojämn
inkomstutveckling.
Utskottet hänvisade också till att det i det
tidigare pensionssystemet även ingick ett
fördelningsmässigt inslag i form av folkpension och
pensionstillskott för personer med låg ATP. Eftersom
folkpensionen finansieras genom skatter som är
progressiva samtidigt som folkpensionen är lika stor
oavsett kön innebär detta att de som har höga
inkomster får betala mer än de som har låga
inkomster. Detta missgynnar snarare män än kvinnor.
Den sammantagna effekten av ATP och folkpension
(inklusive pensionstillskott) gynnar snarare
kvinnorna som grupp.
I proposition 1997/98:151 framhölls att det i det
reformerade systemet inte sker några direkta
omfördelningar mellan hög- och låginkomsttagare
eller mellan män och kvinnor, dock med undantag för
t.ex. barnårsrätten. I det reformerade
pensionssystemet dominerar de regler som gynnar
kvinnor relativt män (garantipensionen,
barnårsrätten och delningstalet) över de regler som
gynnar män relativt kvinnor (pensionsrätt för
plikttjänstgöring).
Utskottet bestrider påståendet att
garantipensionens konstruktion medför att det för
det stora flertalet kvinnor inte kommer att löna sig
att arbeta mer eller få högre lön. Garantipensionen
är tvärtom så konstruerad att den för relativt stora
grupper kommer att innebära en komplettering till
den inkomstgrundade pensionen. Endast vid låg
inkomstgrundad pension (1,26 prisbasbelopp för ogift
respektive 1,14 prisbasbelopp för gift
pensionstagare) görs avräkningen av garantipension
krona för krona. I förhållande till riktlinjerna
från 1994 valdes en slutlig lösning där
marginaleffekterna är lägre (avräkning med 48 % av
inkomster över nämnda nivå) för att bl.a. gynna
personer som varit deltidsarbetande.
Vad gäller folkpensionstillägg för år med inkomster
understigande ett förhöjt prisbasbelopp hänvisas
till behandlingen ovan.
Utskottet vill liksom vid behandlingen såväl 1994
som 1998 understryka att det är viktigt att följa
utvecklingen från jämställdhetssynpunkt.
Med det anförda avstyrker utskottet motion Sf220
yrkande 4.
Studier
Pensionsrätt för studier med studiemedel skall
enligt riktlinjerna för det nya pensionssystemet
kunna tillgodoräknas för framtiden (dvs. fr.o.m. år
1995). För tid dessförinnan skall i princip inte
finnas några regler om pensionsrätt för studier.
Frågan om den närmare utformningen skall behandlas i
samband med beredningen av reformeringen av
studiestödssystemet.
Utskottet har i betänkande 1997/98:SfU13 uttryckt
förståelse för önskemålet att pensionsrätt för
studier skall kunna tillgodoräknas även för tid
före år 1995, eftersom det nya
ålderspensionssystemet kommer att omfatta personer
som i många fall har studietid som ligger i tiden
åtskilliga år dessförinnan. Med beaktande av de
ökade kostnader och administrativa svårigheter som
kan befaras om pensionsrätt för studier skall
tillgodoräknas även för tid före denna tidpunkt har
utskottet dock inte kunnat ställa sig bakom en
längre retroaktivtid. Beträffande kravet att
pensionsrätt skall tillgodoräknas studerande i viss
ålder och på visst närmare angivet sätt har
utskottet ansett att den fortsatta beredningen av
frågan bör avvaktas.
Enligt vad som anges i 1999 års ekonomiska
vårproposition skall studie-stödet reformeras med
början under år 2001. En proposition har aviserats
till hösten 1999 varefter ett förslag om
pensionsrätt för studier skall utformas. Med
hänvisning härtill och då utskottet vidhåller sin
tidigare uppfattning avstyrks motion Sf237.
Finansiering
Nuvarande ordning
Enligt de grundläggande principerna för det nya
pensionssystemet skall värdet av pensionsrätten
överensstämma med den avgift som tas ut.
Tillgodoräknad pensionsrätt och avgiften till det
inkomstgrundade ålderspensionssystemet skall utgöra
18,5 % av pensionsgrundande inkomst och andra s.k.
pensionsgrundande belopp som skall läggas till grund
för pensionsrätt. Vid beräkning av pensionsgrundande
inkomst skall avdrag ske för den allmänna
pensionsavgiften. Den avgift som lagts fast i
samband med beslutet att reformera
ålderspensionssystemet skall gälla även på lång sikt
och skall inte behöva höjas då de demografiska
påfrestningarna ökar efter sekelskiftet.
Formerna för finansieringen har dock ännu inte fått
sin slutliga lösning och för år 1999 tas avgifter ut
med
- allmän pensionsavgift 6,95 %
- ålderspensionsavgift 6,40 %.
Detta innebär att det sammantagna uttaget av
avgifter under år 1999 uppgår till 14,35 % när
avgiften relateras till den pensionsgrundande
inkomsten, dvs. efter avdrag för allmän
pensionsavgift. Den allmänna pensionsavgiften tas ut
på inkomster upp till 8,06 förhöjt prisbasbelopp,
vilket motsvarar en pensionsgrundande inkomst på
högst 7,5 förhöjt prisbasbelopp.
Ålderspensionsavgift i form av arbetsgivaravgift och
egenavgift tas ut även över denna nivå men
överskjutande del av avgiften förs till
statsbudgeten. Allmän pensionsavgift är avdragsgill
vid taxeringen.
Fr.o.m. år 1999 har införts statlig
ålderspensionsavgift. För sådana
socialförsäkringsersättningar m.m. för vilka det tas
ut allmän pensionsavgift skall den statliga
ålderspensionsavgiften år 1999 utgöra 6,40 %. För
andra sociala förmåner och pensionsgrundande belopp
utgör den statliga ålderspensionsavgiften 18,5 %.
I principbeslutet 1994 redovisades två alternativa
lösningar till finansiering av pensionssystemet som
senare har kompletterats med ytterligare ett
alternativ. De tre alternativen redovisades enligt
följande i departementespromemorian Ds 1997:67:
- växling mellan sänkt arbetsgivaravgift och höjd
allmän pensionsavgift, där höjningen av den senare
kompenseras genom höjd lön (löneväxling)
- begränsning av uttaget av arbetsgivaravgifter
över avgiftstaket (tudelat avgiftsuttag)
- kompensation för en höjd allmän pensionsavgift
inom skattesystemets ram.
I proposition 1997/98:151 (s. 597) angavs att
förslag om avgifter fr.o.m år 2000 skall lämnas
senast under år 1999. Inriktningen bör därvid vara
att hälften av avgiftsuttaget tas ut upp till
avgiftstaket och att den andra hälften skall avse
inkomstdelar såväl under som över avgiftstaket. De
yrkesaktiva skall i möjligaste mån kompenseras för
en eventuell höjning av den allmänna
pensionsavgiften.
Motionen
I motion Sf224 av Marie Engström m.fl. (v) anförs
att eftersom den allmänna pensionsavgiften inte tas
ut över 7,5 basbelopp innebär det en ren
skattelättnad i de högre inkomstlägena, jämfört med
de lägre. Det faktum att avgifterna är avdragsgilla
inte bara bidrar till en felaktig fördelningsprofil
utan också innebär ett skattebortfall i
kommunsektorn. I yrkande 1 begärs ett
tillkännagivande om dessa effekter.
I motionen anförs vidare att alternativa former för
finansiering av pensionsreformen i stället för
allmän pensionsavgift bör diskuteras för att komma
till rätta med bl.a. den felaktiga
fördelningsprofilen. Finansiering genom avgifts-
eller skatteuttag över tak skall också beaktas för
att få en bättre fördelningsprofil. I yrkande 2
begärs ett tillkännagivande härom.
Utskottets bedömning
Arbetsgivaravgifter betalas av arbetsgivaren till
staten för bl.a. finansiering av
socialförsäkringarna. Avgiften är avdragsgill för
arbetsgivaren och beskattas inte hos arbetstagaren
förrän t.ex. pensionen tas ut. Även en
egenföretagares egenavgifter är avdragsgilla vid
beskattningen. Principiella skäl och likformighet
talar därför för att den allmänna pensionsavgiften,
som är en alternativ form för att helt eller delvis
finansiera det inkomstgrundade ålders-
pensionssystemet, skall vara avdragsgill vid
beskattningen av den enskilde. I den mån
finansiering av ålderspensionssystemet sker genom
allmän pensionsavgift skall avgiften endast beräknas
på inkomster som grundar rätt till pensionsförmåner.
Detta är helt i överensstämmelse med principen om
ett avgiftsdefinierat system.
Den slutliga utformningen av finansieringen är
emellertid ännu inte beslutad. Vid en höjning av den
allmänna pensionsavgiften är det utskottets bestämda
mening att de yrkesaktiva skall kompenseras för
höjningen. Enligt vad som anges i 1999 års
ekonomiska vårproposition skulle
ålderspensionssystemet under 1999 ha tillförts
ytterligare 30 miljarder kronor om full avgift
tagits ut. Utskottet vill därför, liksom i
betänkande 1997/98:SfU13 (s. 124), understryka att
det för att pensionsreformen skall vara trovärdig är
mycket viktigt att den slutliga finansieringen löses
i god tid före år 2000. Förhandlingarna mellan de
fem partier som står bakom pensionsöverenskommelsen
är dock inne i ett slutskede, och avsikten är att
frågan skall redovisas i höstens budgetproposition.
Med hänsyn härtill anser utskottet att riksdagen nu
inte bör anlägga några synpunkter på hur den
slutliga finansieringen bör utformas, varför motion
Sf224 avstyrks. Utskottet noterar därvid att
beräkningarna i vårpropositionen bygger på
antagandet att full ålderspensionsavgift tas ut
fr.o.m. år 2001.
Finansiell stabilitet och finansiell
infasning
Gällande ordning
Det nya inkomstgrundade systemet blir mer följsamt
mot den samhällsekonomiska och demografiska
utvecklingen. Syftet är att få ett pensionssystem
som blir långsiktigt finansiellt stabilt. Förmånerna
är avgiftsdefinierade och såväl pensionsrätt som
avgift skall utgöra 18,5 % av underlaget. Utgående
pensioner beräknas på personens ackumulerade
pensionsrätter och med hänsyn till återstående
medellivslängd. Arvsvinster tillfaller kvarlevande i
samma ålder. Pensionsbehållningen skall minskas med
förvaltningskostnader för fördelningssystemet.
Intjänad pensionsrätt och utgående pensioner knyts
till utvecklingen av ett inkomstindex, som speglar
förändringen i den allmänna löneutvecklingen.
Pensionsbeloppet höjs inledningsvis med en
tillväxtfaktor på 1,6 men vid kommande år görs
indexeringen med beaktande av att 1,6 % tillväxt
redan ingår i pensionsnivån.
Även äldre ATP-pensioner knyts till inkomstindexet
och en tillväxtnorm på 1,6. Eftersom ATP-pensionen
redan är beräknad med utgångspunkt i en situation
med 2 % tillväxt görs ingen inledande höjning av
pensionsbeloppet.
Tillfälliga under- eller överskott skall regleras
med en buffertfond men i situationer när systemets
finansiella stabilitet hotas bör indexuppräkningen
kunna bromsas. I samband med beslutet i juni 1998
godkände riksdagen riktlinjer för en sådan broms.
Bromsen bör knytas till kvoten mellan systemets
underförstådda (implicita) pensionsskuld och
avgiftsunderlaget. Bromsen bör också beakta
buffertfondens storlek och förändringar i
återstående medellivslängd. Inkomstbasbeloppet som
styr intjänande- och avgiftstaket bör dock alltid
omräknas med ett inkomstindex som aldrig inbromsats
eller accelererats. Skälet är att andelen av
inkomstsumman som skall försäkras i det allmänna
ålderspensionssystemet inte skall påverkas av
eventuell finansiell obalans i systemet. Det
fortsatta beredningsarbetet har som utgångspunkt att
regler om automatisk balansering skall införas. Om
automatisk balansering inte kan införas bör RFV få i
uppdrag att övervaka systemets finansiella
stabilitet. Då kan avdrag eller tillägg till
inkomstindex göras, dock aldrig tillägg över nivån
på ett inkomstindex som aldrig minskats eller ökats.
Bromsning torde huvudsakligen behöva tillämpas i vad
som historiskt sett får betraktas som ovanliga
situationer. När systemet är i full funktion är det
bl.a. efter längre perioder med nettoutvandring
eller låg nativitet som indexeringen skulle behöva
bromsas. Andra faktorer är systematiska förändringar
av medellivslängden och systematiska samband mellan
livsinkomst och livslängd. I och med den gradvisa
utfasningen av ATP-beräknade ålderspensionsförmåner
kan dock även en låg ekonomisk tillväxt under
utfasningen av dessa förmåner medföra att
indexeringen skulle behöva bromsas.
Från och med år 1999 har en förändrad struktur för
betalningsansvaret mellan statsbudgeten och AP-
fonden införts. Den förändrade fördelningen av
finansieringsansvaret mellan AP-fonden och
statsbudgeten medför en ökad belastning på
statsbudgeten och ökat statligt lånebehov. Eftersom
det nya systemet är mer finansiellt robust kan
enligt vad som angavs i prop. 1997/98:151 fonden i
utgångsläget vara mindre än dagens. Effekterna på
statsbudgeten och statens lånebehov bör kompenseras
genom en överföring från AP-fonden till
statsbudgeten. Inriktningen är att detta skall ske
genom en engångsvis överföring som senast hösten
1999 läggs fast i storlek. En övergångsvis
överföring om 90 miljarder kronor görs dock under
åren 1999-2000.
I departementspromemorian Ds 1998:7 diskuterades en
engångsöverföring på 333 miljarder kronor och i
såväl 1998 som 1999 års ekonomiska vårproposition
redovisas som beräkningstekniskt antagande, förutom
den övergångsvisa överföringen på sammanlagt 90
miljarder kronor, en engångsvis överföring år 2001
om 235 miljarder kronor, vilket medför ett minskat
lånebehov och minskad statsskuld.
AP-fondens samlade behållning beräknades vid
årsskiftet 1997/98 ha haft ett marknadsvärde på ca
715 miljarder kronor. Marknadsvärdet av fondens
behållning motsvarade drygt 5,5 års utbetalningar av
ATP-pensioner.
Motionerna
I motion Sf220 av Gudrun Schyman m.fl. (v) anför
motionärerna att det inte går att tappa AP-fonderna
på medel förrän den s.k. bromsen är färdigutredd och
förhållandet mellan skattehöjningar, sänkta
pensionsnivåer och buffertfond är klargjort. Med en
stor buffertfond bli systemet mer robust och
pensionerna för de stora kullarna behöver inte
sänkas eller skatterna inte höjas. Skulle riksdagen
vid ekonomiska problem i systemet välja att sänka
pensionsnivåerna uppstår ytterligare problem med
finansieringen eftersom allt fler då kommer att bli
beroende av garantipensionen som är värdeindexerad.
I yrkande 5 begärs ett tillkännagivande om det
anförda.
I motion Sf217 av Jan Backman (m) anförs att vid
överföring från AP-fonden till staten skall beaktas
att ATP-pensionerna under några år genom
indexberäkningarnas utformning utvecklas långsammare
än vad pensionärerna haft anledning att förvänta
sig. Om AP-fondens faktiska avkastning under en viss
period överstiger det uppställda målet kan delar av
detta överskott tillföras de utgående pensionerna En
sådan tillfällig uppräkning bör kunna framgå av de
beräkningar som görs av värdeuppräkningen av
pensionsrätterna. Motionären begär ett
tillkännagivande härom.
Utskottets bedömning
I det nya pensionssystemet skall intjänade
pensionsrätter och - bortsett från den tillväxtnorm
som ingår i delningstalet - utgående pensioner så
långt som möjligt följa utvecklingen av
genomsnittsinkomsten för dem som är i förvärvsaktiv
ålder, dvs. en standardsäkring av intjänade
pensionsrätter och utgående pensioner. Avvikelse i
indexeringen skall däremot kunna göras om systemets
finansiella stabilitet hotas. En sådan avvikelse,
tidigare benämnd broms, skall inte göras större
eller ske under längre tid än som är nödvändigt för
att återställa den finansiella stabiliteten.
Den tekniska konstruktionen av avvikelsen är
emellertid viktig. För att få ett autonomt
ålderspensionssystem torde det enligt vad utskottet
angav i betänkande 1997/98:SfU13 vara nödvändigt att
det blir en automatiskt verkande broms för
indexeringen. Hur känslig bromsen blir får också
effekter på hur stor buffertfonden behöver vara. Vid
en känslig broms kan buffertfonden vara mindre.
Å andra sidan kommer buffertfondens storlek att ha
en viss betydelse för sannolikheten att mekanismen
med reducerad indexuppräkning skall behöva träda i
kraft. Ju större fond desto mindre risk för att
bromsen måste användas. Mot detta skall emellertid
vägas att statens finanser blir starkare och
statsskulden lägre ju större belopp som förs över
från AP-fonden till statsbudgeten. Hur stort belopp
som bör överföras är således en avvägning mellan å
ena sidan önskemålet att skydda uppräkningen av
pensionsrätter och å andra sidan högre utgifter för
statsskuldräntor och därmed högre skatter eller
lägre offentliga utgifter för andra ändamål.
Utskottet instämde i betänkande 1997/98:SfU13 att
den överföring som skall ske från AP-fonden bör
göras som en engångsvis överföring. Den närmare
storleken av överföringen borde dock utredas
ytterligare och samtidigt som förslag till regler
för broms av indexering utformas. Utskottet
underströk att det därvid är viktigt att fonden
lämnas kvar i sådan storlek att den kan fylla sin
funktion som buffert i ålderspensionssystemet utan
att en broms för indexering skall behöva bli för
hård. Enligt utskottets mening kommer detta att vara
av stor betydelse för förtroendet för det nya
pensionssystemet.
Utskottet har erfarit att förhandlingarna mellan de
fem partier som står bakom pensionsöverenskommelsen
nu är i ett slutskede, och inriktningen är att man
före sommaren skall komma överens om storleken av
det belopp som skall föras över från AP-fonden till
statsbudgeten. Detta belopp kommer sedan att utgöra
beräkningsteknisk utgångspunkt för utformningen av
en automatisk balansering i pensionssystemet, dvs.
den funktion som tidigare betecknats gas/broms. En
departementsstencil, där olika konsekvenser av sådan
automatisk balansering redovisas, kommer att sändas
ut på remiss i juni. Regeringen avser att återkomma
till riksdagen med lagförslag i början av hösten.
Diskussioner pågår också mellan de fem partierna om
förändrad organisation och förändrade
placeringsregler för AP-fonden, som efter
överföringen till statsbudgeten enbart kommer att
utgöra en buffertfond. Utskottet har erfarit att de
nya placeringsreglerna förväntas ge en bättre
avkastning än de nuvarande.
Även dessa frågor kommer att redovisas i en
departementsstencil och sändas på remiss i juni.
Regeringen avser att lämna förslag även om denna
fråga i en proposition i höst.
Utskottet anser att resultatet av den pågående
beredningen bör avvaktas. Motion Sf220 yrkande 5,
som tar upp frågor som redan ligger till grund för
övervägandena, avstyrks således. Även motion Sf217
avstyrks.
Garantipension
Gällande ordning
Garantipensionen för en ensamstående pensionär
beräknas med utgångspunkt i en basnivå om 2,13
prisbasbelopp. Denna basnivå trappas av med ett
belopp som motsvarar 100 % av den inkomstgrundade
ålderspensionen till den del denna inte överstiger
1,26 prisbasbelopp. För inkomstgrundad pension
därutöver görs en avtrappning med ett belopp
motsvarande 48 %.
För en gift pensionär är basnivån 1,90
prisbasbelopp. En avtrappning från basnivån görs med
ett belopp som motsvarar 100 % av den
inkomstgrundade ålderspensionen upp till 1,14
prisbasbelopp och med ett belopp som motsvarar 48 %
av den inkomstgrundade pensionen till den del denna
överstiger 1,14 prisbasbelopp.
Garantipensionen skall också avtrappas mot allmän
obligatorisk ålderspension (som inte är av
utfyllnadskaraktär) enligt utländsk lagstiftning.
Avräkning skall även göras mot änkepension från ATP
samt efterlevandepension och förtidspension enligt
utländsk lagstiftning.
Motionen
I motion Sf220 av Gudrun Schyman m.fl. (v) begärs i
yrkande 3 att beslutet om avtrappning av
änkepensionens ATP-del mot garantipensionen skall
prövas mot artikel 119 i Romfördraget. Enligt
motionärerna behandlar artikel 119 allt som härrör
från arbetslivet, även pensioner. Det finns inga
undantag för dessa principer för förmåner som rör
anställningsförhållanden inklusive
efterlevandepensioner. ATP-delen i änkepensionen är
baserad på pension intjänad under arbetslivet.
Utskottets bedömning
Garantipensionen är avsedd att utges till personer
med inga eller låga förvärvsinkomster och skall
kunna utges tidigast fr.o.m. 65 års ålder. Enligt
riktlinjerna från 1994 skulle i princip gällande
skatteregler för reducering av det särskilda
grundavdraget för pensionärer överföras till
garantipensionssystemet. Avsikten i fråga om
garantipensionen var inte att lägga fram förslag om
några ändrade principer för vilka former av
inkomster som skall beaktas vid avräkningen av
garantipensionen i förhållande till vad som gäller
beträffande det särskilda grundavdraget. Utskottet
ifrågasatte inför principbeslutet 1994 inte att
avtrappning av garantipensionen skall ske mot såväl
inkomstgrundad ålderspension som inkomstrelaterad
utländsk pension och änkepension från ATP. Inför
riksdagens beslut 1998 vidhöll utskottet denna
uppfattning.
Enligt artikel 119 Romfördraget, i dess lydelse
enligt Amsterdamfördraget, skall varje medlemsstat
säkerställa att principen om lika lön för kvinnor
och män för lika arbete eller likvärdigt arbete
tillämpas. Med "lön" skall därvid förstås den gängse
grund- eller minimilönen samt alla övriga förmåner i
form av kontanter eller naturaförmåner som
arbetstagaren, direkt eller indirekt, får av
arbetsgivaren på grund av anställningen. Enligt
utskottets uppfattning kan en avräkning av
garantipension mot änkepension från ATP inte
innebära att kvinnor särbehandlas jämfört med män.
Utskottet vidhåller därför sin tidigare inställning
och avstyrker motion Sf220 yrkande 3.
Allmänt om premiepensionssystemet
Motionen
I motion Sf15 av Ulla Hoffmann m.fl. (v) anförs att
Vänsterpartiet är motståndare till ett
tvångssparande i form av premiepension. Motionärerna
anser att ett sparande som staten tar ansvar för och
organiserar skall ha en kollektiv inriktning. I
premiepensionssystemet finns en inbyggd
antisolidarisk ideologisk hållning. Pensionerna
kommer i framtiden att skilja avsevärt mellan olika
personer som utfört samma arbetsuppgifter. Det
kommer också att öka skillnaderna mellan olika
samhällsklasser och mellan kvinnor och män. Därtill
har det visat sig att förlusterna och kostnaderna
för den enskilde redan blivit stora och
"sannolikheten" för risker med systemet i framtiden
är stor. Motionärerna begär i yrkande 1 ett
tillkännagivande om det anförda.
Utskottets bedömning
Vid de närmare övervägandena om ett
premiereservsystem har bl.a. följande för- och
nackdelar granskats (se t.ex. proposition
1993/94:250 s. 54-56).
Argument för ett premiereservsystem är att det
innebär ett högre sparande i privata och
individuella former och bidrar till att stärka det
personliga ägandet i samhället. Andra argument för
är att varje generation sparar till sin egen
pension, därmed undviks den politiska osäkerheten i
att pensionen baseras på ett socialt kontrakt. Det
innebär också att förmånerna är civilrättsligt
skyddade och att systemet är ekonomiskt stabilt.
Svagheter med ett renodlat premiereservsystem är
att värdeutvecklingen är avhängig avkastningen på
det kapital som finns fonderat i premiereserven,
vilket kan innebära kraftiga svängningar i
pensionsförmånernas värde. Med synsättet att
pensionerna skall betraktas som en uppskjuten
arbetsinkomst förefaller det mer naturligt att
pensionsförmånernas värdeutveckling, åtminstone till
huvuddelen, knyts till inkomsttillväxten i
samhället. Ett fullgånget premiereservsystem innebär
mycket omfattande fondering och kan leda till att
det blir mycket stora kapitalförvaltare. Det
avgörande skälet mot är dock det stora avgiftsuttag
som omvandlingen till ett fullgånget
premiereservsystem skulle kräva.
I proposition 1993/94:250 angavs att det därför
varken var möjligt eller önskvärt med en fullständig
övergång till ett pensionssystem baserat på
premiereserver. Det fanns dock fördelar med
premiereserver som borde tas till vara i ett
reformerat pensionssystem. Ett premiereservinslag
gör det möjligt att den sparandeökning som under de
närmaste decennierna bör ske inom pensionssystemet
tar formen av ett mer individuellt sparande i
stället för att leda till att den nuvarande AP-
fonden växer ytterligare. Premiereservinslaget har
också till syfte att öka den enskildes inflytande
över pensionen. Premiereserverna skall vara knutna
till den enskilde individen, som också skall ha
stort inflytande över medlens förvaltning genom att
denne inom vissa ramar skall kunna välja mellan
olika förvaltare med olika inriktning på
placeringarna. Villkoren för den del av förmånerna
som är kopplad till premiereservdelen kan också vara
mer flexibelt utformade, t.ex. vad gäller när
pensionen tas ut och möjligheterna att välja
efterlevandeskydd. I propositionen angavs vidare att
en annan fördel med ett inslag av premiereserver
inom ramen för fördelningssystemet är att det
innebär en viss riskutjämning, i den meningen att
pensionsförmånerna kommer att vara avhängiga av både
standardutveckling och kapitalavkastning i
samhället. Regeringen föreslog därför att det inom
ramen för det allmänna fördelningssystemet borde
skapas ett inslag av premiereserver. Storleken på
premiereservinslaget begränsades av att den
pensionsavgift som betalas in till pensionssystemet
helt skall överensstämma med den pensionsrätt som
tjänas in samt av att AP-fondens medel skall räcka
till för att under en lång övergångsperiod klara
pensionsåtagandena.
Enligt riktlinjerna 1994 skulle premiereservdelen
utgöra 2 % av underlaget. Fr.o.m. 1995 avsätts också
medel i enlighet härmed. Genom riksdagens beslut i
juni 1998 ökade premiepensionsdelen till 2,5 % av
underlaget fr.o.m. 1999.
Enligt utskottets uppfattning utgör
premiepensionssystemet en principiellt viktig del av
det nya pensionssystemet. Att pensionernas storlek
kan komma att skilja beroende på avkastningens
storlek ligger därvid i sakens natur, men den
avsättning som sker till premiepensionsdelen utgör
en begränsad del av avgifterna och det kommer att
finnas möjligheter för en pensionssparare att
fondera sina medel utan något nämnvärt risktagande.
Det finns enligt utskottets mening inte anledning
att anta att en viss grupp eller ett visst kön, i
vart fall på något längre sikt, skulle få lägre
procentuell avkastning på sina pensionsmedel.
Med det anförda avstyrker utskottet motion Sf15
yrkande 1.
Vissa premiepensionsfrågor (prop.
1998/99:98)
Bakgrund
Upphandlingsförfarandet
När premiepensionssystemet träder i kraft skall
ett kontoadministrativt system administrera drygt
4 miljoner pensionssparares placeringar av
pensionsmedel i olika fonder. Antalet sparare
kommer därefter successivt att öka till ca 6
miljoner. De mycket stora transaktionsvolymer som
premiepensionssystemet därmed måste kunna hantera
kräver avancerade datasystem.
Riksförsäkringsverket (RFV), som hade regeringens
uppdrag att förbereda det reformerade
pensionssystemet, deltog under våren 1998 i
upphandlingsarbetet för det kontoadministrativa
datasystemet för premiepensionen. Arbetet skedde i
samråd med Utredningen om bildandet av
premiepensionsmyndigheten och delvis med hjälp av
konsulter. Under upphandlingen framkom att inget av
anbuden uppfyllde de krav som ställdes, i synnerhet
inte i fråga om fondhanteringen. I början av juli
månad 1998 gjorde en arbetsgrupp inom ramen för
RFV:s och PPM:s gemensamma upphandlingsarbete en
utvärdering av anbuden i förhållande till de
funktionella och tekniska krav som ställts. Av
utvärderingen framgick bl.a. att det system som
Computer Sciences Corporation (CSC) tillhandahöll
krävde minst anpassning och utveckling till de krav
som ställdes. Utan att göra någon bedömning av om
det var sannolikt att det skulle kunna levereras
inom föreskriven tid, rekommenderade arbetsgruppen
därför att detta system skulle väljas.
När PPM bildades i juli 1998 tog myndigheten över
det fulla ansvaret för att avsluta upphandlingen av
systemet. Efter utvärdering av anbuden träffade PPM
avtal med dataföretaget CSC. Enligt avtalet skulle
utveckling och leverans av systemet ske i tre steg,
med slutlig leverans i juni 1999.
CSC anmälde under senare delen av hösten 1998 att
en leverans av sy-stemet inte skulle kunna ske i
enlighet med avtalet. CSC presenterade i stället två
alternativa planer för en försenad leverans. PPM:s
styrelse bedömde att inget av alternativen gav
tillräckligt god marginal för att säkerställa ett
första fondval och en överföring av
premiepensionsmedlen från Riksgäldskontoret till
fondförvaltare under 1999. I december 1998 anmälde
därför PPM:s styrelse till regeringen att det första
fondvalet och den första medelsöverföringen inte
skulle kunna ske i enlighet med 40 § införandelagen.
PPM:s tids- och åtgärdsplan
På begäran av regeringen har PPM därefter upprättat
en tids- och åtgärdsplan. PPM anger att det bästa
alternativet för att säkerställa leverans av ett
kontoadministrativt system före utgången av år 2000
är att fortsätta samarbetet med CSC. Det första
fondvalet kan äga rum under det andra halvåret år
2000.
Åtgärder har vidtagits för att säkerställa att de
nya tidsramarna skall upprätthållas. CSC har
genomfört en översyn av projektet och förstärkt både
projektledningen och den tekniska kompetensen.
Leveransen av systemet har strukturerats i ett antal
väl specificerade leveransobjekt. Vidare har CSC:s
högsta koncernledning ställt sig bakom den nya
tidsplanen. Även PPM har förstärkt den egna
projektstyrningen och uppföljningen av delprojektens
utveckling.
I rapporten anges att det pågår ett arbete med att
definiera vilka funktioner hos PPM som är
oundgängligen nödvändiga för att det första
fondvalet skall kunna genomföras. Ytterligare ett
antal åtgärder har vidtagits för att säkerställa
leverans av systemet.
Trots de åtgärder som vidtagits, eller kommer att
vidtas, finns det enligt PPM ändå risker med ett så
stort och komplicerat projekt. En av svårigheterna
är att PPM fortfarande är under uppbyggnad samt att
den verksamhet som den skall bedriva är ny och i
vissa avseenden unik. Ny kompetens inlemmas
successivt i verksamheten. Detta kan bidra till att
myndigheten kan få svårigheter att formulera sina
krav på systemet i tid och med tillräcklig
precision. Kombinationen av en förstärkt
ledningsfunktion och de nya specialistresurser som
tillkommit torde begränsa risken för ytterligare
förseningar som kan äventyra driftstarten.
I rapporten behandlas också de risker som är
kopplade till CSC:s arbetsformer. Det redovisas att
PPM gemensamt med CSC utarbetar effektiva rutiner
för systemutvecklingen.
PPM framhåller i rapporten att den nya tidsplanen
tillåter betydligt mer tid för testverksamhet än den
tidigare planen. Det pågår ett arbete med att finna
förenklingar för att ytterligare minska
komplexiteten i systemet. PPM kommer fortlöpande att
analysera möjligheterna att finna ytterligare
åtgärder som kan säkra att systemet tas i drift
under hösten år 2000.
Statskontorets bedömning
Statskontoret har på regeringens uppdrag utvärderat
tillförlitligheten i PPM:s tids- och åtgärdsplaner.
Statskontoret gör bedömningen att sannolikheten för
att det kontoadministrativa systemet kan tas i drift
enligt den nya tidsplanen är avsevärt bättre än när
samarbetet mellan PPM och CSC inleddes.
De åtgärder som främst har stärkt förutsättningarna
för att systemet kan tas i drift enligt planerna är
PPM:s förbättring av styrning och uppföljning av
utvecklingsarbetet. Lika viktig är den ökade samsyn
som etablerats mellan PPM och CSC. Därutöver är det
väsentligt att leveransen av systemet har delats upp
i fler och mer avgränsade delleveranser. CSC har
dessutom förstärkt sina utvecklings- och
ledningsresurser i projektet.
Trots dessa förbättringar bedömer Statskontoret att
projektet även fortsättningsvis är förenat med
betydande risker. Den främsta risken är att det
fortfarande saknas en godkänd kravspecifikation och
leveransplan som omfattar samtliga leveransåtaganden
och -tidpunkter. Även andra riskområden bör
uppmärksammas för att minimera risken för
ytterligare förseningar.
Statskontoret understryker att det är angeläget att
PPM begränsar riskerna genom att föreslå
förenklingar i regelverket för att hålla nere
komplexiteten i de systemlösningar som tas fram.
Dessutom bör reservlösningar tas fram för att ha en
ökad beredskap för eventuella ytterligare
förseningar och felaktigheter i leveranserna.
Statskontoret rekommenderar att regeringen genomför
återkommande uppföljningar av hur utvecklingsarbetet
fortskrider.
RRV:s revisionsberättelse
RRV har avgivit revisionsberättelse för PPM för räkenskapsåret
1998. I revisionsberättelsen anges bl.a. att
upphandlingen av det kontoadministrativa systemet
har bedrivits under tidspress, något som kom till
uttryck redan i samband med val av
upphandlingsförfarande. Tiden för att lämna anbud
var enligt RRV för kort mot bakgrund av
komplexiteten i systemet. Statsmaktsbeslut som
reglerar PPM:s verksamhet och som har betydelse för
det kontoadministrativa systemet fattades i ett sent
skede. I detta fall har upphandling påbörjats innan
kravspecifikation förelegat. RFV,
Genomförandegruppen, Utredningen för bildande av
premiepensionsmyndigheten och PPM har alla varit
involverade i beredningsarbetet avseende det
reformerade pensionssystemet. RFV och PPM har haft
regeringens uppdrag att upphandla ett
kontoadministrativt system. Denna uppdelning av
ansvar och uppgifter har medfört hinder mot att
genomföra en effektiv upphandling. Tid som
inledningsvis vanns genom påskyndat förfarande inför
anbudsgivning förlorades i ett senare skede.
RRV anser att styrelsen och generaldirektören i
anslutning till att PPM inrättades självständigt
borde ha undersökt huruvida de väsentliga kraven på
systemet fanns medtagna i det förfrågningsunderlag
som tidigare upprättats och som upphandlingen
grundades på.
I revisionsberättelsen anges vidare att om
införandet av det kontoadministrativa systemet
planerats med mer realistiska tidsramar, dvs. med
medelsöverföring respektive fondval under andra
halvåret år 2000, skulle detta hypotetiskt ha
inneburit att medelsförvaltaren kunnat överväga
flera alternativa tidshorisonter. Detta hade kunnat
leda till högre avkastning för pensionstagarna. Den
marknadsmässiga räntan är avhängig den tid under
vilken medlen skall vara placerade på konto i
Riksgäldskontoret.
Den genomförda revisionen ger, enligt vad som anges
i revisionsberättelsen, RRV rimlig grund för
följande invändning: Styrelsen och generaldirektören
har, i anslutning till att myndigheten inrättades,
inte självständigt utvärderat möjligheterna att inom
avsedd tid driftsäkra det kontoadministrativa
systemet, ett för verksamheten väsentligt system.
Propositionens huvudsakliga innehåll
Eftersom de första fondvalen som de enskilda skall
göra och den första överföringen av
premiepensionsmedel från Riksgäldskontoret till
fondförvaltare inte kommer att kunna ske under år
1999 föreslås i propositionen att vissa av de
ikraftträdande- och övergångsbestämmelser som gäller
premiepensionen ändras. I propositionen föreslås
även åtgärder som syftar till att förenkla det
kontoadministativa system för hanteringen av
premiepensionen som är under uppbyggnad. Andra
förslag skall ge PPM bättre förutsättningar att
under en inledande tid efter driftstarten inrikta
sig på den del av verksamheten som rör fondsparande.
Regeringen har inte inhämtat yttrande av Lagrådet
eftersom det bedömdes fördröja lagstiftningsfrågans
behandling och därigenom leda till avsevärt men.
Lagrådets yttrande har under ärendets beredning
däremot inhämtats av utskottet. Yttrandet har fogats
till betänkandet som bilaga 4.
Första fondvalet
Gällande ordning
Sedan år 1995 har en viss andel av influtna
tilläggspensionsavgifter placerats på konto hos
Riksgäldskontoret. Medlen har placerats på ett
räntebärande konto till marknadsmässig ränta, som
lagts till kapitalet. Avsikten är att medlen skall
täcka de pensionsrätter för premiepension som
fastställs för förfluten tid när pensionsreformen
träder i kraft. När dessa pensionsrätter har
fastställts, skall de förvaltade medlen jämte
avkastning föras över till förvaltning inom
premiepensionssystemet. Den 1 januari 1999 har PPM
övertagit ansvaret för förvaltningen av dessa medel.
Även för framtida avsättningar av medel som görs
till premiepensionssy-stemet ansvarar PPM för den
tillfälliga förvaltningen av medlen. Under den
tillfälliga förvaltningen är det önskvärt med en god
avkastning, men ett lågt risktagande, trygghet och
en god betalningsberedskap är också av stor vikt.
PPM skall därför placera medlen hos
Riksgäldskontoret. Som kontohavare skall PPM träffa
avtal med Riksgäldskontoret om förräntning och andra
villkor. När pensionsrätt för året har fastställts
skall medlen tillsammans med avkastning föras över
till fondförvaltare.
Enligt 40 § införandelagen skall den första
överföringen av avgiftsmedel och avkastning från
Riksgäldskontoret till fondförvaltare ske före
utgången av år 1999.
I 1999 års ekonomiska vårproposition (s. 70)
beräknas överföringen av premiepensionsmedel år 2000
uppgå till 49,6 miljarder kronor, 2001 till 21,2
miljarder kronor och 2002 till 18,9 miljarder
kronor.
Enligt införandelagen (39 § andra stycket) får
PPM:s kostnader år 1999 som inte täcks på annat sätt
efter regeringens medgivande dras från avkastningen
på de medel som tillfälligt placerats i
Riksgäldskontoret.
Propositionen
I propositionen anges att PPM:s val att fortsätta
samarbetet med CSC bl.a. bygger på utgångspunkten
att ingen annan leverantör skulle klara
utvecklingsarbetet snabbare än CSC. Därutöver bygger
valet av CSC på att ett byte av systemleverantör
förutsätter en ny offentlig upphandling. Detta
skulle i sin tur ytterligare försena den slutliga
leveransen av det system som erfordras. Efter en
förnyad upphandling skulle systemet med all
sannolikhet inte kunna levereras före de första
pensionsutbetalningarna, som skall ske år 2001. En
så sen leveranstidpunkt skulle därmed få
återverkningar även på andra delar av det nya
pensionssystemet.
Regeringen anser att det är mycket angeläget att
tiden fram till det första fondvalet och
överföringen av medel från Riksgäldskontoret till
fondförvaltare blir så kort som möjligt. Regeringen
bedömer, med stöd av Statskontorets utvärdering, att
den tidsplan som PPM redovisat har förbättrat
sannolikheten för att det första fondvalet skall
kunna ske under år 2000. De åtgärder som myndigheten
vidtagit och avser att vidta för att säkerställa
leverans har gjort tidsplanen trovärdig.
Regeringen konstaterar samtidigt att betydande
risker fortfarande kvarstår och att fortsatta
ansträngningar måste till för att säkerställa ett
första fondval under år 2000. Regeringen kommer att
noga följa den fortsatta uppbyggnaden av systemet
för att administrera premiepensionen.
För att följa systemuppbyggnaden har PPM fått i
uppdrag att var tredje månad rapportera till
regeringen hur uppbyggnadsarbetet fortskrider.
Regeringen avser också att återkomma med ett uppdrag
åt Statskontoret att utvärdera dessa rapporter från
PPM.
Regeringen anser att PPM bör utarbeta
reservlösningar som även med begränsade ADB-
leveranser medger en systemstart före utgången av år
2000. Om det skulle visa sig vara en nödvändig
förutsättning för att kunna ta systemet i drift
under senare delen av år 2000, bör PPM som en del i
en sådan alternativ plan för systemstarten överväga
t.ex. temporära inskränkningar av den generella
rätten att byta fond som nu gäller för
pensionsspararna. Statskontoret bör även i denna del
granska PPM:s arbete inom ramen för den fortlöpande
utvärderingen.
Den nya tidsplanen för uppbyggnaden av
premiepensionssystemet innebär således att det
första fondvalet och överföringen till förvaltare
skall ske före utgången av år 2000. Reglerna för
starten bör ändras i enlighet med detta.
Som en konsekvens av senareläggningen bör PPM:s
kostnader som inte täcks på annat sätt efter
regeringens tillstånd få dras av från avkastningen i
den tillfälliga förvaltningen hos Riksgäldskontoret
även under år 2000.
Motionen
I motion Sf15 av Ulla Hoffmann m.fl. (v) anförs att
PPM skall klandras för sin hantering av
dataupphandlingen. Den kritik som framförs av
Statskontoret och RRV gör klart att PPM på ett
mycket tidigare stadium kunnat förhindra
förseningen. Riksdagen bör enligt motionärerna ge
regeringen till känna att en översyn av kompetensen
på myndigheten bör genomföras (yrkande 2).
Hanteringen av pensionsfrågan har hittills endast
lett till försämringar för de försäkrade och
pensionsspararna. Det krävs därför en större insyn i
arbetet och regeringen bör årligen lämna riksdagen
en rapport om utvecklingen av och arbetet med
säkerställandet av pensionsspararnas pengar (yrkande
3).
I motionen anges att de kostnader som orsakas av
förseningen och som inte täcks på annat sätt enligt
regeringen skall få dras av från avkastningen i den
tillfälliga förvaltningen hos Riksgäldskontoret.
Motionärerna anser dock att pensionsspararna redan
har fått vidkännas minskningar av sitt
pensionskapital genom olika avgifter och inte skall
belastas ytterligare utan hållas ekonomiskt
skadeslösa för att PPM inte kunnat genomföra sitt
uppdrag (yrkande 4).
Risken för ytterligare komplikationer och
förseningar är stor och PPM bör därför utveckla en
reservplan för hur pensionsspararna skall
kompenseras för utebliven avkastning på sparmedel.
Det kan t.ex. ske i form av en avsättningsfond
(yrkande 5).
Utskottets bedömning
Utskottet måste konstatera att medel motsvarande de
pensionsrätter i premiepensionssystemet som nu
fastställts inte kommer att kunna föras över till
fondförvaltning före årsskiftet. Det
kontoadministrativa system som erfordras för
premiepensionssystemet kommer inte att hinna bli
färdigt. På grundval av den tids- och åtgärdsplan
som PPM gjort upp och som granskats av Statskontoret
samt den reservplan som skall utarbetas känner sig
utskottet förvissat om att överföringen skall kunna
komma till stånd före år 2001. Utskottet har därtill
så sent som den 18 maj 1999 från generaldirektören
för PPM, Hans Jacobson, inhämtat information om den
aktuella arbetssituationen. Av generaldirektörens
redovisning framgick att arbetet hade fortskridit
enligt den fastlagda tidsplanen. Den andra av de
rapporter som PPM var tredje månad skall avge till
regeringen om hur arbetet fortskrider hade lämnats
dagen innan. Rapporterna kommer också att granskas
av Statskontoret.
Utskottet vill påpeka att det är viktigt att
riksdagen fortlöpande hålls informerad om
utvecklingen. Det är enligt utskottets mening
särskilt angeläget att överföringen kan komma till
stånd före utgången av år 2000 eftersom utbetalning
av pensioner från det reformerade pensionssystemet
annars måste senareläggas, och även utskottet avser
därför att noga följa frågan. Med de förslag till
lagändringar i förenklande syfte som läggs fram i
propositionen ökar sannolikheten för att det
kontoadministrativa systemet skall fungera under
hösten 2000.
Även om avkastningen på de medel som är placerade
hos Riksgäldskontoret vid en bindning för längre tid
hade kunnat vara högre, är detta inget som skall
tillgodoräknas på enskilda premiepensionskonton.
Liknande effekter uppkom redan tidigare när
pensionsreformen efter principbeslutet 1994 sköts
upp, vilket även i omgångar försköt tiden för
överföring av de avsatta pre-
miepensionsmedlen. Det förhållandet att PPM:s
kostnader för 1999 nu får dras från medlen i
Riksgäldskontoret är enbart en fråga om
administrativa rutiner. Kostnaden skulle annars ha
dragits från de enskilda premiepensionskontona.
Eftersom PPM är en myndighet under regeringen, och
då frågan om styrelsens och generaldirektörens
hantering av upphandlingen dessutom redan
uppmärksammats, bör riksdagen enligt utskottets
mening nu inte anlägga några synpunkter på själva
hanteringen.
Utskottet vill tillägga att Riksdagens revisorer i
enlighet med sin granskningsplan för våren 1999 har
påbörjat en förstudie av PPM. Enligt
granskningsplanen kan en granskning inriktas på att
belysa frågor om hur ändamålsenlig uppbyggnaden av
den nya myndigheten varit. Även mera generella
erfarenheter av en snabb uppbyggnad av komplicerade
system kan belysas.
Med det anförda tillstyrker utskottet att det första
fondvalet skall ske före utgången av 2000 samt att
PPM:s kostnader även år 2000 på föreslaget sätt får
dras av från avkastningen på medlen i
Riksgäldskontoret. Motion Sf15 yrkandena 2-5
avstyrks.
Begränsning av registrerade fonder
Gällande ordning
I 8 kap. 3 § LIP finns regler för fonder och vilka
krav som ställs på fondförvaltare.
Placeringen av premiepensionsmedlen kan ske i
värdepappersfonder och utländska fondföretag som
förvaltas av fondförvaltare som har rätt att utöva
fondverksamhet i Sverige enligt lagen om
värdepappersfonder. Fondförvaltarna skall anmäla
sina fonder för registrering hos PPM och sluta avtal
med myndigheten om det praktiska samarbetet och om
tak för priset för förvaltartjänsten. PPM skall ges
möjlighet att förhandla om prisreduktion med
fondförvaltarna. Fondförvaltarna skall vara skyldiga
att på begäran lämna ut informationsmaterial till de
enskilda, inte ha några uttagsavgifter och varje år
till myndigheten rapportera alla kostnader som
tagits ut ur fonden.
Om den enskilde inte gör ett aktivt val av
förvaltning placeras medlen i Premiesparfonden som
förvaltas av en ny sjunde fondstyrelse inom Allmänna
pensionsfonden.
Propositionen
Nuvarande regler medger inte någon begränsning av
det antal fonder som samtidigt erbjuds i
premiepensionssystemet. Fondförvaltare som uppfyller
de krav som anges i 8 kap. 3 § LIP har därmed en
principiell rätt att anmäla ett obegränsat antal
fonder för registrering hos PPM.
Regeringen anger att det är viktigt att
pensionsspararna har ett stort och varierat utbud av
fonder att välja mellan. Samtidigt kan det antas att
det är attraktivt för många förvaltare att av
marknadsföringsskäl anmäla så många av sina fonder
som möjligt till systemet. Om ett mycket stort antal
fonder anmäls till PPM riskerar systemuppbyggnaden
att påverkas negativt. Även driften av systemet kan
störas.
I propositionen föreslås därför att PPM får
befogenhet att begränsa det antal fonder som en och
samma förvaltare samtidigt kan ha registrerade hos
myndigheten. Lagändringen bör träda i kraft den 1
juli 1999. Regeringen påpekar att det fortfarande
skall finnas ett varierat fondutbud för
pensionsspararna, och begränsningarna bör därför
inte utformas snävare än nödvändigt. PPM får inte
heller begränsa fonderna så att konkurrensen mellan
fondförvaltarna snedvrids.
Motionen
I motion Sf15 av Ulla Hoffmann m.fl. anförs att
Vänsterpartiets bedömning är att en begränsning kan
göras till att varje fondförvaltare får ha 15 till
20 fonder registrerade (yrkande 6).
PPM har i massmedierna antytt att man inte har för
avsikt att erbjuda pensionsspararna miljöfonder,
humanfonder och andra fonder med ideell och
humanitär inriktning. Anledningen är enligt PPM att
en del av avkastningen på dessa fonder investeras i
t.ex. forskning. Motionärerna anser att ideella och
humanitära fonder inte skall uteslutas som objekt
vid placering av sparmedel (yrkande 7).
Eftersom PPM inte kommer att ge råd till
pensionsspararna och råd från privata fondförvaltare
och bankerna inte lär bli gratis, behöver den
enskilde kunna få en objektiv kostnadsfri
information. Regeringen bör få i uppdrag att låta
PPM utarbeta en kostnadsfri rådgivning om fondval
för att motverka en konsultmarknad på detta område
(yrkande 10).
Utskottets bedömning
Utskottet har inget att invända mot att antalet
fonder som en förvaltare får registrera begränsas.
Det får ankomma på PPM att bedöma hur en eventuell
begränsning närmare bör göras. Utskottet avstyrker
därför motion Sf15 yrkande 6 och tillstyrker
ändringen i 8 kap. 3 § LIP. En lagteknisk samordning
skall därvid göras med det förslag till ändring i
samma lagrum som regeringen lagt fram i proposition
1998/99:93, en ändring som godkänts av riksdagen
(bet. 1998/99:FiU21, rskr. 1998/99:195).
Vad gäller ideella och humanitära fonder vill
utskottet anföra följande.
Om det gäller fonder där själva
placeringsinriktningen har ideell eller humanitär
karaktär, s.k. etiska fonder, vill utskottet hänvisa
till att enligt proposition 1997/98:151 skall varje
fondförvaltare ha rätt att inom ramen för
placeringsreglerna i lagen om värdepappersfonder
själv välja placeringsinriktning för sina fonder.
Strängare placeringsregler behövs inte för
premiepensionssparandet än för annat fondsparande.
De fonder som motion Sf15 yrkande 7 tar sikte på är
sådana där en del av fondens avkastning, oavsett i
vilka företag fondens medel har investerats, delas
ut till någon ideell organisation. Utskottet vill
till att börja med framhålla att huvudsyftet med
premiepensionsmedlens förvaltning är att medlen
skall trygga framtida premiepensioner för i första
hand de enskilda spararna och ge goda
pensionsförmåner. I premiepensionssystemet finns
dock ett visst kollektivt inslag, t.ex. att
arvsvinster tillfaller kvarlevande pensionssparare i
samma åldersgrupp. Dessa förhållanden talar för att
avkastningen i fondförvaltningen inte skall få
flyttas över till en ideell organisation. Å andra
sidan bör premiepensionssystemet så långt möjligt
erbjuda valfrihet och mångfald. Utskottet
förutsätter att PPM vid sina fortsatta överväganden
noga analyserar vilka krav som i detta hänseende kan
och bör ställas på fonder som registreras i
premiepensionssystemet. Resultatet bör redovisas för
regeringen som får bedöma om slutsatserna kräver
lagändring.
Med det anförda avstyrks motion Sf15 yrkande 7.
Enskildas behov av information om pensionssystemet
har belysts i proposition 1997/98:151. Där anges
bl.a. (s. 635-637) att Premiepensionsmyndigheten har
huvudansvaret för informationen om
premiepensionssystemet. Informationen om systemet
som sådant är naturligtvis allra mest angelägen i
samband med ikraftträdandet. De enskilda skall kunna
fatta rationella beslut på ett riktigt underlag
redan från början. När den första överföringen från
Riksgäldskontoret görs skall självfallet en
fullständig information lämnas till den enskilde. I
informationen bör bl.a. ingå uppgifter om de fonder
som finns tillgängliga i systemet. I propositionen
anges vidare att även när systemet är i gång kommer
det att behövas allmän information om hur det
fungerar. Trycksaker som beskriver systemet bör
därför hållas tillgängliga, t.ex. på
försäkringskassornas och kanske även
skattemyndigheternas kontor. Däremot kan det
knappast begäras att personalen på dessa kontor
generellt skall kunna besvara frågor som inte
behandlas i trycksakerna. Sådan specialinformation
får lämnas av en särskild informationsenhet.
Härutöver måste naturligtvis riktade insatser göras
för varje ny generation som kommer in i sy-stemet. I
propositionen hänvisas också till att det i 26-29 §§
lagen om värdepappersfonder finns bestämmelser om
informationsmaterial som ett fondbolag skall
tillhandahålla för varje fond som bolaget förvaltar
(informationsbroschyr, årsberättelse och
halvårsberättelse). Av PPM:s besked bör framgå att
den enskilde har rätt att få dessa handlingar från
fondbolaget och hur man då skall bära sig åt. PPM
skall inte ha till uppgift att informera de enskilda
om sådant som de kan inhämta från fondernas eget
informationsmaterial. Däremot bör PPM svara för ett
allmänt informationsmaterial om de fonder som har
anmälts till premiepensionssystemet. Det kan t.ex.
vara sammanställningar av fonderna efter deras
placeringsinriktning och förvaltningsresultat under
de senaste åren. I propositionen påpekades att det
föreligger ett mycket stort behov av information om
villkoren för fondsparande. PPM bör därför ge ut
översikter av detta slag. Sådana översikter måste
redan av praktiska skäl bygga på uppgifter som
myndigheten får från förvaltarna själva eller som
framgår av publicerad statistik eller liknande.
Enligt utskottets bedömning är den avsedda
ordningen för information sådan att en enskild
person alls inte skall behöva anlita konsult för att
kunna göra en god placering av sina
premiepensionsmedel. Med det anförda avstyrker
utskottet motion Sf15 yrkande 10.
Pensionssparares val av fond
Gällande ordning
När pensionsrätt för premiepension för ett år har
fastställts skall pensionsspararen kunna välja fond.
PPM skall därvid upplysa pensionsspararen om rätten
att välja placering. Om pensionsspararen inte
anmäler något val av fond men tidigare har anmält
val av fond eller bytt fond, skall medlen placeras i
den eller de fonder där medlen senast har placerats.
För den som inte gör något annat val, placerar PPM
medlen i Premiesparfonden inom AP-fonden. En sparare
har rätt att när som helst begära att PPM skall
flytta hela eller delar av spararens innehav till en
eller flera andra fonder.
PPM får begränsa antalet fonder som
pensionsspararen får ha medel placerade i samtidigt.
Propositionen
Främst i syfte att uppnå en systemförenkling anser
regeringen att följande bör gälla för val och byte
av fond.
Första gången som pensionsrätt för premiepension
har fastställts skall pensionsspararen upplysas om
rätten att välja placering för sina medel. Senare år
skall PPM, utan att först kontakta spararen om hans
önskemål för placeringen, föra över nya
pensionsmedel till den eller de fonder och med den
spridning mellan fonderna som spararen senast angett
för hela sitt sparande. För den som inte bestämt
någon sådan placering i fond, kommer PPM alltjämt
att placera de nya medlen i Premiesparfonden inom
AP-fonden.
En pensionssparare skall fortfarande kunna
omplacera sina fondmedel när han så önskar. Spararen
skall vid en sådan omplacering ange hur hela
sparandet skall vara fördelat mellan olika fonder.
Pensionsspararna skall varje år få en allmän
information om de åtgärder som PPM vidtar när ny
pensionsrätt för premiepension har fastställts.
Spararna skall på samma sätt upplysas om rätten att
placera om sitt sparande. Informationen kan ges
t.ex. i samband med årsbeskedet om utvecklingen av
den enskilde spararens tillgodohavande.
Med denna ordning torde risken för att ny
pensionsrätt placeras på ett sätt som inte stämmer
överens med spararens verkliga önskemål minska i
betydande mån.
Även PPM:s placering för en pensionssparare av
medel avseende skadestånd respektive höjd
pensionsrätt bör ske på motsvarande sätt.
Utskottets bedömning
Enligt utskottets mening bör den föreslagna
förändringen leda till enklare och säkrare
hantering. Lagrådet har i sitt yttrande påpekat att
PPM får lösa praktiska frågor såsom hur en placering
skall utföras om spararen angett sitt val på ett
inte nöjaktigt sätt. Enligt Lagrådet är det
angeläget att förfarandet blir lättöverskådligt och
säkert för den enskilde.
Utskottet vill i detta sammanhang nämna att, enligt
vad som framgår av en skrivelse från PPM till
regeringen den 1 mars 1999, myndighetens styrelse
har beslutat om följande rutiner för val och byte av
fond: Spararna skall inledningsvis kunna fördela
sitt sparande på fem fonder; avsikten är att antalet
tillåtna fonder efter något eller några år skall
ökas till tio. Val och byte av fond skall kunna ske
bara på tre sätt: via Internet, med tonvalstelefon
och med maskinläsbar blankett som beställs från PPM
och som är förkodad med spararens personuppgifter.
Tekniken för att ange fondvalet är densamma i alla
tre medierna. För varje fond anger spararen fondens
PPM-nummer och hur många procent av sitt innehav han
vill ha placerat i den fonden (inga angivelser i
kronor). Tekniken används även vid byte av fond.
Utan att uttryckligen ange vad han vill byta anger
spararen - på en i princip likadan blankett som
förstavalsblanketten - bara hur han vill att hans
sparande skall vara fördelat efter omplaceringen.
Utskottet anser att dessa rutiner bör tillgodose de
krav som Lagrådet framhållit. Med det anförda
tillstyrker utskottet propositionen i denna del.
Fondavgifter
Gällande ordning
En fondförvaltare skall enligt 8 kap. 3 § LIP sluta
samarbetsavtal med PPM. Av samma lagrum följer att
förvaltaren inte får ta ut avgift för inlösen av
fondandelar. Avgift i övrigt får endast tas ut om
det godtagits av PPM. Förvaltaren skall vidare varje
år till PPM rapportera alla kostnader som tagits ur
fonden, uppdelade på kostnadsslag. Enligt vad som
angavs i proposition 1997/98:151 har PPM möjlighet
att avtala om prisreduktion med fondförvaltarna. En
sådan överenskommelse bör tas med i
samarbetsavtalet.
Från och med den 1 juli 1999 skall fondförvaltare
till PPM ange vilka kostnadsbelopp som dagligen
belastat fonden beräknat per fondandel. I 8 kap. 3 §
LIP anges då uttryckligen att förvaltarna skall
specificera hur mycket som avser
förvaltningskostnader, inklusive kostnader för
förvaring av fondtillgångarna. Uppgiftsskyldigheten
skall även omfatta sjunde AP-fondstyrelsen
(Premiesparfonden).
Vid utvidgningen av informationsskyldigheten till
att även avse utländska fondförvaltare uttalade
finansutskottet (bet. 1998/99:FiU21) att utskottet
liksom regeringen anser det vara viktigt att följa
upp att kravet inte avhåller utländska
fondförvaltare från att delta i
premiepensionssystemet.
Motionen
I motion Sf15 av Ulla Hoffmann m.fl. (v) framhålls
förvaltningsavgifternas betydelse för pensionens
storlek. PPM har till uppgift att hålla nere de
avgifter som fondförvaltarna tar ut. Motionärerna
begär i yrkande 8 ett tillkännagivande om kontroll
av fondförvaltarnas avgifter.
Utskottets bedömning
Storleken av förvaltningskostnaderna för
premiepensionssystemet, såväl vad gäller
fondförvaltningen som PPM:s verksamhet, är frågor
som har uppmärksammats vid utformningen av det nya
systemet. Utskottet har i betänkande 1997/98:SfU13
bl.a. framhållit vikten av att PPM aktivt verkar för
en prisreduktion i samband med att avtal sluts med
fondförvaltarna.
PPM arbetar med att utarbeta ett standardkontrakt
mellan PPM och fondförvaltare, ett kontrakt som
snart beräknas ligga färdigt. När det gäller frågan
om prisreduktion av förvaltningsavgiften har PPM:s
styrelse, enligt vad som framgår av en skrivelse
från myndigheten till regeringen den 18 mars 1999,
beslutat om följande förfarande för prisreduktioner.
En fondförvaltare skall ta ut sin sedvanliga
förvaltningsavgift ur fonden och därefter betala en
procentuell andel av den uttagna avgiften till PPM.
Ju större belopp PPM har placerat i den aktuella
fonden, desto högre är den procentuella andel av den
uttagna avgiften som skall betalas till PPM. PPM
skall sedan fördela de återförda
förvaltningsavgifterna mellan pensionsspararna i
förhållande till storleken av tillgodohavandet på
deras pensionskonton, oavsett vilken eller vilka
fonder som den enskilde spararen har valt. Modellen
för att fördela de återförda förvaltningsavgifterna
mellan spararna har valts i första hand för att
stimulera ett brett utbud av fonder för spararna att
välja mellan. Härtill kommer emellertid att den
modell som närmast förutsägs i förarbetena - att en
återförd avgift skulle fördelas proportionellt
mellan de sparare som hade haft medel placerade i
den aktuella fonden under den tid som avgiften avsåg
- skulle medföra en avsevärt ökad komplexitet när
det gäller systemdesign och driftsteknik och kräva
så omfattande bearbetningar att det finns en
uppenbar risk för prestandaproblem, något som kan
vålla störningar även i andra delar av systemet.
Modellen kan alltså inte bedömas förenlig med
ambitionen att genomföra det första fondvalet hösten
2000. PPM har föreslagit att prisreduktion även
skall tillämpas för sjunde AP-fondstyrelsen och
frågan bereds inom Regeringskansliet.
Utskottet kan konstatera att det finns olika för-
och nackdelar med ett sy-stem där avgiftsreduktionen
tillfaller pensionsspararna i den aktuella fonden i
förhållande till deras tillgodohavande i fonden och
ett system där avgiftsreduktionen tillfaller
samtliga premiepensionssparare i förhållande till
vars och ens tillgodohavande oavsett fond.
Utskottet, som anser det viktigt att frågan om
systemet för avgiftsreduktion noga övervägs, utgår
från att fortsatta diskussioner sker mellan bl.a.
PPM och företrädare för fondbolagen och att frågan
då ytterligare belyses.
Utskottet vill nämna att det är viktigt att
fondavgifterna också tydligt redovisas för
pensionsspararna. Ökade krav på fondförvaltarna
kommer som framgått ovan att gälla fr.o.m. den 1
juli 1999. Utskottet noterar att PPM har uppgivit
att myndigheten inledningsvis inte kommer att kunna
meddela de enskilda pensionsspararna hur stor del av
förvaltningskostnaden som hänför sig till deras
sparande i varje fond, eftersom det skulle kräva att
stora datavolymer måste sparas. För år 2000 (då
förvaltning äger rum bara under en mindre del av
året) kommer enligt PPM:s beräkningar de totala
förvaltningsavgifterna med största sannolikhet att
stanna under 100 kr även för pensionssparare som har
tjänat in maximal pensionsrätt under 1995-1998. För
en medelinkomsttagare blir den totala kostnaden
under 50 kr. Även för 2001 och 2002 är det relativt
små belopp det är fråga om. Det skulle enligt PPM:s
bedömning inte vara rimligt att skjuta upp det
första fondvalet ytterligare för att få med
avgiftsredovisningen från början. För att trygga att
ett robust system kan tas i drift hösten 2000 bör
enligt PPM ett system för avgiftsredovisning av det
nu diskuterade slaget inte införas förrän 2003.
Spararna kommer under tiden att ha tillgång till
uppgifter, både om storleken på
förvaltningsavgifterna och om det totala
kostnadsuttaget ur fonden, vilket gör det möjligt
att bilda sig en ganska bra bild av
kostnadsbelastningen på ett visst fondinnehav.
Utskottet förutsätter att regeringen följer denna
fråga.
Med det anförda avstyrker utskottet motion Sf15
yrkande 8.
Uttag av premiepension
Gällande ordning
Premiepension får tas ut fr.o.m. den månad
pensionsspararen fyller 61 år. Pensionen skall vara
livsvarig och pensionsuttaget får begränsas till att
avse tre fjärdedelar, hälften eller en fjärdedel av
pensionen.
Ett påbörjat uttag skall kunna återkallas. Även den
andel med vilken pensionen tas ut skall kunna
ändras. Ett uttag får dock återkallas helt eller
delvis högst en gång per sexmånadersperiod.
Kostnaderna för dessa åtgärder skall, liksom
kostnaden för att på nytt påbörja utbetalning efter
det att ett uttag har återkallats, belasta
pensionsspararen.
Premiepensionen beräknas lika för kvinnor och män
och med utgångspunkt i tillgodohavandet vid varje
tid på pensionsspararens premiepensionskonto.
Premiepension utbetalas av försäkringskassan
tillsammans med inkomstpension. Pensionen utbetalas
månadsvis, men om årspensionen, bestående av
inkomst-, tilläggs- och premiepension, uppgår till
högst 2 400 kr får pensionen utbetalas vid ett eller
två tillfällen per år.
Premiepension kan tas ut som livränta med
garanterade belopp. PPM skall lösa in
pensionsspararens fondandelar snarast efter det att
begäran kom in till PPM. Övergång till livränta får
ske tidigast när spararen börjar ta ut pension.
Propositionen
I propositionen anges att en beräkning av
premiepensionen som gäller för längre tid, t.ex. ett
år, är betydligt mindre krävande för det
kontoadministrativa systemet än att räkna ut ett
nytt belopp inför varje utbetalning. Det är också
normalt till fördel för pensionstagaren att beloppet
är detsamma för hela året. Mot denna bakgrund
föreslår regeringen en justering av reglerna för
uttag av premiepension så att det framgår att en
jämn utbetalning under året ryms inom
bestämmelserna. Den tidsrymd för vilken PPM
bestämmer ett sådant pensionsbelopp bör inte
överstiga ett år, i enlighet med försäkringsmässiga
principer.
De beräkningar som måste göras inför
pensionsutbetalningarna är förhållandevis
omfattande. Utbetalningarna av premiepension skall
samordnas med försäkringskassornas utbetalning av
inkomstpension via RFV. Mot bakgrund av att de
första fondvalen och överföringarna av medel till
förvaltare senarelagts till år 2000 kommer
belastningen på det kontoadministrativa systemet att
vara särskilt stor under det första halvåret 2001.
Den premiepension som skall betalas ut under 2001
beräknas som mest komma att uppgå till 30-50 kr i
månaden.
Med hänsyn till detta föreslår regeringen att
premiepension under år 2001 skall kunna betalas ut
vid ett enda tillfälle. En engångsutbetalning kan
således göras i slutet av året.
För en sparare som tar ut sin premiepension i form
av en livränta med garanterade belopp bestäms
pensionen utifrån värdet på tillgångarna på premie-
pensionskontot vid den tidpunkt då PPM löser in
innehavet. För att klargöra att en begäran om
inlösen inte kan ske långt före den tidpunkt när
livräntan skall börja betalas ut, föreslår
regeringen att regeln justeras så att PPM:s inlösen
av fondtillgångarna kan ske tidigast månaden före
den då livräntan skall betalas ut första gången.
Utskottets bedömning
Utskottet tillstyrker propositionen i denna del.
Efterlevandeskydd
Gällande ordning
Inom premiepensionssystemet finns möjlighet att
välja ett efterlevandeskydd. Efterlevandeskyddet är
frivilligt och kostnaden för skyddet skall bäras av
de individer som väljer skyddet.
Under tiden före pensioneringen skall det finnas en
form av skydd. Detta efterlevandeskydd före
pensionstiden omfattar pensionssparare som har barn
under 20 år eller som är gift, registrerad partner
eller sammanboende (ogifta personer som
stadigvarande sammanbor och som tidigare har varit
gifta med varandra eller som har eller har haft
gemensamma barn). Under förvärvsaktiv tid skall
dessa personer kunna teckna en temporär
premiepension till efterlevande på ett eller två
inkomstbasbelopp under fem år.
Som huvudregel gäller en karenstid om ett år. Om
ansökan görs inom tre månader från det att
pensionsspararen ingått äktenskap eller partnerskap
eller fått barn skall dock skyddet gälla från
månadsskiftet efter ansökan om pensionsspararen inte
fyllt 50 år. För den som fyllt 50 år men åberopar en
sådan familjehändelse gäller således ett års karens,
med undantag för olycksfall. Efterlevandeskyddet kan
också gälla först från en senare tidpunkt om detta
anges i ansökan.
Den andra formen avser ett efterlevandeskydd under
pensionstiden. Detta skydd kan tecknas av den som är
gift, registrerad partner eller sådan sammanboende
som avses ovan. Pensionsspararen skall i samband med
att han eller hon börjar ta ut sin premiepension
kunna teckna en livsvarig premiepension till
efterlevande. Pensionsspararens egen ålderspension
sänks därvid så mycket som behövs för att
tillgodohavandet på premiepensionskontot skall räcka
under båda makarnas (eller motsvarande) livstid.
Bestämmelserna om efterlevandeskydd före pensionstid
har trätt i kraft den 1 januari 1999. Under år 1999
skall den som fyllt 50 år ha en extra möjlighet att
gå in i efterlevandeskydd före pensionstid.
Bestämmelserna om efterlevandeskydd under
pensionstid träder i kraft den 1 januari 2001.
Propositionen
Efterlevandeskyddet kräver en relativt omfattande
utveckling och anpassning av system. PPM bör inte
ställas inför dessa uppgifter under det första året
efter premiepensionssystemets start då stor kraft
måste läggas ner för att hanteringen av
fondsparandet på premiepensionskontona skall fungera
smidigt. Regeringen föreslår därför att möjligheten
att ansöka om efterlevandeskydd före pensionstid
inte öppnas förrän år 2002. Som en följd av detta
förslag bör också den extra möjlighet som finns för
en person som fyllt 50 år att gå in i
efterlevandeskyddet när systemet startar förskjutas
och kunna ske genom ansökan som kommer in till PPM
före den 1 maj 2002.
Tidpunkten för när efterlevandeskyddet före
pensionstid i ett enskilt fall skall börja gälla
skall bestämmas av när ansökningen kommer in till
PPM. Möjligheten att välja ett senare ikraftträdande
än vad som följer av detta slopas.
Utskottets bedömning
Utskottet tillstyrker propositionen i denna del.
PPM:s avgifter
Gällande ordning
PPM:s kostnader täcks enligt 11 kap. 1 § LIP genom
årliga avgifter som dras från premiepensionskontona.
Avgifterna skall täcka det aktuella årets kostnader
med skälig fördelning mellan pensionsspararna.
Avgifterna skall helt eller delvis anges som procent
av tillgodohavandet. Regeringen får meddela närmare
föreskrifter om uttaget av avgifter för PPM:s
kostnader.
Återkallelse av uttag m.m. skall bekostas av
pensionsspararen genom att kostnaden dras från
kontot.
Propositionen
I propositionen anges att PPM bör få ta ut
avgifterna i den takt som kostnaderna uppkommer.
Regeln i 11 kap. 1 § LIP bör justeras så att den
möjligheten tydligt framgår.
PPM:s hanteringskostnader för vissa åtgärder som
myndigheten utför på begäran av en pensionssparare,
t.ex. återkallelse av uttag och nytt uttag av
premiepension, kommer sannolikt att bli
förhållandevis låga samtidigt som ett avgiftsuttag
kommer att innebära en viss belastning på
datasystemet. Bestämmelsen om avgifter för sådana
åtgärder som det här är fråga om bör därför ändras
så att PPM inte måste ta ut en avgift utan i stället
får möjlighet att göra så.
Många förvaltare kan antas komma att vilja
registrera hela sitt utbud av fonder hos PPM. Även
med den möjlighet som föreslås för PPM att begränsa
antalet fonder för en och samma förvaltare kan det
antas att antalet fonder i premiepensionssystemet
blir stort. PPM:s kostnader för att registrera
fonder kan därmed bli mycket höga. Även PPM:s
distribution av informationsmaterial om alla fonder
i premiepensionssystemet till pensionsspararna kan
bli mycket kostsam för myndigheten. Det finns mot
bakgrund av detta skäl att göra det möjligt att vid
behov ta ut avgifter från förvaltarna för såväl
PPM:s registrering av fonder som för t.ex.
myndighetens tryckning och distribution av en
katalog över fondutbudet. En uppgift om att sådana
avgifter kan tas ut skall finnas med i det avtal som
varje förvaltare skall ingå med PPM. Avgifterna
skall på ett rimligt sätt återspegla myndighetens
kostnader på de angivna punkterna. Även i fråga om
sådana avgifter skall regeringen meddela närmare
föreskrifter.
I propositionen föreslås också en förenkling vid
beräkning av avgiften för PPM:s kostnader när ny
pensionsrätt fastställts först efter årsskiftet.
Motionen
I motion Sf15 av Ulla Hoffmann m.fl. (v) anförs att
pensionsspararen även skall betala avgift till PPM
för att finansiera PPM:s verksamhet. Det är viktigt
att PPM arbetar för att hålla sina kostnader nere
eftersom det är pensionsspararens pengar. En lösning
vore att PPM direkt till riksdagen årligen
redovisade sin verksamhet inklusive avgiftsuttag och
därmed underställde sin verksamhet de
förtroendevaldas granskning. I yrkande 9 begärs ett
tillkännagivande härom.
Utskottets bedömning
Vikten av en effektiv kontroll av PPM:s kostnader
framhölls redan i samband med riksdagens beslut
1998. Enligt proposition 1997/98:151 skall PPM vara
skyldig att följa det statliga regelsystemet för
redovisning och kapitalförvaltning. Den närmare
omfattningen av den statliga redovisningen och
revisionen borde emellertid enligt propositionen
övervägas ytterligare med sikte på en effektiv
kostnadskontroll. PPM skall också upprätta
årsredovisning enligt de särskilda regler som gäller
för livförsäkringsbolag. En sådan redovisning är
nödvändig för att myndighetens ledning skall kunna
bedöma verksamhetens resultat och ställning, för
tillsynen och inte minst för att statsmakterna och
de enskilda skall kunna bilda sig en uppfattning om
hur verksamheten sköts. Regeringen eller den
myndighet som regeringen bestämmer skulle enligt vad
som föreslogs i propositionen utse två revisorer att
granska årsredovisningen m.m. och förvaltningen av
försäkringsrörelsen. Revisorerna skulle rapportera
sina iakttagelser till regeringen.
Kostnaderna för PPM:s verksamhet skall finansieras
genom avgifter från de försäkrade, och i proposition
1997/98:151 angavs att regeringen i en förordning
bör fastställa normer för avgiftsuttaget för att på
bästa sätt tillgodose kravet på kostnadskontroll. I
propositionen angavs att även i övrigt bör
regeringen ägna kostnadskontrollen stor
uppmärksamhet i direktiven för verksamheten och
uppföljningen av den. Stor vikt skall läggas vid en
utjämning över tiden av de kostnader som uppkommer i
början när systemet byggs upp. Regeringen får
besluta att investeringarna finansieras med lån och
krediter hos Riksgäldskontoret. På detta sätt sker
övervältringen på de enskildas konton gradvis.
Enligt propositionen skall PPM ledas av en styrelse
med fullt ansvar inför regeringen samt stå under
tillsyn av RFV och, i de delar av verksamheten som
rör kapitalförvaltning och tillämpningen av
näringsrättsliga regler, Finansinspektionen.
Utskottet framhöll i betänkande 1997/98:SfU13 att
det är i hög grad angeläget med en kontroll av
myndighetens kostnader och att effektiva verktyg för
kontroll av kostnadsutvecklingen skapas. Dessutom
skall regeringen, på samma sätt som för annan
statlig verksamhet som finansieras med avgifter vid
sidan av statsbudgeten, kontrollera myndighetens
budget och följa verksamheten genom
återrapporteringskrav, något som är särskilt viktigt
under myndighetens uppbyggnadsskede. Enligt
utskottet borde de närmare formerna för revisionen
och redovisningen övervägas ytterligare med sikte på
en effektiv kostnadskontroll.
Med hänvisning till vad som sålunda anförts
förutsätter utskottet att kontrollen av PPM:s
kostnader kommer att bli effektiv och att riksdagen
kommer att kunna hålla sig väl informerad om
verksamheten. Avsikten med här redovisade förslag är
dessutom att minska PPM:s kostnader. Utskottet
tillstyrker således propositionen i denna del och
avstyrker motion Sf15 yrkande 9.
Ändrad pensionsrätt m.m.
Gällande ordning
I 14 kap. LIP finns bestämmelser om åtgärder med
anledning av felaktig utbetalning och ändrad
pensionsrätt. Bland annat föreskrivs att när
pensionsrätt höjts för egenföretagare förutsätter
tillägg på premiepensionskontot att avgifter
betalats enligt skattebetalningslagen. Sådant krav
finns dock inte när pensionsrätt ursprungligen
beslutas.
I lagen anges också att när oriktig uppgift från
pensionsspararen har medfört att en felaktig
premiepension betalats ut skall återfört belopp
återgå till Riksgäldskontoret.
Vid ändring av pensionsrätt skall ändringsbeloppet
ökas med avkastningen från den tillfälliga
förvaltningen. Det ökade beloppet skall därefter
räknas upp med basränta. Det uppräknade beloppet
skall vid höjning läggas till och vid sänkning dras
av från pensionsspararens premiepensionskonto. Vid
höjning skall beloppet föras från tillfällig
förvaltning till pensionsspararens fonder. Vid
sänkning motsatt väg. Om pensionsspararen har börjat
ta ut pension skall höjningen för förfluten tid i
stället utbetalas som en klumpsumma till denne.
Belopp avseende framtida pensionstid skall föras
till pensionsspararens fonder eller, om denne
övergått från fondförsäkring till livränta med
garanterade belopp, till PPM. I båda fallen skall
framtida pensionsbelopp räknas om. Vid minskning, om
tillgodohavandet inte täcker, återkrävs beloppet
från pensionsspararen om denne är egenföretagare. Om
denne är anställd görs direktkrav bara om oriktiga
uppgifter lämnats.
I 8 kap. 7 § LIP finns regler om skadeståndsansvar
för den som orsakat att fondandelar gått ned i
värde. Skadeståndet betalas till PPM och förs under
aktiv tid till pensionsspararens
premiepensionskonto. Om pension börjat tas ut
betalas skadestånd avseende förfluten tid ut direkt
till pensionspararen.
Propositionen
I propositionen föreslås att kravet på att
avgifterna skall anses betalda enligt
skattebetalningslagen innan tillägg för höjd
pensionsrätt för egenföretagare görs på
premiepensionskontot slopas. I de fall där
avgifterna förblir obetalda får i stället reglerna
för minskning av pensionsrätt användas.
När oriktiga uppgifter från pensionsspararen, eller
underlåtenhet från denne att fullgöra uppgifts-
eller anmälningsskyldighet, har medfört att en
felaktig premiepension betalats ut är det belopp som
överförts från Riksgäldskontoret till spararens
konto korrekt i sig. Felet har i stället uppkommit i
ett senare led och beloppet bör därför rätteligen
återföras till PPM:s rörelse.
I propositionen föreslås också att bestämmelsen som
reglerar situationer där premiepension betalats ut
felaktigt till följd av oriktiga uppgifter bör
ändras så att det felaktiga premiepensionsbeloppet -
ökat med basränta enligt skattebetalningslagen -
återkrävs från pensionsspararen för att återgå till
PPM:s rörelse.
Vidare bör belopp som avser skadestånd och höjd
pensionsrätt för förfluten tid inte betalas direkt
till pensionsspararen utan placeras i fonder eller
föras över till PPM:s livränteverksamhet. Beloppet
kommer i båda fallen pensionsspararen till godo, i
livräntefallet genom att PPM höjer livräntan för den
enskilde.
När ett beslut om pensionsrätt för premiepension
har ändrats skall det ökade beloppet enligt 14 kap.
2 § LIP räknas upp med basränta för viss tid. I
propositionen föreslås att uppräkning med basränta
inte skall tillämpas före det första valet av
placering av premiepensionsmedlen, och regeringen
föreslår att detta anges i ett nytt tredje stycke i
25 § införandelagen.
Utskottets bedömning
Lagrådet har vid sin granskning föreslagit att
bestämmelser om att uppräkning med basränta inte
skall tillämpas före det första fondvalet placeras i
en särskild paragraf i införandelagen.
Med hänvisning härtill tillstyrker utskottet
propositionen med den ändringen att 25 § tredje
stycket placeras i en ny 25 b § införandelagen.
Försäkringsrörelselagen
Propositionen
Vissa bestämmelser i 7 kap. försäkringsrörelselagen
(1982:713) är tillämpliga på PPM. I regeringens
proposition 1998/99:87 Ändrade
försäkringsrörelseregler föreslås ändringar av
rörelse- och tillsynsreglerna för svenska
försäkringsbolag. Följdändringar bör därför göras i
lagen (1998:710) med vissa bestämmelser om
Premiepensionsmyndigheten så att hänvisning sker
till de nya försäkringsrörelsereglerna.
Bestämmelserna föreslås träda i kraft den 1 juli
1999.
Utskottets bedömning
Ändringarna i försäkringsrörelselagen föreslås i
proposition 1998/99:87 träda i kraft den 1 januari
2000. Propositionen avses bli behandlad av riksdagen
den 26 maj 1999 (bet. 1998/99:FiU28). Utskottet
tillstyrker förslaget till ändring i 2 § lagen med
vissa bestämmelser om Premiepensionsmyndigheten med
den ändringen att lagen, vilket också Lagrådet
påpekat, bör träda i kraft den 1 januari 2000.
Vissa socialförsäkringsfrågor m.m. (prop.
1998/99:73, delvis)
Folkpension utomlands
Gällande ordning
För personer födda 1938 eller senare kan fr.o.m.
1999 grundskydd inom ålderspensioneringen inte utges
före 65 års ålder. Det innebär att folkpension som
beräknats med utgångspunkt i bosättningstid, s.k.
40-delsberäknad folkpension, inte kan tas ut under
1999 och 2000. Därefter ersätts grundskyddet för
denna åldersgrupp av garantipension. Inte heller
garantipension utges före 65 års ålder.
Under 1999 och 2000 har personer födda 1938 eller
senare fr.o.m. 61 års ålder rätt till
tilläggspension enligt lagen om allmän försäkring
(AFL) och - om personen är bosatt i Sverige -
folkpension beräknad i förhållande till antalet år
för vilka personen i fråga tillgodoräknats
pensionspoäng för tilläggspension. Från och med år
2001 utbetalas inkomstgrundad pension
(inkomstpension, premiepension och tilläggspension)
enligt bestämmelser i LIP. Utbetalning av sådan
pension, som kan ske från 61 års ålder, kräver inte
bosättning i Sverige.
Propositionen
Regeringen föreslår att en ändring görs i 5 kap. 1 §
AFL så att det klarläggs att svensk medborgare som
är bosatt utomlands skall kunna göra förtida uttag
av folkpension i form av ålderspension beräknad i
förhållande till antalet år för vilka vederbörande
har tillgodoräknats pensionspoäng för
tilläggspension. Ändringen bör träda i kraft den 1
juli 1999 men tillämpas fr.o.m. den 1 januari 1999.
Utskottets bedömning
Utskottet tillstyrker förslaget.
Vårdbidrag
Propositionen
Regeringen föreslår att en rättelse görs i 9 kap. 4
§ AFL så att lagrummet anger att vårdbidrag utges
för barn som är i behov av särskild tillsyn och
vård. Detta är också i enlighet med bestämmelserna i
den nya lagen om handikappersättning och vårdbidrag,
som träder i kraft den 1 januari 2001.
Utskottets bedömning
Utskottet tillstyrker förslaget.
Socialavgiftslagen
Propositionen
I samband med beslutet om det nya
ålderspensionssystemet i juni 1998 gjordes
följdändringar i lagen (1981:691) om socialavgifter.
Regeringen föreslår att vissa lagrum i
socialavgiftslagen omformuleras för att bli
tydligare.
Utskottets bedömning
Utskottet har inhämtat yttrande från Lagrådet över
lagförslaget. Lagrådet har lämnat förslaget utan
erinran. Yttrandet, som även omfattar ett lagförslag
som utskottet behandlat i betänkande 1998/99:SfU10,
finns intaget i nämnda betänkande.
Utskottet tillstyrker propositionen i denna del.
Särskild kontrolluppgift
Gällande ordning
I lagen om inkomstgrundad ålderspension finns regler
om beräkning av pensionsgrundande inkomst. För den
som inte är skattskyldig enligt kommunalskattelagen
skall pensionsgrundande inkomst enligt 2 kap. 19 §
LIP grundas på särskild kontrolluppgift. I 15 kap. 5
§ LIP anges att sådan särskild kontrolluppgift skall
lämnas senast den 31 januari fastställelseåret till
myndighet som avses i 3 kap. 58 § lagen (1990:325)
om självdeklaration och kontrolluppgifter. Därmed
avses den skattemyndighet hos vilken den
uppgiftsskyldige är registrerad som arbetsgivare.
Den som har fått särskilda redovisningsnummer skall
lämna kontrolluppgifterna till myndigheterna enligt
denna registrering. I andra fall lämnas
kontrolluppgift där den uppgiftsskyldige är bosatt.
Propositionen
Regeringen föreslår att det i 2 kap. 19 § LIP
uttryckligen anges att en arbetsgivare skall lämna
sådan särskild kontrolluppgift som anges där.
Vidare föreslås att särskild kontrolluppgift även
skall lämnas till ledning för bestämmande av
pensionsgrundande inkomst i annat land.
Ändringen föreslås träda i kraft den 1 juli 1999
och tillämpas första gången i fråga om
kontrolluppgift som skall lämnas år 2000.
Utskottets bedömning
Vad gäller förslaget att arbetsgivare skall lämna
kontrolluppgift på inkomst som skall vara
pensionsgrundande i annat land har utskottet närmare
granskat vilka sekretessbestämmelser som kommer att
gälla för en sådan kontroll-uppgift.
Av 9 kap. 1 § sekretesslagen följer att sekretess
gäller i myndighets verksamhet, som avser
bestämmande av skatt eller arbetsgivaravgift för
uppgift om enskilds personliga förhållanden.
Sekretess gäller även i verksamhet som avser
bestämmande av pensionsgrundande inkomst.
Sekretessen är - utom i vissa här inte aktuella fall
- absolut, vilket innebär att sekretess gäller
oavsett eventuell skadeaspekt. Själva beslutet och
skälen som anges i beslutet är dock inte
sekretessbelagda. Det är enligt utskottets mening
högst osäkert om en kontrolluppgift som bara är
avsedd att vidarebefordras till en utländsk
myndighet omfattas av sekretessbestämmelserna i 9
kap. 1 §. Enligt bestämmelserna i 9 kap. 3 §
utvidgas sekretessen emellertid till vissa andra
situationer. Utvidgningen avser uppgifter som
erhålls eller lämnas vid utbyte av uppgifter med
andra länder på skatte- och indrivningsområdet. En
förutsättning är att riksdagen godkänt avtalet i
fråga. Ett sådant avtal kan vara en
socialförsäkringskonvention. Enligt vad utskottet
erfarit har Sverige avtal med ett fåtal länder,
avtal som skulle kunna medföra att
sekretessbestämmelserna i 9 kap. 3 § blir
tillämpliga på uppgifterna i en särskild
kontrolluppgift av detta slag.
Utskottet anser det viktigt att även innehållet i
en särskild kontrolluppgift som avser inkomster som
skall vara pensionsgrundande i annat land omfattas
av sekretesskyddet. Eftersom frågan inte behandlas i
propositionen anser utskottet att riksdagen inte nu
bör besluta om en sådan uppgiftsskyldighet.
Regeringen får återkomma med förnyat förslag där
sekretessfrågan närmare belyses. Därvid bör även
redovisas vad som kommer att gälla beträffande
möjligheterna att lämna ut uppgifterna till utländsk
myndighet.
Förslaget till ny andra mening i 2 kap. 19 § bör
således avslås. Vid detta ställningstagande finner
utskottet inte heller skäl att tillstyrka ändringen
i 2 kap. 19 § första meningen att arbetsgivare skall
vara skyldig att lämna särskild kontrolluppgift för
inkomst som skall vara pensionsgrundande i Sverige,
eftersom uppgiftsskyldigheten redan får anses följa
av 15 kap. 5 § LIP. Punkt 2 övergångsbestämmelserna
bör då också avslås.
Underrättelse om beslut om pensionsgrundande inkomst
m.m.
Propositionen
I underrättelse om beslut om pensionsgrundande
inkomst m.m. skall enligt 15 kap. 4 § LIP och 43 §
införandelagen framgå hur man begär omprövning av
och överklagar beslutet. Eftersom den enskilde
endast kan överklaga beslut som har omprövats
föreslår regeringen att det i underrättelsen endast
skall anges hur man begär omprövning av beslutet.
Utskottets bedömning
Utskottet tillstyrker förslaget.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande personer födda mellan 1954
och 1960
att riksdagen avslår motion 1998/99:Sf220 yrkande 1,
res. 1 (v)
2. beträffande kompensation för
folkpensionsdelen
att riksdagen avslår motion 1998/99:Sf220 yrkande 2,
res. 2 (v)
3. beträffande kvinnors pensionsförmåner
att riksdagen avslår motion 1998/99:Sf220 yrkande 4,
res. 3 (v, mp)
4. beträffande studier
att riksdagen avslår motion 1998/99:Sf237,
res. 4 (v)
5. beträffande finansiering
att riksdagen avslår motion 1998/99:Sf224,
res. 5 (v)
6. beträffande finansiell stabilitet och
finansiell infasning
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:Sf220 yrkande 5 och
1998/99:Sf217,
res. 6 (v)
7. beträffande garantipension
att riksdagen avslår motion 1998/99:Sf220 yrkande 3,
res. 7 (v)
8. beträffande allmänt om
premiepensionssystemet
att riksdagen avslår motion 1998/99:Sf15 yrkande 1,
res. 8 (v, mp)
9. beträffande PPM:s kompetens
att riksdagen avslår motion 1998/99:Sf15 yrkande 2,
res. 9 (v, mp)
10. beträffande övrigt om första
fondvalet
att riksdagen avslår motion 1998/99:Sf15 yrkandena 3-5,
res. 10 (v)
11. beträffande begränsning av
registrerade fonder
att riksdagen avslår motion 1998/99:Sf15 yrkandena 6 och 7,
res. 11 (v)
12. beträffande kostnadsfri rådgivning
att riksdagen avslår motion 1998/99:Sf15 yrkande 10,
res. 12 (v, mp)
13. beträffande fondavgifter
att riksdagen avslår motion 1998/99:Sf15 yrkande 8,
res. 13 (v, mp)
14. beträffande PPM:s avgifter
att riksdagen avslår motion 1998/99:Sf15 yrkande 9,
res. 14 (v)
15. beträffande 8 kap. 3 § lagen om
inkomstgrundad ålderspension
att riksdagen med anledning av propositionerna 1998/99:93
och 1998/99:98 antar det i proposition
1998/99:98 framlagda förslaget till lag om
ändring i lagen (1998:1497) om ändring i lagen
(1998:674) om inkomstgrundad ålderspension,
16. beträffande lagförslagen i proposition
1998/99:98 i övrigt
att riksdagen antar regeringens förslag till
1. lag om ändring i lagen (1998:674) om
inkomstgrundad ålderspension,
2. lag om ändring i lagen (1998:675) om
införande av lagen (1998:674) om inkomstgrundad
ålderspension med den ändring att
25 § tredje stycket utgör en ny 25 b § varvid
orden "samma lag" ersätts med orden "lagen
(1998:674) om inkomstgrundad ålderspension",
3. lag om ändring i lagen (1998:710) med vissa
bestämmelser om Premiepensionsmyndigheten, med
den ändringen att lagen skall träda i kraft den
1 januari 2000,
17. beträffande lagförslagen i proposition
1998/99:73
att riksdagen antar regeringens förslag till
1. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän
försäkring,
2. lag om ändring i lagen (1981:691) om
socialavgifter,
3. lag om ändring i lagen (1998:674) om
inkomstgrundad ålderspension såvitt avser 15
kap. 4 § och avslår förslaget i övrigt,
4. lag om ändring i lagen (1998:675) om
införande av lagen (1998:674) om inkomstgrundad
ålderspension.
Stockholm den 20 maj 1999
På socialförsäkringsutskottets vägnar
Berit Andnor
I beslutet har deltagit: Berit Andnor (s), Bo
Könberg (fp), Margit Gennser (m), Maud Björnemalm
(s), Anita Jönsson (s), Ulla Hoffmann (v), Rose-
Marie Frebran (kd), Ulf Kristersson (m), Mariann
Ytterberg (s), Gustaf von Essen (m), Lennart
Klockare (s), Ronny Olander (s), Carlinge Wisberg
(v), Fanny Rizell (kd), Göran Lindblad (m), Kerstin-
Maria Stalin (mp) och Kenneth Johansson (c).
Reservationer
1. Personer födda mellan 1954 och 1960
(mom. 1)
Ulla Hoffmann och Carlinge Wisberg (båda v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som i
avsnittet Inkomstgrundad pension börjar med "De
överväganden" och som slutar med "yrkande 1" bort ha
följande lydelse:
Alla som är födda 1954 och senare, dvs. den som nu
är 45 år och yngre, kommer att omfattas av det nya
pensionssystemet. De som är födda på 1950-talet har
redan arbetat halva sitt liv och har mycket små
möjligheter att påverka sin offentliga pension. De
får inte heller tillgodoräkna sig pensionsrätt för
studier eller för plikttjänstgöring. Vissa
beräkningar som gjorts visar att den som är född
mellan 1954 och 1960 kan förvänta sig att få 41 % av
slutlönen i pension med det nya pensionssystemet.
Utskottet anser mot denna bakgrund att en
kartläggning bör göras av konsekvenserna av det nya
pensionssystemet för personer födda mellan 1954 och
1960. Det anförda bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha
följande lydelse:
1. beträffande personer födda mellan 1954 och
1960
att riksdagen med bifall till motion 1998/99:Sf220 yrkande 1
som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
2. Kompensation för folkpensionsdelen
(mom. 2)
Ulla Hoffmann och Carlinge Wisberg (båda v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som i
avsnittet Inkomstgrundad pension börjar med "Det
tidigare" och slutar med "yrkande 2" bort ha
följande lydelse:
Utskottet konstaterar att den s.k.
mellangenerationen får kompensation för folkpension
endast för de år personen fått ATP-poäng.
Mellangenerationen består av personer födda mellan
1938 och 1953, dvs. kvinnor och män i åldern 46 till
61 år, och för dem är folkpensionens kompensation
väsentlig för nivån på pensionen i både ATP-systemet
och det reformerade systemet. Ett vanligt
förvärvsmönster för mellangenerationens kvinnor var
att de arbetade mycket kort deltid och många gånger
med en lön som inte översteg ett basbelopp. Det
basbelopp folkpensionen utgör bör därför kompenseras
även om inkomsterna inte överstigit ett basbelopp.
Riksdagen bör ge regeringen i uppdrag att återkomma
med ett sådant förslag.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha
följande lydelse:
2. beträffande kompensation för
folkpensionsdelen
att riksdagen med bifall till motion 1998/99:Sf220 yrkande 2
som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
3. Kvinnors pensionsförmåner (mom. 3)
Ulla Hoffmann (v), Carlinge Wisberg (v) och Kerstin-
Maria Stalin (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som i
avsnittet Inkomstgrundad pension börjar med
"Utskottet har" och slutar med "yrkande 4" bort ha
följande lydelse:
Kvinnor har lägre pension än män på grund av att de
utför mer obetalt arbete men också har lägre lön än
män. För att uppnå samma utfall som i det nuvarande
ATP-systemet måste kvinnor utöka sin andel av betalt
arbete och dessutom se till att lönediskrimineringen
beroende på kön försvinner. Ett pensionssystem kan
inte kompensera för dessa strukturella skillnader,
men hur ett pensionssystem konstrueras avgör om man
har för avsikt att försvaga eller förstärka
skillnaderna mellan könen. En pension baserad på
livsinkomsten innebär att ett manligt
förvärvsmönster gynnas framför ett kvinnligt. Det
reformerade pensionssystemet förstärker således
skillnaderna mellan könen.
Garantipensionens konstruktion innebär dessutom att
det för det stora flertalet kvinnor inte kommer att
löna sig att arbeta mer eller att försöka få högre
lön. Konstruktionen innebär att standardtryggheten i
princip är borttagen för den som tjänar under 18 000
kr.
Ett förslag som slår direkt mot kvinnor är därtill
att endast de år som den försäkrade haft ATP-poäng
läggs till grund för beräkningen av folkpensionens
basbelopp. Av pensionsregistret framgår att
kvinnorna har avsevärt fler år utan pensionspoäng än
männen.
Det nya pensionssystemet har inte föregåtts av en
jämställdhetsanalys. Mot bakgrund av det ovan
anförda bör riksdagen hos regeringen begära att en
sådan nu görs.
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha
följande lydelse:
3. beträffande kvinnors pensionsförmåner
att riksdagen med bifall till motion 1998/99:Sf220 yrkande 4
som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
4. Studier (mom. 4)
Ulla Hoffmann och Carlinge Wisberg (båda v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som i
avsnittet Inkomstgrundad pension börjar med
"Pensionsrätt för" och på slutar med "motion Sf237"
bort ha följande lydelse:
Enligt riktlinjerna för det nya pensionssystemet
skall pensionsrätt för studier inte tillgodoräknas
före år 1995. Den som är född 1954 hade vid den
tiden säkerligen det mesta av sina studier bakom
sig. Det är därför inte rimligt att de skall sakna
möjligheter att kompensera sig för den inkomst de
förlorat vid studier. Nivån på pensionsrätten vid
studier är också viktig eftersom många, särskilt
kvinnor, inte kan kompensera sitt inkomstbortfall
under studietiden med en motsvarande högre lön i
framtiden. Utskottet vill påpeka att pensionsrätten
vid värnpliktstjänstgöring ligger på en betydligt
högre nivå.
Riksdagen bör som sin mening ge regeringen detta
till känna.
dels att utskottets hemställan under 4 bort ha
följande lydelse:
4. beträffande studier
att riksdagen med bifall till motion 1998/99:Sf237 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,
5. Finansiering (mom. 5)
Ulla Hoffmann och Carlinge Wisberg (båda v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som i
avsnittet Finansiering börjar med
"Arbetsgivaravgifter betalas" och slutar med "år
2001" bort ha följande lydelse:
Den allmänna pensionsavgiften är
fördelningspolitiskt orättvis. Eftersom avgiften
inte tas ut på pensionsgrundande inkomster över 7,5
basbelopp innebär det en ren skattelättnad i de
högre inkomstlägena, jämfört med de lägre. Det
faktum att avgiften är avdragsgill inte bara bidrar
till en felaktig fördelningsprofil utan innebär
också ett skattebortfall i kommunsektorn.
Alternativa former för finansiering av
pensionsreformen i stället för allmän pensionsavgift
bör diskuteras för att komma till rätta med bl.a.
den felaktiga fördelningsprofilen. Alternativt kan
man inom skattesystemets ram kompensera
inkomsttagare för den allmänna pensionsavgiften.
Finansiering genom avgifts- eller skatteuttag över
det s.k. taket skall också beaktas för att få en
bättre fördelningsprofil. Detta bör ges regeringen
till känna.
dels att utskottets hemställan under 5 bort ha
följande lydelse:
5. beträffande finansiering
att riksdagen med bifall till motion 1998/99:Sf224 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,
6. Finansiell stabilitet och finansiell
infasning (mom. 6)
Ulla Hoffmann och Carlinge Wisberg (båda v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som i
avsnittet Finansiell stabilitet och finansiell
infasning börjar med "I det" och slutar med "Sf217
avstyrks" bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening går det inte att tappa AP-
fonderna på medel förrän den s.k. bromsen är
färdigutredd och förhållandet mellan
skattehöjningar, sänkta pensionsnivåer och
buffertfond är klargjort. Med en stor buffertfond
bli systemet mer robust och pensionerna för de stora
kullarna behöver inte sänkas eller skatterna inte
höjas.
Skulle riksdagen vid ekonomiska problem i systemet
välja att sänka pensionsnivåerna uppstår ytterligare
problem med finansieringen eftersom alltfler då
kommer att bli beroende av garantipensionen som är
värdeindexerad.
Det anförda bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 6 bort ha
följande lydelse:
6. beträffande finansiell stabilitet och
finansiell infasning
att riksdagen med bifall till motion 1998/99:Sf220 yrkande 5
och med avslag på motion 1998/99:Sf217 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,
7. Garantipension (mom. 7)
Ulla Hoffmann och Carlinge Wisberg (båda v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som i
avsnittet Garantipension börjar med
"Garantipensionen är" och slutar med "yrkande 3"
bort ha följande lydelse:
Beslutet om avtrappning av garantipensionen mot
änkepensionens ATP-del strider enligt utskottets
mening sannolikt mot artikel 119 i Romfördraget.
Artikeln behandlar allt som härrör från arbetslivet,
även pensioner. Det finns inga undantag för dessa
principer för förmåner som rör
anställningsförhållanden inklusive
efterlevandepensioner, och utskottet konstaterar att
ATP-delen i änkepensionen är baserad på pension
intjänad under arbetslivet. Utskottet anser därför
att regeringen bör pröva förslaget om
garantipensionens avtrappande mot änkepensionen mot
artikel 119. Detta bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 7 bort ha
följande lydelse:
7. beträffande garantipension
att riksdagen med bifall till motion 1998/99:Sf220 yrkande 3
som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
8. Allmänt om premiepensionssystemet
(mom. 8)
Ulla Hoffmann (v), Carlinge Wisberg (v) och Kerstin-
Maria Stalin (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som i
avsnittet Allmänt om pensionssystemet börjar med
"Vid de" och slutar med "yrkande 1" bort ha följande
lydelse:
Utskottet anser att det finns starka invändningar
mot ett tvångssparande i form av premiepension.
Helst bör pensionsförsäkringen i sin helhet ingå i
samhällets socialförsäkringssystem och inte
innehålla en hybrid med ett eget fondsparande. Det
sparande som staten skall ta ansvar för och
organisera skall i stället ha en kollektiv
inriktning. Premiepensionsdelen innebär att vi
övergår från ett solidariskt och offentligt sparande
till ett individuellt sparande i privata
kapitalinstitut där avkastningen blir det
väsentliga. Den ekonomiska makten förskjuts till
marknaden. En icke föraktlig del av
pensionsspararens pension kommer dessutom att gå
till avgifter till fondförvaltare och till
Premiepensionsmyndigheten.
I premiepensionssystemet finns en inbyggd
antisolidarisk ideologisk hållning. Den omfördelning
som funnits i ATP-systemet försvinner. Pensionernas
storlek kommer i framtiden att skilja avsevärt
mellan olika personer som utfört samma
arbetsuppgifter. Det kommer också att öka
skillnaderna mellan olika samhällsklasser och mellan
kvinnor och män. Därtill har det visat sig att
förlusterna och kostnaderna för den enskilde redan
blivit stora och "sannolikheten" för risker med
systemet i framtiden är stor.
Det anförda bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 8 bort ha
följande lydelse:
8. beträffande allmänt om
premiepensionssystemet
att riksdagen med bifall till motion 1998/99:Sf15 yrkande 1
som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
9. PPM:s kompetens (mom. 9)
Ulla Hoffmann (v), Carlinge Wisberg (v) och Kerstin-
Maria Stalin (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som i
avsnittet Första fondvalet börjar med "Utskottet
måste" och slutar med "2-5 avstyrks" bort ha
följande lydelse:
Utskottet anser att PPM har hanterat
dataupphandlingen klandervärt. RRV har i sin
revisionsberättelse invändning mot myndighetens
ledning som inte självständigt utvärderade det
datasystem som skall hantera premiepensionen. RRV:s
kritik liksom den som framförs av Statskontoret gör
klart att PPM på ett mycket tidigare stadium kunnat
förhindra förseningen. Riksdagen bör enligt
utskottet ge regeringen till känna att en översyn av
kompetensen på myndigheten bör genomföras.
dels att utskottets hemställan under 9 bort ha
följande lydelse:
9. beträffande PPM:s kompetens
att riksdagen med bifall till motion 1998/99:Sf15 yrkande 2
som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
10. Övrigt om första fondvalet (mom. 10)
Ulla Hoffmann och Carlinge Wisberg (båda v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som i
avsnittet Första fondvalet börjar med "Utskottet
måste" och slutar med "2-5 avstyrks" bort ha
följande lydelse:
Hanteringen av pensionsfrågan har enligt utskottets
mening hittills endast lett till försämringar för de
försäkrade och pensionsspararna. Det krävs därför en
större insyn i arbetet, och regeringen bör årligen
lämna riksdagen en rapport om utvecklingen av och
arbetet med säkerställandet av pensionsspararnas
pengar.
De kostnader som orsakas av förseningen och som
inte täcks på annat sätt skall enligt regeringen få
dras av från avkastningen i den tillfälliga
förvaltningen hos Riksgäldskontoret.
Pensionsspararna har redan fått vidkännas
minskningar av sitt pensionskapital genom olika
avgifter och skall enligt utskottets mening inte
belastas ytterligare utan hållas ekonomiskt
skadeslösa för att PPM inte kunnat genomföra sitt
uppdrag.
Risken för ytterligare komplikationer och
förseningar är stor, och PPM bör därför utveckla en
reservplan över hur pensionsspararna skall
kompenseras för utebliven avkastning på sparmedel.
Det kan t.ex. ske i form av en avsättningsfond.
dels att utskottets hemställan under 10 bort ha
följande lydelse:
10. beträffande övrigt om första fondvalet
att riksdagen med bifall till motion 1998/99:Sf15 yrkandena
3-5 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
11. Begränsning av registrerade fonder
(mom. 11)
Ulla Hoffmann och Carlinge Wisberg (båda v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som i
avsnittet Begränsning av registrerade fonder börjar
med "Utskottet har" och slutar med "yrkande 7" bort
ha följande lydelse:
I syfte att underlätta uppbyggnaden av
premiepensionssystemet skall PPM enligt regeringens
förslag få bestämma ett högsta antal fonder som får
registreras för en fondförvaltare. Enligt utskottets
bedömning kan en begränsning göras till att varje
fondförvaltare får ha 15 till 20 fonder
registrerade. Detta kan relateras till förvaltarens
storlek.
PPM har i massmedierna antytt att man inte har för
avsikt att erbjuda pensionsspararna miljöfonder,
humanfonder och andra fonder med ideell och
humanitär inriktning. Anledningen är enligt PPM att
en del av avkastningen på dessa fonder investeras i
t.ex. forskning. Utskottet anser att ideella och
humanitära fonder inte skall uteslutas som objekt
vid placering av sparmedel.
Riksdagen bör som sin mening ge regeringen detta
till känna.
dels att utskottets hemställan under 11 bort ha
följande lydelse:
11. beträffande begränsning av registrerade
fonder
att riksdagen med bifall till motion 1998/99:Sf15 yrkandena 6
och 7 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,
12. Kostnadsfri rådgivning (mom. 12)
Ulla Hoffmann (v), Carlinge Wisberg (v) och Kerstin-
Maria Stalin (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som i
avsnittet Begränsning av registrerade fonder börjar
med "Enskildas behov" och slutar med "yrkande 10"
bort ha följande lydelse:
PPM kommer inte att ge råd till pensionsspararna om
hur de bör placera sina medel. Denna viktiga uppgift
överlåts till de privata fondförvaltarna och
bankerna som självklart har ett egenintresse i att
spararen placerar sina pensionspengar i just deras
fonder. Hittills har inte någon fondförvaltare eller
bank erbjudit sina tjänster gratis; det har alltid
inneburit extra kostnader som bakats in i någon
annan avgift. Den enskilde behöver därför kunna få
en objektiv kostnadsfri information för att framför
allt kunna bedöma risker och skillnader mellan t.ex.
räntebärande papper och aktier. Riksdagen bör ge
regeringen i uppdrag att låta PPM utarbeta en
kostnadsfri rådgivning om fondval för att motverka
en konsultmarknad på detta område.
dels att utskottets hemställan under 12 bort ha
följande lydelse:
12. beträffande kostnadsfri rådgivning
att riksdagen med bifall till motion 1998/99:Sf15 yrkande 10
som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
13. Fondavgifter (mom. 13)
Ulla Hoffmann (v), Carlinge Wisberg (v) och Kerstin-
Maria Stalin (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som i
avsnittet Fondavgifter börjar med "Storleken av" och
slutar med "yrkande 8" bort ha följande lydelse:
Enligt uppgifter som såväl RFV som PPM redovisat
kan en förvaltningsavgift på 1,25 % för en 25-åring
som sparar i 40 år innebära att bruttokapitalet
minskar med 28,1 %. Utskottet vill framhålla att PPM
har till uppgift att hålla nere de avgifter som
fondförvaltarna tar ut. Riksdagen bör därför ge
regeringen till känna att kontroll behövs av
fondförvaltarnas avgifter.
dels att utskottets hemställan under 13 bort ha
följande lydelse:
13. beträffande fondavgifter
att riksdagen med bifall till motion 1998/99:Sf15 yrkande 8
som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
14. PPM:s avgifter (mom. 14)
Ulla Hoffmann och Carlinge Wisberg (båda v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som i
avsnittet PPM:s avgifter börjar med "Vikten av" och
slutar med "yrkande 9" bort ha följande lydelse:
Utöver avgiften till fondförvaltaren skall
pensionsspararen betala avgift till PPM för att
finansiera PPM:s verksamhet. Det är viktigt att PPM
arbetar för att hålla sina kostnader nere eftersom
det är pensionsspararens pengar. En lösning vore att
PPM direkt till riksdagen årligen redovisar sin
verksamhet inklusive avgiftsuttag och därmed
underställer sin verksamhet de förtroendevaldas
granskning. Detta bör riksdagen ge regeringen till
känna.
dels att utskottets hemställan under 14 bort ha
följande lydelse:
14. beträffande PPM:s avgifter
att riksdagen med bifall till motion 1998/99:Sf15 yrkande 9
som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.
I proposition 1998/99:98 framlagda lagförslag
I proposition 1998/99:73 framlagda lagförslag
I proposition 1998/99:93 framlagt lagförslag
Lagrådets yttrande
Riksdagens socialförsäkringsutskott har den 15 april
1999 beslutat inhämta Lagrådets yttrande över
förslag till
1. lag om ändring i lagen (1998:674) om
inkomstgrundad ålderspension,
2. lag om ändring i lagen (1998:1497) om ändring i
lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension,
3. lag om ändring i lagen (1998:675) om införande
av lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension,
4. lag om ändring i lagen (1998:710) med vissa
bestämmelser om Premiepensionsmyndigheten.
Förslagen har inför Lagrådet föredragits av
hovrättsassessorn Johan Lundström.
Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet:
Förslaget till lag om ändring i lagen om
inkomstgrundad ålderspension
8 kap. 4 och 5 §§
I bestämmelserna behandlas en pensionssparares val
av fond för placering av premiepensionsmedel, dels
när pensionsrätt för premiepension har fastställts
första gången för honom (4 §), dels när han vill
byta placering (5 §). De närmare rutinerna för val
och byte av fond behandlas inte, utan kommer att
utarbetas av Premiepensionsmyndigheten. Olika
praktiska frågor, såsom hur en placering skall
utföras om spararen angett sitt val på ett
onöjaktigt sätt exempelvis genom att hans
anvisningar inte omfattar hela sparandet, får
således lösas av Premiepensionsmyndigheten. Vid
lagrådsföredragningen har antytts, att en sträng
attityd kan komma att intas. Lagrådet finner det
angeläget att förfarandet blir lättöverskådligt och
säkert för den enskilde.
Förslaget till lag om ändring i lagen om införande
av lagen om inkomstgrundad ålderspension
25 §
De två första styckena i paragrafen tar sikte på
att reglera vissa frågor avseende efterlevandeskydd
före pensionstiden inom premiepensionssystemet. Det
föreslagna tredje stycket omfattar visserligen
premiepension till efterlevande men också
premiepension i övrigt. Bestämmelsen i fråga har
således en vidare syftning och bör lämpligen
placeras i en särskild paragraf. Eftersom 25 § i och
med förslaget redan har försetts med en a § kan
tredje stycket i 25 § förslagsvis betecknas 25 b §.
Orden "samma lag" i stycket får då givetvis bytas
mot "lagen (1998:674) om inkomstgrundad
ålderspension".
Förslaget till lag om ändring i lagen med vissa
bestämmelser om Premiepensionsmyndigheten
Avsikten med de föreslagna ändringarna är att
anpassa lagen till den ändrade lydelse av
försäkringsrörelselagen som föreslås i prop.
1998/99:87. Sistnämnda förslag är avsett att träda i
kraft den 1 januari 2000, vilket bör gälla även nu
förevarande förslag.
Förslaget till lag om ändring i lagen om ändring i
lagen om inkomstgrundad ålderspension