dels 17 motioner från allmänna motionstiden med
yrkanden om vissa energipolitiska frågor,
dels en motion som väckts med anledning av
proposition 1997/98:159 om genomförande av
Europaparlamentets och rådets direktiv om gemensamma
regler för den inre marknaden för el, m.m.
Upplysningar i ärendet har inför utskottet lämnats
av företrädare för Statens energimyndighet. Vidare
har en skrivelse inkommit.
Sammanfattning
I betänkandet avstyrks samtliga motioner. Under
avsnittet om energipolitikens riktlinjer framhåller
utskottet att energiomställningen är nödvändig för
att åstadkomma en hållbar utveckling och tillväxt.
Målsättningen är att successivt föra oss ut ur
beroendet av uran- och fossilbränslebaserad
energiproduktion och att ett nytt energisystem skall
grundas på varaktiga, helst inhemska och förnybara,
energikällor samt på en effektiv energianvändning.
Utskottet påminner om att staten avsätter betydande
resurser i ett energiomställningsprogram i syfte att
nå dessa mål. Det erinras om att 1997 års
energipolitiska beslut innebär att omställningen
till en mer ekologiskt hållbar produktion av el
skall ske på sådant sätt att svensk industri och
samhällslivet i övrigt tillförsäkras el till
internationellt konkurrenskraftiga priser.
I en reservation (m, fp) betonas energipolitikens
strategiska roll för att nå övergripande mål som
konkurrenskraft, god miljö och välfärd. Beslutet om
en förtida kärnkraftsavveckling anses vara illa
underbyggt, och reservanterna känner stor oro för
inriktningen på energipolitiken som man menar kan
komma att skada Sverige som industrination. Det
anförs att avställningen av kärnkraftsreaktorer
kommer att medföra ett försämrat konkurrensläge för
den elintensiva industrin och skapa negativa
effekter för de olika regioner som är starkt
beroende av denna industri. Riksdagsbesluten om en
förtida kärnkraftsavveckling och införandet av lagen
om kärnkraftens avveckling måste därför upphävas,
lyder budskapet.
Företrädarna för Kristdemokraterna anför även de
att en ny energipolitik bör utarbetas. Långsiktigt
skall, sägs det, Sveriges energiförsörjning baseras
på inhemska förnybara energikällor och bränslen.
Strävan skall vara att möjliggöra en successiv
avveckling av kärnkraftsreaktorer genom elsparande
och nyproduktion av el från förnybara energikällor.
Eleffektivisering och utveckling av förnybar
elproduktion skall på sikt göra kärnkraft obehövlig,
liksom energisystem som bygger på fossila bränslen.
Även företrädaren för Miljöpartiet förordar i en
reservation en annan inriktning på energipolitiken.
Här sägs att energisystemet måste genomgå en total
omställning som innebär att kärnkraften slutgiltigt
är avvecklad till år 2010 och att elproduktionen
sker med förnybara energislag. Under de närmaste fem
åren bör minst tre kärnkraftsreaktorer stängas,
samtidigt som koldioxidutsläppen från energisektorn
skall minska. Målsättningen skall vara att minska
användningen av fossila bränslen med minst 80 %.
I en annan del av betänkandet konstaterar utskottet
att även om naturgasen är det minst miljöstörande
fossila bränslet är det inte aktuellt med en
storskalig introduktion av naturgas eller en ny
naturgasledning genom Sverige. Däremot kan det
befintliga naturgasnätet utnyttjas effektivare. I en
reservation (m, kd, fp, mp) anförs att alla planer
på en storskalig introduktion av naturgas måste
avvisas; en sådan ökad användning av naturgasen
skulle leda till en väsentlig ökning av
koldioxidutsläppen och omintetgöra koldioxidmålet.
I fråga om nätavgifternas storlek välkomnar
utskottet det utvecklingsarbete som har initierats
hos Energimyndigheten i syfte att förbättra
metodiken för uppföljning och kontroll av
nätföretagen. Samtidigt konstateras att det måste
ankomma på regeringen att vidta erforderliga
åtgärder om utvecklingen så föranleder. I en
reservation (m, kd, fp) riktas kritik mot att den
kontroll av nätverksamheten som har utövats av
nätmyndigheten inte har varit, eller är,
tillräcklig. Den bristande tillsynen har lett till
att alltför många kundkategorier fått betala
oskäligt höga nätavgifter, lyder omdömet i
reservationen.
I övrigt behandlas i betänkandet - med
reservationer (m, kd, fp; c, mp; mp) - effekterna av
avveckling av Barsebäcksverket, det s.k.
tankeförbudet i kärntekniklagen, miljöpåverkan av en
ökad biobränsleanvändning och den statliga
styrningen av Vattenfall AB. Slutligen avstyrks ett
motionsyrkande om att kärnkraftsreaktorerna skall
vara avstängda i samband med årsskiftet 1999/2000.
Detta yrkande får stöd i en reservation (mp).
Motionerna
De motioner från allmänna motionstiden som behandlas
här är följande:
1998/99:MJ605 av Tuve Skånberg m.fl. (kd) såvitt
gäller yrkandet (9) att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om
energiforskning vad gäller
demonstrationsanläggningar för att i full skala
pröva förgasningsteknik, solceller respektive
värmepumpsteknik.
1998/99:MJ749 av Lennart Daléus m.fl. (c) såvitt
gäller yrkandet (9) att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om
kärnkraftens avveckling.
1998/99:MJ803 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) såvitt
gäller yrkandet (6) att riksdagen hos regeringen
begär en miljökonsekvensbeskrivning för avvecklingen
av Barsebäck.
1998/99:N208 av Ingvar Eriksson och Olle Lindström
(m) vari yrkas att riksdagen
1. hos regeringen begär en bred
miljökonsekvensanalys av vad den aviserade
kärnkraftsavvecklingen innebär för miljön i enlighet
med vad som anförts i motionen,
2. som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om ökade koldioxidutsläpp vid en
kärnkraftsavveckling i Sverige.
1998/99:N220 av Per-Samuel Nisser och Jan-Evert
Rådhström (m) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om den förtida avvecklingen av kärnkraft och
dess negativa påverkan på Värmlands framtid.
1998/99:N226 av Ewa Thalén Finné m.fl. (m) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om Skånes
energiförsörjning.
1998/99:N228 av Carl Bildt m.fl. (m) såvitt gäller
yrkandena att riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om energipolitikens betydelse för
den ekonomiska utvecklingen,
2. godkänner riktlinjer för energipolitiken i
enlighet med vad som anförts i motionen,
3. som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om effektivisering och hushållning
med energi,
4. som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om fortsatt användning av s.k.
avkopplingsbara elpannor,
7. som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om energiforskningens betydelse,
9. beslutar upphäva det s.k. tankeförbudet i 6 §
kärntekniklagen i enlighet med vad som anförts i
motionen,
10. som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om hushållens energikostnader,
11. som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om industrins elkostnadsläge,
12. som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om energipolitikens
regionalpolitiska effekter,
13. som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om utslagning av arbetsplatser vid
en förtida avveckling av kärnkraften,
14. som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att utslaget i 1980 års
folkomröstning bör följas,
15. som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om energipolitikens nya
förutsättningar på en avreglerad elmarknad,
16. som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om kärnkraft på marknadens villkor,
17. som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om riskerna för kärnsäkerheten vid
en förtida avveckling av svensk kärnkraft,
19. som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om kärnkraftens kostnader,
21. som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om miljöeffekterna av ökad
elimport,
23. som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om storskalig biobränsleanvändning,
24. hos regeringen begär en utredning av
miljökonsekvenserna vid en storskaligt ökad
biobränsleanvändning i enlighet med vad som anförts
i motionen,
26. som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en storskalig
fossilgasintroduktion i Sverige,
31. som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om Vattenfalls oberoende och
affärsmässighet,
32. hos regeringen begär förslag om breddning av
ägandet i Vattenfall AB i enlighet med vad som
anförts i motionen,
34. som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om vikten av besked rörande de
långsiktiga förutsättningarna för att investera i
industriell verksamhet i Sverige.
1998/99:N239 av Sven Bergström och Kenneth Johansson
(c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om en
avvecklingsplan för den kärnkraft som staten äger
genom Vattenfall AB.
1998/99:N241 av Göran Hägglund m.fl. (kd) såvitt
gäller yrkandena att riksdagen
1. godkänner vad i motionen anförts om riktlinjer
för energipolitiken,
5. som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om energipolitiska insatser på
klimatområdet, såväl nationellt som internationellt,
6. som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om åtgärder för att minska
elanvändningen,
7. som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en miljökonsekvensanalys om
effekterna av ökat biobränsleuttag från skogen,
8. som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om utveckling av teknik för
framtidens energisystem,
10. beslutar att upphäva 6 § kärntekniklagen
(1984:3) med anledning av vad som anförts i
motionen.
1998/99:N246 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att utveckla
energipolitiken i ekologiskt uthållig riktning.
1998/99:N261 av Birger Schlaug m.fl. (mp) såvitt
gäller yrkandet (1) att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om
energipolitiken.
1998/99:N293 av Matz Hammarström m.fl. (mp) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om olämpligheten i
en fossilgassatsning i Sydsverige.
1998/99:N294 av Krister Örnfjäder (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att utveckla små
vattenkraftsstationer.
1998/99:N301 av Matz Hammarström m.fl. (mp) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om att nödvändiga
åtgärder vidtas för att de svenska
kärnkraftsreaktorerna skall vara stoppade under
timmarna kring årsskiftet 1999/2000.
1998/99:N312 av Sören Lekberg och Marianne Carlström
(s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om
behovet av förstärkt tillsyn av de naturliga
monopolen på energimarknaden.
1998/99:N313 av Harald Bergström m.fl. (kd, m, fp)
vari yrkas att riksdagen beslutar upphäva 6 §
kärntekniklagen (1984:3).
1998/99:N320 av Per Erik Granström m.fl. (s) vari
yrkas att riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av att intensifiera
utvecklingsarbetet för att öka bioenergins del av
energiförsörjningen,
2. som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att inom bioenergiområdet
tillskapa ett kompetenscentrum med
distansarbetsmetod som kan verka inom det
geografiska område som utgör skogslänen.
Den motion som väckts med anledning av proposition
1997/98:159 och som behandlas här är
1997/98:N23 av Eva Goës m.fl. (mp) såvitt gäller
yrkandena att riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en skatteväxling så att
elproduktionen betalar sina faktiska kostnader,
2. som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att miljöhänsyn aldrig får
underställas ekonomisk hänsyn,
3. som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att energieffektivisering i alla
koncessioner skall finnas som ett prioriterat
uppdrag,
5. som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att sälja Vattenfalls innehav av
vattenkraftverk till de landsting inom vars områden
verken är belägna.
Utskottet
Riktlinjer för energipolitiken
Motionerna
I motion 1998/99:N294 (s) påpekas att många små
vattenkraftsstationer som en gång elektrifierade den
svenska landsbygden i dag står tysta och övergivna.
Motionärerna hänvisar till att det fram till 1950-
talet fanns ca 4 000 sådana stationer i Sverige. Nu
är bara 1 200 av dem i drift och många mindre
vattenkraftstillgångar står därmed outnyttjade, sägs
det. I motionen åberopas uppgifter från Vattenfall
AB som säger att det finns en beräknad potential i
energitillförseln från outnyttjade verk om ca 4 TWh.
Med hjälp av modern data- och teleöverföring kan,
anförs det, driftskostnaderna för de små
vattenkraftverken minskas och möjliggöra att denna
miljövänliga kraft tas till vara på ett bättre sätt
än vad som sker i dagsläget.
I motion 1998/99:N228 (m) sägs att energipolitiken
är ett instrument för att nå övergripande mål som
konkurrenskraft, god miljö och välfärd. Motionärerna
anser att beslutet om en förtida
kärnkraftsavveckling är illa underbyggt och att
varken det svenska folket eller dess representanter
i riksdagen fått kännedom om avvecklingens
konsekvenser i olika avseenden. Det hävdas att
avvecklingen innebär en gigantisk kapitalförstöring,
som hotar jobben, miljön och vår levnadsstandard.
Farhågor framförs för att den nuvarande inriktningen
på energipolitiken kommer att innebära kraftiga
fördyringar för de svenska hushållen. Även svensk
industri, fortsätter motionärerna, kommer att
drabbas hårt i form av ett försämrat konkurrensläge.
Osäkerheten om den svenska energipolitiken leder
till en bestående oklarhet om de långsiktiga
förutsättningarna för att bedriva industriell
verksamhet i Sverige. Dessutom riskerar en förtida
kärnkraftsavveckling att få allvarliga regionala
konse-kvenser. I motionen görs bedömningen att hela
bygder i de mest utsatta länen kan slås ut om
kärnkraftsavvecklingen leder till elpriser som
flyttar företagens investeringar utomlands.
Häribland, sägs det, återfinns traditionella
branscher som kommer att drabbas mycket hårt av
kärnkraftsavvecklingen. Arbetstillfällen som andra
branscher inte kan ersätta går förlorade. Vidare kan
en förtida kärnkraftsavveckling i Sverige leda till
en försämrad kärnkraftssäkerhet i hela norra Europa.
I stället för att avveckla kärnkraften i Sverige bör
uppmärksamhet riktas på kärnsäkerhetshöjande
åtgärder i vårt närområde, både genom bilateralt
samarbete och genom samordnade internationella
insatser. Syftet skall vara att bryta beroendet av
miljö- och säkerhetsmässigt undermålig
energiproduktion i f.d. Sovjetunionen och Östeuropa.
I motionen argumenteras för en ny inriktning på
energipolitiken där staten - i stället för att
detaljstyra - fastställer långsiktigt hållbara ramar
och villkor för energisystemets utveckling. Ett
inslag i en sådan nyordning är, uttalas det, att
ansvaret för den fortlöpande omställningen,
miljöanpassningen och förnyelsen av
energiproduktionen skall åvila producenterna.
Motionärerna anser att effektiviseringen och
hushållningen med energiresurser skall fortsätta på
de villkor som en fri energimarknad anger och att
staten kraftigt bör minska bidragsgivningen på
energiområdet och inte subventionera investeringar i
ny kraftproduktion. Däribland innefattas
vattenkraften där det sägs att ingen ytterligare
utbyggnad får subventioneras från staten; älvar och
vattendrag skall värnas.
I motion 1998/99:N241 (kd) understryks vikten av
att Sveriges energiförsörjning långsiktigt baseras
på inhemska förnybara energikällor och bränslen. På
så sätt byggs ett ekologiskt uthålligt energisystem
upp. Den energipolitiska utmaning som Sverige står
inför, anförs det, är att samtidigt minska
användningen av fossila bränslen och kärnkraft i
energisystemet. Motionärerna säger sig dela
regeringens principiella syn på det energipolitiska
omställningsprogrammets inriktning. Men enligt den
uppfattning som framförs i motionen kan
elproduktionen från en första kärnkraftsreaktor
upphöra först när vi sparat el eller sedan
motsvarande mängd el tillförts från förnyelsebara
energikällor. Det är viktigt, sägs det, att industri
och hushåll tillförsäkras säkra elleveranser till
fortsatt konkurrenskraftiga och rimliga priser. En
metod som utpekas i motionen för att minska
elanvändningen är att tillskapa ekonomiska
incitament som stimulerar elbolag och leverantörer
att bistå hushåll och industrier med hjälp att spara
elektricitet. Ett ökat energisparande hos
konsumenterna skall innebära att de som levererar
elektricitet belönas. Regeringen bör lämna förslag
till riksdagen i syfte att stimulera en sådan
process, begärs det i motionen. Motionärerna betonar
också vikten av en fortsatt framgångsrik utveckling
av solceller i Sverige. Det påpekas att svenska
forskare - här nämns den s.k. tunnfilmstekniken
utvecklad vid Ångström Center i Uppsala - ligger i
frontlinjen på området, men att kommersialiseringen
av tekniken sker i Förenta staterna och inte i
Sverige. Ett annat tema i motionen gäller
energiproduktionens påverkan på klimatet.
Motionärerna ser avsaknaden av ett samlat
klimatpolitiskt handlingsprogram från regeringens
sida som anmärkningsvärd. De ökade
koldioxidutsläppen med påföljande växthuseffekt är
det allt överskuggande stora miljöhotet mot vårt
jordklot, heter det. Regeringen och de partier som
står bakom energiuppgörelsen bidrar nu dessvärre
till en negativ utveckling vad gäller
växthuseffekten, anför motionärerna. Genom att
medvetet planera för ökade koldioxidutsläpp och
därmed också medvetet bryta de internationella
åtaganden Sverige gjort vad gäller
koldioxidutsläppen gör regeringen ett allvarligt
missgrepp, lyder det kritiska omdömet.
I motion 1998/99:MJ605 (kd) pläderas för en
utbyggnad av demonstrationsanläggningar i syfte att
i full skala pröva förgasningsteknik för bio-
bränslen. Det är angeläget, sägs det, att
forskningen är drivande så att praktiska hinder för
en fortsatt utveckling undanröjs. Motionärerna vill
också betona att en fortsatt framgångsrik utveckling
av solceller kan bli av betydelse för
energiförsörjningen i Sverige. I motionen görs
bedömningen att sänkta kostnader för solceller i
kombination med genombrott inom batteritekniken kan
komma att förändra delar av energitillförseln och ge
nya möjligheter till decentraliserad elproduktion.
Även forskningen kring värmepumpstekniken bör
stimuleras i syfte att utveckla tekniken att ta till
vara spillvärme, menar motionärerna.
Ett ekologiskt hållbart energisystem utan vare sig
kärnkraft eller fossila bränslen (olja, kol och
naturgas), kraftigt minskade koldioxidutsläpp och
bibehållen välfärd är fullt möjligt att förverkliga,
anförs det i motion 1998/99:N246 (v). Motionärerna
understryker att det är Vänsterpartiets mål att
förverkliga ett sådant hållbart energisystem.
Måluppfyllelsen förutsätter en kraftig
effektivisering av energianvändningen, en minskad
energiförbrukning och en omställning till förnybara
energislag som biobränslen, sol- och vindkraft. Det
understryks i motionen att Vänsterpartiet står fast
vid energiuppgörelsen, och motionärerna noterar med
tillfredsställelse att omställningen av
energisystemet går bra. Omställningsprogrammet
ligger före tidsplanen och det finns inget som tyder
på att planen inte kommer att hållas. I motionen
slås fast att reaktor 2 i Barsebäcksverket kan
avvecklas planenligt senast den 1 juli 2001 och att
reaktor 1 i Barsebäcksverket ur elbehovssynpunkt och
rent tekniskt kan stängas omedelbart. I skrivande
stund, sägs det, är inte överläggningarna med
Sydkraft avslutade, men allt tyder på att riksdagens
beslut kommer att fullföljas. I motionen hänvisas
till en första resultatredovisning från Statens
energimyndighet som säger att under det första
halvåret som omställningsprogrammet varit i kraft så
har beslut fattats om elersättning och besparingar
motsvarande 0,5 TWh elproduktion. Det hävdas att
intresset för energiomställningen är stort i hela
landet. Ansökningarna om stöd till bio-kraftvärme är
tre gånger större än det totala anslaget, skriver
motionärerna. Bedömningen görs att Energimyndigheten
redan under det närmaste halvåret kan komma att
besluta om hela femårsprogrammets anslag. Det
meddelas också att Energimyndigheten beviljat stöd
till 144 nya vindkraftverk. Vidare hänvisas till att
efterfrågan på stödet för att bygga om hus med
direktverkande el till fjärrvärme är stor. Hittills
redovisade resultat tyder på att tempot snarare kan
ökas i det fortsatta arbetet, menar motionärerna. En
mångfald områden anges där Vänsterpartiet vill ta
upp en fortsatt diskussion om energiomställningens
inriktning och omfattning. Under ett stort antal
rubriker i motionen diskuteras bl.a. följande teman:
en tävling för att bygga energisnåla småhus;
kampanjer för mindre energikrävande kylskåp,
energiråd till landets villaägare och insatser för
en förbättrad kommunal energirådgivning; avveckling
av direktelvärme; ett program för normer och
produktmärkning; ett mer energieffektivt byggande
och transportsystem; en ändring av bestämmelser i
atomansvarighetslagen med innebörden att fullt
ersättningsansvar för reaktorägare vid haverier
föreskrivs; en ökad volym på investeringsstödet till
biobränslebaserad kraftvärme och till vindkraftverk;
målsättningar dels om att 10 000 vindkraftverk bör
uppföras i landet, dels att solfångare bör finnas på
hälften av landets fastigheter; ett återinförande av
investeringsbidraget om 25 % av kostnaden för
solvärmeanläggningar och en kraftigare satsning på
solcellsteknik. I motionen pläderas också för att
nationella mål för minskad energianvändning och för
omställningen till förnybara energislag sätts upp.
Sådana mål bör, sägs det, omfatta trafik, bostäder
och industri. Målen bör vara tidsbestämda samt
uppföljnings- och utvärderingsbara. Dessutom uttalas
krav på att de aktörer som skall uppnå målen utpekas
och att de skall utarbeta handlingsplaner för hur
målen skall nås.
Energiomställningen i samhället är av avgörande
betydelse för att kunna uppnå en hållbar utveckling,
lyder budskapet i motion 1998/99:MJ749 (c). I
motionen utpekas tre huvudlinjer som bör vara
vägledande för att forma ett hållbart energisystem;
en effektivare energianvändning, en ökad satsning på
förnybara energikällor och ett decentraliserat
energisystem. Det är slöseri, sägs det, att
elektricitet används till sådana lågkvalitativa
ändamål som uppvärmning av hus. Det hävdas att t.ex.
biobränsle, jordvärme eller spillvärme redan vid
förhållandevis låga temperaturer kan fullgöra en
sådan uppgift. I motionen berörs också kärnkraften.
Denna energikälla bryter fullständigt med
kretsloppsprincipen, heter det. Uranet - råvaran för
kärnkraften - är en ändlig resurs och
avfallsproblemet överlämnas olöst till framtida
generationer. Därtill, fortsätter motionärerna,
kommer risken för allvarliga olyckor med radioaktiva
utsläpp. Sannolikheten för sådana olyckor är låg men
får fruktansvärda konsekvenser när de inträffar. I
enlighet med utfallet av folkomröstningen år 1980
skall, anför motionärerna, hela den svenska
kärnkraften avvecklas. Här vill motionärerna hänvisa
till att riksdagen beslutat att stänga de två
reaktorerna i Barsebäck, och att kärnkraften
successivt skall avvecklas i Sverige.
I motion 1998/99:N261 (mp) uttalas att Miljöpartiet
de grönas energipolitik innebär - till skillnad från
den av regeringen förda politiken - en total
omställning av energisystemet till elproduktion med
förnybara energislag och en slutgiltig avveckling av
kärnkraften till år 2010. Motionärerna hänvisar
också till att företrädare för partiet i tidigare
sammanhang visat på hur minst tre
kärnkraftsreaktorer kan avvecklas under de kommande
fem åren samtidigt som koldioxidutsläppen från
energisektorn minskar. Det sägs att Miljöpartiets
strategi för kärnkraftsavvecklingen skiljer sig från
den som regeringen förordar då den tar sikte på hela
avvecklingen och inte bara de inledande stegen.
Motionärernas strategi innebär att
marknadsekonomiska styrmedel aktivt skall användas
för huvuddelen av kärnkraftsavvecklingen. Styrmedlen
bygger på principen att alla energislag skall betala
sina fulla kostnader. Ett sätt att åstadkomma detta
är, enligt vad som framförs i motionen, att den
svenska atomansvarighetslagstiftningen i grunden
revideras så att kärnkraftsproducenterna betalar
sina egna riskkostnader och tar ett fullt
skadeståndsansvar i händelse av en reaktorolycka.
Det är orimligt, hävdar motionärerna, att de som
investerar i solvärme, vindkraft eller biobränslen
skall finansiera sina egna försäkringar fullt ut,
medan ägare av kärnkraftverk skall undantas från
denna skyldighet. Enligt tankegången i motionen bör
marknaden, som påstås försvara kärnkraften, själv få
bedöma det verkliga marknadsmässiga priset på
elektricitet från kärnkraften när detta inkluderar
den korrekta nivån på försäkringspremierna.
Samtidigt erinrar motionärerna om att i strategin
också ingår en avvecklingslag som skall utnyttjas i
inledningen av avvecklingen som komplement till de
ekonomiska styrmedlen. Av motionen framgår att
bortfallet av elproduktion från kärnkraften skall
kompenseras med minskad elanvändning genom såväl
konvertering från eluppvärmning som effektivisering
och hushållning samt genom utbyggnad av ny
elproduktion med förnybara energislag. Den av
Miljöpartiet förordade inriktningen måste, framhålls
det, betraktas stå helt i överensstämmelse med vad
linje 2 lovade inför folkomröstningen år 1980 och
borde därför kunna få stöd av en majoritet i
riksdagen.
I motion 1997/98:N23 (mp), som har väckts med
anledning av proposition 1997/98:159 rörande
genomförande av det s.k. elmarknadsdirektivet,
riktas kritik mot att olika former av miljöpåverkan
inte blir beaktade på elmarknaden. Karakteristiken i
motionen av denna marknad är att vinsterna
tillfaller privata intressen, medan staten ansvarar
för kostnaderna för miljöskador, hälsoeffekterna och
riskerna för samhället. Detta är fallet, hävdas det,
oavsett om problemen kommer av långsiktigt verkande
radioaktivitet eller klimatförändrande
koldioxidutsläpp från elproduktionen. Motionärernas
slutsats är att så länge dessa externa effekter inte
uppmärksammas är elmarknaden inte konkurrensneutral.
Ett annat allvarligt strukturfel är, enligt
motionärernas uppfattning, att marknadskrafterna ger
elproducenterna incitament att sälja så mycket
elektricitet som möjligt trots att i huvudsak all
elproduktion medför negativ miljöpåverkan. I
motionen begärs därför att det i alla koncessioner
skall ingå ett uppdrag om att energieffektivisering
skall prioriteras. Ett annat förslag som framförs i
motionen i syfte att ytterligare stimulera minskad
energianvändning är att justera balansen mellan
fasta och rörliga kostnader så att inga fasta
avgifter utöver anslutningsavgiften förekommer.
Vissa kompletterande uppgifter
I 1997 års energipolitiska beslut (prop. 1996/97:84,
bet. 1996/97:NU12) sägs att den svenska
energipolitikens mål är att på kort och lång sikt
trygga tillgången på energi på med omvärlden
konkurrenskraftiga villkor. Energipolitiken skall
skapa villkoren för en effektiv energianvändning och
en kostnads-effektiv svensk energiförsörjning med
låg negativ påverkan på hälsa, miljö och klimat samt
underlätta omställningen till ett ekologiskt
hållbart samhälle. Landets elförsörjning skall
tryggas genom ett energisystem som grundas på
varaktiga, helst inhemska och förnybara,
energikällor. Svensk industri och samhällslivet i
övrigt skall tillförsäkras el till internationellt
konkurrenskraftiga priser. Stabila förutsättningar
skall skapas för ett konkurrenskraftigt näringsliv,
liksom för en förnyelse och utveckling av den
svenska industrin.
Vidare uttalas att de två kärnkraftsreaktorerna i
Barsebäck skall ställas av. Bortfallet av el skall
kompenseras genom effektivare energianvändning,
konvertering från elvärme, hushållning med el samt
tillförsel av el från andra energikällor. Enligt
beslutet skulle förhandlingar upptas med Sydkraft AB
om en stängning av en första reaktor i Barsebäck
före den 1 juli 1998 och en andra reaktor före den 1
juli 2001. Regeringen förordnade i juni 1997 f.d.
generaldirektören Kaj Janérus att vara statens
förhandlare i frågan om kompensation till Sydkraft
AB för den indragna rätten att driva kärnkraftverket
i Barsebäck. Ett villkor för avställningen av den
andra reaktorn är att bortfallet av elproduktion kan
kompenseras genom tillförsel av ny elproduktion och
minskad användning av el. Vid sin behandling av
förslaget betonade utskottet (bet. 1996/97:NU12 s.
39) att innan en stängning av den andra reaktorn kan
genomföras bör riksdagen ges möjlighet att pröva att
förutsättningarna för stängningen av
kärnkraftsreaktorn är uppfyllda. Enligt beslutet
skall vidare inte längre gälla något årtal då den
sista kärnkraftsreaktorn skall ha tagits ur drift.
Detta innebär att år 2010 inte längre gäller som
s.k. slutår för kärnkraftsavvecklingen. Före
innevarande mandatperiods utgång skall beslut fattas
avseende hur den fortsatta avställningen av
kärnkraftsreaktorer skall genomföras.
Enligt lagen (1997:1320) om kärnkraftens avveckling
(den s.k. avvecklingslagen), som trädde i kraft den
1 januari 1998 (prop. 1996/97:176, bet.
1997/98:NU5), får regeringen besluta att rätten att
med stöd av tillstånd enligt lagen (1984:3) om
kärnteknisk verksamhet driva en kärnkraftsreaktor
för att utvinna kärnenergi skall upphöra att gälla
vid en viss tidpunkt. I lagen sägs (3 §) att
regeringens beslut skall fattas med utgångspunkt i
att reaktorn skall ställas av vid den tidpunkt som
bäst gagnar syftet med omställningen av
energisystemet och dess genomförande. I anslutning
härtill framhålls det i lagen (1 §) att syftet med
omställningen är att åstadkomma en ekologiskt och
ekonomiskt hållbar energiförsörjning byggd på
förnybara energislag. I lagtexten uttalas också att
omställningen skall genomföras på ett sätt som gör
det möjligt att tillförsäkra svensk industri och
samhället i övrigt el på internationellt
konkurrenskraftiga villkor. Av lagen framgår vidare
att vid avgörande av när en reaktor skall tas ur
drift skall hänsyn tas till reaktorns geografiska
läge. För varje reaktor skall i övrigt beaktas andra
särskilda förhållanden såsom ålder, konstruktion och
betydelse för energisystemet.
Regeringen beslutade den 5 februari 1998 att rätten
enligt de tidigare tillståndsbesluten att driva
reaktorn Barsebäck 1 för att utvinna kärnenergi
skulle upphöra att gälla vid utgången av juni 1998.
Barsebäcks Kraft AB - som är ett helägt dotterbolag
till Sydkraft - ansökte den 26 februari 1998 hos
Regeringsrätten om rättsprövning av regeringens
beslut och yrkade dessutom att beslutet tills vidare
inte skulle gälla. I ett avgörande den 14 maj 1998
förordnade Regeringsrätten att regeringens beslut
den 5 februari 1998 tills vidare inte skall gälla -
s.k. inhibition. Beslutet fattades med stöd av lagen
(1988:205) om rättsprövning av vissa
förvaltningsbeslut.
Ett centralt inslag i 1997 års energipolitiska
beslut är det långsiktiga omställningsprogrammet,
vars huvudinriktning är en satsning på forskning,
utveckling och demonstration av ny energiteknik.
Målet är att under de närmaste tio till femton åren
kraftigt öka el- och värmeproduktionen från
förnybara energikällor och utveckla kommersiellt
lönsam teknik för energieffektivisering. De
energipolitiska riktlinjerna innebär att
investeringsbidrag kommer att ges under en
femårsperiod för att stimulera en fortsatt utbyggnad
av ekologiskt uthållig elproduktion. Sammanlagt
löper energiomställningsprogrammet över en
sjuårsperiod fram t.o.m. år 2004. Kostnaden beräknas
totalt komma att uppgå till ca 9 miljarder kronor.
Det nämnda beloppet omfattar dels insatser för
forskning och utveckling under sju år om totalt 5,6
miljarder kronor, dels åtgärder för att kompensera
bortfallet av elproduktion från kärnkraftverket i
Barsebäck på 3,1 miljarder kronor.
I omställningsprogrammet ingår bl.a. bidrag till
investeringar i småskalig vattenkraft. I beslutet
betonades att stödet i huvudsak förväntas omfatta
redan befintliga anläggningar och regleringar med
syftet att åstadkomma en förbättrad turbinteknik.
Enligt uppgift har ett tjugotal ansökningar om
bidrag inkommit till Energimyndigheten. Dessa bereds
för närvarande och något beslut om bidrag har ännu
inte fattats. När det gäller den biobränsleeldade
kraftvärmen fastlades bidragsnivån i
omställningsprogrammet till 3 000 kr per kW
elproduktionskapacitet. Även här har vid årsskiftet
1998/99 - enligt uppgift - ett tjugotal ansökningar
om bidrag inkommit till Energimyndigheten. De
ansökta beloppen är sammantagna avsevärt högre än
det belopp som anvisats för stödet, vilket indikerar
att stödnivån är tillräcklig. Beslut om en eventuell
förändring av bidragsvolymen skall enligt uppgift
anstå i avvaktan på den utvärdering av resultatet av
omställningsprogrammet som kommer att genomföras. I
detta sammanhang skall också stödets utformning och
bidragsnivån bli föremål för utvärdering.
En parlamentarisk kommitté (dir.1998:40) har
tillkallats [ordförande: f.d. riksdagsman (c) Olof
Johansson] med uppdrag att på grundval av bl.a.
resultaten vid klimatkonventionens tredje partsmöte
i Kyoto och med utgångspunkt i riksdagens klimat-
och energipolitiska beslut utarbeta förslag till en
samlad svensk strategi för att på ett
kostnadseffektivt sätt begränsa och reducera
utsläppen av koldioxid och övriga växthusgaser. I
direktiven sägs att kostnadseffektivitet bör uppnås
såväl mellan olika näringsgrenar inom landet som
mellan industriländerna med beaktande av skillnader
i betalningsförmåga. Vidare skall klimatpolitiska
styrmedel presenteras för åtgärdsprogrammet som
berör samtliga samhällssektorer eller
verksamhetsområden. Kommittén skall avsluta sitt
arbete under år 1999.
Regeringen har också tillsatt (dir. 1998:45) en
parlamentarisk beredning [ordförande: riksdagsman
(s) Jan Bergqvist] med uppgift att göra en samlad
översyn av vilka delmål som behöver formuleras för
att Sveriges nationella miljökvalitetsmål - med
undantag av miljökvalitetsmålet "begränsad
klimatpåverkan" - skall kunna nås inom en
generation. I uppdraget ingår att utvärdera
miljömässiga och samhällsekonomiska
konsekvensanalyser av uppsatta delmål och åtgärder
som regeringen eller myndigheterna har föreslagit.
Förslag skall lämnas till ytterligare delmål om det
behövs för att genomföra de av riksdagen fastställda
nationella miljökvalitetsmålen. Nyligen har
beredningen i enlighet med direktiven lagt fram ett
program för sitt arbete och för hur samarbetet med
andra myndigheter skall organiseras. Inriktningen på
arbetet är dock avhängigt av att riksdagen under
våren 1999 antar regeringens förslag till nationella
miljökvalitetsmål som är framlagda i proposition
1997/98:145 om svenska miljömål - miljöpolitik för
ett hållbart Sverige.
I ett uppdrag (dir. 1998:35) till en särskild
utredare (departementsrådet Kjell Svensson) begär
regeringen dels en sammanställning av aktuella
uppgifter om erfarenheter av utbyggnaden av land-
och havsbaserad vindkraft, dels analyser av
förutsättningarna för en fortsatt utbyggnad av
vindkraft i Sverige. Vidare skall utredaren lämna
förslag till kriterier som skall gälla för
lokalisering av land- och havsbaserad vindkraft.
Utredaren skall också redovisa vilka behov som
föreligger att förstärka lokala elnät i samband med
utbyggnad av vindkraft samt överväga villkoren för
ekonomisk ersättning till nätägare. Utredningen
skall avslutas under år 1999.
Regler om ansvar för skador som uppkommer i samband
med verksamhet inom atomanläggningar finns i
atomansvarighetslagen (1968:45). Lagutskottet
bereder ärenden som gäller denna lag. Bestämmelserna
i lagen bygger på två internationella konventioner.
Den ena konventionen är 1960 års Pariskonvention om
skadeståndsansvar på atomenergins område som
föreskriver att innehavaren av en atomanläggning är
ansvarig för atomskador oberoende av vållande, dvs.
innehavarens ansvar är strikt. Den andra
konventionen är en i Bryssel år 1963 avslutad
tilläggskonvention till Pariskonventionen som
innehåller regler om supplerande statsansvar för
atomskador. En utredare (kammarrättslagman Harald
Dryselius) har haft regeringens uppdrag att se på
vissa frågor om ett utökat skadeståndsansvar enligt
atomansvarighetslagen för atomskador i följd av en
atomolycka. Uppdraget redovisades i
departementspromemorian (Ds 1997:55) Ändringar i
atomansvarighetslagen. Mot bakgrund av en tolkning
av Paris- och Brysselkonventionerna konstateras i
promemorian att det inte torde föreligga något
hinder på grund av konventionsåtagandena att i
atomansvarighetslagen införa regler om ett
obegränsat skadeståndsansvar för innehavare av
anläggningar i Sverige. I promemorian föreslås att
lagens regler om anläggningsinnehavarens ansvar
ändras och att anläggningsinnehavaren i enlighet med
allmänna skadeståndsrättsliga principer får bära ett
sådant obegränsat ansvar. I lagutskottets betänkande
1997/98:LU21 refereras (s. 35) att övervägande delen
av remissinstanserna avstyrkte förslaget om ett
obegränsat ansvar för anläggningsinnehavaren. I
denna remissopinion åberopades i första hand att ett
obegränsat ansvar strider mot Pariskonventionen på
så sätt att anläggningsinnehavaren enligt
konventionen skall teckna en ansvarsförsäkring för
att täcka ansvarigheten, och det är inte möjligt att
teckna en ansvarsförsäkring för ett obegränsat
ansvar. Av nämnda betänkande framgår att
Justitiedepartementet i maj 1998 anordnade ett möte
med företrädare för berörda myndigheter och
organisationer angående ändringar i
atomansvarighetslagen. Enligt en promemoria som var
fogad till inbjudan till överläggningen kunde det
ifrågasättas om inte ett eventuellt införande av
regler om ett obegränsat ansvar bör anstå i vart
fall till dess att en planerad revidering av
Pariskonventionen är avslutad. Enligt uppgift är en
lagrådsremiss från regeringen att vänta i ärendet
under våren 1999.
Utskottets ställningstagande
Utskottet vill inledningsvis slå fast att
energiomställningen är nödvändig för att åstadkomma
en hållbar utveckling och tillväxt. Insikten om
detta ligger bakom 1997 års energipolitiska beslut i
vilket riksdagen lade fast grunden för denna
omställning. Målsättningen är att successivt föra
oss ut ur beroendet av uran- och
fossilbränslebaserad energiproduktion.
Energisystemet skall grundas på varaktiga, helst
inhemska och förnybara, energikällor samt på en
effektiv energianvändning.
Utskottet har vid tidigare tillfällen avvisat
invändningar mot energipolitiken motsvarande de som
nu redovisas i motion 1998/99:N228 (m). De farhågor
som framförs om bl.a. kraftigt höjda elpriser för
industrin och hushållen finner utskottet vara
kraftigt överdrivna. I 1997 års energipolitiska
beslut framhålls tvärtemot vikten av att
omställningen till en mer ekologiskt hållbar
produktion av elektricitet sker på sådant sätt att
svensk industri och samhällslivet i övrigt
tillförsäkras el till internationellt
konkurrenskraftiga priser. Energipolitiken måste
utformas så att denna förutsättning bevaras.
Elanvändningen för industrins produktion måste ges
möjlighet att öka under det närmaste decenniet,
samtidigt som det finns en stor potential för ökad
energiproduktion genom fortsatt utbyggnad av de
förnyelsebara och därmed hållbara alternativen. Inom
industri, hushåll och transportsektor kan en
kraftfull effektivisering bidra till att
energibehovet minskar; detta utan att
sysselsättning, produktionskapacitet,
konkurrenskraft eller komfort äventyras. Staten
avsätter betydande resurser för
energiomställningsprogrammet i syfte att med kraft
nå dessa mål.
I motsats till den pessimistiska syn som uttrycks i
nyssnämnda motion är det utskottets bedömning - i
linje med vad som framförs i motion 1998/99:N246 (v)
- att omställningen av energisystemet går bra och
att det finns ett stort intresse för
energiomställningen i hela landet. Även om vissa
korrigeringar kan komma att behöva göras framöver i
det fastlagda energipolitiska programmet så visar de
första resultatredovisningarna från
Energimyndigheten på en positiv effekt av
insatserna. Utfallet kommer att innebära att ett
hållbart energisystem kommer att kunna formas på ett
sätt som också förordas i motion 1998/99:MJ749 (c).
I motion 1998/99:N241 (kd) förespråkas en
energipolitik som långsiktigt skall baseras på
inhemska förnybara energikällor och bränslen.
Motionärerna säger sig också stå bakom det
energipolitiska programmets inriktning. Utskottet
ser i den delen ingen principiell skillnad mellan
dessa ståndpunkter och det synsätt som ligger bakom
det energipolitiska beslut som riksdagen fattade
våren 1997. Ett väl planerat omställningsarbete, som
beaktar de faktorer som utskottet nyss nämnt, kommer
att visa att de som utfärdar varningar om höjda
elpriser, minskad sysselsättning, hotad välfärd och
avvikelser mot uppsatta miljömål inte blir
sannspådda. Av den föregående redogörelsen framgår
också att de utredningar som tillsatts har till
uppgift att närmare se på vilka krav som behöver
ställas på skilda sektorer i vårt samhälle för att
de klimatpolitiska målen skall kunna nås.
Beträffande frågan om ekonomiska incitament för
energibesparingar vill utskottet erinra om att
åtgärderna för effektivare energianvändning som
ingår i det energipolitiska programmet bl.a. består
av informationsinsatser som kan tjäna både som stöd
och komplement till de energitjänster som erbjuds på
marknaden.
Det synsätt som ligger bakom 1997 års
energipolitiska riktlinjer innebär att den strategi
som förordas i motion 1998/99:N261 (mp) om en
snabbare kärnkraftsavveckling måste avvisas.
Utskottet har i tidigare sammanhang betecknat en
sådan väg som förknippad med betydande risker.
Enligt utskottets uppfattning är det betydelsefullt
att omställningen och utvecklingen av energisystemet
sker under ordnade och väl avvägda former så att
inte problem uppstår för sysselsättning, välfärd,
konkurrenskraft och miljö. I linje med vad som
anförs i motion 1997/98:N23 (mp) gäller att så gott
som all elproduktion är förenad med någon form av
negativ miljöpåverkan. Därför skall elektricitet,
liksom all energiförbrukning, konsumeras på ett
effektivt sätt; att åstadkomma en effektivare
energianvändning är ett centralt inslag i
omställningsprogrammet. Energieffektivisering är
också en fråga som i hög grad kommer att avgöras på
marknaden; de energibolag som i sitt
produktsortiment erbjuder konsumenterna hjälp att
hushålla med sin energiförbrukning har tillgång till
ett framtida, starkt konkurrensmedel.
Frågan om den småskaliga vattenkraftens roll i det
framtida energisystemet - som tas upp i motion
1998/99:N294 (s) - behandlades också i samband med
1997 års energipolitiska beslut. Det bidrag som
utgår till denna elproduktion är främst avsett att
lämnas till investeringar i redan befintliga
anläggningar och regleringar. Utskottet anförde i
samband med behandlingen av förslaget till ny
energipolitik (bet. 1996/97:NU12 s. 63) i denna del
att det var viktigt att säkerställa att
intentionerna med miljöanpassning uppfylls och att
det därför fanns anledning att noga följa
utvecklingen på området. Som framgått tidigare i
betänkandet har hittills ett tjugotal ansökningar om
utnyttjande av småskalig vattenkraft inkommit.
Enligt motionärerna är potentialen för elproduktion
från dessa anläggningar hög. På denna punkt menar
utskottet att det måste ankomma på Energimyndigheten
att närmare följa denna fråga och utvecklingen av
elproduktionen från den småskaliga vattenkraften.
Sammanfattningsvis avstyrker utskottet med det
anförda samtliga här behandlade motionsyrkanden.
Naturgasnät i Sverige
Motionerna
I motion 1998/99:N228 (m) avvisas tanken på en
storskalig introduktion av naturgas i Sverige. Även
i motion 1998/99:N293 (mp) avfärdas en sådan idé.
Här hänvisas till ett omfattande planeringsarbete
som pågår för att introducera naturgas i Sverige; i
motionen nämns förslag på en ledning från Uppland
till Skåne. Motionärernas bedömning är att
naturgasen endast i mycket begränsad omfattning
kommer att tjäna som utbyte för olja och kol
eftersom dessa bränslen redan har ersatts av
biobränslen. I stället blir det
biobränsleanvändningen i de kommunala värmeverken i
södra och mellersta Sverige som kommer att hotas.
Det hävdas vidare att etableringen av en
naturgasledning genom Sverige direkt skulle motverka
intentionerna i Kyotoöverenskommelsen och att en
sådan ledning för överskådlig tid skulle låsa fast
vårt land i ett ökat fossilbränsleberoende. Pågående
arbete inom Regeringskansliet, inom Nordiska
ministerrådet och andra organ i syfte att främja en
etablering av en ledning genom Sverige bör, anförs
det, därför stoppas med omedelbar verkan. Även EG-
kommissionen måste, framhåller motionärerna,
uppmärksammas på de effekter som en naturgasledning
ger på Sveriges utsläpp av koldioxid och att ett
ekonomiskt stöd för en sådan investering från EU är
olämpligt.
Vissa kompletterande uppgifter
Sommaren 1998 tillkallade regeringen en särskild
utredare [f.d. riksdagsledamoten (s) Birgitta
Johansson] med uppdrag (dir. 1998:41) att se över
den lagstiftning som reglerar handel, transporter
och distribution av naturgas och annan rörbunden
energi. Det finns i Sverige ingen särskild
lagstiftning som reglerar handel och transport av
naturgas. Den som avser att uppföra en anläggning
för att använda naturgas måste ta hänsyn till flera
lagar vars bestämmelser inte enbart avser
anläggningar för naturgas. Bestämmelser återfinns i
bl.a. lagen (1987:12; numera införd i miljöbalken
1998:808) om hushållning med naturresurser m.m.,
naturvårdslagen (1964:822; numera införd i
miljöbalken), väglagen (1971:948), lagen (1988:950)
om kulturminnen och hälsoskyddslagen (1982:1080;
numera införd i miljöbalken). Särskilda bestämmelser
för framdragande och begagnande av rörledningar för
flytande och gasformiga energibärare, bl.a.
naturgas, finns i lagen (1978:160) om vissa
rörledningar. Koncession krävs för att dra
rörledningar för transport av fjärrvärme, råolja och
naturgas. Ansökan om koncession skall lämnas till
Energimyndigheten. Regeringen beslutar om
koncession.
Ett direktiv om gemensamma regler för den inre
marknaden för naturgas - det s.k.
gasmarknadsdirektivet - beslutades i juni 1998
(publicerat i EGT L204, 21 juli 1998). Enligt
direktivet skall medlemsstaterna utfärda nödvändig
lagstiftning och andra författningar som är
nödvändiga för att följa direktivet senast två år
efter den tidpunkt vid vilken det trädde i kraft; en
svensk lag skall vara utfärdad senast i augusti
2000. Direktivet bygger på samma principer som
ligger till grund för det s.k. elmarknadsdirektivet
(tillgång till nätet, ömsesidighet, subsidiaritet
och gradvis öppnande av marknaden). I direktivet
finns gemensamma regler för överföring,
distribution, leverans och lagring av naturgas. Där
fastställs regler för naturgassektorns organisation
och funktion och för tillträde till marknaden samt
drift av systemen. Vidare preciseras vilka kriterier
och förfaranden som skall tillämpas vid beviljande
av tillstånd för överföring, distribution, leverans
och lagring av naturgas.
De gemensamma reglerna för den inre marknaden för
naturgas kommer, skriver regeringen i direktiven
till utredaren, att behöva genomföras i svensk
lagstiftning med en utformning i huvudsak enligt
rådets gemensamma ståndpunkt. Detta bör ske, anför
regeringen, på ett sådant sätt att det förslag till
ny lagstiftning som utarbetas tillgodoser det nya
direktivets krav. Ett förslag till svensk
lagstiftning kan, menar regeringen, mycket väl gå
längre än vad EG-direktivet kräver i det fall som
bedöms vara ändamålsenligt. Här nämns faktorer som
marknadsöppning och tillträde till näten för
naturgasoperatörer. Det sägs också i uppdraget att
införandet av gasmarknadsdirektivet i svensk
lagstiftning bör ske på ett sådant sätt att
förutsättningarna för utbyggnaden av ett integrerat
naturgasnät inte försvåras. Uppdraget skall
slutrapporteras i november 1999.
En eventuell stamledning för naturgas genom Sverige
är, i enlighet med gällande riktlinjer för
naturgasanvändningen i Sverige, en fråga för
kommersiella aktörer. För närvarande pågår en
kommersiell projektering inom ramen för ett finsk-
ryskt konsortium (North Transgas OY); huvudsakliga
intressenter är det finska energibolaget Neste och
det ryska energibolaget Gazprom som studerar
förutsättningarna för en transitledning från
Ryssland ned till kontinenten. En av de alternativa
sträckningar som studeras går genom Sverige. I
samband med den ryske presidenten Jeltsins besök i
Sverige i december 1997 undertecknades också ett
avtal om samarbete mellan Sverige och Ryssland i
bl.a. naturgasfrågor. En svensk-rysk expertgrupp
skall studera de gemensamma förutsättningarna för en
utbyggnad av naturgasnäten. Expertgruppen skall ta
fram ett underlag så att erforderliga beslut kan
fattas och överenskommelser ingås av de bägge
ländernas regeringar under år 1999. Under hösten
1998 avslutades en studie utförd av sju nordiska
energibolag om ett nordiskt gasnät (Nordic Gas
Grid). Detta projekt - som erhöll medfinansiering
från EU:s budget som ett s.k. TEN-projekt (Trans-
European Networks) - studerade möjligheterna till en
sammankoppling av gasnätverken i Finland, Sverige
och Danmark samt i de baltiska staterna. Anledningen
till att projektet klassades som ett TEN-projekt är
att ytterligare tillförselvägar för gas till EU är
en viktig försörjningssäkerhetsfråga, framför allt
på några års sikt. Vidare är en konvertering från
kol och olja till gas en viktig miljö- och
klimatpolitisk åtgärd i många av EU:s medlemsstater.
Näringsminister Björn Rosengren besvarade i
februari 1999 en interpellation (1998/99:95) från
Harald Bergström (kd) om statsrådet avsåg att vidta
några åtgärder för att en ledning för transport av
gas genom Sverige till kontinenten skall klassas som
svenskt riksintresse. Näringsministern underströk i
sitt svar att vid en eventuell prövning av en
gasledning får intresset av att ledningen kommer
till stånd bedömas i förhållande till de skyddsvärda
intressen som kan finnas på de mark- och
vattenområden där ledningen skall dras fram. Dock
fann sig ministern förhindrad att närmare kommentera
den finsk-ryska gasprojekteringen - North Transgas
OY - som nämndes i interpellationen. Statsrådet
erinrade om de riktlinjer för naturgasens användning
som riksdagen uttalade år 1988, nämligen att
investeringar i rörledningar och inköp av naturgas
skall ske efter strikt kommersiella principer. Gasen
skall av egen kraft konkurrera på den svenska
marknaden. De kommersiella förhandlingarna skall
genomföras på företagsnivå, vilket innebär att
staten inte skall engagera sig i ekonomiskt stöd
till naturgasprojekt. Avslutningsvis påpekades från
näringsministerns sida att den samhälleliga
bedömningen av ett naturgasprojekt uteslutande skall
göras i samband med tillståndsprövningen.
Utskottet behandlade senast hösten 1997 (bet.
1997/98:NU2) motionsyrkanden om naturgasens roll i
det svenska energisystemet. Från utskottets sida
hänvisades till det omfattande beredningsarbete som
pågår inom ramen för det nordiska samarbetet, det
framväxande Östersjösamarbetet och det arbete inom
EU som ser på möjligheterna till investeringar i ett
nordiskt TEN-projekt på gasområdet. Innan slutliga
underlag hade presenterats från dessa aktiviteter
ansåg sig utskottet sakna anledning att närmare gå
in på denna fråga. I reservationer (m; fp; mp; kd)
kritiserades planerna på en storskalig introduktion
av naturgas.
Utskottets ställningstagande
Utskottet vill först erinra om att det i 1997 års
energipolitiska beslut uttalas att landets
elförsörjning skall tryggas genom ett energisystem
som grundas på varaktiga, helst inhemska och
förnybara, energikällor samt på en effektiv
energianvändning. Riksdagen har fastlagt att
användningen av fossila bränslen skall hållas på en
låg nivå i enlighet med Sveriges åtaganden att
uppfylla Kyotoöverenskommelsen. Utskottet
konstaterar att även om naturgasen är det minst
miljöstörande fossila bränslet är det inte aktuellt
med en storskalig introduktion av naturgas eller en
ny naturgasledning genom Sverige. Däremot kan det
befintliga naturgasnätet utnyttjas effektivare. I
detta sammanhang vill utskottet anföra att Sverige i
arbetet med att bereda EG:s gasmarknadsdirektiv bör
uppmärksamma de ogynnsamma effekter för Sveriges
utsläpp av koldioxid som även en ny naturgasledning
genom Sverige skulle förorsaka.
Det är av stort svenskt intresse att minska
riskerna med kärnkraften i Baltikum och östra Europa
och att utveckla ett energisystem kring Östersjön
som är säkert, väl dimensionerat och ekologiskt
uthålligt.
Med det sagda avstyrker utskottet motionerna
1998/99:N228 (m) - i här berörd del - och
1998/99:N293 (mp).
Effekterna av avveckling av
Barsebäcksverket m.m.
Motionerna
I motion 1998/99:N208 (m) sägs att den förtida
avvecklingen av kärnkraften som regeringen,
Centerpartiet och Vänsterpartiet har ställt sig
bakom kommer att leda till stora
miljöförsämringar. Avstängningen innebär, anförs
det, att Sverige tvingas starta samtliga
oljebaserade elproduktionsenheter. Vidare kommer
import från bl.a. danska kol- och oljebaserade
elproduktionsenheter att medföra ytterligare
miljöbelastningar. Dessutom vill motionärerna
beteckna det som utmanande att elkraft importeras
från östeuropeiska kärnkraftverk med sämre
säkerhet än de enheter som skall stängas här
hemma. Sverige kommer inte att klara uppställda
mål för minskade koldioxidutsläpp vid en
avveckling av kärnkraften, och konsekvenserna för
miljön är inte tillräckligt klarlagda, lyder
budskapet. I motionen begärs därför att en
miljökonsekvensanalys omgående genomförs och
slutförs innan en eventuell kärnkraftsavveckling
får inledas.
I motion 1998/99:N220 (m) konstateras att
kärnkraften i dag står för ca hälften av
elproduktionen i landet. När elproduktion tas bort
och kärnkraften avvecklas kommer negativa effekter
att följa vad gäller sysselsättning, ekonomi, elpris
och miljö, hävdas det. Om kärnkraftverket i
Barsebäck stängs är det kol- och oljeeldade
kraftverk i Sverige eller i länder i närheten som
kommer att svara för vårt elbehov. Detta leder till
att utsläppen av bl.a. koldioxid ökar, vilket bidrar
till växthuseffekten - av motionärerna betecknat som
det största globala miljöhotet. Vidare kommer den
elintensiva industrin att få vidkännas höjda
elpriser, vilket drabbar sysselsättningen. Vad
gäller Barsebäcksverket tas även andra ekonomiska
aspekter upp i motionen; kostnaden för att montera
ner anläggningen beräknas till tiotals miljarder
kronor samtidigt som elpriserna stiger och företaget
Sydkraft AB skall ersättas för förlusten av
produktionskapacitet antingen med statens pengar
eller med ersättningskraft som staten, dvs. svenska
folket, äger.
I motion 1998/99:N226 (m) redogörs för Skånes
energibalans. Konklusionen är att i dag finns en
positiv effektmarginal om 1 890 MW med importen
inräknad. Om Barsebäcks bägge reaktorer läggs ned
minskar tillgången på energi med 1 200 MW.
Motionärerna menar att utan produktionen i Barsebäck
finns i dag ingen inhemsk reservkraft att tillgå,
eftersom det i princip inte finns mer
överföringskapacitet från de norra delarna av
landet. I motionen uttalas också allvarliga bekymmer
för Skånes energiförsörjning vid sträng kyla. Det
påpekas att förutom hotet att stänga
Barsebäcksverket skall sammanlagt sex oljeeldade
kraftverk i Sverige ställas av. Enligt motionärerna
motsvarar detta en effekt på 2 310 MW. I motionen
hänvisas till att Energimyndigheten har
uppmärksammat problemet med svag inhemsk kapacitet
vid sträng kyla och att analyser visar att Sverige
måste importera 2 000 MW vid höglastsituationer.
Motionärerna frågar sig om detta är möjligt, då
kraftverk läggs ner även i Danmark, Tyskland och
Finland. I motionen refereras till uttalanden från
företrädare för kraftindustrin där det sägs att det
kommer att ta 20-50 år att på ett ekologiskt
hållbart sätt ersätta energibortfallet från
kärnkraften. Det rimliga vore, anför motionärerna,
att fortsätta att använda Barsebäcks bägge
kärnkraftsreaktorer så länge det är
säkerhetsmässigt, tekniskt och ekonomiskt
försvarbart; då kan energitillgången i Skåne
säkerställas och kraftindustrin får möjlighet till
forskning och utveckling av långsiktigt hållbara
alternativa energiformer.
I motion 1998/99:MJ803 (fp) erinras om den
klimatkonvention som undertecknades i Rio de Janeiro
år 1992. Motionärerna påpekar att det på flera
ställen i konventionen sägs att det krävs stora
insatser för att begränsa koldioxidutsläppen av
sådana industrinationer som till exempel Sverige;
ett åtagande som i motionen bedöms som rimligt.
Vidare hänvisas i motionen till att
uppföljningsmötet i Kyoto i december 1997
fastställde att EU sammanlagt skall minska utsläppen
med 8 %. Kritiskt konstateras att regeringen
förhandlat fram en kvot som innebär att de svenska
utsläppen tillåts att öka med 4 %. Motionärerna
anser detta vara beklagligt och menar att Sverige i
stället bör agera med kraft och minska
koldioxidutsläppen för att på ett trovärdigt sätt
kunna driva frågan på det internationella planet. I
motionen meddelas oro över koldioxidutsläppen och
att de med stor sannolikhet kommer att öka när
kärnkraftverket i Barsebäck avvecklas. Motionärerna
säger sig ha svårt att förstå varför regeringen och
de partier som står bakom 1997 års
energiöverenskommelse inte har gjort någon
miljökonsekvensbeskrivning av effekterna när
Barsebäcksverket stängs. I motionen begärs därför
att regeringen skall genomföra en sådan
miljökonsekvensbeskrivning.
Vissa kompletterande uppgifter
På uppdrag av regeringen avlämnade Energimyndigheten
i samråd med Affärsverket svenska kraftnät (Svenska
kraftnät) i januari 1999 en rapport om behovet av
reservkraftproduktion i det svenska elsystemet.
Utredningen har gjort en bedömning av den maximalt
tänkbara elanvändningen vid korta effekttoppar vid
kallt väder och analyserat hur användningen kan
tillgodoses. Analysen visar att trots avveckling av
oljekondenskraft är produktionsförmågan i de flesta
fall tillräcklig för att tillgodose efterfrågan
under de närmaste åren, även under vinterns
effekttoppar. Under enstaka timmar några dagar under
en vinter med extremt kallt väder kan det dock bli
nödvändigt att importera och/eller vidta åtgärder
för att begränsa användningen för att klara
effektbalansen. Resultatet av beräkningarna visar
att det vid ett sådant maximalt effektbehov kan
uppstå ett underskott på 2 400 MW i södra och
mellersta Sverige. Energimyndighetens bedömning är
att det finns förutsättningar för att importera den
kraft som behövs. Importmöjligheterna kommer att öka
genom den planerade elkabeln mellan Sverige och
Polen. Dessutom planeras en ledning från Alvesta
till Hemsjö som ökar överföringskapaciteten i södra
Sverige. Utredningen har också visat att det finns
en potential hos bl.a. elintensiv industri att
tillfälligt minska elanvändningen i situationer med
mycket högt elpris.
Den stora andelen elvärme i Sverige, skriver
Energimyndigheten, innebär vid kall väderlek att det
ökade elvärmeuttaget kan leda till kraftiga
effekttoppar. Den bedömning som görs i rapporten är
dock att det på lång sikt finns förutsättningar för
att dessa effekttoppar minskar genom övergång från
elvärme till andra energikällor i enlighet med det
energipolitiska programmet, samtidigt som
flexibiliteten på användningssidan utvecklas.
Slutsatsen i rapporten - som ett svar på den
frågeställning som låg i regeringens uppdrag - är
att leveransförmågan i det svenska elsystemet är
tillräcklig utan statliga regleringar genom lag
eller i form av särskild upphandling av
reservkapacitet. Det finns, enligt
Energimyndigheten, goda förutsättningar för att
effektbalansen i framtiden kan klaras trots minskade
produktionsreserver.
Dock anförs det i rapporten att det finns några
frågeställningar som behöver belysas ytterligare,
och att Energimyndigheten och Svenska kraftnät ämnar
fortsätta arbetet med att utreda och verka för nya
instrument för att nå balans i elsystemet vid
höglastsituationer. De båda myndigheterna skall i
samråd med varandra fortlöpande analysera
effektbalansen och leveransförmågan inom elsystemet.
Detta skall göras i samverkan med andra nordiska
länder. Svenska kraftnät avser vidare att verka för
ett gemensamt utnyttjande av reservkraftresurserna i
det nordiska systemet och i samband därmed överväga
åtgärder för att öka överföringskapaciteten.
Energimyndigheten förbereder också att i samråd med
Svenska kraftnät klarlägga de juridiska och
ekonomiska förhållandena i en situation då Svenska
kraftnät av tekniska skäl tvingas beordra
bortkoppling av elanvändare för att klara balansen i
systemet. Energimyndigheten skall också undersöka
alternativ till nuvarande system för bortkoppling av
områden när elbalansen av något skäl inte kan
upprätthållas.
I ett svar nyligen på en interpellation
(1998/99:114) av Johnny Gylling (kd) om regeringens
inställning till reservkraftsförsörjningen i det
svenska elsystemet åberopade näringsminister Björn
Rosengren slutsatserna i den nyssnämnda rapporten
från Energimyndigheten och Svenska kraftnät. Han
sade sig vara medveten om att rapportens bedömningar
och slutsatser inte delas av alla parter.
Näringsministern uttryckte därför önskemål om att en
bred diskussion i frågan borde komma i gång så att
alla synpunkter och argument kommer fram i ljuset
och granskas. Mot denna bakgrund meddelades att
Näringsdepartementet avser att anordna en hearing
den 24 mars 1999 och att slutsatserna från detta
arrangemang skall beaktas i den fortsatta
beredningen i ärendet. Innan denna beredningsprocess
var avklarad ville ministern inte ta ställning till
rapportens innehåll. Han framhöll även att
reservkraftsfrågan också har en tydlig
internationell dimension. Avsikten är, anförde
ministern, att frågan om reservkraft skall tas upp
inom ramen för det nordiska energisamarbetet.
Utskottets ställningstagande
Enligt 1997 års energipolitiska beslut skall de två
kärnkraftsreaktorerna i Barsebäck - varav den andra
under vissa villkor - ställas av. Detta kraftverk är
olämpligt lokaliserat till ett mycket tätbefolkat
område. Åtgärder skall vidtas för att under de
närmaste åren kompensera bortfallet av el genom
effektivare energianvändning, konvertering samt
hushållning med och tillförsel av el från andra
energikällor. Utskottet vill åter erinra om att
innan en stängning av den andra reaktorn kan
genomföras skall riksdagen ges möjlighet att pröva
om förutsättningarna för en stängning av reaktorn är
uppfyllda.
I motionerna 1998/99:N208 (m), 1998/99:N220 (m) och
1998/99:MJ803 (fp) riktas kritik mot att Sverige med
de nya energipolitiska riktlinjerna går ifrån sina
internationella förpliktelser beträffande
koldioxidmålet. I motionerna begärs bl.a. att en
bred miljökonsekvensanalys skall genomföras inför
avstängningen av Barsebäcksverket. Med anledning av
dessa synpunkter vill utskottet redovisa följande. I
det energipolitiska beslutet behandlades också
energipolitikens inverkan på Sveriges
internationella åtaganden inom klimatpolitiken. Vid
detta tillfälle ställde sig utskottet bakom
regeringens bedömning att stängningen av den första
reaktorn i Barsebäck inte innebär någon avgörande
förändring av Sveriges möjligheter att bidra till
att uppnå sådana långsiktiga mål som kan komma att
beslutas om inom ramen för FN:s ramkonvention om
klimatförändringar, den s.k. klimatkonventionen. I
beslutet konstaterades också att avstängningen av
reaktorer inte innebär någon förändring av den
nationella strategin - uttalad i riksdagens beslut
år 1993 (prop. 1992/93:179, bet. 1992/93:JoU19) -
att utsläppen av koldioxid från fossila bränslen
skall stabiliseras till 1990 års nivå år 2000, för
att därefter minska. En omställning av
energisystemet innebär också en övergång från ett
samhälle som är beroende av ändliga energiresurser
till ett ekologiskt uthålligt samhälle. Med
hänvisning till vad som nu anförts avstyrker
utskottet motionerna 1998/99:N208 (m), 1998/99:N220
(m) och 1998/99:MJ803 (fp) - den sistnämnda motionen
i här berörd del.
Den fråga som tas upp i motion 1998/99:N226 (m) om
de marginaler som finns i form av nationell
reservkraft för att klara bristsituationer i landets
elförsörjning skall, enligt det besked som
näringsminister Björn Rosengren har lämnat i
riksdagen, bli föremål för ytterligare genomlysning.
I den beredning som nu skall påbörjas - som inleds
med en hearing den 24 mars 1999 - är det av vikt att
regeringen med kraft verkar för att det inom ramen
för den gemensamma nordiska elmarknaden utformas ett
nordiskt regelverk med harmoniserade skatter och
avgifter, som skapar förutsättningar för en mer
rättvis konkurrens på den nordiska elmarknaden. I
avvaktan på utfallet av denna process finner
utskottet inget skäl för något uttalande från
riksdagens sida. Detta innebär att utskottet
avstyrker motion 1998/99:N226 (m).
Kärntekniklagen
Motionerna
I motion 1998/99:N313 (kd, m, fp) erinras om att det
var år 1987 som det infördes en bestämmelse (6 §) i
lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet (den s.k.
kärntekniklagen) där det sägs att ingen "får
utarbeta konstruktionsritningar, beräkna kostnader,
beställa utrustning eller vidta andra sådana
förberedande åtgärder i syfte att inom landet
uppföra en kärnkraftsreaktor". För brott mot
bestämmelsen - enligt motionen i dagligt tal benämnd
"tankeförbudet" eller "hjärntvättsparagrafen" - kan
utgå fängelse med en straffsats motsvarande den som
gäller för vållande till annans död, sägs det.
Tankeförbudet, hävdar motionärerna, har kritiserats
från principiella utgångspunkter alltsedan det
tillkom. I motionen påminns om att ett hundratal av
landets främsta forskare år 1995 i ett upprop till
regeringen krävde att den aktuella paragrafen i
kärntekniklagen skulle upphävas. Förbudet uppfattas
som oförenligt med de principer om yttrande- och
tankefrihet som motionärerna anser bör ligga till
grund för all lagstiftning. Kvalificerade svenska
kärntekniker och forskare skall inte behöva stå
bredvid och passivt betrakta den internationella
forskningens utveckling på detta område, heter det.
Stimulerande arbetsuppgifter och ekonomiska
förutsättningar är nödvändiga för att attrahera goda
forskare till kärnkraftsområdet; detta gäller inte
minst, fortsätter motionärerna, då avveckling av
kärnkraftverken och ett säkert omhändertagande av
avfallet blir aktuellt.
I motion 1998/99:N228 (m) upprepas kritiken.
Ytterst, skriver motionärerna, handlar det om att
slå vakt om den akademiska friheten; skadliga
effekter kan uppstå genom att
tankeförbudsbestämmelsen försvårar forskning om ett
effektivare utnyttjande av kärnbränslet, minimering
av avfallsmängder, trans-mutation av befintligt
kärnavfall m.m. Även här uttrycks farhågor för att
kvalificerade svenska kärntekniker och forskare står
bredvid och passivt betraktar en utveckling som kan
leda till resultat av stort intresse även för vårt
land. I stället understryker motionärerna
nödvändigheten av stimulerande arbetsuppgifter och
ekonomiska förutsättningar för att attrahera goda
forskare till kärnteknikområdet.
Budskapet kommer tillbaka i motion 1998/99:N241
(kd). Förslag om att slopa tankeförbudet i
kärntekniklagen har tidigare behandlats av
riksdagen, skriver motionärerna. En bidragande orsak
till att förslagen har avvisats, sägs det, torde
vara att frågan har kopplats samman med den vidare
energipolitiska frågeställningen om kärnkraftens
framtid i vårt land. Något sådant samband föreligger
emellertid inte, heter det i motionen, med
hänvisning till att även Miljöpartiets representant
i Energikommissionen (SOU 1995:139) instämde i
bedömningen att tankeförbudet utgör "en inskränkning
av medborgerliga fri- och rättigheter som inte står
i rimlig proportion till motiven" (s. 550).
Motionärernas slutsats är att nu när principiell
kritik mot tankeförbudet framförs helt oberoende av
inställningen till kärnkraftens utnyttjande i
Sverige - och när denna senare fråga dessutom har
behandlats i ett särskilt energipolitiskt
riksdagsbeslut våren 1997 - borde tankeförbudet
kunna omprövas.
Vissa kompletterande uppgifter
Det aktuella förbudet mot vissa förberedande
åtgärder tillkom samtidigt som det i kärntekniklagen
infördes en bestämmelse om att tillstånd att uppföra
en kärnkraftsreaktor inte får meddelas (prop.
1986/87:13, bet. 1986/87:NU13). Vid behandlingen av
förslaget om nämnda förbud diskuterade utskottet
först utformningen och innebörden av förslaget.
Härvid klargjorde utskottet att förbudets funktion
skulle vara att motverka att personer i en åsyftad
begränsad krets - ansvariga för kraftföretag vilka
är tänkbara som reaktorinnehavare - vidtar något
slags resurskrävande, förberedande åtgärder med
avsikt att uppföra en viss kärnkraftsreaktor. Det
underströks - av ett enigt utskott - att ett sådant
förbud inte skulle förhindra personer i nämnda krets
att t.ex. muntligen eller skriftligen plädera för
fortsatt och ökad kärnkraftsanvändning, inklusive
uppförande av ytterligare kärnkraftsaggregat. Det
skulle inte heller, betonade utskottet, inkräkta på
möjligheterna till forskning och utvecklingsarbete
på det kärntekniska området och till svenskt
deltagande i internationellt samarbete inom detta
område. Därefter tog utskottet ställning till frågan
om införande av förbudet. Med vissa redaktionella
ändringar tillstyrkte utskottet att förbudet skulle
införas, medan en motsatt uppfattning fördes fram i
en reservation (m, fp).
Frågan om förbudet berördes inte i
Energikommissionens slutbetänkande Omställning av
energisystemet (SOU 1995:139). Dock anförde
representanterna i Energikommissionen för Moderata
samlingspartiet och Miljöpartiet i ett särskilt
yttrande att den aktuella bestämmelsen innebär en
inskränkning i de medborgerliga fri- och
rättigheterna som inte står i rimlig proportion till
motiven, och att lagstiftningen därför bör ändras på
denna punkt.
I samband med 1997 års energipolitiska beslut
hänvisade utskottet (bet. 1996/97:NU12 s. 49) till
tidigare ställningstaganden och vidhöll
uppfattningen att det saknas skäl för riksdagen att
ompröva det nu aktuella förbudet i kärntekniklagen
mot vissa förberedande åtgärder. Utskottet ville
understryka förbudets innebörd; dess funktion är att
motverka att personer i en åsyftad begränsad krets
vidtar något slags resurskrävande, förberedande
åtgärder med avsikt att uppföra en viss
kärnkraftsreaktor. Här ansåg utskottet att det med
ledning av en tidigare lämnad redogörelse i
betänkandet framgår att bestämmelsen inte inkräktar
vare sig på det tekniska utvecklingsarbetet eller på
möjligheterna till fri opinionsbildning.
Företrädarna för Moderata samlingspartiet,
Folkpartiet och Kristdemokraterna anförde i en
reservation (bet. 1997/98:NU12 s. 105) att det
nämnda förbudet om inte direkt så indirekt kan verka
hämmande på den tekniska utvecklingen inom
kärnteknikområdet. Förbudet utgör, sades det, ett
artfrämmande inslag i kärntekniklagen och borde
därför utmönstras ur lagen. De nämnda
partiföreträdarna framhöll att förbudet i praktiken
inte har någon egentlig funktion, då det enligt
kärntekniklagen gäller att tillstånd för att uppföra
nya kärnkraftsaggregat inte får lämnas. I stället är
bestämmelsen, sades det, ett uttryck för
förmyndartänkande från statens sida; förbudet hör
inte hemma i en demokrati och bör tas bort.
Vid det senaste tillfället (bet. 1997/98:NU2 s. 25)
som utskottet behandlade det nu aktuella förbudet i
kärntekniklagen upprepades nyssnämnda ståndpunkter.
Utskottets ställningstagande motiverades på likartat
sätt som våren 1997, medan det i en reservation (m,
kd, fp) sades att det ytterst handlar om att slå
vakt om den akademiska friheten. Företrädarna för de
tre partierna ville anmäla farhågor för att
tankeförbudsparagrafen kan få skadliga effekter
genom att försvåra forskning kring effektivare
utnyttjande av kärnbränslet, minimering av
avfallsmängder, transmutation av befintligt
kärnavfall m.m. De ville också ifrågasätta om det
över huvud taget är möjligt att utan lagbrott
presentera genomarbetade och kostnadsberäknade
alternativ till prövning i den energipolitiska
debatten. De hänvisade också till att nya
forskningsfält öppnar sig inom kärnteknikområdet
vars utveckling på några decenniers sikt inte går
att bedöma.
Utskottets ställningstagande
Utskottet vidhåller sin uppfattning att det saknas
skäl för riksdagen att ompröva det nu aktuella
förbudet i kärntekniklagen (6 §) mot vissa
förberedande åtgärder. Förbudet skall ses som ett
komplement till bestämmelsen i lagen (5 §) om att
tillstånd att uppföra nya kärnkraftsreaktorer inte
får lämnas. Som redan nämnts är dess funktion att
motverka att personer i en åsyftad begränsad krets
vidtar något slags resurskrävande, förberedande
åtgärder med avsikt att uppföra en viss
kärnkraftsreaktor. Av den tidigare redogörelsen
framgår att bestämmelsen inte inkräktar vare sig på
det tekniska utvecklingsarbetet och
forskningsverksamheten eller på möjligheterna till
fri opinionsbildning. Att bestämmelsen skulle vara
ett hot mot den akademiska friheten är sålunda helt
felaktigt. Möjligheten till forskningsverksamhet och
energitekniskt utvecklingsarbete, inklusive
fusionsforskning, inom kärnkrafts- och
kärnteknikområdet begränsas alltså inte av den
aktuella paragrafen i kärntekniklagen.
Med det sagda avstyrker utskottet samtliga här
aktuella yrkanden.
Bioenergi
Motionerna
I motion 1998/99:N320 (s) sägs att den påbörjade
energiomställningen skapar nya möjligheter att
utnyttja skogsråvara för uppvärmning, elproduktion
och tillverkning av fordonsbränslen. Motionärerna
hänvisar till att energiförsörjningen enligt
beslutet om energiomställning skall grundas på
varaktiga, helst inhemska och förnybara,
energikällor. Det hävdas att landets tillgångar på
trädbränslen kan täcka en betydande del av det
framtida energibehovet; begränsningen ligger i de
ekologiska och miljömässiga hänsyn som måste tas.
Men även under denna restriktion är det
motionärernas bedömning att en stor del av beroendet
av fossil- och kärnkraftsbaserad energi kan ersättas
med energi från trädbränslen; en utveckling mot en
kostnadseffektiv trädbränsleförsörjning är fullt
möjlig. Det är viktigt, fortsätter motionärerna, att
forskning om och utveckling av nya metoder för att
utnyttja trädbränslen prioriteras. Därför förordas
att ett kompetenscentrum inom bioenergiområdet skall
inrättas. Ett sådant centrum skall, enligt vad som
sägs i motionen, arbeta med modern
informationsteknik över hela det geografiska område
som omfattar skogslänen. En sådan åtgärd bedöms få
stor regionalpolitisk betydelse och kunna bidra till
att förbättra förutsättningarna för arbete och
försörjning i stora delar av landets glest befolkade
områden.
I motion 1998/99:N228 (m) anmäls en positiv syn på
en ökad biobränsleanvändning. Biobränslen är ett bra
alternativ för värmeproduktion, men sämre för
elproduktion, sägs det. Motionärerna vill dock
framhålla vikten av att en ordentlig
miljökonsekvensbeskrivning genomförs av de effekter
som följer av en ökad, storskalig
biobränsleanvändning, en storskalighet som
kärnkraftsavvecklingen sägs tvinga fram, synliggjord
av biobränsleanvändningen eller i form av utbyggda
naturgasnät. I motionen hänvisas till att forskning
och utveckling pågår kring en teknik med förgasning
av biomassa i kombination med kraftvärme- eller
kondensproduktion. En risk finns, menar
motionärerna, att en snabb utbyggnad av den
konventionella biokraftvärmen gör att marknaden för
utprovning och test av förgasningstekniken
försvinner om och när denna närmar sig kommersiell
användbarhet.
Företrädare för Kristdemokraterna uttalar i motion
1998/99:N241 en positiv inställning till den
biobaserade kraftvärmen. Det är ett effektivt sätt
att i det närmaste fördubbla verkningsgraden av
biobränsleanvändningen, heter det. Men även i denna
motion framhålls vikten av att en särskild
miljökonsekvensanalys genomförs om effekterna av ett
kraftigt ökat biobränsleuttag från skogen. Det
framhålls att uttaget från skogen måste ske på ett
sådant sätt att den biologiska mångfalden också
fortsättningsvis garanteras. Samtidigt understryks
att den förnybara energi- och elproduktionen måste
få ekonomiska incitament för att långsiktigt kunna
stå för en växande andel av Sveriges
energiförsörjning.
Vissa kompletterande uppgifter
Skogsstyrelsen har genomfört en
miljökonsekvensutredning för skogsbränsle som
publicerades i januari 1998
(Miljökonsekvensbeskrivning, MKB, för
skogsbränsleuttag, asktillförsel och övrig
näringskompensation, Rapport 1:1998). Med
utgångspunkt från denna studie har Skogsstyrelsen
utarbetat rekommendationer för bränsleuttag och för
näringskompensation. Rekommendationerna omfattar
såväl krav på naturhänsyn som effekter på
näringsbalans genom askåterföring och
kväveavlastning.
I Energimyndighetens verksamhetsplan för år 1999
redovisas (s. 81) projekt om bioenergins roll i
energiförsörjningssystemet, som pågår eller
planeras. Ett projekt går ut på att se på villkoren
för uthållig produktion av biobränslen från
skogsmark, och ett annat är inriktat på att
klarlägga betingelserna för produktion av
energiskog. Ett tredje projekt har ett mer
systemsammanhållet synsätt i syfte att bl.a. öka
kunskapen om bioenergisystemets alla delar och att
utveckla metoder för analys och utvärdering av
sådana system. Ett fjärde projekt som nämns bygger
på ett samarbete mellan Skogsstyrelsen,
Naturvårdsverket, Energimyndigheten och Sveriges
lantbruksuniversitet, där berörda myndigheter
tillsammans finansierar och genomför en skoglig
konsekvensanalys, SKA 99, i syfte att uppdatera
underlaget för bedömning av virkesuttagen och för
beräkning av skogsbränsletillgången.
Utskottets ställningstagande
När utskottet behandlade motsvarande motionsyrkanden
i det energipolitiska betänkandet våren 1997 (bet.
1996/97:NU12 s. 79) framhölls att det behövs ökad
kunskap om de begränsningar av uttaget av
biobränslen som krävs för att miljömålen i skogen
skall kunna uppnås. Som exempel på viktiga
forskningsområden nämndes frågorna om resurser,
ekonomi och miljöpåverkan i delar av
biobränslekedjan, inklusive hantering och
nyttiggörande av askor. Enligt utskottets bedömning
är det viktigt att ökningen av
biobränsleanvändningen i energisektorn kan ske i en
sådan takt att miljö- och hälsomässiga konsekvenser
kan beaktas. Utskottet vill understryka vikten av
att den utbyggnad av biobränslebaserad kraftvärme
som ingår i omställningsprogrammet genomförs på ett
miljöacceptabelt sätt. Den lagstiftning och de
regler som i dag finns för den aktuella typen av
anläggningar bedömer utskottet vara en god grund för
att utbyggnaden kan ske miljöanpassat. Någon
särskild miljökonsekvensutredning finner utskottet
inte påkallad; den miljöbevakning som från olika
utgångspunkter utförs av myndigheter inom energi-,
miljö- och skogssektorerna samt från
forskarsamhället säkerställer att den bevakning av
effekterna på skogen som efterlyses i motionerna
1998/99:N228 (m) och 1998/99:N241 (kd) kommer att
bli utförd. Med det sagda avstyrks de nämnda
motionerna i här berörda delar.
I motion 1998/99:N320 (s) framhålls de möjligheter
som finns för att utnyttja skogsråvara för
uppvärmning, elproduktion och tillverkning av
fordonsbränslen. Utskottet delar denna bedömning; ny
teknik kommer att utvecklas inom bioenergiområdet,
vilket ger förutsättningar för nya former för
energiproduktion och skapar nya
sysselsättningstillfällen i de delar av landet som i
dag har hög arbetslöshet. Dock finner utskottet inte
anledning att nu ta ställning till huruvida ett
kompetenscentrum inom bioenergiområdet av det slag
som motionärerna efterlyser skall inrättas. En
bedömning måste göras av de befintliga resurser som
i dag finns inom t.ex. högskolan och vilka
möjligheter som finns att etablera ett samarbete i
dessa frågor med näringslivet och berörda kommuner.
Betydande resurser satsas också på bioenergifrågorna
inom ramen för det energipolitiska
omställningsprogrammet. Vidare har regeringen för
avsikt att under våren 1999 i en forskningspolitisk
proposition lämna förslag till riksdagen om bl.a. de
principer som skall vara styrande för avvägningen
mellan den s.k. sektorsforskningen och den
universitetsanknutna forskningen.
Med det sagda avstyrker utskottet här berörda
motionsyrkanden.
Vattenfall AB m.m.
Motionerna
Enligt motion 1998/99:N228 (m) skall Vattenfall AB
vara ett strikt affärsmässigt bolag som deltar i
konkurrensen på jämbördiga villkor med andra
kraftproducenter. Det är ett stort steg tillbaka,
sägs det, att tilldela Vattenfall vad regeringen
kallar en strategisk roll i omställningsarbetet och
att därmed politisera företagets ledning;
förtroendet för företaget skadas och risk finns för
att konkurrensen på energimarknaden snedvrids.
Motionärerna uttrycker farhågor för att en alltmer
politiskt styrd energimarknad och en ökad politisk
kontroll över det största energiföretaget leder till
en skadlig intressesammanblandning. I motionen
begärs därför ett uttalande av riksdagen att
Vattenfall även fortsättningsvis skall bedriva sin
verksamhet självständigt och på affärsmässiga
grunder samt att riksdagen hos regeringen skall
begära förslag om att ägandet i företaget breddas.
I motion 1998/99:N239 (c) åberopas att Sydkraft AB
önskar en europeisk domstolsprövning av lagen om
kärnkraftens avveckling. Den nämnda lagen tillämpas
alltså för tillfället på ett privat energiföretag,
men inte på Vattenfall som ägs av staten och som
innehar hälften av den svenska
kärnkraftsproduktionen. Motionärerna anser att
Vattenfall - i likhet med de tyska kraftbolagen - nu
bör upprätta en avvecklingsplan för sin kärnkraft.
Regeringen kan, sägs det, genom ägardirektiv eller
ändring i bolagsordningen se till att så sker.
De senaste årens utveckling på elmarknaden med en
koncentration till allt färre aktörer är mycket
oroande och skapar ett sårbart samhälle, anförs det
i motion 1997/98:N23 (mp). Motionärerna vill att
småskaliga elproducenter skall få möjligheter att
konkurrera med de stora elbolagen. I motionen
förespråkas att staten sprider sitt ägande, t.ex.
genom att Vattenfalls innehav av vattenkraftverk
säljs till de landsting som återfinns inom de
områden där produktionsenheterna är belägna. En
sådan åtgärd skulle enligt motionärerna skapa en
effektivare konkurrens. Den skulle vidare stärka de
regioner som i dag, enligt vad som framförs i
motionen, mer eller mindre får se sig skövlade på
denna naturresurs.
Utskottets ställningstagande
I motion 1998/99:N228 (m) begärs ett uttalande av
riksdagen att Vattenfall även fortsättningsvis skall
bedriva sin verksamhet självständigt och på affärs-
mässiga grunder samt att riksdagen hos regeringen
skall begära förslag om att ägandet i företaget
breddas. Utskottet har vid tidigare tillfällen (bet.
1996/97:NU12 s. 46 och bet. 1997/98:NU2 s. 24)
anfört att det är av avgörande betydelse att
Vattenfall har en energipolitisk roll när det gäller
att aktivt medverka i omställningen av
energisystemet. Bolaget, som svarar för ungefär 50 %
av elproduktionen, har en strategisk funktion i
detta omställningsarbete. I Vattenfalls långsiktiga
utvecklings- och investeringsplaner intar
utvecklingen av ny ekologisk elproduktionsteknik och
investeringar i el- och värmeproduktion från
förnybara energislag viktiga roller. Men samtidigt
har utskottet understrukit vid nämnda
beslutstillfällen att det för ett företag som
Vattenfall som verkar på en konkurrensutsatt
marknad, och som har i huvuduppgift att på ett
effektivt sätt producera och leverera el till sina
kunder, är viktigt att de energipolitiskt motiverade
insatserna görs inom ramen för kraven på
affärsmässighet. Bolagets beslut om satsningar på
utveckling av ny elproduktionsteknik och
investeringar i el- och värmeproduktion från
förnybara energislag måste därför baseras på att
Vattenfall kan uppfylla marknadsmässiga avkastnings-
och utdelningskrav i sin verksamhet. Vad beträffar
ägarfrågan har utskottet ansett att Vattenfall bör
förbli i statlig ägo; någon breddning av ägandet i
företaget är inte aktuell. Utskottet har alltså inte
ändrat uppfattning i de frågor som aktualiseras i
motion 1998/99:N228 (m), vilken följaktligen
avstyrks i här berörda delar.
Utskottet vill erinra om - med anledning av vad som
sägs i motion 1998/99:N239 (c) - att den s.k.
avvecklingslagen omfattar samtliga som innehar
rätten enligt kärntekniklagen att driva en
kärnkraftsreaktor för att utvinna kärnenergi; så
också Vattenfall. Av lagen framgår att vid avgörande
av när en reaktor skall tas ur drift skall hänsyn
tas till reaktorns geografiska läge. Detta har
inneburit att regeringen med stöd av
avvecklingslagen beslutat att återkalla de tidigare
tillståndsbesluten att driva Barsebäck 1. Riksdagen
har ställt sig bakom utskottets uppfattning att ett
villkor för avställning av den andra reaktorn i
Barsebäcksverket är att bortfallet av elproduktion
kan kompenseras av ny elproduktion och en minskad
användning av elektricitet. Vidare skall riksdagen
ges möjlighet att pröva att förutsättningarna för
stängningen av denna reaktor är uppfyllda. I
beslutet har också sagts att före innevarande
mandatperiods utgång skall beslut fattas om hur den
fortsatta avställningen av kärnkraftsreaktorer skall
genomföras. I avvecklingslagen uttalas att
omställningen skall genomföras på ett sätt som gör
det möjligt att tillförsäkra svensk industri och
samhället i övrigt elektricitet på internationellt
konkurrenskraftiga villkor. Mot denna bakgrund och
med den mångfald av avvägningar som skall göras inom
energipolitiken - samtidigt som Vattenfall enligt
vad som nyss sagts har en särskild roll i det
energipolitiska omställningsarbetet - finner
utskottet det inte lämpligt att ålägga Vattenfall
att upprätta en särskild, egen avvecklingsplan för
sina kärnkraftsreaktorer. En sådan avvecklingsplan
förutsätter fasta tidpunkter för nedtrappning av den
kärntekniska verksamheten och det vore missriktat
med de förutsättningar som gäller för
energipolitiken att påtvinga Vattenfall en sådan
strategi. Med det sagda avstyrks motion 1998/99:N239
(c).
Vidare finner utskottet att det inte kan anses vara
ändamålsenligt - som föreslås i motion 1997/98:N23
(mp) - att staten säljer sina vattenkraftstillgångar
till de norrländska landstingen. En sammanhållning
av dessa krafttillgångar ger bättre effektivitet i
produktionen och därmed lägre elpriser. Det är i
detta sammanhang också viktigt att påminna om att
den norrländska energiproduktionen i
vattenkraftverken numera avyttras i konkurrens med
t.ex. finsk och norsk produktion. Konkurrensen
mellan enskilda landsting i Norrland skulle enligt
utskottets mening vara otillräcklig för att påverka
elpriserna, utan prisnivån för konsumenten avgörs i
högre grad av effektiviteten i olika europeiska
länders energiproduktion som i konkurrens möts på en
öppen energimarknad. Med det sagda avstyrks motion
1997/98:N23 (mp) i här aktuell del.
Nätavgifter
Motionen
I motion 1998/99:N312 (s) konstateras att elkunden
endast kan påverka den del av elkostnaden som hänför
sig till elförbrukningen. Övriga komponenter i
kostnaden - nätavgift och skatter - är ej påverkbara
för den enskilde konsumenten. Motionärerna påpekar
att nätföretagens verksamhet efter avregleringen är
en monopolverksamhet och att elkunderna måste betala
de nätavgifter som innehavaren av nätkoncessionen
fastställer. Energimyndigheten skall, sägs det,
granska nätföretagens verksamhet i syfte att
kontrollera att de inte utnyttjar sin
monopolsituation och tar ut oskäliga nätavgifter av
sina kunder. I motionen hänvisas till en
rikstäckande undersökning som Bostadsbranschens
avgiftsgrupp genomfört. Syftet med granskningen var
att se hur olika typer av avgifter påverkar
hyresnivån för en normalstor (80 m²) lägenhet. När
det gäller nätavgifterna blev resultatet, enligt
motionärerna, att den differens som noterades mellan
den högsta och den lägsta nätavgiften i landet
motsvarar en hyresskillnad på 150 kr per månad för
denna lägenhetstyp. Utfallet av undersökningen
visar, menar motionärerna, att många nätföretag inte
drivs rationellt eller att intäkterna från
nätverksamheten inte stannar inom nätföretaget.
Slutsatsen i motionen är att den kontroll av
nätverksamheten som utövas av Energimyndigheten inte
är tillräcklig. En motsvarande redovisning lämnas
också av fjärrvärmetaxornas variation i landet. Även
här påvisas stora kostnadsskillnader som
motionärerna betecknar som helt oacceptabla. I
motionen föreslås - i syfte att främja kundens
ställning - att Energimyndigheten skall ges en
förstärkt roll att påverka verksamheten inom de två
nämnda monopolen med sikte på att få till stånd
sänkta nätavgifter och fjärrvärmetaxor.
Vissa kompletterande uppgifter
Reglering av nätverksamhet i ellagen (1997:857)
syftar till att säkerställa att nätverksamhet
bedrivs effektivt och rationellt, samt att
nätföretagens monopolställning inte missbrukas.
Enligt lagen skall tarifferna för nätverksamhet vara
skäliga och utformade på sakliga grunder. Med saklig
grund avses att de skall vara objektiva och icke-
diskriminerande. Skälighetsprövningen skall baseras
på de intäkter och kostnader som kan hänföras till
det aktuella koncessionsområdet. Allmänt sett är
överföring av el (nätverksamhet) en kapitalintensiv
verksamhet med höga fasta kostnader. Skäligheten i
nättariffer och andra villkor för nättjänster som
ett nätföretag tillämpar prövas av nätmyndigheten.
Denna myndighetsfunktion låg inledningsvis på
Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK), men
överfördes till Energimyndigheten i samband med att
denna myndighet inrättades år 1998.
Energimyndigheten rapporterar årligen i samråd med
Svenska kraftnät, Elsäkerhetsverket,
Konkurrensverket och Konsumentverket till regeringen
om utvecklingen på elmarknaden. Den tredje
redovisningen avlämnades i november 1998. Då
överlämnades rapporten Utvecklingen på elmarknaden
1998, där erfarenheterna från bl.a. nätverksamheten
beskrivs. I den sistnämnda rapporten sägs bl.a. att
nätavgifterna visar på en ojämn utveckling i landet;
sänkta avgifter förekommer, liksom avgiftshöjningar.
Det konstateras att det föreligger betydande
skillnader i nättariffer mellan nätföretagen. Bland
annat har hushållskunder med låg elförbrukning fått
vidkännas höjda avgifter. Denna utveckling beror på,
skriver Energimyndigheten, att det pågår en
successiv ombalansering av avgiftsstrukturen på så
sätt att lägenhetskunder och villakunder utan
elvärme får betala mer i förhållande till andra
kundkategorier. En viktig förklaring till detta är
skillnader i kundtäthet mellan företagen. Därutöver
finns dock enligt rapporten betydande
avgiftsskillnader mellan nätföretag med likvärdiga
fysiska förutsättningar. Erfarenheterna har visat,
sägs det, att den metod för skälighetsbedömning som
används av nätmyndigheten inte är tillräckligt
ändamålsenlig för att nå snabba resultat i fråga om
tillsyn av nätavgifternas skälighet. Mot denna
bakgrund har Energimyndigheten under hösten 1998
initierat projekt för att utveckla metodiken för
både uppföljning och tillsyn av nätföretagen. Det
ena projektet syftar till att öka möjligheterna till
insyn vad gäller kostnader och prestationer i syfte
att åstadkomma bättre förutsättningar för
jämförelser mellan nätföretagen. Det andra projektet
syftar till att granska alternativa
tillsynsmodeller, bl.a. med avseende på hur
begreppet skälig nättariff skall kunna
operationaliseras. Resultatet av detta arbete väntas
under år 1999. En översyn och utvärdering av
tillsynen av nätverksamhet är planerad att
genomföras som en del i uppföljningen av
elmarknadsreformen. Ett viktigt syfte är att
analysera behovet av förändringar av regelverket och
organisationen för tillsynen för att därigenom
säkerställa att nätverksamhet bedrivs effektivt och
att rationaliseringspotentialen tas till vara. De
närmare formerna och tidpunkter för den planerade
översynen och utvärderingen har ännu inte
fastställts, men arbetet kommer enligt uppgift
sannolikt att inledas under år 1999.
Vad gäller fjärrvärme förekommer också enligt
rapporten en betydande spridning i taxorna mellan
företagen. Det kan finnas flera orsaker till
spridningen. Företagens förutsättningar att bygga ut
och bedriva fjärrvärmeverksamhet varierar beroende
på bl.a. lokala omständigheter, tidpunkt för
investering i fjärrvärmeverksamhet och
finansieringsprinciperna. Detta kan ge upphov till
kostnadsskillnader. I samband med att det nya
regelverket för elmarknaden infördes tillkom vissa
särregler för kommunal fjärrvärmeverksamhet, vilka
innebar bl.a. att kommunal produktion och
distribution av fjärrvärme som bedrivs i
privaträttslig form undantogs från självkostnads-
och likställighetsprinciperna. I rapporten sägs att
det kan finnas anledning att följa prisutvecklingen
på fjärrvärme då många fjärrvärmeföretag ingår i en
koncern tillsammans med ett elhandelsföretag.
Elhandelsbolaget i koncernen kan, skriver
Energimyndigheten, potentiellt subventioneras av
fjärrvärmen, då det finns betydligt större
möjligheter att ta ut högre priser inom
fjärrvärmeverksamheten, eftersom överföringen av
fjärrvärme är ett naturligt monopol på samma sätt
som nättjänsten. För fjärrvärme finns för närvarande
ingen prisreglering.
Utskottets ställningstagande
Inledningsvis vill utskottet - med anledning av vad
som sägs i motion 1998/99:N312 (s) - påminna om att
det sker en fortlöpande, årlig uppföljning av
utvecklingen på elmarknaden. Den senaste rapporten
avlämnades i november 1998. Där konstateras att det
föreligger betydande skillnader i nättariffer mellan
nätföretagen. Även om en viss positiv utveckling kan
spåras mot lägre avgiftsnivåer hos vissa nätföretag
talar de skillnader som påvisas i rapporten - och i
den undersökning som omnämns i motion 1998/99:N312
(s) - för vikten av en fortsatt god tillsyn över
nätverksamheten. Utskottet välkomnar det
utvecklingsarbete som har initierats hos
Energimyndigheten i syfte att förbättra metodiken
för både uppföljning och tillsyn av nätföretagen.
Resultatet av detta arbete väntas under år 1999.
Vidare noterar utskottet planerna på att genomföra
en översyn och utvärdering av tillsynen av
nätverksamhet, detta som en del i den fortlöpande
uppföljningen av elmarknadsreformen. Syftet med
detta arbete är att analysera behovet av
förändringar av regelverket och organisationen för
tillsynen för att därigenom säkerställa att
nätverksamhet bedrivs effektivt och att
rationaliseringspotentialen tas till vara.
Vad gäller fjärrvärmetaxorna kan det finnas en risk
för övervältringseffekter på konsumenterna i samband
med ett förväntat prisfall på den rörliga
elkostnaden senare under år 1999. På samma sätt som
gäller för avgiftssättningen för nätverksamheten bör
taxeutvecklingen på fjärrvärmen följas; här har
Konkurrensverket en viktig roll att spela i
övervakningen av att de företag som har kontroll
över prissättningen inte missbrukar sin dominerande
ställning på marknaden. Detta leder till att
utskottet vill erinra om - både vad gäller
nätverksamheten och skeendet inom fjärrvärmesektorn
- att det måste ankomma på regeringen att noggrant
följa utvecklingen inom dessa två områden och vidta
erforderliga åtgärder om utvecklingen så föranleder.
Med det sagda avstyrker utskottet motion
1998/99:N312 (s).
Kärnkraftsreaktorerna och millennieskiftet
Motionen
I motion 1998/99:N301 (mp) uttalas att effekterna av
en allvarlig incident eller ett reaktorhaveri i
samband med övergången mellan två sekel och de två
åren 1999 och 2000 måste vägas mot kostnaderna som
följer av att stoppa kärnkraftverken under de timmar
som omgärdar detta årsskifte. Motionärernas
bedömning är att riskerna för felfunktion i något
drift- eller säkerhetspåverkande datorsystem är
väsentligt större vid omslaget till årtalet 2000 än
normalt. Därför begärs det i motionen att regeringen
skall vidta nödvändiga åtgärder för att stoppa de
svenska kärnkraftsreaktorerna under årsskiftet
1999/2000. Utgångspunkten för resonemanget är att
effektbehovet under ca 36 timmar från nyårsafton kl.
12.00 till nyårsdagen kl. 24.00 bedöms vara lägre än
under normala vinterdygn. Många energikrävande
industrier bör, anförs det, kunna stoppas för
planerat underhåll under den aktuella tiden. Den
nödvändiga energitillförseln kan, menar
motionärerna, tillgodoses med vattenkraft
kompletterad med normal krafttillförsel från
kraftvärmeverk under de aktuella 36 timmarna; några
kondenskraftverk och gasturbiner kan därutöver
hållas i beredskap för att gå i drift.
Vissa kompletterande uppgifter
Regeringen utfärdade i januari 1997 en förordning
(1997:30) om översyn av statliga myndigheters
informationssystem inför år 2000. Enligt
förordningen skall myndigheterna analysera vilka
tekniska anpassningar som behöver göras inför
övergången till år 2000 i de informationssystem som
är av väsentlig betydelse för egen eller andras
verksamhet. Myndigheter som utövar tillsyn - som
t.ex. Statens kärnkraftinspektion - skall också
enligt förordningen redovisa en bedömning av
anpassningsarbetet inom tillsynsområdet. Av
förordningen framgår (6 §) att anpassningarna i de
informationssystem som är av väsentlig betydelse för
egen eller andras verksamhet skall ha genomförts,
kontrollerats och godkänts av myndigheten senast den
1 juni 1999. Om myndigheten på förhand finner att
den inte kan uppfylla detta krav skall en
redovisning lämnas till regeringen omgående, dock
senast den 31 mars 1999.
Statskontoret har regeringens uppdrag att
fortlöpande följa upp myndigheternas
anpassningsarbete och varje halvår lämna en samlad
bedömning till regeringen. I ett regeringsbeslut i
juni 1998 uppdrog regeringen - på grundval av en
halvårsrapport från Statskontoret - åt särskilt
utpekade myndigheter med ansvar för samhällsviktiga
funktioner att inom sina ansvarsområden noggrant
följa anpassningsarbetet, analysera och bedöma
eventuella risker för allvarliga störningar och
överväga åtgärder för att säkerställa säkerheten i
verksamheten inför år 2000. De aktuella
myndigheterna var Statens räddningsverk,
Socialstyrelsen, Post- och telestyrelsen,
Luftfartsverket, Banverket, Sjöfartsverket,
Finansinspektionen, Jordbruksverket, Svenska
kraftnät och Statens kärnkraftinspektion. I
uppdraget sades att de aktuella myndigheterna skulle
lämna en första redovisning av sina bedömningar och
åtgärder till regeringen och till Statskontoret
senast den 1 oktober 1998. Regeringen avser att
därefter överväga kompletterande åtgärder och
anvisningar inför de redovisningar som skall lämnas
den 1 mars 1999 och 1 oktober 1999.
I rapporten (1998:29) Läget i 10 samhällsfunktioner
(Lägesrapport 6) bedömer Statskontoret de inkomna
rapporterna. Analysen visar, enligt Statskontoret,
att säkerheten enligt bedömningen är högst vad avser
kärnkraften och de finansiella tjänsterna och lägst
vad avser luftfart, sjöfart, räddningstjänst,
järnvägstrafik och telekommunikationer. Funktionen
kärnkraftssäkerhet omfattar de fyra svenska
kärnkraftsproducenternas tolv reaktorer. I den
underlagsrapport (SKI-PM 98:26) som Statens
kärnkraftinspektion levererade som svar på
regeringens uppdrag sades bl.a. att det inte
förväntas att millennieskiftet skall innebära ett
hot mot reaktorsäkerheten. Om ett kraftverk inte
bedöms säkert kommer det att stängas av, vilket i så
fall innebär bortfall av produktionskapacitet. Av
rapporten framgår att dokumentationen om arbetet
kommer att studeras på plats vid inspektioner.
Förelägganden bedöms i dagsläget inte behövas. Av de
sammanfattningar av arbetsläget vid kraftbolagen som
ingår i rapporten framgår att dessa kommer att ta
fram beredskapsplaner för årsskiftet fram till år
2000 (och andra kritiska tidpunkter). Åtgärder
vidtas också för att minimera risker för yttre
störningar som påverkar reaktorsäkerhet och
tillgänglighet.
Av regeringens skrivelse 1998/99:40 med en
lägesrapport om IT-omställningen i samhället inför
år 2000 sägs bl.a. att anpassningsarbetet i huvudsak
bedrivits på ett tillfredsställande sätt. Arbetet
bör dock, menar regeringen, påskyndas för att säkra
att prövning och verifiering av systemen hinner
genomföras. Skrivelsen avses att tas upp till
kammarbehandling den 17 mars 1999 (bet.
1998/99:TU4).
I januari 1999 avlämnade Statskontoret en ny
lägesrapport (1999:2) - Skiftet till år 2000
(lägesrapport 7) - där det bl.a. sägs att flertalet
myndigheter är försenade i sitt arbete med provning
och säkring inför år 2000. Av rapporten framgår att
arbetet går långsammare än beräknat. Bland de
myndigheter som Statskontoret menar skall ägnas
särskild uppmärksamhet märks bl.a. Svenska kraftnät
och Energimyndigheten. Vad gäller den sistnämnda
myndigheten fick den i uppdrag av regeringen i
november 1998 att bedöma risker och överväga behov
av åtgärder inom sektorerna för försörjning med
fjärrvärme, petroleumprodukter och naturgas i
samband med IT-omställningen inför år 2000.
Utskottets ställningstagande
Av den nyss lämnade redogörelsen framgår att Statens
kärnkraftinspektion gör bedömningen att det
instundande millennieskiftet inte förväntas innebära
något hot mot reaktorsäkerheten. Det sägs också att
om ett kraftverk inte bedöms säkert kommer det att
stängas av. Kraftbolagen avser också att ta fram
beredskapsplaner för årsskiftet 1999/2000 och andra
kritiska tidpunkter både före och efter detta
årsskifte. Utskottet konstaterar att kärnkraften av
Statskontoret - som har regeringens uppdrag att
övervaka myndigheternas anpassningsarbete - bedöms
vara den verksamhet som har den högsta säkerheten
vad gäller funktionaliteten i datasystemen inför det
nya årtusendet.
Mot denna bakgrund är det utskottets bedömning att
det inte föreligger några skäl för att överväga en
stängning av reaktorerna över det nämnda årsskiftet
på det sätt som begärs i motion 1998/99:N301 (mp).
Utskottet avstyrker därmed motionen.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande riktlinjer för
energipolitiken
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:N23 yrkandena
1-3,
1998/99:MJ605 yrkande 9, 1998/99:MJ749
yrkande
9, 1998/99:N228 yrkandena 1-4, 10-17, 19, 21 och
34, 1998/99:N241 yrkandena 1, 5, 6 och 8,
1998/99:N246, 1998/99:N261 yrkande 1 och
1998/99:N294,
res. 1 (m, fp)
res. 2 (kd)
res. 3 (mp)
2. beträffande naturgasnät i Sverige
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:N228 yrkande 26 och
1998/99:N293,
res. 4 (m, kd, fp, mp)
3. beträffande effekterna av avveckling av
Barsebäcksverket m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:MJ803 yrkande 6,
1998/99: N208, 1998/99:N220 och 1998/99:N226,
res. 5 (m, kd, fp)
res. 6 (mp) - motiv.
4. beträffande kärntekniklagen
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:N228 yrkandena 7 och
9, 1998/99:N241 yrkande 10 och 1998/99:N313,
res. 7 (m, kd, fp)
5. beträffande bioenergi
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:N228 yrkandena 23
och 24, 1998/99:N241 yrkande 7 och 1998/99:N320,
res. 8 (m, kd, fp)
6. beträffande Vattenfall AB m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:N23 yrkande 5,
1998/99: N228 yrkandena 31 och 32 och
1998/99:N239,
res. 9 (m, kd, fp)
res. 10 (c, mp)
7. beträffande nätavgifter
att riksdagen avslår motion 1998/99:N312,
res. 11 (m, kd, fp)
8. beträffande kärnkraftsreaktorerna och
millennieskiftet
att riksdagen avslår motion 1998/99:N301.
res. 12 (mp)
Stockholm den 11 mars 1999
På näringsutskottets vägnar
Per Westerberg
I beslutet har deltagit: Per Westerberg (m), Barbro
Andersson Öhrn (s), Lennart Beijer (v), Göran
Hägglund (kd), Karin Falkmer (m), Sylvia Lindgren
(s), Ola Karlsson (m), Nils-Göran Holmqvist (s),
Marie Granlund (s), Inger Strömbom (kd), Ola Sundell
(m) (momenten 1-5 och 7), Ingegerd Saarinen (mp),
Åke Sandström (c), Anne Ludvigsson (s), Stefan
Hagfeldt (m) (momenten 6 och 8), Karl Gustav
Abramsson (s), Lennart Värmby (v) och Runar
Patriksson (fp).
Reservationer
1. Riktlinjer för energipolitiken (mom. 1)
Per Westerberg (m), Karin Falkmer (m), Ola Karlsson
(m), Ola Sundell (m) och Runar Patriksson (fp) anser
dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om
riktlinjer för energipolitiken bort ha följande
lydelse:
Enligt utskottets uppfattning och i enlighet med
vad som anförs i motion 1998/99:N228 (m) står
riksdagens energipolitiska beslut våren 1997 i strid
med utslaget i 1980 års folkomröstning om
kärnkraften. Riktlinjerna avviker också ifrån 1991
års energipolitiska beslut, enligt vilket resultatet
av hushållningen med el, tillförseln av el från
miljöacceptabel kraftproduktion och möjligheterna
att behålla internationellt konkurrenskraftiga
elpriser skall avgöra när kärnkraftsavvecklingen kan
inledas och i vilken takt den kan genomföras. Med
utgångspunkt i såväl folkomröstningen som 1991 års
energipolitiska beslut finns det enligt utskottets
mening inga sakliga skäl för att fatta beslut om
stängning av kärnkraftverk i förtid. I likhet med
vad som sägs i nyssnämnda motion innebär en
nedläggning av världens kanske säkraste
kärnkraftverk en kapitalförstöring som är unik i
svensk industrihistoria. Den nya inriktningen på
energipolitiken kan komma att skada Sverige som
industrination och i en omfattning som utskottet
känner stor oro inför.
Utskottet vill också påminna om förutsättningarna
för den svenska basindustrin; den är elintensiv och
därför känslig för en energipolitik som leder till
höjda elpriser. Även om det i riksdagens beslut
påstås att industrin skall skyddas från
kärnkraftsavvecklingens oundvikliga konsekvenser,
kommer avställningen av kärnkraftsreaktorer att
medföra ett försämrat konkurrensläge för den
elintensiva industrin. Detta får negativa effekter
för de olika regioner som är starkt beroende av
denna industri. På sikt kommer även ett stort antal
underleverantörer och serviceföretag till
basindustrin att drabbas av kärnkraftsavvecklingen.
Utskottet anser vidare att regeringen knyter
orealistiska förhoppningar till möjligheterna att
undvika de negativa effekter som en
kärnkraftsavveckling för med sig genom att minska
elförbrukningen i hushållssektorn. Att bygga om ett
småhus med direktverkande elvärme till annan
uppvärmningsform beräknas enligt uppgift kosta
mellan 80 000 och 150 000 kr. Trots statliga
investeringsstöd kommer de berörda husägarna därmed
att tvingas att betala upp till ca 100 000 kr för
att ersätta sin nuvarande, oftast fullt
funktionsdugliga, elvärme.
Utskottet vill också påpeka att det råder
fundamentalt ändrade förutsättningar jämfört med
tidigare på den numera avreglerade elmarknaden.
Prissättningen, investeringsbesluten och planeringen
sker nu på grundval av den information som
elmarknaden förmedlar till konsumenter och
producenter. Energipolitiken i stort måste enligt
utskottets mening bygga på samma principer som de
som gäller för elmarknaden. Den fortlöpande
omställningen, miljöanpassningen och förnyelsen av
energisystemet gagnas bäst om statsmakterna kan ge
långsiktigt stabila förutsättningar för
kraftföretagen, industrin och hushållen.
Kraftbranschen får då själv ta det fulla ansvaret
för sin utveckling och miljöanpassning.
Avregleringen av elmarknaden innebär att ansvaret
för förnyelse, utveckling och omställning av
produktionsapparaten läggs hos kraftbranschen själv.
Effektiviseringen och hushållningen med
energiresurser skall fortsätta på de villkor som en
fri energimarknad anger; en prioriterad uppgift för
staten är i stället att stödja den långsiktiga
forskningen och utvecklingen. Regeringen bör snarast
återkomma till riksdagen med förslag härom.
Sammanfattningsvis vill utskottet framhålla
energipolitikens strategiska roll för att nå
övergripande mål som konkurrenskraft, god miljö och
välfärd. Utskottets uppfattning är att beslutet om
en förtida kärnkraftsavveckling är illa underbyggt.
Avvecklingen innebär en kapitalförstöring som hotar
jobben, miljön och levnadsstandarden i landet.
Riksdagsbesluten om att inleda en förtida
kärnkraftsavveckling och införandet av lagen om
kärnkraftens avveckling måste enligt utskottets
mening därför upphävas. Regeringen bör snarast
återkomma till riksdagen med förslag härom.
Med det sagda tillstyrker utskottet de nu aktuella
yrkandena i motion 1998/99:N228 (m). Det utskottet
nu anfört ligger också delvis i linje med de i detta
avsnitt berörda yrkandena i motionerna 1998/99:MJ605
(kd) och 1998/99:N241 (kd). Med hänvisning till den
principiella syn som i det föregående utvecklats
gentemot 1997 års energipolitiska beslut och den
politiska uppgörelse som inför detta avgörande
träffades av berörda partier avstyrker utskottet
vidare motionerna 1998/99:MJ749 (c) och 1998/99:N246
(v).
Utskottet avvisar en utbyggnad av vattenkraften med
hjälp av statliga subventioner; den positiva bild av
potentialen för energitillförsel från de mindre
vattenkraftverken som ges i motion 1998/99:N294 (s)
bygger enligt utskottets mening sannolikt på att ett
omfattande stöd måste lämnas från statens sida. Mot
denna bakgrund avstyrker utskottet den nämnda
motionen.
Av den redovisning som nyss lämnades är det
utskottets uppfattning att energipolitiken är ett
instrument för att nå övergripande mål som
konkurrenskraft, god miljö och välfärd. Mot denna
bakgrund måste utskottet bestämt avvisa den syn som
uttrycks i motion 1998/99:N261 (mp) om hur
ekonomiska styrmedel skall användas inom
energipolitiken. Att använda ekonomiska styrmedel i
syfte att uppnå en slutlig avveckling av kärnkraften
till år 2010 är enligt utskottets uppfattning
fullständigt orealistiskt. En sådan energipolitik
skulle få förödande konsekvenser för svenskt
näringsliv och därmed för sysselsättning, välfärd
och konkurrenskraft. Denna politik skulle även få
till följd en drastiskt försämrad miljö med negativ
klimatpåverkan. I detta sammanhang avstyrks också
motion 1997/98:N23 (mp); även här förordas
ekonomiska styrmedel under namnet skatteväxling som
på ett godtyckligt sätt riskerar att slå ut
industriföretag och därmed sysselsättning i landet.
Det utskottet nu anfört om energipolitikens
inriktning bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha
följande lydelse:
1. beträffande riktlinjer för
energipolitiken
att riksdagen med bifall till motion 1998/99:N228 yrkandena
1-4, 10-17, 19, 21 och 34, med anledning av
motionerna 1998/99:MJ605 yrkande 9 och
1998/99:N241 yrkandena 1, 5, 6 och 8 och med
avslag på motionerna 1997/98:N23 yrkandena 1-3,
1998/99:MJ749 yrkande 9, 1998/99:N246,
1998/99:N261 yrkande 1 och 1998/99:N294 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.
2. Riktlinjer för energipolitiken (mom. 1)
Göran Hägglund och Inger Strömbom (båda kd) anser
dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om
riktlinjer för energipolitiken bort ha följande
lydelse:
I likhet med vad som anförs i motion 1998/99:N241
(kd) anser utskottet att en ny energipolitik bör
utarbetas. Långsiktigt skall Sveriges
energiförsörjning baseras på inhemska förnybara
energikällor och bränslen. Strävan skall vara att
möjliggöra en successiv avveckling av
kärnkraftsreaktorer genom elsparande och
nyproduktion av el från förnybara energikällor. Den
första kärnkraftsreaktorn bör alltså tas ur
produktion först när motsvarande mängd el kan
kompenseras med ny tillförsel och sparande.
Eleffektivisering och utveckling av förnybar
elproduktion skall på sikt göra kärnkraft obehövlig,
liksom energisystem som bygger på fossila bränslen.
Utskottet ställer sig bakom den inriktning som
förordas i motion 1998/99:MJ605 (kd) för
energiforskningen; prioritet bör ges åt
förgasningsteknik, solceller och värmepumpsteknik.
På så sätt byggs ett ekologiskt uthålligt
energisystem upp. Inom ramen för en sådan
principiell inriktning på energipolitiken skall
industri och hushåll tillförsäkras säkra
elleveranser till fortsatt konkurrenskraftiga och
rimliga priser.
Utskottet vill också påminna om förutsättningarna
för den svenska basindustrin; den är elintensiv och
därför känslig för en energipolitik som leder till
höjda elpriser. Även om det i riksdagens beslut
påstås att industrin skall skyddas från
kärnkraftsavvecklingens oundvikliga konsekvenser,
kommer avställningen av kärnkraftsreaktorer att
medföra ett försämrat konkurrensläge för den
elintensiva industrin. Detta får negativa effekter
för de olika regioner som är starkt beroende av
denna industri. På sikt kommer även ett stort antal
underleverantörer och serviceföretag till
basindustrin att drabbas av kärnkraftsavvecklingen.
Med det sagda tillstyrker utskottet de här aktuella
yrkandena i motionerna 1998/99:N241 (kd) och
1998/99:MJ605 (kd). Det utskottet nu anfört ligger
också delvis i linje med de i detta avsnitt berörda
yrkandena i motion 1998/99:N228 (m). Med hänvisning
till den principiella syn som i det föregående
utvecklats gentemot 1997 års energipolitiska beslut
och den politiska uppgörelse som inför detta
avgörande träffades av berörda partier avstyrker
utskottet vidare motionerna 1998/99:MJ749 (c) och
1998/99:N246 (v).
Utskottet avvisar en utbyggnad av vattenkraften med
hjälp av statliga subventioner; den positiva bild av
potentialen för energitillförsel från de mindre
vattenkraftverken som ges i motion 1998/99:N294 (s)
bygger enligt utskottets mening sannolikt på att ett
omfattande stöd måste lämnas från statens sida. Mot
denna bakgrund avstyrker utskottet den nämnda
motionen.
Av den redovisning som nyss lämnades är det
utskottets uppfattning att energipolitiken är ett
instrument för att nå övergripande mål som
konkurrenskraft, god miljö och välfärd. Mot denna
bakgrund måste utskottet bestämt avvisa den syn som
uttrycks i motion 1998/99:N261 (mp) om hur
ekonomiska styrmedel skall användas inom
energipolitiken. Att använda ekonomiska styrmedel i
syfte att uppnå en slutlig avveckling av kärnkraften
till år 2010 är enligt utskottets uppfattning inte
realistiskt. En sådan energipolitik skulle få
förödande konsekvenser för svenskt näringsliv och
därmed för sysselsättning, välfärd och
konkurrenskraft. Denna politik skulle även få till
följd en drastiskt försämrad miljö med negativ
klimatpåverkan. I detta sammanhang avstyrks också
motion 1997/98:N23 (mp). Även här förordas
ekonomiska styrmedel under namnet skatteväxling som
på ett godtyckligt sätt riskerar att slå ut
industriföretag och därmed sysselsättning i landet.
Det utskottet nu anfört om energipolitikens
inriktning bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha
följande lydelse:
1. beträffande riktlinjer för
energipolitiken
att riksdagen med bifall till motionerna 1998/99:MJ605
yrkande 9 och 1998/99:N241 yrkandena 1, 5, 6 och
8, med anledning av motion 1998/99:N228
yrkandena 1-4, 10-17, 19, 21 och 34 och med
avslag på motionerna 1997/98:N23 yrkandena 1-3,
1998/99:MJ749 yrkande 9, 1998/99:N246,
1998/99:N261 yrkande 1 och 1998/99:N294 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.
3. Riktlinjer för energipolitiken (mom. 1)
Ingegerd Saarinen (mp) anser
dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om
riktlinjer för energipolitiken bort ha följande
lydelse:
Utskottet vill ansluta sig till den principiella
syn på energipolitikens utformning som uttrycks i
motionerna 1997/98:N23 (mp) och 1998/99:N261 (mp).
Energisystemet måste genomgå en total omställning
som innebär en elproduktion med förnybara energislag
och en slutgiltig avveckling av kärnkraften till år
2010. Detta år bör återinföras som slutår för
kärnkraftsavvecklingen. Under de närmaste fem åren
bör minst tre kärnkraftsreaktorer stängas, samtidigt
som koldioxidutsläppen från energisektorn minskar.
Utskottet anser att den svenska energipolitikens
mål skall vara att inom ramen för en ekologiskt
bärkraftig utveckling på kort och lång sikt skapa
förutsättningar för att förse landet med förnybar
energi på ett sätt som medför att bl.a. näringslivet
ges konkurrenskraftiga villkor och hushållen får
rimliga totalkostnader. En skatteväxling med högre
skatter på energi och miljöutsläpp och lägre skatter
på arbete bör genomföras. Den allmänna
energiskatten, som bör utgå med en enhetlig skatt
per kWh, bör kompletteras med produktions- och
miljörelaterade skatter.
Med utgångspunkt i nyssnämnda mål för
energipolitiken bör såväl kärnkraften som fossila
bränslen avvecklas ur det svenska energisystemet.
Kärnkraften bör avvecklas helt, medan målsättningen
för fossila bränslen bör vara att användningen skall
minska med minst 80 %. Samtidigt bör målet vara att
bortfallet av energi inte skall ersättas fullt ut.
En minskad andel kärnkraftsproducerad elektricitet
bör kompenseras dels av en minskad elanvändning
genom konvertering från eluppvärmning samt
effektivare elanvändning och hushållning, dels av en
utbyggnad av ny elproduktion med förnybara
energislag. Även för miljövänliga energislag gäller
det att finna en optimal snarare än en maximal nivå
på användningen. Vikten av en effektivisering av
energianvändningen kan därför inte nog understrykas.
Utskottet förordar mot denna bakgrund en strategi
som går ut på att aktivt utnyttja marknadsekonomiska
styrmedel för att åstadkomma huvuddelen av
kärnkraftsavvecklingen. Alla energislag skall betala
sina fulla kostnader. Effekterna av dessa styrmedel
kommer emellertid inte att nås så fort att de kan
utnyttjas för inledningen av kärnkraftsavvecklingen.
För att åstadkomma en påbörjad avveckling av
kärnkraften och för att säkerställa att avvecklingen
sker i en jämn och rimlig takt behövs därför en
kompletterande lagstiftning i form av en
avvecklingslag. Med utnyttjandet av ekonomiska
styrmedel och bestämmelserna i lagen om kärnkraftens
avveckling är det utskottets uppfattning att tre
kärnkraftsreaktorer kan stängas under de närmaste
fem åren.
De farhågor som uttrycks i motion 1998/99:N228 (m)
för sysselsättningen och den industriella framtiden
i Sverige menar utskottet vara överdrivna. Det finns
utomordentligt goda förutsättningar för att
genomföra en radikal omställning av vårt
energisystem. De effekter på sysselsättning och
välfärd som beskrivs i den nämnda motionen kommer
inte att uppstå om omställningsarbetet är väl
planerat och uppbyggt kring miljöprövade
prisrelationer som ger de rätta incitamenten för
energiföretagen att satsa resurser på ny och på sikt
mycket lönsam energiproduktion. Den miljöskadliga
energiproduktion som - enligt vad som sägs i motion
1998/99:N241 (kd) - skulle hota Sveriges åtaganden
inom ramen för det internationella klimatarbetet
kommer, enligt utskottets uppfattning, vid en sådan
tillämpning av ekonomiska styrmedel inte till stånd.
De energialternativ som leder till ökade
koldioxidutsläpp skulle beläggas med så höga
avgifter att någon lönsamhet aldrig skulle kunna
förknippas med att investera i sådan produktion. Det
kunnande som finns i Sverige inom det energitekniska
området och den goda nivån på vår energiforskning är
faktorer som gör att utskottet med tillförsikt
räknar med att strategin för avvecklingen av
kärnkraften i den takt som här nämnts kan
realiseras. Detta låter sig göras utan att
konsekvenserna för den konkurrensutsatta industrin,
sysselsättningen och miljön skulle bli - av de skäl
som utskottet nu har anfört - sådana som beskrivs av
företrädarna för Moderata samlingspartiet och
Kristdemokraterna i de nyssnämnda motionerna.
Med det sagda tillstyrker utskottet de här aktuella
yrkandena i motionerna 1997/98:N23 (mp) och
1998/99:N261 (mp). Det utskottet nu anfört ligger
också delvis i linje med de i detta avsnitt berörda
yrkandena i motionerna 1998/99:N246 (v),
1998/99:MJ605 (kd) och 1998/99:MJ749 (c). Då
utskottet anser att någon ytterligare
vattenkraftsutbyggnad ej skall förekomma avstyrks
motion 1998/99:N294 (s). Vidare avstyrker utskottet
motionerna 1998/99:N228 (m) och 1998/99:N241 (kd) i
här berörda delar. Det utskottet nu har anfört bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha
följande lydelse:
1. beträffande riktlinjer för
energipolitiken
att riksdagen med bifall till motionerna 1997/98:N23
yrkandena 1-3 och 1998/99:N261 yrkande 1, med
anledning av motionerna 1998/99: MJ605 yrkande
9, 1998/99:MJ749 yrkande 9 och 1998/99:N246 och
med avslag på motionerna 1998/99:N228 yrkandena
1-4, 10-17, 19, 21 och 34, 1998/99:N241
yrkandena 1, 5, 6 och 8 och 1998/99:N294 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.
4. Naturgasnät i Sverige (mom. 2)
Per Westerberg (m), Göran Hägglund (kd), Karin
Falkmer (m), Ola Karlsson (m), Inger Strömbom (kd),
Ola Sundell (m), Ingegerd Saarinen (mp) och Runar
Patriksson (fp) anser
dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om
naturgasnät i Sverige bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att etableringen av en
naturgasledning genom Sverige direkt skulle motverka
intentionerna i Kyotoöverenskommelsen och att en
sådan ledning för överskådlig tid skulle låsa fast
vårt land i ett ökat fossilbränsleberoende. Enligt
utskottets uppfattning bör riksdagen bekräfta att
1993 års beslut om riktlinjer för den svenska
klimatpolitiken står fast. Utskottet avvisar alla
planer på en storskalig introduktion av naturgas
(fossilgas). En sådan ökad användning av naturgasen
skulle leda till en väsentlig ökning av
koldioxidutsläppen och omintetgöra koldioxidmålet.
Vidare skulle naturgasen endast i mycket begränsad
omfattning komma att tjäna som utbyte för olja och
kol eftersom dessa bränslen redan har ersatts av
biobränslen. I stället blir det
biobränsleanvändningen i de kommunala värmeverken i
södra och mellersta Sverige som kommer att hotas.
Utskottet ser det som angeläget i den pågående
beredningen av EG:s gasmarknadsdirektiv att EG-
kommissionen görs uppmärksam på de ogynnsamma
effekter för Sveriges utsläpp av koldioxid som en
naturgasledning skulle förorsaka. Detta bör beaktas
om infrastrukturstöd från EU:s budget övervägs till
en naturgasledning genom Sverige. Enligt utskottets
mening är det oundgängligt för en trovärdig svensk
klimatpolitik att planerna på en stor
naturgasledning genom landet inte fullföljs.
Med det sagda tillstyrker utskottet motionerna
1998/99:N228 (m) - i här berörd del - och
1998/99:N293 (mp). Vad utskottet nu har anfört bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha
följande lydelse:
2. beträffande naturgasnät i Sverige
att riksdagen med bifall till motionerna 1998/99:N228
yrkande 26 och 1998/99:N293 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.
5. Effekterna av avveckling av
Barsebäcksverket m.m. (mom. 3)
Per Westerberg (m), Göran Hägglund (kd), Karin
Falkmer (m), Ola Karlsson (m), Inger Strömbom (kd),
Ola Sundell (m) och Runar Patriksson (fp) anser
dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om
effekterna av avveckling av Barsebäcksverket m.m.
bort ha följande lydelse:
Inledningsvis ställer sig utskottet bakom de
beskrivningar som lämnas i motionerna 1998/99:N208
(m), 1998/99:N220 (m) och 1998/99:MJ803 (fp) om de
allvarliga konsekvenser som kommer att uppstå om
Barsebäcksverket stängs av. Verket är en
energiproducerande kärnkraftsanläggning med hög
säkerhetsnivå som fortsatt kan producera stora
mängder elektricitet på ett kostnadseffektivt och
miljövänligt sätt. Utskottets bedömning är att
reaktorerna i Barsebäck har en lång återstående
livslängd. En förtida avstängning leder till att
Sverige återfår den fossilanvändning som vi undgick
när kärnkraftverket i Barsebäck en gång laddades.
Bortfallet av el kommer till väsentlig del att
kompenseras med import av kolbaserad el från
Danmark. Avställningen av de två
Barsebäcksreaktorerna kommer att leda till ökade
utsläpp av koldioxid, men också förorsaka ökade
utsläpp av svaveldioxid och kväveoxider, som bidrar
till en ökad försurning. Detta innebär enligt
utskottets mening att riktlinjerna för
klimatpolitiken i praktiken kommer att överges. Den
klimatkonvention som undertecknades i Rio de Janeiro
år 1992 säger att det krävs stora insatser för att
begränsa koldioxidutsläppen av sådana
industrinationer som till exempel Sverige. Enligt
riksdagens beslut år 1993 (prop. 1992/93:179, bet.
1992/93:JoU19) skall utsläppen av koldioxid från
fossila bränslen år 2000 stabiliseras till 1990 års
nivå, för att därefter minska. Utskottet konstaterar
att Sverige i EU förhandlat till sig en möjlighet
att öka de svenska utsläppen med 4 % till år 2010.
Denna möjlighet får inte utnyttjas; i stället bör
Sverige agera med kraft och minska
koldioxidutsläppen för att på ett trovärdigt sätt
kunna driva frågan på det internationella planet.
Detta talar - i enlighet med vad som begärs i
motionerna 1998/99:N208 (m) och 1998/99:MJ803 (fp) -
för att regeringen måste genomföra en bred
miljökonsekvensanalys av effekterna vid en
avstängning av Barsebäcksverket. Utskottet vill
också erinra om en annan konsekvens som följer av
att driften vid Barsebäcksverket upphör. De alltmer
sammankopplade elnäten i Östersjöregionen kommer att
ge ett ökat underlag för elproduktion vid
kärnkraftverk i Östeuropa när produktionen från
Barsebäcksreaktorerna faller ifrån. Enligt
utskottets mening innebär detta en försämrad
kärnsäkerhet i hela norra Europa; en utveckling som
väcker stark oro. Med det anförda tillstyrker
utskottet de nämnda motionerna, varav motion
1998/99:MJ803 (fp) i här berörd del.
Enligt utskottets mening är det en ytterst
angelägen fråga som tas upp i motion 1998/99:N226
(m) om de begränsade marginaler som finns i form av
nationell reservkraft för att klara bristsituationer
i landets elförsörjning. Utskottet ser med oro på
det faktum att svenska, moderna och förhållandevis
miljövänliga oljekondensverk har stängts till förmån
för import av billig dansk elektricitet som
producerats i miljöstörande kolkraftverk. Utskottet
välkomnar att näringsminister Björn Rosengren inte
accepterar de slutsatser som lämnats från
Energimyndigheten och Svenska kraftnät om hur det
svenska reservkraftsbehovet skall tillgodoses i
framtiden. I den beredning som nu skall påbörjas -
som inleds med en hearing den 24 mars 1999 - är det
av vikt att regeringen med kraft verkar för att det
inom ramen för den gemensamma nordiska elmarknaden
skapas ett nordiskt regelverk med harmoniserade
skatter och avgifter som motverkar att
kolkraftsproducerad elektricitet dumpas på den
svenska marknaden. Detta innebär att utskottet
tillstyrker motion 1998/99:N226 (m).
Riksdagen bör ge regeringen till känna vad
utskottet nu anfört.
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha
följande lydelse:
3. beträffande effekterna av avveckling av
Barsebäcksverket m.m.
att riksdagen med bifall till motionerna
1998/99:MJ803 yrkande 6, 1998/99:N208,
1998/99:N220 och 1998/99:N226 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.
6. Effekterna av avveckling av
Barsebäcksverket m.m. (mom. 3,
motiveringen)
Ingegerd Saarinen (mp) anser att utskottets
ställningstagande i avsnittet om effekterna av
avveckling av Barsebäcksverket m.m. bort ha följande
lydelse:
Det är utomordentligt viktigt, anser utskottet, att
Sverige står fast vid den hittills förda
internationella klimatpolitiken och att Sverige som
ett föregångsland kraftfullt skall verka för en
skärpning av insatserna mot växthuseffekten inom
Nordiska rådet, EU och FN. För att nå det av
riksdagen uppsatta målet att stabilisera utsläppen
av koldioxid till 1990 års nivå år 2000, varefter
utsläppen skall minska, behövs krafttag inom både
energisektorn och transportsektorn. En skatteväxling
med högre skatter på energi och miljöutsläpp och
lägre skatter på arbete bör genomföras. Den allmänna
energiskatten, som bör utgå med en enhetlig skatt
per kilowattimme, bör kompletteras med produktions-
och miljörelaterade skatter.
Utskottet anser att den svenska energipolitikens
mål skall vara att inom ramen för en ekologiskt
bärkraftig utveckling på kort och lång sikt skapa
förutsättningar för att förse landet med förnybar
energi på ett sätt som medför att bl.a. näringslivet
ges konkurrenskraftiga villkor och hushållen får
rimliga totalkostnader. Omfattande resurser måste
satsas på utbyggnad av kraft- och värmeproduktion
från förnybara energikällor. Energisystemet måste
genomgå en total omställning som innebär en
elproduktion med förnybara energislag och en
slutgiltig avveckling av kärnkraften till år 2010.
Med det sagda avstyrker utskottet motionerna
1998/99:N208 (m), 1998/99: N220 (m), 1998/99:N226
(m) och 1998/99:MJ803 (fp) - den sistnämnda motionen
i här berörd del.
7. Kärntekniklagen (mom. 4)
Per Westerberg (m), Göran Hägglund (kd), Karin
Falkmer (m), Ola Karlsson (m), Inger Strömbom (kd),
Ola Sundell (m) och Runar Patriksson (fp) anser
dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om
kärntekniklagen bort ha följande lydelse:
Utskottets bestämda uppfattning är att riksdagen
måste upphäva den bestämmelse i kärntekniklagen (6
§) som förbjuder vissa typer av kärnteknisk
forskning - tankeförbudet. Som anförs i motionerna
1998/99:N313 (kd, m, fp) och 1998/99:N228 (m)
handlar det om att förhindra att kvalificerade
svenska kärntekniker och forskare står bredvid och
passivt betraktar en utveckling som kan leda till
resultat av stort intresse även för vårt land.
Utskottet hyser farhågor för att
tankeförbudsparagrafen kan få skadliga effekter
genom att försvåra forskning kring effektivare
utnyttjande av kärnbränslet, minimering av
avfallsmängder, transmutation av befintligt
kärnavfall m.m. Det är i dag omöjligt att veta hur
forskningen inom kärnteknikområdet kommer att
utveckla sig sett på några decenniers sikt. Den
omständighet - som påtalas i motion 1998/99:N241
(kd) - att principiell kritik mot tankeförbudet
numera framförs helt oberoende av inställningen till
kärnkraftens utnyttjande i Sverige borde tala för
att bestämmelsen blir föremål för omprövning.
Med det sagda tillstyrker utskottet nu berörda
yrkanden i här nämnda motioner. Enligt utskottets
uppfattning bör riksdagen ge regeringen till känna
vad utskottet nu anfört om det omedelbara behovet av
att förslag om förändring av kärntekniklagen i här
omnämnd bestämmelse lämnas till riksdagen.
dels att utskottets hemställan under 4 bort ha
följande lydelse:
4. beträffande kärntekniklagen
att riksdagen med bifall till motionerna 1998/99:N228
yrkandena 7 och 9, 1998/99:N241 yrkande 10 och
1998/99:N313 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört.
8. Bioenergi (mom. 5)
Per Westerberg (m), Göran Hägglund (kd), Karin
Falkmer (m), Ola Karlsson (m), Inger Strömbom (kd),
Ola Sundell (m) och Runar Patriksson (fp) anser
dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om
bioenergi bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets uppfattning kan en ökad
biobränsleanvändning ha påtagliga fördelar, särskilt
om användningen innebär en ersättning av olja i
värmeproduktionen. De möjligheter som nämns i motion
1998/99:N320 (s) att utveckla energiteknik som är
baserad på eller nära knuten till skogsråvara
framstår enligt utskottets uppfattning som positiva.
Men utskottet vill framhålla uppfattningen att
förutsättningen för att påbörja en storskalig
satsning på biobränsle är att en ingående analys av
biobränsleanvändningens miljöpåverkan genomförs.
Utskottet ser med oro på att det saknas överväganden
om effekterna på den biologiska mångfalden av ett
ökat hyggesuttag. Även direkt påverkan på människan
kan komma att uppstå; biobränslen kan leda till
utsläpp av cancerframkallande, polyaromatiska
kolväten och andra miljö- och hälsoskadliga
substanser. Dessutom kan en ökad användning av
biobränsle få mycket allvarliga konsekvenser för
bl.a. den svenska pappers- och trävaruindustrin,
eftersom en brist på råvara kan uppstå. Tillsammans
med följderna av stigande elpriser vid en
kärnkraftsavveckling skulle en sådan utveckling leda
till att denna för Sverige centrala näringsgren
tvingas att förlägga nyinvesteringarna till andra
länder. Innan en sådan utvärdering genomförts saknar
utskottet också anledning att närmare behandla
frågan om inrättande av ett särskilt - utöver de
tillgängliga forskningsresurserna på området -
nationellt kompetenscentrum inom bioenergiområdet,
såsom begärs i motion 1998/99:N320 (s).
Med det anförda tillstyrker utskottet de aktuella
yrkandena i motionerna 1998/99:N228 (m) och
1998/99:N241 (kd) och avstyrker motion 1998/99:N320
(s). Utskottet anser mot bakgrund av vad som nu har
sagts att riksdagen hos regeringen bör begära en
miljökonsekvensanalys av de effekter som kommer att
uppstå av en ökad energitillförsel från
biobränslebaserad produktion.
dels att utskottets hemställan under 5 bort ha
följande lydelse:
5. beträffande bioenergi
att riksdagen med bifall till motionerna 1998/99:N228
yrkandena 23 och 24 och 1998/99:N241 yrkande 7
och med avslag på motion 1998/99:N320 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.
9. Vattenfall AB m.m. (mom. 6)
Per Westerberg (m), Göran Hägglund (kd), Karin
Falkmer (m), Ola Karlsson (m), Inger Strömbom (kd),
Stefan Hagfeldt (m) och Runar Patriksson (fp) anser
dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om
Vattenfall AB m.m. bort ha följande lydelse:
Utskottet konstaterar att det fortfarande råder
oklarhet om Vattenfalls framtida roll. Enligt
utskottets uppfattning kan inte bolaget både
medverka på affärsmässig basis i energiomställningen
och ges en från statlig utgångspunkt strategisk roll
i omställningsarbetet. Ett sådant tillvägagångssätt
innebär att dubbla budskap skickas till Vattenfall.
Det kan befaras att Vattenfall inte längre kommer
att drivas som ett företag utan som ett statligt
verk, till nackdel för elkonsumenterna. Det är ingen
tvekan om att en politisk styrning av bolaget skadar
förtroendet för Vattenfall, både i Sverige och
utomlands, och kan försvåra Vattenfalls möjligheter
till bra upplåning på kapitalmarknaden. En sådan
styrning riskerar också att snedvrida konkurrensen
på elmarknaden. Enligt utskottets uppfattning - som
överensstämmer med vad som i denna del anförs i
motion 1998/99:N228 (m) - bör Vattenfall även i
fortsättningen bedriva sin verksamhet självständigt
och på affärsmässiga grunder. Vidare bör en
breddning av ägandet i Vattenfall eftersträvas.
Liknande synpunkter har i andra sammanhang också
framförts i motioner från företrädare för
Kristdemokraterna och Folkpartiet. Vad utskottet nu
anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna.
Utskottet finner det i högsta grad olämpligt - som
föreslås i motion 1998/99:N239 (c) - att ålägga
Vattenfall att upprätta en särskild, egen
avvecklingsplan för sina kärnkraftsreaktorer. En
sådan avvecklingsplan skulle leda till ytterligare
osäkerhet om den svenska energipolitiken. Det vore
förödande om den oklara situation som nu råder vad
gäller de framtida förutsättningarna för
energiförsörjningen i det svenska samhället
förstärktes; inte minst skulle det leda till
ytterligare misstro mot det svenska
företagsklimatet. Vidare skulle en sådan plan vara
ett led i en ytterligare politisering av Vattenfall
och vara än mer begränsande för företagets
möjligheter att agera på en alltmer avreglerad,
europeisk energimarknad. Med det sagda avstyrks
motion 1998/99:N239 (c).
Utskottet avstyrker också motion 1997/98:N23 (mp);
det kan inte anses vara ändamålsenligt att staten
säljer sina vattenkrafttillgångar till de
norrländska landstingen. En sammanhållning av dessa
krafttillgångar ger en bättre effektivitet i
produktionen och därmed lägre elpriser. Det är i
detta sammanhang också viktigt att påminna om att
den norrländska energiproduktionen i
vattenkraftverken numera avyttras i konkurrens med
t.ex. finsk och norsk produktion. Konkurrensen
mellan enskilda landsting i Norrland skulle enligt
utskottets mening vara otillräcklig för att påverka
elpriserna, utan prisnivån för konsumenten avgörs i
högre grad av effektiviteten i olika europeiska
länders energiproduktion som i konkurrens möts på en
öppen energimarknad. Med det sagda avstyrks motion
1997/98:N23 (mp) i här aktuell del.
dels att utskottets hemställan under 6 bort ha
följande lydelse:
6. beträffande Vattenfall AB m.m.
att riksdagen med bifall till motion 1998/99:N228 yrkandena
31 och 32 och med avslag på motionerna
1997/98:N23 yrkande 5 och 1998/99:N239 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.
10. Vattenfall AB m.m. (mom. 6)
Ingegerd Saarinen (mp) och Åke Sandström (c) anser
dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om
Vattenfall AB m.m. bort ha följande lydelse:
Utskottet anser med anledning av det som sägs i
motion 1998/99:N239 (c) att Vattenfall av regeringen
bör få tydliga instruktioner att bolaget - i likhet
med de tyska kraftbolagen - nu bör upprätta en
avvecklingsplan för sin kärnkraft. Utskottet
föreslår att riksdagen med ett uttalande ger
regeringen till känna att genom ägardirektiv eller
ändring i bolagsordningen se till att så sker. Med
det sagda tillstyrker utskottet motion 1998/99:N239
(c).
Det är angeläget, anser utskottet, att småskaliga
elproducenter får möjligheter att konkurrera med de
stora elbolagen. Mot denna bakgrund förordar
utskottet - i enlighet med vad som sägs i motion
1997/98:N23 (mp) - att staten sprider sitt ägande.
Ett god strategi skulle vara att låta försälja
Vattenfalls innehav av vattenkraftverk till de
regioner som återfinns inom de områden där
produktionsenheterna är belägna. En sådan åtgärd
skulle enligt utskottets uppfattning skapa en
effektivare konkurrens. Vidare skulle detta stärka
de regioner som i dag inte får tillbaka mer än en
bråkdel av de vinster som denna naturresurs
genererar till det svenska folkhushållet. Med det
sagda tillstyrker utskottet den nu aktuella motionen
i här berörd del. Riksdagen bör också med ett
uttalande ge regeringen till känna vad utskottet nu
anfört.
dels att utskottets hemställan under 6 bort ha
följande lydelse:
6. beträffande Vattenfall AB m.m.
att riksdagen med bifall till motionerna 1997/98:N23 yrkande
5 och 1998/99:N239 och med avslag på motion
1998/99:N228 yrkandena 31 och 32 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
11. Nätavgifter (mom. 7)
Per Westerberg (m), Göran Hägglund (kd), Karin
Falkmer (m), Ola Karlsson (m), Inger Strömbom (kd),
Ola Sundell (m) och Runar Patriksson (fp) anser
dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om
nätavgifter bort ha följande lydelse:
Utskottet vill - i likhet med vad som sägs i motion
1998/99:N312 (s) - tyvärr konstatera att misstankar
måste riktas mot att nätföretagen utnyttjar sin
monopolsituation och tar ut för höga nätavgifter av
sina kunder. I motionen hänvisas till en
rikstäckande undersökning som Bostadsbranschens
avgiftsgrupp genomfört. Undersökningen visar att
många nätföretag inte drivs rationellt eller att
intäkterna från nätverksamheten inte stannar inom
nätföretaget. Utskottet nödgas konstatera att den
kontroll av nätverksamheten som har utövats av
nätmyndigheten inte har varit, eller är,
tillräcklig. Ett tecken på att brister i tillsynen
förelegat är också de slutsatser som
Energimyndigheten själv förmedlar i sin rapport om
den senaste utvecklingen på elmarknaden. Här sägs
att metodiken för både uppföljning och tillsyn av
nätföretagen skall förbättras. Vidare planeras en
översyn och utvärdering av tillsynen av
nätverksamhet, detta som en del i den fortlöpande
uppföljningen av elmarknadsreformen. Syftet med
detta arbete är att analysera behovet av
förändringar av regelverket och organisationen för
tillsynen för att därigenom säkerställa att
nätverksamhet bedrivs effektivt och att
rationaliseringspotentialen tas till vara. Utskottet
välkomnar självfallet dessa ambitioner, men
konstaterar att tillsynen hittills varit
otillräcklig och att detta har lett till att alltför
många kundkategorier fått betala oskäligt höga
nätavgifter. Utskottet anser att det måste ankomma
på regeringen att med kraft se till att det missbruk
av prissättningen inom nätverksamheten snarast
upphör och att styrningen och uppföljningen av
Energimyndigheten i detta hänseende väsentligt måste
förbättras.
En motsvarande redovisning lämnas också i motion
1998/99:N312 (s) av fjärrvärmetaxornas variation i
landet. Även här påvisas stora kostnadsskillnader
som utskottet vill beteckna som helt oacceptabla.
Vad gäller fjärrvärmetaxorna kan det finnas en risk
för övervältringseffekter på konsumenterna i samband
med ett förväntat prisfall på den rörliga
elkostnaden senare under år 1999. På samma sätt som
gäller för avgiftssättningen för nätverksamheten bör
en förstärkt tillsyn av taxeutvecklingen på
fjärrvärmen genomföras; här har Konkurrensverket en
viktig roll att spela i övervakningen av att de
monopolföretag som har kontroll över prissättningen
inte missbrukar sin dominerande ställning på
marknaden. Även inom detta område är det regeringens
ansvar att noggrant följa utvecklingen och vidta
erforderliga åtgärder om det visar sig att taxorna
ligger på oskäliga nivåer.
Riksdagen bör med anledning av motion 1998/99:N312
(s) i ett uttalande till regeringen ansluta sig till
vad utskottet nu anfört.
dels att utskottets hemställan under 7 bort ha
följande lydelse:
7. beträffande nätavgifter
att riksdagen med anledning av motion 1998/99:N312 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.
12. Kärnkraftsreaktorerna och
millennieskiftet (mom. 8)
Ingegerd Saarinen (mp) anser
dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om
kärnkraftsreaktorerna och millennieskiftet bort ha
följande lydelse:
Utskottet ser - i likhet med vad som sägs i motion
1998/99:N301 (mp) - med stark oro på effekterna av
en allvarlig incident eller ett reaktorhaveri i
samband med skiftet mellan de två åren 1999 och
2000. Även om ett omfattande säkringsarbete inför år
2000 pågår är det utskottets bedömning att riskerna
för felfunktion i något drift- eller
säkerhetspåverkande datasystem är väsentligt större
vid omslaget till årtalet 2000 än normalt. Det vore
förödande om det, trots allt tekniskt
förberedelsearbete, uppstår ett sådant fel i en
kärnkraftsreaktor att normala säkerhetssystem sätts
ur spel. Kärnkraften är en så farlig verksamhet att
minsta risk för en sådan händelse måste elimineras.
Därför ställer sig utskottet bakom den begäran som
framförs i den nämnda motionen att regeringen måste
vidta nödvändiga åtgärder för att stoppa de svenska
kärnkraftsreaktorerna under årsskiftet 1999/2000.
Den nödvändiga energitillförseln kan tillgodoses med
vattenkraft kompletterad med normal krafttillförsel
från kraftvärmeverk samt med några kondenskraftverk
och gasturbiner i beredskap under de timmar över
nyåret 1999/2000 som är kritiska.
Med det sagda tillstyrker utskottet motion
1998/99:N301 (mp) och föreslår att riksdagen med ett
uttalande ger regeringen till känna vad utskottet nu
anfört om reaktorsäkerheten och millennieskiftet.
dels att utskottets hemställan under 8 bort ha
följande lydelse:
8. beträffande kärnkraftsreaktorerna och
millennieskiftet
att riksdagen med bifall till motion 1998/99:N301 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.