I detta betänkande behandlas 39 motioner från
allmänna motionstiden med yrkanden som rör olika
regionalpolitiska frågor.
Inför behandlingen av ärendet har utskottet i
januari 1999 företagit en studieresa till
Västerbottens län för att studera olika frågor med
anknytning till regionalpolitiken, bl.a. de
regionalpolitiska företagsstöden.
Sammanfattning
Utskottet behandlar i betänkandet ett nittiotal
yrkanden om olika regionalpolitiska frågor.
Utskottet välkomnar den nyligen tillsatta
utredningen om den framtida regionalpolitiken.
Utskottet föreslår att riksdagen i ett
tillkännagivande till regeringen lägger fast den
allmänna inriktningen av regionalpolitiken. Den bör
kännetecknas av ett bättre klimat för företagande
och entreprenörskap, fler riktiga arbeten och en
likvärdig grundservice över hela landet. I stället
för många olika bidragsformer bör inriktningen vara
att näringslivet ges mer generella villkor. I en
reservation (s, mp) framhålls att många av de
problem som har tagits upp i motionerna ingår i det
uppdrag som har givits till utredningen om den
framtida regionalpolitiken. I reservationen föreslås
att riksdagen avslår samtliga motioner.
Vänsterpartiets företrädare begär i en annan
reservation att utredningsdirektiven förtydligas när
det gäller genusperspektivet i regionalpolitiken och
att verksamheten med nationella och regionala
resurscentrum garanteras en långsiktig finansiering.
Motionsyrkanden om att en del av
vattenkraftsvinsterna bör återföras till de
producerande regionerna avstyrks av utskottet. I en
reservation (v, c, mp) begärs att utredningen om den
framtida regionalpolitiken ges tilläggsdirektiv att
studera frågan.
Utskottet avstyrker vidare - med hänvisning till
att utvecklingen är på rätt väg - motioner om
statlig verksamhet, vilka bl.a. rör frågor om
helhetssyn inom den statliga sektorn och om
utlokalisering. En annan bedömning av behoven på
detta område redovisas i en reservation (m, kd, c,
fp).
När det gäller den regionala näringspolitiken
framförs i en motivreservation (m, kd, fp) en
betydande tveksamhet till de regionala
tillväxtavtalen.
Motionerna
De motioner som behandlas här är följande:
1998/99:T213 av Per Westerberg (m) såvitt gäller
yrkandena att riksdagen
2. som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om länsindelningen och
länsövegripande samarbete,
3. som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om framgångsrikt nyföretagande och
näringslivsutveckling.
1998/99:N202 av Bertil Persson (m) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av en omedelbar
utredning av hur den stora potential som
Öresundsbron och Brozonen innebär bäst skall kunna
tas till vara för att öka utveckling, livskvalitet
och tillväxt i Sydsverige.
1998/99:N214 av Rolf Gunnarsson (m) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om statlig verksamhet och
underlag för privat verksamhet.
1998/99:N218 av Agne Hansson (c) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om utlokalisering av statlig
verksamhet till Kalmar län.
1998/99:N219 av Per-Richard Molén (m) såvitt gäller
yrkandet (1) att riksdagen begär att regeringen
tillsätter en särskild kommitté, med uppgift att
framlägga förslag på statliga verksamheter, som kan
lokaliseras till Härnösand och kompensera bortfallet
av de statliga arbetstillfällena vid KA 5 och
länsskattekontoret.
1998/99:N221 av Eva Flyborg (fp) vari yrkas att
riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om nyetablering, utlokalisering
eller avknoppning av statliga styrelser, myndigheter
eller verk,
2. som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av en utredning om de
samhälleliga konsekvenserna av koncentration av
statliga verk och styrelser till Stockholmsområdet.
1998/99:N230 av Rigmor Ahlstedt (c) såvitt gäller
yrkandena att riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om förutsättningar för fastboendes
levnadsvillkor i skärgården,
2. som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om översyn av begreppet skärgård
och skärgårdskust.
1998/99:N231 av Dan Ericsson m.fl. (kd) såvitt
gäller yrkandena att riksdagen
1. hos regeringen begär förslag om en samlad
politik för utveckling av Sveriges skärgårdar,
2. som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om samordningsansvar för statliga
verksamheter i skärgården,
3. som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om ett vidgat skärgårdsbegrepp.
1998/99:N232 av Stig Eriksson m.fl. (v) vari yrkas
att riksdagen begär att regeringen utreder
möjligheten att återföra delar av
vattenkraftsvinster till de vattenkraftsproducerande
länen.
1998/99:N237 av Runar Patriksson och Yvonne Ångström
(fp) såvitt gäller yrkandena att riksdagen
3. som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att politiken snarast bör läggas
om i en riktning som skapar fler jobb genom
företagande,
6. som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om utbildningens betydelse inom
regionalpolitiken,
7. som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om kulturen och regionalpolitiken,
10. som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om småföretagens betydelse för
utvecklingen inom lands- och glesbygden,
11. som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om skärgården och fjällvärlden,
dess betydelse och utveckling,
12. som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om samverkans betydelse för
regional utveckling,
13. som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om statliga verks och myndigheters
roll för att de regionalpolitiska målen skall
förverkligas.
1998/99:N238 av Lennart Daléus m.fl. (c) såvitt
gäller yrkandet (9) att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om en
översyn av småföretagarstödet.
1998/99:N247 av Agne Hansson (c) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om sysselsättningsfrämjande
åtgärder för fler arbetstillfällen i Kalmar län.
1998/99:N248 av Inger Segelström m.fl. (s) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om vikten av att
integrera ett jämställdhetsperspektiv i
regionalpolitiken.
1998/99:N250 av Urban Ahlin (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ett helhetsperspektiv på
myndigheternas regionalisering för att undvika
samhällsekonomiska merkostnader.
1998/99:N265 av Peter Eriksson (mp) vari yrkas att
riksdagen hos regeringen begär att en statlig
parlamentarisk utredning tillsätts med uppgift att
lägga fram förslag till förändring av den svenska
regionalpolitiken i enlighet med vad i motionen
anförts.
1998/99:N266 av Ann-Kristine Johansson och Lisbeth
Staaf-Igelström (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om det lokala engagemanget och de lokala
utvecklingsgrupperna.
1998/99:N267 av Bengt Silfverstrand och Marianne
Jönsson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
behovet av en samlad bygdepolitik.
1998/99:N269 av Yvonne Andersson (kd) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att regional utveckling
med fördel kan ske enligt de principer som anförts i
motionen om ÖSTSAM.
1998/99:N274 av Göran Hägglund m.fl. (kd) såvitt
gäller yrkandena att riksdagen
1. godkänner de allmänna riktlinjer för
regionalpolitiken som anförts i motionen,
2. som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om sektorernas ansvar för
regionalpolitiken,
3. som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att regeringen till statens
representanter i statliga verk, myndigheter och
bolag tydligt skall anvisa att man skall väga in
regionalpolitiska aspekter i beslutsfattandet,
4. som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att regionalpolitiska
konsekvensanalyser skall genomföras innan beslut
fattas som får regionalpolitiska konsekvenser,
7. som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om ökad kommunal och regional
självstyrelse för ett ökat ansvar för den regionala
utvecklingen,
8. som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om rättvisare
konkurrensförutsättningar för jordbruksnäringen,
9. som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om postservice i hela landet,
15. som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om landsbygdsutveckling och
byalagens betydelse för denna,
16. som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om utvecklingen av nya
samarbetsformer som gör att kommunal service kan
beställas från lokala näringsidkare,
19. hos regeringen begär förslag om en nationell
skärgårdspolitik för utveckling av Sveriges
skärgårdar,
20. som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om samordning av statliga
verksamheter i skärgården,
21. som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om ett vidgat skärgårdsbegrepp.
1998/99:N275 av Agne Hansson m.fl. (c) såvitt gäller
yrkandena att riksdagen
5. som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om nödvändiga omprioriteringar och
reformer för att möjliggöra svensk medfinansiering
av EU-stöd inom regionalpolitiken,
11. som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en utvärdering av de
regionalpolitiska konsekvenserna av den statliga
förvaltningens omvandling under 1990-talet,
12. som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om initiativ för en funktionell
decentralisering och utlokalisering från den cen-
trala statliga förvaltningen.
1998/99:N278 av Stig Eriksson och Siv Holma (v) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om att ett
handlingskraftigt jobbprogram för Norrbotten med det
snaraste utarbetas.
1998/99:N280 av Åke Gustavsson m.fl. (s) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om insatser för nya
jobb i Jönköpings län.
1998/99:N281 av Ann-Kristine Johansson och Torgny
Danielsson (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om lanthandelns framtid.
1998/99:N282 av Kristina Zakrisson m.fl. (s) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om kvinnors
möjligheter till studier och arbete i skogslänen.
1998/99:N283 av Sture Arnesson och Marie Engström
(v) vari yrkas att riksdagen begär att regeringen
utreder vad i motionen anförts om att återföra del
av vattenkraftsvinsterna till de
vattenkraftsproducerande länen.
1998/99:N285 av Lisbeth Staaf-Igelström m.fl. (s)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om
utvecklingen i skogslänen.
1998/99:N286 av Lisbeth Staaf-Igelström m.fl. (s)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om
regionalpolitikens betydelse för Värmlands
utveckling.
1998/99:N305 av Sven-Erik Österberg och Per Erik
Granström (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om insatser för att ge förutsättning för en
positiv utveckling i Bergslagsregionen.
1998/99:N306 av Sven-Erik Österberg m.fl. (s) vari
yrkas att riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av särskild studie i
Västmanland angående den pågående
strukturförändringens följder samt behovet av
eventuella insatser,
2. som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om åtgärder för att stimulera
företags- och kompetensutveckling.
1998/99:N310 av Ola Karlsson (m) vari yrkas att
riksdagen hos regeringen begär förslag om
avskaffande av konkurrenssnedvridande företagsstöd i
enlighet med vad i motionen anförts.
1998/99:N314 av Anders Karlsson och Ronny Olander
(s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om
lokaliseringen av Småföretagsuniversitetet och
Livsmedelsinstitutet i Kävlinge.
1998/99:N316 av Hans Karlsson m.fl. (s) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om besöksnäringen i
Bergslagen.
1998/99:N319 av Bengt-Ola Ryttar m.fl. (s) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om
förutsättningarna för en god utveckling i Dalarnas
län.
1998/99:N323 av Lena Ek och Sven Bergström (c) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om regional
organisation av statlig verksamhet.
1998/99:N327 av Kenneth Johansson (c) såvitt gäller
yrkandena att riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att inga nya regioner får skapas
i avvaktan på den parlamentariska kommitténs
betänkande,
2. som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att statlig verksamhet skall
utlokaliseras,
3. som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om kraftfull regionalpolitik,
5. som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att extraordinära insatser görs
i Avesta genom ett "Avestapaket",
7. som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att del av vattenkraftsvinsten
återinförs.
1998/99:N331 av Margareta Andersson (c) såvitt
gäller yrkandena att riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en utredning av hur man kan
inrätta lokala servicecentrum i småorter och
glesbygdsområden,
2. som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en försöksverksamhet med lokala
servicecentrum i Glesbygdsmyndighetens regi.
1998/99:N335 av Gudrun Schyman m.fl. (v) såvitt
gäller yrkandena att riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om den kommande regionalpolitiska
utredningen,
4. som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en framgångsrik regionalpolitik,
10. som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om glesbygds- och
landsbygdspolitik,
12. som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om nationellt/regionalt
resurscentrum och budgetpropositionen år 2000,
13. som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om kvinnor i regionalpolitiken,
15. som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om återförande av
vattenkraftsvinster,
17. som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om tillväxtavtalen.
1998/99:N337 av Lennart Daléus m.fl. (c) såvitt
gäller yrkandena att riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en ny regionalpolitik,
2. som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om mål för den regionala
utvecklingen,
3. hos regeringen begär förslag till garanterad
grundservice,
8. som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om bolagiseringar,
9. som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om utlokalisering till stödområden,
10. som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om nya statliga verksamheter,
18. som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om utvärdering av företagsstöd ur
ett könsperspektiv,
20. som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om regionala utvecklingsplaner,
23. hos regeringen begär förslag till hur vinsterna
från vattenkraften kan återföras till Norrlandslänen
och de berörda vattenkraftskommunerna,
24. som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en skärgårdsplanerande
myndighet,
26. som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en fjärde planeringsnivå.
1998/99:N338 av Camilla Dahlin-Andersson m.fl. (fp)
såvitt gäller yrkandena att riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om integration och demokrati,
2. som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en politik för ökad
sysselsättning,
3. som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en levande skärgård.
Utskottet
Inledning
Betänkandet - i vilket behandlas 39 motioner om
olika regionalpolitiska frågor - är disponerat på
följande sätt. I de inledande avsnitten beskrivs som
en bakgrund befolkningsutvecklingen i stort, några
kommittéarbeten av betydelse för regionalpolitiska
förhållanden samt direktiven till en nyligen
beslutad utredning om den framtida
regionalpolitiken. Därefter redovisas, under
aktuella rubriker, innehållet i de olika motionerna,
eventuella kompletterande uppgifter samt utskottets
ställningstagande.
Bakgrund
Befolkningsutveckling
Statistiska centralbyrån (SCB) har i början av år
1999 redovisat befolkningsstatistiken för år 1998.
Under året ökade rikets befolkning med knappt 7 000
personer baserat på ett födelseunderskott på drygt 4
000 personer och ett invandringsöverskott på knappt
11 000 personer. Vid slutet av år 1998 uppgick hela
befolkningen till ca 8 854 000 personer.
Befolkningen i skogslänen, till vilka räknas
Värmlands, Dalarnas, Gävleborgs, Västernorrlands,
Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län,
minskade från ca 1 759 000 personer i början av året
till ca 1 745 000 personer i slutet av året.
Minskningen på knappt 14 000 personer baseras på ett
födelseunderskott på drygt 5 000 personer, ett
inrikes flyttningsunderskott på drygt 9 000 personer
och ett utrikes flyttningsöverskott på nästan 1 000
personer. För skogslänen har befolkningsminskningen
år 1998 varit högre än den årliga genomsnittliga
minskningen mellan åren 1995 och 1997. Inom de fem
Norrlandslänen är det en enda kommun, som uppvisar
folkökning under år 1998, nämligen Umeå kommun.
Kostnadsutjämning för kommuner och landsting - en
översyn av statsbidrags- och utjämningssystemet
Nyligen presenterades Kommunala
utjämningsutredningens betänkande Kostnadsutjämning
för kommuner och landsting - en översyn av
statsbidrags- och utjämningssystemet (SOU 1998:151).
Utredningen har haft i uppdrag att följa upp och
utvärdera samt lämna förslag i syfte att utveckla
det system för statsbidrag och utjämning för
kommuner respektive landsting som trädde i kraft den
1 januari 1996. Genom inkomstutjämningen garanteras
alla kommuner och landsting ett lika stort
skatteunderlag per invånare oavsett det egna
skatteunderlagets storlek. Kostnadsutjämningen
syftar till att utjämna för strukturella behovs- och
kostnadsskillnader. Systemet skall utjämna för
skillnader i behov av kommunal service men däremot
inte för sådana kostnadsskillnader som beror på
skillnader i vald servicenivå eller servicekvalitet,
avgiftssättning och effektivitet. Den föreslagna
modellen för kostnadsutjämning baseras på ett
tjugotal olika faktorer inom bl.a. områdena
barnomsorg, grundskola, gymnasieskola, äldreomsorg,
individ- och familjeomsorg, gator och vägar, svagt
befolkningsunderlag etc. För att undvika drastiska
förändringar av bidragen till enskilda kommuner och
landsting föreslår utredningen att förändringarna
införs successivt under en fyraårsperiod till år
2003. Förslag från regeringen kan väntas i april
1999.
Regional frihet och statligt ansvar - en principiell
diskussion
I december 1998 överlämnade den parlamentariska
regionkommittén (PARK) till regeringen
delbetänkandet Regional frihet och statligt ansvar -
en principiell diskussion (SOU 1998:166). Kommitténs
uppgift var enligt direktiven (dir. 1997:80) dels
att följa upp och utvärdera den försöksverksamhet
med ändrad regional ansvarsfördelning mellan stat
och kommun som riksdagen har beslutat om, dels att
utforma vissa förslag om den framtida regionala
organisationen.
I det nämnda delbetänkandet beskrivs bakgrunden
till den pågående försöksverksamheten med
självstyrelseorgan i Kalmar, Gotlands, Skåne och
Västra Götalands län som ett led i att ge
medborgarna vidgade möjligheter att utöva ett
inflytande över den regionala samhällsverksamheten.
Under 1990-talet har länsstyrelserna fått svårare
att svara för sektorsövergripande planering,
samordning och utveckling. Framväxten av en
sektorsvis regionalisering - och därmed fjärmandet
från länsstyrelserorganisationen - har i sig
inneburit att den regionala förankringen och
länsvisa överblicken successivt har tunnats ut, sägs
det i betänkandet. Samtidigt har länsstyrelsernas
arbetsinriktning utöver traditionell
myndighetsutövning utvecklats alltmer mot helhetssyn
och samordnat agerande. Länsstyrelsernas
övergripande och samordnande roll har markerats.
I delbetänkandet pekas särskilt på länsstyrelsernas
uppdrag att genom sektorsövergripande insatser
främja regional utveckling. Regionalpolitiska
hänsynstaganden inom olika verksamhetsområden är
betydelsefulla för den regionala utvecklingen, sägs
det. Utvecklingen inom en del regioner under senare
tid har fäst uppmärksamhet på behov av en ökad
helhetssyn inom ytterligare sektorer. Brister i
helhetssynen vid t.ex. utformningen av nya
organisationsstrukturer inom statliga verksamheter
har inverkat negativt på den geografiska
fördelningen av sysselsättningen. Det har också
försvårat möjligheterna att få en väl fungerande
regional samordning. Besparingseffekterna inom en
enskild sektor - som ofta använts som argument för
storregionalisering - har visat sig motverkas av
ökade utgifter inom andra sektorer. Vidare relateras
att regeringen har anfört att man fortlöpande bör se
till att det finns tillgång till uppdaterad
information om förändringar i den statliga
förvaltningen.
För att markera att landstingen i de nybildade
länen är regionala självstyrelseorgan också för nya
regionala samhällsverksamheter får
landstingsfullmäktige kallas regionfullmäktige. I
försökslänen har självstyrelseorganen också
uppdraget att leda, driva och samordna arbetet med
regionala tillväxtavtal. Gemensamt för försökslänen
är att länsstyrelsens roll som koordinator för
länets utveckling och framtid tonas ner till förmån
för mer av inflytande hos de lokalt och regionalt
förtroendevalda. Länsstyrelsens uppgift att verka
för att statliga intressen i länet samordnas
förändras dock inte, påpekas det i delbetänkandet.
Kommitténs förslag i delbetänkandet rör delegering
av uppgifter till länsstyrelsen,
kontrollinstrumenten i form av länsstyrelsens
tillsyn, uppföljning och utvärdering,
överklagningsinstitutet och samordning av statlig
verksamhet på regional nivå. Beträffande sistnämnda
punkt menar kommittén att ett syfte med samordningen
är att tillgodose kommunernas behov av att få möta
en samlad stat. Detta kräver en stark samordnande
statlig instans på regional nivå. Enligt kommittén
bör därför länsstyrelsens ansvar för samordningen av
den regionala statliga verksamheten utvecklas.
Kommittén har även redovisat rapporten I
skärningspunkten - Landshövdingarna och den centrala
och regionala samordningen (SOU 1998:168). I
rapporten diskuteras landshövdingarnas roll och
uppgifter utifrån en intervjuundersökning med
nuvarande och tidigare landshövdingar. Författaren,
fil.dr Peter Ehn, ansvarar själv för innehållet.
Enligt direktiven skall kommittén redovisa sitt
slutbetänkande senast den 1 oktober år 2000.
Lokala demokratiexperiment - exempel och analyser
Den parlamentariskt sammansatta Demokratiutredningen
(dir. 1997:101) analyserar den svenska
folkstyrelsens förutsättningar inför 2000-talet. Det
sker i ljuset av bl.a. globaliseringen, den nya IT-
tekniken, förnyelsearbetet inom offentlig
förvaltning och folkrörelsernas förändringar. Vid
sekelskiftet skall utredningen presentera en
sammanvägd analys i ett slutbetänkande. Från
Demokratiutredningen har redovisats olika rapporter
i en skriftserie, bl.a. rapporten Lokala
demokratiexperiment - exempel och analyser (SOU
1998:155). Demokratiutredningens ledamöter har inte
tagit ställning till rapportförfattarens (fil.dr
Stig Montin) synpunkter. Nya uttryck för lokal
självstyrelse beskrivs, t.ex. kommunala
folkomröstningar, medborgarpaneler och kollektivt
brukarinflytande.
Kassaservice
Nyligen har betänkandet Kassaservice (SOU 1998:159)
av Betalserviceutredningen presenterats. Den
nuvarande ordningen vad gäller kassaservice på
landsbygden, som innebär att lantbrevbärarna
erbjuder kassaservice varje vardag, är enligt
utredningens bedömning väl generös. En rimlig
anpassning till efterfrågan kan vara att
kassaservice erbjuds en dag i veckan samt de dagar
då pensionerna utbetalas. Utredningen anför att
lantbrevbärarnas brevutbärning inte påverkas av
utredningens förslag eftersom den postala servicen
inte omfattas av utredningens uppdrag. Utredningens
argument för den föreslagna ordningen är att en
marknadslösning med ett kompletterande offentligt
ansvar för vissa regioner och individer skulle
ansluta till jämförbara offentliga åtaganden.
Regionala och lokala organ kan enligt utredningen
flexibelt samordna det stöd som krävs för att en
levande glesbygd skall kunna behållas. Utredningen
föreslår att förordningen (1994:577) om
landsbygdsstöd och stöd till kommersiell service
ändras så att det blir möjligt för länsstyrelserna
att ge stöd även till kassaservice. Den nuvarande
statliga ersättningen till Posten AB bör helt tas
bort, anförs det.
Utredning om den framtida regionalpolitiken
(sammanfattning av direktiven)
Regeringen har den 21 januari 1999 beslutat
tillkalla en kommitté med parlamentariskt inflytande
med uppgift att lämna förslag om hur den svenska
regionalpolitiken skall inriktas och utformas under
2000-talets början. Denna utredning aviserades redan
i den regionalpolitiska propositionen våren 1998
(prop. 1997/98:62).
I direktiven (dir. 1999:2) anförs att bakgrunden
till utredningen är väsentliga förändringar i
förutsättningarna att bedriva regionalpolitik i
Sverige, bl.a. den accelererande utvecklingen av
produktions- och informationstekniken, den alltmer
internationaliserade ekonomin och Sveriges
anslutning till Europeiska unionen.
Med regionalpolitik avses åtgärder inom alla
politikområden som syftar till att påverka
utvecklingen i geografiska områden med
regionalpolitiska problem. Härmed avses områden som,
mätt på olika sätt, utvecklas avsevärt sämre än
andra.
Den stabilitet i befolkningsutvecklingen som
uppnåddes under 1970- och 1980-talen har på senare
år återigen bytts till kraftiga
befolkningsomflyttningar. Folkmängden har under
senare år minskat kraftigt inte bara i glesbygd samt
i små och medelstora kommuner utan även i många
stora industriorter och i de flesta av Sveriges län.
Vidare är det viktigt att den tradition av
solidaritet och sammanhållning som hittills präglat
det svenska samhället inte bryts.
Kommittén skall enligt direktiven
1. analysera de senaste årtiondenas regionala
utveckling och orsakerna till denna,
2.
3. analysera regionalpolitikens effekter,
4.
5. bedöma den framtida regionala utvecklingen,
6.
7. utarbeta en strategi för regional balans och
lämna förslag till övergripande mål och effektmål
för den framtida regionalpolitiken,
8.
9. föreslå vilka olika medel som kan behövas för att
uppnå dessa mål, samt
10.
11.särskilt behandla den regionala utvecklingen i
glesbygden respektive landsbygden.
12.
Kommitténs arbete skall utgå från lokala
arbetsmarknader som minsta enheter och därifrån
utvidgas till att avse förhållanden inom större
regioner, t.ex. län och landsdelar. I sitt arbete
skall kommittén i alla väsentliga frågor beakta hur
den framtida regionalpolitiken kan bidra till en
ekologisk hållbar utveckling samt till ökad
jämställdhet mellan kvinnor och män.
Uppdraget skall redovisas senast den 31 augusti
2000.
De senaste årtiondenas regionala utveckling och
orsakerna till denna
I direktiven sägs att kommittén skall behandla
befolkningsutvecklingen som ett viktigt mått på den
regionala utvecklingen men att även andra mått,
t.ex. sysselsättningsmått, bruttoregionprodukt,
arbetslöshet samt andra ekonomiska och
välfärdspolitiska variabler, skall användas. Vidare
skall kommittén göra internationella jämförelser. I
första hand skall utvecklingen i de övriga nordiska
länderna, i Östersjöregionen och i Europeiska
unionen analyseras.
Regionalpolitikens effekter
Ett viktigt led i kommitténs arbete skall vara att
bedöma den hittillsvarande regionalpolitikens
effekter på den regionala utvecklingen. Kommittén
bör göra en samhällsekonomisk analys av de intäkter
och kostnader som den hittillsvarande
regionalpolitiken bedöms ha medfört. Även om det är
svårt att mäta effekterna av regionalpolitiska
åtgärder bör kommittén anstränga sig för att göra
detta. Metodutveckling kan behöva initieras.
Bedömningen av regionalpolitikens effekter skall
omfatta både den "stora" och den "lilla"
regionalpolitiken. Vad beträffar den "lilla"
regionalpolitiken skall kommittén i första hand
bedöma resultaten av olika former av företagsstöd
och den allt större projektverksamhet som
länsstyrelserna bedrivit under senare år.
Bedömningen skall särskilt gälla hur åtgärderna
bidragit till att uppfylla målet för verksamheten
inom utgiftsområdet, dvs. att underlätta för
näringslivet i regionalpolitiskt prioriterade
områden att utvecklas så att det bidrar till att
uppfylla målen för regionalpolitiken.
Projektverksamheten är svår att utvärdera och nya
metoder kan behöva utvecklas, sägs det i direktiven.
Kommittén skall ta del av utvärderingarna av
strukturfondernas hittillsvarande effekter och låta
dem ingå i en sammanvägd bedömning av resultatet av
olika regionalpolitiska åtgärder i Sverige.
Den framtida regionala utvecklingen
Vidare skall kommittén bedöma hur den regionala
utvecklingen kan väntas bli under de närmaste fem
till tio åren i olika typer av orter och regioner i
Sverige om regionalpolitiken bedrivs i huvudsak i
samma former och med samma intensitet som för
närvarande. Prognoser över befolkningen samt
bedömningar av utvecklingen vad gäller t.ex.
näringsliv, sysselsättning, arbetslöshet,
utbildningsnivåer, inkomster och förmögenheter i
olika orter och regioner skall ingå i analysen.
Kommittén skall belysa om statens roll i den
framtida regionalpolitiken kan väntas bli väsentligt
förändrad.
Strategi för regional balans och mål för den
framtida regionalpolitiken
De gällande övergripande målen för regionalpolitiken
innebär att den skall skapa förutsättningar för
hållbar ekonomisk tillväxt, rättvisa och valfrihet
så att likvärdiga levnadsvillkor skapas för
medborgarna i hela riket. Regionalpolitiken skall
också motverka regionala obalanser.
Kommittén skall utarbeta en strategi för regional
balans och lämna förslag till övergripande mål och
effektmål för den framtida regionalpolitiken. Härvid
bör förslag till regionalpolitiska delmål lämnas för
flera viktiga politikområden. Förslagen skall beakta
det ökade behovet av att kunna mäta effekterna av
politiken med hänsyn till målen. Ett skäl till att
bedriva regionalpolitik är att effektivare kunna
utnyttja befintligt samhällskapital i form av t.ex.
bostäder, skolor, sjukhus, industrilokaler och
vägar. Ett ekonomiskt underutnyttjande av mäns och
kvinnors möjligheter och vilja till arbete och andra
resurser i olika delar av landet minskar också den
samhällsekonomiska effektiviteten och bör vägas in i
bedömningen.
Andra skäl till att bedriva regionalpolitik är
fördelningspolitiska, t.ex. vinsterna med en jämn
fördelning av välfärden mellan människor och med
valfrihet i arbete och boende över hela landet.
Kommittén skall som ett led i ställningstagandet
till målen för den framtida regionalpolitiken väga
samman de fördelningspolitiska effekterna med den
samhällsekonomiska analysen. Kommittén skall lämna
förslag till alternativa mål av olika karaktär och
göra prioriteringar mellan de olika alternativen med
hänsyn till bl.a. de medel som krävs för att
uppfylla målen. I detta sammanhang skall det även
övervägas om olika mål bör sättas för olika typer av
orter och områden eftersom politiken omfattar
områden med mycket olika förutsättningar.
Kommittén skall även analysera samband mellan
ekonomisk tillväxt, konkurrenskraft och regional
balans.
Medel för den framtida regionalpolitiken
Den nya perioden för EG:s regional- och
strukturpolitik avses gälla åren 2000-2006. Det
förutses att samordningen med den nationella
regionalpolitiken ökar. EG-kommissionen har vidare
beslutat om nya regler för bl.a. regio- nalpolitiska
företagsstöd som skall gälla fr.o.m. år 2000.
En annan viktig utgångspunkt är den nya regionala
näringspolitiken över hela landet, som initierats av
regeringen. Regionalpolitiken utgör en viktig del i
de nya tillväxtavtalen.
Kommittén skall också beakta att det i första hand
är åtgärder inom den "stora" regionalpolitiken som
är avgörande för den framtida regionala
utvecklingen.
Vidare skall kommittén överväga möjligheterna att
ta till vara de mänskliga resurser som invandringen
tillfört Sverige för att t.ex. öka småföretagandet i
regionalpolitiskt prioriterade områden.
Kommittén skall beräkna eventuella budgetmässiga
effekter av sina förslag inom olika politikområden.
En fråga som skall diskuteras i detta sammanhang är
hur regionalpolitiska överväganden på ett bättre
sätt än för närvarande kan belysas och hanteras inom
olika sektorers beslutsprocesser.
Vad gäller de direkta företagsstöden skall
kommittén främst lämna principiella förslag till
eventuella förändringar, t.ex. användningen av
investeringsstöd eller driftstöd, bidrag eller lån i
samband med investeringsstöd. EG:s statsstödsregler
skall beaktas.
Regionalpolitiken skall bidra till att öka den
ekonomiska tillväxten i landet genom att bl.a.
stödja ett i den internationella konkurrensen
lönsamt näringsliv. Kommittén skall överväga den
framtida användningen av driftstöd till företag i de
mest utsatta regionerna från effektivitets- och
konkurrenssynpunkt.
Däremot skall kommittén inte lämna förslag till
stödområdesindelning, sägs det i direktiven, bl.a.
eftersom dessa frågor numera i stor utsträckning
bestäms av regler utfärdade av EG-kommissionen.
Den regionala utvecklingen i glesbygden respektive
landsbygden
Även gles- och landsbygdsfrågorna skall ingå i
utredningsarbetet. Med glesbygds- respektive
landsbygdspolitik avses åtgärder inom alla
politikområden som syftar till att påverka den
regionala utvecklingen i sådana områden. Kommitténs
förslag beträffande glesbygds- och
landsbygdspolitiken skall vara samordnade med övriga
förslag. I detta arbete skall kommittén skilja
mellan t.ex. utpräglad glesbygd och tätortsnära
landsbygd eftersom dessa områden har mycket olika
utvecklingsförutsättningar. Kommittén skall särskilt
behandla glesbygdens och landsbygdens framtida
utvecklingsmöjligheter och
näringslivsförutsättningar. Småskalig
livsmedelsförädling och andra till jordbruket knutna
verksamheter kan behöva vidareutvecklas med hänsyn
till bl.a. deras roll för sysselsättning, miljö och
turism.
Kommittén skall även lämna förslag vad avser
glesbygdens och landsbygdens roller i en omställning
till ett ekologiskt och kulturellt hållbart samhälle
samt grundläggande servicefrågor, både när det
gäller samhällelig och kommunal service.
Allmän inriktning av regionalpolitiken
Motionerna
Vänsterpartiet anför i motion 1998/99:N335 att en
framgångsrik regionalpolitik bygger på en
helhetssyn, utgår från regionens egna
förutsättningar och förmår, genom lokal och regional
förankring, mobilisera regionens egna
utvecklingskrafter. Underifrånperspektivet måste
vara vägledande. Det är viktigt att finna metoder
att stoppa och vända den pågående utflyttningen från
regionerna till storstäder och universitetsstäder.
Alla regioner är beroende av hög tillväxt.
Motionärerna betonar vikten av kunskapsutveckling
och teknikförnyelse för att de i dag utsatta
regionerna skall vara konkurrenskraftiga.
Vänsterpartiet anser att verksamheten med
nationella och regionala resurs-centrum bör
utvecklas och garanteras en långsiktig finansiering.
Länsstyrelsen bör vara huvudman för regionala
resurscentrum och kommunerna på motsvarande sätt för
lokala resurscentrum. Detta bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna inför
budgetpropositionen år 2000. Jämställdhetsperspektiv
måste genomsyra regionalpolitiken mer än i dag,
anförs det. Det regionala företagsstödet bör riktas
till kvinnor i lika stor omfattning som till män.
Vänsterpartiet föreslår att kvinnor skall vara
representerade med minst 40 % i regionala
beslutsgrupper samt att länsstyrelserna skall ges i
uppdrag att kartlägga och utveckla en länsstrategi
för att säkra kvinnors rätt till arbete och rimliga
livsvillkor.
I Kristdemokraternas kommittémotion 1998/99:N274
framhålls att regionalpolitikens uppgift är att
bidra till att utveckla livskraftiga regioner i hela
landet. Utbildning, infrastruktur och goda villkor
för företag och företagande är grundläggande. En
generell politik som är inriktad på ett bättre
företagarklimat, tillväxt och nya jobb skapar de
bästa förutsättningarna för ökad sysselsättning även
i svagare regioner. Näringsliv och offentlig sektor
i glesbygd bör kompenseras för långa avstånd, små
lokala marknader, brist på utbildad personal etc.
Eftersom basen för sysselsättning och boende på
landsbygden är konkurrenskraftiga jordbruks- och
livsmedelsföretag, krävs det ur konkurrenssynpunkt
att de skatter som slår hårt mot dessa företag,
t.ex. el- och dieselbeskattningen, sänks.
Det är i första hand regionerna själva som skall ta
ansvar för sin utveckling. Ökad kommunal
självstyrelse och regional självstyrelse genom
direktvalda regionala fullmäktige stärker
kommunernas och regionernas möjligheter att ta detta
ansvar, anför motionärerna.
Den statliga sektorspolitiken måste ta
regionalpolitiska hänsyn. Samordning och helhetssyn
över sektorsgränserna måste vara vägledande.
En viktig del av infrastrukturen är en fungerande
postgång som är heltäckande och omfattar hela
landet, påpekas det.
Centerpartiet anför i motion 1998/99:N337 att
inriktningen skall vara att skapa goda möjligheter
till uthållig ekonomisk tillväxt och utveckling i
hela Sverige. En utgångspunkt är att fler vill ta
ett större ansvar över sin egen närmiljö och kunna
delta i samhällsplaneringen. En politik för
utveckling handlar inte i första hand om stöd och
bidrag utan om att ta till vara den kreativitet som
finns lokalt. En ny regionalpolitik bör kännetecknas
av att den har ett tydligt mål om utveckling i hela
Sverige, överordnat alla politik-områden.
För att skapa livskraftiga områden är det enligt
Centerpartiet en förutsättning att det finns
grundläggande samhällsservice i hela landet, bl.a.
post- och teleförbindelser och infrastruktur.
Riksdagen bör av regeringen begära förslag till en
garanterad grundservice. Bristen på samordning
mellan olika samhällssektorer är påtaglig.
Bolagiseringar, avregleringar och privatiseringar
har bidragit till ett svåröverblickbart lapptäcke av
organisationer. En utvärdering bör göras av de
bolagiseringar som gjorts och vilka effekter detta
fått för den regionala utvecklingen. Vidare behövs
det regelförändringar som möjliggör ett mer lokalt
utvecklingsarbete, bl.a. en fjärde planeringsnivå,
anför motionärerna. De anför vidare att kvinnors
företag missgynnas av reglerna för småföretagsstöd.
Reglerna bör därför ses över.
Härefter redovisas övriga motioner. I motion
1998/99:N248 (s) framhåller motionärerna vikten av
att integrera ett jämställdhetsperspektiv i
regionalpolitiken. De anser att det aviserade
kommittéarbetet bör inbegripa frågor om
länsstyrelsernas roll när det gäller
jämställdhetsarbete samt en översyn av regelsystemet
för företagsstöd, så att inte kvinnliga företagare
missgynnas.
Skogslänens särskilda problem tas upp i motionerna
1998/99:N282 (s) och 1998/99:N285 (s). Mot bakgrund
av befolkningsminskningen i skogslänen bör de
regionalpolitiska stödformerna, indelningen i
stödområden och olika hinder för kvinnorna att verka
i dessa regioner ses över. Vidare föreslås
specialdestinering av resurser till regionala och
lokala resurscentrum m.fl. åtgärder.
I motion 1998/99:N310 (m) föreslås att helt nya
riktlinjer för närings- och regionalpolitiska stöd
införs eftersom det finns tecken som tyder på att
stöden snedvrider konkurrensen på ett sådant sätt
att företag, som inte får stöd, drabbas.
I motion 1998/99:N327 (c) begärs en kraftfull
regionalpolitik. Enligt motionären är det viktigt
att utreda hur en tydlig, medveten och kraftfull
regionalpolitik kan förenas med EG:s strukturfonder.
I motion 1998/99:N237 (fp) anser motionärerna att
målet för regionalpolitiken bör vara att öka den
enskildes möjligheter att fritt välja arbete och
bostadsort. Därför bör politiken snarast läggas om i
en riktning som syftar till att skapa fler jobb
genom företagande. Vidare är en ekonomisk politik
som befrämjar allmän tillväxt nödvändig för
småföretagen och möjligheterna till sysselsättning
och utkomst i landsbygden. Motionärerna framhåller
att högre utbildning måste bli tillgänglig för fler
personer i Sverige, bl.a. genom distansundervisning.
En sådan metodik bör utvecklas för såväl
gymnasieskolor på landsbygden som för universitet
och högskolor. Vidare pekar motionärerna på
kulturens betydelse för regionalpolitiken.
Regional utveckling bygger på samverkan, anförs det
i motionen. Ytterligare vägar bör prövas för att
säkerställa service, till exempel genom att statliga
myndigheter prövar möjligheten att köpa tjänster
genom privata företag.
I motion 1998/99:N338 (fp) anförs att avståndet
mellan valda och väljare är för stort. Motionärerna
framhåller att gemensamma grundläggande värderingar
såsom demokrati, jämställdhet och tolerans samt ett
gemensamt språk är nödvändigt.
Vissa kompletterande uppgifter
Förutom de utredningsbetänkanden och
utredningsdirektiv m.m. som har refererats i
inledningen redovisas här - ämnesområdesvis - vissa
kompletterande uppgifter.
Utbildning och kultur
Utbildningens roll i regionalpolitiken behandlades
senast våren 1998 i arbetsmarknadsutskottets
betänkande 1997/98:AU11. Arbetsmarknadsutskottet
betonade starkt utbildningens betydelse för regional
utveckling. Därvid anslöt sig utskottet till den
bedömning som gjordes i den senaste
regionalpolitiska propositionen (prop. 1997/98:62),
nämligen att dagens och morgondagens arbetsmarknad
kräver alltmer kvalificerad och återkommande
utbildning. Arbetsmarknadsutskottet tillstyrkte
regeringens förslag om att den decentraliserade
utbildningen och distansutbildningen skulle byggas
ut med minst 1 500 platser senast år 2000, i första
hand inom stödområde 1. Vidare tillstyrktes
regeringsförslaget om inrättande av en delegation
och ett utvecklingscentrum för IT-baserad
distansundervisning i Härnösand.
När det gäller distansutbildningsmyndigheten i
Härnösand kan det tilläggas att regeringen i maj
1998 tillkallade en organisationskommitté med
uppgift att planera och förbereda verksamheten vid
den nya myndigheten. Enligt kommittén för
distansutbildningscentrum bör verksamheten komma i
gång senast den 1 juli 1999.
Utveckling av distansutbildning också på
grundläggande och gymnasial nivå är ett viktigt
instrument enligt vad som sägs i den
regionalpolitiska propositionen. Inom ramen för
kunskapslyftet sker i dag omfattande insatser inom
distansutbildningsområdet. Inte minst gäller det
mindre kommuner i glesbygd, anförde regeringen.
I samma proposition gör regeringen bedömningen att
kulturen är en betydelsefull faktor för regional
utveckling. Regeringen aviserade därför att den
ämnade avsätta totalt 30 miljoner kronor för att
under en försöksperiod om tre år, med början år
1998, initiera lokala och regionala
utvecklingsprojekt inom kulturområdet med syfte att
främst i stödområdena stärka regional utveckling och
kulturell infrastruktur. Enligt regeringsbeslut den
17 juli 1998 har regeringen uppdragit åt Statens
kulturråd att under åren 1998-2000 initiera och
stödja kulturprojekt enligt ovan. Vid
bidragsfördelningen bör Kulturrådet verka för att
samspelet mellan teknikutveckling och möten mellan
det levande kulturutbudet lyfts fram, liksom
samverkan mellan regionala respektive lokala aktörer
och den nationella nivån.
Det kan tilläggas att länsstyrelserna förfogar över
projektmedel ur anslaget för allmänna
regionalpolitiska åtgärder, vilka de även kan
använda till delfinansiering av kultursatsningar.
Kulturprojekt kan också ingå i de nya regionala
tillväxtavtalen.
Konkurrensförutsättningar för jordbruksnäringen
I slutet av december 1998 presenterade regeringen
ett antal nya insatser för att förenkla för mindre
företag. Många jordbruksföretag torde kunna inräknas
i denna grupp. Bland annat skall alla förslag till
nya regler som har betydelse för näringslivets
verksamhet granskas ur ett mindre företags
perspektiv. Detta innebär bl.a. att offentliga
utredningar och myndigheter i fortsättningen måste
göra en konsekvensanalys av alla regler som kan
komma att föreslås. De nya bestämmelserna om
konsekvensanalys trädde i kraft den 1 februari 1999
enligt förordning (1998:1820) om särskild
konsekvensanalys av reglers effekter för små
företags villkor. Näringsutskottet kommer att
behandla förenklingsfrågorna i sitt betänkande om
vissa näringspolitiska frågor (bet. 1998/99:NU6),
vilket avlämnas inom kort.
Även företagsskattefrågorna och särreglerna för
fåmansföretag har varit föremål för successiva
justeringar under senare år.
När det gäller energibeskattningen för jordbruket
har finansminister Erik Åsbrink den 20 januari 1999
svarat på en fråga (1998/99:232) av Dan Ericsson
(kd) om jordbrukets ekonomiska villkor.
Finansministern framhöll att det inom
Regeringskansliet för närvarande pågår en
genomgripande översyn av energibeskattningen inom en
interdepartemental arbetsgrupp, Energiskattegruppen.
Inom ramen för Energiskattegruppens arbete ingår
bl.a. att analysera utformningen av
energibeskattningen för jordbruksnäringen. Vidare,
sade finansministern, har nyligen överläggningar
inletts om skattepolitikens framtida utformning med
företrädare för samtliga riksdagspartier.
Jordbrukets energibeskattning kan även komma att
aktualiseras i samband med dessa överläggningar.
Finansministern ansåg att resultatet av det pågående
arbetet borde avvaktas innan han var beredd att ta
ställning till frågor rörande den framtida
utformningen av jordbrukets energibeskattning.
Vidare bör nämnas att miljö- och jordbruksutskottet
den 26 januari 1999 anordnade en offentlig
utfrågning om jordbruks- och trädgårdsnäringens
situation, då även de här berörda frågorna kom upp
till diskussion.
Konkurrenssnedvridande företagsstöd
Utskottet har helt nyligen i sitt betänkande
1998/99:NU2 om utgiftsområde 19 Regional utjämning
och utveckling avstyrkt ett motionsyrkande om
konkurrenssnedvridande företagsstöd. Utskottet
framhöll i betänkandet att det var medvetet om att
företagsstöden kan medföra en risk för snedvridande
av konkurrensen. Därför ansåg utskottet att det är
positivt att konkurrensaspekter vägs in i de flesta
stödformer vid bedömningen av hur stort stöd som bör
lämnas. Vidare anförde utskottet att Europeiska
kommissionens synsätt innebär att de snedvridningar
av konkurrensen som är förbundna med
regionalpolitiska stöd kan försvaras om vissa
principer och regler följs. Stöden bör därför,
enligt kommissionen, endast användas sparsamt och
förbli koncentrerade till de minst gynnade områdena.
Utskottet instämde i kommissionens synsätt i det
ovan nämnda betänkandet.
Postservice
Frågan om postservice i hela landet behandlades
senast av trafikutskottet våren 1998 i betänkande
1997/98:TU13. Trafikutskottet framhöll att det var
av avgörande betydelse för såväl privatpersoner som
företag, organisationer och offentlig förvaltning
att det finns en fungerande postservice i alla delar
av landet. Genom postlagen (1993:1684) har staten
ansvaret för en rikstäckande post- och kassaservice.
Vidare ålåg det Sverige såsom medlem av EU att
senast den 21 januari 1999 följa bestämmelserna i
det s.k. postdirektivet. Detta innebär en skyldighet
att säkerställa en samhällsomfattande posttjänst,
dvs. stadigvarande tillhandahållna posttjänster av
fastställd kvalitet inom hela landet till rimliga
priser. Enligt trafikutskottet innebär
postdirektivet nya krav och ett understrykande av
att det är användarnas behov och önskemål som skall
sättas i centrum. I likhet med regeringen ansåg
trafikutskottet att det servicemål som staten skall
ange för posttjänsten i hela landet skall vara en
insamling minst fem dagar i veckan av
postförsändelser upp till 20 kilo. Vid den aktuella
tidpunkten fanns det endast ca 1 500 svenska hushåll
- främst i extrem glesbygd i fjällvärlden och
ytterskärgården - som inte hade femdagarsservice. I
avtal med Posten AB skulle det anges att detta antal
inte skulle få öka. Denna målsättning fann
trafikutskottet rimlig och godtagbar.
Den under våren 1999 aviserade postpropositionen
kommer enligt information från Regeringskansliet
inte att beröra servicefrågor utan frågor om den
postala infrastrukturen, dvs. postnummer- och
postboxsystem m.m.
Nyligen har betänkandet Kassaservice (SOU 1998:159)
av Betalserviceutredningen lagts fram. En
sammanfattning av detta betänkande har redovisats i
det föregående.
Demokrati-, sektors- och integrationsfrågor
Den parlamentariska regionkommitténs delbetänkande
Regional frihet och statligt ansvar - en principiell
diskussion (SOU 1998:166) har refererats i
inledningen till detta betänkande.
Vidare kan erinras om att en särskild utredare har
fått i uppdrag att kartlägga vilka särskilda
svårigheter som personer med utländsk bakgrund kan
möta i samband med att de startar och utvecklar egna
företag (dir. 1998:1). Enligt uppgift skall
utredaren redovisa sitt uppdrag till regeringen före
den 1 maj 1999.
Kvinnor och regionalpolitik
Enligt regleringsbrevet för år 1999 skall Närings-
och teknikutvecklingsverket (NUTEK) ansvara för
projektet Nationellt resurscentrum för kvinnor.
Detta projekt stöder verksamhet och projekt vid
regionala och lokala resurs-centrum för kvinnor.
Regeringen anger vidare i regleringsbrevet att NUTEK
skall redovisa insatser och resultat av verksamheten
med resurscentrum i sin årsredovisning för år 1999.
Senast den 29 mars 1999 skall NUTEK till regeringen
lämna förslag om vilka åtgärder som bör vidtas
långsiktigt för att stimulera utvecklingsarbetet med
att införliva ett könsperspektiv i olika
verksamheter och för att tillförsäkra att en
verksamhet i syfte att stimulera kvinnors
företagande bedrivs lokalt och regionalt. Särskild
vikt skall läggas vid företagsfrämjande och
tillväxtinriktad verksamhet. Därutöver skall NUTEK
lämna förslag om när och hur projektet Nationellt
resurscentrum för kvinnor bör avslutas i syfte att
åstadkomma ett tydligare lokalt och regionalt ansvar
för frågorna.
I regleringsbrevet för budgetåret 1999 avseende
vissa anslag inom utgiftsområde 19 Regional
utjämning och utveckling anges att NUTEK skall
avsätta lägst 16 miljoner kronor av tilldelad
bemyndiganderam för stöd till projekt vid regionala
och lokala resurscentrum för kvinnor. Stöd skall ges
till tillväxtorienterade projekt med inriktning på
näringslivsutveckling och sysselsättning. Medlen
förutsätter annan finansiering med minst 50 %. NUTEK
får dessutom avsätta högst 3,5 miljoner kronor av
tilldelat anslag för förvaltningskostnader för
projektet Nationellt resurscentrum för kvinnor.
Näringsminister Björn Rosengren besvarade i
februari 1999 en fråga (1998/99:287) av Ulla Hoffman
(v) angående avveckling av Nationellt
resurscentrum för kvinnor. Näringsministern anförde
att regeringen ännu inte har tagit ställning till
om, och i så fall i vilken form, Nationellt
resurscentrum skall fortsätta sitt arbete när
projekttiden är slut efter år 1999. Ett sådant
ställningstagande kommer heller inte att ske förrän
NUTEK har redovisat det uppdrag som gavs av
regeringen i regleringsbrevet för år 1999.
Enligt tidigare riksdagsbeslut skall minst 40 % av
förväntade nya arbetstillfällen till följd av
beviljade regionala utvecklingsbidrag och
sysselsättningsbidrag tillfalla vartdera könet.
Detta mål har under en följd av år inte uppnåtts
varför regeringen uppdrog till NUTEK att närmare
analysera möjligheterna att uppnå
könskvoteringsmålet inom regionalpolitiken. I
februari 1999 avrapporterade NUTEK uppdraget till
regeringen genom en skrivelse och en rapport,
utarbetad av IM-gruppen i Uppsala. Av rapporten
framgår att preliminära siffror för år 1998 visar
att målet om 40 procent för vardera könet har
uppnåtts, men att det finns regionala och
branschmässiga skillnader. I NUTEK:s skrivelse till
regeringen framfördes därför att NUTEK hädanefter
kommer att göra en uppdelning av statistiken så att
en redovisning kan ske branschvis per län. NUTEK
uttalade vidare att verket gärna medverkar till att
stimulera till försöksprojekt i län med branscher
med sned könsfördelning. Avslutningsvis instämde
NUTEK i IM-gruppens rapport och pekade på de nya
möjligheter till jämnare könsfördelning som öppnas i
och med arbetet med tillväxtavtalen. Detta är
positivt för landets alla regioner enligt NUTEK.
Beträffande det regionala företagsstödet finns det
ännu bara i begränsad omfattning möjligheter att
producera statistik över hur stor del av stödet som
kommer kvinnors företag respektive mäns företag till
del. Som kvinnors företag betecknas företag som
drivs av kvinnor och som mäns företag sådana som
drivs av män. Ett företag som drivs av exempelvis en
familj betecknas som samägt företag. Enligt
information från NUTEK kan en uppföljning av
kvinnors respektive mäns företag endast göras
beträffande landsbygdsstödet.
Ett uttag av information (från databasen STINS) av
beviljat landsbygdsstöd till kvinnors respektive
mäns företag har försöksvis gjorts av NUTEK.
Resultatet sammanfattas i tabellen på nästa sida. Av
sammanställningen framgår att 25 % av det antal
företag som mottagit landsbygdsstöd år 1997 är
kvinnors företag eller samägda företag. (För
jämförelsens skull skall nämnas att enligt NUTEK:s
statistik, baserad på uppgifter från SCB, startade
kvinnor 28 % av alla nya företag år 1997, en ökning
från 17 % i början av 1990-talet.)
1Stödet registrerat år 1998, men avser år 1997 i
dåvarande län
Det mål som hittills har kunnat följas upp gäller
antal nyanställda, uppdelat på män och kvinnor, till
följd av de statliga regionalpolitiska stöden.
Enligt statistiken för år 1997 har följande
sysselsättningsökning kommit till stånd tack vare
stöd som beviljats under året.
Det kan vidare erinras om att den nya förordningen
(1998:1634) om regionalt utvecklingsarbete, vilken
trätt i kraft den 15 januari 1999, innehåller en
bestämmelse om att den regionala
utvecklingsstrategin skall innehålla en analys av de
specifika utvecklingsmöjligheterna i länet som
helhet och i dess olika delar med beaktande av
ekologisk hållbarhet samt jämställdhet.
Utskottets ställningstagande
Utskottet konstaterar att ett antal av de i
motionerna berörda frågorna har behandlats i
arbetsmarknadsutskottets betänkande 1997/98:AU11 i
samband med behandlingen av proposition 1997/98:62
om regional tillväxt. Vissa frågor har berörts av
näringsutskottet i samband med behandlingen av
budgetpropositionen hösten 1998 i betänkande
1998/99:NU2.
Därefter har ytterligare steg tagits för att öka
kunskaperna och ta fram bättre underlag för den
politiska processen när det gäller de
regionalpolitiska frågorna. I vissa frågor har
konkreta beslut tagits i syfte att föra utvecklingen
framåt. Icke desto mindre anser utskottet att
befolkningssituationen och utflyttningen från i
första hand skogslänen, men också från andra
regioner, till storstäderna är oroväckande.
Utskottet välkomnar den nyligen beslutade
utredningen om den framtida regionalpolitiken (dir.
1999:2) men noterar samtidigt att regeringen
aviserade denna redan våren 1998 i den
regionalpolitiska propositionen 1997/98:62.
Utskottet hoppas att utredningen kan ta igen något
av tempoförlusten i sitt arbete med underlag för en
ny och tillväxtinriktad regionalpolitik.
Utredningsarbetet får dock inte innebära att den
politiska diskussionen om den regionala utvecklingen
enbart kommer att ske inom utredningens ram.
I stället för den hittillsvarande inriktningen på
många olika och komplicerade bidragsformer bör
inriktningen vara att näringslivet ges mera
generella villkor och ett bättre klimat för
företagande och entreprenörskap. Då elimineras
riskerna att företagsstöd och bidrag snedvrider
konkurrensen vilket minskar effektiviteten i
samhällekonomin.
En ny regionalpolitik bör kännetecknas av bl.a.
följande. En likvärdig grundservice måste finnas
tillgänglig över hela landet. Sektorspolitiken måste
brytas och samordningen öka på alla nivåer. Lika
förutsättningar skall tillskapas för kvinnor och män
att leva och bo på landsbygden. Särskilt bör
företagsstöden utvärderas ur ett könsperspektiv. I
här berörda frågor delar utskottet de uppfattningar
som framförs i motionerna 1998/99:N238 (c) och
1998/99:N337 (c).
Bidrag bör växlas mot sänkta skatter och avgifter.
Särskilt viktigt är det att skapa förutsättningar
som gör att s.k. mikroföretag, ofta med kvinnor som
drivande kraft, och små företag stimuleras att växa
liksom att nya företag startas. En öppning för
konkurrens inom den offentliga sektorn skulle i
många fall gynna kvinnors företagande.
Ett mer dynamiskt företagande och fler riktiga
arbeten kräver insatser i huvudsak på andra områden
än det regionalpolitiska området, nämligen i första
hand i fråga om skatterna, arbetsmarknaden, Sveriges
engagemang i EU, energiförsörjningen och
kunskapsutvecklingen. På samtliga dessa områden
saknar regeringen ett alternativ som har
förutsättningar att fungera, såväl nationellt som på
det regionala planet.
Utskottet vill framhålla att näringspolitikens
uppgift är att skapa förutsättningar för ett väl
fungerande näringsliv. Erfarenheterna av dagens s.k.
lilla regionalpolitik visar att politiska insatser
endast i begränsad omfattning kan utjämna
levnadsvillkoren mellan olika regioner. I stället
för en traditionell lokaliserings- och
planeringspolitik behövs en politik som mobiliserar
och uppmuntrar människor att ta egna initiativ och
ta ansvar för både sig själva och sin bygd. Varje
region och varje bygd har sin styrka och sina
möjligheter som bäst kan tas till vara genom lokala
initiativ.
Utskottets uppfattning när det gäller
regionalpolitikens näringslivsfrågor överensstämmer
med de uppfattningar som förs fram i motionerna
1998/99:N310 (m), 1998/99:N274 (kd) och 1998/99:N237
(fp). En framsynt regionalpolitik måste ta sin
utgångspunkt i en genuin förståelse av företagandets
villkor.
I motion 1998/99:N310 (m) har frågan om
konkurrenssnedvridande stöd aktualiserats. Enligt
utskottets sätt att se är det viktigt att i
framtiden förhindra att företagsstöd kan sätta
konkurrensen ur spel på ett sådant sätt att företag
utan stöd slås ut. Utskottet utgår från att denna
fråga analyseras av utredningen med syfte att strama
upp politiken på detta område.
Regeringens regionalpolitik klarar inte ens att
kompensera för de direkta försämringar för
glesbygden och företag i glesbygd som regeringen
tagit initiativ till de senaste åren.
Med anledning av de ovan nämnda motionerna bör
regeringen ges till känna vad utskottet anfört om
den allmänna inriktningen av regionalpolitiken.
Övriga behandlade motioner avstyrks i aktuella delar
i den mån kraven inte tillgodoses genom utskottets
ställningstagande.
Återförande av del av vattenkraftsvinster
Motionerna
I motionerna 1998/99:N232 (v), 1998/99:N283 (v),
1998/99:N335 (v), 1998/99:N327 (c) och 1998/99:N337
(c) begärs att regeringen lägger förslag om
återförande av vattenkraftsvinster till de
producerande länen. Motsvarande 1 öre per kWh från
vattenkraft, producerad i de norra skogslänen,
skulle ge drygt 500 miljoner kronor per år,
konstateras det. Resurserna skulle användas till
samhällsinvesteringar, t.ex. infrastruktur,
utbildning och marknadsföring av besöksnäringen.
I motion 1998/99:N265 (mp) föreslås att den svenska
regionalpolitiken ändras så att vinsterna från olika
verksamheter i större utsträckning får stanna kvar i
de regioner där de genereras. När det gäller
vinsterna från vattenkraften skisseras två lösningar
med denna inriktning. Enligt vad som sägs i motionen
bör en parlamentarisk utredning tillsättas; denna
bör få direktiv att utreda en sådan förändring av
regionalpolitiken.
Utskottets ställningstagande
Utskottet vill erinra om att riksdagen tidigare vid
ett flertal tillfällen har avslagit motionsyrkanden
av innebörden att delar av vattenkraftsvinsterna bör
återföras till de regioner där de produceras.
Utskottet anser i grunden att det bör beaktas att
områden med vattenkraftstillgångar inte är detsamma
som områden med regionalpolitiska problem. Därför
bör den vanliga beslutsprocessen ligga till grund
för beslut om hur en regional utjämning av
livsvillkoren skall främjas med hjälp av statens
samlade resurser för regional utveckling.
De här berörda motionsyrkandena avstyrks således av
utskottet.
Statlig verksamhet
Motionerna
Centerpartiet pekar i motion 1998/99:N337 på en
ensidig koncentration av statliga verksamheter och
föreslår att det läggs fast en plan för
utlokalisering av statliga verk, myndigheter och
bolag. Även om den huvudsakliga verksamheten finns i
storstadsområdena bör det utredas vilka verksamheter
som kan utlokaliseras. I verk samt i bolag där
staten har ett ägarinflytande måste
regionalpolitiska hänsyn prioriteras enligt
motionärerna. Huvudregeln bör vara att nya
verksamheter utlokaliseras.
I kommittémotion 1998/99:N274 (kd) framhålls att
regionalpolitiska effekter bör vägas in i de beslut
som fattas av statliga verk och myndigheter m.m.
Samordning och helhetssyn över sektorsgränserna bör
tas med i de statliga instruktionerna till olika
verksamheter. För att underlätta beslutsfattandet
bör regionalpolitiska konsekvensanalyser upprättas
innan beslut fattas som påtagligt kan förändra
förutsättningarna i områden som är beroende av en
aktiv regionalpolitik.
Landets länsgränser är inte längre en aktuell
indelning för statens myndigheter och verk, hävdas
det i motion 1998/99:N250 (s). De flesta
myndigheterna har regionaliserats under senare år,
men deras områdesindelningar skiljer sig, anför
motionären. Detta har lett till att samarbetet
mellan myndigheter försvåras. I motionen föreslås
att regeringen ser över hur regionaliseringen kan
samordnas.
Enligt motion 1998/99:N275 (c) beaktas inte de
direktiv för kommittéväsendet vilka innebär att de
regionalpolitiska konsekvenserna av
kommittéförslagen skall redovisas. Vidare kan det
vara så att de regionalpolitiska konsekvenserna
bedömts som acceptabla när man ser på varje
förvaltningsområde för sig, men att de är helt
orimliga vid en samlad bedömning av alla områden.
Motionärerna föreslår en översyn av konsekvenserna
av omvandlingen av den statliga förvaltningen under
1990-talet. Vidare förordas i motionen att den
statliga förvaltningen bättre utnyttjar
möjligheterna till funktionell decentralisering och
utlokalisering. Informationstekniken möjliggör att
vissa funktioner kan förläggas till regioner som har
stor brist på arbetstillfällen.
I motion 1998/99:N323 (c) betonas vikten av att
statliga myndigheter, verk och företag tar
regionalpolitiska hänsyn i sin verksamhet. Det bör
göras med helhetsperspektiv. En möjlighet att
förenkla är att statlig verksamhet faktiskt
organiseras efter den länsindelning som finns.
Modern informationsteknik underlättar
effektivisering.
I motion 1998/99:N327 (c) anförs att de centrala
statliga verken har tillåtits att bygga upp sina
regionindelningar, bl.a. i Dalarna, utan någon som
helst samverkan och nationell helhetssyn. Regeringen
bör ges till känna att inga nya regionindelningar
kan accepteras i avvaktan på den parlamentariska
regionkommitténs (PARK) betänkande. Dalarnas län bör
nu komma i fråga för utlokalisering av statlig
verksamhet, t.ex. Vasaskog AB till Falun eller
Hedemora.
Enligt motion 1998/99:N221 (fp) kringgås den
tidigare inriktningen att myndigheter m.fl. skall
lokaliseras utanför Stockholmsområdet om det inte
finns någon avgörande invändning. De samhälleliga
konsekvenserna av koncentrationen av verk till
Stockholmsområdet bör utredas.
I motion 1998/99:N237 (fp) anförs att de statliga
verken och myndigheterna skall medverka till att de
regionalpolitiska målen förverkligas. Sektorsvisa
och kortsiktiga rationaliseringar bör enligt
motionärerna inte få medföra onödiga nedläggningar
av statliga funktioner och service. Den nya
informationstekniken medger kvalificerad verksamhet
över hela landet.
Vissa kompletterande uppgifter
Under denna rubrik redovisas olika statliga beslut
m.m., vilka påverkar frågor om helhetsperspektiv
respektive utlokalisering inom den statliga sektorn.
Den 1 januari 1999 trädde en ny kommittéförordning
(1998:1474) i kraft. Enligt förordningen (14 §),
skall ekonomiska konsekvenser av en kommittés
förslag - för staten, kommuner, landsting, företag
eller andra enskilda - redovisas i betänkandet. Om
förslagen innebär samhällsekonomiska kon-sekvenser i
övrigt, skall även dessa redovisas. I den mån den
kommunala självstyrelsen påverkas, skall
konsekvenserna i det avseendet anges i betänkandet
(15 §). Detsamma gäller om sysselsättning och
offentlig service i olika delar av landet påverkas.
Vidare skall det anges i ett betänkande om ett
förslag har betydelse för små företags
arbetsförutsättningar eller konkurrensförmåga eller
för jämställdheten mellan kvinnor och män m.m.
Samtidigt upphävdes kommittéförordningen (1976:119)
samt direktiven till samtliga kommittéer och
särskilda utredare att redovisa regionalpolitiska
konsekvenser (dir. 1992:50) och
jämställdhetspolitiska konsekvenser (dir. 1994:124),
m.m.
I enlighet med vad som aviserats i den
regionalpolitiska propositionen från våren 1998 har
regeringen ytterligare betonat sektorssamordningen i
en ny förordning (1998:1634) om regionalt
utvecklingssamarbete, vilken trädde i kraft den 15
januari 1999. Enligt förordningen har de statliga
myndigheterna (liksom tidigare) att i god tid
samråda med länsstyrelsen om de avser att minska
eller dra in service i glesbygds- eller
landsbygdsområden. Enligt en ny regel skall
myndigheterna vid överväganden om
verksamhetsminskningar, särskilt i de nationella
stödområdena eller i EG:s strukturfondsområden,
undersöka andra myndigheters verksamheter på orten
och i regionen för att utröna om det genom
samordning skulle kunna finnas alternativa lösningar
som gör det möjligt att behålla hela eller delar av
verksamheten. För att minska verksamheten på dessa
orter bör det finnas särskilda skäl, sägs det i
förordningen. Liksom i motsvarande tidigare
förordning bör länsstyrelsen - när en myndighet har
anmält att den avser att minska eller dra in service
i glesbygds- eller landsbygdsområden - tillsammans
med myndigheten och andra intressenter undersöka
möjligheterna att genom samordning av olika
verksamheter upprätthålla servicen inom området.
I enlighet med vad regeringen tidigare aviserat
skall uppföljningen av det regionala utfallet av
organisatoriska och sysselsättningsmässiga
förändringar i den statliga sektorn förstärkas. I
anslutning till Reko-Stat-utredningens arbete (SOU
1997:13) genomfördes en kartläggning av
organisatoriska och sysselsättningsmässiga
förändringar i statlig sektor. Kartläggningen avsåg
åren 1990, 1995 och 1996. Enligt den
regionalpolitiska propositionen skulle
kartläggningen kontinuerligt uppdateras. De
myndigheter som var organiserade regionalt och/eller
lokalt borde fortlöpande rapportera planerade och
genomförda organisatoriska förändringar. Genom
uppgiftsinsamlingen skulle det bli lättare för den
enskilda myndigheten att sätta in den egna
verksamheten i ett regionalt perspektiv när nya
organisationsstrukturer skall utformas. På
motsvarande sätt skulle länsstyrelserna få en bättre
överblick över statliga verksamheter i eget och
angränsande län. Detta kunde i sin tur underlätta
länsstyrelsens uppgift att svara för den regionala
samordningen av statlig verksamhet. Också för beslut
som fattas på central nivå och som rör
organisatoriska förändringar av statlig verksamhet
skulle en förbättrad överblick underlätta
beslutsfattandet.
I den ovan nämnda förordningen om regionalt
utvecklingsarbete ingår en bestämmelse om ett
centralt register över de statliga myndigheternas
organisatoriska och sysselsättningsmässiga
förändringar. Enligt 30 § är statliga myndigheter
skyldiga att löpande rapportera förändringar i fråga
om sysselsättning och organisation till den
myndighet som regeringen bestämmer. Denna myndighet
är emellertid ännu inte utsedd. Regeringskansliet
avser att utse myndigheten under våren 1999.
Näringsminister Björn Rosengren har kring
årsskiftet 1998/1999 svarat på två frågor som har
anknytning till frågan om helhetssyn i
regionalpolitiken.
En fråga (1998/99:151) av Hans Stenberg (s) rörde
en befarad flytt av Luftfartsverkets
flygledarverksamhet från Midlanda i Timrå kommun
till Arlanda och Sturup. Näringsministern svarade
bl.a. att det var Luftfartsverkets ansvar att fatta
beslut om sin organisation och att han utgick från
att styrelsen i samband med sitt beslut kommer att
redovisa den regionalpolitiska bedömning som gjorts.
En uppföljning av frågan visar att Luftfartsverkets
styrelse den 10 december 1998 beslutade att
Områdeskontrollcentralen i Sundsvall skall avvecklas
när det nya flygtrafikledningssystemet har
driftsatts vid motsvarande centraler i Stockholm och
Malmö. I styrelsebeslutet nämns att den regional-
ekonomiska analysen hade visat att den
kvantifierbara effekten av en avveckling av
Sundsvallscentralen är i det närmaste försumbar.
En fråga (1998/99:202) av Barbro Hietala Nordlund
(s) rörde negativa regionalpolitiska konsekvenser
som följer av statliga bolags förändrings- och
lönsamhetskrav. Bakgrunden var att AB Svenska Spel
kommer att upphandla lotteripapper från ett
utländskt företag, vilket får till följd att Tumba
Bruk avskedar anställda i Grycksbo i Falu kommun.
Som svar på denna fråga anförde näringsministern
bl.a. att statliga företag i likhet med andra
företag skall göra en affärsmässig bedömning vid
upphandling. Detta fann näringsministern inte
anledning att ändra på. Konsekvenserna för Grycksbo
måste enligt näringsministern i första hand hanteras
lokalt och regionalt. Vidare hänvisade han till att
det i länet finns resurser inom bl.a.
arbetsmarknads- och regionalpolitiken som inom ramen
för t.ex. arbetet med tillväxtavtal kunde användas
för att stärka utvecklingen i Grycksbo.
Beträffande om- och utlokalisering av statliga
myndigheter lade riksdagen år 1990 fast vissa
riktlinjer för lokalisering av statlig verksamhet
(bet. 1989/90:AU13). Där uttalades bl.a. att
omlokalisering men framför allt decentralisering är
viktiga inslag i strävandena att åstadkomma en
balanserad regional utveckling. Överväganden om
omlokalisering av central statlig verksamhet borde i
första hand ske till de s.k. stödjepunkterna, dvs.
länscentrum eller vissa andra orter i eller i
anslutning till stödområdet. En utgångspunkt enligt
arbetsmarknadsutskottet var att myndigheterna även
efter en omlokalisering eller decentralisering
skulle kunna fullgöra sina arbetsuppgifter
effektivt. Det gällde att förutom de
regionalpolitiska aspekterna beakta
förutsättningarna att behålla eller rekrytera
kvalificerad personal, behovet av kontakter med
andra myndigheter, medflyttandes möjligheter till
arbete m.m. Riksdagen har vidare uttalat att frågor
om lokalisering av statlig verksamhet som är av
större vikt eller på annat sätt av principiellt
intresse bör underställas riksdagen (bet.
1996/97:AU2).
Utskottets ställningstagande
Såsom anfördes i den regionalpolitiska propositionen
från våren 1998, har de stora förändringarna av
myndighetsstyrningen som ägt rum under 1990-talet
inneburit att olika statliga sektorer uppnått
effektivitetsvinster samtidigt som länsstyrelsernas
möjligheter att svara för en effektiv regional
samordning i viss mån gått förlorade. Mot bakgrund
av denna utveckling avsåg regeringen att förtydliga
kravet på att myndigheter skall ta regional hänsyn
när verksamheten utformas. Detta skulle ske utan att
verkscheferna fråntogs sitt ansvar för myndighetens
effektivitet.
Den parlamentariska regionkommittén, vars första
delbetänkande (SOU 1998:166) har refererats i
inledningen till detta betänkande, anser att brister
i helhetssynen vid t.ex. utformningen av nya
organisationsstrukturer inom statlig verksamhet har
inverkat negativt på den geografiska fördelningen av
sysselsättningen. Enligt delbetänkandet bör
länsstyrelsernas ansvar för samordningen av den
regionala statliga verksamheten utvecklas.
Utskottet har ingen annan uppfattning än
motionärerna när det gäller behovet av ett
helhetsperspektiv på den statliga verksamheten.
Bland annat bör självfallet regionalpolitiska
konsekvenser redovisas innan förslag läggs fram till
beslut. Utskottet sätter därvid tilltro till den
tidigare presenterade nya kommittéförordningen,
vilken ställer krav på kommittéernas betänkanden,
bl.a. när det gäller förslagens konsekvenser för
offentlig service i olika delar av landet.
I föregående avsnitt finns även redovisat hur
statens möjligheter att svara för
sektorssamordningen förstärkts i och med den nya
förordningen om regionalt utvecklingsarbete.
Utskottet konstaterar således att de nya reglerna
ger möjlighet till överblick och information genom
upprättande av ett nytt cen- tralt register över de
statliga myndigheternas organisatoriska och
sysselsättningsmässiga förändringar. Vidare betonas
samordningsaspekten därigenom att en myndighet som
överväger en verksamhetsminskning skall undersöka
andra myndigheters verksamhet på orten för att
utröna om det genom samordning skulle finnas
möjligheter att behålla hela eller delar av
verksamheten. Utskottet utgår från att de nya
reglernas effektivitet utvärderas när viss
erfarenhet har erhållits och att riksdagen
informeras om utvärderingsresultatet i lämpligt
sammanhang.
När det gäller om- och utlokalisering av statliga
myndigheter konstaterar utskottet att det finns
gällande statliga riktlinjer för detta. Uppgiften
att tillämpa reglerna tillkommer dock inte riksdagen
om det inte är fråga om lokalisering av statlig
verksamhet som är av större vikt eller på annat sätt
av principiell natur.
De av motionärerna nämnda möjligheterna att få till
stånd funktionell decentralisering med hjälp av
informationsteknik visar på intressanta
utvecklingslinjer. Utskottet vill i sammanhanget
nämna att regeringen har lämnat ett uppdrag att
utreda behov av informations- och
kommunikationsteknik (dir. 1998:6). Bland annat
skall utredaren kartlägga den befintliga
informations- och kommunikationstekniska
infrastrukturen ur ett regionalpolitiskt och socialt
perspektiv.
Sammantaget anser utskottet att utvecklingen är på
rätt väg. Med hänvisning till vad som anförts
avstyrker utskottet samtliga här behandlade motioner
i aktuella delar.
Allmänna glesbygds- och landsbygdsfrågor
Motionerna
Vänsterpartiet anser i motion 1998/99:N335 att det
lokala inflytandet bör öka, bl.a. genom att bygden
själv får beskriva problemen och föreslå lösningar.
Kommunerna bör uppmuntras till att i bred samverkan
med bygderepresentanter och lokalt näringsliv
upprätta och genomföra kommunala landsbygdsprogram.
Vänsterpartiet betonar vikten av nerifrån och upp-
perspektivet.
I kommittémotion 1998/99:N274 (kd) uttalas att
skapandet av en livskraftig landsbygd bör vara ett
centralt mål i regionalpolitiken. Vidare är det
önskvärt att kommunerna - i samarbete med
länsstyrelserna och Glesbygdsverket - får ett ökat
ansvar och inflytande över det regionalpolitiska
stödet. Byalagen och byutvecklingsgrupperna bör
lyftas fram. Motionärerna betonar lanthandelns
betydelse och vikten av stöd till kommersiell
service. Samverkansmöjligheter när det gäller
verksamheter som apotek, post, försäkringskassa och
kommunal service, och samutnyttjande av lokaler och
personal är viktiga inslag.
I motion 1998/99:N266 (s) anförs att människors
engagemang för bygdens överlevnad är en resurs som
måste tas på största allvar. För detta engagemang
behövs det lokala "mötesplatser" mellan
kommunpolitiker och bygdegrupper. Den kommande
regionalpolitiska utredningen bör se på betydelsen
av lokalt engagemang och de lokala
utvecklingsgruppernas betydelse för företagsamhet,
kultur och service.
Enligt motionärerna till motion 1998/99:N267 (s)
bör regeringen ta ett helhetsgrepp på bygdepolitiken
för att stimulera tillväxten och stärka demokratin.
De föreslår att kommunerna ges i uppdrag att
upprätta en bygdeplan, vilken skall bygga på
underifrånperspektiv och lokal demokrati.
Glesbygdsverket och länsstyrelsen kan vara
överordnad myndighet.
Lanthandeln behövs för bygdens överlevnad, hävdas
det i motion 1998/99:N281 (s). Samhällets stöd i
form av driftsbidrag måste ses som en kortsiktig
lösning. Satsningar på kompetensutveckling i
landsbygdsbutikerna är mycket viktiga, sägs det i
motionen. Mentorskap för lanthandlare är under
uppbyggnad. Enligt motionärerna behövs det en
översyn av alla resurser och aktörer på området.
I motion 1998/99:N331 (c) föreslås att lokala
servicecentrum i småorter och glesbygdsområden
inrättas. I dessa skulle olika typer av samhällelig
service samordnas, t.ex. apotek, post, utlämning av
systemvaror, lokalt bankkontor etc. En
försöksverksamhet bör inledas i Glesbygdsverkets
regi, föreslås det i motionen. Planeringen och
utvecklingen bör ske i samråd med den lokala
utvecklingsgruppen.
Vissa kompletterande uppgifter
En samlad information om glesbygdshandeln finns
bl.a. i betänkandet Små företag och konkurrenslagen
(Ds 1998:72). Följande redovisning baseras på nämnda
betänkande.
Våren 1992 fanns det ca 1 300 dagligvarubutiker i
glesbygden, varav ungefär 1 140 var privata
(inklusive 130 servicebutiker i anslutning till
bensinstationer) och 100-200 kooperativa. Butikerna
omsatte i genomsnitt drygt tre miljoner kronor
inklusive moms. Den totala omsättningen i butikerna
uppgick till ca fyra miljarder kronor. Kedjornas
andelar av dagligvaruförsäljningen i glesbygden
uppgick år 1996 till 66 % för ICA och 7 % för
Konsum. Såväl ICA:s som Konsums strategi innefattade
en utveckling av glesbygds- och landsbygdshandeln,
investeringar för att göra landsbygdsbutiken till
ett servicecentrum, en ökad samverkan med andra
servicegivare, inte minst kommunerna, och en positiv
inställning till olika experiment för att förbättra
och utveckla handeln, t.ex. med hjälp av nya IT-
lösningar. Butikernas beställningar av varor skall
kunna göras med hjälp av Internet, angavs det från
KF. ICA förutsåg att ännu fler småbutiker kommer att
läggas ned under de närmaste åren, medan KF räknade
med att nedläggningen av butiker i glesbefolkade
områden kommer att avstanna. Det fanns enligt
betänkandet uppgifter som tydde på att det främst
var butiker på "halvdistans" från tätorterna som
läggs ned, inte butiker på större avstånd.
År 1997 påbörjade Konsumentverket ett pilotprojekt
avseende leveranssamordning av dagligvaror i
samverkan med bl.a. Länsstyrelsen i Västerbottens
län, kommuner och branschförbund.
Försöksverksamheten har varit lyckosam enligt den
regionalpolitiska propositionen våren 1998.
Regeringen har därefter uppdragit åt Konsumentverket
att initiera och driva ytterligare projekt med
samordnad varudistribution under åren 1998 och 1999.
Enligt det tidigare nämnda betänkandet fungerar
många handlare som ombud för Apoteksbolaget, Posten,
Systembolaget, ATG och AB Svenska Spel samtidigt som
de svarar för annan kommersiell service som
banktjänster och bensinförsäljning. Den ersättning
ombuden får av servicegivarna kan ge bättre
lönsamhet, men bara marginellt.
Utskottets ställningstagande
Gles- och landsbygdspolitiken, som är en viktig del
av regionalpolitiken, tar sikte på åtgärder inom
alla politikområden som syftar till att påverka den
regionala utvecklingen i glesbygds- respektive
landsbygdsområden. Bland målen för dessa åtgärder
märks särskilt intresset av att utveckla
förutsättningar för människor att bo kvar i dessa
områden.
Utskottet anser - i likhet med vad
arbetsmarknadsutskottet anförde i betänkande
1997/98:AU11 - att åtgärderna bör inriktas på att
bidra till tillväxt och sysselsättning och på att
upprätthålla viss kommersiell och offentlig service.
Det lokala initiativet, dvs. förankringen i regionen
eller bygden, spelar en viktig roll för att de
politiska besluten skall få ett faktiskt genomslag.
Således är åtgärder för byautveckling och uppmuntran
till byalag av stor betydelse för gles- och
landsbygden.
När det gäller hushållens tillgång till service är
det enligt utskottets mening viktigt att ha tillgång
till information, som kan ge signaler om
utvecklingen i olika avseenden går åt rätt eller fel
håll. I detta sammanhang kan noteras att regeringen
i april 1998 uppdrog åt Konsumentverket att i samråd
med Glesbygdsverket utveckla och upprätthålla en
databas med uppgifter om hushållens tillgång till
service samt årligen till regeringen redovisa hur
servicen utvecklas. En sådan databas bedöms dels
kunna möjliggöra uppföljning av hushållens tillgång
till service, dels kunna utgöra ett instrument för
att utveckla samordnade servicestrategier. Vidare
ges länsstyrelser, regionala självstyrelseorgan och
kommuner tillgång till bättre planeringsunderlag. De
serviceslag som i första hand skall kartläggas är
dagligvaru-, drivmedels- och postkontorsservice.
Dessutom skall en fullständig kartläggning av bank-,
systembolags- och apoteksservice samt en begränsad
kartläggning av spelombud och lantbrevbärarlinjer
göras. Databasen skall vara i drift senast den 1
januari 2000 och en slutrapport förväntas i februari
2000.
Utskottet har noterat att gles- och
landsbygdspolitiken särskilt skall utredas av
utredningen om den framtida regionalpolitiken. I
inledningen till detta betänkande har direktiven
till den regionalpolitiska utredningen
sammanfattats. I detta sammanhang kan ytterligare
tilläggas att kommittén särskilt skall behandla
glesbygdens och landsbygdens framtida
utvecklingsmöjligheter och vilken roll olika
näringar kan väntas få för sysselsättningen och den
ekonomiska tillväxten i dessa områden. Bland annat
skall kommittén belysa de särskilda behoven hos
mycket små företag - s.k. mikroföretag och
kooperativa företag - särskilda transportproblem och
andra eventuella infrastrukturproblem, betydelsen av
nya arbetsformer samt möjligheterna att öka
kunskapsnivån. Utskottet, som i övrigt hänvisar till
sammanfattningen av utredningsdirektiven, välkomnar
att dessa angelägna utredningsinsatser nu kommer
till stånd.
Utredningens arbete bör inte föregripas. Utskottet
avstyrker därför samtliga här behandlade
motionsyrkanden.
Skärgårdsfrågor
Motionerna
Centerpartiet anför i motion 1998/99:N337 att
skärgårdsboende skall ha möjlighet till större
inflytande över sin egen bygd, t.ex. genom
kommundelsnämnder eller ökat inflytande i den
kommunala planeringsprocessen. Vidare bör
skärgårdsbefolkningen ha rätt att initiera särskilda
skärgårdsråd, där myndigheterna och skärgårdsborna
kan samråda.
I Kristdemokraternas kommittémotion 1998/99:N274
framhålls att det måste vara ett riksintresse att
Sveriges skärgårdar kan hållas levande. Regeringen
bör enligt motionärerna formulera en samlad
nationell skärgårdspolitik. Vidare är det nödvändigt
att samordna olika statliga myndigheters verksamhet
i skärgårdsområdena, t.ex. Försvaret,
Kustbevakningen, Polisen och Posten. När en
myndighet genomför sina besparingar tenderar
kostnaderna att öka hos andra. Själva begreppet
skärgård borde vidgas till att gälla såväl
fastlandsremsan i typiska skärgårdsområden som öar
både med och utan broförbindelse. Sverige borde
verka för ett sådant skärgårdsbegrepp även inom EU,
anförs det i motionen.
Också i motion 1998/99:N231 (kd) tas begreppet
skärgård upp. Vidare pekar motionärerna på att en
besparing hos en myndighet kan leda till en
samhällsekonomisk förlust på grund av att man inte
ser helheten.
I motion 1998/99:N230 (c) specificeras att
begreppet skärgård ej bara får avse öar utan fast
förbindelse. Begreppet skärgårdskust bör avse öar
och kust vars befolkning är beroende av varandra.
Förutsättningarna för de permanentboende måste
förbättras, bl.a. med IT.
Goda kommunikationer måste skapas och vidmakthållas
för att skärgårdsboendet skall fungera, sägs det i
motion 1998/99:N237 (fp). Goda förutsättningar att
driva privata turistanläggningar måste skapas.
Motionärerna begär ett tillkännagivande om
skärgårdens och fjällvärldens betydelse.
I motion 1998/99:N338 (fp) anförs att regeringen
bör ändra bedömningsgrunderna för vad som är
glesbygd, så att skärgården ges samma möjligheter
till utveckling som övrig glesbygd. Vidare hävdas
att det behövs en samhällsgaranti för grundläggande
service i skärgården.
Vissa kompletterande uppgifter
I detta avsnitt redovisas rapporter angående
handlingsprogram för skärgården respektive
uppföljning av handlingsprogram. Vidare redogörs för
tidigare års riksdagsbehandling av motioner om ett
vidgat skärgårdsbegrepp och för en pågående
utredning om IT-frågor med regionalpolitiskt
perspektiv.
I Nationellt strategiskt handlingsprogram för
skärgården från år 1997 föreslog Glesbygdsverket
olika åtgärder för områdena Mark och vatten,
Näringsliv och försörjning, Bostäder, Service och
kommunikationer samt Lokalt utvecklingsarbete och
samhällsplanering.
I den regionalpolitiska propositionen 1997/98:62
från våren 1998 redovisades att det nationella
strategiska handlingsprogrammet för skärgården var
en av underlagsrapporterna till propositionen.
Glesbygdsverket hade enligt regleringsbrevet för
budgetåret 1998 i uppdrag att följa upp det
nationella handlingsprogrammet.
En sådan uppföljning har Glesbygdsverket nyligen
redovisat i rapporten med titeln Nationella
handlingsprogrammet för skärgården. Vad har hänt?
Vad bör ytterligare göras? (Rapport 31 december
1998). Enligt rapporten är det positivt att
regeringen på olika sätt har lyft fram
skärgårdsfrågorna: i den regionalpolitiska
propositionen, i arbetet med EG:s strukturfonder
genom Mål 5b Skärgård, LEADER II Skärgården,
Interreg m.m. Samtidigt ansåg verket att det var en
svårighet att regeringen inte har tagit ställning
till de specifika åtgärder som föreslogs i det
nationella strategiska handlingsprogrammet. I
rapporten redovisas Glesbygdsverkets bedömning av
vilka ytterligare insatser som behöver göras. För
att få en kontinuitet i arbetet ansåg verket att det
är önskvärt med en kontaktperson för skärgårdsfrågor
vid Näringsdepartementet. Ett flertal av de önskade
insatserna i övrigt bestod av ytterligare uppdrag
till Glesbygdsverket och andra aktörer bl.a. rörande
en strandskyddsutredning, en analys av den finska
modellen avseende en skärgårdslag, projekt på
fiskeområdet och ett klarläggande av definitionen av
skärgård. Vidare begärdes att skärgårdens
problematik särskilt skulle beaktas i regeringens
arbete med fastighetsbeskattning och
fastighetstaxering. Projektförslagen kommer att
utvecklas ytterligare i dialog med
Regeringskansliet, anfördes det i rapporten.
Motionsyrkanden om ett vidgat skärgårdsbegrepp ur
stödområdessynpunkt har avslagits av riksdagen våren
1995, hösten 1996 och våren 1998.
Arbetsmarknadsutskottet (bet. 1997/98:AU11) menade
att skärgården ses som en speciell typ av
landsbygdsområde och att länsstyrelserna för att
främja en enhetlig praxis vid bedömningen av vilka
områden som utgör glesbygd eller landsbygd skall
samråda med Glesbygdsverket och de angränsande
länens länsstyrelser. Arbetsmarknadsutskottet
anförde att den länsvisa bedömningen och det
redovisade samrådsförfarandet var en rimlig ordning.
Under sommaren 1998 beslutade regeringen om ett
uppdrag att utreda behov av informations- och
kommunikationsteknik (dir. 1998:61). Redovisning av
uppdraget skall ske senast den 11 juni 1999. Det
övergripande syftet med utredningsarbetet är att ge
en samlad bild av den nuvarande tillgången till
avancerad infrastruktur och i detta sammanhang
påvisa de faktorer som har betydelse för
utvecklingen. Utredaren skall enligt direktiven
kartlägga den befintliga informations- och
kommunikationstekniska infrastrukturen ur ett
regionalpolitiskt och socialt perspektiv.
Kartläggningen skall bl.a. belysa nuvarande
utbredning av fysiska transmissionsnät i Sverige med
avseende på kapacitet, täckning etc. Särskild vikt
skall läggas vid kommunernas pågående
infrastrukturutbyggnad liksom vid de olika
satsningar som görs på länsnivå. Vidare skall
utredaren identifiera eventuella könsskillnader och
de hinder som fortfarande finns när det gäller
funktionshindrade, äldre och eventuellt kvinnor. I
uppdraget ligger att utredaren skall bedöma
nuvarande och kommande behov av tillgång till
infrastruktur och i detta sammanhang påvisa inom
vilka regioner och för vilka personkategorier sådana
skillnader finns.
Utskottets ställningstagande
Utskottet anser i likhet med motionärerna och
arbetsmarknadsutskottet (bet. 1997/98:AU11) att de
som bor och arbetar i skärgården måste ha goda
villkor och att kommunikationer, service, skolor och
en levande turism har stor betydelse för skärgårdens
befolkning. Detta gäller både åretruntboende och de
som bor och arbetar i skärgårdarna sommartid.
När det gäller frågor om offentlig och annan
service har utskottet under avsnitten Statlig
verksamhet respektive Allmänna glesbygds- och
landsbygdsfrågor redovisat olika insatser och beslut
på området. Vad utskottet sagt i dessa sammanhang om
behov av helhetsperspektiv m.m. gäller naturligtvis
också i fråga om skärgårdarna och fjällvärlden. Som
redovisats i inledningen till detta betänkande
kommer utredningen om den framtida regionalpolitiken
också att ta upp frågor om grundläggande samhällelig
och kommunal service. Därutöver kommer - som ovan
redovisats - IT-frågorna att utredas även ur ett
regionalpolitiskt perspektiv.
Beträffande en skärgårdsplanerande myndighet
anförde näringsutskottet hösten 1998 i sitt
betänkande 1998/99:NU2 att utskottet inte var berett
att ställa sig bakom att en ny statlig myndighet -
såsom ett särskilt skärgårdsråd - inrättades för
samordningsändamål. Utskottet har inte ändrat
uppfattning i denna fråga.
När det gäller den i flera motionsyrkanden upptagna
frågan om definition av skärgård kan det noteras att
skärgårdsbegreppet har olika omfattning i olika
sammanhang. När det rör sig om avgränsningen av
målområde 5b för EG:s strukturfondsprogram inräknas
flertalet öar med bofast befolkning utan
broförbindelse (ca 30 000 invånare). I det
nationella strategiska handlingsprogrammet för
skärgården (från år 1997), sammanställt av
Glesbygdsverket, tillämpas emellertid en vidare
definition. Där avser begreppet skärgård såväl öar i
havsbandet och i insjövattendragen, med eller utan
fast vägförbindelse, som områden på fastlandet vilka
i övrigt kan jämföras med skärgården. Vidare kan det
konstateras att länsstyrelserna sedan tidigare har
kunnat avgränsa skärgårdsområden till att gälla både
öar med och utan broförbindelse. Länsstyrelsernas
avgränsning har betydelse för beslut om projektmedel
och landsbygdsstöd.
Utskottet vill till detta lägga att Glesbygdsverket
har aktualiserat frågan om en utredning av
skärgårdsbegreppet genom sin rapport till
regeringen. Något särskilt uttalande om
skärgårdsförhållandena, definition av
skärgårdsbegreppet, IT-frågor m.m. med anledning av
de här behandlade motionerna anser utskottet inte
vara nödvändigt. Samtliga här aktuella
motionsyrkanden avstyrks.
Regional näringspolitik
Motionerna
I motion 1998/99:N335 framhåller Vänsterpartiet att
tillväxtavtalen utgör ett steg i rätt riktning
samtidigt som de visar på de brister i demokratin
som finns på regional nivå. Vikten av ett
underifrånperspektiv betonas alltmer, vilket medför
att länsstyrelserna knappast är rätt organisation
att handha tillväxtavtalen. Det finns behov av en
demokratisk förankring, där man tar till vara den
lokala initiativkraften.
Enligt Centerpartiets uppfattning i motion
1998/99:N337 skall framtagandet av strategiska
utvecklingsplaner ske med ett brett partnerskap där
kommuner, landsting, länsstyrelser,
sektorsmyndigheter, näringslivets och de anställdas
organisationer m.fl. medverkar. De medel som ställs
till förfogande måste kunna hanteras med stort
självbestämmande, menar motionärerna. Vid
resursfördelningen måste den regionala problembilden
tillmätas stor betydelse.
I motion 1998/99:N269 (kd) redovisas att ÖSTSAM är
ett samarbetsprojekt mellan landstinget och de 13
kommunerna i Östergötland för gemensam politisk
ledning av ett antal definierade regionala
uppgifter. Målet för projektet är en kraftfull
region som attraherar kompetens och kapital och
därigenom ökar välståndet för invånarna, framhåller
motionären och förordar projektet som en lämplig
modell för regional utveckling. Den regionala
samverkan leds av en politisk styrgrupp bestående av
företrädare för kommunerna, landstinget och de
politiska partierna. I motionen hävdas att en
fördjupad demokrati möjliggörs.
Vissa kompletterande uppgifter
I 1998 års proposition om regional tillväxt (prop.
1997/98:62) lade regeringen fram förslag om ett
program för utarbetande av regionala tillväxtavtal.
Programmet syftar till att åstadkomma bättre
samverkan mellan organ som arbetar med tillväxt- och
sysselsättningsfrämjande åtgärder på såväl lokal och
regional som central nivå. Enligt propositionen
skulle länsstyrelserna respektive
självstyrelseorganen erbjudas att initiera, driva
och samordna arbetet tillsammans med det regionala
partnerskapet, dvs. näringslivet, kommuner,
landsting, stiftelser, handelskammare,
fackföreningar m.m.
Utarbetandet av de regionala tillväxtavtalen
planerades i tre etapper. Etapperna 1 och 2 avsåg
analys av regionernas styrkor och svagheter
respektive framtagande av utkast till program och
skulle utföras under år 1998. Vidare kunde förslag,
som syftar till att öka flexibiliteten i befintliga
regelverk, lämnas till regeringen i samband med
etapp 2. Under den tredje etappen, år 1999,
planerades förhandlingar mellan statens företrädare
och övriga aktörer om programmets slutliga innehåll
och finansiering. Arbetet skulle mynna ut i
regionala tillväxtavtal, vilka måste godkännas av
regeringen. De första avtalen beräknades träda i
kraft år 2000.
På arbetsmarknadsutskottets förslag ställde sig
riksdagen bakom propositionen i denna del.
Processen att ta fram tillväxtavtalen har därefter
påbörjats. Samtliga län förklarade sig intresserade
av att arbeta med tillväxtavtal. NUTEK fick
tillsammans med ett antal andra myndigheter, bl.a.
länsarbetsnämnder, den 20 maj 1998 i uppdrag av
regeringen att medverka vid överläggningar om
utarbetande av regionala tillväxtavtal. Senast den
15 maj 1999 skall NUTEK och övriga myndigheter till
regeringen redovisa vilka möjligheter och hinder
respektive myndighet ser med de regionala
tillväxtavtalen samt på vilket sätt myndigheten
hittills har medverkat i processen.
NUTEK skall också i enlighet med regeringsuppdrag
den 17 september 1998 ge metodstöd till länen i
frågor som rör analyser, prioriteringar m.m. i syfte
att underlätta regionernas framtagande av de program
som skall ligga till grund för tillväxtavtalen.
Utskottets ställningstagande
Enligt information från Regeringskansliet har i
mitten av januari 1999 nio län redovisat
delrapporter med förslag till regeländringar i
samband med arbetet på tillväxtavtalen till
regeringen. Förslagen spänner över ett brett fält,
bl.a. berörs socialförsäkringar,
kompetensförsörjning, konkurrensfrågor, regler för
företagsstöd och riskfinansiering. De
regeländringsförslag som länen lämnat studeras inom
Regeringskansliet, varefter avsikten är att bearbeta
vissa av dem så att eventuella regeringsförslag kan
läggas fram i den ekonomiska vårpropositionen för
senare behandling i riksdagen. Arbetsmässigt
samordnas hanteringen av tillväxtavtalsförslagen och
övriga förenklingsförslag inom småföretagspolitiken.
Utskottet ställer sig positivt till den typ av
nytänkande som tillväxtavtalen representerar. De är
ett led i den tillväxtpolitik som nu behövs.
Avsikten är att det regionala tillväxtkapitalet - ca
15 miljarder kronor - skall kunna användas med en ny
inriktning. Enligt utskottets uppfattning innebär
tillväxt-avtalen, enligt den modell som nu prövas,
en bestämd förskjutning i riktning mot mer lokalt
inflytande. Det ovan redovisade uppföljningsarbetet
har en stor betydelse. Om något i processen med
framtagandet av tillväxtavtal inte skulle visa sig
fungera helt effektivt, har man enligt utskottets
sätt att se vunnit viktiga erfarenheter för
framtiden. Även andra försök på detta område kan ge
sådant underlag. Med hänvisning till vad som anförts
avstyrks här aktuella motionsyrkanden.
Åtgärder i län och regioner
Motionerna
I det följande redovisas de motionsyrkanden som rör
förslag till åtgärder i särskilt angivna län och
regioner. Några av förslagen är besläktade med
sådana som arbetsmarknadsutskottet vid tidigare
tillfällen har behandlat och riksdagen har avslagit.
De yrkanden som motionärerna för fram handlar om att
insatser bör inriktas på specificerade delar av
landet. I många av motionerna åberopas regional
obalans med negativ befolkningsutveckling och svår
arbetsmarknadssituation.
För överskådlighetens skull redovisas yrkandena i
form av en sammanställning läns- eller i
förekommande fall regionvis.
----------------------------------------------------
Län/region Motion Förslag till åtgärder
----------------------------------------------------
Norrbottens 1998/99:N278 Ett särskilt program för
(v) fler jobb i Norrbotten
län bör utarbetas. Samarbete
mellan länsstyrelse,
kommuner, landsting,
näringslivsorganisationer,
universitet och
folkrörelser bör utgöra
grund.
----------------------------------------------------
----------------------------------------------------
Västernorr- 1998/99:N219 Yrk. 1. I motionen
lands län (m) förordas att en särskild
kommitté får lägga fram
förslag om statlig
utlokalisering till
Härnösand för att
kompensera bortfall av
statliga
arbetstillfällen där.
----------------------------------------------------
----------------------------------------------------
Dalarnas 1998/99:N214 Det behövs många nya och
län (m) växande privata företag.
Statliga verksamheters
regionalisering har
varit negativ för
Dalarna.
----------------------------------------------------
1998/99:N319 Vid lokalisering av
(s) statliga verksamheter
bör Dalarna beaktas. De
regionalpolitiska
stödformerna, stöd-
områdena och
myndighetsstrukturen på
området bör ses över.
----------------------------------------------------
1998/99:N327 Yrk. 5. Ett
(c) "Avestapaket" är
motiverat med hänsyn
till att Dalarna
drabbats hårt av
personalnedskärningar
vid stora företag, bl.a.
Avesta Sheffield AB.
----------------------------------------------------
----------------------------------------------------
Västmanlands1998/99:N306 Yrk. 1. Västmanland bör
län (s) bli föremål för en
särskild studie med
hänsyn till de stora
strukturförändringarna
som skett. Olika former
av insatser, bl.a.
regionalpolitiska,
behövs i länet.
Yrk. 2. Näringslivets
behov av kunskap och
förnyelse måste mötas.
Kompetensutvecklingen
bör stimuleras, bl.a.
bör den högre
utbildningen förstärkas.
----------------------------------------------------
----------------------------------------------------
Värmlands 1998/99:N286 Kommunikationer, god
län (s) sjukvård, utbildning
m.m. är förutsättningar
för utveckling. Vidare
krävs en helhetssyn i de
regionalpolitiska
besluten. Det nya
skatteutjämningssystemet
får inte missgynna
Värmland.
----------------------------------------------------
----------------------------------------------------
Bergslagen 1998/99:N305 Regionalpolitiskt stöd
(s) har varit till nytta men
inte kunnat medföra
något trendbrott. För
att bryta den negativa
trenden behövs
kommunikationer, högre
utbildning, välutbildad
arbetskraft m.m.
----------------------------------------------------
1998/99:N316 Det behövs initiativ och
(s) satsningar från både den
privata och den
offentliga sektorn för
att utveckla
besöksnäringen i
regionen. Ett
utvecklingscentrum för
besöksnäringen förordas.
----------------------------------------------------
----------------------------------------------------
Skåne län 1998/99:N202 Det behövs en utredning
(m) av den ekonomiska
potentialen i den s.k.
brozonen, som är belägen
mitt emellan fyra
universitet och en
flygplats.
----------------------------------------------------
1998/99:N314 För Kävlinge kommun är
(s) nedläggningen av
Barsebäcksverket
allvarlig. Lokalisering
av
Småföretagsuniversitetet
och Livsmedelsinstitutet
i Kävlinge kan ge
arbetstillfällen och
utgöra nationella
resurser.
----------------------------------------------------
----------------------------------------------------
Kalmar län 1998/99:N218 Statsmakterna bör vid
(c) ny- eller omorganisation
lokalisera statlig
verksamhet till Kalmar
län.
----------------------------------------------------
1998/99:N247 I motionen förordas ett
(c) antal
sysselsättningsfrämjande
åtgärder för fler
arbetstillfällen i
Kalmar län, bl.a. vad
gäller
småföretagsklimat,
energiomställning,
skatteåtgärder, bättre
villkor för uppfinnare
m.m.
----------------------------------------------------
----------------------------------------------------
Sydöstra 1998/99:N275 Yrk. 5. EG-stödet skulle
Sverige (c) ha kunnat vara större i
omfattning om den
nationella
medfinansieringen varit
tillräcklig. I sydöstra
Sverige behövs
decentraliserad
högskoleutbildning,
distansutbildning m.m.
----------------------------------------------------
----------------------------------------------------
Jönköpings 1998/99:N280 Insatser behövs för nya
län (s) arbetstillfällen i
Jönköpings län, t.ex.
satsning på
kompetensutveckling i
arbetslivet och regional
samverkan.
----------------------------------------------------
----------------------------------------------------
Söderman- 1998/99:T213 Yrk. 2. Det finns starka
lands län (m) skäl att skapa ett
länsövergripande
samarbete i naturliga
näringsregioner, t.ex.
Mälardalen, för att
främja sysselsättning
och tillväxt i Sörmland.
Yrk. 3. För att öka
nyföretagandet i
Sörmland bör
länsstyrelsen skapa ett
starkare samarbete
mellan parter som
nyföretagarcentrum,
ALMI-företag,
handelskamrar m.fl.
----------------------------------------------------
----------------------------------------------------
Stockholms 1998/99:N338 Yrk. 2. En ordentlig
län (fp) satsning på företagandet
skulle bidra till att
förstärka Stockholm som
ett centrum i
Östersjöregionen.
----------------------------------------------------
Utskottets ställningstagande
Regionalpolitiken skall enligt de nu gällande målen
inriktas på att skapa förutsättningar för uthållig
ekonomisk tillväxt, rättvisa och valfrihet, så att
likvärdiga levnadsvillkor skapas för medborgarna i
hela riket. Utskottet konstaterar att enkom de
åtgärder som vidtas inom utgiftsområde 19 Regional
utjämning och utveckling inte kan lösa de
regionalpolitiska problemen. Insatser krävs inom
många olika politikområden, såsom exempelvis
arbetsmarknads-, närings-, utbildnings- och
kommunikationsområdena. Ett regionalpolitiskt
helhetsperspektiv eftersträvas av såväl regeringen
som motionärerna. Den tidigare redovisade
utredningen om den framtida regionalpolitiken (dir.
1999:2) kan förväntas ge nytt underlag på det
regionalpolitiska området.
Enligt utskottets mening kan de redovisade
motionsyrkandena inte utgöra underlag för riksdagens
initiativ inom något av de områden som utpekas i
motionerna. Utskottet hänvisar därför till sin
principiella uppfattning att de åtgärder och
insatser som begärs för olika delar av landet får
prövas inom ramen för de möjligheter som anförtrotts
de regionala organen samt i förekommande fall NUTEK
och Glesbygdsverket. Även EG:s strukturfondsstöd bör
tas in i denna bild.
Med det anförda avstyrker utskottet samtliga här
aktuella motionsyrkanden.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande allmän inriktning av
regionalpolitiken
att riksdagen med anledning av motionerna 1998/99:N237
yrkandena 3, 6, 7, 10 och 12, 1998/99:N238
yrkande 9, 1998/99:N274 yrkandena 1, 2 och 7-9,
1998/99:N310 och 1998/99:N337 yrkandena 1-3, 8,
18 och 26 och med avslag på motionerna
1998/99:N248, 1998/99:N282, 1998/99:N285,
1998/99:N327 yrkande 3, 1998/99:N335 yrkandena
1, 4, 12 och 13 och 1998/99:N338 yrkande 1 som
sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
res. 1 (s, mp)
res. 2 (v)
2. beträffande återförande av del av
vattenkraftsvinster
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:N232, 1998/99:N265,
1998/99:N283, 1998/99:N327 yrkande 7,
1998/99:N335 yrkande 15 och 1998/99:N337 yrkande
23,
res. 3 (v, c, mp)
3. beträffande statlig verksamhet
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:N221, 1998/99:N237
yrkande 13, 1998/99:N250, 1998/99:N274 yrkandena
3 och 4, 1998/99: N275 yrkandena 11 och 12,
1998/99:N323, 1998/99:N327 yrkandena 1 och 2 och
1998/99:N337 yrkandena 9 och 10,
res. 4 (m, kd, c, fp)
4. beträffande allmänna glesbygds- och
landsbygdsfrågor
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:N266, 1998/99:N267,
1998/99:N274 yrkandena 15 och 16, 1998/99:N281,
1998/99:N331 yrkandena 1 och 2 och 1998/99:N335
yrkande 10,
5. beträffande skärgårdsfrågor
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:N230 yrkandena 1 och
2, 1998/99:N231 yrkandena 1-3, 1998/99:N237
yrkande 11, 1998/99: N274 yrkandena 19-21,
1998/99:N337 yrkande 24 och 1998/99:N338 yrkande
3,
6. beträffande regional näringspolitik
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:N269, 1998/99:N335
yrkande 17 och 1998/99:N337 yrkande 20,
res. 5 (m, kd, fp) -
motiv.
7. beträffande åtgärder i län och
regioner
att riksdagen
a) avslår motion 1998/99:N278 (Norrbottens
län),
b) avslår motion 1998/99:N219 yrkande 1
(Västernorrlands län),
c) avslår motionerna 1998/99:N214,
1998/99:N319 och 1998/99: N327 yrkande 5
(Dalarnas län),
d) avslår motion 1998/99:N306 (Västmanlands
län),
e) avslår motion 1998/99:N286 (Värmlands län),
f) avslår motionerna 1998/99:N305 och
1998/99:N316 (Bergslagen),
g) avslår motionerna 1998/99:N202 och
1998/99:N314 (Skåne län),
h) avslår motionerna 1998/99:N218 och
1998/99:N247 (Kalmar län),
I beslutet har deltagit: Per Westerberg (m), Barbro
Andersson Öhrn (s), Reynoldh Furustrand (s), Lennart
Beijer (v), Karin Falkmer (m), Ola Karlsson (m),
Nils-Göran Holmqvist (s), Marie Granlund (s),
Gunilla Wahlén (v), Inger Strömbom (kd), Ola Sundell
(m), Ingegerd Saarinen (mp), Åke Sandström (c), Eva
Flyborg (fp), Anne Ludvigsson (s), Karl Gustav
Abramsson (s) och Harald Bergström (kd).
Reservationer
1. Allmän inriktning av regionalpolitiken
(mom. 1)
Barbro Andersson Öhrn (s), Reynoldh Furustrand (s),
Nils-Göran Holmqvist (s), Marie Granlund (s),
Ingegerd Saarinen (mp), Anne Ludvigsson (s) och Karl
Gustav Abramsson (s) anser
dels att den del av utskottets ställningstagande i
avsnittet om allmän inriktning av regionalpolitiken
som börjar med "Utskottet välkomnar" och slutar med
"utskottets ställningstagande " bort ha följande
lydelse:
Utskottet vill uttrycka sin stora
tillfredsställelse över att utredningen om den
framtida regionalpolitiken, vars direktiv refererats
i inledningen till betänkandet, nu har inletts.
Utskottet ser positivt på att direktiven är relativt
vida och inbegriper många av de frågor som kan få
nya lösningar i och med att väsentliga förändringar
skett i förutsättningarna för att bedriva
regionalpolitik i Sverige.
Såsom anges i direktiven består dessa förändringar
bl.a. av den accelererande utvecklingen av
produktions- och informationstekniken, den alltmer
internationaliserade ekonomin och Sveriges
anslutning till Europeiska unionen. Med detta breda
anslag i direktiven, som också inbegriper att
analysera regionalpolitikens effekter och lämna
förslag till övergripande mål och effektmål för den
framtida regionalpolitiken, är det givet att
utredningen har fått relativt lång tid på sig.
Givetvis måste åtgärder som förbättrar den regionala
balansen kunna vidtas under utredningens gång.
Vidare har utskottet noterat att de av utskottet
liksom av arbetsmarknadsutskottet tidigare gjorda
påpekandena inför det planerade utredningsarbetet
har tagits in i direktiven och kommer att ingå som
uppgifter för kommittén. Det gäller exempelvis
införlivandet av glesbygds- och landsbygdsfrågorna i
utredningsuppdraget, liksom önskemålen om att de
regionalpolitiska målen skall vara uppföljningsbara
för beslutsfattarna och om en genomlysning av
sambanden mellan tillväxt, konkurrenskraft och
regional balans. Vidare skall kommittén - i enlighet
med utskottets önskemål - i alla väsentliga frågor
beakta hur den framtida regionalpolitiken kan bidra
till ekologisk hållbar utveckling samt till
jämställdhet mellan kvinnor och män.
Många av de frågor som motionärerna pekar på ingår
i det uppdrag som har givits till kommittén. Det
sägs i direktiven att regionalpolitiken skall bidra
till att öka den ekonomiska tillväxten i landet
genom att bl.a. stödja ett i den internationella
konkurrensen lönsamt näringsliv. Driftstöden skall
övervägas från effektivitets- och konkurrenssynpunkt
med beaktande av EG:s statsstödsregler. Vidare skall
kommittén ge förslag i frågan om grundläggande
samhällelig och kommunal service i ett glesbygds-
och landsbygdsperspektiv. Också kvinnoperspektivet
ingår som en väsentlig del i direktiven.
I motion 1998/99:N310 (m) har frågan om
konkurrenssnedvridande stöd aktualiserats. Enligt
utskottets sätt att se är det viktigt att i
framtiden förhindra att företagsstöd kan sätta
konkurrensen ur spel på ett sådant sätt att företag
utan stöd slås ut. Utskottet utgår från att denna
fråga analyseras av utredningen med syfte att strama
upp politiken på detta område.
Vidare har de i motionerna berörda demokrati- och
integrationsfrågorna aktualiserats av den
parlamentariska regionkommittén (PARK).
Delbetänkandet Regional frihet och statligt ansvar -
en principiell diskussion (SOU 1998:166) har
refererats i inledningen till detta betänkande.
Enligt utskottets uppfattning bör frågor om
demokrati på olika nivåer tas upp i detta sammanhang
och inte enbart ur regionalpolitisk synpunkt.
När det gäller frågor som vikten av utbildning och
kultur inom ramen för regionalpolitiken har
utskottet ingen annan uppfattning än motionärerna.
Utskottet vill - i likhet med vad
arbetsmarknadsutskottet tidigare gjort - starkt
betona utbildningens och kulturens betydelse för
regional utveckling. Det är en allmän bedömning att
dagens och morgondagens arbetsmarknad kräver alltmer
kvalificerad och återkommande utbildning. Nya och
kvalificerade arbetsuppgifter tillkommer där
högskoleutbildning krävs samtidigt som
okvalificerade arbetsuppgifter försvinner. Det finns
vidare skäl att framhålla kulturens roll som bärare
av "kulturell" infrastruktur och som
lokaliseringsfaktor. Inte minst för kvinnor spelar
tillgängligheten till kultur stor roll. I det
föregående har redovisats vissa uppgifter
beträffande distansutbildning respektive nya lokala
och regionala utvecklingsprojekt inom kulturområdet.
Utskottet anser vidare att det är positivt att även
kultursatsningar kan ingå i de nya regionala
tillväxtavtalen. Mot bakgrund av det pågående
arbetet ser utskottet inget behov av ett
tillkännagivande till regeringen på detta område.
När det gäller utvecklingen i fråga om
resurscentrum för kvinnor sade utskottet i sitt
yttrande till arbetsmarknadsutskottet våren 1998
(yttrande 1997/98:NU6y) att med hänsyn till att det
fortfarande var en försöksverksamhet med Nationellt
resurscentrum under åren 1998 och 1999 förutsatte
näringsutskottet att verksamheten skulle utvärderas
därefter. Enligt utskottets sätt att se är det
naturligt att redovisa en sådan utvärdering i
samband med planer att förändra organisationen av
verksamheten. Som tidigare nämnts har regeringen
uppdragit åt NUTEK att redovisa insatser och
resultat av verksamheten i sin årsredovisning för år
1999.
De i ett motionsyrkande berörda
konkurrensförhållandena inom jordbruket har ett
antal olika aspekter. Utskottet konstaterar dock att
yrkanden av detta slag hanteras i miljö- och
jordbruksutskottet respektive i skatteutskottet och
har erfarit att sakfrågorna i det här aktuella
motionsyrkandet aktualiseras i dessa utskott.
Utan att gå in på samtliga de spörsmål som tas upp
i motionerna kan utskottet sammanfattningsvis
konstatera att många frågor kommer att få en
grundlig belysning i den kommande utredningen om den
framtida regionalpolitiken. Enligt utskottets mening
bör detta ytterligare beslutsunderlag få utgöra
grund för eventuella förändringar. Med hänvisning
till vad som nu anförts avstyrker utskottet samtliga
i avsnittet upptagna motionsyrkanden.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha
följande lydelse:
1. beträffande allmän inriktning av
regionalpolitiken
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:N237 yrkandena 3, 6,
7, 10 och 12, 1998/99:N238 yrkande 9,
1998/99:N248, 1998/99:N274 yrkandena 1, 2 och
7-9, 1998/99:N282, 1998/99:N285, 1998/99:N310,
1998/99:N327 yrkande 3, 1998/99:N335 yrkandena
1, 4, 12 och 13, 1998/99:N337 yrkandena 1-3, 8,
18 och 26 och 1998/99:N338 yrkande 1.
2. Allmän inriktning av regionalpolitiken
(mom. 1)
Lennart Beijer och Gunilla Wahlén (båda v) anser
dels att den del av utskottets ställningstagande i
avsnittet om allmän inriktning av regionalpolitiken
som börjar med "Utskottet välkomnar" och slutar med
"utskottets ställningstagande" bort ha följande
lydelse:
Utskottet vill uttrycka sin stora
tillfredsställelse över att utredningen om den
framtida regionalpolitiken, vars direktiv refererats
i inledningen till betänkandet, nu har inletts.
Utskottet ser positivt på att direktiven är relativt
vida och inbegriper många av de frågor som kan få
nya lösningar i och med att väsentliga förändringar
skett i förutsättningarna för att bedriva
regionalpolitik i Sverige.
Såsom anges i direktiven består dessa förändringar
bl.a. av den accelererande utvecklingen av
produktions- och informationstekniken, den alltmer
internationaliserade ekonomin och Sveriges
anslutning till Europeiska unionen. Med detta breda
anslag i direktiven, som också inbegriper att
analysera regionalpolitikens effekter och lämna
förslag till övergripande mål och effektmål för den
framtida regionalpolitiken, är det givet att
utredningen har fått relativt lång tid på sig.
Givetvis måste åtgärder som förbättrar den regionala
balansen kunna vidtas under utredningens gång.
Hela arsenalen av regionalpolitiska stöd kommer att
utvärderas. Därigenom kan en ny regionalpolitik
inriktas på att stärka den regionala
utvecklingskraften snarare än att utbetala
driftsbidrag. Alla regioner är i behov av tillväxt.
Även om staten kan bidra med ett antal verktyg måste
den viktigaste kraften dock komma från regionen
själv. Underifrånperspektivet bör vara vägledande.
Detta innebär att inflytande, delaktighet och makt
skall förskjutas i riktning mot den lokala nivån.
I motion 1998/99:N310 (m) har frågan om
konkurrenssnedvridande stöd aktualiserats. Enligt
utskottets sätt att se är det viktigt att i
framtiden förhindra att företagsstöd kan sätta
konkurrensen ur spel på ett sådant sätt att företag
utan stöd slås ut. Utskottet utgår från att denna
fråga analyseras av utredningen med syfte att strama
upp politiken på detta område.
På ett område vill utskottet betona att
utredningsdirektiven bör förtydligas. Det gäller
genusperspektivet i regionalpolitiken. Direktivens
målsättning att förslagen skall bidra till ökad
jämställdhet mellan kvinnor och män är alltför
allmänt hållen. Enligt utskottets mening bör det
klart framgå att målet är att regionala stöd skall
riktas till kvinnor i lika stor omfattning som till
män. I dessa frågor delar utskottet den uppfattning
som framförs i motion 1998/99:N335 (v).
När det gäller den allmänna inriktningen av
regionalpolitiken anser utskottet vidare att
verksamheten med nationella och regionala
resurscentrum bör utvecklas och garanteras en
långsiktig finansiering. Länsstyrelserna och de
regionala självstyrelseorganen bör svara för
basverksamheten i regionala resurscentrum och
kommunerna på motsvarande sätt vara huvudman för
lokala resurscentrum. Utskottet utgår från att en
permanent finansiering kommer att föreslås i
budgetpropositionen som avser år 2000.
Utskottet tillstyrker motion 1998/99:N335 (v) i
berörda delar. Övriga behandlade motioner avstyrks i
aktuella delar i den mån kraven inte tillgodoses
genom utskottets ställningstagande. Vad utskottet
anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha
följande lydelse:
1. beträffande allmän inriktning av
regionalpolitiken
att riksdagen med bifall till motion 1998/99:N335 yrkandena
12 och 13 och med avslag på motionerna
1998/99:N237 yrkandena 3, 6, 7, 10 och 12,
1998/99:N238 yrkande 9, 1998/99:N248,
1998/99:N274 yrkandena 1, 2 och 7-9,
1998/99:N282, 1998/99:N285, 1998/99:N310,
1998/99:N327 yrkande 3, 1998/99:N335 yrkandena 1
och 4, 1998/99:N337 yrkandena 1-3, 8, 18 och 26
och 1998/99:N338 yrkande 1 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.
3. Återförande av del av
vattenkraftsvinster (mom. 2)
Lennart Beijer (v), Gunilla Wahlén (v), Ingegerd
Saarinen (mp) och Åke Sandström (c) anser
dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om
återförande av del av vattenkraftsvinster bort ha
följande lydelse:
Med anledning av de motioner som tar upp frågan om
återförande av del av vinsterna från
vattenkraftsproduktionen till de producerande länen
vill utskottet instämma i att det är av stor vikt
att denna fråga noggrant studeras. Utskottet vill i
detta sammanhang inte binda sig för vilken metod som
kan vara mest lämplig eller hur stor del av
vattenkraftsvinsterna som bör återföras. Mot denna
bakgrund anser utskottet att den nyligen beslutade
utredningen om den framtida regionalpolitiken bör
ges tilläggsdirektiv att studera frågan och lägga
fram förslag till metoder för att återföra en del av
vinsterna. Detta bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha
följande lydelse:
2. beträffande återförande av del av
vattenkraftsvinster
att riksdagen med anledning av motionerna 1998/99:N232,
1998/99:N265, 1998/99:N283, 1998/99:N327 yrkande
7, 1998/99: N335 yrkande 15 och 1998/99:N337
yrkande 23 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört.
4. Statlig verksamhet (mom. 3)
Per Westerberg (m), Karin Falkmer (m), Ola Karlsson
(m), Inger Strömbom (kd), Ola Sundell (m), Åke
Sandström (c), Eva Flyborg (fp) och Harald Bergström
(kd) anser
dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om
statlig verksamhet bort ha följande lydelse:
Utskottet vill betona att statsmakterna måste ha en
helhetssyn på den regionala utvecklingen. Såväl inom
den lilla som inom den stora regionalpolitiken bör
en klar regionalpolitisk linje utformas. Detta bör
även gälla verksamheter där staten har ett
ägaransvar. Sektorsvisa kortsiktiga
rationaliseringar och besparingsiver bör inte få
medföra onödiga nedläggningar av statliga funktioner
och service. I denna fråga delar utskottet den
uppfattning som förs fram i motion 1998/99:N237
(fp).
Statlig verksamhet bör i stället präglas av
helhetssyn och tvärsektoriella avvägningar. Beslut
om omstruktureringar och liknande bör föregås av
breda och noggranna konsekvensanalyser. Innebörden
av detta är att de statliga verken och myndigheterna
har och måste ha ett regionalpolitiskt ansvar.
Vid sidan av de allmänna reglerna i den nya
förordningen (1998:1634) om regionalt
utvecklingsarbete bör - såsom föreslås i motion
1998/99:N274 (kd) - instruktionerna till olika
statliga sektorers verksamhet innehålla direktiv om
att det skall finnas en helhetssyn, där de regionala
faktorerna vägs in i beslutsfattandet.
Vid nedläggningar och neddragningar av statlig
verksamhet måste länsstyrelserna ges större
möjligheter att samordna och påverka.
När det gäller lokalisering och utlokalisering av
statliga myndigheter m.m. delar utskottet den
uppfattning som kommer till uttryck i motion
1998/99:N221 (fp), nämligen att de riktlinjer som
finns för utlokalisering av myndigheter m.m. inte
får bli tomma ord. Regeringen bör därför dels se
över tillämpningen av gällande riktlinjer, dels
utreda om dessa riktlinjer fyller kraven. Utskottet
anser i likhet med motionärerna bakom motion
1998/99:N337 (c) att det krävs en mer kraftfull
politik på detta område. Med hänvisning till att
direktiven för den nyligen beslutade
regionalpolitiska utredningen också tar upp statens
roll i den framtida regionalpolitiken samt att
kommitténs arbete bl.a. bör bygga på Reko-Stat-
utredningens arbete (SOU 1997:13) utgår utskottet
från att utlokaliseringsfrågorna penetreras noggrant
inom utredningens ram.
Vad utskottet anfört med anledning av motionerna
1998/99:N274 (kd), 1998/99:N275 (c), 1998/99:N323
(c), 1998/99:N337 (c), 1998/99:N221 (fp) och
1998/99:N237 (fp) i aktuella delas bör ges
regeringen till känna. Övriga motionsyrkanden
avstyrks i den mån de inte tillgodoses genom
utskottets ställningstagande.
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha
följande lydelse:
3. beträffande statlig verksamhet
att riksdagen med anledning av motionerna 1998/99:N221,
1998/99: N237 yrkande 13, 1998/99:N274 yrkandena
3 och 4, 1998/99:N275 yrkandena 11 och 12,
1998/99:N323 och 1998/99:N337 yrkandena 9 och 10
och med avslag på motionerna 1998/99:N250 och
1998/99:N327 yrkandena 1 och 2 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
5. Regional näringspolitik (mom. 6,
motiveringen)
Per Westerberg (m), Karin Falkmer (m), Ola Karlsson
(m), Inger Strömbom (kd), Ola Sundell (m), Eva
Flyborg (fp) och Harald Bergström (kd) anser att
utskottets ställningstagande i avsnittet om regional
näringspolitik bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets uppfattning är inte planer och
politisk styrning huvudspåret för främjande av den
tillväxt vårt land är i så trängande behov av. I
beskrivningen av tillväxtavtalets möjligheter är
regeringen överdrivet optimistisk.
De resurser varje län anses kunna förhandla om
förefaller att omfatta mycket mer än vad som i
realiteten är förhandlingsbart. Utskottet anser att
tillväxtavtalen är ett sätt att gruppera om de
statliga bidragen men är inte helt övertygat om att
denna omgruppering kommer att leda till andra
förändringar än en viss osäkerhet om vilka regler
som gäller för företagsamhet m.m.
Den regelförenkling som eftersträvas bör genomföras
vare sig det sker inom processen med tillväxtavtal
eller inom det rådande systemets ram.
Utskottet vill ändå inte utesluta möjligheten att
tillväxtavtalen kan få vissa positiva effekter i
fråga om samverkan och tillväxtinriktade
nysatsningar inom länen.
Med hänvisning till vad som anförts avstyrks här
aktuella motionsyrkanden.