I detta betänkande behandlas 48 motioner från
allmänna motionstiden om vissa näringspolitiska
frågor.
Upplysningar och synpunkter i ärendet har inför
utskottet lämnats av företrädare för
Näringsdepartementet och Småföretagsdelegationen. En
skrivelse om pyrotekniska varor har inkommit från
Hörselskadades Riksförbund.
Sammanfattning
I betänkandet behandlas - med skiftande
majoritetsförhållanden - ca 130 motionsyrkanden om
olika näringspolitiska frågor. Utskottet (s, v, mp)
redovisar i betänkandet sin syn på hur
näringspolitiken bör inriktas och utformas. I
reservationer (m, kd, fp; c) presenteras respektive
partiers uppfattning i frågan. Beträffande statliga
företag föreslår utskottet (m, kd, c, fp) att
riksdagen skall anmoda regeringen att lägga fram en
plan för försäljning av statliga företag. I
reservationer (s, v; mp) redovisas andra
ståndpunkter i frågan.
När det gäller yrkanden om regelförenkling föreslår
utskottet (s, v, mp) att riksdagen skall göra ett
uttalande till regeringen om att det behövs
ytterligare åtgärder för att intensifiera det arbete
som regeringen bedriver på området. För att
kontinuerligt följa utvecklingen i fråga om
regelförenklingar bör regeringen lämna en årlig
redogörelse till riksdagen om
regelförenklingsarbetet, varvid en första sådan
redovisning bör göras i budgetpropositionen för år
2000. Därvid bör ett mål för regelförenklingsarbetet
formuleras och en avstämning mot
Småföretagsdelegationens samtliga förslag göras.
Utskottet framhåller vidare vikten av att den
befintliga regelmassan - och inte bara nya regler -
uppmärksammas, så att onödiga regler kan slopas och
förenklingar och anpassningar göras i de regler som
bedöms som nödvändiga. I en reservation (m, kd, c,
fp) föreslås ett riksdagsuttalande med krav på ett
flertal omedelbara åtgärder på
regelförenklingsområdet.
Beträffande motionsyrkanden om
småföretagsutveckling, kvinnors företagande och
kooperativa frågor hänvisar utskottet (s, v, mp)
till olika åtgärder som statsmakterna vidtagit och
till det arbete som pågår på olika områden. I
reservationer (m, kd, fp; c) redovisas andra
bedömningar av behovet av åtgärder.
Utskottet (m, kd, c, fp) föreslår även
tillkännagivanden av riksdagen dels rörande
kapitalförsörjning för småföretag, dels rörande stöd
till uppfinnare och innovatörer. I det förstnämnda
avseendet begärs att en utredning skall tillsättas
för att studera hur bildandet av särskilda
riskkapitalbolag med uppgift att placera
pensionsmedel i småföretag och andra
riskkapitalbolag kan främjas. Vidare föreslås att
regeringen skall vidta insatser för att främja
kommersialiseringen av uppfinningar och
innovationer. I reservationer beträffande de två nu
aktuella frågorna (s, mp respektive s, v) hänvisas
till av statsmakterna vidtagna åtgärder, medan
ytterligare åtgärder förordas i andra reservationer
(v; c respektive mp).
Utskottet (s, v, mp) avstyrker härutöver
motionsyrkanden om turistnäringen med hänvisning
till av statsmakterna vidtagna åtgärder och till
pågående arbete. I en reservation (m, kd, c, fp)
redovisas en annan bedömning av behovet av åtgärder.
Slutligen avstyrks (enhälligt) några yrkanden om
särskilda branschfrågor, med hänvisning till bl.a.
pågående beredningsarbete.
Motionerna
De motioner som behandlas här är följande:
1998/99:K231 av Helena Bargholtz m.fl. (fp) såvitt
gäller yrkandena att riks-dagen
11. som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om utförsäljning av Telia,
15. som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om exportsatsningar från svenska
IT-företag.
1998/99:K282 av Sten Tolgfors (m) såvitt gäller
yrkandet (4) att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om en
privatisering av Telia.
1998/99:Fi708 av Siv Holma m.fl. (v) såvitt gäller
yrkandet (11) att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om att
statens bolag skall gå i spetsen för att uppfylla
målet 25 % kvinnor i styrelserna år 2000 och 50 % år
2010.
1998/99:Sk310 av Carl Bildt m.fl. (m) såvitt gäller
yrkandena att riksdagen
12. som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att en särskild grupp bör
inrättas i Statsrådsberedningen för att leda
avregleringsarbetet,
13. som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att alla regler skall föregås av
en konsekvensbeskrivning vad avser reglernas
ekonomiska effekter på företagen,
14. som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att en särskild grupp med
företagare och forskare bör inrättas för stöd i
avregleringsarbetet och att nya regelförslag skall
kunna prövas i särskilda småföretagspaneler,
15. hos regeringen begär förslag om införandet av
en s.k. solnedgångsparagraf innebärande att alla
regler genomgår en rullande översyn och att de som
inte tillämpats på fem år avskaffas,
16. som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att en årlig redogörelse för
avregleringsarbetet bör presenteras för riksdagen.
1998/99:Sf608 av Lennart Daléus m.fl. (c) såvitt
gäller yrkandet (12) att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
byråkratilotsar för företagare.
1998/99:Sf634 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) såvitt
gäller yrkandena att riksdagen
6. som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om bättre villkor för
småföretagande,
7. som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om uppdrag till ALMI och NUTEK att
rikta sig mot utsatta förorter och invandrare,
8. som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om inrättande av s.k. microlån.
1998/99:Kr274 av Birger Schlaug m.fl. (mp) såvitt
gäller yrkandena att riksdagen
41. som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att turism måste underställas
bevarande av natur- och kulturvärden,
42. som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att vid nästa omorganisation
flytta turismfrågor från näringsutskottet till
kulturutskottet.
1998/99:T220 av Per-Richard Molén m.fl. (m) såvitt
gäller yrkandena att riksdagen
10. som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om NSAB,
12. som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en privatisering av Telia.
1998/99:T222 av Kenth Skårvik och Elver Jonsson (fp)
såvitt gäller yrkandet (2) att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utförsäljning av Telia.
1998/99:T809 av Johnny Gylling och Amanda Grönlund
(kd) såvitt gäller yrkandet (7) att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utförsäljning av Telia.
1998/99:T818 av Carl Bildt m.fl. (m) såvitt gäller
yrkandet (6) att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om
företagande i IT-branschen.
1998/99:MJ306 av Göte Jonsson m.fl. (m) såvitt
gäller yrkandet (8) att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om
forskning och vidareförädling av skogsprodukter.
1998/99:N203 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om behovet av ett
skyndsamt genomförande av Småföretagsdelegationens
förslag beträffande förenklingar och ändringar av
berörda lagar och förordningar i syfte att stimulera
nyföretagande och företagsexpansion.
1998/99:N206 av Sten Andersson (m) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av respekt och
stimulans avseende företag och nyföretagande.
1998/99:N212 av Ulf Björklund (kd) vari yrkas att
riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om möjligheterna att utveckla den
småskaliga turismen,
2. som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av ett
sektorsövergripande arbetssätt,
3. som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en utredning som belyser
transporternas betydelse för landsbygdsturismen.
1998/99:N215 av Carl Bildt m.fl. (m) såvitt gäller
yrkandet (2) att riksdagen hos regeringen begär en
plan för försäljning av statlig verksamhet i
enlighet med vad som anförts i motionen.
1998/99:N216 av Cristina Husmark Pehrsson och Anne-
Katrine Dunker (m) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att uppmärksamma mikroföretagens
situation.
1998/99:N229 av Kenneth Johansson (c) såvitt gäller
yrkandena att riksdagen
2. som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om riskkapital,
3. som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om skattelättnader för nystartade
kooperativ.
1998/99:N238 av Lennart Daléus m.fl. (c) såvitt
gäller yrkandena att riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om företagandets förutsättningar,
7. som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en företagsgaranti,
8. som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om program för kvinnors
företagande,
11. som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om fortsatta medel till kvinnliga
affärsrådgivare,
19. som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om företagsstöd.
1998/99:N240 av Henrik S Järrel (m) vari yrkas att
riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att lagförslag och
myndighetsföreskrifter som påverkar företagens
villkor skall föregås av en närmare konsekvensanalys
rörande effekterna,
2. som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att den s.k.
Småföretagsdelegationens 71 förslag skall genomföras
under innevarande mandatperiod.
1998/99:N242 av Henrik S Järrel (m) vari yrkas att
riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av en fortlöpande
utmönstring av föråldrade eller av andra skäl
uttjänta regelverk,
2. som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av att initialt pröva
och utvärdera ett system med s.k.
solnedgångsparagrafer inom vissa begränsade
lagstiftningsområden.
1998/99:N245 av Karin Falkmer (m) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om utveckling av regionala
BIC-organisationer i Sverige.
1998/99:N251 av Urban Ahlin och Monica Green (s)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om
stödjandet av industriella utvecklingscentrum.
1998/99:N253 av Per Westerberg m.fl. (m) vari yrkas
att riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om rese- och turistindustrins
villkor,
2. som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om risken för illojal kommunal
konkurrens inom turistområdet,
3. som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om utformningen av regler för
kontroll och tillsyn inom turismområdet.
1998/99:N257 av Kenth Skårvik m.fl. (fp, m, kd, c)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om
utredning av soloföretagarens situation.
1998/99:N259 av Holger Gustafsson m.fl. (kd, m, c,
fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om
regelproduktion och konsekvensanalyser som berör de
mindre företagen.
1998/99:N273 av Eva Arvidsson m.fl. (s) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om en utredning av
möjligheterna till nya finansieringslösningar för
kooperativa och liknande företagsformer.
1998/99:N274 av Göran Hägglund m.fl. (kd) såvitt
gäller yrkandena att riksdagen
10. som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att förenkla regelverket för
företagande,
25. som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om nödvändigheten av ett nationellt
förhållningssätt för utvecklandet av bygdeturismen,
26. som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om möjligheterna att utveckla den
småskaliga turismen.
1998/99:N277 av Gudrun Schyman m.fl. (v) såvitt
gäller yrkandena att riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts i avsnittet Inledning,
2. som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om näringspolitikens riktlinjer i
avsnitten: 3 Alla måste delta, 4 Hoppas inte på
storföretagen, 5 En annan attityd och 6 Satsa på
småföretagen och entreprenörerna,
3. som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om förslag för en uthålligt hållbar
tillväxt i hela Sverige,
4. som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om regelverksförändringar,
5. som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om A 2 Småföretagsutveckling,
7. som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om A 4 Turistfrämjandet,
8. som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om pyrotekniska varor.
1998/99:N288 av Ann-Kristine Johansson m.fl. (s)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om
kooperativt företagande.
1998/99:N297 av Krister Örnfjäder m.fl. (s) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om att utveckla
svensk turistnäring.
1998/99:N298 av Anita Jönsson och Marianne Jönsson
(s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om
behov av åtgärder för potatisförädlande industri.
1998/99:N300 av Eva Flyborg m.fl. (fp) vari yrkas
att riksdagen hos regeringen begär en plan för
försäljning av statliga bolag i enlighet med vad som
anförts i motionen.
1998/99:N303 av Bengt Silfverstrand och Marianne
Jönsson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
hanteringen av vissa pyrotekniska varor (smällare).
1998/99:N307 av Inger Lundberg m.fl. (s) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om ett program för hur
design- och formfrågor kan ges ökad betydelse för
tillväxt och utveckling av svenskt näringsliv.
1998/99:N315 av Barbro Andersson Öhrn och Mats
Lindberg (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
åtgärder i enlighet med Småföretagsdelegationens
förslag till förbättringar av möjligheterna att
starta och driva småföretag.
1998/99:N326 av Per Westerberg och Göran Hägglund
(m, kd) såvitt gäller yrkandena att riksdagen
8. hos regeringen begär förslag om enklare
registrering av företag i enlighet med vad som
anförts i motionen,
12. som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om lättnader i företagens
uppgiftslämnande till myndigheter,
13. som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om storleksgräns för
uppgiftslämnande till SCB,
28. som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om myndighetssamverkan vid anmälan,
39. som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om näringslivets regelråd,
40. som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om paneler med småföretagare,
41. som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om myndigheters och verks ansvar
för regelreformeringsarbetet m.m.,
42. som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om kvantitativt mål för
avregleringsarbetet,
43. som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om problem- och konsekvensanalyser,
44. som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om samråd med näringslivet,
45. hos regeringen begär förslag om införande av
tidsbegränsade regler i enlighet med vad som anförts
i motionen,
46. som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om Internetbaserat
informationssystem,
47. som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om information till företagen,
48. som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om gemensamma och kortare
blanketter,
49. som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om föreskrifter till myndigheterna
om lättillgänglig information,
50. som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om beslutsfattande med god
framförhållning,
51. som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om ökade befogenheter för
tjänstemän och handläggare,
53. som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om krav på handläggningstider,
55. som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om nationell IT-kampanj i
småföretag,
56. som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om ett virtuellt
utbildningscentrum,
57. som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om akademiker till småföretag,
58. som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om pensionsmedel,
62. som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om översyn av offentligt stödda
aktörer,
63. som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om näringsverksamhet inom vård- och
omsorgssektorn,
64. som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om samverkan mellan företag.
1998/99:N328 av Matz Hammarström m.fl. (mp) såvitt
gäller yrkandet (1) att riksdagen hos regeringen
begär förslag till enklare regler för företag
grundat på bl.a. Småföretagsdelegationens
betänkande.
1998/99:N329 av Gunnar Hökmark (m) såvitt gäller
yrkandet (2) att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts under
avsnittet Företagsamhetens samhälle.
1998/99:N330 av Alf Svensson m.fl. (kd) såvitt
gäller yrkandena att riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om statens roll i näringspolitiken,
4. som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av en referensgrupp av
företagare och forskare,
5. som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av en grupp för
avreglerings- och småföretagsfrågor i
Statsrådsberedningen,
7. hos regeringen begär förslag om åtgärder för
enklare registrering och uppgiftsredovisning för
småföretag,
8. som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en s.k. solnedgångsparagraf,
11. som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av ett Internetbaserat
informationssystem för företagare,
16. som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om kvinnors företagande,
19. hos regeringen begär förslag till åtgärder för
att stimulera tjänstesektorn i enlighet med vad som
anförts i motionen,
20. som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om forskning, utveckling och
innovationer,
22. som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om ökad ägarspridning genom
utförsäljning av statliga företag.
1998/99:N332 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) såvitt
gäller yrkandena att riksdagen
5. som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om lättnader i uppgiftslämnandet
för företagare,
6. som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att införa en s.k.
solnedgångsparagraf för regler som berör
företagandet,
7. som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om ett konsekvent
avregleringsarbete lett av finansministern,
9. som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att myndigheterna bör lämna
bindande löften om hur lång tid det tar att avgöra
ärenden,
10. som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om myndigheternas redovisning av
hur de klarar service och informationskrav gentemot
företagare,
11. som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en handledning för företagare,
14. som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om förenklingar av blanketter,
15. som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om myndigheternas service och
öppettider,
16. som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om kontaktpersoner vid statliga
myndigheter och i kommunerna,
17. som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om ett Internetbaserat
informationssystem,
18. som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att registrera företag via
Internet,
20. som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en avveckling av de selektiva
företagsstöden.
1998/99:N334 av Matz Hammarström m.fl. (mp) såvitt
gäller yrkandena att riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om inriktningen på
näringspolitiken,
3. som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om ägande med ansikte,
4. som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att ta till vara kreativiteten,
5. som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om innovatörer och uppfinnare,
7. som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om förnyelse av näringslivet,
8. som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om gemensam sektor till gagn för
näringslivet,
9. som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om ägande av naturresurser.
1998/99:N335 av Gudrun Schyman m.fl. (v) såvitt
gäller yrkandet (14) att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
riskfinansiering.
1998/99:N336 av Gudrun Schyman m.fl. (v) såvitt
gäller yrkandet (2) att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om
näringspolitik och regional utveckling.
1998/99:N337 av Lennart Daléus m.fl. (c) såvitt
gäller yrkandena att riksdagen
14. som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om förbättrat och förenklat
regelverk för företag och företagare,
15. som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om ALMI,
16. som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om regionala fonder.
1998/99:A215 av Anne-Katrine Dunker och Patrik
Norinder (m) såvitt gäller yrkandena att riksdagen
4. som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om avknoppning inom offentliga
sektorn,
6. som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om uppfinningar.
1998/99:A802 av Carl Bildt m.fl. (m) såvitt gäller
yrkandet (11) att riksdagen som sin mening ger
regeringen tillkänna vad i motionen anförts om att
främja kvinnors företagande.
1998/99:A808 av Lennart Daléus m.fl. (c) såvitt
gäller yrkandet (5) att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om
översyn av regelverket för småföretagsstödet.
Utskottet
Näringspolitikens inriktning
Motionerna
Sverige har i dag inget företagarvänligt klimat,
anförs det i motion 1998/99: N329 (m).
Förutsättningarna måste förbättras. Det handlar om
att skapa betingelser för att människor och företag
kan utvecklas, genom att lätta på skattebördan och
minska de hämmande regleringarna. Bland annat gäller
det att underlätta för småföretag och fåmansföretag,
att införa ökade konkurrens- och
etableringsmöjligheter och att se till att
tjänstesektorn får rimliga skattevillkor.
Arbetsrätten måste utformas utifrån individuella
avtal som ger en flexibilitet på arbetsmarknaden. En
avreglering som underlättar för företagande måste
särskilt ha fokus på de nya företagens svårigheter
och hinder. "Etniskt företagande" har traditionellt
varit invandrarnas chans att etablera sig både på
arbetsmarknaden och i samhället, anför motionären
vidare. Han anser att möjligheterna att starta
företag är nyckeln både till sysselsättning och till
en social struktur för många invandrare.
Möjligheter till avknoppning av primär- och
landstingskommunal verksamhet bör tillvaratas,
anförs det i motion 1998/99:A215 (m). Hälften av
tjänstesektorns sysselsättning finns i offentlig
sektor, konstaterar motionärerna och anser att
attityderna till tjänstesektorn måste ändras.
Företagens konkurrenskraft påverkas i hög grad av i
vilken miljö företagen agerar, menar motionärerna.
Det handlar om lika villkor för alla och ett
företagsklimat som ger långsiktig överlevnad.
Konkurrensutsättning skapar inte bara fler företag,
det skapar också en bra grund för att utveckla nya
serviceidéer, sägs det.
Den s.k. stora ekonomin - finanspolitiken - sätter
ramarna för allt sysselsättningsskapande arbete,
sägs det i partimotion 1998/99:N277 (v). Låga
räntor, låg inflation, en stabil efterfrågan av
produkter och tjänster och stabila institutioner
skapar en långsiktigt hållbar tillväxt, heter det
vidare. En del av de erforderliga, nya
arbetstillfällena bör tillkomma i offentlig sektor,
men huvudparten måste tillskapas inom den privata
sektorn, anser motionärerna. De erinrar om att i
förhandlingarna efter riksdagsvalet hösten 1998
mellan Vänsterpartiet, Socialdemokraterna och
Miljöpartiet de gröna formulerades ett
sysselsättningsmål, med innebörd att 80 % av den
arbetsföra befolkningen skall vara i arbete år 2004.
För att nå detta mål krävs en stabil, stark och
ekologiskt uthållig tillväxt, anförs det.
Alla måste delta i ansträngningarna för att skapa
nya arbetstillfällen, sägs det i motionen och
hänvisas till att undersökningar har visat att det
finns särdrag i kvinnors företagande. Eftersom detta
företagande är en strategisk del av ett ökat
småföretagande i Sverige, anser motionärerna att det
inte bara skall utgå stöd till kvinnliga
affärsrådgivare i stödområdet utan över hela landet.
Andelen invandrare bland företagarna är högre än
bland genomsnittet av befolkningen, konstaterar
motionärerna vidare. De flesta etniska grupper
saknar dock bankkontakter, vilket leder till
underkapitalisering som gör det omöjligt för
företaget att växa. Sverige måste komma bort från
sitt beroende av basindustrin, såvida den inte kan
utvecklas och specialiseras, anför motionärerna. De
erinrar om att antalet anställda i storföretagen
inte ökar, samtidigt som antalet sysselsatta i stora
företag i Sverige är dubbelt så stort som EU-
genomsnittet. Attityden till att starta eget företag
måste ändras, anför motionärerna vidare. De anser
att det svenska systemet hittills har gynnat
storföretagen och hänvisar till att Sverige har den
lägsta andelen egenföretagare i hela OECD-området.
Vänsterpartiet har tidigare föreslagit bl.a.
lättnader på egenavgiftsområdet för de minsta
företagen, skattelättnader inom den privata
tjänstesektorn, lättnader vad gäller
sjuklöneperioden och regelförenklingar, sägs det. I
motionen framläggs förslag för en uthålligt hållbar
tillväxt i hela Sverige under följande fem rubriker:
Säkra riskkapitalförsörjningen (1), Nätverksbyggande
mellan småföretagen (2), Offentlig upphandling (3),
Utbildning/fortbildning (4) samt Omvärld och export
(5).
I ytterligare en partimotion från Vänsterpartiet -
1998/99:N336 - begärs ett riksdagsuttalande om
näringspolitik och regional utveckling. En viktig
förutsättning för en framgångsrik
sysselsättningsutveckling är, enligt motionärernas
uppfattning, att näringspolitiken får en större
tyngd. Hinder i form av en traditionell
företagsstruktur, ett extremt storföretagsberoende,
ett fåtal dominerande ägargrupper, en för liten
företagsandel inom den kunskaps-intensiva
tillväxtsektorn, ett otillräckligt
innovationsutrymme, en brist på regionalt förankrat
riskkapital osv. bör undanröjas, sägs det. Under
följande rubriker redovisas den politik som
förordas: Nya företag, Regional utveckling,
Samarbete stat - näringsliv, Innovationspolitik samt
Ett grönt näringsliv.
Statens roll i samhällsekonomin skall vara att
sätta ramar och övervaka spelreglerna på marknaden,
ansvara för samhällsplanering och infrastruktur samt
att skapa förutsättningar för långsiktig tillväxt,
anförs det i partimotionen 1998/99:N330 (kd). När
staten agerar såväl domare som spelare på marknaden
är risken stor att konkurrensen snedvrids och att
investeringar inte görs på ett optimalt sätt i de
företag som har de bästa förutsättningarna, anser
motionärerna. En av statens viktigaste uppgifter är
vidare att bedriva en ansvarsfull finanspolitik som
ger förutsättningar för stabila statsfinanser, låg
inflation, låga räntor, ett gott investeringsklimat
och minskande statsskuld, sägs det. Det är viktigt
att Sverige får ett mer småföretagsvänligt klimat än
hittills, eftersom det främst är småföretagen som
har möjlighet att erbjuda nyanställningar, anser
motionärerna, medan större företag främst ökar sin
produktivitet genom automatisering. De stora
börsbolagen visar också en tendens att förlägga mer
av sin verksamhet till utlandet, medan de små och
medelstora företagen i större utsträckning stannar
kvar i Sverige, säger motionärerna.
Bedömare är eniga om att framtidens arbeten i stor
utsträckning kommer att finnas i tjänstesektorn,
sägs det vidare i motionen. Det handlar om olika
branscher, såsom bygg- och anläggnings-, data-,
miljö-, ekonomi-, försäkrings-, medie-, reklam-,
underhållnings-, turist-, restaurang-, hårvårds-,
skomakar-, bilreparations-, städ- och
tvättbranscherna. Exportindustrin har under de
senaste åren gått på högvarv, medan hemmamarknaden
även under högkonjunktur präglats av lågkonjunktur,
säger motionärerna. De menar att en mer offensiv
politik krävs för att förbättra förutsättningarna
för nya arbetstillfällen på den svenska
hemmamarknaden.
Samhället måste genom sina olika institutioner
skapa goda förutsättningar för företagande, sägs det
i partimotion 1998/99:N238 (c). Till dessa
förutsättningar hör ett fungerande rättssamhälle,
kulturella faktorer, politiska institutioner och
myndigheter. Låg inflation, sunda statsfinanser och
låga räntor är vidare viktiga förutsättningar för
företagande. För att kunna utvidga sina verksamheter
är företagen beroende av handel med omvärlden, anför
motionärerna och konstaterar att Sverige som medlem
i EU har en stor frihandel, medan handeln med övriga
delar av världen till stor del är omgärdad med
export- och importtullar. Kompetensnivån och
tillgången på olika typer av arbetskraft är också
viktiga faktorer för företagens konkurrensförmåga
internationellt, säger motionärerna och anser att en
viktig framgångsfaktor är att näringslivet har
förmåga till flexibilitet och består av såväl stora
som små och medelstora företag. Det är också viktigt
att företagsamheten är spridd över många olika
branscher. Företagen behöver stabila och långsiktiga
spelregler, anförs det vidare.
Sverige kännetecknas av att en mängd direkta och
indirekta stöd ges till företag, sägs det i motionen
med hänvisning till att det i den allmänna debatten
förekommer uppgifter om att det s.k. företagsstödet
skulle uppgå till 5060 miljarder kronor per år.
Enligt motionärernas uppfattning saknar dessa belopp
dock relevans, eftersom det inte är fråga om direkta
företagsstöd. Stödet till företag inom
näringspolitiken utgörs i huvudsak av
lånemöjligheter för små företag, projektstöd till
innovativa idéer och produktutveckling samt icke-
finansiella stöd till små företag. De största
aktörerna är Närings- och teknikutvecklingsverket
(NUTEK) och ALMI Företagspartner AB. Dessutom finns
Industrifonden och Innovationscentrum. Exportrådet,
Exportkreditnämnden (EKN) och AB Svensk Exportkredit
stimulerar svensk export främst genom garantier och
finansiering. På den regionala nivån tillkommer
stödgivare i form av teknikbrostiftelser, regionala
riskkapitalbolag, industriella utvecklingscentrum
och produktråd. Utöver de svenska stödformerna
tillkommer de stöd som EU står för. På branschnivå
finns t.ex. stödet till rederinäringen. I övrigt är
de direkta stöden till företag mest omfattande inom
bostadspolitiken, arbetsmarknadspolitiken och
regionalpolitiken. De stöd som går till finansiering
av näringsverksamhet utgår nästan uteslutande i form
av lån, forskningsstöd, information och garantier.
Floran av stöd och olika aktörer gör det svårt att
analysera företagsstödet i dess helhet, anser
motionärerna. De föreslår mot bakgrund härav att en
utredning skall tillsättas med uppdrag att föreslå
hur de olika formerna av företagsstöd bättre skall
kunna samordnas för att uppnå ökad effektivitet.
Uppdraget bör också innefatta att lägga förslag om
sammanslagning av vissa och nedläggning av andra
stödformer. Det bör vara möjligt att ta ut en del av
den ökade effektiviteten i form av en statlig
besparing, anförs det slutligen.
I partimotion 1998/99:N332 (fp) föreslås att de
selektiva företagsstöden skall avvecklas. Fler
företagare och fler expansiva företag är en
förutsättning för att alla som vill skall kunna få
ett arbete, säger motionärerna. De enskilda
individerna behöver få fler möjligheter att ta sig
ur passiviserande arbetslöshet, att ta på sig mer
avancerade arbetsuppgifter, att studera eller att
vidareutbilda sig. Fler måste få känna att det är
meningsfullt och möjligt att pröva något nytt, att
ta risker eller förverkliga en företagsidé. Att
förbättra företagsklimatet är därför en central
politisk uppgift, anser motionärerna och anger att
statens främsta uppgift inom näringspolitiken är att
ange ramar och spelregler för företagens verksamhet.
Selektiva stöd bör undvikas. I sämsta fall leder
stöden till att konkurrerande företag går i konkurs,
säger motionärerna och menar att generellt sett har
de små företagen svårare att hantera effekterna av
selektiva subventioner.
Uttalanden av riksdagen i ett flertal avseenden
begärs i motion 1998/99: N334 (mp). Det gäller
inriktningen på näringspolitiken, s.k. ägande med
ansikte, tillvaratagande av kreativiteten och
förnyelse av näringslivet. Politikens roll är att
underlätta framväxten av det goda i bemärkelsen
ekologiskt och socialt hållbara näringslivet,
varvid miljömedvetenhet, mångfald, dynamik,
kreativitet och delaktighet anges av motionärerna
som nyckelord för en sådan utveckling. Ett framtida
näringsliv måste vara en del av ett fungerande
samhälle, inte något vid sidan om den sociala och
ekologiska verkligheten. Sverige behöver fler
företag med en social hemvist, ägare med ansikten,
heter det vidare. Miljöpartiet vill stimulera
företag där ägandet är synligt. Det kan vara
självägda företag, kooperativa företag, företag som
ägs av dem som arbetar i dem eller som bor i det
samhälle där företagen finns. Det är viktigt att öka
möjligheten för dem som arbetar i ett företag att ta
över ägandet då ett företag skall säljas, vilket kan
ske genom förköpsrätt eller genom ett marginellt
räntebidrag, anser motionärerna.
Kreativiteten ökar då människor känner att de vågar
ta steg ut i det främmande utan att riskera att
falla igenom samhällets skydd, hävdar motionärerna
vidare. De anser att kreativiteten också ökas då
regelverk och gammal företagskultur förändras.
Invandrarnas erfarenheter av småskalig företagsamhet
måste tas till vara, och lärlingssystemen bör
utvecklas ytterligare. Mycket i företagskulturen
karaktäriseras av traditionellt manliga strukturer,
men motionärerna hänvisar till att Miljöpartiet i
andra motioner har utvecklat tankarna på hur nya,
moderna strukturer kan ges mer växtkraft, för att
möjliggöra att människor - inte minst kvinnor -
skall kunna ta steget. Det är enligt Miljöpartiets
uppfattning oerhört viktigt att Sverige får ett
näringsliv som i större utsträckning kan förändra
och förnya sig. Delvis handlar detta om att det inom
finansvärlden, politiken och industrin krävs ändrade
attityder, anför motionärerna.
Vissa kompletterande uppgifter
Utskottet behandlade - mycket kortfattat - frågan om
näringspolitikens inriktning senast i december 1998
i betänkande 1998/99:NU1 om anslag inom
utgiftsområde 24 Näringsliv. I reservationer (m, kd,
fp; mp) och i särskilda yttranden (m; kd; c; fp)
redovisades respektive partiers syn på
näringspolitikens inriktning. Riksdagen följde
utskottet. I det näringspolitiska betänkandet
1997/98:NU10 våren 1998 behandlades också - mer
utförligt - frågan om näringspolitikens inriktning.
En särskild riksdagsdebatt om åtgärder för ökad
tillväxt ägde rum i februari 1999 (RD 1998/99:49).
Näringsminister Björn Rosengren sammanfattade då
regeringens handlingsprogram för ökad tillväxt i
följande punkter:
1. Den ekonomiska politiken ligger fast med mål om
överskott i de offentliga finanserna över en
konjunkturcykel, låga räntor och inflation under
kontroll.
2. Flaskhalsar skall förhindras på arbetsmarknaden.
3. Lönebildningen skall stärkas.
4. Hela Sverige skall växa - regionala
tillväxtavtal utarbetas i varje län under år 1999
mellan berörda aktörer.
5. Skatterna skall vara konkurrenskraftiga -
överläggningar pågår mellan riksdagspartierna om
förändringar inom skattesystemet.
6. Reglerna för företagen skall förenklas och bli
färre.
7. Sverige skall konkurrera med kompetens, inte med
låga löner.
8. Forskningens roll i tillväxtpolitiken skall
förstärkas.
9. Miljöomställningen skall drivas vidare.
10. Kommunikationspolitiken skall utvecklas.
11. Sverige skall förbli en IT-nation i
världsklass.
12. Östersjö- och EU-samarbetet skall utvecklas.
13. Alla behövs på arbetsmarknaden - diskriminering
skall motverkas.
Näringsministern tillsatte i januari 1999 en
arbetsgrupp för ökad tillväxt, med företrädare för
näringslivet och de fackliga organisationerna.
Arbetsgruppens uppgift är att ta fram konkreta
förslag och strategier för hur tillväxten kan öka
och företagsklimatet ytterligare stärkas. I ett
pressmeddelande från Näringsdepartementet (1999-01-
26) sägs att det är näringsministerns förhoppning
att gruppens arbete skall göra avtryck redan i
regeringens vårbudget i mitten av april 1999. Innan
dess kommer gruppens förslag att beredas i den
större grupp av företrädare för näringsliv och
fackliga organisationer som hade överläggningar med
näringsministern tidigare i januari 1999, sägs det.
Arbetsgruppen presenterade nyligen följande
förslag:
Inkomstskatten bör sänkas, och marginaleffekterna bör minskas
successivt i alla inkomstlägen.
De nyssnämnda skattesänkningarna bör inledas redan under år
2000, och ett väsentligt steg bör tas under år 2001.
Under år 1999 bör regeringen lägga fram förslag om hur
kompetensutvecklingen i arbetslivet kan stärkas.
Teknisk och vetenskaplig utbildning bör ökas väsentligt inom
de för näringslivet mest angelägna områdena.
Industrin bör hjälpa till med att ge årlig praktik för ca 30
000 elever på industrirelaterade gymnasieprogram och för
elever i eftergymnasial yrkesutbildning.
Särskilda insatser bör göras för att långtidsarbetslösas,
ungdomars och invandrares inträden på arbetsmarknaden skall
underlättas.
När det gäller frågan om företagsstöd kan noteras
att regeringen i ett pressmeddelande från december
1998 har aviserat en utvärdering av det stora
antalet stödformer inom näringspolitiken,
regionalpolitiken och arbetsmarknadspolitiken. Dessa
skall utvärderas utifrån företagens, de enskilda
individernas och regionernas behov av och strävan
efter utveckling och tillväxt. De förslag som kommer
fram genom arbetet med regionala tillväxtavtal
kommer att ha betydelse i denna utvärdering, sägs
det. Syftet är att ge företagen en enda inkörsport
och därmed förenkla företagandet. Enligt uppgift
från Näringsdepartementet kommer beslut om direktiv,
tidsplan och i vilken form översynen skall bedrivas
att fattas inom kort.
Utskottets ställningstagande
Utskottets syn på näringspolitikens inriktning
överensstämmer med den som redovisades i
budgetpropositionen för år 1999 och som hade
föregåtts av överläggningar mellan regeringen,
Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Inledningsvis
konstaterar utskottet att Sverige har många
komparativa fördelar i fråga om företagsklimatet. På
många områden ligger Sverige i absolut världsklass,
t.ex. vad gäller forskning och utveckling, kvalitet
på telekommunikationer och annan IT-infrastruktur,
tillgång på internationellt konkurrenskraftig
företagsledning, låg bolagsskatt och avsaknad av
korruption. De svenska företagen har vidare god
tillgång till marknaderna i EU och i
Östersjöregionen.
Den svenska ekonomin karakteriseras av låga räntor
och stabil makroekonomi. De offentliga finanserna är
sanerade. Inflationen är i det närmaste obefintlig,
och de svenska räntorna ligger på den lägsta nivån
sedan 1950-talet. Sysselsättningen har ökat med 95
000 personer under det senaste året, men
arbetslösheten är fortfarande för hög.
Industriproduktionen har ökat med drygt 25 % sedan
år 1994. Investeringarna i tillverkningsindustrin
har ökat med mer än 70 % sedan hösten 1994. Sverige
har för första gången på 25 år lika stora
direktinvesteringar till Sverige som från Sverige.
Mellan åren 1990 och 1996 ökade
utlandsinvesteringarna i Sverige med 240 %, vilket
var mer än motsvarande ökning i något annat EU-land.
Under perioden 1991-1996 var utlandsinvesteringarna
i Sverige 252 miljarder kronor, och under år 1997
ökade de med ytterligare 70 miljarder kronor.
Nyföretagandet ökade från 26 930 företag år 1996
till 28 720 företag år 1997, eller med 7 %. Antalet
konkurser fortsätter att minska. År 1998 uppgick
antalet företagskonkurser till 8 799, vilket var det
lägsta antalet under hela 1990-talet.
Sverige har det bästa innovationsklimatet i EU,
enligt en beräkning av OECD. I denna har jämförelser
gjorts avseende antal registrerade patent, anvisade
medel till forskning och utveckling, antal artiklar
i vetenskapliga tidskrifter och andel högteknologisk
industri. Vidare gäller enligt en bedömning av den
amerikanska handelskammaren att Sverige tillhör en
grupp av fem länder som har det bästa
företagsklimatet bland utvecklade industrinationer.
I den särskilda riksdagsdebatten om åtgärder för
ökad tillväxt som ägde rum i februari 1999
redovisade näringsminister Björn Rosengren, som
nämnts, inriktningen av det tillväxtpolitiska
arbetet under innevarande mandatperiod. Enligt vad
som där sades ligger den ekonomiska politiken fast.
Detta innebär att de offentliga finanserna över en
konjunkturcykel skall visa överskott, vilket bl.a.
skall användas till att betala tillbaka
statsskulden. Räntorna skall hållas låga och
inflationen under kontroll.
Flaskhalsar skall förhindras på arbetsmarknaden.
Större satsningar skall göras på kvalificerad
yrkesutbildning, och arbetsförmedlingarna skall
tydligare koncentrera sig på sin kärnuppgift att
förmedla jobb, inte åtgärder. A-kassan skall vara en
omställningsförsäkring. Lönebildningen skall
stärkas. Samtal förs med arbetsmarknadens parter i
syfte att åstadkomma en ansvarsfull överenskommelse
om framtidens lönebildning. Löneökningarna på den
svenska arbetsmarknaden skall syfta till både
reallöneökningar och fortsatt låg inflation.
Hela Sverige skall växa. Regionala tillväxtavtal
skall utarbetas i varje län under år 1999 mellan
näringsliv, kommuner, landsting, länsstyrelser,
länsarbetsnämnder, regionala självstyrelseorgan,
högskolor, universitet, arbetsmarknadens parter och
andra parter. Syftet är att utnyttja befintliga
statliga och andra resurser effektivare för tillväxt
och nya jobb. Tillväxtavtalen förhandlas med
regeringen och börjar gälla den 1 januari 2000.
Regeringen är öppen för att det regionala statliga
tillväxtkapitalet, sammanlagt 15 miljarder kronor,
skall kunna användas med ny inriktning. Regeringen
är också positiv till att pröva förslag till
förändringar av regelverk och förordningar.
Överläggningar pågår mellan riksdagspartierna om
förändringar inom skattesystemet som bl.a. syftar
till att stärka företagens växtkraft och begränsa
marginaleffekter. Reglerna för företagen skall
förenklas och bli färre. Ytterligare
regelförenklingar kommer att genomföras för att de
mindre företagen skall kunna växa och utvecklas.
Sverige skall konkurrera med kompetens, inte med
låga löner. Fler platser skall inrättas på högskolor
och universitet. Dessa skall ha en rättvis regional
spridning. De anställdas kompetensutveckling - det
livslånga lärandet - skall stimuleras. Forskningens
roll i tillväxtpolitiken skall förstärkas. Den
kunskap och tekniska kompetens som finns på
högskolor och universitet skall komma till nytta i
företagens produktutveckling. Fortsatta insatser
kommer att göras för att knyta samman forskning och
näringsliv. Miljöomställningen skall drivas vidare.
Ett omfattande energiforskningsprogram skall
utarbetas tillsammans med näringslivet. Insatser
görs för att ersätta kärnkraften med annan
miljövänlig och konkurrenskraftig el- och
energiproduktion.
Kommunikationspolitiken skall utvecklas. Fortsatta
satsningar skall göras för att undanröja bristerna i
det svenska transportsystemet. Sverige skall förbli
en IT-nation i världsklass. Hela befolkningen -
oavsett ålder, kön, utbildning och arbete - skall
kunna använda den nya tekniken och utnyttja dess
möjligheter. Fortsatta insatser skall därför göras
för att ge hushåll och företag i hela Sverige goda
förutsättningar att utnyttja den nya teknikens
möjligheter. Samarbetet i Europa, runt Östersjön och
i Barentsregionen skall utvecklas. Fortsatta
ansträngningar skall göras för att stödja
näringslivet att idka handel med länderna runt
Östersjön. EU-arbetet skall inriktas på att
formulera gemensamma strategier mellan
medlemsländerna för ökad sysselsättning och minskad
arbetslöshet. Alla behövs på arbetsmarknaden.
Diskriminering på grund av kön, etnisk bakgrund
eller sexuell läggning är ett slöseri med gemensamma
resurser. Nya lagar mot diskriminering träder i
kraft inom kort.
När det gäller frågan om företagsstöd vill
utskottet hänvisa till att regeringen, som
redovisats, avser att genomföra en översyn av
stödformerna inom näringspolitiken,
regionalpolitiken och arbetsmarknadspolitiken. Något
behov av ett initiativ från riksdagen på detta
område kan utskottet därmed inte se.
Utskottet vill slutligen kommentera en fråga som
aktualiseras i motion 1998/99:N334 (mp), nämligen
frågan om ägandet av företagen. En del av företagen
i Sverige karakteriseras av ett anonymt ägande där
bl.a. fonder eller ett "ansiktslöst" kapital står
som ägare. Enligt utskottets mening är det viktigt
att ägandet är synligt, har ett ansikte. Det kan
röra sig om självägda företag, kooperativa företag
och företag som ägs av dem som arbetar i företagen
eller som bor i det samhälle där företagen finns.
Denna typ av företagsägare kan förväntas ta ett
större ansvar och känna större delaktighet, vilket
leder till ökad miljömedvetenhet och ökad
kreativitet. För att uppnå ett sådant ägande är det
viktigt att det skapas goda förutsättningar för de
små företagen, och att möjligheten ökas för dem som
arbetar i ett företag arbetare, tjänstemän och
företagsledning att ta över ägandet om företaget
skall säljas. Utskottet förespråkar alltså en
mångfald i ägandet och utgår från att regeringen har
ett likartat synsätt.
Enligt utskottets mening har den här redovisade
näringspolitiken en sådan inriktning som krävs för
att bidra till att Sverige skall ha en ekologiskt
uthållig tillväxt. Likartade synsätt på
näringspolitikens inriktning finns också i de här
aktuella motionerna 1998/99:N277 (v), 1998/99:N336
(v) och 1998/99:N334 (mp).
Med det anförda avstyrks samtliga här aktuella
motioner i berörda delar.
Statliga företag
Motionerna
En plan för försäljning av statlig verksamhet begärs
i motion 1998/99:N215 (m). Statens främsta uppgift
inom näringspolitiken är att skapa ramar och regler
för företagens verksamhet och bidra till att skapa
gynnsamma förutsättningar för långsiktig tillväxt,
fler företag, fler arbetstillfällen och god
konkurrens, anför motionärerna. De anser att en
privatisering av de statliga företagen skulle
åstadkomma följande:_renodla statens roll som
lagstiftare och normgivare, stärka de privatiserade
företagen, sprida intresset för sparande i aktier
till nya grupper och bredda riskkapitalmarknaden
samt ge staten inkomster som kan användas till
andra, mer angelägna ändamål.
Motiven för det statliga ägandet är svaga och
otillräckliga, sägs det vidare i motionen. All
verksamhet som kan bedrivas bättre eller lika bra i
privat som i offentlig regi bör vara privatägd,
anför motionärerna och menar att konkurrensutsatt
verksamhet bör bedrivas i privat regi. All
verksamhet som lika effektivt eller bättre kan
drivas i full konkurrens skall utföras under
konkurrens, sägs det. Även monopolverksamhet anses
ofta kunna bedrivas bättre i privat än i offentlig
regi, t.ex. genom att driften av en monopolbetonad
verksamhet läggs ut på entreprenad genom ett öppet
upphandlingsförfarande. De förordade
privatiseringarna bör genomföras på ett sätt som
bidrar till att långsiktigt bredda
riskkapitalmarknaden. Detta bör främst åstadkommas
genom följande tre huvudtyper av åtgärder: en
reformering av skattesystemet, främjande av
intresset hos allmänheten för att äga svenska aktier
samt ökade möjligheter för anställda att äga aktier
i de företag där de arbetar. Försäljningarna bör,
enligt motionärerna, genomföras enligt följande tre
principer: försäljningen skall stärka företaget,
allmänheten skall erbjudas att köpa aktier samt de
anställdas delägarskap skall underlättas.
Privatiseringen av Telia skall prioriteras, anser
motionärerna. Följande skäl anses tala för en
omedelbar försäljning av Telia: en privatisering
skulle ge Telia bättre tillgång till kapital och
bättre möjligheter att expandera, Telia skulle få en
större operationell flexibilitet samt en försäljning
har stort stöd i företagets ledning och bland dess
anställda.
Moderata samlingspartiet anser att i första hand ca
25 statliga företag bör privatiseras helt eller
delvis. Privatiseringarna kan delas in i följande
tre grupper: breda aktiespridningar över börsen,
direktförsäljningar samt bolag eller verksamheter
under någon form av strukturering eller med behov av
omstrukturering där ägarbreddning eller försäljning
kan bli aktuell. I motionen lämnas en utförlig
redovisning över de privatiseringar som förordas.
Vidare beskrivs hur försäljningarna av de olika
bolagen och verksamheterna bör utföras.
Redovisningen upptar, förutom Telia, följande bolag:
Inom tidigare Kommunikationsdepartementet: SAS Sverige AB,
Statens järnvägar, Posten AB, Arlanda och Landvetters
flygplatser, vissa bolag inom Luftfartsverket samt AB Svensk
Bilprovning.
Inom Finansdepartementet: Nordbanken (Holding) AB, Statens
Bostadsfinansieringsaktiebolag (SBAB), Vasakronan AB, V&S Vin
& Sprit AB, Svenska Spel AB och Värdepapperscentralen VPC AB.
Inom tidigare Närings- och handelsdepartementet: Vattenfall
AB, Luossavaara Kiirunavaara AB (LKAB), Assi Domän AB,
Pharmacia & Upjohn Inc., Celsius AB, Sveriges Provnings- och
Forskningsinstitut AB, SAQ Kontroll AB och Zenit Shipping AB.
Inom Kulturdepartementet: Sveriges Radio och Sveriges
Television samt Teracom Svensk Rundradio AB.
Inom Socialdepartementet: Apoteksbolaget AB.
I de två motionerna 1998/99:K282 (m) och
1998/99:T220 (m) förordas också en privatisering av
Telia. Detta är nödvändigt för att bolaget skall ges
tillgång till den internationella kapitalmarknaden
och ges bättre möjligheter att utvecklas till ett
internationellt och konkurrenskraftigt IT-företag,
anför motionärerna. I den sistnämnda motionen
förordas också ett riksdagsuttalande rörande NSAB
(Nordisk Satellit AB). Svenska staten är via detta
företag mycket aktiv på marknaden för
satellitdistribution, säger motionärerna och erinrar
om att företaget under hösten 1998 låtit skjuta upp
ytterligare en satellit, Sirius 3. Denna strategi
och exponering av risker med skattemedel måste
starkt ifrågasättas, anför motionärerna.
Riksdagen bör göra ett uttalande om att statens
bolag skall gå i spetsen för att uppfylla målet att
det skall vara 25 % kvinnor i aktiebolagens
styrelser år 2000 och 50 % år 2010, anförs det i
motion 1998/99:Fi708 (v). Den ekonomiska politiken
är fortfarande ett manligt maktområde, säger
motionärerna. De anser att det är dags att både
uppnå en jämnare könsfördelning i representation och
påverka innehållet i den ekonomiska makten. En
ambitionsinriktning bör därvid vara att bryta det
starka manliga maktmönster som präglar aktiebolagen,
och antalet kvinnor i bolagsstyrelserna bör därför
öka. Staten bör gå i spetsen genom att snabbt se
till att lika många kvinnor som män sitter i de
statliga bolagens styrelser, anför motionärerna.
Riksdagen bör göra ett uttalande om ökad
ägarspridning genom utförsäljning av statliga
företag, anförs det i motion 1998/99:N330 (kd).
Staten är en mycket stor aktie- och företagsägare,
konstaterar motionärerna med beklagande. Ett skäl
för en försäljning av statens aktier i företag är,
enligt motionärerna, att renodla statens roll -
staten skall sätta ramar och övervaka spelreglerna
men inte sköta företagandet. Ett annat skäl är att
ägandet bör spridas. Ett tredje skäl är att det
förbättrar förutsättningarna för de berörda
företagen - Telia anges som ett bra exempel på ett
företag som har ett stort kapitalbehov för kommande
investeringar. Ytterligare ett skäl är att minska
statens räntebörda genom ett minskat lånebehov.
Värdet på statens företagsäg-ande kan beräknas till
200300 miljarder kronor, säger motionärerna. De
anser dock inte att alla företag skall säljas, t.ex.
bör staten inte avhända sig inflytandet över och
ansvaret för Systembolaget.
Försäljningen av statliga företag skall ske till
marknadsmässiga priser och i den takt som är möjlig
med hänsyn till andra introduktioner på
aktiemarknaden, sägs det. Motionärerna bedömer att
aktier till ett värde av 10-25 miljarder kronor per
år kan introduceras på aktiemarknaden under de
kommande fyra åren. Till de företag som snabbt anses
kunna säljas hör bl.a. Telia AB, LKAB, SBAB, Assi
Domän AB, Celsius AB och Nordbanken (Holding) AB. De
företag som är aktuella är sådana som är verksamma
inom konkurrensutsatt verksamhet, anför
motionärerna. När det gäller vissa större företag,
som t.ex. Vattenfall, bör vissa omstruktureringar
och eventuellt en uppdelning ske för att bryta
marknadsdominansen. Det finns självfallet ingen
anledning att byta ett monopol mot ett annat, anförs
det. Vid utförsäljning bör allmänheten och de
anställda i företagen vara en viktig målgrupp.
Även i motion 1998/99:T809 (kd) föreslås en
utförsäljning av Telia. Regeringens ideologiska
blockering mot ett breddat ägande innebär att
skattebetalarna snabbt förlorar miljardbelopp när
den ökande konkurrensen minskar Telias vinster och
därmed dess värde, anför motionärerna.
En plan för försäljning av statliga bolag begärs
också i motion 1998/99:N300 (fp). Skälen för en
privatisering är, enligt motionärerna, följande:
staten är sällan en särskilt aktiv och effektiv
ägare; det staten ägnar sig åt skall styras
demokratiskt och med full öppenhet och insyn för
medborgarna; på flera områden leder det statliga
ägandet till snedvridning av konkurrensen eller
misstankar om detta; avkastningen på det statliga
kapitalet är låg, oftast några procent av
marknadsvärdet. Om egendomen i stället säljs och
pengarna används för att amortera statsskulden blir
det en vinst för statens ekonomi. Det finns flera
skäl att vara mycket tveksam till att välja
företagsformen för offentlig verksamhet, antingen
det är på kommunal eller statlig nivå, anser
motionärerna. Insynen och den demokratiska
kontrollen försvåras. Konkurrensen tenderar att bli
osund, då staten och kommunerna uppträder på den
marknad som staten har till uppgift att ange
spelreglerna för. Slutligen anses staten och
kommunerna sällan vara goda företagsledare. De
nämnda problemen och svårigheterna med offentligt
företagande kommer, enligt motionärerna, tydligt
till uttryck i den kritik som Riksdagens revisorer
har riktat mot den statliga bolagsverksamheten
(1997/98:RR9).
På Folkpartiets lista över försäljningar av
statliga bolag som omgående bör äga rum står sex
storföretag, nämligen Telia AB, Nordbanken Holding
AB, Vasakronan AB, Assi Domän AB, Pharmacia & Upjohn
Inc. och Celsius AB. Det handlar totalt sett om en
utförsäljning av aktier för ca 100 miljarder kronor.
Försäljningsintäkterna från en privatisering av
statliga tillgångar skall gå till att amortera på
statsskulden, anför motionärerna och pekar på att
den räntevinst som uppstår kan användas för att
förstärka angelägna områden som vård och skola.
Följande bolag bör i ett längre perspektiv säljas ut
helt eller delvis, sägs det: SAS Sverige AB, Statens
järnvägar, Posten AB, Arlanda och Landvetters
flygplatser, vissa bolag inom Luftfartsverket, AB
Svensk Bilprovning, Sveriges Provnings- och
Forskningsinstitut AB, SBAB, VPC AB, Vattenfall AB,
LKAB och Teracom Svensk Rundradio AB.
I ytterligare två motioner - 1998/99:K231 (fp) och
1998/99:T222 (fp) - förordas en utförsäljning av
Telia. Då kan företaget fritt agera på
mediemarknaden i konkurrens med andra, sägs det i
den förstnämnda motionen. Privatiseringarna på
telekommunikationsområdet måste genomföras på ett
sätt som gör att konkurrensen verkligen främjas,
anförs det i den andra motionen.
I motion 1998/99:N334 (mp) begärs
riksdagsuttalanden om en gemensam sektor till gagn
för näringslivet och om ägande av naturresurser.
Motionärerna förespråkar ett differentierat ägande,
bestående av såväl privata och kooperativa som
kommunala och statliga företag. Offentligt styrda
företag kan i vissa fall vara både nödvändiga och
önskvärda, bl.a. när det gäller naturliga monopol
och grundläggande infrastruktur och i vissa fall
också för att upprätthålla konkurrens, anser
motionärerna. De menar att det också är viktigt att
konstatera att en väl fungerande gemensam sektor
starkt bidrar till goda förutsättningar för
näringslivet en bra barnomsorg, en bra skola, god
sjukvård och trygg äldrevård skapar harmoni och
effektivitet i samhället, vilket även näringslivet
är betjänt av. Av sårbarhets- och självtillitsskäl
är det av stor betydelse att viktiga naturtillgångar
inte säljs till starka ägargrupper som inte har
någon förankring i den berörda samhällsstrukturen,
anser motionärerna vidare. Därför vill de förhindra
att vattenkraft, skog och andra betydande
naturresurser säljs till internationella intressen.
Vissa kompletterande uppgifter
Riksdagen avslog våren 1998 motioner med förslag om
utförsäljning av statliga företag, liknande de här
aktuella (bet. 1997/98:NU10). Motionerna följdes upp
i reservationer (m, fp, kd; c; mp). Hösten 1998
behandlade riksdagen regeringens skrivelse
1998/99:20 med redogörelse för företag med statligt
ägande (bet. 1998/99:NU5). Utskottet förordade
härvid att översikten över de statliga företagen i
den årliga redovisningen till riksdagen utökas
fr.o.m. år 2000, så att informationen också omfattar
en beskrivning av den statliga företagssektorns
regionala fördelning samt uppgifter om de statliga
företagen med avseende på jämställdhet,
miljöanpassning och anställda med invandrarbakgrund.
Utskottet avvisade däremot kravet i en motion på att
syftet med det statliga ägandet av respektive
företag skall redovisas i den årliga redogörelsen.
Utskottet framhöll att frågor om syftet med det
statliga ägandet av företag bör tas upp i
näringspolitiska princippropositioner eller i
särskilda propositioner om statliga företag. Den
sistnämnda motionen fick stöd i en reservation (m,
kd, c, fp).
Riksdagen beslöt våren 1996 om riktlinjer för
statens företagsägande (prop. 1995/96:141, bet.
1995/96:NU26), enligt vilka följande huvudprinciper
skall gälla för förvaltningen av statliga företag:
Statligt ägda företag skall arbeta under krav på effektivitet,
avkastning på det kapital företaget representerar och
strukturanpassning.
Den som utövar förvaltningen av ett statligt ägt företag skall
med utgångspunkt i uppsatt verksamhetsmål aktivt följa
företagets utveckling och vidta erforderliga åtgärder för att
företaget skall uppfylla kraven på effektivitet, avkastning
och strukturanpassning.
Härutöver beslöt riksdagen att bemyndiga regeringen
att - med vissa givna restriktioner - kunna minska
statens ägande i åtta angivna företag, nämligen Assi
Domän AB, Celsius AB, Enator AB, Pharmacia & Upjohn
Inc., SAQ Kontroll AB, AB Svensk Exportkredit, SBL
Vaccin AB och Lantbrukskredit AB. Detta bemyndigande
ersatte det bemyndigande som riksdagen lämnat år
1991 (prop. 1991/92:69, bet. 1991/92:NU10).
Samtidigt angavs att av riksdagen tidigare lämnade
bemyndiganden avseende Nordbanken, Securum AB och
Svenska Skogsplantor AB skulle fortsätta att gälla.
Våren 1998 behandlade utskottet ett förslag från
Riksdagens revisorer (1997/98:RR9) om statens roll
som ägare av bolag. Förslaget avstyrktes med
hänvisning till pågående utvecklingsarbete inom
Regeringskansliet. I en reservation (m, fp, kd)
tillstyrktes förslaget. Utskottet avstyrkte också
motionsyrkanden om att regeringen skall presentera
en plan för riksdagen angående försäljning av
statliga bolag, med hänvisning till att inga nya
omständigheter hade framkommit som motiverade en
ändrad grundinställning. I reservationer (m, fp, kd;
c; mp) redovisades respektive partiers uppfattning i
frågan om försäljning av statliga företag. Riksdagen
följde utskottet.
Ändrade riktlinjer för Telias verksamhet fastlades
av riksdagen våren 1998 (prop. 1997/98:121, bet.
1997/98:NU14). Enligt dessa skall huvudinriktningen
för Telia i fortsättningen vara att i Norden och
inom Östersjöområdet erbjuda telekommunikationer i
vid bemärkelse. I huvudinriktningen skall ingå den
internationella verksamhet som är nödvändig för att
tillhandahålla dessa tjänster. Utskottet ansåg att
det är viktigt att Telia ges med andra operatörer
likvärdiga förutsättningar. När det gäller en
privatisering av Telia, som förordades i några
motioner, konstaterade utskottet att någon ändring
av Telias ägarstruktur vid den tidpunkten inte var
aktuell. I en reservation (m, fp, kd) avstyrktes
propositionen och föreslogs att riksdagen skulle
uttala sig för en privatisering av Telia.
Modifieringar av regeringens förslag till riktlinjer
för Telia förordades i två reservationer (v; mp).
Näringsminister Björn Rosengren och den norske
kommunikationsministern Odd Einar Dörum ingick i
januari 1999 en överenskommelse om ett samgående
mellan Telia och norska Telenor. Syftet är att skapa
en dynamisk och konkurrenskraftig nordisk
telekoncern. I inledningsskedet skall Sverige äga 60
% och Norge 40 % av aktierna.
Koncernen skall börsintroduceras senast den 31
december 2000, under förutsättning att uppgörelsen
godkänns av den svenska riksdagen, det norska
stortinget och EU:s konkurrensmyndighet. I samband
med börsintroduktionen kommer de bägge ländernas
ägande att stegvis minskas till vardera 33,4 %.
Resterande 33,2 % skall säljas ut till marknaden -
dock skall de bägge ländernas gemensamma ägande
aldrig understiga 51 %. Samgåendet bygger på lika
inflytande för de två huvudägarna. Börsnoteringen,
som sker med huvudnotering på Stockholms fondbörs,
ger tillgång till kapitalmarknaden och kommer att ge
det nya bolaget den finansiella styrka som behövs på
en globaliserad och hårt konkurrensutsatt
telemarknad, sägs det i ett pressmeddelande från
Näringsdepartementet.
Enligt uppgift från Näringsdepartementet planeras
en proposition i frågan till riksdagen senare under
våren 1999. I denna avses regeringen begära
riksdagens godkännande av avtalet om samgående
mellan Telia och Telenor, godkännande av riktlinjer
för det nya bolagets affärsinriktning och
bemyndigande att få minska det statliga ägandet.
Statens kostnader för arbetet med samgåendet kommer
att tas upp under tilläggsbudget för innevarande
budgetår, vilken skall ingå i 1999 års ekonomiska
vårproposition.
I motion 1998/99:Fi708 (v) berörs, som tidigare
redovisats, frågan om andelen kvinnor i aktiebolag
generellt och specifikt i statliga bolag. I
regeringens skrivelse 1998/99:20 med 1998 års
redogörelse för företag med statligt ägande finns en
sammanställning över styrelseledamöter i de statliga
bolagen. Enligt denna utgjorde kvinnor 29 % av
samtliga personer i sammanställningen. Om hänsyn tas
till att vissa personer har mer än ett uppdrag är
andelen kvinnor med styrelseuppdrag 28 %. Som
jämförelse kan nämnas att, enligt en rapport till
Kvinnomaktutredningen - Ledare, makt och kön (SOU
1997:135), andelen kvinnor i de börsnoterade
aktiebolagens styrelser uppgick till 3,4 % år 1996.
Utskottets ställningstagande
När det gäller frågan om statliga företag
överensstämmer utskottets syn med den som kommer
till uttryck i motionerna 1998/99:N215 (m),
1998/99:N330 (kd) och 1998/99:N300 (fp). Statens
främsta näringspolitiska uppgift är att ange ramar
och regelsystem för näringslivets verksamhet och
bidra till att skapa betingelser för långsiktig
tillväxt. Om staten samtidigt uppträder som ägare
och som utformare av de regler som gäller för
näringslivets verksamhet uppstår en rad problem,
bland vilka följande kan nämnas: risk för
konkurrenssnedvridning, risk för inoptimala
investeringsbeslut samt svårigheter att tillföra
kapital till företag som behöver kapital för
expansion. Grundprincipen måste, enligt utskottets
mening, vara att konkurrensutsatt verksamhet skall
bedrivas i privat regi.
Det arbete som påbörjades under fyrpartiregeringen
med att minska statens företagsägande bör, enligt
utskottets uppfattning, återupptas. Med en
privatisering av statliga företag uppnås en
tydligare ägarroll, kommersiellt mer kompetenta
företag och en ökad aktiespridning. Sammanlagt
inbringade de försäljningar som gjordes under den
borgerliga regeringen ca 23 miljarder kronor (exkl.
försäljning av aktier i Nordbanken) till
statskassan, vilket minskade statens upplåningsbehov
med motsvarande belopp. Försäljningen ledde också
till en spridning av aktieägandet till grupper som
inte tidigare innehaft aktier och därmed till en
breddning av riskkapitalmarknaden.
Riksdagen bör således begära att regeringen lägger
fram en plan för försäljning av statliga företag i
enlighet med vad som här har angetts. Därmed blir de
tre nyssnämnda motionerna i sak tillgodosedda i
aktuella delar. Likaså blir motionerna 1998/99:K282
(m), 1998/99:T220 (m), 1998/99:T809 (kd),
1998/99:K231 (fp) och 1998/99:T222 (fp)
tillgodosedda i här berörda delar.
När det gäller yrkandet i motion 1998/99:Fi708 (v)
om kvinnorepresentationen i de statliga bolagens
styrelser konstaterar utskottet att denna uppgår
till närmare 30 %, att jämföra med motsvarande andel
hos de börsnoterade bolagens styrelser som ligger på
3-4 %. Något behov av ett riksdagsuttalande i frågan
kan utskottet inte se och avstyrker därmed motionen
i berörd del. Även motion 1998/99:N334 (mp) avstyrks
i aktuella delar.
Regelförenkling
Motionerna
Frågan om regelförenkling tas upp i ett stort antal
motioner - 19 stycken - med företrädare för samtliga
partier.
I motion 1998/99:N315 (s) begärs åtgärder i
enlighet med Småföretagsdelegationens förslag till
förbättringar av möjligheterna att starta och driva
småföretag. Att förverkliga ambitionen om arbete åt
alla är socialdemokratins viktigaste politiska
uppgift, sägs det. En politik för att nå målen om 4
% arbetslöshet år 2000 och en sysselsättningsgrad på
80 % år 2004 måste ha flera utgångspunkter; en sådan
är att främja en dynamisk och expansiv
småföretagarsektor. Endast i ett ekonomiskt klimat
präglat av hög efterfrågan och låga räntor är det
möjligt att få till stånd den expansion av
småföretagandet som är nödvändig, menar
motionärerna, som anser att det krävs en översyn av
det regelverk som styr småföretagandet, liksom av
formerna för statens stöd till etablering av nya
företag. Det måste bli enklare att starta och driva
företag, säger motionärerna och hänvisar till den
översyn av småföretagandets villkor som
Småföretagsdelegationen gjort. De anser att flera av
delegationens förslag snabbt bör kunna förverkligas
och att detta skulle ge ett verkningsfullt bidrag
till förverkligandet av regeringens
sysselsättningspolitiska mål.
I syfte att förenkla för företagen begärs i
partimotion 1998/99:Sk310 (m) följande åtgärder:
_Arbetet med att slopa, förenkla och förbättra reglerna för
företagen måste återupptas med full kraft, varvid
avregleringsarbetet bör ledas från högsta politiska nivå genom
en särskild grupp i Statsrådsberedningen.
Alla nya regler skall föregås av konsekvensbeskrivningar vad
avser reglernas ekonomiska effekter på företagen, varvid dessa
beskrivningar skall lämnas av såväl departementen som av
myndigheter som ger ut föreskrifter.
Som stöd för avregleringsarbetet bör det inrättas en grupp med
företagare och forskare som kan fungera som idégivare, och nya
regler skall även kunna prövas av särskilda
småföretagarpaneler.
Förslag bör läggas fram om införande av en s.k.
solnedgångsparagraf, innebärande att alla regler skall genomgå
en rullande översyn och att de som inte tillämpats på fem år
skall avskaffas.
En årlig redogörelse för avregleringsarbetet bör presenteras
för riksdagen.
Regelverkets utformning är av mycket stor betydelse
för företagens möjligheter att skapa tillväxt och
arbetstillfällen, sägs det i motionen. För
närvarande är reglerna utformade för att det skall
vara enkelt för statsmakterna att kontrollera
företagen, hävdar motionärerna och anser att
reglerna i stället måste utformas så att det blir så
enkelt som möjligt att driva företag. De företag som
drabbas förhållandevis hårdast av regleringar är
småföretagen, vars kostnader för administration av
regelverket är mångdubbelt större per anställd än i
stora företag, heter det vidare. Samtidigt är
samhällets kostnader för tillväxthämmande regler
betydande. Som medlem i EU har Sverige åtagit sig
att genomföra EG-kommissionens rekommendation från
april 1997 om förbättringar och förenklingar av
företagsklimatet för nyetablerade företag, erinrar
motionärerna om. Under den borgerliga
regeringsperioden betonades avregleringens betydelse
för den framtida ekonomiska utvecklingen, och
främjandet av konkurrens och förnyelse var centrala
delar i arbetet med att återskapa Sverige som en
tillväxt- och företagarnation, säger motionärerna.
De anser att under den senaste socialdemokratiska
regeringstiden har förutsättningarna att driva
företag i Sverige försämrats kraftigt och
avregleringsarbetet har avstannat. Situationen för
företagen anses ha förvärrats genom att flera nya
regler har införts, samtidigt som regelförenklingar
som genomfördes av den borgerliga regeringen har
återställts. I motionen hänvisas till en av Moderata
samlingspartiet, Folkpartiet och Kristdemokraterna
gemensam avsiktsförklaring från april 1998 om
avregleringsarbetet till stöd för ett genomförande
av förslagen i Småföretagsdelegationens första
betänkande Bättre och enklare regler (SOU 1997:186).
Småföretagsdelegationen har i sju rapporter lämnat
sammanlagt 71 förslag till förbättringar av
näringsklimatet, konstaterar motionärerna och anser
att regeringen skyndsamt bör återkomma med förslag
till riksdagen baserade på dessa rapporter.
I en annan partimotion från Moderata
samlingspartiet, 1998/99:T818, begärs ett uttalande
av riksdagen om företagande i IT-branschen. Många
svenska företag ligger i frontlinjen i IT-branschen
och utsätts för en kraftig och ständigt ökande
internationell konkurrens, sägs det. Det är därför
viktigt att det svenska företagsklimatet är gott och
att lagar och regler utformas så att en sund
konkurrens skapas. Företagen i IT-branschen är ofta
små och växande företag, konstaterar motionärerna
och erinrar om Småföretagsdelegationens förslag och
om att Moderata samlingspartiet har ställt sig bakom
dessa förslag.
Avregleringars betydelse för den framtida
ekonomiska utvecklingen måste betonas tydligare och
främjande av konkurrens och förnyelse måste bli en
central del av näringspolitiken, anförs det i motion
1998/99:N326 (m, kd). Under den socialdemokratiska
regeringen har avregleringsarbetet stannat av, och
situationen har förvärrats för företagarna genom att
flera nya regler införts och genom att beslutade
avregleringar återställts, hävdar motionärerna. De
menar att arbetet med att slopa, förenkla eller
förbättra reglerna för företagen nu bör återupptas
med full kraft och att genomförandet av förslagen i
Småföretagsdelegationens betänkanden brådskar. I
motionen läggs en lång rad förslag fram enligt
följande.
Procedurerna vid registrering av företag bör
förenklas på olika sätt: En person som vill starta
företag bör endast behöva kontakta en myndighet. Det
bör åligga den kontaktade myndigheten att se till
att samtliga andra berörda myndigheter blir
informerade om det nyregistrerade företaget.
Förfarandet skall gälla alla bolagsformer. Denna
registrering bör kunna skötas via Internet.
Uppgiftslämnande till olika myndigheter tar en
orimligt stor del av småföretagarens tid i anspråk,
anser motionärerna. Åtgärder för att minska och
förenkla företagens uppgiftslämnande bör genomföras
i enlighet med Grunddatabasutredningens förslag i
betänkandet Grunddata - i samhällets tjänst (SOU
1997:146). Period- och årsstatistik till SCB är dyr
och omständlig för små företag. Ett noggrannare
urval bör därför ske vid undersökningar som riktar
sig till småföretag, och urvalstätheten bör varieras
på ett sådant sätt att de grupper av småföretag som
saknar problem inte behöver störas. Myndigheter
borde i betydligt större omfattning än i dag
kommunicera med varandra för att avlasta småföretag
från t.ex. anmälningsplikt. Motionärerna anser
vidare att som generell princip bör gälla att en
anmälan skall vara tillräcklig i ett företags
kontakter med myndigheter, även om anmälningsplikt
till flera myndigheter föreligger.
Regeringen bör inrätta en särskild grupp
näringslivets regelråd med företrädare för företag,
forskare och organisationer, föreslås det vidare i
motionen. Gruppen bör arbeta som en fristående grupp
men bör samarbeta med regelreformeringsgruppen i
Näringsdepartementet. Gruppen bör vara idégivare och
inspiratör men bör även granska
regelreformeringsarbetet i statsförvaltningen.
Regeringen bör också inrätta paneler med småföretag
för att testa förslag till nya regler och
regelförändringar som ett komplement till de
sedvanliga berednings- och remissförfarandena. Varje
statlig myndighet bör inom sitt respektive område
ges ansvar för regelreformeringsfrågor och problem-
och konsekvensanalyser av nya regler, föreslås det
vidare.
I ett regelreformeringsprogram bör regeringen ange
ett tydligt och kvantifierbart mål för
regelförenklingsarbetet under mandatperioden, anförs
det vidare i motionen. Detta kan utformas antingen
som krav på att regelvolymen skall minska i viss
angiven omfattning eller som ett krav på att
företagens administrativa belastning av regelverket
skall minska i viss angiven omfattning. Vidare bör i
regelreformeringsprogrammet mål anges för arbetet
med de befintliga reglerna, med innebörd att alla
regler bör gås igenom under mandatperioden. Problem-
och konsekvensanalyser skall genomföras på alla
förslag som kan ha ekonomiska effekter för
företagen, föreslår motionärerna och anför även att
ett särskilt småföretagstest bör göras för regler
som bedöms påverka småföretagen i större omfattning.
En motsvarande skyldighet att samråda med
näringslivet som finns beträffande uppgiftslämnande
bör införas när det gäller införande av nya regler
och förändringar av befintliga regler. En
försöksverksamhet med tidsbegränsade regler bör
genomföras.
Staten bör vara ansvarig för ett Internetbaserat
informationssystem över gällande regler för
företagare, föreslås det vidare i motionen.
Regeringen bör uppdra åt myndigheterna att dessa
skall ägna särskild uppmärksamhet åt informationen
till företag, och informationsansvariga
kontaktpersoner för företagen bör inrättas vid
statliga myndigheter och kommuner. Regeringen bör
också uppdra åt Patent- och registreringsverket
(PRV) och Riksskatteverket (RSV) att undersöka
möjligheterna för gemensamma blanketter för firma-,
skatte- och avgiftsregistrering samt anmälan om
inkomständring till försäkringskassan vid start av
företag. Dessutom bör samtliga offentliga blanketter
som företagarna använder förenklas och förkortas och
företagen informeras om varför uppgifter skall
lämnas. En ständig blankettöversyn bör ske, och alla
blanketter bör tillhandahållas elektroniskt.
Regeringen bör utfärda föreskrifter till
myndigheterna att förmedla information om
regeländringar som berör småföretagarna, anförs det
vidare. En handledning för företagare som behöver
söka information och komma i kontakt med olika
myndigheter eller andra instanser bör
tillhandahållas kostnadsfritt via bl.a. Internet.
Beslut som berör företagandet bör fattas i god tid
före ikraftträdandet, så att företagen ges
erforderlig tid för anpassning till de nya
förutsättningarna. För att underlätta och
effektivisera samspelet mellan myndigheter och
företag bör handläggare så långt möjligt ges ökade
befogenheter och ansvar. Regeringen bör uppdra åt
myndigheterna att lämna bindande löften om hur lång
tid det tar att avgöra ett ärende. Om myndigheten
inte hör av sig inom angiven tid bör detta innebära
ett automatiskt avgörande av ärendet till
företagarens fördel. Myndigheterna bör dessutom i
sina årsredovisningar redovisa hur man klarat
service- och informationskraven gentemot företagen,
t.ex. vad gäller handläggningstider, tider innan
besked lämnats, väntetider i telefon etc.
Riksdagen bör göra ett uttalande om att befintliga
företag och nyföretagare skall visas respekt och ges
stimulans, anförs det i motion 1998/99:N206 (m).
Många företagare upplever att företagsklimatet i
många avseenden inte är positivt och att de i
alltför stor omfattning tvingas syssla med sådant
som inte berör produktion och försäljning, hävdar
motionären. Dessutom upplevs många regler kring
företagandet som onödiga och alltför byråkratiska
och det uppfattas inte sällan som att företagare i
allmänhet åtnjuter en låg trovärdighet från
samhällets sida, säger han vidare.
Småföretagsdelegationens förslag beträffande
förenklingar och ändringar av lagar och förordningar
i syfte att stimulera nyföretagande och
företagsexpansion bör skyndsamt genomföras, anförs
det i motion 1998/99:N203 (m).
De s.k. mikroföretagen måste uppmärksammas, anförs
det i motion 1998/99:N216 (m). Omkring 71 % av de
privata företagen i Sverige är egenföretagare,
erinrar motionärerna om. Många regler, avgifter och
skatter slår mycket hårt mot dessa, anser
motionärerna och hävdar att administrativt krångel
och stora risker avhåller många egenföretagare från
att anställa.
I de två motionerna 1998/99:N240 (m) och
1998/99:N242 (m) från samme motionär begärs
riksdagsuttalanden i följande avseenden: (1)
lagförslag och myndighetsföreskrifter som påverkar
företagens villkor bör föregås av en
konsekvensanalys, (2) Småföretagsdelegationens
förslag bör genomföras under innevarande
mandatperiod, (3) det behövs en fortlöpande
utmönstring av föråldrade eller av andra skäl
uttjänta regelverk samt (4) ett system med
solnedgångsparagrafer bör prövas inom vissa
lagstiftningsområden. En permanent
avregleringsdelegation, knuten till
Statsrådsberedningen, bör inrättas som ett
ekonomisk-juridiskt expertorgan åt regeringen, men
med årlig rapporteringsskyldighet direkt till
riksdagen, anför motionären.
I partimotion 1998/99:N277 (v) begärs ett
riksdagsuttalande om regelverksförändringar. Svensk
lagstiftning har alltför länge utgått från
storföreta- gens situation, säger motionärerna. De
förutsätter att en viktig del i det
sysselsättningspolitiska arbetet skall vara att
genomföra ett antal regelförenklingar för
småföretagen. Vänsterpartiet ställer sig positivt
till fler än hälften av de 71 förenklingsförslag som
Småföretagsdelegationen lagt fram, sägs det, rörande
alltifrån snabbare patent och patentskydd för
enklare uppfinningar till frågor om
nätverksfrämjande och likformig skatteklassning av
riskkapitalbolag och investmentbolag.
En rad åtgärder i syfte att åstadkomma förenklingar
för företagen föreslås i partimotion 1998/99:N330
(kd). Det gäller inrättande av en referensgrupp av
företagare och forskare, inrättande av en grupp för
avreglerings- och småföretagsfrågor i
Statsrådsberedningen, åtgärder för enklare
registrering och uppgiftslämnande för småföretag,
införande av en solnedgångsparagraf och införande av
ett Internetbaserat informationssystem för
företagare.
Småföretagsdelegationens rapport innehåller en lång
rad förslag som är av sådan art att de dramatiskt -
utan statsfinansiella kostnader - skulle underlätta
för småföretagen, säger motionärerna och uppger att
Kristdemokraterna anser att de flesta av
delegationens förslag kan och bör genomföras
omedelbart. Den av motionärerna förordade
referensgruppen av företagare och forskare bör delta
i Regeringskansliets löpande arbete med att testa
förslag till nya regler ur ett
småföretagarperspektiv, och den bör också kunna
komma med idéer och förslag på förenklingar i
nuvarande regler. Politiska regleringar kan i vissa
fall vara motiverade av t.ex. sociala eller
miljömässiga skäl, men onödiga regleringar måste
motverkas eftersom de leder till samhällsekonomisk
ineffektivitet, anför motionärerna. Regelmassan ökar
med ca 5 % per år, och en svensk företagare har ca 4
000 regler och ca 20 000 trycksidor att hålla reda
på, sägs det. Varje år tillkommer ca 5 000 sidor med
omarbetade eller nya regler. Den totala regelmängden
som berör företagare måste minska, anför
motionärerna. Kristdemokraterna anser att alla
regler som berör företagare skall ha granskats under
innevarande mandatperiod i syfte att förenkla och
minska regelmassan. En solnedgångsparagraf bör
införas så att företagsregler som inte använts på
fem år eller mer slopas om de inte är oumbärliga,
föreslår motionärerna. De anser vidare att det bör
göras en konsekvensanalys av alla nya regler som
berör företagare.
I motionen presenteras en rad förslag för att
förbättra det svenska företagsklimatet när det
gäller regler och krångel enligt följande.
Startandet av företag bör förenklas, så att
företagaren kan koncentrera sig på att utveckla sin
affärsidé snarare än att behöva söka information om
vilka tillstånd som fordras, fylla i blanketter och
vänta på besked. Vid registrering av företag bör
därför bara en myndighet behöva kontaktas, och det
bör kunna ske via Internet. En företagare bör vidare
alltid kunna få uppgift om vilka regler som gäller
för olika typer av företag i olika situationer.
Information om finansiering, stöd och rådgivning bör
också finnas. Staten bör vara ytterst ansvarig för
ett sådant Internetbaserat informationssystem för
företagare, med NUTEK som administrativt ansvarig
myndighet. Många företagare upplever att myndigheter
har dålig service och det kan dessutom ta orimligt
lång tid att få ett ärende avgjort hos en myndighet,
säger motionärerna. Myndigheterna bör därför ändra
attityden till företagare och i högre utsträckning
betrakta dessa som sina kunder. Myndigheterna bör
också lämna bindande löften om hur lång tid det tar
att avgöra ett ärende och bör i sina
årsredovisningar redovisa hur service- och
informationskraven klarats gentemot företagen när
det gäller handläggningstider, väntetider i telefon
osv.
Det är helt nödvändigt att förenkla regelverket för
företagande, anförs det i motion 1998/99:N274 (kd).
En framgångsrik ekonomisk politik för hela landet
får positiva konsekvenser även för den regionala
utvecklingen, säger motionärerna. Regeringens
politik anses dock inte ha bidragit till ett
gynnsamt företagsklimat.
I motion 1998/99:N259 (kd, m, c, fp) begärs ett
uttalande av riksdagen om regelproduktion och
konsekvensanalyser som berör småföretagen. För att
de små och medelstora företagen skall kunna växa och
anställa måste Sverige få ett företagsklimat där
skatter, regleringar och krångel avsevärt minskas,
anför motionärerna. De små företagen berörs av ca 10
000 regler, sägs det. För att en effektiv
avreglering skall kunna komma till stånd krävs att
det politiska stödet för arbetet är brett och delas
av samtliga fackdepartement, anser motionärerna. De
menar att den relevanta frågan inte är om en regel
kan slopas, utan om det finns tillräckligt starka
skäl för att behålla den och att varje ny regel
eller regelförändring som berör företagen bör
genomgå en problem- och konsekvensanalys. Frågorna
kring regler som hinder för småföretagen är utredda
av Småföretagsdelegationen, erinrar motionärerna om
och uppger att kostnaderna för genomförande av
förslagen är marginella och att resultatet skulle
bli en förenklad byråkrati.
Regeringen bör snarast återkomma med förslag i
enlighet med Småföretagsdelegationens förslag till
förenklingar och förbättringar, anförs det i
partimotion 1998/99:N337 (c). Ett alltför omfattande
regelverk är en av de mest hämmande faktorerna för
de små företagen, sägs det.
I en annan partimotion från Centerpartiet,
1998/99:Sf608, föreslås införande av s.k.
byråkratilotsar för företagare, i syfte att göra det
enklare att starta och driva företag.
Medborgarkontoren har tillkommit för att hjälpa och
lotsa privatpersoner i den kommunala byråkratin,
säger motionärerna och anser att en liknande modell
bör prövas för dem som vill starta företag. Lotsen
skall stå till förfogande för alla och skall, i
normalfallet, vara den enda kontakt som krävs med de
statliga och kommunala byråkratierna.
Många företagare upplever administrationen kring
den egna verksamheten som alltför omfattande, sägs
det i partimotion 1998/99:N332 (fp). Regler och
förordningar och ständigt ökande krav på
uppgiftslämnande ställer stora krav på kunskaper hos
företagaren, anför motionärerna. Eftersom Sverige
behöver många nya företagare, måste det också bli
lättare och lönsammare för människor att förverkliga
sina planer på att starta eget. I motionen läggs
följande förslag fram:
Uppgiftslämnandet till olika myndigheter bör minskas.
En solnedgångsparagraf bör införas så att regler som inte
använts på fem år försvinner.
Alla nya regler som berör företagare bör förses med en
konsekvensanalys.
Finansministern bör leda ett avregleringsarbete med sikte på
att förenkla och minska den offentliga regelmassan.
Regeringen bör uppdra åt myndigheterna att lämna bindande
löften om hur lång tid det tar att avgöra ett ärende,
eventuellt kopplat till ett automatiskt avgörande i den
händelse myndigheten inte hör av sig.
Myndigheterna bör i sina årsredovisningar redovisa hur man
klarat service- och informationskraven gentemot företagen,
t.ex. vad gäller handläggningstider, tider innan besked
lämnats och väntetider i telefon.
En handledning för företagare bör utarbetas - en "lathund" för
företagare som behöver söka information och komma i kontakt
med olika myndigheter eller andra instanser.
Samtliga blanketter som företagarna skall fylla i bör
analyseras i syfte att antingen slopas, förenklas eller
förkortas.
Myndigheterna bör betrakta småföretagarna som sina kunder och
bli mer tillgängliga, t.ex. genom att ha öppet och ha
telefontider även på kvällar och klämdagar.
Kontaktpersoner för företagare bör finnas vid statliga
myndigheter och kommuner för att kunna hänvisa den som söker
information.
Staten bör ansvara för ett Internetbaserat informationssystem
där en företagare kan få upplysning om vilka regler som gäller
för företaget.
Det bör vara lätt att registrera företag via Internet.
Nyföretagare bör via dator kunna registrera sitt företag med
namn, anmäla sig för olika skatter, osv. Inom en viss tid,
högst ett antal dagar, bör företagaren få bekräftelser av
berörda myndigheter.
En utredning bör tillsättas med uppdrag att
kartlägga de s.k. soloföretagens ställning, i
synnerhet i ett rättsligt perspektiv, anförs det i
motion 1998/99: N257 (fp, m, kd, c). Utredningen bör
syfta till att föreslå förenklingar och
förbättringar för soloföretagen. Möjligheten att
starta och driva soloföretag är en viktig faktor i
kampen mot arbetslösheten, sägs det i motionen.
I motion 1998/99:N328 (mp) begärs att regeringen så
snart som möjligt skall återkomma till riksdagen med
förslag i enlighet med dem som
Småföretagsdelegationen lagt fram. Livskraftiga små
och medelstora företag är av avgörande betydelse för
Sveriges framtida utveckling, säger motionärerna.
Dessa småföretag har dock svårt att anpassa sig till
regelverk, som ofta är skrivna för de stora
företagen. Det måste därför vara en prioriterad
uppgift att förenkla de regler som styr företagens
verksamhet med särskild inriktning på de små
företagen, anför motionärerna.
Vissa kompletterande uppgifter
Riksdagen avslog våren 1998 ett antal motioner om
regelförenkling, regelreformering och avreglering
liknande de här aktuella (bet. 1997/98:NU10).
Utskottet hänvisade (s. 40) till det arbete som
pågick inom Regeringskansliet och till det arbete
som Småföretagsdelegationen bedrev och som skulle
slutrapporteras sommaren 1998. I reservationer (m,
fp, kd; c; mp) följdes respektive partiers
ståndpunkter upp.
Hösten 1999 avslog riksdagen ett motionsyrkande om
förkortade handläggningstider hos PRV (bet.
1998/99:NU1); yrkandet följdes upp i en reservation
(m, kd, c, fp). Utskottet hänvisade till att det
inom Närings- och handelsdepartementet i september
1998 hade inrättats en interdepartemental
arbetsgrupp för beredning av förslag som lämnats av
Småföretagsdelegationen och den inom EU tillsatta
s.k. BEST-gruppen (Business Environment
Simplification Task Force). En av gruppens
arbetsuppgifter rörde arbetet på myndigheter med att
förkorta handläggningstiderna. Arbetsgruppen skall
avrapportera sitt arbete den 31 mars 1999.
Småföretagsdelegationen har avlämnat följande sju
rapporter till regeringen: Bättre och enklare regler
(SOU 1997:186), Bättre och mer tillgänglig
information (SOU 1998:64), Kompetens i småföretag
(SOU 1998:77), Regelförenkling för framtiden (SOU
1998:78), Goda idéer om småföretag och samverkan
(SOU 1998:92), Kapitalförsörjning till småföretag
(SOU 1998: 93) och Förslagskatalog (SOU 1998:94). I
den sistnämnda rapporten redovisas samtliga förslag
som Småföretagsdelegationen lämnat.
Regeringen presenterade i december 1998 ett antal
förenklingar för småföretag (pressmeddelande 1998-
12-22). Presentationen gjordes under följande 13
rubriker: enklare regler för företagen; förenkling
av företagens uppgiftslämnande till myndigheter;
bättre service och information från myndigheter till
företag; kortare tider för handläggning av
ansökningar från företag; differentierad
förseningsavgift vid för sent inlämnad
skattedeklaration; klarare spelregler mellan
kommuner, landsting och småföretag; bättre
tillvaratagande av invandrares kompetens i
näringslivet; fler kooperativa företag; nya former
för kontakter mellan Näringsdepartementet och de små
företagen; användning av ny teknik; unga företagare;
utvärdering av befintliga stödåtgärder samt skatter.
I det följande redovisas åtgärder på de områden som
kan hänföras till det här aktuella avsnittet om
regelförenkling. Vissa områden berör andra avsnitt i
betänkandet och redovisas i det sammanhanget, medan
vissa områden berör andra utskotts ansvarsområden..
Regeringen har genom tre olika beslut infört krav
på konsekvensanalyser hos myndigheter, kommittéer
och departement.
Sålunda beslöt regeringen för det första i december
1998 om en förordning (1998:1820) om särskild
konsekvensanalys av reglers effekter för små
företags villkor, med förordningsmotiv (Fm 1998:2),
som trädde i kraft den 1 februari 1999. Enligt
förordningen skall en myndighet - när den överväger
nya eller förändrade regler som kan ha effekter av
betydelse för små företags arbetsförutsättningar,
konkurrensförmåga eller villkor i övrigt - göra en
konsekvensanalys i dessa avseenden och dokumentera
denna. Konsekvensanalysen skall stödjas på följande
frågeställningar: (1) Vilket är problemet och vad
händer om någon reglering inte sker? (2) Finns det
några alternativa lösningar? (3) Vilka
administrativa, praktiska eller andra åtgärder måste
småföretagen vidta till följd av regleringen? (4)
Vilken tidsåtgång kan reglerna föra med sig för
småföretagen? (5) Vilka lönekostnader, andra
kostnader eller resursbelastning i övrigt för
småföretagen kan reglerna leda till? (6) Kan
reglerna komma att snedvrida konkurrensförhållandena
till nackdel för småföretagen eller i övrigt
försämra deras konkurrensförutsättningar? (7) Kommer
reglerna att i andra avseenden påverka småföretagen?
(8) Går det att kontrollera efterlevnaden av
reglerna, och hur kommer reglernas effekter för
småföretag att uppmärksammas och granskas? (9) Bör
reglerna gälla endast viss begränsad tid för att
förhindra eventuella negativa effekter för
småföretagen? (10) Behöver särskilda hänsyn tas till
småföretagens villkor när det gäller tiden för
reglernas ikraftträdande? (11) Finns det behov av
speciella informationsinsatser? (12) Hur har samråd
som behövs skett med näringslivet och med
myndigheter som särskilt berörs, och vilka
synpunkter av betydelse har kommit fram?
Myndigheterna skall årligen före den 1 februari
rapportera till regeringen om sitt arbete med
konsekvensanalyser under det gångna verksamhetsåret
och därvid ange de praktiska erfarenheterna och
resultaten av detta.
För det andra gäller enligt den nya
kommittéförordningen (1998:1474), som trädde i kraft
den 1 januari 1999, att - om förslagen i ett
betänkande har betydelse för små företags
arbetsförutsättningar, konkurrensförmåga eller
villkor i övrigt i förhållande till större företags
- konsekvenserna i det avseendet skall anges i
betänkandet.
Regeringen beslöt vidare - för det tredje - i
december 1998 om att inrätta en statssekreterargrupp
med särskilt ansvar för arbetet med regelförenkling
och med uppdrag att utfärda riktlinjer för
Regeringskansliet avseende särskild konsekvensanalys
av reglers effekter för små företags
arbetsförutsättningar, konkurrensförmåga eller
villkor i övrigt. I gruppen skall ingå
statssekreterare från Justitie-, Finans- och
Näringsdepartementen. Enligt beslutet skall
Näringsdepartementet samordna, understödja och följa
upp arbetet med stöd av en i departementet inrättad
permanent regelförenklingsgrupp, SimpLexgruppen.
Denna grupp har nyligen inrättats och skall ledas av
en företagare.
Regeringen fattade också beslut i december 1998 om
uppdrag till Patent- och registreringsverket (PRV)
och Statskontoret att utarbeta ett samordnat
register över uppgiftskrav rörande företagsdata.
Uppdraget avser de krav på uppgiftslämnande från
företag till myndigheter som är reglerade enligt
författning. Målet skall vara att väsentligt minska
företagens uppgiftslämnande till myndigheter genom
återanvändning av data som en gång lämnats till
statliga myndigheter. I uppdraget ingår dels att
kartlägga och analysera samtliga
författningsreglerade krav på uppgiftslämnande till
myndigheter, dels att analysera och ge förslag på
hur den framtida finansieringen av ett samordnat
register kan lösas. Vidare ingår att dels kartlägga
vilka myndigheter som kräver in uppgifter från
företagen, dels skapa och påbörja upprättandet av en
s.k. termkatalog som fastställer enhetliga termer på
uppgifter som är gemensamma för flera myndigheter.
En frågeställning som skall beaktas i uppdraget är
möjligheterna till ett säkert, elektroniskt
uppgiftslämnande från företag till myndigheter och
mellan myndigheter. Uppdraget skall redovisas senast
den 31 januari 2000.
PRV har vidare sedan tidigare (juni 1998),
gemensamt med Riksskatteverket, regeringens uppdrag
att utarbeta ett förslag om förenklad registrering
av företag, som innebär att man bara skall behöva
vända sig till en myndighet och bara behöva använda
en blankett när man startar ett företag.
Målsättningen bör vara att systemet tillämpas senast
vid ingången av år 2000 och att delar introduceras
under första halvåret 1999. Uppdraget skall
redovisas senast den 15 mars 1999.
Näringsdepartementet kommer fr.o.m. år 1999 att
genomföra en årligen återkommande undersökning bland
ett antal myndigheters företagskunder. Syftet är att
kartlägga vilka brister som finns i myndigheternas
service gentemot företagen, med sikte på att detta
skall tjäna som underlag för förbättringsåtgärder.
De redovisningar som inkommer skall utgöra underlag
för en rankning om vilken myndighet som har den
högsta servicekvaliteten. Följande myndigheter
ingår: PRV, NUTEK, Riksskatteverket,
Kronofogdemyndigheten, Tullverket, länsstyrelserna
och de s.k. självstyrelseorganen,
Arbetsmarknadsstyrelsen, Arbetarskyddsstyrelsen,
Riksförsäkringsverket, Socialstyrelsen, Statens
livsmedelsverk och Kemikalieinspektionen.
I september 1998 gav regeringen uppdrag rörande
förkortade handläggningstider åt följande
myndigheter: PRV, NUTEK, Tullverket,
Riksskatteverket, Kemikalieinspektionen, Statens
livsmedelsverk, Arbetsmarknadsstyrelsen samt
länsstyrelserna i Västernorrlands och Västerbottens
län. För att regeringen i regleringsbreven för år
1999 skulle kunna utforma krav på kortare
handläggningstider för dessa myndigheter gavs de i
uppdrag att genomföra en översyn och analys av sina
interna handläggningsrutiner. Bedömningen skulle
bl.a. innehålla en redovisning av ärendetyper av
betydelse för företag där handläggningstiderna
utifrån gällande regelverk uppvisar goda
förutsättningar att kunna förkortas. Uppdragen
skulle redovisas senast den 16 november 1998, så att
redovisningen kunde utgöra underlag för eventuella
ändringar i respektive myndighets regleringsbrev.
Mot bakgrund av denna redovisning har de berörda
myndigheterna i sina regleringsbrev för år 1999
givits uppdrag med syfte att förkorta
handläggningstiderna.
Näringsdepartementet - genom statsrådet Mona Sahlin
- har vidare nyligen knutit till sig en
referensgrupp med representanter för små och växande
företag, med benämningen Nybyggarna. Gruppen skall
vara ett forum för diskussion, utvärdering av idéer
och förslag och fungera som testpanel för att få
snabba reaktioner på förenklingsarbetet. En
interaktiv s.k. websida kommer att skapas för
kommunikation med små företag.
I regeringens tidigare nämnda handlingsprogram för
ökad tillväxt som näringsminister Björn Rosengren
presenterade i februari 1999 avser en av de 13
punkterna regelförenkling. Där sägs följande:
"Reglerna för företagen skall förenklas och bli
färre. Ytterligare regelförenklingar kommer att
genomföras för att de mindre företagen skall kunna
växa och utvecklas. Småföretagsdelegationens förslag
analyseras, bearbetas, beslutas och sjösätts.
Myndighetsstrukturen ses över för att göra det
enklare att starta och driva småföretag. En särskild
grupp för regelförenkling inrättas i
Näringsdepartementet. Alla nya regler analyseras
utifrån ett småföretagsperspektiv."
Redovisning från Näringsdepartementet
I flera av de här berörda motionerna sägs att
Småföretagsdelegationens förslag bör genomföras. En
del av delegationens förslag avser förslag på andra
områden än det här aktuella regelförenklingsområdet.
Enligt uppgift från Näringsdepartementet har
regeringen vad avser en tredjedel av förslagen
vidtagit åtgärder med avsikt att genomföra dem. I
vissa fall har dock andra vägar valts än exakt de
som delegationen förordat. Utskottet har ansett det
vara värdefullt att i detta sammanhang kunna lämna
en redovisning av de åtgärder som regeringen
vidtagit - även utanför regelförenklingsområdet -
och Näringsdepartementet har lämnat följande
uppgifter:
Slopat obligatoriskt uppgiftslämnande om sjukfrånvaro för
småföretag (prop. 1998/99:1).
Slopad behovsprövning av tandläkare (prop. 1997/98:112).
Avreglering av långväga busstrafik (prop. 1997/98:56).
Enklare registrering av företag och gemensamma blanketter vid
start av företag (regeringsuppdrag till PRV och RSV).
Lättnader för småföretag rörande krav på resultaträkningens
utformning enligt årsredovisningslagen (regeringen har
initierat åtgärder, förslag har remitterats och lagrådsremiss
planeras under våren 1999).
Samordning av näringspolitiska frågor rörande småföretag till
Näringsdepartementet (beslut i samband med
regeringsförklaringen och bildandet av det nya
Näringsdepartementet).
Förkortade handläggningstider hos myndigheter
(regeringsuppdrag och olika uppdrag och krav i respektive
myndighets regleringsbrev för år 1999).
Förenklad firmaregistrering hos PRV (regeringsuppdrag till
PRV).
Förenklad tillståndshantering hos myndigheter
(regeringsuppdrag till Statskontoret).
Halverat skattetillägg vid periodiseringsfel i
momsredovisningen (prop. 1997/98:10).
Inrättande av en särskild regelförenklingsgrupp, SimpLex, inom
Näringsdepartementet och en särskild statssekreterargrupp med
ansvar för regelförenkling.
Utfärdande av förordning (1998:1820) för myndigheter under
regeringen om särskild konsekvensanalys av reglers effekter
för små företags villkor.
Motsvarande krav på samtliga utredningar (ny
kommittéförordning - 1998:1474).
Förenklat uppgiftslämnande för företag genom skapandet av ett
samordnat register över olika myndigheters uppgiftskrav
(regeringsuppdrag till PRV och Statskontoret).
Gemensam årligen återkommande kundundersökning från
Näringsdepartementet av hur olika myndigheter sköter
information, service och tillgänglighet mot sina kunder. I
regleringsbreven för år 1999 har myndigheterna fått krav på
åtgärder mot brister som kommer att konstateras. Upphandling
har påbörjats i februari 1999. Detta täcker in ett stort antal
av förslagen i Småföretagsdelegationens betänkande Bättre och
mer tillgänglig information (SOU 1999:64).
Differentierad förseningsavgift vid för sent inlämnad
skattedeklaration (förslag till förändring kommer sannolikt i
den ekonomiska vårpropositionen 1999).
Inrättande av referensgrupp eller testpanel av småföretag
kopplad till Näringsdepartementet och till SimpLexgruppen.
Klarare spelregler mellan kommuner, landsting och småföretag:
a) Beslut om att tillsätta Rådet för konkurrens på
lika villkor mellan offentlig och privat sektor och
uppdrag till rådet om att redovisa hur det genomfört
sin uppgift.
b) Kommerskollegium har fått i uppdrag att lägga ut
information om offentliga upphandlingar under det
s.k. tröskelvärdet.
c) Regionförbundet i Kalmar län blir försökslän för
att i samråd med det nyssnämnda rådet för konkurrens
på lika villkor mellan offentlig och privat sektor
utarbeta en konkurrenspolicy som skall främja
småföretagandet.
Ökade avsättningsmöjligheter till periodiseringsfond för
enskilda näringsidkare och fysiska delägare i handelsbolag
(prop. 1997/98:150).
Förenkling av tullprocedurerna (prop. 1997/98:150, arbete
pågår inom Generaltullstyrelsen och ett flertal av tidigare
nämnda uppdrag avseende bl.a. kundundersökning och kortare
handläggningstider inkluderar Tullverket).
Handledning och hjälp för nyföretagare. (Startlinjen på NUTEK
tillhandahåller sådan service.)
Översyn av befintliga stödorgan (aviserad i prop. 1998/99:1)
Lättnader i beviljandet av F-skattsedel (prop. 1997/98:112).
Förenklade regler för redovisning och deklaration för
egenföretagare. (Förenklingsutredningen avlämnar betänkande i
mars 1999 och regeringen har givit tilläggsdirektiv - dir.
1998:4 - för att förstärka utredningens mandat att föreslå
förenklingar.)
Statligt Internetbaserat informationssystem (regeringen har
beviljat stöd till uppbyggnad av myndighetslänk, dvs. en
direktkoppling på nätet till respektive myndighets hemsida i
NUTEK:s s.k. SME-link).
Höjning av 5-procentsregeln för bankers och försäkringsbolags
innehav av aktier i företag (lagrådsremiss om ändringar i
försäkringsrörelselagen och betänkande från Banklagskommittén,
SOU 1998:160).
Utskottets ställningstagande
Utskottet anser - i likhet med vad som anförs i de
här aktuella motionerna - att frågan om
regelförenkling för småföretagen är mycket viktig ur
tillväxtsynpunkt. Småföretagsdelegationen har i sina
rapporter lämnat ett omfattande underlag, som kan
ligga till grund för förslag om förändringar.
Regeringen har, som redovisats, i december 1998
presenterat ett antal åtgärder på olika områden.
Många av dessa åtgärder är just sådana som
efterfrågas i motionerna, t.ex. införande av
konsekvensanalyser, inrättande av en särskild
statssekreterargrupp och SimpLexgruppen, uppdrag om
register över uppgiftskrav, uppdrag om förenklad
registrering av företag, uppdrag om förkortade
handläggningstider, genomförande av kundundersökning
och inrättande av en referensgrupp med
representanter för småföretag.
Enligt utskottets mening bör dock ytterligare
åtgärder vidtas för att intensifiera arbetet med
regelförenklingar. Det är viktigt att statsmakterna
till befintliga och presumtiva småföretagare
förmedlar en känsla av att de problem och hinder som
dessa möter uppmärksammas och att ansträngningar
görs för att avhjälpa eller undanröja problemen. Det
råder en bred samsyn om att den
sysselsättningsökning som krävs för att
arbetslösheten skall kunna nedbringas främst måste
komma till stånd hos de små och medelstora
företagen. Åtgärder på regelförenklingsområdet kan,
enligt utskottets mening, därvid ses som en signal
till dessa företag om statsmakternas vilja att bidra
till att skapa förutsättningar för en sådan
utveckling. Samtidigt vill utskottet framhålla att i
ett rättssamhälle är det nödvändigt med regleringar
på vissa områden.
För att kontinuerligt följa utvecklingen i fråga om
regelförenklingar bör regeringen lämna en årlig
redogörelse till riksdagen om
regelförenklingsarbetet. I det sammanhanget bör
regeringen redovisa ett mål för
regelförenklingsarbetet, varvid det är viktigt att
målet formuleras på ett sådant sätt att det blir
möjligt för regering och riksdag att följa upp. En
första sådan redovisning bör lämnas i
budgetpropositionen för år 2000. I redovisningen bör
en avstämning göras mot Småföretagsdelegationens
samtliga förslag, så att det framgår beträffande
vilka av dessa som regeringen har vidtagit åtgärder.
Utskottet noterar med tillfredsställelse att
regeringen beslutat om ett sy-stem av krav på
konsekvensanalyser av reglers effekter för små
företags villkor. Detta system omfattar myndigheter,
kommittéer och departement. Utskottet vill framhålla
vikten av att också den befintliga regelmassan
uppmärksammas härvid, så att onödiga regler kan
slopas och förenklingar och anpassningar kan göras i
de regler som bedöms som nödvändiga. Regeringen bör
tillse att ett sådant arbete genomförs och att
konkreta resultat framkommer.
Riksdagen bör genom ett uttalande till regeringen
ställa sig bakom vad utskottet här har anfört.
Därmed blir samtliga nu aktuella motioner
väsentligen tillgodosedda.
Småföretagsutveckling
Motionerna
I motion 1998/99:N326 (m, kd) begärs
riksdagsuttalanden rörande nationell IT-kampanj i
småföretag, ett virtuellt utbildningscentrum,
akademiker till småföretag, översyn av offentligt
stödda aktörer, näringsverksamhet inom vård- och
omsorgssektorn och samverkan mellan företag. En
nationell IT-kampanj - bekostad av staten, IT-
företagen och de deltagande småföretagen - bör
genomföras i småföretag, varvid en första etapp bör
omfatta ca 10 000 småföretag och hela kampanjen ca
200 000 företag, anser motionärerna. De föreslår
vidare att ett virtuellt utbildningscentrum för
småföretag skall inrättas som en försöksverksamhet.
Centrumet skall vara en s.k. one-stop-shop för
företagens beställningar och svara för kund- och
leverantörssökning, förpackning och spedition av IT-
förmedlat material från relevanta kunskapskällor. En
databas skall också läggas upp på Internet där det
skall finnas tillgång till frivilliga rådgivare med
specialistkunskaper som är villiga att engagera sig
som samtalspartner och bollplank åt småföretagare.
Förutsättningarna för att starta ett särskilt
projekt för att underlätta rekryteringen av
akademiker till småföretagen bör utredas, anförs det
i motionen.
Det finns en mängd olika aktörer med offentlig
anknytning som arbetar med att stödja företagen,
konstateras det vidare i motionen. Ibland riskerar
verksamheterna att överlappa varandra eller
konkurrera med liknande fristående verksamhet, säger
motionärerna och anser därför att en översyn av de
offentligt stödda aktörerna inom
företagsutvecklingsområdet bör göras. En utredning
bör tillsättas i syfte att föreslå åtgärder som
behövs för utveckling av företagskompetens och
samverkan inom vård och omsorgssektorn, föreslår
motionärerna också. Forskning och kunskapsspridning
om småföretagssamverkan behöver intensifieras, anser
motionärerna slutligen och föreslår att resurser
skall avsättas under fem år inom Humanistisk-
samhällsveten-skapliga forskningsrådet (HSFR) för
att initiera, stimulera, utveckla, bedriva och
sprida forskning om småföretagssamverkan. Vidare bör
det belysas om konkurrenslagen i nuvarande
utformning innebär omotiverade hinder för samverkan
mellan småföretag, sägs det.
ALMI har inte lyckats med sitt uppdrag att arbeta
med invandrarföretag, hävdas det i partimotion
1998/99:N277 (v). Motionärerna anser det vara av
stor vikt att en ändring i positiv riktning sker,
varvid en utflyttning av en del av verksamheten
närmare den berörda kundkategorin förespråkas.
Regeringen bör i samband med 1999 års
budgetproposition återkomma till riksdagen med
förslag om ökade resurser till ALMI:s lånefond och
om ökade medel i driftskapital, anförs det i motion
1998/99:N337 (c). Enligt motionärerna krävs detta
för att ALMI på ett bättre sätt skall kunna svara
upp mot efterfrågan på riskkapital och på ett
tillfredsställande sätt kunna leva upp till sina
åtaganden.
I partimotion 1998/99:Sf634 (fp) begärs uttalanden
av riksdagen om bättre villkor för småföretagande,
om uppdrag till ALMI och NUTEK att rikta sig till
utsatta förorter och invandrare samt om inrättande
av s.k. mikrolån. Med ett företagsvänligt klimat
skulle många invandrartäta områden kunna förvandlas
från bidragsghetton till tillväxtzoner, heter det.
Motionärerna anser att de politiska åtgärder som
krävs för ett bättre företagsklimat i huvudsak är
generella, men att det också krävs specifika
insatser. För invandrarföretagare är det uppenbart
att en öppen eller dold diskriminering på grund av
etniskt ursprung finns när det gäller att få fram
riskkapital och lån, och även i kontakten med
myndigheter som ALMI, NUTEK, länsstyrelserna,
skattemyndigheter med flera, hävdar motionärerna. De
tror att en grundförutsättning för att lyckas är att
ALMI rekryterar konsulter från berörda grupper och
förlägger sin verksamhet dit där människorna finns.
ALMI och övriga berörda statliga aktörer måste få
ett tydligare uppdrag att verka för fler företagare
i utsatta förorter, anför motionärerna. De anser att
det också behövs en näringspolitik för förorten och
att ALMI, NUTEK och länsstyrelsernas
utvecklingsenheter måste förändras. ALMI bör vidare,
enligt motionärerna, i sin kreditgivning införa ett
mikrolån för den som har idéer för att ta sig ur
bidragsfällorna genom att förverkliga en affärsidé.
Ett mikrolån innebär att även den som inte har egen
delfinansiering kan få ett mindre lån för att kunna
komma i gång. Finansiering bör ske inom ramen för
ALMI:s kreditgivning, anser motionärerna.
En specialdestinerad satsning på export från
svenska små IT-företag och på anställning av
människor med kompletterande språkkunskaper bör
göras, anförs det i motion 1998/99:K231 (fp).
Grunden till den svenska välfärden skapades av
entreprenörer som kring sekelskiftet byggde upp
svensk industri, tillsammans med politiker som såg
möjligheterna i en satsning på utbyggd
infrastruktur, säger motionärerna och menar att IT-
utvecklingen åter ger liknande möjligheter. Små
svenska IT-företag bör stimuleras att anställa
invandrare med annan språkkompetens än svenska och
engelska för att möjliggöra exportsatsningar från
dessa företag, anför motionärerna.
Vissa kompletterande uppgifter
Frågan om invandrare som företagare, som tas upp i
några av de här aktuella motionerna, behandlades av
utskottet i det näringspolitiska betänkandet
1997/98:NU10 våren 1998. Utskottet hänvisade till
ALMI:s verksamhet på området och en pågående
utredning. I en reservation (m, fp, kd) följdes det
aktuella yrkandet upp. Riksdagen beslöt i enlighet
med utskottet.
I statens ägardirektiv till ALMI anges att ALMI
speciellt skall ta hänsyn till invandrarföretagen.
Det regionala ALMI-bolaget i Stockholms län har, i
samarbete med Internationella Företagarföreningen i
Sverige (IFS), bedrivit ett projekt där särskilda
rådgivare med invandrarbakgrund har engagerats. IFS
har sex rådgivare som tillsammans talar nio olika
språk och som är verksamma i förorterna. Regeringen
fattade hösten 1998 beslut om att bevilja
regionalpolitiska medel till IFS för att i samverkan
med ALMI under en treårsperiod bygga upp
rådgivningscentrum i Gävle och Umeå. Regeringen har
vidare nyligen beslutat om ett bidrag på 7,6
miljoner kronor till IFS, avsett för uppbyggnad av
särskilda rådgivningscentrum för invandrare i Malmö,
Göteborg, Uppsala och Linköping. Enligt
Näringsdepartementets pressmeddelande i december
1998 skall regeringen också inrätta ett
näringslivsråd i syfte att tillvarata invandrares
kompetens i näringslivet.
Regeringen fattade i januari 1998 beslut om att
tillsätta en särskild utredare, landshövding Björn
Eriksson, med uppgift att göra en kartläggning av
vilka svårigheter som personer med utländsk bakgrund
kan möta i samband med att de startar och utvecklar
egna företag (dir. 1998:1). Kartläggningen skall
särskilt omfatta frågor som hänger samman med
kapitalanskaffning. Utredaren skall studera om
personer med utländsk bakgrund särbehandlas på ett
otillbörligt sätt i samband med låneansökan hos
banker och finansinstitut samt om marknadens
funktionssätt motverkar bildandet av långsiktigt
kommersiella företag bland personer med utländsk
bakgrund. Utredaren skall på basis av sin
kartläggning föreslå sådana åtgärder som medför lika
behandling av personer som vill starta och utveckla
egna företag. Uppdraget skall redovisas före
utgången av april 1999.
ALMI:s lånefond, som berörs i en av motionerna,
uppgår för närvarande till ca 4 miljarder kronor,
varav ca 3 miljarder kronor är utlånade. Beträffande
ALMI:s driftskapital kan noteras att anslaget
Småföretagsutveckling (A 2), från vilket statens
bidrag till ALMI:s verksamhet utgår, har varit
föremål för neddragningar de senaste åren. Enligt
uppgift har ALMI delvis kompenserat detta genom att
ta i anspråk ränteintäkter från lånefonden. Det kan
också nämnas att ALMI nyligen slutit avtal med flera
av landstingen om fortsatta medel för den löpande
verksamheten.
Beträffande yrkandet i motion 1998/99:N326 (m, kd)
om en IT-kampanj kan påpekas att ALMI bedriver vissa
aktiviteter för att hjälpa småföretag på IT-området.
Regeringen har vidare hösten 1998 fattat beslut om
regionalpolitiska medel till Stiftelsen IT-forum och
ALMI för ett pilotprojekt i syfte att med s.k. IT-
checkar stödja små företags utveckling medelst
modern informationsteknik. Projektet skall
genomföras stegvis med början i Örebro län, för att
senare utvidgas till Södermanlands och Västmanlands
län och vara avslutat senast den 31 december 1999.
När det gäller yrkandet om virtuellt
utbildningscentrum i nyssnämnda motion kan påpekas
att i Söderhamnsdelegationens arbete diskuteras en
försöksverksamhet med ett sådant centrum.
Ställningstagande väntas inom kort. Beträffande
yrkandet om akademiker i småföretag kan noteras att
för ca fem år sedan fattade riksdagen beslut, på
basis av en motion, om en verksamhet med akademiker
i småföretag. Beslutet gällde under ett år och
innebar att småföretag skulle kunna anställa
akademiskt utbildade, arbetslösa personer till halva
kostnaden, och att staten betalade den andra
hälften. Genomförandet blev, enligt uppgift från
Näringsdepartementet, ett misslyckande. Färre än tio
akademiker anställdes, beroende på att
Arbetsmarknadsstyrelsen och arbetsförmedlingarna
inte ansåg att den berörda gruppen tillhörde de
arbetslösa som borde prioriteras.
Beträffande yrkandet om översyn av det offentliga
stödet inom företagsutvecklingsområdet bör erinras
om att regeringen, som tidigare redovisats, avser
att göra en utvärdering av det stora antalet
stödformer inom näringspolitiken, regionalpolitiken
och arbetsmarknadspolitiken.
Utskottets ställningstagande
Enligt utskottets mening är en viktig del av
näringspolitiken att på olika sätt främja bildandet
av nya företag och tillväxten hos befintliga
småföretag. Den verksamhet som ALMI bedriver är
därvid av stor betydelse. Regeringen avser, som
nämnts, att inom kort fatta beslut om en översyn av
de olika, existerande stödformerna för småföretag.
ALMI:s verksamhet kommer självfallet att ingå i
denna översyn.
När det gäller åtgärder för att bistå invandrare
som vill starta företag anser utskottet - i likhet
med vad som påpekas i några av de här aktuella
motionerna - att detta är ett mycket angeläget
område. ALMI bedriver, som redovisats, viss
verksamhet, och annan verksamhet planeras. Utskottet
vill framhålla vikten av att ytterligare åtgärder
vidtas på detta område och att regeringen informerar
riksdagen härom.
Med det anförda avstyrker utskottet de fem här
aktuella motionerna i berörda delar.
Kapitalförsörjning
Motionerna
Staten bör utreda åtgärder som kan underlätta
bildande av särskilda riskkapitalbolag med uppgift
att placera pensionsmedel i småföretag och andra
riskkapitalbolag, anförs det i motion 1998/99:N326
(m, kd).
Större delen av det riskkapital som finns på
marknaden söker sig till storstäder och
universitetsorter, sägs det i partimotion
1998/99:N335 (v). Vänsterpartiet anser dock att
detta behöver kompletteras med regionala fonder och
börser för att få en garanti för att alla regioner
kan få tillgång till riskkapital. En möjlighet är
att regionala fonder inrättas, vilka har en större
lokalkännedom och förhoppningsvis en större
uthållighet i investeringarna, anför motionärerna.
Småföretagarna vänder sig till det nätverk som
ligger närmast, nämligen banker, kommuner,
företagarföreningar och länsstyrelser, sägs det.
NUTEK har bidragit med medel till småföretagsbörser
för att stimulera nya företag, erinrar motionärerna
om och föreslår att möjligheterna undersöks att
vidga dessa insatser till flera aktörer ute i
landet.
I partimotion 1998/99:N238 (c) föreslås att en
företagsgaranti skall införas. För goda affärsidéer
bör staten via regionala holdingbolag erbjuda
riskkapital, anför motionärerna och redovisar
följande modell för hur detta bör utformas.
Holdingbolagen skall kunna tillföra 91 % av det
erforderliga riskkapitalet i ett företag, medan
initiativtagaren själv skall svara för 9 %.
Företagsgarantisystemet skall balansera eventuella
rörelseförluster under företagets uppbyggnadstid
genom koncernbidrag, vilka skall återbetalas
inklusive ränta när företagen kommer in i en
vinstperiod. För att balansera förluster i systemet
skall lyckosamma företag erlägga royalty på vinsten
eller försäljningssumman. I avtalet mellan
holdingbolaget och initiativtagaren till företaget
skall skrivas in en rätt för företagaren att köpa
hela bolaget, vilket skall ske på sådana villkor att
holdingbolaget får tillbaka insatsen och
marknadsmässig ränta.
Den regionala riskkapitalförsörjningen kan
förbättras genom att framväxten av lokala
mötesplatser, i form av regionala aktietorg,
innovationsmarknader etc., stimuleras i syfte att
möjliggöra för lokala placerare att investera i
lokala företag, anförs det i en annan partimotion,
1998/99:N337 (c). Regeringen bör även ta initiativ
som gör det möjligt att använda det nya
pensionssystemets premiereserv för att bygga upp
regionala fonder, anser motionärerna.
Vissa kompletterande uppgifter
Liknande yrkanden om kapitalförsörjning som de här
aktuella avslogs av riksdagen våren 1998 (bet.
1997/98:NU10). I betänkandet redovisades - baserat
på Företagsstödsutredningens betänkande Kompetens
och kapital (SOU 1996:69) - följande förteckning
över hel- eller delstatliga organ och ett antal icke
statliga organisationer som har till uppgift att
tillhandahålla kapital, ge service till och i övrigt
främja utvecklingen av små och medelstora företag
(helt eller delvis statlig organisation anges med
ett S inom parentes):
Centrala aktörer: NUTEK (S), Exportkreditnämnden
(S), AB Svensk Exportkredit (S), Sveriges exportråd
(S), Glesbygdsverket (S), Industrikredit, Stiftelsen
Industrifonden (S), Europeiska investeringsbanken
och Europeiska investeringsfonden, Nordiska
investeringsbanken (S), Svenska
Uppfinnareföreningen, Stiftelsen Innovationscentrum,
Svensk-Norsk Industrifond (S), Svenska EU-
Programkontoret och Stiftelsen Svenska Jobs and
Society.
Regionala aktörer: ALMI Företagspartner AB -
dotterbolagen (S), länsarbetsnämnderna (S),
exportcentrum (S), industriella utvecklingscentrum,
länsstyrelserna (S), produktråd, regionala
riskkapitabolag, Norrlandsfonden (S), universitet
och högskolor (S), Euro Info Centres (S), regionala
partnerskap (S), beslutsgrupper för EG:s
strukturfondsorgan samt teknikbrostiftelser.
Lokala aktörer: Arbetsförmedlingarna (S), kommunala
näringslivsorgan, lokala kooperativa
utvecklingscentrum, lokala sammanslutningar till
stöd för företagandet, Svenska Uppfinnareföreningens
representanter och Nyföretagarcentrum.
Dessutom tillkommer banker, finansbolag,
revisionsbyråer etc.
NUTEK fick i oktober 1996 i uppdrag att analysera
förutsättningarna för organiserad handel med aktier
i småföretag och att vidta åtgärder för att
stimulera sådan verksamhet. För kostnader för
uppdraget disponerar NUTEK 5 miljoner kronor. NUTEK
redovisade i september 1997 rapporten
Marknadsplatser för handel med småföretag (1997:53),
som innehöll en inbjudan till utvecklingsarbete, med
utgångspunkt i angivna kriterier. Två
marknadsplatser har fått stöd av NUTEK och har
auktoriserats av Finansinspektionen, nämligen IM
Innovationsmarknaden AB (fusionerad i december med
Stockholms Börsinformation - SBI) och AktieTorget i
Norden AB.
NUTEK och Sveriges Industriförbund presenterade år
1998 en rapport med titeln Entreprenörsfonder -
riskkapital till växande företag. I rapporten
föreslogs bl.a. inrättande av speciella aktiefonder,
entreprenörsfonder, som skall ta hand om
allmänhetens sparande i onoterade aktier. Syftet är
att underlätta riskkapitalförsörjningen i tidiga
utvecklingsskeden.
Ett nätverk som skall stimulera utvecklingen av
tillväxtföretag i Sverige bildades år 1998 - Connect
Sverige. Connect skall vara en mötesplats i
högskole- och universitetsstäder med
Ingenjörsvetenskapsakademien som
paraplyorganisation. Connect skall fungera som
"smörjmedel" för att forskare skall få hjälp med att
kommersialisera sina idéer och investerare med att
hitta intressanta investeringsobjekt samt för att
entreprenörer och storföretag skall hitta nya
affärsidéer.
Som tidigare redovisats avser regeringen att göra
en utvärdering av det stora antalet stödformer inom
näringspolitiken, regionalpolitiken och
arbetsmarknadspolitiken. Den typ av frågor som tas
upp i de här aktuella motionerna kan förväntas ingå
i en sådan utvärdering. Regeringen planerar att inom
kort fatta beslut om hur detta arbete skall
bedrivas.
Beträffande företagsgaranti som aktualiseras i
motion 1998/99:N238 (c) kan noteras att i den
senaste regionalpolitiska propositionen (prop.
1997/98:
62) gjorde regeringen bedömningen att ALMI borde
intensifiera användningen av lånegarantier för att
öka småföretagens tillgång på lånekapital. Enligt
uppgift från Näringsdepartementet har ALMI dock
stött på svårigheter, bl.a. av det skälet att
bankerna inte anser att en garanti från ALMI är att
jämställa med en renodlad statlig garanti. Frågan om
någon form av företagsgaranti kan komma att beröras
i den nyssnämnda aviserade översynen av befintliga
stödformer för småföretag.
Utskottets ställningstagande
Utskottet noterar att regeringen planerar en översyn
av stödformer inom näringspolitiken,
regionalpolitiken och arbetsmarknadspolitiken. I det
sammanhanget - eller på annat sätt - bör, som
föreslås i motion 1998/99:N326 (m, kd), en utredning
göras av hur bildandet av särskilda riskkapitalbolag
med uppgift att placera pensionsmedel i småföretag
och andra riskkapitalbolag kan främjas. Riksdagen
bör göra ett uttalande härom, varigenom den nämnda
motionen blir tillgodosedd i berörd del och
tillstyrks av utskottet. De tre övriga här aktuella
motionerna avstyrks samtidigt i motsvarande delar.
Stöd till uppfinnare och innovatörer
Motionerna
För att underlätta tillkomsten av innovativa och
tillväxtinriktade företag, liksom tillkomsten av
kvalificerade tjänsteföretag i regionalpolitiskt
svaga områden, bör NUTEK ges i uppdrag att utreda
hur EU:s program för Business and Innovation Centres
(BIC) kan utvecklas med målsättningen att fler
regionala BIC-organisationer skall etableras i
Sverige, anförs det i motion 1998/99:N245 (m).
Huvudsyftet med BIC-programmet, som har varit mycket
framgångsrikt i Europa, är att stimulera tillkomsten
av innovativa och tillväxtinriktade företag och
kvalificerade tjänsteföretag i regionalpolitiskt
svaga områden, säger motionären. Totalt finns för
närvarande 150 regionalt verksamma BIC-
organisationer i Europa, varav tre ligger i Sverige.
Förutsättningarna finns för att utvecklingen i
Sverige kommer att följa samma mönster som i övriga
Europa, menar motionären och pekar på att de svenska
BIC-organisationerna utgör komplement till andra
insatser för att utveckla små och medelstora
företag.
Det bör göras en översyn av stödet till uppfinnare,
anförs det i motion 1998/99:A215 (m). Nya
uppfinningar och innovationer tas dåligt om hand i
Sverige, hävdas det. Handläggningstiderna är långa
och kostsamma, säger motionärerna och anser att nya
arbetsmetoder skulle kunna minska dem. För att en
innovation inte skall misslyckas innan den fått en
rimlig chans att nå marknaden måste nya möjligheter
för stöd ses över, anför motionärerna.
Innovationer tas inte tillräckligt väl om hand i
Sverige, sägs det också i partimotion 1998/99:N330
(kd). I flera konkurrentländer stödjer staten aktivt
utvecklingen av nya idéer, medan i Sverige nödvändig
stimulans inte ges vare sig till enskilda
innovatörers verksamhet eller till den forskning som
sker inom företagen, anför motionärerna. De påstår
att patent som skulle kunna tas till vara av den
svenska industrin exporteras till andra länder.
Förutom ett allmänt bra investerings- och
företagsklimat måste ytterligare åtgärder vidtas som
främjar kommersialiseringen av innovationer i
Sverige, anser motionärerna. De föreslår att royalty
på patenterade uppfinningar skall vara skattefri i
två år, vilket anses medföra höjd innovationstakt,
snabbare omsättning av innovationer på marknaden och
minskade incitament att placera royaltyinkomster
utomlands. Vidare föreslås att satsningen på
innovativ teknikupphandling till små företag och
uppfinnare skall utökas. Erfarenheter från Förenta
staterna, Storbritannien och Nederländerna pekar på
framgångar med sådan riktad upphandling, säger
motionärerna och påstår att i Förenta staterna
kanaliseras minst en procent av all statlig
teknikupphandling till små och medelstora företag.
Nya rön inom forskning och utveckling bör också
göras mer lättillgängliga för småföretagen, säger
motionärerna. De anser slutligen att det
immaterialrättsliga området bör bli föremål för
fortsatt översyn; lagstiftningen beträffande
kopiering av produkter och varumärken bör stärkas
samt ägare av immateriella rättigheter bör ges
bättre ekonomiska möjligheter att försvara sin rätt
till patent och varumärke genom ett bättre
försäkringsskydd.
Innovatörer och uppfinnare måste tas till vara och
ges rimliga möjligheter att se sina idéer
förverkligade genom riskkapitalfonder som verkligen
är inriktade på - och förstår - innovatörernas
situation, anförs det i motion 1998/99:N334 (mp). En
kommission bör tillsättas för att dels
förutsättningslöst granska de misstag som gjorts vad
gäller att ta till vara innovationer, dels lämna
förslag om åtgärdspaket, varvid även okonventionella
metoder bör komma i fråga, anser motionärerna.
Vissa kompletterande uppgifter
Stöd till uppfinnare och innovatörer lämnas inom
näringspolitiken av följande aktörer: NUTEK,
teknopoler, ALMI-bolagen, produktråden (som
administreras av ALMI-bolagen), Industrifonden,
Svensk-Norsk Industrifond och Innovationscentrum.
Som tidigare redovisats avser regeringen att göra
en utvärdering av det stora antalet stödformer inom
näringspolitiken, regionalpolitiken och
arbetsmarknadspolitiken. Frågor rörande stöd till
uppfinnare och innovatörer kan förväntas ingå i en
sådan utvärdering. Regeringen planerar att inom kort
fatta beslut om hur arbetet skall bedrivas.
I NUTEK:s regleringsbrev för år 1999 anges under
programmet Företagsutveckling att ett verksamhetsmål
är att stimulera introduktion och användning av ny
teknik, nya samarbetsformer och ny
arbetsorganisation samt främja användningen av IT
för att förbättra förutsättningarna för fler
livskraftiga och även internationellt verksamma
företag. NUTEK skall särskilt prioritera rådgivning
och finansiering för innovationer som kan bilda
grund för företagsetableringar, användning av ny
teknik samt för teknikbaserade små och medelstora
företag i tidiga utvecklingsfaser med
förutsättningar för snabb tillväxt och
internationalisering. Under anslaget
Småföretagsutveckling (A 2) har för år 1999 73
miljoner kronor tagits upp under anslagspost 2
Såddfinansiering, jämfört med 40 miljoner kronor för
år 1998. Utöver anslaget på 73 miljoner kronor får
NUTEK innevarande budgetår disponera en
anslagskredit på 3,5 miljoner kronor. Vidare får
kostnader för bidrag till s.k. teknopoler för
rådgivning m.m. åt teknikbaserade företag samt
bidrag till andra organisationer som verkar för att
främja ny- och småföretagande täckas från
anslagspost 3 Vissa småföretagsinsatser.
Beträffande handläggningstider, som tas upp i
motion 1998/99:A215 (m), kan noteras att, som
tidigare redovisats, ett antal myndigheter, bl.a.
NUTEK och PRV, har givits i uppdrag i sina
regleringsbrev att förkorta handläggningstiderna. I
NUTEK:s regleringsbrev sägs att handläggningstiderna
för stöd till såddfinansiering skall reduceras med
minst 25 % och att dessa handläggningstider särskilt
skall redovisas i NUTEK:s återrapportering till
regeringen.
Frågan om insatser för att främja bildande av BIC,
som tas upp i motion 1998/99:N245 (m), har tidigare
behandlats av utskottet, senast våren 1998 (bet.
1997/98:NU10). BIC-konceptet har utvecklats inom EU
i syfte att förbättra ekonomin i speciellt utsatta
regioner i Europa. Sedan år 1984 stödjer EG-
kommissionen verksamheten. Syftet med BIC är att
genom innovationer skapa nya industriella
aktiviteter, nya företag eller utveckling av
befintliga företag. NUTEK har analyserat BIC-
systemet i en särskild rapport, Business and
Innovation Centres - ett europeiskt program för
regional näringslivsutveckling (T 1992:47). NUTEK
följer utvecklingen av BIC i Sverige och har
tillsammans med EU:s generaldirektorat för
regionalpolitik (DG XVI) regelbunden kontakt med de
tre etablerade BIC-kontoren i Sverige. NUTEK har
bl.a. anordnat ett seminarium i Sverige tillsammans
med DG XVI för olika svenska organisationer
intresserade av BIC-verksamheten och har genomfört
utbildningsseminarier för dem som arbetar på BIC i
Sverige. Det kan noteras att ALMI till stora delar
arbetar på liknande sätt som ett BIC. ALMI, vars
produktråd kan ge innovatörer vägledning och hjälp,
kan när produktionen av en ny produkt eller när
företag startas både ge kvalificerad rådgivning och
finansiering. Liksom BIC följer ALMI projektet under
en längre tid.
Även frågan om teknikupphandling, som tas upp i
motion 1998/99:N330 (kd), har tidigare behandlats av
utskottet, senast våren 1998 (bet. 1997/98: NU10).
Utskottet hänvisade till
Teknikupphandlingsutredningens betänkande
Upphandling för utveckling (SOU 1997:88), som
avlämnades sommaren 1997. Enligt en undersökning som
utredningen gjorde används teknikupphandling i
begränsad omfattning i andra länder och i första
hand för upphandling av stora komplexa system inom
försvaret och kollektivtrafiken. Utredningens
slutsats var att teknikupphandling har en roll att
fylla även i framtiden, i första hand i samband med
upphandling av stora komplexa sy-stem inom försvars-
, bygg- och kollektivtransportområdena. Offentlig
teknikupphandling ansågs också ha en viktig roll att
fylla när det gäller att driva på den tekniska
utvecklingen inom områden där samhället har viktiga
intressen att främja, såsom energisparande, miljö
och trafiksäkerhet. Utredningen betonade
teknikupphandling som en metod att använda
tillsammans med andra teknikpåverkande åtgärder.
Utrymmet för att använda teknikupphandling ansågs
emellertid ha minskat till följd av ändrade villkor
för produktutveckling. Utredningen pekade på behovet
av utveckling bl.a. inom utbildningsområdet och
vården och föreslog att nya, kreativa
upphandlingsformer skall utvecklas där brukare
engageras i öppen upphandling så att nya aktörer
stimuleras att bidra med förslag. Betänkandet har
remissbehandlats. Enligt uppgift från
Näringsdepartementet kommer utrednings- och
remissmaterialet inte att föranleda några direkta
åtgärder, utan materialet kommer att överföras till
det vid departementet nyligen inrättade
projektsekretariatet för att kunna användas i
eventuella framtida tvärprojekt på t.ex. miljö-
eller energiområdet.
Beträffande noteringen i motionen om kanalisering
av 1 % av all statlig teknikupphandling till små och
medelstora företag kan nämnas att i Sverige skulle
detta stå i strid med lagen (1992:1317) om offentlig
upphandling. Däremot finns det inga hinder för att
informera alla berörda om de möjligheter som en
statlig teknikupphandling ger. Därvid kan småföretag
ha behov av extra, anpassad information för att
"komma i nivå" med andra större företag. Sådan
information bör dock helst inte ges av den som
svarar för den offentliga upphandlingen.
Utskottets ställningstagande
Som anförs i motionerna 1998/99:N245 (m),
1998/99:A215 (m) och 1998/99:N330 (kd) tas
uppfinningar och innovationer inte tillräckligt väl
om hand i Sverige. Det viktigaste är att det råder
ett generellt sett gott företagsklimat, men på vissa
områden behövs det kompletterande insatser.
Ytterligare åtgärder bör således vidtas för att
främja kommersialiseringen av uppfinningar och
innovationer. Det är vidare av stor betydelse att
tillräckliga resurser satsas på forskning och
utveckling och att åtgärder vidtas för att
underlätta för småföretag att ta del av detta
arbete. I detta sammanhang bör uppmärksammas
möjligheterna att bilda s.k. BIC-organisationer, som
har som syfte att bistå unga, teknikbaserade
tillväxtföretag. Vidare bör möjligheterna att i
större utsträckning tillämpa innovativ
teknikupphandling undersökas. Självfallet skall
därvid de regler som ställs enligt lagen om
offentlig upphandling iakttas. Även olika åtgärder
på det immaterialrättsliga området bör övervägas.
Riksdagen bör anmoda regeringen att vidta åtgärder
i enlighet med det anförda. Därmed blir de nämnda
motionerna tillgodosedda i berörda delar och
tillstyrks av utskottet. Motion 1998/99:N334 (mp)
avstyrks samtidigt i motsvarande del.
Kvinnors företagande
Motionerna
Det krävs politiska förändringar för att komma till
rätta med de problem som finns för kvinnors
företagande, anförs det i partimotion 1998/99:A802
(m). Motionärerna anser att det är viktigt att det
undersöks vilka faktorer som driver och lockar
kvinnor till företagande. Företagsklimatet sägs ha
försämrats generellt under senare år, men andelen av
de kvinnliga företagarna som har försvunnit under de
senaste åren är större än andelen manliga, anför
motionärerna. De anger att andelen kvinnor som är
företagare i Sverige är låg inte bara i jämförelse
med de löneanställda utan även internationellt sett.
Att stärka kvinnors företagande och öka
valmöjligheterna för kvinnor på arbetsmarknaden är
inte bara en viktig jämställdhetsuppgift utan också
ett sätt att undvika resursslöseri. Moderata
samlingspartiet har ambitionen att skapa Europas
bästa näringsklimat, vilket också innebär Europas
bästa klimat för kvinnors företagande, säger
motionärerna och anser att detta kräver följande:
sänkning av skatten på arbete och företagande,
avreglering och modernisering av arbetsmarknaden,
_stärkande av etableringsfriheten i den offentliga sektorn och
upphandling av kommunal verksamhet i konkurrens,
uppmuntran av avknoppningar av offentlig verksamhet,
öppnande av marknaden för hemnära tjänster.
Kvinnors företagande bör uppmuntras och stödjas,
anförs det i partimotion 1998/99:N330 (kd). Kvinnors
företagande har en stor potential, men kvinnor har
inte samma tradition som män att driva företag och
därmed inte lika många förebilder. Det är framför
allt män som byggt upp de företagartraditioner och
företagarorganisationer som för närvarande utgör
marknaden, konstaterar motionärerna. De anser att en
ökning av kvinnors företagande kan ge näringslivet
förnyelse och ökad mångfald.
Ett tioårigt program, som innehåller rådgivning,
utbildning och finansiering för kvinnors
företagande, bör utarbetas, anförs det i partimotion
1998/99:N238 (c). Av de företag som startades år
1995 ägdes endast 23 % av kvinnor, säger
motionärerna, som anser att det finns en stor
potential för kvinnors företagande. Ett liknande
lyft i produktionen som ägde rum under första
hälften av 1900-talet, till följd av kvinnornas
massiva inträde på arbetsmarknaden, kan enligt
motionärerna ske nu, som följd av en ökning av
kvinnors företagande. Undersökningar visar att
kvinnor har en företagskultur som skiljer sig från
männens, sägs det. Kvinnor startar ofta företag i
liten skala, lånar mindre än män, startar ofta
företag i servicesektorn, arbetar gärna tillsammans
med andra kvinnor i kooperativ m.m. Förändringar i
den offentliga sektorns organisation öppnar också
nya möjligheter för kvinnor att starta företag i
verksamhet som tidigare bedrevs i offentlig regi,
säger motionärerna. I motionen begärs vidare ett
uttalande om fortsatta medel till kvinnliga
affärsrådgivare. Medel har anslagits till kvinnliga
affärsrådgivare i inre stöd-området, erinrar
motionärerna om och påpekar att kvinnliga rådgivare
finns i dag i flera kommuner. Om inte nya medel
tillförs riskerar dock detta att försvinna, hävdar
motionärerna och redovisar att finansieringen har
fördelats med en tredjedel på vardera NUTEK, berörd
länsstyrelse och berörd kommun. I vissa kommuner har
en förlängning av verksamheten finansierats med EU-
medel. Erfarenheterna är mycket goda, varför
motionärerna anser att det i varje kommun bör finnas
en kvinnlig affärsrådgivare och att medel bör
säkerställas för denna verksamhets fortsättning.
I ytterligare en partimotion från Centerpartiet,
1998/99:A808, begärs en översyn av regelverket för
småföretagsstödet, så att det blir enklare,
rättvisare och mer överblickbart. Motionärerna anser
att ett mål bör vara att 50 % av de offentliga
småföretagsstöden skall gå till kvinnor som vill
driva företag. Med ett enklare och överblickbart
regelverk för företagsamheten kan mycket av det som
för närvarande missgynnar kvinnors företagande
undanröjas, anser motionärerna. De menar att det
också bör vara möjligt att söka småföretagsstöd till
företag inom försäljning, klädindustri och till
företag som vänder sig till en lokal marknad.
Vissa kompletterande uppgifter
Riksdagen avslog våren 1998 och hösten 1998 motioner
med förslag om att på olika sätt främja kvinnors
företagande (bet. 1997/98:NU10 respektive bet.
1998/99:NU1). Utskottet hänvisade till de olika
åtgärder som statsmakterna vidtagit.
Enligt NUTEK:s regleringsbrev är ett av
verksamhetsmålen under programmet Företagsutveckling
att öka antalet kvinnliga företagare och stimulera
vidareutveckling av företag med kvinnliga ägare och
ledare. NUTEK skall senast den 30 juni 1999 redovisa
det totala antalet respektive antalet nya kvinnliga
företagare under år 1998 samt verkets åtgärder för
att främja kvinnors företagande. NUTEK redovisade i
augusti 1998 statistik om kvinnors företagande
avseende år 1997, baserat på uppgifter från
Statistiska centralbyrån. Enligt denna startade
kvinnor 28 % av alla nya företag år 1997, en ökning
från 17 % i början av 1990-talet. Andelen kvinnor
bland nyföretagare inom olika branscher var
följande: handel 32 %, företagstjänster 31 %,
utbildning 28 %, industri 7 % och transport 2 %.
Det finns totalt ca 80 000 kvinnliga företagare. Om
de som driver företag tillsammans med sin make
räknas in är antalet ca 106 000. NUTEK bedriver
tillsammans med Föreningssparbanken ett pilotprojekt
i syfte att analysera och utveckla metoder för
bedömning och förhållningssätt till kvinnliga
företagares affärsidéer och skall utarbeta ett
utbildningsmaterial som skall spridas till andra
intresserade banker.
I den ekonomiska vårpropositionen 1997 avsattes 10
miljoner kronor per år under en treårsperiod för att
främja kvinnors företagande (prop. 1996/97: 150,
bet. FiU20). Hittills har för vart och ett av åren
1998 och 1999 medlen fördelats på ALMI med 4
miljoner kronor, på NUTEK med 4 miljoner kronor och
på forskning om kvinnors företagande med 2 miljoner
kronor. NUTEK har bl.a. använt sina medel till en
fortsättning på projektet affärsrådgivare för
kvinnor. För närvarande finns ca 100 sådana
rådgivare runt om i landet.
Enligt statens ägardirektiv till ALMI skall bolaget
sträva efter att aktivt bedriva verksamhet med lån
till kvinnliga företagare. För ALMI:s företagarlån
till kvinnor gäller mer förmånliga regler än för de
allmänna nyföretagarlånen. För företagarlånen till
kvinnor gäller att ALMI finansierar högst 50 % av
kapitalbehovet och att resterande del skall täckas
av låntagaren själv eller av banklån. För
nyföretagarlånen gäller att ALMI finansierar högst
30 % av kapitalbehovet och att låntagaren skall
bidra med minst 10 % själv. Flertalet ALMI-bolag har
en särskilt utbildad handledare som arbetar med att
koppla ihop kvinnliga företagare med erfarna
mentorer. ALMI har också ett kompetenscentrum för
kvinnors företagande som är placerat hos ALMI:s
regionala bolag i Södermanland.
Enligt statistik från ALMI avseende företagarlånen
till kvinnor (s.k. Q-lån) uppgick vid årsskiftet
1998/99 antalet sådana lån till ca 5 000, med ett
genomsnittligt lånebelopp på ca 75 000 kr. Totalt
tog Q-lånen i anspråk ca 380 miljoner kronor. Av
allmänna nyföretagarlånen svarar kvinnor för
10-15 %, medan motsvarande andel för ALMI:s utlåning
exklusive nyföretagarlån och företagarlån till
kvinnor uppgår till knappt 3 %.
Statsrådet Mona Sahlin besvarade i februari 1999 en
interpellation (1998/99:139) av Birgitta Carlsson
(c) om kvinnors företagande. Statsrådet redovisade
vilka åtgärder som vidtagits för att främja kvinnors
företagande. Hon angav att regeringens huvudlinje är
att det är viktigt att insatser för att skapa lika
förutsättningar för kvinnor och män sker inom ramen
för den ordinarie verksamheten på lokal och regional
nivå. Hon menade att s.k. mainstreaming - dvs. att
jämställdhetsaspekter skall beaktas i alla
sammanhang - är nödvändigt om jämställdhetsarbetet
skall få verkligt genomslag och vara långsiktigt.
Utskottets ställningstagande
En ökning av kvinnors företagande intar en självklar
roll i den tillväxtpolitik som regeringen bedriver
och som utskottet står bakom. Att identifiera vilka
omständigheter som utgör hinder för kvinnor att
starta företag och vidta åtgärder för att eliminera
dessa är, enligt utskottets mening, en angelägen
uppgift inom näringspolitiken. Generellt gäller att
"mainstreaming" bör prägla de näringspolitiska
insatserna för att främja tillkomst av nya företag
och tillväxt av befintliga företag.
Som redovisats pågår en rad aktiviteter för att på
olika sätt underlätta och främja kvinnors
företagande. Något behov av uttalanden av riksdagen
av den typ som begärs i de här aktuella motionerna
kan utskottet inte se utan avstyrker de fyra
motionerna i berörda delar.
Kooperativa frågor
Motionerna
En grundlig utredning av möjligheterna till nya
finansieringslösningar för kooperativa och liknande
företagsformer bör företas, anförs det i motion
1998/99:N273 (s). Riksdagen beslöt våren 1997 om
förbättrade möjligheter för ekonomiska föreningar
att genom förlagsinsatser öka det egna kapitalet och
om möjlighet till s.k. insatsemissioner (prop.
1996/97:163, bet. 1996/97: LU3), erinrar
motionärerna om. De anser dock att dessa nya
möjligheter främst torde komma att användas av
befintliga kooperativa företag och att de inte är
lika ägnade att stimulera till startande av
kooperativa företag. Behovet av kapital för att
starta nya företag är generellt oavsett
associationsform, säger motionärerna men hänvisar
till att bl.a. Företagskooperativa utredningen har
pekat på att presumtiva kooperativa småföretagare
bemöts med större misstänksamhet än andra företagare
i kontakter med t.ex. banker och olika myndigheter.
I Sverige saknas i motsats till förhållandet i många
andra länder särskilda finansieringsinstrument i
form av institut o.d. för kooperativa företag,
konstaterar motionärerna.
I motion 1998/99:N288 (s) begärs ett uttalande om
kooperativt företagande. Arbetslösheten bland
invandrare är betydligt större än för andra
svenskar, påpekar motionärerna och anför att den
kooperativa företagsformen i många fall har visat
sig vara ett effektivt sätt att mobilisera människor
till företagande. För många människor som kommer
från andra länder måste det svenska samhället te sig
obegripligt både i fråga om språk och
organisationsstruktur, säger motionärerna. De anser
att det genom samverkan med andra personer som
bättre behärskar språket och hur det svenska
samhället fungerar bör vara möjligt att starta och
driva småföretag. Samhället bör därvid
tillhandahålla information och rådgivning, varvid
åtgärder för att främja kooperativt företagande som
försöksverksamhet bör administreras av Kooperativa
rådet och genomföras av lokala kooperativa
utvecklingscentrum (LKU), anför motionärerna.
Ökade möjligheter till ett lokalt/regionalt
riskkapital för kooperativa företag bör prövas,
anförs det i motion 1998/99:N229 (c). Människor i
glesbygd ser ofta samarbetstanken som en möjlighet
att ordna sysselsättning och social service, säger
motionären och hänvisar till att kooperativa
lösningar har nått stor framgång i Dalarna både vad
gäller social service och nya arbetstillfällen. För
att starta dessa företag, som ofta är små och finns
inom en lokal eller regional marknad, behövs
riskkapital, anför motionären. Under hänvisning till
exempel från bl.a. Italien och Spanien föreslår
motionären vidare att Dalarna skall bli ett
försökslän med skattelättnader under t.ex. två år
för nystartade kooperativ, varefter en utvärdering
bör göras. Detta bör, enligt motionären, kunna
inrymmas i de regionala tillväxtavtalen.
Vissa kompletterande uppgifter
Riksdagen anvisade i december 1998 ett anslag på
16,5 miljoner kronor till stöd till kooperativ
utveckling för budgetåret 1999 (bet. 1998/99:NU1).
Anslaget disponeras för statsbidrag till kooperativ
utveckling. Föreskrifter om detta finns i
förordningen (1993:569) om statsbidrag till
kooperativ utveckling. Statsbidrag kan ges till
kostnadsfri information och rådgivning om
kooperativt företagande. En viss del av medlen under
anslaget kan användas för gemensamma insatser som
syftar till att sprida information om kooperativt
företagande och till gemensam kompetensutveckling
för lokala kooperativa utvecklingscentrum (LKU).
Merparten av stödet fördelas till för närvarande 24
LKU.
Kooperativa rådet är regeringens organ för kontakt
och dialog med kooperationen. Rådet har följande
fyra uppgifter: att stimulera till ökad
sysselsättning genom en ökad nyetablering av
kooperativa företag, att öka kunskapsbildningen om
den kooperativa företagsformen och förbättra den
kooperativa kompetensen hos de myndigheter som har
till uppgift att stödja nyföretagande, att bevaka
den kooperativa företagsformens ställning i relation
till andra företagsformer samt att ta till vara
internationella erfarenheter när det gäller
kooperativt nyföretagande.
I statens ägardirektiv till ALMI anges att ALMI i
sin långivning skall beakta behoven hos företag som
drivs i kooperativ form.
I regeringens tidigare nämnda pressmeddelande i
december 1998 om bl.a. förenklingar för småföretag
finns en särskild punkt (8) med rubriken Fler
kooperativa företag. Där sägs att en nationell
informationssatsning har påbörjats för att öka
kunskapen om kooperativt företagande och att
kompetensutveckling kommer att genomföras för de
rådgivare som finns inom de 24 centrumen. Vidare
sägs att det skall vara en intensifierad samverkan
mellan ALMI och LKU för att hantera kooperativa
företags behov av riskfinansiering.
Regeringen tillsatte hösten 1997 en arbetsgrupp med
uppgift att kartlägga villkoren för den sociala
ekonomin samt belysa den sociala ekonomins betydelse
i samhället. Med social ekonomi avses enligt EU:s
terminologi verksamhet som tjänar medlemmarna och
kollektivet före vinstintressen samt att människan
och arbetet skall ha förtur framför kapital när
verksamhetens resurser fördelas. Kärnan i den
sociala ekonomin består av kooperativa företag,
ömsesidiga försäkringskassor, ideella föreningar som
också bedriver ekonomisk verksamhet och stiftelser.
Arbetsgruppen lade sommaren 1998 fram en delrapport,
Social ekonomi i EU-landet Sverige - tradition och
förnyelse i samma begrepp (Ds 1998:48). Slutrapport
skall lämnas den 31 mars 1999. Enligt uppgift från
Kulturdepartementet, som övertagit ansvaret för
frågan från Inrikesdepartementet, är ambitionen
bl.a. att en parlamentarisk kommitté skall
tillsättas. Inom Kulturdepartementet pågår också
förberedelser inför den sjunde europeiska
konferensen om social ekonomi som skall hållas i
Sverige under första halvåret 2001. Konferensen
arrangeras av folkrörelser, kooperationen m.fl., i
samverkan med regeringen.
Utskottets ställningstagande
Kooperativa företag intar, enligt utskottets mening,
en viktig roll inom småföretagsamheten. Det berörda
anslaget uppgår för år 1999, som tidigare nämnts,
till 16,5 miljoner kronor, vilket innebär i det
närmaste en tredubbling jämfört med budgetåret 1997.
Utskottet anser att de frågor som tas upp i de här
aktuella motionerna rörande finansieringsformer och
konkurrensneutralitet för kooperativa företag är
angelägna frågor. I det tidigare nämnda
småföretagspaketet som regeringen presenterade i
december 1998 redovisas att ökade
informationsinsatser rörande kooperativa företag
skall genomföras. Vidare skall samverkan mellan ALMI
och LKU öka för att underlätta
riskkapitalförsörjningen för kooperativa företag.
Innehållet i de regionala tillväxtavtalen, som
berörs i en av motionerna, skall utformas utifrån de
olika regionernas förutsättningar. De kooperativa
företagen kommer in som en naturlig del i dessa
avtal.
Mot bakgrund av de åtgärder som vidtagits
beträffande kooperativa företag kan utskottet inte
se något behov av ett riksdagsuttalande i frågan. De
tre här aktuella motionerna avstyrks därmed i
berörda delar.
Industriella utvecklingscentrum
Motionen
I motion 1998/99:N251 (s) begärs ett
riksdagsuttalande om stöd till industriella
utvecklingscentrum (IUC). I ett kunskapssamhälle är
nätverk och utvecklingsmiljöer mer betydelsefulla än
i det gamla industrisamhället, säger motionärerna.
De anser att samarbetet mellan företagen måste bli
bättre och att kommunerna bör medverka till att
skapa nätverk mellan företagen. De hänvisar till att
i Mariestad har ett IUC haft stor betydelse för
småföretagen inom främst verkstadsindustrin och att
detta och övriga IUC i sina områden har bidragit
till att behålla och utveckla kompetenser, att ta
fram nya produkter och att skapa ett nätverk mellan
små och medelstora företag. IUC bör få ett utökat
ansvar och medel för sin verksamhet, och staten bör
minska stelbentheten i de regler som styr IUC, anför
motionärerna.
Vissa kompletterande uppgifter
Regeringen fattade i januari 1997 beslut om att inom
ramen för småföretagsprogrammet avsätta 180 miljoner
kronor under treårsperioden 1997-1999 för att
utveckla IUC på nio orter i Sverige. Dessa orter är
Malmö, Olofström, Gnosjö, Mariestad, Finspång,
Arvika, Borlänge, Sandviken och Skellefteå. År 1998
utökades försöksverksamheten genom att ytterligare
två orter, Kalmar och Karlskoga, införlivades i
försöket. Kommuner, landsting, länsstyrelser och
EU:s strukturfonder bidrar också med medel. Syftet
med IUC är att stimulera utveckling och nya jobb i
små och medelstora företag. Verksamheten skall
bedrivas inom framför allt följande tre områden:
uppsökande verksamhet, produktutveckling och
förstudier för avknoppning. Ett enskilt IUC
bestämmer självt vilka småföretagsprojekt det vill
satsa på. Det finns inga hinder för kommuner att
vara representerade i styrelsen för ett IUC. IUC-
konceptet innebär att beslut skall fattas så nära
verksamheten som möjligt i syfte att förenkla
verksamheten.
Statsrådet Mona Sahlin besvarade i januari 1999 en
interpellation (1998/99:45) av Maria Larsson (kd) om
IUC:s fortsatta utvecklingsmöjligheter. I sitt svar
angav statsrådet att försöksverksamheten med IUC är
ett led i regeringens strävan att på ett effektivare
sätt knyta samman central näringspolitik med lokalt
förankrad småföretagsutveckling. Syftet är att skapa
sådana nya förutsättningar och samarbetsformer som
underlättar för småföretagen att på eget ansvar och
med egen beslutskraft tillgodogöra sig centrala
stödinsatser. IUC är tänkt att fungera som en
obyråkratisk länk mellan staten och de enskilda
småföretagen.
Statsrådet hänvisade till att det inom ramen för
den pågående försöksverksamheten redan har skett en
viss geografisk utökning av IUC-verksamheten.
Härutöver har NUTEK under åren 1997 och 1998
beviljat planeringsbidrag till ytterligare orter som
önskat undersöka förutsättningarna för att starta
liknande IUC som de som ingår i försöksverksamheten.
NUTEK har dessutom lämnat planeringsbidrag för att i
samarbete med bl.a. Skogs- och Träfacket undersöka
förutsättningarna för att applicera IUC-konceptet på
träsektorn. Skogs- och träfacket har nyligen
inkommit till Näringsdepartementet med ett konkret
förslag om detta. Ett liknande arbete pågår inom
musik- och underhållningsbranschen, där en förstudie
bedrivs av intressenterna kring
Hultsfredsfestivalen.
NUTEK har hösten 1998 givit konsulterna Temaplan AB
och Bohlin & Strömberg AB i uppdrag att gemensamt
genomföra en utvärdering av IUC-nätverket och dess
effekter på näringslivets utveckling. I en
slutrapport från uppdraget, som avlämnades i januari
1999, anför utvärderarna att läget för studerade IUC
är positivt. De anser sig ha stöd för att påstå att
IUC har utvecklat en kompetens och ett arbetssätt
som borgar för att de har goda förutsättningar för
att bli betydelsefulla aktörer inom det
näringspolitiska området, en slutsats som grundar
sig på följande: (1) IUC-tanken får stöd i modern
regionalekonomisk forskning, (2) det nationella
nätverket har tagit form efter en trög start samt
(3) uppbyggnaden av regionala nätverk ökar
möjligheterna att möta företagens behov. Vidare har
följande observationer gjorts: (1) företagen är
positiva till IUC, (2) det finns stora variationer
mellan olika IUC samt (3) hittillsvarande effekter
är ännu måttliga.
Statsrådet Mona Sahlin meddelade i sitt
interpellationssvar att utvärderingen för närvarande
är föremål för regeringens analys. Efter genomförd
analys avser regeringen återkomma i den ekonomiska
vårpropositionen 1999 med en redovisning av sin syn
på en eventuell fortsättning av IUC-verksamheten,
dvs. fr.o.m. år 2000.
Utskottets ställningstagande
Teknikspridning är, enligt utskottets mening, en
viktig del av den småföretagspolitik som
statsmakterna bör bedriva. IUC-verksamheten är ett
bra exempel på denna typ av verksamhet. Som
redovisats har nyligen en utvärdering av IUC-
verksamheten gjorts, och regeringen har meddelat sin
avsikt att återkomma i frågan i den ekonomiska
vårpropositionen 1999. Något behov av ett
riksdagsuttalande kan utskottet därmed inte se och
avstyrker sålunda motion 1998/99:N251 (s).
Design
Motionen
Regeringen bör anmodas att utforma ett program för
hur design- och formfrågor kan ges ökad betydelse
för tillväxt och utveckling av svenskt näringsliv,
anförs det i motion 1998/99:N307 (s). Design och
form spelar en allt större roll som
konkurrensfaktor, säger motionärerna och menar att
det är ett av de områden inom näringspolitiken där
staten kan spela en viktig roll. Det är angeläget
att det program för form och arkitektur som
riksdagen fattade beslut om våren 1998 och som i
första hand inriktades på arkitektur och formfrågor
utifrån allmänt estetiska utgångspunkter följs av
ett mer handfast program för att öka form- och
designfrågornas betydelse för näringspolitiken,
anför motionärerna. Stiftelsen Svensk Industridesign
har med ett mycket begränsat statligt anslag byggt
upp en regional organisation, vars uppgift är att
genom s.k. designcheckar stimulera små och
medelstora företag att göra designsatsningar i sina
företag, konstaterar motionärerna och anser att sy-
stemet bör ges tillräckliga resurser. Ett program
för design och form i näringslivet bör, enligt
motionärerna, inriktas på bl.a. följande:
Marknadsföring av en svensk/nordisk designprofil.
Ökad samplanering mellan svenska företag och kultur- och
turistsatsningar utomlands.
Samverkan mellan designutbildningar och teknisk-ekonomiskt
inriktade utbildningar på gymnasie- och högskolenivå.
Uppsökande verksamhet med designgenomgångar hos småföretag i
hela landet efter modell från försöksverksamhet som genomförts
i Stockholmsområdet.
Samverkan med industrins egna organisationer i syfte att
inventera branscher med stora behov av utveckling på
designområdet.
Forsknings- och utvecklingsarbete inom området marknad/design.
Statlig och annan offentlig upphandling som instrument för att
stimulera utvecklingen av god svensk design.
Kvalificerad formgivning som ett led i att stärka marknaden
för svenskt hantverk och svensk hantverksliknande verksamhet i
glesbygdsområden.
Stöd till designprojekt som bidrar till näringslivets
modernisering.
Regionala näringslivskonferenser om design, marknad och form.
Särskilda insatser för att bredda engagemanget för
designfrågorna hos Industriförbundet samt andra
företagsorganisationer och statliga myndigheter som arbetar
med företagsutveckling.
Vissa kompletterande uppgifter
Staten stödjer designfrämjande verksamhet i främst
små och medelstora företag via Stiftelsen Svensk
Industridesign. Denna har i uppgift att främja,
generera och förmedla kunskap och kompetens inom
industriell design som ett medel för att öka
konkurrensförmågan och lönsamheten i svenskt
näringsliv. I NUTEK:s regleringsbrev för år 1999 tas
under anslaget Småföretagsutveckling (A 2) 10
miljoner kronor upp för bidrag till den nämnda
stiftelsen, vilket är en ökning med 1 miljon kronor
jämfört med år 1998. I regleringsbrevet sägs att små
och medelstora företag särskilt bör uppmärksammas.
Vidare sägs att arbetssättet för industriell design
bör inriktas på ytterligare regionalisering, och att
rådgivningen även bör inriktas på andra
designkompetenser.
Riksdagen beslöt våren 1998 om ett handlingsprogram
för arkitektur, formgivning och design (prop.
1997/98:117, bet. 1997/98:KrU14). Regeringen gjorde
i propositionen - utan framläggande av förslag -
bedömningen att formgivning och design i större
utsträckning bör användas för att stärka det svenska
näringslivets konkurrenskraft. Regionala
mötesplatser och utställningsmöjligheter bör
utvecklas där formgivare, designer och näringsliv
kan mötas. Regeringen anser att det är angeläget att
stärka den designfrämjande verksamheten, sades det
vidare. Detta bör främst ske på det regionala planet
i syfte att nå såväl det regionala näringslivet som
allmänheten. Utgångspunkten bör vara att bygga
vidare på existerande offentliga och privata organ.
I propositionen om regional tillväxt (prop.
1997/98:62) angav regeringen att den designfrämjande
verksamheten bör kunna få en naturlig plats i den
regionala näringspolitiken. Vidareutveckling av de
designfrämjande insatserna bör ledas av Stiftelsen
Svensk Industridesign i samverkan med Föreningen
Svensk Form, ansåg regeringen. Vidare kan samverkan
ske med bl.a. regionala näringslivsorgan och
näringslivsorganisationer samt med den
Sverigefrämjande verksamheten. Frågan om
industridesign kan komma att ak-tualiseras i de
regionala tillväxtavtalen, och Svensk Industridesign
deltar i arbetet med att utforma dessa.
Regeringen aviserade i budgetpropositionen för år
1999, utgiftsområde 17 Kultur, medier, trossamfund
och fritid, att den skall tillsätta en utredning på
formgivnings- och designområdet. Regeringen har
nyligen tillkallat en särskild utredare, f.d.
statssekreterare Claes Ljung, med uppgift att
klarlägga det statliga åtagandet på formgivnings-
och designområdet. I direktiven (dir. 1999:9) sägs
att formgivnings- och designområdet är i behov av en
grundlig kartläggning och samlad beskrivning, och
att formgivnings- och designfrågor har beröring med
många samhällssektorer. I utredarens uppgifter ingår
att lämna förslag på hur samverkan mellan staten och
näringslivet kan utvecklas på området. Utredaren
skall lämna en delredovisning senast den 1 november
1999 och en slutredovisning senast den 1 mars 2000.
Utskottets ställningstagande
Den designfrämjande verksamheten har, enligt
utskottets mening, en given plats inom
näringspolitiken. Som redovisats svarar Svensk
Industridesign för de statliga åtgärderna på
området. Vidare kan det förväntas att frågan om
industridesign kommer att beröras i de regionala
tillväxtavtalen. Regeringen har också nyligen
tillsatt en utredning om formgivning och design.
Något behov av ett riksdagsuttalande i frågan kan
utskottet inte se och avstyrker därmed motion
1998/99:N307 (s).
Turism
Motionerna
För att utveckla svensk turistnäring behövs ett
samordnat engagemang från både näringen och
samhället, anförs det i motion 1998/99:N297 (s).
Turistnäringen är en av de näringar som utvecklas
snabbast i världen, säger motionärerna. De menar att
eftersom turistnäringen är mycket personalintensiv,
kan den bidra till att minska arbetslösheten i
Sverige. Förädlingsvärdet inom den svenska
turistnäringen uppgick år 1996 till 50,4 miljarder
kronor, vilket innebär en ökning med 2 miljarder
kronor i förhållande till året innan, och antalet
sysselsatta i turistrelaterade verksamheter beräknas
till 133 000 helårsarbeten, säger motionärerna.
Enligt deras åsikt har Sverige stora förutsättningar
att utveckla turismen.
I motion 1998/99:N253 (m) begärs riksdagsuttalanden
om rese- och turistindustrins villkor, om risken för
illojal kommunal konkurrens inom turist-området och
om utformningen av regler för kontroll och tillsyn
inom området. Företagen inom rese- och
turistindustrin är beroende av att de regler som
bestäms i politisk ordning är långsiktigt stabila
och likvärdiga med dem i andra länder och i andra
näringar, sägs det. Det gäller skatteregler,
förutsättningar för finansiering och insatser för
marknadsföring. Motionärerna anser att den
socialdemokratiska politiken har misslyckats
härvidlag, och de vill att näringens företag ges
möjlighet att arbeta under rimliga
finansieringsvillkor. Statens insatser för underhåll
och nyinvesteringar i infrastruktur skall ske med
hänsynstagande även till turistnäringens behov,
anför motionärerna.
Det kommunala engagemanget på turismens område
medför svårigheter såväl för redan etablerade
företag som för företag som vill komma in på områden
där kommunen engagerat sig, anser motionärerna
vidare. De menar att den kommunala
turistverksamhetens uppbyggnad kan finansieras med
skattemedel och att den fortsatta driften kan ske
med kontinuerliga kommunala driftbidrag, vilket ger
en annan kostnadsbild än för konkurrenterna.
Därigenom kan en kommun hålla lägre priser på t.ex.
kanotuthyrning, lägerskolor eller stuguthyrning än
en privat aktör. En annan snedvridning sägs äga rum
genom att en kommun eller ett kommunägt bolag
förfogar över strategiskt viktiga resurser som man
inte låter konkurrerande aktörer utnyttja på lika
villkor. Kommunen skall inte engagera sig i sådana
aktiviteter som de på marknadsekonomiska villkor
baserade företagen kan sköta bättre, menar
motionärerna och anser att det är viktigt att
Konkurrensverket fortlöpande bevakar turistnäringen
och kraftfullt reagerar på enskilda kommuners
övertramp.
I ett ordnat samhälle måste enskilt företagande
kunna granskas vad gäller t.ex. skatter,
miljöfrågor, arbetsmiljö, fysisk planering eller
alkoholfrågor, konstaterar motionärerna. De menar
att så långt det är möjligt bör myndigheter på alla
nivåer samordna sina kontakter med företagen och
eftersträva en så liten byråkratisk belastning som
möjligt. Inom många områden finns det dubbla
kontroller, sägs det, och som exempel nämns att för
kontroll av t.ex. hissar, ventilation och
kylanläggningar krävs att ett auktoriserat företag
utför besiktningen. Därutöver sker även en kontroll
av besiktningen av ansvarig myndighet, och företaget
får stå för kostnaderna för bägge besiktningarna.
Ett system, liknande bilbesiktningen, som innebär
att det är den certifierade kontrollanten som
granskas av myndigheten i stället för anläggningen,
skulle ge samma trygghet till lägre kostnad, anser
motionärerna. Vissa myndighetskontroller, som inte
kräver specialkompetens, anses också kunna
samordnas, och inspektionstätheten bör kunna
anpassas till om problem har uppstått eller inte.
Riksdagen bör göra ett uttalande om behovet av
insatser på turistfrämjandets område, anförs det i
motion 1998/99:N277 (v). Turismen är en del av
upplevelsesektorn och, tillsammans med IT-sektorn,
den snabbast växande sektorn globalt, säger
motionärerna. Turistbranschen omsatte 3 200
miljarder kronor år 1996, och den siffran beräknas
stiga till 4 700 miljarder kronor år 2000. I Sverige
sysselsätter näringen 133 000 personer omräknat till
heltidstjänster. Trots att Sverige med sitt
geografiska läge och korta säsong aldrig kommer att
bli något riktigt stort turistland, finns mycket att
utveckla, menar motionärerna. De anser att turismen
är viktig, eftersom den är spridd över hela landet
och dessutom genom sin servicekaraktär skapar många
arbetstillfällen, men de menar att inställningen
från statsmakterna är alltför njugg. Medan Sverige
satsar 6 kr per person och år på marknadsföring av
turism satsar Danmark 37 kr, Norge 24 kr och Finland
26 kr, sägs det. Vidare anses det behövas en
gemensam strategi för hur IT kan användas för att
marknadsföra Sverige internationellt. Det gäller att
utveckla en socialt, kulturellt och ekologiskt sund
turism.
I motion 1998/99:N274 (kd) begärs det uttalanden av
riksdagen om nödvändigheten av ett nationellt
förhållningssätt för utvecklandet av bygdeturismen
och om möjligheterna att utveckla den småskaliga
turismen. Det regionalpolitiska stödet har haft och
har en stor betydelse för turistnäringen i många
områden, inte minst när det gäller uppförande och
drift av turistanläggningar i olika fjällområden,
säger motionärerna, som dock anser att den
småskaliga landsbygdsturismen inte har dragit någon
större nytta av dessa stöd. För att
landsbygdsturismen skall utvecklas på ett positivt
sätt krävs en målmedveten samordning mellan olika
intressenter, anser motionärerna. De goda exempel
som finns t.ex. bondgårdsturism, sameturism och
levande fäbodar m.m. utgör förebilder som bör
vidareförmedlas och utvecklas och lyftas upp på ett
nationellt plan till ett programarbete som ger
bygdeturismen profil och status, varvid arbetet bör
koncentreras på produktutveckling och
marknadsföring, anför motionärerna.
Den småskaliga landsbygdsturismen bygger på ett
lokalt engagemang, varvid naturen, kulturen och
människorna är de främsta resurserna, säger
motionärerna vidare. De menar att målsättningen för
en utveckling av turismen på landsbygden bör vara
att skapa förutsättningar för en ekologiskt uthållig
näring och att en väl fungerande infrastruktur är en
av grundpelarna för turismen på landsbygden. Ett av
de verkligt stora hindren för allt företagande på
landsbygden är transporterna och
transportkostnaderna, säger motionärerna. De anser
att en satsning på förmånliga resepaket, där tåg
eller flyg och hyrbil ingår till rimligt pris,
skulle underlätta för turistnäringen i glesbygd.
Transporternas betydelse för landsbygdsturismen bör
utredas, anför motionärerna, varvid utredningen bör
klarlägga vilka samhälleliga insatser som är
nödvändiga och hur man kan lösa behovet av
trafikförbindelser i områden med litet underlag. En
analys av transportbehoven för landsbygdsturismen
bör ligga till grund för förslag som kan ge perifera
områden samma möjligheter att utvecklas som mer
tätbefolkade områden, anser motionärerna. De menar
att ett sektorsövergripande synsätt och samverkan
för utvecklingen av en bygd är absolut nödvändigt
och att kompetensutveckling och kunskapsspridning
också är effektiva verktyg för utvecklingen av
småskalig turism på landsbygden.
I motion 1998/99:N212 (kd) begärs uttalanden av
riksdagen om möjligheterna att utveckla den
småskaliga turismen, om behovet av ett
sektorsövergripande arbetssätt och om en utredning
som belyser transporternas betydelse för
landsbygdsturismen. Motiveringarna bakom dessa
yrkanden är likartade med dem som finns i den
nyssnämnda motionen 1998/99:N274 (kd).
Turismen måste underställas bevarande av natur- och
kulturvärden, anförs det i motion 1998/99:Kr274
(mp). I motionen föreslås också att vid nästa
omorganisation inom riksdagen skall turistfrågorna
flyttas från näringsutskottet till kulturutskottet.
Turismen är världens största och mest expansiva
näring, sägs det. Enligt Riksbanken uppgick den
svenska turistnäringens exportvärde till 26,4
miljarder kronor år 1995, och totalt omsätter
turistnäringen drygt 100 miljarder. Turistnäringen
är arbetsintensiv och sysselsätter för närvarande ca
134 500 människor. Endast ca 26 % av turismen i
Sverige utgörs alltså av utländska besök, säger
motionärerna, som anser att denna andel har
potential att öka väsentligt. En ökad turism får
dock inte innebära att natur- och kulturvärden
exploateras ovarsamt, anser motionärerna och anger
att Miljöpartiets ståndpunkt är att en ökad turism
måste gå hand i hand med ett aktivt bevarande av
natur- och kulturvärden.
Vissa kompletterande uppgifter
Riksdagen anvisade i december 1998 80,5 miljoner
kronor till turistfrämjande för år 1999 (prop.
1998/99:1, bet. 1998/99:NU1). De statliga insatserna
inom turistområdet genomförs dels av
Turistdelegationen, dels av det av staten och
turistnäringen gemensamt ägda bolaget Sveriges Rese-
och Turistråd AB (TuristRådet). Effektmålen för
verksamheten inom turistområdet är följande:
att förbättra förutsättningarna för företagande och
entreprenörskap och att stärka drivkrafterna för ökad tillväxt
och sysselsättning,
att främja ökad kunskap och kompetens i näringslivet för att
stimulera tillväxt och förnyelse,
att främja utveckling av sådana konsumtions- och
produktionsmönster som minskar påfrestningarna på miljön och
bidrar till en långsiktigt hållbar utveckling.
Turistdelegationens del av dessa effektmål är
följande:
att Sverige skall ha en hög attraktionskraft som turistland,
att Sverige skall ha en långsiktigt konkurrenskraftig
turistnäring,
att turismens utveckling sker på ett för miljön och naturen
hållbart sätt.
Inom ramen för småföretagsprogrammet har regeringen
anvisat 90 miljoner kronor till TuristRådet för
internationell marknadsföring av Sverige som
turistland, under förutsättning att ett dubbelt så
stort belopp ställs till förfogande för samma
ändamål av berörda branschföretag och andra organ.
Regeringen har vidare anvisat 11 miljoner kronor
till Turistdelegationen för delfinansiering av
uppbyggnad av ett kunskapscentrum för turism vid
Mitthögskolan och vidareutveckling av befintligt
turismforskningsprogram. EU bidrar med s.k. mål 6-
medel. Slutligen har regeringen från
småföretagsprogrammets medel anvisat 2 miljoner
kronor till Turistdelegationen för att förstärka
dess kansli. Riksdagen har också tidigare fattat
beslut om att anvisa 20 miljoner kronor till
TuristRådet (prop. 1995/96:94, bet. 1995/96:NU13) i
syfte att utveckla och anpassa informationsteknik
för små och medelstora turistföretag, varvid berörda
företag förutsattes svara för minst hälften av
kostnaderna.
Turistdelegationen har på regeringens uppdrag
genomfört riktade studier av förutsättningarna för
utveckling av svensk turism. Uppdraget redovisades i
maj 1998. Riksantikvarieämbetet har haft regeringens
uppdrag att utarbeta förslag till kvalitetskriterier
och metoder för kvalitetssäkring av kulturturismen
inom sitt ansvarsområde. Turistdelegationens
instruktion ändrades våren 1997 så att det bland
delegationens uppgifter ingår att verka för att
turismens utveckling sker på ett för miljön och
naturen hållbart sätt. Inom Turistdelegationen har
det också bildats en arbetsgrupp för hållbar
utveckling av turism, som redovisat resultaten av
sitt arbete i en rapport, Hållbar utveckling i
svensk turistnäring. I regleringsbrevet för år 1999
sägs att Turistdelegationen skall redovisa
omfattningen och resultatet av arbetet med en
hållbar utveckling av turismen.
Beträffande s.k. landsbygdsturism kan nämnas att
Glesbygdsverket i samarbete med Turistdelegationen
hösten 1997 tagit fram ett handlingsprogram för
småskalig landsbygdsturism med rubriken En lönsam
näring med en hållbar utveckling. I
handlingsprogrammet föreslås en rad åtgärder på
olika områden. Utvecklingsarbetet måste bygga på de
lokala resurser som finns i ett område, sägs det.
Strukturfondsmedel från EU samt landsbygdsstödet kan
täcka stora delar av de åtgärder som omfattar
företagsutveckling och kompetensstöd.
Glesbygdsverket har ett nationellt ansvar att
förankra programmets intentioner och ta initiativ
till samverkan och ett tvärsektoriellt arbetssätt,
som är grunden för ett framgångsrikt
utvecklingsarbete, heter det vidare.
Inom ramen för ett program för regional
näringspolitik och särskilda regio-nalpolitiska
åtgärder beslöt regeringen sommaren 1998 om bidrag
till följande projekt: Marknads-, försäljnings- och
kompetensutveckling i turistnäringen med hjälp av
informationsteknik (4,9 miljoner kronor),
Marknadsföring av svenska fjällen (3,7 miljoner
kronor), Kortsemester i norra Europa (11 miljoner
kronor) och Kraftsamling Sörmland (2 miljoner
kronor). Utöver dessa statliga bidrag lämnas bidrag
av bl.a. EU:s strukturfonder, turistnäringen och
berörda länsstyrelser.
Frågan om behovet av förenklingar och undanröjande
av hinder för företag inom turistnäringen skiljer
sig i princip inte från vad som gäller för
småföretag generellt. I ett tidigare avsnitt om
regelförenkling redogjordes för regeringens program
på området som presenterades i december 1998. Det
kan också nämnas att Turistdelegationen i februari
1997 presenterade en rapport i frågan, Kartläggning
av byråkrati och hindrande regler.
Beträffande frågan om konkurrens mellan privat och
kommunal verksamhet på turistområdet kan noteras att
det i regeringens nyssnämnda program ingår en
särskild punkt om klarare spelregler mellan
kommuner, landsting och småföretag. Där sägs att
Kommun- och Landstingsförbunden kommer att inbjudas
till diskussion om utformning av en långsiktig
konkurrenspolicy avseende relationerna mellan
offentlig och privat sektor. Rådet för konkurrens på
lika villkor mellan offentlig och privat sektor har
vidare givits i uppdrag att redovisa en
sammanställning av sina ärenden samt hur man
genomför uppgiften att nå samsyn om de långsiktiga
spelreglerna. Med utgångspunkt från den
redovisningen kommer regeringen att pröva om det
behövs en skärpning av gällande regler.
Redovisningen skall lämnas senast den 31 mars 1999.
Regionförbundet i Kalmar län skall också bli
försökslän för att, i samråd med Konkurrensrådet,
utarbeta en konkurrenspolicy som skall främja
småföretagandet. Statsrådet Mona Sahlin besvarade i
januari 1999 en interpellation (1998/99:43) av
Stefan Hagfeldt (m) om kommunal näringsverksamhet.
Statsrådet hänvisade till de nyssnämnda åtgärderna
och uttryckte en förhoppning att dessa skall kunna
leda till snabba resultat som innebär att den här
aktuella typen av konkurrensproblem helt utmönstras.
Turistdelegationen gavs i maj 1998 i uppdrag av
regeringen att medverka vid överläggningar om
utarbetande av regionala tillväxtavtal. Senast den
15 april 1999 skall Turistdelegationen till
regeringen redovisa vilka möjligheter respektive
hinder som myndigheten ser med dessa avtal samt på
vilket sätt myndigheten hittills har medverkat i
processen.
Statsrådet Mona Sahlin besvarade i februari 1999 en
interpellation (1998/99:138) av Marianne Andersson
(c) om turism i hela landet. I sitt svar redovisade
statsrådet de insatser som görs på området, och hon
förutsatte att man regionalt beaktar turistnäringens
betydelse och i sina bedömningar ger näringen den
uppmärksamhet den förtjänar.
I motion 1998/99:Kr274 (mp) föreslås att ansvaret
för turistfrågorna i riksdagen skall flyttas från
näringsutskottet till kulturutskottet. Frågor
rörande utskottsorganisationen tillhör
konstitutionsutskottets ansvarsområde. I ett nyligen
avlämnat betänkande, 1998/99:KU20, behandlas en
annan motion om överflyttning av ärenden från ett
utskott till ett annat. Konstitutionsutskottet gör
därvid bedömningen att frågan om en överföring av
ansvarsområden bör tas upp i en allmän översyn av
ärendefördelningen mellan utskotten. Riksdagen
följde konstitutionsutskottet.
Utskottets ställningstagande
Turistnäringen är sysselsättningsintensiv och har
stor betydelse i många regioner, inte minst i
glesbygden. Näringen spelar en viktig roll i det
arbete med att stärka den regionala utvecklingen som
regeringen bedriver och som utskottet ställer sig
bakom.
Turistnäringen är också en av de branscher som
växer snabbast i Sverige. Konkurrensen är mycket
hård och marknadsföringen av Sverige som turistland
är viktig.
Den förda politiken beträffande turistnäringen
ligger i linje med mycket av vad som efterfrågas i
de här aktuella motionerna. Särskilda medel har, som
tidigare redovisats, anvisats för marknadsföring av
Sverige internationellt. Beträffande de olika
områden av turism som tas upp i motionerna -
kulturturism, naturturism, landsbygdsturism och
bygdeturism - har, som nyss redogjorts för, olika
åtgärder vidtagits eller påbörjats. Något initiativ
av riksdagen på dessa områden är därför inte
erforderligt.
I den tidigare nämnda rapporten från
Turistdelegationen om hållbar utveckling i svensk
turistnäring finns ett särskilt avsnitt (9) om
hållbar utveckling i natur- och kulturmiljöer. Där
sägs sammanfattningsvis att de natur- och
kulturvärden som finns i Sverige är viktiga att
bevara och underhålla, inte minst därför att de
utgör "kapitalet" för en stor del av turismen, och
att en ökad turism förutsätter att naturen inte
förbrukas. Detta synsätt är i överensstämmelse med
det som kommer till uttryck i motion 1998/99:Kr274
(mp); motionen är således tillgodosedd i detta
avseende.
Beträffande förslaget om överflyttning av ansvaret
för turistfrågorna från näringsutskottet till
kulturutskottet hänvisar näringsutskottet till den
uppfattning som konstitutionsutskottet nyligen
redovisat när det gäller ärendefördelningen mellan
utskotten.
Med det anförda avstyrker utskottet samtliga här
aktuella motioner i berörda delar.
Särskilda branscher
Vidareförädling av skogsråvara
Motionen
Det bör göras en översyn av fördelningen av
forskningsresurser till de rent skogliga respektive
de skogsindustriella områdena, anförs det i motion
1998/99:MJ306 (m). Det finns, enligt motionärerna,
tecken på att fördelningen väger över mot det
primärt skogliga området, på bekostnad av
utvecklingen av nya industriprodukter av
skogsråvaran. Sverige skulle ha mycket att vinna på
om förädlingsgraden på skogsprodukterna ökades,
anser motionärerna. De menar att Sverige, som är ett
av de viktigaste skogsproducerande länderna i
Europa, inte intar en framskjuten plats när det
gäller forskning och vidareförädling av
skogsprodukter. Detta anses i första hand vara en
fråga för näringen själv, men motionärerna menar att
staten tillsammans med näringen på nytt bör överväga
frågan.
Vissa kompletterande uppgifter
Regeringen utarbetade hösten 1997 i samarbete med
Stiftelsen för kunskaps- och kompetensutveckling
(KK-stiftelsen) och Stiftelsen för Strategisk
Forskning ett program för utveckling av
skogsnäringen. Programmet består av följande fyra
delar:
- Ett utvecklings- och teknikspridningsprogram,
vilket innehåller satsningar på bl.a. träbaserade
byggsystem, nya trä- och fiberprodukter, kretslopps-
anpassning av skogsindustriprodukter samt
möbelutveckling. Programmet omfattar sammanlagt 300
miljoner kronor, varav regeringen satsar 50 miljoner
kronor per år i tre år.
- Ett forskningsprogram på det skogsindustriella
området, vars mål är att långsiktigt stödja
skogsindustrins utveckling och skapa och stärka
forskningsmiljöer vid de nya högskolorna. Planerade
programområden är bl.a. kretsloppsanpassade
skogsindustriprodukter, nya träprodukter och nya
material, bestrukna och tryckta papper och
arkitektur, design och träkultur. Programmets
viktigaste uppgift är att verka för att
forskningssatsningen som helhet blir av strategisk
betydelse för de regionala högskolorna och för
skogsnäringen.
- Ett forskningsprogram inom träteknologiområdet,
vars syfte är att utveckla konkurrenskraftig
forskning, kompetens och forskarutbildning vid
etablerade forskarmiljöer vid följande lärosäten:
Lunds universitet, Luleå tekniska universitet,
Chalmers tekniska högskola, Kungliga tekniska
högskolan och Institutet för träteknisk forskning.
Programmet, som skall pågå under minst fem år, hade
en budget på 6 miljoner kronor för år 1998 och avses
därefter kunna utökas till 15 miljoner kronor per
år.
- Nya utbildningsplatser och professurer. I
budgetpropositionen för år 1998 föreslogs att Luleå
tekniska universitet skulle tilldelas 600
utbildningsplatser från den 1 juli 1998, varav minst
50 platser skall avse utbildning med inriktning på
det trätekniska området. Sammantaget planeras 200
nya utbildningsplatser på fyra år inom
träteknikområdet.
Vidare finns det ett särskilt program för
träråvarubaserad industri som går in på sitt tredje
år av en treårig förlängning och där 10 miljoner
kronor per år beräknats. Det kan också noteras att
det inom ramen för den verksamhet som bedrivs vid
kompetenscentrum finns flera program som har
relevans för de skogsindustriella frågor som här är
aktuella.
Regeringen beslöt hösten 1996 att inom
Jordbruksdepartementet tillsätta en arbetsgrupp med
uppgift att belysa vissa frågor som berör forskning
och utbildning inom den skogliga sektorn, med
ståthållaren Björn Sprängare som ordförande. I en
bakgrundspromemoria till beslutet om tillsättandet
av arbetsgruppen sades att arbetsgruppen bör föreslå
åtgärder som kan främja en vertikal integration inom
utbildning och forskning. I uppgiften ingick även
att belysa de olika aktörernas uppgifter för att
bedöma om de nuvarande resurserna utnyttjas på bästa
möjliga sätt.
Arbetsgruppen redovisade våren 1998 sina analyser
och slutsatser i en rapport till jordbruksministern
(Ds 1998:20). I rapporten görs sammanställningar av
bl.a. den skogliga och skogsindustriella
forskningen. Forskningsresursernas fördelning år
1997 på Götaland, Svealand och Norrland samt på
inriktning framgår av följande tabell (miljoner
kronor):
----------------------------------------------------
ForskningsinriktningGötalandSvealandNorrlandTotalt
----------------------------------------------------
Papper och 33,6 233,6 13,9 281,1
massa
----------------------------------------------------
Träteknik 43,5 64,6 37,0 145,1
----------------------------------------------------
Skog 71.1 232,3 147,0 450,4
----------------------------------------------------
Totalt 148,2 530,5 197,9 876,6
----------------------------------------------------
Den totala forskningen med skogsindustriell och
skoglig inriktning uppgick sålunda till 876,6
miljoner kronor år 1997, varav knappt hälften avsåg
skogsindustriell forskning. Av den skogsindustriella
forskningen hänför sig ungefär två tredjedelar till
forskning om papper och massa.
Staten svarar för drygt hälften av finansieringen
av den totala forskningen, medan näringen svarar för
ungefär en fjärdedel och övriga finansiärer för
cirka en femtedel. Den största delen, 40 %, utförs
vid de tre stora industriforskningsinstituten
Skogsindustrins tekniska forskningsinstitut - STFI,
Institutet för träteknisk forskning - Trätek och
Stiftelsen Skogsbrukets Forskningsinstitut -
SkogForsk. Den skogsvetenskapliga fakulteten svarar
för 33 % av den utförda forskningen och övriga
institutioner, avdelningar och institut för
resterande 27 %.
Arbetsgruppens slutsatser formulerades i rapportens
sammanfattning på följande sätt:
Kedjan marknad - industri - skogsproduktion måste integreras
väsentligt mer och omfattas av en helhetssyn inom såväl
forskning och utbildning som forskningsfinansiering.
Marknadens signaler måste ges ett ökat inflytande genom hela
kedjan, både i prioriteringen av forskningsområden och i
forskningsprocessen. När det gäller långsiktig forskning måste
forskningens inriktning leda till en ökad tonvikt på forskning
närmare förädlingsledet.
Vitala processer och dialoger måste skapas som leder till
såväl identifiering och konkretisering av forskningsbehov som
till förstärkt samarbete mellan skogsnäringen,
forskarsamhället och statliga forskningsfinansierande organ
och myndigheter.
Skogsnäringen måste tydligare definiera sina forskningsbehov
och på ett aktivare sätt delta i den skogliga och
skogsindustriella forskningens utveckling.
För att följa upp förslagen från den nyssnämnda
arbetsgruppen inbjöd Jordbruks-, Närings- och
Utbildningsdepartementen i januari 1999 gemensamt
till ett informations- och diskussionsmöte med
företrädare för skogsnäringen, olika
forskningsfinansiärer och forskningsutförare
(universitet, högskolor och forskningsinstitut). Vid
mötet redovisades de olika satsningar som har gjorts
för att stärka särskilt den skogsindustriella
forskningen och de initiativ vid olika universitet
och högskolor som har tagits för att utveckla
forskningen och utbildningen inom området. Det
konstaterades att det i Sverige finns en relativt
omfattande samverkan - och även intresse för en
ytterligare utvecklad samverkan - mellan olika
forskningsutförare. Vidare konstaterades det hur
olika finansiärer, såsom stat, näringsliv och
stiftelser, kompletterar varandra genom
samfinansiering av institut, forskningsprojekt,
forskarskolor etc. Från Regeringskansliets sida
ansågs det värdefullt att fortsätta dialogen vid
återkommande möten, varvid nästa möte avses äga rum
om ungefär ett halvår.
I sammanhanget bör också erinras om att hela den
statliga forskningsfinansieringsorganisationen är
under övervägande, mot bakgrund av förslag från den
parlamentariska kommittén Forskning 2000 (SOU
1998:128). Utredningens förslag och
remissynpunkterna kommer att ligga till grund för en
forskningspolitisk proposition. Vid det uppföljande
mötet hösten 1999 kan, enligt uppgift, frågan om hur
behoven inom området skoglig och skogsindustriell
forskning och utbildning skall beaktas komma att
diskuteras.
Företrädare för Skogsindustrierna och Skogsägarnas
riksförbund har i en skrivelse till regeringen
hösten 1998 redovisat branchens visioner, behov och
förslag avseende framtidens skogsforskning. I
skrivelsen deklarerar näringen sin avsikt om ett
aktivare engagemang och en önskan om en nära
medverkan i skogsforskningens planering, samordning
och genomförande. Skogsbrukets företag och
organisationer är beredda att på det lokala planet
utveckla samarbete i nya former, sägs det. Näringen
är dessutom överens om att gemensamt inrätta ett
eget branschråd till stöd och råd för såväl statens
prioriteringar och satsningar som samordning av
branschens arbete internt och gentemot andra parter.
Slutligen föreslås att regeringen skall inrätta en
skoglig och skogsindustriell forskningsberedning i
syfte att främja en kraftsamling på för landet
viktig sektorsforskning. Näringen är beredd att ingå
i ett sådant organ.
Det kan vidare nämnas att i EU:s femte ramprogram
för forskning har den skogliga forskningen, bl.a. på
Sveriges initiativ, fått en mer framskjuten plats än
vad som ursprungligen föreslogs. I detta program
finns goda möjligheter till finansiering av
forskning inom hela kedjan från skogsbruket till
råvarans förädling. Betydelsen av näringslivets
deltagande i detta forskningssamarbete framhålls
betydligt mer i det femte ramprogrammet än i
tidigare program.
Utskottets ställningstagande
Skogsindustrin har mycket stor betydelse för den
ekonomiska utvecklingen i Sverige och svarar för en
betydande del av det svenska exportnettot. Mot denna
bakgrund anser utskottet att det är angeläget att
konkurrenskraften inom den svenska skogsindustrin
kan upprätthållas och utvecklas. Detta kräver en hög
kunskapsnivå inom industrin. Likaså är det önskvärt
att det sker en utveckling mot ökad vidareförädling
inom skogsindustrin.
Som redovisats pågår olika program av relevans för
de frågor som här är aktuella. Vidare har en
arbetsgrupp inom Regeringskansliet haft i uppgift
att belysa vissa frågor rörande forskning och
utbildning inom den skogliga sektorn. Av
underlagsmaterial som arbetsgruppen låtit ta fram
och som utskottet redovisat framgår att endast
knappt hälften av forskningen på skogsområdet hänför
sig till skogsindustriell forskning. Enligt
utskottets mening kan det ifrågasättas om detta är
en lämplig fördelning, med hänsyn till den roll
skogsindustrin har i den svenska ekonomin. Med
hänvisning till det beredningsarbete som pågår inom
Regeringskansliet anser utskottet dock att riksdagen
inte nu bör agera i frågan. Utskottet förutsätter
att denna fråga vägs in i den forskningspolitiska
proposition som regeringen aviserat. Den aktuella
motionen 1998/99:MJ306 (m) avstyrks härmed i berörd
del.
Livsmedelsindustrin
Motionen
Det behövs åtgärder för den potatisförädlande
industrin, anförs det i motion 1998/99:N298 (s). I
Skåne finns goda åkermarker och industrier som
sysslar med livsmedelsprodukter, konstaterar
motionärerna och anser att det är viktigt att
förutsättningarna för odlare och industri blir
likvärdiga med dem i andra länder. Vid EU-inträdet
drabbades potatisförädlingsindustrin av ökade
råvarukostnader och en ökad importkonkurrens, sägs
det. Trots kraftiga rationaliseringar och
effektiviseringar har lönsamheten för
potatisförädlingsindustrin försämrats. Potatisodling
och potatisförädling lever i symbios med varandra.
Till potatisodling finns emellertid alternativa
grödor, medan det för potatisförädlingsindustrin
inte finns alternativ produktion, säger
motionärerna. Antalet sysselsatta inom odling och
förädling av potatis beräknas till ca 2 000
personer, konstaterar motionärerna och anser att det
är viktigt att denna näring kan vidareutvecklas,
vilket kräver att de nackdelar i
konkurrensförhållandena som uppkom efter EU-inträdet
minimeras. Av de nya medlemsländerna i EU erhåller
Finland och Österrike närmare två respektive tre
gånger så mycket i investeringsstöd från EU som
Sverige, säger motionärerna. De menar att
forskningen inom det aktuella området måste
förstärkas.
Vissa kompletterande uppgifter
Riksdagen avslog våren 1998 motioner liknande den
här aktuella (bet. 1997/98:NU10). Utskottet
hänvisade till betänkandet En livsmedelsstrategi för
Sverige (SOU 1997:167) och den beredning inom
Regeringskansliet som då påbörjats. I reservationer
(m; c; kd) framfördes krav på skyndsamma åt-gärder.
Hösten 1998 avslog riksdagen en motion med förslag
om införande av ett nytt anslag för stöd till
jordbruks- och livsmedelsnäringarnas konkurrenskraft
(bet. 1998/99:NU1). Utskottet hänvisade till det
nyssnämnda utredningsbetänkandet, i vilket förslag
presenterats beträffande områdena jordbruket,
trädgårdsnäringen, livsmedelsindustrin, forskning
och utveckling samt exportfrämjande åtgärder. Några
förslag till finansiering - bortsett från förslag om
medfinansiering från EU - presenterades inte av
utredningen. Mot bakgrund härav har
utredningsförslagen varit föremål för fortsatt
beredning inom Regeringskansliet, varvid flera
departement varit berörda. I utskottets betänkande
lämnades en redovisning av beredningsläget.
Utredningens förslag beträffande energiskatter, som
syftar till att åstadkomma likvärdiga
konkurrensförutsättningar mellan Sverige och andra
EU-länder, behandlas inom ramen för en arbetsgrupp
med företrädare för vissa departement samt
Riksskatteverket. Översynen skall, med
hänsynstagande till det inom EU pågående arbetet med
ett nytt energibeskattningsdirektiv, beakta
riktlinjerna för energibeskattningen i 1997 års
energiöverenskommelse. I uppdraget ingår vidare att
analysera och precisera den energiskattemodell som
presenterats i Skatteväxlingskommitténs betänkande
Skatter, miljö och sysselsättning (SOU 1997:11) och
att behandla Alternativbränsleutredningens förslag
som framlagts i betänkandet Bättre klimat, miljö och
hälsa med alternativa drivmedel (SOU 1996:184).
Utformningen av beskattningen för industrin,
trädgårds- och jordbruksnäringarna samt
energiproduktionen inom fjärr- och
kraftvärmesektorerna kommer bl.a. att behandlas.
Arbetsgruppen planerar att redovisa resultatet av
sitt arbete under våren 1999.
När det gäller exportfrämjande åtgärder kan noteras
att under utgiftsområde 23 Jord- och skogsbruk,
fiske med anslutande näringar finns ett särskilt
anslag för exportfrämjande åtgärder (F 6). För
budgetåret 1999 har detta anslag tagits upp med 15
miljoner kronor, vilket innebär en ökning jämfört
med år 1998, då 10 miljoner kronor disponerades för
denna verksamhet. I propositionen sägs att
huvudansvaret för export- och
marknadsföringsåtgärder ligger på näringen, men
regeringen vill genom att främja exportsatsningar
bidra till en positiv utveckling inom sektorn.
Beträffande FoU-insatser pågår beredning av
utredningens förslag inom Näringsdepartementet. I
utredningsbetänkandet föreslogs ett nationellt FoU-
program. Programmets huvudsyfte är att bidra till
industriell förnyelse och kompetenshöjning i
livsmedelsföretagen och samtidigt bidra till en
kompetenshöjning vid svenska högskolor och
universitet. Förslaget till FoU-program är framtaget
i samarbete med livsmedelsindustrin och är väl
förankrat inom denna. Den samlade satsningen
föreslås omfatta följande delar:
- Industriella samverkansprojekt. Omfattningen av
offentliga medel för denna satsning föreslås till 40
miljoner kronor per år. Näringslivets
motfinansiering beräknas till 20-50 % av totala
satsningen beroende på projekt samt företagets
struktur och storlek.
- Tre kunskapshöjande program, som beräknas till 25
miljoner kronor per år.
- Åtgärdsprogram för effektivare kunskapsutbyte och
kunskapshöjning (teknikspridning), som beräknas till
20 miljoner kronor per år.
- Programledning med NUTEK som koordinator, vilket
beräknas till 5 miljoner kronor per år.
Enligt uppgift från Näringsdepartementet pågår
arbete på olika områden i linje med utredningens
förslag. Inom NUTEK skall 20 miljoner kronor
avsättas under andra halvåret 1998 och första
halvåret 1999 för industriella samverkansprojekt
inom livsmedelsområdet. Detta innebär att även EU:s
strukturfondsmedel kan bli tillgängliga för
insatsen. För genomförandet av detta program avser
NUTEK att tillskapa en styrgrupp med förankring i
industri- och forskarvärlden. Denna styrgrupp kommer
även att utgöra ett forum för att diskutera
övergripande samordningsfrågor. NUTEK har inlett en
programinsats, men det finns, enligt departementet,
behov av ytterligare medel under de kommande åren.
Det har vidare avsatts totalt 60 miljoner kronor
för att genomföra ett sådant teknikspridningsprogram
som föreslagits av utredningen.
Teknikbrostiftelserna i Lund och Göteborg har avsatt
ca 40 miljoner kronor för programmet. Som en
komplettering till detta har regeringen i augusti
1998 beviljat ett bidrag på 20 miljoner kronor för
kompetenshöjande insatser i livsmedelsindustrin.
Medlen kommer att disponeras av Institutet för
Livsmedel och Bioteknik AB (SIK) för att täcka in de
delar av landet som inte omfattas av de insatser som
teknikbrostiftelserna svarar för.
Regeringen har vidare givit NUTEK i uppdrag att
utreda förutsättningarna för inrättande av ett
forskningsinstitut inom livsmedelsområdet i
Kävlinge. Uppdraget avrapporterades i december 1998.
NUTEK gör bedömningen att ett forskningsinstitut i
Kävlinge, med de resurser, den inriktning och med
det huvudmannaskap som föreslås i rapporten, skulle
kunna producera värdefull kunskap för
livsmedelsindustrin och göra det med rimlig
effektivitet under förutsättning att näringslivet
satsar aktivt i institutet. Samtidigt nämns att
flera industriföreträdare framhållit att om
motsvarande resurser skulle satsas direkt i de
forskningsmiljöer som finns vid t.ex. SIK och Lunds
universitet och utan villkor avseende lokalisering
så skulle större utväxling av satsade resurser
erhållas. NUTEK anser att institutets verksamhet
skall motsvara de kriterier som gäller för
industriforskningsinstitut och alltså bedriva egen
forskning. NUTEK föreslår att institutet ges en
forskningsinriktning mot konsument-, marknads- och
produktutvecklingskunskap. Detta är den
forskningsinriktning som livsmedelsindustrin givit
högsta prioritet. Forskning med denna inriktning
skall enligt förslaget kompletteras med ett
produktutvecklingscentrum för att rent praktiskt
kunna ge stöd till framför allt små och medelstora
företag i deras produktutveckling. NUTEK föreslår
vidare att institutets huvudmannaskap delas mellan
SIK och Lunds universitet. Beträffande institutets
omfattning föreslås det på tre år växa till ca 40
personer och omsätta ca 35 miljoner kronor. För
etablering bedömer NUTEK att det krävs ett
engångsbelopp på 60 miljoner kronor. För närvarande
har ingen part gjort några ekonomiska åtaganden.
Utskottets ställningstagande
De problem som potatisförädlingsindustrin står inför
och som är föremål för yrkande i motion 1998/99:N298
(s) har, som redovisats, behandlats av Utredningen
om livsmedelssektorns omställning och expansion.
Betänkandet är föremål för beredning inom
Regeringskansliet, och en rad åtgärder har - som
redogjorts för - vidtagits eller aviserats. Med det
anförda avstyrker utskottet den nämnda motionen.
Pyrotekniska varor
Motionerna
I de två motionerna 1998/99:N303 (s) och
1998/99:N277 (v) begärs uttalanden av riksdagen i
syfte att påskynda tillsättandet av den översyn
rörande reglerna för pyrotekniska varor som
riksdagen fattade beslut om våren 1998. Det torde
inte råda några som helst tvivel om att lagändringar
behövs för att stävja det starkt tilltagande
missbruket av pyrotekniska varor, som i synnerhet
kring nyårshelgerna kommit att bli ett allt svårare
gissel för både människor och djur, sägs det i den
förstnämnda motionen. Som utgångspunkt för en
skärpning av lagstiftningen kan andra europeiska
länder, vilka begränsat försäljningen av
fyrverkerivaror, tjäna som exempel, anför
motionärerna. Även i den andra motionen betonas
vikten av att utredningen om pyrotekniska varor
snabbt kommer i gång.
Vissa kompletterande uppgifter
Riksdagen beslöt våren 1998, som nämnts, på
utskottets förslag och mot bakgrund av ett flertal
motionsyrkanden, att frågan om pyrotekniska varor
skall bli föremål för en samlad översyn (bet.
1997/98:NU11). Den senaste genomgripande översynen
av bestämmelserna om pyrotekniska varor genomfördes
år 1975, och utskottet ansåg att utvecklingen när
det gäller hanteringen av pyrotekniska varor gör att
en förnyad översyn är motiverad. En sådan översyn
bör omfatta såväl det gällande regelverket som
frågor rörande kontroll, tillsyn och information,
sades det. Också erfarenheterna från andra länder,
t.ex. Danmark, Norge, Finland och Tyskland, bör
inhämtas. Utskottet pekade också på att det finns
oklarheter när det gäller reglerna för hanteringen
av pyrotekniska varor, bl.a. i fråga om möjligheter
att ta fyrverkerier i beslag och beträffande
förvaringen av fyrverkeriartiklar.
Inför behandlingen av frågan genomförde utskottet
ett remissförfarande med berörda myndigheter,
organisationer och företag. Av de femton
remissinstanser som utskottet inhämtade yttranden
ifrån ansåg sju - bl.a. Konsumentverket,
Folkhälsoinstitutet, Hörselskadades Riksförbund,
Djurskyddsföreningars Riksförbund och Kennelklubben
- att förbud mot smällare bör införas.
Rikspolisstyrelsen ställde sig tveksam till ett
sådant förbud men ansåg att en översyn av
bestämmelserna om pyrotekniska varor bör genomföras.
Även Kommunförbundet och Sprängämnesinspektionen
ansåg att en översyn bör göras. Företrädarna för
branschen menade att den gällande lagstiftningen är
tillräcklig, men att en skärpt kontroll och tillsyn
samt ökad information behövs.
Regeringen tillkallade i december 1998 en särskild
utredare, generaldirektör Lars Ljung, med uppgift
att se över reglerna för hantering av pyrotekniska
varor (dir. 1998:88). Utredaren skall kartlägga
arten och omfattningen av de skador och olägenheter
som sådana varor kan orsaka. Utredaren skall ta
ställning till om nuvarande regler bör skärpas med
förbud eller andra begränsningar såvitt avser handel
med och hantering av pyrotekniska varor, särskilt
när det gäller smällare och andra
nöjesfyrverkeriartiklar med knall-effekt. Översynen
skall dessutom omfatta frågor om produktkontroll,
tillsyn och information. Också erfarenheter från
andra länder bör inhämtas. I uppdraget ingår även
att belysa de oklarheter som kan finnas när det
gäller reglerna för hanteringen av pyrotekniska
varor, bl.a. i fråga om möjligheter att ta varorna i
beslag, förvaring av dessa och möjligheterna att
inhämta skadestatistik. Utredaren skall lämna
förslag till de författningsändringar som kan
behövas till följd av översynen.
Utredaren skall vid genomförandet av sitt uppdrag
ta del av näringsutskottets betänkande 1997/98:NU11
samt det material som framkommit i samband med ett
seminarium som jordbruksministern anordnade i
december 1997 om smällare och raketer. I sitt arbete
skall utredaren vidare beakta den pyrotekniska
branschens karaktär av småföretagsbransch och
analysera förslagens konsekvenser för nyetablering
och tillväxt i småföretag. Utredaren skall redovisa
sitt uppdrag senast den 1 november 1999.
Ansvaret inom regeringen för pyrotekniska varor och
den berörda myndigheten, Sprängämnesinspektionen,
överfördes den 1 januari 1999 från Närings- och
handelsdepartementet till Försvarsdepartementet.
Utskottets ställningstagande
Utskottet konstaterar att den av riksdagen begärda
utredningen om pyrotekniska varor nu kommit till
stånd. Utredningen skall, som nämnts, redovisa sitt
uppdrag i slutet av år 1999. Utskottet utgår från
att regeringen efter sedvanligt beredningsarbete
återkommer till riksdagen i frågan. Med detta
avstyrks de båda här aktuella motionerna
1998/99:N297 (s) och 1998/99:N277 (v) i berörda
delar.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande näringspolitikens inriktning
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:N238 yrkandena 1 och
19, 1998/99:N277 yrkandena 1-3, 1998/99:N329 yrkande 2,
1998/99: N330 yrkandena 1 och 19, 1998/99:N332 yrkande 20,
1998/99:N334
yrkandena 1, 3, 4 och 7, 1998/99:N336 yrkande 2 och
1998/99:A215 yrkande 4,
res. 1 (m, kd, fp)
res. 2 (c)
2. beträffande statliga företag
att riksdagen med bifall till motionerna 1998/99:K231
yrkande 11, 1998/99:K282 yrkande 4, 1998/99:T220 yrkandena 10
och 12, 1998/99:T222 yrkande 2, 1998/99:T809 yrkande 7,
1998/99:N215 yrkande 2, 1998/99:N300 och 1998/99:N330 yrkande
22 och med avslag på motionerna 1998/99:Fi708 yrkande 11 och
1998/99:N334 yrkandena 8 och 9 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,
res. 3 (s, v)
res. 4 (mp)
3. beträffande regelförenkling
att riksdagen med anledning av motionerna 1998/99:Sk310
yrkandena 12-16, 1998/99:Sf608 yrkande 12, 1998/99:T818
yrkande 6, 1998/99: N203, 1998/99:N206, 1998/99:N216,
1998/99:N240, 1998/99:N242, 1998/99:N257, 1998/99:N259,
1998/99:N274 yrkande 10, 1998/99: N277 yrkande 4,
1998/99:N315, 1998/99:N326 yrkandena 8, 12, 13, 28, 39-51 och
53, 1998/99:N328 yrkande 1, 1998/99:N330 yrkandena 4, 5, 7, 8
och 11, 1998/99:N332 yrkandena 5-7, 9-11 och 14-18 och
1998/99:N337 yrkande 14 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,
res. 5 (m, kd, c, fp)
4. beträffande småföretagsutveckling
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:K231 yrkande 15,
1998/99: Sf634 yrkandena 6-8, 1998/99:N277 yrkande 5,
1998/99:N326 yrkandena 55-57 och 62-64 och 1998/99:N337
yrkande 15,
res. 6 (m, kd, fp)
res. 7 (c)
5. beträffande kapitalförsörjning
att riksdagen med bifall till motion 1998/99:N326 yrkande 58
och med avslag på motionerna 1998/99:N238 yrkande 7,
1998/99:N335 yrkande 14 och 1998/99:N337 yrkande 16 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
res. 8 (s, mp)
res. 9 (v)
res. 10 (c)
6. beträffande stöd till uppfinnare och innovatörer
att riksdagen med bifall till motionerna 1998/99:N245,
1998/99:N330 yrkande 20 och 1998/99:A215 yrkande 6 och med
avslag på motion 1998/99:N334 yrkande 5 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
res. 11 (s, v)
res. 12 (mp)
7. beträffande kvinnors företagande
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:N238 yrkandena 8 och
11, 1998/99:N330 yrkande 16, 1998/99:A802 yrkande 11 och
1998/99: A808 yrkande 5,
res. 13 (m, kd, fp)
res. 14 (c)
8. beträffande kooperativa frågor
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:N229 yrkandena 2 och
3, 1998/99:N273 och 1998/99:N288,
res. 15 (m, kd, fp) - motiv.
res. 16 (c)
9. beträffande industriella utvecklingscentrum
att riksdagen avslår motion 1998/99:N251,
10. beträffande design
att riksdagen avslår motion 1998/99:N307,
11. beträffande turism
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:Kr274 yrkandena 41
och 42, 1998/99:N212, 1998/99:N253, 1998/99:N274 yrkandena 25
och 26, 1998/99:N277 yrkande 7 och 1998/99:N297,
res. 17 (m, kd, c, fp)
12. beträffande vidareförädling av skogsråvara
att riksdagen avslår motion 1998/99:MJ306 yrkande 8,
13. beträffande livsmedelsindustrin
att riksdagen avslår motion 1998/99:N298,
14. beträffande pyrotekniska varor
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:N277 yrkande 8 och
1998/99:N303.
Stockholm den 11 mars 1999
På näringsutskottets vägnar
Per Westerberg
I beslutet har deltagit: Per Westerberg (m), Barbro
Andersson Öhrn (s), Reynoldh Furustrand (s)
(momenten 2 och 4-14), Lennart Beijer (v), Göran
Hägglund (kd), Karin Falkmer (m), Sylvia Lindgren
(s), Ola Karlsson (m), Nils-Göran Holmqvist (s),
Marie Granlund (s), Inger Strömbom (kd) (momenten 1
och 3), Ola Sundell (m), Ingegerd Saarinen (mp), Åke
Sandström (c), Anne Ludvigsson (s), Karl Gustav
Abramsson (s) (momenten 1 och 3), Lennart Värmby
(v), Mikael Oscarsson (kd) (momenten 2 och 4-14) och
Runar Patriksson (fp).
Reservationer
1. Näringspolitikens inriktning (mom. 1)
Per Westerberg (m), Göran Hägglund (kd), Karin
Falkmer (m), Ola Karlsson (m), Inger Strömbom (kd),
Ola Sundell (m) och Runar Patriksson (fp) anser
dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om
näringspolitikens inriktning bort ha följande
lydelse:
Utskottets syn på näringspolitikens inriktning
överensstämmer med den som redovisas i
partimotionerna 1998/99:Sk310 (m), 1998/99:N330 (kd)
och 1998/99:N332 (fp). Huvudorsaken till den dåliga
tillväxt, det otillräckliga företagande och den höga
arbetslöshet som kännetecknar Sverige ligger i den
bristande förnyelsen. Regeringen reviderade i
december 1998 ned sin prog-nos för tillväxten för år
1999 till 2,2 %. Andra prognosmakare bedömer dock
att tillväxten i år kommer att bli ännu lägre; t.ex.
innebär Industriförbundets prognos för år 1999 en
tillväxt på endast 1,5 %. Sverige har sedan år 1970
fallit från tredje till sjuttonde plats i
industriländernas välståndsliga - under genomsnittet
i OECD och EU och sämst i Norden.
Sveriges konkurrenskraft har försämrats under de
senaste åren. Enligt en
konkurrenskraftsundersökning, genomförd av World
Economic Forum i juni 1998, hamnar Sverige på 23:e
plats av totalt 53 länder. För tredje året i rad
sjunker Sveriges konkurrenskraft. Sverige är
världsledande på utbyggnaden av och funktionaliteten
i telenätet, i skyddet av intellektuell egendom, i
investeringar i forskning och utveckling och i en
rad faktorer som rör företagsledning och
personalpolitik. Andra starka sidor är exempelvis en
väl fungerande fondbörs, en relativt liten och väl
fungerande offentlig byråkrati och goda förhållanden
till omvärlden. I andra avseenden hamnar däremot
Sveriges konkurrenskraft i bottenskiktet. Det gäller
att Sverige har alltför höga skatter, alltför stora
offentliga utgifter, alltför omfattande regleringar
av arbetsmarknaden och en alltför låg
investeringsnivå.
Enligt en annan konkurrenskraftsundersökning, The
World Competiveness Yearbook sammanställd av ett
schweiziskt institut, International Institute for
Management Developments, har Sverige i rangordning
sjunkit från 9:e till 17:e plats mellan åren 1993
och 1998. Det påfallande i denna undersökning,
liksom i den nyssnämnda, är att Sveriges starka
sidor ur konkurrenskraftssynpunkt är sådana som inte
är omedelbart politiskt kontrollerade. Det politiskt
kontrollerade fungerar alltså avsevärt sämre än det
som ligger utanför politikens omedelbara kontroll.
En viktig faktor för ett lands konkurrenskraft är
risken för s.k. brain drain. Enligt en undersökning
av OECD ligger Sverige på tredje plats i rangordning
bland 20 europeiska länder när det gäller hög risk
för utflyttning. Endast Polen och Ungern ligger
sämre till. Enligt en annan undersökning, utförd av
Coopers & Lybrand, emigrerade 4 500
högskoleutbildade år 1996, vilket var tre gånger så
många som tio år tidigare. Fortsätter utvecklingen i
samma takt som för närvarande kommer antalet
utflyttade att motsvara antalet nyutexaminerade
redan om drygt tio år.
Ett lands välstånd hänger samman med graden av
ekonomisk frihet. I ett internationellt s.k.
frihetsindex, redovisat i rapporten Economic Freedom
of the World 1997 Annual report av Fraser Institute,
ligger Sverige långt ned i rangordning eller på 42:a
plats. I rapporten visas på ett tydligt samband
mellan ekonomisk frihet och ekonomiska framsteg.
Sveriges företagsstruktur har flera kännetecken.
Ett är existensen av ett antal framgångsrika, stora
företag. Flera av dessa företag har övergått i
utländskt ägande eller flyttat huvudkontor eller
delar av sin verksamhet utomlands. Ett annat
kännetecken är bristen på företag som växer. Detta
har visats i t.ex. den senaste konjunkturrapporten
från Studieförbundet Näringsliv och Samhälle (SNS).
Ett tredje kännetecken är att den internationellt
starka tillväxten av tjänsteföretag inte har någon
motsvarighet i Sverige. Ett fjärde kännetecken
gäller nyföretagandet - det försämrade
företagsklimatet under föregående mandatperiod har
resulterat i ett minskat nyföretagande.
Det som nu erfordras är att skapandets och
tillväxtens grundläggande förutsättningar
rekonstrueras. Sveriges största utmaning är den
internationella konkurrensen; människor, företag,
varor och kapital kan röra sig fritt över gränserna.
En förutsättning för att Sverige skall kunna ta till
vara de möjligheter som globaliseringen medför är
att Sverige kan tävla med de mest konkurrenskraftiga
länderna i fråga om villkoren för företagande och
investeringar.
Ett mer dynamiskt företagande och fler riktiga
arbeten kräver insatser över flera områden, i första
hand i fråga om skatterna, arbetsmarknaden, Sveriges
engagemang i EU, energiförsörjningen och
kunskapsutvecklingen. På samtliga dessa områden
saknar regeringen ett alternativ som har
förutsättningar att fungera.
Det allvarligaste tecknet på att en ny kurs är
nödvändig är den höga arbetslösheten och den svaga
sysselsättningen. Enligt arbetskraftsundersökningen
(AKU) var i januari 1999 6,2 % av arbetskraften
öppet arbetslösa. Ytterligare 3,9 % av arbetskraften
befann sig i arbetsmarknadspolitiska åtgärder. När
det gäller sysselsättningen har denna först nu
kommit tillbaka till den nivå den hade år 1995, då
den sysselsättningsökning som startat första
halvåret 1994 bröts. Regeringens mål om att halvera
den öppna arbetslösheten till sekelskiftet kan
enligt samstämmiga bedömare inte förväntas nås.
Misstroendet mot regeringens näringspolitik växer
och påverkar både investeringar och företagens
förutsättningar att skapa nya arbetstillfällen.
Kritiken mot regeringens näringspolitik är, enligt
utskottets mening, välgrundad. På område efter
område har regeringen slagit in på en kurs som
försämrar förutsättningarna för företagande. Det
gäller Europapolitiken, skatterna,
utbildningsområdet - med kompetensflykt som följd,
arbetsmarknadsreglerna och energipolitiken. Man kan
tala om en öppen förtroendekris, där regeringen
alltmer tappar kontakten med verkligheten. Det som
nu krävs är en politik som skapar de nödvändiga
förutsättningarna för tillväxt och nya jobb.
Politikernas uppgift är att skapa generellt goda
villkor för företagandet, med goda och stabila
regler. Statens roll i samhällsekonomin är att sätta
ramar och att övervaka reglerna på marknaden, att
ansvara för samhällsplanering och infrastruktur samt
att skapa förutsättningar för långsiktig tillväxt.
Attityden till företagande är av största vikt.
Regeringen visar sammantaget genom sin politik en
bristande förståelse för företagaren som person. I
små företag går det inte att särskilja företagets
ekonomi från ägarens ekonomi. Skatter som slår mot
ägarnas ekonomi slår också mot deras företag och
därmed mot möjligheterna till nya och växande
företag. Om inte arbete, risktagande och ägande
tillåts löna sig, kommer få att vilja sätta sin egen
och familjens ekonomi på spel för att starta och
driva företag. Företagande är inte ett yrke i vanlig
bemärkelse; det är ett sätt att leva, en livsform.
Sverige måste få ett mer småföretagsvänligt klimat.
Speciellt bör åtgärder som främjar tjänstesektorns
utveckling vidtas.
Det är utskottets uppfattning att alla politiska
krafter bör samlas för att skapa förutsättningar för
investeringar, företagande och nya jobb. I detta
perspektiv är den energipolitik som regeringen
bedriver olycklig. Den riskerar att leda till höjda
elkostnader och skapar därtill betydande osäkerhet
om de långsiktiga villkoren för att investera i
industriell verksamhet i Sverige. Den tidigare
värdegemenskapen - om att i Sveriges intresse arbeta
för tillväxt och nya jobb och med bibehållen
industriproduktion inom landet - har regeringen
övergivit. Energipolitiken är inte det enda område
där regeringen valt fel kurs. Misstroendet beror
också på regeringens kursval i fråga om skatte-,
konkurrens-, avreglerings-, privatiserings- och
arbetsrättsområdena.
Riksdagen bör ställa sig bakom vad utskottet här
har anfört beträffande den allmänna inriktningen av
näringspolitiken. Därmed tillstyrks motionerna
1998/99:N329 (m), 1998/99:A215 (m), 1998/99:N330
(kd) och 1998/99: N332 (fp) i berörda delar. Övriga
här aktuella motioner, 1998/99:N277 (v),
1998/99:N336 (v), 1998/99:N238 (c) och 1998/99:N334
(mp), avstyrks samtidigt i motsvarande delar.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha
följande lydelse:
1. beträffande näringspolitikens inriktning
att riksdagen med bifall till motionerna 1998/99:N329
yrkande 2, 1998/99:N330 yrkandena 1 och 19, 1998/99:N332
yrkande 20 och 1998/99:A215 yrkande 4 och med avslag på
motionerna 1998/99: N238 yrkandena 1 och 19, 1998/99:N277
yrkandena 1-3, 1998/99: N334 yrkandena 1, 3, 4 och 7 och
1998/99:N336 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört.
2. Näringspolitikens inriktning (mom. 1)
Åke Sandström (c) anser
dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om
näringspolitikens inriktning bort ha följande
lydelse:
Utskottets syn på näringspolitiken överensstämmer
med den som kommer till uttryck i motion
1998/99:N238 (c). Till grund för människors
drivkraft att starta och driva företag ligger olika
intressen. Det kan handla om en vilja att tjäna
pengar, förverkliga idéer, arbeta självständigt,
kunna styra sin egen tid eller att ägna sig åt sin
favoritsysselsättning. Samhället gynnas av att
företag startas, drivs och utvecklas. De genererar
skatteintäkter, som finansierar de offentliga
utgifterna i kommun, landsting och stat.
Företagsamheten är också grundläggande för att
åstadkomma sysselsättning.
Samhället måste genom sina olika institutioner
skapa goda förutsättningar för företagande. Till
dessa förutsättningar hör ett fungerande
rättssamhälle, kulturella faktorer, politiska
institutioner och myndigheter. Låg inflation, sunda
statsfinanser och låga räntor är viktiga
förutsättningar för företagande. Sådana faktorer
spelar långsiktigt en stor roll för företagens
tilltro till omgivningen. I sin tur påverkar det
viljan att investera och bedriva verksamhet.
Ekonomisk tillväxt stimulerar köpkraften i
samhället, vilket gynnar företagsamheten genom att
efterfrågan på företagens produkter ökar.
För att kunna utvidga sina verksamheter är företagen
beroende av handel med omvärlden. Sverige har som
medlem i EU en stor andel frihandel, även om handeln
med övriga delar av världen till stor del är omgärdad
med export- och importtullar. Företagens förmåga att
växa och bedriva affärsverksamhet är bl.a. avhängig
tillgången på utbildad arbetskraft. Kompetensnivån och
tillgången på olika typer av arbetskraft är viktiga
faktorer för företagens konkurrensförmåga
internationellt. Forskningsnivå och tillgång på
råvaror är exempel på centrala framgångsfaktorer. Det
är viktigt att företagen kan verka i en miljö som inte
innebär nackdelar gentemot konkurrentföretag, med
andra länder som bas.
En viktig framgångsfaktor är att näringslivet har
förmåga till flexibilitet och består av såväl stora
som små och medelstora företag. Det är också viktigt
att företagsamheten är spridd över många olika
branscher. Ett differentierat näringsliv minskar
sårbarheten vid konjunkturförändringar. Konkurrens
med andra företag innebär också en möjlighet att
utveckla sin egen verksamhet och förbättra sitt eget
utgångsläge. Internationella studier visar att
konkurrensutsatta branscher och företag utvecklas
bäst. Monopolliknande villkor hämmar utveckling,
mångfald och flexibilitet. Företagen behöver stabila
och långsiktiga spelregler. Lagstiftningen måste ta
hänsyn till företagens villkor. Särskild hänsyn
måste tas till de små företagens villkor.
Sverige kännetecknas av att en mängd direkta och
indirekta stöd ges till företag. Det förekommer
uppgifter om att det så kallade företagsstödet skulle
uppgå till 5060 miljarder kronor om året. Enligt
utskottets uppfattning saknar dock sådana belopp
relevans, eftersom det inte är fråga om direkta
företagsstöd. Staten fördelar resurser till olika
myndigheter och stiftelser, som därifrån förs vidare
till forskning, småföretagsutveckling och andra typer
av stöd. Jordbruksstödet och det regionalpolitiska
stödet utgör betydande delar av statens stöd till
företagen, men dessa är dock, enligt utskottets
mening, inte att betrakta som direkta företagsstöd,
utan som en del av EU:s politik och som en politik för
regional utveckling. Stöden till företag inom
näringspolitiken utgörs i huvudsak av lånemöjligheter
för små företag, projektstöd till innovativa idéer och
produktutveckling samt icke-finansiella stöd till små
företag. De största aktörerna är Närings- och
teknikutvecklingsverket (NUTEK) och ALMI
Företagspartner AB. Dessutom finns Industrifonden och
Innovationscentrum. Exportrådet, Exportkreditnämnden
(EKN) och AB Svensk Exportkredit stimulerar svensk
export främst genom garantier och finansiering. På den
regionala nivån finns stödgivare i form av
teknikbrostiftelser, regionala riskkapitalbolag,
industriella utvecklingscentrum och produktråd. Utöver
de inhemska stödformerna tillkommer de stöd som EU
svarar för. På branschnivå finns t.ex. stödet till
rederinäringen kvar. I övrigt är de direkta stöden
till företag mest omfattande inom bostadspolitiken,
arbetsmarknadspolitiken och regionalpolitiken. De stöd
som går till finansiering av näringsverksamhet utgår
nästan uteslutande i form av lån, forskningsstöd,
information och garantier.
Floran av stöd och olika aktörer inom området gör
det svårt att analysera företagsstödet. Vissa delar
av stödet är framgångsrikt, medan andra är mindre
väl utformade. Mot bakgrund av svårigheten att göra
en korrekt analys bör en utredning tillsättas med
uppdrag att föreslå hur de olika formerna av
företagsstöd bättre skall kunna samordnas för att
uppnå ökad effektivitet. Uppdraget bör också
innefatta att lämna förslag om sammanslagning av
vissa och nedläggning av andra stödformer. Det bör
vara möjligt att ta ut en del av den ökade
effektiviteten i form av en statlig besparing. Vad
utskottet här har anfört bör regeringen beakta vid
utformningen av direktiv och liknande för den
översyn av stödformer inom näringspolitiken,
regionalpolitiken och arbetsmarknadspolitiken som
regeringen, som nämnts, avser att genomföra.
Vad utskottet anfört om företagandets
förutsättningar och om företagsstöd bör riksdagen ge
regeringen till känna som sin mening. Därmed blir
motion 1998/99:N238 (c) tillgodosedd i berörda delar
och tillstyrks sålunda. Övriga här aktuella motioner
avstyrks samtidigt i motsvarande delar.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha
följande lydelse:
1. beträffande näringspolitikens inriktning
att riksdagen med bifall till motion 1998/99:N238 yrkandena
1 och 19 och med avslag på motionerna 1998/99:N277 yrkandena
1-3, 1998/99:N329 yrkande 2, 1998/99:N330 yrkandena 1 och 19,
1998/99:N332 yrkande 20, 1998/99:N334 yrkandena 1, 3, 4 och 7,
1998/99:N336 yrkande 2 och 1998/99:A215 yrkande 4 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
3. Statliga företag (mom. 2)
Barbro Andersson Öhrn (s), Reynoldh Furustrand (s),
Lennart Beijer (v), Sylvia Lindgren (s), Nils-Göran
Holmqvist (s), Marie Granlund (s), Anne Ludvigsson
(s) och Lennart Värmby (v) anser
dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om
statliga företag bort ha följande lydelse:
Utskottets inställning beträffande statliga företag
är att staten har en betydelsefull roll som ägare av
företag inom såväl basindustrierna som andra
branscher. Ett statligt ägande är motiverat av bl.a.
sysselsättnings- och regionalpolitiska skäl och
behövs därutöver för att bevaka viktigare
naturtillgångar som skogen och malmen. Dessutom har
statliga företag en funktion att fylla som en
motvikt till det privata näringslivet.
När det gäller yrkandena om försäljning av Telia
vill utskottet hänvisa till att regeringen aviserat
en proposition rörande samgåendet mellan Telia och
norska Telenor senare under våren 1999.
Beträffande yrkandet i motion 1998/99:Fi708 (v) om
kvinnorepresentationen i de statliga bolagens
styrelser konstaterar utskottet att denna uppgår
till närmare 30 %, att jämföra med motsvarande andel
hos de börsnoterade bolagens styrelser som ligger på
3-4 %. Utskottet förutsätter att den målsättning om
jämställd representation, lön och inflytande som
riksdagen vid ett flertal tillfällen uttalat, och
som en bred opinion klart ställt sig bakom, leder
till en ökande andel kvinnor i både styrelserna och
ledningarna för de statliga företagen.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha
följande lydelse:
2. beträffande statliga företag
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:K231 yrkande 11,
1998/99: K282 yrkande 4, 1998/99:Fi708 yrkande 11,
1998/99:T220 yrkandena 10 och 12, 1998/99:T222 yrkande 2,
1998/99:T809 yrkande 7, 1998/99:N215 yrkande 2, 1998/99:N300,
1998/99:N330 yrkande 22 och 1998/99:N334 yrkandena 8 och 9.
4. Statliga företag (mom. 2)
Ingegerd Saarinen (mp) anser
dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om
statliga företag bort ha följande lydelse:
När det gäller frågan om statliga företag
överensstämmer utskottets syn med den som kommer
till uttryck i motion 1998/99:N334 (mp). Utskottet
förespråkar sålunda ett differentierat ägande
bestående av privata, kooperativa, kommunala och
statliga företag. Offentligt styrda företag kan i
vissa fall vara både nödvändiga och önskvärda, inte
minst när det gäller naturliga monopol och
grundläggande infrastruktur och i vissa fall också
för att upprätthålla konkurrens.
Utskottet anser vidare att en väl fungerande
gemensam sektor starkt bidrar till goda
förutsättningar för näringslivet. En bra barnomsorg,
en bra skola, god sjukvård och trygg äldrevård
skapar harmoni och effektivitet i samhället, vilket
näringslivet är mycket betjänt av.
Av sårbarhets- och självtillitsskäl är det, enligt
utskottets mening, av stor betydelse att viktiga
naturtillgångar inte säljs ut till starka
ägargrupper som inte har någon förankring i den
berörda samhällsstrukturen. Därför bör vattenkraft,
skog och andra avgörande naturresurser inte säljas
ut till internationella intressen.
Riksdagen bör instämma i det nu sagda, varigenom
den nämnda motionen blir tillgodosedd i berörd del.
Övriga här aktuella motioner avstyrks i berörda
delar. När det gäller yrkandet i motion
1998/99:Fi708 (v) om kvinnorepresentationen i de
statliga bolagens styrelser konstaterar utskottet
att denna uppgår till närmare 30 %, att jämföra med
motsvarande andel hos de börsnoterade bolagens
styrelser som ligger på 3-4 %. Utskottet känner
sympati för motionsyrkandet men anser inte att det
nu behövs något riksdagsuttalande i frågan och
avstyrker därmed motionen i berörd del.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha
följande lydelse:
2. beträffande statliga företag
att riksdagen med bifall till motion 1998/99:N334 yrkandena
8 och 9 och med avslag på motionerna 1998/99:K231 yrkande 11,
1998/99: K282 yrkande 4, 1998/99:Fi708 yrkande 11,
1998/99:T220 yrkandena 10 och 12, 1998/99:T222 yrkande 2,
1998/99:T809 yrkande 7, 1998/99:N215 yrkande 2, 1998/99:N300
och 1998/99:N330 yrkande 22 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört.
5. Regelförenkling (mom. 3)
Per Westerberg (m), Göran Hägglund (kd), Karin
Falkmer (m), Ola Karlsson (m), Inger Strömbom (kd),
Ola Sundell (m), Åke Sandström (c) och Runar
Patriksson (fp) anser
dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om
regelförenkling bort ha följande lydelse:
Sverige måste få ett mer småföretagsvänligt klimat.
Politikernas uppgift är att skapa generellt goda
villkor för företagandet, med goda och stabila
regler. Utskottet anser - i likhet med vad som
anförs i de här aktuella motionerna - att frågan om
regelförenkling för småföretagen är mycket viktig ur
tillväxtsynpunkt. Det måste ske en radikal
förändring av myndigheternas förhållningssätt till
småföretagen; myndigheterna måste betrakta
småföretagen ur ett kundperspektiv.
Småföretagsdelegationen har, som redovisats, i sina
rapporter lämnat ett omfattande underlag med många
förslag om förändringar. Enligt utskottets mening
kan - och bör - de flesta av delegationens förslag
omedelbart genomföras. Regeringen har, trots den tid
som förflutit, endast vidtagit ett fåtal åtgärder.
De flesta av dessa är dock inte konkreta
förändringar och förenklingar, utan aviseringar av
framtida åtgärder eller beslut om uppdrag, där det
är osäkert vad dessa kommer att resultera i.
Utskottet anser att det nu är hög tid för regeringen
att gå från ord till handling.
Enligt utskottets uppfattning bör riksdagen anmoda
regeringen att omedelbart vidta åtgärder, som kan
grupperas under fyra rubriker, nämligen Mål för
regelförenklingsarbetet, Organisationen av
regelförenklingsarbetet, Konkreta sakåtgärder och
Kommunal näringsverksamhet. Under respektive rubrik
bör följande åtgärder vidtas:
Mål för regelförenklingsarbetet
Ett tydligt och kvantifierbart mål bör formuleras för
regelförenklingsarbetet.
En årlig redogörelse för arbetet med regelförenkling bör
lämnas till riksdagen.
Alla regler som berör företagare skall ha granskats under
innevarande mandatperiod i syfte att förenkla och minska
regelmassan.
Företagens uppgiftslämnande bör minskas och förenklas.
Organisationen av regelförenklingsarbetet
Arbetet med regelförenkling bör ledas från högsta politiska
nivå, genom en särskild grupp i Statsrådsberedningen.
Ett näringslivets regelråd, med företrädare för företag,
forskare och organisationer, bör inrättas. Rådet bör delta i
Regeringskansliets löpande arbete med att testa förslag till
nya regler ur ett småföretagsperspektiv.
Konkreta sakåtgärder
En solnedgångsparagraf bör införas, innebärande att alla
företagsregler skall genomgå en rullande översyn och att de
som inte använts på fem år eller mer skall slopas.
En försöksverksamhet med tidsbegränsade regler bör genomföras.
Vid registrering av företag bör bara en myndighet behöva
kontaktas, och det bör kunna ske via Internet.
Staten bör svara för ett Internetbaserat informationssystem
för företagare.
Myndigheterna bör ges i uppdrag att lämna bindande löften om
hur lång tid det tar att avgöra ett ärende.
Myndigheterna bör i sina årsredovisningar redovisa hur
service- och informationskraven gentemot företagen klarats av.
Kommunal näringsverksamhet
Prövning av kommunal kompetens att driva affärsverksamhet bör
ske.
Konkurrensneutralitet mellan offentliga och privata aktörer
bör gälla.
Även de förslag från Småföretagsdelegationen som
ligger på andra utskotts ansvarsområden bör beredas
med skyndsamhet.
Riksdagen bör anmoda regeringen att vidta åtgärder
i enlighet med vad utskottet här har angett. Därmed
blir samtliga nu aktuella motioner tillgodosedda i
berörda delar och tillstyrks av utskottet.
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha
följande lydelse:
3. beträffande regelförenkling
att riksdagen med bifall till motionerna 1998/99:Sk310
yrkandena 12-16, 1998/99:Sf608 yrkande 12, 1998/99:T818
yrkande 6, 1998/99: N203, 1998/99:N206, 1998/99:N216,
1998/99:N240, 1998/99:N242, 1998/99:N257, 1998/99:N259
1998/99:N274 yrkande 10, 1998/99: N277 yrkande 4,
1998/99:N315, 1998/99:N326 yrkandena 8, 12, 13, 28, 39-51 och
53, 1998/99:N328 yrkande 1, 1998/99:N330 yrkandena 4, 5, 7, 8
och 11, 1998/99:N332 yrkandena 5-7, 9-11 och 14-18 och
1998/99:N337 yrkande 14 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört.
6. Småföretagsutveckling (mom. 4)
Per Westerberg (m), Göran Hägglund (kd), Karin
Falkmer (m), Ola Karlsson (m), Ola Sundell (m),
Mikael Oscarsson (kd) och Runar Patriksson (fp)
anser
dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om
småföretagsutveckling bort ha följande lydelse:
Det är av avgörande betydelse för Sveriges framtid
att det tillkommer flera nya småföretag och att de
befintliga småföretagen växer. För att främja en
sådan utveckling bör åtgärder i linje med dem som
föreslås i motion 1998/99:N326 (m, kd) vidtas. Det
rör sådant som genomförande av en nationell IT-
kampanj riktad till småföretagen, inrättande av ett
virtuellt utbildningscentrum, underlättande av
rekrytering av akademiker till småföretag,
genomförande av en översyn av de offentligt stödda
aktörerna inom företagsutvecklingsområdet,
tillsättande av en utredning med uppgift att föreslå
åtgärder för utveckling av företagskompetens och
samverkan inom vård och omsorgssektorn samt
avsättning av medel inom Humanistisk-samhällsveten-
skapliga forskningsrådet för att initiera,
stimulera, utveckla, bedriva och sprida forskning om
småföretagssamverkan.
Vidare bör större ansträngningar göras för att
underlätta för invandrare som vill starta företag.
Som sägs i motion 1998/99:Sf634 (fp) är det
viktigaste ett generellt gott företagsklimat, men
det krävs också särskilda insatser. ALMI bör sålunda
rekrytera konsulter från berörda grupper och
förlägga sin verksamhet dit där människorna finns.
ALMI bör också - inom ramen för sin kreditgivning -
införa ett mikrolån, dvs. ett mindre lån utan krav
på egen kapitalinsats för att komma i gång med en
verksamhet. Det bör också - som föreslås i motion
1998/99:K231 (fp) - vidtas åtgärder för att
underlätta export från svenska IT-företag, t.ex.
genom anställning av invandrare.
Riksdagen bör sålunda genom ett uttalande ställa
sig bakom vad utskottet här har anfört, varigenom
motionerna 1998/99:N326 (m, kd), 1998/99:Sf634 (fp)
och 1998/99:K231 (fp) blir tillgodosedda i berörda
delar och tillstyrks av utskottet. Motion
1998/99:N277 (v) blir också därmed tillgodosedd.
Motion 1998/99:N337 (c) med förslag om ökade medel
till ALMI avstyrks däremot av utskottet.
dels att utskottets hemställan under 4 bort ha
följande lydelse:
4. beträffande småföretagsutveckling
att riksdagen med bifall till motionerna 1998/99:K231
yrkande 15, 1998/99:Sf634 yrkandena 6-8, 1998/99:N277 yrkande
5 och 1998/99: N326 yrkandena 55-57 och 62-64 och med avslag
på motion 1998/99:N337 yrkande 15 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.
7. Småföretagsutveckling (mom. 4)
Åke Sandström (c) anser
dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om
småföretagsutveckling bort ha följande lydelse:
Det är av avgörande betydelse för Sveriges framtid
att det tillkommer flera nya småföretag och att de
befintliga småföretagen växer. ALMI fyller en viktig
funktion i det näringspolitiska arbetet för att
främja en sådan utveckling. För att ALMI på ett
bättre sätt skall kunna svara upp mot efterfrågan på
riskkapital bör, enligt utskottets mening och i
likhet med vad som anförs i motion 1998/99:N337 (c),
ytterligare medel tillföras. Regeringen bör därför
återkomma till riksdagen med förslag om ökade
resurser till lånefonden. För att ALMI på ett
tillfredsställande sätt skall leva upp till sina
åtaganden bör vidare medel tillföras i
driftskapital. Regeringen bör i samband med
budgetpropositionen för år 2000 återkomma till
riksdagen med ett sådant förslag. Detta bör
riksdagen ge regeringen till känna. Därmed blir den
nämnda motionen tillgodosedd i berörd del och
tillstyrks av utskottet. Övriga här aktuella
motioner avstyrks samtidigt i motsvarande delar.
dels att utskottets hemställan under 4 bort ha
följande lydelse:
4. beträffande småföretagsutveckling
att riksdagen med bifall till motion 1998/99:N337 yrkande 15
och med avslag på motionerna 1998/99:K231 yrkande 15,
1998/99:Sf634 yrkandena 6-8, 1998/99:N277 yrkande 5 och
1998/99:N326 yrkandena 55-57 och 62-64 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.
8. Kapitalförsörjning (mom. 5)
Barbro Andersson Öhrn (s), Reynoldh Furustrand (s),
Sylvia Lindgren (s), Nils-Göran Holmqvist (s), Marie
Granlund (s), Ingegerd Saarinen (mp) och Anne
Ludvigsson (s) anser
dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om
kapitalförsörjning bort ha följande lydelse:
Frågan om kapitalförsörjning för småföretag intar
en central ställning inom näringspolitiken. I de här
aktuella motionerna berörs olika aspekter på denna
fråga. Utskottet förutsätter att de frågor som tas
upp i motionerna kommer att bli föremål för
behandling i den översyn av stödformer inom
näringspolitiken, regionalpolitiken och
arbetsmarknadspolitiken som regeringen planerar.
Utskottet vill också erinra om att den nybildade
sjätte AP-fonden har fått möjlighet att investera i
onoterade aktier för 10 miljarder kronor. Med detta
avstyrks samtliga fyra motioner i berörda delar.
dels att utskottets hemställan under 5 bort ha
följande lydelse:
5. beträffande kapitalförsörjning
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:N238 yrkande 7,
1998/99: N326 yrkande 58, 1998/99:N335 yrkande 14 och
1998/99:N337 yrkande 16.
9. Kapitalförsörjning (mom. 5)
Lennart Beijer och Lennart Värmby (båda v) anser
dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om
kapitalförsörjning bort ha följande lydelse:
Utskottet anser - i likhet med vad som anförs i
motion 1998/99:N335 (v) - att ett problem med
riskkapitalförsörjningen är den otillräckliga
regionala spridningen. Ny forskning visar att ju
längre från riskkapitalmarknader, banker m.m. man
befinner sig, desto mindre är chansen att få
tillgång till riskkapital. Vid enkäter med
företagare i de speciellt utsatta regionerna
framträder tydligt brister när det gäller
riskkapitalförsörjningen, varvid problemet gäller
såväl etablerade som nystartade företag. Det är
också så att större delen av det befintliga
riskkapitalet söker sig till storstäder och
universitetsorter, medan de utsatta regionerna
hamnar i slagskugga.
Regeringen har gjort vissa förändringar i rätt
riktning. Utskottet anser dock att dessa behöver
kompletteras med inrättande av regionala fonder och
börser för att få en garanti för att alla regioner
kan få tillgång till riskkapital. Den sjätte AP-
fonden fyller redan för närvarande en viktig roll i
många regioner. Denna kan utvecklas ytterligare
genom att fonden ges en uttalad regional roll.
Utskottet menar att det stöd som NUTEK har givit
till vissa småföretagsbörser bör spridas till fler
aktörer. Utskottet anser vidare att inrättande av
regionala fonder och deltagande av statliga företag,
kommunala bolag, fackföreningar m.m. ytterligare
skulle kunna öka riskkapitalförsörjningen. Härvid
bör erfarenheter från det kanadensiska fondsystemet
studeras noggrant, för att utröna vilka av detta
fondsystems egenskaper som kan användas i Sverige
för att öka riskkapitalförsörjningen i de utsatta
regionerna.
Riksdagen bör ställa sig bakom vad utskottet här
har anfört. Med ett sådant beslut blir den nämnda
motionen tillgodosedd i berörd del och tillstyrks av
utskottet. De tre övriga här aktuella motionerna
avstyrks samtidigt i motsvarande delar.
dels att utskottets hemställan under 5 bort ha
följande lydelse:
5. beträffande kapitalförsörjning
att riksdagen med bifall till motion 1998/99:N335 yrkande 14
och med avslag på motionerna 1998/99:N238 yrkande 7,
1998/99:N326 yrkande 58 och 1998/99:N337 yrkande 16 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
10. Kapitalförsörjning (mom. 5)
Åke Sandström (c) anser
dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om
kapitalförsörjning bort ha följande lydelse:
För att främja tillväxten av småföretag krävs,
enligt utskottets mening och i likhet med vad som
anförs i motion 1998/99:N238 (c), aktiva insatser
för att förbättra tillgången på riskkapital och
överbrygga uppbyggnadsskedet av ett företag.
Regeringen bör således tillse att en företagsgaranti
införs, enligt en sådan modell som beskrivs i
motionen och som utskottet tidigare redogjort för.
Vidare bör, enligt utskottets mening och i likhet
med vad som anförs i motion 1998/99:N337 (c),
insatser göras för att förbättra den regionala
riskkapitalförsörjningen, genom att inrättandet av
lokala mötesplatser, såsom regio-nala aktietorg,
innovationsmarknader etc., stimuleras. Regeringen
bör även ta initiativ som gör det möjligt att
använda det nya pensionssystemets premiereserv för
att bygga upp regionala fonder.
Riksdagen bör anmoda regeringen att vidta åtgärder
i enlighet med vad utskottet anfört. Därmed blir de
båda nämnda motionerna tillgodosedda i berörda delar
och tillstyrks av utskottet. De två övriga här
aktuella motionerna, 1998/99:N326 (m) och
1998/99:N335 (v), avstyrks i motsvarande delar av
utskottet.
dels att utskottets hemställan under 5 bort ha
följande lydelse:
5. beträffande kapitalförsörjning
att riksdagen med bifall till motionerna 1998/99:N238
yrkande 7 och 1998/99:N337 yrkande 16 och med avslag på
motionerna 1998/99: N326 yrkande 58 och 1998/99:N335 yrkande
14 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.
11. Stöd till uppfinnare och innovatörer
(mom. 6)
Barbro Andersson Öhrn (s), Reynoldh Furustrand (s),
Lennart Beijer (v), Sylvia Lindgren (s), Nils-Göran
Holmqvist (s), Marie Granlund (s), Anne Ludvigsson
(s) och Lennart Värmby (v) anser
dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om
stöd till uppfinnare och innovatörer bort ha
följande lydelse:
En viktig del i näringspolitiken är att skapa
sådana villkor att kommersialiseringen av
uppfinningar och innovationer underlättas. Som
redovisats lämnas stöd till uppfinnare och
innovatörer av olika aktörer inom näringspolitiken.
Utskottet vill erinra om att riksdagen hösten 1998
beslöt om ökade medel till NUTEK:s verksamhet med
såddfinansiering. Vidare bör noteras att regeringen,
som nämnts, avser att göra en översyn av stödformer
inom näringspolitiken, regionalpolitiken och
arbetsmarknadspolitiken, i vilken även stödet till
uppfinnare och innovatörer kan förväntas ingå.
Med det anförda avstyrker utskottet de fyra här
aktuella motionerna i berörda delar.
dels att utskottets hemställan under 6 bort ha
följande lydelse:
6. beträffande stöd till uppfinnare och innovatörer
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:N245, 1998/99:N330
yrkande 20, 1998/99:N334 yrkande 5 och 1998/99:A215 yrkande 6.
12. Stöd till uppfinnare och innovatörer
(mom. 6)
Ingegerd Saarinen (mp) anser
dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om
stöd till uppfinnare och innovatörer bort ha
följande lydelse:
Enligt utskottets mening och i likhet med vad som
anförs i motion 1998/99:N334 (mp) måste innovatörer
och uppfinnare bättre tas till vara och ges rimliga
möjligheter att förverkliga sina idéer genom
riskkapitalfonder som verkligen är inriktade på -
och förstår - innovatörernas och uppfinnarnas
situationer. Regeringen bör därför anmodas att
tillsätta en kommission med uppgift att lämna
förslag om ett åtgärdspaket, varvid även
okonventionella metoder bör komma i fråga. Med detta
blir den nämnda motionen tillgodosedd i berörd del
och tillstyrks. De tre övriga motionerna,
1998/99:N245 (m), 1998/99:A215 (m) och 1998/99:N330
(kd), avstyrks samtidigt i motsvarande delar.
dels att utskottets hemställan under 6 bort ha
följande lydelse:
6. beträffande stöd till uppfinnare och innovatörer
att riksdagen med bifall till motion 1998/99:N334 yrkande 5
och med avslag på motionerna 1998/99:N245, 1998/99:N330
yrkande 20 och 1998/99:A215 yrkande 6 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.
13. Kvinnors företagande (mom. 7)
Per Westerberg (m), Göran Hägglund (kd), Karin
Falkmer (m), Ola Karlsson (m), Ola Sundell (m),
Mikael Oscarsson (kd) och Runar Patriksson (fp)
anser
dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om
kvinnors företagande bort ha följande lydelse:
Utskottet anser - i likhet med vad som anförs i
motionerna 1998/99:A802 (m) och 1998/99:N330 (kd) -
att en viktig åtgärd inom näringspolitiken är att
främja och stödja kvinnors företagande. Andelen
kvinnor som är företagare är lägre i Sverige än i
jämförbara länder. Det finns dock en stor potential,
och en ökning av kvinnors företagande kan innebära
en förnyelse av näringslivet. Att identifiera vilka
omständigheter som utgör hinder för kvinnor att
starta företag och vidta åtgärder för att eliminera
dessa är, enligt utskottets mening, en angelägen
uppgift inom näringspolitiken.
Viktiga åtgärder för att främja kvinnors
företagande är, som föreslås i en av de aktuella
motionerna, att stärka etableringsfriheten i den
offentliga sektorn och att det sker upphandling av
kommunal verksamhet i konkurrens, att uppmuntra
avknoppningar av offentlig verksamhet och att öppna
marknaden för hemnära tjänster. Den möjlighet till
speciella lån för kvinnliga företagare som infördes
under fyrpartiregeringen är ett exempel på en åtgärd
som har gett goda resultat.
Riksdagen bör genom ett uttalande ställa sig bakom
vad utskottet här har anfört. Därmed blir de nämnda
motionerna tillgodosedda i berörda delar och
tillstyrks av utskottet. De båda andra motionerna,
1998/99:N238 (c) och 1998/99:A808 (c), avstyrks
samtidigt i motsvarande delar.
dels att utskottets hemställan under 7 bort ha
följande lydelse:
7. beträffande kvinnors företagande
att riksdagen med bifall till motionerna 1998/99:N330
yrkande 16 och 1998/99:A802 yrkande 11 och med avslag på
motionerna 1998/99: N238 yrkandena 8 och 11 och 1998/99:A808
yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.
14. Kvinnors företagande (mom. 7)
Åke Sandström (c) anser
dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om
kvinnors företagande bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening och i likhet med vad som
anförs i motionerna 1998/99:N238 (c) och
1998/99:A808 (c) bör ytterligare åtgärder för att
främja kvinnors företagande vidtas. Sålunda bör ett
tioårigt program, innehållande rådgivning,
utbildning och finansiering för kvinnors
företagande, utarbetas. Det finns en stor potential
för kvinnors företagande. I och med de stora
förändringarna inom den offentliga sektorn öppnas
nya möjligheter för kvinnor att starta företag i
verksamheter som tidigare bedrevs i offentlig regi.
Vidare bör riksdagen uttala att fortsatta medel
skall ställas till förfogande för verksamhet med
kvinnliga affärsrådgivare. Erfarenheterna av denna
verksamhet är mycket goda. Det är mycket viktigt att
en sådan verksamhet kan komma till stånd i samtliga
kommuner och inte bara i de 100 kommuner där det för
närvarande finns kvinnliga affärsrådgivare.
Det bör också göras en översyn av regelverket för
småföretagsstödet, så att det i ett kvinnoperspektiv
blir enklare, rättvisare och mer överblickbart.
Kvinnors företagande får inte missgynnas, utan 50 %
av de offentliga småföretagsstöden bör gå till
kvinnor som vill driva företag.
Riksdagen bör genom ett uttalande ställa sig bakom
vad utskottet här har anfört. Därmed blir de nämnda
motionerna tillgodosedda i berörda delar och
tillstyrks av utskottet. De båda andra motionerna,
1998/99:A802 (m) och 1998/99:N330 (kd), avstyrks
samtidigt i motsvarande delar.
dels att utskottets hemställan under 7 bort ha
följande lydelse:
7. beträffande kvinnors företagande
att riksdagen med bifall till motionerna 1998/99:N238
yrkandena 8 och 11 och 1998/99:A808 yrkande 5 och med avslag
på motionerna 1998/99:N330 yrkande 16 och 1998/99:A802 yrkande
11 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.
15. Kooperativa frågor (mom. 8,
motiveringen)
Per Westerberg (m), Göran Hägglund (kd), Karin
Falkmer (m), Ola Karlsson (m), Ola Sundell (m),
Mikael Oscarsson (kd) och Runar Patriksson (fp)
anser att utskottets ställningstagande i avsnittet
om kooperativa frågor bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att kooperativa företag bör
behandlas på ett likvärdigt sätt med andra
företagsformer. Enligt utskottets mening bör över
huvud taget en generellt verkande näringspolitik
eftersträvas. Det finns ingen grund för att påstå
att kooperativa företag är missgynnade. Några
ytterligare åtgärder för att främja de kooperativa
företagen anser utskottet inte erfordras och
avstyrker därmed de tre här aktuella motionerna i
berörda delar.
16. Kooperativa frågor (mom. 8)
Åke Sandström (c) anser
dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om
kooperativa frågor bort ha följande lydelse:
Det kooperativa företagandet bör - enligt
utskottets mening och i likhet med vad som anförs i
motion 1998/99:N229 (c) - ges bättre möjligheter att
utvecklas. Detta kan ske på olika sätt. Ett sätt är
att skapa ökad tillgång till lokalt/regionalt
riskkapital för kooperativa företag. Dalarnas län
kan ses som ett exempel på en region där kooperativa
lösningar har nått stor framgång både vad gäller
social service och uppkomsten av nya
arbetstillfällen. Dalarna bör, enligt utskottets
mening, utses till försökslän för ett system med
skattelindringar för nystartade kooperativa företag
under två år, varefter en utvärdering bör göras.
Riksdagen bör, genom ett uttalande, ställa sig
bakom vad utskottet här har anfört. Därmed blir den
nämnda motionen tillgodosedd i berörd del och
tillstyrks av utskottet. De båda andra här aktuella
motionerna, 1998/99:N273 (s) och 1998/99:N288 (s),
avstyrks samtidigt.
dels att utskottets hemställan under 8 bort ha
följande lydelse:
8. beträffande kooperativa frågor
att riksdagen med bifall till motion 1998/99:N229 yrkandena
2 och 3 och med avslag på motionerna 1998/99:N273 och
1998/99:N288 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.
17. Turism (mom. 11)
Per Westerberg (m), Göran Hägglund (kd), Karin
Falkmer (m), Ola Karlsson (m), Ola Sundell (m), Åke
Sandström (c), Mikael Oscarsson (kd) och Runar
Patriksson (fp) anser
dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om
turism bort ha följande lydelse:
Turistnäringen är sysselsättningsintensiv och har
stor betydelse i många regioner, inte minst i
glesbygden. Näringen spelar en viktig roll i arbetet
med att komma till rätta med massarbetslösheten.
I motionerna 1998/99:N253 (m), 1998/99:N274 (kd)
och 1998/99:N212 (kd) föreslås olika åtgärder för
att förbättra situationen för turistnäringen,
åtgärder som utskottet i huvudsak ställer sig bakom.
Sålunda är det viktigt att de regler som gäller för
företagen inom turistnäringen är långsiktigt stabila
och likvärdiga med dem i andra länder och i andra
näringar. Det gäller skatteregler, förutsättningar
för finansiering och insatser för marknadsföring.
Vidare bör likvärdiga konkurrensförhållanden råda
för olika kategorier av aktörer. Kommuner och
ideella föreningar bör inte, genom de speciella
regler och möjligheter som gäller för dessa båda
kategorier, kunna konkurrera ut privata företag.
Det behövs också ett sektorsövergripande
arbetssätt, där alla berörda instanser på lokal och
regional nivå samverkar för att skapa
förutsättningar för en lönsam turistnäring. Ett
område där en bättre samordning skulle behövas
gäller regler för kontroll och tillsyn inom
turistområdet. Vissa myndighetskontroller som inte
kräver specialkompetens skulle sålunda kunna
samordnas. Inspektionstätheten bör också anpassas
till om problem har uppstått eller inte. När det
gäller landsbygdsturismen är en väl fungerande
infrastruktur en av grundpelarna. En utredning om
transporternas betydelse för denna turism bör göras
för att klarlägga vilka insatser som är nödvändiga
och hur man kan lösa behovet av trafikförbindelser i
områden med litet underlag. En sådan analys bör
ligga till grund för förslag som kan ge perifera
områden samma möjligheter att utvecklas som mer
tätbefolkade områden.
Beträffande förslaget om överflyttning av
turistfrågorna från näringsutskottet till
kulturutskottet hänvisar näringsutskottet till den
uppfattning som konstitutionsutskottet nyligen
redovisat när det gäller ärendefördelningen mellan
utskotten.
Riksdagen bör anmoda regeringen att vidta åtgärder
i enlighet med vad utskottet har anfört. Därmed blir
de tre nämnda motionerna tillgodosedda i berörda
delar. Övriga här aktuella motioner, 1998/99:N297
(s), 1998/99: N277 (v) och 1998/99:Kr274 (mp),
avstyrks i motsvarande delar.
dels att utskottets hemställan under 11 bort ha
följande lydelse:
11. beträffande turism
att riksdagen med bifall till motionerna 1998/99:N212,
1998/99:N253, 1998/99:N274 yrkandena 25 och 26 och med avslag
på motionerna 1998/99:Kr274 yrkandena 41 och 42, 1998/99:N277
yrkande 7 och 1998/99:N297 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört.