dels regeringens skrivelse 1998/99:59 om svensk
handelspolitik inför en ny WTO-runda,
dels tre motioner som väckts med anledning av
skrivelsen,
dels åtta motioner från allmänna motionstiden.
Utrikesutskottet har avgivit yttrande (1998/99:UU2y)
i ärendet (se bilaga).
Upplysningar och synpunkter i ärendet har inför
utskottet lämnats av företrädare för
Utrikesdepartementet, Diakonia, Forum Syd,
Lutherhjälpen och Naturskyddsföreningen.
Sammanfattning
I betänkandet behandlas frågeställningar inför
kommande förhandlingar i Världshandelsorganisationen
(WTO) samt förutsättningarna för en överenskommelse
om ett multilateralt investeringsavtal i dessa
förhandlingar. Vidare tar utskottet ställning till
om Exportkreditnämnden (EKN) skall åläggas att
integrera miljöhänsyn i beslut om garantigivning.
Ingen erinran riktas från utskottets sida mot
regeringens skrivelse om WTO-förhandlingarna.
Samtliga motioner avstyrks.
Utskottet upprepar sin tidigare framförda
ståndpunkt att det i högsta grad är ett svenskt
intresse att värna frihandelns principer och
ständigt uppmärksamma protektionistiska inslag i det
internationella handelsutbytet. Utskottet anser att
en kommande WTO-runda bör ha en bred och omfattande
dagordning. Ur svensk synvinkel utgör jordbruk och
tjänster, liksom miljö och mänskliga rättigheter,
prioriterade områden. När det gäller hänsynen till
miljö och arbetsvillkor erinrar utskottet om att
både Sverige och EU i WTO:s arbete verkar för att
handelsregelverket skall kunna stödja
handelsbegränsande åtgärder vidtagna inom ramen för
miljökonventioner. Dock inser utskottet de
svårigheter som föreligger att hantera frågor om
miljö och arbetsvillkor; många u-länder ser i sådana
krav förtäckta protektionistiska strävanden. Här
understryks att balanserade förhandlingslösningar
måste sökas som förmår undanröja den atmosfär av
misstänksamhet som nu omgärdar dessa två
frågeområden.
I en reservation (m, fp) sägs att frihandel - vid
sidan av grundläggande marknadsekonomiska
institutioner, äganderätt och rättsstat - är den
starkaste välståndsskapande kraft vi känner. För
världens fattigaste länder är en fri handel på
världsmarknaden en förutsättning för utveckling ur
fattigdom. Reservanterna vill vidare påminna om att
den tredje världen har för få direktinvesteringar.
Det sägs att kraven på omtanke om miljö och
arbetsvillkor i de internationella handelsavtalen
knappast låter sig förenas med de övergripande målen
för WTO-förhandlingarna. I reservationen påpekas att
sådana krav ofta inte är uttryck för något annat än
snäva protektionistiska intressen. Dolda hinder i
form av miljö- och arbetsmiljöklausuler som
konkurrenssvaga branscher i väst så ofta begär kan
reservanterna inte acceptera - vare sig i
handelsavtal eller i avtal om direktinvesteringar.
I en annan reservation (kd, c) anförs att det
aldrig får betraktas som ett handelshinder inom WTO
att uppfylla internationella miljöavtal. I stället
efterlyses klara regler i WTO för hur brott mot
sådana avtal skall hanteras i handeln. I
reservationen riktas kritik mot att regeringen
driver en extrem avregleringslinje när det gäller
handel på jordbruksområdet trots att Sverige saknar
geografiska och klimatologiska förutsättningar för
att bli ett stort exportland för jordbruksprodukter.
Regeringen uppmanas att verka för att EG i de
kommande WTO-förhandlingarna slår vakt om
principerna bakom den gemensamma jordbrukspolitiken
och den europeiska modellen för jordbruket som
bygger på en levande landsbygd, en god djuromsorg
och miljöhänsyn.
Utskottet konstaterar att det inte är aktuellt att
föra över det utkast som låg till grund för de
tidigare förhandlingarna mellan OECD-länderna om ett
multilateralt investeringsavtal (MAI) till de
kommande förhandlingarna inom WTO. Bedömningen från
utskottets sida är att detta innebär starkt
förändrade förutsättningar för vad den slutgiltiga
förhandlingslösningen kommer att innehålla. Enligt
utskottets uppfattning är det från svensk
utgångspunkt önskvärt med ett avtal om ett gemensamt
regelverk för utländska direktinvesteringar inom
WTO, vilket minskar risken att investerare utsätts
för diskriminerande och godtycklig behandling. Det
är samtidigt viktigt, säger utskottet, att
förhandlingarna sker under öppenhet med hänsyn tagen
till u-ländernas behov. Vidare får inte ett avtal
som bygger på principen om icke-diskriminering
innebära att enskilda länder förhindras att driva en
självständig politik inom områden som reglerar t.ex.
hälso- och miljöskydd.
I frågan om miljöprövning i samband med beslut om
exportgarantier vill utskottet avvakta ett pågående
arbete inom EKN om en miljöpolicy för
garantigivningen innan ytterligare initiativ tas. I
denna policy skall internationella erfarenheter
beaktas, inklusive frågor om sekretess och öppenhet
i beredningsarbetet.
Skrivelsen
I regeringens skrivelse 1998/99:59 ges en översikt
av läget inför de förhandlingar om ytterligare
liberalisering av handeln och förbättring av de
handelspolitiska spelreglerna som väntas starta i
Världshandelsorganisationen (WTO) år 2000.
Motionerna
De motioner som väckts med anledning av skrivelse
1998/99:59 är följande:
1998/99:N7 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas att
riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om stärkandet av WTO:s
tvistlösningsmekanism,
2. som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om EU:s förhandlingsbud inför
millennierundan att avskaffa industritullarna till
i-länderna och anta en bindande plan för övergången
till en fri marknad för jordbruksprodukter,
3. som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att EU bör avsäga sig
möjligheten att införa antidumpningstullar,
4. som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en liberaliserad handel med
tjänster,
5. som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om elektronisk handel,
6. som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att Sverige skall verka för
utnyttjandet av en global Cassis de Dijon-princip,
7. som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att Sverige skall verka för ett
avtal rörande utländska direktinvesteringar inom
ramen för WTO,
8. som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om korruptionsbekämpning,
9. som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att Sverige inom EU skall verka
för ett transatlantiskt frihandelsområde.
1998/99:N8 av Marianne Andersson m.fl. (c) vari
yrkas att riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om betydelsen av klara regler för
hur brott mot gemensamma miljööverenskommelser skall
hanteras inom ramen för WTO samt vikten av att
frågeställningen om handel och miljö belyses i den
kommande WTO-rundan,
2. som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att Sverige bör verka för att EG
i de kommande WTO-förhandlingarna slår vakt om den
europeiska modellen för jordbruket och driver att
den fortsatta liberaliseringen beaktar värdet av
jordbrukets multifunktionalitet,
3. som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att Sverige bör driva frågor om
livsmedelskvalitet och livsmedelssäkerhet,
4. som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att Sverige bör verka för att EG
i WTO-förhandlingarna driver kravet på
ursprungsmärkning av livsmedelsprodukter,
5. som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om ett WTO-avtal som ger
utvecklingsländerna bättre förutsättningar att
utveckla den nationella livsmedelsförsörjningen.
1998/99:N9 av Runar Patriksson m.fl. (fp) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om de förhandlingar om
liberaliseringar av handeln och förbättringar av de
handelspolitiska spelreglerna som väntas starta inom
WTO nästa år.
De motioner från allmänna motionstiden som behandlas
här är följande:
1998/99:U207 av Peter Eriksson m.fl. (mp) vari yrkas
att riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om beslutsgång för ett svenskt
ställningstagande i fortsatta MAI-förhandlingar,
2. som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om inriktningen av ett MAI-avtal.
1998/99:U211 av Gudrun Schyman m.fl. (v) såvitt gäller yrkanden riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om ett avbrytande av MAI-
förhandlingar inom OECD:s ram,
2. som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om utgångspunkter för ett nytt
internationellt investeringsavtal.
1998/99:So461 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp) såvitt
avser yrkandet (18) att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om
handelsavtalet MAI, tobak och alkohol.
1998/99:MJ749 av Lennart Daléus m.fl. (c) såvitt
gäller yrkandena att riksdagen
23. som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att integrera miljömål i
exportfrämjande åtgärder inom handel,
24. som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om företag och handel.
1998/99:N224 av Matz Hammarström m.fl. (mp) vari
yrkas att riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av nya direktiv för de
statsstödda exportkrediterna och garantierna,
2. som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om svenskt stöd till arbetet med
att ta fram internationella miljökriterier och
sociala kriterier vid givandet av exportkrediter och
riskgarantier,
3. som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att på sikt begränsa EKN:s roll
till att endast bevilja exportkrediter till projekt
som stöder en globalt hållbar utveckling.
1998/99:N244 av Ola Karlsson (m) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om översyn av
exportfinansieringssystemet.
1998/99:N254 av Sven Bergström m.fl. (c) vari yrkas
att riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att införa regler för
exportkrediterna, så att inte statliga
exportkrediter beviljas till projekt som innebär
orimliga skador på människor och miljö,
2. som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att tillföra Exportkreditnämnden
och AB Svensk Exportkredit kompetens att göra
miljökonsekvensbedömningar för aktuella projekt som
står inför överväganden att beviljas exportkrediter,
3. som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att Sverige inom OECD verkar för
att miljökriterier och sociala kriterier skall vägas
in vid beviljandet av statliga exportkrediter och
riskgarantier.
1998/99:N270 av Martin Nilsson (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om miljöprövning av statliga
exportkrediter och riskgarantier.
Utskottet
WTO-förhandlingarna
Skrivelsen
Allmänt om förhandlingarna
I regeringens skrivelse sägs att Sverige aktivt
medverkat till EG:s initiativ att försöka få till
stånd en ny förhandlingsrunda i WTO (World Trade
Organization) år 2000. Sverige har starkt engagerat
sig i förberedelsearbetet. Skälen för att påbörja en
ny förhandlingsrunda i WTO är att
- förbättra förutsättningarna för tillväxt i
världsekonomin,
- ge krisdrabbade länder bättre möjligheter att
återhämta sig,
- motverka nya protektionistiska tendenser,
- minska handelshinder mellan handelsblock,
- effektivisera EG:s inre marknad,
- ge näringslivet bättre möjligheter att sälja sina
produkter på marknader utanför Europa.
Syftet med regeringens skrivelse är att informera om
arbetet i WTO inför organisationens tredje
ministermöte i slutet av år 1999 och förberedelserna
för en ny handelsförhandling. I skrivelsen uttalas
att det ännu är för tidigt att säga hur omfattande
de kommande WTO-förhandlingarna blir. Regeringen
anser att en viktig förutsättning för att en ny
förhandlingsrunda skall lyckas är att den får en
bred och omfattande dagordning. Regeringen
framhåller att EG har varit den ledande
förespråkaren för att en kommande förhandlingsrunda
skall vara omfattande. I nuläget är det svårt att
bedöma i vilken utsträckning EG kommer att lyckas i
sin strävan att föra upp nya områden på dagordningen
och hur långt det går att nå på för Sverige
prioriterade områden som miljö och mänskliga
rättigheter i arbetslivet.
Av skrivelsen framgår att för närvarande diskuteras
ett tjugotal möjliga förhandlingsområden. Ur svensk
synpunkt framstår jordbruk och tjänster som två
centrala områden. Att förhandlingen även skall
omfatta tullar är ett viktigt mål för regeringen.
Därtill kommer ett antal nya frågor som är nära
sammanlänkade med handel och viktiga för att skapa
ett sammanhängande och väl fungerande multilateralt
handelsregelverk. Dit hör bl.a. investeringsregler
och konkurrensrättsliga riktlinjer.
Enligt regeringens uppfattning är det viktigt att
Sveriges ställningstaganden blir föremål för en så
bred och öppen debatt som möjligt innan konkreta
förhandlingar inleds efter årsskiftet. Avsikten är,
sägs det, att skrivelsen skall utgöra en grund för
ett sådant meningsutbyte. Besked lämnas också att
regeringen ämnar skapa en särskild
beredningsorganisation inför den kommande WTO-
förhandlingen. En statssekreterargrupp skall ges i
uppdrag att svara för den övergripande styrningen av
arbetet. Under statssekreterarna tillsätts en
beredningsgrupp, som har till uppgift att bereda
alla frågor av betydelse för Sveriges deltagande i
förhandlingarna. Denna beredningsgrupp skall
etablera sådana kontakter med näringslivs-,
fackförenings- och andra intresseorganisationer som
behövs för att få till stånd en dialog i samhället
med alla berörda intressenter. På så sätt
säkerställs öppenhet och en förbättrad kommunikation
i de handelspolitiska frågorna, skriver regeringen.
Vissa förhandlingsområden
I skrivelsen sägs att redan i Uruguayrundan - de
multilaterala handelsförhandlingar inom ramen för
Allmänna tull- och handelsavtalet (GATT) som
inleddes år 1986 och avslutades år 1993 och som
bl.a. ledde fram till ett avtal om att bilda WTO år
1995 - slogs det fast att förhandlingar om jordbruk
och tjänster skall inledas i WTO år 2000. Detta som
en följd av att flera länder ansåg
förhandlingsresultatet vara otillräckligt. Dessutom
beslutades i Uruguayrundan att flera av de delavtal
som ryms under WTO skall bli föremål för översyn och
att beslut om möjliga reformer skall fattas under de
närmaste åren.
Inom jordbruksområdet är utgångspunkten för WTO-
förhandlingarna att marknaderna för
jordbruksprodukter fungerar dåligt. Jordbruket utgör
en av de viktigaste frågorna, om inte den allra
viktigaste frågan, och lösningen av den kommer
sannolikt att spela en stor roll för att nå en
paketuppgörelse i rundan, skriver regeringen.
Huvudfrågorna för den kommande
jordbruksförhandlingen gäller ytterligare
neddragningar av tullskydd, exportbidrag och andra
former av produktionsstimulerande stödåtgärder.
Dessutom kommer miljö-, konsument-, arbetsrätts-,
djurskydds- och etikhänsyn att behandlas. Det gäller
t.ex. handel med genmodifierade livsmedel och
hormonbehandlat kött. Dessa frågor har kommit att
hamna alltmer i fokus i handelspolitiken och
förväntas medföra ett antal nya tvister i WTO.
För ett stort antal u-länder med exportintresse är
nya marknadsöppningar, dvs. lägre tullskydd, i i-
länderna av helt avgörande intresse i den nya
rundan. Stora exportländer av jordbruksprodukter som
Nya Zeeland, Australien och Kanada har varit
pådrivande i analysarbetet. De har huvudsakligen
drivit frågor rörande export- och internstödens
produktionsstimulerande och handelspåverkande
effekter i syfte att få sådana stödformer
avskaffade. Länder med högt skydd för jordbruket,
som Japan, Korea, Schweiz och Norge, har hittills i
förberedelsearbetet framhållit
jordbruksproduktionens multifunktionalitet, dvs.
dess betydelse för att uppnå olika samhällsmål. Här
utpekas jordbrukets roll för säkra livsmedel,
livsmedelsförsörjning, miljö och
landsbygdsutveckling. Även EG anser att den
fortsatta liberaliseringen bör ske på ett sätt som
beaktar värdet av jordbrukets multifunktionalitet.
Flertalet länder kan enas om vikten av att sådana
olika mål skall uppnås. Oenighet råder dock om vilka
medel som, utan att vara handelssnedvridande, skall
väljas för att nå målen.
Allmänna tjänstehandelsavtalet (GATS), som tillkom
som ett resultat av Uruguayrundan, föreskriver att
en gradvis ökad liberalisering av tjänstehandeln
skall uppnås genom återkommande multilaterala
förhandlingsrundor. Enligt avtalet skall den första
rundan (GATS 2000) inledas senast i januari år 2000.
Förberedelserna har redan påbörjats i WTO. I
skrivelsen sägs att förberedelserna för
förhandlingarna hittills har präglats av ett
relativt brett samförstånd. I stort sett samtliga
WTO-medlemmar är inställda på att GATS 2000 skall
omfatta all tjänstehandel, både vad gäller sektorer
och de olika sätt på vilka tjänstehandel bedrivs.
Länderna har ännu inte angivit några prioriteringar.
Det står dock redan klart att sektorer som bank- och
försäkringsverksamhet, telekommunikationer och
distributionstjänster, både i kraft av sin
ekonomiska storlek och sin stora betydelse för all
handel, kommer att ägnas särskilt intresse.
Tullarnas betydelse som handelshinder har minskat
avsevärt genom de förhandlingsrundor som ägt rum
inom ramen för GATT. Genomsnittstullen för
industrivaror i i-länderna har sjunkit från omkring
40 % för ett halvt sekel sedan till ca 4 % efter
Uruguayrundan. Den genomsnittliga tullnivån i EG är
numera endast 3 % och därmed lägre än de
genomsnittliga svenska industritullarna före
medlemskapet i EG. Inom vissa sektorer är tullarna
dock fortfarande relativt höga och leder till att
konsumenter tvingas betala högre priser än
nödvändigt. Från svensk utgångspunkt är frågan om
tillträde till andra länders marknader prioriterad i
en ny runda. Sverige verkar för att ytterligare
reducera tullnivåerna både i gemenskapen och i andra
länder. Därför bör den kommande WTO-rundan omfatta
alla tullar, på hela industrivaruområdet, anförs
det. Målet, menar regeringen, bör vara total
tullfrihet för industrivaror i de ekonomiskt mest
utvecklade länderna år 2010.
I skrivelsen anför regeringen att handels- och
konkurrenspolitik har många gemensamma nämnare och
ofta syftar till liknande ekonomiska mål.
Handelspolitiken bidrar till ökad konkurrens främst
genom en fortsatt reducering av alla former av
handelshinder. Införandet av olika handelsrelaterade
skyddsåtgärder, t.ex. antidumpnings- och
utjämningstullar, kan dock ha konkurrensbegränsande
effekter. Effektiv konkurrens är en viktig
förutsättning för att de vinster som uppnås när
världshandeln liberaliseras inte skall undergrävas
av att företag, privata såväl som statliga, tillåts
agera på sätt som begränsar konkurrensen. Flera av
WTO:s medlemsländer saknar ännu konkurrenspolitik,
medan andra brister i den effektiva tillämpningen av
sina existerande regler. Regeringens förhoppning är
att konkurrensfrågorna skall ingå som en del i en
kommande WTO-runda. Målet bör vara, anför
regeringen, att uppmuntra WTO:s medlemsländer att
införa och effektivt tillämpa en konkurrenspolitik
baserad på ett multilateralt ramverk på
konkurrensområdet. Sverige verkar för att alla
aspekter av sambandet mellan handel och konkurrens
skall uppmärksammas i detta sammanhang.
En stor tvistefråga är i vilken utsträckning olika
handelspolitiska åtgärder som t.ex. antidumpning
skall diskuteras. Både u- och i-länder, vars export
drabbas av antidumpningstullar, har pekat på att de
negativt påverkar konkurrensen på en marknad och
krävt att också handelspolitikens konkurrenseffekter
skall analyseras. Sverige har ett starkt intresse av
att tillämpningen av antidumpning och andra
handelspolitiska skyddsåtgärder begränsas. De
minskar konkurrensen och omvandlingstrycket i
ekonomin och har därmed negativa effekter för
tillväxt och sysselsättning. Regeringen anser att
sådana åtgärder är skadliga inte endast för de
drabbade exportörerna utan också för importlandet
och bör tillgripas endast i undantagsfall. Mycket
restriktiva villkor bör gälla internationellt.
Regeringen önskar att även antidumpning finns med
bland ämnena för en ny förhandling när mandatet
läggs fast.
Handel och miljö är fortfarande en relativt ny och
kontroversiell fråga i WTO-sammanhang. Ett stort
antal frågor som rör sambandet mellan handelspolitik
och miljöpolitik står på arbetsprogrammet. Arbetet
har hittills karakteriserats av stora motsättningar
mellan i- och u-länder. Många u-länder är starka
motståndare till att miljöfrågor diskuteras i WTO.
Synen i dessa länder präglas av en misstänksamhet
att miljöhänsyn skall användas i protektionistiskt
syfte från i-ländernas sida. Arbetet har hittills
lett till få rekommendationer och konkreta förslag
till hur handelsreglerna skulle kunna ändras. Detta
motsvarar knappast Sveriges höga ambitionsnivå på
området, menar regeringen. Sambandet mellan
handelspolitik och miljöfrågor är ett prioriterat
område för Sverige och gemenskapen som helhet i WTO-
sammanhang. Ett viktigt övergripande svenskt mål är
att så långt som möjligt undanröja risken för
konflikt mellan miljöpolitiska och handelspolitiska
beslut. Målet är att Sveriges internationellt
jämförelsevis progressiva miljöpolitik skall få
internationell spridning samtidigt som våra
handelsförbindelser skall vara intakta eller
förbättras. EU-kommissionen och EU:s medlemsländer
verkar inom WTO för att handel och miljö skall
omfattas av en ny runda. Regeringen ser det som
angeläget att miljöperspektiven kan integreras i de
kommande förhandlingarna och att handels- och
miljöfrågorna ges en skarpare profil i WTO.
Regeringens bedömning är att framsteg på handels-
och miljöområdet i samband med en ny runda också
förutsätter att ett mer långsiktigt tänkande inleds
om hur dessa frågor bäst kan integreras och vad som
bör prioriteras. Handels- och miljöfrågorna har
bäring på många olika avtal i WTO. EG kommer under
våren 1999 att inleda en analys, som bl.a. omfattar
en översyn av tidigare positioner. EG:s
principinställning, att handel och miljö bör
inkluderas inom ramen för en ny runda, har uttalat
stöd hos många i-länder. Många u-länder är dock
fortsatt skeptiska till området, som man inte anser
bör behandlas inom WTO:s ram över huvud taget.
Regeringens bedömning är att framsteg inom området
handel och miljö endast kommer att bli möjliga genom
att ingå som en del i en större förhandlingsrunda.
WTO och dess återkommande ministerkonferenser
erbjuder ökade möjligheter att även i
handelssammanhang föra en dialog om handel och
arbetsvillkor. Enligt regeringen kompliceras
situationen av att en samlad u-landsgrupp befarar
att krav avseende mänskliga rättigheter i WTO skall
utnyttjas i protektionistiskt syfte för att stänga
ute konkurrenter från u-länderna från t.ex. Förenta
staternas och EU:s marknader. Denna misstänksamhet
kvarstår trots att syftet inte är att behandla t.ex.
löneskillnader, vilket direkt skulle slå mot vissa
u-länders konkurrensfördelar i världshandeln, utan
endast grundläggande mänskliga rättigheter.
Regeringen anser att det finns behov av att utveckla
dialogen om dessa frågor i WTO. Om framsteg skall
nås måste diskussionerna bygga på förtroende och
inte på hot om handelsrepressalier. En sådan dialog
skulle även utgöra ett fortsatt stöd för det arbete
som Internationella arbetsorganisationen (ILO) utför
för att förbättra efterlevnaden av grundläggande
mänskliga rättigheter på arbetslivets område.
Regeringen understryker att frågan om grundläggande
rättigheter i arbetslivet och handeln har en sådan
sprängkraft att den skulle kunna äventyra starten av
en ny förhandling. I skrivelsen uttalas att den
politiska dialogen inom WTO kan utgöra ett stöd för
opinionsbildande verksamhet och för frivilliga
åtgärder, t.ex. uppförandekoder, inom näringslivet.
I WTO studeras också öppenheten i den offentliga
upphandlingen enligt ett beslut från 1996 års
ministerkonferens i Singapore. Enligt beslutet skall
ett förslag till avtal, som skulle gälla för alla
WTO-medlemmar, utarbetas. Resultatet skall
presenteras för 1999 års ministerkonferens. I
skrivelsen sägs att flertalet u-länder har en
avvaktande hållning till det pågående arbetet, som
löper långsamt. Ämnet berör problemet med korruption
i den offentliga upphandlingen, som är särskilt
känsligt för många u-länder. Korruption av detta
slag är ett stort problem. Sverige fäster särskild
vikt vid att utnyttja arbetet i WTO för att bekämpa
mutor och korruption inom upphandlingsområdet.
I skrivelsen utpekas korruptionen som ett stort
handelshinder. Förutom de åtgärder som vidtas inom
ramen för den offentliga upphandlingen är
förenklingar i handelsprocedurer ett sätt att minska
förekomsten av korruption, anser regeringen. Det är
en svensk ambition att inom WTO utvidga diskussionen
om korruption så att den även tas upp i ett
handelspolitiskt sammanhang. I skrivelsen hänvisas
till den konvention som antogs av OECD-länderna år
1997, och som trädde i kraft i början av år 1999,
med syfte att förbjuda bestickning av utländska
offentliga tjänstemän i internationella
affärstransaktioner. Konventionen är öppen för
anslutning även för icke-OECD-länder, och
regeringens ambition är att arbeta för att få fler
länder att ansluta sig till denna konvention.
Vid förra årets ministermöte i WTO beslutades dels
att handelspolitiska frågor i samband med
elektronisk handel skall analyseras ytterligare i
WTO, dels att den elektroniska handeln också
fortsättningsvis skall vara fri från tullar och
avgifter utöver dem som gäller vid normal handel
(dvs. en vara som beställs elektroniskt från ett
annat land beläggs med tull på sedvanligt sätt då
den passerar gränsen, medan den elektroniska
transaktionen inte belastas med avgifter från
myndigheternas sida). I skrivelsen sägs att ett
omfattande analysarbete pågår inom såväl OECD som
WTO angående olika aspekter av elektronisk handel,
inklusive frågor om konsumentsäkerhet och
beskattning. Målet är att utreda hur WTO:s regelverk
beträffande varor, tjänster och immaterialrätt
förhåller sig till den elektroniska handeln. Det är
enligt skrivelsen oklart vad som kan komma att ingå
i kommande förhandlingar. Om viktiga
handelspolitiska aspekter av elektronisk handel ej
täcks av nuvarande regelverk behöver detta
kompletteras, lyder regeringens budskap.
En översyn av avtalet för tvistlösning i WTO
påbörjades år 1998. Tvistlösningssystemet skall
säkerställa efterlevnad av WTO-avtalen, och systemet
anses av såväl medlemsländer som utomstående
experter fungera ganska väl. Detta hindrar inte att
det lagts fram många relativt långtgående förslag
till förändringar, bl.a. från EG, Förenta staterna
och Japan. Regeringen påpekar att det s.k.
banankriget mellan Förenta staterna och EG
demonstrerar en del av tvistlösningssystemets
brister. Båda parter i konflikten hävdar att man
följer WTO:s regelverk. Tolkningarna av
bestämmelserna är så olika att parterna, trots långt
utdragna förhandlingar, inte kunnat komma överens
utan balanserat på randen till ett handelskrig.
Detta belyser, anför regeringen, att den viktigaste
frågan när det gäller oklarheterna i
tvistlösningsmekanismen är hur avtalet reglerar
efterlevnaden av fattade WTO-beslut; om t.ex. en
part efter tvistlösning gjort förändringar i sin
lagstiftning och därmed anser sig ha följt utslaget,
kan motparten fortfarande hävda att förändringarna
är otillräckliga.
Motionerna
I motion 1998/99:N7 (m) understryks vikten av att
stärka WTO som institution och förbättra dess
mekanism för konfliktlösning. Motionärerna pekar på
det s.k. banankriget mellan Förenta staterna och EU
som ett skäl för detta. WTO:s trovärdighet och
respekten för organisationens tvistlösningssystem
måste ökas, sägs det, genom skärpta regler som
förhindrar långdragna processer. Den möjlighet som
EU utnyttjat, att genom minimala förändringar och
med juridiska hårklyverier förhala nya prövningar
inom WTO, måste elimineras. Om så ej sker menar
motionärerna att det föreligger en påtaglig risk för
ökad protektionism genom att länder vidtar ensidiga
straffåtgärder. Det anförs också att det inte är
acceptabelt att starka medlemsländer som Förenta
staterna åsidosätter WTO:s tvistlösningsmekanism och
tillgriper ensidiga sanktioner för att driva igenom
sin ståndpunkt.
I motionen pläderas för att EU bör sätta ett
ambitiöst mål för den nya förhandlingsrundan. Målet
bör vara att avskaffa alla tullar till i-länderna.
Den genomsnittliga tullnivån för industrivaror är i
EU i dag 3-4 %. EU:s förhandlingsbud bör vara 0 %
för i-länder, skriver motionärerna. Men
jordbruksprodukter utgör en komplicerande faktor,
uttalas det. EU:s subventionsgrad vad beträffar
jordbruksprodukter är ca 40 %, medan Norge har en
motsvarande subventionsgrad på 80 %, Förenta
staterna 16 % och Nya Zeeland 1 %. Motionärerna
finner det inte sannolikt att en nolltullnivå på
jordbruksprodukter kan uppnås i samband med att en
sådan frambringas för industrivaror. EU bör dock,
som den största aktören i WTO med betydande
subventioner, lägga fram en bindande plan för hur
den europeiska jordbrukspolitiken skall integreras
med världsmarknaden. På sikt, framhåller
motionärerna, måste målet vara att låta marknaden
för jordbruksprodukter fungera utan kvoter, pris-
och produktionsinterventioner.
Ett annat område som motionärerna finner vara
angeläget att uppmärksamma i de kommande
förhandlingarna gäller bruket av s.k.
antidumpningstullar. Det erinras om att
antidumpningstullar är ett av de få kvarvarande
protektionistiska instrument som tillåts inom WTO.
Dess användning är ytterst problematisk, sägs det,
eftersom vapnet kan missbrukas med
konkurrenshämmande effekter som följd. Även om en
överenskommelse inte kan nås inom WTO rörande
antidumpning bör EU likväl avsäga sig möjligheten
att införa antidumpningstullar.
I motionen uppmärksammas också nya och växande
områden som måste omfattas av förhandlingarna. Det
erinras om att en allt större del av
förädlingsvärdet är tjänsteproduktion som, inte
minst genom elektronisk handel, har en stor
utvecklingspotential. Därför är det viktigt att
Sverige inom EU verkar för en liberaliserad handel
med tjänster, skriver motionärerna. Deras
uppfattning är att den elektroniska handeln kan
bidra till många välfärdsvinster samt i flera fall
även olika typer av miljövinster. Eftersom handeln i
stor utsträckning är internationell är det av
största vikt att EU deltar i och försöker påverka
regelutvecklingen i det internationella samarbetet,
lyder budskapet.
Ett annat tema i motionen gäller tekniska
handelshinder. Motionärerna påminner om att även EU
en gång hade att undanröja denna form av besvär vid
skapandet av den inre marknaden. I motionen anges
två sätt att hantera problemet. En utväg är att låta
skilda nationella standarder ersättas av en gemensam
standard. Det är i stor utsträckning ett
tillvägagångssätt som används inom EU, och det
arbetet utgör en substantiell del av de direktiv som
antas av EU. Dock anförs att detta är ett
tillvägagångssätt som endast i undantagsfall är
möjlig för WTO; enligt detta alternativ skall en
övernationell gemensam lagstiftning beslutas av 134
WTO-medlemmar där var och en har vetorätt, vilket
ställer mycket höga krav på förhandlingsinsatser. En
annan lösning som enligt motionärerna bör övervägas
är ett system med en ursprungslandsprincip, inom EU
mer känd som Cassis de Dijon-principen. Det skulle
innebära en överenskommelse att ömsesidigt erkänna
att om en vara är godkänd för försäljning i ett WTO-
land får försäljning av den inte hindras i ett annat
WTO-land.
I motionen behandlas också relationen mellan WTO
och u-länderna. Ett problem för den tredje världen
är att man har för få direktinvesteringar.
Långsiktiga direktinvesteringar på goda
affärsmässiga grunder är mer beroende av
marknadsekonomiska institutioner och förutsägbarhet
i statsmaktens agerande. På denna punkt sägs i
motionen att ett avtal inom ramen för WTO som bygger
på icke-diskriminering, dvs. att utländska
investeringar skall behandlas på samma sätt som
inhemska, kan reducera osäkerheten. Därmed
underlättas kapitalöverföring men också överföring
av kunskaper och utvecklingskraft till u-länderna. I
motionen understryks att dolda hinder i form av
miljö- och arbetsmiljöklausuler som konkurrenssvaga
branscher i väst så ofta begär kan inte accepteras -
vare sig i handelsavtal eller i avtal om
direktinvesteringar. Det är - med undantag av
direkta av FN beslutade sanktioner - aldrig rimligt
att strypa exportmöjligheterna för fattiga länder,
anförs det. Motionärerna vill också att WTO antar
etiska regler för att bekämpa korruption. Genom
minskad korruption, bättre fungerande marknad, ett
ökat konkurrenstryck och en renodling av
statsmaktens övervakande funktion underlättas
villkoren för framför allt de små företag som har
svårt att fungera i ett korrumperat system.
Slutligen påpekar motionärerna att det inom EU har
varit en mycket bred, om än inte fullständig,
enighet om att bygga ett transatlantiskt
frihandelsområde med Förenta staterna och Kanada.
Skapandet av ett transatlantiskt frihandelsområde
kan också tjäna som ett föredöme för hur regionala
frihandelsområden kan länkas samman. I motionen
yrkas att Sverige verkar för att denna idé snarast
skall kunna genomföras. I kombination med förslagen
om nolltullar på industrivaror och en
avvecklingsplan för jordbruket innebär detta
långtgående förbättringar inom frihandelns område.
I motion 1998/99:N8 (c) uttalas att Centerpartiet
stöder ambitionen att en ny förhandlingsrunda inom
WTO skall bli bred och omfattande. Det går knappast
att överskatta handelns betydelse för
välståndsutvecklingen i Sverige, skriver
motionärerna. Att förbättra förutsättningarna för
svenska exportföretag och främja svenskt näringsliv
och svenska intressen utomlands är en allt viktigare
uppgift för regering och statsförvaltning. Dock är
det viktigt, anförs det, att en ny förhandlingsrunda
inom WTO omfattar frågeställningar av betydelse för
handel och miljö respektive handel och
arbetsvillkor. Motionärerna erinrar om den mångåriga
diskussion som förts om hur en öppnare och friare
handel kan förenas med större miljöhänsyn. I
förhållandet mellan i- och u-länder är frågan
känslig, sägs det, samtidigt som det råder enighet
om att handel påverkar miljön. Det gäller att komma
till rätta med drivkrafterna bakom
miljöförstöringen, lyder budskapet i motionen.
Världen behöver fler gemensamma
miljööverenskommelser inom ramen för FN, men också
till grund för samarbetet inom WTO. I motionen
understryks att det aldrig får betraktas som ett
handelshinder inom WTO att uppfylla internationella
miljöavtal. I stället behövs det klara regler i WTO
för hur brott mot sådana avtal skall hanteras i
handeln.
Ett annat centralt budskap i motionen gäller frågan
om handeln med jordbruksvaror. Här sägs att en
omfattande handel med jordbruksråvaror och förädlade
livsmedel är direkt och indirekt avgörande för den
internationella livsmedelssäkerheten. Motionärerna
erinrar om att jordbruket numera är inordnat i det
multilaterala handelsregelverket, vilket skapar
förutsättningar för en utvecklad handel med
jordbruksprodukter. De framsteg som nåddes i
Uruguayrundan måste, sägs det, följas upp och
analyseras inför kommande handelspolitiska
diskussioner inom WTO. En ökad marknadsinriktning är
en god vägledande princip, och handeln med
jordbruksprodukter bör även fortsättningsvis
integreras i de multilaterala handelssystemen.
Men, skriver motionärerna, en liberalisering av
jordbrukshandeln får inte göras till ett
självändamål. Även i denna motion hänvisas till
stora exportländer för jordbruksprodukter; här sägs
att Nya Zeeland, Australien, Förenta staterna och
Kanada driver på för att tvinga övriga länder att
avskaffa ersättningssystemen till bönderna. I
motionen riktas kritik mot att regeringen driver en
extrem avregleringslinje när det gäller handel på
jordbruksområdet trots att Sverige saknar
geografiska och klimatologiska förutsättningar för
att bli ett stort exportland för jordbruksprodukter.
Den svenska regeringens snäva syn på jordbruket som
endast ett problemområde för den globala handeln är
föga konstruktiv, lyder omdömet i motionen. I
stället bör, enligt motionärerna, Sverige ställa sig
bakom principerna för EU:s gemensamma
jordbrukspolitik. Syftet med denna politik är att
värna en "europeisk modell" för jordbruket som
bygger på en levande landsbygd, en god djuromsorg
och miljöhänsyn. Sverige bör verka för att EG i de
kommande WTO-förhandlingarna slår vakt om denna
europeiska modell. Det svenska jordbrukets mervärden
i fråga om miljöanpassning, säkra livsmedel och god
djuromsorg får inte förloras på vägen i en evig jakt
på lägre livsmedelspriser och ökad import som
självändamål. Det går, anförs det, att värna den
europeiska modellen av jordbruk parallellt med att
EU sänker sitt tullskydd mot omvärlden. Handel med
jordbruksprodukter får heller inte exkluderas när EU
upprättar handelsavtal med exempelvis länder i
Afrika. Motionärerna ställer sig bakom den kritik
som riktas från många utvecklingsländer att gällande
WTO-avtal på jordbruksområdet är alltför
exportorienterat. I stället måste ett nytt WTO-avtal
enligt motionärerna ge utvecklingsländerna bättre
förutsättningar att utveckla den nationella
livsmedelsförsörjningen.
Motionärerna kräver också att Sverige kraftfullt
stöder EU:s kamp inom ramen för GATT-systemet mot
import av hormonbehandlat kött och omärkta
genmodifierade produkter. Motionärerna hyser oro
över det begränsade utrymme dessa frågor får i
regeringens skrivelse. Sverige bör tydligare driva
frågor om livsmedelskvalitet och livsmedelssäkerhet
inför en ny WTO-runda. Försiktighetsprincipen i WTO
måste göras till ett reellt redskap i WTO-
regelverket. Detta kräver, menar motionärerna, ökade
insatser från EU när det gäller forskning om säkra
livsmedel. EU får inte förlora kampen mot Förenta
staterna när det gäller importförbudet av
hormonbehandlat kött eller när det gäller kravet på
märkning av genmodifierade livsmedel. I motionen
sägs att det blir allt viktigare att ge konsumenten
bästa tänkbara varuinformation. Ursprungsmärkning av
livsmedel ger möjlighet för konsumenten att välja
produkter från länder där antibiotika i djurfoder,
hormonbehandling och osund avel redan nu är
förbjudet. Motionärerna begär att Sverige skall
verka för att EU i de kommande WTO-förhandlingarna
driver kravet på ursprungsmärkning av
livsmedelsprodukter som ett medel för att stärka
konsumenternas makt.
I motion 1998/99:MJ749 (c) argumenteras för att
relationen mellan handels- och miljöregler skall
övervägas. En utgångspunkt måste vara att globala
miljöproblem skall lösas genom multilateralt
samarbete. Motionärerna anser att det är viktigt att
det i WTO bereds utrymme för att upprätthålla
överenskomna miljökonventioner. Det sägs också att i
förhandlingar om multilaterala handelsavtal måste
målet vara att nå överenskommelser som är
demokratiskt förankrade, och som utgår ifrån
folkrätten där hänsyn tas till ägande, miljö,
arbetsrätt och de fattiga ländernas situation.
Småföretagande och böndernas möjlighet till att
hållbart bruka jorden bör stärkas för en positiv
utveckling i länderna. Enligt motionärerna måste
naturresurserna komma det enskilda landet till godo
före multinationella företags intressen.
I motion 1998/99:N9 (fp) understryks att
liberaliseringen av världshandeln har varit en motor
för tillväxt i olika länder. Motionärerna hänvisar
till att det finns en oro främst i i-länderna för
att konkurrens från låglöneländer skall slå ut
företag och jobb i industrivärlden. Men, sägs det,
erfarenheten från vår egen industrialiseringsprocess
visar att ökad öppenhet mot omvärlden ledde till
tillväxt och ökad sysselsättning både i Sverige och
de länder med vilka det funnits ett handelsutbyte.
Att försöka skydda sig mot omvärlden genom tullar
och andra handelshinder kan verka tryggt på kort
sikt men leder bara till förstelning, sämre standard
och lägre sysselsättning. Därför, anför
motionärerna, är fortsatta förhandlingar inom WTO om
ytterligare liberaliseringar av handeln och
förbättring av de internationella spelreglerna
mycket angelägna från svensk synpunkt.
En ny WTO-runda måste ha en bred inriktning, sägs
det vidare i motionen. De områden som identifieras
är bl.a. jordbruk, tjänster, elektronisk handel,
sambandet mellan handel och investeringar,
konkurrenspolitik och offentlig upphandling. Även
tvistlösningssystemet inom WTO bör enligt
motionärerna ses över. Också i denna motion hänvisas
till det s.k. banankriget mellan EG och Förenta
staterna där båda parter hävdar att man anpassat sig
till WTO:s regler. Förutom det beklagliga i att EU
över huvud taget givit sig in på något som i
praktiken liknar protektionism visar detta fall,
skriver motionärerna, att frågan om hur WTO:s regler
skall följas behöver lösas. Även handeln med
jordbruksprodukter betraktas i motionen som en
nyckelfråga. Den senaste tidens problem, sägs det, i
jordbruksförhandlingarna inom EU visar på behovet av
liberaliseringar inom detta område. Även
multilaterala överenskommelser som stärker
konkurrenspolitiken bör eftersträvas, liksom att
minska möjligheterna för länder att använda sig av
antidumpningsklausuler.
Vidare påpekas i motionen att frågan om avvägningen
mellan handel och miljö delvis är en kontroversiell
fråga inom WTO. Många u-länder betraktar miljökrav
som dold protektionism. Om miljöfrågor skall kunna
inkluderas i en kommande WTO-runda så krävs enligt
motionärerna att u-länderna kan se fördelar med att
gå in i sådan en förhandling. Även frågan om
internationell handel och arbetsvillkor identifieras
i motionen som ett konfliktfyllt område där u-
länderna på motsvarande sätt betraktar krav på
förbättrade arbetsvillkor som en form av
protektionism. Ett bättre sätt att åstadkomma
resultat inom dessa två kontroversiella områden kan
enligt motionärerna vara att konsumenterna ställer
krav på de produkter som bjuds ut och på så sätt via
de multinationella företagen driver fram bättre
arbetsvillkor och utbildning i de u-länder där dessa
företag är verksamma.
Vissa kompletterande uppgifter
I det handelspolitiska betänkandet våren 1998 (bet.
1997/98:NU13) behandlade utskottet en del av de
frågeställningar som nu är aktuella. Utskottet
anförde (s. 8) att Sverige även fortsättningsvis
aktivt skall delta i ett systematiskt arbete för att
befästa och stärka förtroendet för det multilaterala
handelssystemet, liksom för WTO. Frihandel är en av
de viktigaste förutsättningarna för näringslivets
tillväxt och konkurrenskraft, framhöll utskottet,
och det ansågs som angeläget att Sverige fortlöpande
bevakar frihandelsintresset i EU-samarbetet och
driver på övriga medlemsstater i riktning mot en
större öppenhet mot omvärlden. Detta gällde inte
minst beträffande u-ländernas viktigaste
exportvaror. Utskottet underströk det starka samband
som råder mellan en liberaliserad världshandel och
förutsättningarna för att åstadkomma ekonomisk
utveckling, tillväxt och sysselsättning. Minskade
restriktioner för det gränsöverskridande varu- och
tjänsteutbudet ger positiva effekter i de enskilda
ländernas ekonomier och som avspeglas i form av
förbättrad konkurrenskraft, ökade varuflöden och en
förbättrad tillväxt. Förhållandet gäller för såväl
i-länder som u-länder. Att värna frihandelns
principer och ständigt uppmärksamma
protektionistiska inslag i det internationella
handelsutbytet är fundament i den svenska
handelspolitiken, menade utskottet. I betänkandet
underströks också betydelsen av den förbindelse som
finns mellan öppnare handel mellan länder och
förutsättningarna för att åtgärda bristande
arbetsvillkor och miljöskydd. Samtidigt erinrade
utskottet om att både Sverige och EU i WTO:s arbete
med handel och miljö verkar för att de multilaterala
bestämmelserna skall kunna stödja handelsbegränsande
åtgärder vidtagna inom ramen för miljökonventioner.
Men, anfördes det, ett hårt förhandlingsarbete
kommer att krävas i WTO:s miljökommitté för att i
praktisk handling integrera miljöhänsynen i
handelsreglerna.
I en reservation (m, fp, kd) argumenterades (s. 19)
för att Sverige med kraft måste motverka de
tendenser till förtäckt protektionism som
framskymtar när begreppet socialklausul förs fram.
Enligt reservanternas uppfattning tedde det sig
mycket tveksamt om det går att integrera regler om
arbetsvillkor i de internationella handelsavtalen
och samtidigt behålla en i verklig mening fri
handel. Dessa farhågor bekräftas, anfördes det, av
att u-länderna så gott som enhälligt har motsatt sig
initiativ från i-ländernas sida att införa krav i
fråga om arbetsvillkor. Bedömningen de tre partierna
gjorde var att motståndet från u-ländernas sida
bottnar i rädsla för protektionistiska strävanden
från i-ländernas sida. Det finns, sades det, en risk
för att bestämmelser om arbetsvillkor kan få en
motsatt verkan mot den avsedda. De ville också varna
för att med miljöfrågorna som utgångspunkt göra
ingrepp i det internationella handelssystemets
allmänna regler. Reservanterna hävdade att på
motsvarande sätt som gäller för avtalsklausuler om
arbetsvillkor kan miljöklausuler leda till
införandet av protektionistiska handelsregler som
hindrar u-länderna i deras utveckling mot en bättre
ekonomisk situation och förmåga att komma till rätta
med egna miljöproblem.
I en annan reservation, lämnad av företrädarna för
Vänsterpartiet och Miljöpartiet de gröna, förordades
(s. 20) att Sverige aktivt och på ett konstruktivt
sätt måste driva frågorna om arbetsvillkor och miljö
i den internationella handelspolitiken.
Reservanternas uppfattning var att en
överenskommelse bör kunna nås inom WTO om vissa
minimistandarder när det gäller både miljö och
arbetsvillkor. Det är angeläget, sades det, att
regeringen arbetar systematiskt och pådrivande för
att sådana villkor inarbetas i WTO-systemet och i
andra handelsavtal. Här menade de att miljö- och
socialklausuler kan införas utan att detta skall
betraktas som icke-tariffära handelshinder.
Utrikesutskottets yttrande
Utrikesutskottet ser, i likhet med regeringen, det
som angeläget att en ny WTO-runda - en
millennierunda - inleds vid det tredje ministermötet
i Seattle i november 1999. Bedömningen är att flera
nya områden, såsom investeringar och
konkurrensfrågor, behöver föras in i WTO.
Tjänstehandeln spelar en allt större roll i världens
ekonomier. Regelverket för internationell handel med
tjänster behöver utvecklas, sägs det. Den
förberedelseprocess som pågår inom EU blir
avgörande, anser utrikesutskottet, för vilka frågor
som gemenskapen kommer att driva vid
förhandlingarna. Sverige måste, uppmanas det, driva
sina intressen och positioner på ett aktivt sätt i
denna process.
Den kommande rundan måste, skriver
utrikesutskottet, ta stor hänsyn till u-ländernas
intressen. För att u-länderna själva skall kunna
driva sina frågor är det viktigt att de kan delta på
ett aktivt sätt i förhandlingarna. I de fall Sverige
kan bidra till att stärka u-ländernas kapacitet att
delta i förhandlingsprocessen bör detta ges
prioritet. Det är också viktigt, sägs det, att
stödja utvecklandet av handel mellan u-länder. De
senaste decenniernas ekonomiska utveckling har visat
att deltagande på världsmarknaden är fördelaktigt
även för u-länderna. De u-länder som lyckats bäst
med att minska fattigdomen är de som öppnat sina
ekonomier. I yttrandet erinras om de samband som
finns mellan öppna ekonomiska system, demokratiskt
styrelseskick och respekt för mänskliga rättigheter.
Utrikesutskottet instämmer i regeringens bedömning
att jordbruket är en nyckelfråga i de kommande
förhandlingarna. I yttrandet konstateras att
jordbruket i EU även efter införandet av Agenda 2000
kommer att få betydande subventioner och tullskydd.
Vid den kommande WTO-rundan måste dock EU ställa in
sig på att i högre grad än tidigare tillmötesgå u-
ländernas krav på ökat marknadstillträde, skriver
utrikesutskottet. Priserna på jordbruksprodukter är
artificiellt låga till följd av stora överskott i EU
och andra industrialiserade länder, vilket orsakar
producenter i tredje världen förluster. Att främja
jordbruket i tredje världen, sägs det i yttrandet,
innebär att stärka dess villkor. Ett viktigt steg är
att minska jordbrukssubventionerna och därmed den
dumpning av överskott som bönder i u-länderna inte
kan konkurrera med. Vidare bör, enligt
utrikesutskottet, hänsyn tas till jordbrukets
multifunktionella roll. Resultatet av de kommande
förhandlingarna måste främja livsmedelssäkerhet,
särskilt i u-länderna. Det är viktigt att WTO:s
regler verkar för att främja ett ekologiskt hållbart
jordbruk.
Utrikesutskottet ställer sig också bakom
regeringens slutsats att miljö- och handelspolitik
måste vara ömsesidigt förstärkande. Allmänt sett
skapar ytterligare liberaliseringar på
handelsområdet förutsättningar för en effektivare
resursanvändning. Samtidigt kan ökad internationell
handel som inte åtföljs av en ansvarsfull
miljöpolitik ha negativa konsekvenser på miljön. I
yttrandet konstateras att Sverige och EU intar
positionen att en ny WTO-runda skall omfattas också
av kopplingen mellan handel och miljö. Det är
viktigt att miljöfrågornas betydelse tydligt
markeras i WTO. Utrikesutskottet menar att de
åtaganden som världens länder har gjort på
miljöområdet, bl.a. Agenda 21, inte får undergrävas
av ett WTO-avtal. Här hänvisas i yttrandet till den
s.k. Århusdeklarationen som år 1998 antogs av FN:s
ekonomiska kommission för Europa (ECE) där det bl.a.
fastslogs att WTO-regler helt och fullt måste ta
hänsyn till behovet av en hög nivå på skyddet för
miljön. Då blir också den från Riokonferensen
fastslagna försiktighetsprincipen vägledande. Det är
samtidigt viktigt, sägs det, att regler på området
tar hänsyn till u-ländernas oro för dold
protektionism.
Utrikesutskottet föreslår inget initiativ av
riksdagen med anledning av de nu aktuella
motionsyrkandena.
Utskottets ställningstagande
Näringsutskottet vill inledningsvis upprepa sin
tidigare framförda ståndpunkt att det i högsta grad
är ett svenskt intresse att värna frihandelns
principer och ständigt uppmärksamma
protektionistiska inslag i det internationella
handelsutbytet. Sverige måste enligt utskottets
mening även fortsättningsvis delta aktivt i arbetet
med att befästa och stärka förtroendet för det
multilaterala handelssystemet. I de förhandlingar
som förs bland länderna i EU-kretsen för att mejsla
ut de positioner som gemenskapen skall inta inför de
kommande förhandlingarna är det viktigt att Sverige
energiskt försöker vinna stöd för en linje som går
ut på ytterligare avregleringar, inte minst på
jordbruksområdet, så att u-ländernas viktigaste
exportvaror kan få avsättning på den europeiska
marknaden.
Utskottet ställer sig bakom regeringens
principiella uppfattning att en kommande WTO-runda
bör ha en bred och omfattande dagordning. Ett
tjugotal förhandlingsområden diskuteras, och ur
svensk synpunkt utgör jordbruk och tjänster, liksom
miljö och mänskliga rättigheter, prioriterade
områden. I likhet med utrikesutskottet anser
utskottet att flera nya områden, såsom investeringar
och konkurrensfrågor, behöver föras in i WTO.
Utskottet kan konstatera att det i ett väsentligt
antal frågor finns en värdegemenskap mellan här
aktuella motioner och regeringens skrivelse i synen
på förutsättningarna för de kommande förhandlingarna
och inriktningen på de svenska positionerna inom de
viktigaste förhandlingsområdena. De synpunkter som
framförs i motionerna 1998/99:N7 (m) och 1998/99:N9
(fp) om inriktningen på förhandlingarna rörande
jordbruksområdet, industritullarna, tjänstehandeln,
konkurrenspolitiken, antidumpning, offentlig handel
och korruption synes i stora delar stå i
överensstämmelse med de uppfattningar som uttrycks i
regeringens skrivelse.
Jordbruket är en nyckelfråga i de kommande
förhandlingarna, vilket också påpekas i yttrandet
från utrikesutskottet. Den jordbrukspolitiskt
reglerade högprislinjen inom EU och ett antal andra
i-länder driver produktionen inom dessa länder och
resulterar i en överskottssituation. Ett viktigt
steg är att minska jordbrukssubventionerna och
därmed den dumpning av överskott som bönder i u-
länderna inte kan konkurrera med. Utskottet kan i
likhet med vad som sägs i motion 1998/99:N8 (c) se
fördelar med vad som i motionen karakteriseras som
den europeiska modellen där en levande landsbygd, en
god djuromsorg och miljöhänsyn står i förgrunden.
Detta får dock inte enligt utskottets uppfattning
förhindra en nödvändig anpassning och en avreglering
av EG:s jordbrukspolitik. De mål som nämns i
motionen måste alltså uppfyllas inom ramen för en
fortsatt marknadsanpassning av den europeiska
jordbrukspolitiken.
I sistnämnda motion anförs också att en ny
förhandlingsrunda i WTO måste omfatta
frågeställningar av betydelse för handel och miljö
respektive handel och arbetsvillkor. När det gäller
sambanden mellan de kommande WTO-förhandlingarna och
hänsynen till miljö och arbetsvillkor finns det
anledning att erinra om att både Sverige och EU i
WTO:s arbete verkar för att handelsregelverket skall
kunna stödja handelsbegränsande åtgärder vidtagna
inom ramen för miljökonventioner. Det finns behov av
att se över relationen mellan handels- och
miljöregler samt att i förhandlingarna innefatta
relationerna mellan ägande, miljö, arbetsrätt och de
fattiga ländernas situation - något som också
påpekas i motion 1998/99:MJ749 (c). I likhet med vad
utrikesutskottet anför får inte de åtaganden som
världens länder har gjort på miljöområdet, inom
ramen för bl.a. Agenda 21, undergrävas av ett WTO-
avtal. Dock inser utskottet de svårigheter som
föreligger att hantera dessa frågor; många u-länder
ser de krav som reses från i-ländernas sida
beträffande mänskliga rättigheter i arbetslivet och
miljöhänsyn mer som förtäckta protektionistiska
strävanden än omsorg om de värden som anspråken sägs
ämna skydda. Även här måste balanserade
förhandlingslösningar sökas som förmår undanröja den
atmosfär av misstänksamhet som nu omgärdar dessa två
frågeområden.
Avslutningsvis välkomnar utskottet den
beredningsorganisation som regeringen anmäler i
skrivelsen. Den breda kontaktyta mot näringsliv,
fackföreningsrörelse och folkrörelser som
eftersträvas under förhandlingsarbetet kommer att
innebära goda möjligheter till insyn, ökade
kunskaper om innebörden i olika
förhandlingslösningar samt en öppen dialog mellan de
förhandlingsansvariga och den mångfald av intressen
som av olika skäl anmäler sig i det stora antal
frågor som skall dryftas under förhandlingsperioden.
Utskottet vill också för sin del framhålla vikten av
att riksdagen på lämpligt sätt med viss frekvens
informeras om förhandlingsläget.
Med det sagda avstyrker utskottet motionerna
1998/99:N7 (m), 1998/99: N8 (c), 1998/99:MJ749 (c) i
här berörd del och 1998/99:N9 (fp).
Det multilaterala investeringsavtalet
Inledning
Förhandlingarna om ett multilateralt avtal om
investeringar (MAI) pågick från hösten 1995 fram
till hösten 1998 mellan de 29 OECD-länderna samt EU-
kommissionen. Målet för förhandlingarna var att
skapa ett avtal med hög standard på åtaganden om
investeringsliberalisering, att värna om icke-
diskriminering och investeringsskydd samt att
åstadkomma en effektiv tvistlösningsmekanism.
Avsikten var att avtalet skulle vara öppet för
anslutning även för länder utanför OECD-kretsen.
Bakgrunden till förhandlingarna var bl.a. det
arbete som under lång tid hade pågått med att
liberalisera kapitalrörelserna mellan OECD-länderna
och att säkerställa likabehandling för
investeringar. Problemen med olika
investeringsvillkor hade framstått som allt
tydligare. Bristen på överskådliga, lätt
tillgängliga regler och ett sammanhängande gemensamt
synsätt ansågs ha inneburit ett stort mått av
osäkerhet och oförutsägbarhet både för offentliga
och privata aktörer på marknaden. Under den tid som
MAI-förhandlingarna pågick bedömdes ca 1 600
bilaterala investeringsavtal vara i kraft. Därutöver
existerade ett stort antal olika internationella
avtal som i varierande grad innehöll skilda former
av regler för internationella direktinvesteringar.
Avsikten med att åstadkomma ett enhetligt
multilateralt regelverk för investeringar var att
skapa en större tydlighet, en minskad osäkerhet både
för enskilda stater och investerare samt
förenklingar jämfört med den föreliggande
situationen.
En hörnsten i förhandlingarna var alltså att få
till stånd en likabehandling mellan utländska och
inhemska investerare. Detta betydde att en utländsk
investerare inte skulle behandlas vare sig sämre
eller bättre än en inhemsk investerare. Ett land som
anslöt sig till MAI skulle inte tvingas att ändra
sina bestämmelser för företagens investeringar
förutsatt att regelverket tillämpades icke-
diskriminerande. Ett land med t.ex. höga miljökrav
kunde behålla dessa, och även förstärka dem, under
förutsättning att reglerna inte gjorde åtskillnad
mellan utländska och inhemska investerare. Undantag
kunde begäras i avtalet om ett land till följd av
den nationella lagstiftningen bedömde att det inte
fullt ut kunde rätta sig efter vissa MAI-åtaganden.
I MAI-förhandlingarna fanns också en avsikt att
skapa en bindande internationell
tvistlösningsmekanism mellan såväl de
fördragsslutande parterna som mellan investerare och
värdland.
Utkastet till MAI-avtalet, som enligt planerna
skulle slutförhandlas med början under hösten 1998,
utsattes för stark kritik. De invändningar som
riktades mot förslaget gick bl.a. ut på att u-
länderna riskerade att hamna i ett kraftigt
underläge i förhållande till de transnationella
företagen med hänsyn tagen till de villkor som dessa
företag kunde ställa för att genomföra investeringar
i ett enskilt land. Kritik framfördes också mot att
avtalsförslaget inte tog hänsyn till miljöfrågor,
inhemsk skyddslagstiftning avseende t.ex. kultur,
djur, minoriteter och hälsa, skydd för mänskliga
rättigheter, arbetsvillkor och sociala frågor. Mot
bakgrund av den starka opinion som kom till uttryck
mot avtalsförslaget och att Frankrike i oktober 1998
uttryckte stark tveksamhet till ett fortsatt arbete
har förhandlingarna i OECD-kretsen de facto upphört.
Skrivelsen
Av skrivelsen framgår att det inte är aktuellt att
föra över utkastet till MAI-avtalet till WTO. Enligt
regeringens uppfattning måste en
investeringsförhandling i WTO starta om på nytt. Här
sägs att omfattning, målsättning och prioriteringar
i förhandlingen bör fastställas. I skrivelsen
understryks att i en konsensusorganisation som WTO
måste samtliga medlemsländer vara överens om
förhandlingsupplägget. Ett investeringsavtal i WTO
skulle innebära en fortsättning på tidigare arbete
inom organisationen på investeringsområdet. Här
nämns att WTO-länderna sedan drygt två år studerar
sambandet mellan handel och investeringar i en
särskild arbetsgrupp, dock utan att binda sig för
nya förhandlingar. Arbetet i gruppen sker i
samarbete med FN:s konferens för handel och
utveckling (UNCTAD). Men det finns WTO-avtal som
berör investeringar. Tjänstehandelsavtalet (GATS)
täcker investeringar på tjänsteområdet. Utöver det
finns regler i avtalet om handelsrelaterade
investeringsvillkor (TRIMS) där beslut även finns om
att se över avtalet och eventuellt komplettera det
med bestämmelser om investeringspolitik och
konkurrenspolitik. Vidare innehåller avtalet om
handelsrelaterade aspekter av immaterialrättigheter
(TRIPS) och subventionsavtalet bestämmelser om
investeringar.
Det är, skriver regeringen, Sveriges och övriga EG-
länders mål att förhandlingar inom WTO om ett
regelverk för investeringar skall kunna inledas vid
sekelskiftet som en del av nästa förhandlingsrunda.
I dagsläget är det oklart hur ett framtida
investeringsavtal i WTO skulle kunna se ut. Något
färdigt "recept" för ett sådant avtal finns inte.
Regeringen anför att det från svensk utgångspunkt är
önskvärt med regler som stimulerar till öppnare
marknader och minskar risken att investerare utsätts
för diskriminerande och godtycklig behandling, såväl
när det gäller en investeringsetablering som dess
fortsatta verksamhet. Det är angeläget, sägs det,
att ett nytt avtal innehåller regler om
investeringsskydd. Vidare måste ett avtal, enligt
regeringens uppfattning, även så långt som möjligt
stävja osund konkurrens om utländska investeringar.
Exempel på sådan osund konkurrenssnedvridning är
skatterabatter, subventioner, sänkta miljökrav och
försämrad arbetsrätt.
I skrivelsen understryks att ett WTO-avtal om
investeringar inte kan ses isolerat från andra
politikområden. Dess förenlighet med t.ex. målen för
en hållbar utveckling och grundläggande mänskliga
rättigheter måste framgå. I likhet med t.ex.
gällande regler i GATS måste ländernas möjligheter
att skydda sig mot balansrubbande spekulativa
kapitalrörelser tillvaratas. En viktig utgångspunkt
för arbetet är att slå vakt om ländernas
handlingsfrihet att i nationell lagstiftning
förverkliga andra internationella åtaganden som
världssamfundet ställt sig bakom och slå vakt om
utrymmet till nationella regleringar inom miljö-,
social- och regionalpolitik. Ett investeringsavtal i
WTO bör också förankra relevanta principer om
multinationella företags uppförande som har
utarbetats i OECD och Internationella
arbetsorganisationen (ILO). Samtidigt måste u-
ländernas särskilda behov beaktas under
hänsynstagande till deras olika grad av industriell
utveckling. Regeringen betonar att om arbetet med
investeringsfrågor skall kunna förankras i samhället
är det också av stor vikt att det präglas av
öppenhet så att företrädare för t.ex.
fackföreningsrörelsen, näringslivet,
frivilligorganisationer och andra opinionsbildare
kan följa utvecklingen.
Motionerna
I motion 1998/99:U211 (v) sägs att det avtal om
multilaterala investeringar som var på väg att
förhandlas fram inom OECD under år 1998 skulle ha
inneburit ett steg mot en värld där makten flyttas
från medborgarna till ett fåtal transnationella
företag. Enligt motionärerna innehöll MAI-avtalet i
den form som det presenterades våren 1998 en farlig
kombination av begränsningar för vad regeringar får
göra och möjligheter för företag att stämma stater i
processer utan insyn. Det var framför allt
investerarnas intressen som MAI-avtalet avsåg att
skydda. Möjligheter öppnades för de stora företagen
att utmana existerande eller föreslagna lagar, eller
använda skiljedomsprocesser, för att förhindra
oönskad lagstiftning.
Motionärerna konstaterar att MAI-förhandlingarna
numera är avbrutna. Detta innebär, anförs det, att
en diskussion om förutsättningarna för och
inriktningen på nya förhandlingar kan påbörjas. Ett
nytt avtal bör, framhålls det, inriktas på att
stärka demokratin och utformas så att det
långsiktiga arbetet för att skapa en ekologiskt
hållbar värld med respekt för mänskliga och fackliga
rättigheter förstärks.
I motionen argumenteras för att ett nytt
multilateralt investeringsavtal skall vara ett
verktyg för de internationella planer och avtal som
är formulerade inom FN-systemet. Det sägs att ett
kommande avtal måste göra skillnad mellan olika
investeringar; tillämpningen av nationell
miljölagstiftning får inte förhindras om den
uttryckligen avser att stärka skyddet för miljön och
att främja en hållbar utveckling. Ett
internationellt investeringsavtal får vidare inte
begränsa möjligheterna för ett effektivt
genomförande av internationella miljöavtal eller
annat miljöarbete. Det måste också, enligt
motionärerna, stå helt klart att mänskliga
rättigheter, såsom de definieras av FN, går före
företagens rättigheter.
Motionärerna anser att ett nytt avtal bör bli
mindre omfattande än det MAI-avtal som OECD-länderna
förhandlade om. Utgångspunkten för ett sådant avtal
bör vara en generalklausul som garanterar att alla
FN-konventioner - nu gällande eller framtida -
överordnas ett internationellt investeringsavtal.
Vidare måste hänsynen till fattiga länders speciella
villkor och situation prägla avtalsarbetet. I
motionen framhålls vikten av att förhandlingarna
sker under öppenhet och under sådana former att
insyn och inflytande över förhandlingsprocessen
säkras för parlament, medborgare och folkrörelser.
De krav, skriver motionärerna, som ställs på ett
nytt multilateralt avtal om investeringar bör i allt
väsentligt även omfatta de förhandlingar som nu förs
mellan EU och Förenta staterna om ett
transatlantiskt frihandelsområde (New Transatlantic
Market-place, NTM). I motionen varnas för att dessa
förhandlingar annars kan leda till regler som
liberaliserar den internationella synen på
investeringar och påtvingas parter som varken haft
inflytande över eller insyn i dessa förhandlingar.
I motion 1998/99:So461 (fp) hävdas att MAI inte
innehöll den undantagsklausul som normalt ger
staterna rätt att utan hinder av avtalet vidta
åtgärder som skyddar hälsa och miljö. I motionen ges
exempel på effekter vad gäller tobak och alkohol som
motionärerna anser kan uppstå när en sådan rätt inte
finns i ett investeringsavtal. Det påpekas att
flertalet västländer har infört skyddande
lagstiftning beträffande tobak. Inom EU finns beslut
om totalförbud mot tobaksreklam, maximigräns för
tjärhalt i cigaretter, varningstexter m.m. Om ett
investeringsavtal hade trätt i kraft med den lydelse
som MAI hade i denna del skulle länder i framtiden
inte kunnat införa sådan lagstiftning. Här säger
motionärerna att om t.ex. Lettland hade stadgat ett
förbud mot tobaksreklam hade landet kunnat dras
inför domstol och dömas att betala skadestånd till
tobaksbolagen för att landet "exproprierat" deras
investeringar som utgått från en rätt till att fritt
marknadsföra produkten. På motsvarande sätt påpekas
att Sverige sedan länge har ett reklamförbud mot
alkohol. Om t.ex. Estland hade infört motsvarande
förbud i en situation där MAI hade varit i kraft
enligt den utformning avtalet hade år 1998 skulle
stora alkoholföretag kunnat kräva kompensation och
skadestånd. I motionen sägs att sådana effekter inte
kan accepteras, och att stater även i fortsättningen
måste kunna vidta åtgärder som skyddar hälsa och
miljö.
Även i motion 1998/99:U207 (mp) tecknas vissa
principiella utgångspunkter som motionärerna anser
skall gälla för nya förhandlingar om ett nytt
multilateralt investeringsavtal. En förutsättning är
att ett avtal inte får förhindra enskilda länder att
gå före när det gäller att ställa både miljökrav och
sociala krav - rätten att införa hårdare miljölagar,
miljöskatter, bättre arbetsmiljö, lagar som syftar
till jämställdhet och jämlikhet etc. bör vara
grundläggande. Vidare sägs att vid en konflikt
mellan en FN-konvention och det multilaterala
investeringsavtalet skall konventionen vara
överordnad.
Motionärerna karakteriserar Sveriges hållning till
det multilaterala investeringsavtalet som oklar och
otydlig. Samtidigt skapar denna obestämdhet, enligt
vad som framförs i motionen, möjligheter till en
bredare och djupare debatt om hur regeringen bör
agera. Mot denna bakgrund föreslår motionärerna att
regeringen upprättar en skrivelse om förhandlingarna
och att denna går ut på en bred remiss till
folkrörelser. Offentliga utfrågningar bör också
anordnas om viktiga frågeställningar och
konsekvensutredningar bör utarbetas i brett
samförstånd med en vid krets av intressenter.
Motionärerna kräver att frågan behandlas på ett
demokratiskt riktigt sätt i riksdagen, och att
tidtabellen för förhandlingarna anpassas till
demokratiska principer.
Vissa kompletterande uppgifter
I näringsutskottets yttrande (1997/98:NU4y) till
utrikesutskottet våren 1998 med anledning av
skrivelsen (1997/98:60) från regeringen med
berättelse om verksamheten i Europeiska unionen
under år 1997 underströks (s. 9) att det svenska
stödet för MAI och det aktiva deltagandet i
förhandlingarna inom OECD är i linje med det
traditionella svenska engagemanget för en fri och
öppen världshandel baserad på gemensamma regler. I
yttrandet erinrade utskottet om att målet med
förhandlingarna är att skapa ett avtal med hög
standard på åtaganden om investeringsliberalisering,
att värna om icke-diskriminering och
investeringsskydd samt att åstadkomma en effektiv
tvistlösningsmekanism. Utskottets bedömning var att
ett enhetligt multilateralt regelverk för
investeringar skulle innebära minskad osäkerhet och
en kraftig förenkling jämfört med den nuvarande
situationen. Det skulle också på ett positivt sätt
påverka flödet av internationella investeringar till
utvecklingsländerna. Näringsutskottet påminde också
om att det från svensk sida förespråkas att
bestämmelser skall införas i avtalet som skall
förbjuda s.k. positiv diskriminering på miljö- och
arbetsrättsområdet samt att skrivningar skall
inarbetas i avtalet så att statens normala
regleringsmöjligheter på t.ex. miljöområdet inte kan
ifrågasättas.
I en avvikande mening (v, mp) uttrycktes (s. 11)
oro för det sätt på vilket MAI-förhandlingarna hade
bedrivits. Kritik riktades mot att förhandlingarna
hade förts i tysthet och att den nödvändiga
demokratiska insynen i processen hade varit
undermålig. Företrädarna för Vänsterpartiet och
Miljöpartiet ansåg också att det föreliggande
avtalsutkastet uppvisade mycket stora brister vad
gäller miljö- och kulturfrågor samt sociala frågor.
Dessutom framstod avtalets förhållande till
konventioner om skydd för mänskliga rättigheter som
ytterst oklart. Vidare hävdades att det är
investerarens rätt till en oavkortad handlingsfrihet
som styrt utformningen av avtalet. Inriktningen på
det fortsatta förhandlingsarbetet måste därför,
sades det, vara att hävda staters rätt att på
demokratisk grund besluta om regelverk som syftar
till skydd mot t.ex. miljöförstöring, djurplågeri
och utnyttjande av arbetskraft, utan att det
uppfattas som handelshinder.
I det tidigare nämnda handelspolitiska betänkandet
från våren 1998 (bet. 1997/98:NU13) hänvisades till
det nämnda yttrandet till utrikesutskottet.
Utskottet konstaterade (s. 11) att
förhandlingsarbetet var starkt försenat beroende på
den omfattande diskussion som uppstått kring
avtalet. I betänkandet uttalade utskottet
uppfattningen att det varit en styrka om ett
enhetligt, globalt regelverk för investeringar hade
kunnat förhandlas fram inom ramen för WTO.
I en reservation (v, mp) uttalades (s. 21) på nytt
de ståndpunkter som fördes fram i samband med det
ovan redovisade yttrandet till utrikesutskottet.
Utrikesutskottets yttrande
Utrikesutskottet konstaterar i yttrandet att MAI-
förhandlingarna har avbrutits och inte kommer att
återupptas i OECD. När det gäller eventuella
förhandlingar om investeringar i nästa WTO-runda
noterar utrikesutskottet regeringens bedömning att
sådana förhandlingar kommer att starta om på nytt.
En överföring av MAI-utkastet till de nya
förhandlingarna är alltså inte aktuellt, konstateras
det. I yttrandet understryks vikten av att framtida
förhandlingar sker i öppenhet och att hänsyn tas
till u-ländernas behov. Om nya förhandlingar om
investeringar inleds inom WTO förutsätter det,
enligt utrikesutskottets mening, en förändrad
inriktning med större öppenhet och bredd. Ett avtal
som bygger på principen om icke-diskriminering får
inte innebära att enskilda länder förhindras att
driva en självständig politik på t.ex. miljöområdet.
Utskottet påminner även i detta sammanhang om den
tidigare nämnda Århusdeklarationen där det sägs att
multilaterala investeringsavtal effektivt skall
integrera miljöhänsyn så att en hållbar utveckling
stöds och så att möjligheter att bedriva
internationell och nationell miljöpolitik inte
begränsas. Avsikten med ett nytt multilateralt
investeringsavtal i WTO:s regi är att skapa ett
gemensamt regelverk för utländska
direktinvesteringar i olika länder. Eftersom u-
länderna är i majoritet i WTO bör stor hänsyn kunna
tas till deras intressen, anförs det i yttrandet.
Därutöver konstaterar utrikesutskottet att både OECD
och ILO har tagit fram riktlinjer som bl.a. berör
arbetsvillkor. Europaparlamentet har, sägs det,
också tagit initiativ till en uppförandekod för
multinationella företag.
Utrikesutskottet föreslår inget initiativ av
riksdagen med anledning av de nu aktuella
motionsyrkandena.
Utskottets ställningstagande
Som utrikesutskottet konstaterar i sitt yttrande är
MAI-förhandlingarna numera avbrutna och kommer
heller inte att återupptas i OECD. Av regeringens
skrivelse framgår att det inte är aktuellt att föra
över utkastet till MAI-avtalet till WTO-
förhandlingarna. De kommande förhandlingarna om ett
multilateralt handelsavtal i WTO måste alltså starta
om på nytt. Det är Sveriges och övriga EG-länders
mål att förhandlingar om ett regelverk för
investeringar skall kunna vara en del av nästa
förhandlingsrunda i WTO. Enligt utskottets
uppfattning innebär detta starkt förändrade
förutsättningar att nå en förhandlingslösning och
vad en sådan i slutändan kommer att innehålla. I
dagsläget är det oklart hur ett framtida
investeringsavtal i WTO skulle kunna se ut. Något
färdigt recept för ett sådant avtal finns inte.
Närmast på dagordningen står att fastställa
omfattning, målsättning och prioriteringar för
förhandlingarna. I en konsensusorganisation som WTO
måste samtliga medlemsländer vara överens om
förhandlingsupplägget.
Enligt utskottets uppfattning är det från svensk
utgångspunkt önskvärt med regler som stimulerar till
öppnare marknader och minskar risken att investerare
utsätts för diskriminerande och godtycklig
behandling, såväl när det gäller en
investeringsetablering som dess fortsatta
verksamhet. Avsikten med ett nytt multilateralt
investeringsavtal i WTO:s regi är att skapa ett
gemensamt regelverk för utländska
direktinvesteringar i olika länder, och därför är
det angeläget med regler om investeringsskydd.
Enligt utskottets mening är det samtidigt viktigt
att förhandlingarna sker under öppenhet, och att
hänsyn tas till u-ländernas behov. Ett avtal som
bygger på principen om icke-diskriminering får inte
innebära att enskilda länder förhindras att driva en
självständig politik inom områden som reglerar t.ex.
hälso- och miljöskydd. Eftersom u-länderna är i
majoritet i WTO bör stor hänsyn kunna tas till deras
intressen; en synpunkt som även utrikesutskottet
förmedlar i sitt yttrande. Här nämns också att OECD
och ILO har tagit fram riktlinjer som bl.a. berör
arbetsvillkor samt att Europaparlamentet har tagit
initiativ till en uppförandekod för multinationella
företag.
Den beredningsorganisation som regeringen avser att
skapa för förhandlingarna kommer enligt utskottets
mening även här att innebära goda möjligheter till
insyn och ökade kunskaper om innebörden i olika
förhandlingslösningar. Även beträffande
investeringsfrågorna förutsätter utskottet att
regeringen med viss regularitet delger riksdagen
information om förhandlingarnas förlopp. Med det
sagda avstyrker utskottet här berörda motioner.
Exportkrediter och miljöprövning
Motionerna
I motion 1998/99:N270 (s) hänvisas till uppgifter
som säger att statliga exportkrediter och
riskgarantier världen över i dag stöder handel och
investeringar motsvarande mer än 10 % av världens
totala export. Över 550 miljarder kronor per år går
till långfristiga lån och garantier för
exportaffärer till främst olika typer av projekt i
tredje världen och i östländerna. Svenska staten
ställer upp med riskgarantier genom
Exportkreditnämnden (EKN) och krediter genom AB
Svensk Exportkredit (SEK). Garanti- och
kreditgivningen är viktig för att främja den svenska
exporten, skriver motionären. Den garantigivning som
EKN förmedlat har inneburit att exportaffärer för
över 80 miljarder kronor har kunnat genomföras.
Men i motionen hävdas att det finns stora brister i
dagens statliga exportfinansieringssystem.
Anledningen till detta uttalande är uppfattningen
att det inte ställs krav på EKN och SEK att ta
hänsyn till projektens miljökonsekvenser vid
beviljandet av statsstödda exportgarantier eller
exportkrediter, annat än i den mån miljörisker
påverkar statens ekonomiska risktagande. Detta
överensstämmer mycket illa med Sveriges inter-
nationella åtaganden inom miljöområdet, heter det i
motionen. Att Sverige inte väger in miljöhänsyn i
denna verksamhet betecknar motionären som anmärk-
ningsvärt med hänsyn till att miljömålen är
prioriterade i den svenska utrikes- och
biståndspolitiken. I motionen uppges att sådana hän-
syn tas av de flesta multilaterala
exportkreditorganisationer. Nordiska
Investeringsbanken (NIB), Europeiska
utvecklingsbanken (EBRD), Nordiska Utvecklingsfonden
och Världsbankens gren för utlåning till privata
projekt (IFC) tar enligt motionären på olika sätt
miljöhänsyn och ställer miljökrav vid sin kredit-
eller garantigivning. Även EKN:s amerikanska
motsvarighet, Export-Import Bank (Ex-Im Bank), har,
enligt vad som sägs i motionen, sedan år 1995
tillämpat omfattande och detaljerade miljökriterier
för sin kreditgivning enligt en miljöpolicy.
Overseas Private Investment Corporation (OPIC), en
annan amerikansk kreditinstitution, tillämpar,
enligt motionären, amerikansk miljölagstiftning vid
sina bedömningar och finansierar dessutom över huvud
taget inga projekt i ekologiskt särskilt känsliga
områden som till exempel tropisk regnskog.
I motionen riktas också kritik mot den omfattande
sekretess som råder kring den statliga
exportkreditfinansieringen. Det anges att EKN
tillämpar en mycket hård sekretess som omfattar inte
bara ärenden under utredning och handläggning, utan
även avslutade ärenden där beslut föreligger. Även
här hänvisar motionären till internationella
förebilder; det sägs att både Ex-Im Bank och OPIC
tillämpar en större öppenhet och insyn i
verksamheten än de svenska motsvarigheterna. Bland
annat tillhandahåller dessa två institutioner
projektunderlag och miljökonsekvensbeskrivningar på
sina hemsidor på Internet i förväg, ca två månader
innan beslut fattas. Motionären anser att
miljöintressena förlorar på en sekretess som
omöjliggör en kritisk granskning av projekt och i
praktiken kan bidra till negativa konsekvenser för
miljön i länder i tredje världen och i östländerna.
I motionen argumenteras för att en utredning skall
tillsättas med uppgift att granska
exportfinansieringssystemet i förhållande till både
Sveriges internationella åtaganden att främja
miljöhänsyn och uthållig utveckling och de svenska
bistånds- och miljömålen. I uppdraget bör ingå, sägs
det, att formulera bindande kriterier för
miljöprövning och kraftigt ökad offentlighet vad
gäller projektförslag och
miljökonsekvensbedömningar. Utredningen skall också
snarast möjligt lägga fram förslag till
kompletterande anvisningar för EKN och SEK om
miljökriterier för garanti- och kreditverksamheten.
För att öka kraften i agerandet bör, anför
motionären, även Sverige parallellt med detta driva
på inom EU och OECD för att få till stånd
internationella regler på området.
Snarlika ståndpunkter framförs i motion
1998/99:N244 (m). Även här riktas kritik mot att EKN
och SEK inte tar hänsyn till projektens
miljökonsekvenser vid beviljandet av statsstödda
exportgarantier eller exportkrediter, annat än i den
mån miljöriskerna påverkar statens ekonomiska
risktagande. I motionen begärs - i likhet med den
föregående motionen - att en utredning skall
tillsättas med det uppdrag som nyss redovisats.
Också i motion 1998/99:N254 (c) framförs i stort
sett samma budskap. I kritisk ton sägs att
riktlinjer saknas i Sverige för den statliga
exportfinansieringen vad gäller insyn, miljöprövning
och sociala hänsyn vid beviljandet av statliga
exportkrediter. Om reglerna inte ändras kan statliga
exportkrediter även fortsättningsvis användas till
projekt som direkt motverkar svenska bistånds- och
miljömål, lyder budskapet. I motionen begärs att EKN
och SEK skall tillföras kompetens för att göra
miljökonsekvensbedömningar, och att Sverige inom
OECD skall verka för att miljökriterier och sociala
kriterier skall vägas in vid beviljandet av statliga
exportkrediter och riskgarantier.
I motion 1998/99:MJ749 (c) sägs att det
internationella regelverket kring miljö och handel
måste förstärkas ytterligare. Motionärerna menar att
detta kan ske med hjälp av bl.a. en harmonisering av
reglerna inom det internationella miljöarbetet och
handelssystemet samt genom att integrera miljömål i
exportfrämjande åtgärder. I motionen uttalas att det
krävs förändrade direktiv vad gäller statliga
exportkrediter och exportgarantier. Utgångspunkten
skall vara att god miljöhänsyn, baserad på
offentligt tillgängliga miljökonsekvens- bedömningar
och generella miljökriterier, skall avgöra beslut om
kreditgivning.
Det finns en mycket allvarlig brist i de svenska
exportkrediterna, meddelas i motion 1998/99:N224
(mp), i ett budskap likalydande med det som nyss
framförts. Kritik riktas mot att ansvariga
myndigheter - EKN och SEK - inte tar hänsyn till
projektens miljökonsekvenser vid beviljandet av
statsstödda exportgarantier eller exportkrediter. En
genomgång av den statliga exportfinansieringen
skulle kräva, sägs det, att en analys genomförs av
hela verksamheten i relation till såväl Sveriges
internationella åtaganden - exempelvis från FN:s
Riokonferens om miljö och utveckling - som till de
svenska bistånds- och miljömålen. I motionen begärs
att nya direktiv utfärdas före den 1 juli 1999 för
de statsstödda exportkrediterna och garantierna med
innebörden att miljöhänsyn skall vara ett avgörande
kriterium för beslut inom detta område. Det yrkas
också att Sverige bör stödja det internationella
arbete som bedrivs i ett flertal länder i bl.a.
Europa och Nordamerika i syfte att få till stånd
internationella överenskommelser om miljökriterier
och sociala kriterier som skall tillämpas när beslut
fattas om exportkrediter och riskgarantier. På sikt,
sägs det, bör EKN:s roll begränsas till att endast
bevilja exportkrediter till projekt som stöder en
globalt hållbar utveckling.
Vissa kompletterande uppgifter
I det handelspolitiska betänkandet från våren 1998
(bet. 1997/98:NU13) anförde utskottet (s. 13) att
det var angeläget att internationella
överenskommelser träffas så att miljöprövning av
investeringar som stöds av statliga garantisystem
hanteras på ett likartat sätt. I betänkandet
välkomnades de diskussioner i ämnet som pågår inom
ramen för OECD. Vidare ville utskottet understryka
rätten för enskilda nationer att själva få bestämma
över utformningen av sin miljöpolitik. Det land som
är mottagare av den tänkta investeringen skall
enligt utskottet avgöra omfattningen av eventuella
miljöstörningar. Utskottets uppfattning var att det
är fel väg att gå att låta kreditgarantiinstitutet i
det land från vilket investeringen kommer avgöra den
frågan.
I en reservation (v, mp) framfördes (s. 21) krav på
att den svenska regeringen internationellt skall
kräva att projekt som får statligt stöd skall
miljöprövas, oavsett om stödet utgår i form av
exportstöd eller nationell kredit.
I ett svar nyligen på en interpellation
(1998/99:214) av Ingegerd Saarinen (mp) om ett
dammbygge i Colombia (Urrádammen) hänvisade
statsrådet Leif Pagrotsky till att regeringen fattat
beslut om att EKN skall utarbeta en miljöpolicy för
sin verksamhet. Arbetet, som enligt statsrådet redan
har inletts, skall redovisas före årets slut.
Ministerns bedömning i svaret är att miljöpolicyn
kan införas senast i början av år 2000. I sin
granskning av miljöaspekter skall EKN också beakta
omflyttning av personer. Syftet bakom regeringens
uppdrag är att EKN skall förstärka och systematisera
sin miljöprövning. Statsrådet förutskickade också
att EKN i dessa frågor skall ha direktkontakt med
exportföretag, miljöorganisationer och andra länders
exportkredit- och garantiinstitut. I svaret
erinrades vidare om att företrädare för
Utrikesdepartementet och EKN deltar i överläggningar
i OECD om hur miljöaspekter bör beaktas i de
statsstödda exportfinansieringssystemen. Under
senare tid, uttalade ministern, har inom OECD
erfarenheter redovisats av dessa frågor, samtidigt
som en diskussion förts om ett utökat
informationsutbyte.
Det regeringsbeslut som statsrådet hänvisar till i
sitt svar är det regleringsbrev för EKN avseende
budgetåret 1999 som utfärdades i slutet av december
1998. Där ger regeringen EKN i uppdrag att utforma
en miljöpolicy för garantigivningen och en plan för
implementeringen av denna. Policyn skall bl.a.
innehålla anvisningar för EKN:s hantering av
miljöaspekter i samband med garantiverksamheten och
beakta vad som framkommit i det internationella
arbetet. Policyn och implementeringsplanen skall
redovisas till regeringen senast den 31 december
1999.
I betänkandet Staten och exportfinansieringen (SOU
1998:23) togs frågan om miljöprövning upp. Den
särskilde utredaren (generaldirektör Mats Rönnberg)
ansåg det viktigt att EKN bedömer hur miljörisker
påverkar statens risktagande. Vidare menade han att
Sverige aktivt skall arbeta för att man
internationellt skall komma överens om hur
miljöprövning skall gå till. I denna del föreslogs
att EKN skaffar sig egen kompetens att bedöma
miljökonsekvensanalyser. En sådan kompetens skall
enligt utredaren i första hand ha till uppgift att
bedöma kreditriskerna som ligger i
miljökonsekvenserna, men också att bedöma kvaliteten
i de av de sökande gjorda miljökonsekvensanalyserna.
I skyldigheten föreslogs också ligga att avgöra
behovet av extern kompetens för att bedöma nämnda
analyser. Utredaren menade att det inte kan vara
EKN:s uppgift att göra egna sådana
konsekvensbedömningar. I första hand bör den sökande
svara för att konsekvensbedömningar finns och att
göra de kompletteringar som kan bli nödvändiga.
Enligt uppgift bereds några av förslagen i nämnda
utredning. Vissa förändringar i det statsstödda
exportfinansieringssystemet kan komma att
aktualiseras, och i sådana fall skall de
underställas riksdagens prövning.
Det åligger inte för närvarande EKN att göra
bedömningar av ett projekts miljökonsekvenser annat
än från risksynpunkt, dvs. i vilken utsträckning
miljökonsekvenser påverkar låntagarens
återbetalningsförmåga. Det finns inga särskilda
restriktioner för EKN vad gäller att lämna garanti
för någon viss typ av projekt eller affär så länge
detta inte strider mot andra regelverk, t. ex.
exportkontrollregler. Dock har EKN i samband med
beslut om vissa projekt med miljökonsekvenser ställt
som villkor för garanti att en fortlöpande
uppföljning görs av projektet. I vissa fall har EKN
också kunnat stödja sig på
miljökonsekvensbedömningar som internationella
finansinstitutioner gjort. I sammanhanget kan också
nämnas att en EKN-garanti bara är giltig om
lagstiftningen i köparlandet, t. ex. på
miljöområdet, följs. Det är exportörens ansvar att
se till att bl.a. miljöregler följs. Om det uppstår
förlust som beror på att garantitagaren inte följt
gällande regler ersätter inte EKN förlusten.
Utskottets ställningstagande
Enligt utskottets bedömning bör EKN:s arbete med att
arbeta fram en miljöpolicy för garantigivningen och
en plan för implementeringen av denna avvaktas innan
ytterligare initiativ tas. I denna policy skall även
internationella erfarenheter beaktas. Här innefattas
också frågor om sekretess och öppenhet. Syftet bakom
regeringens uppdrag är att EKN skall förstärka och
systematisera sin miljöprövning. Som tidigare nämnts
skall policyn och implementeringsplanen redovisas
för regeringen senast den 31 december 1999. Det bör
enligt utskottets mening ankomma på regeringen att i
lämpligt sammanhang under våren 2000 informera
riksdagen om innehållet i miljöpolicyn för
garantigivningen och om de initiativ som regeringen
avser att vidta med anledning av EKN:s rapport.
Med det sagda avstyrker utskottet här berörda
motionsyrkanden.
Regeringens skrivelse
Utskottets ställningstagande
Utskottet föreslår slutligen att regeringens
skrivelse läggs till handlingarna utan vidare åtgärd
från riksdagens sida.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande WTO-förhandlingarna
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:MJ749 yrkande 24,
1998/99:N7, 1998/99:N8 och 1998/99:N9,
res. 1 (m, fp)
res. 2 (kd, c)
2. beträffande det multilaterala investeringsavtalet
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:U207, 1998/99:U211
yrkandena 1 och 2 och 1998/99:So461 yrkande 18,
3. beträffande exportkrediter och miljöprövning
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:MJ749 yrkande 23,
1998/99:N224, 1998/99:N244, 1998/99:N254 och 1998/99:N270,
4. beträffande regeringens skrivelse
att riksdagen lägger regeringens skrivelse
1998/99:59 till handlingarna.
Stockholm den 18 maj 1999
På näringsutskottets vägnar
Per Westerberg
I beslutet har deltagit: Per Westerberg (m), Barbro
Andersson Öhrn (s), Reynoldh Furustrand (s), Mats
Lindberg (s), Lennart Beijer (v), Göran Hägglund
(kd), Karin Falkmer (m), Sylvia Lindgren (s), Ola
Karlsson (m), Nils-Göran Holmqvist (s), Marie
Granlund (s), Gunilla Wahlén (v), Ingegerd Saarinen
(mp), Åke Sandström (c), Eva Flyborg (fp), Stefan
Hagfeldt (m) och Mikael Oscarsson (kd).
Reservationer
1. WTO-förhandlingarna (mom. 1)
Per Westerberg (m), Karin Falkmer (m), Ola Karlsson
(m), Eva Flyborg (fp) och Stefan Hagfeldt (m) anser
dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om
WTO-förhandlingarna bort ha följande lydelse:
I likhet med vad som sägs i motionerna 1998/99:N7
(m) och 1998/99:N9 (fp) vill utskottet inledningsvis
uttala att frihandel - vid sidan av grundläggande
marknadsekonomiska institutioner, äganderätt och
rättsstat - är den starkaste välståndsskapande kraft
vi känner. För världens fattigaste länder är en fri
handel på världsmarknaden en förutsättning för
utveckling ur fattigdom. Den rikare delen av världen
har en skyldighet att erbjuda dem denna möjlighet.
Liberalisering av världshandeln har varit en motor
för tillväxt i olika länder. Det är de länder som
varit öppna mot omvärlden som lyckats bäst sett i
ett längre perspektiv. Erfarenheten visar att ny
teknologi, organisation och företagsform främst
överförs via handel och direktinvesteringar. Konkur-
rensen sätter press på landets egen företagsamhet
och dess myndigheter. Låg kvalitet och
ineffektivitet får svårare att överleva. En liberal
marknadsekonomi innebär öppenhet och snabb spridning
av information. Därigenom fungerar frihandeln också
som en katalysator för omvandlingen av tidigare
slutna samhällen till öppenhet och tolerans.
Utskottet vill understryka att det är i högsta grad
ett svenskt intresse att värna frihandelns principer
och ständigt uppmärksamma protektionistiska inslag i
det internationella handelsutbytet. Sverige måste
enligt utskottets mening även fortsättningsvis
aktivt delta i arbetet med att befästa och stärka
förtroendet för det multilaterala handelssystemet. I
de förhandlingar som förs bland länderna i EU-
kretsen för att mejsla ut de positioner som EU skall
inta inför de kommande förhandlingarna är det
viktigt att Sverige energiskt försöker vinna stöd
för en linje som går ut på ytterligare
avregleringar, inte minst på jordbruksområdet, så
att u-ländernas viktigaste exportvaror kan få
avsättning på den europeiska marknaden.
Utskottet ställer sig bakom regeringens
principiella uppfattning att en kommande WTO-runda
bör ha en bred och omfattande dagordning. Ett
tjugotal förhandlingsområden diskuteras, och från
svensk synpunkt utgör jordbruk och tjänster samt
formerna för WTO:s tvistlösningsmekanism
prioriterade områden. I likhet med utrikesutskottet
anser utskottet att flera nya områden, såsom
investeringar och konkurrensfrågor, behöver föras in
i WTO.
Utskottet kan konstatera att det på ett antal
områden finns en värdegemenskap mellan här aktuella
motioner och regeringens skrivelse i synen på
förutsättningarna för de kommande förhandlingarna
och inriktningen på de svenska positionerna inom de
viktigaste förhandlingsområdena. De synpunkter som
framförs i motionerna 1998/99:N7 (m) och 1998/99:N9
(fp) om inriktningen på förhandlingarna beträffande
jordbruksområdet, industritullarna, tjänstehandeln,
konkurrenspolitiken, antidumpning, offentlig handel
och korruption synes i väsentliga delar stå i
överensstämmelse med de uppfattningar som uttrycks i
regeringens skrivelse.
I motionerna 1998/99:N8 (c) och 1998/99:MJ749 (c)
uttalas att en ny förhandlingsrunda i WTO måste
omfatta frågeställningar av betydelse för handel och
miljö respektive handel och arbetsvillkor. I
regeringens skrivelse behandlas också på ett flertal
ställen denna del av förhandlingsarbetet. På denna
punkt vill utskottet anföra följande. Ett problem
för den tredje världen är att man har för få
direktinvesteringar. Långsiktiga direktinvesteringar
på goda affärsmässiga grunder är mer beroende av
marknadsekonomiska institutioner och förutsägbarhet
i statsmaktens agerande. De krav som framförs -
röster nästan undantagslöst komna från rika i-länder
- att hänsyn skall tas till miljö och arbetsvillkor
i de internationella handelsavtalen låter sig
knappast förenas med de övergripande målen för WTO-
förhandlingarna, nämligen fortsatta liberaliseringar
av världshandeln. Ty bakom honnörsorden - som av
begripliga skäl för många blir förledande - döljer
sig ofta inget annat än snäva protektionistiska
intressen som mer är ute efter att värna sin egen,
ofta ineffektiva och dyrbara, produktion än de
upphöjda värden som anges som skäl för de framförda
kraven. Enligt utskottets uppfattning är det mycket
tveksamt om det går att integrera regler om
arbetsvillkor och miljökrav i de internationella
handelsavtalen och samtidigt behålla en i verklig
mening fri handel. Dessa farhågor bekräftas också av
att u-länderna så gott som enhälligt har motsatt sig
initiativ från i-ländernas sida att införa krav när
det gäller dessa frågor. Motståndet från u-ländernas
sida bottnar i att de ser detta intresse från en del
i-länder som ett uttryck för protektionistiska
strävanden som - om de förverkligas - hindrar u-
länderna från att få exportinkomster som kan
användas för att successivt förbättra välståndet och
arbetsvillkoren i de berörda länderna. Det finns
sålunda en risk för att bestämmelser om
arbetsvillkor och miljökrav kan få en motsatt verkan
mot den avsedda. Dolda hinder i form av miljö- och
arbetsmiljöklausuler som konkurrenssvaga branscher i
väst så ofta begär kan alltså enligt utskottets
uppfattning inte accepteras - vare sig i
handelsavtal eller i avtal om direktinvesteringar.
Det är - med undantag av direkta av FN beslutade
sanktioner - aldrig rimligt att strypa
exportmöjligheterna för fattiga länder. Vad
utskottet nu uttalat bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.
Jordbruket är en nyckelfråga i de kommande
förhandlingarna, vilket också påpekas i yttrandet
från utrikesutskottet. Den jordbrukspolitiskt
reglerade högprislinjen inom EU och ett antal andra
i-länder driver produktionen inom dessa länder och
resulterar i en överskottssituation. Ett viktigt
steg är att minska jordbrukssubventionerna och
därmed den dumpning av överskott som bönder i u-
länderna inte kan konkurrera med. Utskottet kan i
likhet med vad som sägs i motion 1998/99:N8 (c) se
fördelar med vad som i motionen karakteriseras som
den europeiska modellen där en levande landsbygd, en
god djuromsorg och miljöhänsyn står i förgrunden.
Detta får dock inte enligt utskottets uppfattning
förhindra en nödvändig anpassning och en avreglering
av EG:s jordbrukspolitik. De mål som nämns i
motionen måste alltså uppfyllas inom ramen för en
fortsatt marknadsanpassning av den europeiska
jordbrukspolitiken.
Avslutningsvis välkomnar utskottet den
beredningsorganisation som regeringen anmäler i
skrivelsen. Den breda kontaktyta mot näringsliv,
fackför- eningsrörelse och folkrörelser som
eftersträvas under förhandlingsarbetet kommer att
innebära goda möjligheter till insyn, ökade
kunskaper om innebörden i olika
förhandlingslösningar samt en öppen dialog mellan de
förhandlingsansvariga och den mångfald av intressen
som av olika skäl anmäler sig i det stora antal
frågor som skall dryftas under förhandlingsperioden.
Utskottet vill också för sin del framhålla vikten av
att riksdagen på lämpligt sätt med viss frekvens
informeras om förhandlingsläget.
Med det sagda tillstyrker utskottet motionerna
1998/99:N7 (m) och 1998/99:N9 (fp) och avstyrker
motionerna 1998/99:N8 (c) och 1998/99:MJ749 (c) -
den senare i här berörd del.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha
följande lydelse:
1. beträffande WTO-förhandlingarna
att riksdagen med bifall till motionerna 1998/99:N7 och
1998/99:N9 och med avslag på motionerna 1998/99:N8 och
1998/99:MJ749 yrkande 24 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört.
2. WTO-förhandlingarna (mom. 1)
Göran Hägglund (kd), Åke Sandström (c) och Mikael
Oscarsson (kd) anser
dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om
WTO-förhandlingarna bort ha följande lydelse:
Utskottet vill inledningsvis upprepa sin tidigare
framförda ståndpunkt att det är i högsta grad ett
svenskt intresse att värna frihandelns principer och
ständigt uppmärksamma protektionistiska inslag i det
internationella handelsutbytet. Sverige måste enligt
utskottets mening även fortsättningsvis aktivt delta
i arbetet med att befästa och stärka förtroendet för
det multilaterala handelssystemet. Utskottet ställer
sig bakom regeringens principiella uppfattning att
en kommande WTO-runda bör ha en bred och omfattande
dagordning. Ett tjugotal förhandlingsområden
diskuteras, och från svensk synpunkt utgör jordbruk
och tjänster, liksom miljö och mänskliga
rättigheter, prioriterade områden. I likhet med
utrikesutskottet anser utskottet att flera nya
områden, såsom investeringar och konkurrensfrågor,
behöver föras in i WTO.
I motionerna 1998/99:N8 (c) och 1998/99:MJ749 (c)
framhålls att en ny förhandlingsrunda i WTO måste
omfatta frågeställningar av betydelse för handel och
miljö respektive handel och arbetsvillkor. I likhet
med vad som anförs i nämnda motioner är det enligt
utskottets uppfattning en utgångspunkt att globala
miljöproblem skall lösas genom multilateralt
samarbete. Utskottet anser att det är viktigt att
det i WTO bereds utrymme för att upprätthålla
överenskomna miljökonventioner. Inför de förestående
förhandlingarna om multilaterala handelsavtal måste
målet vara att nå överenskommelser som är
demokratiskt förankrade och som utgår ifrån
folkrätten där hänsyn tas till ägande, miljö,
arbetsrätt och de fattiga ländernas situation.
Sådana hänsyn får dock inte fungera som förtäckta
handelshinder till nackdel för u-länder. Utskottet
är alltså medvetet om att frågan är känslig i
förhållandet mellan i- och u-länder. Samtidigt råder
det enighet om att handel påverkar miljön. Enligt
utskottets bestämda mening gäller det att komma till
rätta med drivkrafterna bakom miljöförstöringen;
världen behöver fler gemensamma
miljööverenskommelser inom ramen för FN, men också
till grund för samarbetet inom WTO. Utskottet vill
framhålla att det aldrig får betraktas som ett
handelshinder inom WTO att uppfylla internationella
miljöavtal. I stället behövs det klara regler i WTO
för hur brott mot sådana avtal skall hanteras i
handeln. Vad utskottet nu anfört bör riksdagen som
sin mening ge regeringen till känna.
Jordbruket är en nyckelfråga i de kommande
förhandlingarna, vilket också påpekas i yttrandet
från utrikesutskottet. Utskottet vill i denna del
rikta kritik mot att regeringen driver en extrem
avregleringslinje när det gäller handel på
jordbruksområdet trots att Sverige saknar
geografiska och klimatologiska förutsättningar för
att bli ett stort exportland för jordbruksprodukter.
Utskottet anser att den svenska regeringens snäva
syn på jordbruket som endast ett problemområde för
den globala handeln är föga konstruktiv. En
liberalisering av jordbrukshandeln får inte göras
till ett självändamål. I stället bör, enligt
utskottet, Sverige ställa sig bakom principerna för
EU:s gemensamma jordbrukspolitik och den europeiska
modellen för jordbruket som bygger på en levande
landsbygd, en god djuromsorg och miljöhänsyn.
Sverige bör verka för att EG i de kommande WTO-
förhandlingarna slår vakt om denna modell. Det
svenska jordbrukets mervärden i fråga om
miljöanpassning, säkra livsmedel och god djuromsorg
får inte, menar utskottet, förloras på vägen i en
evig jakt på lägre livsmedelspriser och ökad import
som självändamål. Det går att värna den europeiska
modellen av jordbruk parallellt med att EU sänker
sitt tullskydd mot omvärlden. Handel med
jordbruksprodukter får inte exkluderas när EU
upprättar handelsavtal med exempelvis länder i
Afrika. Ett nytt WTO-avtal måste, enligt utskottets
mening, ge utvecklingsländerna bättre
förutsättningar att utveckla den nationella
livsmedelsförsörjningen.
Avslutningsvis välkomnar utskottet den
beredningsorganisation som regeringen anmäler i
skrivelsen. Den breda kontaktyta mot näringsliv,
fackför-eningsrörelse och folkrörelser som
eftersträvas under förhandlingsarbetet kommer att
innebära goda möjligheter till insyn, ökade
kunskaper om innebörden i olika
förhandlingslösningar samt en öppen dialog mellan de
förhandlingsansvariga och den mångfald av intressen
som av olika skäl anmäler sig i det stora antal
frågor som skall dryftas under förhandlingsperioden.
Utskottet vill också för sin del framhålla vikten av
att riksdagen på lämpligt sätt med viss frekvens
informeras om förhandlingsläget.
Med det sagda tillstyrker utskottet motionerna
1998/99:N8 (c) och 1998/99:MJ749 (c) - den senare i
här berörd del - och avstyrker motionerna 1998/99:N7
(m) och 1998/99:N9 (fp).
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha
följande lydelse:
1. beträffande WTO-förhandlingarna
att riksdagen med bifall till motionerna 1998/99:MJ749
yrkande 24 och 1998/99:N8 och med avslag på motionerna
1998/99:N7 och 1998/99:N9 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört.
Utrikesutskottets yttrande
1998/99:UU2y
Utrikeshandel
Till näringsutskottet
Näringsutskottet har den 13 april 1999 beslutat
bereda utrikesutskottet tillfälle att yttra sig över
regeringens skrivelse 1998/99:59 Öppen handel -
rättvisa spelregler jämte motioner i de delar som
berör utrikesutskottets beredningsområde.
Utskottet yttrar sig i det följande över dels
skrivelse 1998/99:59 i de delar som berör utskottets
beredningsområde, dels de med anledning av
skrivelsen väckta motionerna N7 (m) yrkandena 2 och
7-9, N8 (c) yrkandena 1, 2 och 5 samt N9 (fp).
Motionerna U207 (mp) yrkandena 1 och 2, U211 (v)
yrkandena 1 och 2 samt So461 (fp) yrkande 18
överlämnas till näringsutskottet tillsammans med
detta yttrande. I samband med ärendets beredning har
utrikeshandelsminister Leif Pagrotsky föredragit
regeringens skrivelse. Representanter för
frivilligorganisationer har för utskottet
presenterat sin syn på en ny WTO-runda.
Sammanfattning av skrivelsen
I regeringens skrivelse 1998/99:59 ges en översikt
över läget inför de förhandlingar om ytterligare
liberalisering av handeln och förbättring av de
handelspolitiska spelreglerna som väntas starta inom
Världshandelsorganisationen (WTO) år 2000.
Handelns bidrag till bättre levnadsvillkor
Regeringen bedömer att samarbetet inom
Världshandelsorganisationen (WTO) är av stor vikt
för välståndet i Sverige och världen över. Medlet är
att skapa goda förutsättningar för handel genom
färre hinder samt genom att upprätta fasta och
rättvisa spelregler. WTO bidrar också till
ekonomiska förutsättningar för alla länders strävan
mot en hållbar utveckling.
Sverige är en liten, öppen ekonomi som är starkt
beroende av omvärlden. Vår export motsvarar mer än
40 % av den svenska bruttonationalprodukten (BNP)
och importens värde mer än 35 % av BNP.
Handelsutbytet är en livsnerv i hela den svenska
ekonomin.
Världshandelns snabba ökning under de senaste 50
åren har bidragit till ekonomiska framsteg och
välstånd i många länder. Liberaliseringen av det
globala handelssystemet, först inom Allmänna tull-
och handelsavtalet (GATT) och sedan 1995 inom WTO,
har varit en starkt pådrivande kraft bakom den
positiva utvecklingen.
Den handelspolitiska utvecklingen i WTO och i andra
institutioner måste drivas framåt på ett sätt som
också gör den förenlig med viktiga politiska mål
inom andra samhällsområden, exempelvis genom att
bidra till förutsättningar för en hållbar
utveckling, att stödja arbetet för mänskliga
rättigheter samt att främja utveckling i den tredje
världen.
Sverige har en lång tradition som förespråkare för
fri handel och rättvisa spelregler i internationella
sammanhang. Denna grundsyn bygger på en bred enighet
i vårt land om mål och medel i handelspolitiken.
Enigheten har gjort att Sverige kan agera med både
trovärdighet och kraft i frågor som rör GATT och
WTO. Sverige har också aktivt medverkat till
Europeiska gemenskapens (EG) initiativ att starta en
ny förhandlingsrunda i WTO år 2000. Ambitionen är
att anpassa och reformera de handelspolitiska
spelreglerna så att de uppfyller de krav som ställs
i en alltmer integrerad världsekonomi. Sverige
kommer i förhandlingarna att fästa stor vikt vid att
framtidens handelsregler utformas så att de bidrar
till en bättre miljö och mänskliga rättigheter i
arbetslivet. Regeringen verkar för att arbetet i WTO
skall bidra till:
tillväxt och sysselsättning,
en hållbar utveckling,
ett öppet Europa,
ekonomisk utveckling i fattiga länder samt
demokrati och säkerhet.
Tillväxt och sysselsättning
En fri internationell handel med varor och tjänster
är en avgörande förutsättning för ekonomisk tillväxt
och sysselsättning. Samhällsekonomin stärks genom
den prispress som uppstår när handelshinder
avskaffas. Alla konsumenter, både enskilda och
företag, gynnas av lägre priser, bättre utbud av
varor och tjänster samt högre kvalitet. Öppen handel
leder till att befintliga resurser utnyttjas på ett
bättre sätt.
Eftersom tillämpandet av idén om det nationella
oberoendet som ekonomisk doktrin inte gett önskade
resultat i många utvecklings- och statshandelsländer
har alltfler av världens länder dragit slutsatsen
att de har fördel av att delta i den internationella
ekonomin.
En hållbar utveckling
En hållbar utveckling är ett uttalat mål för WTO.
Sverige skall vara en pådrivande kraft och ett
föregångsland i strävan att skapa en ekologiskt
hållbar utveckling.
Det finns en utbredd oro för följderna av import
från främst fattiga länder som inte respekterar
rimliga miljöregler eller åsidosätter grundläggande
mänskliga rättigheter i arbetslivet.
Världshandelsorganisationen måste engageras i dessa
problem, men WTO är varken avsett för eller har
möjlighet att ensamt lösa dem. Globala miljöhot
bekämpas i första hand genom multilaterala
miljöavtal och arbetet med mänskliga rättigheter i
arbetslivet bedrivs främst i Internationella
arbetsorganisationen (ILO). Viktigt är dock att WTO
inte försvårar, försvagar eller motverkar andra
regelverk.
Samtidigt får omsorgen om miljön och de mänskliga
rättigheterna aldrig misstänkas för att vara en
täckmantel för protektionism. Utmaningen i WTO blir
att finna en balans mellan lämpliga åtgärder till
stöd för en hållbar utveckling och krav på att dessa
inte skall kunna missbrukas i protektionistiskt
syfte.
Ett öppet Europa
Sedan Sverige trädde in i Europeiska unionen (EU)
deltar vi i den gemensamma handelspolitiken. I WTO
talar gemenskapen med en röst genom EU-kommissionen.
Europeiska gemenskapens (EG) inre marknad fungerar
i huvudsak effektivt, och på de flesta varuområdena
är unionen också öppen för omvärlden. Förhandlingar
i WTO kan bidra till liberaliseringar på bl.a.
jordbruks- och tekoområdena, på vilka tullar och
andra handelshinder kvarstår. Att EG nu för första
gången går i spetsen för kravet på en ny
förhandlingsrunda i WTO och är den tydligaste
försvararen av det multilaterala regelverket är en
betydande framgång för Sveriges ansträngningar att
påverka EG:s handelspolitik.
Ekonomisk utveckling i fattigare länder
Den nedmontering av handelshinder som sker inom WTO
och de fasta spelregler som organisationen ställer
upp skapar förutsättningar för ekonomisk utveckling
i alla delar av världen. Särskilt i de minst
utvecklade länderna behövs dock ekonomiska och
institutionella reformer på det nationella planet
för att de skall kunna dra full nytta av de
möjligheter som WTO och dess regelverk erbjuder.
Erfarenheten visar att de u-länder som varit öppna
för handel med omvärlden har klarat sig bäst.
Samtidigt är även en fattigdomsorienterad och
ansvarsfull utvecklingspolitik nödvändig för att
uppnå en långsiktigt hållbar ekonomisk utveckling.
Många industriländer, inklusive EU, har fortfarande
betydande hinder för import av många av de varor som
är viktiga för u-länderna. Sverige fäster stor vikt
vid samspelet mellan handels- och biståndspolitiska
åtgärder. Vårt engagemang för konsekvent frihandel
är också ett uttryck för solidaritet med den tredje
världen.
Demokrati och säkerhet
Utöver att främja ekonomiskt välstånd utgör
internationell handel en betydelsefull del av en
strategi för demokrati, politisk stabilitet,
mänskliga rättigheter och säkerhet. Handel och fred
är nära förknippade med varandra. Ekonomisk
integration är ett verkningsfullt medel för att
minska risken för konflikter mellan länder.
Vidare är WTO:s gemensamma regler för handel och
dess system för att lösa tvister ett sätt att stärka
det politiska och demokratiska inflytandet över
världshandeln. För små länder är WTO:s regelsystem
en garant mot övergrepp från större och mäktigare
länder.
Världshandel i förändring
Regeringen bedömer att en ny förhandlingsrunda i WTO
behövs för att förbättra förutsättningarna för
tillväxt i världsekonomin, ge krisdrabbade länder
bättre möjligheter att återhämta sig, motverka nya
protektionistiska tendenser, minska handelshinder
mellan handelsblock, effektivisera EG:s inre marknad
samt ge näringslivet bättre möjligheter att sälja
sina produkter på marknader utanför Europa. Vidare
drar konsumenterna nytta av minskade handelshinder.
Det multilaterala handelssystemet har sedan GATT
trädde i kraft utvecklats kontinuerligt och bidragit
till att världshandeln har blivit betydligt friare.
Fler och fler länder har anslutit sig till det allt
tydligare regelverket.
Den senaste stora förhandlingsomgången,
Uruguayrundan 1986-1994, innebar ytterligare ett
viktigt steg i denna riktning. Då införlivades bl.a.
handeln med jordbruksprodukter i det internationella
regelverket, och nya avtal slöts för
immaterialrättsliga frågor och tjänstehandel. Vidare
omvandlades GATT-avtalet till den permanenta
världshandelsorganisationen med 134 medlemsländer.
WTO spelar en central roll för att åstadkomma en
öppen handel på rättvisa villkor, ställer upp
stabila spelregler för handel och utgör ett värn mot
protektionistiska krav. Organisationens högsta
beslutande organ är ministerkonferensen. Två
ministerkonferenser har anordnats hittills. En
tredje skall hållas i Seattle i USA den 30
november-den 3 december 1999.
Även om stora framsteg har gjorts mot utveckling av
regelverken i GATT och WTO, återstår ännu mycket att
göra. Handeln hämmas fortfarande av protektionism
inom flera sektorer, särskilt inom sådana som är
viktiga för u-länderna. Utvecklingen av WTO måste
vidare fortsätta i takt med den tilltagande
globaliseringen av ekonomin.
Mot denna bakgrund har EG tagit initiativ till att
inleda en ny bred förhandlingsrunda.
Den globala ekonomiska och handelspolitiska
utvecklingen
Den finansiella krisen och nya protektionistiska hot
Världshandelns volym är i dag 17 gånger större än
för 50 år sedan. Handeln har vuxit snabbare än den
totala produktionen, som har ökat 6 gånger i volym
under samma tid. Minskade handelshinder har varit av
avgörande betydelse för denna utveckling.
Industriländernas genomsnittliga tullnivåer för
industrivaror har t.ex. sänkts från omkring 40 %
till 4 % under den senaste 50-årsperioden.
Under några år i mitten av 1990-talet ökade
världshandeln kraftigt. De finansiella kriserna i
Asien och Ryssland har dock bromsat upp
ökningstakten. Vissa handelsflöden har ändrats
drastiskt till följd av att de krisdrabbade länderna
tvingats devalvera sina valutor kraftigt.
De ändrade handelsströmmarna har på flera håll i
världen återuppväckt protektionistiska idéer. I
denna situation har WTO en viktig uppgift i att
hålla handelsvägarna öppna. Organisationens regler
är ett viktigt värn mot ensidiga sanktioner och
regelvidrig protektionism.
Utvecklingen under WTO:s första år
När WTO bildades efter den utdragna Uruguayrundan
var tanken att utvecklingen skulle föras fram
stegvis genom kortare förhandlingar på mer
begränsade områden. Ministerkonferenser minst
vartannat år skulle säkerställa kontinuitet.
Även om avtal om telekommunikation och finansiella
tjänster har kunnat slutas efter 1995, har det visat
sig svårt att nå framsteg på områden där stora
motsättningar råder. Sannolikt krävs en bred
förhandling för att man skall kunna komma vidare.
Regional samverkan - hjälp eller hinder för fri
handel
Regional samverkan på det ekonomiska området har
blivit allt vanligare. Från global utgångspunkt är
denna utveckling av godo, förutsatt att den leder
till ny handel och inte enbart omfördelar
existerande handelsflöden.
WTO:s regler medger undantag från principen om
ickediskriminering för regional ekonomisk
integration. Undersökningar visar att EU och
långtgående avtal om ekonomisk integration har
skapat mer ny handel än de omfördelat. Till andra
regionala organisationer hör North American Free
Trade Agreement (Nafta), Association of South East
Asian Nations (Asean) och Mercado Común del Sur
(Mercosur).
EU förhandlar om frihandels- och samarbetsavtal med
många länder och regioner. Från svensk utgångspunkt
är målet om fri handel på global nivå överordnat
målet om frihandel i en mindre krets av länder.
En ny WTO-runda kan fylla en viktig funktion genom
att bidra till att kvarvarande handelsmurar mellan
regionala sammanslutningar rivs helt eller delvis så
att utvecklingen går mot samverkande, snarare än
konkurrerande, handelsblock i världsekonomin.
U-länderna inför en ny WTO-förhandling
U-länderna är som grupp mer beroende av
internationell handel än i-länderna. Export och
import motsvarar i genomsnitt 38 % av u-ländernas
bruttonationalprodukt, vilket skall jämföras med 24
% för i-länderna. U-länderna har därför ett starkt
intresse av att delta i utvecklandet av
internationella spelregler som gynnar och skyddar
särskilt mindre och ekonomiskt svagare länder. I en
förhandling måste dock hänsyn tas till u-ländernas
speciella problem och svårigheter att utnyttja
regelverket.
I Uruguayrundan spelade u-länderna en större roll
än vid tidigare förhandlingar. Detta resulterade
bl.a. i gynnsammare villkor för handeln med
jordbruksvaror, avskaffande av kvoter för
tekohandeln och förbud mot s.k. frivilliga
exportbegränsningar. Vidare godtog u-länderna i
högre grad än tidigare det gemensamma
handelspolitiska regelverket.
EU:s inre marknad
EU:s utvidgning
EU har inlett en anslutningsprocess med elva
kandidatländer och formella medlemskapsförhandlingar
har påbörjats med sex av dessa. Att nästa WTO-runda
sammanfaller i tiden med EU:s utvidgning österut
kommer att påverka både EU- och WTO-förhandlingarna.
Enligt svensk uppfattning understryker såväl
unionens utvidgning som de kommande WTO-
förhandlingarna behovet av att reformera EU:s
politik på flera områden, inte minst på
jordbrukspolitikens. Trycket från omvärlden kommer
att bestå.
Inför WTO:s tredje ministerkonferens
Regeringen bedömer att förberedelseprocessen i WTO
inför beslut om en ny förhandlingsrunda fortskrider
enligt planerna. EG har varit den ledande
förespråkaren för en ny omfattande runda.
Möjligheten att gemenskapens linje skall accepteras
är relativt god under förutsättning att samtliga
WTO-länders legitima intressen kan tillgodoses på
ett balanserat sätt.
Den 30 november i år inleds WTO:s tredje
ministerkonferens i Seattle, USA. Sedan USA
accepterat och uttalat stöd för en ny samlad
förhandling där resultaten på olika
förhandlingsområden länkas till varandra, finns ett
växande stöd för en ny runda.
EG:s initiativ till en ny förhandlingsrunda
Det råder bred enighet i EG-kretsen om behovet av en
ny samlad handelsförhandling i WTO. EG har också
tagit initiativet i WTO och därmed övertagit den
ledarroll i handelssystemet som hittills innehafts
av USA.
EG:s grundinställning är att samtliga frågor som
finns på WTO:s s.k. inbyggda dagordning (vilken
omfattar avtalen från Uruguayrundan) och de frågor
som WTO:s ministerkonferenser beslutat om bör kunna
bli föremål för förhandlingar. EU har föreslagit en
tidsram på tre år.
Ett informellt möte med handelsministrarna kommer
att hållas i Berlin den 10 maj- den 11 maj 1999. Ett
definitivt förhandlingsmandat inför
ministerkonferensen lär dock inte föreligga förrän
senare under hösten.
Andra länders syn på förhandlingarna
Förenta staterna, som traditionellt varit pådrivande
i internationella handelsförhandlingar, har denna
gång varit mer återhållsamt. En av anledningarna är
att administrationen misslyckats med att få
kongressens stöd för ett s.k. snabbspårsmandat för
handelsförhandlingar. Med ett sådant mandat skulle
administrationen ges befogenhet att förhandla fram
ett handelsavtal som kongressen därefter tar
ställning till i dess helhet, utan ändringar eller
tillägg. Denna beslutsform är nödvändig för att den
amerikanska administrationen skall utgöra en
trovärdig förhandlingspart. När nu USA har uttalat
stöd för en ny förhandlingsomgång kan det dock
förväntas bli mer aktivt i förberedelseprocessen.
Övriga OECD-länder, inklusive länderna i Central-
och Östeuropa, stöder nya förhandlingar.
En viktig grupp inom WTO är den s.k. Cairnsgruppen,
som består av länder med exportintressen på
jordbruksområdet. Till dessa hör bl.a. Argentina,
Australien, Brasilien, Canada, Chile, Indonesien,
Malaysia och Nya Zeeland. Cairnsgruppen driver
särskilt att förhandlingarna på jordbruksområdet
sätts igång som planerat vid sekelskiftet.
Inställningen till nya förhandlingar bland WTO:s u-
landsmedlemmar är splittrad. Flertalet länder i
Latinamerika har uttalat sitt stöd medan länder som
Indien, Pakistan och Egypten samt flera länder i
Afrika är mer återhållsamma. Bland de senare
länderna finns en tveksamhet att ge sig in i nya
förhandlingar innan resultaten av Uruguayrundan
genomförts fullt ut nationellt.
Förberedelsearbetet i WTO
Beslut om att utreda förutsättningarna för nya
förhandlingar togs vid WTO:s ministerkonferens i
Genève i maj 1998. Sedan september samma år hålls
månatliga möten i WTO:s allmänna råd i vilka ett
antal centrala frågor diskuteras, bl.a. den inbyggda
dagordningen. Arbetet syftar till att under hösten
1999 leda fram till konkreta förslag om
förhandlingarnas omfattning, vilka
handelsministrarna skall ta ställning till vid
ministerkonferensen i Seattle. Även inom andra
organisationer såsom OECD och UNCTAD analyseras och
diskuteras förutsättningarna för en ny runda.
Omfattningen av en ny förhandling
Regeringen bedömer att en bred och omfattande
dagordning är en viktig förutsättning för att en ny
förhandlingsrunda skall lyckas. Tullar, jordbruk och
tjänster utgör prioriterade områden. Därtill kommer
ett antal nya områden såsom investeringsregler och
konkurrensrättsliga riktlinjer. Handelns påverkan på
miljön bör vidare integreras i förhandlingarna,
liksom frågan om hur WTO-systemet bäst hanterar
sambandet mellan handel och mänskliga rättigheter i
arbetslivet.
WTO är det centrala förhandlingsforumet i
handelsfrågor. Regeringen anser att det dessutom är
en viktig framtida uppgift för WTO att vara
policyskapande även när det gäller sambandet mellan
handel och andra politikområden, t.ex. grundläggande
mänskliga rättigheter och miljö.
Inom Europeiska gemenskapen råder enighet om
behovet av en omfattande förhandlingsrunda i WTO.
Inför positionsbestämningen inom EG-kretsen
eftersträvar den svenska regeringen en bred debatt
om dessa frågor. Nedanstående beskrivning av
beslutade och möjliga förhandlingsområden skall ses
som ett underlag för en sådan debatt.
Beslutade förhandlingsområden
Att förhandlingar när det gäller jordbruk och
tjänster skall inledas i WTO år 2000 slogs fast
redan i Uruguayrundan. Detta var en följd av att
flera länder ansåg förhandlingsresultatet vara
otillräckligt. Dessutom beslutades i Uruguayrundan
att flera av de delavtal som ryms under WTO skall
bli föremål för översyn. Dessa frågor ingår i WTO:s
s.k. inbyggda dagordning.
Jordbruket en nyckelfråga
Utgångspunkten för WTO-förhandlingarna är att
marknaderna för jordbruksprodukter fungerar dåligt.
Jordbruket utgör en av de viktigaste frågorna på
dagordningen, och dess lösning kommer sannolikt att
spela en avgörande roll för att nå en
paketuppgörelse i rundan.
Huvudfrågorna för den kommande
jordbruksförhandlingen gäller neddragningar av
tullskydd, exportbidrag och andra former av
produktionsstimulerande stöd. Dessutom kommer miljö-
, konsument-, arbetsrätts-, djurskydds- och
etikhänsyn att behandlas. I sammanhanget
aktualiseras den i WTO-regelverket grundläggande
principen att importbegränsande åtgärder skall
baseras på vetenskapliga grunder.
Marknadsorienteringen av jordbrukspolitiken i de
kommande förhandlingarna underlättas av att det i
Uruguayrundan inrättades ett nytt regelsystem för
jordbrukssektorn. För ett stort antal u-länder är
lägre tullskydd i i-länderna av helt avgörande
intresse i den nya rundan. Även USA har starka
offensiva intressen i de framtida förhandlingarna.
Länder med högt skydd för jordbruket, som Japan,
Korea, Norge och Schweiz, har i förberedelsearbetet
framhållit jordbruksproduktionens
"multifunktionalitet", dvs. dess betydelse för bl.a.
säkra livsmedel, livsmedelsförsörjning, miljö och
landsbygdsutveckling. Även EG anser att den
fortsatta liberaliseringen bör ske på ett sätt som
beaktar värdet av jordbrukets multifunktionalitet.
Sverige har från tiden före EU-inträdet egna
positiva erfarenheter av avreglering av
marknadsorientering av jordbrukspolitiken. Av såväl
konsument- som handelspolitiska skäl har Sverige ett
starkt intresse av framsteg som möjliggör en
genomgripande reformering av jordbrukspolitiken,
framför allt inom EG, men också i andra WTO-länder.
Sverige är därför pådrivande inom EG för fortsatta
handelsliberaliseringar på jordbruksområdet. Denna
inriktning har också präglat den svenska
inställningen i arbetet med att reformera EG:s
gemensamma jordbrukspolitik inom ramen för Agenda
2000.
Möjliga förhandlingsområden
Som en del av förberedelsearbetet undersöks i WTO
förutsättningarna för att inleda förhandlingar när
det gäller investeringar, konkurrenspolitik,
öppenhet i offentlig upphandling, förenkling av
handelsprocedurer och elektronisk handel.
Diskussioner har också förekommit om handel och
grundläggande arbetsvillkor, liksom förhållandet
mellan handel och miljö. Samtliga dessa områden,
liksom om traditionella tullförhandlingar, utgör
möjliga förhandlingsområden i en kommande runda.
Industritullar och andra marknadstillträdesfrågor
Tullarnas betydelse som handelshinder har minskat
avsevärt genom de förhandlingsrundor som ägt rum
inom GATT. Den genomsnittliga tullnivån i EG är
numera endast 3 %.
Textil och konfektion är dock en sektor där en
friare handel är påkallad. De flesta u-länderna är
måna om en avveckling av de restriktioner som finns
på tekoområdet.
Huvuddelen av de kvarvarande tullhindren finns i
dag i u-länderna. Här ligger genomsnittstullarna för
industrivaror ofta omkring 30 %. Tullar används även
temporärt för att skydda inhemsk industri under en
uppbyggnadsfas. Sådana tullar kan dock permanentas,
vilket leder till ineffektivitet och svag
konkurrensförmåga.
Även låga tullnivåer skapar administrativa
kostnader för både företag och tullmyndigheter.
Sverige verkar för att onödiga tullar skall
avskaffas helt i kommande WTO-förhandlingar.
Behovet av multilaterala regler för investeringar
Sedan drygt två år studerar WTO-länderna sambandet
mellan handel och investeringar i en särskild
arbetsgrupp i WTO, dock utan att binda sig för nya
förhandlingar. Det är Sveriges och övriga EU:s
målsättning att förhandlingar om ett regelverk för
investeringar skall kunna inledas vid sekelskiftet
som en del av nästa förhandlingsrunda.
I dagsläget är det oklart hur ett framtida
investeringsavtal i WTO kan komma att se ut. En
överföring till WTO av MAI-utkastet från de avbrutna
förhandlingarna i OECD är inte aktuell. En
investeringsförhandling i WTO bör starta från
början.
Ett WTO-avtal om investeringar kan inte ses
isolerat från andra politikområden. Dess förenlighet
med t.ex. hållbar utveckling och grundläggande
mänskliga rättigheter måste framgå. Relevanta
principer om multinationella företags uppförande som
har utarbetats av OECD och ILO bör också ingå. U-
ländernas särskilda behov måste beaktas under
hänsynstagande till deras olika grad av industriell
utveckling.
För att arbetet med investeringsfrågor skall kunna
förankras i samhället är det också av stor vikt att
det präglas av öppenhet så att företrädare för
fackföreningsrörelsen, näringslivet,
frivilligorganisationer och andra opinionsbildare
kan följa utvecklingen.
Handelspolitik och miljöfrågor
Handel och miljö är en relativt ny och
kontroversiell fråga i WTO-sammanhang. Arbetet har
hittills karakteriserats av motsättningar mellan i-
och u-länder. Bland de senare finns en
misstänksamhet mot att miljöhänsyn skall användas i
protektionistiska syften av i-länderna.
Ett övergripande svenskt mål är att så långt som
möjligt undanröja risken för konflikt mellan miljö-
och handelspolitiska beslut. Sverige verkar därför
för att en allmän liberalisering av handeln kopplas
till minskad miljöbelastning till förmån för en
hållbar utveckling. Ur miljösynpunkt är ytterligare
liberaliseringar av internationell handel av godo,
eftersom sådana kan bidra till en effektivare
resursanvändning. En förutsättning för denna
positiva effekt är emellertid att handeln åtföljs av
en effektiv miljöpolitik. I detta sammanhang är det
särskilt viktigt att undanröja handelshinder som kan
ha en negativ miljöpåverkan, t.ex. subventioner inom
jordbruk, fiske och inom energiområdet.
WTO-regelverket påverkar inte staters möjligheter
att ställa nationella miljökrav, förutsatt att de
grundas på vetenskapliga belägg och inte syftar till
att diskriminera.
Förhandlingspositionerna är dock fortfarande låsta
och konkreta framsteg inom området handel och miljö
kommer endast att kunna vara möjliga genom att lyfta
in det som en del i en större förhandlingsrunda.
EG-kommissionen och EU:s medlemsländer verkar inom
WTO för att handel och miljö skall omfattas av en ny
runda. Regeringen ser det som angeläget att
miljöperspektivet kan integreras i de kommande
förhandlingarna och att handels- och miljöfrågorna
ges en skarpare profil i WTO. För att skapa
förtroende mellan i- och u-länder föreslog
kommissionen att WTO skulle organisera ett
högnivåmöte om handel och miljö. Detta hålls i mars
1999.
Handel och arbetsvillkor
Ekonomisk utveckling i ett land leder som regel till
förbättrade sociala villkor för landets medborgare.
Fri handel kan bidra till detta genom den ekonomiska
tillväxt som följer i dess spår. Samarbetet mellan
länder på det handelspolitiska området kan även
utgöra en hävstång för förbättrade arbetsvillkor.
Vid WTO:s första ministerkonferens i Singapore 1996
uttalade världens handelsministrar sitt stöd för
grundläggande mänskliga rättigheter i arbetslivet
och för ILO:s arbete på området. Sverige och flera
andra länder har vid WTO:s bägge ministerkonferenser
påtalat vikten av att denna fråga integreras i WTO:s
fortsatta arbete.
ILO har ansvaret för den fortsatta utvecklingen och
efterlevnaden av de konventioner som reglerar
grundläggande mänskliga rättigheter i arbetslivet.
Samtidigt är det rimligt att utvecklingen av WTO:s
regelverk sker på ett sådant sätt att
arbetsvillkoren kontinuerligt förbättras.
Situationen kompliceras dock av att en samlad u-
landsgrupp befarar att krav avseende mänskliga
rättigheter i WTO skall utnyttjas i
protektionistiskt syfte. Denna misstänksamhet
kvarstår trots att det inte är meningen att behandla
t.ex. löneskillnader.
Regeringen anser att det finns behov av att
utveckla dialogen om dessa frågor i WTO. Sverige har
som frihandelsförespråkare och stor biståndsgivare
en möjlighet att agera brobyggare. En möjlig väg är
att låta de regelbundna handelspolitiska
ländergranskningarna som görs inom WTO även behandla
frågan om villkor i arbetslivet. Även detta är dock
kontroversiellt.
Inom EG råder bred enighet om vikten av att man på
detta område arbetar med förtroendeskapande
initiativ och inte i konfrontation mot u-länderna.
Korruption ett stort handelshinder
Korruption utgör i dag ett allvarligt handelshinder
i många länder, inte minst u-länder och tidigare
statshandelsländer. I OECD antogs 1997 en konvention
med syfte att förbjuda bestickning av utländska
offentliga tjänstemän i internationella
affärstransaktioner. Konventionen är öppen för
anslutning även för länder som inte är med i OECD.
Regeringen anser att korruption är ett område som
bör tas upp till diskussion inom WTO.
Tvistlösningssystemet ses över
En översyn av avtalet för tvistlösning i WTO
påbörjades 1998. Många relativt långtgående
ändringsförslag har lagts fram av bl.a. EG, USA och
Japan.
"Banankriget" mellan USA och EG demonstrerar en del
av tvistlösningssystemets brister. Båda parter i
konflikten hävdar att man följer WTO:s regelverk.
Sverige, liksom övriga EU-länder och USA, arbetar
för ökad öppenhet och insyn i
tvistlösningsprocessen. Parternas inlagor och
dokumentation bör kunna göras offentliga så att det
blir möjligt för allmänheten att följa argumenten i
den handelspolitiska debatten. Detta möter tyvärr
stort motstånd, framför allt från u-landshåll.
U-ländernas intressen i en ny förhandling
Regeringen bedömer att multilaterala regler särskilt
gynnar mindre och ekonomiskt svagare länder.
Utvecklingsländerna har därför ett starkt intresse
av de kommande förhandlingarna. Särskilt viktig är
handeln med jordbruksprodukter samt textil och
konfektion. Utvecklingsländerna måste erbjudas
bättre tillgång till industriländernas marknader och
handeln mellan u-länderna underlättas. Särskilt
viktigt blir att se till att resultatet blir till
fördel för de minst utvecklade länderna.
WTO är i dag en global organisation med 134
medlemsländer, och ytterligare ett trettiotal länder
förhandlar om medlemskap. De länder som fortfarande
står utanför är i första hand tidigare
statshandelsländer såsom Kina, Ryssland och
flertalet övriga f.d. Sovjetrepubliker samt vissa
oljeproducerande stater i Mellanöstern.
Att u-länderna utgör en klar majoritet av WTO:s
medlemsländer ger dem stora möjligheter att påverka
organisationens framtid. Det stora antalet u-länder
i WTO illustrerar också även betydelsen av WTO och
dess regelverk för de mindre och ekonomiskt svagare
länderna i världen. Ett starkt WTO är i u-ländernas
intresse.
U-länderna utgör däremot ingen homogen grupp och
agerar sällan som en sådan i WTO. Det finns dock ett
antal frågor där flera u-länder har gemensamma
intressen. Till dessa hör minskade hinder för import
av tekoprodukter i i-länderna. Handel med
jordbruksprodukter är ett annat område där många u-
länder har exportintressen.
Tillvaratagandet av u-ländernas intressen i en ny
WTO-förhandling utgör ett viktigt inslag i Sveriges
solidariska utrikespolitik. Det bästa medlet för att
uppnå detta är att EG, övriga industriländer och u-
länderna själva verkar för ökad öppenhet på det
handelspolitiska området.
Samtidigt står det klart att särskilt de minst
utvecklade ländernas problem ofta är mer förknippade
med nationella svårigheter än med utformningen av
WTO:s regler. För att kunna ta till vara
handelssystemets möjligheter måste grundläggande
ekonomiska förutsättningar föreligga på nationell
nivå i form av bl.a. ändamålsenlig infrastruktur och
lämpliga institutioner. För att vinster av handel
skall komma de fattiga till godo krävs dessutom
fördelningspolitiska ambitioner hos de styrande,
inklusive satsningar på utbildning och social
grundtrygghet. I detta utvecklingsarbete är
biståndspolitiska insatser ofta mer verkningsfulla
än handelspolitiska. Det svenska handelsrelaterade
biståndet har ökat under senare år.
Korruption utgör ett särskilt problem i detta
sammanhang. Om regimen är korrupt leder inte ens
förhållandevis höga exportinkomster till ekonomisk
utveckling och bättre levnadsvillkor för de fattiga.
Förberedelserna inför det kommande ministermötet
har visat att många u-länder kommer att prioritera
frågor som gäller genomförandet av befintliga WTO-
avtal i nästa runda. Det kan t.ex. gälla frågor om
övergångsregler i olika avtal, men också vissa
substansregler som man vill se ändrade. I den mån
det finns legitima skäl till ytterligare
flexibilitet, t.ex. i form av förlängda
övergångsregler, bör detta noga övervägas. Samtidigt
är det viktigt att värna om den överenskomna
balansen i de befintliga avtalen.
Inom ramen för WTO-systemet ges utrymme för olika
former av särbehandling av u-länder, i första hand
längre övergångsperioder. Sverige, liksom flera
andra i-länder, bidrar med medel för att WTO skall
kunna bistå u-länderna.
Förra året togs ett initiativ till inrättandet av
ett särskilt center i Genève för bistånd till u-
länder i tvistlösningsärenden. Sverige stöder
initiativet och är berett att bistå ekonomiskt.
Öppenhet i WTO och den framtida
beredningsprocessen
Regeringen bedömer att frågan om WTO:s öppenhet är
en central fråga för organisationens framtid.
Öppenheten gäller handelsreglerna i sig, men också i
allt högre grad insyn i organisationen. Formerna för
WTO:s kontakter med allmänheten och olika
intresseorganisationer behöver vidareutvecklas. Den
svenska beredningsorganisationen kommer att
förstärkas för att öka allmänhetens insyn.
I takt med den ökade globaliseringen av
världsekonomin breddas den handelspolitiska
dagordningen. Exempelvis är miljö- och
livsmedelsfrågor, som tidigare betraktades som
enbart inhemska angelägenheter, i dag föremål för
mellanstatliga förhandlingar. För att
handelssystemet skall uppfattas som legitimt måste
det åtnjuta allmänhetens förtroende och vara
demokratiskt förankrat. Detta ökar kraven på insyn i
WTO och de förhandlingar som förs inom
organisationens ram.
Flera åtgärder har redan vidtagits för att
förbättra öppenheten i WTO. Frivilligorganisationer
deltar i ökad utsträckning i verksamheten. Ett
särskilt NGO-forum har inrättats vid WTO:s
ministermöten.
Det finns även andra förslag om att gå vidare på
denna väg. Givet att frågan om öppenhet är politiskt
känslig för många länder kan det inte uteslutas att
den blir ett förhandlingsämne i en kommande runda.
Sverige verkar inom EG:s ram aktivt för att så
effektiva arrangemang som möjligt skall kunna uppnås
i dessa avseenden. Debatten om MAI-avtalet i OECD
visade på vikten av öppenhet och förbättrad
kommunikation i handelspolitiska frågor. De
internationella organisationerna har själva ett
viktigt ansvar i det avseendet, men det är framför
allt på det nationella planet som den nödvändiga
öppenheten kan säkerställas.
I Sverige har vi en lång tradition av ett öppet
beredningsförfarande och nära kontakter med bl.a.
myndigheter, näringslivet och fackliga
organisationer i formuleringen av regeringens mål
och prioriteringar. Inför den kommande WTO-
förhandlingen vill regeringen bygga vidare på denna
tradition. Regeringen inrättar därför en särskild
beredningsorganisation, med bl.a. en beredningsgrupp
som skall etablera kontakter med näringslivs-,
fackförenings-, och andra intresseorganisationer som
behövs för att få till stånd en dialog med alla
berörda intressenter.
Slutsatser
Ett ökat internationellt samarbete på det ekonomiska
området genom handel och investeringar bidrar till
ekonomisk och social utveckling.
Världshandelsorganisationen är den centrala
institutionen för samarbete av detta slag på
handelns område.
Den senaste tidens tendenser till ökad
protektionism är oroande. WTO utgör redan ett värn
mot protektionism och bidrar till förutsägbara
villkor för handeln.
En ny förhandlingsrunda behövs för att minska
handelshinder på viktiga områden som jordbruk, teko
och tjänster. Inte minst för u-länderna finns stora
ekonomiska vinster att hämta genom ytterligare
liberaliseringar. Ytterst är det konsumenterna som
gynnas av minskade handelshinder.
Ekonomiska framsteg måste vara förenliga med en
hållbar utveckling och grundläggande mänskliga
rättigheter i arbetslivet. Det multilaterala
regelverket måste successivt anpassas till
förändrade ekonomiska realiteter. Det finns mot
denna bakgrund ett behov av att se över och
förbättra WTO:s regelverk. Detta inte minst för att
skapa förutsättningar för en bättre integration av
u-länderna i handelssystemet.
Nya handelsförhandlingar behövs vidare för att
knyta annars konkurrerande handelsblock närmare
varandra.
Sverige verkar i EG för att vår traditionella
frihandelslinje skall få största möjliga genomslag i
gemenskapens yttre handelspolitik. Det har därför
varit naturligt att ge stöd åt och aktivt driva
förslaget om att starta en ny, bred
handelsförhandling vid WTO:s tredje
ministerkonferens i slutet av 1999. EG visar styrka
genom att nu ta ledningen i formuleringen av 2000-
talets handelsfrågor.
Det är ännu för tidigt att säga hur omfattande de
kommande WTO-förhandlingarna blir, och hur långt det
går att nå på för Sverige prioriterade områden som
miljö och mänskliga rättigheter i arbetslivet. Det
faktum att beslut i WTO fattas enhälligt begränsar
möjligheterna till framsteg. Samtidigt är denna
beslutsmetod WTO:s styrka.
Innan konkreta förhandlingar inleds efter
årsskiftet är det viktigt att Sveriges
ställningstaganden blir föremål för en så bred och
öppen debatt som möjligt. Denna skrivelse har
tillkommit i syfte att utgöra en grund för en sådan
debatt. Genom den beredningsorganisation som lagts
fast inför de kommande förhandlingarna avser
regeringen att inhämta synpunkter från ett brett
spektrum av intressen i vårt samhälle. Förutom
fackföreningsrörelsen och näringslivets
organisationer kommer andra intresserade grupper och
folkrörelser att ges möjlighet att delta i
beredningsprocessen.
Motionerna
I motion U207 berör Miljöpartiet förhandlingarna om
ett multilateralt avtal med regler för
internationella investeringar (MAI). Motionärerna
pekar på att förhandlingarna enbart syftat till att
skydda investerare, inte att formulera vilka
skyldigheter som bör åligga dessa. En majoritet av
utvecklingsländerna har därför motsatt sig att
bedriva sådana förhandlingar i WTO. I stället har
förhandlingar skett i OECD. Motionärerna anser att
den svenska hållningen i MAI-förhandlingarna har
varit otydlig, varför de i yrkande 1 kräver att
regeringen lämnar riksdagen en särskild skrivelse om
den svenska politiken på området. Folkrörelserna bör
få möjlighet att uttala sig om skrivelsen och
offentliga utfrågningar bör hållas om de viktigaste
frågeställningarna. I yrkande 2 anför motionärerna
att avtalet inte får förhindra enskilda länder att
gå före när det gäller miljökrav och social
lagstiftning. I sin nuvarande lydelse negligerar
avtalsutkastet grundtankarna från FN:s
miljökonferens i Rio de Janeiro 1992.
I partimotion U211 (v) yrkande 1 anförs att
regeringen bör avbryta deltagandet i MAI-
förhandlingarna inom OECD:s ram. Att bedriva
förhandlingarna inom den snäva kretsen av 29 rika
länder kan ses som ett försök att ge multinationella
storföretag tillträde till nya marknader.
Tillräcklig hänsyn till miljö, arbetsrätt social
utveckling och mänskliga rättigheter har inte tagits
i förhandlingarna.
Vänsterpartiet menar att allt tyder på att MAI-
förhandlingarna i OECD inte kommer att nå fram till
ett avtal, vilket öppnar möjligheter för en helt ny
diskussion. Utgångspunkten bör då vara att de stora
transnationella företagen har en alltför stor makt
över länders politiska beslut, framför motionärerna
i yrkande 2. Det stora problemet i arbetet med att
skapa rättvisa och solidariska villkor länder
emellan är den bristande regleringen av
transnationella företags verksamhet.
Folkpartiet menar i motion So461 yrkande 18 att MAI-
avtalet i dess nuvarande form skulle medföra
oacceptabla begränsningar vad gäller nationella
åtgärder för att skydda hälsa och miljö. Exempelvis
skulle enskilda länder som efter anslutning till
avtalet inför nya begränsningar vad avser tobaks-
och alkoholreklam riskera att stämmas av utländska
bolag för partiell expropriering.
I partimotion N7 (m) yrkande 2 anförs att EU:s
förhandlingsbud inför millenierundan i WTO bör vara
att avskaffa industritullarna till i-länderna och
anta en bindande plan för övergång till en fri
marknad för jordbruksprodukter. På sikt måste målet
vara att låta marknaden för jordbruksprodukter
fungera utan kvoter, pris- och
produktionsinterventioner. I dag utgör priserna på
världsmarknaden ofta dumpningspriser, vilket får
svåra konsekvenser för inte minst länder i tredje
världen. En marknadsanpassning av den europeiska
jordbrukssektorn är också angelägen med hänsyn till
EU:s utvidgning. Moderaterna anser vidare att den
kommande rundan även bör ta sikte på handelshinder i
bred mening och inte endast tullsatser.
Långsiktiga direktinvesteringar är beroende av
marknadsekonomiska institutioner och förutsägbarhet
i statsmakternas agerande. I yrkande 7 framför
motionärerna krav på att Sverige skall verka för ett
avtal om utländska investeringar inom ramen för WTO.
Ett sådant avtal bör bygga på principen om
ickediskriminering, dvs. att utländska investeringar
skall behandlas på samma sätt som inhemska. På så
sätt kan investerares osäkerhet reduceras och
kapitalöverföringar - och därmed kunskapsöverföring
och utvecklingskraft - till u-länderna underlättas.
Frihandel och direktinvesteringar är den viktigaste
insats som den rika världen kan erbjuda de fattiga
länderna. Särskilt små och svaga u-länder är
beroende av multilaterala spelregler för att kunna
göra sina rättigheter gällande gentemot starka
investerare.
I yrkande 8 framhålls korruptionsbekämpning som ett
angeläget område. WTO bör anta etiska regler mot
korruption, som utgör ett avsevärt hinder för såväl
internationell som inhemsk handel. Frågan berör
också biståndet. Givare har ett ansvar att inte
hålla korrumperade regimer under armarna.
Inom EU har det funnits enighet kring initiativet
att skapa ett transatlantiskt frihandelsområde med
USA och Canada. I yrkande 9 framförs att Sverige bör
agera för att denna idé snarast kan genomföras. Ett
transatlantiskt frihandelsområde skulle kunna tjäna
som föredöme för hur regionala frihandelsområden kan
länkas samman.
I kommittémotion N8 yrkande 1 stöder Centerpartiet
ambitionen att en ny förhandlingsrunda inom
världshandelsorganisationen skall bli bred och
omfattande. På samma sätt som Sverige verkar för en
marknadsekonomi med sociala och miljömässiga hänsyn
bör världshandeln kännetecknas av detsamma. WTO:s
regler måste vara förenliga med ansträngningar inom
FN för att säkerställa fred och främja hållbar
utveckling. Att uppfylla internationella miljöavtal
får aldrig betraktas som ett handelshinder inom WTO.
Det behövs vidare klara regler för hur brott mot
sådana avtal skall hanteras i handeln.
I yrkande 2 anförs att en ökad marknadsinriktning
av jordbrukssektorn är en god vägledande princip och
att handeln med jordbruksprodukter bör fortsätta att
integreras i de multilaterala handelssystemen.
Motionärerna anser dock att regeringen driver en
alltför extrem avregleringslinje och betraktar
jordbruket som endast ett problemområde för den
globala handeln. EU:s jordbrukspolitik, som syftar
till att trygga en europeisk livsmedelsproduktion
samt till att bevara och utveckla en levande
landsbygd, bör försvaras. Sverige bör inom EG verka
för att den fortsatta liberaliseringen beaktar
jordbrukets multifunktionalitet. Detta går att göra
parallellt med att EU sänker tullskyddet mot
omvärlden. Handel med jordbruksprodukter får inte
exkluderas när EU upprättar handelsavtal med
exempelvis Afrika.
Motionärerna anför i yrkande 5 att
utvecklingsbiståndet bör inriktas på stöd till ett
miljömässigt hållbart jordbruk som kan garantera den
nationella livsmedelsförsörjningen i u-länderna.
Kvinnor spelar i många u-länder en nyckelroll och
insatser för att stärka kvinnors ställning utgör
ofta stöd till nationell livsmedelsförsörjning.
Centerpartiet delar vidare den kritik som många u-
länder riktar mot att WTO:s avtal på
jordbruksområdet är alltför exportorienterat.
Folkpartiet framhåller i kommittémotion N9 att
Sverige som en liten, öppen ekonomi med stort
internationellt beroende har ett starkt intresse av
ett fungerande system av rättsregler och
överenskommelser på handelsområdet. Fortsatta
förhandlingar inom WTO om ytterligare
liberaliseringar och förbättring av spelreglerna är
därför angelägna ur svensk synpunkt.
Liberalisering av världshandeln har varit en motor
för tillväxt i olika länder. Erfarenheten visar att
de länder som varit öppna mot omvärlden har lyckats
bäst, sett i ett längre perspektiv. Arbetet med en
öppnare handel måste fortsätta, både för ekonomins
och demokratins skull. Det behövs därför en ny WTO-
runda med en bred inriktning.
Motionärerna instämmer i regeringens uppfattning
att jordbruket utgör en nyckelfråga. Inte minst den
senaste tidens jordbruksförhandlingar inom EU visar
på behovet av liberaliseringar på området.
Folkpartiet finner det mot den bakgrunden
anmärkningsvärt att Sverige accepterat att
kostnaderna för EG:s jordbrukspolitik skall öka.
Tjänstehandel är ett expanderande område som bör
ingå i en ny WTO-runda. Det är vidare av stor vikt
att man når fram till överenskommelser som ger
stabila regler för internationella investeringar.
Konkurrensfrågor är ytterligare ett betydelsefullt
område inför de kommande förhandlingarna.
Handel och miljö är en delvis kontroversiell fråga
inom WTO. Många u-länder fruktar att miljökrav skall
användas som dold protektionism. Ökad handel bör
åtföljas av en effektiv miljöpolitik. Om miljöfrågor
skall inkluderas i den kommande rundan krävs att
även u-länderna kan se nyttan av en förhandling.
Även sambandet mellan internationell handel och
arbetsvillkor är omstritt. Många u-länder misstänker
med rätta att krav på förbättrade arbetsvillkor i u-
länder i själva verket är en form av protektionism.
Krav från konsumenterna i i-länderna kan utgöra ett
kraftfullt instrument för att via de multinationella
företagen driva fram bättre arbetsvillkor i de u-
länder där de är verksamma.
Utskottets överväganden
Internationell handel och investeringar tillhör de
viktigaste faktorerna bakom ekonomisk tillväxt.
Sverige är en liten, öppen ekonomi som är starkt
beroende av omvärlden. Utrikeshandeln är en livsnerv
i hela den svenska ekonomin. Internationell handel
och investeringar spelar likaså en nyckelroll för
utvecklingen i hela vår omvärld.
Att den internationella handeln har ökat starkt
under efterkrigstiden har bidragit till den snabba
ökning av välståndet som stora delar av världen
åtnjutit. Världshandelns tillväxt är till stor del
ett resultat av att tullar och andra handelshinder
successivt har avvecklats, i första hand genom GATT
och WTO. Den senaste förhandlingsomgången i GATT,
Uruguayrundan, var den mest omfattande. Endast ett
fåtal u-länder deltog i de första GATT-rundorna, men
alltfler u-länder har efterhand anslutit sig till de
gemensamma regelverken. I dag utgör u-länderna en
majoritet av WTO:s medlemmar.
Tillvaratagandet av u-ländernas intressen är ett
viktigt inslag i Sveriges utrikespolitik. I
anslutning till en ny WTO-runda vore det värdefullt
att utvärdera vad u-ländernas anslutning till
världshandelssystemet och särskilt Uruguayrundans
resultat har betytt för den ekonomiska och sociala
utvecklingen i den tredje världen. En
multisektoriell utvärdering av Uruguayrundan med de
fattiga ländernas intressen i fokus skulle också
bidra till att öka u-ländernas förtroende för WTO.
Utskottet noterar att regeringen fäster en ökad
vikt vid öppenhet i de allt bredare internationella
handelspolitiska förhandlingarna. För att handelssy-
stemet skall uppfattas som legitimt måste det
åtnjuta allmänhetens förtroende och vara
demokratiskt förankrat. Det är värdefullt att
frivilligorganisationer och folkrörelser i ökad
utsträckning deltar i processen, både i Sverige och
i WTO. Det är likaså viktigt att riksdagen ges insyn
i och bereds tillfälle att delta i utformandet av
den svenska utrikeshandelspolitiken.
Parlamentarikernas deltagande i en ny WTO-runda är
ett led i en folklig förankring av WTO-arbetet.
I takt med den ökade globaliseringen av
världsekonomin har den handelspolitiska dagordningen
breddats. Internationell handel och investeringar
spelar i dag en viktig roll för bl.a. utvecklingen i
tredje världen, främjande av gemensam säkerhet samt
miljön. Det är av stor vikt att effekterna på olika
politikområden beaktas i utformandet av den svenska
utrikeshandelspolitiken, så att Sverige på olika
områden för en konsistent politik - en sammanhållen
svensk utrikespolitik.
När det gäller eventuella förhandlingar om
investeringar i nästa WTO-runda, noterar utskottet
regeringens bedömning att sådana förhandlingar
kommer att starta från början. En överföring av MAI-
utkastet är alltså inte aktuell. Det är viktigt att
framtida förhandlingar sker i öppenhet och att
hänsyn tas till u-ländernas behov. Att
förhandlingarna nu kommer att ske i WTO har fördelen
att u-länderna kommer att delta i förhandlingarna.
Det förefaller sannolikt att en ny omfattande
förhandlingsrunda kommer att inledas vid WTO:s
ministermöte i Seattle, USA, i november 1999. Dessa
förhandlingar kommer av allt att döma att bli mer
omfattande än tidigare rundor. Den
förberedelseprocess som pågår inom EU blir avgörande
för vilka frågor som gemenskapen kommer att driva
vid förhandlingarna. Sverige måste driva sina
intressen och positioner på ett aktivt sätt i denna
process.
I den kommande rundan måste stor hänsyn tas till u-
ländernas intressen. För att u-länderna själva skall
kunna driva sina frågor är det viktigt att de kan
delta på ett aktivt sätt i förhandlingarna. I de
fall Sverige kan bidra till att stärka u-ländernas
kapacitet att delta i förhandlingsprocessen bör
detta ges prioritet. Det är också viktigt att stödja
utvecklandet av handel mellan u-länder.
Motionerna U207 (mp) yrkandena 1 och 2 samt U211 (v)
yrkandena 1 och 2 berör förhandlingarna om ett
multilateralt avtal om investeringar (MAI) i OECD.
Utskottet konstaterar därvidlag att de
förhandlingarna nu har avbrutits och inte kommer att
återupptas i OECD. Om nya förhandlingar om
investeringar inleds inom WTO förutsätter det en
förändrad inriktning med större öppenhet och bredd.
Ett avtal som bygger på principen om icke-
diskriminering får inte innebära att enskilda länder
förhindras att driva en självständig politik på
t.ex. miljöområdet. Utskottet noterar därvidlag den
s.k. Århusdeklarationen som 1998 antogs av FN:s
ekonomiska kommission för Europa (ECE), vilken slog
fast att multilaterala investeringsavtal effektivt
skall integrera miljöhänsyn så att en hållbar
utveckling stöds och så att möjligheter att bedriva
internationell och nationell miljöpolitik inte
begränsas.
Ett övergripande avtal rörande internationella
investeringar är önskvärt, inte minst mot bakgrund
av att det i dag finns ca 1 600 bilaterala avtal på
området. Eftersom u-länderna är i majoritet i WTO
bör stor hänsyn kunna tas till deras intressen.
Avsikten med ett nytt multilateralt
investeringsavtal i WTO:s regi är att skapa ett
gemensamt regelverk för utländska
direktinvesteringar i olika länder. Därutöver
konstaterar utskottet att det både i OECD och ILO
har tagits fram riktlinjer som bl.a. berör
arbetsförhållanden. Europaparlamentet har också
tagit initiativ till en uppförandekod för
multinationella företag. Utskottet anser att den nu
föreliggande regeringsskrivelsen kan anses
tillgodose motionärernas önskemål om öppenhet och
redovisning.
Med vad ovan anförts anser utskottet att motionerna
U207 (mp) yrkandena 1 och 2, U211 (v) yrkandena 1
och 2 samt So461 yrkande 18 kan besvaras.
Att handel med jordbruks- och tekoprodukter fördes
in i WTO:s regelverk var ett av de största
framstegen med Uruguayrundan. Tullnivåerna på
jordbruksprodukter är dock höga och inte minst u-
länderna driver kravet om sänkta tullar inför en ny
WTO-runda. Att priserna på jordbruksprodukter är
artificiellt låga till följd av stora överskott i EU
och andra industrialiserade länder orsakar
producenter i tredje världen förluster. Att främja
jordbruket i tredje världen innebär att stärka dess
villkor. Ett viktigt steg är att minska
jordbrukssubventionerna och därmed den dumpning av
överskott som bönder i u-länderna inte kan
konkurrera med. Regeringen har inför den kommande
WTO-rundan identifierat jordbruket som en
nyckelfråga. Utskottet instämmer i denna bedömning
och välkomnar att regeringen i förberedelsearbetet
är pådrivande för fortsatta handelsliberaliseringar
på jordbruksområdet.
Internationella direktinvesteringar har ökat snabbt
i omfattning under de senaste decennierna. Det är
Sveriges och EU:s linje att förhandlingar om ett
regelverk för investeringar skall kunna inledas som
en del av nästa WTO-runda. Vissa u-länder har
tidigare motsatt sig ett multilateralt avtal om
investeringar. Det faktum att en allt större andel
av internationella direktinve-steringar i dag görs i
och mellan u-länder gör att även dessa bör ha
intresse av ett avtal som bygger på principen om
icke-diskriminering. När nu förhandlingarna
sannolikt kommer att bedrivas i WTO, har
förutsättningarna för att nå resultat som
tillfredsställer u-ländernas intressen förbättrats.
Korruption utgör ett allvarligt problem som även
får handelshindrande effekter i många länder. Många
- men inte alla - länder där korruption är utbredd
är u-länder. Bekämpande av korruption ingår som en
viktig del i det svenska stöd till
institutionsuppbyggnad som bedrivs med många
samarbetsländer.
Om initiativet New Transatlantic Marketplace blir
verklighet kommer världens största frihandelsområde
med EU, USA och Canada att skapas.
Liberaliseringarna skulle fungera som en betydande
ekonomisk stimulans för ekonomierna på bägge sidor
av Atlanten. Initiativet berör bl.a. avskaffande av
icke-tariffära handelshinder samt liberaliseringar
vad gäller tjänstehandel och investeringar. Ett
avtal som bygger på WTO:s principer skulle bli ett
exempel på att olika handelsblock kan närma sig
varandra och bilda gemensamma marknader. Det skulle
förhoppningsvis också bidra till att EU och USA i
högre grad än tidigare kan undvika tvister på
handelsområdet.
Med vad ovan anfört anser utskottet att motion N7
(m) yrkandena 2 och 7-9 kan besvaras.
Sambandet mellan handel och miljö är en
kontroversiell fråga i WTO. U-länderna har motsatt
sig att regler på miljöområdet införs i det globala
regelverket med motiveringen att det lätt kan
missbrukas i protektionistiska syften. Även om u-
ländernas farhågor kan vara motiverade instämmer
utskottet i regeringens slutsats att miljö- och
handelspolitik måste vara ömsesidigt förstärkande.
Allmänt sett skapar ytterligare liberaliseringar på
handelsområdet förutsättningar för en effektivare
resursanvändning. Samtidigt kan ökad internationell
handel som inte åtföljs av en ansvarsfull
miljöpolitik ha negativa konsekvenser på miljön.
Sverige och EU intar positionen att en ny WTO-runda
skall omfattas också av kopplingen mellan handel och
miljö. Det är viktigt att miljöfrågornas betydelse
tydligt markeras i WTO. De åtaganden som världens
länder har gjort på miljöområdet, bl.a. Agenda 21,
får inte undergrävas av ett WTO-avtal. Även här har
ECE:s Århusdeklaration slagit fast att WTO-regler
helt och fullt måste ta hänsyn till behovet av en
hög nivå på skyddet för miljön. Då blir också den
från Riokonferensen fastslagna
försiktighetsprincipen vägledande. Det är samtidigt
viktigt att regler på området tar hänsyn till u-
ländernas oro för dold protektionism.
Utskottet konstaterar att jordbruket i EU även
efter införandet av Agenda 2000 kommer att åtnjuta
betydande subventioner och tullskydd. Vid den
kommande WTO-rundan måste dock EU ställa in sig på
att i högre grad än tidigare tillmötesgå u-ländernas
krav på ökat marknadstillträde. Hänsyn bör tas till
jordbrukets multifunktionella roll. Resultatet av de
kommande förhandlingarna måste främja
livsmedelssäkerhet, särskilt i u-länderna. Det är
vidare viktigt att WTO:s regler verkar för att
främja ett ekologiskt hållbart jordbruk.
Utskottet har vid ett flertal tillfällen
understrukit vikten av att stärka kvinnans ställning
i u-länderna. I många länder spelar kvinnan en
central roll för livsmedelsförsörjningen.
Ansträngningar för att stödja nationell
livsmedelsproduktion bör i första hand rikta sig mot
de kvinnor som är ansvariga för jordbruket. När det
gäller WTO:s avtal på jordbruksområdet bör det
framhållas att u-länderna som grupp förespråkar att
i-länderna sänker sina jordbrukssubventioner och ger
bättre marknadstillträde. Många u-länder är i
dag nettoimportörer av livsmedel. En bidragande
orsak till detta är att dumpning av i-ländernas
överskott utsätter u-landsproducenter för svår
konkurrens.
Utskottet anser att motion N8 (c) yrkandena 1, 2 och
5 kan besvaras med vad ovan anförts.
Utskottet instämmer med regeringen i det angelägna
att en ny WTO-runda - en millennierunda - inleds vid
det tredje ministermötet i Seattle i november i år.
Flera nya områden, såsom investeringar och
konkurrensfrågor, behöver också föras in i WTO.
Tjänstehandeln spelar en allt större roll i världens
ekonomier. Regelverket för internationell handel med
tjänster bör därför utvecklas.
De senaste decenniernas ekonomiska utveckling har
visat att deltagande på världsmarknaden är
fördelaktigt även för u-länderna. De u-länder som
lyckats bäst med att minska fattigdomen är de som
öppnat sina ekonomier. Vidare finns samband mellan
öppna ekonomiska system, demokratiskt styrelseskick
och respekt för mänskliga rättigheter.
U-länderna har dock motsatt sig att föra in
sambanden mellan handel å ena sidan och miljö samt
arbetsvillkor å den andra. Det är viktigt att hänsyn
tas till u-ländernas farhågor för dold
protektionism.
Med vad ovan anförts anser utskottet att motion N9
(fp) kan besvaras.
Stockholm den 27 april 1999
På utrikesutskottets vägnar
Viola Furubjelke
I beslutet har deltagit: Viola Furubjelke (s), Göran
Lennmarker (m), Berndt Ekholm (s), Bertil Persson
(m), Urban Ahlin (s), Liselotte Wågö (m), Carina
Hägg (s), Agneta Brendt (s), Murad Artin (v), Jan
Erik Ågren (kd), Sten Tolgfors (m), Marianne
Samuelsson (mp), Marianne Andersson (c), Karl-Göran
Biörsmark (fp), Marianne Jönsson (s), Fanny Rizell
(kd) och Eva Zetterberg (v).