Näringsutskottets betänkande
1998/99:NU11

Vissa konkurrenspolitiska frågor

Innehåll

1998/99


NU11


Ärendet


I   detta  betänkande  behandlas  14  motioner  från
allmänna  motionstiden  om vissa konkurrenspolitiska
frågor.




Upplysningar  och synpunkter  i  ärendet  har  inför
utskottet     lämnats     av     företrädare     för
Näringsdepartementet,    Konkurrensverket,   Svenska
Kommunförbundet,   Svenska   Arbetsgivareföreningen,
Företagarnas     Riksorganisation,     Lantbrukarnas
Riksförbund,   Skogsägarnas    Riksförbund,    Södra
Skogsägarna  och Svenska Taxiförbundet. En skrivelse
har inkommit från ICA Förbundet.


Sammanfattning
Utskottet föreslår  med  anledning  av en motion att
riksdagen   skall  göra  ett  tillkännagivande   med
innebörd   att    regeringen    fortsättningsvis   i
avregleringssammanhang bör lägga  särskild  vikt vid
att  ha  ett  helhetsperspektiv  för  konsumenterna:
förutom  konkurrens  och  effektivitet  måste  också
frågor  om  välfärd  samt  risk  för  ökad ekonomisk
brottslighet och sämre arbetsmiljö beaktas.  Det  är
vidare  viktigt  att  på ett systematiskt sätt följa
upp de avregleringar som  har genomförts och väga de
positiva effekterna mot de negativa effekter - t.ex.
sämre  service  för  medborgarna,   ökad   ekonomisk
brottslighet  eller  sämre  arbetsmiljö  -  som  kan
uppstå, anför utskottet.


Övriga    motioner    rörande    inriktningen    av
konkurrenspolitiken  avstyrks.  Utskottet framhåller
att   en   effektiv   konkurrens   är   en    viktig
förutsättning för en väl fungerande samhällsekonomi.
Konkurrens     bidrar     till     ett    nödvändigt
omvandlingstryck  och ett innovativt  företagsklimat
som stärker tillväxten  och Sveriges internationella
konkurrenskraft.  För  konsumenterna  betyder  detta
tillgång   till   ett  brett   utbud   av   ständigt
förbättrade varor och tjänster med god kvalitet till
rimliga   priser.   Utskottet   anser   vidare   att
regeringens arbete styrs  av  en vilja att uppnå och
upprätthålla konkurrensneutralitet  mellan offentlig
och privat verksamhet.


I  en  reservation  (m,  kd,  c,  fp) sägs  att  en
effektiv  konkurrens  alltid  i första  hand  gynnar
konsumenterna, och att konkurrensen  är  den  kanske
viktigaste  drivkraften  till  teknisk och ekonomisk
utveckling.  Reservanterna  anser   att   kraftfulla
åtgärder måste vidtas från regeringens sida  för att
driva  på  avregleringsarbetet  i  syfte  att  skapa
utrymme   för   privata  initiativ  i  kommuner  och
landsting,  och  de   betonar   betydelsen   av  att
konkurrensbegränsande    förfaranden    från   olika
kommunala aktörers sida påtalas och åtgärdas.


Vidare   avstyrker   utskottet   tre  motioner   om
kooperativ samverkan, med hänvisning  till  pågående
beredningsarbete      inom     Näringsdepartementet.
Utskottet framhåller vikten  av  att  frågan  om  de
lantbrukskooperativa   samverkansformerna  behandlas
med  skyndsamhet  av regeringen.  Likartad  synpunkt
framförs  beträffande  frågan  om  samverkan  mellan
taxiföretag.  Motionerna  följs upp i en reservation
(kd, c).




Motionerna
De motioner som behandlas här är följande:




1998/99:Fi613  av Per Westerberg  m.fl.  (m)  såvitt
gäller yrkandet (4) att riksdagen som sin mening ger
regeringen till  känna  vad  i  motionen  anförts om
förändringar av konkurrenslagen.




1998/99:Sk310 av Carl Bildt m.fl. (m) såvitt  gäller
yrkandet  (8)  att  riksdagen  som  sin  mening  ger
regeringen  till  känna  vad  i  motionen anförts om
principerna för konkurrenspolitiken.




1998/99:T231 av Berit Andnor m.fl. (s) såvitt gäller
yrkandet  (3)  att  riksdagen  som  sin  mening  ger
regeringen till känna vad i motionen  anförts om att
se  över  konkurrenslagstiftningen så att  den  inte
utgör ett hinder för en effektiv regionalpolitik.




1998/99:N210  av  Jan  Bergqvist  (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen  till  känna
vad  i  motionen  anförts om behovet av att utveckla
Konkurrensverket till  en  myndighet med ett bredare
perspektiv på konkurrens, effektivitet och välfärd.




1998/99:N236 av Inger Strömbom  (kd)  vari yrkas att
riksdagen   hos  regeringen  begär  en  översyn   av
konkurrenslagen   i  enlighet  med  vad  i  motionen
anförts om det lantbrukskooperativa samarbetet.




1998/99:N238  av Lennart  Daléus  m.fl.  (c)  såvitt
gäller yrkandena att riksdagen


12. som sin mening  ger regeringen till känna vad i
motionen  anförts  om  att  konkurrenslagstiftningen
måste  utformas  så att kooperativ  verksamhet  inte
missgynnas jämfört med andra associationsformer,


13. som sin mening  ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att avreglera och minska antalet
monopol.


1998/99:N263  av Eskil  Erlandsson  m.fl.  (c)  vari
yrkas att riksdagen


1. hos regeringen  begär förslag till sådan ändring
i konkurrenslagen att samverkan i federativ form bör
möjliggöras  på  samma   grunder   som   gäller  för
primärföreningar inom lantbruket,


2. hos regeringen begär förslag till sådan  ändring
i konkurrenslagen att förbudet mot prissamverkan  på
i en förening oförädlade produkter bör utgå,


3.  hos regeringen begär förslag till sådan ändring
i konkurrenslagen  att  förhandlingskooperation  bör
likställas med övrig kooperation,


4.  hos regeringen begär förslag till sådan ändring
i konkurrenslagen  att  förbudet  mot  att  begränsa
medlemmars fria rörlighet bör utgå och ersättas  med
EG-rättens funktionsskydd för kooperativa företag.


1998/99:N268  av  Bertil  Persson (m) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger  regeringen  till känna
vad  i  motionen  anförts  om  konkurrensregler  för
högteknologi.




1998/99:N277  av  Gudrun  Schyman m.fl.  (v)  såvitt
gäller yrkandet (9) att riksdagen som sin mening ger
regeringen  till  känna vad i  motionen  anförts  om
konkurrensfrågor.




1998/99:N292 av Bengt-Ola  Ryttar m.fl. (s, m, v, c,
mp)  vari yrkas att riksdagen  som  sin  mening  ger
regeringen  till  känna  vad  i  motionen anförts om
åtgärder för att möjliggöra de fristående sågverkens
fortsatta existens.




1998/99:N326  av Per Westerberg och  Göran  Hägglund
(m, kd) såvitt  gäller  yrkandet  (26) att riksdagen
hos    regeringen    begär    förslag    om    nytt,
marknadsanpassat  regelverk  för tolkning i enlighet
med vad som anförts i motionen.




1998/99:N330  av  Alf  Svensson  m.fl.  (kd)  såvitt
gäller yrkandet (6) att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen  anförts  om en
effektivare  konkurrenspolitik  och  hos  regeringen
begär en översyn av konkurrenslagen.




1998/99:N332  av  Lars Leijonborg m.fl. (fp)  såvitt
gäller yrkandet (21)  att  riksdagen  som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen  anförts om
att avveckla etableringshinder för småföretagare.




1998/99:N333 av Eva Flyborg m.fl. (fp) såvitt gäller
yrkandena att riksdagen


4. som sin mening ger regeringen till känna  vad  i
motionen anförts om inriktningen av ett systematiskt
avregleringsarbete,


9.   hos   regeringen  begär  förslag  till  en  ny
bestämmelse i  KL  som  syftar  till  att komma till
rätta   med   sådana   fall   av  säljvägran,  eller
motsvarande fall av diskriminering,  som  medför att
nyetableringar  hindras eller konkurrensen i  övrigt
försvåras.


Utskottet
Bakgrund




Konkurrenslagen (1993:20)  trädde i kraft den 1 juli
1993   (prop.   1992/93:56,   bet.    1992/93:NU17).
Konkurrenslagen (KL) är baserad på den s.k. förbuds-
principen,    vilken    utgår    från    att   vissa
konkurrensbegränsningar i sig är skadliga och därför
skall  vara  förbjudna. Efter mönster från EG-rätten
innehåller lagen  två  principiella förbud, nämligen
mot konkurrensbegränsande  samarbete  mellan företag
(6 §) och mot missbruk från ett eller flera företags
sida  av  en marknadsdominerande ställning  (19  §).
Dessa  bestämmelser   motsvaras   av   Romfördragets
artiklar 85 (regler beträffande avtal m.m.  som  har
till  syfte  eller effekt att hindra, begränsa eller
snedvrida konkurrensen)  och  86 (regler beträffande
ett  eller  flera företags missbruk  av  dominerande
ställning),   vilka   ingår   i   de   grundläggande
konkurrensreglerna för den gemensamma marknaden.




Inriktningen av konkurrenspolitiken




Motionerna




Konkurrensverket bör utvecklas till en myndighet med
ett bredare perspektiv  på  konkurrens, effektivitet
och välfärd, anförs det i motion  1998/99:N210  (s).
Med  hänsyn  till  de  starka producentintressen som
försöker begränsa konkurrensen  behövs  det såväl en
kraftfull lagstiftning som en stark myndighet, säger
motionären.  Han  anser  att konkurrensfrågorna  bör
föras in i ett bredare samhällsperspektiv. För detta
talar, enligt honom, att konkurrens  till varje pris
i   flera   fall   kan  innebära  samhällsekonomiska
kostnader  och  onödiga   välfärdsförluster.  Enligt
motionärens mening har Konkurrensverket i flera fall
givit uttryck för en alltför  snäv  syn på de frågor
som  ligger inom verkets ansvarsområde.  Ofta  tycks
det  inte  ha  någon  betydelse  för  verket  om  en
avreglering    leder    till   sämre   service   för
medborgarna, ökad ekonomisk brottslighet eller sämre
arbetsmiljö, hävdar motionären.


Konkurrenslagstiftningen måste ses över, så att den
inte förhindrar en effektiv  regionalpolitik, anförs
det i motion 1998/99:T231 (s).  En viktig hörnpelare
för  det  svenska  samhället  är  att  grundläggande
service i form av vägar, järnvägar,  flyg,  post och
telekommunikationer tillkommer alla delar av  landet
på  likvärdiga villkor, menar motionärerna. De anser
att de senaste årens utveckling, med avreglering och
bolagisering  av  infrastrukturverken, har visat att
marknaden inte förmår ta regionalpolitiska hänsyn.


Regeringen bör noga  följa utvecklingen beträffande
de fristående sågverken  och  förbereda åtgärder för
att   garantera   denna   viktiga   glesbygdsnärings
överlevnadsmöjligheter,   anförs   det   i    motion
1998/99:N292  (s,  m, v, c, mp). Det är inte statens
uppgift att lägga sig  i  den  affärskonflikt som nu
pågår    mellan   de   fristående   sågverken    och
Industriskog  AB, konstaterar motionärerna men menar
att det är statens  uppgift  att  motverka  skadliga
kartellbildningar.   I  Finland  och  Norge  har  EU
stoppat råvarukartellerna,  men  så  har  ännu  inte
skett  i  Sverige,  säger  motionärerna och hänvisar
till  en  då väntad dom i Marknadsdomstolen  rörande
Sydved AB.


I  partimotion   1998/99:Sk310   (m)   begärs   ett
riksdagsuttalande       om      principerna      för
konkurrenspolitiken.  En  vital  konkurrens  skärper
effektiviteten och ökar välståndet,  varför insatser
för att främja konkurrensen är viktiga  inslag  i en
politik  som  gör  Sverige  mer utvecklingskraftigt,
anför  motionärerna. Framför allt  inom  områden  av
monopoliserad   kommunal   tjänsteverksamhet,  t.ex.
skolan och vården, anses mycket  kunna  vinnas genom
en  målmedveten konkurrensutsättning. I princip  all
verksamhet   som   inte  är  myndighetsutövning  bör
utsättas  för  konkurrens,  anser  motionärerna.  De
anger    följande    riktlinjer     för    en    god
konkurrenspolitik:


   Kommunerna     skall     koncentrera    sig    på
kärnuppgifterna    och   inte   ägna    sig    åt
affärsverksamhet, vare  sig i bolagsform eller på
annat  sätt.  De  kommunala  bolagen  bör  därför
säljas eller avvecklas.


   Kommunal  förvaltningsverksamhet   som   inte  är
myndighetsutövning skall utsättas för konkurrens.
Detta  innebär  att kommunerna, med undantag  för
myndighetsutövningen,  skall upphandla alla varor
och tjänster. Medborgarna skall också kunna välja
direkt   mellan   verksamheter   med   hjälp   av
checksystem, t.ex. skolpeng.


Det behövs förändringar  av  konkurrenslagen, anförs
det i motion 1998/99: Fi613 (m).  Drygt  hälften  av
alla  anmälningar  till  Konkurrensverket riktar sig
mot kommuner, landsting och statliga organ. Av dessa
handlar  en  del om hur framför  allt  kommuner  och
landsting gynnar  sina  egna förvaltningar och bolag
vid  upphandlingar,  säger   motionärerna.  En  allt
större  del  gäller  dock  den  offentliga  sektorns
expansion   på   den   öppna   marknaden    -    hur
skattesubventionerade  kommunala  bolag  med dumpade
priser konkurrerat ut privata småföretagare,  hävdar
motionärerna.   De   menar   att   Konkurrensverkets
möjlighet  att  ingripa med hjälp av konkurrenslagen
närmast  är  obefintlig,   eftersom  konkurrenslagen
gäller  företag  och  inte  är  tillämplig   på  den
offentliga   sektorns   konkurrenssnedvridning.  Det
finns stora brister i konkurrens-neutralitet  mellan
offentlig näringsverksamhet och privata bolag, anser
motionärerna  och säger att det är vanligt att olika
verksamheter  inom   den  offentliga  sektorn  drivs
integrerat  inom  samma   förvaltning  eller  bolag.
Risken  är  då  påtaglig  att den  konkurrensutsatta
delen subventioneras av den  icke  konkurrensutsatta
verksamheten.   Bland   de   åtgärder  som,   enligt
motionärerna, behöver vidtas för  att skapa rättvisa
villkor ingår att konkurrenslagen bör  utvidgas till
att  gälla  även när myndighetens beslut inte  varit
ett led i en  företagarroll,  t.ex.  vid stödgivning
och vid interna köp.


Ett nytt och marknadsanpassat regelverk  för  tolk-
och  översättningsverksamhet  bör  utarbetas, anförs
det i motion 1998/99:N326 (m, kd). Invandringen  har
skapat behov av tolk- och översättningskompetens som
kan  medverka  när  myndigheter vill kommunicera med
personer som har bristfälliga  kunskaper  i svenska,
konstaterar motionärerna. Ibland har denna kompetens
byggts  upp  i  offentlig  regi, men i takt med  att
verksamheten vuxit har utrymmet  för privata företag
ökat, säger motionärerna och uppger  att myndigheter
och  kommuner inte alltid anlitar dessa  företag  på
lika villkor.  Konkurrensverket  anser  att ett nytt
och  marknadsanpassat  regelsystem  för  tolk-   och
översättningsverksamhet       skulle      underlätta
etableringen av nya företag, påpekar motionärerna.


Den  svenska konkurrenslagstiftningen  är  anpassad
för  mogna   branscher  inom  den  priskonkurrerande
sektorn,    medan    högteknologi    i    innovativa
högriskbranscher  kräver en helt annan flexibilitet,
anförs    det    i    motion    1998/99:N268    (m).
Konkurrensregler       lämpade        för        det
produktkonkurrerande   näringslivet  behöver  därför
snarast utredas, anser motionären.


När  verksamhet regionaliseras  på  olika  områden,
vilket  i  och  för  sig  anses  positivt,  får inte
följden  bli  att konkurrensreglerna skiljer sig  åt
mellan olika delar  av  Sverige, ett förhållande som
kan verka hämmande på företagsetableringar  i  vissa
regioner,  anförs  det  i  motion  1998/99:N277 (v).
Länsstyrelsernas    påstådda   nedprioritering    av
konkurrensfrågorna anses  allvarlig,  speciellt  med
hänsyn  till det pågående arbetet med utarbetande av
tillväxtavtal.


I  partimotion   1998/99:N330   (kd)   begärs   ett
riksdagsuttalande       om       en      effektivare
konkurrenspolitik    och    om    en   översyn    av
konkurrenslagen.  Marknads-ekonomin  förutsätter  en
effektiv    konkurrenspolitik     som     förhindrar
marknadsdelning   och   prissamverkan   samt  utövar
fusionskontroll,  anför  motionärerna. De framhåller
att konkurrenspolitiken kan  vara ett instrument för
strävandena  att dämpa prisstegringstakten  och  att
den svenska konkurrenspolitiken bör harmoniseras med
utvecklingen inom  EU.  Många  indikationer finns på
att  en  stor del av det potentiella  nyföretagandet
hindras av  ett alltför omfattande regelverk, hävdar
motionärerna.  De  anser att en ökad avreglering bör
ske för att ge utrymme för konkurrens, samtidigt som
konkurrenslagen bör  skärpas  och  övervakningen bli
effektivare. Monopol och oligopol, såväl privata som
offentliga,   skall  alltid  motverkas,   sägs   det
avslutningsvis i motionen.


Det behövs åtgärder  för  att öka avregleringen och
minska  antalet  monopol,  anförs   det   i   motion
1998/99:N238   (c).   En   fungerande   och   sträng
konkurrenslagstiftning   är   viktig   för  att  fri
konkurrens  skall  råda  i det privata näringslivet,
sägs   det.   Konkurrensutsättning    medför    ökad
effektivitet  och  gynnar  konsumenterna, framhåller
motionärerna, som också anser att priskarteller inte
skall  förekomma.  Konkurrenslagen   har   nio  s.k.
gruppundantag, erinrar motionärerna om. De anser att
det  är angeläget att reglerna utvecklas ytterligare
så att  småföretagen kan samverka i lösa former, och
de menar  att  gruppundantagen måste förlängas efter
år 1999. Motionärerna förespråkar olika åtgärder för
att avreglera och  minska  antalet  monopol. Sålunda
föreslås  att  sotningsmonopolet  skall   avskaffas.
Vidare föreslås att biluthyrningsverksamheten  skall
förenklas  genom  ett  slopande av nuvarande krav på
tillstånd   och   att  det  skall   räcka   med   en
registrering av verksamheten.


Etableringshinder     för    småföretagare    måste
avvecklas,  anförs  det i  partimotion  1998/99:N332
(fp).    Som   exempel   anges    sotningsmonopolet,
apoteksmonopolet  och  kommunernas  rätt  att stoppa
lågprisbutiker.  Inom många branscher motverkas  nya
företagsetableringar  av olika slags regleringar och
etableringskontroller, hävdar motionärerna. De anser
att omständigheter som  snabbt kan ge upphov till en
stor  mängd  nya  företag  är  att  offentligt  ägda
företag omvandlas till privata  och att det finns en
medveten strävan efter att hitta  privata alternativ
till offentligt producerade tjänster.


I   motion  1998/99:N333  (fp)  begärs   dels   ett
uttalande   om   inriktningen  av  ett  systematiskt
avregleringsarbete, dels ett förslag från regeringen
om en ny bestämmelse  i konkurrenslagen med sikte på
att komma till rätta med  sådana fall av säljvägran,
eller motsvarande fall av diskriminering, som medför
att  nyetableringar  hindras  eller  konkurrensen  i
övrigt försvåras. Fri  konkurrens  på  lika  villkor
inom de ramar som sätts upp av etiska principer  och
lagstiftning    är   det  bästa  verktyget  för  att
tillgodose konsumenternas  efterfrågan  och hushålla
med  begränsade  resurser,  säger  motionärerna.  En
effektiv  konkurrens  gynnar  alltid i  första  hand
konsumenterna,  och  konkurrensen   är   den  kanske
viktigaste  drivkraften  till  teknisk och ekonomisk
utveckling,  heter  det.  Väl fungerande  konkurrens
stimulerar    en    kontinuerlig     förnyelse    av
produktionsapparaten  och  leder  därmed   till   en
effektiv  användning  av  samhällets  resurser, dvs.
graden  av konkurrens på olika marknader  spelar  en
central roll för marknadsekonomins funktionssätt och
för den ekonomiska  tillväxten,  menar motionärerna.
Mot  bakgrund  av  det  anförda  krävs  en  effektiv
konkurrenslagstiftning      och      en     effektiv
konkurrenspolitik, säger motionärerna.  De grupperar
bristerna   i   konkurrensen   under   följande  tre
rubriker:     Naturliga     konkurrensbegränsningar,
Konkurrensbegränsande      överenskommelser      och
Offentliga regleringar. Under  senare  år  har flera
studier  gjorts  av konkurrenssituationen i Sverige,
t.ex.   av   den   s.k.    konkurrenskommittén,   av
Produktivitetsdelegationen          och           av
Ekonomikommissionen,  som  samtliga  pekar på att en
stor  del  av  de  problem  som kännetecknat  svensk
ekonomi   under   de  senaste  decennierna    snabba
kostnadsstegringar,   svag  produktivitetsutveckling
och  svag  ekonomisk  tillväxt    kan  förklaras  av
brister i konkurrensen, påpekar motionärerna.


Under  den  borgerliga  regeringsperioden  19911994
infördes  en  ny skärpt konkurrenslagstiftning,  och
ett systematiskt  avregleringsarbete  inleddes, sägs
det  vidare  i  motionen.  Motionärerna  anser   att
avregleringsarbetet   och   "valfrihetsrevolutionen"
måste återupptas och drivas vidare  enligt  följande
principer:


   begränsa offentliga monopol,


   minska offentligt ägande i näringsverksamhet,


   vidga sektorn för privat näringsverksamhet,


   öka den konkurrensutsatta sektorn,


   verka för lägre priser och taxor,


   främja konkurrens på lika villkor,


   underlätta  för nya företag att etablera sig  och
för små och medelstora företag att växa,


   minska  arbetsbördan   för   små  och  medelstora
företag med bl.a. uppgiftslämnande.


Statsministern  och  finansministern  bör  leda  och
politiskt ansvara för  arbetet,  anser motionärerna,
och    varje    år    bör    en   redogörelse   över
avregleringsarbetet presenteras för riksdagen.


De    flesta   klagomål   och   anmälningar    till
Konkurrensverket  kommer  från  småföretagare, säger
motionärerna  avslutningsvis  och hänvisar  till  en
rapport från Konkurrensverket, Avreglerade marknader
i  Sverige (Konkurrensverkets rapportserie  1998:3),
av vilken  framgår  att statliga och kommunala bolag
eller f.d. statliga monopolbolag ofta är inblandade.
Ytterligare en grupp av klagomål rör leveransvägran,
dvs. att småföretagen  av  olika  skäl inte får köpa
varor och tjänster av en viss leverantör. Säljvägran
kan,  enligt Konkurrensverket, ofta  vara  svår  att
komma till  rätta  med,  beroende  på  antingen  att
leverantören  utsatts  för  påtryckning  från  gamla
kunder eller att leverantören inte varit dominerande
på  marknaden  i  lagens mening. Ett företag behöver
dock inte ha uppnått en sådan styrkeposition för att
en  säljvägran  från   dess   sida   skall  försämra
konkurrensen,  säger  motionärerna.  De påpekar  att
Folkpartiet delar Konkurrensverkets uppfattning  att
det  krävs  en  ny  bestämmelse  i konkurrenslagen i
syfte  att  komma  till  rätta  med sådana  fall  av
säljvägran,     eller     motsvarande    fall     av
diskriminering,   som  medför   att   nyetableringar
hindras eller att konkurrensen i övrigt försvåras.




Vissa kompletterande uppgifter




Tidigare riksdagsbehandling




Likartade       motionsyrkanden       om       olika
konkurrenspolitiska  frågor  som de här aktuella har
behandlats  tidigare  av  utskottet,   senast  under
föregående   riksmöte   (bet.1997/98:NU1  och   bet.
1997/98:NU9).




Konkurrensverket




Konkurrensverket  är  central  förvaltningsmyndighet
för konkurrensfrågor. Myndigheten  skall  enligt sin
instruktion   (1996:353)   verka   för  en  effektiv
konkurrens  i  privat och offentlig verksamhet  till
nytta för konsumenterna. Verket skall bl.a. fullgöra
de uppgifter som följer av konkurrenslagen och lagen
(1994:615) om ingripande  mot  otillbörligt beteende
avseende offentlig upphandling.  Verket skall vidare
lämna     förslag     till     avregleringsåtgärder,
uppmärksamma  hinder  mot en effektiv  konkurrens  i
offentlig  verksamhet  samt   lämna   förslag   till
åtgärder för att undanröja dessa, sprida kunskap  om
konkurrensregler,  praxis  och andra förutsättningar
för  en  effektiv konkurrens,  främja  forskning  på
konkurrensområdet   samt   i   övrigt   främja   ett
konkurrensinriktat synsätt.


I  regleringsbrevet  för år 1999 anges de effektmål
som  rör Konkurrensverkets  verksamhet  på  följande
sätt:


-  att  bidra till att stärka näringslivets tillväxt
och internationella konkurrenskraft,
-
-  att konsumenterna  skall ha en stark ställning på
marknaden och att deras intressen tillgodoses.
-


Konkurrensverkets del av  effektmålen  är därvid att
verka för effektiv konkurrens i privat och offentlig
verksamhet till nytta för konsumenterna.




Konkurrensrådet




Regeringen  inrättade  i december 1997 ett  råd  för
konkurrens  på  lika villkor  mellan  offentlig  och
privat sektor - Konkurrensrådet  (dir.  1997:145). I
rådet,  vars ordförande är f.d. förhandlingsdirektör
Lars Ahlvarsson,  ingår representanter för offentlig
och privat verksamhet.  Rådets  uppgift  är att, med
beaktande  av  de  olika  grundförutsättningar   som
gäller   för   offentlig  och  privat  sektor,  söka
undanröja  konkurrenskonflikter  mellan  privat  och
offentlig verksamhet.  Rådets  verksamhet  skall  ta
sikte  på sådana konkurrenskonflikter som inte löses
inom   ramen   för   särskild   lagstiftning   eller
prövningsförfaranden.


Konkurrensrådet   får   på  eget  initiativ  belysa
sakförhållanden i konkreta  fall och genom kontakter
med   berörda   parter   bedöma  om   och   hur   en
konkurrenssnedvridning    kan     undvikas     eller
undanröjas.  Rådet  får  även  i  den omfattning det
finner  lämpligt ta upp frågor på begäran  av  någon
som är berörd.  Utgångspunkten för bedömningen skall
vara de förutsättningar  och  regler  som gäller för
respektive   verksamhet.  Rådets  verksamhet   skall
inriktas på fall  av  allmänt intresse, och särskild
uppmärksamhet  skall  ägnas   åt   frågor   som  rör
prissättning  och konkurrens på så lika villkor  som
möjligt.  Verksamheten  skall  syfta  till  att  för
framtiden   ge   vägledning   om   hur   konkurrens-
snedvridande   förfaranden   kan  undvikas  och,  om
möjligt, att vissa typer av konkurrenskonflikter kan
mönstras ut. Rådet skall på lämpligt  sätt informera
de berörda om sina bedömningar i dessa avseenden.


Med    utgångspunkt    i    de   erfarenheter   som
Konkurrensrådet fortlöpande får  av förhållandena på
marknaden skall rådet skaffa sig en  samlad  bild av
vad  som  kan  vara  osund konkurrens. Med detta som
underlag   skall   rådet   diskutera    principiella
konkurrensfrågor, sprida information om goda exempel
på  en  väl  fungerande konkurrens och för framtiden
söka nå en samsyn om hur de långsiktiga spelreglerna
på  området bäst  formuleras.  I  sina  diskussioner
skall   rådet   beakta   att  förutsättningarna  för
konkurrens är olika i olika delar av landet.


Konkurrensrådet  skall  fortlöpande   samråda   med
Konkurrensverket    och    Nämnden   för   offentlig
upphandling samt med andra berörda organ, t.ex. inom
redovisningsområdet. Rådet skall bedriva sitt arbete
under  tre  år  och skall fortlöpande  informera  om
resultatet  av detta.  Rådet  skall  senast  den  31
december 2000 redovisa sina samlade erfarenheter och
de resultat som  uppnåtts. Om det finns behov av det
får rådet lämna förslag  till  ytterligare  åtgärder
som rådet kan bedöma motiverade.


I  den handlingsplan för att förenkla och förbättra
villkoren för främst små företag som statsrådet Mona
Sahlin presenterade i december 1998 ingick att rådet
gavs  i  uppdrag  att  den  31 mars 1999 redovisa en
sammanställning  av  sina  ärenden.   Vidare  skulle
redovisas   hur  uppgiften  att  nå  samsyn  om   de
långsiktiga  spelreglerna  genomförs.  Redovisningen
skall ligga till  grund  för  att  regeringen snabbt
skall kunna se om det behövs regelskärpningar.


Konkurrensrådet har nyligen lämnat en sådan rapport
till  Näringsdepartementet.  Av  rapporten   framgår
bl.a.  att  huvuddelen  av  de  hittills  behandlade
anmälningarna   till   rådet   rör  kommunerna,  att
ärendena  i stor utsträckning avser  frågan  om  hur
långt kommunernas  legala kompetens sträcker sig och
att rådet lyckats komma  fram till eniga beslut i ca
tio  konkreta  fall.  Rådet  har  dock  inte  kommit
särskilt  långt  i  diskussionerna   om  långsiktiga
spelregler  och  de  underliggande  principerna  för
dessa.


I  rapporten  konstateras  vidare att näringslivets
representanter i rådet anser att det finns klara och
omfattande  problem  med  snedvriden  konkurrens  på
olika   marknader.   De  anser  också   att   rådets
möjligheter att bidra till problemens lösning ligger
i  att  rådet  kan komma  överens  om  förslag  till
åtgärder  från  lagstiftarens   sida.   Kommun-  och
Landstingsförbunden  sägs, med vissa undantag,  inta
en   reserverad   hållning    till    skärpning   av
lagstiftningen som metod att förhindra  snedvridning
av  konkurrensen.  Förbundens  representanter  anser
också  att  kommunallagen  bör ge utrymme  för  viss
flexibilitet i tillämpningen, främst med hänsyn till
den kommunala självstyrelsen  och  på  grund  av  de
kraftigt  varierande  förhållandena  mellan de olika
kommunerna inom de områden som lagen reglerar.


Beträffande rådets fortsatta arbete,  som  hittills
nästan uteslutande rört kommunernas verksamhet, sägs
att  det  kommer  att  göras  en  genomgång  av  det
statliga    området    för    att    kartlägga   hur
konkurrensproblemen inom denna sektor ser ut och var
i   den   statliga   organisationen   problemen   är
lokaliserade.  Motsvarande  gäller  för landstingen,
där  en  första  åtgärd blir en relativt  omfattande
genomgång   av   folktandvårdens   verksamhet,   mot
bakgrund av anmälningar till rådet.




Klarare spelregler mellan kommuner, landsting och
småföretag




I  den  tidigare  nämnda   handlingsplanen  för  att
förenkla  och  förbättra villkoren  för  främst  små
företag ingår en  särskild  rubrik  (6)  om  klarare
spelregler    mellan    kommuner,    landsting   och
småföretag.  Under  denna  rubrik tas följande  fyra
punkter   upp:  Offentlig  upphandling,   Långsiktig
konkurrenspolicy,  Uppdrag till Konkurrensrådet (som
nyss  har  redogjorts   för)  och  Strategi  för  en
fungerande konkurrenspolicy.


Beträffande offentlig upphandling  erinras om att i
budgetpropositionen  för  år 1999 har avsatts  medel
till  Kommerskollegium  för  insatser  för  att  öka
företagens kunskaper om offentlig upphandling. Detta
skall bl.a. ske genom utformning  av en s.k. websida
med information som framför allt små  och medelstora
företag    har    nytta   av.   Vidare   omnämns   i
handlingsplanen   ett   ytterligare   uppdrag   till
Kommerskollegium,  innebärande  att  information  om
offentliga  upphandlingar  som  understiger  ca  1,7
miljoner  kronor  -  den  undre  gräns  över  vilken
upphandlingar  enligt lag måste utannonseras - skall
läggas ut på den  nämnda websidan. Motivet för detta
är att småföretagen  har  störst  intresse för dessa
upphandlingar, men de har svårt att få reda på vilka
de är.


Offentlig upphandling, som tillhör finansutskottets
ansvarsområde,  är  föremål  för utredning  Särskild
utredare   är   generaldirektör   Sture   Johansson.
Utredningen har i uppdrag att utreda  organisationen
av Nämnden för offentlig upphandling och vilken roll
samt vilka uppgifter nämnden bör ha i framtiden  med
hänsyn   till   behovet   av  tillsyn  av  offentlig
upphandling (dir. 1998: 58). Vidare skall en översyn
göras av bestämmelserna i 6  kap. lagen (1992: 1558)
om  offentlig  upphandling (LOU),  som  bl.a.  avser
upphandlingar   under    de   s.k.   tröskelvärdena.
Slutligen skall utredaren  se  över  bestämmelsen om
skadestånd  i  7  kap.  6  § LOU. Möjligheterna  att
effektivisera  den  offentliga  upphandlingen  skall
vara  utgångspunkt för  utredningen.  Riksdagen  har
nyligen,    på    finansutskottets   förslag   (bet.
1998/99:FiU17), beslutat att utredningen snarast bör
ges tilläggsdirektiv innebärande att utredningen bör
övergå  till  att  bli  parlamentariskt  sammansatt.
Utredningen bör i enlighet  med  gällande  tidsplan,
dvs.  senast  den  31  december  1999,  avlämna  ett
delbetänkande  omfattande  det befintliga uppdraget.
Av   tilläggsdirektivet   bör  vidare   framgå   att
utredningen  därefter bör få  i  uppdrag  att  bl.a.
sammanfatta de  övergripande  riktlinjerna  för  den
offentliga  upphandlingen och ta fram riktlinjer för
det svenska arbetet  i EU. Finansutskottet ansåg det
väsentligt    att   det   klargörs    under    vilka
förutsättningar   som   miljökrav  får  ställas  vid
offentlig upphandling och  att  det bör vara möjligt
att  ställa  krav  på  att  produkter  som  köps  in
uppfyller      kriterier      för     miljömärkning.
Finansutskottet ansåg vidare att  utredningen  också
skall behandla frågan om lokal upphandling.


När det gäller långsiktig konkurrenspolicy sades  i
handlingsplanen      att     Kommunförbundet     och
Landstingsförbundet skulle  inbjudas till diskussion
om   utformning   av   en   sådan  policy   avseende
relationerna mellan offentlig  och privat sektor. En
första överläggning ägde rum i februari  1999  under
ledning  av  statsrådet Mona Sahlin. Avsikten är att
ett andra möte skall hållas senare under våren 1999.


Beträffande    strategi     för    en    fungerande
konkurrenspolicy sades i handlingsplanen att som ett
försök   skall   Regionförbundet   i   Kalmar   län,
omfattande    tolv    kommuner,    i    samråd   med
Konkurrensrådet  utarbeta  en  konkurrenspolicy  som
skall  främja småföretagande i länet.  Denna  policy
skall också  innefatta strategier för att underlätta
för offentliganställda som vill starta eget.


I  detta  sammanhang   kan   vidare   noteras   att
Kommunförbundet  nyligen  presenterat  en rapport om
effekter    och    erfarenheter    av    alternativa
driftsformer.




Kommunallagen




Kommunernas  och landstingens verksamhet regleras  i
kommunallagen      (1991:900).     Lagen     tillhör
konstitutionsutskottets  ansvarsområde.  Beträffande
näringsverksamhet  gäller (2 kap. 7 §) att  kommuner
och landsting får driva  sådan  verksamhet,  om  den
drivs   utan   vinstsyfte   och   går   ut   på  att
tillhandahålla   allmännyttiga   anläggningar  eller
tjänster    åt   medlemmarna   i   kommunen    eller
landstinget.  Vidare  sägs (2 kap. 8 §) att kommuner
och landsting får genomföra åtgärder för att allmänt
främja näringslivet i kommunen eller landstinget och
att  individuellt  inriktat   stöd   till   enskilda
näringsidkare   bara   får   lämnas   om  det  finns
synnerliga skäl för det.


Beträffande laglighetsprövning gäller (10 kap. 1 §)
att  varje  medlem av en kommun eller ett  landsting
har  rätt att  få  lagligheten  av  kommunens  eller
landstingets  beslut  prövad genom att överklaga dem
hos länsrätten. Överklagandet  skall  ske  inom  tre
veckor  från  det  att  det  på aktuell anslagstavla
tillkännages att protokollet över beslutet justerats
(10 kap. 6 §).




Departementspromemorian Små företag och
konkurrenslagen




En arbetsgrupp inom Regeringskansliet,  som  haft  i
uppgift  att  kartlägga och analysera olika typer av
småföretagssamverkan  på  den  svenska marknaden och
överväga om de svenska konkurrensreglerna bör ändras
för  att inte hindra sådan småföretagssamverkan  som
är till nytta för samhället och konsumenterna, har i
rapporten   Små   företag  och  konkurrenslagen  (Ds
1998:72) presenterat vissa förslag till ändringar av
konkurrenslagen  och   förslag  om  förordningar  om
gruppundantag.


Arbetsgruppen har funnit  att  samverkan  i  större
omfattning   mellan  småföretag  är  vanligast  inom
detaljhandeln,  dvs.  i livsmedels- och fackhandeln,
inom    tjänstesektorn    såsom    hantverks-    och
installationsbranscherna,     inom      data     och
kommunikation, inom transportsektorn såsom lastbils-
,  entreprenad- och taxibranscherna samt inom  jord-
och    skogsbruket.    Det    är    angeläget    att
konkurrenslagens förbudssystem - mot bakgrund av den
stora andelen småföretag på den svenska marknaden  -
kan  tillämpas  på  ett  flexibelt  sätt och att den
administrativa bördan både för tillämpande myndighet
och  för  företagen  kan  begränsas  så  mycket  som
möjligt, sägs det.


Arbetsgruppens slutsats är att lagen generellt sett
redan  har  ett  väl  fungerande  system  för att  i
flexibla  former skilja ut samverkan med övervägande
positiva  effekter  och  som  samtidigt  tillgodoser
småföretagens   behov   av   en   enkel  och  smidig
handläggning,  t.ex.  inom  ramen för  gruppundantag
eller Konkurrensverkets allmänna  råd. Arbetsgruppen
ser därför inget behov av en generell  särbehandling
i  konkurrenslagen av samarbete mellan små  företag.
Emellertid föreslår arbetsgruppen vissa förändringar
i de  regler  som  redan  finns  för  samarbete inom
lantbrukets primärföreningar genom det  s.k.  legal-
undantaget   (se   vidare  i  det  följande)  och  i
gruppundantaget  avseende  kedjor  i  detaljhandeln.
Vidare föreslås ett nytt gruppundantag för samarbete
mellan taxiföretag.


Rapporten har varit  föremål  för remissbehandling,
och remisstiden utgick den 31 mars 1999.




Konkurrensverkets rapport Konkurrenshinder för
småföretag




Konkurrensverket gavs i regleringsbrevet för år 1998
i uppdrag att lämna en särskild  redovisning  med en
närmare  beskrivning  av  verkets  klagomålsärenden,
deras  karaktär  och  grund.  Av  rapporten   skulle
särskilt  framgå hur bristande konkurrensneutralitet
när det gäller  små  företag kan hanteras med hänsyn
till gällande bestämmelser  i  konkurrenslagen  samt
bestämmelser inom andra områden.


I   rapporten   Konkurrenshinder   för   småföretag
(Konkurrensverkets   rapportserie  1998:2)  har   en
gruppering av klagomålsärenden - utifrån olika typer
av  konkurrensbegränsningar   som   tagits   upp   i
klagomålet  -  gjorts enligt följande (inom parentes
anges     antal     ärenden):      oskäligt     höga
priser/prishöjningar och diskriminering  m.m.  (31),
säljvägran   (18),   offentlig   upphandling   (10),
underprissättning   av   offentliga   aktörer   (8),
offentlig  stödgivning  till  enskilda företag (16),
affärsverksamhet          sammanblandas          med
myndighetsutövning (3), olika  mervärdesskatteregler
för  privata och offentliga aktörer  (2),  s.k.  KL-
ärenden,  dvs.  ärenden  där  det  i  september 1998
pågick utredning hos Konkurrensverket i syfte att få
underlag  för  tillämpning  av konkurrenslagen  (40)
samt övriga ärenden (drygt 100).


Under  rubriken  Slutsatser  och   förslag  sägs  i
rapporten  bl.a.  att  på  flera  av  de  av-  eller
omreglerade    marknaderna    kan    -    under   en
övergångsperiod  -  en  väl  utformad  särreglering,
tillämpad    av    en    för    ändamålet   inrättad
tillsynsmyndighet, vara ett viktigt  komplement till
den generella konkurrenslagstiftningen för att komma
till rätta med s.k. marknadsmisslyckanden.  För  att
uppnå  en  väl  fungerande  konkurrens  kan det även
krävas strukturella ingrepp, t.ex. att infrastruktur
som  har karaktären av nödvändig facilitet  som  nya
företag  måste  ha  tillträde  till  för  att  kunna
konkurrera  med  dominanten  skiljs  ut  från  övrig
verksamhet.   Dessa   slutsatser   kan   även  gälla
verksamheter  som  drivs  av  statliga  myndigheter,
kommuner och landsting.


I  rapporten  sägs vidare att det, i syfte  att  ge
bättre möjligheter  att  komma  till rätta med sådan
säljvägran som hämmar marknadens  funktionssätt, bör
övervägas   att   införa   en   ny   bestämmelse   i
konkurrenslagen, som rör säljvägran. Den  offentliga
stödgivningen    bör    omfattas   av   regler   som
säkerställer att stödet inte snedvrider konkurrensen
och inte heller hämmar eller omöjliggör verksamheten
för företagen, heter det  vidare.  Statsmakterna bör
precisera   under  vilka  förutsättningar   statliga
myndigheter     får      driva     verksamhet     på
konkurrensmarknader.   Det   bör   även   göras   en
systematisk  genomgång  av områden  där  myndigheter
driver näringsverksamhet  och  har tillsynsuppgifter
på samma område.


Rapporten  ingår  i Näringsdepartementets  allmänna
beredningsunderlag.




Konkurrensverkets rapport Avreglerade marknader i
Sverige




Regeringen  gav  i  regleringsbrevet   för  år  1998
Konkurrensverket   även  i  uppdrag  att  från   ett
effektivitets-  och  konsumentperspektiv,   och  med
hänsyn   till   gällande   mål   för   de   aktuella
politikområdena, följa upp avregleringsåtgärder  som
dittills  genomförts på olika marknader. I rapporten
Avreglerade  marknader  i  Sverige  - en uppföljning
(Konkurrensverkets  rapportserie  1998:3)  redovisas
uppföljning   av   avregleringsåtgärder    på    sex
marknader,   nämligen   tele,   post,   inrikesflyg,
järnvägstransporter,  lokal och regional linjetrafik
med buss samt elmarknaden.


I ett avslutande avsnitt om övergripande slutsatser
grupperas de konkurrensproblem  som  kan  uppstå vid
avregleringar    under    följande   fem   rubriker:
Dominantens    fördelar   begränsar    konkurrensen,
Inlåsningseffekter, Risker för kartelliknande utfall
på marknaden, Regionala och andra fördelningsmässiga
effekter samt EU-medlemskapet  och  EU:s  regler.  I
rapporten   skisseras   ett   optimistiskt  och  ett
pessimistiskt scenario. Det förstnämnda  är  att  en
väl fungerande konkurrens kan komma till stånd på de
regelreformerade  marknaderna  inom  en inte alltför
lång  tidsrymd. Ett villkor för detta är  emellertid
att staten - i egenskap av såväl regulator som ägare
till dominerande företag - utnyttjar sin samlade och
unika möjlighet  att  verka  för  att  eliminera  de
konkurrenshinder   som  finns  på  marknaderna.  Ett
pessimistiskt  scenario   är   att  konkurrensen  på
marknaderna kommer att fortsätta  att vara begränsad
på  grund av kvarstående hinder och  att  konflikter
mellan  dominanten  och  utmanare  kommer  att  vara
vanligt  förekommande.  Dessa  konflikter kommer att
kräva     ingripanden     både     från    särskilda
tillsynsmyndigheter  och  från Konkurrensverket.  Ur
ett  effektivitets-  och konsumentperspektiv  är  en
sådan utveckling inte önskvärd.


Även  denna rapport ingår  i  Näringsdepartementets
allmänna beredningsunderlag.




Länsstyrelsernas konkurrensfrämjande verksamhet




Enligt instruktionen för länsstyrelserna (1998:1546)
åligger  det  dem  att  främja länets utveckling och
noga följa tillståndet inom  olika sakområden, bl.a.
regionalekonomi,      näringslivsutveckling      och
konkurrens. Vid tillsynen  skall särskild hänsyn tas
till  regionala  förhållanden,   vilket   dock  inte
innebär  att tillämpningen av de konkurrensrättsliga
reglerna skall variera i olika delar av landet.


Länsstyrelserna     skall    ge    information    i
konkurrensfrågor  och uppmärksamma  Konkurrensverket
på  förhållanden  som   tyder  på  överträdelser  av
konkurrensbestämmelserna.      Verket     informerar
fortlöpande   länsstyrelserna  om  utvecklingen   på
konkurrensområdet genom ett särskilt nyhetsbrev samt
genom    distribution    av    verkets    rapporter,
publikationer  och  informationsskrifter.  Under  år
1998   arrangerade   Konkurrensverket   två   större
seminarier  för  länsstyrelserna.  Vid  ett av dessa
utarbetades   en   gemensam  verksamhetsplan  mellan
verket  och  länsstyrelserna  för  år  1999.  Planen
innehåller mål och aktiviteter som bl.a. syftar till
att stärka det konkurrensfrämjande arbetet.


I  regleringsbrevet   för   år   1999   har   vissa
länsstyrelser    givits    särskilda    uppdrag   på
konkurrensområdet avseende tolkservice (se  vidare i
det  följande), tillämpningen av plan- och bygglagen
(1987:10)   och   upphandling   av   byggnads-   och
anläggningsarbeten.   När   det   gäller  plan-  och
bygglagen  (PBL) har länsstyrelserna  i  Stockholms,
Skåne,  Värmlands,   Västmanlands,   Jämtlands   och
Norrbottens län i uppdrag att var för sig utreda hur
kommunerna i respektive län beaktar konkurrensfrågor
i  tillämpningen  av  den  nämnda lagen. I uppdraget
ingår  att  undersöka om det går  att  påvisa  någon
skillnad i kommunernas  agerande  före och efter den
ändring av 5 kap. 7 § PBL som trädde  i  kraft den 1
januari  1997  och  som  innebär att hänsynstagandet
till effektiv konkurrens inte  längre  finns  direkt
angivet.   Om   behov   visar  sig  föreligga  skall
länsstyrelserna lämna förslag till regelförändringar
eller  andra  åtgärder.  Uppdraget  skall  redovisas
senast den 15 oktober 1999.


Länsstyrelserna    i    Uppsala,     Södermanlands,
Jönköpings, Kronobergs, Kalmar, Gotlands,  Blekinge,
Hallands,  Örebro,  Dalarnas,  Västernorrlands   och
Västerbottens     län     skall     gemensamt    med
Konkurrensverket kartlägga hur konkurrensen fungerar
vid   kommunernas   upphandling  av  byggnads-   och
anläggningsarbeten. Underlag  till  Konkurrensverket
skall  sammanställas  senast  den 1 september  1999,
varefter  verket skall sammanställa  materialet  och
göra en analys  av  identifierade konkurrensproblem.
Verket  skall  redovisa  uppdraget  till  regeringen
senast den 15 oktober 1999.




Förslag från Småföretagsdelegationen




Småföretagsdelegationen    har    i    sin   rapport
Förslagskatalog  (SOU 1998:94) lagt fram  ett  antal
förslag som har som  syfte  att främja konkurrensen.
Det  gäller  bl.a.  följande: prövning  av  kommunal
kompetens      att      driva      affärsverksamhet;
konkurrensneutralitet mellan privata  och offentliga
aktörer; avreglering av olika verksamheter  -  t.ex.
biluthyrning,  långväga  busstrafik och förordnandet
av    ordningsvakter;    översyn    av    offentliga
upphandlingar;  översyn  av   konkurrenssnedvridande
stöd;   marknadsanpassning   av  regelsystemet   för
tolkning. Dessa förslag är, som tidigare redovisats,
på olika sätt föremål för beredning.




Interpellationssvar




Statsrådet   Mona   Sahlin  har  under   innevarande
riksmöte  besvarat  interpellationer   om   kommunal
näringsverksamhet  och  om konkurrensneutralitet.  I
den förstnämnda frågan meddelade  statsrådet  -  som
svar på interpellationer (1998/99:10 och 1998/99:43)
av  respektive  Ola Karlsson (m) och Stefan Hagfeldt
(m) i november 1998 och i januari 1999 - att hon ser
de små och medelstora  företagen  som betydelsefulla
för    att   stärka   och   utveckla   näringslivets
konkurrensförmåga    och    för    att   skapa   nya
arbetstillfällen. När det gäller förhållandet mellan
småföretag och den offentliga sektorn  framhöll  hon
att en självklar utgångspunkt är att varken kommunal
eller  annan  offentlig näringsverksamhet får slå ut
jobb   eller  hindra   tillväxtförutsättningarna   i
privata företag. Hon påpekade att det är viktigt att
den offentliga sektorn inte sänder ut dubbla budskap
i  dessa   frågor.  Vid  det  sistnämnda  tillfället
hänvisade statsrådet  till  de  åtgärder  om klarare
spelregler mellan kommuner, landsting och småföretag
som  ingår  i  handlingsplanen för att förenkla  och
förbättra villkoren  för  främst  små  företag,  som
presenterades  i  december  1998  och  som  tidigare
redogjorts för.


I mars 1999 besvarade statsrådet Mona Sahlin vidare
en interpellation (1998/99:168) av Caroline Hagström
(kd) om konkurrensneutralitet. I sitt svar upprepade
statsrådet   de  nyss  redovisade  synpunkterna  och
hänvisade till  Konkurrensrådets  delredovisning den
31  mars  1999  och  arbetet  med  att  ta  fram  en
konkurrensstrategi. Beträffande den statliga sektorn
angavs att utgångspunkten är att statlig  verksamhet
inte skall konkurrera ut privat verksamhet  och  att
myndigheter  inte  skall  bedriva uppdragsverksamhet
eller kommersiell verksamhet  om dessa kan skötas av
andra.     I     den     särskilda     frågan     om
distriktsveterinärorganisationen, vilken hade tagits
upp  i  interpellationen,  hänvisade statsrådet till
jordbruksministern och noterade att på detta område,
liksom  på en del andra områden,  måste  hänsyn  tas
till de för området speciella förutsättningarna.




Regelsystemet för tolkning




Konkurrensverket   föreslog   i  en  skrivelse  till
regeringen i februari 1997 att en särskild utredning
skall   tillsättas  med  uppgift  att   utreda   och
analysera  de  förhållanden  som gäller på marknaden
för tolk- och översättningstjänster  samt även lämna
förslag till ett nytt, marknadsanpassat regelverk.


Som   tidigare   nämnts  har  vissa  länsstyrelser,
nämligen  de  i  Stockholms,  Östergötlands,  Västra
Götalands och Gävleborgs  län,  givits i uppdrag att
undersöka hur respektive läns kommuner och landsting
tillämpar  de  regelverk som styr tillhandahållandet
av    nödvändig    tolkservice.     Vidare     skall
länsstyrelserna  föreslå  hur regleringen på området
skall kunna förbättras ur konkurrenssynpunkt. Samråd
skall  ske  med  Konkurrensverket.  Uppdraget  skall
rapporteras till regeringen  senast den 15 september
1999.


Regeringen    har    i    december    1998    givit
Integrationsverket    i    uppdrag   att   analysera
myndigheternas  användning  av  tolk.  Verket  skall
utreda  om personer som inte behärskar  svenska  får
tillgång  till  tolk  hos  myndigheterna  i behövlig
utsträckning.   Vidare   skall   verket   utreda  om
kompetensen   hos   de   tolkar   som   anlitas   är
tillfredsställande för de ärenden där deras tjänster
används.     Verket    skall    även    uppmärksamma
tolkförmedlingarnas  roll  i sammanhanget. Uppdraget
skall redovisas senast den 15 september 1999.




De fristående sågverken




I  motion  1998/99:N292 (s, m,  v,  c,  mp)  omnämns
ärenden  rörande  Sydved  AB  och  Industriskog  AB.
Marknadsdomstolen  fattade  i  december  1998 beslut
beträffande    Sydved.    Sammanfattningsvis    fann
Marknadsdomstolen att förutsättningar saknas för att
meddela  icke-ingripandebesked  och  för att bevilja
undantag  för  Sydvedsamarbetet. Avvecklingsperioden
för det aktuella  samarbetet  sträcker sig fram till
den 31 december 1999.


Konkurrensverket beviljade i februari 1999 undantag
enligt  8  §  konkurrenslagen för  avveckling  eller
förändring av samarbetet  i Industriskog. Undantaget
skall gälla fr.o.m. den 1 januari  1999 t.o.m den 31
juli 1999.


När   det  gäller  den  allmänna  situationen   för
köpsågverken följer regeringen, enligt uppgift, noga
utvecklingen av denna.




Högteknologi




I    motion     1998/99:N268     (m)     efterfrågas
konkurrensregler   för   högteknologi.   Skydd   för
högteknologiska      produkter      finns      genom
immaterialrätten,  dvs.  patenträtt,  varumärkesrätt
och  upphovsrätt.  Det  skydd för rättigheterna  som
finns i form av ensamrätt  bidrar  till att driva på
utvecklingen  inom  respektive  område   och  verkar
därför    konkurrensfrämjande.   Samtidigt   innebär
ensamrätten   ett   slags  rättsligt  monopol  -  en
konkurrensbegränsning. Ensamrätten som sådan grundar
sig inte på avtal och  den  omfattas  därför inte av
konkurrenslagens     bestämmelser.     Om    däremot
ensamrätten överlåts eller upplåts till  någon annan
föreligger ett avtalsförhållande i lagens mening.


I den svenska konkurrenslagstiftningen ingår en rad
s.k.  gruppundantag för olika typer av avtal,  bl.a.
patent-  och  know-howlicensavtal.  Det  nu gällande
undantaget för avtal om tekniköverföring,  i  vilket
innefattas  patent-  och know-howlicensavtal, gäller
till den 1 april 2006.




1999 års ekonomiska vårproposition




I finansplanen i 1999  års ekonomiska vårproposition
(prop.  1998/99:100)  redovisar   regeringen  i  ett
avsnitt (1.4.2) med rubriken Sverige  -  en nation i
arbete åtgärder för att göra sysselsättningsökningen
uthållig.    Åtgärderna    redovisas    under   fyra
underrubriker,  nämligen  Effektivare arbetsmarknad,
En  offensiv konkurrenspolitik,  Effektivare  system
för utbildning  och kompetensutveckling och Strategi
för         företagsutveckling.          Beträffande
konkurrenspolitik sägs följande:




För       att       åstadkomma      en      uthållig
sysselsättningstillväxt    krävs    även   effektiva
marknader. Väl fungerande marknader leder  till  att
produktivitetstillväxten  blir  tillräckligt god för
att  säkerställa en hög standardutveckling  och  ett
internationellt    konkurrenskraftigt    näringsliv.
Effektivare  marknader gynnar också konsumenterna  i
form av lägre  priser,  bättre  kvalitet  och större
urval  av  varor  och  tjänster. Regeringen föreslår
därför följande åtgärder  för  att  bidra  till  mer
effektiva marknader:


-  En  väl  fungerande  konkurrens  inom byggsektorn
minskar   på   sikt  boendekostnaderna  för   alla.
Byggkostnadsdelegationen  skall  presentera förslag
för  att motverka att byggsektorn bidrar  till  att
inflationstendenser uppkommer.
-
- Kvarvarande  hinder  för  konkurrens i gränslandet
mellan  offentlig  och  privat   verksamhet   skall
undanröjas. Statskontoret ges i uppdrag att snarast
se  över  hur  de  statliga myndigheterna agerar på
konkurrensutsatta marknader.  Diskussioner förs med
kommunsektorn  om en långsiktig  strategi  för  att
offentlig    verksamhet     inte     skall    hämma
tillväxtförutsättningarna.
-
-  En väl fungerande konkurrens ger ett  effektivare
näringsliv   och   ger   konsumenten   en  starkare
ställning. Flera branscher kännetecknas  i  dag  av
bristande konkurrens och att konsumenten därmed har
en  svag  ställning. Regeringen avser att återkomma
med förslag  som  ger  ökad  konkurrens och stärker
konsumentens ställning.
-
-  Sveriges  deltagande  i  den inre  marknaden  ger
konsumenterna ett bredare utbud  och  lägre priser.
Regeringen  arbetar  för  att  ytterligare   stärka
konsumentintresset  i handelspolitiken, bl.a. genom
ökad importkonkurrens.  Ett  exempel  på  detta  är
frågan om utvidgad parallellimport.
-


Utskottets ställningstagande




Utskottet   vill   inledningsvis  framhålla  att  en
effektiv konkurrens  är  en viktig förutsättning för
en väl fungerande samhällsekonomi. Konkurrens bidrar
till   ett  nödvändigt  omvandlingstryck   och   ett
innovativt företagsklimat som stärker tillväxten och
Sveriges    internationella   konkurrenskraft.   För
konsumenterna  betyder detta tillgång till ett brett
utbud av ständigt förbättrade varor och tjänster med
god kvalitet till rimliga priser.


I finansplanen i 1999 års ekonomiska vårproposition
presenterar regeringen,  som  nyss  nämnts, åtgärder
för  en offensiv konkurrenspolitik. Där  sägs  bl.a.
att effektivare  marknader  gynnar  konsumenterna  i
form  av  lägre  priser,  bättre kvalitet och större
urval av varor och tjänster.


Som framgått av den tidigare  lämnade redovisningen
pågår det en rad aktiviteter på  olika  områden  med
bäring  på  de  frågor  som  tas upp i motionerna. I
flera  av  dessa  frågor  kommer  riksdagen  att  få
möjlighet att lämna synpunkter och  ta ställning när
regeringen lägger fram konkreta förslag. Efter detta
generella  påpekande kommenterar utskottet  var  för
sig olika frågor som berörs i motionerna.


Frågan om likformiga konkurrensregler i olika delar
av landet tas  upp i motion 1998/99:N277 (v). Enligt
utskottets   mening    är    det    självklart   att
konkurrensreglerna inte får vara olika i olika delar
av landet, något som skulle kunna vara  hämmande för
företagsetableringar i vissa regioner. Som  tidigare
redovisats    skall   länsstyrelserna   enligt   sin
instruktion    noga     följa     tillståndet     på
konkurrensområdet.   Vid  tillsynen  skall  särskild
hänsyn tas till regionala  förhållanden, vilket dock
inte    innebär    att    tillämpningen     av    de
konkurrensrättsliga  reglerna skall variera i  olika
delar  av  landet.  Det  kan   också   noteras   att
konkurrensfrågorna  kommer  att  ingå i de regionala
tillväxtavtal som nu är under utarbetande.  Med  det
sagda  avstyrks  den  här aktuella motionen i berörd
del. Även motion 1998/99:T231  (s),  som  tar upp en
närliggande     fråga     om     sambandet    mellan
konkurrenslagstiftningen     och     en     effektiv
regionalpolitik, avstyrks.


I  motion  1998/99:N292 (s, m, v, c, mp) berörs  de
fristående           sågverkens           situation.
Näringsdepartementet följer,  enligt  uppgift,  noga
utvecklingen för dessa sågverk. Utskottet vill också
erinra  om  den  överföring  av  skogsmark från Assi
Domän  AB  till  ett  nytt  statligt skogsbolag  som
riksdagen  hösten  1998 gav regeringen  bemyndigande
att genomföra (prop.  1998/99:1,  bet. 1998/99:NU1).
Utskottet  såg  fördelar  med  ett separat  statligt
skogsbolag, bl.a. genom att marknaden  för vedråvara
vidgas.   Med   det   anförda  avstyrks  den  nämnda
motionen.


I några motioner tas frågan  om  konkurrens  mellan
privat  och  offentlig  sektor upp och en omfattande
avreglering förordas. När  det  gäller  förhållandet
mellan  småföretag  och den offentliga sektorn  vill
utskottet framhålla att en självklar utgångspunkt är
att   varken   kommunal   eller    annan   offentlig
näringsverksamhet  får  slå  ut  jobb  eller  hindra
tillväxtförutsättningarna  i privata företag.  Detta
är, som tidigare redogjorts  för,  också regeringens
inställning.  Samtidigt  vill utskottet  betona  att
förhållandena  i olika kommuner  och  landsting  kan
variera påtagligt.  På  vissa  håll  kan det privata
utbudet  vara  mycket begränsat. Ett annat  argument
för att bibehålla  en  del  av  en  verksamhet  i en
kommuns  eller  ett landstings regi är att därigenom
upprätthålls en kompetens att utvärdera anbud.


I den handlingsplan  för att förenkla och förbättra
villkoren  för  främst små  företag  som  regeringen
presenterade i december  1998  ingår,  som  tidigare
redovisats,  en särskild punkt om klarare spelregler
mellan kommuner  och  småföretag.  Härunder berördes
bl.a.  den verksamhet som Konkurrensrådet  bedriver.
Rådet har, som nämnts, nyligen lämnat en redovisning
av den verksamhet  som hittills bedrivits. Vidare är
reglerna  för den offentliga  upphandlingen  föremål
för utredning.  Näringsdepartementet  har  härutöver
påbörjat  ett  arbete  med  att  -  i diskussion med
Kommunförbundet och Landstingsförbundet - utforma en
långsiktig  konkurrenspolicy.  Kommunförbundet   har
också  nyligen  presenterat  en  rapport,  i  vilken
effekterna   och   erfarenheterna   av   alternativa
driftsformer belyses.


I  vissa  motioner  förordas  avreglering på  vissa
särskilt   angivna   områden,   t.ex.    tolk-   och
översättningsverksamhet,          sotningsmonopolet,
biluthyrningsverksamhet,    apoteksmonopolet     och
kommunernas  rätt  att  stoppa  lågprisbutiker.  Som
tidigare redovisats pågår olika utredningsarbeten på
vissa  av  dessa  områden.  Vidare  kan  noteras att
samtliga     områden    tillhör    andra    utskotts
ansvarsområden.


Sammantaget anser  utskottet att regeringens arbete
på  området  styrs  av  en   vilja   att  uppnå  och
upprätthålla konkurrensneutralitet mellan  offentlig
och privat verksamhet.


När   det   slutligen   gäller  yrkandet  i  motion
1998/99:N210  (s)  om  att  Konkurrensverket  i  sin
verksamhet skall anlägga mer  av  en  helhetssyn  på
konkurrens,   effektivitet   och   välfärd,   känner
utskottet   stor   sympati  för  dessa  tankegångar.
Utskottet anser, som  redovisats  och  i  likhet med
motionären, att en väl fungerande konkurrens  är  en
nödvändig förutsättning för en gynnsam utveckling av
den   svenska   ekonomin.   Konkurrensverket  skall,
förutom  att  tillämpa  konkurrenslagen,  främja  en
effektiv konkurrens inom  såväl privat som offentlig
verksamhet      genom     att     bl.a.      föreslå
avregleringsåtgärder,  till nytta för konsumenterna.
Ibland kan det vara svårt  att  förena  intresset av
ökad konkurrens med de negativa effekter,  i form av
sämre   service   för  medborgarna,  ökad  ekonomisk
brottslighet  eller   sämre   arbetsmiljö,   som  en
avreglering  kan vara förenad med. Det är dock  inte
Konkurrensverkets   sak   att   beakta  den  sociala
dimensionen, utan det är regering  och  riksdag  som
har  att  värdera  Konkurrensverkets förslag rörande
avreglering   eller  andra   åtgärder   utifrån   en
helhetssyn på konkurrens, effektivitet och välfärd.


Utskottet förordar  att regeringen fortsättningsvis
i avregleringssammanhang  lägger  särskild  vikt vid
att  ha  ett  helhetsperspektiv  för  konsumenterna:
förutom  konkurrens  och  effektivitet  måste  också
frågor  om  välfärd  samt  risk  för  ökad ekonomisk
brottslighet och sämre arbetsmiljö beaktas.  Det  är
vidare  viktigt  att  på ett systematiskt sätt följa
upp de avregleringar som  har genomförts och väga de
positiva effekterna mot de negativa effekter som kan
uppstå,   t.ex.   i  form  av  sämre   service   för
medborgarna, ökad ekonomisk brottslighet eller sämre
arbetsmiljö.


Det  utskottet nu har  anfört  bör  riksdagen,  med
anledning av motion 1998/99:N210 (s), som sin mening
ge regeringen  till  känna. Motionerna 1998/99:Sk310
(m),  1998/99:Fi613  (m),   1998/99:N326   (m,  kd),
1998/99:  N330  (kd), 1998/99:N238 (c), 1998/99:N332
(fp)  och 1998/99:N333  (fp)  avstyrks  samtidigt  i
berörda  delar.  Även  motion  1998/99:N268 (m), som
berör konkurrensregler för högteknologi, avstyrks av
utskottet.


Beträffande förslaget i motion 1998/99:N333 (fp) om
en ny bestämmelse i konkurrenslagen  för  att  komma
till  rätta  med  säljvägran  noterar  utskottet att
denna  fråga  har  behandlats  i  en  rapport   från
Konkurrensverket.   Näringsdepartementet  avser  att
behandla  frågan  i  lämpligt   sammanhang.   Därmed
avstyrks även den motionen i berörd del.




Kooperativ samverkan, m.m.




Motionerna




Konkurrenslagen  (KL) hämmar de lantbrukskooperativa
företagens   utveckling,   anförs   det   i   motion
1998/99:N236  (kd).   Lagen  behöver  ändras  i  ett
viktigt  avseende;  den  negativa   behandlingen  av
samarbete mellan företag i kooperativa  former måste
ersättas  med den positiva inställning som  utmärker
EG-rätten   och    de   andra   EU-länderna,   menar
motionären. Hon föreslår  förändringar  på  följande
fyra  punkter:  (1)  Samverkan i federativ form  bör
möjliggöras  på  samma  villkor   som   gäller   för
primärföreningar      inom      lantbruket;      (2)
Prissamverkansförbudet i KL för primärföreningar bör
utgå;  (3)  Hinder  för förhandlingssamverkan mellan
små producenter bör tas  bort  ur KL; (4) Förbudet i
KL mot att begränsa medlems fria  rörlighet bör utgå
och  ersättas  med  EG-rättens  funktionsskydd   för
kooperativa företag.


I partimotion 1998/99:N238 (c) begärs ett uttalande
om  att  konkurrenslagstiftningen  skall utformas så
att  kooperativ  verksamhet inte missgynnas  jämfört
med andra associationsformer. Grunden för kooperativ
verksamhet är att  en grupp människor, företag eller
organisationer går samman för att driva en ekonomisk
verksamhet som de alla  behöver och som de gemensamt
styr   och  ansvarar  för  i  demokratiska   former,
konstaterar motionärerna och erinrar om att i svensk
lagstiftning  finns den juridiska associationsformen
ekonomisk förening,  som  är avpassad för kooperativ
verksamhet.


I motion 1998/99:N263 (c)  begärs  - på motsvarande
sätt  som  i nyssnämnda motion 1998/99:N236  (kd)  -
förslag från  regeringen  i följande fyra avseenden:
(1) att samverkan i federativ form skall möjliggöras
på  samma  grunder som gäller  för  primärföreningar
inom lantbruket;  (2)  att förbudet mot samverkan om
priser på i en förening  oförädlade  produkter skall
utgå;   (3)   att   förhandlingskooperation    skall
likställas  med  övrig kooperation; (4) att förbudet
mot  att begränsa medlemmars  fria  rörlighet  skall
utgå och  ersättas med EG-rättens funktionsskydd för
kooperativa      företag.     Om     den     svenska
livsmedelssektorn  skall  ha  en chans att utvecklas
och  motsvara kundernas krav i Sverige  och  på  den
internationella arenan måste den få samma spelregler
som sina konkurrenter, anför motionärerna. De hävdar
att  den  svenska  konkurrenslagen  särbehandlar  de
lantbrukskooperativa  företagen negativt jämfört med
EG-rätten  och  andra EU-länders  lagar/tillämpning.
Erfarenheterna av  den nya konkurrenslagen är sådana
att man kan tala om  ett missgynnande av den svenska
lantbrukskooperationen,   sägs   det.   Federationer
måste,  bortsett från bagatellfall, uppfylla  mycket
strikta  krav  enligt  konkurrenslagen  för  att  få
undantag och  kan endast få ett tidsbestämt undantag
från förbudet mot  samverkan, säger motionärerna. De
anser  att  inom  EU är  synen  på  federationer  på
jordbruksområdet betydligt mer liberal än i Sverige.
KL  bör  därför  ändras   i   syfte  att  möjliggöra
samverkan  i  federativ  form på samma  grunder  som
gäller   för   primärföreningar   inom   lantbruket,
föreslår motionärerna.


För lantbrukskooperativa föreningar som handlar med
medlemmarnas produkter, utan vidareförädling, gäller
speciella  regler,  säger  motionärerna  vidare.  En
förening riskerar  sålunda  att drabbas av förbud om
dess andel av marknaden överstiger 25 %, men den kan
få  ett  tidsbegränsat undantag.  Södra  Skogsägarna
berörs av denna regel och kan tvingas att helt lägga
om sin strategi  vad  avser  handel  med  oförädlade
varor, säger motionärerna och påpekar att varken EG-
rätten    eller   övriga   EU-länders   lagstiftning
innehåller  motsvarande restriktioner. KL bör därför
ändras  så  att   förbudet   mot   prissamverkan  på
oförädlade    produkter    i    lantbrukskooperativa
föreningar avskaffas, föreslår motionärerna.


Producenter av vissa varor, t.ex. vallfrö, är många
till antalet och ofta små, konstaterar  motionärerna
för   det  tredje.  Dessa  producenter  behöver   en
gemensam  organisation  för  att  kunna förhandla om
priser och villkor med köparna, som  ofta  är  stora
industriföretag,  anför motionärerna. För närvarande
måste de aktuella producenterna  i normalfallet söka
undantag från samverkansförbudet och  kan  då få ett
tidsbegränsat   undantag   om   de  uppfyller  vissa
villkor, sägs det. I Sverige har  ingripanden  skett
med  stöd  av  KL  - något som, enligt motionärerna,
sannolikt inte hade skett med stöd i EG-rätten eller
övriga EU-länders lagstiftning. KL bör därför ändras
så att förhandlingskooperation  likställs  med övrig
kooperation, föreslår motionärerna.


Konkurrenslagens  regler  för  förhållandet  mellan
kooperativ  förening  och  medlemmar är restriktiva,
säger motionärerna avslutningsvis.  Föreningarna får
därmed  svårigheter att etablera stabila  relationer
med  sina   leverantörer/ägare,   och  föreningarnas
agerande   på  marknaden,  deras  finansiering   och
kreditvärdighet  försvagas,  anser  motionärerna. De
menar    att    EG-rätten   och   andra   EU-länders
lagstiftning ger  föreningar  och  medlemmar  större
frihet att utforma reglerna. KL bör därför ändras så
att   förbudet  mot  att  begränsa  medlemmars  fria
rörlighet   utgår   och   ersätts   med   EG-rättens
funktionsskydd  för  kooperativa  företag,  föreslår
motionärerna.




Vissa kompletterande uppgifter




Kooperativ samverkan




Våren  1994  beslutade riksdagen (prop. 1993/94:210,
bet. 1993/94:NU23) att införa särskilda bestämmelser
i konkurrenslagen  för  s.k.  primärföreningar  inom
lantbrukssektorn    (det    s.k.   legalundantaget).
Beslutet innebar att det i konkurrenslagen  infördes
kompletterande  bestämmelser  (18  a-18  c  §§)  med
innebörden  att  förbudet  mot konkurrensbegränsande
samarbete  i vissa avseenden  inte  skall  tillämpas
beträffande  samverkan  i en ekonomisk förening vars
medlemmar är enskilda lantbrukare  eller  företagare
som   bedriver   jordbruk,   trädgårdsnäring   eller
skogsbruk. De samverkansformer som särskilt anges  i
lagen   (18  c  §  första  stycket)  är  produktion,
insamling,   förädling,   försäljning  eller  därmed
sammanhängande  verksamhet i  fråga  om  jordbruks-,
trädgårds- eller skogsprodukter eller inköp av varor
eller tjänster för  sådan  verksamhet.  De särskilda
konkurrensreglerna  för lantbrukets primärföreningar
medger undantag endast i förhållande till förbudet i
6 § KL. Från tillämpningen  av förbudet mot missbruk
av  dominerande ställning i 19  §  KL  gäller  inget
undantag.


I legalundantaget  innefattas  ej avtal som innebär
begränsningar  i medlemmars rörlighet  på  marknaden
(18 c § andra stycket  1).  Vidare  tillåts ej sådan
samverkan som innebär att försäljningspriser  direkt
eller  indirekt  fastställs  på varor som produceras
hos  medlemmarna  (18  c  §  andra   stycket  2).  I
lagtexten utpekas två typer av fall för  tillämpning
av  lagen  på denna punkt. Det första fallet  gäller
när försäljningen  sker  direkt mellan en medlem och
tredje man. I denna situation  finns  det enligt vad
som anfördes i propositionen inga beaktansvärda skäl
att tillåta prissamverkan i vidare mån än vad som är
möjligt inom ramen för bestämmelserna om  undantag i
KL. Det andra fallet avser när föreningen svarar för
försäljningen. Då kan, genom samverkan i föreningen,
sådana  positiva effekter uppstå att det finns  skäl
att tillåta  en  mer  långtgående  prissamverkan. En
sådan  samverkan  borde  dock,  anfördes  det,  bara
tillåtas  under  förutsättning att  konkurrensen  på
marknaden inte hindras,  begränsas eller snedvrids i
väsentlig omfattning. I propositionen  uttalades att
som tumregel bör gälla att samverkan är  tillåten om
de samverkande företagen svarar för högst  25  %  av
den relevanta marknaden.


I  den  tidigare nämnda departementspromemorian Små
företag och  konkurrenslagen  (Ds 1998:72) behandlas
kooperativ  samverkan i ett särskilt  avsnitt  (10).
Kooperativ  samverkan   inom  jordbruket  är  därvid
föremål för en utförlig behandling.  Inom  ramen för
en   till  arbetsgruppen  knuten  referensgrupp  har
Lantbrukarnas    Riksförbund    (LRF)    och    dess
medlemsföretag    framfört    sina   synpunkter   på
konkurrenslagen och dess utformning.


Arbetsgruppen lämnar i rapporten  ett  förslag till
ändring  av  18  c § KL. Syftet är bl.a. att  nå  en
bättre överensstämmelse  med  EG-rätten,  så att det
skrivs   in   uttryckliga   regler   om   skydd  för
förfaranden som är nödvändiga för en förenings  från
allmän  synpunkt  behöriga funktion. Vidare föreslås
att förutsättningarna skall ändras för prissamverkan
beträffande hos medlemmarna  producerade  varor  som
säljs  av föreningen, på det sättet att den s.k. 25-
procentsregeln  skall  ersättas  med ett krav på att
konkurrensen på marknaden inte får  sättas  ur spel.
Ändring föreslås också av bestämmelserna i 18 b § KL
som definierar vad som är jordbruks-, trädgårds- och
skogsprodukter.


Rapporten  har,  som tidigare nämnts, varit föremål
för remissbehandling, och remisstiden gick ut den 31
mars 1999.


Marknadsdomstolen  fattade  i januari 1999 beslut i
ett ärende gällande samarbete  mellan  medlemmarna i
primärföreningen Södra Skogsägarna om försäljning av
produkter   från   medlemmarna   genom   föreningen.
Domstolen  ansåg,  i likhet med Stockholms tingsrätt
och  Konkurrensverket,   att   samarbetet   i  Södra
Skogsägarna  innebär  att  försäljningspriser direkt
eller indirekt fastställs på  varor  som  produceras
hos medlemmarna (18 c § andra stycket KL).  När  det
gällde  frågan  om  huruvida  samarbetet  medför att
konkurrensen   på  marknaden  påverkas  i  väsentlig
omfattning ansåg  domstolen  att  det knappast fanns
någon klar saklig grund för bedömning  av detta, och
lagmotiven till den aktuella paragrafen  ansågs inte
ge  närmare ledning för en lösning. Med hänsyn  till
de  oklarheter   som   domstolen   anser   råder  om
tolkningen av bestämmelserna i 18 c § andra  stycket
KL  godtogs inte Konkurrensverkets påstående om  att
samarbetet  i  Södra  Skogsägarna  är  förbjudet.  I
stället  måste  huvudregeln  i 18 c § första stycket
gälla och samarbetet alltså anses  tillåtet, anförde
domstolen.    Konkurrensverkets   överklagande    av
Stockholms tingsrätts tidigare dom avslogs således.




Samverkan mellan taxiföretag




I den tidigare  nämnda  departementspromemorian  Små
företag   och  konkurrenslagen  behandlas  samverkan
mellan taxiföretag  i  ett  särskilt  avsnitt  (15).
Arbetsgruppen föreslår införande av en förordning om
ett  helt  nytt  gruppundantag  för transportöravtal
mellan   taxiföretag.   Gruppundantaget   innehåller
undantag för viss närmare  angiven  samverkan mellan
taxiföretag  i  beställningscentraler e.dyl.  för  i
huvudsak   gemensam   inköpsverksamhet,   skydd   av
affärshemligheter,   gemensam   marknadsföring  samt
skyldighet för taxiföretagen att


   utföra köruppdrag,


   ställa bilar till förfogande,


   inte konkurrera med beställningscentralen,


   överlåta affärsförbindelser m.m..


Undantag  för  dessa förfaranden föreslås  gälla  om
samarbetet omfattar  högst  35  %  av  den relevanta
marknaden. Den begränsningen skall dock  inte  gälla
för   gemensam   inköpsverksamhet   eller  skydd  av
affärshemligheter.  I fråga om samarbete  om  priser
föreslås undantag gälla  endast om prissamarbetet är
nödvändigt för att uppnå de effektivitetsvinster som
följer av överlåtelsen. Samverkan som ligger utanför
gruppundantagen måste, liksom  tidigare, bli föremål
för  individuellt  undantag av Konkurrensverket  för
att vara tillåtet.


Näringsminister Björn Rosengren och statsrådet Mona
Sahlin besvarade i mars 1999 två frågor (1998/99:378
och 1998/99:413) om  taxibranschen av respektive Åke
Sandström  (c)  och Eva  Flyborg  (fp).  I  de  -  i
huvudsak  likalydande   svaren   -   uppgavs  att  i
rapporten  Små företag och konkurrenslagen  föreslås
inga ändringar  i  själva  konkurrenslagen som berör
taxibranschen, men däremot föreslås införande av ett
gruppundantag   för  taxiföretag.   Det   föreslagna
gruppundantaget bygger  på den rättspraxis som finns
på området, sades det. Om  ett  sådant gruppundantag
kommer till stånd behöver taxiföretag  som  omfattas
av  det inte ansöka om undantag hos Konkurrensverket
för sitt  samarbete. I övrigt innebär förslaget inga
förändringar   av   vad   som  gäller  i  dagsläget,
konstaterade  statsråden.  Det  omnämndes  även  att
sådant    samarbete    som    inte    omfattas    av
gruppundantaget,    exempelvis    samarbete   mellan
taxiföretag som har högre marknadsandel än 35 %, kan
anmälas   till   Konkurrensverket   för  individuell
prövning.  När  remissbehandlingen  av rapporten  är
klar   kommer  regeringen  att  ta  ställning   till
arbetsgruppens   förslag,   uppgav   statsråden.   I
sammanhanget   hänvisades   även   till   1998   års
taxiutredning,  (särskild  utredare: generaldirektör
Olof  Forssberg).  Utredningen  har  i  uppgift  att
undersöka förutsättningarna  för  och  effekterna av
att  för  innehavare  av  tillstånd  till taxitrafik
införa   krav   på   obligatorisk  anslutning   till
beställningscentral  eller   annat  gemensamt  organ
(dir.  1998:5).  Utredningens  förslag   kommer  att
överlämnas till regeringen senare under våren 1999.




Utskottets ställningstagande




Utskottet  tar först upp frågan om samverkan  mellan
taxiföretag.     Som     redovisats    pågår    inom
Näringsdepartementet  beredning   av  arbetsgruppens
förslag  om  införande  av  ett  gruppundantag   för
taxiföretag  och  remissutfallet  på  detta.  Enligt
uppgift från departementet kommer också förslag från
1998  års  taxiutredning - som enligt planerna skall
avlämnas senare  under  våren  1999  - att beaktas i
detta   sammanhang.   Under   hösten   1999   räknar
departementet     med     att    komma    med    ett
ställningstagande i frågan.


Utskottet   anser   att   det  är   angeläget   att
taxibranschen så snabbt som möjligt kan få besked om
vilka   regler  som  skall  gälla   för   branschen.
Osäkerhet  i  detta  avseende är mycket negativt för
branschen.  Utskottet  förutsätter   att  regeringen
behandlar frågan med skyndsamhet och presenterar ett
förslag till lösning senast under hösten 1999.


Härefter   övergår   utskottet   till   frågan   om
kooperativ  samverkan,  som  aktua-liserats  i   tre
motioner.


Utskottet  vill  inledningsvis framhålla att det är
en självklarhet att  konkurrenslagstiftningen  skall
ha  en sådan utformning att olika associationsformer
får en  likvärdig  behandling.  Något  behov  av ett
uttalande       av       riksdagen       om      att
konkurrenslagstiftningen   skall  utformas  så   att
kooperativ  verksamhet inte missgynnas  jämfört  med
andra associationsformer  kan  utskottet inte se och
avstyrker därmed motion 1998/99:N238  (c)  i  berörd
del.


I   de   två   motionerna   1998/99:N236  (kd)  och
1998/99:N263 (c) begärs ändringar av konkurrenslagen
rörande de lantbrukskooperativa företagen. Frågan om
reglerna  i  konkurrenslagen på  lantbrukets  område
har, som redovisats,  varit  föremål  för utredning.
Remissbehandlingen  av  arbetsgruppens  förslag  har
nyligen   avslutats.   Enligt   uppgift   pågår   nu
beredningsarbete  inom Näringsdepartementet. I detta
sammanhang   kommer   även    de   tidigare   nämnda
avgörandena från Marknadsdomstolen  att beaktas. Med
hänvisning  till  pågående  beredningsarbete   anser
utskottet   inte  att  det  är  aktuellt  med  något
riksdagsuttalande  i  frågan.  Utskottet  vill  dock
framhålla    vikten    av    att    frågan   om   de
lantbrukskooperativa   samverkansformerna    -    på
motsvarande  sätt  som utskottet anförde beträffande
frågan om samverkan  mellan  taxiföretag - behandlas
med skyndsamhet av regeringen.  De  båda  motionerna
avstyrks därmed.


Hemställan
Utskottet hemställer


1.     beträffande     inriktningen     av
konkurrenspolitiken


att riksdagen med anledning av motion 1998/99:N210  och  med
avslag  på  motionerna  1998/99:Fi613 yrkande 4,
1998/99:Sk310 yrkande 8, 1998/99:T231 yrkande 3,
1998/99:N238    yrkande    13,     1998/99:N268,
1998/99:N277     yrkande     9,    1998/99:N292,
1998/99:N326 yrkande 26, 1998/99:N330 yrkande 6,
1998/99:N332   yrkande  21  och  1998/99:   N333
yrkandena 4 och  9 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,


res. 1 (m, kd, c, fp)


2.   beträffande   kooperativ   samverkan,
m.m.


att riksdagen  avslår  motionerna 1998/99:N236, 1998/99:N238
yrkande 12 och 1998/99:N263.


res. 2 (kd, c)


Stockholm den 22 april 1999




På näringsutskottets vägnar




Per Westerberg






I beslutet har deltagit: Per Westerberg  (m), Barbro
Andersson Öhrn (s), Reynoldh Furustrand (s), Lennart
Beijer (v), Göran Hägglund (kd), Karin Falkmer  (m),
Sylvia  Lindgren  (s),  Ola Karlsson (m), Nils-Göran
Holmqvist (s), Marie Granlund  (s),  Gunilla  Wahlén
(v),  Inger Strömbom (kd), Ola Sundell (m), Ingegerd
Saarinen (mp), Eva Flyborg (fp), Anne Ludvigsson (s)
och Birgitta Carlsson (c).


Reservationer
1. Inriktningen av konkurrenspolitiken
(mom. 1)




Per  Westerberg  (m),  Göran  Hägglund  (kd),  Karin
Falkmer  (m), Ola Karlsson (m), Inger Strömbom (kd),
Ola Sundell  (m),  Eva  Flyborg  (fp)  och  Birgitta
Carlsson (c) anser




dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om
inriktningen av konkurrenspolitiken bort ha följande
lydelse:


Utskottets   syn   på  betydelsen  av  en  effektiv
konkurrenspolitik överensstämmer  med den som kommer
till   uttryck   i  motionerna  1998/99:Sk310   (m),
1998/99:Fi613    (m),    1998/99:N326    (m,    kd),
1998/99:N330   (kd),    1998/99:   N332   (fp)   och
1998/99:N333  (fp).  En  vital   konkurrens  skärper
effektiviteten och ökar välståndet,  varför insatser
för att främja konkurrensen är viktiga  inslag  i en
politik  som  gör  Sverige  mer utvecklingskraftigt.
Marknads-ekonomin    förutsätter     en     effektiv
konkurrenspolitik,  som  förhindrar  marknadsdelning
och  prissamverkan  samt utövar fusionskontroll.  En
fungerande  och  sträng   konkurrenslagstiftning  är
viktig för att en effektiv  konkurrens  skall råda i
det   privata   näringslivet.   Konkurrensutsättning
medför  ökad effektivitet och gynnar  konsumenterna.
Fri konkurrens  på  lika  villkor  inom de ramar som
sätts upp av etiska principer  och  lagstiftning  är
det    bästa    verktyget    för    att   tillgodose
konsumenternas   efterfrågan   och   hushålla    med
begränsade  resurser.  En effektiv konkurrens gynnar
alltid i första hand konsumenterna, och konkurrensen
är den kanske viktigaste  drivkraften  till  teknisk
och  ekonomisk utveckling. Väl fungerande konkurrens
stimulerar     en    kontinuerlig    förnyelse    av
produktionsapparaten   och   leder  därmed  till  en
effektiv  användning  av samhällets  resurser,  dvs.
graden av konkurrens på  olika  marknader  spelar en
central roll för marknadsekonomins funktionssätt och
för den ekonomiska tillväxten.


Utskottet   anser  att  kraftfulla  åtgärder  måste
vidtas  från  regeringens  sida  för  att  driva  på
avregleringsarbetet  i  syfte  att skapa utrymme för
privata   initiativ   i   kommuner  och   landsting.
Utskottets uppfattning är att  de  stora  offentliga
monopol    som    för    närvarande    svarar    för
tjänsteproduktionen     inom     sjukvård,    skola,
åldringsvård etc. skall avregleras  så att en privat
tjänsteproduktion inom dessa områden  skyndsamt  kan
utvecklas.   Riksdagen  bör  hos  regeringen  begära
förslag  om  ändringar  i  de  lagar  som  styr  den
obligatoriska,  kommunala  verksamheten  vad  gäller
sådana  bestämmelser  som  förhindrar  uppkomsten av
konkurrerande alternativ till dagens monopol  i  det
allmännas  regi.  Detta skulle skapa möjligheter för
en mängd småföretagare  att  utveckla  och expandera
egna  verksamheter  inom  tjänstesektorn i  form  av
kooperativ  och  egna företag.  Inte  minst  för  de
kvinnor  som  nu  till   stor  del  svarar  för  den
offentliga välfärdsproduktionen  vore  det  positivt
att övergå från att vara anställd till att bli  egen
entreprenör.  Om  flera  aktörer tillåts komma in på
områden  som nu är stängda  för  privata  alternativ
kommer detta  att  leda  till  nya arbetstillfällen,
samtidigt som ökad konkurrens innebär en effektivare
användning   av   skattemedel.   Enligt   utskottets
uppfattning  skulle det dessutom leda  till  en  mer
småskalig företagsamhet,  närhet  i  omsorgen,  ökad
valfrihet och en förbättrad välfärd för medborgarna.


Vidare  vill  utskottet  betona  betydelsen  av att
konkurrensbegränsande    förfaranden    från   olika
kommunala aktörers sida påtalas och åtgärdas. Enligt
utskottets    uppfattning    intar   regeringen   en
avvaktande hållning. Konkreta åtgärder lyser med sin
frånvaro,  medan  tillsättande  av  utredningar  och
arbetsgrupper  är vanligt förekommande.  Inrättandet
av  Konkurrensrådet  räcker  inte.  Rådet  har  inga
sanktionsmöjligheter  till  sitt  förfogande för att
komma till rätta med missbruk från  företrädare  för
stat,  kommuner  och  landsting  riktat  mot privata
entreprenörer   i   syfte   att   gynna   den   egna
produktionen.  Utskottet  ställer sig skeptiskt till
idén att genom diskussion och  informationsspridning
om  goda exempel kunna åstadkomma  rättelse  så  att
förfördelade     privata    entreprenörer    tillåts
konkurrera   på   lika    villkor   med   offentliga
producenter.  I  stället  för  att  vänta  på  olika
utvärderingar av rådets verksamhet  bör,  förutom de
lagändringar  som nyss förordats, en ny lagstiftning
införas  som på  ett  mer  kraftfullt  sätt  än  den
nuvarande         konkurrenslagen         förhindrar
underprissättning  och  osund  konkurrens  från  det
offentligas  sida.  En  sådan  lag  i  enlighet  med
förslaget  från  Underprissättningsutredningen  (SOU
1995:105)   bör  enligt  utskottets  mening  snarast
underställas   riksdagens   prövning.  Detta  är  en
motsatt   väg   än   den  som  förordas   i   motion
1998/99:T231  (s) att på  förhand  selektivt  stödja
vissa producenter  för  att vissa tjänster skall bli
utförda. Detta vore enligt  utskottets mening direkt
olämpligt.  Vidare  kan  ej heller  de  problem  som
utpekas  i  motionen  hanteras   genom  ändringar  i
konkurrenslagen.


När det gäller förslaget i motion  1998/99:N210 (s)
om  att  Konkurrensverket  i  sin  verksamhet  skall
anlägga   ett   bredare  perspektiv  på  konkurrens,
effektivitet och  välfärd  vill  utskottet erinra om
vad ett enhälligt utskott anförde  hösten  1997,  då
ett    likartat    motionsyrkande    avslogs   (bet.
1997/98:NU1   s.   62).  Utskottet  hänvisade   till
Konkurrensverkets instruktion  och regleringsbrev, i
vilka det står angivet att verket  skall  främja  en
effektiv  konkurrens inom såväl privat som offentlig
verksamhet,  till  nytta  för  konsumenterna. Vidare
hänvisades till verksamhetsplanen,  i vilken påpekas
-  beträffande  syftet  med verksamheten  -  att  de
vinster som följer av en  effektiv konkurrens kommer
till  uttryck  i  den samlade  samhällsekonomin  och
därmed ytterst och  på  sikt  gynnar  konsumenterna,
dvs.   Konkurrensverket   skall   finnas  till   för
konsumenterna.   Vidare   anförde   utskottet    att
konkurrenslagen  ger  utrymme  för  att  ta  hand om
konsumentintressen  och andra samhälleliga intressen
genom regler vad gäller tillåten samverkan som bl.a.
har   som   krav   att   samarbetet    skall   komma
konsumenterna till godo. Mot bakgrund av det anförda
ansåg  utskottet  att  det  är  helt  klart att  den
verksamhet  som Konkurrensverket bedriver  skall  ha
som riktmärke att en mer effektiv konkurrens är till
nytta för konsumenterna. Utskottet kan inte se någon
anledning för  riksdagen  att  nu  göra  någon annan
bedömning  i  frågan  och  avstyrker därmed den  här
aktuella motionen.


I  motion  1998/99:N277 (v) berörs  vikten  av  att
konkurrensreglerna  är  lika i olika delar av landet
och att länsstyrelsernas arbete på konkurrensområdet
inte får nedprioriteras.  Detta är enligt utskottets
mening  självklarheter  och  bör  inte  kräva  några
riksdagsuttalanden. Motionerna  1998/99:N292  (s, m,
v,  c,  mp)  och  1998/99:N268 (m) som rör speciella
områden - sågverk och högteknologi - bör inte heller
föranleda någon riksdagens åtgärd.


Det utskottet nu har  anfört  bör riksdagen som sin
mening  ge  regeringen  till känna.  Med  det  sagda
tillstyrker utskottet motionerna  1998/99:Sk310 (m),
1998/99:Fi613    (m),    1998/99:N326    (m,    kd),
1998/99:N330  (kd),  1998/99: N238 (c), 1998/99:N332
(fp) och 1998/99:N333 (fp) i berörda delar.


dels  att  utskottets hemställan  under  1  bort  ha
följande lydelse:


1.     beträffande     inriktningen     av
konkurrenspolitiken


att  riksdagen  med  bifall  till  motionerna  1998/99:Fi613
yrkande 4, 1998/99:Sk310 yrkande 8, 1998/99:N238
yrkande    13,    1998/99:N326    yrkande    26,
1998/99:N330  yrkande 6, 1998/99:N332 yrkande 21
och 1998/99:N333  yrkandena  4  och  9  och  med
avslag  på  motionerna   1998/99:T231 yrkande 3,
1998/99:N210,   1998/99:N268,    1998/99:   N277
yrkande  9 och 1998/99:N292 som sin  mening  ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.




2. Kooperativ samverkan, m.m. (mom. 2)




Göran  Hägglund   (kd),   Inger  Strömbom  (kd)  och
Birgitta Carlsson (c) anser




dels att den del av utskottets  ställningstagande  i
avsnittet  om  kooperativ samverkan, m.m. som börjar
med  "Utskottet  vill"   och  slutar  med  "avstyrks
därmed" bort ha följande lydelse:


Utskottet  instämmer  helt   i  vad  som  anförs  i
motionerna 1998/99:N236 (kd), 1998/99:N263  (c)  och
1998/99:N238  (c)  om  att  konkurrenslagstiftningen
måste  utformas  så att kooperativ  verksamhet  inte
missgynnas jämfört med andra associationsformer.


De     båda    förstnämnda     motionerna     berör
likabehandlingen   av   kooperativa   företag,   med
utgångspunkt från de lantbrukskooperativa företagen.
Liksom  motionärerna anser utskottet att den rådande
negativa  behandlingen av samarbete mellan företag i
kooperativa  former  måste ersättas med den positiva
inställning    som    utmärker     EG-rätten     och
lagstiftningen  i de andra EU-länderna. Förändringar
bör ske på följande  fyra  punkter:  (1) Samverkan i
federativ form bör möjliggöras på samma  villkor som
gäller  för  primärföreningar  inom lantbruket;  (2)
Prissamverkansförbudet    i   konkurrenslagen    för
primärföreningar   bör   utgå;    (3)   Hinder   för
förhandlingssamverkan mellan små producenter bör tas
bort ur lagen; (4) Förbudet i lagen mot att begränsa
medlems fria rörlighet bör utgå och ersättas med EG-
rättens funktionsskydd för kooperativa företag.


Som framgått av den tidigare redovisningen pågår nu
inom  Näringsdepartementet ett beredningsarbete  med
förslagen  i departementspromemorian Små företag och
konkurrenslagen  och remissutfallet på denna. Enligt
utskottets mening  är  det av största vikt att detta
arbete bedrivs med skyndsamhet,  så  att  de berörda
företagen  kan  få besked om vilka regler som  skall
gälla och att dessa regler utformas så som utskottet
förordar och som innebär att företagen kan utvecklas
positivt.


Riksdagen bör göra ett uttalande i enlighet med vad
som här har anförts.  Därmed  tillstyrks  de  nämnda
motionerna i berörda delar.


dels  att  utskottets  hemställan  under  2  bort ha
följande lydelse:


2.   beträffande   kooperativ   samverkan,
m.m.


att  riksdagen  med  bifall  till  motionerna  1998/99:N236,
1998/99:N238 yrkande 12 och 1998/99:N263 som sin
mening  ger  regeringen till känna vad utskottet
anfört.