I betänkandet behandlas 124 motionsyrkanden från den
allmänna motionstiden år 1998. Motionerna avser
bl.a. den framtida gemensamma jordbrukspolitiken,
förslagen i Agenda 2000, inriktningen av den svenska
jordbrukspolitiken, konkurrensvillkor, regionala
stöd och strukturstöd samt den svenska
trädgårdsnäringens utveckling. Utskottet har i detta
ärende inhämtat utförlig information om jordbrukets
och trädgårdsnäringens aktuella situation och om
förhandlingsläget inom EU beträffande Agenda 2000,
m.m. En offentlig utfrågning anordnades den 26
januari 1999, se bilaga 1. Utskottet avstyrker
samtliga motioner med hänvisning bl.a. till tidigare
riksdagsbeslut, vissa utredningar och pågående
överläggningar om reformeringen av EU:s gemensamma
jordbrukspolitik.
Till betänkandet fogas 25 reservationer och 6
särskilda yttranden.
Motionerna
1998/99:MJ201 av Lars Hjertén och Lars Elinderson
(m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att ge landets
lantbrukare likartade villkor med kollegerna i andra
EU-länder,
2. att riksdagen beslutar att Sverige skall ta hem
hela det framförhandlade EU-avtalet i enlighet med
vad som anförts i motionen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att snabbt utarbeta
en proposition utifrån den Björkska utredningen,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att tillvarata
svenska intressen i de nu pågående CAP-
förhandlingarna,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att svenska
myndigheter skall arbeta för större enkelhet i
regelsystemet.
1998/99:MJ202 av Ingvar Eriksson (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om investeringsstöd
till livsmedelsindustrin,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om
fullt svenskt utnyttjande av de möjligheter till
investeringsstimulanser som EU-medlemskapet
erbjuder, i enlighet med vad som anförts i motionen.
1998/99:MJ203 av Ingvar Eriksson och Jeppe Johnsson
(m) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om
initial miljöersättning, finansierad inom ramen för
miljöersättningsprogrammet till jordbruket, vid
etablering och odling av nypon på åkermark,
2. att riksdagen hos regeringen begär att frågan om
miljöstöd till nyponodling även tas upp i samband
med det nya femårsprogrammet som för närvarande
förbereds.
1998/99:MJ204 av Gudrun Lindvall (mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om stöd till rådgivning
för ekologisk äggproduktion,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om behovet av stöd till
marknadsföring även för de ekologiskt producerade
äggen.
1998/99:MJ205 av Kenneth Johansson (c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om förhandlingarna om
EU:s nya jordbrukspolitik,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om det av regeringen i
EU presenterade mjölkförslaget,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om delning av
stödområde 4,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om utbetalningar av EU-
stöd.
1998/99:MJ206 av Erik Arthur Egervärn och Kenneth
Johansson (c) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till
åtgärder som möjliggör bevarandet av ett levande
fäbodbruk i Sverige,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om en ökad satsning på
vårdplaner, mark- och byggnadsvård på
kulturhistoriskt värdefulla fäbodar.
1998/99:MJ207 av Elizabeth Nyström och Lars Björkman
(m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om fri handel med
mjölkkvoter,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om intransportstöd,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om fjällmiljöstöd,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om lönsamhetsproblemen
inom norra delarna av område 4,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om foderspannmål,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om vallodlingar,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om rådgivning och stöd.
1998/99:MJ208 av Ingvar Eriksson och Roy Hansson (m)
vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om en utredning om
trädgårdsodlingens växtskyddssituation,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om ett utbyggt REKO-
stöd till trädgårdsodling.
1998/99:MJ209 av Ingvar Eriksson och Elizabeth
Nyström (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
ett övergångsstöd till yrkesmässig ekologisk
växthusodling.
1998/99:MJ210 av Jeppe Johnsson och Ingvar Eriksson
(m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär
förslag som ger svensk kycklinguppfödning
förutsättningar att verka på villkor jämbördiga med
näringens främsta internationella konkurrenter.
1998/99:MJ212 av Owe Hellberg och Maggi Mikaelsson
(v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om mobila slakterier
för fjäderfä,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om det nationella
programmet till stöd för förädling och avsättning av
jordbruksprodukter.
1998/99:MJ213 av Gudrun Lindvall (mp) vari yrkas att
riksdagen begär att regeringen tar fram mål för den
ekologiska djurhållningen.
1998/99:MJ214 av Gudrun Lindvall m.fl. (mp) vari
yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om nationell mjölkkvot
för de kor av utrotningshotade raser som är
stödberättigade enligt stöd till hotad ras,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om mjölkkvot till dem
som vill nyetablera sig som mjölkproducenter och
vill hålla någon av de hotade lantraserna,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om stöd till samtliga
hotade lantraser,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om extra stöd till akut
hotade lantraser,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att stödet till
lantrasföreningarna måste förenklas,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att stödet till
lantrasföreningar med lantraser med av
Jordbruksverket godkända avelsplaner ges stöd även
till bevarandearbetet,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om vikten av att
ansvaret för bevarandet och genbanker blir kvar i de
aktiva föreningar som finns.
1998/99:MJ215 av Per-Samuel Nisser (m) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om regler för sökande
av EU-bidrag.
1998/99:MJ216 av Per-Samuel Nisser (m) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om det värmländska
jordbruket.
1998/99:MJ217 av Patrik Norinder och Anne-Katrine
Dunker (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
att skapa förutsättningar för en långsiktigt
bärkraftig jordbruksproduktion i Gävleborgs län.
1998/99:MJ219 av Lennart Daléus m.fl. (c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om det svenska
jordbrukets betydelse för livsmedelsproduktion och
det öppna landskapet,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om förhandlingarna med
anledning av Agenda 2000,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om åtgärder för att öka
utnyttjandet av de EU-finansierade ersättningarna,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om utbetalning av EU-
finansierade ersättningar vid mer än ett tillfälle
under året,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om enklare regler,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om naturbruksgymnasier.
1998/99:MJ220 av Jonas Ringqvist och Maggi
Mikaelsson (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om behov av
kompletterande produktionsmål för ekologiska
produkter inom trädgårdsnäringen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om behovet av
utvecklingsfonder för trädgårdsnäringen.
1998/99:MJ224 av Alf Svensson m.fl. (kd) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om inriktningen av
svensk jordbrukspolitik syftande till att ge
möjlighet att bedriva jordbruk i hela landet och med
fullt utnyttjande av befintlig åkermark,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om genomförandet av en
konsekvensanalys om jordbruksnäringens betydelse,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att avvisa
nedskärningar av ramarna för
miljöersättningsprogrammet,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om att
lantbrukarna ej skall belastas med kostnader för
hållande av register föranledda av EU-krav, såsom
kartavgift och avgift för djurdatabas,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om förenkling av
administrationen kring kartavgiften,
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om översyn av det
statistiska uppgiftslämnandet i syfte att förenkla
för den enskilde lanbruksföretagaren,
22. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om utgångspunkter
för EU:s gemensamma jordbrukspolitik,
24. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om att använda CAP
som ett instrument för fattigdomsbekämpning och
förbättrad livsmedelssäkerhet,
25. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om svenska
utgångspunkter inför reformeringen av CAP,
27. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om förenklat
regelsystem som gynnar ekologisk odling,
29. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om att den svenska
trädgårdsnäringen skall ges samma konkurrensvillkor
som trädgårdsnäringen inom det övriga EU och våra
viktigaste konkurrentländer,
31. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om ett generellt
investeringsstöd för svensk trädgårdsnäring samt ett
nationellt stödprogram för miljöförbättrande och
energibesparande åtgärder,
34. att riksdagen begär att regeringen inom EU
arbetar för att stödet till ekologisk odling också
skall omfatta ekologisk växthusodling.
1998/99:MJ226 av Rigmor Ahlstedt (c) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en områdesändring för de
regionala stöden.
1998/99:MJ227 av Ingvar Eriksson och Per-Samuel
Nisser (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
kartavgifter som påförts lantbrukare i Sverige.
1998/99:MJ231 av Holger Gustafsson (kd) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om svenska riktlinjer
inför förestående förhandlingar om en reformerad
CAP-reform inom EU,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att nya former för
löpande konsekvensutredningar bör prövas under
förhandlingarnas gång och att Skaraborg bör utgöra
prognosområde.
1998/99:MJ234 av Rune Berglund och Berit Andnor (s)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om att
jordbruken i stödområde 2b i Jämtlands län bör
överföras till stödområde 2a.
1998/99:MJ235 av Lisbeth Staaf-Igelström m.fl. (s)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om en
förändring av stödområdesgränserna i Värmland.
1998/99:MJ240 av Caroline Hagström (kd) vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att den kallblodiga
travaren skall omfattas av stödet till
utrotningshotade inhemska hästraser,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om den svenska
halvblodsaveln och uppfödarpremier,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om EU-anpassning av
hästen och hästnäringen till det jordbrukspolitiska
ansvarsområdet,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om EU-stöden till den
svenska hästaveln och hästnäringen.
1998/99:MJ241 av Caroline Hagström (kd) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om ett generellt
investeringsstöd för svensk trädgårdsnäring,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om ett nationellt
stödprogram för miljöförbättrande och
energibesparande åtgärder,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om REKO-stödet,
6. att riksdagen hos regeringen begär att stöd till
ekologisk odling inom EU också skall innefatta stöd
till ekologisk växthusodling,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om en kollektiv
utvecklingsfond.
1998/99:MJ243 av Helena Frisk m.fl. (s) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om ekonomiskt stöd till
äggproducenter till omläggning för mer miljö- och
djurvänlig produktion.
1998/99:MJ244 av Eskil Erlandsson och Birgitta
Carlsson (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
att pröva möjligheten att utarbeta ett system som
främjar utvecklingen för den nordsvenska hästen, den
kallblodiga travaren, den svenska ardennern och
gotlandsrusset.
1998/99:MJ246 av Mikael Oscarsson (kd) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om hur förordningen EEG
nr 2078/92 skall tolkas av Jordbruksverket.
1998/99:MJ250 av Lisbeth Staaf-Igelström och Marina
Pettersson (s) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om marknadsfrämjande
arbete,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om försöksgårdar.
1998/99:MJ252 av Lisbeth Staaf-Igelström och Marina
Pettersson (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om svensk trädgårdsodling.
1998/99:MJ253 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om en nödvändig
precisering av de övergripande målen för jordbruks-
och livsmedelspolitiken,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att en förändring av
de regionala stöden måste ha utgångspunkten att ett
livskraftigt jordbruk och en regional
råvaruförsörjning skall tillförsäkras
förädlingsindustrin i norra Sverige,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om behov av att
förändra de olika miljöstöden,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att regeringen bör
ta initiativ till ett parlamentariskt samråd inför
fastställandet av de nya miljöstödsprogrammen.
1998/99:MJ254 av Ingvar Eriksson m.fl. (m) vari
yrkas
3. att riksdagen hos regeringen begär förslag om
ett nationellt program för forskning och utveckling
på livsmedelsområdet i enlighet med vad som anförts
i motionen.
1998/99:MJ255 av Göte Jonsson m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om förbättrade
konkurrensvillkor för den yrkesmässiga
trädgårdsodlingen.
1998/99:MJ256 av Göte Jonsson m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om genomförande av
utredningen En livsmedelsstrategi för Sverige (SOU
1997:167),
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om EMU-utanförskapet,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om miljöersättningarna,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om jordbrukets
blockdatabas,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om mjölkkvoterna,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om
djurskyddskraven,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om stödformerna
för Norrland och Sydsvenska höglandet,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om EU:s gemensamma
jordbrukspolitik.
1998/99:MJ517 av Gudrun Lindvall m.fl. (mp, v) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om aktionsplanens
innehåll.
1998/99:MJ524 av Gudrun Lindvall (mp) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att
investeringsbidrag bör utgå lika till alla som vill
starta med äggproduktion med frigående höns.
1998/99:MJ526 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m)
vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om vikten av att
Jordbruksverket prioriterar arbetet med en
aktionsplan för att värphönorna snarast möjligt
skall befrias från burarna.
1998/99:MJ721 av Ingvar Eriksson och Lars Lindblad
(m) vari yrkas
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att mer medel inom
ramen för EU:s miljöstöd riktas till anläggning av
dammar, småvatten, våtmarker och skyddszoner i
odlingslandskapet,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om ändringar i reglerna
för jordbrukets miljöstöd i EU.
1998/99:MJ749 av Lennart Daléus m.fl. (c) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om en successiv
reformering av EU:s gemensamma jordbrukspolitik i
syfte att uppnå ett uthålligt jordbruk.
1998/99:MJ771 av Gudrun Lindvall m.fl. (mp) vari
yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att
jordbrukspolitiken bör läggas om så till vida att
mjölk- och vallproduktionen i skogs- och
mellanbygderna gynnas på bekostnad av
spannmålsodlingen på slättbygderna,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om förenkling av
miljöstöden till ängs- och hagmarker,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om ökad regional
bestämmanderätt över EU-stöden till
odlingslandskapet,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om samarbete mellan
olika enheter vid länsstyrelserna för att tillvarata
kompetens,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om ökade resurser till
länsstyrelsernas arbete med att bevara biologisk
mångfald,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om mer av direkt
rådgivning (gårdsvandringar) i fält till brukare av
ängs- och hagmarker.
1998/99:MJ774 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari
yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att regeringen skall
verka för att reformeringen av CAP påskyndas,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att Sverige i EU
skall verka för att separata miljömål för jordbruket
skapas,
4. att riksdagen hos regeringen begär att en ny
utredning tillsätts för att med utgångspunkt i EU:s
miljömål se över vilka miljöeffekter och
miljökostnader som kan kopplas till jordbruket,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att Sverige i EU
skall verka för en ökad konkurrens inom livsmedels-
och distributionsbranschen.
1998/99:MJ804 av Maggi Mikaelsson m.fl. (v) vari
yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att miljöhänsynen
måste få en överordnad roll i EU:s jordbrukspolitik,
6. att riksdagen begär att regeringen tar fram
alternativ EU-lagstiftning som tillåter att
mänskligt urin får användas i produktionen.
1998/99:N271 av Gunilla Tjernberg (kd) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om behovet av höjd
transportersättning för lantbrukarna i norra
Sverige.
1998/99:N275 av Agne Hansson m.fl. (c) vari yrkas
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om LFA-stödets
utformning i Agenda 2000 och den svenska
medfinansiering som detta bör föranleda.
1998/99:N295 av Åke Sandström (c) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av
intransportersättning av jordbruksprodukter.
1998/99:Sk309 av Alf Svensson m.fl. (kd) vari yrkas
29. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om jordbrukets
konkurrensneutralitet.
1998/99:U507 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari
yrkas
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om EU:s
jordbrukspolitik.
1998/99:U508 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari yrkas
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om att en
prioriterad fråga för Sverige skall vara att inom EU
driva att den gemensamma jordbrukspolitiken
förändras så att EU endast ger stöd åt ett
ekologiskt hållbart, småskaligt och djurvänligt
jordbruk,
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om att en
prioriterad fråga för Sverige skall vara att inom EU
driva att den gemensamma jordbrukspolitiken
förändras så att den i hög grad flyttas till
nationell nivå,
31. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om att en
prioriterad fråga för Sverige skall vara att inom EU
driva att EU:s jordbrukspolitik måste reformeras på
ett sätt som garanterar att östländernas jordbruk
inte diskrimineras i något avseende.
1998/99:U509 av Holger Gustafsson m.fl. (kd) vari
yrkas
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om målen för det
europeiska jordbruket.
Utfrågningar m.m.
Utskottet anordnade den 26 januari 1999 en offentlig
utfrågning om jordbrukets och trädgårdsnäringens
situation med representanter för bl.a.
Jordbruksdepartementet, vissa myndigheter och
intresseorganisationer. En utskrift från
utfrågningen bifogas som bilaga till betänkandet. En
särskild utfrågning hölls den 11 februari 1999 med
jordbruksminister Margareta Winberg. Utskottet har
uppvaktats av representanter för Lantbrukarnas
Riksförbund (LRF) och LRF:s Norrlandsgrupp. Ett
flertal skrivelser i ämnet har inkommit till
utskottet.
Utskottet
Den framtida gemensamma jordbrukspolitiken
Motionerna
Enligt motion MJ224 (kd) bör den gemensamma
jordbrukspolitiken reformeras med utgångspunkt från
1992 års reform. Det europeiska jordbruket bör
anpassas till internationella och mer
marknadsmässiga förhållanden. Förändringar av
stödnivåer förutsätter en stegvis anpassning i takt
med andra WTO-länder och med hänsyn till den
internationella konkurrenskraften. Det är nödvändigt
att de ersättningsformer och regleringar som
tillämpas inom det framtida CAP - inklusive
Östeuropa - kan säkra livsmedelssäkerheten och
rimliga inkomstnivåer hos lantbrukarna inom Europa.
Detta utan att inverka negativt på u-ländernas
livsmedelssäkerhet. Förvaltarskapstanken måste vara
vägledande och kortsiktiga vinstintressen - som
drivit fram odlingssystem som sugit ur jordens
bördighet och orsakat jorderosion - måste ersättas
med långsiktigt hållbara brukningsmetoder (yrkande
22). En central fråga för EU måste vara att aktivt
bidra till fattigdomsbekämpning och ökad
livsmedelssäkerhet i tredje världen. Den gemensamma
jordbrukspolitiken inom EU kan vara ett instrument i
detta arbete (yrkande 24). När det gäller de svenska
utgångspunkterna inför reformeringen av den
gemensamma jordbrukspolitiken måste detta arbete
bl.a. ske på ett sådant sätt att lika
konkurrensvillkor för jordbrukare i olika EU-länder
upprätthålls. Den generella jordbruksersättningen
bör ges ut i form av en arealersättning på all
åkermark, inklusive vall. Miljöbetingade
ersättningar skall finnas liksom särskilda
regionalpolitiska ersättningar. Tydliga
målsättningar för omställning av jordbruksproduktion
till mer miljövänliga metoder och till ekologisk
produktion bör fastställas på europeisk nivå. För
att stimulera den ekologiska odlingen skall
kompensation ges för ett minskat tärande på
råvaruresurser och mindre miljöbelastning. Svenska
miljö- och djurskyddsnormer skall vara miniminorm
för det europeiska jordbruket. Ett gemensamt
märkningssystem avseende ursprung och
produktionsmetod skall eftersträvas (yrkande 25).
Enligt motionärerna är det också mycket angeläget
att inom EU få till stånd ett förenklat regelverk
för stöd till ekologisk odling (yrkande 27). Enligt
motion MJ231 (kd) yrkande 1 kan livsmedelsproduktion
inte helt jämställas med annan näringsverksamhet
eftersom medborgarna vill försäkra sig om en nära
tillgänglighet av kvalitetslivsmedel för sin
basförsörjning. Reformeringen av EU:s
jordbrukspolitik måste ske på ett sådant sätt att
lika konkurrensvillkor för jordbrukare i olika EU-
länder upprätthålls. Likvärdiga regler och principer
bör gälla med möjlighet till lokala variationer
föranledda av exempelvis varierande
klimatförhållanden. Enligt motion MJ253 (v) yrkande
1 skall Sverige verka för en jordbruks- och
livsmedelspolitik inom EU vars övergripande mål är
att främja ett brett och varierat utbud av säkra
livsmedel till skäliga priser, främja en hållbar
jordbruks- och livsmedelsproduktion samt bidra till
global livsmedelssäkerhet. Allt brukande av
jordbruksmark skall på sikt vara ekologiskt
hållbart. Sammanfattningsvis skall
jordbrukspolitiken syfta till att produktion,
förädling och distribution av livsmedel bedrivs på
ett sådant sätt att den biologiska mångfalden
bevaras och främjas. Vidare skall kulturmiljöer
bevaras, ett varierat odlingslandskap främjas,
miljöbelastningen minimeras och animalieproduktionen
ske med högt ställda djurskyddskrav. En regional
balans och en levande landsbygd samt ett
internationellt konkurrenskraftigt jordbruk inom EU
skall främjas. Enligt motionärerna är detta
nödvändiga preciseringar av de övergripande målen
för jordbruket. I motion MJ256 (m) framhålls att det
inom ramen för medlemskapet är helt nödvändigt med
en gemensam jordbrukspolitik inom EU. Sverige skall
verka för en avreglerad och förenklad
jordbrukspolitik. Det svenska jordbruket är utifrån
en hög rationaliseringsgrad och gediget kunnande
konkurrenskraftigt i ett sådant sammanhang. Detta
förutsätter dock att inhemska konkurrenshämmande
kostnader och regler undanröjs. Avregleringen måste
genomföras successivt och med respekt för näringens
anpassning till en friare marknad.
Livsmedelsproduktionen är en viktig del av EU:s
näringsliv och av dess kultur. Det är därför viktigt
att såväl primärproduktion som industri finns kvar
efter en reform och kan dra nytta av den öppna
världsmarknad som kommer att bli följden av såväl
redan genomförda som kommande förhandlingar i WTO.
En annan viktig utgångspunkt är att EU:s
livsmedelsförsörjning inte får riskeras. Om
avregleringar och liberaliseringar sker i någorlunda
samma takt i samtliga större producentområden finns
enligt motionärernas mening ingen större risk för
att EU:s produktion drastiskt skulle minska. Om
däremot en snabb och ensidig avreglering genomförs
är risken uppenbar att andra världsdelars
jordbrukare och industrier blir de enda vinnarna.
Någon form av korrektiv bör dock alltid finnas om
produktionen skulle nå en kritisk nedre gräns. En
tredje utgångspunkt är att CAP i första hand och
primärt skall omfatta livsmedelsproduktionen.
Självklart skall jordbruk bedrivas inom ramen för en
hållbar utveckling och omfattas av samma miljöhänsyn
som andra verksamheter. Lika självklart är att
regionalpolitiken (strukturfonderna) också skall
omfatta jordbruksföretag (yrkande 13). Även i motion
MJ749 (c) förespråkas en successiv reformering av
den gemensamma jordbrukspolitiken inom hela EU. Som
skäl härför anförs att reformer är en förutsättning
för att kunna hantera jordbrukspolitiken i ett
utvidgat EU. Ett annat skäl är att förändringar
krävs om man skall kunna uppnå ett uthålligt
jordbruk. Miljöstöd bör utgå till ekologisk
produktion och konventionellt resurshushållande
jordbruk inom livsmedelssektorn. Balansen mellan
djurhållning och växtodling är viktig i ett hållbart
jordbruk. Alltför stor övervikt åt ena sidan inom
ett område bidrar till större påfrestningar på
miljön (yrkande 2). Enligt motion MJ774 (fp) yrkande
2 skall Sverige i EU verka för att separata miljömål
för jordbruket skapas. Vidare yrkas att Sverige i EU
skall verka för en ökad konkurrens inom livsmedels-
och distributionsbranschen (yrkande 5). I motion
MJ804 (v) framhålls att miljöhänsynen måste få en
överordnad roll i EU:s jordbrukspolitik (yrkande 3).
Enligt motion U507 (fp) yrkande 9 måste en
reformering av den gemensamma jordbrukspolitiken
snarast inledas så att EU kan ge tydliga signaler
till de blivande medlemsländerna om rådande
förutsättningar. Därigenom undviks obalans och
snedvridande effekter av konkurrensen på deras egna
marknader. De nya medlemsländerna skall ha full
anslutning till ett EU med en reformerad CAP. För en
ökad tydlighet och som ett led i strävan efter att
återvinna medborgarnas förtroende måste dagens
snåriga regelsystem och byråkrati inom EU:s
jordbrukspolitik undanröjas. Besluten inom EU skall
fattas så nära den de berör som möjligt. En kraftigt
avreglerad och avbyråkratiserad jordbrukspolitik med
satsning på miljö- och landsbygdsutveckling ger helt
andra förutsättningar för att lyckas. Det viktigaste
är att ge jordbrukaren, som vilken annan företagare
som helst, möjlighet och frihet att på likvärdiga
villkor konkurrera med sina produkter på en
konkurrensutsatt marknad. Detta förutsätter att både
svensk och europeisk politik underlättar för små-
och nyföretagandet så att även småskaliga alternativ
kan växa fram på landsbygden. Vidare måste
konkurrensen inom livsmedels- och
distributionsbranschen öka. Enligt motion U508 (mp)
skall Sverige inom EU verka för att den gemensamma
jordbrukspolitiken förändras så att stöd endast ges
åt ett ekologiskt hållbart, småskaligt och
djurvänligt jordbruk (yrkande 16). Vidare skall
Sverige inom EU driva den linjen att den gemensamma
jordbrukspolitiken förändras så att den i hög grad
flyttas till nationell nivå (yrkande 17). Enligt
motion U509 (kd) yrkande 9 bör en fortsatt
reformering av EU:s jordbrukspolitik utifrån 1992
års CAP-reform eftersträvas. Framför allt för att
möta nya krav vid en utvidgning av unionen men även
i syfte att visa större generositet gentemot u-
länderna och att verka för en bättre internationell
handel med dessa. Jordbruksnäringen skall ses som en
del av den inre marknaden, där konkurrens på lika
ekonomiska villkor skall råda mellan de olika
medlemsländerna. Strävan bör vara att öka andelen
jordbruk med ekologisk inriktning. Ett hållbart
jordbruk med höga hälsokrav på
livsmedelsproduktionen bör vara målsättningen.
Sverige skall vara starkt pådrivande för ökade
djurskyddskrav.
Utskottets överväganden
Den gemensamma jordbrukspolitiken inom EU består i
dag av en rad olika åtgärder såsom interna
marknadsprisstöd, direktstöd, gränsskydd, miljöstöd
och miljöbestämmelser. Vidare finns regional- och
strukturstöd, bestämmelser om djurhållning samt
bestämmelser om växtskydd och växtodling. Med 1992
års reform inleddes en process som lägger mindre
vikt vid marknadsprisstöd och större vikt vid
direktstöd, miljöersättningar samt regional- och
strukturstöd.
Hösten 1995 presenterade kommissionen en
strategirapport om olika utvecklingscenarier för den
gemensamma jordbrukspolitiken med hänsyn till den
förestående östutvidgningen. I juli 1997
presenterade EG-kommissionen sin strategi för en
förstärkt och utvidgad union. En viktig del rör
EU:s gemensamma jordbrukspolitik (CAP). Förslagen i
Agenda 2000 syftar till att öka jordbrukets
konkurrenskraft genom en ökad marknadsorientering
med sänkta administrativa priser. Enligt
kommissionens förslag skall kompensation lämnas
till jordbrukarna för att dessa priser sänks. Ett
inslag i Agenda 2000 är att det i samband med en
reform av den gemensamma jordbrukspolitiken införs
åtgärder för att underlätta jordbrukets anpassning
till strukturförändringar och ökade insatser för
målinriktade miljöförbättrande åtgärder. Regional-
och strukturåtgärderna inom jordbrukssektorn och de
s.k. kompletterande åtgärderna föreslås kopplas
samman till en integrerad landsbygdspolitik som
komplement till den gemensamma jordbrukspolitiken.
Den 18 mars 1998 konkretiserade kommissionen sitt
utkast med ett antal lagförslag som innebär en
fördjupning och utveckling av det tidigare utkastet.
Utskottet återkommer nedan till de olika förslagen i
Agenda 2000. Kommissionen har den 27 januari 1999 i
ett särskilt meddelande redogjort för jordbrukets
betydelse för miljön och en allmän strategi för
integrering av miljöaspekter i den gemensamma
jordbrukspolitiken (KOM (99( 22).
Våren 1998 behandlade riksdagen regeringens förslag
om riktlinjer för Sveriges arbete med jordbruks- och
livsmedelspolitiken inom Europeiska unionen. I
samband därmed godkände riksdagen att Sverige skall
verka för en jordbruks- och livsmedelspolitik inom
EU som utgår från vissa övergripande mål (prop.
1997/98:142, bet. 1997/98:JoU23, rskr. 1997/98:241).
I sitt förslag framhöll regeringen bl.a. att det
även i framtiden behövs en gemensam politik på detta
område med likartade konkurrensvillkor och att
detta är en förutsättning för att den inre marknaden
också skall fungera när det gäller
jordbruksproduktionen. En sådan jordbruks- och
livsmedelspolitik kan också motiveras av
effektivitetsskäl. Det finns flera exempel på
problem och förutsättningar för sektorn som är
länderövergripande. Gemensamma regler minskar
behovet av kontroll mellan länderna och bör således
minska administrationen och kostnaderna. En gemensam
politik ger vidare Sverige större möjligheter att
driva höga gemensamma krav på främst miljö-,
djurskydds- och livsmedelsområdena. Ett övergripande
ansvar för politiken på gemenskapsnivå behöver inte
innebära att olika riktade åtgärder inte kan komma i
fråga på nationell nivå. Sådana åtgärder kan avse
insatser för att förbättra eller bevara miljön och
en god djurhållning i enlighet med den s.k.
subsidiaritetsprincipen. En gemensam politik på
jordbruks- och livsmedelsområdet innebär också en
prövning av på vilken nivå den gemensamma politiken
skall beslutas, vilka områden som skall vara
harmoniserade och möjligheterna att förenkla
regelverket. Fallet med aveln av rasen Belgisk Blå,
som Sverige ej tilläts förbjuda, visar dock att
principen om fri rörlighet för varor kan kollidera
med andra ambitioner.
Enligt ovan nämnda riksdagsbeslut skall Sverige
verka för en jordbruks- och livsmedelspolitik inom
EU vars övergripande mål är att främja ett brett och
varierat utbud av säkra livsmedel till skäliga
priser, främja en hållbar jordbruks- och
livsmedelsproduktion samt bidra till global
livsmedelssäkerhet. Detta beslut utgör
utgångspunkten för den svenska positionen när det
gäller det fortsatta arbetet med en ny jordbruks-
och livsmedelspolitik. Jordbruks- och
livsmedelsföretagens produktion skall styras av
konsumenternas efterfrågan. Vidare skall
produktionen vara långsiktigt hållbar från såväl
ekologiska som ekonomiska utgångspunkter. EU skall
också medverka till global livsmedelssäkerhet, bl.a.
genom att hävda frihandelns principer även på
livsmedelsområdet. Marknadsordningarna tas
successivt bort och gränsskyddet avvecklas i takt
med internationella handelsavtal. En sådan successiv
avveckling av marknadsordningarna skapar också
utrymme för insatser för att underlätta
omställningen så att reformen kan genomföras under
socialt acceptabla former. En reform bör inriktas
på att inom den gemensamma marknaden skapa
förutsättningar för näringen att agera på liknande
villkor som råder inom andra avreglerade branscher.
En avveckling av marknadsordningarna utan att det
samtidigt vidtas riktade åtgärder för miljön,
landsbygden och särskilt utsatta regioner kan dock
på kort sikt medföra en oacceptabel minskning av
sysselsättningen i framför allt norra Sverige och i
skogsbygderna. Det är därför angeläget att särskilda
åtgärder vidtas för att beakta sådana konsekvenser.
Utskottet vill med anledning av de nu aktuella
motionerna understryka att riksdagen i det ovan
refererade beslutet har fastställt de principiella
riktlinjerna för Sveriges mer långsiktiga arbete med
jordbruks- och livsmedelspolitiken inom EU. Enligt
utskottets mening innebär riksdagsbeslutet att så
gott som samtliga synpunkter i de redovisade
motionerna tillgodoses i större eller mindre
utsträckning. I många fall föreligger, såvitt
utskottet kan bedöma, full överensstämmelse mellan
motionärernas önskemål och den ståndpunkt som
företräds av riksdag och regering. Med hänvisning
till det anförda föreslår utskottet att motionerna
MJ224 (kd) yrkandena 22, 24, 25 och 27, MJ231 (kd)
yrkande 1, MJ253 (v) yrkande 1, MJ256 (m) yrkande
13, MJ749 (c) yrkande 2, MJ774 (fp) yrkandena 2 och
5, MJ804 (v) yrkande 3, U507 (fp) yrkande 9, U508
(mp) yrkande 16 och U509 (kd) yrkande 9 lämnas utan
riksdagens vidare åtgärd.
Utskottet avstyrker vidare motion U508 (mp) yrkande
17 i den mån motionen syftar till en allmän
renationalisering av jordbrukspolitiken. I övrigt
hänvisar utskottet till den diskussion som förs
angående ökade möjligheter för medlemsstaterna att
t.ex. disponera över och ställa villkor för olika
stödformer (se följande avsnitt om förslagen i
Agenda 2000).
Förslagen i Agenda 2000
Motionerna
Enligt motion MJ201 (m) yrkande 4 är medlemskapet i
den europeiska unionen det viktigaste som hänt den
svenska jordbruksnäringen på senare tid. Det är
nödvändigt att de svenska företrädarna inte lägger
fram förslag eller accepterar beslut som missgynnar
vårt lands sätt att producera och att man aktivt
medverkar till att politiken inom och utom EU har en
långsiktig karaktär. Enligt motion MJ205 (c) yrkande
1 krävs det att Sverige inte diskrimineras i
förhållande till andra länder i de pågående
förhandlingarna om EU:s jordbrukspolitik efter år
2000. Regeringen måste i dessa förhandlingar aktivt
ta till vara de särskilda förhållanden som finns i
t.ex. Dalarna vad avser odlingsförhållanden och
klimat. I detta sammanhang är det olyckligt att den
svenska regeringen tillsammans med tre andra EU-
länder presenterat ett alternativ till kommissionens
förslag på mjölkområdet. Det tycks som om regeringen
gjort detta utan att först ha utrett vilka
konsekvenser förslagen kan få i olika regioner i
Sverige. Det förslag som regeringen presenterat med
sänkta stödpriser upp till 30 % fram till år 2006
och avvecklade kvoter kommer att skapa en
lönsamhetspress på svensk mjölkproduktion som
innebär en risk för att produktionen kommer att få
svårt att konkurrera med omvärlden. Detta är inte
acceptabelt. Följaktligen bör regeringen dra
tillbaka det nu presenterade förslaget (yrkande 2).
Enligt motion MJ219 (c) har regeringen fört en
långtgående avregleringslinje som är tämligen
frikopplad från de förslag som blir aktuella i
förhandlingarna om Agenda 2000. Den svenska linjen
har till stora delar betraktats som en extremlinje,
och vårt inflytande i förhandlingarna kan därmed
komma att minimeras. Det står klart att
kommissionens förslag i avgörande delar är
ofördelaktigt för det svenska jordbruket. Bland
annat föreslår kommissionen kraftiga stöd till
odling av majsensilage, vilket inte kommer Sverige
till del då vi av klimatskäl inte odlar majs. Den
självklara målsättningen inför reformeringen av den
gemensamma jordbrukspolitiken måste vara att svenska
jordbrukare skall ges förutsättningar likvärdiga med
dem som gäller för jordbrukare i andra EU-länder.
Finns ambitionen inom regeringen att ytterligare
utveckla svensk jordbruksnäring och
livsmedelsindustri måste agerandet i de pågående
förhandlingarna vara mycket tydligt från svensk
sida. Den svenska jordbruksnäringens intressen
kommer i förhandlingarna inte att försvaras av någon
annan än Sveriges företrädare. De prissänkningar på
mjölk som planeras från EG-kommissionens sida kommer
att få negativa konsekvenser. Den svenska regeringen
har tillsammans med vissa andra medlemsländer ändå
lagt fram ett förslag till EU med dubbelt så stora
prissänkningar på mjölk som EG-kommissionen
föreslagit. Detta kommer att ytterligare förvärra
situationen. I stället för att arbeta med att stärka
svensk livsmedelsindustri och svenskt jordbruks
konkurrenskraft i Europa har regeringens
hittillsvarande agerande i stället varit en linje
som kommer att ytterligare förstärka problemen för
svenska mjölkproducenter (yrkande 2). I motion MJ774
(fp) yrkas att regeringen skall verka för att
reformeringen av CAP påskyndas (yrkande 1). Enligt
motion U508 (mp) yrkande 31 skall en prioriterad
fråga för Sverige vara att EU:s jordbrukspolitik
reformeras på ett sådant sätt som garanterar att
östländernas jordbruk inte diskrimineras i något
avseende. Enligt motion N275 (c) yrkande 10 kräver
ett bestående jordbruk med ekonomisk bärkraft inte
bara ett bibehållet utan ett förstärkt LFA-stöd. Det
framtida LFA-stödets utformning, liksom EU:s
framtida jordbrukspolitik över huvud taget, är nu
föremål för förhandlingar och det är angeläget att
den svenska regeringen i dessa överläggningar hävdar
att ett EU-stöd på minst nuvarande nivå skall kunna
utgå även efter år 2000. Det är också angeläget med
en svensk medfinansiering som möjliggör att stöd i
enlighet med EG:s regelverk kan utgå fullt ut inom
stödområde 5. Med den struktur på jordbruket som
finns i sydöstra Sverige är också ett förbättrat
investeringsstöd sakligt motiverat. Här behövs också
en ökad svensk medfinansiering. Det är angeläget att
regeringen beaktar dessa förhållanden i
överläggningarna med EU om Agenda 2000.
Utskottets överväganden
Som anförts ovan konkretiserade kommissionen den 18
mars 1998 sitt utkast med ett antal lagförslag som
innebär en fördjupning och utveckling av
jordbruksdelen i Agenda 2000. Enligt kommissionen
bör den gemensamma jordbrukspolitiken reformeras
bl.a. på grund av att prisnivåerna inom EU och
gällande åtaganden i världshandelsorganisationen
(WTO) annars riskerar att leda till att överskott
byggs upp, med ökande budgetkostnader som följd. EU
förlorar därmed marknadsandelar inom unionen och på
världsmarknaden. En sådan utveckling kan också leda
till negativa sysselsättningseffekter. Kommissionens
förslag rör vissa jordbruksgrödor, som spannmål och
oljeväxter, men också nötkött och mjölk. Därutöver
föreslår kommissionen en ny förordning för
landsbygdsutveckling och en horisontell förordning.
Kommissionen föreslår bl.a. sänkta
interventionspriser, vilket till viss del
kompenseras med ökade direktbidrag. Genom förslaget
avses det europeiska jordbruket bli mer
konkurrenskraftigt på världsmarknaden. Möjligheter
att exportera utan hinder av åtaganden i WTO öppnas.
För spannmål föreslås en sänkning med 20 % av det
garanterade priset från år 2000. Jordbrukarna
kompenseras delvis genom en höjning av arealstödet
som görs generellt och likadant för spannmål,
oljeväxter, oljelin och träda. Referensnivån för den
obligatoriska trädan sätts till 0 %. Avsikten är att
det sänkta garanterade priset också skall medföra
sänkta marknadspriser. Detta innebär i sin tur lägre
produktionskostnader inom animaliesektorn, eftersom
spannmål är en viktig foderråvara. Vidare föreslås
att stödet till ensilering av majs behålls.
För nötkött föreslås att de garanterade priserna
sänks med 30 % över tre år fr.o.m. år 2000.
Intervention ersätts med privat lagring.
Kompensation utgår genom att de nuvarande
djurbidragen höjs. Stödnivån motsvarar ca 80 % av
prissänkningen. Bidragen till kor är årliga, för
tjurar finns en betalning per djur och för stutar
betalas två bidrag per djur. Vid utbetalning av
djurbidragen föreslås att medlemsstaterna skall
fördela en viss del av stödet per hektar eller per
djur enligt nationella regler (nationella kuvert).
När det gäller mjölk behålls enligt förslaget
kvotsystemet till år 2006. Det garanterade priset på
mjölk sänks med 15 % över fyra år fr.o.m. år 2000.
Ytterligare kvoter introduceras för yngre
lantbrukare och för bergsregioner och nordiska
regioner. Ett nytt kompenserande direktstöd införs i
form av ett kobidrag. En viss del av detta bidrag
betalas per hektar eller per djur enligt nationella
regler.
En sänkning av prisstöden som ersätts av ökade
direkta ersättningar till jordbrukarna betyder
sammantaget att kostnaderna för EG:s budget under
perioden 2000-2006 ökar. Samtidigt minskar
kostnaderna för konsumenterna genom att
prissänkningarna slår igenom i konsumentledet.
Kommissionen föreslår vidare att en s.k.
horisontell förordning införs. Den ger
medlemsstaterna möjlighet att förena utbetalning av
direktstöd med miljövillkor (cross compliance). Om
jordbrukarna inte uppfyller dessa villkor kan stödet
minskas eller dras in. För att undvika att merparten
av stödet går till de större jordbruksföretagen
föreslås vidare att ett tak införs för hur mycket
direktstöd ett jordbruksföretag skall få ta emot.
Medlemsländerna ges inom vissa gränser och med
hänsyn till sysselsättningen i det enskilda
jordbruksföretaget möjlighet att justera de direkta
betalningar som utgår till varje jordbruksföretag,
s.k. modulering. Kommissionen föreslår också
individuella begränsningar per jordbruksföretag
Detta innebär att direktstöd per företag över 100
000 euro reduceras med 20 % och stöd över 200 000
euro reduceras med 25 %. Både miljövillkorade stöd
och s.k. modulering är frivilliga åtgärder för
medlemsländerna. Medlemsländerna skall kunna använda
inbesparade medel till miljöriktade stödåtgärder.
Utöver förändringarna i de olika marknadsreglerna
föreslås en ny förordning om landsbygdsutveckling
(LU). Den omfattar jordbrukets struktur- och
miljöfrågor, kompletterande åtgärder samt åtgärder
för att främja ekonomisk diversifiering och
sysselsättning på landsbygden. En del omfattar
jordbrukets miljöstöd, stöd till skogsplantering,
pensioneringsstöd och stöd till mindre gynnade
områden. En annan del omfattar investeringsstöd till
lantbruksföretag, stöd till marknadsföring, stöd
till skogsbruk samt utvecklingsstöd till
landsbygden. Förordningens olika stödformer skall
huvudsakligen finansieras av Europeiska utvecklings-
och garantifonden för jordbruket.
Kommissionen har nyligen föreslagit att
direktersättningarna successivt skall minskas.
Direktersättningarna görs degressiva, dvs. minskas
med en viss procentsats per år. Degressiviteten
skall omfatta alla direktersättningar, både
befintliga och ersättningar inom Agenda 2000. Vidare
har kommissionen som ett alternativ till sitt
förslag om modulering föreslagit att små gårdar som
inte får mer än 5 000 euro i direktersättning skall
undantas från neddragningen.
Sverige har under det fortsatta förhandlingsarbetet
redovisat sin syn på kommissionens förslag. Enligt
de uppgifter som i olika sammanhang redovisats för
utskottet innebär den svenska positionen följande.
När det gäller vegetabiliesektorn anser Sverige att
kommissionens förslag generellt sett är acceptabla.
Direktbidragen bör vara tidsbegränsade. Sverige
anser vidare att arealstödet skall vara lika,
oberoende av val av gröda. Om emellertid de olika
stödnivåerna behålls måste också villkoren för
produktion av oljeväxter närmare prövas. När det
gäller förslaget om att bibehålla stödet till
majsensilage innebär det att lantbrukare i de
nordliga medlemsländerna, oavsett om de bedriver sin
produktion intensivt eller extensivt, hamnar i ett
sämre konkurrensläge än sina kolleger på
kontinenten. Denna orättvisa förstärks av att
kommissionen avser att finansiera åtgärden med
sänkta mjölkpriser och lägre tjurbidrag.
Sverige stöder prissänkningen i nötköttssektorn men
efterlyser en utfasning av direktbidragen och därmed
en minskad nötköttsbudget på sikt. Sverige är
positivt till förslaget om extensifieringsbidrag.
Det är viktigt att krav ställs på att djuren
verkligen kommer ut på bete. En annan förutsättning
är att den vallareal som ligger till grund för
djurtäthetsfaktorn inte i sin helhet måste betas
varje år och att vallen också kan skördas till
vinterfoder. Däremot kan inte godtas att de
tillfälliga produktionsbegränsningarna från 1996
förlängs. Ett minskat antal handjursbidrag och
frysning av outnyttjade am- och dikobidragsrätter
var en tillfällig lösning på de akuta balansproblem
som uppstod i samband med BSE-krisen. Sverige har
som nytt medlemsland drabbats särskilt hårt av
detta. De svenska producenterna hade inte hunnit
anpassa sig till det nya systemet och många
bidragsrätter var därför outnyttjade vid tiden för
beslutet. Sverige är i princip positivt till
skapandet av nationella kuvert. Dessa skulle kunna
innebära en ökad flexibilitet för medlemsländerna
och ge möjlighet att rikta stöd till kategorier som
man önskar prioritera. Det behövs dock öppnare
regler även för extensiva kategorier, exempelvis
dikor, så att möjligheterna till nationella
anpassningar förbättras. Samtidigt finns en risk för
att systemet blir svåröverskådligt och att de
administrativa kostnaderna blir så stora att de
förtar de positiva effekterna.
Kommissionens förslag till reform av mjölksektorn i
Agenda 2000 är enligt den svenska positionen ett
steg i rätt riktning. Förslagen bör dock vara mer
långtgående. En plan för hur systemet med
mjölkkvoter skall kunna avvecklas bör läggas fram
till år 2006. Kvoterna hindrar mjölkproducenterna
att utveckla sina företag. De försämrar
konkurrenskraften på den interna EU-marknaden och
begränsar EU:s möjligheter att delta på den
internationella marknaden för mjölk och
mjölkprodukter. De försvårar för unga lantbrukare
att starta mjölkproduktion samtidigt som systemet är
administrativt krångligt och konsumenterna bär
mycket höga kostnader. Ett bibehållet kvotsystem
kommer också att försvåra kandidatländernas
anslutning till den gemensamma jordbrukspolitiken.
Det finns en rad frågeställningar förknippade med
avveckling av systemet med mjölkkvoter som t.ex.
regionala och miljömässiga konsekvenser. Dessa måste
analyseras vidare liksom hur andra delar av
jordbrukspolitiken kan medverka till att underlätta
reformens genomförande. Sammanfattningsvis innebär
de förslag som Sverige m.fl. medlemsländer ställer
sig bakom att en 30-procentig nedskärning av
interventionspriserna införs gradvis under sex år
och att mjölkkvoterna höjs med 4 % parallellt med
nedskärningen av interventionspriserna.
Mjölkkvoterna tas bort år 2006. Vidare förespråkas
en höjning av direktbidraget i förhållande till
förslaget i Agenda 2000 under förutsättning att
interventionsprissänkningen blir 30 %. Nuvarande
intervention ersätts med ett säkerhetsnät, t.ex.
privat lagring som i förslaget om nötköttsreformen.
Beträffande möjligheten för medlemsländerna att
själva besluta om att villkora direktstöden med
miljökrav anser Sverige att riktade miljöåtgärder,
som t.ex. användning av miljöprogrammet för
jordbruk, sammantaget ger större möjligheter att nå
miljömålen. I vissa fall kan emellertid ett system
med villkorade direktstöd innebära fördelar för
miljön, vilket kan föranleda att sådana stöd kan
övervägas. Tillämpningen av villkorade stöd får dock
inte medföra att en reform av den gemensamma
jordbrukspolitiken försvåras som en följd av att
tillkommande miljöuppgifter ger särskild legitimitet
åt stöden. Kommissionen bör även i fortsättningen ha
en central roll genom att pröva programmens
miljöinriktning och för att förhindra att
konkurrenssnedvridande situationer uppstår eller att
miljöersättning används på ett sätt som är
oförenligt med WTO-reglerna.
Förslagen om struktur- och miljöåtgärder inom
landsbygdsförordningen kan innebära förenklingar och
större möjlighet att tillgodose lokala behov, vilket
bör underlätta anpassningen till reformerna i
marknadsordningarna. Det behövs åtgärder på
gemenskapsnivå för att stimulera jordbruksföretag
att satsa på kompletterande och alternativ
verksamhet. Sverige stöder förslaget om en enda
landsbygdsförordning. Det innebär betydande
förenklingar. Medlemsländerna borde dock själva få
avgöra den lämpligaste formen för
landsbygdsåtgärderna. Förslaget till förordning om
landsbygdsutveckling omfattar inslag av
skogspolitiska åtgärder. Sverige kan acceptera en
EU-strategi för skogsnäringen. Detta är dock inte
detsamma som en gemensam skogspolitik. Regler som
ingriper i det ekonomiska skogsbruket liksom
subventioner till detta är skogspolitiska åtgärder
som inte ryms i en EU-strategi.
Utskottet har tidigare uttalat sitt stöd för
inriktningen av regeringens arbete med Agenda 2000 i
enlighet med de bedömningar som regeringen
redovisade i samband med att jordbruksdelen i
förslaget presenterades för riksdagen i mars 1998.
Därvid framhölls bl.a. betydelsen av att våra
nationella intressen kan hävdas och att
reformarbetet bedrivs på ett sådant sätt att svenskt
jordbruk inte missgynnas. I de nationella intressena
ingår då inte enbart det svenska jordbruket utan
också de svenska konsumenterna (bet. 1997/98:
JoU23). Förhandlingarna om förslagen i Agenda 2000
är nu inne i ett slutskede. En slutlig uppgörelse
skall tas i rådet i slutet av mars 1999. Enligt
utskottets mening bör riksdagen i detta läge inte
göra uttalanden som kan inskränka det svenska
förhandlingsutrymmet eller på annat sätt försvåra
möjligheterna att uppnå en i sig önskvärd reform.
Utskottet förutsätter emellertid att regeringen
fullföljer den tidigare fastställda inriktningen av
detta arbete så att goda förutsättningar för ett
livskraftigt jordbruk i hela landet består. Vidare
konstaterar utskottet sammanfattningsvis att det är
angeläget att den samhällsekonomiska kostnaden för
CAP sjunker och att genomgripande marknadsanpassade
reformer av jordbrukspolitiken genomförs. Den
kompensation som ges för prissänkningarna bör ses
som ett anpassningsstöd under en begränsad tid. Full
kompensation bör heller inte ges. Samtidigt är det
viktigt att målen om en ekologiskt hållbar
utveckling utgör en integrerad del av en reform av
CAP. Jordbruket bör verka på mer marknadsmässiga
villkor och fylla högt ställda miljö- och
djurskyddskrav samt motsvara konsumenternas krav.
Långtgående förändringar i marknadsekonomisk
riktning är också en förutsättning för att
kandidatländerna i Central- och Östeuropa skall
kunna anslutas till EU på ett sätt som ger dem bästa
möjliga ekonomiska utvecklingsmöjligheter inom
jordbruket med kortast möjliga övergångstid. EU:s
grundprinciper om en gemensam inre marknad och en
gemensam jordbrukspolitik skall även omfatta de nya
medlemsländerna. Detta förutsätter att reformeringen
av CAP påbörjas så snart som möjligt. Reformeringen
av CAP måste även påskyndas mot bakgrund av att en
ny förhandlingsomgång inom WTO inleds under hösten
1999. Kommissionens förslag förbättrar
förutsättningarna för att man skall kunna uppfylla
de åtaganden som gemenskapen gjorde i Uruguayrundan
men också för nya åtaganden inför de kommande
förhandlingarna. Med det anförda avstyrker utskottet
motionerna MJ201 (m) yrkande 4, MJ205 (c) yrkande
1, MJ219 (c) yrkande 2, MJ774 (fp) yrkande 1, U508
(mp) yrkande 31 och N275 (c) yrkande 10 i den mån de
inte kan anses tillgodosedda.
Vidare avstyrks motion MJ205 (c) yrkande 2.
Den svenska jordbrukspolitiken
Motionerna
Inriktning m.m.
Enligt motion MJ217 (m) råder i dag stor osäkerhet
inför jordbrukets framtidsutsikter framför allt
inom animalieproduktionen. Det är inte bara en dålig
lönsamhet med höga skatter och produktionskostnader
som skapat en framtidspessimism. Så länge jordbruket
inte kan styra prisutvecklingen genom att i
konkurrens ta ut kostnadsanpassade priser på
marknaden tvingas jordbruket att inordna sig i
politiska system. För att återfå en framtidsoptimism
inom jordbruket är det därför viktigt att skapa
politiska förutsättningar för en långsiktig
livsmedelsproduktion. Regeringen bör därför
skyndsamt vidta åtgärder för att stärka
förutsättningarna för jordbruket i Gävleborgs län. I
motion MJ219 (c) yrkande 1 framhålls den svenska
jordbruksnäringens betydelse för Sverige. Enligt
motionärerna vore det en samhällsekonomisk
förlustaffär att inte nyttja och bruka
naturresurserna i jordbrukslandskapet. Dessutom är
jordbruksnäringen en förutsättning för bevarandet av
det öppna kulturlandskapet. Enligt motion MJ224 (kd)
måste det slås fast att fortsatt jordbruksproduktion
i Sverige och i övriga EU-länder är en nödvändighet.
Även från ett globalt perspektiv är det långsiktigt
nödvändigt att åkermarken i Sverige och Europa finns
tillgänglig för livsmedelsproduktion. Det är också
nödvändigt att miljöaspekter vägs in vid en kommande
reformering av jordbrukspolitiken. En övergång till
mer miljövänliga och mer ekologiska brukningsmetoder
skall främjas. Detta kräver också bibehållen
åkermark, eftersom en minskad intensitet i
jordbruksproduktionen måste kunna kompenseras med
produktion på mer åkermark. Jordbruket är centralt
för sysselsättningen på landsbygden och inom
livsmedelssektorn i övrigt (yrkande 1). Jord- och
skogsbruket är en förutsättning för en levande
landsbygd och tusentals arbetstillfällen i
livsmedels- och skogsindustri. För att få en
helhetsbild av jordbrukets betydelse borde en
särskild konsekvensanalys genomföras. Denna skulle
belysa jordbrukets betydelse för sysselsättning,
försörjningsberedskap, bevarandet av det öppna
landskapet, boende och service på landsbygden etc.
(yrkande 2). Enligt motion MJ256 (m) kommer frågan
om kvalitet och god djurhållning att ha fortsatt
stor betydelse framöver, inte minst när det gäller
export av livsmedel. Svenska jordbruksföretag är
måna om att ge djuren livsbetingelser som
tillgodoser deras naturliga behov. Beträffande
djurskyddskraven anser motionärerna att reglerna i
första hand skall utformas utifrån funktionskrav och
mindre utifrån detaljregleringar. Tillämpningen av
reglerna beträffande båspallarnas längd är ett
exempel på hur fysiska detaljregler kan komplicera
verksamheten för enskilda brukare (yrkande 10).
Enligt motion MJ771 (mp) yrkande 1 bör
jordbrukspolitiken läggas om såtillvida att mjölk-
och vallproduktionen i skogs- och mellanbygderna
gynnas på bekostnad av spannmålsodlingen på
slättbygderna. I motion MJ774 (fp) yrkas att en ny
utredning tillsätts för att med utgångspunkt i EU:s
miljömål se över vilka miljöeffekter och
miljökostnader som kan kopplas till jordbruket
(yrkande 4).
Lika konkurrensvillkor
I motion MJ201 (m) framhålls att Sverige för
närvarande "tappar" pengar till utlandet genom att
den svenska näringen missgynnas i förhållande till
övriga EU-länder. Bönderna i Sverige tvingas betala
extra skatter som inte drabbar konkurrenterna ute i
Europa. I stället borde de erhålla skattelättnader
genom sitt sätt att producera sunda och säkra
livsmedel (yrkande 1). Utredningen om
livsmedelssektorns omställning och expansion (SOU
1997:167) innehåller många viktiga förslag till
beslut som skulle ge det svenska jordbruket
betydligt bättre möjligheter än i dag. Utredningen
måste snabbt leda till förslag från regeringen och
beslut av riksdagen (yrkande 3). I motion MJ210 (m)
yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag som
ger svensk kycklinguppfödning förutsättningar att
verka på villkor jämbördiga med näringens främsta
internationella konkurrenter. Enligt motion MJ216
(m) delvis kan man från politiskt håll påverka de
kostnader som belastar lantbruksföretagen. De
svenska jordbrukarna bör ha konkurrensmässigt lika
villkor som andra bönder främst inom Europa. Det som
i dag snedvrider konkurrensen är högre kostnader för
bl.a. handelsgödsel, bekämpningsmedel, dieselskatt
och elskatt. Dessa extra skatter, som enbart
belastar svenskt jordbruk, bör sänkas. Det måste
vara bättre samhällsekonomi att stötta och rädda
kvar produktion och den vägen få öppna landskap,
biologisk mångfald och livsmedel med mycket hög
kvalitet. I motion MJ256 (m) framhålls att
utredningen om livsmedelssektorns omställning och
expansion (SOU 1997:167) visar att svenska bönder
har ett underläge på grund av skatter och avgifter.
Konkurrensnackdelarna beräknas till mellan 1 och 1,5
miljarder kronor. Det råder inget tvivel om att de
politiskt betingade kostnaderna för den svenska
livsmedelsnäringen kommer att leda till stora
problem om förutsättningarna inte ändras. Det är
hög tid att förslagen i utredningen om jordbrukets
skatter genomförs (yrkande 1). Livsmedelsnäringen
riskerar att drabbas hårt till följd av att Sverige
hamnar utanför valutasamarbetet EMU. Medan
jordbrukets intäkter i hög grad kommer att bestämmas
av det som sker inom EMU-området, kommer kostnaderna
även fortsättningsvis att anges i svenska kronor. En
kapitalintensiv bransch som jordbruket drabbas extra
hårt av den högre räntenivå som förväntas bli
följden av ett svenskt utanförskap. Enligt
motionärerna har regeringen ett ansvar för de
valutaförluster som jordbruket kan drabbas av genom
att Sverige inte är anslutet till EMU från starten.
Alla möjligheter att minska eller eliminera de
problem som följer av detta bör prövas (yrkande 6).
I motion Sk309 (kd) yrkande 29 framhålls att det
svenska jordbruket, alltsedan medlemskapet i EU, har
omfattats av samma jordbrukspolitik som EU samtidigt
som den svenska regeringen genom högre skatter och
avgifter har försatt svensk jordbruksnäring i en
ohållbar konkurrenssituation. För att skapa rimliga
konkurrensförutsättningar bör enligt motionärerna
skattelättnader genomföras för eldningsolja, el och
diesel.
Ramen för EG-finansierade stöd
Enligt motion MJ201 (m) yrkande 2 bör riksdagen
besluta att Sverige skall ta hem hela det
framförhandlade EU-avtalet. I motion MJ219 (c)
yrkande 3 framhålls att om regeringen förde en
politik som stimulerade en positiv utveckling inom
jordbruket skulle detta ge effekter på
utnyttjandenivån av stöden. I stället för att driva
politik som är direkt negativ för Sverige och
svenskt jordbruk borde regeringen, tillsammans med
företrädare för jordbruksnäringen, lämna förslag
till åtgärder som kan vidtas för att öka
utnyttjandet av de EU-finansierade ersättningarna.
Övriga jordbrukspolitiska frågor
Enligt motion MJ207 (m) behöver den akuta
situationen på grund av det mycket svåra odlingsåret
1998 lösas. EU:s interventionslager av foderspannmål
bör ställas till förfogande, och förslagsvis bör
samtliga animalieproducenter med rätt att erhålla
regionala och/eller nationella stöd erhålla
foderspannmål fritt på gården (yrkande 6). När det
gäller vallskörden gäller i motsats till spannmålen,
som inte behöver bärgas om den är förstörd av regn
för att odlaren skall få ut sitt bidrag, att den
måste bärgas för att stödet skall utbetalas. Detta
innebär i sin tur att många vallar har körts sönder
och kommer att behöva plöjas upp och sås om på nytt
kommande vår. Detta innebär nya kostnader för bonden
och kanske även problem med att uppfylla 20-
procentsregeln. Regeringen bör ge Jordbruksverket i
uppdrag att inventera problemen och återkomma med
förslag till åtgärder (yrkande 7). Staten behöver
även ställa medel till förfogande för rådgivning
till ekonomiskt och psykiskt hårt pressade bönder
(yrkande 8). I motion MJ213 (mp) yrkas att riksdagen
begär att regeringen tar fram mål för den ekologiska
djurhållningen. Enligt motion MJ219 (c) yrkande 9
minskar antalet sökande till utbildningarna vid
naturbruksgymnasierna. Näringen och samhället har
ett ansvar för att beskriva framtidsmöjligheterna
som finns inom de biobaserade näringarna. Enligt
motion MJ240 (kd) görs den bedömningen att framtida
hästavel kommer att bli alltmer selekterad på så
sätt att vissa uppfödare inriktar sitt avelsarbete
på att ta fram högklassiga dressyr- och hopphästar.
De uppfödare som kommer att satsa på denna typ av
uppfödning, framtidens A-uppfödare, kommer att kunna
få bra betalt för sin produkt. Den andra kategorin,
B-uppfödarna, kommer att få koncentrera sin
uppfödning på att ta fram produkter som lämpar sig
framför allt för ridskolor och motionsryttare.
Lönsamheten för den svenska halvblodsaveln är
ytterst pressad, och dessa uppfödare har mycket
svårt att få igen sina kostnader. Ett stöd i form av
uppfödarpremier vore ett sätt att slå vakt om den
svenske uppfödaren och att värna den svenska
halvblodsaveln (yrkande 4). I Sverige beaktas inte
hästnäringen vare sig inom den gemensamma eller den
nationella jordbrukspolitiken. Hästens och
hästnäringens betydelse för jordbrukets, landskapets
och regionernas utveckling medför att
jordbrukspolitiska beslut även bör omfatta hästar.
Om staten deltar aktivt i utvecklingen av
hästnäringen kan denna lämna ett bidrag till
jordbrukspolitikens måluppfyllelse (yrkande 5). Med
tanke på den svenska hästavelns och näringens dåliga
lönsamhet finns det all anledning att se över i
vilken utsträckning de olika EU-stöden kan utnyttjas
för att stödja den svenska hästaveln och
hästnäringen (yrkande 6). Enligt motion MJ250 (s)
finns det ett behov av marknadsfrämjande åtgärder
inom den ekologiska odlingen eftersom volymerna
fortfarande är så små att de inte kan generera
tillräckligt med medel för särskilda
marknadsföringsinsatser. Under en period av två till
tre år finns det också ett stort behov av
marknadsinformation om ekologiska livsmedel.
Marknadsaktörerna är i dag inte tillräckligt insatta
i den ekologiska produktionens villkor. Därför
behövs det utbildningsinsatser för den personal som
skall hantera såväl produkterna som informationen
till konsumenterna om vad ekologisk produktion
enligt KRAV står för (yrkande 2). Vidare är det av
största vikt att de resurser som finns på landets
försöksgårdar tas till vara. De erfarenheter,
miljödata och produktionsuppgifter som kan samlas
upp behöver dokumenteras systematiskt. Det nätverk
av försöksgårdar som arbetar med ekologiskt lantbruk
behöver stöd för att kunna anpassa nya forskningsrön
till praktiken och samtidigt fungera som
demonstrationsgårdar för visning och utbildning
(yrkande 3). Enligt motion MJ254 (m) kommer det
statliga stödet till livsmedelsforskningen i Sverige
bl.a. från forskningsråd. Skogs- och jordbrukets
forskningsråd (SJFR) har fått det övergripande
ansvaret för livsmedelsforskningen. Volymen är dock
förhållandevis liten för att medge tvärvetenskapliga
satsningar. Vidare finns det gränsdragningsproblem
gentemot andra forskningsråd. Den svenska offentliga
livsmedelsforskningen har inte svarat upp mot
branschens utveckling och stigande behov.
Satsningarna har i princip varit oförändrade under
de senaste 15-20 åren. Det borde vara av vitalt
intresse för såväl staten som industrin att de
befintliga resurserna vid universitet och högskolor
samt forskningsinstitut verkligen används optimalt.
I dag sker forskningen vid ett antal högskolor utan
någon samordning och utan ett gemensamt mål.
Riksdagen bör hos regeringen begära ett förslag om
ett nationellt program för forskning och utveckling
på livsmedelsområdet (yrkande 3). I motion MJ804 (v)
yrkas att riksdagen begär att regeringen tar fram
förslag till alternativ till nuvarande EG-
lagstiftning som tillåter att mänskligt urin får
användas i livsmedelsproduktionen (yrkande 6). I
motion MJ243 (s) framhålls betydelsen av ett
ekonomiskt stöd till äggproducenter för omläggning
till en mer miljö- och djurvänlig produktion. Därmed
kan säkras att svensk äggproduktion inte försvinner
till fördel för import av utländska ägg från
produktionsanläggningar med sämre djurmiljö än de
svenska. Enligt motion MJ524 (mp) yrkande 2 bör ett
investeringsbidrag utgå lika till alla som vill
starta med äggproduktion med frigående höns. I
motion MJ517 (mp, v) framhålls att Jordbruksverkets
kommande aktionsplan för utbyte av traditionella
burar mot alternativa system i första hand måste
grundas på djurens behov. Förslaget bör gynna
småskalighet och omfatta både ekologisk och
konventionell hönshållning. Vidare bör mål för
rådgivningsarbetet fastställas och en tidsplan
upprättas. Enligt motion MJ526 (m) yrkande 1 måste
Jordbruksverket prioritera arbetet med en
aktionsplan för att värphönorna snarast möjligt
skall kunna befrias från burarna.
Utskottets överväganden
Inriktning m.m.
Sveriges medlemskap i EU innebär att svenskt
jordbruk omfattas av EU:s gemensamma
jordbrukspolitik (Common Agriculture Policy, CAP)
som också har starka regionalpolitiska inslag. Som
utskottet tidigare framhållit i olika sammanhang är
det viktigt att det finns ett levande jordbruk i
landets alla delar. Miljö- och regionalpolitiska
hänsyn samt incitament till en inriktning mot
kvalitet skall prioriteras i stället för kvantitet.
Därmed skall det svenska jordbrukets ställning på
EU-marknaden stärkas och grunden läggas till ett
långsiktigt uthålligt jordbruk. Denna syn på den
svenska jordbrukspolitiken sammanfaller med den av
regeringen i andra sammanhang redovisade bedömningen
av det svenska jordbruket och den svenska
livsmedelsindustrin som framtidsnäringar. Dessa
näringars villkor har stor betydelse för möjligheten
att nå viktiga politiska mål som uthållig tillväxt,
ekologisk omställning, biologisk mångfald, regional
balans, landsbygdsutveckling och ökad
sysselsättning. Vidare kan konstateras att EU-
medlemskapet har inneburit fördelar för såväl
primärproduktionen som förädlingsledet. Svensk
livsmedelsexport har ökat betydligt.
Livsmedelsindustrins fortsatta konkurrenskraft
bygger på möjligheten att vidareutveckla en
produktion som bättre möter konsumenternas krav på
hög kvalitet, miljöhänsyn och omsorg om djur. En
livsmedelspolitik som främjar en sådan utveckling
ger därför den svenska livsmedelsproduktionen
konkurrensfördelar. När det gäller de miljöeffekter
och miljökostnader som kan kopplas till jordbruket
erinrar utskottet om att regeringen redan i november
1996 gav Jordbruksverket i uppdrag att, i samråd med
Naturvårdsverket och Riksantikvarieämbetet,
fortlöpande följa upp och utvärdera miljöeffekterna
av den gemensamma jordbrukspolitiken. I detta arbete
ingår även att göra en analys av i vilken grad den
gemensamma jordbrukspolitikens olika delar och
svenska åtgärder samverkar eller motverkar varandra
när det gäller att nå de gällande nationella
miljömålen. Vidare skall förslag på åtgärder lämnas
som kan möjliggöra en bättre måluppfyllelse t.ex. av
gällande nationellt regelverk. Ytterligare en del i
uppdraget är att löpande utvärdera
miljöersättningsprogrammets måluppfyllelse,
kostnadseffektivitet och effekter på miljön.
Utskottet utgår från att resultaten av detta uppdrag
kommer att förbättra möjligheterna att föra in
miljömål i jordbrukspolitiken. Såväl den nationella
som den europeiska livsmedelspolitiken måste
dessutom ha ett globalt perspektiv. I en värld där
de rika länderna dumpar sin överskottsproduktion i
bl.a. tredje världens städer kommer urbaniseringen i
dessa delar av världen att accelerera och en
fortsatt ensidig exportproduktion av specialgrödor
att ytterligare utarma landsbygden och jordarna.
Ländernas förmåga att försörja sig själva minskar.
Den nationella livsmedelspolitiken måste därför inte
bara integreras i CAP utan även, liksom EU:s, ses
och förstås i sitt globala sammanhang. På längre
sikt måste det ekonomiska och ekologiska
hållbarhetsperspektivet prägla
livsmedelsproduktionen om behoven från en ökande
befolkning skall kunna mötas. Enligt utskottets
mening föreligger en betydande samstämmighet mellan
å ena sidan vad riksdag och regering vid flera
tillfällen uttalat när det gäller inriktningen av
den svenska jordbrukspolitiken och å andra sidan de
synpunkter som förs fram i motionerna MJ217 (m),
MJ219 (c) yrkande 1, MJ224 (kd) yrkandena 1 och 2,
MJ256 (m) yrkande 10, MJ771 (mp) yrkande 1 och MJ774
(fp) yrkande 4. Enligt utskottets mening finns det
därmed ingen anledning att nu förorda något
ytterligare uttalande från riksdagens sida i dessa
frågor. Motionerna avstyrks i berörda delar.
Lika konkurrensvillkor
Utskottet har tidigare framhållit att en gemensam
politik med likartade konkurrensvillkor är en
förutsättning för att den inre marknaden också skall
fungera när det gäller jordbruksproduktion (bet.
1997/98:JoU23). Det är EG-kommissionens uppgift att
bevaka att nationellt utformade åtgärder inte
snedvrider konkurrensen på denna marknad. Samtidigt
kan olika riktade åtgärder komma i fråga på
nationell nivå för att bl.a. möjliggöra insatser för
att förbättra eller bevara miljön och främja en god
djurhållning.
En viktig del i den genomgripande översyn av
energibeskattningen som pågår inom Regeringskansliet
är att analysera utformningen av energibeskattningen
för jordbruket. Utredningen om livsmedelssektorns
omställning och expansion har i sitt betänkande En
livsmedelsstrategi för Sverige (SOU 1997:167) bl.a.
konstaterat att driftsöverskottet för det svenska
jordbruket fortfarande är betydligt lägre än i vissa
konkurrentländer. För att få bättre ekonomiska
möjligheter till ökade investeringar och för en ökad
investeringsvilja behöver det svenska jordbruket ett
ökat driftsöverskott. I betänkandet finns ett
energiskatteförslag som kommer att behandlas inom
ramen för den pågående översynen av
energibeskattningens framtida utformning.
Utredningen föreslår bl.a. att jordbruket i
beskattningshänseende får samma villkor som
tillverkningsindustrin vad gäller el och
eldningsolja. Om övriga EU-länder inom två år inte
höjer eller förändrar sina produktionsskatter eller
avgifter, såsom t.ex. beskattningen av dieselolja
och handelsgödsel, bör enligt utredningen de totala
svenska produktionsskatterna för jordbruket anpassas
till beskattningsnivåerna som gäller i Sveriges
konkurrentländer.
Utskottet konstaterar för egen del att regeringen
i regeringsförklaringen har deklarerat att
jordbruket skall ha med andra näringar fullt
jämförbara förhållanden. Finansministern har vidare
i svar på en skriftlig fråga (1998/99:232) den 20
januari 1999 anfört att jordbrukets
energibeskattning kan komma att aktualiseras i
samband med de överläggningar om skattepolitikens
framtida utformning som inletts med samtliga
riksdagspartier. Enligt utskottets mening är det av
stor betydelse att den totala kostnadsbilden för det
svenska jordbruket i relation till övriga EU-länder
kan klarläggas, och utskottet förutsätter att man i
det fortsatta arbetet även tillgodoser behovet av en
sådan analys. I avvaktan på den fortsatta
beredningen av utredningens förslag och resultatet
av pågående skatteöverläggningar föreslår utskottet
att motionerna MJ201 (m) yrkandena 1 och 3, MJ210
(m), MJ216 (m) delvis, MJ256 (m) yrkandena 1 och 6
samt Sk309 (kd) yrkande 29 lämnas utan vidare
åtgärd.
Ramen för EG-finansierade stöd
När det gäller ramen för de EG-finansierade stöden
och deras utnyttjande hänvisar utskottet till
tidigare uttalanden om det självklara i att
framförhandlade stöd skall utnyttjas. Beträffande
miljöersättningarna anförde utskottet senast i
samband med behandlingen av 1999 års budget att
regeringen och berörda myndigheter bör verka för att
utnyttjandegraden i det befintliga
miljöersättningsprogrammet höjs för att öka
miljönyttan av de medel som avsatts till
miljöåtgärder. När det gäller nya delprogram bör
vidare uppmärksammas att anslutningen till dessa
ofta sker successivt. Med ett färdigutbyggt
regelverk och ytterligare informationsinsatser
förbättras förutsättningarna för en ökad anslutning.
Beträffande arealersättning och djurbidrag anförde
utskottet att anslagen är obligatoriska för alla
medlemsländer inom EU och finansieras helt från EG-
budgeten. Anslaget utgår enligt EG:s regler med
utgångspunkt i vissa bestämmelser om basareal,
antalet bidragsrätter m.m. (bet. 1998/99:MJU1 s.
22-23). Med det anförda avstyrker utskottet
motionerna MJ201 (m) yrkande 2 och MJ219 (c) yrkande
3.
Övriga jordbrukspolitiska frågor
Frågan om utfallet av 1998 års skörd uppmärksammades
av utskottet redan i samband med behandlingen av
1999 års budget (bet. 1998/99:MJU1). Därvid
konstaterades bl.a. att regeringen var medveten om
att läget för vissa enskilda bönder i vissa delar av
landet var oerhört bekymmersamt och att man hade för
avsikt att tillsammans med näringen pröva
möjligheterna att vidta lämpliga åtgärder. En
arbetsgrupp har sedermera tillsatts för detta
ändamål och utskottet utgår från att gruppens arbete
slutförs skyndsamt. Mot bakgrund härav finner
utskottet ingen anledning att föreslå några
särskilda insatser med anledning av de i motion
MJ207 (m) yrkandena 6, 7 och 8 framförda kraven på
stödåtgärder och rådgivning. Motionen avstyrks i
berörda delar.
Flera åtgärder har vidtagits i syfte att
riksdagens mål om 10 % ekologiskt odlad åkerareal
till år 2000 skall kunna uppnås. Bl.a. finns ett
miljöstöd för ekologisk produktion och vidare
avsätts medel för utbildning, information,
forskning, försöks- och utvecklingsprojekt. Den
ekologiska djurhållningen får indirekt stöd genom
miljöstödet till ekologisk växtodling. I och med att
djuren måste äta ekologiskt foder gynnar ett stöd
till ekologisk växtodling indirekt den ekologiska
djurhållningen. Dessutom lämnas ett särskilt stöd
till ekologisk djurhållning på grundval av antalet
djur inom företaget. Det stödet lämnas i form av
extra stöd per hektar för ekologiskt odlad
slåttervall, betesvall och grönfodergrödor. Under
anslaget Miljöförbättrande åtgärder i jordbruket (B
6), utgiftsområde 23, anvisas för budgetåret 1999
sammanlagt 14 miljoner kronor för försöks- och
utvecklingsverksamhet samt marknadsstödjande
åtgärder inom området ekologisk produktion. Högst 2
miljoner kronor avser marknadsstödjande åtgärder
(prop. 1998/99:1, bet. 1998/99: MJU1). Enligt
utskottets mening främjas en fortsatt positiv
utveckling på detta område främst av fortsatt stöd
till forskning, försöks- och utvecklingsverksamhet
samt information, utbildning och rådgivning. När det
gäller frågan om ett särskilt mål för den ekologiska
djurhållningen erinrar utskottet om att
Jordbruksverket har regeringens uppdrag att föreslå
ett nytt mål för den ekologiska produktionen efter
år 2000. Uppdraget, som inte är begränsat till
åkerarealen, skall redovisas till regeringen senast
den 30 juni 1999. Mot bakgrund av det anförda
föreslår utskottet att motionerna MJ213 (mp) och
MJ250 (s) yrkandena 2 och 3 lämnas utan vidare
åtgärd.
Med anledning av de i motion MJ254 (m) yrkande 3
framförda synpunkterna beträffande ett nationellt
program för forskning och utveckling på
livsmedelsområdet vill utskottet anföra följande. I
utredningen om en ny konkurrenssituation för
livsmedelsindustrin, Svensk mat på EU-fat
(SOU1997:25), redovisas den aktuella situationen
beträffande den svenska livsmedelsforskningen. Den
grundläggande och till väsentlig del statligt
finansierade livsmedelsforskningen sker vid
universitet och högskolor i Uppsala, Lund, Umeå och
Göteborg. De statliga satsningarna sker via Närings-
och handelsdepartementet, Utbildningsdepartementet
samt Jordbruksdepartementet. Den offentligt
finansierade forskningen rörande livsmedelssektorn
uppgår till ca 90 miljoner kronor. Näringslivets
forskning och utveckling inom livsmedelsområdet har
beräknats till cirka 450 miljoner kronor. Enligt
utredningen är ökade offentliga svenska
forskningsinsatser och en bättre samordning av
fundamental betydelse för branschens långsiktiga
utveckling. Utskottet konstaterar för egen del att
livsmedelsforskning är av avgörande betydelse för
att stärka den svenska livsmedelsindustrins
konkurrenskraft i den förändrade marknadssituationen
som EU-medlemskapet inneburit. En stark
livsmedelsforskning är också nödvändig från
samhällets/konsumentens synvinkel. Kommittén för
översyn av den svenska forskningspolitiken har
nyligen lämnat sitt slutbetänkande, Forskning 2000
(SOU 1998:128), till regeringen. När det gäller
frågan om dagens organisation för fördelning av de
statliga forskningsresurserna i allmänhet
konstaterar kommittén att den är alltför
uppsplittrad. Kommittén föreslår bl.a. att medel
motsvarande dagens forskningsrådsanslag och
huvuddelen av sektorsforskningsanslagen behandlas
inom ramen för en ny forskningsrådsorganisation.
Vidare föreslås att det inrättas en ny myndighet med
benämningen Forskningsrådens samverkansnämnd med
uppgift att initiera och stödja bl.a.
tvärvetenskaplig forskning och information. I
avvaktan på den fortsatta beredningen av Forskning
2000 är utskottet inte berett att nu föreslå något
uttalande från riksdagens sida med anledning av
motion MJ254 (m) yrkande 3. Motionen avstyrks i
berörd del.
Arbetet inom jordbruket med att miljöanpassa
verksamheten fortsätter både nationellt och inom EU
genom att den gemensamma jordbrukspolitiken påverkas
och förändras. Hur en produkt skall produceras för
att få saluföras som ekologisk regleras i rådets
förordning nr 2092/91 (EEG) om ekologisk produktion
av jordbruksprodukter och uppgifter därom på
jordbruksprodukter och livsmedel. Sverige har i den
kommissionsarbetsgrupp som behandlar förordningen
vid den årliga översynen av bilagorna verkat för att
bl.a. urin skall godkännas som insatsmedel i
ekologisk odling. Sverige har framfört önskemålet
mot bakgrund av att användningen av urin som
gödningsämne medverkar till att i större
utsträckning sluta kretsloppet mellan stad och
land. Förståelsen för den svenska ståndpunkten har
hittills varit liten. Enligt vad utskottet erfarit
avser regeringen att, efter det att ytterligare
underlag i form av förbättrade forskningsresultat
framkommit, aktualisera frågan på nytt. Möjligheten
att med tiden finna gehör för den svenska
uppfattningen bör förbättras i takt med att system
för urinseparering utvecklas och erfarenheter från
hanteringen av denna restprodukt blir större. Med
det anförda föreslår utskottet att motion MJ804 (v)
yrkande 6 nu lämnas utan vidare åtgärd.
När det gäller frågan om stöd m.m. till den svenska
hästaveln och hästnäringen är det oklart i vilken
utsträckning EG-medel för hästnäringen finns att
tillgå. Möjligheterna torde dock vara begränsade
varför nationell finansiering av föreslagna
satsningar skulle bli aktuell. Sådana satsningar
måste då i första hand vägas mot andra behov inom
utgiftsområdet. Utskottet, som i detta sammanhang
inte är berett att göra en sådan prövning, avstyrker
motion MJ240 (kd) yrkandena 4, 5 och 6.
Som framhålls i motion MJ219 (c) har allt färre
studerande vid naturbruksgymnasierna valt
utbildningen med jordbruksinriktning. Detta kan i
förlängningen leda till problem med nyrekryteringen
inom jordbruket och försvåra möjligheterna att
anställa kompetent personal inom näringen. Både
näringen och samhället har naturligtvis ett intresse
av att utbildningsplatserna kan fyllas och att
informera om de framtidsmöjligheter som finns inom
det svenska jordbruket. Naturbruksprogrammet inom
ungdomsgymnasieskolan inriktas bl.a. mot jordbruk,
trädgård, skogsbruk, djurvård och hästhållning.
Naturbrukets Yrkesnämnd, som är ett samarbetsorgan
för de olika intressenterna inom näringen, ger varje
år ut en omfattande information om de olika
naturbruksskolorna och deras kursutbud. Utskottet
anser det angeläget att åtgärder vidtas för att öka
intresset och förståelsen för den svenska
jordbruksnäringen. Utöver det nu anförda är
utskottet inte berett att föreslå något uttalande
från riksdagens sida med anledning av motion MJ219
(c) yrkande 9.
Enligt rådets förordning (EG) 950/97 om förbättring
av jordbruksstrukturers effektivitet kan
investeringsstöd utgå till företagare med
jordbruksföretag. Stöd lämnas bl.a. till
investeringar som främjar djurskyddet och en
förbättrad djurmiljö. Till stödgrundande
investeringar räknas bl.a. investeringar inom
äggsektorn vid övergång från traditionella bursystem
till andra av Jordbruksverket godkända system.
Däremot är ett generellt investeringsbidrag till
alla som startar äggproduktion med frigående höns
för närvarande inte förenligt med EG:s regler. Mot
bakgrund av det anförda avstyrks motionerna MJ243
(s) och MJ524 (mp) yrkande 2.
Jordbruksverket har i uppdrag att utarbeta en
aktionsplan för hur utbytet av traditionella burar
mot alternativa system successivt skall ske. I mars
1999 skall Jordbruksverket lämna en lägesrapport.
Mot bakgrund härav är utskottet inte berett att
föreslå något uttalande från riksdagens sida med
anledning av motionerna MJ517 (mp, v) och MJ526 (m)
yrkande 1. Berörda motionsyrkanden avstyrks.
Regionala stöd, strukturstöd, m.m.
Motionerna
Nationellt stöd och stöd till mindre gynnade områden
Enligt motion MJ205 (c) har indelningen för de delar
av Dalarna som hamnade i stödområde 4 varit
olycklig. I området har södra Dalarna sämre
förutsättningar för jordbruk än andra delar av
stödområdet. Den analys av det regionala stödet till
jordbruket som gjorts av Jordbruksverket visar att
antalet mjölkkor i södra Dalarna har minskat
betydligt snabbare än riksgenomsnittet. Detta är
inte acceptabelt. Regeringen bör följaktligen dela
stödområde 4 så att förutsättningar kan skapas för
en livskraftig mjölkproduktion i södra Dalarna
(yrkande 3). Även i motion MJ207 (m) framhålls att
utvecklingen inom de norra delarna av område 4 är
problematisk. Mjölkproduktionen och antalet
nötkreatur minskar snabbare än i den bättre delen.
Enligt motionärerna krävs det åtgärder för att lösa
lönsamhetsproblemen inom norra delarna av område 4
(yrkande 4). Enligt motion MJ216 (m) delvis kan en
justering av stödområdesindelningen förbättra
villkoren för de värmländska lantbrukarna. Även
Jordbruksverket har konstaterat att det finns behov
av förbättringar. Enligt motion MJ226 (c) måste det
göras en översyn och en förändring av EG:s
stödområden så att dessa stämmer med verkligheten i
bygderna i norra och östra delarna av Uppsala län.
Förutsättningarna för att driva jordbruk är, i
jämförelse med de bördiga bygderna i länets södra
och mellersta delar, dåliga. En områdesändring måste
göras för de regionala stöden så att rättvisa stöd
utgår som stimulerar till att behålla ett levande
lantbruk i en kärv bygd. I motion MJ234 (s) yrkas
att jordbruken i stödområde 2b i Jämtlands län bör
överföras till stödområde 2a. I motion MJ235 (s)
yrkas att stödområdesgränserna i Värmland förändras.
Enligt motionärerna förändrades förutsättningarna
för jordbruket i Värmland i och med EU-inträdet.
Länet tillhör fortfarande Norrlandsjordbruken, men
med EG:s regler kan inte stödområde 4 kompenseras på
samma sätt som stödområde 13. Norra Värmland och
några kommuner i östra och västra Värmland tillhör
stödområde 2a och 3. Dessa ingår i EG:s definition
av så kallade bergsjordbruk (inre stödområde) och
får högre stöd. Den stora del av Värmland som
tidigare tillhört stödområde 4, hamnar nu utanför
det egentliga stödområdet. Detta har inneburit
väsentliga lönsamhetsförsämringar. Enligt motion
MJ253 (v) yrkande 2 måste en förändring av de
regionala stöden ha som utgångspunkt att ett
livskraftigt jordbruk och en regional
råvaruförsörjning skall tillförsäkras
förädlingsindustrin i norra Sverige. I motion MJ256
(m) yrkande 12 framhålls att jordbruket i Norrland
har en avgörande betydelse för att upprätthålla
sysselsättning, samhällsstruktur och en tilltalande
landskapsbild. Målsättningen - ett livskraftigt
jordbruk även i Norrland - kräver en acceptabel nivå
på produktionen. Målsättningen att bibehålla och
utveckla jordbruket i norra Sverige måste vara
densamma nu som före EU-inträdet.
Enligt motion MJ207 (m) skulle en höjd
intransportersättning sannolikt leda till ökad
stabilitet, framtidstro och därmed en ökad
investeringsvilja bland lantbrukarna i området.
Intransportstödet bör höjas för mjölk samt
återinföras när det gäller transporterna till
slakterier och äggpackerier (yrkande 2). Även i
motionerna N271 (kd) och N295 (c) framhålls att ett
ökat intransportstöd skulle innebära en viktig
signal till lantbruksföretagen och leda till ökad
stabilitet, framtidstro och investeringsvilja.
Investeringsstöd, m.m.
När det gäller investeringsstödet till
livsmedelsindustrin framhålls i motion MJ202 (m)
yrkande 1 att tillgången på medel är alltför
begränsad och stödnivån för låg jämfört med
konkurrentländerna. Riksdagen bör, inför
utformningen av åtgärder under programperioden åren
2000-2006, hos regeringen begära förslag om fullt
svenskt utnyttjande av de möjligheter till
investeringsstimulanser som EU-medlemskapet erbjuder
(yrkande 2). Enligt motion MJ212 (v) har det under
senare år skett en omfattande specialisering av
fågelslakterier för enbart kyckling och en
lokalisering till enbart södra Sverige. Detta
innebär stora problem för äggproducenter, främst i
norra Sverige, att överhuvudtaget få sina höns
slaktade. Även på Gotland finns det problem på grund
av regelsystemet och avsaknaden av en alternativ
slakthantering. Ett sätt att förbättra lönsamheten
för hönserierna i Norrland och på Öland och Gotland,
vore att tillåta mobila slakterier som kan slakta
direkt på gården eller i anslutning till varje
producent (yrkande 1). En satsning på ett mobilt
slakteri för höns är en kostsam investering, som
borde rymmas inom det nationella programmet avseende
stöd för förädling och avsättning av
jordbruksprodukter och där stödet hämtas ur EG:s
jordbruksfond. Tyvärr finns inte höns uppräknade
inom sektorn fågelkött, för vilket stöd till
investeringar för slakt kan utgå. Detta borde ändras
och tas med i programbeskrivningen för det
nationella stödet för förädling och avsättning av
jordbruksprodukter, som ska gälla för
programperioden åren 2000 till 2005 (yrkande 2).
Enligt motionerna MJ207 (m) yrkande 1 och MJ256 (m)
yrkande 9 råder det brist på mjölkkvoter i norra
Sverige och överskott i södra delen av landet. Detta
talar för införandet av fri handel med mjölkkvoter.
På sikt bör de kunna avskaffas. I motion MJ214 (mp)
yrkas att det införs en nationell mjölkkvot för de
kor av utrotningshotade raser som är stödberättigade
enligt stöd till hotad ras (yrkande 1). Vidare bör
det inrättas en särskild mjölkkvot till dem som vill
nyetablera sig som mjölkproducenter och vill hålla
någon av de hotade lantraserna (yrkande 2).
Miljöstöd
Enligt motion MJ203 (m) yrkande 1 bör riksdagen hos
regeringen begära ett förslag om initial
miljöersättning, finansierad inom ramen för
miljöersättningsprogrammet till jordbruket, vid
etablering och odling av nypon på åkermark. Vidare
bör frågan om miljöstöd till nyponodling tas upp i
samband med det nya femårsprogrammet som för
närvarande förbereds (yrkande 2). I motion MJ207 (m)
yrkas att ett särskilt fjällmiljöstöd införs för att
behålla förutsättningarna för jordbruksproduktion
inom område 1 (yrkande 3). I motion MJ224 (kd)
yrkande 9 avvisas nedskärningar av ramarna för
miljöersättningsprogrammet. Regeringens direktiv
till den särskilde utredare som skall lägga förslag
om innehåll i ett nytt svenskt miljöprogram är
oroande. Motionärerna vill redan nu avvisa tanken på
en framtida neddragning av ramen för
miljöersättningsprogrammet. Enligt motion MJ253 (v)
ger miljöersättningsprogrammet möjlighet att anpassa
stöden till nationella förutsättningar. Det finns
dock behov av att förändra de olika miljöstöden så
att de blir enklare att administrera, anpassade till
regionala behov av miljöåtgärder och så att de
bidrar till målet om ett hållbart jordbruk (yrkande
3). Regeringen bör vidare ta initiativ till ett
parlamentariskt samråd inför fastställandet av de
nya miljöstödsprogrammen (yrkande 4). Enligt motion
MJ256 (m) yrkande 7 bör långtgående förändringar och
förenklingar av regelverket kring miljöstöden göras
inför nästa femårsperiod. Regelverket måste förutom
att det skall göras enklare också bli mera flexibelt
och anpassbart till olika natur- och
kulturförutsättningar. En parlamentarisk
beredningsgrupp bör snarast tillsättas med uppgift
att arbeta fram ett reviderat regelverk inför nästa
programperiod. Detta bör ske i samarbete med
näringen. En förändrad miljöersättning måste även
fortsättningsvis omfatta ett delprogram för
resurshushållande konventionellt jordbruk i hela
landet. Delprogrammen bör inte utformas så att stora
brukningsenheter missgynnas på bekostnad av små
enheter. Miljöstödsprogrammen är motiverade av
miljöskäl och skall inte ta andra hänsyn än just
miljöhänsyn. Miljöersättningen skall därför inte
vara beroende av arealens storlek. Anslagna medel
bör utnyttjas. Bl.a. bör möjligheterna att höja
vallstödet och betesmarksersättningen studeras.
Enligt motion MJ721 (m) bör, inom ramen för EG:s
miljöstöd, mer medel riktas till anläggning av
dammar, småvatten, våtmarker och skyddszoner i
odlingslandskapet (yrkande 4). Regelverket och även
ersättningsnivåerna måste ändras så att de blir mera
ändamålsenliga och så att de blir ett positivt
incitament för markägaren att vilja anlägga och
medfinansiera våtmarker och småvatten. Anläggning på
betesmark måste, ur kvävereduktionssynpunkt, vara
väl så effektiv och attraktiv som en anläggning på
annan mark. Bevattning från ett småvatten kan
knappast utgöra någon nackdel, eftersom
näringsämnena på så sätt återförs till grödan.
Dessutom måste reglerna ändras så att hjälp till
anläggningskostnaden kan utgå (yrkande 6). I motion
MJ771(mp) yrkas att miljöstöden till ängs- och
hagmarker förenklas (yrkande 2). Vidare bör den
regionala bestämmanderätten över EG-stöden till
odlingslandskapet öka (yrkande 3). I motion MJ206
(c) yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag
till åtgärder som möjliggör bevarandet av ett
levande fäbodbruk i Sverige (yrkande 1). Bl.a. krävs
det en ökad satsning på vårdplaner samt mark- och
byggnadsvård på kulturhistoriskt värdefulla fäbodar
(yrkande 2). När det gäller stöd till rådgivning för
ekologisk äggproduktion framhålls i motion MJ204
(mp) att intresset för ekologisk hönshållning märks
inte minst på behovet av information. Sådan ges i
dag av föreningen Ekologisk fjäderfäproduktion såväl
till lantbrukare som till handeln och andra
organisationer. Medel till en del av detta beviljas
av Jordbruksverket inom miljöstödet, men medlen
förslår inte. Behovet av information till
lantbrukare ökar hela tiden (yrkande 1). Vidare
uppmärksammas behovet av stöd till marknadsföring
för de ekologiskt producerade äggen. Någon
ersättning för information till handeln ges inte
inom miljöstödet eftersom det kallas marknadsföring
och sådant inte ersätts. Motionärerna anser att
detta måste ändras (yrkande 2). Enligt motion MJ214
(mp) bör stöd utgå till samtliga hotade lantraser.
Om man anser att det är viktigt att bevara de gamla
lantraserna för framtiden för att de har egenskaper
som är värdefulla så borde detta gälla såväl de
betande som andra lantraser. Att enbart ge stöd åt
betesdjuren avslöjar att man inte förstått
lantrasernas egenvärde utan enbart ser deras
indirekta betydelse som naturvårdsobjekt (yrkande
3). För att stimulera skyddsarbetet med de akut
hotade lantraserna bör ett extra stöd utgå för dessa
lantraser (yrkande 4). I dag utgår s.k. UID-stöd
till lantrasföreningarna. Stödet är byråkratiskt
utformat, vilket får till följd att det
administrativa krånglet i föreningarna tar tid från
det ideella arbetet att bevara lantraserna. Reglerna
måste förenklas (yrkande 5). I den avelsplan som
Jordbruksverket tog fram föreslogs att stödet skulle
utgå för bevarandearbetet, utbildning och
information. I praktiken utgår bidrag enbart till
utbildning och information. Detta innebär att
genbanksverksamhet, som ju är ett viktigt arbete för
bevarandet, inte får stöd. Stöd bör även ges till
bevarandearbetet (yrkande 6). Vidare framhålls
betydelsen av att ansvaret för bevarandet och
genbanker blir kvar i de aktiva föreningar som finns
(yrkande 8). I motion MJ240 (kd) yrkas att den
kallblodiga travaren skall omfattas av stödet till
utrotningshotade inhemska hästraser (yrkande 3).
Enligt motion MJ244 (c) bör möjligheten att utarbeta
ett system som främjar utvecklingen för den
nordsvenska hästen, den kallblodiga travaren, den
svenska ardennern och gotlandsrusset prövas.
Utskottets överväganden
Nationellt stöd och stöd till mindre gynnade områden
Jordbruksverket har på regeringens uppdrag gjort en
samlad utvärdering och översyn av de regionala
stöden till jordbruket (Rapport 1998:2).
Utvärderingen är avsedd att utgöra underlag för en
bedömning av möjligheterna till och behovet av
förändringar av stöden. Bl.a. finner Jordbruksverket
beträffande stödområde 4 i Värmland att det kan
finnas skäl till att diskutera en delning av
stödområdet i en del med sämre och en del med bättre
förutsättningar. Utredningen i övrigt har inte visat
att det är motiverat att flytta några andra
församlingar eller grupper av församlingar.
Skillnaden i produktionens utveckling mellan olika
stödområden och mellan de församlingar som har
analyserats är oftast små. Jordbruksverkets rapport
bereds för närvarande av regeringen och enligt
utskottets mening får det i första hand ankomma på
regeringen att ta ställning till behovet av
eventuella förändringar av de regionala stöden.
Utskottet föreslår därför att motionerna MJ205 (c)
yrkande 3, MJ207 (m) yrkande 4, MJ216 (m) delvis,
MJ226 (c), MJ234 (s), MJ235 (s), MJ253 (v) yrkande 2
och MJ256 (m) yrkande 12 lämnas utan riksdagens
vidare åtgärd.
När det gäller det s.k. intransportstödet framgår
av Jordbruksverkets ovan nämnda rapport att ett höjt
intransportstöd sannolikt skulle leda till en ökad
stabilitet och därmed förmodligen en ökad
investeringsvilja bland brukarna i område 1. Ett
intransportstöd skulle kunna betalas ut till
samtliga mejeriföreningar som hämtar mjölk i
stödområde 1. Detta stöd skulle inte behöva stå i
motsättning till om t.ex. minimejerier etableras med
stöd inom ramen för mål 6. En höjning av
transportstödet med 10 öre/kg mjölk i stödområde 1
skulle innebära en ökad kostnad med ca 5 miljoner
kronor. Inför den nya strukturfondsperioden som
börjar löpa fr.o.m. år 2000 gör regeringen en
översyn av hela stödsystemet till det svenska
jordbruket. Jordbruksverkets samlade utvärdering och
översyn av de regionala ersättningarna till
jordbruket ingår i det underlag som kommer att
ligga till grund för eventuella beslut i dessa
frågor. Dessutom bör uppmärksammas att
intransportstöd till mjölk utbetalas inom ramen för
det undantag för nationellt stöd till jordbruket i
norra Sverige som Sverige erhöll i samband med EU-
inträdet. Ett kommissionsbeslut begränsar storleken
av det intransportstöd som får betalas ut på
årsbasis. En utvidgning av tillämpningsområdet för
intransportstödet är därmed avhängigt av godkännande
från EG-kommissionen. Mot bakgrund av det anförda är
utskottet inte berett att föreslå något uttalande
från riksdagens sida med anledning av motionerna
MJ207 (m) yrkande 2, N271 (kd) och N295 (c). Berörda
motionsyrkanden avstyrks.
Investeringsstöd, m.m.
Jordbruksverket har på regeringens uppdrag gjort en
samlad utvärdering av investeringsstödet för
förädling och avsättning av jordbruks- och
skogsbruksprodukter (Rapport 1998:4). I
utvärderingen pekas bl.a. på svårigheterna med att
dra slutsatser om stödets effekter med hänsyn till
den korta tid som stödet tillämpats. Jordbruksverket
föreslår att bättre kapacitets- och
effektivitetsindikatorer tas fram för att underlätta
kommande utvärderingar och diskuterar möjligheten
att införa en nedre gräns för beviljande av stöd.
För perioden 2000-2006 skall ett program för
åtgärder under Rådets förordning om stöd från
Europeiska utvecklings- och garantifonden för
jordbruket till landsbygdens utveckling antas. I
detta horisontella program skall de åtgärder som i
dag finns inom främst mål 5a och de kompletterande
åtgärderna sammanföras till ett effektivt och
ändamålsenligt stödprogram. Jordbruksverkets rapport
och den fortsatta beredningen av denna kommer att
ligga till grund för utformningen av åtgärder under
den kommande programperioden. Mot bakgrund av det
anförda föreslår utskottet att motion MJ202 (m)
yrkandena 1 och 2 nu lämnas utan riksdagens vidare
åtgärd.
Med anledning av de i motion MJ212 (v) framförda
synpunkterna beträffande mobila slakterier för
fjäderfä vill utskottet anföra följande. I rådets
direktiv 71/118/EEG av den 15 februari 1971 om
hygienproblem som påverkar handeln med färskt kött
av fjäderfä anges hygienkrav för fjäderfäslakterier.
Mobila slakterier är inte förbjudna enligt
direktivet under förutsättning att hygienkraven
uppfylls. Rådets direktiv 71/118/EEG har i Sverige
genomförts genom Statens livsmedelsverks
föreskrifter om slakt m.m. av fjäderfä (SLVFS
1994:11). När det gäller stöd till investeringar som
avser förädling eller saluföring av produkter från
jordbruket eller skogsbruket regleras Sveriges
tillämpning av stödet, för perioden 1995 t.o.m.
1999, av ett samlat programdokument. Stödet
administreras av Jordbruksverket. Som utskottet
anfört ovan har Jordbruksverket gjort en samlad
utvärdering av investeringsstödet och resultatet av
den fortsatta beredningen kommer att ligga till
grund för utformningen av åtgärder under
programperioden 2000-2006. Med det anförda föreslår
utskottet att motion MJ212 (v) yrkandena 1 och 2
lämnas utan vidare åtgärd.
Som utskottet redovisat i det föregående föreslås
förändringar av systemet med mjölkkvoter i Agenda
2000. På sikt innebär förslaget att systemet skall
avvecklas. Regeringen har vidare den 18 februari
1999 beslutat att ge Jordbruksverket i uppdrag att
utvärdera dagens system och tillämpning av handeln
med mjölkkvoter samt föreslå system som leder till
att balans mellan utbud och efterfrågan kan uppnås.
Mot bakgrund av det anförda är utskottet inte berett
att föreslå något uttalande från riksdagens sida med
anledning av motionerna MJ207 (m) yrkande 1, MJ214
(mp) yrkandena 1 och 2 samt MJ256 (m) yrkande 9.
Motionerna avstyrks i berörda delar.
Miljöstöd
Regeringen har gett en särskild utredare i uppdrag
att lämna förslag till fortsatt inriktning och
innehåll i ett svenskt miljöprogram enligt rådets
förordning (EEG) nr 2078/92 om produktionsmetoder
inom jordbruket som är förenliga med miljöskydds-
och naturvårdskraven (dir. 1998:11). Uppgiften, som
avser ett program för perioden 2001-2005, skall
redovisas senast den 30 juni 1999. I avvaktan på
resultatet av utredningen anser utskottet det inte
meningsfullt att nu föreslå något riksdagsuttalande
med anledning av motionerna MJ207 (m) yrkande 3,
MJ224 (kd) yrkande 9, MJ253 (v) yrkande 3, MJ256 (m)
yrkande 7 delvis, MJ721 (m) yrkandena 4 och 6 samt
MJ771 (mp) yrkandena 2 och 3. Motionerna avstyrks i
berörda delar.
Utskottet förutsätter att regeringen bereder frågan
om miljöstöd så att de politiska partierna ges
möjlighet att ta ställning till förslaget. Därmed
avstyrks motionerna MJ253 (v) yrkande 4 och MJ256
(m) yrkande 7 delvis.
I anslutning till motionen om miljöstöd till
nyponodling erinrar utskottet om att miljöstödet
inte får utformas som ett allmänt produktionsstöd.
Däremot utesluter utskottet inte att odling av
svenska nypon skulle kunna motiveras av miljöskäl
och ingå i ett särskilt svenskt delprogram.
Utskottet utgår från att regeringen uppmärksammar
möjligheten att inom ramen för det nya
femårsprogrammet pröva förutsättningarna för ett
miljöstöd till den svenska nyponodlingen. Enligt
utskottets bedömning är syftet med motion MJ203 (m)
yrkandena 1 och 2 med det anförda i allt väsentligt
tillgodosett. Yrkandena påkallar således ingen
riksdagens vidare åtgärd.
Som utskottet tidigare framhållit (se bet.
1997/98:JoU3 s. 11-13) har Naturvårdsverket, på
regeringens uppdrag, i samråd med
Riksantikvarieämbetet, utarbetat en nationell
bevarandeplan för odlingslandskapet. Huvudsyftet med
bevarandeplanen är att presentera de, i ett
nationellt perspektiv, mest bevarandevärda ängs-
och hagmarkerna och de värdefullaste
helhetsmiljöerna i odlingslandskapet. I
bevarandeplanen framhålls särskilt att fäbodar hör
till de jordbruksmiljöer som numera finns i hävd i
så liten omfattning att samtliga som brukas bör
betraktas som viktiga att bevara från nationell
synpunkt. Enligt vad utskottet erfarit har dock
arbetet med ett åtgärdsinriktat program för
genomförandet av den hittills redovisade
bevarandeplanen försenats och påbörjas först under
år 1999. Riksantikvarieämbetets arbete med
bevarandeplanen (kulturmiljövärden) beräknas vara
klar under våren 1999. På regeringens uppdrag har
Jordbruksverket utvärderat
miljöersättningsprogrammet (rapport 1997:10). Bl.a.
föreslås för nästa programperiod att miljöstödet
även skall omfatta restaurering av värdefulla natur-
och kulturmiljöer. Härigenom förbättras
möjligheterna att kunna söka det ordinarie
miljöstödet. Med det anförda och i avvaktan på den
kommande beredningen av ovan nämnda
utredningsförslag beträffande fortsatt inriktning
och innehåll i ett svenskt miljöprogram föreslår
utskottet att motion MJ206 (c) yrkandena 1 och 2 nu
lämnas utan riksdagens vidare åtgärd.
När det gäller den ekologiska äggproduktionen vill
utskottet anföra följande. Ett visst stöd utgår till
rådgivning om ekologisk äggproduktion inom ramen för
jordbrukets miljöprogram. En konsulenttjänst
finansieras delvis inom miljöprogrammet. Även
framtagandet av kursmaterial och stöd till
dokumentation av olika projekt med inriktning på
ekologisk äggproduktion finansieras med sådana
medel. I detta sammanhang bör även behovet av
utbildning och rådgivning om alternativa system för
inhysning av höns uppmärksammas. Medel för ändamålet
kan disponeras från anslag E 3 Djurhälsovård och
djurskyddsfrämjande åtgärder. Enligt
regleringsbrevet för budgetåret 1999 avseende
Statens jordbruksverk (beslut 1998-12-22) får högst
600 000 kr från anslaget användas till rådgivning
och information för att underlätta övergången till
alternativa inhysningssystem för värphöns. Med det
anförda avstyrker utskottet motion MJ204 (mp)
yrkandena 1 och 2 i den mån den inte kan anses
tillgodosedd.
Enligt utskottet är det väsentligt att den
genetiska variation som representeras av våra
lantraser bevaras för framtiden. EG:s miljöprogram
syftar till att på sikt omfatta alla hotade lokala
husdjursraser som har svårt att konkurrera med
framavlade raser med stor avkastningsförmåga.
Samtidigt vill utskottet som en allmän synpunkt
framhålla att riksdagens huvudsakliga uppgift i
fråga om EG:s miljöstöd måste vara att ange mer
övergripande synpunkter på stödets omfattning och
inriktning. Mer detaljerade bedömningar angående
vilka raser som bör stödjas och vilka villkor som i
övrigt skall gälla för stödet och bevarandearbetet
måste göras av regeringen och framför allt
Jordbruksverket. Utskottet utgår ifrån att nu nämnda
myndigheter noga följer utvecklingen på detta område
och vid behov kompletterar nuvarande stödformer. Med
det anförda avstyrker utskottet motionerna MJ214
(mp) yrkandena 3 och 4, MJ240 (kd) yrkande 3 och
MJ244 (c) i den mån de inte kan anses tillgodosedda.
När det gäller stöd till lantrasföreningarna ger
den aktuella rådsförordningen (2078/92) möjlighet
att stödja kurser, praktik och demonstrationsprojekt
(artikel 6). Medel för ändamålet kan disponeras från
anslagen B12 Kompletterande åtgärder inom jordbruket
och B13 Från EG-budgeten finansierade kompletterande
åtgärder inom jordbruket. Enligt regleringsbrevet
för budgetåret 1999 avseende Statens jordbruksverk
(beslut 1998-12-22) får Jordbruksverket disponera
medel från anslagen för att organisera och genomföra
sådan utbildning, information och sådana
demonstrationsprojekt inom jordbruket som är
förenliga med artikel 6 (s.k. UID-stöd). Högst 400
000 kr från anslagen får användas för att främja
bevarandet av de utrotningshotade husdjursraserna
ardenner, nordsvensk brukshäst och gotlandsruss. Med
det anförda avstyrks motion MJ214 (mp) yrkandena 5,
6 och 8.
Administration, m.m.
Motionerna
Enklare regler, m.m.
Enligt motion MJ201 (m) skall svenska myndigheter
arbeta för större enkelhet i regelsystemet (yrkande
5). I motion MJ215 (m) framhålls att riksdag och
regering har ett ansvar för att inom Sverige genom
Jordbruksverket och berörda lantbruksenheter
minimera bidragskrånglet. Enligt motion MJ219 (c) är
det av nationellt intresse att administrationen
bidrar till att svenskt jordbruk kan få det stöd som
det är berättigat till. Administrationen skall inte
orsaka onödiga kostnader, vare sig internt eller
externt hos t.ex. jordbrukarna. Enkelhet måste vara
målet i utformningen av administrationen (yrkande
8). En förenkling av administrationen kring
kartavgiften begärs i motion MJ224 (kd) yrkande 12.
En översyn bör vidare göras av det statistiska
uppgiftslämnandet i syfte att förenkla för den
enskilde lantbruksföretagaren (yrkande 17).
I motionerna MJ205 (c) yrkande 4 och MJ219 (c)
yrkande 5 framhålls att jordbruket, alltsedan det
svenska EU-inträdet, erhåller en del av sina
intäkter i form av EG-stöd. Stödet är av stor
betydelse för de enskilda lantbrukarna. Med dagens
system görs en samlad utbetalning av EG-stödet i
slutet av året. För många kan det innebära att man
måste låna till driften i avvaktan på att EG-stödet
betalas ut. Regeringen bör överväga att förändra
systemet så att utbetalningar av EG-stöd kan göras
vid flera tillfällen under året.
Jordbrukets blockdatabas
Enligt motion MJ224 (kd) skall lantbrukarna ej
belastas med kostnader för hållande av register
föranledda av EU-krav, såsom kartavgift och avgift
för djurdatabas (yrkande 11). I motion MJ227 (m)
framhålls att det är angeläget att lantbrukarna inom
olika EU-länder konkurrerar på lika villkor. Därför
bör kartavgiften tas bort. Enligt motion MJ256(m)
yrkande 8 skall staten finansiera uppbyggnaden av
blockdatabasen inom ramen för myndighetsanslagen
inom jordbrukets område i stället för via en extra
kartavgift.
Övriga administrativa frågor
I motion MJ231 (kd) yrkas att nya former för löpande
konsekvensutredningar prövas under förhandlingarnas
gång och att Skaraborg då skall utgöra prognosområde
(yrkande 2). Enligt motion MJ246 (kd) har
Jordbruksverket en mycket formalistisk syn när det
gäller tillämpning av bl.a reglerna för ekologisk
odling i förordningen EEG nr 2078/92. Reglerna skall
vara till för att underlätta och strukturera en
verksamhet i stället för att vara ett nålsöga som
hindrar en positiv utveckling. I motion MJ771(mp)
framhålls betydelsen av samarbete mellan olika
enheter vid länsstyrelserna för att tillvarata
tillgänglig kompetens (yrkande 4). Vidare
uppmärksammas behovet av ökade resurser till
länsstyrelsernas arbete med att bevara biologisk
mångfald (yrkande 5). Betydelsen av mer direkt
rådgivning (gårdsvandringar) i fält till brukare av
ängs- och hagmarker betonas (yrkande 6).
Utskottets överväganden
Enklare regler, m.m.
Den svenska administrationen av EU:s gemensamma
jordbrukspolitik måste vara utformad så att den
medverkar till att uppfylla EU:s och Sveriges mål om
ett bärkraftigt och effektivt jordbruk, biologisk
mångfald, bibehållet kulturlandskap och regional
utveckling. Samtidigt skall administrationen inte
orsaka onödiga kostnader, och enkelhet måste därför
vara målet i utformningen av denna. I detta
sammanhang bör uppmärksammas att en särskild
utredare, på regeringens uppdrag, i december 1998
överlämnade ett betänkande om
myndighetsorganisationen på jordbrukets område mot
bakgrund av det svenska EU-medlemskapet (SOU
1998:147). Utredningens överväganden omfattar bl.a.
möjligheterna att inom ramen för gällande
regelsystem förenkla och förbilliga
administrationen. Som utskottet anfört ovan har
regeringen gett en särskild utredare i uppdrag att
lämna förslag till fortsatt inriktning och innehåll
i ett svenskt miljöprogram. Uppgiften skall
redovisas senast den 30 juni 1999. Enligt direktivet
(dir. 1998:11) är en viktig utgångspunkt för
utredaren att lämna förslag till förenklingar av
regelverket. Därmed underlättas administrationen och
det blir lättare för lantbrukarna att överblicka de
olika ersättningsformerna. Förenklingarna skall
kunna genomföras utan att miljönyttan försämras.
Även förslagen i Agenda 2000 kan förväntas öka
möjligheterna att förenkla de berörda regelsystemen.
Enligt utskottets bedömning är syftet med motionerna
MJ201 (m) yrkande 5, MJ215 (m), MJ219 (c) yrkande 8
och MJ224 (kd) yrkandena 12 och 17 med det anförda i
allt väsentligt tillgodosett. Yrkandena påkallar
således ingen ytterligare riksdagens åtgärd.
Frågan om utbetalning av EG-stödet vid mer än ett
tillfälle under året är komplicerad och kan endast i
begränsad omfattning regleras i nationella beslut.
Enligt t.ex. EG:s grundförordning om ett stödsystem
för producenter av vissa jordbruksgrödor (EEG
1765/92) skall utbetalning enligt denna förordning
ske under tiden 16 oktober-31 december. För
djurbidrag och miljöstöd finns liknande regler. För
de aktuella stödformerna gäller dessutom att Sverige
förskotterar ersättningen av nationella medel och
erhåller återfinansiering av EG närmast följande
budgetår. Skulle en utbetalning göras tidigt under
året uppstår betydande merkostnader för räntor på
förskotterade ersättningar. Därtill kommer de
administrativa merkostnaderna för ytterligare en
utbetalningsomgång. Också med hänsyn till
bestämmelserna om ansökningsfrister för olika
stödformer och systemet med kontroller i fält under
sommar och höst är det mindre lämpligt att göra en
utbetalning tidigt under året. Med det anförda
avstyrker utskottet motionerna MJ205 (c) yrkande 4
och MJ219 (c) yrkande 5.
Jordbrukets blockdatabas
Enligt riksdagens beslut med anledning av
proposition 1996/97:48 skall kostnaderna för den
digitala blockdatabas varpå de arealbaserade EG-
stöden beräknas finansieras av en kartavgift (bet.
1996/97:JoU7, rskr. 1996/97:157). Enligt
förordningen (1997:183) om kartavgift i ärenden om
jordbruksstöd skall kartavgiften gälla
stödansökningar inlämnade från och med år 1998. Mot
bakgrund av det anförda avstyrks motionerna MJ224
(kd) yrkande 11, MJ227 (m) och MJ256 (m) yrkande 8.
Övriga administrativa frågor
Utskottet anser inte att riksdagen bör göra ett
uttalande i enlighet med det i motion MJ231 (kd)
yrkande 2 framförda förslaget om löpande
konsekvensutredningar med anledning av arbetet med
reformeringen av den gemensamma jordbrukspolitiken.
Motionen avstyrks i berörd del.
Vidare avstyrks det i motion MJ246 (kd) framförda
förslaget att riksdagen skall uttala sig om
Jordbruksverkets tillämpning av vissa regler om
ekologisk odling. Enligt utskottets mening står
yrkandet ej i överensstämmelse med de principer som
bör gälla i fråga om ansvarsfördelningen mellan
riksdagen och myndigheterna.
Utskottet är inte heller berett att föreslå något
uttalande från riksdagens sida om länsstyrelsernas
arbete med bevarandet av den biologiska mångfalden.
När det gäller direkt rådgivning i form av bl.a.
gårdsvandringar ingår detta enligt vad utskottet
erfarit redan som en viktig del i arbetet med
miljöersättningsprogrammets delprogram för
utbildning, information och demonstrationsprojekt
(det s.k. UID-programmet). Motion MJ771 (mp)
yrkandena 4, 5 och 6 avstyrks.
Trädgårdsnäring
Motionerna
I motion MJ208 (m) yrkande 1 efterfrågas mot
bakgrund av att harmoniseringen av
växtskyddsfrågorna inom EU är kraftigt försenad, en
utredning av trädgårdsnäringens
bekämpningsmedelssituation. I motionens yrkande 2
anförs att ett bättre och generösare utformat REKO-
stöd skulle kunna ge snabba miljöresultat för
samhället. Även Kristdemokraterna anser i motion
MJ241 yrkande 5 att REKO-stödet bör ses över
avseende trädgårdsodling.
Enligt motion MJ209 (m) bör Sverige agera för att
ett särskilt övergångsstöd för yrkesmässig ekologisk
odling av trädgårdsväxter i växthus införs.
För att öka utbudet av ekologiskt odlade
trädgårdsprodukter föreslås i motion MJ220 (v)
yrkande 1 att regeringen skall ta initiativ till att
formulera målsättningar för hur stor andel av
trädgårdsodlingen som skall vara ekologiskt odlad.
Motionerna MJ224 (kd) yrkande 29 och MJ255 (m)
yrkande 1 behandlar båda konkurrensvillkoren för den
yrkesmässiga trädgårdsodlingen. I den förra anförs
att de svenska odlarna har betydligt sämre
konkurrensvillkor än sina europeiska konkurrenter
vad gäller bl.a. skatter och investeringsstöd. I den
senare anförs dessutom att en förbättring av
konkurrensförhållandena bör ta sikte på att
förstärka de fördelar som svenska produkter skulle
kunna utnyttja för export till bl.a. övriga EU.
I motionerna MJ224 yrkande 31 och MJ241 yrkandena 2
och 3 (båda kd) föreslås att ett generellt
investeringsstöd för trädgårdsnäringen införs i
enlighet med EG:s maximala normer. I motionerna
yrkas därutöver att regeringen bör få i uppdrag att
komma med förslag till ett nationellt stödprogram
för miljöförbättrande och energibesparande åtgärder.
Dessutom anförs i motionernas yrkande 34 respektive
6 att stödet till ekologisk odling inom EU också
skall innefatta stöd till ekologisk växthusodling.
Även i motion MJ252 (s) föreslås att stödet till
ekologisk odling inom EU bör utökas till att omfatta
växthusodlingen. Vidare anser motionärerna att en
översyn bör göras av investeringsstödet till
trädgårdsnäringen samt att frågan om ett särskilt
stödprogram för produktutveckling bör behandlas.
I motionerna MJ220 (v) yrkande 2 och MJ241 (kd)
yrkande 7 påtalas behovet av kollektiva
utvecklingsfonder för trädgårdsnäringen. Regeringen
bör därför enligt den sistnämnda motionen utreda
förutsättningarna för en sådan fond och därefter
återkomma till riksdagen.
Utskottets överväganden
Inom EU ingår trädgårdsprodukter i den gemensamma
jordbrukspolitiken (CAP). EG:s nya marknadsordning
för färska frukter och grönsaker antogs i juli 1996
(rådets förordning (EG) nr 2200/96).
Marknadsordningen syftar främst till att minska
överskottsproduktionen inom sektorn genom att efter
en övergångsperiod begränsa gemenskapsstödet för
återköp av frukt och grönsaker. Inom ramen för
marknadsordningen kan godkända
producentorganisationer erhålla investeringsstöd för
gemensamma åtgärder genom s.k. driftsfonder. Dessa
driftsfonder finansieras till hälften av gemenskapen
och till hälften av producentorganisationernas
medlemmar. Trädgårdsnäringen omfattas även av vissa
stödformer inom det svenska miljöprogrammet för
jordbruket (rådets förordning (EEG) nr 2078/92).
Regeringen har som tidigare nämnts tillkallat en
särskild utredare med uppdrag att lämna förslag till
fortsatt inriktning för och innehåll i
miljöprogrammet för perioden 2001-2005. Uppdraget
skall redovisas senast den 30 juni 1999.
Trädgårdsodlingen kan även erhålla investeringsstöd
för vissa åtgärder i enlighet med rådets förordning
(EG) nr 950/97.
Ett flertal av de frågor som tas upp i motionerna
har behandlats av utredningen om livsmedelssektorns
omställning och expansion (SOU 1997:167). Som
tidigare nämnts bereds utredningens förslag för
närvarande i Regeringskansliet.
Miljöersättningsprogrammet för jordbruk
kompletterades år 1998 med ett nytt delprogram för
främjande av ett resurshushållande konventionellt
jordbruk i hela landet (prop. 1997/98:2, bet. JoU9).
Syftet med stödet är att genom förbättrade kunskaper
minska riskerna med bekämpningsmedel inom jordbruket
och att ytterligare minska växtnäringsförlusterna
till vatten och luft. Krav på utbildning är därför
en betydelsefull del av stödet. Dessutom finns
villkor om att brukaren skall planera och
dokumentera förhållandena på den egna gården samt
vidta vissa åtgärder vid kemisk bekämpning.
Stödbeloppet uppgår till 225 kr per hektar för
arealer upp till 50 hektar. För arealer mellan 50
och 200 hektar är stödet 100 kr per hektar. För
arealer därutöver utgår inget stöd. Stöd kan även
utgå till trädgårdsföretag.
I motionerna MJ208 (m) yrkande 2 och MJ241 (kd)
yrkande 5 anförs att REKO-stödets utformning gör att
det är mindre intressant för trädgårdsodlare
eftersom de har väsentligt mindre genomsnittlig
areal än jordbruksföretag och betydligt högre
omsättning per arealenhet. De extra kostnader en
anslutning till programmet medför är dock desamma
för båda sektorerna.
Som tidigare nämnts har en särskild utredare fått i
uppdrag att lämna förslag till ett miljöprogram för
perioden 2001-2005. I detta uppdrag ingår även att
se över REKO-stödet. Med hänvisning till den översyn
som pågår föreslår utskottet inga ytterligare
åtgärder med anledning av motionerna, men
förutsätter att de problem som behandlas i
motionerna beaktas under arbetets gång.
Stöd för ekologisk växtodling lämnas i hela landet
för odling på åkermark. Alla jordbruksgrödor och
frilandsodlade trädgårdsgrödor som årligen används
för produktion av foder, livsmedel och utsäde är
stödberättigade. Yrkesmässig frukt- och bärodling
berättigar också till stöd. Vad avser stödbeloppen
delas Sverige in i två zoner med olika stödbelopp. I
zon 1 (huvudsakligen stödområde 1-4) är stödbeloppet
900 kr per hektar och i zon 2 (övriga landet) är det
1 600 kr per hektar. Stödbeloppet för frukt- och
bärodling är 7 000 kr per hektar i hela landet.
Miljöersättningsprogrammet enligt EG:s förordning
2078/92 syftar till åtgärder direkt relaterade till
jordbruksmark. Stöd till ekologisk odling i växthus
är därför inte möjligt inom ramen för
miljöstödsprogrammet. Utskottet anser i likhet med
motionärerna att flera skäl talar för att även
ekologisk odling i växthus inordnas i stödsystemet.
Utskottet utgår ifrån att regeringen i det fortsatta
arbetet överväger möjligheterna att åstadkomma en
sådan förändring. Motionerna MJ209 (m), MJ224 (kd)
yrkande 34, MJ241 (kd) yrkande 6 och MJ252 (s)
(delvis) avstyrks i den mån de inte tillgodosetts
genom det anförda.
Jordbruksverket har regeringens uppdrag att föreslå
ett nytt mål för den ekologiska produktionen efter
år 2000. Uppdraget skall redovisas senast den 30
juni 1999. Utskottet utesluter inte att särskilda
målsättningar för den ekologiska trädgårdsodlingen
kan bli aktuella, men anser i likhet med vad som
tidigare anförts (1997/98:JoU9) att nya
målformuleringar inte bör göras innan det nu
gällande målet har utvärderats, särskilt med hänsyn
till graden av måluppfyllelse. Resultatet av denna
utvärdering kommer att ge ledning för fortsatta
överväganden huruvida kvantitativa eller kvalitativa
mål är det mest lämpliga. Med hänvisning till det
anförda avstyrks motion MJ220 (v) yrkande 1.
Konkurrenssituationen för den svenska
trädgårdsodlingen har behandlats av utredningen om
livsmedelssektorns omställning och expansion.
Utredningens förslag bereds som tidigare nämnts i
Regeringskansliet. I avvaktan på resultatet av detta
arbete är utskottet inte berett till några
uttalanden i enlighet med vad som anförs i
motionerna MJ224 (kd) yrkande 29 och MJ255 (m)
yrkande 1. Motionerna avstyrks i berörda delar.
Sverige införde den 1 januari 1997 ett av EG
medfinansierat investeringsstöd. Inom
trädgårdsnäringen kan stöd erhållas bl.a. för
investeringar som avser åtgärder för skydd av den
yttre miljön, energibesparing eller övergång till
biobränsle samt investeringar i slutna
odlingssystem. I södra och mellersta Sverige är
stödet maximerat till 149 995 kr. I norra Sverige
varierar den maximala stödnivån mellan 300 000 och
600 000 kr.
Utredningen om livsmedelssektorns omställning och
expansion föreslår att ett särskilt stödprogram
utformas för trädgårdsnäringen inom ramen för EG:s
strukturstöd. Programmet bör i första hand ta sikte
på att förbättra åldersprofilen i växthusbeståndet,
främja miljöförbättrande åtgärder samt bidra till en
viss storleksrationalisering i näringen. Åtgärderna
och stödprogrammet bör i första hand inriktas på en
femårsperiod och stödet bör utges med de maximala
stödbelopp som EG godkänner för detta
medfinansierade stöd. Som anförts ovan bereds
utredningens förslag för närvarande i
Regeringskansliet. Med hänvisning till det arbete
som pågår avstyrker utskottet motionerna MJ224 (kd)
yrkande 31, MJ241 (kd) yrkandena 2 och 3 och MJ252
(s) i återstående del.
För att trygga den svenska trädgårdsnäringens behov
av utvecklingsinsatser föreslår ovan nämnda
utredning att staten anvisar 15 miljoner kronor
under en femårsperiod att användas som en kollektiv
resurs för branschens gemensamma utveckling. Vid
utskottets utfrågning med jordbruksministern
framgick det att Jordbruksdepartementet för
närvarande behandlar en framställning från
Trädgårdsnäringens riksförbund angående
tillskapandet av kollektiva fonder finansierade av
näringen. Regeringen kommer troligen att fatta
beslut i frågan under våren.
Utskottet vill inte föregripa regeringens
behandling av ärendet, men anser att denna möjlighet
för näringen att avsätta medel för angelägna
gemensamma insatser är intressant och bör övervägas
noga. Svenska potatisodlarnas riksförbund (SPOR) har
i skrivelse till utskottet framställt önskemål om
att motsvarande insats bör göras för potatisodlarna.
Motionerna MJ220 (v) yrkande 2 och MJ241 (kd)
yrkande 7 avstyrks i den mån de inte tillgodosetts
genom det anförda.
Jordbruksverket konstaterar i sitt förslag till
handlingsplan för att minska hälso- och
miljöriskerna vid användningen av bekämpningsmedel
till år 2001 (rapport 1996:2 från Jordbruksverket)
att det inom trädgårdsodlingen är svårt att få fram
ersättningsmedel till nuvarande bekämpningsmedel.
Kunskaperna om hur eventuella nya produkter skall
användas är dessutom ofta bristfälliga. Vidare kan
utnyttjande av integrerade och behovsanpassade
metoder försvåras av bristen på bekämpningsmedel.
Jordbruksverket anför i rapporten att dessa frågor
är så komplexa att trädgårdsnäringens
bekämpningsmedelssituation bör utredas i särskild
ordning.
Enligt uppgift pågår för närvarande diskussioner
mellan Jordbruksverket och Trädgårdsnäringens
riksförbund om att tillsätta en arbetsgrupp med
uppgift att utreda nämnda frågor. Arbetsgruppen
skall enligt planerna påbörja sitt arbete under
våren. Motion MJ208 (m) yrkande 1 torde i huvudsak
vara tillgodosedd genom det anförda och avstyrks i
den mån så inte är fallet.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande den framtida gemensamma
jordbrukspolitiken
att riksdagen avslår motion 1998/99:MJ205 yrkande 2,
res. 8 (kd, c)
5. beträffande inriktningen av den svenska
jordbrukspolitiken
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:MJ217,
1998/99:MJ219 yrkande 1, 1998/99:MJ224 yrkandena
1 och 2, 1998/99:MJ256 yrkande 10, 1998/99:MJ771
yrkande 1 och 1998/99:MJ774 yrkande 4,
res. 9 (m)
res. 10 (kd)
res. 11 (c)
6. beträffande lika konkurrensvillkor
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:MJ201 yrkandena 1
och 3, 1998/99:MJ210, 1998/99:MJ216 i
motsvarande del, 1998/99:MJ256 yrkandena 1 och 6
samt 1998/99:Sk309 yrkande 29,
res. 12 (m, kd, c, fp)
7. beträffande ramen för EG-finansierade
stöd
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:MJ201 yrkande 2 och
1998/99:MJ219 yrkande 3,
8. beträffande stödåtgärder och
rådgivning
att riksdagen avslår motion 1998/99:MJ207 yrkandena 6-8,
9. beträffande ekologisk produktion
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:MJ213 och
1998/99:MJ250 yrkandena 2 och 3,
10. beträffande FoU på livsmedelsområdet
att riksdagen avslår motion 1998/99:MJ254 yrkande 3,
11. beträffande urin som insatsmedel i
livsmedelsproduktionen
att riksdagen avslår motion 1998/99:MJ804 yrkande 6,
res. 13 (kd)
12. beträffande svensk hästavel och
hästnäring
att riksdagen avslår motion 1998/99:MJ240 yrkandena 4-6,
res. 14 (m, kd, c, mp)
13. beträffande naturbruksgymnasierna med
jordbruksinriktning
att riksdagen avslår motion 1998/99:MJ219 yrkande 9,
14. beträffande investeringsstöd inom
äggproduktionen
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:MJ243 och
1998/99:MJ524 yrkande 2,
15. beträffande Jordbruksverkets
aktionsplan för burhönshållning
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:MJ517 och
1998/99:MJ526 yrkande 1,
16. beträffande regionala stöd
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:MJ205 yrkande 3,
1998/99:MJ207 yrkande 4, 1998/99:MJ216 i
motsvarande del, 1998/99:MJ226, 1998/99:MJ234,
1998/99:MJ235, 1998/99:MJ253 yrkande 2 och
1998/99:MJ256 yrkande 12,
res. 15 (v)
17. beträffande intransportstödet
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:MJ207 yrkande 2,
1998/99:N271 och 1998/99:N295,
18. beträffande investeringsstöd för
förädling och avsättning av jordbruks- och
skogsprodukter
att riksdagen avslår motion 1998/99:MJ202,
19. beträffande mobila slakterier
att riksdagen avslår motion 1998/99:MJ212,
res. 16 (v, mp)
20. beträffande handeln med mjölkkvoter
m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:MJ207 yrkande 1,
1998/99: MJ214 yrkandena 1 och 2 samt
1998/99:MJ256 yrkande 9,
res. 17 (m)
21. beträffande jordbrukets miljöstöd
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:MJ207 yrkande 3,
1998/99:MJ224 yrkande 9, 1998/99:MJ253 yrkande
3, 1998/99: MJ256 yrkande 7 i motsvarande del,
1998/99:MJ721 yrkandena 4 och 6 samt
1998/99:MJ771 yrkandena 2 och 3,
res. 18 (kd, c)
res. 19 (mp)
22. beträffande parlamentariskt samråd om
det nya miljöprogrammet
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:MJ253 yrkande 4 och
1998/99:MJ256 yrkande 7 i motsvarande del,
res. 20 (m)
23. beträffande nyponodling
att riksdagen avslår motion 1998/99:MJ203,
24. beträffande bevarandet av fäbodar
att riksdagen avslår motion 1998/99:MJ206,
25. beträffande ekologisk äggproduktion
att riksdagen avslår motion 1998/99:MJ204,
26. beträffande hotade lokala
husdjursraser
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:MJ214 yrkandena 3
och 4, 1998/99:MJ240 yrkande 3 och
1998/99:MJ244,
res. 21 (m, kd, c)
res. 22 (mp) - delvis
27. beträffande stöd till
lantrasföreningar
att riksdagen avslår motion 1998/99:MJ214 yrkandena 5, 6
och 8,
res. 22 (mp) - delvis
28. beträffande enklare regler
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:MJ201 yrkande 5,
1998/99: MJ215, 1998/99:MJ219 yrkande 8 och
1998/99:MJ224 yrkandena 12 och 17,
29. beträffande utbetalning av stöd
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:MJ205 yrkande 4 och
1998/99:MJ219 yrkande 5,
30. beträffande jordbrukets blockdatabas
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:MJ224 yrkande 11,
1998/99:MJ227 och 1998/99:MJ256 yrkande 8,
res. 23 (m, kd)
31. beträffande löpande
konsekvensutredningar
att riksdagen avslår motion 1998/99:MJ231 yrkande 2,
32. beträffande Jordbruksverkets
regeltillämpning
att riksdagen avslår motion 1998/99:MJ246,
33. beträffande länsstyrelsernas arbete
med jordbrukets miljöprogram
att riksdagen avslår motion 1998/99:MJ771 yrkandena 4-6,
34. beträffande trädgårdsodlingen och
delprogrammet för resurshushållande
konventionellt jordbruk
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:MJ208 yrkande 2 och
1998/99:MJ241 yrkande 5,
35. beträffande ekologisk odling i
växthus
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:MJ209, 1998/99:MJ224
yrkande 34, 1998/99:MJ241 yrkande 6 och
1998/99:MJ252 i motsvarande del,
36. beträffande produktionsmål för den
ekologiska odlingen
att riksdagen avslår motion 1998/99:MJ220 yrkande 1,
37. beträffande konkurrenssituationen för
den svenska trädgårdsodlingen
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:MJ224 yrkande 29 och
1998/99:MJ255 yrkande 1,
res. 24 (m, kd)
38. beträffande investeringsstöd till
trädgårdsnäringen
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:MJ224 yrkande 31,
1998/99:MJ241 yrkandena 2 och 3 och
1998/99:MJ252 i motsvarande del,
res. 25 (kd)
39. beträffande införandet av en kollektiv
fond för trädgårdsnäringen
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:MJ220 yrkande 2 och
1998/99:MJ241 yrkande 7,
att riksdagen avslår motion 1998/99:MJ208 yrkande 1.
Stockholm den 2 mars 1999
På miljö- och jordbruksutskottets vägnar
Dan Ericsson
I beslutet har deltagit: Dan Ericsson (kd), Sinikka
Bohlin (s), Göte Jonsson (m), Inge Carlsson (s), Kaj
Larsson (s), Maggi Mikaelsson (v), Ingvar Eriksson
(m), Alf Eriksson (s), Carl G Nilsson (m), Ingemar
Josefsson (s), Ann-Kristine Johansson (s), Caroline
Hagström (kd), Catharina Elmsäter-Svärd (m), Gudrun
Lindvall (mp), Eskil Erlandsson (c), Harald Nordlund
(fp) och Jonas Ringqvist (v).
Reservationer
1. Den framtida gemensamma
jordbrukspolitiken (mom. 1)
Göte Jonsson, Ingvar Eriksson, Carl G Nilsson och
Catharina Elmsäter-Svärd (alla m) anför:
Enligt vår mening är det inom ramen för medlemskapet
helt nödvändigt med en gemensam jordbrukspolitik
inom EU. Samtidigt bör Sverige verka för en
avreglerad och förenklad jordbrukspolitik. Det
svenska jordbruket är utifrån en hög
rationaliseringsgrad och gediget kunnande
konkurrenskraftigt i ett sådant sammanhang. Detta
förutsätter dock att inhemska konkurrenshämmande
kostnader och regler undanröjs. Avregleringen måste
genomföras successivt och med respekt för näringens
anpassning till en friare marknad.
Livsmedelsproduktionen är en betydelsefull del av
EU:s näringsliv och det är därför viktigt att såväl
primärproduktion som industri finns kvar efter en
reform. En reformerad livsmedelsproduktion kommer
att kunna dra nytta av den öppna världsmarknad som
följer av såväl redan genomförda som kommande
förhandlingar i WTO. En annan viktig utgångspunkt är
att EU:s livsmedelsförsörjning inte får riskeras. Om
avregleringar och liberaliseringar sker i någorlunda
samma takt i samtliga större producentområden finns
enligt vår mening ingen större risk för att EU:s
produktion drastiskt skulle minska. Om däremot en
snabb och ensidig avreglering genomförs är risken
uppenbar att andra världsdelars jordbrukare och
industrier blir de enda vinnarna. Någon form av
korrektiv bör dock alltid finnas om produktionen
skulle nå en kritisk nedre gräns. En tredje
utgångspunkt är att CAP i första hand och primärt
skall omfatta livsmedelsproduktionen. Självklart
skall jordbruk bedrivas inom ramen för en hållbar
utveckling och omfattas av samma miljöhänsyn som
andra verksamheter. Lika självklart är att
regionalpolitiken (strukturfonderna) också skall
omfatta jordbruksföretag.
Mot bakgrund av det anförda anser vi att utskottets hemställan
under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande den framtida gemensamma
jordbrukspolitiken
att riksdagen med anledning av motion 1998/99:MJ256 yrkande 13
och med avslag på motionerna 1998/99:MJ224
yrkandena 22, 24, 25 och 27, 1998/99:MJ231
yrkande 1, 1998/99:MJ253 yrkande 1,
1998/99:MJ749 yrkande 2, 1998/99:MJ774 yrkandena
2 och 5, 1998/99:MJ804 yrkande 3, 1998/99:U507
yrkande 9, 1998/99:U508 yrkande 16 och
1998/99:U509 yrkande 9 som sin mening ger
regeringen till känna vad ovan anförts,
2. Den framtida gemensamma
jordbrukspolitiken (mom. 1)
Maggi Mikaelsson och Jonas Ringqvist (båda v) anför:
Enligt vår mening skall Sverige verka för en
jordbruks- och livsmedelspolitik inom EU vars
övergripande mål är att främja ett brett och
varierat utbud av säkra livsmedel till skäliga
priser, främja en hållbar jordbruks- och
livsmedelsproduktion samt bidra till global
livsmedelssäkerhet. Vidare måste miljöhänsynen ges
en överordnad roll i EU:s jordbrukspolitik.
Jordbrukspolitiken skall därmed bl.a. syfta till att
produktion, förädling och distribution av livsmedel
bedrivs på ett sådant sätt att den biologiska
mångfalden bevaras och främjas. Vidare skall
kulturmiljöer bevaras, ett varierat odlingslandskap
främjas, miljöbelastningen minimeras och
animalieproduktionen ske med högt ställda
djurskyddskrav. En regional balans och en levande
landsbygd samt ett internationellt
konkurrenskraftigt jordbruk inom EU skall främjas.
På sikt skall allt brukande av jordbruksmark vara
ekologiskt hållbart. Detta är nödvändiga
preciseringar av de övergripande målen för
jordbruket.
Mot bakgrund av det anförda anser vi att utskottets hemställan
under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande den framtida gemensamma
jordbrukspolitiken
att riksdagen med anledning av motionerna 1998/99:MJ253
yrkande 1 och 1998/99:MJ804 yrkande 3 samt med
avslag på motionerna 1998/99:MJ224 yrkandena 22,
24, 25 och 27, 1998/99:MJ231 yrkande 1,
1998/99:MJ256 yrkande 13, 1998/99:MJ749 yrkande
2, 1998/99:MJ774 yrkandena 2 och 5, 1998/99:U507
yrkande 9, 1998/99:U508 yrkande 16 och
1998/99:U509 yrkande 9 som sin mening ger
regeringen till känna vad ovan anförts,
3. Den framtida gemensamma
jordbrukspolitiken (mom. 1)
Dan Ericsson och Caroline Hagström (båda kd) anför:
Den gemensamma jordbrukspolitiken bör reformeras med
utgångspunkt från 1992 års reform. Det europeiska
jordbruket bör anpassas till internationella och mer
marknadsmässiga förhållanden. Förändringar av
stödnivåer förutsätter en stegvis anpassning i takt
med andra WTO-länder och med hänsyn till den
internationella konkurrenskraften. Det är nödvändigt
att de ersättningsformer och regleringar som
tillämpas inom det framtida CAP - inklusive
Östeuropa - kan säkra livsmedelssäkerheten och
rimliga inkomstnivåer hos lantbrukarna inom Europa.
Detta utan att inverka negativt på u-ländernas
livsmedelssäkerhet. Förvaltarskapstanken måste vara
vägledande och kortsiktiga vinstintressen - som
drivit fram odlingssystem som sugit ur jordens
bördighet och orsakat jorderosion - måste ersättas
med långsiktigt hållbara brukningsmetoder. En
central fråga för EU måste vara att aktivt bidra
till fattigdomsbekämpning och ökad
livsmedelssäkerhet i tredje världen. Den gemensamma
jordbrukspolitiken inom EU kan vara ett instrument i
detta arbete.
När det gäller de svenska utgångspunkterna inför
reformeringen av den gemensamma jordbrukspolitik
anser vi att livsmedelsproduktion inte helt kan
jämställas med annan näringsverksamhet eftersom
medborgarna vill försäkra sig om en nära
tillgänglighet av kvalitetslivsmedel för sin
basförsörjning. Reformeringen av EU:s
jordbrukspolitik måste ske på ett sådant sätt att
lika konkurrensvillkor för jordbrukare i olika EU-
länder upprätthålls. Likvärdiga regler och principer
bör gälla med möjlighet till lokala variationer
föranledda av exempelvis varierande
klimatförhållanden. Den generella
jordbruksersättningen bör ges ut i form av en
arealersättning på all åkermark, inklusive vall.
Miljöbetingade ersättningar skall finnas liksom
särskilda regionalpolitiska ersättningar. Tydliga
målsättningar för omställning av jordbruksproduktion
till mer miljövänliga metoder och till ekologisk
produktion bör fastställas på europeisk nivå. För
att stimulera den ekologiska odlingen skall
kompensation ges för ett minskat tärande på
råvaruresurser och minskad miljöbelastning. Svenska
miljö- och djurskyddsnormer skall vara miniminorm
för det europeiska jordbruket. Ett gemensamt
märkningssystem avseende ursprung och
produktionsmetod skall eftersträvas. Enligt vår
mening är det också mycket angeläget att inom EU få
till stånd ett förenklat regelverk för stöd till
ekologisk odling.
Mot bakgrund av det anförda anser vi att utskottets
hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande den framtida gemensamma
jordbrukspolitiken
att riksdagen med anledning av motionerna 1998/99:MJ224
yrkandena 22, 24, 25 och 27, 1998/99:MJ231
yrkande 1 och 1998/99:U509 yrkande 9 samt med
avslag på motionerna 1998/99:MJ253 yrkande 1,
1998/99:MJ256 yrkande 13, 1998/99:MJ749 yrkande
2, 1998/99:MJ774 yrkandena 2 och 5,
1998/99:MJ804 yrkande 3, 1998/99:U507 yrkande 9
och 1998/99:U508 yrkande 16 som sin mening ger
regeringen till känna vad ovan anförts,
4. Den framtida gemensamma
jordbrukspolitiken (mom. 1)
Eskil Erlandsson (c) anför:
EU:s jordbrukspolitik syftar till att trygga en
europeisk livsmedelsproduktion och till att bevara
och utveckla en levande landsbygd i unionen. Dessa
mål är bra. Den "europeiska modellen", baserad på
levande landsbygd, god djuromsorg och miljöhänsyn
skall försvaras. En ny gemensam jordbrukspolitik
måste grunda sig på insikten om att behoven av
livsmedel och andra nyttigheter från jordbruket
ökar. Den måste baseras på att knyta
jordbrukssektorn närmare marknaden, på att nyttja
jordbruket i miljöarbetet samt ge jordbrukarna ökad
frihet och ökat ansvar, kombinerat med ekonomisk
trygghet.
Det framtida europeiska jordbruket bör inriktas på:
-uthållig bioproduktion,
-konkurrenskraft på världsmarknaden,
-kvalitetsproduktion för folkhälsa,
-landsbygdsutveckling.
En uthållig jordbruksproduktion måste, liksom all
annan produktion, ske inom de ramar som naturen
tillåter. Höga krav måste ställas på miljö och
djurskydd. Djurskyddskraven skall utgå från djurens
väl. En utveckling mot en hållbar bioproduktion kan
bl.a. stimuleras genom utnyttjandet av ekonomiska
styrmedel. Miljöstöd bör utgå till ekologisk
produktion och konventionellt resurshushållande
jordbruk inom livsmedelssektorn. Balansen mellan
djurhållning och växtodling är mycket betydelsefull
i ett hållbart jordbruk. Alltför stor övervikt åt
ena sidan inom ett område bidrar till större
påfrestningar på miljön. Ekologisk
livsmedelsproduktion skall främjas. EU måste arbeta
för ett jordbruk som är så fritt från kemikalier som
möjligt. De farligaste preparaten skall omedelbart
förbjudas genom beslut på EU-nivå.
Mot bakgrund av det anförda anser jag att
utskottets hemställan under 1 bort ha följande
lydelse:
1. beträffande den framtida gemensamma
jordbrukspolitiken
att riksdagen med anledning av motion 1998/99:MJ749 yrkande 2
och med avslag på motionerna 1998/99:MJ224
yrkandena 22, 24, 25 och 27, 1998/99:MJ231
yrkande 1, 1998/99:MJ253 yrkande 1,
1998/99:MJ256 yrkande 13, 1998/99:MJ774
yrkandena 2 och 5, 1998/99:MJ804 yrkande 3,
1998/99:U507 yrkande 9, 1998/99:U508 yrkande 16
och 1998/99:U509 yrkande 9 som sin mening ger
regeringen till känna vad ovan anförts,
5. Den framtida gemensamma
jordbrukspolitiken (mom. 1)
Harald Nordlund (fp) anför:
Enligt min mening måste en reformering av den
gemensamma jordbrukspolitiken (CAP) snarast inledas
så att EU kan ge tydliga signaler till de blivande
medlemsländerna om rådande förutsättningar.
Därigenom undviks obalans och snedvridande effekter
av konkurrensen på deras egna marknader. De nya
medlemsländerna skall ha full anslutning till ett EU
med en reformerad CAP. För en ökad tydlighet och som
ett led i strävan efter att återvinna medborgarnas
förtroende måste dagens snåriga regelsystem och
byråkrati inom EU:s jordbrukspolitik undanröjas.
Besluten inom EU skall fattas så nära den de berör
som möjligt. En kraftigt avreglerad och
avbyråkratiserad jordbrukspolitik med satsning på
miljö- och landsbygdsutveckling ger helt andra
förutsättningar för att lyckas. I detta arbete är
det av stor betydelse att Sverige verkar för att
separata miljömål för jordbruket skapas.
Jordbrukaren måste vidare, som vilken annan
företagare som helst, ges möjlighet och frihet att
på likvärdiga villkor konkurrera med sina produkter
på en konkurrensutsatt marknad. Detta förutsätter
att både svensk och europeisk politik underlättar
för små- och nyföretagandet så att även småskaliga
alternativ kan växa fram på landsbygden. Vidare
måste konkurrensen inom livsmedels- och
distributionsbranschen öka.
Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottets
hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande den framtida gemensamma
jordbrukspolitiken
att riksdagen med anledning av motionerna 1998/99:MJ774
yrkandena 2 och 5 samt 1998/99:U507 yrkande 9
och med avslag på motionerna 1998/99:MJ224
yrkandena 22, 24, 25 och 27, 1998/99:MJ231
yrkande 1, 1998/99:MJ253 yrkande 1,
1998/99:MJ256 yrkande 13, 1998/99: MJ749 yrkande
2, 1998/99:MJ804 yrkande 3, 1998/99:U508 yrkande
16 och 1998/99:U509 yrkande 9 som sin mening ger
regeringen till känna vad ovan anförts,
6. Förslagen i Agenda 2000 (mom. 3)
Göte Jonsson, Ingvar Eriksson, Carl G Nilsson och
Catharina Elmsäter-Svärd (alla m) anför:
Enligt vår mening är medlemskapet i Europeiska
unionen det viktigaste som hänt den svenska
jordbruksnäringen på senare tid. Det är nödvändigt
att de svenska företrädarna inte lägger fram förslag
eller accepterar beslut som missgynnar vårt lands
sätt att producera och att man aktivt medverkar till
att politiken inom och utom EU har en långsiktig
karaktär.
Mot bakgrund av det anförda anser vi att utskottets
hemställan under 3 bort ha följande lydelse:
3. beträffande förslagen i Agenda 2000
att riksdagen med anledning av motion 1998/99:MJ201 yrkande 4
och med avslag på motionerna 1998/99:MJ205
yrkande 1, 1998/99:MJ219 yrkande 2,
1998/99:MJ774 yrkande 1, 1998/99:U508 yrkande 31
och 1998/99:N275 yrkande 10 som sin mening ger
regeringen till känna vad ovan anförts,
7. Förslagen i Agenda 2000 (mom. 3)
Dan Ericsson (kd), Caroline Hagström (kd) och Eskil
Erlandsson (c) anför:
Enligt vår mening har regeringen fört en långtgående
avregleringslinje som är tämligen frikopplad från de
förslag som aktualiseras i förhandlingarna om Agenda
2000. Den svenska linjen har till stora delar
betraktats som en extremlinje, och vårt inflytande i
förhandlingarna kan därmed komma att minimeras. Det
står klart att kommissionens förslag i avgörande
delar är ofördelaktigt för det svenska jordbruket.
Bland annat föreslår kommissionen kraftiga stöd till
odling av majsensilage, vilket inte kommer Sverige
till del då vi av klimatskäl inte odlar majs. Den
självklara målsättningen inför reformeringen av den
gemensamma jordbrukspolitiken måste vara att svenska
jordbrukare ges förutsättningar likvärdiga med dem
som gäller för jordbrukare i andra EU-länder.
Regeringen måste aktivt ta tillvara de särskilda
förhållanden som finns i olika delar av landet vad
avser odlingsförhållanden och klimat. Den svenska
jordbruksnäringens intressen kommer i
förhandlingarna inte att försvaras av någon annan än
Sveriges företrädare. I stället för att arbeta med
att stärka svensk livsmedelsindustri och svenskt
jordbruks konkurrenskraft i Europa har regeringens
hittillsvarande agerande i stället varit en linje
som kommer att ytterligare förstärka problemen för
bl.a. svenska mjölkproducenter. När det gäller det
framtida LFA-stödets utformning är det angeläget att
den svenska regeringen i överläggningarna hävdar att
ett EU-stöd på minst nuvarande nivå skall kunna utgå
även efter år 2000. Det är också angeläget med en
svensk medfinansiering som möjliggör att stöd i
enlighet med EU:s regelverk kan utgå fullt ut inom
stödområde 5.
Mot bakgrund av det anförda anser vi att utskottets
hemställan under 3 bort ha följande lydelse:
3. beträffande förslagen i Agenda 2000
att riksdagen med anledning av motionerna 1998/99:MJ205
yrkande 1, 1998/99:MJ219 yrkande 2 och
1998/99:N275 yrkande 10 samt med avslag på
motionerna 1998/99:MJ201 yrkande 4,
1998/99:MJ774 yrkande 1 och 1998/99:U508 yrkande
31 som sin mening ger regeringen till känna vad
ovan anförts,
8. Mjölksektorn i Agenda 2000 (mom. 4)
Dan Ericsson (kd), Caroline Hagström (kd) och Eskil
Erlandsson (c) anför:
Det är enligt vår mening olyckligt att den svenska
regeringen tillsammans med tre andra EU-länder
presenterat ett alternativ till EU:s förslag på
mjölkområdet. Det tycks som om regeringen gjort
detta utan att först ha utrett vilka konsekvenser
förslagen kan få i olika regioner i Sverige. Det
förslag som regeringen presenterat med sänkta
stödpriser upp till 30 % fram till år 2006 och
avvecklade kvoter kommer att skapa en
lönsamhetspress på svensk mjölkproduktion. Detta
innebär en risk för att produktionen kommer att få
svårt att konkurrera med omvärlden. Regeringen bör
följaktligen dra tillbaka det nu presenterade
förslaget.
Mot bakgrund av det anförda anser vi att utskottets
hemställan under 4 bort ha följande lydelse:
4. beträffande mjölksektorn i Agenda 2000
att riksdagen med anledning av motion 1998/99:MJ205 yrkande 2
som sin mening ger regeringen till känna vad
ovan anförts,
9. Inriktningen av den svenska
jordbrukspolitiken (mom. 5)
Göte Jonsson, Ingvar Eriksson, Carl G Nilsson och
Catharina Elmsäter-Svärd (alla m) anför:
I dag råder en stor osäkerhet inför jordbrukets
framtidsutsikter framför allt inom
animalieproduktionen. Det är inte bara en dålig
lönsamhet med höga skatter och produktionskostnader
som skapat en framtidspessimism. Så länge jordbruket
inte kan styra prisutvecklingen genom att i
konkurrens ta ut kostnadsanpassade priser på
marknaden tvingas jordbruket att inordna sig i
politiska system. För att återfå en framtidsoptimism
inom jordbruket måste förutsättningar skapas för en
långsiktig livsmedelsproduktion. Frågan om kvalitet
och god djurhållning kommer att ha fortsatt stor
betydelse framöver, inte minst när det gäller export
av livsmedel. Svenska jordbruksföretag är måna om
att ge djuren livsbetingelser som tillgodoser deras
naturliga behov. Beträffande djurskyddskraven anser
vi att reglerna i första hand skall utformas utifrån
funktionskrav och mindre utifrån detaljregleringar.
Tillämpningen av reglerna beträffande båspallarnas
längd är ett exempel på hur fysiska detaljregler kan
komplicera verksamheten för enskilda brukare.
Regeringen bör skyndsamt vidta åtgärder för att
stärka förutsättningarna för jordbruket i Sverige.
Mot bakgrund av det anförda anser vi att utskottets
hemställan under 5 bort ha följande lydelse:
5. beträffande inriktningen av den svenska
jordbrukspolitiken
att riksdagen med anledning av motionerna 1998/99:MJ217 och
1998/99:MJ256 yrkande 10 samt med avslag på
motionerna 1998/99:MJ219 yrkande 1,
1998/99:MJ224 yrkandena 1 och 2, 1998/99:MJ771
yrkande 1 och 1998/99:MJ774 yrkande 4 som sin
mening ger regeringen till känna vad ovan
anförts,
10. Inriktningen av den svenska
jordbrukspolitiken (mom. 5)
Dan Ericsson och Caroline Hagström (båda kd) anför:
Enligt vår mening är fortsatt jordbruksproduktion i
Sverige och i övriga EU-länder en nödvändighet.
Åkermarken i Sverige och Europa måste även från ett
globalt perspektiv långsiktigt finnas tillgänglig
för livsmedelsproduktion. Vid en kommande
reformering av jordbrukspolitiken måste även
miljöaspekterna vägas in. En övergång till mer
miljövänliga och mer ekologiska brukningsmetoder
skall främjas. Detta kräver också bibehållen
åkermark, eftersom en minskad intensitet i
jordbruksproduktionen måste kunna kompenseras med
produktion på mer åkermark. Jordbruket är centralt
för sysselsättningen på landsbygden och inom
livsmedelssektorn i övrigt. Jord- och skogsbruket är
en förutsättning för en levande landsbygd och
tusentals arbetstillfällen i livsmedels- och
skogsindustri. För att få en helhetsbild av
jordbrukets betydelse borde en särskild
konsekvensanalys genomföras. Denna skulle belysa
jordbrukets betydelse för sysselsättning,
försörjningsberedskap, bevarandet av det öppna
landskapet, boende och service på landsbygden etc.
Mot bakgrund av det anförda anser vi att utskottets
hemställan under 5 bort ha följande lydelse:
5. beträffande inriktningen av den svenska
jordbrukspolitiken
att riksdagen med anledning av motion 1998/99:MJ224 yrkandena
1 och 2 och med avslag motionerna 1998/99:MJ217,
1998/99:MJ219 yrkande 1, 1998/99:MJ256 yrkande
10, 1998/99:MJ771 yrkande 1 och 1998/99:MJ774
yrkande 4 som sin mening ger regeringen till
känna vad ovan anförts,
11. Inriktningen av den svenska
jordbrukspolitiken (mom. 5)
Eskil Erlandsson (c) anför:
Jordbruksnäringen är en viktig resurs och
framtidsnäring för Sverige. Jordens minskande
jordbruksarealer, den globala befolkningsökningen
och en allt högre efterfrågan på förnybara råvaror
ökar betydelsen av en livskraftig och ekologiskt
hållbar jordbruksnäring i Sverige. Även om antalet
direkt sysselsatta inom jordbruket minskat kraftigt
under de senaste decennierna har livsmedelsnäringen
som helhet en mycket stor betydelse för många
människor och för företagandet i Sverige. En
livskraftig jordbruksnäring är den viktigaste
förutsättningen för ett öppet och levande
kulturlandskap. Det vore en samhällsekonomisk
förlustaffär att inte nyttja och bruka
naturresurserna i jordbrukslandskapet.
Jordbruksproduktionen är basen för en levande
landsbygd och ett öppet landskap. Ängar och
hagmarker skapas inte genom bidrag och regleringar
utan genom produktiva jordbruksföretag.
Centerpartiet vill poängtera vikten av att det
omgående tas beslut som stärker det svenska
jordbrukets konkurrenskraft. Det handlar dels om att
svensk jordbruksnäring måste ges ekonomiskt
likvärdiga konkurrensvillkor jämfört med
jordbruksnäringen i resten av EU, dels att
jordbruksföretagen likställs i skattehänseende med
inhemsk tillverkningsindustri.
Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottets
hemställan under 5 bort ha följande lydelse:
5. beträffande inriktningen av den svenska
jordbrukspolitiken
att riksdagen med anledning av motion 1998/99:MJ219 yrkande 1
och med avslag på motionerna 1998/99:MJ217,
1998/99:MJ224 yrkandena 1 och 2, 1998/99:MJ256
yrkande 10, 1998/99:MJ771 yrkande 1 och
1998/99:MJ774 yrkande 4 som sin mening ger
regeringen till känna vad ovan anförts,
12. Lika konkurrensvillkor (mom. 6)
Dan Ericsson (kd), Göte Jonsson (m), Ingvar Eriksson
(m), Carl G Nilsson (m), Caroline Hagström (kd),
Catharina Elmsäter-Svärd (m), Eskil Erlandsson (c)
och Harald Nordlund (fp) anför:
För närvarande "tappar" Sverige pengar till utlandet
genom att den svenska jordbruksnäringen missgynnas i
förhållande till övriga EU-länder, något som
redovisats i utredningen om livsmedelssektorns
omställning och expansion (SOU 1997:167). Basen för
sysselsättning och boende på landsbygden är
konkurrenskraftiga småföretag såsom jordbruks- och
livsmedelsföretag. Åtgärder som stimulerar
småföretagande och åtgärder som stärker
lantbrukarnas internationella konkurrenskraft och
som skapar med andra näringar likvärdiga villkor
måste nu vidtas. Regeringen måste nu omgående
presentera förslag på detta område, förslag som
gentemot omvärlden stärker jordbruksföretagens
konkurrenskraft.
Mot bakgrund av det anförda anser vi att utskottets
hemställan under 6 bort ha följande lydelse:
6. beträffande lika konkurrensvillkor
att riksdagen med anledning av motionerna 1998/99:MJ201
yrkandena 1 och 3, 1998/99:MJ216 i motsvarande
del, 1998/99:MJ256 yrkande 1 och 1998/99:Sk309
yrkande 29 samt med avslag på motionerna
1998/99:MJ210 och 1998/99:MJ256 yrkande 6 som
sin mening ger regeringen till känna vad ovan
anförts,
13. Urin som insatsmedel i
livsmedelsproduktionen (mom. 11)
Dan Ericsson och Caroline Hagström (båda kd) anför:
EG:s regler tillåter inte att man använder humanurin
i jordbruket. Vi anser att dessa regler måste ändras
för att möjliggöra ett jordbruk i samspel med
samhället där näringsämnen cirkulerar i ett
kretslopp. Regeringen bör ges i uppdrag att utarbeta
ett förslag till alternativ EG-lagstiftning som
tillåter att humanurin får användas i produktionen.
Detta skulle göra det möjligt att skapa ett verkligt
kretslopp.
Mot bakgrund av det anförda anser vi att utskottets
hemställan under 11 bort ha följande lydelse:
11. beträffande urin som insatsmedel i
livsmedelsproduktionen
att riksdagen med anledning av motion 1998/99:MJ804 yrkande 6
som sin mening ger regeringen till känna vad
ovan anförts,
14. Svensk hästavel och hästnäring
(mom. 12)
Dan Ericsson (kd), Göte Jonsson (m), Ingvar Eriksson
(m), Carl G Nilsson (m), Caroline Hagström (kd),
Catharina Elmsäter-Svärd (m), Gudrun Lindvall (mp)
och Eskil Erlandsson (c) anför:
Den svenska halvblodsaveln har under senare år
blivit alltmer prestationsinriktad. Målet är att
avla fram framstående tävlingshästar som kan hävda
sig internationellt i såväl hoppning och dressyr som
fälttävlan. Parallellt med denna målsättning skall
den svenska halvblodsaveln förse ridskolor,
motionsryttare och tävlingsryttare på lägre nivå med
lämpligt hästmaterial. Den svenska halvblodsaveln
står inför ett generationsskifte på uppfödarsidan.
Alltfler av de äldre och till bondenäringen knutna
uppfödarna slutar. Orsakerna är bl.a. den mycket
dåliga lönsamheten som svensk halvblodsuppfödning i
dag står inför. En annan anledning till att många
traditionella och äldre uppfödare slutar är den
snabba utvecklingen och internationaliseringen av
aveln som innebär stora ekonomiska satsningar
samtidigt som man riskerar att inte få igen satsade
pengar. Dagens uppfödarkår består till stor del av
personer utan egentlig häst- eller
uppfödarerfarenhet och följer ofta modetrender vid
val av hingst. Från långsiktig avelssynpunkt kan
detta vara ett stort problem.
Enligt de bedömningar som görs kommer den framtida
hästaveln att bli alltmer selekterad på så sätt att
vissa uppfödare inriktar sitt avelsarbete på att ta
fram högklassiga dressyr- och hopphästar. De
uppfödare som kommer att satsa på denna typ av
uppfödning, framtidens A-uppfödare, kommer att kunna
få bra betalt för sin produkt. Den andra kategorin,
B-uppfödarna, kommer att få koncentrera sin
uppfödning på att ta fram produkter som lämpar sig
framför allt för ridskolor och motionsryttare.
Lönsamheten för den svenska halvblodsaveln är
ytterst pressad, och dessa uppfödare har mycket
svårt att få igen sina kostnader. En form av
uppfödarpremier vore ett sätt att slå vakt om den
svenske uppfödaren och att värna den svenska
halvblods- aveln.
I Sverige beaktas inte hästnäringen vare sig inom
den gemensamma eller den nationella
jordbrukspolitiken. Hästens och hästnäringens
betydelse för jordbrukets, landskapets och
regionernas utveckling medför att jordbrukspolitiska
beslut även bör omfatta hästar. Om staten deltar
aktivt i utvecklingen av hästnäringen kan denna
lämna ett bidrag till jordbrukspolitikens
måluppfyllelse. Med tanke på den svenska hästavelns
och hästnäringens dåliga lönsamhet finns det all
anledning att se över möjligheterna att stödja den
svenska hästaveln och hästnäringen inom ramen för de
olika EU-stöden.
Mot bakgrund av det anförda anser vi att utskottets
hemställan under 12 bort ha följande lydelse:
12. beträffande svensk hästavel och hästnäring
att riksdagen med anledning av motion 1998/99:MJ240
yrkandena 4-6 som sin mening ger regeringen
till känna vad ovan anförts,
15. Regionala stöd (mom. 16)
Maggi Mikaelsson och Jonas Ringqvist (båda v) anför:
I samband med behandlingen av statsbudgeten för år
1999 föreslog regeringen bl.a. att stödet till
spannmålsodlingen i norra Sverige skulle ses över
eftersom ifrågavarande anslag redovisade ett
underskott. Detta betyder att stödet kan komma att
minska vilket enligt vår mening skulle ge en helt
felaktig signal till det norrländska jordbruket.
Jordbruket i norra Sverige har, förutom att man inte
fått lika stort utbyte av EU-medlemskapet som andra
regioner i Sverige, drabbats svårt av den regniga
sommaren. Produktion av spannmål i norra Sverige är
dessutom intimt sammankopplad med svinproduktion
vilket i sin tur utgör basen för
livsmedelsindustrin. Enligt vår mening måste en
förändring av de regionala stöden ha som
utgångspunkt att ett livskraftigt jordbruk och en
regional råvaruförsörjning tillförsäkras
förädlingsindustrin i norra Sverige.
Mot bakgrund av det anförda anser vi att utskottets
hemställan under 16 bort ha följande lydelse:
16. beträffande regionala stöd
att riksdagen med anledning av motion 1998/99:MJ253 yrkande 2
och med avslag på motionerna 1998/99:MJ205
yrkande 3, 1998/99:MJ207 yrkande 4,
1998/99:MJ216 i motsvarande del, 1998/99:MJ226,
1998/99:MJ234, 1998/99:MJ235 och 1998/99:MJ256
yrkande 12 som sin mening ger regeringen till
känna vad ovan anförts,
16. Mobila slakterier (mom. 19)
Maggi Mikaelsson (v), Gudrun Lindvall (mp) och Jonas
Ringqvist (v) anför:
Under senare år har det skett en omfattande
specialisering av fågelslakterier för enbart
kyckling, som huvudsakligen lokaliserats till södra
Sverige. Detta innebär stora problem för
äggproducenter, främst i norra Sverige, att över
huvud taget få sina höns slaktade. Även på Gotland
finns det problem på grund av regelsystemet och
avsaknaden av en alternativ slakthantering. Enligt
vår mening vore ett sätt att förbättra lönsamheten
för dessa hönserier att tillåta mobila slakterier
som kan slakta direkt på gården eller i anslutning
till varje producent. En satsning på ett mobilt
slakteri för höns är dock en dyrbar investering, som
borde rymmas inom det nationella programmet till
stöd för förädling och avsättning av
jordbruksprodukter. Detta stöd hämtas ur EG:s
jordbruksfond. Tyvärr finns inte höns uppräknade
inom sektorn fågelkött, för vilket stöd till
investeringar för slakt kan utgå. Vi anser att detta
bör ändras och att man tar med höns i
programbeskrivningen för det nationella stödet som
skall gälla för programperioden 2000-2005.
Mot bakgrund av det anförda anser vi att utskottets
hemställan under 19 bort ha följande lydelse:
19. beträffande mobila slakterier
att riksdagen med anledning av motion 1998/99:MJ212 som sin
mening ger regeringen till känna vad ovan
anförts,
17. Handeln med mjölkkvoter m.m. (mom. 20)
Göte Jonsson, Ingvar Eriksson, Carl G Nilsson och
Catharina Elmsäter-Svärd (alla m) anför:
Det råder i dag ett överskott på mjölkkvoter i hela
landet. Enligt vår mening talar detta för införandet
av fri handel med mjölkkvoter. En fri handel skulle
dessutom innebära såväl billigare som smidigare
administration samt en möjlighet till mer flexibla
lösningar för enskilda producenter. Vi anser att
handeln på sikt bör avskaffas.
Mot bakgrund av det anförda anser vi att utskottets
hemställan under 20 bort ha följande lydelse:
20. beträffande handeln med mjölkkvoter m.m.
att riksdagen med anledning av motionerna 1998/99:MJ207
yrkande 1 och 1998/99:MJ256 yrkande 9 samt med
avslag på motion 1998/99:MJ214 yrkandena 1 och 2
som sin mening ger regeringen till känna vad
ovan anförts,
18. Jordbrukets miljöstöd (mom. 21)
Dan Ericsson (kd), Caroline Hagström (kd) och Eskil
Erlandsson (c) anför:
Enligt vår mening är regeringens direktiv till den
särskilde utredare som skall lägga förslag om
innehåll i ett nytt svenskt miljöprogram oroande. Vi
vill därför redan nu avvisa tanken på en framtida
neddragning av ramen för miljöersättningsprogrammet.
Mot bakgrund av det anförda anser vi att utskottets
hemställan under 21 bort ha följande lydelse:
21. beträffande jordbrukets miljöstöd
att riksdagen med anledning av motion 1998/99:MJ224 yrkande 9
och med avslag på motionerna 1998/99:MJ207
yrkande 3, 1998/99:MJ253 yrkande 3,
1998/99:MJ256 yrkande 7 i motsvarande del,
1998/99:MJ721 yrkandena 4 och 6 samt
1998/99:MJ771 yrkandena 2 och 3 som sin mening
ger regeringen till känna vad ovan anförts,
19. Jordbrukets miljöstöd (mom. 21)
Gudrun Lindvall (mp) anför:
Enligt min mening är en förutsättning för att målet
om ett "rikt odlingslandskap" skall nås att
jordbrukaren finns kvar i sin bygd. Den svenska
debatten om bevarandet av biologisk mångfald bör
därför tydliggöra jordbrukets situation i olika
delar av landet. Många av objekten i ängs- och
hagmarksinventeringen är belägna på marginell
jordbruksmark utanför de mest aktiva
jordbruksområdena. Anslutningen till EU:s
jordbrukspolitik innebar för Sveriges del att
spannmålsodlingen på slätterna söderut fick ökad
lönsamhet medan mjölk- och vallproduktionen i skogs-
och mellanbygderna blev förlorare. Många av de
finaste ängs- och hagmarkerna är belägna utanför de
stora slättbygderna. Deras bevarande förutsätter en
lönsam mjölk- och vallproduktion. Hårdnande
konkurrens och satsning på mer högmjölkande kor
resulterar i färre men större mjölkgårdar, färre
betande djur och minskad betad areal. Färre
betesdjur och upphört bete är ett hot mot tusenåriga
grässvålar även i våra centrala jordbruksområden,
t.ex. alvarmarkerna på Öland.
Efter Sveriges inträde i EU flyttades det
övergripande ansvaret för stöd till ängs- och
hagmarker från Naturvårdsverket till
Jordbruksverket. Det s.k. NOLA-stödet och
ersättningar för landskapsvård togs bort och
ersattes av EG:s miljöstöd samt stöd till hela
kulturmiljöer. Samtidigt infördes en pappersexercis
som har skapat en starkt negativ stämning inom
lantbrukarkåren. En tidigare flexibel, lokal och
förtroendefull kontakt mellan länsstyrelse och
brukare ersattes av centralstyrning och
centralbyråkrati. Den regionala anpassningen
ersattes av nationella regelsystem. Enligt min
mening måste reglerna för miljöstöden till ängs-
och hagmarker förenklas.
Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottets
hemställan under 21 bort ha följande lydelse:
21. beträffande jordbrukets miljöstöd
att riksdagen med anledning av motion 1998/99:MJ771 yrkandena
2 och 3 samt med avslag på motionerna
1998/99:MJ207 yrkande 3, 1998/99:MJ224 yrkande
9, 1998/99:MJ253 yrkande 3, 1998/99: MJ256
yrkande 7 i motsvarande del och 1998/99:MJ721
yrkandena 4 och 6 som sin mening ger regeringen
till känna vad ovan anförts,
20. Parlamentariskt samråd om det nya
miljöprogrammet (mom. 22)
Göte Jonsson, Ingvar Eriksson, Carl G Nilsson och
Catharina Elmsäter-Svärd (alla m) anför:
Enligt vår mening bör långtgående förändringar och
förenklingar av regelverket kring miljöstöden göras
inför nästa femårsperiod. Regelverket måste dessutom
bli mera flexibelt och anpassbart till olika natur-
och kulturförutsättingar. En förändrad
miljöersättning måste även fortsättningsvis omfatta
ett delprogram för resurshushållande konventionellt
jordbruk i hela landet. Delprogrammen bör inte
utformas så att stora brukningsenheter missgynnas på
bekostnad av små enheter. Programmen är motiverade
av miljöskäl och skall inte ta andra hänsyn än just
miljöhänsyn. Miljöersättningen skall därför inte
vara beroende av arealens storlek. Vidare är det en
självklarhet att anslagna medel skall utnyttjas.
När det gäller de olika stöden anser vi att
möjligheterna att höja vallstödet och
betesmarksersättningen bör studeras. Vidare bör mer
medel riktas till anläggning av dammar, småvatten,
våtmarker och skyddszoner i odlingslandskapet.
Regelverket och även ersättningsnivåerna måste
ändras så att de blir mera ändamålsenliga och ett
positivt incitament för markägaren att vilja anlägga
och medfinansiera våtmarker och småvatten.
Anläggning på betesmark måste vara väl så effektiv
och attraktiv som en anläggning på annan mark från
kvävereduktionssynpunkt. Bevattning från ett
småvatten kan knappast utgöra någon nackdel,
eftersom näringsämnena på så sätt återförs till
grödan. Reglerna måste dessutom ändras så att hjälp
till anläggningskostnaden kan utgå. Regeringen bör
vidare överväga införandet av ett fjällmiljöstöd för
att behålla förutsättningarna för
jordbruksproduktionen i norra Sverige. Vi anser att
en parlamentarisk beredningsgrupp snarast bör
tillsättas med uppgift att arbeta fram ett reviderat
regelverk för miljöstöden inför nästa programperiod.
Detta arbete bör ske i samarbete med näringen.
Mot bakgrund av det anförda anser vi att utskottets
hemställan under 22 bort ha följande lydelse:
22. beträffande parlamentariskt samråd om det
nya miljöprogrammet
att riksdagen med anledning av motion 1998/99:MJ256 yrkande 7
i motsvarande del och med avslag på motion
1998/99:MJ253 yrkande 4
som sin mening ger regeringen till känna
vad ovan anförts,
21. Hotade lokala husdjursraser (mom. 26)
Dan Ericsson (kd), Göte Jonsson (m), Ingvar Eriksson
(m), Carl G Nilsson (m), Caroline Hagström (kd),
Catharina Elmsäter-Svärd (m) och Eskil Erlandsson
(c) anför:
Den nya hästnäringen, som sedan 1970-talet växt
fram, är i dag av stor ekonomisk och social
betydelse i ett samhälle som präglas av stora
förändringar och växande krav på individen. Kring
hästen växer en stor folkrörelse med starka
ungdomsinslag fram. Till stor del är drivkraften
bakom denna utveckling ett växande intresse för
hästsport i olika former och användningen av hästen
för turist- och fritidsändamål. Endast i mindre
utsträckning används hästen i traditionellt arbete
och då främst i det tätortsnära skogsbruket. För att
främja den senare utvecklingen har en ettårig
företagsutbildning för användning av brukshästen
startat. Det finns dock delar inom hästnäringen som
är i farozonen och som det av flera skäl finns
anledning att stödja från samhällets sida inom ramen
för de riktlinjer som gäller för EU:s
jordbrukspolitik. Det är därför med
tillfredsställelse som vi noterat att särskilda
medel avsatts inom miljöersättningsprogrammets
delprogram för utbildning, information och
demonstrationsobjekt för att främja bevarandet av
raserna gotlandsruss, ardenner och nordsvensk
brukshäst (bet. 1997/98:JoU9, skr. 1997/98:116).
Tyvärr har regeringen inte tagit med den
utrotningshotade kallblodiga travaren i denna
bevarandeinsats. Enligt vår mening bör den
kallblodiga travaren självfallet också omfattas av
denna insats.
Mot bakgrund av det anförda anser vi att utskottets hemställan
under 26 bort ha följande lydelse:
26. beträffande hotade lokala husdjursraser
att riksdagen med anledning av motionerna 1998/99:MJ240
yrkande 3 och 1998/99:MJ244 samt med avslag på
motion 1998/99:MJ214 yrkandena 3 och 4 som sin
mening ger regeringen till känna vad ovan
anförts,
22. Hotade lokala husdjursraser och stöd
till lantrasföreningar (mom. 26 och 27)
Gudrun Lindvall (mp) anför:
Enligt min mening bör stöd utgå till samtliga hotade
lantraser. Om man anser att det är viktigt att
bevara de gamla lantraserna för framtiden för att de
har egenskaper som är värdefulla så borde detta
gälla såväl de betande som andra lantraser. Att
enbart ge stöd åt betesdjuren avslöjar att man inte
förstått lantrasernas egenvärde utan enbart ser
deras indirekta betydelse som naturvårdsobjekt. För
att stimulera skyddsarbetet med de akut hotade
lantraserna bör ett extra stöd utgå för dessa
lantraser. I dag utgår s.k. UID-stöd till
lantrasföreningarna. Stödet är byråkratiskt
utformat vilket får till följd att det
administrativa krånglet i föreningarna tar tid från
det ideella arbetet att bevara lantraserna. Reglerna
måste förenklas. I den avelsplan som Jordbruksverket
tog fram föreslogs att stödet skulle utgå för
bevarandearbete, utbildning och information. I
praktiken utgår bidrag enbart till utbildning och
information. Detta innebär att genbanksverksamhet,
som ju är ett viktigt arbete för bevarandet, inte
får stöd. Enligt min mening bör stöd även ges till
bevarandearbetet. Vidare är det betydelsefullt att
ansvaret för bevarandet och genbanker blir kvar i de
aktiva föreningar som finns.
Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottets
hemställan under 26 och 27 bort ha följande
lydelse:
26. beträffande hotade lokala husdjursraser
att riksdagen med anledning av motion 1998/99:MJ214 yrkandena
3 och 4 samt med avslag på motionerna
1998/99:MJ240 yrkande 3 och 1998/99:MJ244 som
sin mening ger regeringen till känna vad ovan
anförts,
27. beträffande stöd till lantrasföreningar
att riksdagen med anledning av motion 1998/99:MJ214 yrkandena
5, 6 och 8 som sin mening ger regeringen till
känna vad ovan anförts,
23. Jordbrukets blockdatabas (mom. 30)
Dan Ericsson (kd), Göte Jonsson (m), Ingvar Eriksson
(m), Carl G Nilsson (m), Caroline Hagström (kd) och
Catharina Elmsäter-Svärd (m) anför:
Enligt vår mening det är angeläget att lantbrukarna
inom olika EU-länder konkurrerar på lika villkor.
Lantbrukarna bör därför inte belastas med kostnader
för hållande av olika register som föranleds av EG-
krav. Uppbyggnaden av blockdatabasen skall
finansieras av staten inom ramen för
myndighetsanslagen på jordbrukets område.
Mot bakgrund av det anförda anser vi att utskottets
hemställan under 30 bort ha följande lydelse:
30. beträffande jordbrukets blockdatabas
att riksdagen med anledning av motionerna 1998/99:MJ224
yrkande 11, 1998/99:MJ227 och 1998/99:MJ256
yrkande 8 som sin mening ger regeringen till
känna vad ovan anförts,
24. Konkurrenssituationen för den svenska
trädgårdsodlingen (mom. 37)
Dan Ericsson (kd), Göte Jonsson (m), Ingvar Eriksson
(m), Carl G Nilsson (m), Caroline Hagström (kd) och
Catharina Elmsäter-Svärd (m) anför:
Det är viktigt att den svenska trädgårdsodlingen med
de mycket positiva kvalitets- och miljöfördelar som
den har kan vidmakthållas och att den ges möjlighet
att konkurrera med importen på lika villkor vad
gäller i första hand produktionsskatter, forsknings-
och utvecklingsstöd samt sysselsättnings- och
anställningsfrämjande åtgärder. En förbättring av
konkurrensförhållandena för trädgårdsodlingen bör
också ta sikte på att förstärka de fördelar en
svensk produktion och svenska produkter skulle kunna
utnyttja för export till EU-marknaden och till
länder utanför gemenskapen i vår omedelbara närhet.
Mot bakgrund av det anförda anser vi att utskottets
hemställan under 37 bort ha följande lydelse:
37. beträffande konkurrenssituationen för den
svenska trädgårdsodlingen
att riksdagen med anledning av motionerna 1998/99:MJ224
yrkande 29 och 1998/99:MJ255 yrkande 1 som sin
mening ger regeringen till känna vad ovan
anförts,
25. Investeringsstöd till trädgårdsnäringen
(mom. 38)
Dan Ericsson och Caroline Hagström (båda kd) anför:
De svenska trädgårdsföretagen är med europeiska mått
små. De har haft en svag lönsamhetsutveckling under
1990-talet vilket bl.a. medfört en eftersläpning av
strukturutvecklingen och förnyelsen av
produktionsbyggnader och produktionsteknik. Näringen
själv uppskattar att mer än 30 % av växthusarealen
borde förnyas av åldersskäl och att ytterligare
stora arealer borde ersättas beroende på att deras
konstruktion förhindrar rationaliserings- och
miljöinvesteringar.
För att den svenska trädgårdsnäringen skall kunna
öka sin konkurrenskraft och genomgå en välmotiverad
och önskvärd strukturomvandling krävs ett ökat stöd
till investeringar. Regeringen bör återkomma till
riksdagen med förslag till ett generellt
investeringsstöd för trädgårdsnäringen i enlighet
med EU:s maximala normer. Därtill bör regeringen
återkomma med ett förslag till ett nationellt
stödprogram för miljöförbättrande och
energibesparande åtgärder.
Mot bakgrund av det anförda anser vi att utskottets
hemställan under 38 bort ha följande lydelse:
38. beträffande investeringsstöd till
trädgårdsnäringen
att riksdagen med anledning av motionerna 1998/99:MJ224
yrkande 31, 1998/99:MJ241 yrkandena 2 och 3 och
1998/99:MJ252 i motsvarande del som sin mening
ger regeringen till känna vad ovan anförts,
Särskilda yttranden
1. Den framtida gemensamma
jordbrukspolitiken
Gudrun Lindvall (mp) anför:
Enligt Miljöpartiet de grönas uppfattning är det
nödvändigt att reformera den gemensamma
jordbrukspolitiken i EU, men detta måste ske på ett
sådant sätt att övergången till ett långsiktigt
hållbart lantbruk med högt ställda djurskyddskrav
stimuleras. Ett ekologiskt lantbruk måste ses som
mål för en sådan omställning, varför det är viktigt
att kraven på kontroll och regler inte omvandlas
till byråkrati inom unionen så som nu sker. Sverige
kan här vara förebild. Vid reformeringen av CAP är
det också viktigt att de små gårdarna -
familjejordbruken - inte missgynnas som nu. Vi anser
därför att arealersättningar skall utgå till all
gröda , även vall och bete. Detta skapar
förutsättningar för det lantbruk som behövs för att
bevara en levande landsbygd och kulturmiljöer. Detta
är vidare en förutsättning för de arter inom den
biologiska mångfalden som kräver ett odlat och ofta
betat landskap. Det är också enligt vår mening
nödvändigt att reformera CAP så att de länder som
önskar medlemskap omedelbart kan ta del av den
gemensamma jordbrukspolitiken fullt ut. Med dagens
exportsubventioner riskerar lantbruket i flera av
dessa länder att slås ut. Detta måste förändras. Vi
anser vidare att det måste finnas ett lantbruk i
hela landet. Det skapar inte bara ett öppet
landskap utan utgör också grunden för att regioner
utanför storstaden lever. Det är därför av yttersta
vikt att förutsättningarna och lönsamheten för det
svenska lantbruket inte försämras i och med Agenda
2000. Reformeringen måste även ha en global
livsmedelssäkerhet i åtanke och ge såväl våra
grannländer som utvecklingsländer möjlighet att
utveckla ett inhemskt lantbruk. Målet måste vara att
varje land har en egen försörjningsförmåga så att
miljönegativa transporter kan minimeras.
2. Mjölksektorn i Agenda 2000
Göte Jonsson, Ingvar Eriksson, Carl G Nilsson och
Catharina Elmsäter-Svärd (alla m) anför:
Vi anser att Sverige genom regeringens agerande i
EU-förhandlingarna verkar för förslag som riskerar
att sätta svenska producenter i en sämre situation i
förhållande till andra producenter inom EU. Inte
minst kommer finländska producenter - på samma
breddgrader som svenska - att vinna
konkurrensfördelar. Vi har i olika sammanhang
påpekat vikten av den framtida gemensamma
jordbrukspolitiken, så även i reservationer fogade
till detta betänkande vilka vi hänvisar till.
3. Förslagen i Agenda 2000, m.m.
Maggi Mikaelsson och Jonas Ringqvist (båda v) anför:
Förslagen i Agenda 2000
Vi har tidigare i detta betänkande reserverat oss
till förmån för Vänsterpartiets motion om
preciseringar av de övergripande målen för
jordbrukspolitiken. Vi bedömer att dessa
preciseringar är nödvändiga för att förtydliga vilka
målsättningar Sverige skall utgå ifrån i arbetet med
reformeringen av den gemensamma jordbrukspolitiken.
Vi vill här särskilt betona vikten av att bevara den
regionala balansen och den levande landsbygden och
att regeringens förhandlingsståndpunkt inte skall
försämra förutsättningarna att bedriva ett
livskraftigt jordbruk i hela landet. Vi, liksom
utskottsmajoriteten, förutsätter att regeringen i
förhandlingarna om Agenda 2000 fullföljer den av
riksdagen tidigare fastställda inriktningen. I det
läge som förhandlingarna nu befinner sig i bör
regeringen göra prioriteringar av vilka frågor de i
första hand vill driva i förhandlingarna. Det kan
också i förhandlingarna uppstå konflikter mellan
olika målsättningar som riksdagen slagit fast att
Sverige skall verka för inom den gemensamma
jordbrukspolitiken. Vi anser att regeringen i detta
läge bör prioritera Sveriges nationella intressen,
framför allt förutsättningarna att fortsätta att
bedriva ett livskraftigt jordbruk i hela landet.
Lika konkurrensvillkor
Vi har just nu en akut kris i svenskt jordbruk. Den
gäller inte hela näringen utan framför allt
animalieproduktionen. I andra länder råder ungefär
motsvarande kris. Där görs det också insatser för
att stödja jordbruket. I t.ex. Tyskland, Frankrike,
Spanien och Portugal genomför man riktade åtgärder
för att hantera krisen. Vi vill ha en begränsad och
riktad åtgärd till den del av näringen som har en
akut kris. En sänkning av elskatten för svenska
bönder skulle kunna ses som en sådan direkt till
animalieproduktionen riktad åtgärd för att lösa ett
akut problem. Vi förespråkar därför en sänkning av
elskatten för jordbruket. Ett beslut härom måste
komma snart. Ansvaret för det ligger på regeringen.
Vi förutsätter att regeringen förmår presentera ett
förslag som kan lindra den akuta krisen i svenskt
jordbruk.
4. Den framtida jordbrukspolitiken
Harald Nordlund (fp) anför:
Jordbrukets roller i svenskt näringsliv är flera.
Det skall inte bara ge oss mat med bra kvalitet och
till bra priser. Det skall också medverka till att
hålla landsbygden levande och till att bevara
biologisk mångfald. Det är Folkpartiet liberalernas
mening att lantbrukarna i dag har svårt att leva upp
till alla dessa krav. Förklaringarna till
svårigheterna är främst en för svenska jordbrukare
ogynnsam konkurrenssituation. Vissa av det svenska
jordbrukets skatter är högre än omvärldens. Härtill
kommer de uppgifter svenska jordbrukare har
beträffande djurskydd och naturvård. Det är också
Folkpartiet liberalernas mening att strävan mot ett
hållbart jordbruk som är i balans med naturen skall
fortsätta och intensifieras. Detta innebär bl.a. att
förorening av odlingsmarken med tungmetaller från
konstgödsel och bekämpningsmedel måste elimineras
och att användning av ändliga naturresurser som
fossila bränslen och fosfor minimeras. Lantbrukarna
skall ges ersättning för dessa uppgifter.
Ansträngningarna för att inom EU få genomslag för
denna politik måste öka. EU:s jordbrukspolitik måste
påverkas i en mer miljövänlig riktning. Vi skall i
första hand verka för att avgifter som av miljöskäl
införts i vårt land, men som försvårar
konkurrenssituationen, införs även i vår omvärld.
Hit hör dieselskatten och skatten på konstgödsel.
Andra avgifter, som gör det svårt att nå lönsamhet
inom näringen, såsom elpriser och skatt på
eldningsolja måste omprövas.
Enligt vår mening måste det vara möjligt att uppnå
högt ställda miljömål och samtidigt åstadkomma
förbättrad lönsamhet i jordbruket. För närvarande är
det långt till måluppfyllelse. Jordbruket har stora
lönsamhetsproblem och miljömålen uppnås inte.
Exempel på misslyckanden är målen om att utsläppen
av kväve skulle halveras mellan åren 1985 och 1995
samt att användningen av bekämpningsmedel skulle
halveras från år 1990 till senare delen av 1990-
talet. Basen för sysselsättning och boende på
landsbygden är konkurrenskraftiga småföretag, inte
minst jordbruks- och livsmedelsföretag. Åtgärder
som stimulerar småföretagande och åtgärder som
stärker lantbrukarnas internationella
konkurrenskraft och som skapar med andra näringar
likvärdiga villkor måste nu vidtas. Regeringens
aviserade förslag om åtgärder måste presenteras
omgående.
5. Ramen för EG-finansierade stöd, m.m.
Dan Ericsson (kd), Göte Jonsson (m), Ingvar Eriksson
(m), Carl G Nilsson (m), Caroline Hagström (kd),
Catharina Elmsäter-Svärd (m) och Eskil Erlandsson
(c) anför:
Ramen för EG-finansierade stöd
Vi beklagar att regeringen fört en jordbrukspolitik
som inte möjliggjort att EG-finansierade stöd som
exempelvis det gällande miljöersättningsprogrammet
kunnat nyttjas fullt ut. Det borde vara en
självklarhet att Sverige skall ta hem de möjligheter
som den gemensamma jordbrukspolitiken bjuder.
Regionala stöd, m.m.
Vad gäller frågan om de regionala stöden och det
s.k. intransportstödet konstaterar vi att det finns
brister som måste rättas till, inte minst för
Norrlandsjordbruket och de mindre gynnade områdena i
södra Sverige. Vi avvaktar dock den översyn
regeringen nu gör av det regionala stödsystemen.
Enklare regler
Även frågan om förenklingar av jordbrukets
administration är föremål för utredning. Vårt krav
är att byråkratin inom jordbrukssektorn måste
minska. Lantbrukarens administrativa arbete måste
minimeras. Vi avvaktar utredningens förslag på detta
område.
6. Ekologisk djurhållning
Gudrun Lindvall (mp) anför:
I Sverige finns ett delmål för den ekologiska
odlingen, nämligen att 10 % av arealen skall vara
omställd till år 2000. Nu är ca 8 % omställt och
förhoppningsvis kan målet nås. Något delmål för
djurhållningen finns dock inte. Det kan tyckas
förvånande, men tanken är väl att djurhållningen
skall följa med. Så har emellertid inte skett.
Följande visar att för animalieproduktionen är
siffrorna mycket låga trots att konsumenternas
efterfrågan av produkter ökar och i dag ofta är
större än tillgången.
· Mjölkkor: Ca 12 000 kor producerar ekomjölk av
landets totalt ca 460 000 mjölkkor. Det är 2,5 %.
Här tycks en ökning vara på gång. Efterfrågan på
produkter är större än tillgången.
·
· Ungnöt: Ca 30 000 ungdjur är registerade i Krav
och kan bli Kravkött, alltså endast 2,5 % av alla
köttdjur. Här är efterfrågan betydligt större än
tillgången.
·
· Grisar: Endast 8 000 slaktsvin av över 2 miljoner
kan ge Kravfläsk. Det är bara 0,4 % av
slaktsvinen. 0,4 %! Efterfrågan på Kravfläsk är
betydligt större.
·
· Får och lamm: 9 000 tackor och ungefär dubbelt så
många lamm finns i Kravs register, ca 6 %.
·
· Höns: Ca 100 000 höns i äggproduktion av ca 5,5
miljoner producerar ekologiska ägg. Knappt 2 %
producerar alltså ekologiska ägg.
·
På grund av bristen på ekologiska
produkter förhindras konsumentens
fria val. Man tvingas köpa det som
finns - det konventionellt odlade -
trots en vilja att betala ett
merpris för ekologiskt producerade
livsmedel. Miljöpartiet de gröna
anser att det är hög tid att
fastställa ett mål även för den
ekologiska djurhållningen. Det kan
vara ett sätt att stimulera den
ekologiska livsmedelsproduktionen
och visa att det finns en politisk
vilja till omställning även på
djursidan. Delmålen måste
naturligtvis tas fram för varje
djurslag för sig. För vissa
djurslag kan det gå snabbare att nå
delmålet 10 % än för andra. Vår
motion avslås med motivering att
det nu sker en översyn av det
ekologiska målet. Om den översynen
också kommer att resultera i
förslag för djurhållningen framgår
inte, men uppdraget är inte
begränsat till åkerarealen. Vi
avvaktar utredningen och hoppas att
regeringen, som säger sig vilja
skapa ett ekologiskt hållbart
samhälle, liksom Miljöpartiet de
gröna på alla sätt vill verka för
att det svenska lantbruket blir
ekologiskt långsiktigt hållbart. Vi
anser att ett mål för produktionen
av ekologiska animalieprodukter kan
gynna en sådan utveckling.
Miljö- och jordbruksutskottets
offentliga utfrågning den 26
januari 1999 om jordbrukspolitiken
och trädgårdsnäringen
Ordföranden: Jag vill hälsa alla välkomna till den
här offentliga utfrågningen. Framför allt hälsar jag
alla dem som inbjudits för att svara på frågor
välkomna. Också alla åhörare på läktaren är välkomna
hit. Det görs en TV-överföring till
andrakammarsalen av utfrågningen för åhörare som
eventuellt inte får plats här.
Jag som skall leda den här utfrågningen heter Dan
Ericsson och är ordförande i miljö- och
jordbruksutskottet. Utfrågningen skall handla om den
aktuella situationen i jordbruksnäringen,
livsmedelsindustrin och trädgårdsnäringen. Det är
miljö- och jordbruksutskottets ambition att ställa
sådana frågor att vi kan få en bred men ändå samlad
bild av dagsläget i näringarna men också av de
möjligheter som man kan se för framtiden. Utskottet
skall under februari och mars arbeta fram ett
betänkande om jordbruks- och trädgårdsnäringen.
Preliminärt skall detta behandlas i riksdagens
kammare den 24 mars.
Jag vill betona att den här utfrågningen blir ett
viktigt underlag för utskottets kommande diskussion
och beslut. Uppläggningen är den att det först skall
göras några relativt korta inledningsanföranden av
företrädare för Jordbruksverket, Lantbrukarnas
Riksförbund och Trädgårdsnäringens Riksförbund och
att utskottets ledamöter sedan får möjligheter att
ställa frågor till samtliga inbjudna. Jag har utgått
från att strukturera diskussionen i tre block på
grundval av innehållet i de förhandsanmälda
frågorna. Jag inser att frågorna och svaren kommer
att glida in i varandra, men jag har tänkt mig
· ett block om näringens konkurrenssituation, där
vi kan ta upp frågor om skatter, avgifter,
regelsystem och deras påverkan på
sysselsättningen
·
· ett block om livsmedelsindustrin,
vidareförädling, småskalighet, forskning och
exportfrågor
·
· ett block om miljö- och djurskyddsfrågor samt
ekologisk odling.
·
Jag inser att det här i flera avseenden hänger ihop,
men vi har en ambition att få frågeställningarna
någorlunda samlade inom de här sjoken. Givetvis
kommer också Agenda 2000-frågorna upp under resans
gång. Det är också en ambition att alla de inbjudna
skall få yttra sig och ha möjlighet att göra
kommentarer. Utskottsledamöterna får ordet när de
begär det, någorlunda efter partiernas
storleksordning.
Det är viktigt att de som ställer frågor talar om
vem man är och till vem man riktar frågan, så att
det blir tydligt vem som skall svara. Ni som är
inbjudna får svara på direkta frågor. Om någon av er
vill tillägga något är det bara att begära ordet.
Det skall dock inte bli något slags allmän debatt,
utan det är fakta som utskottet vill ha från de
olika inbjudna, och givetvis helst korta svar.
Vi tänker ta en kort rast ungefär vid 11.30-tiden
och räknar med att avsluta diskussionen ungefär kl.
13.30.
Först ut blir Jordbruksverkets generaldirektör
Ingbritt Irhammar, som får inleda med ett anförande
om ca 15 minuter.
Ingbritt Irhammar: Ordförande, ledamöter och övriga
åhörare! Jag kommer i mitt inlägg att säga något om
situationen i svensk jordbruks- och trädgårdssektor,
och jag kommer då också att beröra
skördesituationen, driftsöverskottet och Agenda
2000. Min informationssekreterare Madeleine
Widerström kommer att hjälpa mig med att visa
bilder.
Den första bilden belyser den strukturförändring
som pågått inom lantbruket under många år. Den visar
den årsvisa procentuella förändringen av antalet
jordbruksföretag under tiden 1986-1997. År 1986 var
antalet sådana företag 108 700, och de uppgick år
1997 till 88 400, alltså ca 20 000 färre. Vi har
också belägg för att under tiden sedan EU-inträdet
har minskningstakten varit något större i norra
Sverige, särskilt inom stödområde 1.
Nästa bild visar att strukturförändringen varit i
stort sett likadan i övriga Europa.
Trots att strukturförändringen i viss mån leder
till livskraftigare företag, är utvecklingen
problematisk, särskilt med tanke på önskemålen om en
levande landsbygd och ett öppet landskap.
Jag går nu över till de EU-stöd som vi har och den
svenska anslutningen till dessa. Den här bilden
visar Sveriges utnyttjande av de produktionskvoter
som finns inom EU:s jordbruk. Vi kan se att under
perioden 1995-1998 har utnyttjandet ökat på samtliga
områden utom vad gäller oljeväxter.
Nästa bild visar en prognos över utnyttjandet av
miljöstöden, som vi så mycket har fört diskussion
om. Detta är 1998 års siffror. Programmen är
femåriga, och budgeten avser läget vid
femårsperiodens slut. De stöd som syftar till att
bevara natur- och kulturvärden i odlingslandskapet
samt bidragen till ett öppet landskap i
skogsbygderna har den största anslutningen.
Utnyttjandet av de miljöstöd som syftar till att
minska jordbrukets miljöbelastning är fortfarande
lågt, även om anslutningen till stöden relativt sett
har ökat betydligt under 1998.
Det ekologiska stödet utvecklas i en takt som
mycket väl överensstämmer med riksdagens målsättning
att 10 % av landets åkerareal skall vara ekologiskt
odlad år 2000. Miljöstödet för att främja
vallodlingen introducerades först 1997. En orsak
till att vallstödet inte utnyttjats fullt ut tros
vara det femåriga åtagande som krävs. Utbildning och
information har inte efterfrågats i den utsträckning
som resurserna medger.
Jag går så över till skördesituationen 1998. Vi
fick i uppdrag av departementet att göra en särskild
kartläggning av 1998 års skördesituation, och vi
redovisade denna redan i början av oktober och
kompletterade den med en uppföljning i november. SCB
har sedan redovisat sin officiella
skördeuppskattning och även genomfört en speciell
undersökning av obärgade arealer. Den bild som
framkom i oktober innebar att 10-15 % av
spannmålsarealen skulle förbli obärgad. Den senare
undersökningen visade dock att bortfallet stannade
vid ungefär 4 %. Detta innebär att den totala
skörden kvantitetsmässigt inte avvek särskilt mycket
från vad som betraktas som normalt.
Samtidigt kvarstår det faktum att bortfallet lokalt
varit betydligt större. För trädgårsnäringen antyder
de enkäter som gjorts att vädersituationen
sammantaget haft en relativt liten effekt men att
vissa enskilda odlare har drabbats hårt. Även om
således de skördade kvantiteterna på nationell nivå
inte antyder någon katastrof, kan ändå de ekonomiska
effekterna av förra årets besvärliga väder vara
betydande, särskilt när man ser till enskilda
brukare. I det sammanhanget får man titta på sådant
som bärgningskostnader, bärgningsförluster,
lagringsförluster och torkningskostnader,
kvalitetsavdrag för såld spannmål och de effekter på
höstsådden som den sena skörden orsakat.
Som bekant har jordbruksministern tillsatt en
arbetsgrupp för att se på dessa frågor, och den
skall presentera sin redovisning i slutet av
februari. Jag tänker inte föregripa resultatet av
arbetsgruppens arbete.
Jag vill inledningsvis också lämna en översiktlig
bild av den aktuella utvecklingen inom de stora
sektorerna. Denna bild visar åkermarkens utveckling
1980-1998. Den totala åkermarken uppvisar små
förändringar under de år som Sverige har varit
medlem av EU. Av bilden framgår att
spannmålsodlingen efter EU-inträdet har ökat. I
övrigt kan nämnas att total träda infördes 1987 och
att trädan uppnådde sin högsta nivå 1992-1994 för
att sedan successivt avta.
Odlingen av oljeväxter har i stort sett halverats
sedan början av 90-talet, medan odlingen av
foderärter har ökat brant. Vallarealerna har
minskat. Den totala produktionen av spannmål samt
nettoexporten har ökat i jämförelse med produktionen
åren före EU-inträdet. Produktionen minskade något i
fjol. Nettoexporten har legat på ungefär samma nivå
1996-1998. Prisutvecklingen för spannmål 1989-1998
sedan både stödpris och arealstöd beaktats visar att
summa stödpris och arealstöd ligger över den nivå
som gällde före EU-inträdet.
På nästa bild visas utvecklingen av antalet
nötkreatur 1991-1998. Vi kan se att antalet mjölkkor
och även antalet kalvar har minskat under senare år.
Antalet am- och dikor har ökat för att sedan plana
ut. Antalet ungnöt uppvisar en ökning.
Jag går nu över till mjölkproduktionen. Invägningen
av mjölk har varit relativt konstant sedan EU-
inträdet. Vi utnyttjar merparten, 99,2 %, av den
tilldelade kvoten. Antalet mjölkleverantörer har
däremot minskat kraftigt från 1980 och fram till nu,
samtidigt som medelinvägningen per leverantör ökat.
Detta beror på ökad produktion per ko.
Vad gäller nötkött redovisas en konstant nivå för
produktion men däremot en ökad konsumtion. Importen
har ökat och motsvarar nu nästan 25 % av
konsumtionen.
Både produktionen och konsumtionen av griskött har
ökat sedan 1992. Nästa bild visar något som har
diskuterats väldigt mycket, nämligen att lönsamheten
i svinproduktionen har gått ned. Producentpriserna
för såväl slaktsvin som smågrisar har sjunkit
kraftigt under 1998 både i Sverige och i EU i
övrigt.
Produktionen och konsumtionen av fjäderfäkött har
ökat konstant sedan början av 90-talet, medan
produktion och konsumtion av ägg har legat på en
relativt stabil nivå sedan 1990.
På trädgårdsområdet finns inte bara frilands- och
växthusodling utan också plantskoleproduktion m.m.,
och det kan vara svårt att fånga detta i en samlad
bild. Av en sammanställning av hur produktionsvärdet
har utvecklats inom sektorn framgår att detta
minskade något 1995 och 1996 och att det 1997 har
visat en mindre ökning.
Sammanfattningsvis kan man konstatera att
grunduppgifterna om utvecklingen t.o.m. 1997 inte
visat på några större förändringar. Produktionen av
spannmål, socker, stärkelse, mjöl, griskött,
fågelkött och ägg har sedan EU-inträdet hävdat sig
väl. Det finns dock oroande signaler, och en av
dessa är, som jag nämnt, produktionen av griskött,
som är ekonomiskt ansträngd inom hela EU. Vad gäller
nötkött återstår det att se om nedgången i
produktion till följd av EU:s kalvslaktsbidrag
kommer att återhämtas de närmaste åren.
Också det förhållandet att livsmedelsexporten
stagnerade under 1998 kan verka oroande, även om
orsakerna till stor del är den ryska marknadens
kollaps, Asienkrisen och det faktum att stora
mängder spannmål gick till intervention i stället
för till export - alltså faktorer som inte direkt
har att göra med den svenska konkurrenskraften.
När det gäller konkurrenskraften har Gunnar Björk i
sin utredning pekat på en hel del förhållanden som
kan påverka det svenska jordbrukets
konkurrensförmåga negativt. Det är en mycket
komplicerad uppgift att göra en totalbedömning av
konkurrensförhållandena, men Jordbruksverket är
berett att bidra med analyser och faktaunderlag.
Från vår sida är det en prioriterad uppgift att få
fram ett så komplett material som möjlighet för att
kunna göra en rättvisande bedömning av lantbrukets
totala ekonomiska situation.
Jag går över till sektorskalkylen. Sedan lång tid
tillbaka görs beräkningar av jordbrukssektorns
intäkts- och kostnadsutveckling i form av en
sektorskalkyl. Beräkningarna ingår bl.a. i
nationalräkenskaperna. Sedan Sveriges EU-anslutning
1995 görs liknande beräkningar även på begäran av
EU, som gör sammanställningar för medlemsländerna.
EU:s statistikkontor Eurostat har utformat regler
för hur dessa beräkningar skall göras. Kalkylen
baserar sig till stor del på uppgifter som är
relativt lätta att ta fram ur den officiella
statistiken men bygger i vissa fall också på
uppskattningar och schabloner. Kalkylen gör därför
inte anspråk på att ge en exakt bild av verkligheten
utan måste tolkas med viss försiktighet. Det bör
också påpekas att EU-stöden periodiseras på de år
när de faktiskt betalas ut, oavsett vilken period de
avser. Detta är i enlighet med Eurostats regler,
vilka dock kommer att ändras i maj 1999.
Driftsöverskotten för åren 1985-1998 framgår av
denna bild. Den kraftiga ökningen år 1990 berodde
dels på att skörden var stor, dels på tillfälliga
stödutbetalningar i samband med den påbörjade
reformeringen av jordbrukspolitiken. 1998 års
siffror tyder enligt vår senaste beräkning, som
syns, på en marginell ökning av driftsöverskottet
jämfört med 1997. Den beräkning som gjordes i
november i fjol hos oss pekade däremot på en
betydande ökning. Den viktigaste orsaken till detta
var att det 1998 skulle ha gjorts två
vallstödsutbetalningar. Nu blev det som bekant inte
så, eftersom den senaste utbetalningen genom
regeringsbeslut sköts upp till 1999 i syfte att
klara budgettaket 1998.
Vi har nu också underlag för att räkna med lägre
priser inom grisköttssektorn än vid beräkningen i
höstas. Vi hade en diskussion med LRF om dessa
frågor före jul, och jag tror att de senaste
beräkningarna är ett steg i den riktning som LRF
anser vara mera korrekt, detta utan att vi därmed
har gjort avkall på gällande principer för
beräkningarna. LRF har dessutom ytterligare
synpunkter angående beräkningarnas kostnadssida, som
vi inte finner det lika lätt att tillmötesgå. Vi är
dock beredda att diskutera beräkningarna inom ramen
för det utvecklingsarbete som nu skall påbörjas. Vi
har också tagit över statistikansvaret inom
livsmedelsområdet, och det är vår avsikt att bjuda
in intressenter för att medverka i användarråd och i
expertgrupper.
De beräkningar som vi gör av driftsöverskottet kan
svänga en hel del från tid till annan. En orsak till
detta är givetvis marknadsprisernas utveckling. En
annan är förändringarna i direktstöden, och dessa
har ändrats på flera punkter under de senaste åren,
vilket påverkat sektorns driftsöverskott. Ett
belysande exempel på detta var vallstödens
utbetalning.
Direktstödet i jordbruket har, som framgår av
bilden, ökat kontinuerligt sedan EU-inträdet. De
höga staplarna för 1990 och 1991 härrör sig från
reformeringen av jordbrukspolitiken.
Nästa bild visar andelen direktstöd och
marknadsprisstöd i förhållande till intäkterna
1986-1997. Marknadsprisstöden handlar exempelvis om
effekterna av gränsskyddet, dvs. den del av
jordbruksstödet som konsumenterna får betala. Dessa
siffror går inte att beräkna exakt men måste på
något sätt beaktas för att ge en mer fullständig
bild av stödet till jordbruket. Direktstödets andel
har alltså ökat, medan den sammanlagda stödnivån
varit tämligen stabil eller kanske något minskande.
Det siffermaterial som jag nu har redovisat kommer
att ligga framlagt utanför salen under pausen.
Några få ord också om Agenda 2000. EU-kommissionen
konstaterade i den analys som avslutades 1997 att
nuvarande politik leder till produktionsökningar och
att stora lager byggts upp. För att komma till rätta
med detta föreslås att stödpriserna sänks. Man har
tänkt sig att detta skall ge förbättrade möjligheter
att konkurrera på världsmarknaden. Produktionen
skall då inte bedrivas så intensivt som hitintills.
Det är att notera att den förra reformen hade samma
syfte.
Inom ramen för Agenda 2000 föreslås att
stödpriserna för spannmål, mjölk och nötkött sänks
med 15-30 %. För att de sänkta stödpriserna inte
skall påverka jordbrukarnas inkomster för starkt
föreslås att direktstöden höjs, dock inte upp till
full kompensation. Det föreslås däremot inte att
gränsskyddet skall sänkas, och detta kommer att
innebära att importkonkurrensen minskar, eftersom
det blir större skillnader mellan priset på
produkter framställda inom EU respektive utanför EU.
Detta kan ge ökad obalans i handeln bl.a. med
Centraleuropa.
Beslut i ministerrådet planeras till mars i år.
Parlamentet måste också besluta om budget.
Kommissionen beslutar om tillämpningsförordningar
och svenska myndigheter om de nationella delarna.
Detta medför att tidsschemat är mycket ansträngt och
att förberedelsetiden för Jordbruksverket är kort,
vilket kommer att ställa till problem både för oss
och för alla andra berörda.
De områden där vi bedömer att EU har de bästa
förutsättningarna för lönsam produktion omfattar
produkter som kräver stor insats av kunskap och
kapital, exempelvis mejerivaror och brödsäd. Nötkött
och fodersäd kan vara produkter där
förutsättningarna är sämre.
För Sveriges del har gjorts beräkningar som
indikerar att intäkterna i jordbruket förmodligen
minskar med högst 5 %. Effekter av eventuellt
ändrade miljöförutsättningar och regionalstöd har då
inte beaktats.
De beräkningar som gjorts tyder på att extensiva
driftsformer gynnas jämfört med dagens politik genom
att produktpriserna sänks och direktstöden höjs. En
effekt av detta kan i längden bli att fokuseringen
på effektiv livsmedelsproduktion minskar samtidigt
som insatserna för att förbättra miljön och hålla
landskapet öppet ökas. En del av Agenda 2000 som vi
tycker har diskuterats för lite är förslaget till
den horisontella förordningen. Detta förslag
innehåller tre delar:
· Modulering, som innebär att länderna får koppla
stödutbetalningar till användningen av
arbetskraft, alltså att små företag skall drabbas
av en reducering av stödet.
·
· Takbelopp, som innebär att producenter som är
berättigade till mer än 100 000 euro i stödet får
en reducering i den del som överstiger 100 000
euro. I Sverige är det bara omkring 0,5 % av
stödmottagarna som får så stora generella
direktstöd.
·
· Miljökopplingen, en metod som innebär att man
inför regler om olika miljökopplingar för att nå
miljömålet, s.k. cross compliance.
·
Jordbruksverket har i en skrivelse till
departementet framfört sina synpunkter angående
förslagets tre delar. Av skrivelsen framgår bl.a.
att vi anser att modulering inte bör tillämpas. Ett
viktigt skäl till detta är att det är svårt att
beräkna användningen av arbetskraft, men framför
allt motverkar det produktivitetsutvecklingen. Vi
anser vidare att miljökopplingen är en metod som har
flera nackdelar, t.ex. att den kan fokusera för
starkt på sådana miljöregler som utgör krav för stöd
och då bara drabbar dem som ansöker om direktstöd.
Vi anser att en kombination av lagstiftning, tillsyn
och ekonomiska styrmedel vore bättre.
Vad gäller ett nytt miljöprogram för år 2001 har en
utredare fått i uppdrag att utarbeta ett förslag
före sommaren. Vi hoppas där från vår sida på
förändringar. Arbete pågår också inom
Jordbruksdepartementet och Jordbruksverket på att
formulera förslag till regionala stöd fr.o.m. år
2000. En viktig skillnad för regionalstöden blir att
de måste relateras till arealen och inte som nu
huvudsakligen till djur.
Detta var en snabb genomgång av dagsläget inom det
svenska jordbruket och inom trädgårdssektorn. Vi får
återkomma med svar på frågor under den kommande
diskussionen. Jag vill avslutningsvis dock säga
något om Jordbruksverkets policy på jordbrukets och
trädgårdsnäringens område.
Vi menar, och det är också departementets syn, att
våra viktigaste arbetsuppgifter är att värna den
svenska livsmedelsproduktionen och att arbeta för
ett konkurrenskraftigt jordbruk som är miljö- och
djurskyddsanpassat och dessutom till nytta för
konsumenterna. Vår ambition är att på bästa sätt
hjälpa och stödja landets lantbrukare för att kunna
få hem så mycket pengar som möjligt från EU och att
få ut dem så snabbt som möjligt. Vad gäller de
reglementen som vi har att följa arbetar våra
jurister intensivt för att tolka dessa så positivt
som möjligt, till gagn för alla berörda. Men
självklart måste vi hålla oss inom regelverkets ram,
annars riskerar vi sanktioner.
Kontrollen av de funktioner och de
tillvägagångssätt som vi tillämpar för utbetalning
av EU-stöden är mycket noggranna. För en tid
tillsatte vi också ett utredningsråd på
Jordbruksverket. Rådets uppgift är dels att
kvalitetsgranska rapporter, utredningar och annat
material som tas fram inom verket, dels att självt
lyfta fram frågor. En av de viktigaste uppgifterna
för rådet är att göra jämförelser med övriga EU-
länder för att se om vi kan förenkla och förbättra
administrationen och om vi kan öka effektiviteten
och stödet och hjälpen till brukarna.
Hans Jonsson: Ärade jordbruksutskott, kära
yrkeskolleger! Det är synd att man inte får klappa
händer åt en generaldirektör - annars hade jag gärna
gjort det. Låt mig först få tacka miljö- och
jordbruksutskottet för att det har tagit initiativet
till den här hearingen. Det är såvitt jag vet den
första som man har gjort med denna inriktning. Det
visar med all önskvärd tydlighet att man inser det
svenska jordbrukets mycket allvarliga läge.
Den första bilden gav en bekräftelse på vår närings
oerhörda betydelse för vårt land. I tre
regeringsdeklarationer har denna uttryckts mycket
tydligt. Jag skall inte trötta utskottets ledamöter
med de rader av uttalanden som har gjorts av
alltifrån statsministern till ministrar,
partiledamöter och enskilda riksdagsledamöter om
behovet av kraftfulla åtgärder för att stärka det
svenska lantbrukets konkurrenskraft. Låt mig ändå
inledningsvis citera några rader ur ett meddelande
som jordbruksministern hade vänligheten att sända
till mig i går som en hälsning till oss drygt 700
bönder som trots ett bedrövligt väder hade samlats i
Uppsala. Hon meddelade där följande:
"Villkoren för produktionen måste göras så rättvisa
som möjligt. Det gäller både emot annan svensk
industri och gentemot andra länder."
Jordbruksministern fortsatte: "Dessa ord
förpliktigar. I det korta perspektivet handlar det
om förändrade skatter, i det längre om en ny
europeisk jordbrukspolitik, som ser till konkurrens
och effektivitet men som samtidigt inte slår ut och
ödelägger stora landsändar. Tillsammans, Sveriges
bönder, konsumenter och politiker, kan vi skapa
världens bästa och renaste jordbruk men också ett
jordbruk där bonden kan överleva. Margareta Winberg,
Sveriges jordbruksminister."
Det är alltså inte längre en fråga om ifall vi
måste vidta kraftfulla åtgärder, utan
frågeställningen är: Vilka åtgärder skall vi vidta?
När vi funderar på de åtgärder som vi har att ta
till är det viktigt att inte stå för nära stafflit.
Svenskt lantbruk är en del av en förändrad
världsmiljö, där vi har nyckelord som GATT, Agenda
2000, EMU, WTO, ökad konkurrens och globalisering.
Jag tror inte att någon i den här salen tillräckligt
livfullt kan beskriva vad kombinationen
globalisering, modern informationsteknik och fri
rörlighet för kunskap, varor och kapital egentligen
kommer att innebära.
Det här är naturligtvis inte bara en fråga för
svenskt lantbruk, utan det gäller i stor
utsträckning Sverige. Allt fokus måste nu sättas på
att göra Sverige konkurrenskraftigt och på att också
skapa en attraktionskraft. Vi kommer framöver att se
en kamp mellan nationer om jobb och industrier på
ett helt annat sätt än vi någonsin tidigare har
gjort i vårt land. Det är en helt ny tid.
Inom Sverige sker också förändringar. På den karta
som nu visas kan ni se befolkningsutvecklingen, som
är nära kopplad till sysselsättningsutvecklingen. Ni
kan notera att i det område som är svart på kartan
minskar kommunerna. Det är alltså bara i de s.k.
heta områdena vi har en positiv utveckling. Många
områden har under perioden 1995-1998 minskat med mer
än 5 %. Det gäller, för att bara ta några exempel,
Lycksele och Smedjebacken. Men det är inte bara i
norra Sverige, utan det gäller också i skogs- och
mellanbygden. Eksjö är ett sådant exempel, liksom
Markaryd och Högsby i Kalmar län.
För den regionala balansen är lantbruket en absolut
nödvändighet. Vi finns i väldigt stor utsträckning
utanför de s.k. heta regionerna. Jordbruk ger mat
och jobb. Det är den näst största branschen i
Sverige när det gäller omsättning. Och det är den
tredje största branschen när det gäller
sysselsättning i vårt land. Det är faktiskt på det
sättet att först om vi lägger ihop sysselsättningen
i bilindustrin i Sverige, i elektronikindustrin och
i läkemedelsindustrin kommer vi upp till det antal
sysselsatta som genereras av att vi har ett
livskraftigt lantbruk. För att ge bara ett exempel:
Fläskproduktionen - som i dag är i en utomordentligt
allvarlig situation, vilket framgick av
Jordbruksverkets bilder - genererar 35 000 jobb i
Sverige. Skulle vi komma i en situation där vi
tappar t.ex. 500 000 grisar, vilket tyvärr vissa
prognoser tyder på, innebär det att 4 000 jobb
försvinner omedelbart.
Samtidigt kan vi notera, vilket nästa bild visar
med sådan tydlighet, livsmedelssektorns
sysselsättningseffekter i de olika delarna av
landet. Jag vill påpeka att när vi talar om 270 000
arbeten är inte detaljhandeln inräknad i
siffermaterialet.
Samtidigt kan vi konstatera att vi ur
konsumentsynpunkt har lyckats med en egentligen
oförenlig kombination. Den översta bilden visar hur
livsmedelspriserna i landet har utvecklats. Det är
faktiskt så att om livsmedelspriserna hade
utvecklats i takt med övriga priser i Sverige hade
maten i dag kostat 30 miljarder kronor per år mer
för Sveriges konsumenter. Det är självklart att
detta bidrag från Sveriges bönder har inneburit en
balanserad löneutveckling i vårt land, vilket också
har ökat konkurrenskraften.
Samtidigt kan vi notera, enligt Temomätningar som
vi regelbundet gör, att förtroendet för svensk mat
växer. Vi har aldrig tidigare haft så positiva
siffror, vare sig när det gäller förtroendet för
Sveriges bönder eller för vår mat. Det är helt
enkelt så att vi bönder och även alla de anställda
som vi har i vår industri känner ett enormt stöd
från svenska folket när det gäller att se till att
vi har ett konkurrenskraftigt lantbruk.
Tyvärr är det så att svensk produktion tappar mark.
Den svenska produktionen börjar vika och hänger inte
med i den positiva konsumtionsutvecklingen. Exporten
minskar - det gäller griskött - medan importen ökar
kraftigt. Trots att vi aldrig någonsin har haft
galna ko-sjukan i vårt land, drabbades vi minst lika
hårt som många andra nationer genom att priserna
sjönk på våra produkter. Konsumtionen i Sverige har
däremot ökat, t.o.m. på nötkött när vi var mitt inne
i den värsta perioden, vilket tyder på att svenska
folket känner ett mycket starkt förtroende för
Sveriges bönder och våra produkter.
Det vi känner en stark oro för är naturligtvis våra
gårdar, våra anställda och de bygder som vi lever i.
Det hänger samman med lönsamhetsutvecklingen i det
svenska lantbruket. Det är bra att Jordbruksverket
tydligt pekar på att vi skall ha ungefär samma
underlag när vi diskuterar lantbrukets
lönsamhetsutveckling. Här visar vårt material ett
antal typföretag, men de har en verklig grund i
bokföringsmaterial från LRF-konsult. Vi kan, herr
ordförande, gå igenom det här materialet tydligare
om så önskas. Men situationen är alldeles entydig,
svenskt lantbruk tappar hela tiden. Vi är nu nere på
en lönsamhetsnivå som ligger långt från övriga
grupper i samhället. Den situationen är alldeles
omöjlig. I flera branscher täcker inte intäkterna
ens rörliga kostnader. Vi är långt ifrån möjligheten
att sätta av för alldeles nödvändiga investeringar.
Nu handlar det här naturligtvis inte enbart om
politik. För att klara den här situationen räcker
det inte att den s.k. ryggsäcken tas bort, utan det
krävs stora insatser av oss själva. Här visas de
fyra spelplaner som vi arbetar på. Jag kan lugnt
säga i den här salen att vi aldrig tidigare har
satsat så offensivt från det svenska lantbrukets
sida med riktning på att klara den nya tid som vi
går in i. Det gäller på marknadssidan, där vi
konsekvent fortsätter på det koncept som vi har
slagit in på. Vi har lyckats väl på exportsidan
hittills i de flesta branscher. Med den oerhörda
konkurrens och de prissänkningar som förekommer är
det tyvärr väldigt svårt att med en
kvalitetsproduktion klara den prisbild som finns.
Det är ett av skälen till att vi tappar export på
fläsksidan.
Vi arbetar intensivt med våra företag. Konceptet
Bondeföretagaren är vårt kunskapslyft. Vi har aldrig
någonsin tidigare genomfört den typen av satsning,
där vi själva satsar i så stor utsträckning. Vi
försöker på alla sätt att utveckla nya produkter.
Bioenergi är ett sådant exempel. Turism är en viktig
faktor för att hålla bygderna levande framöver. Vi
ägnar oss speciellt åt kapital- och
försäkringsfrågor i det svenska lantbruket. Det här
är exempel på, utan att ha tid att gå in djupare i
det, att vi satsar kolossalt offensivt. Vi är också
mycket starkt medvetna om att det inte räcker med
enbart ryggsäcken, vi måste också satsa mycket
offensivt från näringen själv.
Vad kan då politikerna göra? Det finns en lång rad
åtgärder. Jag vill understryka att det inte handlar
om enbart en åtgärd, utan det handlar om ett batteri
av åtgärder för att klara lantbruksnäringen.
Det viktigaste just nu är att avveckla jordbrukets
särskatter. Det gäller el och eldningsolja, diesel
och kväve i första hand. Vi är villiga att när som
helst sitta ned i konkreta diskussioner om hur detta
skall gå till. Men utgångspunkten måste vara att
skapa en konkurrensneutralitet gentemot de
konkurrerande länder som tar vår marknad. Det kan
inte ligga i någons intresse, framför allt inte i
miljöns intresse, att vi skall exportera den
biologiska mångfalden och levande bygder till andra
länder. Det är bara Sverige som förlorar på en sådan
operation.
Det är viktigt att vi använder de ramar som finns.
Jordbruksverket visade för en stund sedan tydligt
det utrymme som svenska folket har gett en klar
instruktion om skall användas, men det används icke.
Det innebär att man för alla de bygder som i dag
tappar har underlåtit att vidta åtgärder för att
använda det utrymme som finns. Det är angeläget att
man ser över vall- och betesersättningarna, att man
förbättrar ekovillkoren, att man ökar
investeringsstödet och ser över framför allt
villkoren för unga bönder. Vi noterar överallt att
lantbruket har svårt att rekrytera nya krafter in i
näringen. Det är en mycket allvarlig signal för vår
del.
Vi behöver anpassa konkurrenslagen till nya
marknadsförutsättningar. Det har också
statsministern sagt vid något tillfälle på LRF:s
förbundsråd. Vi kan konstatera att
marknadsdomstolen, som är den högsta instansen, har
varit utomordentligt tydlig i sitt utslag till
förmån för Södras möjligheter att fortsätta med sin
virkeshandel, vilket är glädjande.
Agenda 2000 är i sig ett aktstycke och vi kommer
säkert lite längre fram att kunna diskutera det mer
i detalj. Det som i alla händelser är entydigt
hittills, sedan kan vi käfta om siffrorna, är att
bönderna förlorar och konsumenterna vinner. Det kan
man notera av de uttalanden som finns från olika
parter och även de kalkyler som är gjorda för ett
litet tag sedan inom Jordbruksdepartementet.
Det finns självklart områden som är av speciellt
intresse för Sverige. Jag vill bara kort, herr
ordförande, nämna dem. Det gäller majsensilage, det
gäller premierätter på nötköttsområdet, det gäller
extensifieringspremien och det gäller oljeväxterna.
Det skulle vara uteslutet att Sverige skulle komma
hem från en sådan förhandling utan att ha tagit hem
de här områdena. Sverige tillhör nu en blockerande
minoritet inom Europeiska unionen. Det är tyvärr fel
fråga man har blockerat sig på. Men det är bra att
man tillhör minoriteten. Det är vår möjlighet att ta
hem de här frågorna, som är så viktiga för Sverige.
Vi vill understryka att man behöver se över
samfällda lösningar och positioner med framför allt
Finland. Vi är inte emot en reformering av den
gemensamma jordbrukspolitiken. Vi tror att det är
alldeles nödvändigt att genomföra reformeringen.
Lantbruket är basen, jag skulle vilja säga själva
förutsättningen för ett levande Sverige, om vi skall
ta in ordet livskvalitet för alla svenskar. Tänk för
ett ögonblick bort lantbruket! Gör man det kan man
över huvud taget inte ta ord om det gröna folkhemmet
i sin mun, därför att det är helt avhängigt ett
livskraftigt lantbruk. Vi ger här några exempel där
vi ser en betydande potential för att bidra till ett
kraftfullt och levande Sverige: bioenergi,
servicenäringar, turism, nya råvaror till industrin.
Vi vill delta i det gröna samhällsbygget. Men vi kan
inte delta under de förutsättningar som finns för
närvarande. Detta måste rättas till.
Slutligen, herr ordförande, handlar det inte bara
om den svenska situationen. Det vi kämpar för nu
handlar om trovärdigheten för den svenska modellen.
Vi har gemensamt, jag skulle vilja säga
jordbruksministrar och bondenäringen, stått upp för
de värden som vi tror på. Det har gällt allt, från
inställningen till antibiotika till Belgian blue.
Men all internationell trovärdighet går ur om vi
inte kan vända utvecklingen och skapa framtidstro i
det svenska lantbruket. Jag kan garantera att mina
yrkeskolleger, och inte bara de, utan EU-parlamentet
och kommissionen håller ett särskilt vakande öga på
volymutvecklingen i det svenska lantbruket.
Klockan är inte fem i tolv, hon är tolv. Vi bönder
är beredda att ta vårt ansvar i fortsatta offensiva
investeringar. Men möjligheten för oss att ta det
ansvaret är helt avhängigt mycket snabba beslut i
Sveriges riksdag.
Herr ordförande! Vi ber att få återkomma och svara
på de frågor som eventuellt kan komma att ställas.
Tack så mycket!
Jan Hveem: Herr ordförande, utskottsledamöter! Jag
vill liksom Hans tacka för utskottets initiativ till
denna utfrågning. Vi tycker att det är värdefullt
att få belysa också vår näring lite mer i detalj.
Jag tänkte försöka beskriva svensk trädgårdsnäring
för er. Vi tycker att det sammanfattas bra i orden
trygghet och kvalitet. Trygghet för en produktion i
Sverige och kvalitet därför att det är det som vi
som trädgårdsodlare siktar på hela tiden.
Trädgårdsodlingens omfattning, som jag också vill
beskriva lite grann, utgör två grenar. Vi har ätbara
produkter och vi har icke ätbara produkter. Bland de
ätbara produkterna tänker de flesta på grönsaker,
frukt och bär. Men vi har även svamp i våra
produktionsanläggningar.
Frilandsproduktion sker av grönsaker, frukt och
bär. I växthus har vi grönsaker, men faktiskt även
en viss bärproduktion, som säkert inte alla känner
till.
Icke ätbara produkter. Ja, växthusodlingen
producerar stora mängder krukväxter, snittblommor,
utplanteringsväxter och småplantor. Vi har även en
viss prydnadsväxtproduktion på friland, i första
hand i form av plantskoleväxter. Och en liten del
snittblommor finns kvar även på frilandsodlingen.
Några nyckeltal för trädgårdsnäringen: Det finns ca
3 800 företag. Av dem sysslar ca 1 500 med
växthusodling och 2 800 med frilandsodling. Det är
inte så att vi är dåliga på att räkna inom
trädgårdsnäringen, men flera företag har båda
produktionsgrenarna. Därför stämmer inte det
sammanlagda antalet riktigt.
Vi sysselsätter 27 000 personer och detta ger
tillsammans ca 10 000 årsverken. Det låter
naturligtvis inte så mycket - 27 000 personer. Det
beror på att vi är en utpräglad säsongsnäring. Stora
delar av vår produktion försiggår under bara några
få månader. Jag tänker bl.a. på bärproduktionen,
fruktproduktionen och även frilandsproduktionen av
grönsaker. Det går åt mycket skördearbetskraft, dvs.
många av de människor som arbetar här kanske jobbar
300-400 timmar totalt inom näringen.
Produktionsvärdet uppgår till ca 2 ½ miljard
kronor, varav växthusodlingen svarar för 1,4 och
frilandsodlingen för 1,1, ätbara produkter för 1,4
och icke ätbara för 1,1 miljarder.
Marknadsandelarna, vilket naturligtvis är intressant
ur flera aspekter, ligger i dag på ca 50 % generellt
sett jäms över hela näringen. Då finns det
produktgrupper där vi har en väldigt hög
marknadsandel, t.ex. morötter med uppåt 90 %. Vi har
en i dagarna aktuell produkt, tulpaner, vars
marknadsandel också ligger på över 90 %. För
växthusgurka gäller 50 %, och där kan vi nämna att
vi under säsong är självförsörjande på gurka från
växthus. Krukväxtodlingens marknadsandel är ca 55 %.
Det varierar också mycket mellan olika produktslag,
beroende på volymer och nischinriktning.
Vad är det då som gör svensk trädgårdsnäring så
unik? Ja, det är blott Sverige som svenska krusbär
har. Vi fokuserar på den svenska marknaden i första
hand. Vi har de krav på oss som den ställer. Vi har
en tradition. Vi har en kultur som vi tycker oss
kunna uppfylla. Vi har inte minst ett klimatanpassat
växtmaterial. Det är inte minst viktigt i olika
regioner i Sverige där man skall plantera nya
trädgårdar, nya offentliga anläggningar, nya
planteringar. Här krävs material som är anpassat
till vårt klimat för att kunna överleva.
Vi är liksom lantbruket sysselsättningsskapande i
svaga regioner. Vi finns över hela landet, dock med
en koncentration i södra Sverige. Vi har
närmarknadsfördelar med färskhet och kvalitet. Det
är väl ingen här som inte äter svenska jordgubbar
under sommaren. Det är en produkt som vi är mycket
stolta över att kunna ha, även om det är en väldigt
kort period.
Vi har påbörjat en, som vi själva upplever det,
mycket seriös miljöanpassning. Vi har antagit en
miljöpolicy. Vi har infört någonting som heter
Integrerad produktion, IP, och vi har en
miljödatabas för uppföljning av miljönyckeltal i
växthusodling.
Vi har faktiskt, sist men inte minst, en
exportpotential. Det finns i dag en viss export både
av blommor och av grönsaker.
Vad är det då som händer inom miljöområdet för
trädgårdsnäringen? Ja, vi arbetar för att uppnå en
minimerad användning av kemikalier, ett minimerat
växtnäringsläckage, både från frilandsodling och
från växthusodling och effektiviserad
energianvändning. Det handlar i första hand om
växthusodlingen, som genom åren konsekvent har
pressat ned sin energiförbrukning, framför allt per
producerad enhet. Skördar har höjts och
energiförbrukningen har de facto sänkts. Vi försöker
också främja utvecklingen av miljövänliga
energisystem, se till att vårt avfall minskar, dvs.
nyttjande av returemballage och andra saker som gör
att vår miljöbelastning minskar. Vi prioriterar
resurssnåla produktionssystem.
För att uppnå de här målen och det här arbetssättet
har vi tre saker till vår hjälp: Miljöhusesynen, som
vi har anpassat från jordbrukets sida. Vi har en
egenutvecklad miljödatabas, där vi helt enkelt
bokför vår miljöbelastning i växthusföretagen för
att löpande kunna följa och sänka densamma. Vi har
IP-registreringen, där odlarna registrerar sig för
att ha en kontrollerad användning av kemikalier i
sin odling.
Integrerad produktion, IP, är den viktigaste biten
i dag. Den utvecklar vi hårdast därför att den ger
bäst effekt på miljöbelastningen hos odlingen. Till
dags dato, 1999, räknar vi med att 75 % av odlingen
av tomater och gurka, som är de stora
växthusprodukterna, är IP-registrerad, och på
salladsodlingssidan är det de facto 100 %.
Frilandsodlingen har något lägre anslutningsgrad.
Den är för grönsaker och frukt ca 50 %. Men vi
arbetar löpande för att utöka den.
Jag kan också tillägga att ekoproduktionen inom
trädgårdsområdet på framför allt frilandsområdet
uppgår till ca 10 %. Inom växthusodlingen är den
något lägre.
Vad har då hänt efter EU-medlemskapet 1995? Ja, vi
hamnade i en oerhört hård sits. Vi hade ju några små
tullar som skyddade näringen, i varje fall på vissa
produkter. Vi fick inget övergångsstöd. Vi kan
jämföra med Finland och Österrike. Finland har ett
femårigt övergångsstöd, som har gett dem möjlighet
att strukturera om sin bransch, se till att
företagen blir större och konkurrenskraftigare. Vi
har haft ett begränsat investeringsstöd. De
möjligheter som har funnits har inte tagits hem från
EU. Vi har haft små möjligheter att utnyttja de
investeringsstöd som har funnits.
Vi har ett oerhört frustrerande energiskattesystem,
som för var dag som går bara blir krångligare och
krångligare, dvs. våra företag betalar olika energi-
skatt beroende på hur de producerar, vilken
omsättning de har. Det här har blivit en byråkrati
som gör att väldigt många av våra företag inte ens
orkar ansöka om en nedsättning på energiskatten. Man
betalar en högre energiskatt än man skulle behöva
göra därför att det är så oerhört svårt att begripa
sig på dessa regler. Så kan det inte vara.
Vi har högre produktionsskatter. Vi har ett
begränsat miljöstöd. Reko- och ekostöden är inte
anpassade för trädgårdsproduktionen, vilket gör att
ytterst få trädgårdsföretagare har möjlighet att
utnyttja dem. Vi har inget utvecklingsstöd. Vi
saknar produktutvecklingsstöd. Det finns i en hel
del andra länder, och vi har haft små möjligheter
att själva samla in pengar för att utveckla vår
verksamhet.
Vi har naturligtvis också, får jag väl säga, fått
sänkta priser efter EU-medlemskapet.
Om vi tittar lite närmare på prisutvecklingen från
1994, året innan EU-medlemskapet, och fram till
förra året - det här är alltså väldigt färska
siffror - ser vi att priserna på våra stora
produkter har sjunkit med uppåt 15 % i vissa fall
och upp till 30 % i andra. Detta har satt en oerhörd
press på företagen att strukturrationalisera och
förbättra, samtidigt som man sitter i kläm med högre
produktionskostnader i andra änden.
Om vi jämför produktionsskatterna, som är vår lilla
ryggsäck, med vad som gäller i Danmark och Holland,
som är våra främsta konkurrentländer, visar det sig
att växthusodlingen i Sverige dras med ca 31
miljoner, medan motsvarande produktionsvolym i
Danmark har en belastning på 12 miljoner. I Holland
har man inga speciella särskatter på
växthusodlingen. Frilandsodlingens siffror är 22, 8,
3. Ni ser relationerna på bilden. Det kanske mest
häpnadsväckande är dieselskatten, som i första hand
drabbar våra frilandsföretag. Där ligger vi i
särklass i topp. Och, det vill jag påpeka, många
gånger ersätter man en kemisk bekämpning i sin
produktion med att köra några gånger extra med
traktorn. Men det börjar bli dyrt. Det blir snart
billigare att återgå till den kemiska bekämpningen.
Man ställer traktorn när dieseln blir så dyr.
Koldioxidskatten i växthus varierar mellan svenska
företag från 200 kr upp till 529 kr kubikmetern. Ett
danskt företag betalade 1998, som siffrorna kommer
från, ca 32 kr, om man inte var med i något som
heter Energisyn då man betalar knappt en tia per
kubikmeter. För Holland står det återigen en nolla.
Om vi tittar närmare på grönsaksodlingen rent
generellt jämfört med Holland - nu pratar vi om
frilandsodlingen - finner vi att det handlar om att
vi har en belastning på ca 5 000 kr per hektar i
extra kostnader i form av skatter och avgifter.
Vi måste kunna stärka vår konkurrenskraft för att
bli kvar på marknaden. Än så länge hänger sig
företagen kvar, men jag vill instämma i det Hans
sade, att snart täcker intäkterna knappt de löpande
driftsutgifterna. Vi börjar få sämre och sämre
möjligheter att investera, sämre och sämre
möjligheter att gå framåt. Vi måste få sänkta
särskatter, annars flyttar den svenska
trädgårdsproduktionen sakta utomlands. Det sker inte
så dramatiskt naturligtvis, men de flyttar.
Vi måste avbyråkratisera energiskatten. Det finns
förslag i Björkska utredningen som är utmärkta, som
jag hoppas att ni kan ta fasta på.
Vi måste också få till stånd någon form av
utvecklingsfond för trädgårdsnäringen. Vi har själva
sagt att vi är beredda att stå för avgifterna för
utvecklingsfonden, men vi behöver statsmakternas
hjälp att få in pengarna. Här har vi hamnat i en
moment 22-situation, där vi inte har några pengar,
vilket gör att våra institutioner heller inte har
möjlighet att genomföra många av de projekt som det
finns pengar avsatta för, därför att det förutsätter
medfinansiering.
När det gäller stärkt investeringsstöd vill jag
återigen hänvisa till Björkska utredningen. Det
finns förslag där som vi backar upp, t.ex. lägre
avgifter för tillfällig arbetskraft. Som ni såg är
en stor del av trädgårdsnäringens arbetskraft
säsongsanställd, vilket gör att vi har stora
möjligheter att skapa sä-songsjobb åt skolungdomar
och andra. Men vid en internationell jämförelse är
vår arbetskraftsbeskattning skyhög när det gäller
skördearbetskraft. Här ser vi gärna speciella
lösningar för trädgårdsnäringen.
Vi behöver ett utbyggt miljöstöd. Reko- och
ekostöden måste anpassas bättre för
trädgårdsnäringen för att vi skall kunna utnyttja
dem för att kunna stärka våra miljömål.
Vi måste också stärka den tillämpade forskningen
som i dag i princip - som jag tidigare nämnde - har
upphört.
Vi har naturligtvis en viss utvecklingspotential.
Vi lever i ett land där klimatet kanske inte skulle
passa i första hand trädgårdsnäringen. Trots det
finns det en utbredd trädgårdsodling över stora
delar av landet. Vi kan öka de inhemska
marknadsandelarna, 50 % skulle mycket väl kunna bli
75 %. Det finns möjlighet att öka exporten, och det
har vi börjat med.
Vi inom näringen skall ta på oss ansvaret för
produktutveckling och för att försöka se till att få
till stånd någon form av förädling inom våra led.
Vi vill också vara en miljömässigt uthållig näring.
Produktionen skall vara uthållig, och den skall inte
belasta miljön. Vi skall inte lämna någonting efter
oss som efterkommande generationer får ta hand om.
Och naturligtvis skall kvaliteten på våra produkter
vara hög.
Om nu alla önskemål faller på plats och vi får som
vi vill kan vi lova ett blomstrande Sverige i dubbel
bemärkelse. Vi kan erbjuda konsumenterna
konsumtionstrygga produkter, regional företagsamhet,
ökad sysselsättning och en uthållig trädgårdsnäring
för att vi skall kunna gå vidare in i nästa
årtusende.
Jag vill avsluta med att uttrycka min uppskattning
över att man i flera motioner till riksdagen har
stött många av de frågor som är angelägna för ett
utvecklande av trädgårdsnäringen.
Ordföranden: Det är nog alla politikers ambition att
vi skall få ett blomstrande Sverige.
Då skall utfrågningen börja, och vi tänkte
strukturera den i tre block. Inledningsvis tar vi
upp något om konkurrensfrågorna, skatter och
avgifter, regelsystem, påverkan på sysselsättning.
Därefter tar vi upp lite mera om strukturen inom
livsmedelsindustrin då forskningen och exporten
diskuteras. Sedan blir det dags för miljö- och
djurskyddsfrågor samt ekologisk odling. Vi får se om
vi kan följa det schemat någorlunda.
Innan jag ger ordet till ledamöterna vill jag
inledningsvis presentera presidiet. Här sitter
alltså vice ordförande i jordbruksutskottet Sinikka
Bohlin och kanslichefen Lars-Erik Sojdelius. Det är
vi som skall försöka hålla ihop det hela.
Vi från presidiet tänkte ställa ett par frågor
innan övriga ledamöter får ordet. Jag har en enda
fråga till Hans Jonsson. Han var beredd att fördjupa
sig när det gäller lönsamhetsnivån och den typen av
frågor. Det vore nog bra att få lite mera kött på
benen beträffande lönsamheten och timpenningen. Det
finns ett spann mellan olika delar av näringen,
kanske också regionalt och lokalt. Vad innebär detta
för den enskilde lantbrukaren i förhållande till en
metallarbetare, ett vårdbiträde eller en lärare? Var
ligger egentligen lönsamheten? Hur stor är
timpenningen i dag?
Sinikka Bohlin: Jag lyssnade på Jordbruksverkets
redovisning av läget och jag tycker att det är
beklagligt att inte miljöstöden utnyttjas fullt ut.
Under de senaste åren har vi försökt att klara den
förhandlade ramen, och vi har lyckats med det.
Förklaringen var att det som bromsar är de femåriga
avtalen. Mina frågor till LRF, småbrukarna och de
ekologiska odlarna är:
Ser ni någon annan förklaring till att man inte
fullt ut utnyttjar de stöd som man har tillgång
till? Har ni några funderingar kring vad som skulle
behövas? Är det vi politiker som borde ändra på
någonting? Eller är det företagarna själva som skall
agera på ett annat sätt i framtiden för att fullt ut
kunna utnyttja de miljarder som finns?
Hans Jonsson: Det var en konkret fråga om
lönsamheten. Vi mäter den utifrån ett antal olika
typgårdar. Detta är verkligt utfall, dvs. det är
bokföringsmaterial från LRF Konsult.
När det gäller växtodlingen är det fråga om
kombinationsföretag med 70 hektar åker och beräknad
arbetstid 1 300 arbetstimmar per år. Det är 2 300
gårdar som ingår i underlaget. I fråga om
mjölkproduktion är det 29 kor, 35 hektar och 2 500
arbetstimmar, och underlaget utgörs av 6 000 gårdar.
Beträffande griskött är det 40 modersuggor, 800
slaktsvin, 45 hektar och 2 100 arbetstimmar, och det
är 1 300 gårdar som ingår i det underlaget.
Vad vi mäter är de pengar som bonden har kvar i sin
plånbok för att betala sitt eget uppehälle, sin lön,
och för att betala ränta på eget kapital, dvs. det
kapital som han eller hon har satsat i företaget.
Det gäller alltså inte bara ren lön.
Som ni ser på siffermaterialet är nivåerna så låga
som de aldrig har varit under hela 1990-talet.
Situationen är utomordentligt ansträngd. Det gäller
växtodlingen, mjölkproduktionen och fläskköttet.
Det finns olika sätt att räkna genom olika
sektorskalkyler. Men man kan ändå notera att vi
under hela 1990-talet har legat betydligt under
sektorskalkylerna vid en jämförelse med sådana
konkurrentländer som Finland och Danmark. Det
skiljer väldigt mycket. Vi har haft ett stort
bekymmer med lönsamheten.
Just nu sitter många lantbrukare hemma på sina
gårdar och funderar över hur de skall utveckla sina
företag. Det är därför som vi säger att klockan är
tolv. Det är hög tid för positiva signaler.
Sinikka Bohlin ställde en fråga om de olika
miljöstöden. Vi från LRF har vid ett flertal
tillfällen under de senaste två åren pekat på olika
möjligheter att bättre utnyttja miljöersättningarna.
Personligen har jag en känsla av att man har varit
alltför försiktig. Vi har också sagt att vi inom LRF
står bakom ett utökande av t.ex. vallersättningar
och betesersättningar. Om det skulle visa sig att vi
kommer över de ramar som finns angivna av riksdagen
står vi också bakom en sänkning av ersättningarna,
om det skulle bli nödvändigt.
Enligt vår uppfattning handlar det om att plussa på
de olika former av miljöersättningar som finns med i
vårt avtal med Europeiska unionen.
Slutligen finns det en ytterligare dimension i
detta. Inom kort kommer dessa miljöersättningar att
förhandlas om. Det är en självklarhet att om vi
kommer till Europeiska unionen med stora hål i hur
vi utnyttjar våra miljöersättningar, då kommer det
att bli utomordentligt besvärligt att ro hem en
sådan förhandling.
Jag vill också påpeka att det finns ett brett stöd
i riksdagen för ett utnyttjande av de ramar som vi
har när det gäller Europeiska unionen.
Ingbritt Irhammar: För att vi från Jordbruksverket
inte skall bli missuppfattade vill jag säga att det
kunde vara en av orsakerna. Vi har försökt att
analysera detta själva, och vi har talat med olika
brukare. De pekar på krångligheten, att det finns så
många olika stöd som är kopplade till varandra. Det
går inte att skilja dem åt. Stöden har byggts på
efter hand.
Miljöstödsutredningen arbetar just nu med frågan.
Förhoppningsvis blir det enklare i framtiden.
Sedan är det svårt att få UED-programmen genomförda
fullt ut när det t.ex. gäller de pengar som är
utbetalda.
Vi har också tittat på ersättningsnivåerna. De
ligger kanske inte på rätt nivå.
Ibland har vi också efterlyst ett ökat intresse
från böndernas sida.
Skälen är alltså lite olika.
Åke Karlsson: Det är precis som Ingbritt Irhammar
säger, att det är ganska komplicerat att få ut dessa
stöd. Därför är det många som avstår. Reglerna måste
vara enklare. Det är inte alla bönder som har tid
att slå dikeskanterna med lie eller räkna och mäta
på stenmurar, eller landskapselement som de kallas
för i utredningen. Skall stöden kunna utnyttjas så
måste man nog se över regelverken.
Peter Einarsson: Vi fick en fråga om varför
miljöstöden inte utnyttjas. Jag vill bara först
påpeka en liten sak som Hans Jonsson glömde att säga
i sin redovisning av timlönen. Även sociala avgifter
skall betalas ur den femtiolapp som bönderna har.
Läget är alltså ännu värre än vad Hans påpekade.
När det gäller miljöstöden kan vi till att börja
med notera att det stöd som verkligen utnyttjas väl
är stödet till ekologisk produktion. Prognosen är
att det kommer att vara fullt utnyttjat vid
periodens slut. Inför nästa period kommer det
sannolikt att behövas ökad budget för att man skall
kunna bibehålla det stödet. Det är vi väldigt glada
över.
De stöd som utnyttjas dåligt är framför allt stöden
till åtgärder för miljöanpassning av den
konventionella produktionen, alltså framför allt
REKO-stödet. Jag representerar de ekologiska
lantbrukarna i den utredning som just nu arbetar med
att se över hur programmen skall se ut från 2001.
Tillsammans med Svenska Naturskyddsföreningen har vi
presenterat ett förslag till hur man skulle kunna
öka utnyttjandet.
Jag skall inte gå in på detaljer eftersom
utskottets ledamöter tidigare har fått ta del av
förslaget. Men grundtanken är att genom att skapa
ett slags modulsystem som är öppet både för
konventionella och för ekologiska bönder skulle man
kunna öka möjligheterna kraftigt för konventionella
lantbrukare att få ersättning för rejäla
miljöåtgärder samtidigt som man underlättar
övergången från konventionell till ekologisk
produktion. Vi tror att det är ett sätt att lösa de
anslutningsproblem som har funnits i REKO och som vi
tror huvudsakligen beror på att miljökraven är
väldigt låga i det systemet. Därmed är även
ersättningen per hektar väldigt låg, och då blir det
inte intressant för bönderna.
Christer Wohlström: Jag vill ge också
trädgårdsnäringens svar på Sinikka Bohlins fråga.
Jag skall bara lägga på en overheadbild.
Vi från trädgårdsnäringen har haft anledning att
fråga oss varför REKO- och EKO-stöden inte har en
större tillämpning på trädgårdssidan. I dag blir
REKO-stödet till ett trädgårdsföretag -
medelfrilandsföretaget på 4,2 hektar - bara 985 kr,
och vem söker ett sådant stöd med all den
administration och alla de åtaganden som det
innebär? Detta kan jämföras med det genomsnittliga
spannmålsföretaget som från REKO-stödet kan få 7 875
kr.
Vi har alltså föreslagit ett differentierat bidrag
ur REKO-stödet när det gäller trädgårdsområdet på 1
500 kr per hektar nedtrappat till 800 kr per hektar.
Det skulle för frilandsodlingen totalt ge - om hela
den svenska frilandsodlingen utnyttjar det maximala
stödet - 19 miljoner kronor.
Vi undrar också varför inte växthusodlingen kan
komma i fråga för ett REKO-stöd med tanke på det
stora arbete som pågår för att ersätta kemisk
bekämpning med ekologisk bekämpning. Det finns i dag
inget REKO-stöd, och det finns inte heller något
EKO-stöd för övergång till ekologisk växthusodling.
Vi föreslår ett REKO-stöd på 6 kr per kvadratmeter.
Det skulle ge en kostnad på ca 20 miljoner kronor av
REKO-stödet. Totalt sett skulle trädgårdsnäringen
vid ett maximalt utnyttjande på det sättet kunna få
39 miljoner kronor. Detta är en liten summa i det
stora REKO-stödssammanhanget, men det är en viktig
fråga för trädgårdsnäringen och ett sätt att ta hem
mer pengar.
Erland Karlsson: Bara helt kort med anledning av den
fråga som ställdes till Hans Jonsson om spridningen
i lönsamheten osv.: Vi är också inblandade i de
kalkyler som grundar sig på lite mera syntetiskt
material. Vi ser alltså på de stöd som finns inom
olika områden och på hur bl.a. produktionsstrukturen
ser ut. Dessa lönsamhetskalkyler ger i princip samma
bild som den som Hans Jonsson visade. Möjligen kan
nivån skilja sig lite åt.
Vi har också några siffror som visar hur det
skiljer sig mellan olika regioner.
Jag ville bara nämna det. Vi har även en rapport
från 1997 om utvecklingen inom jordbruket, och det
kommer en uppdaterad version i mars i år som jag
tror innehåller en del intressant material på detta
område.
Göte Jonsson: Tack för fina föredragningar. Jag vill
ställa ett par tre frågor.
Den första frågan gäller ekonomin. Innebörden i
livsmedelspolitiska utredningen är ju väl känd. Jag
vill fråga LRF och trädgårdsnäringen: Om man
genomför förslagen till kostnadslättnader, vad
skulle det innebära för enskilda företag beroende på
vilken produktionsinriktning de har?
Den andra frågan gäller EMU och den långsiktiga
synen på jordbruket. Hur ser ni inom jordbruks- och
trädgårdsnäringen på EMU-frågan? Förlorar näringarna
på utanförskap?
Den tredje frågan gäller de svenska intressena i
anslutning till framför allt 2000-förhandlingarna.
Hans Jonsson sade att konsumenterna är vinnare och
att bönderna är förlorare. Menar du Hans och ni
övriga att svenska bönder är större förlorare än
andra bönder när det gäller den här frågan? Du
antydde att vissa komponenter i 2000-förslaget
innebär att svenska bönder speciellt diskrimineras.
Vad är ert önskemål i första hand gentemot
regeringen och bevakningen av de svenska intressena?
Våra finländska vänner har i stort sett samma
problem. Förekommer det några gemensamma
diskussioner i fråga om att bevaka de nordiska
intressena i detta sammanhang?
Det är ju känt att vi har krångliga regelverk på
flera områden i Sverige, och det har också
diskuterats. Jag skulle gärna vilja ställa en
följdfråga till Sinikka Bohlins fråga: Hur ser de
svenska regelverken ut med tanke på
detaljeringsgraden och styrningsgraden i förhållande
till regelverk i andra jämförbara länder inom EU?
Jonas Ringqvist: Jag har en fråga som jag vill rikta
till småbrukarna och de ekologiska brukarna. Den
handlar om Björks utredning och kravet på likvärdiga
villkor. Vi är väl medvetna om vad LRF:s linje är.
Men jag skulle gärna vilja att dessa två
organisationer utvecklade sin syn, dels principiellt
om vad ni tycker över huvud taget, dels hur er
prioritering skulle se ut när det gäller vilka
skatter som skall sänkas och hur det skall gå till.
Vilket system skulle ni förorda?
Hans Jonsson: Jag börjar med lönsamheten och går
därefter över till EMU och 2000-förhandlingarna och
Finland.
Först vill jag säga att det i min delegation ingår
representanter för våra branscher, och jag vill att
de kompletterar mig på de områden där jag eventuellt
missar någonting. Vi har också vår förhandlingschef
Lars-Erik Lundkvist med här för fördjupade analyser.
Rent allmänt vill jag säga att Gunnar Björks
utredning - jag vill påpeka att det inte är vi
bönder som har lagt fram förslag - är regeringens
egen utredning. Jag vill också påpeka att allt det
material som vi diskuterar inte är LRF:s material,
utan det är Gunnar Björks och regeringens eget
utredningsmaterial.
I runda tal har vi en konkurrensnackdel gentemot
vår skarpaste konkurrent Danmark på ca 1,2 miljarder
svenska kronor. Gentemot Finland har vi en
konkurrensnackdel på ca 1,5 miljarder svenska
kronor. Detta motsvarar vad vi svenska bönder har
som ytterligare kostnad. Då skall man beakta att vi
sammantaget tjänar ca 3 miljarder i ersättning för
ränta på eget kapital, timlön och sociala avgifter.
Det motsvarar alltså en tredjedel av allt det som vi
tjänar. Avgifterna på produktionsmedlen i Sverige
jämfört med produktionsmedlen i Danmark är tio
gånger högre än avgifterna i vårt närmaste
konkurrentland.
Jag kan bara som en passus nämna att det första som
Finland gjorde när man gick med i Europeiska unionen
var att ta bort alla avgifter på handelsgödsel. Man
visste att man annars inte skulle klara denna
konkurrenssituation.
Detta var några exempel på hur det här slår mot den
enskilde bonden. Det innebär alltså att detta är vad
en lantbrukare med en i dag låg lön måste klara att
betala. Det slår mot de pengar som är kvar för ens
eget arbete. Jag noterar också att vi har väldigt
svårt att klara t.ex. avbytartjänsten. Bonden själv
drar in på allt det som inte är absolut nödvändigt.
Jag besökte ett lantbrukarpar i Rickardås utanför
Uppsala i går. För att klara denna situation hade
man just dragit in på ledigheten, och det är precis
det som sker.
När det gäller dessa tre olika typgårdar skulle det
göra 19 800 kr - nu talar vi om en situation då
skatten på dieselolja sänks till samma nivå som
skatten på eldningsolja och att man slopar avgiften
på kvävegödsel. Detta är alltså steg 2, enligt
Björks förslag. Det gör 19 800 kr för
mjölkproduktionen, 39 700 kr för svinproduktionen
och 42 200 kr för spannmålsproduktionen. Detta är
alltså den totala bilden. Man ser väldigt tydligt
hur hårt dieseloljeskatten slår på de enskilda
företagen. Men det som jag nu har sagt kan säkert
kompletteras av mina kamrater.
Låt mig då gå över till den andra frågan som
handlade om EMU och 2000-förhandlingarna. Det finns
två dimensioner i detta. EMU skapar en betydande
osäkerhet för en långsiktigt kapitalintensiv näring.
Vi har haft ett grönt s.k. agrimonetärt system vars
detaljer jag inte vill trötta utskottets ledamöter
med. Systemet kommer att finnas kvar ytterligare tre
år för de länder som står utanför. Vi känner ingen
större oro för det första året, eftersom den
förhandlingen gick bra. Vi tycker att vår
jordbruksminister där har gjort ett bra arbete. Om
Sverige fortsatt står utanför EMU år 2 och år 3
skapas en betydande osäkerhet för hur vi skall
hantera en sådan situation.
Den andra delen som är minst lika viktig, och
kanske viktigare för oss bönder, är att Sveriges
hela inställning till EMU-frågan riskerar medföra
att Sverige tappar inflytande. Det är alltså en
trovärdighetsfråga. Det handlar om att delta i
Europeiska unionens samarbete och om att den svenska
rösten skall vara tillräckligt tung. Vi märker här
en direkt påverkan. Vi har som bekant omfattande
kontakter både med parlamentet och med EU-
kommissionen. Det är ganska jobbigt att inleda varje
argumentation med att försöka att förklara den
svenska positionen när det gäller EMU, och det är
klart att det inverkar på vår möjlighet att påverka
Europeiska unionens utveckling.
Kommer vi att drabbas värre? Ja, det beror väldigt
mycket på hur vår jordbruksminister och
Jordbruksdepartementet sköter den förhandling som vi
är mitt uppe i. Vid sidan av de andra länderna har
vi mycket speciella frågeställningar där vi klart
kan se i de förslag som har lagts fram av EU-
kommissionen att vi är förfördelade jämfört med
andra länder. Ett sådant exempel är majsensilage.
Ett annat exempel är extensifieringspremier. Det
hänger samman med att man inte tar hänsyn till
klimatförhållandena i norra Europa.
Om vi skall ha möjlighet att ta hem detta krävs en
omfattande insats, och framför allt ett
alliansskapande med andra nationer. Det land som då
ligger oss nära är Finland. Vi från LRF har haft ett
mycket omfattande samarbete, dels med den finska
bonderörelsen, dels med Finlands jordbruksminister
och jordbruksdepartement. Vi har presenterat ett
omfattande material om t.ex. majsensilage. Vi har
också presenterat detta material i kommissionen, och
vi har noterat att det finns stora likheter i
positionerna mellan Finland och LRF.
Det skulle självfallet gynna saken om vi hade en
närhet i positionerna och arbetet. När det gäller de
samtal som vi har haft med vår jordbruksminister
känner jag förtroende för att jordbruksministerns
ambition är mycket tydlig, nämligen att klara hem de
mycket komplicerade förhandlingarna till fördel för
Sverige. Jordbruksministern är inte här i dag, men
jag utgår ifrån att i denna ambition måste också
ingå ett nära samarbete med vårt broderland Finland.
Jan Hveem: Vi börjar med frilandsföretaget som
belastas med olika skatter och avgifter. Då ser ni
skillnaden mellan ett svenskt och ett holländskt
eller danskt företag. Om ni undrar över siffrorna
kan jag säga att säsongsarbetskraften gäller
arbetsgivaravgifter på den säsongsarbetskraft som vi
har i Sverige. Småföretagarstödet är den 5-
procentiga nedsättningen som gäller för samtliga
småföretag i Sverige. Det stödet kan oftast
utnyttjas bara i begränsad omfattning av våra
frilandsföretag, eftersom de har en väldigt kort
period med mycket höga lönesummor, vilket gör att de
har svårt att utnyttja stödet fullt ut. Men om de
skulle göra det handlar det om dessa pengar.
När det gäller merskatten på 5 000 kr per hektar
har vi ett stort kapitalbehov i våra företag. Ett
frilandsföretag på 10 hektar skulle då ha
ytterligare 50 000 kr per år. Detta skulle kunna
kapitaliseras och ge investeringar på uppemot 600
000-700 000 kr i förbättrande åtgärder såsom
rationaliseringar, miljöförbättringar och annat som
skulle komma både konsumenter och företagare till
del.
Från växthusodlingen lyfter vi ut en siffra, och
det är naturligtvis energibeskattningen. Jag har
ingen overheadbild på det, men jag kan beskriva det
ändå. Vi kan ta ett normalstort gurk- eller
tomatföretag i södra Sverige som exempel. Det
betalar in en koldioxidskatt på ca 100 000 kr per
år. Det skulle alltså den enskilde företagaren kunna
spara in. Detta skulle kunna ge upphov till ganska
stora investeringar när det gäller förbättringar i
fråga om växthus, t.ex. energibesparande åtgärder
när det gäller uppvärmningen.
Det här tycker vi är oerhört viktigt eftersom våra
företag är för små. Om vi skall komma framåt måste
vi få större möjligheter att investera. Ett
borttagande av särskatter skulle betyda mycket,
framför allt när det gäller investeringsviljan.
EMU-frågan har inte behandlats särskilt inom
trädgårdsnäringen. Efter lång diskussion tog vi
positiv ställning till EU-medlemskapet som sådant,
trots att vi som kollektiv näring förlorade radikalt
på det medlemskapet, åtminstone på kort sikt. Nu har
vi förhoppningsvis en längre horisont än så.
Personligen tror jag att EMU är någonting som
kommer, eftersom vi är med i unionen och vi på något
sätt måste fortsätta att vara med i den om vi inte
skall gå ur. Troligen skulle svensk trädgårdsnäring
på mycket kort sikt tjäna på att stå utanför. På
längre sikt handlar det mycket om våra
kapitalanskaffningsmöjligheter och andra möjligheter
när det gäller att investera för att kunna driva
produktionen vidare. Därför tror jag att även svensk
trädgårdsnäring på lite längre sikt ställer sig
positiv till ett EMU-medlemskap.
Ordföranden: Det finns ytterligare tre svarande.
Sedan tänkte jag att vi skulle ta en liten
fruktpaus.
Åke Karlsson: Jonas Ringqvist ställde frågor till
mig om hur vi prioriterar. Det gällde skatter och
regelverk.
Småbrukarna har haft en diskussion om vad vi vill
prioritera. Vi har sagt att vi inte går ut och
agerar för att de här skatterna skall sänkas. Vi har
tittat lite på hur det slår. Det visar sig att våra
medlemmar är förlorarna. Vinnarna är de stora
användarna av konstgödsel, bekämpningsmedel osv.
Därför har vi sagt att vi inte skall gå ut och driva
den frågan.
Vad är det då som vi tycker är viktigt? Jo, det är
regelverken när det gäller småskaligheten. Vi tycker
att det är på den punkten som vi har vår chans att
kämpa för att behålla hemmamarknaden. Det tror jag
är mycket viktigt.
Hans Jonsson sade att ingen kan tänka sig hur det
ser ut med GATT och den här globaliseringen. Det kan
man inte göra fullt ut, men jag har försökt tänka
lite och se trender. Det här skrämmer mig
fruktansvärt. Jag tror inte på att vi här i Sverige
kan rädda svenskt jordbruk genom att erövra
marknader ute i Europa. Problemet är ju de stora
överskotten. Om vi går utanför Europa och ser hur
det ser ut i USA i dag infinner sig direkt frågan:
Vad kommer dessa GATT-förhandlingar att leda till?
Det kanske inte är dansken som är hotet i framtiden.
Det kanske är amerikanerna som är det.
Jag tror att det allra viktigaste är att behålla
den svenska marknaden. På den punkten får vi inte ge
oss en tum. Och jag tror att vi har en jättechans
att göra det om vi också får i gång den här
småskaligheten. Vi skall inte lägga ned det som
finns, men vi måste få i gång småskaligheten också.
Detta är inte bara ett producentintresse. Det är i
allra högsta grad ett konsumentintresse. Det är ju
faktiskt så det ser ut framöver. För att konsumenten
skall kunna vara riktigt säker på vad det är han
stoppar i munnen är det viktigt att det kommer från
en lokal producent som han känner. Jag tycker att
den här medvetenheten ökar bland konsumenterna.
Vad ser vi då för hinder när det gäller
regelverket? I dag är det ju skapat för den här
storskaligheten. Vi kan titta på ett stort slakteri.
Där finns det utrymme för att anställa en
besiktningsveterinär. Men det blir ganska stora
kostnader för ett småskaligt slakteri. Vi har
faktiskt fått i gång ett par - ett i Söderköping och
ett i Stigtomta - så vi har lite erfarenhet av det
här. Vi efterlyser en mer samlad kompetens. När jag
pratar om småskalighet kanske jag menar ett
gårdsslakteri, med bara den egna produktionen som
minsta gemensamma nämnare. Sedan kan det finnas
grupper av lantbrukare som slår sig samman, frågar
vad närmarknaden vill ha och producerar det. I det
här avseendet skulle vi vilja ha lite hjälp.
Sedan är det en sak som den här småskaligheten
faller på. Jag är mycket glad åt att en avgående
länsveterinär i Gävleborg tog upp reglerna för
slaktavfallet; när man avgår brukar man ju säga som
det är. I Norrland skall vi t.ex. frakta riskavfall
- t.ex. en gris som har dött - till Norge, och det
besiktigade slaktavfallet skall köras till Finland.
I södra Sverige får man väl köra till Stenstorp. Det
finns en regel som säger att om en liten gris som
väger 25 kg dör skall den ligga. Sedan kommer man
och hämtar den. Det kostar 1 400 kr att bli av med
den. En ko kostar 1 900 kr. Det här måste ni ta tag
i. Jag vädjar till er. Det här sätter nämligen stopp
för all småskalighet. Jag eller någon annan som har
ett litet slakteri - jag kanske slaktar tio djur den
här veckan - kan ju inte leja en bil och köra allt
till Stenstorp. Det faller ju på det. Det handlar om
sådant som är biologiskt nedbrytbart, därför måste
det kunna hanteras på gårdsnivå. Som jämförelse kan
ni tänka på att man skjuter hundratusen älgar och
hundratusen rådjur och kronhjortar. Det avfallet
lägger man ute i skogen på vintern så tas det om
hand. Det är inget problem.
Man säger att vi på grund av smittorisken skall
frakta avfallet hit och dit, men om det blir mul-
och klövsjuka på gården säger man att det skall
grävas ner på gården på grund av smittorisken. Det
är lite motsägelsefullt.
Jag vädjar till er att ta tag i detta så att den
här småskaligheten kan komma i gång. Det tycker vi
är absolut nödvändigt.
Tack!
Harald Svensson: Göte Jonsson tog i sin avslutande
fråga upp detaljeringsgraden på det svenska
regelverket jämfört med läget i andra länder. Jag
utgår från att frågan avser jordbrukarstödssidan.
Sammanfattningsvis kan vi säga att det, när det
gäller de generella direktstöden, dvs. arealstöd och
djurbidrag, nog inte finns anledning att tro att det
är någon skillnad i detaljeringsgraden.
Sedan kan jag gå över till regionalstöden. I
Sverige har vi en konstruktion med dels en EU-
finansierad del, dels i norra Sverige en nationellt
finansierad del. Detta ger förstås anledning att tro
att det finns en något högre detaljeringsgrad i
Sverige.
När det gäller den tredje stödformen, miljöstöden,
bör man lägga märke till att det svenska
miljöprogrammet är förhållandevis stort i relation
till jordbruken i andra länder. Vidare har
revisorerna vid ett revisionsbesök från kommissionen
pekat på att regelverket i Sverige är komplext,
alltså det regelverk som vi har lämnat in och fått
godkänt. Å andra sidan framhåller man också att det
självfallet är upp till svenska myndigheter att
föreslå den typ av miljöprogram som man önskar.
Tack!
Peter Einarsson: Herr ordförande! Vi fick en fråga
från Jonas Ringqvist om hur vi ställer oss till
förslagen i Björks utredning och även till LRF:s
synpunkter på dessa s.k. ryggsäcksfrågor.
Jag skall ta upp detta mycket kort och enkelt. Jag
skall nämna tre punkter. Den första är självklar,
nämligen att vi har en gemensam europeisk
jordbrukspolitik. Vi har en gemensam europeisk
marknad. Detta kräver i huvudsak lika villkor.
Annars straffas vi både i förhållande till
jordbrukspolitiken och i förhållande till marknaden.
I den principiella frågan har vi inte någon annan
uppfattning än Björks utredning och LRF.
Punkt två: Vi tycker inte att den nödvändiga
kompensationen får ske på bekostnad av de
existerande ekonomiska miljöstyrmedlen, utan den
måste ske i andra former.
Den tredje punkten, som jag skulle vilja ta upp och
som är märkligt frånvarande i den här diskussionen,
är att vi inte får glömma att det stora långsiktiga
problemet för det svenska jordbrukets lönsamhet
faktiskt är de politiskt beslutade prissänkningar
som har skett under 1990-talet. Som flera talare har
visat har priserna på jordbruksprodukterna stått
stilla i nominella kronor sedan 1990. Samtidigt har
konsumentprisindex stigit med i dag kanske 24 eller
25 %. Det är alltså den nettosänkning av priserna
som bönderna i reella termer har fått se. Man kan
också uttrycka det som att man i dag köper
ekologiska livsmedel för samma pris som man köpte
motsvarande konventionella livsmedel 1990. Det
totala värdet av den här uteblivna prisföljsamheten
kan uppskattas till ungefär 6 miljarder kronor,
varav kanske ungefär hälften har kompenserats i form
av ökade stöd efter EU-inträdet. Det är alltså en
mycket större fråga än frågan om dessa
ryggsäcksskatter. Den är naturligtvis också svårare
att angripa. Men vi vill gärna poängtera att vi inte
skall glömma den.
Liggande förslag till CAP-reform kommer enbart att
förvärra den här saken därför att man fortsätter i
samma riktning. Vår grundinställning är att
jordbrukspolitiken måste utformas på ett sådant sätt
att vi på sikt får en situation där konsumenterna
betalar bönderna för vad det kostar att producera
maten. Det skall inte vara rakt motsatt utveckling,
som vi har i dag.
Jag skall lägga på en overheadbild som mycket
enkelt sammanfattar våra åtgärdsförslag. Jag skall
ta upp detta punkt för punkt.
Vi tycker att el- och eldningsoljeskatter skall
sänkas till samma nivå som motsvarande industrier
har. Det är inte rimligt att Lantmännens
anläggningar skall ha en annan skattenivå när det
t.ex. gäller foderframställning än vad en bonde har
om han gör detta på gården.
Vi menar att man skall behålla nuvarande nivåer på
diesel- och handelsgödselskatterna, därför att den
typen av beskattning när det gäller resursanvändning
eller miljöbelastning är framtiden i fråga om
skattesystem. Det är den typen av skatteväxling som
vi måste gå emot. Det ger helt fel signal att plocka
bort skatterna. Däremot menar vi att jordbruket
måste kompenseras i motsvarande grad i andra former.
Vi har inte bundit oss vid någon speciell lösning.
Min personliga gissning är att det vettigaste vore
en kombination av olika saker. Jag tycker att
småbrukarnas påpekande om de döda korna och
kvittblivningsavgifterna är ganska intressant.
Kostnaden för att bli av med två döda kor motsvarar
alltså skatten på en kubikmeter diesel.
Arbetsgivaravgifter är givetvis något annat som man
kan titta på. Man kan också titta på
avbytartjänsten, ökning av vallstöd eller andra
miljöstöd. Det finns ett antal saker som man kan
diskutera. Det här klarar vi inte av att lösa i dag.
Det sista som vi vill poängtera under den här
punkten är att den svenska regeringen, med tanke på
att vi redan har dessa miljöstyrande skatter i
Sverige, självfallet borde agera mycket hårdare
internt i EU för att på sikt nå fram till en
harmonisering i rätt riktning, dvs. uppåt. Det kan
givetvis inte göras med någon trovärdighet om de här
skatterna samtidigt tas bort i Sverige.
Slutligen skall jag ta upp bekämpningsmedel. Det är
en punkt som inte har varit uppe i dag. LRF är lite
otydligt i den frågan. Vi vill vara tydliga och säga
att vi vill behålla eller höja nuvarande skattenivå.
Vi har i dag en mycket låg skatt på bekämpningsmedel
jämfört med Danmark. Och vi menar inte att den
kostnaden skall kompenseras.
Tack!
Ordföranden: Tack för det! Vi skall alldeles strax
ta en liten paus på en kvart. Direkt efter pausen
undrar jag om Ewa Rabinowics från SLU, Sveriges
lantbruksuniversitet, kan ta några minuter och
presentera den rapport som togs fram i går angående
just Agenda 2000 och konsekvenserna, så att vi får
lite mera kött på benen.
I övrigt har sex personer viftat och vill ställa
frågor på det här området. Sedan skall vi försöka gå
över mera på livsmedelsindustrin, exportfrågor och
forskning. Så ligger landet.
Nu tar vi en fruktpaus på en kvart. Klockan tolv
sätter vi i gång igen.
Ordföranden: Då innan vi fortsätter - vi skall ta
ett antal frågor samlat sedan - tänkte jag ge Eva
Rabinowics, som finns på Sveriges
lantbruksuniversitet, möjlighet att mycket kort säga
någonting om den nya rapport som presenterades i går
angående konsekvenserna av Agenda 2000. Varsågod,
Eva.
Eva Rabinowics: Rapporten finns - när jag nu ändå
får möjlighet att marknadsföra den - som Ds 1998:69.
Den innehåller massvis med tabeller, och jag hinner
givetvis inte berätta tillräckligt mycket om den. Vi
har haft en presskonferens om den här rapporten och
då delade vi upp jobbet på flera presentatörer. Alla
mina gamla overhead-bilder var anpassade efter
detta, så här kommer någonting väldigt hastigt
hopkommet. Jag ber om ursäkt för kvaliteten. Detta
är alltså snabbt gjort.
Låt oss börja med effekter på produktionen. Som vi
alla kunde se från den presentation som
Jordbruksverkets generaldirektör höll innebär
Agenda 2000 att man sänker priserna och kompenserar
med direkta bidrag. Det är inte full kompensation.
Konsekvensen för produktionen har vi uppskattat med
hjälp av en jordbrukssektorsmodell som har
utvecklats av Lars Jonasson, och den ser ut som
framgår av den här tabellen. Vi tror att
spannmålsproduktionen kommer att sjunka och
oljeväxtproduktionen faktiskt att öka. Det beror på
att trädan blir mer attraktiv, och man kan gå över
mera till höstsäd. Produktionen av sockerbetor
påverkas inte eftersom den är kvoterad. Samtidigt
påverkas ju sockerbetsproduktionen indirekt i och
med att kvotvärdet förändras. Mjölkproduktionen
kommer att öka eftersom den mjölkkvot som Sverige
har kommer att öka. Nötköttsproduktionen kommer att
sjunka.
Som ni kan se finns det en viss negativ
produktionseffekt, men man skulle kunna säga att
realt sett är effekterna av Agenda 2000 på
produktionen ganska måttliga. Mycket beror på att
effekterna inte är fullt så måttliga på inkomst och
förmögenhet. Det blir en inkomst- och
förmögenhetsomfördelning. Att resultaten blir som de
blir beror på att jordbruksproduktionen är mycket
starkt styrd av regler.
Om man skall kommentera och sammanfatta detta kan
man säga att effekterna på produktionen blir
relativt små. Däremot får vi en inkomst- och
förmögenhetsomfördelning. Detta beror på att
jordbruksproduktionen inte är som alla andra
verksamheter. Den är oerhört starkt styrd av
kvantitativa regler. Det finns mjölkkvoter, det
finns bidragsrätter, det finns åker som är
berättigad till stöd och som inte är berättigad till
stöd, det finns olika stödvolymer osv. Utformningen
av dessa regler har en mycket stor effekt på
lönsamheten och på produktionens inriktning.
Världsmarknadsprisernas utveckling spelar mindre
roll. Även de studier som har gjorts internationellt
på Europanivå visar samma sak. Mycket av effekten
beror på att man har lättat på vissa bestämmelser,
t.ex. kan oljeväxtodlingen expandera eftersom man
har anpassat sig till en överenskommelse.
En annan effekt som man också skulle kunna betona
är att det blir mindre viktigt att producera och
mera viktigt att äga vissa tillgångar. Stödet
kapitaliseras i bidragsrätter, och vi får alltså
omfördelningseffekter. Åkermarker, djurstallar och
dikor blir mindre lönsamma att ha medan
produktionsrätter blir mera fördelaktiga att ha.
Allt detta bygger på tabeller som finns i rapporten,
som jag skall försöka låta bli att sammanfatta för
fort!
Ekonomer brukar sammanfatta effekter i form av
välfärdskalkyler, och här finns en välfärdskalkyl
för Sverige utifrån hela reformen. Enligt de
beräkningar som vi har gjort - i ecu - skulle
producenterna förlora 62 miljoner ecu. Konsumenterna
vinner förstås, och skattebetalarna förlorar,
eftersom reformen går ut på att överföra betalningen
från konsumenten till producenten. Det finns ett
litet plus för Sverige i den här kalkylen. Man bör
dock observera att Sverige är nettobidragsgivare, så
på sikt kan effekten t.o.m. bli negativ.
Icke desto mindre tror vi sammanlagt att reformen
är värdefull att genomdriva och att den är ett steg
i rätt riktning - dock ett litet steg. Långsiktigt
behövs den här reformen, inte minst med hänsyn till
WTO och östutvidgningen, men även där behöver man
långsiktigt gå vidare. Vi tycker alltså att detta är
ett litet steg i rätt riktning och att det behövs
eftersom mycket av de förbättringar som man har
annonserat skall komma, t.ex. i och med
östutvidgningen, är ganska temporära. Om man inte
betalar bidrag till Östeuropa kan man komma i gång
med förhandlingsprocessen, men man kan inte slutföra
den.
På samma sätt kommer ju frågor om de direkta
bidragen som kommer att bli allt viktigare i
jordbrukspolitiken att aktualiseras i WTO-
förhandlingar. Går det att få status på dessa
bidrag? Kan man ha dem? Kommer man att kunna enas om
att behålla dem? Den amerikanska jordbrukspolitiken
har ju förändrats under tiden. Vi har dock gjort
jämförelser med den amerikanska politiken för att se
hur en amerikansk jordbrukspolitik skulle se ut för
svensk del, och vi har funnit att skillnaden mellan
EU-stöd och amerikanska stöd inte är fullt så stora
som kanske görs gällande.
Mer frågor kan jag svara på om det behövs. Annars
är ni varmt välkomna att läsa rapporten!
Ordföranden: Tack, Eva! Vi får återkomma med frågor
i frågebatteriet.
Eskil Erlandsson: Tack så mycket, herr ordförande!
Vi har fått en mycket bra och utförlig
faktaredovisning. Denna faktaredovisning har pekat
på ett antal konsekvenser. Nu skulle jag vilja rikta
min första fråga i första hand till
Livsmedelsindustrierna, till
Livsmedelsarbetarförbundet och till
Lantarbetareförbundet, och den här frågan är delad i
tre delar.
För det första: Överensstämmer den bild som är
redovisad i dag med den bild som ni har? För det
andra: Vilka konsekvenser har den förda politiken
fått för de organisationer, medlemmar och företag
som ni representerar, och vilka konsekvenser kan den
politik som kan förväntas föras om ingenting händer
få för era medlemmar och organisationer? För det
tredje, och kanske viktigast: På vilket sätt deltar
ni i kampen för att Sveriges bönder skall få
rättvisa och likställda konkurrensvillkor?
Min andra fråga är - och den riktar sig kanske i
första hand till Småbrukarna och LRF: Vad mer än
förbättrade och likställda skatte- och
konkurrensvillkor behövs för att vi skall få fler
nya företagare in i lantbruksnäringen? Nya
företagare behövs ju för att vi även fortsatt skall
kunna hålla det svenska landskapet öppet och för att
den allmänna servicen skall kunna behållas i alla
delar av vårt land.
Det var mina två frågor. Tack!
Harald Nordlund: Jag vill vända mig till LRF med ett
par korta frågor. Även om klockan nu är tolv, och vi
avvaktar och ser om vi skall lyckas påverka
konkurrenterna, dvs. rentav hänga på konkurrenterna
en ryggsäck i stället för att lyfta av vår egen,
vill jag fråga: I avvaktan på att vi lyckas med
detta, kan ni då tänka er att diskutera alternativa
vägar till just att lyfta av ryggsäcken? Det är min
ena fråga.
Hans Jonsson, du sade: Inte bara ryggsäcken. Vi
måste satsa från näringens sida. Då skulle jag vilja
veta vad du avser. Menar du att vi i dag är ganska
dåliga på att marknadsföra svenskt jordbruk och
svenska jordbruksprodukter? Vi har någonting bra att
marknadsföra, men vi är urusla på att göra det. Är
det det du avser?
Får jag också, ordförande, ställa en fråga till
departementet? I så fall skulle jag vilja fråga:
Diskuteras ytterligare styrmedel för att stimulera
till en storskalig ekologisk omläggning av
jordbruket?
Gudrun Lindvall: Jag har en fråga som jag skulle
vilja rikta till både Ingbritt Irhammar, Åke
Karlsson, någon från LRF och Peter Einarsson. Jag
utgår från en artikel som jag har läst i
Smålandsposten, där Jordbruksverkets generaldirektör
sade att jordbruk i Kronoberg kanske inte var så
troligt i framtiden därför att förutsättningen för
att ett lantbruk skulle klara sig var att man i alla
fall hade bärkraft att ha en anställd. Därför undrar
jag hur ni ser på detta. Tror ni att det kommer att
bli en strukturrationalisering i framtiden? Tror ni
att den är nödvändig? Är den önskvärd? Kan vi
undvika den, och i så fall: Vad skall vi skall vi
göra för att undvika den? Från mitt parti ser vi
naturligtvis inte gärna en strukturrationalisering
som slår ut fler småbrukare.
Kaj Larsson: Jag skulle vilja ställa en fråga till
Hans Jonsson. Vi har ju mötts flera gånger, både med
och utan ryggsäck, och haft jordbrukspolitiska
debatter, och då som nu framför du de här
synpunkterna om att vi måste sänka skatterna. Jag
har i och för sig full förståelse för detta, men du
framställer detta totalt för det svenska jordbruket.
Min fråga är: Finns det några modeller som man har
plockat fram för enskilda gårdar i jämförelse med
Danmark, både i södra och i mellersta Sverige? Jag
frågar detta, därför att man kanske hade fått en
bättre förståelse för det, inte bara vi här, utan
andra i detta hus som skall besluta om förändringen.
Jag vill också fråga dig: Är det bara dieselskatt,
energiskatt och avgifter som är avgörande för
svenskt jordbruks framtid? Du sade någonting om att
vi också skall bidra med någonting. Innebär det att
det är strukturförändringar som måste till, dvs. att
få större enheter, större djurenheter osv. för att
kunna klara framtidens konkurrens?
Jag har också en kort sista fråga: Om diesel- och
energiskatterna skulle förändras, vad skulle det
innebära, eftersom det är problem med
grisproduktionen i dag? Vad skulle detta innebära
per kilo på grisen, och vad är priset i Danmark
respektive Sverige i dag?
Carl G Nilsson: Herr ordförande! Jag har framför mig
en debattartikel från det senaste numret av
tidningen ATL, som har rubriken Fuska inte bort det
friskaste jordbruket i Europa. Den är skriven av Åke
Södergren, förbundsordförande i
Livsmedelsarbetarförbundet, och Leif Håkansson,
förbundsordförande i Svenska Lantarbetareförbundet.
Vi har ju förmånen att ha dem här i dag. De skriver
i den artikeln bl.a.: Vi accepterar inte
skattesänkningar på konstgödsel och dieselolja.
Jag skulle vilja fråga: Innebär det att ni inte
accepterar de analyser och ställer er bakom de
slutsatser som görs i Björks utredning? Jag skulle
gärna vilja att ni utvecklade lite grand motiv för
vad ni har skrivit här.
Caroline Hagström: Jag har en fråga till
trädgårdsnäringen: Neddragningarna inom forskningen
vid universiteten har skett delvis för att
näringslivet självt skall bidra med medel. Vilka
förutsättningar finns det från trädgårdsnäringen att
göra detta?
Ann-Kristine Johansson: Jag har en fråga, som jag
riktar till Svenska Lantarbetareförbundet, som
hänger ihop med vad Eskil Erlandsson sade. Jag vill
höra hur ni ser på framtidens möjligheter att jobba
inom branschen och vilka utvecklingsmöjligheter ni
ser när det gäller att höja statusen på arbetet, att
få fler att söka till naturbruksskolor osv. Tack!
Anders G Högmark: Jag har två frågor, och den ena är
något av en följdfråga till Göte Jonssons om
regelsystemet. Svaret på frågan om regelsystemet var
att ett antal regler var väldigt detaljrika och att
ett annat system var väldigt komplext, bevittnat och
vidimerat av EU:s revisorer. Min fråga är: Vilka
mervärden uppfattar verket att denna komplexitet och
denna detaljrikedom har tillfört näringen? Om det
inte har tillfört någonting: När är man beredd att
aktivt inte bara tala om förändringar, utan också
verka för dem? Om arvet inom verket från tidigare
känns besvärande: Vilka fräscha, nya grepp avser
verket att nu genomföra, och uppfattar verket att
det finns ett större gensvar för sådana
förändringar, inte bara verbalt utan också
handlingsmässigt, hos den nuvarande
jordbruksministern?
Den andra frågan rör marknaden. Hans Jonsson gav
ett brett perspektiv på detta och talade om sina
fyra spelplaner, där marknaden var en av dessa fyra
spelplaner. Efter att ha lyssnat några år på
ambitionerna att nå ut på marknaderna, inte minst
exportmarknaden, med svenska förädlade produkter,
smyger det sig på en vag känsla av att tempot inte
riktigt har blivit det man hade hoppats på.
Motgångar får man alltid lära sig av i livet; det är
det som danar personligheten. Men det går något
långsammare, och på något sätt får man inte kassera
in de här marknadsandelarna. Nu kan man ha en liten
filosofisk tanke och säga att det här med att inte
importera någonting utan bara exportera någonting
har enligt gammal merkantilistisk skola aldrig
gagnat eller utvecklat välståndet i världen
någonstans. Men går det över huvud taget att förena
en hög exportambition med att vara väldigt
restriktiv när det gäller importen?
Jag vill gärna höra någonting av LRF:s, och gärna
den övriga livsmedelsbranschens, syn på detta: Har
vi för höga ambitioner, eller är ambitionerna
riktiga när det gäller exportmarknaden, och det i
stället är ett antal saker - kapital, kompetens
eller någonting annat - som saknas om vi skall kunna
nå de här framgångarna?
Jag vill ta upp en sak till, med ordförandens
oändliga tålamod: Hans Jonsson talade mycket om den
svenska modellen, och den innehöll många positiva
kvaliteter. Men när man i dag och under åren har
sett vilket elände den har inneburit för den svenska
lantbruksnäringen, börjar man kanske drömma om den
finska modellen i stället.
Ordföranden: Nu får ni som har känt er träffade av
frågor begära ordet och svara. En del frågor glider
nästan in på nästa sjok, men det gör ingenting, utan
ni kan svara på dem också.
Ingbritt Irhammar: Ja, herr, ordförande, då vill jag
först faktiskt tacka Gudrun Lindvall för frågan. De
människor som känner mig och vet hur jag arbetar
blev nog lika chockade som jag själv när jag fick se
denna artikel i Smålandsposten. Det kom också in en
rättelse sedan.
Det som ligger till grund för att man kan tolka
saker olika är ju just det som jag framförde där,
precis som jag har gjort här: Det är
strukturförändringar på gång. Jag visade ju en bild
på hur vi har minskat antalet företag under en
elvaårsperiod med 20 000. Det fordras insatser för
att bromsa upp det här, annars blir det problem att
hålla kvar öppna landskap och en levande landsbygd.
För det behövs betande djur. Här behövs alltså
insatser av politiker, och det är väldigt viktigt
att det framförs. Då är det ju lönsamheten det
gäller; man måste se till att även de mindre bruken
klarar sig.
Det jag sade om den sociala situationen sade jag
för att jag fick en fråga om varför det inte är fler
yngre som börjar inom jordbruket. Jag hade med mig
en bild i dag också, men jag strök lite grand för
att vinna tid. Jag hade tänkt visa på
åldersstrukturen - det finns i mitt material - och
påvisa att 20 % av företagarna är 65 år eller äldre
och att endast 7 % är under 35 år. Vi har förhört
oss lite om vad detta beror på, dvs. att man inte
startar. Ja, man diskuterar lönsamheten,
naturligtvis, men det andra problemet är
jordbrukarnas sociala situation som ofta lyfts fram.
Man har ju svårt för att vara ledig, vilket har
framförts här tidigare. Det är då en sådan fråga som
det gäller att finna lösningar på. Det gäller alltså
att kunna finna ledighet för att yngre människor
skall vilja ta över.
Det andra som jag skall svara Anders Högmark på
gäller vår syn på att möjligtvis förenkla. Ja, vi
har ju samma syn som departementet på det här
området, och som jag uppfattar det även näringen: Vi
är för att försöka finna förenklingar. Nu arbetar ju
Miljöstödsutredningen. Låt oss bara hålla tummarna
allihopa för att det nu inte är alltför många
särintressen som dras in i bilden i den här
verksamheten utan att man kan få fram färre antal
stöd och förenkla så att vi bättre kan utnyttja den
kvot vi har från EU.
Hans Jonsson: Herr ordförande! Det var en mängd
frågor, och jag ber att vi kan få komplettera
varandra här. Kan Lars-Erik Lundkvist t.ex. ta andra
modeller här och ge några ytterligare svar på Kaj
Larssons fråga, så skall jag försöka beta av en del
av det andra.
Först vill jag i alla händelser gärna kommentera
Rabinowics uppgifter om att oljeväxtodlingen kommer
att öka med 25 %, vilket jag tror vore välgörande
att få en mycket tydlig förklaring till. I
verkligheten är det så att Sverige har tappat
hälften av sin oljeväxtodling, vilket är mycket
allvarligt, därför att oljeväxterna är en del i
möjligheterna att skapa miljövänliga produkter, och
det är en mycket viktig omväxlingsgröda i Sverige.
Enligt alla de analyser som jag har sett hittills,
där man kommer att jämställa arealersättning på
oljeväxter med spannmål, skulle den trenden
förvärras ytterligare. Det skulle vara helt omöjligt
att bedriva en lönsam oljeväxtodling i Sverige, och
därför vore det bra att få det klarlagt.
Jag vill också när vi diskuterar växtodling nämna
det exempel med ett kombinationsföretag som vi
redovisade här tidigare. I intäkterna för det
kombinationsföretaget ligger också en del andra
intäkter, körslor m.m., så en ren växtodlingskalkyl
i dag ligger betydligt under de 5 kr i timmen som
redovisades, bara som en upplysning.
När det gäller Eskils fråga om fler nya företagare
vill jag säga att det handlar om ett enda ord:
framtidstro. Det handlar alltid om enskilda
människors vilja och mod att satsa som
egenföretagare. Det är därför det är så viktigt att
vi nu inte i den här diskussionen plockar ut vissa
delar av det åtgärdspaket som är nödvändigt för
svenskt lantbruk och säger att vi tar bort skatter
och jämställer med industrin. Ja, men det är ju
fullkomligt befängt att Volvo är befriat, men en
småföretagande bonde är inte befriad. Vi måste se
hela det åtgärdspaketet i ett sammanhang. Det
handlar alltså om att både ta bort och neutralisera
de här olika avgifterna och samtidigt se till att
utnyttja t.ex. miljöstödet fullt ut. Det handlar om
att se till så att vi får hem Agenda 2000-
förhandlingarna. Det handlar om en mängd olika
områden, och de måste hållas ihop. Börjar vi plocka
ut en del, då kommer misstron tillbaka, och det är
viktigt att vi ger en tydlig signal om att vi är
beredda att satsa på detta. Det här är ett
åtgärdspaket som ger signalen framtidstro, för det
är den enda möjligheten vi har.
Jag vill också säga något om alternativa vägar här.
Det var väl Nordlund som ställde frågan. Vi från
näringen är naturligtvis beredda att diskutera olika
vägar och olika alternativ, under en bestämd
förutsättning, nämligen att ambitionen är att
neutralisera kostnadsnackdelarna gentemot våra
konkurrentländer. Om den är tydlig och klar - svar
ja - då kan vi gärna sätta oss ned och konkretisera
en sådan diskussion, men det förutsätter att vi
känner ett förtroende för varandra i den
diskussionen.
När det gäller vad vi måste göra i övrigt pekade
jag väldigt tydligt på att vi aldrig tidigare har
satsat så offensivt som vi gör nu. Om jag tar LRF,
som ändå är en liten del av den totala
bonderörelsen, så ligger vi med investeringar på i
storleksordningen 1 miljard - från en
bondeorganisation - i framtidsinvesteringar. Det
gäller allt från etanol till nya marknader och nya
förutsättningar för Sveriges bönder. Vi har aldrig
satsat så hårt som vi gör nu. Och jag vill
understryka att det självklart är vårt huvudsakliga
ansvar vad som händer med det svenska jordbruket. Vi
gör allt från exportsatsningar via
strukturrationaliseringar till produktutveckling.
Huvudansvaret för marknad, produktutveckling osv.
har ju våra företag, men det vi ser framöver är att
det inte kommer att räcka att vara bra, utan man
måste vara överlägsen. Det krävs en överlägsenhet i
marknadsorganisation, en överlägsen
produktutveckling och en överlägsen kostnadsbild.
Med det kan vi expandera och ha ett levande
lantbruk.
När jag jämför våra företag med andra företag i
andra länder ligger vi långt framme. Vi har en
duktig industri. Men samtidigt måste man ha respekt
för att det tar tid att bygga upp marknader i andra
länder. Vi har nyligen anställt tidigare
exportrådets chef i Japan i LRF. Ambitionen är att
inom en treårsperiod jobba upp den japanska
marknaden, men vi säger samtidigt att det kommer att
ta minst tre år innan vi kommer att se något
resultat, och det handlar bara om att satsa pengar.
Vi ser på vår utveckling i Tyskland, där vi har haft
stora framgångar, inte minst genom vår satsning på
restaurangvagnar. Kungaparet gör ju strålande
insatser, och jordbruksministern gjorde en bra
insats på Grüne Woche i fredags. Vi ser alltså att
det finns ett stort intresse, men det tar tid att
jobba upp en marknad, och det vet alla som jobbar
med export. Detta betyder dock att vår ambition att
klara det är utomordentligt hög.
När det gäller strukturrationaliseringen kan vi
bara konstatera att vi har haft en
produktivitetsutveckling i svenskt lantbruk som
ligger över vad verkstadsindustrin har haft under de
senaste 30 åren.
Jag kan bara som exempel nämna att det år 1950
fanns 200 000 mjölkbönder i Sverige. I dag är det
13 000. Det har alltså skett en enorm
produktivitetsutveckling. Och för att svara ärligt
på den fråga som ställdes vill jag säga att vi
aldrig kan stoppa strukturutvecklingen. Det enda som
vi kan göra är att hejda den och att se till att den
inte går så fort. I det arbetet gäller det att
utnyttja alla de politiska medel som vi har. En
möjlighet är t.ex. att använda det utrymme som finns
i miljöstödet och rikta det till vall- och
betesmarker. Det är en möjlighet som vi har. Därmed
kan vi ge större förutsättningar.
Historiskt vet vi nämligen att om man så att säga
släpper det och låter det gå är det alltid till slut
den rika jorden som står ensam kvar. Och det finns
ju många undersökningar som tyder på att om man
skulle släppa detta, så är det delar av Skåne och
delar av Halland och möjligen delar av Östergötland
som skulle klara sig. I övrigt klarar vi inte
situationen.
Samtidigt handlar det också om att ge möjligheter
för bönderna. Vår ambition är att så många bönder
som möjligt skall kunna bo kvar på sina gårdar och
få en utkomst för sig och sin familj. Men alla
kommer inte att kunna göra det genom att vara
heltidsbönder. Det är därför som hela vårt projekt,
Bondeföretagaren, inte bara är riktat till den egna
gården, utan det handlar egentligen om att finna en
strategi för hur vi med gården som bas skall kunna
utveckla vårt liv så att vi kan försörja oss och bo
kvar i bygden. Det är grunden. Och det satsar vi
från LRF utomordentligt tydligt på.
Sedan vill jag med anledning av Anders G Högmarks
fråga också understryka att hemmamarknaden alltid är
central. Om man inte klarar hemmamarknaden, då
klarar man inte det andra heller. Men i själva idén
om en fri rörlighet ligger att man kommer att tappa.
Och man måste kompensera detta, annars går man bara
nedåt i spiralen. Det är därför som våra
exportambitioner måste vara så tydliga.
Slutligen vill jag säga något när det gäller den
svenska modellen. Om man ser på jordbruket och
jordbrukspolitiken och hur vi hanterar denna
situation så är det ingenting som jag känner någon
större stolthet över. Men det som vi har är att vi
är världsledande när det gäller kvalitet, djuromsorg
och miljöhänsyn. Vi ligger fem-tio år före våra
konkurrenter, och det är detta försprång som vi
skall använda oss av. Men det förutsätter att vi har
ekonomi i vår produktion. Det är den svenska
modellen, dvs. det sätt som vi, Sveriges bönder, har
valt att producera maten på i vårt land.
Jag ber om ursäkt att detta tar lite tid, men
frågorna var inte helt enkla. Sedan vill jag gärna
att mina kamrater förtydligar.
Jan Rosenström: Låt mig börja med att säga att 70 %
av det som Sveriges bönder producerar går till
livsmedelsindustrin för vidare förädling. Detta är
svar på Ingemar Josefssons frågor. Jag vill då
direkt slå fast att vi stöder såväl analys som
förslag i den björkska utredningen, dvs. att det
svenska lantbrukets konkurrenskraft definitivt är en
angelägenhet för livsmedelsindustrin i Sverige. Då
uppkommer också frågorna: Vilka blir konsekvenserna
för industrin? Hur deltar vi i kampen? Jag kan svara
på den sista först. Livsmedelsindustrins företrädare
är med här i dag. Vi träffar företrädare för
regeringen i olika sammanhang - näringsministern och
jordbruksministern. Vi har bjudit in såväl näringen
som jordbruksutskottet för att diskutera dessa
frågor. Vi har träffats flera gånger.
Jag skall dessutom berätta något för er, vilket
kanske är ett långt skott, men det ger oss faktiskt
lite av den här exportfrämjande bilden. Förrförra
veckan fick vi möjlighet att inför 103 av 104
svenska sändebud utomlands berätta om den svenska
livsmedelsproduktionens framtid och möjligheter och
framför allt den gastronomiska höjd som Sverige har
nått för att vi skall få hjälp av vårt
utrikesdepartement och andra. Sedan skall man ju
veta att detta är ringar på vattnet som sprider sig
också. Det är viktigt att vi är med överallt och
framhäver denna fördel som vi har i Sverige.
Något som jag också tycker är viktigt att komma
ihåg, vilket alla som sitter här vet, men vår
omgivning glömmer det ofta, är att svensk
livsmedelsproduktion blev medlem i EU den 1 januari
1995. Vi har mycket att lära och mycket att komma
ifatt, inte minst när det gäller marknadsföring
internationellt. Detta är svårt för mig som sitter i
Industrihuset där pappersindustri, kemiindustri och
verkstadsindustri finns och som inte tänker på detta
eftersom de var med sedan 1973 genom
frihandelsavtal. Det är en stor skillnad när vi
ibland klagar på att det inte går tillräckligt fort
i våra exportsatsningar. Men det har gått jättefort.
Tyvärr har detta år blivit en besvikelse på grund av
ett antal omständigheter utanför vårt land.
Konsekvenserna om vi inte gör något är då kort och
gott minskad konkurrenskraft och utflyttning. Jag
har produktionschefen på Procordia Food i Sverige
bakom mig. Detta företag står inför stora
investeringar i sin potatisverksamhet. Procordia
Food är den största enskilda potatisanvändaren i
detta land, och en investering i detta land står och
faller med råvarans pris och bl.a. dessa skatter.
Man kan ju då säga att det vore enkelt att köpa
potatisen utifrån och processa den i Eslöv. Det blir
inte det. Då kommer denna anläggning i stället att
flytta utomlands, eftersom det är billigare att
flytta den färdiga produkten. Om vi får tid skulle
jag gärna vilja att Ingmar Pihlsgård från Procordia
Food ges möjlighet att berätta om denna specifika
fråga som är ett utomordentligt bra exempel på det
som vi här talar om.
Leif Håkansson: Jag representerar ca 10 000
anställda inom jordbruks- och trädgårdsnäring som är
organiserade i Svenska Lantarbetareförbundet. Om man
skall ha en total summa anställda kan man i princip
fördubbla denna siffra. Ungefär 50 % av de anställda
är organiserade och 50 % är av olika anledningar
inte med i Lantarbetareförbundet. Det beror till
viss del på att vi jobbar med väldigt små företag
som de flesta av oss är på det klara med. En och en
halv anställd i snitt per företag innebär att
väldigt många jobbar i något slags familjär relation
som i sin tur innebär att de inte vill ha med facket
att göra. Det är bara att inse det.
Jag tror däremot att andelen lantarbetare ökar i
förhållande till andelen egenföretagare. Det kan vi
se om vi tittar bakåt några år och ser hur den här
strukturrationaliseringen har slagit igenom. Och om
vi skall ha någon chans att konkurrera på
Europamarknaden, vilket jag i motsats till
småbrukarna tycker är ett oerhört viktigt mål för
att utveckla svenskt jordbruk och svensk
trädgårdsnäring, då måste det ske en
strukturrationalisering. Vår modell för denna
strukturrationalisering bygger på ett resonemang om
att vi skall kunna använda teknik, rationalitet och
ekologi i ett. Just detta att ta större ekologisk
hänsyn i jordbruks- och livsmedelsproduktionen tror
jag är viktigt. Det är ett konsumentåtagande som
ligger på näringen och som vi måste ta på allvar.
Men då handlar det samtidigt om att kunna ha en
produktion som är konkurrenskraftig och naturligtvis
även rationell för att hålla nere kostnaderna.
Det är riktigt som har konstaterats här i dag att
jag och Åke Södergren, som jag inte tror är här i
dag, skrev en artikel i ATL i fredags om våra
funderingar kring vad som behöver göras inom
näringen. Vi har klart och tydligt sagt att det inte
finns någon anledning att inte jämställa i princip
industriell jordbruks- och trädgårdsproduktion med
industrins villkor när det gäller energiskatter. De
borde med det snaraste jämställas. Den linjen har vi
fört under ett antal år.
Det är riktigt som Carl G Nilsson konstaterar,
nämligen att man däremot, när det gäller diesel och
kväve eller diesel, konstgödsel och bekämpningsmedel
inte är inne på samma resonemang som man var i den
s.k. ryggsäcksdiskussionen därför att det är en
trovärdighetsfråga gentemot konsumenterna utifrån
det ekologiska perspektivet och miljöperspektivet.
Vi måste kunna hantera diesel- och kvävefrågan på
ett sätt som innebär att man fortsätter att bygga
upp trovärdigheten gentemot konsumenterna. Det är
också en arbetsmiljöfråga. Om vi skulle sänka
kostnaderna på bekämpningsmedel är risken mycket
stor att det skulle bli en ökad användning, och då
försämras arbetsmiljön för de anställda i
jordbruket, och det vill vi inte vara med om.
Vi har i denna artikel också tagit upp att det inte
är enbart vissa tegelstenar i ryggsäcken som behöver
lyftas väck utan att vi tror att det också finns
anledning för bondekooperationen att titta
ordentligt i de fickor som finns i denna ryggsäck
och kanske rycka väck en och annan ficka för att sy
dit en ny. Det skulle kanske inte skada.
Våra problem som lantarbetare och trädgårdsarbetare
är i huvudsak två, och det är de problem som vi
jobbar mest med. Det ena är att vi har ett lågt
löneläge. Dan Ericsson frågade hur löneläget såg ut
per timme för en jordbrukare, men han fick väl
egentligen inget svar på det. Men när det gäller
lantarbetare och trädgårdsarbetare kan vi säga att
lönen ligger ungefär på 80-83 % av genomsnittet för
industriarbetarna. Den ligger alltså betydligt lägre
än lönen för industrifolk. Om vi ser detta i
relation till behovet av kvalificerad arbetskraft
som näringen sannolikt behöver i en rationaliserad
utveckling med inriktning på exportförmåga är detta
ett problem. Då är risken stor att vi inte får tag i
den kvalificerade arbetskraft som vi behöver.
Vi har dessutom hela utbildningsproblematiken där
vi nu via skatteväxlingen riskerar att slå sönder
naturbruksgymnasierna när de blir uppdelade på
kommuner och skall kostnadsjämföras med andra
gymnasieutbildningar, vilket innebär att en del
kommer att stryka på foten. Det är sannolikt på det
sättet att en del skall stryka på foten. Men låt oss
hoppas att de som är kvar ändå får tillräckligt med
resurser för att klara det beting som finns i
framtiden när det gäller att utbilda blivande
egenföretagare och anställda inom näringen.
När det gäller arbetslöshetssituationen är
siffrorna mycket mörka om vi ser på utvecklingen
under december från 1961 till 1996. 1997 och 1998
har jag inte tagit med. Det har lättat lite grann,
men det ser ut ungefär på samma sätt.
Om vi ser över åren kan vi från 1990 till 1995 och
1996 se hur strukturen förändras när det gäller
sysselsättningen inom jordbruk och trädgård. 1990
var det en tydligt markerad arbetslöshet i januari,
februari och en bit in i mars som sedan återkommer i
november och december. Det fenomen som gäller i dag
är att vi har en puckel på arbetslösheten även mitt
på sommaren. Specialiseringen inom jordbruk och
trädgård, men framför allt inom jordbruk, gör att
man behöver arbetskraften enbart korta perioder
under april, maj och juni, i bästa fall, och sedan i
augusti och september. Sedan är arbetskraftsbehovet
betydligt mindre, och arbetslösheten ökar.
Alla subventioner och bidrag som vi har talat om
här i dag i fråga om EU:s jordbrukspolitik skall
också kompletteras med svensk arbetslöshetskassa.
Det ställdes en fråga om alternativ och tro på
framtiden. Problemet är att vi har specialiserade
jordbruksföretag med växtodling och maskin- och
byggnadsunderhåll. Detta gör att man får den här
arbetslöshetskurvan och problem att sysselsätta
anställda under vinter och sommar. Till de fyra
alternativ som finns i dag - växtodling,
djurskötsel, skogsbruk och maskin- och
byggnadsunderhåll - kan jag lägga till turism och
andra saker beroende på var i landet man finns. Om
man kan kombinera detta i en helhetslösning, vilket
vi tycker är viktigt för att skapa
anställningstrygghet, kan man skapa större
miljöhänsyn och bättre arbetsorganisation. Det
handlar om uthålliga företag och naturligtvis om
kompetens i företagen och bland de anställda.
Detta är den helhetslösning som vi gärna vill se
och som politikerna med de styrmedel som styr
jordbrukspolitiken bör ta sikte på för att göra de
nödvändiga justeringarna.
Följande fråga ställdes: Vad gör vi själva? Vi
diskuterar utifrån dessa synpunkter. Vi påverkar
naturligtvis och resonerar med politiker i olika
sammanhang. Men det som vi också har gjort inom
Lantarbetareförbundet och som kanske bör lyftas fram
här är att vi har kört i gång en utbildningskampanj
inom vår egen medlemskår - supporterad från
Jordbruksverket - med ett studiematerial som tar upp
just ekologisk produktion. Det är ett studiematerial
som heter Odla för livet.
Guy Allan Svensson: När det gäller skattesituationen
är vi ju, som någon tidigare sade, medlemmar och
aktörer på den gemensamma marknaden. Det förutsätter
att vi har samma förutsättningar. Skattebilden är
omöjlig om vi fortsätter med särskattelagstiftning
för våra svenska producenter. Det är vår
inställning.
Hans Wallensteen: Jag skulle vilja svara på Anders G
Högmarks fråga om tempot i exportarbetet. Han var
också inne på frågan om det saknas kompetens i
export- och marknadsarbetet och vad vi gör. Det
kanske kan vara intressant med några siffror. Värdet
på vår export har tredubblats sedan 1992, från ett
värde på 6 miljarder kronor 1992 till ca 18
miljarder kronor 1997. Så långt har vi statistik.
Det kan också vara intressant att veta vad som har
hänt sedan vi blev EU-medlemmar. Svensk
livsmedelsexport har ökat med 75 % sedan vi blev EU-
medlemmar. Det kan möjligen vara intressant att
jämföra motsvarande siffra med Österrike och Finland
som blev medlemmar samtidigt. Motsvarande siffra för
Österrike är 65 % och för Finland 25 %. Vår import
har också ökat men inte alls i lika hög grad. Den
har ökat med 20 %, och det skall jämföras med 75 % i
ökad export för Sverige. Importen för Österrike har
ökat med 40 % och för Finland med hela 55 %. Det var
många siffror, men jag tycker ändå att det kan vara
intressant att redogöra för dem. Sedan får var och
en bedöma om tempot har varit bra eller dåligt. Men
så här är det.
Vi är medvetna om att det finns en stor potential
för svensk livsmedelsindustri. Vi har vår fina
kvalitet, och vi jobbar hårt med den s.k. svenska
modellen som har framgångar och har haft framgångar,
inte minst i England där vi i dag marknadsför
svenskt kött, Pighamkött, köttbullar och annat. Vi
är inne på Sainsbury och Tesco osv. Men det krävs
exportbefrämjande insatser, och här har Food From
Sweden verkat för en gemensam svensk linje, inte
minst på mässor och i andra sammanhang.
Food From Sweden har också arbetat intensivt med
just utbildning av exportchefer och exportpersonal
rent allmänt, och i dag har 60-70 personer inom
industrin genomgått en mycket avancerad utbildning
för att höja kompetensen. Kompetensen finns alltså
där. Den kan bli bättre. Vi jobbar hårt med det, men
det finns en hel del intressanta saker kvar att
göra.
Jan Hveem: Jag skall svara på Caroline Hagströms
fråga om vilka förutsättningar trädgårdsnäringen har
att bidra med egna medel till forskning och försök.
Näringen saknar i dag en sådan struktur att vi har
egna möjligheter att samla in medel på ett sätt som
gör att det skulle vara konkurrensneutralt inom
landet. Vi har exempelvis inget förädlingsled som
jordbruket har där man kan ta ut en avgift, och vi
har en stor branschspridning med många olika
produktionsinriktningar. Dessutom är företagen för
små för att själva bedriva utvecklingsarbete.
Vi har föreslagit riksdagen att det skulle stiftas
en lag om en produktionsavgift för trädgårdsföretag.
Detta skulle kunna bli en långsiktig och stabil
resurs för att kunna sättas in vid akuta behov och
för forskning, försök, utveckling och annat. Och det
skulle också vara en liknande konkurrensneutral
åtgärd därför att övriga länder i Europa som vi
konkurrerar med, Danmark och Holland, har liknande
avgifter och samlar in kollektiva medel på detta
sätt för att stötta sin egen utveckling, sin
forskning och sina försök. Det kan synas märkligt
att näringen själv föreslår en lagstadgad avgift,
men vi tycker att det i ett sådant här angeläget
fall är så viktigt att vi ser detta som en ren
konkurrensfråga. Vi har i dag inga möjligheter att
få in pengarna på annat sätt.
Dag von Schantz: Vi fick en fråga från Harald
Nordlund om huruvida vi på departementet planerar
att införa några ytterligare styrmedel för att lägga
om till ekologisk odling. Läget är ju att i
Agenda 2000-sammanhang är miljöfrågorna i allra
högsta grad aktuella såväl vad gäller
miljöersättningssystemet som sådant som när det
gäller miljöfrågor i stort bl.a. i samband med
diskussionen om de horisontella förordningarna som
nämndes tidigare. Vi vet inte hur detta beslut
kommer att se ut i slutändan. Därför är det alltså
för tidigt att säga hur vi kommer att tillämpa detta
i Sverige, och ingenting planeras alltså för
närvarande i avvaktan på Agenda 2000.
Ewa Rabinowics: Jag skall kommentera det som sades
om oljeväxter. Det är klart att det är ganska
osäkert att se in i framtiden. Det som i vår analys
förklarar ökningen av oljeväxter är att det enligt
våra bedömningar kommer att bli mer attraktivt att
frivilligt lägga marken i träda. Och när väl mark
ligger i träda kan man ha mer höstoljeväxter som har
högre avkastning. Det är alltså den mekanismen i
modellen som åstadkommer högre produktion trots att
arealen inte ökar. Givetvis bygger modeller alltid
på antaganden, så vi kan gemensamt fundera på om vi
tycker att det är en trovärdig mekanism eller inte.
Vi tror det.
Dessutom skulle jag vilja säga att de analyser som
jag har sett tyder på att oljeväxtproduktionen i
Europa kommer att öka. Övergången till lägre
ersättning för oljeväxter är helt enkelt en
anpassning till internationella krav. Om man skall
slippa kvantitativa begränsningar på
oljeväxtproduktionen på EU-nivå måste man ha samma
ersättning för oljeväxter som för spannmål, annars
inverkar det på överenskommelser med USA om
kvantitativa begränsningar. Det är detta som
förklarar det hela.
Inge Carlsson (s): Jag skulle vilja ställa en fråga
om den svenska livsmedelsindustrins möjligheter på
en internationell arena avseende marknadsanpassning,
kvalitet och internationell konkurrens. Jag vill
ställa frågan i det scenariot att LRF har fått gehör
för energiskattesänkningen men däremot inte för
något mer av denna ryggsäck. Då vill jag höra hur ni
ser på den här utvecklingen. Det handlar ju inte
bara om hur den privata industrin kan lyckas i detta
avseende på den internationella marknaden utan också
om de kooperativa företagen.
Ingvar Eriksson (m): Jag har först en fråga till
departementet. Vi har nu hört här att det är just de
konkurrenssnedvridande skatterna och avgifterna som
är det stora problemet, och det är också klart
dokumenterat genom Björks utredning. Kan ni från
departementet ge någon beskrivning av när i tiden
förslag kan komma? Vi har här hört att det är
bråttom, och det skulle vara intressant om
departementet kunde ge lite upplysningar i detta
sammanhang.
När det sedan gäller frågan om livsmedelsindustrin
har vi här hört att den också står bakom
intentionerna i Björks utredning. Jag vill då ställa
en fråga till företrädarna från slakteribranschen
som i dag är särskilt illa utsatt. Vi såg ju
tidigare här siffror som visade att producenterna
gick med klara minus, och vi vet att man är mitt
uppe i en våldsam strukturrationalisering. Hur
kommer denna utveckling att fortsätta om vi nu kan
befara att produktionen viker? Kommer man att klara
exportsatsningarna? Kommer man att klara de
investeringssatsningar som är nödvändiga på både
kort och lite längre sikt om man inte får bukt med
dessa lönsamhetsproblem?
Jag har dessutom en stilla fråga till
Lantarbetareförbundets representant. Ser inte
Lantarbetareförbundet konkurrensneutraliteten som en
nödvändig och viktig faktor för svenskt jordbruk och
för sina egna arbetstillfällen?
Kjell-Erik Karlsson (v): Jag vill vända mig till
representanterna från LRF och livsmedelsindustrin.
Vilken framtidssyn har ni när det gäller
utvecklingen av förädlingsverksamheten, om den skall
vara central eller lokal, med tanke på den
utveckling som sker på konsumentsidan? Man talar ju
om att man gärna vill ha kontroll och insyn från
producent till konsument. Till detta kan man också
koppla den syn som man har på djurskyddet, vilket
också växer fram.
Caroline Hagström (kd): Jag skulle vilja rikta en
fråga till representanterna från
livsmedelsindustrierna och Procordia. Jag vill veta
hur ni ser på möjligheterna för odling och förädling
av nischprodukter, t.ex. nypon, i Sverige och vilka
eventuella hinder som finns för en sådan produktion
med tanke på att det är en produkt som inte odlats i
kommersiell skala tidigare.
Eskil Erlandsson (c): Jag har två frågor till
branschföreningarna och livsmedelsindustrierna. Hur
kan man förvänta sig att strukturen på svensk
livsmedelsindustri kommer att se ut i framtiden? Om
man blickar ut lite på det internationella planet är
det ju väldigt stora centraliserade anläggningar.
Kommer vi att få en sådan utveckling i Sverige också
eller kan man tänka sig att det även kommer att
finnas något som ibland kallas gårdsförädling, dvs.
att konsumenten har en närhet till en
vidareförädling av basproduktionen?
Min andra fråga vill jag ställa till
representanterna från branschföreningarna och
livsmedelsindustrierna. Hur beroende är ni av den
svenska basråvaran i er förädlingsverksamhet? Jag
kan också uttrycka det på ett annat sätt. Kan ni
tänka er att importera basråvaran och förädla den i
Sverige?
Ann-Kristine Johansson: Jag skulle vilja ställa en
fråga till LRF och till livsmedelsindustrierna. Det
handlar om att möta de framtida utmaningarna, dels
den ökade importen, dels det här om hur man möter de
framtida konsumenternas krav och den ökande
miljömedvetenheten. Vi har veganrörelsen som är
stark nu och som verkar utvecklas. Vi har den magra
livsstilen. Jag försöker hålla mig till magra
produkter och är nästan tvingad att köpa danska
produkter. Jag vill köpa svenskt charkuteri, korv
m.m. Vad tas det fram för nya produkter för att möta
framtida konsumenter och nya utmaningar?
Carl G Nilsson: Flera av de svarande har redan varit
inne på det här med exportansträngningar. Tillåt mig
i det sammanhanget också ge lite beröm till den
svenska industrin. Delar av utskottet hade möjlighet
att besöka Grüne Woche över helgen. Jag måste säga
att vi med samlad stolthet tittade på den svenska
montern, som vi tyckte var mycket fint och bra
utformad. Fru vice ordföranden och jag passade också
på att besöka jag tror världens största eller i
varje fall näst största livsmedelsaffär i Berlin. De
hade en lindrigt sagt mycket betydande ostdisk. Men
vi kunde inte finna någon svensk ost. Det har redan
sagts en del om ansträngningar, men jag skulle ändå
vilja fråga: Kommer vi inte att kunna lyckas? Vi
tycker ju själva att vi har väldigt fina produkter i
den vägen. Borde det inte gå att få lite resultat
snart på den punkten?
Ordföranden: Då går vi över till svararna. Jag är
tacksam om ni kan försöka begränsa er. Vi har några
frågor kvar om miljö- och djurskydd och ekologisk
odling, och vi skall försöka hinna med dem också.
Bengt Isakson: Vi tackar jordbruksutskottet för att
även vi blev kallade till det här mötet. Svensk
Lantmat är ju omnämnt också i den björkska
utredningen och får kanske ingå i en samverkansgrupp
där.
Vi startade i slutet av 80-talet. Då började
konsumenterna på allvar ifrågasätta den industriella
matproduktionens avigsidor, och intresset för
landsbygdsutveckling och nytänkande inom lantbruket
växte sig allt starkare. Det var de här båda
faktorerna som bidrog till en ökad efterfrågan på
småskaligt livsmedel och till ett ökande antal
småskaliga producenter. Det har gjort att vi,
naturligtvis med förståelse för de lönsamhetsproblem
jordbruksnäringen och även trädgårdsskötseln har i
dag, ändock ser att många företagare nu börjar
ompröva sina verksamhetsformer ute på de enskilda
gårdarna och satsar på exempelvis småskalig
livsmedelsproduktion. Vi har ett exempel där LRF med
bondeföretagarkunskapslyftet kanske ger anvisning om
att man brukar sin gård, men man har något helt
annat på sin gård. Där kommer Riksföreningen Svensk
Lantmat in som en organisation, visserligen ung, men
i medvetande om att det finns mellan 1 200 och 1 500
småskaliga vitala småföretag. Det säger den björkska
utredningen. I vår organisation har vi för
närvarande organiserat 250 av dessa. Vi ser
naturligtvis positivt på en utveckling där vi också
ser de möjligheter som nämndes här med konsumentens
närhet. Det är också ett vitalt kriterium i vår
verksamhet att vår produktion skall vara lokal men
också ske i närhet till konsumenten, och konsumenten
skall kunna närma sig producenten och få en
upplevelseform och mycket annat.
Det här gör att vi efter projektperioden, när den
nya organisationen startade 1994, också har
tillskapat en Internetsatsning som ger en spännande
utveckling. Vi har ett försprång där, och vi har en
stor potential som vi naturligtvis vill utveckla.
Med distansarbete, med medlemsinformation men inte
minst med marknadsföring vill vi nå konsumenten med
våra svenska produkter. Vår logga som många har sett
håller jag upp här. Svensk Lantmat - det är väl
något som skulle passa på Hans Jonssons svenska
modell. Svensk Lantmat är den logga vi vill lansera
för att väcka intresse. Vi tror att vi skall kunna
företräda den småskaliga livsmedelsproduktionen på
ett betydligt bättre sätt än de tunga
organisationerna och att vi kan tillvarata de
enskilda medlemmarnas intressen. De flesta
småföretagare som vi känner vill känna närhet och
delaktighet i de frågor som rör deras närhet och
märker det när de umgås med konsumenterna. Vi önskar
därför alltså att vår regering och riksdag skapar
förutsättningar för att föreningar av typen Svensk
Lantmat verkligen kan verka och utvecklas i Sverige.
Vi har också delat ut en mapp till
jordbruksutskottets samtliga ledamöter, som de får
efter mötet. Där finns vår tidning och mycket annat
som de i lugn och ro kan läsa.
Hans Thuresson: Som svar till Ingvar Eriksson vill
jag säga att dagens situation i
grisköttsproduktionen, minus 70 kr före arbete och
kapital, kommer att påskynda en utslagning. Vi
räknar med en produktionsminskning med minst 10 %
när året är slut. Detta kommer att påverka
strukturen i branschen i industridelen. Vi kommer
att tvingas till en kraftigare utslagning eller
förändring av strukturen än vi annars skulle ha
haft. Vi har ju tidigare haft målsättningen att ha
tillväxt i näringen därför att det finns utrymme för
detta i Sverige. Men särskatterna påverkar priset på
griskött, om vi sätter det per enhet, med ungefär 50
kronor. Skulle vi få bort dem skulle det självfallet
stimulera produktionen, och framtidstron skulle
komma tillbaka. Den är mycket svag i dag.
Till Kjell-Erik Karlsson vill jag säga att med vårt
omsorgsprogram har vi prioriterat även den etiska
kvaliteten. Jag vill tydligt markera att när vi gör
strukturförändringar respekterar vi de gränser som
djurskyddslagen ger. Vi kommer inte i något avseende
att tubba på det, utan vi lever upp till det som
konsumenterna vill ha när det gäller den etiska
kvaliteten.
Bertil Andersson: Erlandsson tog upp en
strukturfråga för industrin. På mejerisidan kan vi
konstatera att liksom i annan industri går det
storskaliga vidare därför att enhetspriset hela
tiden blir lägre. Och den vägen måste vi gå vidare
på. Det får kompletteras av den ekoproduktion som
hela tiden ökar. Vi har i dag brist på ekoprodukter
på mjölksidan. Men programmet är sådant att jag
hoppas att vi skall kunna tillgodose marknadens
krav. Dessutom kommer det här givetvis att
kompletteras på några håll av lokalproduktion. Vi
kommer alltså att ha alla de här tre bitarna. Det är
konsumentens prismedvetenhet som styr var man
handlar sina produkter, liksom i dag.
Detta med Grüne Woche, Berlin och ost är
intressant. Tyskland är en svår marknad att komma in
på, därför att det är den dyraste marknaden att
marknadsföra sig på. Jag hörde ett rykte om att det
tydligen fanns svensk ost även i den där stora
butiken, men den försvann väl i mängden. Vi kan väl
notera, även när det gäller någon annan fråga, att
på mejerisidan har vi fördubblat ostexporten under
90-talet. Hans Wallensteen var inne lite grann på
det. Vi har börjat en yoghurtexport till Finland som
i dag är ungefär 10 % av den finska
yoghurtmarknaden, så vi är på gång. Som jag sade är
Tyskland och England de dyraste marknaderna att
hantera, medan vi har lyckats hyfsat bra i Finland
även på ostsidan. Nummer två på exportmarknaden på
ostsidan är Spanien. Vi är ett tiotal länder och vi
samarbetar. På Tyskland är alla svenska företag
tillsammans, och i England och Finland samarbetar
Arla med MD Foods.
Caroline Trapp: Det var på Gudrun Lindvalls fråga
jag begärde ordet, så det är ett tag sedan. Det
gällde det här med stora och små jordbruk och
strukturförändringen i jordbruket.
Jag tror att vi är inne i ett nytt skede och jag
tycker att det känns så i jordbrukarkretsar. Vi har
lämnat diskussionen om att vara stora och små bakom
oss. Jag tillhör dem som har små jordbruk. Men
allting är relativt. För min svärmor har vi en
jätteladugård, men hon hade fem kor och vi har
arton.
I vårt projekt Bondeföretagaren vill vi att varje
företagare skall titta på sitt eget företag och
fundera över framtiden. Att det i primärproduktionen
med de nya maskiner som finns, med den nya tekniken
i stallarna, kommer att bli en fortsatt
strukturförändring tror jag är oundvikligt. Jag ser
det på mitt företag. Vi har ingen som helst
möjlighet att hänga med i den tekniska utvecklingen
med egna maskiner. Vi måste utnyttja stordriftens
fördelar, för det handlar om ny teknik - ny
avancerad teknik. Och har vi inte den kommer vi
aldrig att kunna rekrytera en ny ungdomsgeneration
som är intresserad av att driva vårt jordbruk
vidare.
Jag tror att den nya strukturomvandlingen på
landsbygden kan innehålla - om vi klarar det här på
ett positivt sätt - en ny situation. Förut handlade
det om att folk försvann. I dag tror jag att det
handlar om att vi skall kunna utveckla andra företag
och andra nyttigheter från våra företag. För att
kunna se möjligheterna till det och för att få
resurser till det behöver vi till att börja med ha
en lönsamhet i jordbruksproduktionen.
Bondeföretagarprojektet går ut just på detta och på
att hitta nya samarbetsformer. Därför blir det så
väldigt olyckligt att sätta stor mot liten. Jag har
kolleger hemma, sex mjölkproducenter, som diskuterar
att bygga en ny gemensam ladugård med 300 kor. Det
blir naturligtvis ett storjordbruk. Men med det
löser de framtidsfrågan på landsbygden hos oss. Jag
tror att vi måste lämna detta med att det är
organisationsformen som är det viktiga. Det viktiga
är att vi får verksamheter som utvecklas. Här har vi
hela turistområdet som är oerhört outvecklat. Vi har
många andra saker som landsbygden kan bidra till.
Det gäller att vi har företagare.
Som en sista kommentar vill jag bara säga att det
är oerhört viktigt att jordbrukarna blir betraktade
som företagare. Jag hoppas att jordbruksutskottet
ser det så. Ute i landet på våra näringslivsenheter,
i kommuner osv. är det ingen självklarhet. Men det
är oerhört viktigt. Det har visat sig när vi söker
mål 4-pengar att det inte är någon självklarhet att
jordbruket kan få det. Den kompetenshöjning vi
arbetar med får på vissa håll dras med att ha
oerhört stora kostnader, som för andra företagare är
en självklarhet att de får samhällsstöd för.
Ingmar Pihlsgård: Det är egentligen svaret på två
frågor jag vill ge. Jag börjar med nyponen, eftersom
nyponen är intressanta. Ni vet kanske inte att den
nyponsoppa vi äter i Sverige odlas i Chile. Den
kommer så långt bort- ifrån i världen den över
huvud taget kan. Vi har tillsammans med Balsgård
försökt utveckla nyponodling i Sverige. Det har
kommit fram intressanta sorter och vi har också fått
intressanta odlare. Vi har tagit en
investeringskostnad i en skördemaskin så att vi
skall kunna skörda nyponen. Nu kommer vi i ett
moment 22. Nyponodlingen bär skörd först efter fem
sex år. Framtill dess måste odlaren hålla sin odling
i ordning. Han måste sköta ogräsbekämpningen. Efter
det att plantan börjar bära frukt är ju plantan en
nästan rent ekologisk odling. Men fram till det att
den bär frukt måste man alltså ha en effektivare
ogräsbekämpning än den man kan åstadkomma med sin
lie.
Den andra frågan jag vill beröra har också med
nypon att göra. Det är det här med import av råvara.
Livsmedelsindustrin kan inte bygga upp någon
verksamhet på där-producerad råvara. Vi måste ha
råvaran tillgänglig vid vår fabriksgrind. Alla de
råvaror som effektivt kan odlas i Sverige vill vi ha
från Sverige.
Evert Bränd: Jag vill ge ett svar på Carl G Nilssons
fråga om vi kan bli bättre på exporten. Ost har vi
hört om redan. Men bara en kort resumé: Vi blev
medlemmar den 1 januari 1995. Fram till dess kunde
vi sälja på export vodka, bröd och kakor, och vi
kunde sälja konfektyr och sötsaker. Den tillväxt som
har skett sedan dess har skett på de nya områdena,
framför allt förädlade livsmedelsprodukter. Det är
också i fråga om den typen av produkter som vi
kommer att skapa ett förhållande med konsumenten.
Det är ju inte så att handel och konsumenter står
och väntar på livsmedelsprodukter, utan vi slåss på
en mycket tuff arena. Det är de här förhållandena
som i dag skapas. Vi skapar ett förhållande, ett
förtroende med konsumenterna. Det här med ärlig mat
är ett begrepp som vi arbetar hårt med. Ett bra
exempel på det här är vad man från svensk sida, från
LRF:s sida,gör i England just nu. Man lanserar ett
program som heter Swedish farm assured, alltså ett
garantiprogram för svenska svinprodukter. När man
som konsument köper sin vara i butik kan man på
förpackningen identifiera en hemsida som man kan gå
in på, och via ett kodnummer kan man se på vilken
gård varan har producerats. Detta är ju ett sätt att
skapa ett ärligt förhållande till konsumenten. Det
här har uppskattats mycket. Vid presskonferensen som
vi hade på Grüne Woche uppmärksammades detta av en
mycket intresserad tysk press. 20 professionella
journalister på matsidan var mycket intresserade av
att höra mer om detta projekt. I Sverige är vi redan
duktiga i jämförelse med Finland och Österrike, som
nya medlemmar i EU. Vi har fortfarande bara en
tiondel av exporten per capita jämfört med Danmark,
Irland, Holland och Belgien, så vi har mycket att
lära och mycket att göra. Det finns en stor marknad
för oss.
Sedan lite grann kort om vad vi gör under januari
och februari för att starkt visa oss
internationellt. Grüne Woche var ett exempel som ni
redan har hört om. International Food and Drink
Exhibition i London startar nästa vecka. Vi har
Internationale Süssvarenmässe i Köln med sötsaker,
kakor och liknande. Biofackmässan, som är en
ekologisk mässa i Nürnberg, startar också i början
av februari. Där finns vi med, liksom på Prodexpo,
som är en mässa i Moskva. Där finns vi med framför
allt för att bibehålla de relationer som har byggts
upp och för att kunna ta vid när det lättar på den
marknaden igen.
Leif Håkansson: Kort fråga skall få ett kort svar.
Jag fick en fråga av Ingvar Eriksson angående vår
syn på vikten av konkurrensneutralitet. Det är klart
att det är viktigt med konkurrensneutralitet. Det
har vi tagit upp i artikeln i ATL. Men när det
gäller bekämpningsmedel, diesel och konstgödsel
menar vi att man måste hålla igen. Det handlar
långsiktigt om att bygga upp ett
konsumentförtroende. Det handlar nu om realiteter.
Vi kan inte bara köra konsumentkampanjer utan nu
måste vi verkligen bygga upp förtroendet från
konsumenterna, och då skall vi visa att vi håller
igen på bl.a. konstgödsel och bekämpningsmedel.
Jag vill peka på något som har lite att göra med
det som Eskil frågade om tidigare, nämligen om vi
verkligen belyser rätt fråga. Det är klart att det
är politiken som är det viktiga i dag eftersom det
är politiker vi adresserar. Men det är ändå så att
tar man exemplet att bondens lönsamhet skall höjas
med 1 krona så är det 25 öre av denna krona som
berörs av politiska beslut, och de andra 75 örena
berörs av de övriga tre spelplanerna som Hans
Jonsson har gått igenom här, alltså marknaden,
företaget och kapitalet.
Dag von Schantz: Ingvar Eriksson frågade om vi hade
någon information om när det kan komma några förslag
från regeringen. Vad jag förstår är de här frågorna
uppe i samband med de skatteöverläggningar som
pågår, så det är åtminstone en del i det här pusslet
som måste bli klart.
Det finns ju även ytterligare saker, som
jordbruksministern har påpekat, bl.a. i en
interpellation i november när Ingvar Eriksson
ställde en fråga om när det skulle komma förslag.
Jordbruksministern påpekade då att det är ett
övervägande av den totala pris-, stöd- och
kostnadsnivån inom sektorn som är avgörande för
framtiden för sektorn och som också måste prövas i
detta sammanhang. Att det finns olika avgifts- och
skattenivåer är ju känt.
Ordföranden: Då har jag Småbrukarna, LRF och SLU
kvar. Kan ni vänta och kanske avrunda era sista
inlägg? Jag har ungefär fem man anmälda vad gäller
miljö- och djurskyddsfrågor.
Gudrun Lindvall: Jag skulle vilja ställa en fråga
till professor Sten Ebbersten. Det diskuteras mycket
om att få en ekologiskt långsiktigt hållbar
utveckling av lantbruket. Jag skulle vilja höra
vilken åtgärd som skulle vara den enskilt mest
positiva som jordbruket skulle kunna genomföra för
att minska miljöbelastningen och också skapa något
slags både ekonomisk och ekologisk bärkraft för
framtiden.
Michael Hagberg: Att svenskt lantbruk har problem
har vi fått klart för oss i dag, och det har vi fått
klart för oss under den debatt och diskussion som vi
länge har lyssnat på. Tittar vi i den ryggsäck som
så ofta nämns tror jag nog att det finns en och
annan sten som möjligen skall ligga kvar. Vad jag
kan förstå, när jag lyssnar på LRF och på Food from
Sweden - och jag skulle också vilja ha lite
kommentarer från de två - är de främsta argumenten
vi har när vi skall sälja våra produkter på
marknaden - både den inhemska marknaden och
marknaden ute i Europa - gott miljötänkande och
justa miljöskäl. Då tror ju jag att de stenar, de
delar som har med miljötänkande att göra, möjligen
skall finnas kvar i ryggsäcken. Jag tänker på de
avgifter vi har på bekämpningsmedel, de avgifter vi
har när det gäller handelsgödsel. De tror jag nog
att det kan finnas anledning att ha kvar. Vad säger
ni när ni åker ut till storstäderna i vårt land och
till Europa när det gäller att sälja produkterna och
att peka på det goda miljötänkandet, om inte de
stenarna finns kvar? Då kanske förtroendet för
produkterna hos konsumenterna, som blir mer och mer
medvetna - det ser vi i vårt land och det ser vi ute
- minskar. Det tror jag vore ett väldigt hot mot
svenskt jordbruk och svensk livsmedelsproduktion.
Göte Jonsson: En viktig fråga som vi inte har hunnit
beröra så mycket är ju den om forskningen och
jordbruket. Vi har inte mycket tid kvar, men jag
skulle ändå vilja fråga både SLU och näringen: Hur
ser ni på forskningens situation i Sverige nu och
likaså i framtiden? En viktig fråga här är ju
sektorsforskningen. Hur upplever ni den utifrån de
förslag som ligger bl.a. i forskningspropositionen?
En annan fråga som är aktuell är ju
departementstillhörigheten när det gäller SLU. Det
är två frågor som i och för sig kanske kräver långa
svar, men jag vill ändå gärna ha lite korta
kommentarer till detta.
Jonas Ringqvist: Jag har en fråga som främst är
riktad till Ekologiska Lantbrukarna, men eventuellt
kanske någon från SLU också kan kommentera det. Det
gäller de strukturella hindren i jordbruket för en
ekologisk omställning. Vad är det som hindrar en
fortsatt ekologisk omställning? Jag tänker framför
allt på sådant som livsmedelsindustrins struktur,
gårdsstruktur, lönsamhet, bidragssystem, den kunskap
vi har, osv. Jag skulle vilja ha lite kommentarer
till detta. Vilka är de strukturella hindren?
Birgitta Carlsson: Jag har en fråga till
Jordbruksdepartementet och Jordbruksverket. Vi är
överens om att lönsamheten måste förbättras och att
det måste ske nu. Vi vill ha nya unga bönder som
satsar på jordbruksnäringen, men vi vill också
behålla de gamla som håller på. Då gäller det frågan
om måtten på djurstallar. Det finns ganska många
fall med bönder, där miljö- och
hälsoskyddsinspektörer eller djurskyddsinspektörer
som varit ute på gårdarna i princip gjort den
bedömningen att man skulle kunna få fortsätta,
ibland fram till dess att man pensioneras, med de
djurmått man har därför att helheten i stallarna har
varit av så god kvalitet att man skulle kunna få
fortsätta. Men man har inte fått den dispens som
krävs. Då är min fråga: Varför är det så svårt för
dem som vill fortsätta att få chansen att få dispens
under en tid för att klara av att fortsätta? Vi vill
ha öppna landskap, och det är klart att det är
viktigt att det finns djur på många ställen i
landet. Då gäller det ju också att vi fullt ut
utnyttjar de bidragsrätter som finns när det gäller
di- och amkor just för att behålla de öppna
landskapen.
Alf Eriksson: Vi ser att strukturförändringarna gör
att vi får alltmer och större centralisering till
enheter. Det har vi hört i dag. Samtidigt vet vi att
konsumenterna inte beter sig likadant. En del
efterfrågar lågt pris. Men vi har en allt större
skara konsumenter som inte ser så mycket på priset
utan ser mer på kvaliteten. Då har jag en fråga till
ekoodlarna, och även trädgårdssidan och LRF var inne
på det här med småskalig produktion och förädling av
typ gårdsbutiker osv. där man kan få den här
kvaliteten och den här närproduktionen som så många
konsumenter efterfrågar. Vad ser ni för möjligheter,
och finns det några hinder för en sådan utveckling
som komplement till centraliseringen?
Ingvar Eriksson: Det är väldigt viktigt, när man
skall göra bedömningarna vad som är miljövänligt
eller miljöfarligt, att man har rätt kunskap för de
bedömningarna. Jag har en obehaglig känsla av att
kunskapen inte är vad den borde vara. Mot den
bakgrunden är det intressant att höra hur man från
forskarsidan jobbar med de frågorna i dag och hur
man har kopplat möjligheterna att tillsammans med
andra länders forskare komma fram till relevanta och
jämförbara bedömningar.
Ordföranden: Vi har möjlighet att dra över några
minuter men inte alls mycket. Jag uppmanar er att
vara mycket korta i svaren.
Thomas Rossvall: Jag hade anmält mig för att säga
något om forskning, och Göte Jonsson gav mig ju
tillfälle att även svara på en fråga, så det
uppskattar jag. Jag tror att det är utomordentligt
viktigt att vi i den här debatten också har med de
mer långsiktiga frågorna, och kopplingen mellan
forskning och näringens utveckling är naturligtvis
en kärnpunkt i detta. Det har väl inte undgått någon
i den här salen att i diskussionerna runt den
forskningsutredning som heter Forskning 2000 har
vågorna svallat mycket högt. Det finns förslag om
att man i princip skall dra ned på den
sektorsinriktade forskningen. SLU delar naturligtvis
inte de åsikterna, utan vill tvärtom utveckla den
forskning som ligger nära näringen. Kunskap kommer
ju att vara det som i ett längre perspektiv hjälper
oss att både minska och kanske bära ryggsäcken med
en kraftigare motor. Det gäller ju att inte bara
diskutera i perspektivet nästa förhandling eller
nästa omgång i Bryssel, utan frågan är ju också hur
vi långsiktigt skall kunna bygga in kunskap i
processen.
Staten satsar ju mycket på forskning på det som är
inriktat på miljösidan, och som ett kort svar på den
sista frågan kan jag säga att vi har ett mycket
aktivt samarbete mellan lantbruksuniversiteten i
Europa för att skapa en gemensam plattform. Vi hade
nöjet att diskutera det på ett möte förra året med
Olle Hakelius som representant för sektorn. Men
däremot är det betydligt mindre satsningar från
staten själv på sådana frågor som har med produktion
och långsam lönsamhet i sektorn. Och det gäller hela
kedjan från produktion över till mer
industrirelaterade processer. Vi håller nu på att
diskutera livsmedelsfrågor. I kväll skall
livsmedelsindustrin, Livsmedelsverket och
departementet träffas för att diskutera de frågorna.
Vi har en samverkan mellan universitet och
branschforskningsinstitut. Det är utomordentligt
viktigt att både riksdag, regering, näringen och vi
samverkar för att hitta en gemensam plattform inför
den forskningspolitiska proposition som skall läggas
fram om drygt ett år, så att vi där kan flytta fram
positionerna i ett längre perspektiv. Utgångspunkten
är den oro och den diskussion som har funnits här
men vi vill även titta längre och se vad det är vi
behöver vad gäller kunskap och forskning för att
fortsätta att utveckla det svenska jordbruket med
internationell konkurrenskraft i inriktningen. Där
måste vi verka gemensamt, och vi måste definitivt
flytta fram positionerna i förhållande till många
andra delar av den forskningspolitik som diskuteras.
Sten Ebbersten: Gudrun Lindvall frågade vilken
åtgärd som är mest gynnsam när det gäller att uppnå
ett långsiktigt miljömässigt hållbart jordbruk. Det
är inte lätt att svara på den frågan, men jag skall
försöka.
Våra studier vid SLU och vår samlade kunskap visar
att den enskilda åtgärd som ur odlingssynpunkt
skulle vara mest gynnsam är att åter integrera växt-
och djurproduktion med varandra på ett balanserat
sätt, lokalt och regionalt.
Djurhållningen har i mycket hög grad kommit att
koncentreras till gårdar och regioner genom
specialiseringens fördelar och billiga transporter,
vars nackdelar kommer att hamna i miljön, vilket i
längden inte är hållbart. Mellansverige har i stort
sett tömts på djur. De har koncentrerats till de
södra delarna av landet. Växtnäringen går samma väg.
Via fodret kommer den också att koncentreras till de
här gårdarna och regionerna, som dessutom inte
sällan använder ett övermått av konstgödsel.
En ökad integrering av djur- och växtodling skulle
minska växtnäringsläckaget och medföra en mycket
bättre hushållning med växtnäringen genom ett bättre
kretsloppstänkande i handling. Det skulle också leda
till en minskad energiåtgång till transporter. Vi
skulle få en minskad pesticidåtgång genom den
varierade växtföljden, som verkar negativt för
parasiter och skadegörare att utbreda sig. Det
skulle gynna biologisk mångfald i landskapet, och
det skulle stärka markbördigheten.
Detta var ett mycket kort svar på en komplex fråga.
Tack!
Ordföranden: Det var suveränt kort. Detta är oerhört
svårt, men det är ett ämne som vi kan ägna mycket
tid åt framöver. Nu skall Jordbruksverket få tala.
Ingbritt Irhammar: Jag skall svara Birgitta Carlsson
på frågan om dispenser för båsmåtten.
Riksdagen har beslutat om skärpt djurskydd. Kopplat
till det har riksdagen beslutat om förändrade
båsmått. Och riksdagen har beslutat om en
övergångstid på tio år, eftersom det handlar om dyra
investeringar. Nu har dessa tio år gått. Under de
åren var man mer generös med dispenser när det
gällde de djurägare som gick mot pensionering och
sådant. Det var inte tänkt att det därefter skulle
vara samma dispensregler som under övergångstiden.
En restriktivitet är beställd när det gäller
dispenser. Och den följer vi på Jordbruksverket.
Jan Rosenström: Det var många frågor som jag skulle
kunna svara på. Jag tänkte ta upp två: den som
gällde marknadsanpassning och den som gällde
närheten till konsumenten. Det är viktiga frågor.
Kommer svenska livsmedel att ha någon framgång på
främmande marknader? Det var väl egentligen den
fråga som någon ställde. Jag tror det om vi kan
anpassa oss till ett förändrat ätmönster ute i
världen. Vi kommer aldrig att kunna få våra stora
konsumentgrupper ute i Europa eller någon annanstans
att äta som vi gör i Sverige. Jag tror t.ex. att det
kommer att bli svårt att få dem att äta ost i
trekanter med hyvel som vi gör. Vi måste hela tiden
veta vad som är på gång ute i länderna. Det tror jag
är oerhört väsentligt. Fransmännen börjar t.ex. få
lite mer bråttom när de skall äta lunch och kanske
t.o.m. middag. Därför säljs det i dag enorma mängder
pyttipanna i Frankrike från Bjuv i Sverige. Det är
ett exempel på var det här passar in. Det är
fortfarande rent, fräscht, piffigt och bra, men det
går snabbare att tillaga. Det är den här typen av
frågor som jag tror att vi måste bli vassare på.
Jag brukar säga att vi måste öka produktiviteten i
livsmedelsindustrin i Sverige. Om man säger
produktivitet tror alla att det handlar om
produktion. Men vi måste öka produktiviteten i
produktutveckling, i marknadsföring och i
produktion.
Det här leder mig in på den fråga som jag hade
tänkt ta upp förut. Som tur var kom den upp ändå.
Det gäller forskning, utveckling och utbildning. Vi
behöver utbildade människor, gärna flera forskare
och utbildade. Och vi behöver avancerad forskning
och utveckling i landet för att utveckla de här
produkterna, som vi själva vill ha och som vi kan
marknadsföra. Det talades om lågkaloriprodukter,
functional food eller vad det nu kan vara.
Avslutningsvis vill jag ta upp förtroendet för
maten, närheten till konsumenten. Jag tycker att vi
skall komma ihåg att en för konsumenten oerhört
viktig del i garantin för en bra och säker mat är
att vi har en konkurrenskraftig och stark
livsmedelsindustri i Sverige.
Ordföranden: Vi kan hålla på i ungefär fem minuter
till. Som jag uppfattar det finns det några anmälda
stickrepliker. Men Hans Jonsson har väntat länge, så
nu är det hans tur.
Hans Jonsson: Tack, herr ordförande! Jag skall fatta
mig mycket kort, eftersom tiden rinner iväg.
Först skall jag bara kommentera dieselskatten,
miljöprofilen och handelsgödselskatten.
Jag har varit på mängder av mässor ute i Europa och
här hemma. Jag har träffat massor av konsumenter här
hemma och i andra länder. Det finns reportageteam
från BBC och andra som kommer hit för att se hur vi
gör. Jag har aldrig någonsin fått frågan: Vad har du
för dieselskatt? Jag har aldrig fått frågan: Vad har
du för handelsgödselskatt? De förutsätter nämligen
att jag inte kör en extra gång på min åker med min
traktor bara för att bränslet skulle vara billigare.
Vi i lantbruket har inte den typen av
fritidsproblem. Det går helt enkelt inte att ta ut
en orättfärdig dieselskatt via en fläskkotlett. Så
fungerar inte marknaden. Husmor som står vid
kyldisken funderar över djuromsorg, antibiotika,
salmonella, kvalitet och pris. Och det klarar vi,
men vi klarar inte det andra.
Det förs fram diskussioner om att man skall använda
restitution av dieselskatten till oss bönder i
fördelningspolitiskt syfte. Gör inte det! Slå inte
in den kilen mellan oss bönder. Vi har, precis som
Caroline säger, jobbat stenhårt på att hålla samman.
Vi har lämnat den debatten bakom oss. Vi kan inte
längre unna oss lyxen att slå in kilar mellan stor
och liten, mellan ekologisk produktion och vanlig
bondproduktion. Vi behöver hålla ihop. Vi väntar med
spänning på en tydlig signal. Vi skall ta vårt
ansvar, men ni måste ta ert.
Tack för i dag!
Thomas Larsson: Jag fick en fråga från Jonas
Ringqvist: Vad finns det för hinder för att det
ekologiska lantbruket skall fortsätta att utvecklas?
Frågan är mycket bra ställd, med tanke på att
marknaden finns. Intresset bland oss bönder ökar
ständigt. Ändå ökar det inte fortare än det gör. Jag
tror att oron bland oss bönder är väldigt stor för
svenskt jordbruks utveckling över huvud taget. Klara
och tydliga signaler om att vi skall satsa på
svenskt jordbruk är alltså en nödvändighet för oss
bönder. Om vi får de signalerna kommer det även att
bli mer ekologiskt jordbruk. Det kommer som ett brev
på posten.
Åke Karlsson: Jag skall också fatta mig kort.
Vi står inför ett val. Vi pratar om fler jobb i
lantbruket. Det beror ju på vilken väg vi väljer. Om
vi väljer fortsatta strukturrationaliseringar och
tror på storhetstesen blir det inga jobb. Då blir
det färre jobb i lantbruket. Om vi lägger ner
slakterier och mejerier blir det färre jobb. Men om
vi satsar på den småskaliga utvecklingen i stället
får vi fler jobb. Det är detta val som vi nu står
inför.
Någon sade att vi inte kan stoppa utvecklingen. Det
tycker jag är lite uppgivet. Vi kan faktiskt styra
utvecklingen. Vi står inför ett val: Skall vi ha en
levande landsbygd och ett levande jordbruk med
friska livsmedel, eller skall vi satsa på
storhetstesen, som vi har gjort i många år? Vi har
sagt att ju större det är desto bättre är det. Har
vi fått det bättre? Det är den frågan ni skall
ställa er. Och vilken väg skall vi välja?
Tack för mig!
Olle Hakelius: Jag skall ge en kort reaktion från
oss på forskningssidan.
Det är klart att den typ av jordbruk som vi vill
driva som handlar om miljövänlighet, djuromsorg,
kvalitet osv. egentligen är en kunskapsintensiv
näring. Den kommer att kräva mycket mer och djupare
forskning. Internationellt sett ligger vi inte
särskilt högt när det gäller forskning.
Jag konstaterar dock att vi som det enda land i
världen - som jag känner till - har ett frivilligt
finansieringssystem som bönderna aktivt tar del av
via Stiftelsen Lantbruksforskning för att stötta upp
det här. Det tror jag är viktigt.
Göte Jonsson frågade om departementstillhörighet.
Det centrala när det gäller Lantbruksuniversitetet
är att sektorsbegreppet hålls ihop. Vi i
livsmedelsproduktionen rör oss över många av de
gränser som finns vid universitet och högskolor i
övrigt. Det handlar alltså om att man har en
helhetssyn och en tvärvetenskaplighet. Den enda
garanti som vi kan se för att sektorsbegreppet hålls
ihop är att det tillhör Jordbruksdepartementet. Det
handlar då också om närheten mellan näring och
livsmedelsindustri.
Thomas Rosswall: Det var just detta som jag glömde
bort att kommentera. Jag fick en fråga om det.
Jordbruksministern gick i förra veckan ut och sade
att hon för sin del tycker att SLU skall ligga kvar
vid Jordbruksdepartementet. Jag delar den åsikten
mot bakgrund av den utredning som Thorsten Andersson
har gjort under hösten, den egna utvärdering som vi
har gjort rörande vårt sektorsansvar och det som
står i utredningen om forskning 2000, under
förutsättning att man på lämpligt sätt kan samverka
mellan riksdagens utskott och regeringens
departement - på samma sätt som vi inom
högskolevärlden kan samverka över gränserna.
Tack!
Hans Wallensteen: Vi fick en fråga av Michael
Hagberg angående ryggsäckens storlek och innehåll.
Det finns givetvis delar av den som är bra och som
vi använder i exportarbetet och i argumenteringen.
Det gäller djuromsorg, djurskyddslagen,
antibiotikafritt foder osv. Men just dieselskatt och
energiskatt, som är de tunga stenarna i säcken, är
ju bara en belastning. Det är viktigt att vi får
bort dem och att vi bibehåller det som är bra och
som vi också har nytta av i marknadsföringen av
svenska livsmedel på exportmarknaden.
Tack!
Ordföranden: Tack för det! Jag vet att fler vill ge
synpunkter, från både frågandesidan och
svarandesidan. Men vi klarar inte mer.
Jag är imponerad av den uthållighet som ni alla -
frågare, svarare och åhörare - har haft. Det är
imponerande. Det visar också att dessa frågor ligger
i pipeline, som det heter. De är högaktuella. Nu
förväntas det också politiska beslut.
Jag har inte dragit några direkta slutsatser efter
varje sjok. Vi har inte haft tid till det. Men jag
tycker att en röd tråd har varit att det finns en
samsyn när det gäller att backa upp
jordbruksnäringen och livsmedelsindustrin. Sedan kan
vi diskutera former, men jag tycker att det här ändå
har gett en kraft i detta. Och den här viljan finns
också på det politiska området.
Det underlag som ni har gett oss är oerhört
värdefullt för vårt beslutsfattande. Vi skall alltså
gå in i ett arbete i februari och mars omkring
jordbruks- och trädgårdsnäringsfrågor. Jag hoppas
att vi skall kunna samla oss till bra beslut också
inför framtiden.
Tack skall ni ha, alla ni som har kommit hit och
alla ni som har lyssnat! Därmed avslutar vi.