Utskottet behandlar i detta betänkande dels
proposition 1997/98:145 Svenska miljömål.
Miljöpolitik för ett hållbart Sverige, dels
skrivelse 1998/99:5 Hållbara Sverige - uppföljning
och fortsatta åtgärder för en ekologiskt hållbar
utveckling. Dessutom behandlas följdmotioner med 126
yrkanden och
motioner från allmänna motionstiden med 220
yrkanden.
Den miljöpolitiska propositionen innehåller en
utförlig redovisning av de viktigaste miljöfrågorna.
Förslag framläggs bl.a. om 15 övergripande
nationella miljökvalitetsmål. Utskottet tillstyrker
regeringens förslag om en ny struktur i arbetet med
miljömål men föreslår, med anledning av motioner
från m, kd, v, c, fp och mp, att regeringen
återkommer till riksdagen med redovisning och
förslag även beträffande de delmål som behövs för
det fortsatta arbetet med att nå
miljökvalitetsmålen.
Utskottet föreslår vidare att riksdagen godkänner
regeringens förslag om de 15 miljökvalitetsmålen med
den utformning som anges i propositionen. Vidare
tillstyrks regeringens förslag om riktlinjer för
resurseffektivitet och för samhällsplaneringen samt
om ratificering av ändringar i Montrealprotokollet
och konventionen om säkerheten vid hantering av
använt kärnbränsle m.m.
I anslutning till regeringens bedömning angående
avvecklingen av bly i olika produkter föreslår
utskottet, med anledning av motioner från m, att det
ges möjlighet till vissa dispenser från det
aviserade förbudet mot blyhagel för jakt och skytte.
Till betänkandet fogas 30 reservationer och 9
särskilda yttranden.
Propositionen
Regeringen (Miljödepartementet) föreslår i
proposition 1997/98:145 att riksdagen
dels godkänner regeringens förslag till
1. en ny struktur i arbete med miljömål (avsnitt
4.1),
3. riktlinjer för resurseffektivitet (avsnitt 5.1)
och
4. riktlinjer för samhällsplaneringen (avsnitt
9.1),
dels godkänner
5. ändringarna av Montrealprotokollet om ämnen som
bryter ned ozonskiktet (kapitel 12) och
6. konventionen om säkerheten vid hantering av
använt kärnbränsle och om säkerheten vid hantering
av radioaktivt avfall (kapitel 13),
dels godkänner
7. att det under utgiftsområde 23 Jord- och
skogsbruk, fiske med anslutande näringar uppförda
ramanslaget B 12 Kompletterande åtgärder inom
jordbruket får, utöver anläggningsstöd för
energiskog, även utnyttjas för andra åtgärder i
syfte att stimulera energiskogsodling (avsnitt
7.3.2).
Skrivelsen
I skrivelse 1998/99:5 Hållbara Sverige - uppföljning
och fortsatta åtgärder för en ekologisk hållbar
utveckling lämnar regeringen (Miljödepartementet) en
lägesredovisning av hur långt arbetet för ekologisk
hållbarhet m.m. framskridit. Dessutom redovisas de
nya förslag till åtgärder som tillkommit under året
genom de propositioner och skrivelser som lagts
fram. Skrivelsen innehåller också översiktlig
beskrivning av arbetet med det lokala
investeringsprogrammet. Skrivelsen bygger till stora
delar på Hållbara Sverige - Lägesrapport 1998 som
Delegationen för en ekologiskt hållbar utveckling
redovisade i augusti 1998.
Propositionens huvudsakliga
innehåll
Regeringens övergripande mål för det miljöpolitiska
arbetet är att till nästa generation kunna lämna
över ett samhälle där de stora miljöproblemen i
Sverige är lösta. Sverige skall vidare
internationellt vara en pådrivande kraft och ett
föregångsland för ekologiskt hållbar utveckling. I
propositionen anger regeringen hur miljöpolitiken på
olika områden skall föras vidare för att detta
övergripande mål skall kunna nås.
Propositionen är en vidareutveckling och
precisering av det inledda arbetet för en ekologiskt
hållbar utveckling. Regeringen har under hösten 1997
och våren 1998 lagt fram propositioner och en
skrivelse när det gäller flera områden som
tillsammans med den nu aktuella miljöpropositionen
är viktiga delar i det samlade arbetet för en
hållbar utveckling. Det gäller t.ex. förslag om
energi, transporter, regionalpolitik,
sysselsättning, konsumentpolitik, bostadspolitik,
jordbruk samt arkitektur, formgivning och design.
Regeringen har vidare föreslagit att en ny balk,
miljöbalken, införs (prop. 1997/98:45). Förslaget
till ny miljöbalk utgör en både samordnad, skärpt
och breddad miljölagstiftning för en hållbar
utveckling. Regeringen uttalar också i 1998 års
ekonomiska vårproposition (prop. 1997/98:150), att
arbetet med att ställa om Sverige till ekologisk
hållbarhet bör fortsätta och föreslår höjda anslag
till miljön.
Regeringen föreslår att en ny struktur för arbetet
med miljömål bör tillämpas. Ett begränsat antal
nationella miljökvalitetsmål fastställs av
riksdagen. Genom dessa miljökvalitetsmål anger
riksdagen vilket miljötillstånd som skall uppnås i
ett generationsperspektiv. Regeringen svarar för att
delmål ställs upp i de fall det behövs för att nå
miljökvalitetsmålen. Delmålen utgör utgångspunkter
för en precisering av mål och strategier inom olika
samhällssektorer på skilda nivåer.
Regeringen konstaterar att det övergripande
generationsmålet och den nya strukturen innebär ett
nytt sätt att arbeta inom miljöpolitiken. Regeringen
har därför för avsikt att tillsätta en
parlamentarisk beredning som får i uppgift att i
samverkan med berörda myndigheter göra en samlad
översyn av detta arbete.
Regeringen gör bedömningen att den nya miljöbalken
och de nya nationella miljökvalitetsmålen, med den
ansvarsfördelning för måluppfyllelse m.m. som
föreslås, tillsammans skapar ytterligare
förutsättningar för en decentralisering av
miljöarbetet. Härigenom ökar möjligheterna och
intresset, inte minst inom näringslivet, att ta egna
initiativ till åtgärder för en bättre miljö.
I ett globalt perspektiv behöver resursanvändningen
effektiviseras. Beräkningar visar att
resursanvändningen i vår del av världen behöver
effektiviseras avsevärt om jordens ekosystem skall
kunna bära en ökande världsbefolkning och samtidigt
lämna utrymme för en standardökning i världens
utvecklingsländer. Som ett möjligt mått på den
nödvändiga minskningen har inom FN-systemet
lanserats begreppet faktor 10, som innebär att i-
ländernas resursanvändning i ett
generationsperspektiv grovt räknat behöver bli tio
gånger effektivare.
I en utvecklad kretsloppsstrategi med krav på en
större resurshushållning föreslår regeringen för en
rad olika varuslag att berörda inriktar sitt
handlande så att uppsatta mål kan uppnås inom en
till två generationer. Ett vitalt och miljöanpassat
näringsliv och en miljöanpassad samhällsplanering är
nödvändiga förutsättningar för en hållbar
utveckling.
När det gäller kemikaliepolitiken skall allt
kemikaliesäkerhetsarbete liksom hittills utgå från
riskvärderingar. Dagens arbetsmetoder måste
kompletteras med ett mer generellt arbetssätt som
riktas mot ämnen med vissa specifika egenskaper.
Inom EU verkar Sverige för en intensifiering av
arbetet med att integrera miljöfrågorna i olika
samhällssektorer. Det internationella
miljösamarbetet skall vara fortsatt
handlingsinriktat och offensivt. En målmedveten
strävan är att integrera miljöaspekten i frågor som
rör handel, bistånd och tekniköverföring.
Regeringen föreslår att riksdagen godkänner 1997
års ändringar av Montrealprotokollet med skärpningar
av de regler som gäller för ämnen som bryter ned
ozonskiktet. Regeringen föreslår vidare att
riksdagen godkänner en konvention om säkerheten vid
hantering av använt kärnbränsle och om säkerheten
vid hantering av radioaktivt avfall.
Motionerna
Motioner med anledning av propositionen
1997/98:Jo61 av Sigrid Bolkéus (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att medel bör avsättas
till forskning om ersättningsmaterial för bly i
hagelpatroner.
1997/98:Jo62 av Patrik Norinder och Inger René (m)
vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om PVC-plastens
positiva egenskaper,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om PVC-industrins
betydelse för arbetsmarknaden i Västsverige,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om uppdraget att
utarbeta en plan för miljöanpassning av PVC,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om bedömningen och
hanteringen av PVC,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om riskbedömning av
ftalater,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om konsekvensanalyser
av alternativ till ftalater,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om vikten av samsyn med
andra länder inom EU inom kemikaliepolitiken.
1997/98:Jo63 av Kenth Skårvik (fp) vari yrkas att
riksdagen med avslag på regeringens förslag för
avveckling av ftalater och andra mjukgörare ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om att
i stället vidta åtgärder efter avslutade
riskbedömningar.
1997/98:Jo64 av Dan Ericsson m.fl. (kd) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar att delmålen inom
miljöområdet skall antas av riksdagen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om behovet av tydliga
program för att miljömålen skall kunna realiseras,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om det fortsatta
arbetet inom området "ingen övergödning",
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om delmål inom området
"bara naturlig försurning",
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om delmål inom området
"levande skogar",
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om delmål och program
inom området "begränsad klimatpåverkan",
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om vikten av att staten
är ett föredöme när det gäller att följa gällande
lagar och regler inom kemikalieområdet,
8. att riksdagen avslår regeringens förslag om
förbud mot blyhagel.
1997/98:Jo65 av Erik Arthur Egervärn och Eskil
Erlandsson (c) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ökat stöd till ideella organisationer.
1997/98:Jo66 av Eva Eriksson m.fl. (fp) vari yrkas
1. att riksdagen godkänner motionens förslag att
införa ett sextonde övergripande miljökvalitetsmål
för biologisk mångfald,
2. att riksdagen begär förslag till
miljökvalitetsmålens delmål så att de kan
fastställas av riksdagen,
3. att riksdagen godkänner vad i motionen anförts
om att det under det tredje miljökvalitetsmålet,
levande sjöar och vattendrag, fastställs att epoken
av älvutbyggnad är över,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att göra en
miljökonsekvensbeskrivning av avvecklingen av
Barsebäck,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att långsiktiga mål
sätts för samhällsbuller och inte endast
trafikbuller samt att de långsiktiga målen
formuleras på ett nyanserat sätt i syfte att
tillvarata varje tillfälle att åstadkomma en god
ljudmiljö,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att man vad avser
buller från markbunden trafik skall eftersträva att
även ge boende tillgång till en god ljudmiljö,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att ökad vikt läggs
vid att bevara hittills tysta områden och miljöer.
1997/98:Jo67 av Peter Weibull Bernström (m) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om att
användningen av blyhagel bör ha upphört vid all jakt
inom tio år genom frivilliga åtaganden.
1997/98:Jo68 av Maggi Mikaelsson m.fl. (v) vari
yrkas
1. att riksdagen begär att regeringen återkommer
till riksdagen med förslag på konkreta tidsbestämda
delmål som är möjliga att utvärdera,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att delmål för att
nå de övergripande målen skall beslutas av
riksdagen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om en övergripande
målsättning att Sverige inom 25 år skall ha löst
dagens kända miljöproblem samt förhindra att nya
uppstår,
4. att riksdagen begär att regeringen återkommer
med förslag till riktlinjer för vad som skall ske
när miljömålen ej nås,
5. att riksdagen begär att regeringen redovisar de
samhällsekonomiska konsekvenserna av de nya
miljömålen, de delmål som fastställs och de åtgärder
som krävs,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att en plan för
inköp av skyddsvärd skog bör vara genomförd i sin
helhet inom tio år, beträffande urskogarna före år
2000,
7. att riksdagen begär att regeringen återkommer
med ett behandlingsprogram för klimatområdet,
omfattande samtliga sektorer som kan komma att
beröras för att klimatkonventionen skall kunna
efterföljas och klimathotet reduceras,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att utgångspunkten
för miljöomställningen måste omfatta alla varor,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att faktor 10-
begreppet bör kompletteras med begreppet rättvist
miljöutrymme,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om producentansvar
för möbler och kontorspapper,
11. att riksdagen begär att regeringen återkommer
och redovisar konkreta åtgärder på trafikområdet vid
konkretisering av de femton miljömålen,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om att regeringen
måste våga gå före i EU:s miljöarbete även i
kontroversiella frågor.
1997/98:Jo69 av Lennart Brunander m.fl. (c) vari
yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att delmålen skall
antas av riksdagen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om delmålens mätbarhet
och tidsbestämning,
3. att riksdagen beslutar att 275 000 hektar
skogsmark skall skyddas inom en tioårsperiod,
4. att riksdagen beslutar att koldioxidutsläppen, i
förhållande till 1995 års utsläppsnivå, skall minska
med 20 % till år 2020, och med 60 % till år 2050,
5. att riksdagen beslutar om en generell minskning
av utsläppen av kväveoxider så att de i förhållande
till 1995 års utsläppsnivå skall ha minskat med 40 %
till år 2005, och med 70 % till år 2020,
6. att riksdagen beslutar att utsläppen av kväve
till havet söder om Ålands hav, i förhållande till
1995 års utsläppsnivå, skall ha minskat med 40 %
till år 2005.
1997/98:Jo70 av Lennart Brunander (c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att skyndsamt skicka
förslaget till förändrat stöd för energi-
skogsodling till EG-kommissionen för godkännande,
2. att riksdagen beslutar att biobränslen,
inklusive RME, även fortsättningsvis skall vara
skattebefriade.
1997/98:Jo71 av Gudrun Lindvall (mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om riktlinjer för den
offentliga sektorns och privata företags
upphandling,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att i ministerrådet
verka för att bekämpning av miljöproblem får högre
prioritet än den inre marknadens funktioner och att
alla typer av miljökrav alltid måste få ställas vid
offentlig upphandling,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att i ministerrådet
verka för att EU:s medlemsländer får behålla sina
respektive miljömärkningssystem,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att införa en
generell och offentligt övervakad allergi- och
miljömärkning med så kallade
livscykelspecifikationer.
1997/98:Jo72 av Ronny Korsberg m.fl. (mp) vari yrkas
att riksdagen begär att regeringen snarast
återkommer med konkreta förslag om skatteväxling och
om införande av andra ekonomiska styrmedel.
1997/98:Jo73 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) vari
yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att kommuners miljö-
och hälsoskyddsnämnder åter bör göras obligatoriska,
2. att riksdagen avslår regeringens förslag om att
regeringen själv skall fatta beslut om delmål och
handlingsplaner,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att riksdagen får
fatta beslut om kvantifierade och tidsbestämda
delmål och handlingsplaner,
4. att riksdagen begär att regeringen snarast
återkommer till riksdagen med kvantifierade och
tidsbestämda delmål och handlingsplaner för
miljöpolitikens samtliga områden,
5. att riksdagen fastslår delmålet för utsläpp av
flyktiga organiska ämnen i enlighet med Miljöpartiet
de grönas förslag,
6. att riksdagen fastslår delmålet för utsläppen av
cancerframkallande ämnen i tätorterna i enlighet med
Miljöpartiet de grönas förslag,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om nya kvantifierade
och tidsbestämda delmål för koloxid, kvävedioxid,
sot och partiklar,
8. att riksdagen antar Miljöpartiets förslag till
delmål för utsläpp av kväveoxider i luft,
9. att riksdagen begär att regeringen återkommer
till riksdagen med förslag på kvantifierade och
tidsbestämda delmål och handlingsplaner för
förekomst av radon, nitrat, bekämpningsmedel,
metaller och radon i grundvatten,
10. att riksdagen beslutar att orden "skall
bevaras" i miljökvalitetsmålet 3 Levande sjöar och
vattendrag på två ställen byts ut mot "skall
förbättras och bevaras",
11. att riksdagen beslutar komplettera
miljökvalitetsmål 3 Levande sjöar och vattendrag med
meningen "Miljöförbättrande åtgärder skall vara
genomförda i påverkade sjöar och vattendrag i syfte
att återskapa den ursprungliga biologiska
mångfalden",
12. att riksdagen beslutar anta Miljöpartiet de
grönas förslag till delmål: De outbyggda
vattendragens betydelse för biologisk mångfald är
sådan att bevarandeintressena i fortsättningen måste
sättas före exploatering av vattendrag. Kvarvarande
opåverkade forsar och strömsträckor skall inte
exploateras,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om att de
outbyggda älvarna och de befintliga outbyggda
älvsträckorna skall grundlagsskyddas,
14. att riksdagen begär att regeringen återkommer
till riksdagen med konkreta tidssatta delmål för hur
vandringsvägarna för havsöring och lax skall kunna
återskapas,
15. att riksdagen beslutar att orden "i möjligaste
mån" stryks i andra delmålet under delmål till
miljökvalitetsmål 3 Levande sjöar och vattendrag,
16. att riksdagen begär att regeringen återkommer
till riksdagen med konkreta och tidsbestämda mål för
kalkningsverksamheten,
17. att riksdagen beslutar anta delmål för
kalkningsverksamhet med följande lydelse: Antalet
sjöar och vattendrag som kalkas skall successivt
ökas för att år 2020 täcka det biologiska behovet,
18. att riksdagen beslutar anta Miljöpartiet de
grönas förslag till delmål med följande lydelse: All
dikning och skyddsdikning i skogsmark skall upphöra,
19. att riksdagen beslutar att delmål om skydd av
myrmarker skrivs om enligt förslag i motionen,
20. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om att
myrskyddsplanen kompletteras,
21. att riksdagen beslutar anta det av Miljöpartiet
de gröna föreslagna delmålet med följande lydelse:
att senast år 1999 minst ytterligare tio våtmarker i
landet upptas på Ramsar-listan över våtmarker av
internationell betydelse,
22. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om att torv som
bränsle inte hör hemma i ett ekologiskt hållbart
samhälle,
23. att riksdagen beslutar att kvalitetsmål 5 får
följande lydelse: Miljön i Östersjön och Västerhavet
skall inte vara negativt påverkad av nyttjande eller
föroreningar. Vattnen skall ha en långsiktigt
hållbar produktionsförmåga. Den biologiska
mångfalden skall återskapas och bevaras såväl i
haven som i kust och skärgård. Allt nyttjande,
bebyggelse och rekreation bedrivs hänsynsfullt och
hållbart,
24. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om att planen
"Marina reservat i Sverige" kompletteras skyndsamt,
speciellt beträffande skyddet av grunda kustområden
med exempelvis mjukbottnar, ålgräsängar och
musselbankar,
25. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om att
länsstyrelsen bör ange ett antal områden lämpliga
för vindkraft i varje län,
26. att riksdagen begär att regeringen snarast
återkommer till riksdagen med kvalitativa och
tidsbestämda delmål för att nå ett beståndsbevarande
och ekologiskt hållbart fiske,
27. att riksdagen beslutar anta följande delmål:
Den svenska kvoten av lax skall fiskas så att den
viltreproducerande laxen ges möjlighet att öka i
antal. Fisket av lax i blandade bestånd på
tillväxtområden skall därför upphöra 1999,
28. att riksdagen beslutar att miljökvalitetsmålet
6 kompletteras med meningen: halterna av gödande
ämnen skall inte vara högre än på 1940-talet,
29. att riksdagen beslutar att regeringens förslag
till andra delmål under område Ingen övergödning får
följande lydelse: De svenska utsläppen av kväve till
havet söder om Ålands hav skall minska med 40 % till
år 2005 räknat från 1995 års nivå,
30. att riksdagen antar delmål: Utsläpp av
kväveoxider till luft i Sverige skall minska med 40
% till 2005 och med 70 % till år 2020 räknat från
1995 års nivå,
31. att riksdagen antar delmål: För att motverka
övergödning och förlust av arter skall skogsgödsling
upphöra,
32. att riksdagen beslutar att miljökvalitetsmål 7
kompletteras med en ny andra mening: Surhetsgraden i
mark och vatten skall motsvara situationen på 1940-
talet,
33. att riksdagen begär att regeringen snarast
återkommer till riksdagen med kvantitativa
tidsbestämda delmål för försurande gaser,
34. att riksdagen beslutar anta delmål för
utsläppen av svaveldioxid till luft i enlighet med
förslag i motionen,
35. att riksdagen beslutar anta delmål för
utsläppen av kväveoxider till luft i enlighet med
förslag i motionen,
36. att riksdagen beslutar anta delmål för
utsläppen av ammoniak enligt förslag i motionen,
37. att riksdagen beslutar anta följande delmål: De
kvarvarande ur- och naturskogarna skall skyddas och
för att säkerställa dem införs avverkningsstopp i
dessa skogar,
38. att riksdagen beslutar anta följande delmål: År
2005 skall 5 % av den produktiva skogsmarken
nedanför den fjällnära skogen ha varaktigt skydd som
reservat eller på annat sätt,
39. att riksdagen beslutar anta följande delmål: År
2010 skall 10 % av den produktiva skogsmarken
nedanför den fjällnära skogen ha varaktigt skydd,
40. att riksdagen beslutar att miljökvalitetsmålet
9 kompletteras med: Jordbruket skall bedrivas enligt
ekologiska principer utan bekämpningsmedel och
konstgödsel,
41. att riksdagen beslutar anta följande delmål:
Fosfor måste ingå i kretsloppet med så små förluster
att miljön inte skadas,
42. att riksdagen begär att regeringen snarast tar
fram kvantitativa och tidsbestämda delmål för fosfor
att föreläggas riksdagen för beslut,
43. att riksdagen begär att regeringen snarast tar
fram kvalitativa och tidsbestämda delmål för
målområde 10,
44. att riksdagen beslutar anta följande delmål:
Betesdriften i fjällen skall vara i balans med
naturens produktionsförmåga. Inget område i
fjällkedjan skall ha överbetade områden år 2005,
45. att riksdagen beslutar anta följande delmål:
Andelen tysta områden skall successivt öka,
46. att riksdagen beslutar anta följande delmål: De
återstående åsarna skall skyddas mot uttag av
naturgrus,
47. att riksdagen beslutar anta följande delmål:
Användningen av naturgrus skall minimeras och utgöra
högst 10 % år 2010. Uttag av naturgrus får inte
skada dricksvattentillgångar,
48. att riksdagen beslutar anta följande delmål:
Minst hälften av de nu kända förorenade områdena
skall ha sanerats till år 2010. Resten skall ha
åtgärdats till år 2020,
49. att riksdagen beslutar anta följande delmål:
Koldioxidutsläppen från fossila bränslen skall
minska med 20 % till år 2020 och med 60 % till år
2050 räknat från 1995 års nivå,
50. att riksdagen beslutar anta följande delmål:
Utsläppen av andra växthusgaser än koldioxid skall
minska från 1995 års nivå,
51. att riksdagen beslutar anta miljökvalitetsmål
16 Levande mångfald med lydelse enligt motionens
förslag,
52. att riksdagen beslutar anta de fyra delmålen
till miljökvalitetsmål 16 Levande mångfald i
enlighet med förslag i motionen,
53. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om etappmål och
långsiktiga mål för utsläpp av luftföroreningar från
transportsektorn,
54. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om att prioritera
skyddandet av vattentäkter,
55. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om ambitionsnivån
beträffande bränsleanvändningens utveckling för
transportsektorn.
1997/98:Jo74 av Eskil Erlandsson och Per-Ola
Eriksson (c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att anslå särskilda
medel till NUTEK för att söka ta fram ett
alternativhagel vid skogsjakt och att knyta en
referensgrupp med god kompetens i jakt- och
miljöfrågor till det arbetet,
2. att riksdagen avslår förslaget att förbjuda
användningen av blyhagel,
3. att riksdagen beslutar att försäljning av
blyhagel förbjuds fr.o.m. den 1 januari år 2000.
1997/98:Jo75 av Gudrun Lindvall m.fl. (mp) vari
yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om EU:s miljögaranti,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att EU:s gemensamma
kemikaliepolicy måste vara minimikrav,
3. att riksdagen antar delmålet för kemikalier
enligt följande: Utsläpp och läckage till miljön av
organiska ämnen och metaller som innebär risk för
hälsan och miljön skall successivt minska för att
helt ha upphört år 2020,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om nödvändigheten att
införa förbud för de kemikalier som har de kriterier
som anförs i regeringens förslag,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att kvicksilver inte
hör hemma i ett ekologiskt hållbart samhälle och
därför skall förbjudas,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att varken additiven
eller polyvinylkloriden i PVC-plast hör hemma i ett
ekologiskt hållbart samhälle och därför bör
förbjudas,
7. att riksdagen ger regeringen i uppdrag att
återkomma med konkreta och tidsbestämda förslag till
förbud för PVC,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att sopförbränning
med fossila restprodukter inte hör hemma i ett
ekologiskt hållbart samhälle,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att regeringen skall
verka för att EU förbjuder handel med sopor för
förbränning.
1998/99:MJ1 av Märta Johansson m.fl. (s) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om ftalater och andra
mjukgörare i PVC.
Motion med anledning av skrivelsen
1998/99:MJ2 av Gudrun Lindvall m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om konflikter med
principen att förorenaren betalar,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om
konkurrenssnedvridande och orättvisa subventioner,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna att en föreskrift om att stöd inte skall
medges till åtgärder som är uppenbart lönsamma skall
införas i förordningen (1998:23) om statliga bidrag
till lokala investeringsprogram samt att denna
princip skall tillämpas omedelbart i
bidragsgivningen,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om nytta för miljö och
sysselsättning,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om kvalitetskraven på
kommunernas ekonomiska kalkyler,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om komplettering av
förordningen (1998:23) med krav på bred lokal
medverkan samt successivt införande av
miljöledningssystem och miljöutbildning inom berörda
företag och förvaltningar,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att miljöpolitiken
måste baseras på principen att bidrag inte skall
användas i sammanhang där lagstiftning eller skatter
eller avgifter utnyttjas.
Motioner från allmänna motionstiden 1998
1998/99:MJ211 av Per-Samuel Nisser och Ingvar
Eriksson (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
att bevara och förstärka äganderätten till mark.
1998/99:MJ219 av Lennart Daléus m.fl. (c) vari yrkas
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om behovet av
klara och tydliga ersättningsregler,
17. att riksdagen beslutar att organiserat
friluftsliv som sker i kommersiellt syfte skall
föregås av ett avtal med berörd markägare.
1998/99:MJ224 av Alf Svensson m.fl. (kd) vari yrkas
28. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om kretsloppet
stad-landsbygd.
1998/99:MJ236 av Caroline Hagström (kd) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om spridande av
industriella restprodukter på åkermark.
1998/99:MJ238 av Alf Svensson m.fl. (kd) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om upprättandet av ett
klimatpolitiskt handlingsprogram,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om upprättandet av ett
sekretariat för klimatfrågor,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om utsläppsbubblor och
överlåtelsebara utsläppsrättigheter,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om biologisk mångfald
och miljöbalkens hänsynsregler.
1998/99:MJ245 av Mikael Oscarsson (kd) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om nödvändigheten av
att utarbeta en strategi för att utveckla och
genomföra den i motionen beskrivna metoden för ökad
kolbindning.
1998/99:MJ410 av Göte Jonsson m.fl. (m) vari yrkas
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om vildlax.
1998/99:MJ701 av Bertil Persson (m) vari yrkas att
riksdagen hos regeringen begär en utredning om den
optimala balansen mellan eldande av ved och
återvinning av papper i enlighet med vad som anförts
i motionen.
1998/99:MJ703 av Barbro Johansson (mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna att producenter av aluminiumburkar genom
producentansvaret bör åläggas att återta deformerade
burkar,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna att ett returburkssystem bör upprättas för
burkar utan svenskt ursprung,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna att producent-ansvaret även bör gälla
återtagande av burkar, som blivit oräknade på grund
av att returburksautomat saknas.
1998/99:MJ705 av Inger René (m) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om strategi för biologisk
mångfald.
1998/99:MJ706 av Kenneth Johansson (c) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om utredning om
gränsdragningen mellan normalt nyttjande av
allemansrätten och kommersiellt utnyttjande av
densamma.
1998/99:MJ707 av Gudrun Lindvall m.fl. (mp) vari
yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om användningen av
Roundup,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om Banverkets
användning av Roundup.
1998/99:MJ708 av Åsa Torstensson (c) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om tillsättande av en
Nordsjökommission.
1998/99:MJ710 av Liselotte Wågö (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om skyddszoner längs
åar och vattendrag,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att vid fiskdöd som
skadat allmänt fiskeintresse skall den som orsakat
fiskdöden ersätta skadan.
1998/99:MJ713 av Harald Nordlund (fp) vari yrkas att
riksdagen hos regeringen begär förslag till åtgärder
för att minska utsläppen till sjöar och vattendrag.
1998/99:MJ714 av Harald Nordlund (fp) vari yrkas att
riksdagen hos regeringen begär lagförslag
innebärande att åtgärdsprogram för att uppnå att
miljökvalitetsnormer blir bindande.
1998/99:MJ715 av Barbro Johansson och Helena Hillar
Rosenqvist (mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att en utredning bör
genomföras för att klarlägga att byggsektorn klarar
sitt frivilliga producentansvar,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att i ovanstående
utredning också ta upp frågan om lagstiftat
producentansvar för byggsektorn,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att inom ramen för
ovanstående utredning en helhetsansvarig för en
byggnation bör utses.
1998/99:MJ718 av Margareta Andersson och Åsa
Torstensson (c) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär förslag om hur insamling av
glödlampor skall lösas.
1998/99:MJ719 av Jeppe Johnsson och Ola Karlsson (m)
vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär
utredning om ett nytt avgiftssystem i enlighet med
vad som anförts i motionen.
1998/99:MJ720 av Berit Adolfsson och Inger René (m)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om
kompensation till kommuner för städning av stränder
av riksintresse.
1998/99:MJ721 av Ingvar Eriksson och Lars Lindblad
(m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om kostnadseffektivitet
i anläggning av våtmarker för näringsreduktion,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om
vattendragsorganisationernas åtgärdsprogram,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om restaurering av det
sydsvenska landskapet genom anläggande av dammar,
småvatten, våtmarker och skyddszoner,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om vikten av
information och kunskapsspridning till markägare vad
avser anläggning av dammar, småvatten, våtmarker och
skyddszoner.
1998/99:MJ722 av Olle Lindström (m) vari yrkas att
riksdagen beslutar avskaffa skoterlagstiftningen i
enlighet med vad som anförts i motionen.
1998/99:MJ723 av Dan Ericsson m.fl. (kd) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om avveckling av
plastadditiv,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om nationellt förbud
mot blykromater,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om generellt
användningsförbud mot kvicksilver.
1998/99:MJ724 av Lars Björkman och Ola Karlsson (m)
vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om användning av
blyhagel,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om övergångstid för att
hinna utveckla godtagbara alternativ till blyhagel.
1998/99:MJ725 av Majléne Westerlund Panke (s) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om en reglering av
förekomsten av nickel i kosmetika.
1998/99:MJ727 av Kjell-Erik Karlsson m.fl. (v) vari
yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till
sådan ändring i miljöbalken att beväxta skyddszoner
införs för havsöringsbäckar och laxåar,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om brott som innebär
fiskdöd.
1998/99:MJ728 av Lennart Beijer m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär att en
utredning tillsätts med uppdrag att, i enlighet med
vad som anförts i motionen, granska säkerheten hos
de svenska kärnkraftverken,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att kretsen av
kommuner som skall vara representerade i de lokala
säkerhetsnämnderna vid kärnkraftverken skall vidgas,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att säkra
tillsynsmyndigheternas förmåga att fullfölja sina
åtaganden i kärnkraftens avvecklingsskede.
1998/99:MJ729 av Gudrun Lindvall (mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om aktionsplan för
arter uppförda på Artdatabankens hotlistor,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om jakt på hotade
arter.
1998/99:MJ731 av Per Lager m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen begär att regeringen bestämt tar
avstånd från framtida norska och/eller danska
planerade provborrningar i Skagerrak i enlighet med
vad som anförts i motionen,
2. att riksdagen begär att regeringen i nordiska
sammanhang driver frågan om att skapa en från
borrningar efter olja och gas fredad zon i Skagerrak
och Kattegatt.
1998/99:MJ732 av Gudrun Lindvall (mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att använda svampar
som en möjlig indikator för att se samband mellan
tillväxt och miljö,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om konkreta åtgärder
för att minska tillförseln av kväve till naturen
från jordbruk, vägtrafik och förbränning.
1998/99:MJ733 av Gudrun Lindvall (mp) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om användning av selenampull
vid kremering.
1998/99:MJ734 av Thomas Julin och Gudrun Lindvall
(mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om krav på att lämna in
halon för destruktion,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om försvarets
avveckling av halonanvändning,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att utreda hur
problemen med brist på destruktionsanläggningar bäst
avhjälps,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om ett internationellt
initiativ för ökad halondestruktion,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om beredskap för hot
från andra halonformer än de i Montrealprotokollet
uppräknade.
1998/99:MJ735 av Per Lager m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag på
gränsvärden för eller hur skatt kan tas ut på
kadmium i rötslam med syftet att styra bort det
giftiga slammet från åkrarna,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag på
erforderliga förändringar i lagstiftningen som
understödjer systemskiftet för källsorterande va-
system och återskapad växtnäringsbalans inom
jordbruket.
1998/99:MJ736 av Kia Andreasson (mp) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till
sådan ändring i miljöbalken gällande hälsoskyddet
att högsta ljudnivåer införs genom tillägg i
förordningen för miljökvalitetsnormer samt att ordet
"tillfällig" stryks ur texten,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om översyn av
viteslagen gällande bevisvärderingen.
1998/99:MJ738 av Bengt Silfverstrand (s) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om förbud mot
halmbränning.
1998/99:MJ739 av Bengt Silfverstrand och Ingvar
Johnsson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
miljöskadeförsäkringen.
1998/99:MJ740 av Anders Karlsson (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om vikten av att de marker
som fortfarande innehåller gift från BT-kemi skall
totalsaneras.
1998/99:MJ741 av Carina Hägg (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om insamling av glödlampor
som innehåller bly.
1998/99:MJ742 av Carina Hägg (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om barns särskilda utsatthet
för strålning.
1998/99:MJ743 av Barbro Johansson (mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att
substitutionsprincipen skall användas för att
snarast ersätta nonylfenol,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om regler vid
tillverkning av ett nytt kemiskt ämne,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om ekologiska aspekter
på läkemedel.
1998/99:MJ744 av Per Lager m.fl. (mp) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om insatser för att
minska belastningen på vårt känsliga kusthav.
1998/99:MJ745 av Tuve Skånberg (kd) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om förslag på hur
insamlingen av använda minieraloljor skall öka från
30 % till åtminstone 50 %,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att andelen
återanvända mineraloljor skall öka till minst 50 %
av den insamlade mängden,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om lagstiftning för att
sortera insamlad mineralolja dels i oblandad, dels i
blandad sortering,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om lagändring för att
häva kommunernas frivilliga monopol och släppa in
privata intressenter för insamling av mineraloljor
och transport av dessa till raffinaderierna i
Europa.
1998/99:MJ746 av Tuve Skånberg (kd) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om åtgärder för att
återställa det skånska kulturlandskapet.
1998/99:MJ747 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) vari
yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att kommuners miljö-
och hälsoskyddsnämnder åter bör göras obligatoriska,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om behov av skydd av
arter som behöver strömmande vatten,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att torv som bränsle
inte hör hemma i ett ekologiskt hållbart samhälle
varför torvbrytning i nya myrar inte får ske,
7. att riksdagen hos regeringen begär en
handlingsplan för fosfor där målet skall vara att
förluster inte får vara större än att miljön inte
skadas,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att planen "Marina
reservat i Sverige" bör kompletteras skyndsamt,
speciellt beträffande skyddet av grunda kustområden
med exempelvis mjukbottnar, ålgräsängar och
musselbanker.
1998/99:MJ748 av Tuve Skånberg m.fl. (kd) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om högre takt i
implementeringen av Helsingforskommissionens
uppställda mål,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om åtgärder mot
kustnära övergödning.
1998/99:MJ749 av Lennart Daléus m.fl. (c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om ett system för
minskad användning av kväve i jordbruket,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om en nollvision för
fossila bränslen,
5. att riksdagen nu bör fastställa etappmål för
låginblandning av motoralkoholer i enlighet med vad
som i motionen anförts,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om höjd
skrotningspremie,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om en långsiktig
åtgärdsplan för minskad klimatpåverkan,
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om att främja
ideella initiativ för inköp av skyddsvärd mark,
20. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om att
miljökvalitetsnormer även skall omfatta biologisk
mångfald,
21. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om att utvidga
utbytesprincipen till att omfatta mer än kemiska
produkter,
22. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om inrättande av
en miljöombudsman,
25. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om en lag om
generellt producentansvar i enlighet med
Kretsloppsdelegationens idéförslag,
28. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om faktor 10.
1998/99:MJ750 av Gudrun Lindvall (mp) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om förbud att importera
sopor, såväl miljöfarliga som andra t.ex. plast för
förbränning.
1998/99:MJ751 av Siw Wittgren-Ahl och Ronny Olander
(s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om
uppföljning och utvärdering gällande
producentansvar.
1998/99:MJ752 av Majléne Westerlund Panke och Pär
Axel Sahlberg (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av översyn och förbättring av
skyddet för havsöringsförande bäckar och mindre
laxåar.
1998/99:MJ753 av Elisebeht Markström m.fl. (s) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om behovet av att
Ridö-Sundbyholmsarkipelagen i Mälaren inrättas som
nationalpark.
1998/99:MJ754 av Rigmor Ahlstedt (c) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ersättning till
mark/skogsägare.
1998/99:MJ755 av Urban Ahlin och Monica Green (s)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om
skärpta straff för illegal handel med
utrotningshotade djur och växter.
1998/99:MJ756 av Carina Adolfsson och Lars Wegendal
(s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om en
helhetssyn vid källsortering.
1998/99:MJ757 av Berndt Sköldestig och Sonia
Karlsson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
Ombergs framtida skydd och förvaltning.
1998/99:MJ758 av Bengt Silfverstrand m.fl. (s) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om att avsätta
naturreservaten vid Kullaberg som nationalpark.
1998/99:MJ759 av Bengt Silfverstrand m.fl. (s) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om åtgärder för
att motverka övergödningen av våra kustnära hav.
1998/99:MJ760 av Pär Axel Sahlberg och Majléne
Westerlund Panke (s) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en översyn av producentansvaret för
burkar och flaskor.
1998/99:MJ761 av Karl-Göran Biörsmark (fp) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om vikten av stöd
och förebyggande skydd av Vättern som natur- och
kulturområde och som dricksvattentäkt.
1998/99:MJ763 av Per Lager m.fl. (mp) vari yrkas att
riksdagen hos regeringen begär initiativ för att få
stopp på de radioaktiva utsläppen vid Sella-
field.
1998/99:MJ764 av Barbro Johansson m.fl. (mp) vari
yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om behovet av konkreta
årtal för avvecklingen av de bromerade
flamskyddsmedlen PBB och PBDE,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att utreda ett
förbud mot bromerade flamskyddsmedel.
1998/99:MJ765 av Bertil Persson (m) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om Bubbla i miljöarbetet.
1998/99:MJ767 av Christer Skoog och Jan Björkman (s)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om
inrättande av marina reservat.
1998/99:MJ768 av Majléne Westerlund Panke och Pär
Axel Sahlberg (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om projekt med
miljökvalitetsnormer i Laholmsbuktens
tillrinningsområde,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om EU:s regler till
stöd för skyddszoner i ett område som infört
miljökvalitetsnormer.
1998/99:MJ770 av Tuve Skånberg (kd) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om åtgärder mot tång och
alger vid Skånes kust.
1998/99:MJ771 av Gudrun Lindvall m.fl. (mp) vari
yrkas
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om fler reservat i
odlingslandskapet,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om möjlighet till
flexibla avtalsersättningar för fina objekt,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om styrning av
miljöstöden så att de värdefullaste objekten först
klaras av.
1998/99:MJ772 av Gudrun Lindvall m.fl. (mp) vari
yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om behovet av kunskap
om utbredning och status för landets groddjur,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om behov av skydd av
dammar och våtmarker som håller hotade grodarter och
då speciellt små gårdsdammar,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om behovet av
skyddszoner, utan spridning av gödsel och
bekämpningsmedel, runt dammar och vattendrag,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om utplantering av fisk
och kräftor,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om behov av åtgärder i
skogsbruket så att biotoper med groddjur inte
ödeläggs,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om småvattens stora
betydelse för den biologiska mångfalden och om
behovet att skydda och anlägga nya sådana.
1998/99:MJ773 av Harald Nordlund (fp) vari yrkas att
riksdagen hos regeringen begär en långsiktig plan
för att åstadkomma minskning av utsläpp av
miljöföroreningar i Östersjön och för bevarande av
den biologiska mångfalden.
1998/99:MJ774 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari
yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om definierade
miniminivåer för tillåten miljöbelastning inom EU,
1998/99:MJ775 av Inger Strömbom (kd) vari yrkas att
riksdagen hos regeringen begär förslag till
kompletteringar av lagstiftningen om allemansrätten
i enlighet med vad som i motionen anförts.
1998/99:MJ776 av Agne Hansson (c) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om en reviderad
miljölagstiftning för underlättande av vindkraftens
utbyggnad på Öland, Gotland och andra lämpliga
platser.
1998/99:MJ777 av Göte Jonsson m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om tillämpningen av
allmänna hänsynsregeln i miljöbalken,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om ändrade
ersättningsregler,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om allemansrätten.
1998/99:MJ778 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) vari
yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om delmål för att uppnå
det nationella målet innebärande att Sveriges
sammanlagda utsläpp av koldioxid, metan och
dikväveoxid skall minska med 15 % till år 2010 och
med minst 7,5 % till år 2005 jämfört med 1990 års
nivå,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om behovet av ett
långsiktigt nationellt miljömål för
koldioxidutsläpp,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att EU helt bör
utesluta alla former av Joint Implementation, Clean
Development Mechanism, sänkor och handel med
utsläppsrättigheter som en möjlig väg för EU samt
respektive EU-medlemsstat att nå sitt koldioxidmål.
1998/99:MJ779 av Harald Nordlund (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att öka takten i
bullerarbetet,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att Naturvårdsverket
får ett tydligt, långsiktigt uppdrag att arbeta med
bullerfrågorna mer målinriktat,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att med hög
prioritet driva bullerfrågorna internationellt,
särskilt inom EU,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att ökad vikt skall
läggas vid att bevara hittills tysta miljöer.
1998/99:MJ780 av Dan Ericsson (kd) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att överväga om ett
nationellt stöd kan utformas som tillförsäkrar
Kolmårdens djurpark medel för bevarandearbetet.
1998/99:MJ781 av Gunnel Wallin m.fl. (c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om krav på producenter
att behålla eller införa retursystem på flaskor och
burkar,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att i EU skärpa
kraven på att skapa ett gemensamt retursystem.
1998/99:MJ782 av Göte Jonsson m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om den enskilda
människans ansvar,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om ökat statligt ansvar
på kärnområdena,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om tonvikt vid
internationellt miljösamarbete,
4. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en
långsiktig miljö- och forskningspolitik i enlighet
med vad som anförts i motionen,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om nytänkande i
naturvården,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om nationalparker,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om naturreservat och
biotopskydd,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om våtmarker,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om
kulturlandskapet,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om fjällvärlden,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om åtgärder för
minskad försurning och övergödning,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om åtgärder för
att begränsa koldioxidutsläppen,
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om
kemikaliekontroll,
18. att riksdagen hos regeringen begär förslag om
utsläppsrätter i enlighet med vad som anförts i
motionen.
1998/99:MJ783 av Berndt Sköldestig och Sonia
Karlsson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
Tåkern-Ombergsområdet.
1998/99:MJ784 av Johnny Gylling (kd) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att regeringen noggrant
skall följa miljökonsekvenserna i anledning av
beslutet om Polenkabeln.
1998/99:MJ785 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari
yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om Sveriges nationella
ståndpunkt i fråga om nationell
kemikalielagstiftning,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om vikten av
lagstiftning som styrmedel i kemikaliepolitiken,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om tillämpningen av
substitutionsprincipen,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om vikten av att införa
substitutionsprincipen i nuvarande lydelse i
miljöbalken, i EU:s berörda rättsakter och i andra
internationella sammanhang,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att endast mjuka
styrmedel och frivilliga överenskommelser inte är
tillräckligt,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att den svenska
regeringen måste ge berörda myndigheter betydligt
mer långtgående mandat än vad Kemikommittén
föreslår,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om Kemikommitténs
förslag till åtgärder,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om frågan om nationell
kemikalielagstiftning i ett federationsliknande
system,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om miljögarantin,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om Danmarks
tolkning av begränsningsdirektivet som
minimidirektiv,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om urvalsmetoder,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om strängare
styrmedel i samverkan med i motionen nämnda
urvalsmetoder,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om förslag till
svensk politik i EU om kemikaliefrågor,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om att arbetet med
genomförande av den så kallade 29-listan och
tidigare solnedgångsprojekt återupptas.
1998/99:MJ786 av Åke Carnerö (kd) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om städning av
strandområden,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om internationellt
samarbete.
1998/99:MJ787 av Ragnwi Marcelind (kd) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att lagreglerna om
naturvårdsförrättning bör ändras så att hanteringen
av naturreservatsbildning kan ske enklare, snabbare
och till lägre kostnad än vad nuvarande regler ger
möjlighet till.
1998/99:MJ788 av Lena Ek m.fl. (c) vari yrkas att
riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan
ändring i reglerna om strandskydd att byggnation för
permanent boende och företagande kan medges.
1998/99:MJ789 av Rosita Runegrund och Åke Carnerö
(kd) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om riskbedömning i
fråga om ftalater och mjukgörare,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om likartade
konkurrensförhållanden för europeisk PVC-industri,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om PVC-industrins
betydelse för arbetsmarknaden i Västsverige.
1998/99:MJ790 av Ingvar Eriksson och Elizabeth
Nyström (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om miljöstationer för
fritidsbåtar,
2. att riksdagen av regeringen begär förslag om
ytterligare stimulanser av båttvättanläggningar.
1998/99:MJ791 av Barbro Johansson (mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att uttjänta
lädervaror, som är garvade enligt krommetoden, skall
klassas som miljöfarligt avfall,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att forskning om
riskerna med läderhantering och dess samband med
cancer bör initieras,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att
substitutionsprincipen bör gälla för användningen av
kemikalier vid lädertillverkning.
1998/99:MJ792 av Göte Jonsson m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar godkänna de delmål som
regeringen föreslår i anslutning till de nationella
miljökvalitetsmålen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om utökat
blyhagelförbud,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om avvecklingen av
mjukgöraren DEHP.
1998/99:MJ793 av Mikael Oscarsson (kd) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om förbud för icke-
katalysatorrenade bensin- och dieselbilar efter år
2009.
1998/99:MJ794 av Kristina Zakrisson m.fl. (s) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om tillämpningen
av miljöbalkens bestämmelser om strandskydd.
1998/99:MJ795 av Monica Green m.fl. (s) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om den ekologiska
omställningen.
1998/99:MJ798 av Birgitta Carlsson m.fl. (c) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om åtgärder för
skydd av Vätterns vatten.
1998/99:MJ799 av Göran Magnusson m.fl. (s) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om att Ridö-
Sundbyholmsarkipelagen bör inrättas som
nationalpark.
1998/99:MJ800 av Gudrun Lindvall (mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att Naturvårdsverket
snarast bör få i uppdrag att undersöka vilka gifter
som finns i lakvatten från soptippar,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att problemet bör
åtgärdas.
1998/99:MJ801 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att minska risken
för klimatförändringar,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att det nu gällande
svenska målet för minskade koldioxidutsläpp inte får
försvagas.
1998/99:MJ802 av Gudrun Lindvall (mp) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om behov av skydd av
arter som behöver strömmande vatten,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om skydd av de myrar
som finns upptagna i Myrskyddsplanen,
4. att riksdagen ger regeringen i uppdrag att ta
fram en handlingsplan för fosfor där målet skall
vara att förluster inte får vara större än att
miljön inte skadas,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att tillskapa fler
marina reservat för att därigenom skydda havets
biologiska mångfald,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att sluta det
naturliga kretsloppet och ta tillvara de
näringsämnen för växter som människans urin
innehåller.
1998/99:MJ803 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari
yrkas
3. att riksdagen hos regeringen begär att
Naturvårdsverket ges i uppdrag att genomföra en
inventering av uppdämda vattendrag som kan
restaureras i syfte att återskapa strömmande vatten,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att utbytesregeln
bör omfatta även varor som behandlats med kemiska
produkter.
1998/99:MJ804 av Maggi Mikaelsson m.fl. (v) vari
yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att EU inte skall
kunna hindra medlemsländer från att ställa hårdare
miljökrav i internationella sammanhang,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att
miljöorganisationerna skall användas som remissorgan
i de fall där miljö och hälsa berörs.
1998/99:Bo209 av Knut Billing m.fl. (m) vari yrkas
13. att riksdagen hos regeringen begär förslag om
ny lagstiftning för strandskydd i enlighet med vad
som anförts i motionen.
1998/99:Bo505 av Gudrun Lindvall m.fl. (mp) vari
yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om behov av skydd av
arter som behöver strömmande vatten.
1998/99:Kr274 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari
yrkas
58. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om det
miljöfarliga avfall omställningen från analog- till
digital-TV ger.
1998/99:N222 av Jonas Ringqvist m.fl. (v) vari yrkas
att riksdagen hos regeringen begär förslag till
lagstiftning om inblandning av biobränsle i bensin
och diesel.
1998/99:N228 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas
20. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om utformningen av
en offensiv klimatpolitik,
33. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om statsmakternas
ansvar för frågan om slutförvar av kärnavfall.
1998/99:N274 av Göran Hägglund m.fl. (kd) vari yrkas
24. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om allemansrätten
och äganderätten.
1998/99:So374 av Ulla-Britt Hagström m.fl. (kd) vari
yrkas
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om allergiframkallande
ämnen.
1998/99:T212 av Holger Gustafsson (kd) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att regeringen i sin
ekonomiska planering, och sitt agerande inom EU
beaktar de behov av insatser som behövs för att
rädda västerhavets vattenmiljö.
1998/99:T220 av Per-Richard Molén m.fl. (m) vari
yrkas
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om höjd
skrotpremie/miljöpremie.
1998/99:T223 av Johnny Gylling m.fl. (kd) vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om skärpning av
utsläppsmål för koldioxid, kolväten, kväveoxid och
marknära ozon,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om ökning av takten för
reduktion av buller och vibration,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om en plan för
infasning av låginblandning av alkohol eller etrar
av alkohol.
1998/99:U508 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari yrkas
19. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om att en
prioriterad fråga för Sverige skall vara att
miljöfrågor alltid görs till minimiregler så att de
länder som så önskar kan införa strängare
miljöregler än de EU lagstiftar om,
21. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om att en
prioriterad fråga för Sverige skall vara att inom EU
driva att få bort farliga kemikalier från marknaden.
1998/99:U509 av Holger Gustafsson m.fl. (kd) vari
yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om möjligheten att
införa hårdare miljöregler.
1998/99:U810 av Gudrun Lindvall m.fl. (mp) vari
yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att Sverige aktivt
måste minska kväve- och fosforutsläppen till haven.
Utfrågningar m.m.
Utskottet anordnade den 16 februari 1999 en
utfrågning med representanter för
Kemikalieinspektionen. Företrädare för Kemikontoret,
PVC-forum, Svenska naturskyddsföreningen och
Ungdomens miljöriksdag har uppvaktat utskottet.
Utskottet har även genomfört ett studiebesök vid
Statens strålskyddsinstitut. I ärendet har inkommit
ett flertal skrivelser.
Utskottet
1 En strategi för ekologiskt hållbar
utveckling (skr. 1998/99:5)
Skrivelsen
I skrivelse 1998/99:5 Hållbara Sverige gör
regeringen bedömningen att den övergripande
strategin för omställning till ekologisk hållbarhet
bör vara att Sverige skall bli ett föregångsland och
vara internationellt pådrivande genom att visa att
ekologisk hållbarhet kan nås på vägar och med
insatser som även stärker ekonomi och
sysselsättning, utvecklar näringsliv och
infrastruktur samt förbättrar välfärden.
Regeringen anser att uppföljningssystem bör
utvecklas för att bedöma hur arbetet med att ställa
om Sverige till ett ekologiskt hållbart samhälle
fortskrider. Genom en årlig uppföljning av de tre
övergripande målen för en ekologiskt hållbar
utveckling (Skyddet av miljön, Effektiv användning
och Hållbar försörjning) med ett antal indikatorer
eller nyckeltal kan omställningsprocessen följas upp
på en övergripande nivå. Genom en årlig redovisning
av departementens åtgärdsprogram för ekologiskt
hållbar utveckling kan regeringens arbete inom
viktiga politikområden följas upp. Redovisningarna
bör presenteras i samband med budgetpropositionen.
Utmaningen i regeringens strategi för omställning
till ekologisk hållbarhet ligger i att
omställningsarbetet skall genomföras med insatser
som samtidigt också stärker ekonomi och
sysselsättning. Sverige skall som föregångsland visa
att det genom ett långsiktigt och systematiskt
förändringsarbete går att finna lösningar där den
ekologiska hållbarhetens tre delmål integreras och
samverkar med utvecklingen inom samtliga
politikområden.
Motionen
Den ekologiska omställningen tas upp i motion MJ795
(s). Enligt motionärerna bör utvecklingen av
välfärdspolitiken, samhällsekonomin och välståndet
kombineras med en livsstil som inte kräver större
förändringar än vad naturen och människorna tål.
Utskottets överväganden
Utskottet vill inledningsvis framhålla att
regeringen i skrivelsen har lämnat en utförlig
redogörelse av arbetet med att föra Sverige mot en
ekologisk hållbarhet, baserad på de åtgärdsprogram
som angavs i regeringens skrivelse Ekologisk
hållbarhet (skr. 1997/98:13, bet. 1997/98:JoU11).
Skrivelsen innehåller också en värdefull redovisning
av arbetet med det lokala investeringsprogrammet,
liksom av några av de initiativ Sverige har tagit
internationellt med inriktningen att vara en
pådrivande kraft och ett föregångsland för en
ekologiskt hållbar utveckling.
Med anledning av motion MJ795 (s) vill utskottet
erinra om att regeringen i den nu aktuella
skrivelsen anger som övergripande mål för ett
ekologiskt hållbart samhälle att långsiktigt skydda
miljön och människors hälsa, att använda jordens
resurser effektivt och att nå en hållbar
försörjning. Som anförs i skrivelsen bygger en
ekologiskt hållbar utveckling på en helhetssyn på
samhällsutvecklingen, där hänsyn till ekologiska
förutsättningar förenas med en god ekonomisk, social
och kulturell utveckling. Utskottet vill även erinra
om att riksdagen under senare år har tagit ställning
till ett flertal propositioner och skrivelser med
anknytning till ekologiskt hållbar utveckling. Nya
åtgärder har därigenom beslutats inom områden som
energi, transporter, regionalpolitik,
sysselsättning, konsumentpolitik, bostadspolitik,
jordbruk och fiske. Utskottet vill även hänvisa till
den miljöpolitiska proposition som behandlas i detta
betänkande och som innehåller vidareutveckling och
precisering av det inledda arbetet för en ekologiskt
hållbar utveckling. Motionärernas ambitioner när det
gäller omställningen till ett långsiktigt hållbart
samhälle omfattas således även av riksdag och
regering. Motionen är därmed i huvudsak tillgodosedd
och bör inte föranleda någon åtgärd från riksdagens
sida.
2 Regeringens investeringsprogram -
effekter på sysselsättning
Skrivelsen
Stödet till lokala investeringsprogram för ekologisk
hållbarhet ger kommunerna möjlighet att i samverkan
med lokala företag och organisationer söka stöd till
investeringar som ökar den ekologiska hållbarheten.
Genom den första omgången beslut om stöd till lokala
investeringsprogram för perioden 1998-2000 har
regeringen beviljat 42 kommuner statsbidrag. I flera
fall samverkar kommuner om åtgärder som gäller
gemensamma miljöfrågor. Regeringen har beviljat
drygt 2,3 miljarder kronor i statsbidrag. De
investerare som får del av dessa medel satsar
omkring 5,5 miljarder kronor av egna medel. Den
direkt miljörelaterade investeringsverksamheten
uppgår således till omkring 7,8 miljarder kronor.
Motionen
I motion MJ2 (mp) framförs ett antal kritiska
synpunkter på det statliga stödet till lokala
investeringsprogram för ekologisk hållbarhet. Några
yrkanden i motionen utgår från ett allmänt
konstaterande - det framgår inte vilka konkreta
åtgärder som förväntas från regeringens sida. Enligt
motionärerna skapar stödet konflikter med principen
att förorenaren betalar. Det är enligt motionärerna
uppenbart att stödet avlastar företag kostnader de
själva borde bära (yrkande 1). Stödet utgör också en
form av konkurrenssnedvridande och orättvisa
subventioner. Systemet diskriminerar dem som redan
tidigare valt att betala den eventuella merkostnaden
för lösningar som är skonsamma för miljön (yrkande
2). En föreskrift om att stöd inte skall medges till
åtgärder som är uppenbart lönsamma bör införas i
förordningen (1998:23) om statliga bidrag till
lokala investeringsprogram. Denna princip skall
tillämpas omedelbart i bidragsgivningen (yrkande 3).
Även stödets nytta för miljö och sysselsättning
ifrågasätts i motionen. Enligt motionärerna saknas i
förordningen och förarbetena en grund för hur
miljörelevans, dvs. hur åtgärderna bidrar till
ekologiskt hållbar utveckling, skall vägas mot
sysselsättningsmålet. Motionärerna anser stödet vara
en förhållandevis dyr form av sysselsättningspolitik
(yrkande 4). En höjning av kvalitetskraven på
kommunernas ekonomiska kalkyler efterlyses (yrkande
5). Den aktuella förordningen (1998:23) bör
kompletteras med krav på bred lokal medverkan samt
successivt införande av miljöledningssystem och
miljöutbildning inom berörda företag och
förvaltningar (yrkande 6). Slutligen framhåller
motionärerna att miljöpolitiken måste baseras på
principen att bidrag inte skall användas i
sammanhang där lagstiftning eller skatter eller
avgifter kan utnyttjas (yrkande 7).
Utskottets överväganden
Vid behandlingen av budgetpropositionen för år 1998
beslöt riksdagen hösten 1997 om ett stöd till lokala
investeringsprogram för ekologisk hållbarhet (prop.
1997/98:1, utg.omr. 18, bet. 1997/98:BoU1). Stödet
har två syften. Det skall dels påtagligt öka takten
i omställningen av Sverige till ett ekologiskt
uthålligt samhälle, dels bidra till ökad
sysselsättning. Riksdagens beslut innebär att 5,4
miljarder kronor har avsatts för perioden 1998-2000.
I sin behandling av budgetpropositionen för år 1999
(prop. 1998/99:1, utg.omr. 18, bet. 1998/99:BoU1)
beslutade riksdagen att något begränsa omfattningen
av det bemyndigande som regeringen hade föreslagit.
I stället för föreslagna 3 000 miljoner kronor för
åren 2000-2002 ansåg riksdagen att bemyndigandet bör
avse 2 500 miljoner kronor för perioden.
Bostadsutskottet konstaterade att den förordade
nivån innebär att ett större handlingsutrymme
bibehålls samtidigt som möjlighet skapas att anpassa
stödverksamheten till de synpunkter som kan komma
fram i bl.a. den uppföljning av stödets effekter som
Riksrevisionsverket på regeringens uppdrag genomför
under år 1999.
Det kan i dag konstateras att Sveriges kommuner,
ofta i samarbete med lokala företag och
organisationer, har visat stort intresse för stödet
till lokala investeringsprogram. Nästan alla
kommuner har utarbetat egna investeringsprogram för
ekologisk hållbarhet, vilket i sig är en stor
framgång och ett viktigt steg på vägen mot en
ekologisk omställning och utveckling av vårt land.
De investeringsprogram som hittills har beviljats
statsbidrag spänner över ett brett område av
insatser; bl.a. kan stöd ges till sanering av
förorenade mark- och vattenområden. I
budgetpropositionen för år 1999 gjorde regeringen en
omprövning av vissa delar av stödet och föreslog att
medel för saneringsåtgärder skall kunna fördelas
även via Naturvårdsverket. Ett nytt anslag, A 4
Sanering och återställning av förorenade områden,
infördes. Även fortsättningsvis skall stöd till
saneringsåtgärder kunna lämnas inom ramen för de
lokala investeringsprogrammen. Vidare konstateras i
budgetpropositionen för år 1999 att
allergiframkallande inomhusmiljöer inte står i
överensstämmelse med en hållbar utveckling och att
det därför är angeläget att ekonomiska möjligheter
till allergisanering införs. Stödet föreslås därför
att vidgas till att också kunna omfatta
allergisanerande åtgärder. Vad gäller frågor om
fördelningsprocessen och den närmare inriktningen av
stödet anser utskottet - i likhet med
bostadsutskottet (1998/99:BoU1) - att det föreligger
ett behov av uppföljning och utvärdering av
verksamheten. Som ett led i sitt uppföljningsarbete
och i syfte att erhålla ett bättre underlag för
kommande beredningar av frågor om fördelning av
medel till lokala investeringsprogram har
bostadsutskottet låtit genomföra en uppföljning av
den hittillsvarande medelsfördelningen
(1998/99:URD1). Uppföljningen visar att flera frågor
kan behöva bli föremål för överväganden och
eventuella klarlägganden, vilket också från början
har varit regeringens avsikt. Härutöver kan nämnas
att Riksdagens revisorer, efter att ha genomfört en
förstudie av programmen (1998/99:2), i december 1998
beslutade att gå vidare med en granskning av stödet.
Granskningen beräknas vara avslutad till sommaren
1999. Som ovan nämnts arbetar även
Riksrevisionsverket med en första uppföljning av
stödets effekter. Flertalet av de frågeställningar
som tas upp i motion MJ2 (mp) yrkandena 2-6 kommer
således att få sin belysning i dessa sammanhang.
Motionen i dessa delar påkallar ingen ytterligare
åtgärd från riksdagens sida.
Med anledning av yrkande 1 i motionen vill
utskottet framhålla att principen att den som
förorsakar miljöstörningar (Polluter Pays Principle,
PPP) också har att bekosta de åtgärder som behövs
för att förebygga eller avhjälpa olägenheter numera
är internationellt vedertagen och för EU:s del
fastslagen i Romfördraget (artikel 130 r i den
europeiska enhetsakten). I svensk lagstiftning
återfinns principen numera i den grundläggande
hänsynsregeln i 2 kap. 3 § miljöbalken. Denna regel
äger givetvis sin giltighet, och det är enligt
utskottets mening odiskutabelt att denna och övriga
lagstadgade ansvars- och hänsynsregler skall följas.
Något annat har heller inte varit syftet med stödet,
vilket också framgår av 4 § 1 förordningen (1998:23)
om statliga bidrag till lokala investeringsprogram
som ökar den ekologiska hållbarheten i samhället.
Enligt denna bestämmelse krävs för bidrag att
åtgärderna inte följer av skyldigheter i lag eller
annan författning. Utskottet delar således inte de
farhågor som uttrycks i motion Jo2 (mp) yrkande 1
och konstaterar i övrigt att motionen i denna del
inte tycks innehålla något verkställbart yrkande.
Lagstiftning och styrmedel av skilda slag, t.ex.
skatter och andra ekonomiska styrmedel, offentlig
upphandling, teknikupphandling och miljömärkning, är
sedan länge väl etablerade instrument i svensk
miljöpolitik. Som motionärerna i motion Jo2 (mp)
själva framhåller utgör inte minst miljöbalken ett
utmärkt exempel på statsmakternas tilltro till dessa
redskap i arbetet för en långsiktigt hållbar
utveckling. I den miljöpolitiska proposition som
behandlas i det här aktuella betänkandet förstärks
och utvecklas detta tänkesätt ytterligare. Något
särskilt riksdagens uttalande i enlighet med
motionens yrkande 7 är därför inte påkallat.
Motionen i denna del bör inte medföra någon vidare
riksdagens åtgärd.
3 Forskning och teknikutveckling
Skrivelsen
Den vetenskapliga och tekniska utvecklingen öppnar
nya möjligheter till en ekologiskt hållbar
utveckling. I omställningen till ekologiskt hållbar
utveckling har hela skalan av vetenskaper från
naturvetenskap till teknik, från samhällsvetenskap
till humaniora bidrag att ge. Globalt sker en snabb
teknisk utveckling som har eller kan komma att få
stor betydelse för den ekologiska hållbarheten. Ny
teknik är en av förutsättningarna för att
utvecklingen skall gå mot ökad ekologisk hållbarhet,
exempelvis vad gäller energi- och annan
resurseffektivisering samt renings- och
återvinningsteknik. Men också kunskap om
organisation, levnadsvanor och normer spelar stor
roll.
Motionen
I motion MJ782 (m) begärs förslag om en långsiktig
miljö- och forskningspolitik. Motionärerna anser att
staten åter skall ta ansvar för problemsökande
miljöforskning. Forskningen inom Naturvårdsverkets
nuvarande projektområden skall säkras, och
verksamheten inom Institutet för vatten- och
luftvårdsforskning (IVL) bör tryggas långsiktigt.
Stiftelsen för strategisk miljöforskning (MISTRA)
skall bli den fristående resurs som ursprungligen
avsågs. Försörjningen av ny forskarkompetens och
universitetens utbildningskapacitet skall tryggas
(yrkande 4).
Utskottets överväganden
Av budgetpropositionen för år 1999, utgiftsområde
20, framgår att regeringen har givit
Forskningsrådsnämnden i uppdrag att i samverkan med
Naturvårdsverket utreda frågan om behovet av kunskap
och forskning om hållbar utveckling. Vidare har
nämnden fått ett tilläggsuppdrag att se över den
toxikologiska forskningen. Uppdragen har redovisats
och bereds i Regeringskansliet. I
budgetpropositionen uttalade regeringen också sin
avsikt att ge Naturvårdsverket i uppdrag att, i
samverkan med Forskningsrådsnämnden, göra en samlad
bedömning av miljöforskningen med utgångspunkt att
den samlade miljöforskningen skall förstärkas.
Förslag till åtgärder och inriktning m.m. skulle
läggas fram. Uppdraget är nu slutfört och bereds i
Regeringskansliet. Förslag kommer att framläggas i
vårpropositionen år 1999. Utskottet vill även erinra
om det betänkande som hösten 1998 avgivits av den
forskningspolitiska kommittén (SOU 1998:128).
Betänkandet bereds i Regeringskansliet inför en
under våren 1999 aviserad proposition om
forskningspolitiken inför 2000-talet. Syftet med
motion MJ782 (m) yrkande 4 är därmed i väsentliga
delar tillgodosett. Motionsyrkandet bör inte medföra
någon ytterligare åtgärd från riksdagens sida.
4 Miljökvalitetsmålens roll i arbetet för
en ekologiskt hållbar utveckling (prop.
1997/98:145)
Propositionen
Regeringen föreslår i proposition 1997/98:145
Svenska miljömål. Miljöpolitik för ett hållbart
Sverige att en ny struktur för arbetet med miljömål
skall tillämpas. Ett begränsat antal nationella
miljökvalitetsmål fastställs av riksdagen medan
regeringen svarar för att sådana delmål ställs upp
som behövs för det fortsatta arbetet med att nå
miljökvalitetsmålen. Delmålen utgör utgångspunkter
för att precisera miljömål och miljöstrategier inom
olika samhällssektorer på skilda nivåer.
Regering och riksdag har under årens lopp tagit
ställning till ett förhållandevis stort antal
miljömål. Regeringens övergripande mål för
miljöarbetet i Sverige att till nästa generation
kunna lämna över ett samhälle där de stora
miljöproblemen är lösta ställer bl.a. krav på en
betydligt bättre systematik när det gäller den
uppsättning av mål som skall styra det framtida
miljöarbetet. Inom ramen för den nya struktur som
regeringen nu föreslår redovisar regeringen i
propositionen ett antal delmål för att uppnå
miljökvalitetsmålen. Flertalet av dessa delmål har
behandlats av riksdag och regering. I vissa fall har
regeringen, i internationella sammanhang eller i
propositioner, utan att hemställa om riksdagens
godkännande, uttalat att ett visst angivet mål skall
nås. Bland annat beroende på att tidigare uppställd
tidsplan inte har kunnat nås behöver delmålen i
vissa fall revideras. Regeringen tar också upp ett
antal nya delmål som i flertalet fall bygger på
remissbehandlade förslag från myndigheter,
utredningar eller kommittéer.
Det övergripande generationsmålet och den nya
strukturen för miljömålen innebär ett helt nytt sätt
att arbeta inom miljöpolitiken. En samlad
utvärdering av detta arbete bör därför göras med
hänsyn till förändringar i samhällsutveckling och
tillkommande miljöproblem samt med beaktande av nya
kunskaper och erfarenheter. Regeringen har därför
för avsikt att tillsätta en parlamentarisk
beredning, som får i uppgift att i samverkan med
berörda myndigheter göra en samlad översyn av vilka
strategier och delmål som behövs för att
miljökvalitetsmålen skall nås inom en generation.
Regeringen avser att efter den parlamentariska
beredningens redovisning och en bred remiss göra en
förnyad prövning och samlat ta ställning till
delmålen samt återkomma med en utförlig redovisning
till riksdagen under andra hälften av nästa
mandatperiod.
Regeringen avser vidare att i framtiden en gång per
mandatperiod utförligt redovisa för riksdagen hur
målarbetet fortskrider.
Motionerna
I motionerna Jo66 (fp) yrkande 1 och Jo73 (mp)
yrkande 51 föreslås att ett sextonde övergripande
miljökvalitetsmål för biologisk respektive levande
mångfald införs. Enligt motion Jo73 (mp) skall målet
innebära att den biologiska mångfalden skall vara på
samma nivå som på 1940-talet och ha inriktningen att
miljökvalitetsmålet skall nås inom en generation.
De fyra delmålen till det föreslagna
miljökvalitetsmål 16 bör enligt motionen utformas så
att arter, som klassas som hotade, skall ges
möjlighet att återhämta sig, öka i antal och sprida
sig till nya lokaler inom sina hela naturliga
utbredningsområden. Vidare skall arter upptagna i
EU:s habitat- och fågeldirektiv bibehållas med eller
återställas till gynnsam bevarandestatus.
Direktivens bestämmelser implementeras fullt ut i
landets lagar, förordningar och föreskrifter. All
verksamhet skall bedrivas så att hotet mot olika
arter upphör. Jakt på arter som finns upptagna på
Artdatabankens hotlistor skall upphöra senast år
2000 (yrkande 52).
Enligt motionerna Jo64 (kd) yrkande 1, Jo66 (fp)
yrkande 2, Jo68 (v) yrkande 2, Jo69 (c) yrkande 1,
Jo73 (mp) yrkande 2 och MJ792 (m) yrkande 1 bör det
ankomma på riksdagen att godkänna de delmål som
regeringen föreslår i anslutning till de nationella
miljökvalitetsmålen.
Behovet av tydliga program för att miljömålen skall
kunna realiseras påtalas i motion Jo64 (kd) yrkande
2. Enligt motion Jo68 (v) bör regeringen återkomma
med förslag till konkreta tidsbestämda delmål som är
möjliga att utvärdera (yrkande 1). I motionen
efterlyses en övergripande målsättning att Sverige
inom 25 år skall ha löst dagens kända miljöproblem
samt förhindra att nya uppstår (yrkande 3).
Regeringen bör återkomma med förslag till riktlinjer
för vad som skall ske när miljömålen ej nås (yrkande
4) och redovisa de samhällsekonomiska konsekvenserna
av de nya miljömålen, de delmål som fastställs och
de åtgärder som krävs (yrkande 5). I motion Jo69 (c)
påtalas behovet av delmålens mätbarhet och
tidsbestämning (yrkande 2). Enligt motion Jo73 (mp)
bör riksdagen fatta beslut om kvantifierade och
tidsbestämda delmål och handlingsplaner (yrkande 3).
Regeringen bör snarast återkomma med kvantifierade
och tidsbestämda delmål och handlingsplaner för
miljöpolitikens samtliga områden (yrkande 4).
Utskottets överväganden
Det övergripande målet för miljöpolitiken är att
nästa generation skall kunna överta ett samhälle där
de stora miljöproblemen i Sverige är lösta.
Internationellt skall Sverige vara en pådrivande
kraft och ett föregångsland för ekologiskt hållbar
utveckling. Detta innebär ett omfattande
omställningsarbete och början på en process i vårt
land, där vi medvetet bygger på gångna års
erfarenheter med inriktningen att tillsammans med
våra grannländer inom en generation ha löst de stora
miljöproblemen i vår nära omvärld. Med ett begränsat
antal nationella miljökvalitetsmål införs en ny
struktur för arbetet med miljömål och ett nytt sätt
att arbeta inom miljöpolitiken. Miljökvalitetsmålen
anger vilket miljötillstånd som skall uppnås i ett
generationsperspek-tiv, medan delmål och riktlinjer
utgör utgångspunkter för precisering av miljömål och
miljöstrategier inom olika samhällssektorer på
skilda nivåer. Miljökvalitetsmålen skall gradvis
kunna preciseras i takt med att erfarenheter vinns
om hur miljön skall förbättras samtidigt som
industrisamhället utvecklas. Nya delmål bör ställas
upp när det behövs för det fortsatta arbetet med att
nå miljökvalitetsmålen.
Det ovan anförda innebär att utskottet tillstyrker
att riksdagen godkänner regeringens förslag till en
ny struktur i arbetet med miljömål så till vida att
15 nationella miljökvalitetsmål bör införas och
delmål ställas upp för arbetet med att nå
miljökvalitetsmålen.
I samverkan med berörda myndigheter arbetar en
parlamentarisk beredning med en samlad översyn av
vilka delmål som behövs för att Sveriges nationella
miljökvalitetsmål skall kunna nås inom en generation
(dir. 1998:45). Beredningen skall granska de delmål
och åtgärder som anges i propositionen och om det
behövs föreslå ändringar eller kompletteringar för
att de av riksdagen fastställda miljökvalitetsmålen
skall kunna nås på ett effektivt sätt. Beredningen
kan också föreslå andra delmål om beredningen anser
det nödvändigt för att nå miljökvalitetsmålen.
Beredningen skall även behandla de förslag till
delmål och åtgärder som Naturvårdsverket och övriga
berörda myndigheter på regeringens uppdrag kommer
att lämna den 1 oktober 1999. Senast den 1 juli 2000
skall beredningen redovisa resultatet av sitt
arbete. När det gäller delmål för
miljökvalitetsmålet Begränsad klimatpåverkan, som
inte omfattas av beredningens uppdrag, har
regeringen uppdragit åt en parlamentarisk kommitté
att lägga fram förslag till en samlad svensk
strategi på klimatområdet. Kommittén skall också
utarbeta ett åtgärdsprogram för att begränsa och
reducera utsläppen av koldioxid och övriga
växthusgaser som täcks av Kyotoprotokollet,
inklusive upptag av koldioxid i sänkor.
Utredningsarbetet skall vara avslutat senast den 31
december 1999 (dir. 1998:40 och regeringsbeslut den
17 december 1998, dnr M98/4601 m.fl.).
De av regeringen föreslagna miljökvalitetsmålen är
av övergripande karaktär och definierar det
tillstånd för den svenska miljön som miljöarbetet
skall sikta mot, medan delmålen skall ange
inriktning och tidsperspektiv i det fortsatta
konkreta miljöarbetet. Det är således delmålen
snarare än de allmänt formulerade
miljökvalitetsmålen som kommer att utgöra underlag
för miljöpolitiska åtgärder och prioriteringar inom
olika samhällssektorer. Mot den bakgrunden bör det
enligt utskottets mening ankomma på riksdagen att ta
ställning till hur målsättningen för detta arbete
skall formuleras. Den av regeringen tillsatta
parlamentariska beredningen har till uppgift att i
samverkan med berörda myndigheter göra en samlad
översyn av vilka strategier och delmål som behövs
för att miljökvalitetsmålen skall nås inom en
generation. Utskottet förutsätter att beredningens
översyn omfattar samtliga delmål. Efter beredning av
den parlamentariska beredningens förslag skall
regeringen återkomma till riksdagen med redovisning
och förslag angående delmålen. Utskottet utgår från
att regeringen i detta arbete beaktar utskottets
uttalanden från våren 1997 (1996/97:JoU11) så att
delmålen dels begränsas till sitt antal, dels
utformas på ett sätt som gör det möjligt för
riksdagen att fatta konkreta och överskådliga beslut
om miljöpolitikens mål och medel. Utskottet
avstyrker således regeringens förslag i denna del.
Utskottet ansluter sig härmed till motionerna Jo64
(kd) yrkande 1, Jo66 (fp) yrkande 2, Jo68 (v)
yrkande 2, Jo69 (c) yrkande 1, Jo73 (mp) yrkande 2
och MJ792 (m) yrkande 1. Vad utskottet anfört med
anledning av motionerna i dessa delar bör ges
regeringen till känna.
Utskottet delar den syn på den biologiska
mångfaldens betydelse för en ekologiskt hållbar
utveckling som kommer till uttryck i motionerna Jo66
(fp) och Jo73 (mp). Denna uppfattning har utskottet
också givit uttryck för vid flera tillfällen och
senast vintern 1998 (skr. 1997/98:13, bet.
1997/98:JoU11). Riksdagen fastställde då de tre
övergripande målen för det miljöpolitiska arbetet,
nämligen Skyddet av miljön, där bevarandet av den
biologiska mångfalden ingår som en del, Hållbar
försörjning och Effektiv användning av energi och
andra naturresurser. Dessa mål kvarstår som allmän
inriktning för det miljöpolitiska arbetet. Genom att
den biologiska mångfalden särskilt anges under ett
av de övergripande målen framhålls också den
betydelse den tillmäts av riksdag och regering.
Denna inställning avspeglas också i 1 kap. 1 §
miljöbalken, den s.k. portalparagrafen, där det
särskilt anges att miljöbalken skall tillämpas så
att den biologiska mångfalden bevaras. I de nu
föreslagna nationella miljökvalitetsmålen, som i
huvudsak innebär en beskrivning av erforderlig
miljökvalitet, konkretiseras de övergripande målen
för en ekologiskt hållbar utveckling.
Miljökvalitetsmålen är således av en annan karaktär
än vad som gäller för de hittillsvarande
miljöpolitiska målen. Bland annat innebär detta att
förhållanden som relaterar till den biologiska
mångfalden återkommer under flera olika nationella
miljömål. Enligt utskottets mening kommer syftet med
motionerna i dessa delar att i allt väsentligt bli
tillgodosett utan införande av ett särskilt
miljökvalitetsmål för biologisk mångfald. Med
hänvisning till det anförda och i enlighet med
utskottets ställningstagande inledningsvis under
detta avsnitt föreslår utskottet att riksdagen
godkänner regeringens förslag till införande av 15
miljökvalitetsmål och avslår motionerna Jo66 (fp)
yrkande 1 och Jo73 (mp) yrkande 51. Även motion Jo73
(mp) yrkande 52 om delmål för miljökvalitetsmålet
Levande mångfald bör avslås.
I den parlamentariska beredningens uppdrag ingår
att så långt möjligt beräkna kostnaderna för de
delmål och åtgärder som beredningen föreslår eller
analyserar. Beredningen skall också granska de
samhällsekonomiska analyser för delmål och åtgärder
som myndigheterna redovisar samt de statsfinansiella
och sektorsspecifika effekter som åtgärderna
innebär. En bedömning skall göras av delmålens
relevans och tillräcklighet för att uppnå
miljökvalitetsmålen. Så långt möjligt bör samtliga
samhällsekonomiska aspekter bedömas. Analysen skall
ligga till grund för beredningens bedömning av hur
delmålen skall beskrivas i mätbara parametrar och i
vilken takt delmålen skall uppnås. I direktiven för
den klimatpolitiska kommittén ingår att föreslå
klimatpolitiska styrmedel för åtgärdsprogrammet som
berör samtliga samhällssektorer eller
verksamhetsområden, belysa de samhällsekonomiska
konsekvenserna av kommitténs förslag samt bedöma
effekterna av förslagen för tidsperioden 2008-2012
med utblick för en längre period. I kommitténs
förslag till en samlad strategi och ett
åtgärdsprogram skall stor vikt läggas vid
kostnadseffektivitet. Utskottet förutsätter att
beredningen beaktar utskottets uttalanden från våren
1997 (1996/97:JoU11) att målen bör utformas så att
de utgår från en klar målstruktur, är
uppföljningsbara och kostnadseffektiva och även i
övrigt utformas på ett sådant sätt att de begrepp
som används är klart definierade. Av det anförda
framgår att de frågor som tas upp i motionerna Jo64
(kd) yrkande 2, Jo68 (v) yrkandena 1, 3 och 5, Jo69
(c) yrkande 2 och Jo73 (mp) yrkandena 3 och 4 kommer
att få sin belysning inom ramen för det
utredningsarbete som pågår. Syftet med motionerna i
dessa delar får därmed anses i allt väsentligt
tillgodosett utan någon ytterligare åtgärd från
riksdagens sida.
Som anförs i propositionen kommer regeringen att en
gång per mandatperiod redovisa för riksdagen hur
arbetet med att uppnå miljökvalitetsmålen
fortskrider. Riksdagen kommer således att i de
sammanhangen ha möjlighet att ta ställning till
behovet av nya eller förändrade delmål. Syftet med
motion Jo68 (v) yrkande 4 får därmed anses
tillgodosett. Motionen i denna del bör inte
föranleda någon vidare riksdagens åtgärd.
5 Nya nationella miljömål
5.1 Frisk luft
Propositionen
Luften skall vara så ren att människors hälsa samt
djur, växter och kulturvärden inte skadas
(miljökvalitetsmål 1 Frisk luft).
Miljökvalitetsmålet innebär:
- Halterna av luftföroreningar överskrider inte
fastställda lågrisknivåer för cancer, överkänslighet
och allergi eller för sjukdomar i luftvägarna.
- Halterna av marknära ozon överskrider inte de
gränsvärden som satts för att hindra skador på
människors hälsa, djur, växter, kulturvärden och
material.
Inriktningen är att miljökvalitetsmålet skall nås
inom en generation.
Enligt regeringens bedömning bör
miljökvalitetsmålet Frisk luft kompletteras med
delmål avseende bl.a. utsläpp av cancerframkallande
ämnen och flyktiga organiska ämnen. Därutöver kan
ytterligare delmål behöva utvecklas.
Motionerna
I förhållande till 1995 års utsläppsnivå bör
koldioxidutsläppen minska med 20 % till år 2020 och
med 60 % till år 2050 och utsläppen av kväveoxider
med 40 % till år 2005 och med 70 % till år 2020
(motion Jo69 (c) yrkandena 4 respektive 5). Enligt
motion Jo73 (mp) bör delmålet för utsläpp av
flyktiga organiska ämnen fastslås så att utsläppen
minskas med 60 % till år 2005 beräknat från 1995 års
nivå och med 80 % till år 2010 (yrkande 5). För
utsläppen av cancerframkallande ämnen i tätorterna
bör delmålet innebära en minskning med 60 % till
2005 räknat från 1991 års nivå och med 90 % till
2015 (yrkande 6). Regeringen bör snarast tar fram
nya kvantifierade och tidsbestämda delmål för
koloxid, kvävedioxid, sot och partiklar (yrkande 7).
Delmålet för utsläpp av kväveoxider i luft bör
innebära en minskning med 40 % till år 2005 och med
70 % till år 2020 räknat från 1995 års nivå (yrkande
8).
Enligt motion MJ738 (s) bör halmbränning förbjudas.
Motionärerna i motion Jo66 (fp) anser att en
miljökonsekvensbeskrivning bör göras med anledning
av avvecklingen av kärnkraftverket i Barsebäck
(yrkande 5).
Utskottets överväganden
Utskottet tillstyrker att riksdagen godkänner
regeringens förslag till miljökvalitetsmål 1 Frisk
luft med den innebörd som anges i propositionen. Som
regeringen anför bör miljökvalitetsmålet
kompletteras med delmål avseende utsläpp av
cancerframkallande ämnen och flyktiga organiska
ämnen. I likhet med regeringen anser utskottet att
ytterligare delmål kan behöva utvecklas. Som
utskottet anfört ovan (avsnitt 4) bör regeringen
återkomma till riksdagen med förslag härom.
För att miljökvalitetsmålet skall kunna nås anser
utskottet i likhet med regeringen att halterna av
partiklar, kvävedioxid och marknära ozon i
omgivningsluft, liksom halterna av oförbränt
organiskt material och vissa lätta kolföreningar,
måste minska och understiga dokumenterade
hälsorelaterade s.k. lågrisknivåer för skydd av
såväl befolkningen generellt som särskilt känsliga
grupper. Vidare får utsläppen inte överstiga halter
som skadar djur, växter, kulturvärden och material.
Som anförs i propositionen är måluppfyllelsen
beroende av såväl nationella som internationella
åtaganden. Det är en uppgift för den parlamentariska
beredningen att analysera och utveckla delmål. I
uppdraget ingår också att granska de delmål och
åtgärder som anges i propositionen, vid behov
föreslå ändringar eller kompletteringar i fråga om
delmålens närmare utformning och antal samt göra en
bedömning av i vilken takt delmålen kan uppnås. Den
klimatpolitiska kommittén har i uppdrag att lägga
fram förslag till en samlad svensk strategi och ett
åtgärdsprogram för att begränsa och reducera
utsläppen av koldioxid och övriga växthusgaser som
täcks av Kyotoprotokollet. Efter förslag från
regeringen kommer riksdagen att därefter fatta
beslut om vilka delmål som behövs för att
miljökvalitetsmålet Frisk luft skall kunna uppnås.
Enligt utskottets mening bör regeringens förslag
avvaktas innan ställning tas till motionerna Jo69
(c) yrkandena 4 och 5 och Jo73 (mp) yrkandena 5-8.
Motionerna i dessa delar bör inte medföra någon
riksdagens åtgärd.
Med anledning av motion Jo73 (mp) yrkande 7 vill
utskottet tillägga att regeringen med stöd av
miljöbalken och enligt förordningen (1998:897) om
miljökvalitetsnormer har fastställt
miljökvalitetsnormer för kvävedioxid, svaveldioxid
och bly. Utskottet har inhämtat att Naturvårdsverket
arbetar med ett projekt om miljökvalitetsnormer för
bl.a. luftkvalitet och nitrat i grundvatten. Verkets
förslag kommer att utgöra grund för regeringens
beslut om ytterligare miljökvalitetsnormer på
områdena.
Som utskottet påpekade våren 1998 (1997/98:JoU20 s.
82) bemyndigas i 9 kap. 12 § miljöbalken regeringen,
myndighet eller kommun att meddela föreskrifter av
det slag som anges i motion MJ738 (s). Motionen
avstyrks.
Utskottet förutsätter att regeringen i sin prövning
av frågan om avveckling av kärnkraftverket i
Barsebäck följer miljöbalkens bestämmelser på
området och även i övrigt iakttar de miljöhänsyn som
erfordras. Något särskilt uttalande härom finner
utskottet därför inte påkallat. Motion Jo66 (fp)
yrkande 5 avstyrks i den mån syftet med motionen i
denna del inte kan anses tillgodosett.
5.2 Grundvatten av god kvalitet
Propositionen
Grundvattnet skall ge en säker och hållbar
dricksvattenförsörjning samt bidra till en god
livsmiljö för växter och djur i sjöar och vattendrag
(miljökvalitetsmål 2 Grundvatten av god kvalitet).
Miljökvalitetsmålet innebär:
- Grundvattnets kvalitet påverkas inte negativt av
mänskliga aktiviteter som markanvändning, uttag av
naturgrus, tillförsel av föroreningar m.m.
- Det utläckande grundvattnets kvalitet är sådan
att det bidrar till en god livsmiljö för växter och
djur i sjöar och vattendrag.
- Förbrukning eller annan mänsklig påverkan sänker
inte grundvattennivån så att tillgång och kvalitet
äventyras.
Inriktningen är att miljökvalitetsmålet skall nås
inom en generation.
Enligt regeringens bedömning bör
miljökvalitetsmålet Grundvatten av god kvalitet
kompletteras med delmål avseende bl.a. påverkan från
markexploatering och avfallsdeponier. Därutöver kan
ytterligare delmål behöva utvecklas.
Motionen
Enligt motion Jo73 (mp) yrkande 9 bör regeringen
återkomma med förslag på kvantifierade och
tidsbestämda delmål och handlingsplaner för
förekomst av radon, nitrat, bekämpningsmedel,
metaller och radon i grundvatten.
Utskottets överväganden
Utskottet föreslår att riksdagen godkänner
regeringens förslag till miljökvalitetsmål 2
Grundvatten av god kvalitet med den innebörd som
anges i propositionen. Som regeringen anför bör
miljökvalitetsmålet kompletteras med delmål avseende
bl.a. påverkan från markexploatering och
avfallsdeponier. Ytterligare delmål kan behöva
utvecklas. Regeringen bör återkomma till riksdagen
med sådana förslag till delmål.
När det gäller de förslag till delmål för
miljökvalitetsmål 2 som läggs fram i motion Jo73
(mp) kan utskottet konstatera att under år 1998
betydande framsteg åstadkoms på det internationella
planet vad gäller överenskommelser och åtgärder inom
vattenområdet. Mot bakgrund av föroreningarnas
gränsöverskridande karaktär har Sverige varit
pådrivande i flera av dessa frågor. Inom t.ex. EU
innebär den svenska ståndpunkten till förslaget till
EG:s ramdirektiv för vatten bl.a. krav på skydd för
grundvatten i enlighet med motionärernas förslag. I
och med ett svenskt genomförande av ramdirektivet
kommer motionen i denna del således att bli
tillgodosedd. Det bör tilläggas att frågorna även
behandlas av den parlamentariska beredningen om mål
i miljöpolitiken. Beredningens förslag kommer att
utgöra underlag för regeringens utformning av de
delmål som behövs för att miljökvalitetsmålet Frisk
luft skall kunna uppnås. Utskottet vill även hänvisa
till den nyligen framlagda skrivelsen 1998/99:63 En
nationell strategi för avfallshanteringen med en
redogörelse för regeringens mål och policy för
avfallshanteringen för de närmaste åren i syfte att
uppnå bl.a. miljökvalitetsmålet Grundvatten av god
kvalitet. I avvaktan på riksdagens kommande
ställningstaganden i frågan bör motion Jo73 (mp)
yrkande 9 inte medföra någon ytterligare åtgärd från
riksdagens sida.
5.3 Levande sjöar och vattendrag
Propositionen
Regeringens förslag till miljökvalitetsmål 3 Levande
sjöar och vattendrag innebär att sjöar och
vattendrag skall vara ekologiskt hållbara och att
deras variationsrika livsmiljöer skall bevaras.
Naturlig produktionsförmåga, biologisk mångfald,
kulturmiljövärden samt landskapets ekologiska och
vattenhushållande funktion skall bevaras samtidigt
som förutsättningar för friluftsliv värnas.
Miljökvalitetsmålet innebär:
- Belastningen av näringsämnen och föroreningar får
inte minska förutsättningarna för den biologiska
mångfalden.
- Främmande arter och genetiskt modifierade
organismer som kan hota den biologiska mångfalden
introduceras inte.
- Sjöars, stränders och vattendrags stora värden
för natur- och kulturupplevelser samt bad- och
friluftsliv värnas så långt möjligt.
- Fiskar och andra arter som lever i eller är
direkt beroende av sjöar och vattendrag kan fortleva
i livskraftiga bestånd.
Inriktningen är att miljökvalitetsmålet skall nås
inom en generation.
Enligt regeringens bedömning bör
miljökvalitetsmålet Levande sjöar och vattendrag
kompletteras med delmål avseende användning av sjöar
och vattendrag som dricksvattentäkt, skydd av
biotoper som är viktiga för den biologiska
mångfalden samt utbredningen av hotade arter.
Därutöver kan ytterligare delmål behöva utvecklas.
Motionerna
Enligt motion Jo73 (mp) bör riksdagen besluta att
orden "skall bevaras" i miljökvalitetsmål 3 Levande
sjöar och vattendrag på två ställen byts ut mot
"skall förbättras och bevaras" (yrkande 10).
Miljökvalitetsmål 3 Levande sjöar och vattendrag bör
kompletteras med meningen Miljöförbättrande åtgärder
skall vara genomförda i påverkade sjöar och
vattendrag i syfte att återskapa den ursprungliga
biologiska mångfalden (yrkande 11). Riksdagen bör
anta följande förslag till delmål: De outbyggda
vattendragens betydelse för biologisk mångfald är
sådan att bevarandeintressena i fortsättningen måste
sättas före exploatering av vattendragen.
Kvarvarande opåverkade forsar och strömsträckor
skall inte exploateras (yrkande 12). Orden "i
möjligaste mån" bör strykas i andra delmålet under
delmål till miljökvalitetsmål 3 Levande sjöar och
vattendrag (yrkande 15). De outbyggda älvarna och de
befintliga outbyggda älvsträckorna skall
grundlagsskyddas (yrkande 13). I motion Jo66 (fp)
begärs riksdagens godkännande att det under det
tredje miljökvalitetsmålet Levande sjöar och
vattendrag fastställs att epoken av älvutbyggnad är
över (yrkande 3).
Motionärerna i motion Jo73 (mp) begär att
regeringen återkommer med konkreta och tidsbestämda
mål för kalkningsverksamheten (yrkande 16).
Riksdagen bör anta ett delmål för
kalkningsverksamheten med följande lydelse: Antalet
sjöar och vattendrag som kalkas skall successivt
ökas för att år 2020 täcka det biologiska behovet
(yrkande 17).
Enligt motion MJ803 (fp) bör Naturvårdsverket ges i
uppdrag att genomföra en inventering av uppdämda
vattendrag som kan restaureras i syfte att återskapa
strömmande vatten (yrkande 3).
Motionärerna i motion Jo73 (mp) anser att
regeringen bör återkomma med konkreta tidssatta
delmål för återskapande av vandringsvägarna för
havs-
öring och lax (yrkande 14). Behovet av skydd av
arter som behöver strömmande vatten påtalas i
motionerna MJ747 yrkande 4, MJ802 yrkande 2 och
Bo505 yrkande 2 från samma parti. Småvattnens stora
betydelse för den biologiska mångfalden och behovet
av att skydda och anlägga nya sådana vatten tas upp
i motion MJ772 (mp) yrkande 6.
Åtgärder för att minska utsläppen till sjöar och
vattendrag efterlyses i motion MJ713 (fp). Vikten av
stöd och förebyggande skydd av Vättern som natur-
och kulturområde och som dricksvattentäkt betonas i
motion MJ761 (fp). Enligt motion MJ798 (c) bör
åtgärder vidtas för skydd av Vätterns vatten.
Utskottets överväganden
Riksdagen bör godkänna regeringens förslag till
miljökvalitetsmål 3 Levande sjöar och vattendrag med
den innebörd som anges i propositionen. Regeringen
bör återkomma till riksdagen med förslag till delmål
avseende användning av sjöar och vattendrag som
dricksvattentäkt, skydd av biotoper som är viktiga
för den biologiska mångfalden samt utbredningen av
hotade arter. Som regeringen anför kan därutöver
ytterligare delmål behöva utvecklas. Det anförda
innebär att utskottet avstyrker motion Jo73 (mp)
yrkandena 10 och 11 om förändrad lydelse av
miljökvalitetsmålet.
Utskottet delar regeringens uppfattning att, i de
fall vattenkraftsutbyggnad sker, detta måste ske med
omsorg om den biologiska mångfalden och miljön i
övrigt. Detta synsätt återspeglas också i reglerna
om älvskydd i 4 kap. 6 § miljöbalken. Det bör
noteras att miljökraven på vattenverksamhet skärptes
med miljöbalkens införande genom att bestämmelserna
i balken ersätter vattenlagens regler, bl.a. genom
att hänsynsreglerna i 2 kap. blir tillämpliga även
på sådan verksamhet. Enligt vad utskottet inhämtat
är Vattendragsutredningens förslag (SOU 1996:155)
fortfarande föremål för beredning i
Regeringskansliet. Med hänvisning till det anförda
och i avvaktan på resultatet av beredningen av
Vattendragsutredningens förslag avstyrker utskottet
motion Jo66 (fp) yrkande 3 i den mån motionsyrkandet
inte kan anses tillgodosett. Det anförda innebär att
utskottet även avstyrker motion Jo73 (mp) yrkande 13
om grundlagsskydd för vissa älvar och älvsträckor.
Tidigare i detta betänkande (avsnitt 4) har
utskottet uttalat att det bör ankomma på riksdagen
att ta ställning till delmålens antal och
utformning. I avvaktan på regeringens förslag i
frågan och med hänvisning till vad utskottet anfört
ovan bör motion Jo73 (mp) yrkandena 12 och 15 inte
föranleda någon ytterligare åtgärd från riksdagens
sida.
Kalkning av försurade vattenområden är ett av de
viktigaste instrumenten för att bevara den
biologiska mångfalden. Under år 1998 har
Naturvårdsverket arbetat med att ta fram underlag
för att kunna bedöma vilka effekter en avbruten
kalkning får på den biologiska mångfalden. Även
andra uppföljningsprojekt när det gäller effekterna
av kalkningen har genomförts. Genom uppbyggnaden av
en ny databas har bättre samordning och effektivitet
uppnåtts. Naturvårdsverkets arbete med en nationell
plan för kalkningsverksamheten kommer att avslutas
till halvårsskiftet 1999. Planen skall innehålla en
detaljerad bedömning av hur verksamheten skall
läggas upp och dimensioneras under den kommande
tioårsperioden med utgångspunkt i det av riksdagen
uttalade målet om bevarande av den biologiska
mångfalden. Enligt utskottets mening kommer den
nationella planen att utgöra ett gott underlag för
den parlamentariska beredningens överväganden vad
avser delmål för kalkningsverksamheten. Det bör
därefter vara en fråga för regeringen att framlägga
förslag till riksdagen om sådana delmål att
miljökvalitetsmålet Levande sjöar och vattendrag kan
uppnås. I avvaktan härpå avstyrker utskottet motion
Jo73 (mp) yrkandena 16 och 17 i den mån
motionsyrkandena inte kan anses tillgodosedda.
Frågan om inventering av dämda vattendrag kommer
att aktualiseras i samband med ett svenskt
genomförande av kommande ramdirektiv för vatten, som
syftar till att uppnå en god ekologisk
vattenkvalitet. Enligt utskottets mening kommer
motion MJ803 (fp) yrkande 3 att bli tillgodosedd
utan något särskilt uttalande i frågan. Motionen i
denna del bör inte medföra någon vidare riksdagens
åtgärd.
Sjöar, stränder och vattendrag är i dag utsatta för
en rad negativa miljöeffekter, t.ex. slitage genom
för högt besökstryck, störningar på djurlivet, olika
utsläpp till luft och vatten samt buller från
sjötrafik. Som anförs i propositionen behöver därför
en samlad bedömning av nyttjande respektive
bevarande göras. I likhet med regeringen anser
utskottet att sjöars, stränders och vattendrags
stora värden för natur- och kulturupplevelser, bad
samt friluftsliv så långt möjligt skall värnas.
Miljökvalitetsmålet Levande sjöar och vattendrag
behöver kompletteras med delmål avseende bl.a. skydd
av biotoper som är viktiga för den biologiska
mångfalden och för utbredningen av hotade arter. Ett
stort antal delmål under andra miljökvalitetsmål är
dessutom viktiga för att detta miljökvalitetsmål
skall kunna uppnås. Några utgångspunkter för det
arbetet bör vara att vandrande fiskarter skall ha
möjlighet att kunna ta sig upp i vattendrag inom
sina naturliga utbredningsområden och, som ovan
angetts, att biotoper som är viktiga för den
biologiska mångfalden i påverkade sjöar och
vattendrag samt i deras nära omgivningar i
möjligaste mån bör återskapas. Det är enligt
utskottets mening även angeläget med insatser för
att minska belastningen av näringsämnen och
föroreningar för att inte minska förutsättningarna
för den biologiska mångfalden.
Naturvårdsverket har inlett arbete med en nationell
inventering av sjöar som beräknas pågå under några
år. Av propositionen framgår att verket, när
material från inventeringen föreligger, bör redovisa
ett mer detaljerat förslag avseende skydd av
sötvattenmiljöer. Naturvårdsverket har vidare i
uppdrag att tillsammans med Statistiska centralbyrån
och Fiskeriverket utveckla indikatorer för olika
växt- och djurarters utbredning och tillväxt i sjöar
och vattendrag. Verket skall även i samverkan med
berörda myndigheter se över och föreslå en
värderingsgrund för hur värdering av grundvatten kan
göras bl.a. i syfte att bidra till en god livsmiljö
för växter och djur i sjöar och vattendrag.
Uppdragen ingår också som ett led i genomförandet av
EG:s kommande ramdirektiv för vatten.
De frågor som tas upp i motionerna Jo73 yrkande 14,
MJ747 yrkande 4, MJ772 yrkande 6, MJ802 yrkande 2
och Bo505 yrkande 2 (samtliga mp) samt motion MJ713
(fp) kommer således att bli föremål för överväganden
såväl inom den parlamentariska beredningen som i
arbetet med genomförande av EG:s ramdirektiv för
vatten. När det gäller frågan om delmål för
miljökvalitetsmålet kommer riksdagen att efter
regeringens förslag kunna ta ställning till
delmålens närmare utformning. Med det anförda finner
utskottet att syftet med motionerna i dessa delar i
allt väsentligt kommer att bli tillgodosett utan
något särskilt uttalande från riksdagens sida.
Som anförs i propositionen behöver
miljökvalitetsmålet Levande sjöar och vattendrag
kompletteras med delmål avseende bl.a. användning av
sjöar och vattendrag som dricksvattentäkt. Det bör
vara en uppgift för den parlamentariska beredningen
att, med hänsyn tagen till bl.a. samhällsekonomiska
konsekvenser, överväga i vilken takt som målet kan
nås. Frågan kommer även att uppmärksammas i arbetet
med genomförande av EG:s vattendirektiv. Utskottet
förutsätter att i det fall det kommer att behövas
delmål för vissa sjöar beredningen kommer att
uppmärksamma detta. Motionerna MJ761 (fp) och MJ798
(c) avstyrks i den mån de inte kan anses
tillgodosedda.
5.4 Myllrande våtmarker
Propositionen
Våtmarkernas ekologiska och vattenhushållande
funktion i landskapet skall bibehållas och
värdefulla våtmarker bevaras för framtiden
(miljökvalitetsmål 4 Myllrande våtmarker).
Miljökvalitetsmålet innebär bl.a.:
- Det finns våtmarker av varierande slag med
bevarad biologisk mångfald i hela landet.
- Våtmarker skyddas så långt möjligt mot dränering,
torvtäkter, vägbyggen och annan exploatering.
- Främmande arter och genetiskt modifierade
organismer som kan hota den biologiska mångfalden
introduceras inte.
- Torvbrytningen sker på lämpliga platser och med
hänsyn till miljön och den biologiska mångfalden.
- Våtmarkernas kulturmiljövärden samt värde för
friluftsliv värnas.
Enligt regeringens bedömning bör
miljökvalitetsmålet Myllrande våtmarker kompletteras
med delmål för skydd av myrmarker och hotade arter.
Därutöver kan ytterligare delmål behöva utvecklas.
Motionerna
I motion Jo73 (mp) föreslås som delmål till
miljökvalitetsmål 4 att all dikning och
skyddsdikning i skogsmark skall upphöra (yrkande
18). Delmålet om skydd av myrmarker bör ändras och
ha följande lydelse: Minst 50 % av objekten i
Naturvårdsverkets myrskyddsplan skall skyddas som
reservat eller på annat sätt snarast, dock senast
till år 2005. Resterande objekt skall skyddas som
reservat eller på annat säkert sätt senast till år
2010 (yrkande 19). I yrkande 21 föreslås ytterligare
ett delmål med följande lydelse: Senast år 1999
minst ytterligare tio våtmarker i landet upptas på
Ramsar-listan över våtmarker av internationell
betydelse. Våtmarkerna behandlas även i motion MJ782
(m). Restriktivitet bör råda vid tillstånd till
torvbrytning. Kvarvarande sydsvenska våtmarker bör i
princip bevaras, och återskapande av våtmarker bör
stödjas av staten (yrkande 8). Enligt motion Jo73
(mp) yrkande 20 bör myrskyddsplanen kompletteras.
Förslag om skydd av de myrar som finns upptagna i
myrskyddsplanen tas upp i motion MJ802 yrkande 3
från samma parti. Krav på ett tillkännagivande att
torv som bränsle inte hör hemma i ett ekologiskt
hållbart samhälle förs fram i motionerna Jo73 och
MJ747 (båda mp) yrkandena 22 respektive 6.
Utskottets överväganden
Utskottet tillstyrker att riksdagen godkänner
regeringens förslag till miljökvalitetsmål 4
Myllrande våtmarker med den innebörd som anges i
propositionen. Som regeringen anför bör
miljökvalitetsmålet kompletteras med delmål för
skydd av myrmarker och hotade arter. Därutöver kan
ytterligare delmål behöva utvecklas. I enlighet med
utskottets uttalande ovan (avsnitt 4) bör regeringen
återkomma till riksdagen med förslag härom.
Som utskottet vid flera tidigare tillfällen anfört
utgör våtmarkerna viktiga biotoper som är värdefulla
för såväl arter knutna till dessa miljöer som arter
beroende av kringliggande ekosystem. Våtmarkerna har
också stor betydelse för den ekologiska variationen
i landskapet och för landskapets vattenhushållande
funktioner. I detta ligger bl.a. våtmarkernas
funktion som närsaltfällor. Som regeringen anför
skall våtmarker av varierande slag, även mindre
sådana på skogs- och odlingsmark, finnas i hela
landet med bevarad biologisk mångfald. Mot den
bakgrunden anser utskottet att våtmarker så långt
möjligt skall skyddas mot dränering, torvtäkter,
vägbyggen och annan exploatering. I sammanhanget
vill utskottet erinra om att, frånsett några
kommuner i centrala Småland, det råder förbud mot
dikning i hela Götaland och stora delar av Svealand.
Det bör emellertid ankomma på regeringen att efter
förslag från den parlamentariska beredningen
framlägga förslag för riksdagen om antalet delmål
och utformningen av dessa. I avvaktan härpå bör
motion MJ782 (m) yrkande 8 inte medföra någon
ytterligare åtgärd från riksdagens sida.
Med anledning av motion Jo73 (mp) vill utskottet
tillägga att Sverige hittills har anmält 30
våtmarksområden till Våtmarkskonventionen om
bevarande av våtmarker av internationell betydelse
för flyttande fåglar. I syfte att anmäla ytterligare
områden bl.a. med våtmarkstyper som är svagt
representerade pågår ett arbete vid Naturvårdsverket
och länsstyrelserna för att välja ut ett tjugotal
nya områden. Med det anförda finner utskottet syftet
med motionens yrkanden 18, 19 och 21 i allt
väsentligt tillgodosett. Motionen i dessa delar bör
lämnas utan riksdagens vidare åtgärd.
Enligt vad utskottet erfarit kommer myrskyddsplanen
att kompletteras sedan samtliga större våtmarker i
hela landet med undantag av Norrbottens län nu har
inventerats. Mindre myrområden, som inte omfattas av
planen, kommer att kunna kartläggas i andra
inventeringar som skogssektorns nyckelbio-
topsinventering, sumpskogsinventeringen och
Naturvårdsverkets inventering av sjöar och
vattendrag. I propositionen anförs att minst 50 % av
objekten i Naturvårdsverkets myrskyddsplan skall
skyddas som reservat eller bevaras genom avtal och
andra åtgärder. Regeringen har givit
Naturvårdsverket i uppdrag att i samverkan med
berörda myndigheter ange behovet av ytterligare
skydd och därmed mål för våtmarker. Förslagen kommer
sedan att utvärderas av den parlamentariska
beredningen och efter avslutat arbete i
Regeringskansliet föreläggas riksdagen för beslut.
Med det anförda avstyrker utskottet motionerna Jo73
yrkande 20 och MJ802 yrkande 3 (båda mp) i den mån
motionerna i dessa delar inte kan anses
tillgodosedda.
Motionerna Jo73 yrkande 22 och MJ747 yrkande 6
(båda mp) ger utskottet anledning att erinra om
bestämmelserna i 12 kap. 1-5 §§ miljöbalken om
tillståndsplikt för täkter av bl.a. torv. Genom den
nya lagstiftningen skärptes tillståndsplikten till
att omfatta även husbehovstäkter med undantag för
sådana husbehovstäkter som bedrivs inom ramen för
ett hållbart jord- eller skogsbruk såvida inte
täktmaterialet eller området behöver särskilt skydd.
Utskottet saknar anledning att härutöver uttala sig
till förmån för det totalförbud för torvtäkter som
motionärerna eftersträvar. Motionerna i dessa delar
avstyrks.
5.5 Hav i balans samt levande kust och skärgård
Propositionen
Som miljökvalitetsmål 5 Hav i balans samt levande
kust och skärgård föreslår regeringen att
västerhavet och Östersjön skall ha en långsiktigt
hållbar produktionsförmåga och den biologiska
mångfalden skall bevaras. Kust och skärgård skall ha
en hög grad av biologisk mångfald, upplevelsevärden
samt natur- och kulturvärden. Näringar, rekreation
och annat nyttjande av hav, kust och skärgård skall
bedrivas så att en hållbar utveckling främjas.
Särskilt värdefulla områden skall skyddas mot
ingrepp och andra störningar.
Miljökvalitetsmålet innebär bl.a.:
- Belastning av näringsämnen och föroreningar samt
fysisk påverkan försämrar inte förutsättningarna för
den biologiska mångfalden eller den marina miljöns
produktionsförmåga.
- Fiske, sjöfart och annat nyttjande av hav och
vattenområden, liksom bebyggelse och annan
exploatering i kust- och skärgårdsområdena sker med
hänsyn till vattenområdenas produktionsförmåga,
biologiska mångfald, natur- och kulturmiljövärden
samt värden för friluftslivet.
- Marina biotoper som är unika skall skyddas.
- Skärgårdslandskapets naturskönhet,
kulturmiljövärden och variation bibehålls genom att
vatten-, jord- och skogsbruk samt turism bedrivs med
hänsyn till miljö, kulturmiljö och biologisk
mångfald.
- Främmande arter och genetiskt modifierade
organismer som kan hota den biologiska mångfalden
introduceras inte.
- Massförekomster av växtplankton orsakade av
mänsklig påverkan förekommer inte.
- Utbredning och artantal av växter och djur
förändras inte negativt genom mänsklig påverkan.
- Tångbältets djuputbredning i Östersjöns och
västerhavets skärgårdar har återhämtats.
- Syrebrist orsakad av övergödning från mänsklig
verksamhet är mycket sällsynt.
- Låg bullernivå eftersträvas.
- Lokalisering av vindkraftverk sker med hänsyn
tagen till bl.a. natur- och kulturmiljö, friluftsliv
samt landskapsbild.
Inriktningen är att miljökvalitetsmålet skall nås
inom en generation.
Regeringen gör bedömningen att miljökvalitetsmålet
Hav i balans samt levande kust och skärgård bör
kompletteras med delmål avseende småvalar, olje- och
kemikalieutsläpp från fartyg till vatten samt
sjötrafikens påverkan. Därutöver kan ytterligare
delmål behöva utvecklas.
Motionerna
Enligt motion Jo73 (mp) bör miljökvalitetsmål 5 ha
följande lydelse: Miljön i Östersjön och västerhavet
skall inte vara negativt påverkad av nyttjande eller
föroreningar. Vattnen skall ha en långsiktigt
hållbar produktionsförmåga. Den biologiska
mångfalden skall återskapas och bevaras såväl i
haven som i kust och skärgård. Allt nyttjande,
bebyggelse och rekreation bedrivs hänsynsfullt och
hållbart (yrkande 23). I yrkande 24 och i motion
MJ747 yrkande 8 begär samma parti att planen Marina
reservat i Sverige kompletteras skyndsamt, speciellt
beträffande skyddet av grunda kustområden med
exempelvis mjukbottnar, ålgräsängar och
musselbankar.
För att skydda havets biologiska mångfald bör
enligt motion MJ802 (mp) yrkande 5 fler marina
reservat tillskapas. Motionärerna i motion MJ767 (s)
anser att regeringen i samråd med berörda
myndigheter bör utreda att Fiskeriverket är den
statliga myndighet som har ansvar för det svenska
yrkesfisket även inom skyddade områden.
Motionärerna i motion Jo73 (mp) anser att
regeringen snarast bör återkomma med kvalitativa och
tidsbestämda delmål för att nå ett beståndsbevarande
och ekologiskt hållbart fiske (yrkande 26).
Riksdagen bör anta följande delmål: Den svenska
kvoten av lax skall fiskas så att den
viltreproducerande laxen ges möjlighet att öka i
antal. Fisket av lax i blandade bestånd på
tillväxtområden skall därför upphöra år 1999
(yrkande 27). Vildlaxens bevarande tas upp i motion
MJ410 (m) yrkande 7. Det är enligt motionärerna av
största vikt att den långsiktiga internationella
aktionsplanen för bevarande av vildlaxen kan
genomföras fullt ut. Det yrkesmässiga fisket och
fritids- och turistfisket måste kunna pågå samtidigt
både i de norra och de södra länen. Eventuella
inskränkningar måste utformas rättvist mellan olika
kuststräckor.
I motion MJ731 (mp) begärs att regeringen bestämt
tar avstånd från framtida norska och/eller danska
planerade provborrningar i Skagerrak (yrkande 1) och
i nordiska sammanhang driver frågan om att skapa en
från borrningar efter olja och gas fredad zon i
Skagerrak och Kattegatt (yrkande 2). Frågan om
tillsättande av en Nordsjökommission tas upp i
motion MJ708 (c).
I motion MJ773 (fp) begärs en långsiktig plan för
minskning av utsläpp av miljöföroreningar i
Östersjön och för bevarande av den biologiska
mångfalden. Motionärerna i motion U810 (mp) anser
att Sverige aktivt måste minska kväve- och
fosforutsläppen till haven (yrkande 2). Högre takt i
implementeringen av Helsingforskommissionens
uppställda mål och åtgärder mot kustnära övergödning
efterlyses i motion MJ748 (kd) yrkandena 1
respektive 2. Behovet av förstärkta insatser för att
minska belastningen på vårt känsliga kusthav påtalas
i motion MJ744 (mp) yrkande 2. I motion MJ759 (s)
begärs åtgärder för att motverka övergödningen av
våra kustnära hav. I sin ekonomiska planering och i
sitt agerande inom EU bör regeringen beakta de behov
av insatser som behövs för att rädda västerhavets
vattenmiljö - motion T212 (kd) yrkande 2.
Motionärerna i motion MJ770 (kd) anser att tång och
alger vid Skånes kust bör tas till vara och användas
som jordförbättring i stället för handelsgödsel.
Enligt motion MJ720 (m) bör kompensation utgå till
kommuner för städning av stränder av riksintresse.
Även enligt motion MJ786 (kd) bör medel avsättas
till berörda kommuner för städning av strandområden
(yrkande 1). Sverige bör i internationella
sammanhang uppmärksamma frågan om nedskräpning av
stränderna och agera för gemensamma regler för
berörda strandstater (yrkande 2).
Enhetliga regler, råd och anvisningar när det
gäller anläggande av miljöstationer för fritidsbåtar
efterlyses i motion MJ790 (m) yrkande 1. I yrkande 2
begärs förslag om ytterligare stimulanser av
båttvättanläggningar.
Initiativ för att få stopp på de radioaktiva
utsläppen vid Sellafield efterlyses i motion MJ763
(mp).
Enligt motion Jo73 (mp) bör länsstyrelsen ange ett
antal områden lämpliga för vindkraft i varje län
(yrkande 25).
Utskottets överväganden
Regeringens förslag till miljökvalitetsmål 5 Hav i
balans samt levande kust och skärgård med den
innebörd som anges i propositionen bör godkännas av
riksdagen. Regeringen bör återkomma till riksdagen
med förslag till delmål avseende påverkan på grunda
havsområden, utbredning av hotade arter, bifångster
av småvalar, olje- och kemikalieutsläpp från fartyg
till vatten samt sjötrafikens påverkan. Därutöver
kan ytterligare delmål behöva utvecklas. Det anförda
innebär att utskottet avstyrker motion Jo73 (mp)
yrkande 23 med förslag till annan lydelse av
miljökvalitetsmålet. De frågor som tas upp i denna
del av motionen kommer att bli föremål för
överväganden inom den parlamentariska beredningen.
Riksdagen kommer därmed att få ta ställning till
dessa frågor när regeringen återkommer till
riksdagen med förslag till delmål för
miljökvalitetsmål 5.
De svenska havs- och insjöskärgårdarna är unika.
Liknande områden återfinns bara på några få andra
ställen på jorden. En stor spännvidd av ekosystem
samt växt- och djurbiotoper ger förutsättningar för
en artrikedom på land och i vatten som få andra
landskap kan uppvisa. Den känsliga vattenmiljön
berörs emellertid av flera hot, varav det
allvarligaste är övergödningen. Även förekomsten av
stabila organiska ämnen och förhöjda halter av
tungmetaller i vatten, sediment och organismer utgör
stora miljöproblem. Eftersom skärgårdarnas mest
värdefulla grundområden utgör mycket viktiga marina
biotoper anser utskottet i likhet med regeringen att
skyddet av dessa områden bör stärkas. Några av
havets viktiga livsmiljöer som är särskilt påverkade
av störningar är blåstångsbältet, ålgräsängarna,
hårdbottnarna och de grunda mjukbottnarna. För ett
hållbart fiske är det av stor vikt att även grunda
kustområden med mjukbottnar, ålgräsängar och
musselbankar skyddas. Som anförs i propositionen bör
ett större antal representativa och unika marina
områden få särskilt skydd från påverkan på den
biologiska mångfalden. I enlighet med utskottets
ställningstagande under avsnitt 4 i detta betänkande
bör det ankomma på regeringen att återkomma till
riksdagen med förslag till delmål under
miljökvalitetsmålet. Med hänvisning härtill och till
vad utskottet i tillämpliga delar anför nedan om
skydd av marina områden avstyrks motion Jo73 (mp)
yrkande 26 i den mån motionsyrkandet inte kan anses
tillgodosett.
Fiskeriverket har sedan sommaren 1998 regeringens
uppdrag att göra en samlad översyn av vilka delmål
och åtgärder som behövs för att nå
miljökvalitetsmålen Levande sjöar och vattendrag och
Hav i balans samt levande kust och skärgård. Arbetet
skall bedrivas i samverkan med Naturvårdsverket,
Riksantikvarieämbetet och andra berörda myndigheter.
Förslagen skall redovisas senast den 1 oktober 1999.
Det blir därefter en uppgift för den parlamentariska
beredningen att göra en samlad översyn av delmålen.
Därefter kommer riksdagen att ta ställning till
regeringens förslag till delmål.
Som regeringen anför bör ett större antal
representativa och unika marina områden få särskilt
skydd från påverkan på den biologiska mångfalden. De
marina delarna i skärgårdsområdena där variationen
av land och vatten skapar förutsättningar för
biologisk mångfald, har hittills skyddats i liten
omfattning. Syftet med att skydda marina områden är
att bevara marint värdefulla miljöer, ekosystem,
arter och processer. Marina reservat kan också tjäna
som referensområden vid bedömning av miljöstörda
områden. Det kan enligt utskottets mening vara
angeläget att också skydda vissa vattenområden med
hög biologisk produktion, t.ex. uppväxtområden för
fisk, som reservat. Inom Regeringskansliet, vid
centrala myndigheter och på det regionala/lokala
planet pågår redan arbete med att se över skyddet av
värdefulla marina miljöer. I sammanhanget bör även
nämnas Fiskeriverkets uppdrag att utarbeta förslag
till delmål och åtgärder i syfte att uppnå
miljökvalitetsmålet. Inom ramen för sitt
sektorsansvar skall verket även precisera sin roll
som sektorsmyndighet i arbetet med en ekologiskt
hållbar utveckling på fiskets område samt bedöma hur
sektorns åtgärder påverkar utvecklingen mot
ekologisk hållbarhet. När det gäller Fiskeriverkets
Aktionsplan för biologisk mångfald anser utskottet i
likhet med regeringen att aktionsplanen i allt
väsentligt bör genomföras. Det anförda innebär att
syftet med motionerna Jo73 (mp) yrkande 24, MJ747
(mp) yrkande 8, MJ767 (s) och MJ802 (mp) yrkande 5 i
allt väsentligt kommer att bli tillgodosett utan
något riksdagens uttalande i frågan.
Som utskottet tidigare anfört (1997/98:JoU9) är och
förblir regleringen av fisket efter lax en svår
fråga. Problemen kan inte bara lösas genom beslut om
en mycket låg total tillåten fångstmängd, eftersom
det då bildas ett stort överskott av odlad lax i de
utbyggda älvarna. Ett visst fisketryck måste därför
upprätthållas. Med hänvisning härtill och i avvaktan
på regeringens förslag till delmål under
miljökvalitetsmålet bör motion Jo73 (mp) yrkande 27
inte föranleda någon vidare riksdagens åtgärd.
Hösten 1997 framhöll utskottet att genomförandet av
den internationella aktionsplanen för Östersjölaxen,
som är av avgörande betydelse för nationellt
skyddsvärda laxbestånd, bör prioriteras
(1997/98:JoU9). Fiskeriverket har inrättat en
nationell arbetsgrupp för att genomföra de åtgärder
som enligt aktionsplanen behövs för att rädda
laxstammarna. Andra åtgärder inkluderar ökad
fredning av hotade bestånd, återställande av
reproduktionsområden, byggande av nya fiskvägar,
märkning av odlad lax samt etablering och drift av
referensälvar. Utskottet betonade också Sveriges
särskilda ansvar för naturlaxstammarna eftersom de
flesta kvarvarande naturliga laxbestånden i
Östersjöområdet leker i svenska vattendrag. Utöver
arbetet med den internationella aktionsplanen har
Fiskeriverket på regeringens uppdrag utrett och
lämnat förslag om och hur en begränsning av fisket
efter vildlax kan genomföras. Förslaget bereds i
Regeringskansliet. I sammanhanget bör noteras att
beslut om begränsning av laxfisket har fattats inom
HELCOM. Ett ytterligare led i det svenska
bevarandearbetet är att säkerställa genproduktion
för den framtida driften av genbanken för lax i
syfte att uppnå en kostnadseffektiv lösning. I
sammanhanget bör nämnas att Fiskeriverket genom
regeringsbeslut i oktober 1998 disponerar ca 5,9
miljoner kronor av vattenavgiftsmedel för främjande
av sötvattenfisk och vandringsfisk. Med det anförda
finner utskottet att syftet med motion MJ410 (m)
yrkande 7 i väsentliga delar tillgodosetts.
Motionsyrkandet bör inte medföra någon ytterligare
åtgärd från riksdagens sida.
Frågor om provborrningar i Skagerrak har vid flera
tillfällen och senast våren 1998 varit föremål för
behandling i utskottet (1997/98:JoU26). I ett
frågesvar den 25 februari 1998 (1997/98:456, 463 och
470) uttalade miljöministern att, när det gäller
planerna på provborrning på norskt territorium, den
svenska regeringen då väntade på besked från den
norska regeringen. Enligt vad utskottet inhämtat har
den norska regeringen nu underrättat den svenska
regeringen om att några planer på provborrning i
Skagerrak inte längre är aktuella. Den planerade
verksamheten på danskt territorium faller enligt
regeringens bedömning under den nordiska
miljöskyddskonventionen. Regeringen begärde därför
samråd med den danska regeringen i enlighet med
konventionen. Utskottet har inhämtat att koncession
kommer att beviljas, men Sverige har fått garantier
att koncessionsavtalet innehåller krav på
miljökonsekvensbeskrivning i enlighet med svensk
begäran. Efter utförd miljökonsekvensbeskrivning
kommer bl.a. den svenska regeringen att enligt den
nordiska miljöskyddskonventionen avge yttrande över
verksamhetens lämplighet. När det gäller frågan om
fredning av Skagerrak vill utskottet, utöver det
ovan anförda, hänvisa till sitt ställningstagande
våren 1998 i en liknande fråga (1997/98:JoU26). Med
hänvisning till bl.a. Sveriges engagemang i
Nordsjökonferensen och Oslo-Pariskonventionen
(OSPAR) och tidigare ställningstaganden av utskottet
avstyrktes det då aktuella motionsyrkandet.
Utskottets ställningstagande kvarstår. Motion MJ731
(mp) avstyrks.
Frågan om bildande av en Nordsjökommission har
behandlats av utskottet vid ett flertal tillfällen
och på ett ingående sätt senast våren 1996
(1995/96:JoU9). Utskottet uttalade då att fortsatta
Nordsjökonferenser i kombination med Oslo-
Pariskonventionen gör att Nordsjöfrågorna i det
fortsatta arbetet kommer att vara väl tillgodosedda.
Utskottet, vars uppfattning kvarstår, avstyrker mot
denna bakgrund motion MJ708 (c).
Av propositionen framgår att det såväl nationellt
som internationellt pågår ett omfattande arbete för
att åstadkomma den minskning av föroreningar och det
bevarande av den biologiska mångfalden som tas upp i
motion MJ773 (fp). Dessa frågor har också vid ett
flertal tillfällen och senast våren 1998 behandlats
av utskottet (1997/98:JoU26). I och med införandet
av miljökvalitetsmål 5 och de delmål som kommer att
fastställas för miljökvalitetsmålet kommer arbetet
med Östersjöns miljö att ytterligare stärkas. I
sammanhanget vill utskottet erinra om att de
aktionsplaner för bevarande av biologisk mångfald
som har utarbetats av Naturvårdsverket och
Fiskeriverket även omfattar den biologiska
mångfalden i Östersjön. För det internationella
samarbetet för Östersjöns miljö utgör den Agenda 21
som har utarbetats för Östersjöländerna en god
utgångspunkt i det fortsatta arbetet. Med det
anförda finner utskottet att syftet med motionen i
allt väsentligt kommer att bli tillgodosett utan
någon riksdagens vidare åtgärd.
Utskottet delar uppfattningen i motion U810 (mp)
att utsläppen av kväve och fosfor till haven utgör
ett stort miljöproblem och måste minska. Som framgår
av propositionen innebär miljökvalitetsmål 5 bl.a.
att belastning av näringsämnen skall bringas till en
sådan nivå att förutsättningarna för den biologiska
mångfalden eller den marina miljöns
produktionsförmåga inte försämras. Även
miljökvalitetsmål 6 Ingen övergödning syftar till
att åstadkomma ett naturligt näringstillstånd i
vattnet. Utskottet förutsätter att syftet med
motionen kommer att bli tillgodosett när förslag
till delmål för miljökvalitetsmålen framläggs för
riksdagen. Motionens yrkande 2 bör mot den
bakgrunden lämnas utan riksdagens åtgärd.
I propositionen deklarerar regeringen sin avsikt
att i ett stort antal internationella fora, bl.a.
HELCOM, aktivt verka för att miljökvalitetsmål 5
skall uppnås. Med hänvisning härtill och till vad
utskottet anfört ovan finner utskottet att
motionerna MJ744 (mp) yrkande 2, MJ748 (kd)
yrkandena 1 och 2, MJ759 (s) och T212 (kd) yrkande 2
kommer att bli tillgodosedda utan något särskilt
riksdagens uttalande i frågan.
Utskottet har ingen annan uppfattning än motionären
i motion MJ770 (kd) om det problem som den kustnära
övergödningen utgör. Som anförs i motionen bör
användningen av handelsgödsel minska och lokala
initiativ för att utveckla och öka användningen av
organiska gödselmedel bör uppmuntras. Användning av
tång kan vara ett sådant alternativt gödselmedel.
Utskottet har inhämtat att försöksverksamhet med
både upptagning av alger och tång samt gödsling
redan i dag pågår i Bohuslän inom ramen för ett EU-
projekt. Det är dock enligt utskottets mening inte
lämpligt att föreslå ett riksdagsuttalande till
förmån för de metoder som förespråkas i motionen.
Det bör i första hand ankomma på lantbrukarna själva
och deras rådgivningsorgan att bedöma om tång är ett
lämpligt gödselmedel i Skåneregionen. Med det
anförda avstyrker utskottet motionen i den mån den
inte kan anses tillgodosedd.
När det gäller frågan om strandstädning utmed våra
kustkommuner har miljöministern i ett frågesvar
redogjort för regeringens internationella arbete för
att komma till rätta med nedskräpningen till havs
(1997/98:942 och 956). Enligt miljöministern är den
viktigaste långsiktiga åtgärden för att förbättra
miljön att få nedskräpningen till havs att upphöra.
Sverige driver därför med kraft denna fråga inom
internationella fora som OSPAR, Londonkonventionen,
IMO (FN:s internationella havsorgan International
Maritime Organization) m.fl. Vid ett partsmöte till
OSPAR den 22 och 23 juli 1998 ställde sig
miljöministrarna på svenskt initiativ bakom ett
uttalande att bättre hantera föroreningar från
sjöfarten, bl.a. nedskräpningen till havs. I det
konkreta arbetet med att städa stränderna har
tidigare den arbetsmarknadspolitiska åtgärden ALU
spelat en viktig roll. De arbetsmarknadspolitiska
åtgärderna arbetslivsutveckling och
arbetsplatsintroduktion har sedan den 1 januari 1999
ersatts av en praktikåtgärd som gör insatser inom
t.ex. miljöområdet möjliga (prop. 1998/99:1,
utg.omr. 14, bet. 1998/99:AU1). Med det anförda
avstyrker utskottet motionerna MJ720 (m) och MJ786
(kd) i den mån de inte kan anses tillgodosedda.
Utskottet delar uppfattningen i motion MJ790 (m) om
vikten av att olika slag av avfall från fritidsbåtar
omhändertas på ett miljömässigt tillfredsställande
sätt. Utskottet har inhämtat att länsstyrelserna i
Uppsala, Stockholms, Östergötlands, Kalmar, Blekinge
samt Göteborgs och Bohus län den 18 december 1997
fick regeringens uppdrag att utarbeta regionala
miljö- och hushållningsprogram för respektive
skärgårdsområden. Bland annat skall regionala/lokala
åtgärdsprogram för båtbottentvättar i marinor och
hamnanläggningar redovisas, liksom program för ett
nätverk av mottagningsanläggningar där fritidsbåtar
och andra mindre fartyg kan lämna sitt avfall.
Miljövårdsberedningen skall följa och stödja arbetet
med programmen, som skall redovisas till beredningen
senast den 31 december 1999. Tillsammans med berörda
centrala myndigheter skall Miljövårdsberedningen
senast den 31 augusti 2000 redovisa en utvärdering
av det samlade miljöarbetet i berörda
skärgårdsområden. När det gäller frågan om
ekonomiska stimulanser vill utskottet erinra om att
- till följd av EG:s konkurrensregler - det bidrag
som i dag kan utgå till investeringskostnader för
bl.a. båttvättanläggningar är begränsat till 30 % av
den kostnad som beror på att investeringen ges en
sådan inriktning att miljöbelastningen minskar. Med
det anförda avstyrker utskottet motionen i den mån
den inte kan anses tillgodosedd.
Utsläppen av radioaktivt teknetium från
upparbetningsanläggningen i Sellafield har under en
följd av år varit föremål för riksdagens
uppmärksamhet. I ett frågesvar den 29 oktober 1998
redogjorde miljöministern för de åtgärder som under
året hade vidtagits både från svensk och brittisk
sida (1998/99:22). Vid ett expertmöte i januari 1998
inom ramen för OSPAR-konventionen ifrågasatte de
svenska experterna från Statens strålskyddsinstitut
(SSI) om det, trots de låga halterna, var nödvändigt
att över huvud taget släppa ut radioaktivt teknetium
från anläggningarna. Den 27 februari 1998 uppmanades
den brittiska regeringen i ett brev från de nordiska
miljöministrarna att stoppa utsläppen. I sitt
brevsvar informerade den brittiske miljöministern
sina nordiska kolleger om att UK Environment Agency
utarbetar förslag till beslut om dels begränsningar
med mer än 50 % av utsläppen, dels ett uppdrag till
British Nuclear Fuels, ägaren av anläggningarna, att
utveckla en teknik som skulle göra det möjligt att
helt eliminera de radioaktiva utsläppen. Vid ett
kommissionsmöte inom OSPAR-konventionen sommaren
1998 antogs en deklaration med en strategi för hur
konventionen skall hantera frågor om utsläpp av
radioaktiva ämnen. Sammantaget innebär besluten att
parterna till konventionen genom betydande och
successiva utsläppsminskningar skall uppnå målet att
ytterligare koncentrationer i miljön av artificiella
radioaktiva ämnen till följd av utsläpp skall vara
nära noll och att koncentrationer av naturliga
radioaktiva utsläpp skall vara nära bakgrundsnivån.
Målet skall vara uppnått till år 2020, och åtgärder
skall ha påbörjats senast till år 2000. Den
brittiska regeringen/miljöministern har år 1998
fattat beslut om bl.a. en sänkning av gränsvärdena
för utsläpp av teknetium från anläggningen i
Sellafield och ett åläggande för anläggningens ägare
att utarbeta en forsknings- och utvecklingsplan för
ytterligare reducering av utsläppen. I sitt
frågesvar uttalade den svenske miljöministern sin
avsikt att nära följa de brittiska strävandena när
det gäller utsläppen från Sellafield. Enligt vad
utskottet erfarit har Nordisk kärnsäkerhetsforskning
nyligen påbörjat ett forskningsprojekt som syftar
till att studera transportvägarna genom havsvatten
för särskilt radioaktivt teknetium från Irländska
sjön, vid vilken Sellafield är beläget, till de
nordiska farvattnen. Studien syftar även till att
studera hur radioaktivt teknetium tas upp i olika
biologiska organismer samt metoder för att bestämma
koncentrationen av detta ämne. Utskottet har vidare
inhämtat att regeringen i regleringsbrevet för år
1999 har givit SSI i uppdrag att i samråd med
Naturvårdsverket utreda vilka insatser som är
nödvändiga för att tillfredsställa behovet av en
miljöövervakning av radioaktiva ämnen avseende
miljöförändringar på land och i vatten. Uppdraget
skall redovisas senast den 30 december 1999. Med det
anförda finner utskottet att syftet med motion MJ763
(mp) i allt väsentligt får anses tillgodosett.
Motionen bör inte medföra någon åtgärd från
riksdagens sida.
Vid utbyggnad av vindkraftverk uppstår i många fall
konflikter med motstående intressen, bl.a. vid
värnandet av kustlandskapens innehåll vad gäller
biologisk mångfald, upplevelsevärden samt natur- och
kulturvärden. Som anförs i propositionen skall
lokaliseringen av vindkraft därför ske på ett sätt
som inte leder till stora intrång i värdefulla
natur- och kulturmiljöer och som är förenligt med
bestämmelserna om hushållning med mark och vatten i
miljöbalken. Våren 1998 tillkallade regeringen en
särskild utredare med uppdrag att sammanställa
aktuella uppgifter om och erfarenheter av
utbyggnaden av land- och havsbaserad vindkraft,
analysera förutsättningarna för en fortsatt
utbyggnad av vindkraft i Sverige samt föreslå
kriterier för lokalisering som underlag inför beslut
om tillstånd till lokalisering av land- och
havsbaserad vindkraft (dir. 1998:35). I en
lägesrapport i december 1998 presenterade utredaren
bl.a. en lägesanalys med redovisning av
utbyggnadssituationen, problembilden samt behovet av
underlag för tillståndsprövning, planering m.m. med
avseende på etableringar i olika delar av landet
(SOU 1998:152). Lägesrapporten skall tjäna som
underlag för utredningens fortsatta arbete med att
bl.a. överväga kriterier för lokalisering av
vindkraftverk. Uppdraget i sin helhet skall
redovisas senast den 1 juni 1999. I avvaktan härpå
är utskottet inte berett att tillmötesgå motion Jo73
(mp) yrkande 25. Motionen i denna del avstyrks.
5.6 Ingen övergödning
Propositionen
Regeringens förslag till miljökvalitetsmål 6 Ingen
övergödning innebär att halterna av gödande ämnen i
mark och vatten inte skall ha någon negativ inverkan
på människors hälsa, förutsättningarna för biologisk
mångfald eller möjligheterna till allsidig
användning av mark och vatten.
Miljökvalitetsmålet innebär bl.a.:
- Belastningen av näringsämnen får inte ha någon
negativ inverkan på människors hälsa eller minska
förutsättningarna för biologisk mångfald.
- Grundvatten bidrar inte till att öka övergödning
av ytvatten.
- Sjöar och vattendrag i skogs- och fjällandskap
har ett naturligt näringstillstånd.
- Sjöar och vattendrag i odlingslandskap har ett
naturligt näringstillstånd, vilket högst kan vara
näringsrikt eller måttligt näringsrikt.
- Näringsförhållandet i kust och hav motsvarar i
stort sett det tillstånd som rådde under 1940-talet
och tillförsel av näringsämnen till havet orsakar
inte någon övergödning.
- Skogsmark har ett näringstillstånd som bidrar
till att bevara den naturliga artsammansättningen.
- Jordbruksmark har ett näringstillstånd som bidrar
till att bevara den naturliga artsammansättningen.
Inriktningen är att miljökvalitetsmålet skall nås
inom en generation.
Enligt regeringens bedömning bör
miljökvalitetsmålet Ingen övergödning kompletteras
med delmål avseende bl.a. tillförsel av näringsämnen
samt skydd av vattentäkter. Därutöver kan
ytterligare delmål behöva utvecklas.
Motionerna
I motion Jo73 (mp) yrkas att miljökvalitetsmål 6
kompletteras med meningen: Halterna av gödande ämnen
skall inte vara högre än på 1940-talet (yrkande 28).
Enligt samma motion bör regeringens förslag till
andra delmål under område Ingen övergödning få
följande lydelse: De svenska utsläppen av kväve till
havet söder om Ålands hav skall minska med 40 % till
år 2005 räknat från 1995 års nivå (yrkande 29). Krav
på samma utsläppsbegränsningar framförs i motionerna
Jo64 (kd) yrkande 3 och Jo69 (c) yrkande 6.
Motionärerna i motion Jo73 (mp) föreslår också att
riksdagen antar delmålen: Utsläpp av kväveoxider
till luft i Sverige skall minska med 40 % till år
2005 och med 70 % till år 2020 räknat från 1995 års
nivå (yrkande 30), och för att motverka övergödning
och förlust av arter skall skogsgödslingen upphöra
(yrkande 31).
Konkreta åtgärder för att minska tillförseln av
kväve till naturen från jordbruk, vägtrafik och
förbränning efterlyses i motion MJ732 (mp) yrkande
2. Enligt motion MJ749 (c) bör Sverige införa ett
system för minskad användning av kväve i jordbruket
efter danskt mönster (yrkande 1). Motionärerna i
motion MJ802 (mp) anser att regeringen bör få i
uppdrag att ta fram en handlingsplan för fosfor där
målen skall vara att förluster inte får vara större
än att miljön inte skadas (yrkande 4).
Utskottets överväganden
Utskottet föreslår att riksdagen godkänner
regeringens förslag till miljökvalitetsmål 6 Ingen
övergödning med den innebörd som anges i
propositionen. Som regeringen anför bör
miljökvalitetsmålet kompletteras med delmål avseende
bl.a. tillförsel av näringsämnen samt skydd av
vattentäkter. Därutöver kan ytterligare delmål
behöva utvecklas. Det anförda innebär att utskottet
avstyrker motion Jo73 (mp) yrkande 28 om
komplettering av miljökvalitetsmålet.
Som utskottet tidigare anfört (avsnitt 4) kommer
riksdagen att i annat sammanhang ta ställning till
regeringens förslag till delmål för miljö-
kvalitetsmålet. I avvaktan härpå bör motion Jo73
(mp) yrkande 29 inte föranleda någon ytterligare
åtgärd från riksdagens sida.
Övergödning medför i dag negativa effekter på både
biologisk mångfald och naturresurser. Syrehalterna i
många havs- och kustområdens djupområden är för
låga, vilket innebär att en naturlig produktion
saknas i betydande delar av den marina miljön. I
enlighet med riksdagens beslut våren 1991 (prop.
1990/91:90, bet. 1990/91:JoU30) bör tillförseln av
näringsämnen till kustvatten, sjöar och vattendrag
samt grundvatten långsiktigt i huvudsak underskrida
nivåer där de har en negativ effekt på människors
hälsa, biologisk mångfald eller möjligheterna till
allsidig användning. När det gäller de svenska
vattenburna utsläppen av kväve från mänsklig
verksamhet till haven söder om Ålands hav skall de
enligt samma beslut minska med 40 % jämfört med 1995
års nivå. Regeringen har uppdragit åt Statens
jordbruksverk att lämna förslag till sektorsmål för
jordbruket i syfte att bidra till att uppnå
riksdagens mål för vattenburna kväveutsläpp. Verket
skall även utarbeta och lämna förslag till ett
förstärkt åtgärdsprogram för minskade
växtnäringsförluster från jordbruket. En
lägesbeskrivning skall lämnas till den
parlamentariska beredningen om mål i miljöpolitiken
före den 1 oktober 1999. Dessa frågor övervägs även
av utredningen om ett svenskt miljöprogram för
jordbruket för perioden 2001-2005 (dir. 1998:11).
Utredningen skall redovisas senast den 30 juni 1999.
De frågor som tas upp i motionerna Jo64 (kd) yrkande
3 och Jo69 (c) yrkande 6 kommer således att bli
föremål för överväganden i den parlamentariska
beredningen. I avvaktan på resultatet av detta
arbete avstyrker utskottet motionsyrkandena i den
mån de inte kan anses tillgodosedda.
För att nå miljökvalitetsmålet måste
kväveoxidutsläppen i Sverige uppskattningsvis minska
med 40-70 % jämfört med dagens situation. Som
regeringen anför är trafiken den största källan till
kväveoxidutsläpp. De mest kostnadseffektiva
åtgärderna för att minska utsläppen finns därför
inom transportsektorn. I samband med riksdagens
behandling våren 1998 av den transportpolitiska
propositionen (prop. 1997/98:56, bet. 1997/98:TU10)
fastställdes målet att utsläpp av kväveoxider från
transporter i Sverige bör ha minskat med minst 40 %
till år 2005 räknat från 1995 års nivå. För utsläpp
inom övriga sektorer behövs ytterligare åtgärder i
syfte att minska utsläppen till sådana nivåer att
miljön inte tar skada. Det är en uppgift för den
parlamentariska beredningen att lägga fram förslag
till delmål även för reduktion av
kväveoxidutsläppen. Efter regeringens behandling av
beredningens förslag kommer riksdagen att kunna ta
ställning till delmålens närmare utformning. I
avvaktan härpå bör motion Jo73 (mp) yrkande 30 inte
medföra någon ytterligare åtgärd från riksdagens
sida.
Även de frågor som tas upp i motionerna Jo73
yrkande 31 och MJ732 yrkande 2 (båda mp) ingår i
uppdraget till den parlamentariska beredningen att
lämna förslag till delmål för miljökvalitetsmålet.
Enligt utskottets mening kommer syftet med
motionerna i dessa delar i allt väsentligt att bli
tillgodosett utan något riksdagens uttalande.
Som anförs i propositionen spelar tillförseln av
fosfor från punktkällor och läckage störst roll när
det gäller övergödning av inlandsvatten. Det är
därför en uppgift för den parlamentariska
beredningen att utforma sådana förslag till delmål
som syftar till att miljökvalitetsmålet Ingen
övergödning uppnås. i avvaktan på riksdagens
kommande ställningstagande i frågan bör motion MJ802
(mp) yrkande 4 inte medföra någon ytterligare
riksdagens åtgärd.
I likhet med regeringen anser utskottet att
läckaget av näringsämnen från jordbruksmark bör
ytterligare begränsas så att den biologiska
mångfalden bevaras. På regeringens uppdrag skall
Statens jordbruksverk utarbeta och lämna förslag
till ett förstärkt åtgärdsprogram för minskade
växtnäringsförluster från jordbruket. Syftet skall
vara att nå de sektorsmål som anges i propositionen.
Utskottet vill även erinra om det arbete som pågår i
den ovan nämnda utredningen om ett svenskt
miljöprogram för jordbruket. Enligt utskottets
mening utgör miljöersättningsprogrammet ett av flera
viktiga styrmedel för att uppnå de
miljöförbättringar som eftersträvas i motion MJ749
(c). Det ankommer även på den parlamentariska
beredningen att uppmärksamma frågan. Med det anförda
finner utskottet att syftet med motionens yrkande 1
blir tillgodosett utan något riksdagens uttalande.
5.7 Bara naturlig försurning
Propositionen
Förslaget till miljökvalitetsmål 7 Bara naturlig
försurning innebär att de försurande effekterna av
nedfall och markanvändning skall underskrida gränsen
för vad mark och vatten tål. Nedfallet av försurande
ämnen skall inte heller öka korrosionshastigheten i
tekniska material eller kulturföremål och byggnader.
Miljökvalitetsmålet innebär:
- Onaturlig försurning av marken motverkas så att
den naturgivna produktionsförmågan och den
biologiska mångfalden bevaras.
- Sverige verkar för att deposition av försurande
ämnen på lång sikt inte överskrider den kritiska
belastningen för mark och vatten.
- Halterna i luft understiger 5 mg svaveldioxid/m3
och 20 mg kvävedi- oxid/m3 (årsmedelvärden) för att
skydda tekniska material.
Inriktningen är att miljömålet skall nås inom en
generation.
Regeringens bedömning är att miljökvalitetsmålet
Bara naturlig försurning bör kompletteras med delmål
avseende bl.a. utsläpp av försurande ämnen.
Därutöver kan ytterligare delmål behöva utvecklas.
Motionerna
I motion Jo73 (mp) begär motionärerna att
miljökvalitetsmål 7 kompletteras med en ny andra
mening: Surhetsgraden i mark och vatten skall
motsvara situationen på 1940-talet (yrkande 32).
Miljöpartiet de gröna föreslår i motion Jo73 också
ett antal delmål inom försurningsområdet. Utsläppen
av kvävedioxider till luft skall minska med 40 %
till år 2005 och med 70 % till år 2020 räknat från
1995 års nivå (yrkande 35). Samma yrkande återfinns
i motion Jo64 (kd) med tillägget att ett tydligt
åtgärdsprogram bör utarbetas (yrkande 4). I motion
Jo73 (mp) begärs också att regeringen snarast
återkommer med kvantitativa tidsbestämda delmål för
försurande gaser (yrkande 33) och att riksdagen som
delmål för utsläppen av svaveldioxid till luft
beslutar att dessa skall minska med 25 % till år
2010 räknat från 1995 års nivå (yrkande 34) och som
delmål för utsläppen av ammoniak beslutar om en
minskning med 30 % till år 2005 utifrån 1995 års
nivå (yrkande 36).
Utskottets överväganden
Riksdagen bör godkänna regeringens förslag till
miljökvalitetsmål 7 Bara naturlig försurning med den
innebörd som anges i propositionen. Regeringen bör
återkomma till riksdagen med förslag till delmål
avseende bl.a. utsläpp av försurande ämnen. Som
regeringen anför kan därutöver ytterligare delmål
behöva utvecklas. Med det anförda avstyrker
utskottet motion Jo73 (mp) yrkande 32 om
komplettering av miljökvalitetsmålet.
Utskottet delar regeringens uppfattning att
grundprincipen för arbetet mot försurningen bör vara
att nedfallet och halterna av försurande ämnen inte
skall överskrida den kritiska belastningen för de
känsligaste skyddsobjekten, dvs. mark, ytvatten och
tekniska material. För att nå miljökvalitetsmålet
måste det sura nedfallet av svavel och kväve minska
med upp till 70 % från dagens situation. Nedfallet
måste minska mest i södra Sverige och mindre i norr.
En uppskattning är att svavelutsläppen i Sverige
måste minska med ca 25 % och kväveoxidutsläppen med
40-70 % jämfört med dagens situation.
Som anförs i propositionen skall Sverige vara
berett att inom ramen för EU:s försurningsstrategi
acceptera att minska de svenska utsläppen av
svaveldioxid till luft med i storleksordningen 25 %
till år 2010 från 1995 års nivå. Målet bygger på
ytterligare utsläppsminskningar som måste göras för
att uppnå målet i EU:s försurningsstrategi och
kräver åtgärder framför allt inom industri- och
transportsektorn. Enligt riksdagens beslut med
anledning av den transportpolitiska propositionen
(prop. 1997/98:56, bet. 1997/98: TU10) bör utsläppen
av svaveldioxid från transporter i Sverige minska
med minst 15 % till år 2005 räknat från 1995 års
nivå. För utsläpp inom övriga sektorer behövs
ytterligare åtgärder bl.a. i enlighet med det
uppdrag som Naturvårdsverket gavs i samband med 1991
års miljöpolitiska beslut (prop. 1990/91:90, bet.
1990/91:JoU30). Uppdraget innebär att verket skall
upprätta och genomföra ett tioårigt program för
översyn av industrins utsläppsvillkor i syfte att
till år 2000 minska utsläppen till sådana nivåer att
miljön inte tar skada. Minskningar av
svavelutsläppen ställer framför allt krav på
sjöfarten som svarar för 20 % av de svenska
utsläppen. För sjöfartens del infördes den 1 januari
1998 ett system med miljödifferentierade
farledsavgifter. När det gäller utsläppen från fasta
anläggningar kommer enligt utskottets mening dels
svavelskatten, dels regler som begränsar den
maximala svavelhalten i olja att tillsammans med
riktlinjerna för tillämpning av den löpande
omprövningen av industrins utsläppsvillkor enligt
miljöbalken också att bidra till minskade
svavelutsläpp. Regeringen gör bedömningen att genom
beslutade och planerade åtgärder inom industri och
sjöfart kommer svavelutsläppen att minska med ca 15
% jämfört med dagens situation. Som regeringen anför
krävs dock ytterligare åtgärder för att nå
reduceringen på 25 % svaveldioxid. I avvaktan på
kommissionens försurningsstrategi bör dock vidare
åtgärdsförslag, t.ex. sänkt svavelhalt i
eldningsoljor och ekonomiska styrmedel, anstå. Som
utskottet uttalar ovan (avsnitt 4) bör regeringen
återkomma till riksdagen med förslag till delmål med
denna inriktning. Det anförda innebär att motion
Jo73 (mp) yrkande 34 kommer att bli tillgodosedd
utan någon vidare åtgärd.
Enligt riksdagens transportpolitiska beslut hösten
1998 bör utsläppen av kväveoxider från transporter i
Sverige ha minskat med minst 40 % till år 2005
räknat från 1995 års nivå. För utsläpp inom övriga
sektorer behövs ytterligare åtgärder i syfte att
minska utsläppen till sådana nivåer där miljön inte
tar skada. För dessa utsläpp bör regeringen, efter
förslag från den parlamentariska beredningen och
bl.a. i enlighet med Naturvårdsverkets uppdrag
angående industrins utsläppsvillkor med anledning av
1991 års miljöpolitiska beslut, för riksdagen
framlägga förslag till nytt delmål för utsläpp av
kväveoxider. I avvaktan härpå bör motionerna Jo64
(kd) yrkande 4 och Jo73 (mp) yrkande 35 inte
föranleda någon åtgärd från riksdagens sida.
I samband med 1991 års miljöpolitiska beslut
fastställdes målet att utsläppen av ammoniak skulle
minska med 25 % mellan åren 1990 och 1995. Som
regeringen konstaterar har målet emellertid inte
uppnåtts. Senast den 1 oktober 1999 skall Statens
jordbruksverk för regeringen redovisa sitt uppdrag
att föreslå delmål för bl.a. ammoniakförluster från
jordbruket. Det bör därefter bli en uppgift för
regeringen att, efter beredning av den
parlamentariska beredningens förslag, återkomma till
riksdagen med förslag till delmål för reduktion av
ammoniakutsläppen. Med det anförda anser utskottet
syftet med motion Jo73 (mp) yrkande 36 i allt
väsentligt tillgodosett. Motionen i denna del bör
inte föranleda någon ytterligare riksdagens åtgärd.
Som regeringen anför ingår i de olika
myndighetsuppdragen att se över behovet av
ytterligare nya delmål för miljökvalitetsmålet Ingen
försurning. Med hänvisning härtill och till vad
utskottet i tillämpliga delar anfört ovan får syftet
motion Jo73 (mp) yrkande 33 anses tillgodosett.
5.8 Levande skogar
Propositionen
Regeringens förslag till miljökvalitetsmål 8 Levande
skogar innebär att skogens och skogsmarkens värde
för biologisk produktion skall skyddas samtidigt som
den biologiska mångfalden bevaras samt
kulturmiljövärden och sociala värden värnas.
- Skogsekosystemens naturliga funktioner och
processer upprätthålls.
- Inhemska växt- och djurarter fortlever under
naturliga betingelser och i livskraftiga bestånd.
- Hotade arter och naturtyper skyddas.
- Främmande arter och genetiskt modifierade
organismer som kan hota den biologiska mångfalden
introduceras inte.
- Kulturminnen och kulturmiljövärden värnas.
- Skogens betydelse för naturupplevelser samt
friluftsliv tas till vara.
Inriktningen är att miljökvalitetsmålet skall nås
inom en generation.
Enligt regeringens bedömning bör
miljökvalitetsmålet Levande skogar kompletteras med
delmål avseende hotade arter och skydd av skogsmark.
Motionerna
I motion Jo73 (mp) framläggs flera förslag till
delmål under miljökvalitetsmålet Levande skogar: De
kvarvarande ur- och naturskogarna skall skyddas och
för att säkerställa dem införs avverkningsstopp i
dessa skogar (yrkande 37). År 2005 skall 5 % av den
produktiva skogsmarken nedanför den fjällnära skogen
ha varaktigt skydd som reservat eller på annat sätt
(yrkande 38). År 2010 skall 10 % av den produktiva
skogsmarken nedanför den fjällnära skogen ha
varaktigt skydd (yrkande 39).
Inom området Levande skogar bör enligt motion Jo64
(kd) yrkande 5 ett program utarbetas för skyddet av
275 000 hektar skyddsvärd skogsmark inom en
tioårsperiod. Även motionärerna i motion Jo69 (c)
anser att riksdagen bör besluta om skydd av 275 000
hektar skogsmark inom en tioårsperiod (yrkande 3).
Enligt motion Jo68 (v) bör en plan för inköp av
skyddsvärd skog vara genomförd i sin helhet inom 10
år, beträffande urskogarna före år 2000 (yrkande 6).
I motion MJ772 (mp) påtalas behovet av åtgärder i
skogsbruket så att biotoper med groddjur inte
ödeläggs (yrkande 5).
Utskottets överväganden
Utskottet tillstyrker att riksdagen godkänner
regeringens förslag till miljökvalitetsmål 8 Levande
skogar med den innebörd som anges i propositionen.
För att uppnå miljökvalitetsmålet krävs insatser
inom en rad områden. Som regeringen anför bör
miljökvalitetsmålet kompletteras med delmål för
hotade arter och skydd av skogsmark. Därutöver kan
ytterligare delmål behöva utvecklas. Det är enligt
utskottet särskilt angeläget att vidareutveckla
mätbara mål och parametrar för bevarande av skogens
biologiska mångfald. I enlighet med utskottets
uttalande ovan (avsnitt 4) bör regeringen återkomma
till riksdagen med förslag härom.
I likhet med regeringen anser utskottet att de
viktigaste insatserna för att uppnå
miljökvalitetsmålet utgörs dels av den ökade
ambitionsnivån när det gäller skyddet av särskilt
värdefulla skogsområden, dels av ett fortsatt arbete
med att förbättra naturvårdshänsynen i skogsbruket
samt av en ekologisk planering i ett
landskapsperspektiv på de marker där ägarstrukturen
tillåter detta. Insatser för utbildning och
information om skogens natur- och kulturmiljövärden
bör fortsätta. Som utskottet anförde i samband med
behandlingen av budgetpropositionen för år 1999
(prop. 1998/99:1, utg.omr. 20, bet. 1998/99:MJU2) är
det angeläget att påskynda arbetet med att skydda
värdefulla skogsområden. Utskottet tillstyrkte
därför regeringens förslag om medelsförstärkning
under anslaget A 3 Åtgärder för att bevara den
biologiska mångfalden. Beslutet innebär en
anslagshöjning med 150 miljoner kronor för år 1999
och en anslagsuppräkning med ytterligare 50 miljoner
kronor respektive 110 miljoner för åren 2000 och
2001. Sammanlagt innebär beslutet att anslaget under
år 2001 förstärks med 310 miljoner kronor jämfört
med budgetåret 1998. Till förstärkt rådgivning inom
Skogsvårdsorganisationen beslutade riksdagen anslå
ytterligare 34 miljoner kronor för perioden, och
till bidrag till ädellövskogsbruk och vissa natur-
och kulturvårdande åtgärder under anslaget H 2
Insatser för skogsbruket ytterligare 65 miljoner
kronor, vilket är den fördubbling av insatsen (prop.
1998/99:1, utg.omr. 23, bet. 1998/99:MJU1). Mot
denna bakgrund har Naturvårdsverket på regeringens
uppdrag och i samverkan med bl.a. Skogsstyrelsen och
länsstyrelserna nyligen lämnat förslag till
organisation av arbetet med att säkerställa att
medelsanvändningen är effektiv från natur- och
kulturmiljövårdssynpunkt och att den gagnar
friluftslivet. En översiktlig redovisning av
kunskapsläget och skyddsbehovet för skyddsvärda
skogstyper samt förslag till kriterier för urval av
de skyddade områdena skall presenteras senast den 30
juni 1999. I redovisningen skall även ingå en
bedömning av behovet på lång sikt av resurser för
vård och förvaltning av områdena. Även
Skogsstyrelsen har regeringens uppdrag att senast
den 31 mars 1999 i bred samverkan med andra
intressenter utveckla strategier och mål för
biologisk mångfald och uthålligt skogsbruk.
För att målet om en bevarad biologisk mångfald i
skogsmark skall kunna uppnås gör regeringen
bedömningen att på kort till medellång sikt
ytterligare ca 250 000 ha bör avsättas som
naturreservat och ca 25 000 ha som
biotopskyddsobjekt eller genom naturvårdsavtal.
Resterande del av skyddsbehovet, ca 600 000 ha,
bedöms kunna bevaras inom ramen för de frivilliga
åtaganden som näringen beräknas göra i framtiden.
Omvandlat i andelar innebär regeringens bedömning
att drygt 3 % av skogsmarksarealen skall skyddas
under de närmaste åren och att ytterligare 1 %
kräver extra naturhänsyn. Därmed kommer ca 5 % av
skogsmarksarealen att vara skyddad inom 10 år.
Bedömningen grundar sig på Miljövårdsberedningens
förslag i rapporten Skydd av skogsmark (SOU
1997:97). Som regeringen anför är det angeläget att
lägga fast en klar ambition för genomförande av ett
skogsmarksskydd av denna omfattning. Det bör ankomma
på den parlamentariska beredningen att närmare
analysera Miljövårdsberedningens förslag om
tidpunkter för skyddets genomförande, dvs. år 2010
eller år 2020. Som utskottet tidigare uttalat
(1998/99:MJU3) bör tillämpningen av bestämmelserna
om storleksgränsen för både biotopskydd och reservat
kännetecknas av flexibilitet, och utskottet
förutsätter att frågan kan lösas på ett konstruktivt
sätt. I sammanhanget vill utskottet erinra om den
särskilde utredare som har haft regeringens uppdrag
att överlägga med skogsnäringen om möjligheten att
träffa en överenskommelse om att avstå från
avverkning inom särskilt värdefulla skogsområden
under en begränsad tid tills staten har möjlighet
att lämna ersättning för intrång i pågående
markanvändning. I enlighet med uppdraget har
utredaren även lagt fram förslag till former för en
sådan överenskommelse (SOU 1998:95). Förslaget
bereds i Regeringskansliet. Som framgår av det
anförda kommer kraven i motionerna Jo64 (kd) yrkande
5, Jo68 (v) yrkande 6, Jo69 (c) yrkande 3 och Jo73
(mp) yrkandena 37-39 att bli i huvudsak
tillgodosedda i samband med riksdagens kommande
ställningstaganden till regeringens förslag till
delmål under miljömålet. Något särskilt uttalande
med anledning av motionsyrkandena finner utskottet
inte påkallat.
När det gäller motion MJ772 (mp) om skydd av
biotoper med groddjur vill utskottet, utöver det
ovan anförda, erinra om bestämmelserna i miljöbalken
om biotopskydd och artskydd. Utskottet vill även
erinra om sitt uttalande hösten 1998 (1998/99:MJU3)
där utskottet framhöll att de regler som
Skogsstyrelsen utfärdat med stöd av bemyndigandet i
30 § skogsvårdslagen (1979:429) består av dels
bindande föreskrifter, dels allmänna råd. Av
Skogsstyrelsens detaljföreskrifter framgår bl.a. att
hänsyn skall tas till de arter som enligt
Naturvårdsverket är akut hotade, sårbara eller
sällsynta. I sammanhanget bör nämnas
Naturvårdsverkets rapport Avverkning av skogsmiljöer
med rödlistade arter (rapport 4979) och
Skogsstyrelsens nyligen avslutade inventering av
nyckelbiotoper och sumpskogar. Inom småskogsbruket
har Skogsvårdsorganisationen kartlagt ca 11 miljoner
ha med 40 000 nyckelbiotoper, som utgör 0,83 % av
den produktiva skogsmarksarealen. När det gäller
stor- och mellanskogsbruket ankommer det på näringen
att utföra motsvarande inventering.
Sumpskogsinventeringen har omfattat all skogsmark
och kartlagt 290 000 sumpskogar med en sammanlagd
areal om 1,3 miljoner ha. Med det anförda finner
utskottet att syftet med motionens yrkande 5 är
tillgodosett.
5.9 Ett rikt odlingslandskap
Propositionen
Som miljökvalitetsmål 9 Ett rikt odlingslandskap
föreslår regeringen att odlingslandskapets värde för
biologisk produktion och livsmedelsproduktion skall
skyddas samtidigt som den biologiska mångfalden och
kulturmiljövärdena bevaras och stärks.
Miljökvalitetsmålet innebär bl.a.:
- Åkermarken har ett välbalanserat
näringstillstånd, bra markstruktur och mullhalt samt
så låg föroreningshalt att ekosystemens funktioner
och människors hälsa inte hotas.
- Odlingslandskapet brukas på ett sådant sätt att
negativa miljöeffekter minimeras och den biologiska
mångfalden gynnas.
- Den genetiska variationen hos domesticerade djur
och växter bevaras.
- Främmande arter och genetiskt modifierade
organismer som kan hota den biologiska mångfalden
introduceras inte.
- Biologiska och kulturhistoriska värden i
odlingslandskapet som uppkommit genom lång,
traditionsrik skötsel bevaras eller förbättras.
- Hotade arter och naturtyper samt kulturmiljöer
skyddas och bevaras.
Inriktningen är att miljökvalitetsmålet skall nås
inom en generation.
Enligt regeringens bedömning bör
miljökvalitetsmålet Ett rikt odlingslandskap
kompletteras med delmål avseende skötsel av ängs-
och hagmarker, bevarande av och återskapande av
våtmarker, bevarande av kulturmiljövärden och hotade
arter samt stärkande av jordbrukets positiva och
minimering av dess negativa miljöeffekter. Därutöver
kan ytterligare delmål behöva utvecklas.
Motionerna
Motionärerna i motion Jo73 (mp) anser att
miljökvalitetsmål 9 bör kompletteras enligt
följande: Jordbruket skall bedrivas enligt
ekologiska principer utan bekämpningsmedel och
konstgödsel (yrkande 40). För området Ett rikt
odlingslandskap bör riksdagen anta delmålet: Fosfor
måste ingå i kretsloppet med så små förluster att
miljön inte skadas (yrkande 41). Regeringen bör
snarast ta fram och förelägga riksdagen kvantitativa
och tidsbestämda delmål för fosfor (yrkande 42).
I motion MJ721 (m) betonas vikten av information
och kunskapsspridning till markägare vad avser
anläggning av dammar, småvatten, våtmarker och
skyddszoner (yrkande 5). Enligt motion MJ782 från
samma parti bör våtmarksstödet utformas så att det
rymmer anläggande av våtmarker med vattenspegel året
om (yrkande 10). I motion MJ771 (mp) framhålls att
miljöstöden bör användas så att de mest värdefulla
ängs- och hagmarksobjekten skyddas först (yrkande
9). Motionärerna i motion MJ772 (mp) påtalar behovet
av kunskap om utbredning och status för landets
groddjur (yrkande 1), av skydd av dammar och
våtmarker som håller hotade grodarter och då
speciellt små gårdsdammar (yrkande 2) och av
skyddszoner, utan spridning av gödsel och
bekämpningsmedel, runt dammar och vattendrag
(yrkande 3). Innan tillstånd ges till utplantering
av fisk och kräftor bör konsekvenserna för livet i
dammen utredas, eftersom sådan utplantering kan
utgöra hot mot lövgroda och större vattensalamander
(yrkande 4). I motion MJ721 (m) framhålls anläggande
av våtmarker för näringsreduktion som de mest
kostnadseffektiva åtgärderna för eliminering av
kväve (yrkande 1). Vattendragsorganisationernas
åtgärdsprogram bör medfinansieras av staten (yrkande
2). Staten måste åläggas ett stort ansvar för
restaurering av det sydsvenska landskapet genom
anläggande av dammar, småvatten, våtmarker och
skyddszoner (yrkande 3). Pilevallarnas betydelse
bl.a. som vindskydd och för kväve- och fosforläckage
vid återställande av det skånska kulturlandskapet
framhålls i motion MJ746 (kd).
Utskottets överväganden
Utskottet föreslår att riksdagen godkänner
regeringens förslag till miljökvalitetsmål 9 Ett
rikt odlingslandskap med den innebörd som anges i
propositionen. Som regeringen anför bör
miljökvalitetsmålet kompletteras med delmål avseende
bl.a. bevarande och återskapande av våtmarker,
bevarande av hotade arter samt stärkande av
jordbrukets positiva effekter och minimering av dess
negativa miljöeffekter. Därutöver kan ytterligare
delmål behöva utvecklas. Det anförda innebär att
utskottet avstyrker motion Jo73 (mp) yrkande 40 om
komplettering av miljökvalitetsmålet.
Jordbrukets förluster av närsalter som kväve och
fosfor är i dag betydande och bidrar till
övergödningen i våra vatten. Enligt riksdagens
beslut år 1988 skulle fosforutsläppen till våra
omgivande hav väsentligt reduceras till sekelskiftet
jämfört med belastningen år 1985 (prop. 1987/88:128,
bet. 1987/88:JoU24). Målet ändrades senare till att
gälla år 1995. Åtgärdsprogrammet för att uppnå
detta mål omfattade främst en behovsanpassning av
växtnäringstillförseln och en ökad andel höst- eller
vinterbevuxen mark. Därtill innehöll programmet
generella åtgärder för att åstadkomma en viss
sänkning av intensiteten i jordbruket.
Utskottet delar uppfattningen i motion Jo73 (mp)
att utsläppen av fosfor till vatten måste minska.
Som regeringen anför är viktiga framtidsfrågor för
ett hållbart jordbruk att sluta kretsloppen för
näringsämnen och organiskt material liksom att
effektivisera material- och energianvändning. Frågor
kring balans av näringsämnen behandlas även under
miljökvalitetsmål 6 Ingen övergödning som bl.a.
syftar till att åstadkomma ett naturligt
näringstillstånd i vattnet. Kretsloppsfrågor
behandlas under miljökvalitetsmål 5 Hav i balans
samt levande kust och skärgård. Som framgår av
propositionen innebär miljökvalitetsmål 5 bl.a. att
belastning av näringsämnen skall bringas till en
sådan nivå att förutsättningarna för den biologiska
mångfalden eller den marina miljöns
produktionsförmåga inte försämras. Utskottet
förutsätter att syftet med motionens yrkanden 41 och
42 kommer att blir tillgodosett när förslag till
delmål för miljökvalitetsmålen framläggs för
riksdagen.
Utskottet delar i allt väsentligt de synpunkter på
våtmarkernas, småvattnens och kantzonernas betydelse
för reduktion av växtnäringsläckaget till havet och
för den biologiska mångfalden som framförs i motion
MJ721 (m). I vissa delar av landet, främst i södra
Sveriges slättbygder, har våtmarkernas utbredning
minskat kraftigt under de två senaste århundradena.
Genom det utbyggda miljöersättningsprogrammet för
jordbruket har en höjd ambitionsnivå blivit möjlig i
fråga om miljöanpassning av jordbruket. Inom ramen
för programmet är ambitionen att totalt 13 000 ha
våtmarker och småvatten skall anläggas. Sedan
programmet utökats med 700 miljoner kronor per år
bör, vilket utskottet framhöll hösten 1997, höjda
ersättningar och ett utökat arealmål för våtmarker
som anläggs på betesmark kunna påverka anslutningen
positivt (se 1997/98:JoU1). Anläggning av
skyddszoner bör underlättas genom en förenkling av
reglerna (prop. 1997/98:2, bet. 1997/98:JoU9).
Enligt förordningen (1997:1336) om miljöstöd är
stödet utformat så att det rymmer möjligheten att
anlägga områden med permanent vattenspegel på åker
och betesmark. Utskottet vill även erinra om
regeringens uppdrag till en särskild utredare att
lämna förslag till fortsatt inriktning och innehåll
i ett svenskt miljöprogram enligt rådets förordning
(EEG nr 2078/92) om produktionsmetoder som är
förenliga med miljöskydds- och naturvårdskraven
(dir. 1998:11). Uppdraget, som avser ett program för
perioden 2001-2005, skall redovisas senast den 30
juni 1999. Utskottet förutsätter att de synpunkter
som förs fram i motion MJ771 (mp) kommer att få sin
belysning i det sammanhanget. Utredningen om
avrinningsområden har i två betänkanden, En ny
vattenadministration (SOU 1997:99) och
Miljösamverkan i vattenvården (SOU 1997:155),
redovisat förslag till avrinningsområdesvis
förändrad vattenadministration. Av propositionen
framgår att regeringen delar utredningens
uppfattning att vattenfrågornas behandling och
framför allt möjligheten till optimering och
kostnadseffektivisering kan underlättas av en
administrativ indelning som bygger på
avrinningsområden. Efter förslag av utredningen har
regeringen för avsikt att tillsätta en
parlamentariskt sammansatt kommitté eller delegation
för att följa utvecklingen av den nya
vattenadministrationen i ett antal pilotprojekt för
att därefter lämna förslag om genomförande av ett
kommande ramdirektiv för vatten. När det gäller
information och annan kunskapsspridning till
markägare för anläggning av våtmarker m.m. har
utskottet inhämtat att Jordbruksverket har tagit
fram ett informationsmaterial för jordbrukare med
temat Småvatten och våtmarker i odlingslandskapet.
Slutligen vill utskottet framhålla att utskottet
inte har någon annan uppfattning än motionärerna om
vikten av att kostnadseffektivitet bör prägla
anläggningen av våtmarker. Med det anförda finner
utskottet syftet med motionerna MJ721 (m) yrkandena
1-3 och 5, MJ771 (mp) yrkande 9 och MJ782 (m)
yrkande 10 i allt väsentligt tillgodosett.
Motionsyrkandena bör inte medföra någon ytterligare
åtgärd från riksdagens sida.
Som framgår av propositionen innebär
miljökvalitetsmål 9 bl.a. att kulturhistoriska
värden i odlingslandskapet som uppkommit genom lång
traditionsenlig skötsel skall bevaras och
förbättras. Redan i dag finns emellertid möjlighet
att inom ramen för miljöersättningsprogrammets s.k.
kulturstöd erhålla ersättning för bevarande av
alléer och andra kulturinslag i odlingslandskapet.
Motion MJ746 (kd) får därmed anses tillgodosedd.
Med anledning av motion MJ772 (mp) om skydd för
landets groddjur vill utskottet framhålla att den nu
aktuella propositionen innehåller ett flertal
förslag till miljökvalitetsmål som syftar till att
bevara den biologiska mångfalden och främja arternas
möjligheter att sprida sig inom ramen för sina
naturliga spridningsområden. I propositionen anger
regeringen dessutom som delmål att lämpliga
förutsättningar bör skapas för hotade arter i
jordbrukslandskapet så att långsiktigt livskraftiga
populationer kan uppnås. I enlighet med utskottets
uttalande under avsnitt 4 kommer utskottet att efter
förslag från regeringen kunna ta ställning till
delmålens närmare utformning. När det gäller redan
genomförda åtgärder framgår av utskottets
redogörelse ovan att, inom ramen för det svenska
miljöersättningsprogrammet för jordbruket, stödet
för anläggande eller återställande av våtmarker och
småvatten har utökats till att gälla inte bara
åkermark utan även betesmark. Stödet ger också
möjlighet till ersättning för anläggande av
skyddszoner längs vattendrag. I övrigt hänvisar
utskottet till de skyddsformer som miljöbalken
inrymmer när det gäller att på olika sätt bevara
skyddsvärda områden. Utskottet vill även erinra om
Naturvårdsverkets arbete med kompletterande
inventeringar av lokaler för rödlistade arter dit de
rödlistade grodorna hör. Vidare analyserar och
utreder verket de hotade arternas krav på livsmiljö
och behov av åtgärder. Verket har även påbörjat ett
arbete med utveckling av åtgärdsprogram för flera
hotade grodarter. I svar på interpellation
1998/99:147 anför miljöministern att för sex av
landets nio rödlistade grodarter, nämligen
grönfläckig padda, gölgroda, klockgroda, lökgroda,
lövgroda och stinkpadda, finns aktionsplaner som
planeras antas under 1999 och därefter genomföras. I
regleringsbrevet för Naturvårdsverket för år 1999
har regeringen anvisat 5 miljoner kronor att
användas för åtgärdsprogram för hotade arter och
livsmiljöer. Slutligen vill utskottet, med anledning
av yrkande 4 i motionen, framhålla att förslaget
till miljökvalitetsmål 9 bl.a. innebär att främmande
arter som kan hota den biologiska mångfalden inte
introduceras. När det gäller utplantering av fisk
m.m. krävs tillstånd av länsstyrelsen enligt närmare
bestämmelser i fiskevårdsförordningen (1994:1716).
Med dessa uttalanden finner utskottet att de krav
som framförs i motion MJ772 (mp) yrkandena 1-4 kan
anses tillgodosedda utan något riksdagens uttalande
i frågan.
5.10 Storslagen fjällmiljö
Propositionen
Enligt regeringens förslag till miljökvalitetsmål 10
Storslagen fjällmiljö skall fjällen ha en hög grad
av ursprunglighet vad gäller biologisk mångfald,
upplevelsevärden samt natur- och kulturvärden.
Verksamheter i fjällen skall bedrivas med hänsyn
till dessa värden och så att en hållbar utveckling
främjas. Särskilt värdefulla områden skall skyddas
mot ingrepp och andra störningar.
Miljökvalitetsmålet innebär bl.a.:
- Fjällens karaktär av betespräglat storslaget
landskap med vidsträckta sammanhängande områden
bibehålls.
- Fjällens biologiska mångfald bevaras.
- Främmande arter och genetiskt modifierade
organismer som kan hota den biologiska mångfalden
introduceras inte.
- Kulturmiljövärden, särskilt det samiska
kulturarvet, bevaras och utvecklas.
- Rennäring, turism, jakt, fiske och annat
nyttjande av fjällen liksom bebyggelse och annan
exploatering bedrivs med hänsyn till naturens
långsiktiga produktionsförmåga, biologisk mångfald,
natur- och kulturmiljövärden samt värden för
friluftsliv.
- Låg bullernivå eftersträvas.
Regeringen gör bedömningen att miljökvalitetsmålet
Storslagen fjällmiljö bör kompletteras med delmål
avseende hotade arter i fjällmiljön samt trafik med
motordrivna fordon i terräng och flyg. Därutöver kan
ytterligare delmål behöva utvecklas.
Motionerna
Enligt motion Jo73 (mp) bör regeringen snarast ta
fram kvalitativa och tidsbestämda delmål för
målområde 10 (yrkande 43). Följande delmål bör
antas: Betesdriften i fjällen skall vara i balans
med naturens produktionsförmåga. Inget område i
fjällkedjan skall ha överbetade områden år 2005
(yrkande 44). I motion MJ782 (m) föreslås flera
åtgärder för en förbättrad fjällmiljö. Motionärerna
anser det angeläget att balans uppnås mellan antalet
renar och naturens reproduktionsförmåga med målet en
livskraftig rennäring, hållbar på lång sikt. Staten
bör ta ansvar för rovdjursersättningen, och
skyddsjakt på lo bör tillåtas inom långsiktigt
hållbara ramar. Resultaten av avslutade och pågående
forskningsprojekt bör sammanställas, och
rennäringens behov av renbete bör analyseras
(yrkande 11).
Utskottets överväganden
Riksdagen bör godkänna regeringens förslag till
miljökvalitetsmål 10 Storslagen fjällmiljö med den
innebörd som anges i propositionen. Regeringen bör
återkomma till riksdagen med förslag till delmål
avseende hotade arter i fjällmiljön samt trafik med
motordrivna fordon i terräng och flyg. Som
regeringen anför kan därutöver ytterligare delmål
behöva utvecklas.
Produktionsförmågan i våra fjällområden är i
allmänhet låg i både vatten- och ekosystemen, och
känsligheten för yttre störningar är ofta stor. I
princip brukas hela fjällområdet av rennäringen
samtidigt som området är attraktivt för rekreation
och friluftsliv. Under senare år har påverkan från
bl.a. rennäringen och terrängkörningen ökat i
omfattning. Miljökvaliteten har successivt
försämrats sett över en längre period, och vissa
områden i fjällen uppvisar långt gångna skador. För
att miljökvalitetsmålet skall kunna uppnås anser
utskottet i likhet med regeringen att ett flertal
delmål kan behöva utvecklas. Riksdagen har vid flera
tidigare tillfällen tagit ställning till olika
miljömål för bevarande av fjällområdets känsliga
miljöer. Våren 1991 uttalade riksdagen att hotade
arter skall ges möjlighet att sprida sig till nya
lokaler i sina naturliga utbredningsområden så att
långsiktigt livskraftiga populationer säkras (prop.
1990/91:90, bet. 1990/91:JoU30). Vidare bör trafiken
med motordrivna fordon och flyg i fjäll bedrivas så
att buller, luftföroreningar och andra störningar
minimeras. Barmarkskörningens skador på marken bör
vara försumbara och miljökrav för terrängskotrar bör
införas (prop. 1995/96:226, bet. 1996/97:JoU5).
Fisket i sjöar och vattendrag i fjällområdet bör
bedrivas på ett sådant sätt att lokala bestånd av
fisk kan svara för reproduktion och återväxt (prop.
1997/98:2, bet. 1997/98:JoU9). På regeringens
uppdrag och med utgångspunkt i de miljömål som
riksdagen tidigare fastställt arbetar
Naturvårdsverket, Jordbruksverket och
Riksantikvarieämbetet m.fl. berörda myndigheter med
att utveckla och föreslå nya delmål och åtgärder
under miljökvalitetsmålet. Det blir därefter en
uppgift för den parlamentariska beredningen att för
regeringen redovisa förslag till delmål och deras
utformning. Härutöver har berörda länsstyrelser
regeringens uppdrag att i samråd med berörda
samebyar bl.a. upprätta åtgärdsprogram för
överbetade områden i fjällen i syfte att lämpliga
åtgärder skall kunna vidtas för att renbetet snabbt
skall återhämta sig. Uppdraget skall redovisas till
Jordbruksverket senast den 31 december 1999.
Länsstyrelserna har också i uppdrag att inom ramen
för arbetet med bl.a. renbetesinventeringen och i
samverkan med Naturvårdsverket och Jordbruksverket
utveckla regionala mål för lavtäckets täckningsgrad.
Detta uppdrag skall senast den 1 oktober 1999
redovisas till regeringen. I enlighet med riksdagens
ställningstagande under avsnitt 4 i detta betänkande
bör det därefter ankomma på regeringen att återkomma
till riksdagen med sådana förslag till delmål att
miljökvalitetsmålet kan uppnås. I sammanhanget bör
även nämnas regeringens uppdrag till den
rennäringspolitiska kommittén (dir. 1997:102) och
det arbete som pågår i den svensk-norska
renbeteskommissionen med syfte att klarlägga hur
betestillgångarna i fjällen bör utnyttjas för att ge
ett långsiktigt underlag för en ekologisk,
ekonomisk och kulturellt bärkraftig rennäring. Med
det anförda finner utskottet syftet med motion Jo73
(mp) yrkandena 43 och 44 tillgodosett.
Med anledning av motion MJ782 (m) vill utskottet,
utöver det ovan anförda, hänvisa till riksdagens
beslut med anledning av budgetpropositionen för år
1999 (prop. 1998/99:1, utg.omr. 23, bet.
1998/99:MJU1). På regeringens förslag beslutade
riksdagen om en höjning av anslaget D 2 Ersättningar
för viltskador med 5 miljoner kronor för ersättning
för rovdjursrivna renar och med 4,5 miljoner kronor
för bidrag och ersättningar för skador förorsakade
av annat vilt än rovdjur. Utskottet vill även erinra
om det arbete som på riksdagens begäran pågår i den
rovdjurspolitiska utredningen. I det sammanhanget
skall regeringen även pröva möjligheterna att
utvidga rätten till statlig ersättning för
rovdjursskador på annat vilt än renar. Uppdraget
skall redovisas senast den 15 december 1999 (dir.
1998:6 och 1998:63). Vad avser frågan om skyddsjakt
på lo ankommer det på Naturvårdsverket att, efter en
uppdelning av antalet djur inom respektive område
utanför renbetesområdet, årligen besluta om hur
många djur som får skjutas. Enligt vad utskottet
erfarit kommer verket att under våren 1999 fatta
beslut om de s.k. åtgärdsprogrammen för de stora
rovdjuren. Programmen behandlar bl.a. lämplig
storlek på rovdjursstammarna sett från
överlevnadssynpunkt. Med det anförda finner
utskottet syftet med motionens yrkande 11 i allt
väsentligt tillgodosett.
5.11 God bebyggd miljö
Propositionen
Som miljökvalitetsmål 11 God bebyggd miljö föreslår
regeringen att städer, tätorter och annan bebyggd
miljö skall utgöra en god och hälsosam livsmiljö
samt medverka till en god regional och global miljö.
Natur- och kulturvärden skall tas till vara och
utvecklas. Byggnader och anläggningar skall
lokaliseras och utformas på ett miljöanpassat sätt
och så att en långsiktigt god hushållning med mark,
vatten och andra resurser främjas.
Miljökvalitetsmålet innebär:
- Den bebyggda miljön ger skönhetsupplevelser och
trevnad samt har ett varierat utbud av bostäder,
arbetsplatser, service och kultur så att alla
människor ges möjlighet till ett rikt och
utvecklande liv och så att omfattningen av
människors dagliga transporter kan minskas.
- Det kulturella, historiska och arkitektoniska
arvet i form av byggnader och bebyggelsemiljöer samt
platser och landskap med särskilda värden värnas och
utvecklas.
- Natur- och grönområden med närhet till
bebyggelsen och med god tillgänglighet värnas så att
behovet av lek, rekreation, lokal odling samt ett
hälsosamt lokalklimat kan tillgodoses.
- Den biologiska mångfalden bevaras och utvecklas.
- Transporter och transportanläggningar lokaliseras
och utformas så att skadliga intrång i stads- eller
naturmiljön begränsas och så att de inte utgör
hälso- eller säkerhetsrisker eller i övrigt är
störande för miljön.
- Miljöanpassade kollektivtrafiksystem av god
kvalitet finns tillgängliga och förutsättningarna
för säker gång- och cykeltrafik är goda.
- Människor utsätts inte för skadliga
luftföroreningar, bullerstörningar, skadliga
radonhalter eller andra oacceptabla hälso- eller
säkerhetsrisker.
- Mark- och vattenområden är fria från gifter,
skadliga ämnen och andra föroreningar.
- Användningen av energi, vatten och andra
naturresurser sker på ett effektivt,
resursbesparande och miljöanpassat sätt och främst
förnybara energikällor används.
- Naturgrus nyttjas endast när ersättningsmaterial
inte kan komma i fråga med hänsyn till
användningsområdet.
- Naturgrusavlagringar med stort värde för
dricksvattenförsörjningen och för natur- och
kulturlandskapet bevaras.
- Den totala mängden avfall och avfallets farlighet
minskar.
- Avfall och restprodukter sorteras så att de kan
behandlas efter sina egenskaper och återföras i
kretsloppet i ett balanserat samspel mellan staden
och dess omgivning.
Inriktningen är att miljökvalitetsmålet skall nås
inom en generation.
Enligt regeringens bedömning bör
miljökvalitetsmålet God bebyggd miljö kompletteras
med delmål avseende trafikbuller, grönområden,
kulturhistoriska värden, avfall och naturgrus.
Därutöver kan ytterligare delmål behöva utvecklas.
Motionerna
I motion Jo73 (mp) föreslås ett flertal delmål inom
området God bebyggd miljö: Andelen tysta områden
skall successivt öka (yrkande 45). De återstående
åsarna skall skyddas mot uttag av naturgrus (yrkande
46). Användningen av naturgrus skall minimeras och
utgöra högst 10 % år 2010. Uttag av naturgrus får
inte skada dricksvattentillgångar (yrkande 47).
Minst häften av de nu kända förorenade områdena
skall ha sanerats till år 2010. Resten skall ha
åtgärdats till år 2020 (yrkande 48).
Enligt motion Jo66 (fp) bör långsiktiga mål sättas
för samhällsbuller och inte endast trafikbuller samt
de långsiktiga målen formuleras på ett nyanserat
sätt i syfte att tillvarata varje tillfälle att
åstadkomma en god ljudmiljö (yrkande 6). När det
gäller buller från markbunden trafik skall
eftersträvas att även ge boende tillgång till en god
ljudmiljö (yrkande 7). Ökad vikt bör läggas vid att
bevara hittills tysta områden och miljöer (yrkande
8). I motion T223 (kd) påtalas behovet av ökning av
takten för reduktion av buller och vibration.
Regeringen bör återkomma med en redogörelse för
åtgärder med denna inriktning (yrkande 4). Även
motionärerna i motion MJ779 (fp) framhåller
betydelsen av ökad takt i bullerarbetet (yrkande 1).
Naturvårdsverket bör få ett tydligt, långsiktigt
uppdrag att arbeta mer målinriktat med
bullerfrågorna (yrkande 2). Ökad vikt skall läggas
vid bevarandet av hittills tysta miljöer (yrkande
5).
Utskottets överväganden
Utskottet tillstyrker att riksdagen godkänner
regeringens förslag till miljökvalitetsmål 11 God
bebyggd miljö med den innebörd som anges i
propositionen. För att uppnå miljökvalitetsmålet
krävs insatser inom en rad områden. Som regeringen
anför bör miljökvalitetsmålet kompletteras med
delmål avseende trafikbuller, grönområden,
kulturhistoriska värden, avfall och naturgrus.
Därutöver kan ytterligare delmål behöva utvecklas.
Miljökvalitetsmålet fastslår att mark- och
vattenområden skall vara fria från gifter, skadliga
ämnen och andra föroreningar. Förorenade markområden
kan utgöra en hälsorisk för människor och djur och
kan vara svåra att utnyttja för byggande om de inte
saneras och efterbehandlas. Som anförs i
propositionen är det i arbetet för en giftfri miljö
betydelsefullt att det under de närmaste åren tas
fram regionala och lokala program för hur
efterbehandling av mark- och vattenområden där
gifter och andra föroreningar har lagrats kan vara
utförd till år 2020. Naturvårdsverket har
regeringens uppdrag att göra en översyn av behovet
av sådana program. I enlighet med utskottets
ställningstagande ovan under avsnitt 4 ankommer det
därefter på regeringen att efter förslag från den
parlamentariska beredningen återkomma till riksdagen
med förslag om delmål för sanering av förorenade
mark- och vattenområden. Utskottet vill även hänvisa
till den nyligen framlagda skrivelsen 1998/99:63 En
nationell strategi för avfallshanteringen med en
redogörelse för regeringens mål och policy för
avfallshanteringen för de närmaste åren i syfte att
uppnå bl.a. miljökvalitetsmålet God bebyggd miljö. I
avvaktan på regeringens förslag till delmål bör
motion Jo73 (mp) yrkande 48 inte medföra någon
ytterligare åtgärd från riksdagens sida.
Som regeringen anför är en viktig innebörd av
miljökvalitetsmålet att människor inte skall
utsättas för skadliga luftföroreningar,
bullerstörningar, skadliga radonhalter eller andra
oacceptabla hälsorisker. När det gäller buller i
miljön har utskottet vid flera tillfällen och senast
våren 1998 utpekat bullerstörningar som ett stort
lokalt miljöproblem (1997/98:JoU26). Utskottet delar
således i allt väsentligt den syn på bullerfrågornas
betydelse som förs fram i motionerna Jo66 (fp), Jo73
(mp) och MJ779 (fp). Enligt utskottets mening är det
emellertid förenat med stora svårigheter att, som
anförs i motion Jo73, öka andelen tysta områden.
Åtgärderna bör i stället inriktas mot värnandet av
befintliga tysta områden i den regionala och
kommunala planeringen. Frågan om delmål för tysta
områden behandlas av den parlamentarisk beredningen.
Riksdagen kommer därmed att få möjlighet att ta
ställning till förslag från regeringen om delmål med
denna inriktning. Utskottet vill även erinra om vad
som anförts ovan under miljökvalitetsmål 10
Storslagen fjällmiljö om åtgärder för att begränsa
bullerstörningar i fjällområdena. Med det anförda
finner utskottet att syftet med motionerna Jo66
yrkande 8 och MJ779 yrkande 5 (båda fp) i allt
väsentligt kan anses tillgodosett utan något
särskilt riksdagens uttalande i frågan. Det anförda
innebär även att utskottet avstyrker motion Jo73
(mp) yrkande 45.
Som anförs i propositionen bör bullerstörningarna i
tätorter begränsas kraftigt såväl vad gäller
bullernivåerna som antalet människor som utsätts för
buller. På sikt bör bullerexponeringen minska så att
den ligger under de av riksdagen beslutade
gränsvärdena. I detta arbete är en minskning av
trafikbullret särskilt viktig eftersom denna typ av
buller svarar för minst 90 % av det totala
hälsoskadliga bullret. Utskottet delar således
regeringens uppfattning att trafikbullret bör
minskas så att det underskrider gällande riktvärden.
I enlighet med riksdagens beslut våren 1997 om
infrastrukturinriktning för framtida transporter
(prop. 1996/97:53, bet. 1996/97:TU7) bör
åtgärdsprogrammen i en första etapp omfatta minst de
fastigheter som exponeras för buller motsvarande i
propositionen angivna nivåer och däröver. Den första
etappen är under genomförande. Arbetet skall
därefter fortsätta i en andra etapp. Försvarsmakten,
Banverket, Vägverket, Luftfartsstyrelsen och
länsstyrelserna har på regeringens uppdrag utrett
nya och mer långtgående etappmål för buller (etapp
2). Myndigheterna har framlagt förslag till åtgärder
mot buller som kan genomföras under perioden
1998-2007 i avsikt att påskynda uppfyllande av de av
riksdagen fastlagda riktvärdena. Förslaget bereds i
Regeringskansliet. Även Boverket har fått i uppdrag
att utarbeta underlag för tillämpningen av
riktvärden för bl.a. trafikbuller vid planläggning
och byggande. Uppdraget skall redovisas senast den 1
september 1999. Utskottet vill även erinra om det
omfattande arbete som pågår inom EU med anledning av
kommissionens grönbok om framtidens bullerpolitik
(KOM (1998) 46 slutlig). Med det anförda finner
utskottet att syftet med motionerna Jo66 (fp)
yrkande 7, MJ779 (fp) yrkande 1 och T223 (kd)
yrkande 4 i allt väsentligt får anses tillgodosett.
Utöver det ovan anförda vill utskottet erinra om de
allmänna hänsynsreglerna i 2 kap. miljöbalken där
det stadgas att en verksamhetsutövare eller den som
vidtar en åtgärd också skall vidta de
försiktighetsmått som behövs för att förebygga,
hindra eller motverka att verksamheten eller
åtgärden kan medföra skada eller olägenhet för
människors hälsa eller miljön. Med hänvisning
härtill och till vad utskottet i tillämpliga delar
anfört ovan finner utskottet att syftet med
motionerna Jo66 yrkande 6 och MJ779 yrkande 2 (båda
fp) i allt väsentligt kan anses tillgodosett utan
något riksdagens uttalande i frågan.
Eftersom tillgången på naturgrus är begränsad
kommer ett överuttag av naturgrus att leda till en
framtida bristsituation och svårigheter för kommande
generationer att tillgodose sina behov.
Miljökvalitetsmålet innebär även att
naturgrusavlagringar med stort värde för
dricksvattenförsörjningen och för natur- och
kulturlandskapet skall bevaras. Inom vissa områden i
landet är försörjningen med dricksvatten nästan
uteslutande beroende av förekomsten av naturgrus,
vilket innebär att utvinningen av naturgrus måste
upphöra helt. Mot denna bakgrund anser utskottet i
likhet med regeringen att naturgrus endast skall
användas för de ändamål där det föreligger ett
oundgängligt behov och när ersättningsmaterial inte
kan komma i fråga med hänsyn till
användningsområdet. Naturvårdsverket har i sin
rapport Ren luft och gröna skogar (rapport 4765)
föreslagit att användningen av naturgrus skall
utgöra högst 20 % av den totala grusanvändningen år
2020. Enligt utskottets mening bör det vara en
uppgift för den parlamentariska beredningen att
överväga i vilken takt som, med hänsyn tagen till
bl.a. samhällsekonomiska konsekvenser, målet kan
nås. Regeringen bör därefter återkomma till
riksdagen med förslag till delmål för användningen
av naturgrus. I sammanhanget bör framhållas att
tillståndsplikten för bl.a. grustäkt enligt 12 kap.
miljöbalken har skärpts betydligt och omfattar
numera även husbehovstäkter i områden som bör ges
ett bättre skydd. Tillståndsplikten omfattar inte
bara området som sådant utan även det täktmaterial
som bör skyddas, vilket vanligen torde vara
naturgrus (1997/98:JoU20 s. 87 f.). Med det anförda
och i avvaktan på riksdagens kommande
ställningstagande till delmål under
miljökvalitetsmålet bör motion Jo73 (mp) yrkandena
46 och 47 lämnas utan riksdagens vidare åtgärd.
5.12 Giftfri miljö
Propositionen
Enligt regeringens förslag till miljökvalitetsmål 12
Giftfri miljö skall miljön vara fri från ämnen och
metaller som skapats i eller utvunnits av samhället
och som kan hota människors hälsa eller den
biologiska mångfalden.
Miljökvalitetsmålet innebär:
- Halterna av ämnen som förekommer naturligt i
miljön är nära bakgrundsnivåerna.
- Halterna av naturfrämmande ämnen i miljön är nära
noll.
Regeringen anser att miljökvalitetsmålet Giftfri
miljö bör kompletteras med ett delmål avseende
utsläpp och läckage till miljön, som enligt
Esbjergsdeklarationen och Helsingforskommissionen
(HELCOM) skall vara uppnått till år 2020. Därutöver
behöver de riktlinjer för kemikaliepolitiken som
redovisas i avsnitt 6.2 (prop. s. 212 f.) tillämpas.
Motionen
I motion Jo75 (mp) föreslås ett delmål för
kemikalier enligt följande: Utsläpp och läckage till
miljön av organiska ämnen och metaller som innebär
risk för hälsan och miljön skall successivt minska
för att helt ha upphört år 2020 (yrkande 3).
Utskottets överväganden
Utskottet tillstyrker att riksdagen godkänner
regeringens förslag till miljökvalitetsmål 12
Giftfri miljö med den innebörd som anges i
propositionen. Som regeringen anför bör
miljökvalitetsmålet kompletteras med ett delmål
avseende utsläpp och läckage till miljön i enlighet
med Esbjergdeklarationen och HELCOM. Under
miljökvalitetsmålet behöver de i propositionen
redovisade riktlinjerna för kemikaliepolitiken
tillämpas (prop. avsnitt 6.2).
Som regeringen anför bör som riktlinjer för
kemikaliepolitiken bl.a. gälla att metaller används
i sådana tillämpningar att metallerna inte kommer ut
i en omfattning som medför att miljö och människa
skadas. Organiska, av människan framställda, ämnen
som är långlivade och bioackumulerbara bör förekomma
i produktionsprocesser endast om företaget kan visa
att hälsa eller miljö inte kommer till skada.
Tillstånd eller villkor enligt miljöbalken är
utformade så att dessa riktlinjer kan säkerställas.
Som utskottet anfört ovan (avsnitt 4) bör regeringen
återkomma till riksdagen med förslag till delmål som
syftar till att miljökvalitetsmålet kan uppnås.
Utskottet vill även hänvisa till den nyligen
framlagda skrivelsen 1998/99:63 En nationell
strategi för avfallshanteringen med en redogörelse
för regeringens mål och policy för
avfallshanteringen för de närmaste åren i syfte att
uppnå bl.a. miljökvalitetsmålet Giftfri miljö. I
avvaktan på riksdagens kommande ställningstagande
till delmålen bör motion Jo75 (mp) yrkande 3 inte
medföra någon ytterligare åtgärd från riksdagens
sida.
5.13 Säker strålmiljö
Propositionen
Regeringen föreslår som miljökvalitetsmål 13 Säker
strålmiljö att människors hälsa och den biologiska
mångfalden skall skyddas mot skadliga effekter av
strålning i den yttre miljön.
Miljökvalitetsmålet innebär:
- Stråldoser begränsas så långt det är möjligt.
- Den högsta sammanlagda årliga effekten av
stråldosen som allmänheten får utsättas för från
verksamheter med strålning skall inte överstiga i
genomsnitt en millisievert per person under ett år.
- Allvarliga tillbud och haverier i kärntekniska
anläggningar förebyggs. Spridning av radioaktiva
ämnen till omgivningen förhindras eller begränsas om
ett haveri skulle inträffa.
Enligt regeringens bedömning behöver
miljökvalitetsmålet Säker strål-miljö utvecklas.
Motionerna
Enligt motion MJ728 (v) bör en utredning tillsättas
med uppdrag att granska säkerheten hos de svenska
kärnkraftverken (yrkande 1). Kretsen av kommuner som
skall vara representerade i de lokala
säkerhetsnämnderna vid kärnkraftverken skall vidgas
till att omfatta även kommuner utanför den inre
beredskapszonen (yrkande 2). Tillsynsmyndigheternas
förmåga att fullfölja sina åtaganden i kärnkraftens
avvecklingsskede bör säkras (yrkande 3). När det
gäller frågan om statsmakternas ansvar för
slutförvar av kärnavfall bör det enligt motion N228
(m) ankomma på regeringen att vidta erforderliga
åtgärder (yrkande 33). I motion MJ742 (s) betonas
att barns särskilda utsatthet för strålning måste
sättas i fokus för forskning och vid fastställande
av gränsvärden.
Utskottets överväganden
Utskottet föreslår att riksdagen godkänner
regeringens förslag till miljökvalitetsmål 13 Säker
strålmiljö med den innebörd som anges i
propositionen. Som regeringen anför bör
miljökvalitetsmålet utvecklas. I enlighet med
utskottets uttalande under avsnitt 4 bör regeringen
återkomma till riksdagen med förslag till delmål
under miljökvalitetsmålet.
Enligt lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet
skall säkerheten vid kärntekniska anläggningar
upprätthållas genom att åtgärder vidtas för att
förebygga händelser som kan leda till en olycka med
radioaktiva utsläpp. Statens kärnkraftinspektion
(SKI) har ett särskilt ansvar för att tillse att
sådana åtgärder vidtas. Av budgetpropositionen för
år 1999 (prop. 1998/99:1, utg.omr. 20, bet.
1998/99:MJU2) framgår i regeringens
resultatbedömning att SKI enligt 1997 års
rapportering anser att säkerhetsarbetet vid de
svenska kärnkraftverken har bidragit till att
vidmakthålla och utveckla säkerheten vid
anläggningarna. Med det anförda finner utskottet att
syftet med motion MJ728 (v) yrkande 1 kan anses
tillgodosett utan någon särskild utredning i
enlighet med motionsyrkandet.
Med anledning av motion MJ728 (v) yrkande 2 vill
utskottet påpeka att regeringen redan i dag har
möjlighet att om så anses lämpligt utvidga de lokala
säkerhetsnämnderna. Utskottet förutsätter att de
kommuner som gränsar till den inre beredskapszonen
och som önskar ingå i den lokala säkerhetsnämnden
ges denna möjlighet. Motionen i denna del bör inte
medföra någon ytterligare åtgärd från riksdagens
sida.
Till följd av beslutad avställning av de två
reaktorerna i Barsebäck kommer SKI att få en ökad
arbetsbelastning. Avställningen innebär bl.a. att
kontrollarbetet på svenska reaktorer och planeringen
för slutförvaret av det utbrända kärnbränslet
ställer stora krav på berörda myndigheter. Som
regeringen anför är det väsentligt att myndigheterna
som ett led i denna planering ger vägledning om
vilken skydds- och säkerhetsambition som krävs för
slutförvar av utbränt kärnbränsle m.m. I
budgetpropositionen för år 1999 gör regeringen
bedömningen att myndigheternas engagemang i frågor
som rör avveckling av kärnkraftsreaktorer bör öka
och arbetet med reaktorsäkerhetskrav inför 2000-
talet prioriteras. Härmed finner utskottet syftet
med motion MJ728 (v) yrkande 3 i allt väsentligt
tillgodosett.
Av propositionen framgår att det inom
kärnkraftsindustrin pågår ett arbete med att utforma
ett system för slutligt omhändertagande av använt
kärnbränsle och långlivat, högaktivt avfall. Miljö-
och hälsoskyddsmålen för ett sådant
slutförvaringssystem måste kunna uppfyllas även i en
avlägsen framtid. Statens strålskyddsinstitut (SSI)
har tagit fram förslag till skyddskriterier för det
slutliga omhändertagandet av avfallet. Förslaget har
varit föremål för omfattande nationell och
internationell remissbehandling. Utskottet har i
samband med ett studiebesök vid SSI fått närmare
information om detta arbete. Med det anförda
avstyrker utskottet motion N228 (m) yrkande 33 i den
mån motionsyrkandet inte kan anses tillgodosett.
Som anförs i motion MJ742 (s) studerar Rådet för
arbetslivsforskning på regeringens uppdrag frågor
med anknytning till icke joniserande strålning från
olika apparater. De frågeställningar som är föremål
för särskilda studier är användningen av mobila
telefonsystem, risken för cancer och andra kroniska
sjukdomar samt akuta reaktioner i form av olika
symtom och obehag. Utredningsarbetet är inriktat mot
de lågexponeringsförhållanden som t.ex. råder vid
normal användning av mobiltelefonisystem och i
närheten av bildskärmar, kraftledningar m.m. Rådet
skall senast den 1 december 2000 redovisa en
forskningsöversikt och utvärdering av såväl svenska
som internationella forskningsresultat inom området
elkänslighet och hälsorisker av elektriska och
magnetiska fält. En första delrapport med
beskrivning av det aktuella läget inom området har
redovisats den 1 mars 1998 och en andra delrapport
den 1 mars 1999. En tredje delrapport skall
redovisas den 1 mars 2000. Ytterligare en delrapport
som kommer att presenteras den 1 juni 1999 skall
innehålla en forskningsöversikt och utvärdering av
tillgängliga forskningsresultat inom området
elkänslighet och hälsorisker av elektriska och
magnetiska fält. Under hösten 1999 kommer rådet att
lämna en särskild rapport om användningen av mobila
telefonisystem och strålningsförhållandena kring
radiosändare för mobiltelefoni. Det bör också nämnas
att det internationella expertorganet på området,
ICNIRP (International Commission on Non-Ionizing
Radiation Protection), i april 1998 publicerade
rekommendationer för gränsvärden baserade på
hälsoeffekter av elektromagnetiska fält. Dessa
gränsvärden accepteras av berörda myndigheter i
flertalet länder. Utskottet utgår från att
gränsvärdena kommer att justeras när ny kunskap
erhållits och att barns utsatthet då beaktas. Vidare
kommer WHO att år 2000 avsluta arbetet med att
ställa samman och utvärdera resultat från forskning
kring elektriska och magnetiska fält. I ett
interpellationssvar i januari i år uttalade
miljöministern sin avsikt att föreslå regeringen att
utreda behovet av tydligare riktlinjer och
kompletterande regler på området (prot. 1998/99:41 §
20). Enligt vad utskottet erfarit är de frågor som
tas upp i motionen föremål för intensiva
diskussioner, och en omfattande forskningsverksamhet
kan förväntas inom de närmaste åren. Utskottet anser
det angeläget att den pågående forskningen följs
noga och att gränsvärdena justeras så snart ny
relevant kunskap tillförs området. Med hänvisning
till det nu anförda finner utskottet att syftet med
motion MJ742 (s) kommer att bli tillgodosett utan
något särskilt uttalande från riksdagens sida.
5.14 Skyddande ozonskikt
Propositionen
Som miljökvalitetsmål 14 Skyddande ozonskikt
föreslår regeringen att ozonskiktet skall utvecklas
så att det långsiktigt ger skydd mot skadlig UV-
strålning.
Miljökvalitetsmålet innebär:
- Sverige verkar för att halterna av klor, brom och
andra ozonnedbrytande ämnen i stratosfären inte
överstiger naturliga nivåer.
Regeringen bedömer att miljökvalitetsmålet
Skyddande ozonskikt bör kompletteras med delmål
avseende bl.a. avveckling av ozonnedbrytande ämnen.
Därutöver kan ytterligare delmål behöva utvecklas.
Motionen
Krav på inlämning av halon för destruktion framförs
i motion MJ734 (mp) yrkande 1. Försvaret bör snarast
avveckla all användning av halon (yrkande 2). Det
bör utredas hur problemen med brist på
destruktionsanläggningar bäst kan avhjälpas (yrkande
3), och regeringen bör ta ett internationellt
initiativ för ökad halondestruktion (yrkande 4).
Vikten av beredskap för hot från andra halonformer
än de i Montrealprotokollet uppräknade betonas i
yrkande 5.
Utskottets överväganden
Riksdagen bör godkänna regeringens förslag till
miljökvalitetsmål 14 Skyddande ozonskikt med den
innebörd som anges i propositionen. Som regeringen
anför behöver miljökvalitetsmålet kompletteras med
delmål avseende bl.a. avveckling av ozonnedbrytande
ämnen. Härutöver kan ytterligare delmål behöva
utvecklas. I enlighet med utskottets
ställningstagande ovan (avsnitt 4) bör regeringen
återkomma till riksdagen med förslag om delmål som
syftar till att miljökvalitetsmålet uppnås.
Motion MJ734 (mp) ger utskottet anledning att
framhålla att Sverige har en av de mest långtgående
avvecklingsplanerna i världen när det gäller
användningen av ozonnedbrytande ämnen. Användningen
av bl.a. haloner har helt eller till största delen
avvecklats, och den fortsatta avvecklingen fortgår
planenligt. Utskottet vill även erinra om att enligt
förordningen (1995:636) om ämnen som bryter ned
ozonskiktet kan Naturvårdsverket meddela
föreskrifter om att den som innehar en eller flera
brandsläckningsanordningar skall, när en sådan
anläggning tas bort, överlämna halonet för slutligt
omhändertagande eller återanvändning. I Sverige är
det SAKAB som destruerar halon. Även Försvarsmaktens
användning av halon regleras i förordningen.
Eftersom halon genom sina egenskaper egentligen är
det enda möjliga släckmedlet i trånga utrymmen där
människor vistas, t.ex. flygplan och ubåtar, får
Försvarsmakten använda halon för viss
brandsläckning. I överbefälhavarens miljöplan av den
30 augusti 1996 anges att Försvarsmaktens
avvecklingsplan för halon skall genomföras. Vid
behov skall en halonbank upprättas. Enligt vad
utskottet inhämtat har Försvarsmakten avvecklat all
halonanvändning som inte omfattas av den förordning
som nämns ovan. När det gäller tillåten användning
är inriktningen att så långt möjligt även avveckla
denna användning genom att ersätta halon med det i
stort sett likvärdiga släckmedlet halotron II. Bland
annat av kostnadsskäl är det för närvarande inte
möjligt att ersätta halon med halotron II eller
annat släckmedel i flygplan och ubåtar. Det bör
noteras att Försvarsmaktens utsläpp av halon endast
uppgår till ca 0,5 % av de totala utsläppen av ämnet
i vårt land. Utskottet vill även erinra om att
enligt den nu aktuella propositionen är Försvars-
makten en av de myndigheter som enligt regeringen
bör ha ett särskilt sektorsansvar för ekologisk
hållbarhet. Med anledning härav har regeringen
uppdragit åt Försvarsmakten att bl.a. utarbeta
underlag i form av möjliga sektorsmål och åtgärder
för att uppnå de nationella miljökvalitetsmålen.
När det gäller frågan om destruktion av halon har
vid ett partsmöte i Kairo i november 1998 parterna
inom Montrealprotokollet uppmanats att utveckla
strategier för hantering av halon, inklusive
destruktion. Vid partsmötet fattades också beslut om
en översyn av möjligheten att effektivt inkludera
nya substanser i protokollet. Rapportering skall ske
vid partsmötet år 1999. Tidi-gare har beslutats att
parterna kan vidarebefordra information om nya ämnen
med ozonnedbrytande egenskaper till sekretariatet.
Vidare uppmanades parterna att inte utveckla nya
ämnen som kan bryta ned ozonskiktet. Det uppdrogs
även åt de tekniska och vetenskapliga panelerna att
undersöka källan till och tillgängligheten av ämnet
halon-1202 och fastställa den risk som det nya ämnet
n-propylbromid utgör.
Utskottet förutsätter att regeringen även i
fortsättningen i internationella sammanhang agerar
kraftfullt när det gäller avvecklingen av
ozonnedbrytande ämnen inklusive halon och avstyrker
med det ovan anförda motion MJ734 (mp) i den mån
motionen inte kan anses tillgodosedd.
5.15 Begränsad klimatpåverkan
Propositionen
Enligt regeringens förslag skall halten av
växthusgaser i atmosfären i enlighet med FN:s
ramkonvention för klimatförändringar stabiliseras på
en nivå som innebär att människans påverkan på
klimatsystemet inte blir farlig. Målet skall uppnås
på ett sådant sätt och i en sådan takt att den
biologiska mångfalden bevaras,
livsmedelsproduktionen säkerställs och andra mål för
hållbar utveckling inte äventyras. Sverige har
tillsammans med andra länder ett ansvar för att
detta globala mål kan uppnås (miljökvalitetsmål 15
Begränsad klimatpåverkan).
Miljökvalitetsmålet innebär:
- Åtgärdsarbetet inriktas på att halten av
koldioxid i atmosfären stabiliseras på en halt lägre
än 550 ppm samt att halterna av övriga växthusgaser
i atmosfären inte ökar. Målets uppfyllande är till
avgörande del beroende av insatser i alla länder.
Regeringen bedömer att miljökvalitetsmålet
Begränsad klimatpåverkan behöver kompletteras med
delmål avseende bl.a. utsläpp av koldioxid och andra
växthusgaser.
Motionerna
Enligt motion Jo64 (kd) bör ett klimatpolitiskt
program antas snarast. Grunden bör vara att
koldioxidutsläppen räknat från år 1995 bör minska
med 20 % till år 2020 och med 60 % till år 2060
(yrkande 6). I motion Jo73 (mp) föreslås att
riksdagen antar följande delmål: Koldioxidutsläppen
från fossila bränslen skall minska med 20 % till år
2020 och med 60 % till år 2050 räknat från 1995 års
nivå (yrkande 49). Utsläppen av andra växthusgaser
än koldioxid skall minska från 1995 års nivå
(yrkande 50). I motion MJ778 från samma parti
föreslås som delmål att Sveriges sammanlagda utsläpp
av koldioxid, metan och dikväveoxid skall minska med
15 % till år 2010 och med minst 7,5 % till år 2005
jämfört med 1990 års nivå (yrkande 1). När det
gäller behovet av ett nationellt miljömål för
koldioxidutsläpp ställer sig motionärerna bakom
Naturvårdsverkets mål att minska utsläppen med 15 %
till åt 2020 med minst en halvering av
koldioxidutsläppen till år 2050 (yrkande 2).
Vid utformningen av en offensiv klimatpolitik bör
enligt motion N228 (m) 1993 års klimatbeslut gälla
(yrkande 20). I motion MJ801 (v) betonas vikten av
att det nu gällande svenska målet för minskade
koldioxidutsläpp inte får försvagas. Om trafiken kan
miljöanpassas så att den klarar koldioxidmålet,
uppfylls enligt motionärerna även övriga av
riksdagen formulerade miljömål (yrkande 2). Behovet
av en skärpning av utsläppsmålen för koldioxid,
kolväten, kväveoxid och marknära ozon påtalas i
motion T223 (kd). Utsläpp av försurande ämnen måste
minskas radikalt för att få harmoni mellan trafiken
och vad naturen långsiktigt tål (yrkande 3).
Utskottets överväganden
Riksdagen bör godkänna regeringens förslag till
miljökvalitetsmål 15 Begränsad klimatpåverkan med
den innebörd som anges i propositionen. Regeringen
bör återkomma till riksdagen med förslag till delmål
avseende bl.a. utsläpp av koldioxid och andra
växthusgaser.
Den svenska politiken i klimatfrågor grundar sig på
riksdagens klimatpolitiska beslut år 1993 (prop.
1992/93:179, bet. 1992/93:JoU19). Enligt beslutet
skall utsläppen av koldioxid från fossila källor
stabiliseras år 2000 på 1990 års nivå för att
därefter minska. I beslutet betonades att
klimatpolitiken bör utformas i ett internationellt
perspektiv och i jämförelse med åtgärder i andra
industriländer. År 1997 fattade riksdagen ett nytt
energipolitiskt beslut som också innefattar
riktlinjer för en klimatstrategi inom energiområdet.
Riktlinjerna innebär bl.a. att utsläppen i Sverige
av koldioxid begränsas så långt det är möjligt med
hänsyn till konkurrenskraft, sysselsättning och
välfärd. I samband med riksdagens behandling våren
1998 av den transportpolitiska propositionen (prop.
1997/98:56, bet. 1997/98:TU10) fastställdes målet
att utsläpp av kväveoxider från transporter i
Sverige bör ha minskat med minst 40 % till år 2005
räknat från 1995 års nivå. För utsläpp inom övriga
sektorer behövs ytterligare åtgärder i syfte att
minska utsläppen till sådana nivåer att miljön inte
tar skada. Under FN:s ramkonvention om
klimatförändringar har en ny överenskommelse om
industriländernas utsläpp av växthusgaser under
perioden 2008-2012 träffats i Kyoto i slutet av år
1997. Överenskommelsen innebär i korthet att
industriländerna under perioden sammantaget skall
minska utsläppen av växthusgaser med drygt 5 % från
1990 års nivå. Inom EU fastställdes den slutliga
bördefördelningen i juni 1998 och innebär att
utsläppen av växthusgaser skall minska med 8 % inom
gemenskapen.
Som anförs i propositionen bygger
miljökvalitetsmålet på det globala mål som har
fastställts i FN:s ramkonvention för
klimatförändringar (SÖ 1993:13). I konventionen
understryks klimatfrågans allvarliga karaktär och
oron över att mänskliga verksamheter förstärker den
naturliga växthuseffekten, vilken befaras leda till
skadlig inverkan på människan och ekosystemen. För
att uppfylla miljökvalitetsmålet fordras
internationellt arbete, varför insatser i alla
länder är av avgörande betydelse. Sverige kan därför
endast bidra till målets uppfyllelse, och de svenska
insatserna bör därför bl.a. bestå av påverkan på
andra länder. I likhet med regeringen gör utskottet
bedömningen att en noggrann studie behöver
genomföras för att fastställa delmål för utsläpp av
växthusgaser. Delmålet bör också relateras till
Kyoto-protokollets tidsramar, dvs. åren 2008-2012.
Det bör vara en uppgift för den parlamentariskt
sammansatta klimatpolitiska kommittén att, med
utgångspunkt i riksdagens beslut om klimat- och
energipolitiken samt Sveriges ansvar för EU:s
gemensamma åtagande och på basis av resultaten vid
klimatkonventionens tredje partsmöte i Kyoto, i
likhet med den parlamentariska beredningen
presentera förslag till delmål och en strategi som
lägger stor vikt vid kostnadseffektivitet.
Utredningsarbetet, som kan utföras som ett antal
delstudier, skall vara avslutat senast den 31
december 1999 (dir. 1998:40 och regeringsbeslut den
17 december 1998, dnr M98/4601/5 m.fl.). Utskottet
förutsätter att kommitténs resultat uppmärksammas av
den parlamentariska beredningen. Av propositionen
framgår ett en särskild utredare, som stöd i
kommitténs arbete, skall granska hur de s.k.
flexibla mekanismerna i Kyoto-protokollet för
balansering av utsläpp mellan protokollets parter
kan introduceras i Sverige. I enlighet med
utskottets ställningstagande ovan under avsnitt 4
bör regeringen därefter återkomma till riksdagen med
förslag till delmål för miljökvalitetsmålet. I
avvaktan härpå bör motionerna Jo64 (kd) yrkande 6,
Jo73 (mp) yrkandena 49 och 50 och MJ778 (mp)
yrkandena 1 och 2 lämnas utan vidare åtgärd.
Som utskottet anför ovan grundar sig den svenska
politiken i klimatfrågor på riksdagens
klimatpolitiska beslut år 1993 (prop. 1992/93:179,
bet. 1992/93:JoU19). Detta beslut gäller givetvis
fortfarande och kommer således att beaktas i arbetet
med en strategi på klimatområdet. Något särskilt
uttalande med anledning av motionerna MJ801 (v)
yrkande 2 och N228 (m) yrkande 20 är därför inte
påkallat. Motionerna avstyrks i dessa delar.
Enligt utskottets mening kommer kraven i motion
T223 (kd) om en skärpning av utsläppsmålen för
koldioxid, kolväten, kväveoxid och marknära ozon att
väl tillgodoses med de åtgärder som aviseras under
miljökvalitetsmålen 1, 6, 14 och 15. Syftet med
motionens yrkande 3 får anses tillgodosett utan
något särskilt riksdagens uttalande härom.
6 Underlag och metoder för uppföljning och
utvärdering
Propositionen
Naturvårdsverket bör enligt regeringen ha ett
generellt ansvar för att fortlöpande utveckla
miljömålen, följa upp måluppfyllelsen och
tillsammans med övriga miljömyndigheter fungera som
samordnare av det övergripande miljömålsarbetet.
Myndigheter med sektorsansvar bör tillsammans med
Naturvårdsverket och övriga miljömyndigheter med
utgångspunkt i de nationella miljömålen föreslå
utveckling och precisering av dessa mål inom
respektive sektor.
Staten bör vara ett föredöme på miljöområdet och
medverka till en ekologiskt hållbar utveckling.
Miljöledningssystem har därför börjat införas hos
mer än 60 statliga myndigheter och bör inom de
närmaste åren successivt införas även hos övriga
relevanta myndigheter.
För uppföljning av de nationella miljömålen krävs
ett fullgott informationsunderlag. Underlag för
uppföljning, analys och utvärdering av miljömålen
bör därför prioriteras tillsammans med
internationell rapportering.
Sverige bör följa och bidra till utvecklingen av
EU:s arbete med miljöräkenskaper och indikatorer för
hållbar utveckling.
Miljöövervakningen bör inriktas mot uppföljningen
av de nationella miljökvalitetsmålen och omfatta en
samlad information om miljötillståndet samt effekter
av sådana skeenden i samhället som är av betydelse
för en ekologiskt hållbar utveckling.
Naturvårdsverket har fått i uppdrag att utforma ett
nytt program för miljöövervakningen som anpassas
till denna inriktning och till kommande lagstiftning
om miljökvalitetsnormer.
De sektorsansvariga myndigheterna för näringar som
orsakar diffusa föroreningsutsläpp, bl.a.
transporter, energi, sjöfart, jordbruk, skogsbruk
och fiske, behöver underlag för uppföljning av sina
sektorsmål. Beträffande den information som
myndigheterna tar fram som en del av ordinarie
verksamhet, bör de bidra med relevanta delar av
dessa uppgifter till Naturvårdsverkets samlade
uppföljning och utvärdering av de nationella
miljömålen.
Övervakningen av den biologiska mångfalden behöver
förstärkas och den hälsorelaterade
miljöövervakningen bör ses över. Alla åtaganden om
miljörapportering mot bl.a. internationella organ
bör ske efter samråd med Naturvårdsverket och
Miljöövervakningsnämnden.
Naturvårdsverket bör utveckla sitt samarbete med
utförare och forskare inom miljöövervakningsområdet.
Miljöövervakningen bör förbättras avseende
uppföljning av beslutade begränsningar, hur
Esbjergdeklarationens mål skall mätas och hur EU:s
miljöövervakningsprogram för kemikalier bör
utvecklas. Regeringen anser att Sverige bör driva på
OECD:s miljöövervakningsprogram avseende kemikalier.
Riksantikvarieämbetet bör få i uppdrag att utreda
och lämna förslag på utformningen av en systematisk
miljöövervakning och av kulturmiljöstatistiken.
Statistik för materialflöden bör utvecklas.
Motionen
Enligt motion MJ732 (mp) yrkande 1 bör svampar
användas som indikatorer i studierna av sambandet
mellan tillväxt och miljö.
Utskottets överväganden
I motion MJ732 (mp) framhålls att svampar kan
utnyttjas som indikatorer angående miljötillståndet
i naturen. I motiveringen anförs bl.a. att
minskningen av t.ex. mykorrhiza i marken har samband
med miljöproblem som orsakats av människan.
Utskottet kan för sin del instämma i den allmänna
bedömningen att studiet av svampar, och även lavar,
kan utgöra ett led i miljöövervakningen. I sitt
arbete med en översyn av det svenska
miljöövervakningsprogrammet överväger
Naturvårdsverket om storsvampar och mykorrhiza är
lämpliga indikatorer för att mäta eller dokumentera
miljöförändringar. Såvitt utskottet kunnat utröna
förekommer också vissa forskningsprojekt med denna
inriktning. Det är dock enligt utskottets mening
inte lämpligt att riksdagen i ett tillkännagivande -
utan krav på preciserade åtgärder från regeringens
sida - uttalar sig till förmån för en speciell metod
eller en viss inriktning av forskningen. Dessa
frågor måste i huvudsak prövas i andra sammanhang än
inom ramen för en politisk bedömning. Med det
anförda avstyrker utskottet motion MJ732 (mp)
yrkande 1 i den mån motions-yrkandet inte kan anses
tillgodosett.
7 Resurseffektivisering i ett
kretsloppssamhälle
7.1 Riktlinjer för en effektiv och långsiktigt
hållbar material- och energianvändning
Propositionen
Enligt regeringens förslag skall följande
riktlinjer gälla för arbetet med att uppnå en
effektiv och långsiktigt hållbar resursanvändning:
- Material och energi skall användas så effektivt
som möjligt med hänsyn taget till alla
resurstillgångar.
- Användningen av fossila bränslen bör hållas på en
låg nivå. Det samlade biomasseuttaget får inte
utarma den biologiska mångfalden.
- Flertalet varor skall vara materialsnåla och
energieffektiva, uppgraderingsbara samt kunna
återanvändas eller återvinnas med avseende på
material eller energi.
I propositionen framhålls bl.a. att
befolkningstillväxten och krav på höjd
levnadsstandard i många länder leder till större
anspråk på resursförbrukning och därmed också en
ökad belastning på miljön. För att nå en hållbar
utveckling globalt krävs att resursförbrukningen
effektiviseras avsevärt. Ett begrepp som nämns i den
internationella debatten är Faktor 10, som innebär
att resursanvändningen behöver bli i genomsnitt 10
gånger effektivare under en till två generationer.
Begreppet kan fungera som kompass och stimulera till
nödvändigt nytänkande. Faktor 10 ger en signal om
vilken storlek på effektivisering som krävs, snarare
än att uttrycka ett exakt mål. Det kommer att
behövas ytterligare arbete, såväl nationellt som
internationellt, för att analysera, konkretisera och
utveckla begreppet Faktor 10.
Motionerna
Enligt motion Jo68 (v) måste utgångspunkten för
miljöomställningen omfatta alla varor. Enligt
motionärerna lyckas regeringen inte med att
formulera klara och precisa miljömål och riktlinjer
för en effektiv och långsiktigt hållbar material-
och energianvändning. Det måste redas ut redan nu
vilken typ av varor som skall falla under vilken
paragraf. Man måste kunna ställa ett krav på att
alla varor skall vara materialsnåla,
energieffektiva, uppgraderingsbara samt vara
anpassade för återvinning med avseende på material
eller energi (yrkande 8). Motionärerna delar
regeringens uppfattning att Faktor 10-diskussionen
är viktig för att uppnå t. ex. ett bättre
utnyttjande av energi. Det finns dock brister med
detta begrepp, särskilt om vi jämför det med
begreppet rättvist miljöutrymme, som framför allt
omfattar insikten att vi också måste ändra vårt sätt
att leva. Det räcker inte med att göra precis samma
saker som vi gör i dag, men mer effektivt. Faktor 10
har ett inbyggt tillväxtbegrepp som är omodernt och
dessutom kommer att skada miljön. Man måste också
ifrågasätta om miljöutrymmet bättre kan användas på
annat sätt. Faktor 10-begreppet bör därför
kompletteras med begreppet rättvist miljöutrymme
(yrkande 9). I motion MJ749 (c) framhålls att
miljötänkandet länge har inriktats på att ta om hand
det som flödar ut ur ekonomin. Nu är det tid att i
högre grad sätta in åtgärder där resurserna förs in
i ekonomin och produktionen. Med faktor 10 sätts
utveckling, ny teknik och rättvisa i fokus, och man
lyfter möjligheterna med ökad
naturresursproduktivitet. Det handlar inte om att
sätta begränsningar på produktionen utan tvärtom -
om en utmaning för näringslivet att finna nya
innovativa lösningar och öka effektiviteten.
Effektiviseringskraven skiljer sig i praktiken
starkt åt mellan olika typer av resurser. I vissa
fall krävs mindre, i andra fall krävs mycket mer än
en faktor 10, för att nå en hållbar utveckling. Det
väsentliga är att inrikta utvecklingen mot en
effektivare resursanvändning. Begreppet Faktor 10
ger en uppfattning om vilken utmaning vi står inför.
Regeringen bör enligt motionärernas mening utreda
och formulera förutsättningarna för ett svenskt
arbete vad gäller forskning och teknikutveckling i
syfte att anpassa samhället till Faktor 10 (yrkande
28).
I motion MJ740 (s) framhålls vikten av att de
marker som fortfarande innehåller gift från BT-kemi
totalsaneras. Hittills gjorda satsningar har inte
gett någon långsiktig lösning på problemet.
Utskottets överväganden
Som framhålls i propositionen innebär hushållning
med resurser en minskad belastning på miljön.
Förbrukningen av jordens resurser har pågått under
lång tid utan att naturens egna kretslopp störts,
annat än lokalt eller marginellt. Under de senaste
århundradena har befolkningstillväxten och den ökade
material- och energiförbrukningen per person nått
sådana dimensioner att viktiga ekosystem hotas och
att de naturliga kretsloppen för svavel, kväve och
kol har rubbats. För en globalt hållbar utveckling
måste resurserna nu användas effektivt. Utskottet
delar regeringens bedömning att omställningen till
ekologisk hållbarhet under en till två generationer
inte kan skapas genom ett enda långsiktigt
handlingsprogram. Däremot kan färdriktningen läggas
fast och omfattningen bedömas.
I samband med riksdagens beslut år 1993 om
riktlinjer för en kretslopps-anpassad
samhällsutveckling (prop. 1992/93:180, bet.
1993/94:JoU14, rskr. 1993/94:344) formulerades
kretsloppsprincipen på följande sätt: "Vad som
utvinns ur naturen skall på ett uthålligt sätt kunna
användas, återanvändas, återvinnas eller slutligt
omhändertas med minsta möjliga resursförbrukning och
utan att naturen skadas". Som regeringen anfört
utgör denna princip alltjämt utgångspunkten för allt
kretsloppsarbete. För att en förändring skall ske
måste alla i samhället medverka och det är mot den
bakgrunden regeringens förslag om tre riktlinjer för
kretsloppsarbetet skall ses. Riktlinjerna skall
särskilt avse en effektivisering av material- och
energianvändningen och vara inspirerande för arbetet
och en vägvisare när målen för verksamheterna
formuleras. Det är särskilt viktigt att en
diskussion mellan näringsliv, myndigheter och
forskare utvecklas och att resultatet sprids till
alla som kan anses berörda. Det svenska miljöarbetet
måste således utformas i samverkan med bl.a.
näringslivet samt med hänsyn till utvecklingen av
miljöinsatserna internationellt.
När det gäller regeringens förslag om att flertalet
varor skall vara materialsnåla och energieffektiva,
uppgraderingsbara samt kunna återanvändas eller
återvinnas med avseende på material eller energi
vill utskottet anföra följande.
Kretsloppsanpassningen av varusektorn har i många
fall varit framgångsrik. Det lagstadgade
producentansvaret har varit en pådrivande faktor.
Det har också skett en snabb utveckling inom bl.a.
IT- och pappersindustrin. Som regeringen anför bör
det fortsatta arbetet inriktas mot att ämnen som kan
ge upphov till negativa effekter på hälsa och miljö
vid produktion, användning eller avfallshantering
undviks så långt som möjligt (se nedan, avsnittet
Nya arbetssätt i kemikaliepolitiken). Varorna bör
också utformas så att minsta möjliga mängd energi
och material åtgår vid produktion och användning.
Ett viktigt sätt att minska inflödet av nytt
material är att återanvända och återvinna uttjänta
varor och materialen i dessa. Vidare bör man sträva
mot att en stor del av det som i dag kallas avfall
blir resurser.
Avslutningsvis ansluter sig utskottet till
regeringens bedömning att varorna skall vara
återanvändbara eller återvinningsbara,
uppgraderingsbara (möjliga att förnya till bättre
eller mer användbar prestanda), långlivade och
möjliga att reparera. Befintliga varor bör hanteras
så att energiåtgång och utsläpp minimeras och god
återanvändning eller återvinning med avseende på
material eller energi görs möjlig. Utskottet vill i
detta sammanhang även erinra om att miljöbalken
innehåller en bestämmelse i 1 kap. 1 § om att
balken skall tillämpas så att återanvändning och
återvinning liksom annan hushållning med material,
råvaror och energi främjas så att ett kretslopp
uppnås. Med det anförda tillstyrker utskottet
regeringens förslag till riktlinjer för
resurseffektivitet (prop. avsnitt 5.1). Därmed
avstyrks motion Jo68 (v) yrkande 8.
Ett begrepp som nämns i den internationella
debatten är Faktor 10, vilket innebär att
resursanvändningen, inte bara av fossila bränslen
utan av alla resurser, behöver bli i genomsnitt 10
gånger effektivare under en till två generationer.
Många forskare, företagsledare och politiker anser
att en sådan utveckling är nödvändig för att vi
skall kunna möta den ökande befolkningstillväxten
och minska miljöförstöringen utan att försämra
välfärden. Som framhålls i propositionen ger Faktor
10 - eller 4 om tidshorisonten är kortare - en
signal om vilken storlek på effektivisering som
krävs, snarare än att den uttrycker exakta mål.
Faktor 10-begreppet kan därvid fungera som en
kompass och stimulera till nödvändigt nytänkande.
Internationellt pågår arbete inom OECD, Nordiska
rådet och FN:s Kommission för hållbar utveckling.
Sverige bör aktivt delta i detta arbete. I samband
med FN:s extra möte med generalförsamlingen år 1997
(UNGASS) drev EU, på svenskt initiativ, frågan att
uppmärksamma Faktor 4- och Faktor 10-konceptet. I
slutsatserna från mötet (Program för det fortsatta
genomförandet av Agenda 21) framhålls att de studier
som föreslår en ökad effektivitet i
resursanvändningen bör uppmärksammas. Detta
inkluderar övervägandet av en tiofaldig förbättring
av resursproduktiviteten i de industrialiserade
länderna på lång sikt och under nästkommande två
eller tre decennierna en eventuell ökning med en
Faktor 4 i de industriella länderna. Slutligen
framhölls att fortsatt forskning krävs för att
studera genomförbarheten av dessa mål och de
praktiska åtgärder som behövs för deras
genomförande. Utskottet delar regeringens bedömning
att Faktor 10-begreppet får ses som ett grovt mått
för att ange dimensionen på de förändringar som
behövs. Behovet av effektivisering varierar för
olika naturresurser beroende på dessas miljöpåverkan
och vilka tekniska möjligheter som finns samt
åtgärdernas kostnader. Det kommer att behövas
ytterligare arbete, såväl nationellt som
internationellt, för att analysera, konkretisera och
utveckla begreppet Faktor 10. Utskottet anser vidare
att för att de resurseffektiviseringar som skapas i
arbetet utifrån faktor 10 skall leda till en hållbar
utveckling så krävs det också en insikt om behovet
av förändrade konsumtionsmönster och minskad
resursanvändning. I regeringens skrivelse (skr.
1997/98:13) om ekologisk hållbarhet har regeringen
anmält att den kommer att ta initiativ till en öppen
dialog med näringsliv och forskare om
förutsättningar för effektivare resursanvändning.
Som underlag för denna dialog skulle det fortsatta
arbetet med hur material- och energieffektivisering
skulle kunna bedrivas i Sverige utredas och
analyseras. Regeringen har i beslut den 13 augusti
1998 gett Miljövårdsberedningen i uppdrag att
medverka i arbetet med att ta fram strategier för
utveckling av ett ekologiskt hållbart näringsliv.
Detta skall ske genom att en dialog med delar av
näringslivet om dess arbete med en hållbar
utveckling inleds. Syftet med uppdraget är att
initiera, stödja och påverka utvecklingen i
näringslivet och att få underlag för politiska
beslut och ställningstaganden om riktlinjer och
styrmedel i miljöpolitiken och i andra frågor som är
av strategisk betydelse för en hållbar utveckling.
En slutredovisning skall lämnas till regeringen
senast den 29 december år 2000 (dir. 1998:65). Med
det anförda avstyrks motionerna Jo68 (v) yrkande 9
och MJ749 (c) yrkande 28 i den mån de inte kan anses
tillgodosedda.
I samband med behandlingen av budgetpropositionen
för år 1999 beslutade riksdagen, på regeringens
förslag, att ett särskilt anslag under utgiftsområde
20, A 4 Sanering och återställande av förorenade
områden, skulle inrättas (prop. 1998/99:1, bet.
1998/99:MJU2, rskr. 1998/99:114 ). Anslaget
disponeras av Naturvårdsverket för inventeringar,
undersökningar och åtgärder för att sanera och
återställa förorenade områden. Det är framför allt
från risksynpunkt särskilt angelägna saneringsobjekt
som föreslås omfattas av anslaget, men även akuta
insatser kan komma i fråga. Utöver detta anslag
skall kommunerna även fortsättningsvis kunna ansöka
om medel för saneringsåtgärder inom ramen för stödet
till lokala investeringsprogram för ekologisk
hållbarhet, utgiftsområde 18, anslag E 1 (prop.
1998/99:1, bet. 1998/99:BoU1, rskr. 1998/99:63). Med
det anförda föreslås att motion MJ740 (s), i den mån
den inte kan anses tillgodosedd, lämnas utan vidare
åtgärd.
7.2 Miljövarupolicy inom EU
Propositionen
Enligt regeringens bedömning bör en miljövarupolicy
arbetas fram inom EU för att bl.a. klargöra vilka
miljökrav som skall gälla för produkter som släpps
ut på marknaden. Kommissionen avser att utarbeta en
s.k. vitbok i ämnet.
Motionen
Enligt motion MJ781 (c) måste man inom EU skärpa
kraven när det gäller att skapa ett gemensamt
retursystem. Återanvändnings- och pantsystem bör i
ökad utsträckning utvecklas i samarbete med övriga
EU-länder för att nå en ökad användning av returglas
och burkar (yrkande 2).
Utskottets överväganden
För närvarande är det svårt att ha ett gemensamt
retursystem inom EU eftersom förpackningarna är
olika konstruerade. Frågan kan tas upp i samband med
revideringen av nu gällande förpackningsdirektiv. I
övrigt hänvisar utskottet till regeringens bedömning
när det gäller behovet av en ökad fokusering på
produkternas miljöpåverkan samt på behovet av ett
effektivt resursutnyttjande. Arbetet bör således
inledas med att en samlad miljövarupolicy tas fram,
som anger samhällets krav på de varor som produceras
och som beskriver producenternas ansvar för de varor
som släpps ut på marknaden under en varas hela
livscykel. Handeln med varor över nationsgränserna
innebär att en miljövarupolicy för ett miljöanpassat
varuflöde bör utformas inom EU för att få en god
genomslagskraft. Sverige tog redan under år 1996
initiativ till en miljövarupolicy inom EU. Detta har
bidragit till att EG-kommissionen nu har inlett
arbetet med en sådan policy. Enligt kommissionen är
några av de viktigaste verktygen i detta arbete
miljömärkning, avfallshantering, grön offentlig
upphandling, utvidgat producentansvar,
produktstandarder och miljöledningssystem.
Miljövarupolicyn bör innehålla en genomgång av
riktlinjerna för hur miljöanpassade varor skall
utformas. Vidare bör ingå en genomgång av hur gamla
produktdirektiv och standarder ser ut samt hur nya
sådana skall kunna anpassas till en hållbar
utveckling. Kommissionen avser att utarbeta en s.k.
vitbok i ämnet. Som framgår av propositionen avser
Sverige att delta aktivt i detta arbete (se
avsnittet Riktlinjer för det svenska miljöarbetet i
EU). Med det anförda avstyrks motion MJ781 (c)
yrkande 2 i den mån dess syfte inte kan anses
tillgodosett.
7.3 Producentansvar och kretsloppsanpassning av
varor
Propositionen
Enligt regeringens bedömning har producenterna ett
stort ansvar i arbetet med att skapa energi- och
materialsnåla varor. Producenten av en vara är den
som har bäst kunskap om och störst möjlighet att
påverka varans utformning. Det är också
producenten som har kunskap om ingående material och
komponenter och om hur dessa kan återvinnas eller
återanvändas i nya varor. Producenterna bör därför
enligt regeringen ta ett ökat ansvar för att minska
miljöbelastningen av varorna under varornas hela
livscykel från utvinningen av naturresurser till
hanteringen i avfallsledet.
Producentansvaret för förpackningar, däck och
returpapper bidrar till en ökad återvinning av dessa
produkter. Informationen till hushållen bör
förbättras markant för att producentansvaret skall
fungera tillfredsställande. Även renhållningen vid
insamlingsstationerna bör förbättras.
En minskad miljöbelastning från bilar samt från
elektriska och elektroniska produkter bör enligt
regeringen kunna åstadkommas genom införande av ett
producentansvar för dessa produktgrupper. En
förordning om producentansvar för bilar trädde i
kraft den 1 januari 1998. Denna reglerar
producenternas mottagningsskyldighet samt specifika
återanvändnings- och återvinningsnivåer. När det
gäller producentansvaret för elektriska och
elektroniska produkter erinrar regeringen om de i
propositionen Hantering av uttjänta varor i ett
ekologiskt hållbart samhälle - ett ansvar för alla
(prop. 1996/97:172, bet. 1997/98:JoU7, rskr.
1997/98:55) redovisade riktlinjerna för ett sådant
producentansvar. Enligt de presenterade riktlinjerna
skall förordningen om producentansvar för uttjänta
elektriska och elektroniska produkter bl.a. reglera
producenternas skyldighet att kostnadsfritt för den
siste ägaren ta emot sådana produkter. De närmare
detaljerna avseende producentansvarets utformning
läggs fast i en kommande förordning. Utvecklingen av
producenternas ansvar enligt den kommande
förordningen kommer att följas upp och utvärderas,
vilket enligt regeringen bör ske i samverkan mellan
berörda myndigheter och branschorganisationer. Med
beaktande av resultatet av utvärderingen kan
regeringen komma att utveckla producentansvaret
ytterligare. Även uttjänta elektriska och
elektroniska produkter tillhör en av de
avfallsströmmar som prioriterats i kommissionens
arbete med avfallsfrågor. Kommissionen har nu
påbörjat arbetet med att utforma en reglering för
omhändertagandet av elektriska och elektroniska
produkter.
När det gäller möbler framhåller regeringen att
riksdagens beslut (prop. 1996/97:172, bet.
1997/98:JoU7, rskr. 1997/98:55) om bemyndigande för
regeringen att införa förbud mot deponering av
organiskt avfall och ett eventuellt införande av en
avfallsskatt, tillsammans med den redan i dag
fungerande andrahandsmarknaden för möbler gör att
återanvändning och återvinning av uttjänta möbler
kommer att öka. Regeringen har därför för närvarande
inte för avsikt att införa ett författningsreglerat
producentansvar för möbler.
Beträffande kontorspapper gör regeringen den
bedömningen att en så stor andel som möjligt av
kontorspappersavfallet bör materialåtervinnas.
Naturvårdsverket avser att redovisa en uppföljning
av hur arbetet att samla in och återvinna
kontorspapperet fortskrider. Regeringen avvaktar
Naturvårdsverkets uppföljning innan beslut fattas om
eventuellt ytterligare åtgärder.
Riksdagens beslut om hantering av uttjänta varor i
ett ekologiskt hållbart samhälle kommer enligt
regeringens bedömning att få konsekvenser för
byggsektorn. Detta gäller särskilt bemyndigandet för
regeringen att införa förbud mot att deponera
brännbart avfall från år 2002 och organiskt avfall
från år 2005. I propositionen gjorde regeringen
bedömningen att de redovisade åtgärderna tillsammans
med byggsektorns arbete kommer att leda till en
väsentligt ökad återanvändning och återvinning av
bygg- och rivningsavfallet. Regeringen har för
avsikt att ge Naturvårdsverket i uppdrag att under
år 2000 redovisa hur byggföretagen hanterar
byggavfallet.
Motionerna
Enligt motion MJ749 (c) har Kretsloppsdelegationen
utformat ett förslag till producentansvar för
uttjänta varor som skulle ge drivkraft till en
kretslopps-anpassad produktutveckling, och som
samtidigt är konkurrensneutralt. Delegationens
idéförslag bör kunna ligga till grund för en ny
lagstiftning på området. Producenterna skall bl.a.
vara tvungna att lämna information om sina varor vad
gäller varornas innehåll av material och ämnen.
Upplysningar skall också ges om förhållanden av
betydelse för att bedöma möjligheterna att demontera
och materialåtervinna varorna. Producenterna skall
även informera om sina varors innehåll av stoppämnen
(organiska av människan framställda ämnen som är
både långlivade och bioackumulerbara) samt
metallerna kadmium, kvicksilver och bly. I ett nästa
steg bör producenterna även informera om andra
avvecklingsämnen (cancerframkallande,
arvsmassepåverkande eller hormonstörande). För att
se till att producenterna tar sitt ansvar skall det
finnas en ekonomisk garanti i form av en försäkring
för varorna redan när de sätts ut på marknaden. Det
tvingar oseriösa producenter, som bara finns på
marknaden en kort tid, att ta ansvar för sina
produkter när de är uttjänta. Tanken är att
försäkringen skall administreras av privata
försäkringsgivare. Regeringen bör återkomma till
riksdagen med förslag till en lag om generellt
producentansvar i enlighet med
Kretsloppsdelegationens idéförslag (yrkande 25).
Enligt motion MJ751 (s) är det viktigt att
producentansvaret utvärderas för att se vilka
miljöeffekter det har haft, hur det påverkat
servicen till allmänheten och hur kostnaderna har
påverkats i förhållande till tidigare system med
kommunalt ansvar för avfallshanteringen. I motion
MJ756 (s) framhålls fördelarna med
producentansvaret. Samtidigt konstateras att när man
skall lämna det källsorterade avfallet till
återvinningsstationen är det endast förpackningar av
vissa slag som tas emot. Avfall, som ej tillhör
någon förpackningskategori, men som består av samma
material skall läggas i soporna och gå till deponi.
Enligt motionärerna bör man därför se över
källsorteringen och kombinera producentansvaret med
materialansvar.
Enligt motion MJ703 (mp) gäller inte återtagandet
av aluminiumburkar om burken blivit deformerad
eftersom returburksautomaterna inte tar emot dessa
burkar. Producenter av aluminiumburkar bör genom
producentansvaret åläggas att återta deformerade
burkar (yrkande 1). Vidare bör ett returburkssystem
upprättas för burkar utan svenskt ursprung (yrkande
2). Enligt motionären bör producentansvaret även
gälla återtagande av burkar, som blivit oräknade på
grund av att returburksautomat saknas (yrkande 3). I
motion MJ760 (s) begärs en översyn av
producentansvaret för burkar och flaskor. Enligt
motionären måste pantsystemet utökas till att även
gälla burkar och flaskor som inte producerats i
Sverige. Ett ökat antal glasflaskor och
engångsburkar kan inte accepteras och därför måste
återanvändnings- och pantsystem i ökad utsträckning
utvecklas i samarbete med övriga EU-länder.
Motsvarande synpunkter redovisas även i motion MJ781
(c) yrkande 1. Krav bör ställas på producenter att
behålla eller införa retursystem för flaskor och
burkar.
Enligt motion MJ718 (c) är använda glödlampor ett
miljöproblem som inte har uppmärksammats. Så länge
man fortsätter att använda vanliga glödlampor med
blyinnehåll är det nödvändigt att vidta åtgärder så
att dessa blymängder inte kommer ut i naturen.
Riksdagen bör begära att regeringen utarbetar ett
förslag om hur insamling av glödlampor skall kunna
ske. Liknande krav framförs även i motion MJ741
(s). I motion Kr274 (mp) yrkande 58 uppmärksammas
det miljöfarliga avfall som uppstår vid
omställningen från analog till digital TV. Enligt
motionärerna kommer det förväntade teknikskiftet att
resultera i att en stor mängd TV-apparater kommer
att skrotas. Blyoxiden i katodstrålerören står för
det största bidraget av bly från elektronik till det
kommunala avfallet.
Enligt motion MJ749 (c) har Sverige en av Europas
äldsta bilparker. Gamla bilar förbrukar mycket
bränsle och har ofta undermålig avgasrening. Därför
föreslås en tillfällig höjning av skrotningspremien
med 8 000 kr. (yrkande 6). En höjd skrotningspremie
förespråkas även i motion T220 (m). Enligt
motionärerna bör premien under de kommande fyra
åren, i förening med inköp av nyare avgasrenad bil,
höjas. Regeringen bör utreda frågan om en sådan
miljöpremie och sedan återkomma till riksdagen
(yrkande 15)
I motion Jo68 (v) yrkas att ett producentansvar för
möbler och kontorspapper införs. Regeringen bör
framlägga ett förslag enligt Naturvårdsverkets
rapport nr 4678 (yrkande 10). Enligt motion MJ715
(mp) yrkande 1 bör en utredning genomföras för att
klarlägga om byggsektorn klarar sitt frivilliga
producentansvar. I utredningen måste också frågan om
lagstiftat producent-ansvar för byggsektorn tas upp
(yrkande 2). Det bör även prövas om en
helhetsansvarig skall utses för varje byggnation
(yrkande 3).
Utskottets överväganden
Utskottet delar regeringens bedömning att det även i
framtiden kommer att behövas regler för att driva
utvecklingen framåt och att ange ramarna för
producenternas arbete och ansvar. I enlighet med
vad som angavs i propositionen om riktlinjer för en
kretsloppsanpassad samhällsutveckling (prop.
1992/93:180) bör i första hand frivilliga lösningar
eftersträvas om de miljöpolitiska målen kan nås på
denna väg. Det finns dock situationer där det krävs
lagstiftning för att åstadkomma önskat resultat.
Lagstiftning kan även behövas för att t.ex. uppnå
konkurrensneutralitet. Som regeringen anför är det
författningsreglerade producentansvaret ett
effektivt styrmedel som även i framtiden bör kunna
användas inom ytterligare produktområden. Man får
dock inte bortse från att ett författningsreglerat
producentansvar kan ha icke önskade näringspolitiska
konsekvenser. Reglerna måste formuleras så att
möjligheter till sund konkurrens erbjuds. Systemen
måste, för att inte stå i strid med reglerna i
konkurrenslagen (1993:20), även utformas så att de
inte försvårar alternativa lösningar för hantering
av uttjänta produkter (inlåsningseffekter). Vidare
måste systemen vara så öppna att de inte försvårar
för nya eller mindre aktörer att etablera sig och
verka på marknaden (utelåsningseffekter).
Avslutningsvis bör även framhållas att
producentansvaret, utöver insamling och
omhändertagande, också omfattar ett ansvar för
information om hanteringen av de uttjänta varorna.
Med det anförda avstyrker utskottet motion MJ749 (c)
yrkande 25 i den mån dess syfte inte kan anses
tillgodosett.
När det gäller de krav på en helhetssyn vid
källsortering m.m. som framförs i motion MJ756 (s)
vill utskottet framhålla att kommunerna enligt
renhållningsförordningen (1998:902) har det
övergripande ansvaret för renhållningen. Därmed
följer också ett ansvar för att hushållsavfall
källsorteras. Ytterligare krav på sortering av
brännbart avfall gäller från år 2002 och utsortering
av organiskt avfall skall generellt ske från år
2005. Med det anförda avstyrks motion MJ756 (s) i
den mån den inte kan anses tillgodosedd.
Regeringen ger årligen Naturvårdsverket i uppdrag
att redovisa en uppföljning av hur producenterna har
nått upp till de nivåer som finns angivna i
respektive förordning om producentansvar. Den
senaste uppföljningen redovisades av
Naturvårdsverket den 30 juni 1998. Utöver detta har
Naturvårdsverket haft regeringens uppdrag att
utvärdera effekterna av införandet av förordningen
(1997:185) om producentansvar för förpackningar.
Naturvårdsverket redovisade detta uppdrag den 30
november 1998. Vidare har Riksdagens revisorer på
utskottets förslag påbörjat en granskning av
avfallshantering och återvinning. Mot bakgrund av
det anförda föreslår utskottet att motion MJ751 (s)
lämnas utan riksdagens vidare åtgärd.
Utskottet erinrar om att producenterna, enligt
förordningen (1997:185) om producentansvar för
förpackningar, har det samlade ansvaret för
förpackningar av de flesta materialslag som
förekommer på marknaden. Med producent avses den som
yrkesmässigt tillverkar, till Sverige för in eller
säljer en förpackning eller en vara som är
innesluten i en sådan förpackning. Producentansvaret
innebär att producenterna får ett odelat fysiskt och
ekonomiskt ansvar för de förpackningar som de
tillhandahåller. Producenternas ansvar omfattar
insamling och omhändertagande av förpackningarna.
Syftet är att producenterna skall få ett motiv att
skapa miljöanpassade förpackningar eller minska
förpackningsanvändningen. Utöver detta har
producenterna en skyldighet att tillhandahålla
lämpliga insamlingssystem och informera hushållen
och andra om sortering, insamling och bortforsling.
Förordningen bygger på EG:s direktiv (94/62/EG) om
förpackningar och förpackningsavfall. Förordningen
kommer från den 30 juni år 2001 att omfatta
förpackningar av alla förpackningsmaterial,
samtidigt som högre krav ställs på återvinningen.
Avslutningsvis konstaterar utskottet att
producentansvaret för förpackningar omfattar alla
förpackningar som omsätts på den svenska marknaden.
Producenterna har valt att samla in dryckesburkar
genom två olika system. Det ena systemet är det
retursystem som finns för aluminiumburkar och som
omfattas av en pantavgift. För att burken skall
kunna lämnas i detta system krävs att burken består
av aluminium och att den är hel och ren. För att det
dessutom skall betalas ut en pant för burken krävs
att burken ingår i det svenska pantsystemet, dvs.
att en pant har erlagts för burken samt att
streckkoden kan avläsas. Det andra
insamlingssystemet hanteras av Svenska Metallkretsen
AB. Materialbolaget samlar in alla sorters
förpackningar av metall i de insamlingsbehållare som
de tillhandahåller. I dessa behållare skall
hushållen och andra sortera ut och lämna sina
metallförpackningar. Bland dessa ingår sådana
dryckesburkar som exempelvis består av stålplåt, men
även andra metallburkar. Dessa sänds sedan till
återvinning. När det gäller allt glas, förutom
returglas, hanteras insamlingssystemet på
motsvarande sätt av Svensk Glasåtervinning AB. Mot
bakgrund av det anförda är utskottet inte berett att
föreslå något uttalande från riksdagens sida med
anledning av motionerna MJ703 (mp) yrkandena 1-3,
MJ760 (s) och MJ781 (c) yrkande 1. Som framgår av
utskottets redovisning omfattar producentansvaret de
produkter som anges i motionerna. Motionerna
avstyrks i berörda delar.
Enligt regeringens nyligen till riksdagen avlämnade
skrivelse om en nationell strategi för
avfallshanteringen (skr. 1998/99:63) avser
regeringen att införa producentansvar för uttjänta
elektriska och elektroniska produkter i Sverige i
enlighet med sitt tidigare förslag. Ett förslag har
anmälts till Europeiska kommissionen som inte har
lämnat några synpunkter. Samtidigt som regeringen
beslutar om producentansvaret skall träda i kraft
avser regeringen att i enlighet med bemyndigandet i
15 kap. 24 § miljöbalken förbjuda deponering,
fragmentering och förbränning av elektriska och
elektroniska produkter om de inte behandlats av en
certifierad förbehandlare. Enligt utskottets
bedömning är syftet med motionerna MJ718 (c), MJ741
(s) och Kr274 (mp) yrkande 58 med det anförda i allt
väsentligt tillgodosett. Yrkandena påkallar således
ingen ytterligare riksdagens åtgärd.
För att uppnå ett samhälle där riktlinjerna för
resurseffektivitet är uppfyllda är det viktigt att
samtliga varusektorer omfattas av en effektiv
material- och energianvändning. När det gäller ett
eventuellt producentansvar för möbler och
kontorspapper vill utskottet anföra följande. I dag
deponeras eller förbränns en stor del av de uttjänta
möblerna i stället för att återanvändas eller
materialutnyttjas. Kretsloppsdelegationen har i
rapporten Producent-ansvar för möbler (Rapport
1997:15) föreslagit ett lagstadgat krav på kunskap
och information om innehåll, återvinningsegenskaper
och tillverkare för alla nya möbler från år 2002. I
avvaktan på den fortsatta beredningen av ett
generellt producentansvar förordade delegationen att
producentansvaret för möbler inte skulle
författningsregleras. Enligt utskottets mening är
det viktigt att även möbler kan kretsloppsanpassas.
Som anförs i propositionen innebär det tidigare
införda bemyndigandet för regeringen att införa
förbud mot deponering av organiskt avfall och ett
eventuellt införande av en avfallsskatt, tillsammans
med den redan i dag fungerande andrahandsmarknaden
för möbler, att återanvändning och återvinning av
uttjänta möbler kommer att öka. Det bör därför för
närvarande inte införas ett författningsreglerat
producentansvar för möbler. I samband med tidigare
riksdagsbeslut om hantering av uttjänta varor i ett
ekologiskt hållbart samhälle (prop. 1996/97:172,
bet. 1997/98:JoU7, rskr. 1997/98:55) redovisades
Naturvårdsverkets rapport Kontorspapper -
Materialflöden i samhället (Rapport 4678). Därvid
konstaterades bl.a. att resultatet från det
frivilliga åtagande som returpappersbranschen
presenterat, dvs. att samla in och materialåtervinna
minst 50 viktprocent av kontorspappersavfallet
senast år 2000, skulle avvaktas innan regeringen tog
ställning till om producentansvar skulle införas för
kontorspapper. Av regeringens ovan nämnda skrivelse
(1998/99:63) framgår bl.a. att Naturvårdsverket
under år 1998 genomförde en uppföljning av hur
arbetet med kontorspapper fortskrider. Uppföljningen
visade att insamling och återvinning enligt det
frivilliga åtagandet fungerar bra samt att det inte
finns något behov av att vidta några ytterligare
åtgärder. Naturvårdsverket avser att göra
ytterligare en uppföljning år 2000. Mot bakgrund av
det anförda föreslår utskottet att motion Jo68 (v)
yrkande 10 lämnas utan riksdagens vidare åtgärd.
Under senare år har byggbranschen, på eget
initiativ och till följd av Kretsloppsdelegationens
verksamhet, påbörjat ett arbete med att lösa
branschens miljö- och avfallsproblem. Ett uttryck
för detta är det särskilda kretsloppsråd som
bildats med uppgift att samordna byggsektorns
aktörer och fungera som kontaktorgan gentemot
myndigheter. Genom Byggsektorns kretsloppsråd har
sektorn gjort ett ensidigt åtagande för sina företag
och organisationer. Åtagandet finns formulerat i
rapporten Miljöansvar för byggvaror inom ett
kretsloppstänkande - ett utvidgat producentansvar -
som bl.a. finns som bilaga till
Kretsloppsdelegationens rapport Producentansvar i
byggsektorn (Rapport 1996:11). Som regeringen
framhåller kommer riksdagens beslut om hantering av
uttjänta varor i ett ekologiskt hållbart samhälle
att få konsekvenser för byggsektorn. Detta gäller
särskilt bemyndigandet för regeringen att införa
förbud mot att deponera brännbart avfall från år
2002 och organiskt avfall från år 2005. Utskottet
delar regeringens tidigare bedömning att åtgärderna
tillsammans med byggsektorns arbete kommer att leda
till en väsentligt ökad återanvändning och
återvinning av bygg- och rivningsavfallet. I detta
sammanhang bör även uppmärksammas att Boverket i
samråd med Naturvårdsverket på uppdrag från
regeringen har gjort en översyn av hur det farliga
avfallet identifieras och hanteras vid rivning. I
rapporten som Boverket redovisade till regeringen i
december 1998 föreslås ett antal lagändringar för
att förbättra de brister som har funnits avseende
identifiering och hantering av material som kan vara
farligt avfall. Frågan bereds för närvarande inom
Regeringskansliet. Mot bakgrund av det anförda och i
avvaktan på resultatet av det i propositionen nämnda
uppdraget till Naturvårdsverket är utskottet inte
berett att föreslå något uttalande från riksdagens
sida med anledning av motion MJ715 (mp) yrkandena
1-3. Motionen avstyrks.
När det gäller skrotningspremien konstaterar
utskottet att riksdagen i samband med behandlingen
av regeringens förslag om ett producentansvar för
bilar även godkände regeringens förslag att avskaffa
den högre bilskrotnings- premien i avvaktan på
producentansvarets införande. Vidare aviserade
regeringen förändringar beträffande
bilskrotningspremie och avgifter samtidigt som
förordningen om producentansvar för bilar träder i
kraft (prop. 1995/96:174, JoU21, rskr. 295). Som
framgår av propositionen trädde förordningen i kraft
den 1 januari 1998. Vid samma tidpunkt togs den
högre bilskrotningspremien bort och
bilskrotningsavgiften sänktes. I april 1996
beslutade regeringen att tillkalla en särskild
utredare med uppgift att göra en översyn av
vägtrafikens samlade beskattning omfattande såväl
lätta som tunga fordon. Utredningen antog namnet
Trafikbeskattningsutredningen. Utredningen
överlämnade i september 1997 delbetänkandet Bilen,
miljön och säkerheten (SOU 1997:126). I detta
delbetänkande föreslogs en kraftig höjning av
skrotningspremien på äldre bilar. Syftet med
förslaget är att de bilar som har de allra sämsta
miljö- och säkerhetsegenskaperna skall försvinna ur
trafik så snabbt som möjligt. Utredningen anger
inte höjningens storlek beloppsmässigt utan har
beräknat utfallet vid vissa alternativa nivåer på
premien. Utredningen skall senast den 31 mars 1999
lämna sitt slutbetänkande till regeringen. Utskottet
anser det lämpligt att avvakta resultatet av den
fortsatta beredningen i denna fråga och föreslår att
motionerna MJ749 (c) yrkande 6 och T220 (m) yrkande
15 lämnas utan någon riksdagens vidare åtgärd.
7.4 Mindre mängd avfall för bortskaffande
Propositionen
Enligt regeringens bedömning bör en övergripande
riktlinje för avfallshanteringen vara att minska
mängden avfall för slutlig behandling, att minska
avfallets farlighet samt att behandla avfallet
utgående ifrån dess inneboende egenskaper. Detta
förutsätter med dagens teknik att avfallet sorteras
vid källan. I enlighet med EU:s avfallspolitik bör
avfall i första hand förebyggas, i andra hand
återanvändas eller återvinnas och i sista hand
bortskaffas på ett säkert sätt. Materialåtervinning
bör prioriteras framför energiutvinning när detta är
miljömässigt motiverat. Riksdagens beslut om
hanteringen av uttjänta varor (bet. 1997/98:JoU7,
rskr. 1997/98:55) innebär att regeringen har blivit
bemyndigad att föreskriva om att utsortering av
brännbart avfall skall ske senast år 2002, att
utsorterat brännbart avfall inte skall få deponeras
från samma år samt att deponering av organiskt
avfall skall förbjudas från år 2005. För att
säkerställa att deponier är miljömässigt säkra skall
Naturvårdsverket få meddela föreskrifter för
deponier. När det gäller förbränning av avfall
arbetar Naturvårdsverket för närvarande med
riktlinjer för vilka avfallsslag som bör ledas till
vilken typ av anläggning. Riksdagens beslut innebär
vidare att regeringen bemyndigades föreskriva att
tillstånd skall krävas för transporter, inte enbart
av farligt avfall, utan även för transporter av
icke-farligt avfall.
Motionerna
Enligt motion Jo75 (mp) är det oacceptabelt att
Sverige skall bli sopförbränningsstation för andra
länders sopor. Dessa s.k. kretsloppsbränslen eller
returbränslen innehåller giftiga kemikalier och är
dessutom av fossilt ursprung. Sopförbränning med
fossila restprodukter hör inte hemma i ett
ekologiskt samhälle (yrkande 8). Vidare yrkas att
regeringen skall verka för att EU förbjuder handel
med sopor för förbränning. Det är olyckligt att
sopor kallas kretsloppsbränslen eller returbränslen
med tanke på alla kemikalier som soporna innehåller.
Att bränslet inte eldas i Tyskland beror på att
befolkningen i landet inte tillåter det (yrkande 9).
Enligt motion MJ701 (m) anses det vida rationellare
att använda ved till pappersframställning och att
sedan låta det förbrukade papperet gå till
förbränning. Riksdagen bör hos regeringen begära en
utredning om den optimala balansen mellan eldande av
ved (biobränsle) och återvinning av papper i
enlighet med vad som anförts i motionen. Enligt
motion MJ745 (kd) bör ett förslag om hur insamlingen
av använda mineraloljor skall öka från 30 % till
åtminstone 50 % utarbetas (yrkande 1). Vidare
framhålls att andelen återanvända mineraloljor måste
öka till minst 50 % av den insamlade mängden
(yrkande 2). En särskild lagstiftning bör införas
med krav på att insamlad mineralolja sorteras i en
oblandad och en blandad del (yrkande 3). Vidare
krävs en lagändring för att häva kommunernas
frivilliga monopol och släppa in privata
intressenter för insamling av mineraloljor och
transport av dessa till raffinaderierna i Europa
(yrkande 4). I motion MJ750 (mp) framhålls att
Sverige inte bör bli en sopstation för andra länder.
Det borde vara självklart att varje land tar hand om
sitt avfall. Sopor som innehåller fenoler och
kreosot skall inte importeras för förbränning. Det
är viktigt att regeringen klargör att det i ett
samhälle på väg mot ekologisk hållbarhet inte finns
utrymme för dylikt. Import av sopor, såväl
miljöfarliga som andra, för förbränning bör
förbjudas (yrkande 2). Enligt motion MJ791 (mp)
garvas läder med kemikalier, bl.a. en viss typ av
krom. Detta krom är allergiframkallande och kan
dessutom vid upphettning omvandlas till en giftigare
variant som även är cancerframkallande. På grund av
att kromet omvandlas vid förbränning samt att
dioxiner kan bildas bör uttjänt läder klassas som
miljöfarligt avfall (yrkande 1). Enligt motion
MJ800 (mp) finns det över 300 soptippar i drift och
över 2 000 gamla nedlagda tippar. De som är i drift
i dag har kontrollprogram som uppenbarligen inte är
tillräckliga. Lakvattnet hanteras inte på det sätt
som innehållet kräver. Det är helt oacceptabelt att
alla dessa giftiga ämnen rinner ut i naturen. Enligt
motionären måste regeringen skyndsamt ge
Naturvårdsverket i uppdrag att undersöka vilka
gifter som finns i lakvattnet från soptippar och
föreslå åtgärder för att få bukt med läckaget
(yrkandena 1 och 2).
Utskottets överväganden
Ett samlat ramverk för nationell avfallskontroll som
innefattar bestämmelser om avfallshantering utifrån
kommissionens avfallsstrategi återfinns i rådets
direktiv 75/442/EEG av den 18 mars 1991 om avfall
(ändrat genom direktiv 91/156/EEG). De övergripande
målen för avfallshanteringen skall enligt direktivet
vara följande. Produktionen av avfall skall
minimeras och dess skadlighet begränsas. Detta skall
ske främst genom utveckling och användandet av rena
tekniker. Det avfall som ändå genereras skall främst
återanvändas eller återvinnas framför bortskaffande.
Vid omhändertagandet av avfall, både genom
återvinning och genom bortskaffande, skall man
säkerställa ett miljömässigt tillfredsställande
omhändertagande. Vad gäller avfall för bortskaffande
gäller att gemenskapen som helhet skall vara
självförsörjande. Det skall inom gemenskapen finnas
anläggningar med bästa tillgängliga teknik
specialiserade för vissa typer av avfall.
Ramdirektivet ger även en möjlighet för
medlemsländerna att vara självförsörjande. Hantering
av avfall definieras bl.a. som bortskaffande och
återvinning. Förbränning huvudsakligen förenat med
energiutvinning räknas som återvinning. Bilaga 1
innehåller en uppräkning av 16 avfallskategorier,
varav den sista kategorin är "samtliga material,
ämnen och produkter som inte omfattas av någon av
ovanstående kategorier". Denna uppräkning får anses
bindande. Enligt artikel 1 skall kommissionen
upprätta en förteckning över avfall som tillhör de
kategorier som anges i bilaga 1. En sådan
förteckning, den europeiska avfallskatalogen, antogs
av kommissionen genom beslut 94/3.
Utskottet delar regeringens bedömning att en
övergripande riktlinje för den fortsatta
avfallshanteringen bör vara att mängden avfall och
avfallets farlighet minskas samt att det behandlas
utifrån dess inneboende egenskaper. Detta
överensstämmer också med det av regeringen
föreslagna nationella miljökvalitetsmålet god
bebyggd miljö som utskottet behandlat ovan. De nu
redovisade riktlinjerna förutsätter med dagens
teknik att avfallet sorteras vid källan. Regeringen
har under år 1998 anmält ett förslag till
kommissionen om att införa en avfallsskatt på 250 kr
per ton avfall som deponeras. Ett förslag till
riksdagen har aviserats under våren 1999. Avsikten
är att avfallsskatten skall öka det ekonomiska
incitamentet att behandla avfall på ett från miljö-
och naturresurssynpunkt bättre sätt. Som framhålls i
propositionen förväntas bl.a. förbudet mot
deponering av organiskt avfall från år 2005,
tillsammans med en eventuell avfallsskatt och den nu
övergripande inriktningen på avfallshanteringen,
leda till att stora delar av det avfall som i dag
deponeras kommer att nyttiggöras genom att material
återvinns och används på nytt och genom att
energiinnehållet tillvaratas. Förbränning av avfall
förutsätter klara riktlinjer för vilka avfallsslag
som bör ledas till vilken typ av anläggning.
Naturvårdsverket arbetar för närvarande med att ta
fram sådana riktlinjer. Mot bakgrund av det anförda
föreslår utskottet att motionerna Jo75 (mp) yrkande
8 och MJ701 (m) lämnas utan vidare åtgärd.
Enligt vad utskottet erfarit avser Naturvårdsverket
att under våren 1999 anta en projektplan för verkets
arbete med anledning av de fiskskador som
observerats i sjön Molnbyggen, Leksand. Skadorna
antas bero på utsläpp av lakvatten från kommunal
deponi. I projektet har verket för avsikt att
undersöka om dessa miljöeffekter är generella för
lakvattenpåverkade deponier. Troligen kommer
projektet att innebära att ett visst antal
recipienter runt om i landet undersöks.
Ansvarsförhållanden och arbetsfördelning mellan
deponiägare, tillsynsmyndigheter och
Naturvårdsverket har ännu inte klargjorts. Mot
bakrund av det anförda och med beaktande av vad som
anförts ovan beträffande en övergripande riktlinje
för den fortsatta avfallshanteringen där mängden
avfall och avfallets farlighet minskas samt
behandlas utifrån dess inneboende egenskaper
föreslår utskottet att motion MJ800 (mp) yrkandena 1
och 2 lämnas utan riksdagens vidare åtgärd.
EG:s principer om gränsöverskridande transporter av
avfall har till syfte att både upprätthålla en hög
miljöskyddsnivå i linje med Baselkonventionen och
att främja varors fria rörlighet avseende avfall för
återvinning enligt Romfördragets princip om fri
rörlighet för varor. Ramarna för hantering av avfall
anges i rådets direktiv 75/442/EEG av den 15 juli
1975 om avfall, som utskottet berört ovan. Dessa
ramar specificeras när det gäller gränsöverskridande
transporter i rådets förordning (EEG) nr 259/93 om
övervakning och kontroll av avfallstransporter inom,
till och från Europeiska gemenskapen. Enligt
förordningen kan medlemsstaterna invända mot
transporter av avfall för bortskaffande inom EU.
Invändningarna kan vara baserade på principerna om
närhet, prioritering av återvinning och
självförsörjande på gemenskaps-nivå och nationell
nivå. Invändningarna kan ske både generellt och från
fall till fall. Vidare kan en medlemsstat invända
mot en transport om den inte sker i enlighet med
avfallsplanerna eller enligt nationella lagar och
regler om miljöskydd, allmän ordning, allmän
säkerhet eller hälsoskydd, om anmälaren tidigare
gjort sig skyldig till illegal handel, eller om
transporten strider mot förpliktelser som följer av
internationella konventioner. Principerna om närhet
och självförsörjande gäller inte för avfall som
transporteras för återvinning inom EU och som finns
angivet i bilaga 3 och 4, s.k. röd eller gul lista,
till EG:s transportförordning. Här gäller i stället
principen om varors fria rörlighet. Avfall som finns
i bilaga 2 till förordningen. den s.k. gröna
avfallslistan, är inte föremål för kontroll vid
avfallstransporter för återvinning inom EU. All
export ut ur gemenskapen av avfall för bortskaffande
är förbjuden med undantag av export till sådana
EFTA-länder som också är parter i Baselkonventionen.
Från och med den 1 januari 1998 är export för
återvinning endast tillåten till OECD-länder, länder
som är parter till Baselkonventionen samt länder med
vilka det finns särskilda överenskommelser. Rådets
förordning kompletteras i svensk lagstiftning med
förordningen (1995:701) om gränsöverskridande
transporter av avfall. I förordningen begränsas
möjligheten att införa avfall till Sverige. Avfallet
delas in i tre kategorier och förtecknas på tre
listor (grön, gul och röd lista). De farligaste
avfallsslagen finns på röd lista. Enligt 7 § gäller
att sådant avfall som avses i 5 §, dvs.
huvudsakligen avfall förtecknat på gul och röd
avfallslista, endast får föras in i Sverige om det
kan visas att avfallet skall tas om hand i en
anläggning som omfattas av tillstånd till
miljöfarlig verksamhet enligt 9 kap. miljöbalken och
22 § förordningen (1996:971) om farligt avfall. I
regeringens skrivelse 1998/99:63 En nationell
strategi för avfallshantering anförs att den svenska
policyn skall vara att avfall på den gula respektive
den röda listan intebör importeras för
omhändertagande. Vidare anförs att regeringen har
för avsikt att införa en anmälningsplikt för
införsel av avfall på s.k. grön avfallslista.
Anmälningsskyldigheten syftar till att öka
möjligheterna för tillsynsmyndigheten att
kontrollera att avfallet stämmer överens med kraven
för att klassas på den gröna listan. Med det anförda
avstyrker utskottet de i motionerna Jo75 (mp)
yrkande 9 och MJ750 (mp) yrkande 2 framförda kraven
beträffande handel med och import av sopor.
Med anledning av det i motion MJ791 (mp) framförda
yrkandet att uttjänta lädervaror som är garvade med
hjälp av den s.k. krommetoden skall klassas som
miljöfarligt avfall konstaterar utskottet följande.
Direktivet om farligt avfall (91/689/EEG) reglerar
all hantering av farligt avfall. I första artikeln
hänvisas till avfallsdefinitionen i ovan nämnda
ramdirektiv. Farligt avfall definieras utifrån
avfallets egenskaper och ursprung enligt bilaga 1
och 2 till direktivet. Till dessa kategorier finns
en förteckning över farligt avfall (kommissionens
beslut 91/689) som bygger på den tidigare nämnda
europeiska avfallskatalogen. Direktivet innehåller
bestämmelser om krav på tillstånd för anläggningar
som behandlar farligt avfall samt regler för
nationella transporter av farligt avfall. Genom
förordningen (1996:971) om farligt avfall har
Sverige infört EG:s definitioner både på avfall och
farligt avfall. Med det anförda avstyrks motion
MJ791 (mp) yrkande 1.
Som framhålls i motion MJ745 (kd) är det viktigt
att insamlingsgraden beträffande använda
mineraloljor höjs. Däremot torde det, enligt
utskottets mening, vara svårt att precisera mål för
insamlingen i procentsatser. Den aktuella
insamlingsgraden är okänd och man vet inte heller
med någon säkerhet hur stor andel som över huvud
taget kan insamlas. Enligt uppgift förbränns ca 40 %
av oljorna vid användning. När det gäller
sorteringen av insamlad mineralolja finns redan i
dag nödvändig reglering i förordningen (1996:971)
om farligt avfall. Bl.a. stadgas att farligt avfall
inte får blandas med annat avfall. Vidare kan
Naturvårdsverket utfärda närmare föreskrifter om det
behövs. Det kommunala monopolet behandlades i
regeringens proposition om hantering av uttjänta
varor i ett ekologiskt hållbart samhälle (prop.
1996/97:172). Därvid bedömde regeringen att
kommunernas möjlighet till att ta ett utökat ansvar
för bortforsling och slutligt omhändertagande av
annat avfall än hushållsavfall bör upphöra fr.o.m.
år 2000 när det gäller ofarligt avfall. För farligt
avfall anser regeringen däremot att kommunernas
möjlighet till utökat renhållningsansvar bör
behållas. Mot bakgrund av det anförda föreslår
utskottet att motion MJ745 (kd) yrkandena 1-4 lämnas
utan någon riksdagens vidare åtgärd.
7.5 Kretslopp av växtnäring mellan stad och land
m.m.
Propositionen
Enligt regeringens bedömning bör ett framtida
hållbart och kretsloppsanpassat va-system vara
utformat så att slutna kretslopp mellan samhälle och
jordbruk skapas för närings- och humusämnen, att
risken för smittspridning till människor och djur
minimeras och att slamanvändningen inte leder till
negativa hälso- och miljöeffekter, varken på kort
eller lång sikt. Vidare får anläggning, drift och
underhåll av va-system och anslutna verksamheter
inte ge utsläpp till luft, mark och vatten av miljö-
och hälsoskadliga ämnen som påverkar miljömålen för
dessa medier. Användning av icke förnybara råvaror
och energi för drift av va-system skall minimeras
och energin i avloppsvatten och/eller slam
tillvaratas. Vidare skall va-systemen utformas så
att användare, konsumenter och jordbrukare har
förtroende för systemen med avseende på funktion och
uppfyllelse av de angivna kraven.
Enligt regeringens bedömning är arbetstagarnas
delaktighet, skademinimering och kompetensutveckling
viktiga faktorer i kretsloppsarbetet.
Motionerna
Enligt motion MJ224 (kd) behöver EU:s lagstiftning
ändras när det gäller förbudet att använda sig av
hushållsavfall i form av komposter, human avföring
och rötslam från reningsverk i det ekologiska
jordbruket. Kretslopp måste marknadsföras som
hushållning och effektivt utnyttjande av
produktionsresurser. På så sätt läggs grunden till
en förändrad syn på dessa produkter. I dag har vi
ett stort flöde av växtnäringsämnen som
transporteras från lantbruket in till tätorten utan
att återföras. Speciellt anmärkningsvärd är den
stora kväve- och fosforkälla som lantbruket skulle
kunna utnyttja. Sverige bör verka för att denna
fråga lyfts för ett avgörande inom EU så att
kretsloppet stad-land möjliggörs (yrkande 28).
Enligt motion MJ236 (kd) har det under senare tid
rönt stort intresse från lantbrukarnas sida att ta
emot industriella restprodukter för spridning på
åkrarna. Enligt uppgift kommer det att införas
avgifter för deponering av restprodukter från
industrin och man är därför allvarligt oroad över
det ökade intresset från olika företag att få sprida
sina restprodukter på åkermark. En produkt som
diskuterats intensivt är så kallad dalumkalk, en
restprodukt från ett danskt pappersbruk. Analyser
tyder på att dalumkalken tillför mer metaller per
hektar än naturkalken. Med tanke på den förväntade
ökningen av erbjudande till lantbruket om spridning
av restprodukter på åkermarken måste det fastställas
riktlinjer för vilka restprodukter som får spridas.
I motion MJ245 (kd) framhålls att situationen med de
ökande växthusgaserna i atmosfären medför att alla
sätt för att minska dessa måste tas till vara. Ett
sätt förutom att minska utsläppen till atmosfären av
bland annat koldioxid från förbränningen av fossila
bränslen är att hitta och utnyttja så kallade
kolfällor. Bl.a. kan man låta åkermarkens organiska
substans öka, dvs. mullen, och på så sätt binda
kolet i mer eller mindre svårlösliga föreningar. Det
finns metoder utvecklade inom de ekologiska
odlingssystemen som tillåter den organiska
substansen att öka i åkerjorden. Dessa odlingssystem
är således i mer än ett perspektiv ett
kretsloppssystem eftersom växtnäringen cirkulerar
mellan stad och land samtidigt som kolet binds. En
strategi för att utveckla och genomföra den nu
beskrivna metoden för ökad kolbindning bör
utarbetas. Enligt motion MJ802 (mp) är kretsloppet i
dag brutet. Näringsämnena i människans fekalier och
urin kommer inte åter till marken och nya groende
växter. De har i stället blivit ett problem som
orsakar bl.a. övergödning i sjöar och vattendrag.
Det naturliga kretsloppet måste åter slutas så att
man kan ta till vara de näringsämnen för växter som
människans urin innehåller (yrkande 7).
Utskottets överväganden
Som framhålls i propositionen har under de senaste
åren vårt produktions- och konsumtionssamhälle och
de tekniska system som bär upp detta allt oftare
ifrågasatts utifrån målen för en långsiktigt hållbar
utveckling. Inom det lokala Agenda 21-arbetet har
också ett bredare engagemang för miljö och
livskvalitet vuxit fram. Den debatten omfattar även
de system vi i dag har för vattenförsörjning och
avloppsvattenbehandling. Under flera år har det
lokala engagemanget i dessa frågor vuxit sig starkt,
både inom ideella sammanslutningar och inom olika
kommuners tekniska förvaltningar och
miljöavdelningar. På många platser pågår redan i dag
en omfattande försöksverksamhet. De två huvudsakliga
problemområden som hanteras är att erhålla ett
avsloppsslam som är så rent och hygieniskt att det
utan risker kan användas som jordförbättringsmedel
och gödsel inom jordbruket. Därmed kan kretsloppet
av näringsämnen slutas. Vidare måste man hitta
energi- och resurssnåla lösningar på
avloppshanteringen som samtidigt är anpassade till
lokala förutsättningar och behov. Redan i dag klarar
den absolut övervägande delen av avloppsslammet de
stränga svenska gränsvärdena. Från år 2000 har
Naturvårdsverket bestämt att dessa gränsvärden skall
skärpas ytterligare (SNFS 1994:2). Regeringens
tidigare omnämnda bemyndigande att föreskriva om
förbud av deponering av organiskt avfall från år
2005 omfattar även avloppsslam. Detta kan förväntas
leda till att kommunerna genomför ytterligare
åtgärder för att åstadkomma en kretsloppslösning av
slamfrågan. Samtidigt bör dock uppmärksammas att av
allt avloppsslam återförs för närvarande endast 36 %
till jordbruket trots att en stor del i dag klarar
gränsvärdena. Det är därför av grundläggande
betydelse att få en acceptans hos jordbrukarna för
avloppsslammet som en resurs. En viktig faktor är
också att konsumenterna accepterar livsmedel där man
i produktionen använt slam som gödningsmedel.
Livsmedelsindustrin spelar i det sammanhanget en
betydelsefull roll. Med det anförda föreslår
utskottet att motionerna MJ245 (kd) och MJ802 (mp)
yrkande 7 lämnas utan riksdagens vidare åtgärd.
Hur en produkt skall produceras för att få
saluföras som ekologisk regleras i rådets
förordning nr 2092/91 (EEG) om ekologisk produktion
av jordbruksprodukter och uppgifter därom på
jordbruksprodukter och livsmedel. Förordningens
bilagor reglerar bl.a. vilka insatsmedel som får
användas i ekologisk produktion. Som utskottet
redovisat tidigare (1998/99:MJU7 s. 27) har Sverige
i den kommissionsarbetsgrupp som behandlar
förordningen vid den årliga översynen av bilagorna
verkat för att bl.a. urin skall godkännas som
insatsmedel i ekologisk odling. Sverige har
framfört önskemålet mot bakgrund av att användningen
av urin som gödningsämne medverkar till att i
större utsträckning sluta kretsloppet mellan stad
och land. Förståelsen för den svenska ståndpunkten
har hittills varit liten. Regeringens avsikt har
varit att, efter det att ytterligare underlag i form
av förbättrade forskningsresultat framkommit,
aktualisera frågan på nytt. Möjligheten att med
tiden finna gehör för den svenska uppfattningen bör
förbättras i takt med att system för urinseparering
utvecklas och erfarenheter från hanteringen av denna
restprodukt blir större. Mot bakgrund av det
anförda föreslår utskottet att motion MJ224 (kd)
yrkande 28 lämnas utan vidare åtgärd.
När det gäller den i motion MJ236 (kd)
aktualiserade spridningen av industriella
restprodukter (s.k. dalumkalk) på åkermark har
utskottet erfarit följande. Naturvårdsverket
godkände år 1998 import av dalumkalk. Det består av
kalkslam som är en rest efter returpapperstvätt.
Tillståndet gäller import av 50 000 ton, varav 10
000 ton har spridits på skånska åkrar. Berörd kommun
kommer att ta prover på ifrågavarande åkrar och
Naturvårdsverket har för avsikt att följa upp både
provtagningen och hur kalken har hanterats i övrigt.
Mot bakgrund av det anförda är utskottet inte berett
att föreslå något uttalande från riksdagens sida med
anledning av motion MJ236 (kd). Därmed avstyrks
motionen.
8 Nya arbetssätt i kemikaliepolitiken
8.1 Riskvärdering och ytterligare riktlinjer
Propositionen
Enligt regeringens bedömning bör allt
kemikaliesäkerhetsarbete utgå från riskvärderingar.
Dagens arbetsmetoder bör kompletteras med ett mer
generellt angreppssätt som riktas mot kemiska ämnen
med dokumenterat hälsofarliga egenskaper samt mot
organiska, av människan framställda ämnen som är
bioackumulerade och långlivade. Det nuvarande sättet
att arbeta, som baseras på utvärderingar av ett
kemiskt ämne i taget, är otillräckligt och alltför
långsamt. Vissa ämnen är dessutom mycket svåra att
riskbedöma. Detta gäller särskilt organiska, av
människan framställda ämnen som är bioackumulerbara
och långlivade.
Som ett led i strävandena att nå delmålet (se ovan)
om att utsläpp och läckage av farliga ämnen till
Östersjön och dess tillrinningsområde samt Nordsjön
skall ha upphört år 2020 bör följande riktlinjer
gälla:
* Nyproducerade varor som introduceras på marknaden
är i huvudsak
- fria från organiska, av människan framställda,
ämnen som är långlivade och bioackumulerbara samt
ämnen som ger upphov till dessa ämnen och
- fria från av människan framställda ämnen som är
cancerframkallande, arvsmassepåverkande och
hormonstörande inklusive fortplantningsstörande.
* Nyproducerade varor som introduceras på marknaden
är i huvudsak fria från kvicksilver, kadmium, bly
och deras föreningar.
* Metaller används i sådana tillämpningar att
metallerna inte kommer ut i miljön i en omfattning
som kan medföra att miljö och människors hälsa kan
komma till skada.
* Organiska, av människan framställda, ämnen som är
långlivade och bioackumulerbara förekommer i
produktionsprocesser endast om företaget kan visa
att hälsa eller miljö inte kommer till skada.
Tillstånd och villkor enligt miljöbalken är
utformade så att denna riktlinje kan säkerställas.
Riktlinjerna bör vara vägledande för företagens
produktutveckling och tjäna som mål för deras
kemikaliestrategier. Redan i dag görs stora
ansträngningar för att ta bort skadliga ämnen.
Regeringen avser att verka för att dessa riktlinjer
skall vara genomförda redan inom 10-15 år.
Regeringen avser vidare att år 2003 genomföra en
översyn av de kemikaliepolitiska målen och
styrmedlen. Slutligen avser regeringen att
tillsammans med andra länder inom EU driva frågan om
mål för kemikaliepolitiken enligt dessa riktlinjer.
Motionerna
Enligt motion Jo75 (mp) vågar regeringen inte föra
en offensiv kemikaliepolitik. Det är hög tid att gå
vidare med förbud för de kemikalier som uppfyller de
kriterier som anförs i regeringens förslag. Den
frivilliga vägen är för osäker. Ett förbud får
dessutom oftast fart på teknikutvecklingen (yrkande
4). I motion MJ743 (mp) framhålls att stor
försiktighet och framförhållning bör gälla vid
tillverkningen av ett nytt kemiskt ämne. Ett kemiskt
ämne skall endast få tillverkas om det från
samhällets synpunkt kan anses nödvändigt och
tillverkaren kan bevisa att det är ofarligt (yrkande
2). Enligt motion MJ782 (m) måste målet för
kemikaliekontrollen vara att förhindra skada på
människa och miljö. All riskbedömning skall vara
kunskapsbaserad och försiktighetsprincipen skall
inte tillämpas på svaga indikationer och lösligt
grundade misstankar om farlighet. Bedömningen av
ämnen och varor skall bygga på generella kriterier
(yrkande 17 delvis). Enligt motion MJ785 (mp) behövs
det kriterier för att bedöma riskerna med farliga
ämnen. En komplettering med s.k. stupstockskriterier
är nödvändig. Sådana kriterier bygger på att de
inneboende egenskaperna hos en kemikalie i sig anses
tillräckliga för att meddela ett förbud. Vidare bör
positiv listning genomföras vilket innebär att
endast i förväg godkända substanser tillåts.
Härigenom kommer försiktighetsprincipen till fullt
uttryck. På sikt bör detta kombineras med urval
baserat på kemisk struktur (yrkande 11). I motionen
framhålls vidare att positiv listning inte kommer
att kunna tillämpas för stora grupper av mindre
farliga ämnen. Detta innebär att de flesta sådana
ämnen kommer att kunna säljas och köpas fritt. Här
krävs en successiv anpassning för att minska
användningen. Förutom miljömärkning kan
miljöavgifter, stöd och skattelättnader användas mer
utbrett. Det krävs således strängare styrmedel i
samverkan med nu nämnda urvalsmetoder (yrkande 12).
Vidare yrkas att arbetet med genomförandet av den så
kallade 29-listan och tidigare solnedgångsprojekt
återupptas (yrkande 14).
Enligt motion Jo64 (kd) yrkande 7 är det av stor
betydelse att staten i sina olika skepnader
(myndigheter, företag, verk etc.) inte bara lever
upp till givna målsättningar och regler på
kemikalieområdet utan även går före och är ett
föredöme. I motion MJ735 (mp) yrkas att riksdagen
hos regeringen begär förslag på gränsvärden för
kadmium i rötslam. Vidare bör regeringen utarbeta
ett förslag till hur en skatt skall kunna tas ut på
kadmium i rötslam. Syftet med ett sådant förslag är
att styra bort det giftiga slammet från åkrarna
(yrkande 1).
Utskottets överväganden
Som regeringen framhåller har stora framgångar
kunnat noteras i arbetet med att minska riskerna vid
användningen av kemikalier. Framgångarna har bl.a.
åstadkommits med bättre produktinformation om risker
och skyddsåtgärder, utfasning av särskilt farliga
kemikalier samt tillståndsprövning för användning av
bekämpningsmedel. Bättre kunskap har utvecklats om
kemikaliers egenskaper, inte minst från
miljösynpunkt. Detta har kunnat uppnås genom en
kombination av myndighetsarbete och industrins egna
insatser.
Utskottet delar regeringens och Kemikommitténs
bedömning att det pågående arbetet med att minska
riskerna för miljö och hälsa från kemikalier bör
påskyndas. Varken i Sverige eller i EU i övrigt
finns i dag resurser att pröva alla nya ämnen som
släpps ut på marknaden. De befintliga ämnena, i
såväl gamla som nya applikationer, utgör också
fortfarande ett svårlösligt problem. Ett annat
grundläggande problem är att produktutvecklingen går
snabbare än den takt i vilken riskbedömningar av
ämnen i de nya produkterna görs. Att utvärdera ett
ämne i taget kräver stora resurser som för
närvarande saknas. Dessutom kan konstateras att
genomförandet av bl.a. Esbjergdeklarationen (se
ovan) innebär att kraven på kemikaliepolitiken
ökar. Deklarationen innehåller bl.a. det
övergripande målet att utsläppen av farliga ämnen
till Nordsjön skall ha upphört år 2020. Det slutliga
målet är enligt deklarationen att halterna i miljön
av farliga ämnen skall vara nära nollnivån och av
naturliga ämnen nära de naturligt förekommande
halterna. För att kunna påskynda arbetet och möta de
nya krav som följer av Esbjergdeklarationens mål
behövs nya angreppssätt i kemikaliearbetet.
Utskottet delar därmed regeringens uppfattning att
allt kemikaliesäkerhetsarbete bör utgå från
riskvärderingar. Det är nödvändigt att hitta ett
arbetssätt som är riktat generellt mot de farligaste
ämnena och som inte hämmas av att kunskapsläget på
kemikalieområdet är otillräckligt.
De i propositionen föreslagna riktlinjerna är en
vägledning till var och en som hanterar kemikalier.
Kemikaliepolitiken skall inriktas mot det nationella
miljökvalitetsmålet Giftfri miljö (se ovan), som
innebär att ämnen och metaller som skapats i eller
utvunnits av samhället inte får hota människors
hälsa eller den biologiska mångfalden. Riktlinjerna
syftar i första hand till att vara en vägledning för
det arbete som utförs av företagen och bör tjäna
som utgångspunkt och mål för de strategier dessa
upprättar. Företagen bör inrikta sitt
utvecklingsarbete mot att avveckla användningen av
de ämnen som kan komma att omfattas av riktlinjerna.
Dessutom blir riktlinjerna ett stöd för
myndigheternas arbete och för tillämpningen av
miljöbalken. Utskottet instämmer i regeringens
bedömning att nya varor, som introduceras på
marknaden, i god tid före år 2020 måste vara fria
från ämnen som är eller skulle kunna utgöra ett hot
mot människors hälsa eller miljön om
Esbjergdeklarationens mål skall kunna nås. Förslaget
till riktlinjer gäller just utsläppande på marknaden
av nya varor och är därmed ett nödvändigt steg på
vägen för att nå det mål som fastställts i
Esbjergdeklarationen och som uttrycks i nämnda
miljökvalitetsmål.
Som framhålls i propositionen är de egenskaper och
effekter som enligt riktlinjerna kännetecknar ämnen
som skall fasas ut inte definierade. För att
riktlinjerna skall kunna tillämpas fullt ut krävs
att sådana definitioner utarbetas. Dessa är
avgörande för hur många ämnen som berörs och därmed
för vilka konsekvenser de föreslagna riktlinjerna
medför. I vissa fall kommer det inte att vara
möjligt att helt fasa ut användningen av de ämnen
som riktlinjerna omfattar. För några viktiga
användningsområden kan t.ex. sådana ämnen vara svåra
att ersätta med andra mindre farliga ämnen eller
metoder. Detta kan särskilt komma att gälla varor
som importeras i betydande omfattning där
importörerna i praktiken har liten, om ens någon,
möjlighet att påverka tillverkarnas utformning av
varorna. Som regeringen framhåller är det i dessa
fall av största betydelse att användningen av de
aktuella ämnena sker under former som är acceptabla
från risksynpunkt. Samhällets regler och redskap
måste därför vara så utformade att de ämnen som
omfattas av de föreslagna riktlinjerna om ca 10-15
år kan användas på ett sådant sätt att miljön eller
människors hälsa inte äventyras. Användningen av
sådana ämnen bör dessutom vara föremål för en
särskild kontroll från samhällets sida. Detta
innebär att även skärpt lagstiftning kan visa sig
behövas framgent.
Den 15 oktober 1998 beslutade regeringen tillkalla
en särskild utredare med uppdrag att bl.a. föreslå
närmare definitioner i form av gränser m.m. för de
egenskaper och effekter som avses i de ovan
föreslagna riktlinjerna. Vidare skall utredaren
analysera om det behövs, och i så fall lämna förslag
till, ytterligare styrmedel för att åstadkomma en
skärpt kontroll (tillståndsprövning och förbud) av
ämnen som omfattas av riktlinjerna. Förslagen skall
beakta EG:s regelverk. Uppdraget skall utgå från en
bedömning av risker för hälsa och miljö samt
samhällsekonomiska aspekter (dir. 1998:91).
Sammanfattningsvis konstaterar utskottet att
samhällets kemikaliekontroll och regelsystem
visserligen har stor betydelse, men det huvudsakliga
ansvaret för att riktlinjerna skall uppfyllas ligger
ändå hos dem som tillverkar, köper in respektive
konsumerar varor som innehåller kemikalier. Ett
särskilt ansvar i alla dessa funktioner innehar den
kemibaserade industrin. I detta sammanhang bör
framhållas att man vid lämpliga tillfällen måste
göra utvärderingar av hur riktlinjerna efterlevs och
av hur effektiva styrmedlen på kemikalieområdet är.
Regeringen har också för avsikt att år 2003
genomföra en sådan översyn och utvärdering av de
kemikaliepolitiska målen och styrmedlen. Översynen
skall inte bara gälla hur riktlinjerna efterlevs
utan också innefatta en analys av konsekvenser för
miljö samt ekonomi och samhällsutveckling. Enligt
utskottets bedömning är syftet med motionerna Jo75
(mp) yrkande 4, MJ743 (mp) yrkande 2, MJ782 (m)
yrkande 17 delvis och MJ785 (mp) yrkandena 11, 12
och 14 med det anförda i allt väsentligt
tillgodosett. Yrkandena påkallar således ingen
ytterligare riksdagens åtgärd.
I sin uppföljning av arbetet med att föra Sverige
mot en ekologisk hållbarhet (regeringens skrivelse
1998/99:5) redovisas bl.a. den fortsatta
utvecklingen av miljöledningssystem i statliga
myndigheter. Totalt 66 statliga myndigheter arbetar
för närvarande med att införa miljöledningssystem
som ett verktyg för att integrera miljöhänsyn. Så
gott som alla har gjort en miljöutredning av sin
interna och externa verksamhet, flertalet har tagit
fram miljöpolicy och handlingsplan för det fortsatta
arbetet. Fler myndigheter kommer att utses för att
år 1999 påbörja införandet av miljöledningssystem.
Med det anförda avstyrks motion Jo64 (kd) yrkande 7
i den mån den inte kan anses tillgodosedd.
Ovan redovisade riktlinjer innebär att kadmium inte
bör förekomma i varor. För att detta skall kunna
uppnås i fråga om handelsgödsel krävs dock att
processer för att rena fosfat från kadmium utvecklas
och tas i bruk. Sverige kan inte åstadkomma detta på
egen hand. Som framgår av propositionen pågår ett
utvecklingsarbete, delvis finansierat med EU-medel,
som visar att det går att rena fosfatet till en
rimlig kostnad. Reningsanläggningar i kommersiell
drift är en förutsättning för att riktlinjen i fråga
om kadmium skall vara möjlig att nå för
handelsgödsel. I den handelsgödsel som används i
Sverige är halten av kadmium relativt låg, vilket
beror på att industrin till följd av skatten på
kadmium väljer råvaror från fyndigheter med låg
kadmiumhalt. Enligt lagen (1984:409) om skatt på
gödselmedel skall en miljöskatt betalas för varje
helt gram kadmium i gödselmedlet, till den del
kadmiuminnehållet överstiger fem gram per ton
fosfor. Med det anförda föreslår utskottet att
motion MJ735 (mp) yrkande 1 lämnas utan riksdagens
vidare åtgärd.
8.2 Arbetet med att minska riskerna vid hantering av
kemikalier
Propositionen
När det gäller utgångspunkter för det framtida
arbetet framhåller regeringen att de pågående
arbetet med att begränsa eller avveckla vissa
särskilt farliga kemikalier måste fortgå. Det behövs
även fortsättningsvis stora insatser för att öka
kunskaperna om kemiska ämnens hälso- och
miljöfarliga egenskaper samt om deras förekomst och
användning. En skärpt kontroll kommer att riktas
mot de ämnen som omfattas av riktlinjerna.
Enligt regeringens bedömning bör samverkan mellan
myndigheter och industrin öka. Myndigheterna bör
sträva efter arbetsformer som involverar dem som är
viktiga att nå i kemikaliearbetet. Denna samverkan
bör ske på alla nivåer, såväl inom landet som i
fråga om Sveriges agerande inom EU och i andra
internationella sammanhang.
Vidare bör informationen om företagens användning
av farliga kemiska ämnen bli mer lättillgänglig för
allmänheten.
Arbetet med en internationell överenskommelse om
harmonisering av klassificering och märkning av
kemiska produkter bör prioriteras. OECD:s
kemikaliearbete bör inriktas mot utveckling av
metoder för testning och bedömning av kemikalier
inklusive harmoniserade kriterier för klassificering
och märkning.
Kunskaperna bör öka om förekomst, upplagring och
flöden av farliga ämnen i samhället och om hur
människa och miljö exponeras för dessa. Regeringen
har för avsikt att ge Kemikalieinspektionen och
Naturvårdsverket i uppdrag att genomföra en
översiktlig studie av denna inlagring och redovisa
hur den kan kartläggas.
Vidare bör Sverige verka för en gemensam
kemikaliepolicy i EU och för att användningen i
varor av de ämnen som omfattas av riktlinjerna
avvecklas inom hela EU-området.
När det gäller global samverkan för att uppnå de
nationella miljökvalitetsmålen framhåller regeringen
att Sverige aktivt bör delta i arbetet med att
utarbeta en global konvention om begränsad
användning och utsläpp av långlivade organiska ämnen
(POPs) liksom aktivt verka för att en global
konvention om gränsöverskridande handel med farliga
ämnen (Prior Informed Consent) snarast träder i
kraft. Sverige bör stödja och driva på utvecklingen
mot en sammanhållen kemikaliekontroll globalt bl.a.
genom arbetet i det Internationella forumet för
kemikaliesäkerhet (IFCS). Sverige bör verka för en
ökad samordning mellan olika internationella och
regionala organisationer som arbetar med
kemikaliesäkerhet. Sverige bör stödja samarbete
mellan regeringar, industri, forskning och ideella
organisationer.
Motionerna
I motion Jo62 (m) framhålls betydelsen av samsyn med
andra EU-länder när det gäller kemikaliepolitiken
(yrkande 7). Enligt motion Jo75 (mp) yrkande 2 är
det nödvändigt att en gemensam kemikaliepolicy inom
EU ställer minimikrav. Vidare måste det vara möjligt
för ett medlemsland att kunna gå före. I motion
MJ719 (m) yrkas att ett nytt avgiftssystem utreds.
Enligt motionärerna upplevs nuvarande förordning om
kemikalieavgift av mindre företag som orättvis.
Avgiften bör stå i proportion till omsättningen. Ett
sådant förenklat system innebär också lägre
administrationskostnader. I motion MJ725 (s)
framhålls att nickel är ett starkt
allergiframkallande grundämne. Trots det finns ingen
lagstiftning som reglerar nickelförekomsten i
kosmetika. Då antalet nickelallergiker i dag är
mycket stort är det väsentligt att bl.a. hudnära
produkter inte innehåller nickel. En reglering av
förekomsten av nickel i kosmetika är därför
nödvändig. Enligt motion MJ782 (m) bör företagens
avgifter till KEMI ses över. Även behovet av tydliga
regler för produktinformation om farliga kemikalier
bör bli föremål för en översyn. Vidare framhålls
betydelsen av att kemikaliepolitiken sätts in i ett
internationellt sammanhang. Kunskap skall finnas om
ämnenas och produkternas inverkan på hälsa och
miljö, vilket ger ökad möjlighet att välja de minst
skadliga alternativen. Försiktighetsprincipen skall
inte tillämpas på allt för svaga indikationer
(yrkande 17 delvis). När det gäller Sveriges
ståndpunkt i fråga om nationell
kemikalielagstiftning framhålls i motion MJ785 (mp)
att det tidigare i vissa sammanhang bl.a. hävdats
att artikel 100a i Romfördraget, den s.k.
miljögarantin, innebar att Sverige skulle kunna
behålla sina nationella regler efter den fyraåriga
övergångsperioden slut. Detta även om EU:s regler
vid den tidpunkten inte motsvarade de strängare
svenska. Denna attityd till användningen av
miljögarantin och möjligheten att föra en progressiv
nationell miljöpolitik har regeringen tidigare sagt
sig stå bakom. I nuvarande uttalanden nationellt och
i EU-förhandlingar är denna attityd som bortblåst.
Motionärerna kräver en mer självsäker hållning från
den svenska regeringens sida i dessa frågor (yrkande
1). Enligt yrkande 3 skall en på vetenskaplig grund
förmodad större risk medföra att utbytesregeln
tillämpas om inte hanteraren kan bevisa att
bedömningen är felaktig. Det är av stor betydelse
att regeringen framhärdar när det gäller vikten av
att behålla substitutionsprincipen, med den
tillämpning den har enligt gällande nationell rätt,
i EU och i andra internationella sammanhang. Enligt
motionärerna måste den svenska regeringen ge berörda
myndigheter betydligt mer långtgående mandat än vad
Kemikommittén föreslår. Samverkan mellan myndigheter
och industri är tillräckligt stor redan. Med EU-
medlemskapet har det progressiva
lagstiftningsarbetet upphört. Sverige behöver med
hjälp av den fackkunskap som finns hävda sina
tidigare idéer på området (yrkande 6). När det
gäller att införa genomförandeinstrument av olika
slag kommer Kemikommittén inte med några förslag
till lösningar som kan antas leda till en avgiftning
av samhället (yrkande 7). Beträffande frågan om
nationell kemikalielagstiftning i ett
federationsliknande system anförs i motionen att det
i USA, som är en äkta federation, går alldeles
utmärkt att ha olika kemikalieregler i olika stater.
Att EU skulle stå och falla med denna fråga kan
ingen hävda. EU måste förr eller senare ta sig an
frågan om kommissionens förhållningssätt som kväver
och motarbetar nödvändig utveckling och innovation.
En utveckling måste till för att ett avgiftat
samhälle skall kunna bli verklighet. Sverige måste
verka för att nödvändiga förändringar kommer till
stånd (yrkande 8). Utgångspunkt för en svensk
politik i EU bör vara ett bibehållet nationellt
miljöarbete och en tydlig och självklar rätt att gå
före när det gäller lagstiftning på miljöområdet.
Gemensamma EG-regler bör alltid baseras på de
nationella regler som har den högsta miljö- och
hälsoskyddsnivån (yrkande 13). Enligt motion MJ791
(mp) yrkande 3 bör substitutionsprincipen gälla för
användningen av kemikalier vid lädertillverkning. I
motion So374 (kd) framhålls att en viktig
förutsättning för att den enskilde, det allmänna
och företag skall kunna välja bort allergener är att
produkter och varor märks. Konsumenter måste kunna
lita på att de produkter de köper inte innehåller
allergiframkallande ämnen. Produktinformationen
måste förbättras genom att allergiframkallande ämnen
alltid deklareras på produkten på ett lättbegripligt
sätt. Detta gäller både för kemikalier i stort samt
bl.a. hushållskemikalier, kläder och läkemedel
(yrkande 9). Enligt motion U508 (mp) skall en
prioriterad fråga för Sverige vara att inom EU få
bort farliga kemikalier från marknaden (yrkande 21).
Utskottets överväganden
Som anförs i propositionen kommer samverkan mellan
industrin och myndigheter att få en ökad betydelse i
den framtida kemikaliepolitiken. Utgångspunkten är
att kemikaliepolitikens mål framför allt skall
uppnås genom insatser från dem som producerar,
importerar och använder kemikalier. I denna
samverkan har industrins branschorganisationer en
viktig roll. Utskottet delar regeringens uppfattning
att myndigheter och industrin bör öka sitt samarbete
när det gäller EU:s kemikalielagstiftning. Det är
också viktigt att miljöorganisationer,
konsumentorganisationer och fackliga organisationer
deltar i EU-arbetet. Dessa organisationer har stora
möjligheter att framföra synpunkter som ligger i
linje med svenska intressen eftersom samsynen ofta
är stor i frågor som är väsentliga för Sverige. Med
ökad samverkan kan den svenska slagkraften stärkas
påtagligt. Mycket kan även på annat sätt vinnas
genom samverkan mellan myndigheter och företag. Ett
viktigt inslag i denna samverkan kan i framtiden
vara frivilliga åtaganden av olika slag. Av stor
betydelse för företagens framtida kemikaliearbete är
också utvecklingen av olika kvalitets- och
miljöledningssystem såsom EMAS, ISO 9 000 och ISO
14 000. Den kemiska industrins handlingsprogram
Ansvar & Omsorg är ett annat exempel på system för
att förbättra både kunskaperna och rutinerna. Vidare
är det angeläget att de frivilliga
miljöledningssystemen utnyttjas för att höja nivån
på kemikaliesäkerheten. Som regeringen framhåller
bör Kemikalieinspektionen (KEMI) utveckla verktyg
som underlättar för företagen att välja mindre
skadliga kemikalier i enlighet med
produktvalsprincipen i miljöbalken. Vidare anser
utskottet att framtagande av listor, t.ex.
observationslistan (200 ämnen som kräver särskild
uppmärksamhet) samt begränsningslistan (ett 70-tal
ämnen eller ämnesgrupper vars användning är
inskränkt eller förbjuden) och andra verktyg som
underlättar företagens arbete, är en självklar del i
myndighetens verksamhet. Vidare bör betydelsen av
både lokalt och regionalt arbete för att minska
riskerna från kemikalier uppmärksammas och att
systemtillsynen och egenkontrollen ökar. Mot
bakgrund av det anförda är utskottet inte berett att
föreslå något uttalande från riksdagens sida med
anledning av motion MJ785 (mp) yrkandena 6 och 7.
Motionen avstyrks i berörda delar.
Utskottet är i detta sammanhang inte heller berett
att föreslå något uttalande från riksdagens sida med
anledning av de i motionerna MJ719 (m) och MJ782 (m)
yrkande 17 (delvis) framförda yrkandena om
kemikalieavgifter. Motionerna avstyrks.
När det gäller den i motion MJ785 (mp)
uppmärksammade möjligheten att ha olika regler för
kemikalier i medlemsländerna vill utskottet anföra
följande. När det är motiverat skall hanteringen av
ämnen förbjudas eller begränsas. Som framhålls i
propositionen kommer Sverige i sådana fall att
främst utnyttja de möjligheter EU-medlemskapet ger
att genom förbud eller begränsningar på EU-nivå få
ett brett genomslag för åtgärderna. Detta bör dock
inte hindra Sverige från att vidta nationella
åtgärder när det finns bl.a. starka vetenskapligt
underbyggda skäl för detta. Vidare måste Sverige
internationellt verka för att användning och utsläpp
av farliga kemikalier avvecklas eller begränsas
genom bindande konventioner. Med det anförda
avstyrks motion MJ785 (mp) yrkande 8 i den mån den
inte kan anses tillgodosedd.
Utskottet delar regeringens bedömning att Sverige
inom OECD:s kemika-
liearbete bör prioritera undersöknings- och
bedömningsmetoder för kemikalier, inklusive arbetet
med harmoniserade kriterier för klassificering och
märkning. Klassificering och märkning av kemiska
produkter utifrån deras egenskaper är ett viktigt
medel för att minska riskerna för hälsa och miljö. I
dag sker klassificering och märkning av kemiska
produkter i stort sett uteslutande på basis av
internationellt utarbetade kriterier. Ett viktigt
fortlöpande och krävande arbete med klassificering
av kemiska ämnen görs inom EU:s kommittéer och
arbetsgrupper till vilka alla medlemsstater bidrar
med underlag. I detta sammanhang bör även hänvisas
till ett förslag till modernisering av direktiv
379/88 om klassificering och märkning av kemiska
beredningar (preparat) som för närvarande är föremål
för behandling inom EU. Förslaget innebär att kraven
på märkning avseende innehåll av allergiframkallande
ämnen skärps. Vidare följer av förslaget till nya
regler att betydligt lägre koncentration av
allergiframkallande ämnen måste deklareras. Dessutom
skall namnet på det allergiframkallande ämnet anges.
Rådet förväntas ta ett slutligt beslut under våren
1999. I Agenda 21 har uppställts som mål att det ska
finnas ett globalt harmoniserat system för
klassificering och märkning av kemikalier år 2000.
Arbete pågår också inom OECD med att ta fram
harmoniserade kriterier för klassificering av olika
effektområden som t.ex. akut giftighet samt
allergiframkallande och cancerframkallande
egenskaper. En av grundprinciperna för arbetet är
att harmonisering skall ske på högsta skyddsnivå.
Enligt utskottets bedömning kan syftet med
motionerna MJ782 (m) yrkande 17 delvis och So374
(kd) yrkande 9 med det anförda i allt väsentligt
anses tillgodosett. Yrkandena påkallar således ingen
ytterligare riksdagens åtgärd.
När det gäller förekomsten av nickel i framför allt
hudnära kosmetika hänvisar utskottet i först hand
till vad som nu anförts om klassificering och
märkning av allergiframkallande ämnen. Härutöver bör
uppmärksammas att kosmetiska produkter regleras i
EG:s direktiv om kosmetiska produkter (76/768/EEG).
Direktivet innehåller regler på gemenskapsnivå för
kontroll, sammansättning och märkning av kosmetiska
produkter. Huvudsyftet med direktivet är skyddet av
folkhälsan. De svenska reglerna för kosmetiska och
hygieniska produkter finns i förordningen
(1993:1283) om kosmetiska och hygieniska produkter.
Reglerna i miljöbalken om utredning och bedömning
av bl.a. kemiska produkters hälsorisker är
tillämpliga på dessa produkter. Läkemedelsverket
får enligt förordningen meddela de ytterligare
föreskrifter som behövs i fråga om utredningar av
hälso- och miljöfarlighet. Med det anförda föreslår
utskottet att motion MJ725 (s) lämnas utan
riksdagens vidare åtgärd.
I likhet med regeringen anser utskottet att
försiktighetsprincipen och produktvalsprincipen
(substitutionsprincipen) måste accepteras globalt. I
såväl det internationella som det nationella svenska
kemikaliekontrollarbetet är tillämpningen av
försiktighetsprincipen ett fundament för arbetet med
att minska riskerna vid hantering av kemiska
produkter. De nu av regeringen föreslagna
riktlinjerna är ett uttryck för bl.a. denna princip.
Enligt Riodeklarationen innebär
försiktighetsprincipen "att om det föreligger hot om
allvarlig eller oåterkallelig skada får avsaknaden
av full vetenskaplig bevisning inte användas som
ursäkt för att skjuta upp kostnadseffektiva åtgärder
för att förhindra miljöförstöring".
Försiktighetsprincipen skall vidare "i syfte att
skydda miljön tillämpas så långt möjligt och med
hänsyn tagen till staternas möjligheter härtill".
Principen finns även uttryckt i Romfördraget. Som
framhålls i propositionen har Sverige, vid sidan om
försiktighetsprincipen, i olika internationella
sammanhang hävdat att sådana kemiska produkter bör
undvikas som kan ersättas med mindre farliga
produkter. I likhet med regeringen anser utskottet
att detta är en förutsättning för att
Esbjergdeklarationens mål skall nås. Principen finns
också nämnd i Agenda 21 under avsnittet om
riskbegränsning, mer som ett exempel på en metod än
som en princip. Som ett utslag av
produktvalsprincipen ingår i miljöbalken en allmän
hänsynsregel i 2 kap. 6 §. Regeln innebär att alla
som bedriver eller avser att bedriva en verksamhet
eller vidta en åtgärd skall undvika att använda
eller sälja sådana kemiska produkter eller
biotekniska organismer som kan befaras medföra
risker för människors hälsa eller miljön, om de kan
ersättas med sådana produkter eller organismer som
kan antas vara mindre farliga. Enligt utskottets
bedömning är syftet med motionerna MJ782 (m) yrkande
17 delvis, MJ785 (mp) yrkande 3 och MJ791 (mp)
yrkande 3 med det anförda i allt väsentligt
tillgodosett. Yrkandena påkallar således ingen
ytterligare riksdagens åtgärd.
Utskottet delar regeringens bedömning att Sverige
bör verka för en gemensam kemikaliepolicy i EU och
för att användningen i varor av de ämnen som
omfattas av riktlinjerna avvecklas inom hela EU-
området. På initiativ av bl.a. Sverige diskuterades
frågan om behovet av en övergripande kemikaliepolicy
på det informella miljöministermötet i Chester i
april 1998. Som en följd av detta åtogs sig den
ansvarige kommissionären att göra en utvärdering av
gällande legala verktyg på kemikalieområdet. Vid
miljörådsmötet den 21 december 1998 redovisades
resultatet av detta arbete. Den föreliggande
rapporten, i vilken man identifierar behov av
åtgärder på flera plan, är ett första steg i
Kommissionens översyn av kemikalieområdet. Den 24-25
februari 1999 arrangerades ett möte med
medlemsländerna, gemenskapens olika institutioner,
NGO:er och industrirepresentanter samt andra
intressegrupper för diskussion om de problem som
identifierats i denna den första översynen. Som ett
tredje steg avser sedan kommissionen att under år
1999 lämna ett meddelande till rådet och parlamentet
som innehåller slutsatser från översynen samt
förslag till en framtida kemikaliestrategi inklusive
olika förslag till reglering på området. Enligt vad
utskottet erfarit ställde sig rådet enhälligt bakom
de i rapporten redovisade slutsatserna samtidigt som
man underströk nödvändigheten av en ny
kemikaliepolitik som bygger på ett mer specifikt
ansvarstagande från intressenterna (industrin). Mot
bakgrund av det anförda finner utskottet ingen
anledning att föreslå något riksdagsuttalande med
anledning av motionerna Jo62 (m) yrkande 7, MJ782
(m) yrkande 17 delvis, MJ785 (mp) yrkande 13 och
U508 (mp) yrkande 21. Motionerna avstyrks därmed i
berörda delar.
Enligt utskottets mening kan även syftet med
motion Jo75 (mp) yrkande 2 i allt väsentligt anses
tillgodosett med det nu anförda. Motionen bör därför
lämnas utan vidare åtgärd.
I anslutningsfördraget till EU fick bl.a. Sverige
vissa undantag på kemikalieområdet under en
fyraårsperiod. Övergångsperioden för de svenska
undantagen löpte ut den 31 december 1998. I
anslutningsfördraget ingick dessutom att en översyn
av gemenskapens bestämmelser skulle utföras för de
områden som omfattades av undantagen. Vid
miljörådsmötet den 21 december 1998 redovisades
resultatet av denna översyn. Utfallet innebär att
Sverige kan bibehålla sin skyddsnivå på de aktuella
områdena. I många fall innebär översynen att kraven
skärps i hela EU och i vissa fall även i Sverige. I
några fall innebär besluten att övergångstiden
förlängs i avvaktan på utfallet av internationella
förhandlingar eller ytterligare analyser inom EU.
Mot bakgrund härav föreslår utskottet att motion
MJ785 (mp) yrkande 1 lämnas utan riksdagens vidare
åtgärd.
9 Begränsningar och avveckling av vissa
skadliga ämnen
9.1 Inledning
Propositionen
Förslag till riktlinjer för det framtida arbetet med
att minska riskerna från kemikalier har redovisats i
föregående avsnitt. Riktlinjerna innebär att
särskilt farliga ämnen som uppfyller vissa generella
kriterier inte skall förekomma i varor och
processer. Arbetet för att uppnå detta kommer att
ske inom ramen för våra internationella åtaganden
och ansvaret åvilar i första hand de som producerar,
importerar eller på annat sätt hanterar varorna.
Riktlinjerna kommer dock också att vara styrande för
myndigheternas arbete och för utformningen av den
framtida kemikalielagstiftningen.
Det finns en rad skäl till att fortsätta bedriva
ämnes- eller ämnesgruppsvisa åtgärder. Ämnena kan
t.ex. ingå i ett pågående program som bör fortsätta.
Det kan också vara fråga om en grupp av ämnen som
erbjuder speciella problem på grund av att de
används på ett särskilt sätt.
Motionerna
I motion MJ747 (mp) uppmärksammas att
Naturvårdsverket, i sin rapport 4765 Ren luft och
gröna skogar, föreslagit mål för fosfor i
kretsloppet. Mycket av fosforn hamnar i vatten och
orsakar övergödning och rubbad ekologisk balans.
Kväve har tidigare ansetts som det ämne som orsakat
störst problem i havet, men nya rön tyder på att
fosfor kan ha större betydelse än man tidigare
trott. Fosfor bryts i dag av lagrade resurser och
dagens användning är inte långsiktigt hållbar.
Regeringen bör ges i uppdrag att ta fram en
handlingsplan för fosfor där målet skall vara att
förluster inte får vara större än att miljön inte
skadas (yrkande 7). Enligt motion MJ791 (mp) yrkande
2 bör initiativ tas till forskning om riskerna med
läderhantering och dess samband med cancer.
Utskottets överväganden
Som anförts i föregående avsnitt skall det framtida
kemikaliesäkerhetsarbetet utgå från riskvärderingar.
Dagens arbetsmetoder bör kompletteras med ett mer
generellt angreppssätt som riktas mot kemiska ämnen
med dokumenterat hälsofarliga egenskaper samt mot
organiska av människan framställda ämnen som är
bioackumulerade och långlivade. De föreslagna
riktlinjerna för det framtida arbetet med att minska
riskerna från kemikalier kommer också att vara
styrande för myndigheternas arbete och för
utformningen av den framtida
kemikalielagstiftningen. Sedan länge pågår dessutom
ett arbete med att fasa ut eller reglera särskilt
farliga ämnen eller grupper av ämnen. Som framhålls
i propositionen kommer detta arbete att fortsätta.
Visserligen är det troligt att många av de ämnen
eller grupper av ämnen som berörs av särskilda
avvecklings- eller begränsningsåtgärder kommer att
återfinnas bland de ämnen som enligt riktlinjerna i
huvudsak inte längre skall finnas i varor efter
10-15 år. Det finns dock en rad skäl till att ändå
fortsätta att bedriva ämnes- eller ämnesgruppsvisa
åtgärder. Ämnena kan t.ex. ingå i ett pågående
program som bör fortsätta. Det kan också vara fråga
om en grupp av ämnen som erbjuder speciella problem
på grund av att de används på ett särskilt sätt.
Dessa ämnesgrupper har sällan de egenskaper som
pekas ut i riktlinjerna men kräver ändå särskilda
åtgärder just på grund av deras användningsområde.
Regeringen har nu redovisat sina bedömningar av hur
arbetet bör bedrivas i framtiden för ett antal ämnen
eller ämnesgrupper. Utskottet, som återkommer till
vissa av dessa i det följande, är inte berett att i
detta sammanhang tillstyrka de krav på en
handlingsplan för fosfor som förs fram i motion
MJ747 (mp) yrkande 7. Motionen avstyrks i berörd
del.
När det gäller de i motion MJ791 (mp) framförda
kraven beträffande forskning om läderhantering har
utskottet vid sin senaste behandling av motsvarande
yrkande hänvisat till att riksdagens beslut om mål
och riktlinjer för forskningen avser perioden
1997-1999. Vidare framhölls att specificerade
forsknings- och resursfördelningsfrågor delegerats
till berörda högskoleorgan och till de
forskningsfinansierade organen (1997/98:JoU16 s. 3).
Med hänvisning härtill avstyrks motion MJ791 (mp)
yrkande 2.
9.2 Läkemedels samt kosmetiska och hygieniska
produkters miljöpåverkan
Propositionen
Enligt regeringen bör behov av åtgärder för att
säkerställa att läkemedel samt hygieniska och
kosmetiska produkter inte medför negativ
miljöpåverkan utredas. Vidare anförs att kommuner
och länsstyrelser bör bli ansvariga för tillsynen av
kosmetiska och hygieniska produkter. Sverige bör
även driva frågan om miljöriskvärdering av
kosmetiska produkter inom EU.
Motionen
Enligt motion MJ743 (mp) har det visat sig att
långvariga utsläpp av kemikalier och läkemedel ger
stora effekter på miljön. En framförhållning av
vilka skador som kan uppstå och att utnyttja
försiktighetsprincipen måste utgöra en förutsättning
vid alla introduktioner av nya ämnen. Vid
tillverkning av läkemedel bör hänsyn tas till
ekologiska aspekter, som kan bli resultatet vid
användningen (yrkande 3).
Utskottets överväganden
Som framhålls i propositionen är läkemedel och
medicinska produkter väl kontrollerade till sina
effekter på människor och djur vid avsedda doser.
Kasserade läkemedel skall lämnas tillbaka till
apoteken och destrueras under kontrollerade former.
En stor mängd skiftande produkter hamnar dock efter
användning i miljön via avloppsnät och deponier.
Sedan år 1995 är arbetet med miljöeffekter av
läkemedel och dessas nedbrytningsprodukter reglerat
i läkemedelslagen (1992:859). Läkemedelsverket har
en central roll när det gäller att föreslå lämpliga
åtgärder för att minska läkemedlens påverkan på
miljön. För nya läkemedelsprodukter har sedan den 1
maj 1995 krav på miljökonsekvensbeskrivning införts
inom EU vid ansökningar om godkännande (direktiv
65/65/EEG, ändrat genom direktiv 93/39/EEG och
direktiv 81/851/EEG, ändrat genom direktiv
93/40/EEG). Som framgår av propositionen är
riktlinjer för dessa miljökonsekvensbeskrivningar
under utarbetande för humanläkemedel. 1998 startade
Läkemedelsverket ett program för att en
miljöriskvärdering i relation till nytta även skall
omfatta redan godkända produkter. Dessutom har krav
på miljöeffektundersökning av redan godkända
produkter börjat gälla. Inom en femårsperiod kommer
företag att anmodas lämna in viss dokumentation som
gör det möjligt för Läkemedelsverket att avgöra
vilka läkemedel som behöver ytterligare
dokumentation för att en korrekt risk/nytta-
bedömning skall kunna göras. Läkemedel som bedöms
kunna ackumuleras i miljön kan bli föremål för
särskilda inskränkningar i användningen. I likhet
med regeringen anser utskottet dock att åtgärder
för att minimera läkemedlens miljöpåverkan efter
användning måste bedömas i relation till de enskilda
medlens nytta från hälsosynpunkt. En analys av
miljöeffekten av enskilda läkemedel görs således
redan, medan det saknas en värdering av vilken risk
för skador på miljön som den totala användningen av
läkemedel kan medföra. Som framgår av propositionen
avser regeringen att särskilt utreda den
miljöpåverkan som användningen av läkemedel (såväl
human- som veterinärmedicinska) medför och behovet
av åtgärder. Mot bakgrund av det anförda föreslår
utskottet att motion MJ743 (mp) yrkande 3 lämnas
utan vidare åtgärd.
9.3 Bly, m.m.
Propositionen
Enligt regeringens bedömning bör all användning av
bly på sikt avvecklas. Regeringen avser att förbjuda
användningen av blyhagel för all jakt och i stort
sett allt skytte från den 1 januari 2000 samt inom
vissa sportskyttegrenar från den 1 januari 2004.
Vidare anförs att användningen av bly i PVC-
produkter på frivillig väg bör ha upphört senast
till år 2002.
Stora tillskott av bly till miljön sker i dag via
blyhagel och blysänken. Vidare sprids en stor mängd
bly via ackumulatorer, vikter och motvikter.
Dessutom finns det användningsområden där alternativ
i dag saknas helt, t.ex. som strålskydd och i vissa
typer av sjökabel. Den upplagrade mängden bly i
samhället har uppskattats till ca 400 000 ton med en
årlig användning på över 40 000 ton. Sedan år 1990
har användningen av bly i Sverige minskat kraftigt
inom vissa områden, främst som bensintillsats, i
konservburkar, plaster, färger, korrosionsskydd och
glas. Inom andra områden har användningen i princip
legat kvar på 1990 års nivå eller t.o.m. ökat. Det
mål som sattes i samband med 1991 års miljöpolitiska
beslut, att användningen av bly på sikt bör
avvecklas genom i huvudsak frivilliga åtgärder, har
inte uppfyllts och arbetet för att uppnå målet har
inte i tillräcklig utsträckning påbörjats på alla
områden.
Regeringen avser att förbjuda användning av
azofärgämnen i textilier som kan ge upphov till
cancerframkallande arylaminer liksom import av
produkter innehållande sådana ämnen. Halten fri
formaldehyd i textilier bör begränsas.
Pentaklorfenol (PCP) i importerade textilier bör
förbjudas. Regeringen har gett Kemikalieinspektionen
i uppdrag att föreslå hur ett sådant förbud kan
utformas. Tillverkare och importörer av textilier
bör säkerställa att ämnen som kan förorsaka
negativa effekter på människors hälsa eller i miljön
inte förekommer i textilier.
Motionerna
I motion Jo61 (s) yrkas att medel avsätts till
forskning om ersättningsmaterial för bly i
hagelpatroner. Enligt motion Jo64 (kd) har det
tidigare uttalats att en övergång från blyhagel till
annat hagel som inte är miljöfarligt skall ske genom
frivilliga åtgärder till någon gång i början av
2000-talet. Enligt motionärernas mening bör denna
strävan också fortsättningsvis gälla. Ännu finns
inget fullgott alternativ. Det är därför inte
särskilt ändamålsenligt att införa ett
blyhagelförbud redan nu. Förslaget om förbud bör
avslås (yrkande 8). I motion Jo67 (m) framhålls att
förslaget att införa ett generellt förbud redan år
2000 kommer som en stor och obehaglig överraskning
för landets jägarkår. Man har sedan länge insett att
blyad ammunition måste avvecklas och därför på
frivillig väg bedrivit ett omfattande arbete för att
informera, utveckla alternativ och föreslå lämpliga
åtgärder. Fullgoda och prismässigt
konkurrenskraftiga alternativ finns ännu inte för
fastmarksjakt och jaktstigsskytte. Järnhagel, som
utgör det enda egentliga alternativet i dag, har
många nackdelar. Följden av ett snabbförbud redan år
2000 kommer bl.a. att innebära en överhängande
rikoschettrisk, stor risk för att miljömässigt sämre
ammunition introduceras, skogsindustrin får
järnhagel i virket och hamstring av
blyhagelammunition. Enligt motionären bör
användningen av blyhagel ha upphört vid all jakt
inom tio år genom frivilliga åtaganden. Enligt
motion Jo74 (c) finns det numera, vad gäller
lerduveskytte med hagelvapen, i marknaden väl
fungerande patroner laddade med stålhagel. När det
gäller jakt i skogslandskapet, framför allt efter
markvilt, har emellertid stålhagel avsevärda
svagheter. Vid träffar i stenar, trädstammar och
liknande uppstår rikoschetter, vilka kan gå i helt
oberäkneliga riktningar. Vidare innebär stålhagel,
som skjuts in i en trädstam, att stockarna kan komma
att väljas bort eller att skärande redskap, vid
upparbetning av virket, skadas. Avkastningen av vilt
- jaktmöjligheterna - har, efter virkesavkastningen,
den största ekonomiska betydelsen vad gäller svenska
skogsmarker. Jakten har vidare mycket stora
rekreationsvärden, inte minst för glesbygdsboende.
Något fullgott ersättningsmaterial för blyhagel vid
skogsjakt finns inte i dag. Mot den bakgrunden bör
det ställas medel till NUTEK:s förfogande för att ta
fram ett alternativhagel med blyets positiva
egenskaper. En referensgrupp, med god kompetens i
jakt- och miljöfrågor, bör knytas till projektet
(yrkande 1). Hos landets jägare och sportskyttar
finns i dag stora mängder blyhagelammunition. Det
kommer inte att vara möjligt att kontrollera att
denna ammunition inte används efter den 1 januari
2000. Även om den inte kommer till användning är det
tveksamt i vilken utsträckning den kommer att lämnas
till destruktion. Därför är det rimligt att den
redan sålda ammunitionen skall kunna användas även
efter den 1 januari 2000. Förbudet mot blyhagel bör
därför avslås (yrkande 2). Däremot bör all
försäljning av blyhagel förbjudas fr.o.m. den 1
januari år 2000 (yrkande 3). I motion MJ723 (kd)
uppmärksammas att bly används i form av blykromater
i lackeringsfärg till fordon. Det används endast i
färg som ger starkt gul och orange nyans. Det går
att framställa gult också utan blykromat, men inte
med samma intensitet. Detta är enligt motionärerna
ett exempel på hur ren flärd leder till användning
av någonting som i alla led medför spridning av bly
till miljön. Ett omedelbart nationellt förbud mot
användning av blykromater bör införas (yrkande 2).
Enligt motion MJ724 (m) har förslaget att från år
2000 generellt förbjuda användning av blyhagel vid
jakt skapat oro och bekymmer såväl i jägarleden som
i kretsar som värnar skogsbruket. Sveriges jägare
och deras organisationer har genom information och
frivilliga insatser ökat förståelsen för problemen
vid fortsatt användning av blyhagel. Det finns
alltså en acceptans hos jägarna och sportskyttarna
att frivilligt begränsa användning av blyhagel. För
att hitta en fullgod ersättning för blyhaglet pågår
forskning och utveckling världen över. Ännu är
problemet inte löst och därför bör riksdagen besluta
om ett begränsat förbud mot blyhagel. Vid jakt i
fält- och skogsmark har inga nämnvärda skador
redovisats. Ett snabbt förbud bör därför begränsas
dels till de skjutbanor där man inte kan vidta
åtgärder mot blyläckage till omgivningen, dels till
jakt i sjö- och våtmarker (yrkande 1). För övrig
användning bör i varje fall en lång tidsfrist, tio
år, medges så att goda alternativ hinner utvecklas
(yrkande 2). I motion MJ792 (m) konstateras att
regeringens förslag baseras på uppfattningen att
försäljningen av blyhagelpatroner inte minskat
tillräckligt mycket, men regeringen kommenterar inte
den minskning av blyhagelanvändningen som förväntas
till följd av det sedan den 1 juli 1998 gällande
förbudet mot blyhagel vid jakt på änder och gäss.
Regeringen tycks inte heller ha analyserat
konsekvenserna av ett totalt blyhagelförbud. Bl.a.
verkar man ha underskattat de säkerhetsrisker i form
av rikoschetter som en övergång till stålhagel
skulle medföra. När det gäller skogsnäringen kan
stålhagel leda till missfärgning av veden samt
skador på skärande delar i förädlingsindustrin. Ett
beslut om totalförbud mot blyhagel vid all jakt
borde vara bättre förberett än vad som nu är fallet.
De olika konsekvenser som nämnts ovan bör bli bättre
utredda innan ett beslut tas. Riksdagen bör därför
avvisa det framlagda förslaget att utöka förbudet
mot blyhagel (yrkande 2).
Utskottets överväganden
Stora tillskott av bly till miljön sker i dag via
blyhagel, blysänken, ackumulatorer, vikter och
motvikter. Ytterligare områden där bly används är
t.ex. lödning, båtkölar, hjulbalanseringsvikter,
blytak, fönsterinfattningar, helkristallglas och
skorstenstätningar. Dessutom finns det
användningsområden där alternativ i dag saknas helt,
t.ex. som strålskydd och i vissa typer av sjökabel.
Som framhålls i propositionen har det mål som sattes
i samband med 1991 års miljöpolitiska beslut, om att
användningen av bly på sikt bör avvecklas genom i
huvudsak frivilliga åtgärder, inte uppfyllts och
arbetet för att uppnå målet har inte i tillräcklig
utsträckning påbörjats på alla områden. Utskottet
anser i likhet med regeringen att arbetet med att
utveckla alternativ och att effektivt omhänderta
blyet vid skrotning, kassering och
restaureringsarbeten bör intensifieras inom alla
områden. Återvinning och minimering av användningen
skall gälla inom alla användningsområden för bly.
På sikt bör användningen av bly inom samtliga
områden avvecklas i enlighet med de nya riktlinjerna
för kemikaliepolitiken. Som regeringen framhåller
bör konsekvenserna av avvecklingen med den
utgångspunkten bli försumbara både avseende
hälsopåverkan och för användare. Det får ankomma på
Kemikalie-inspektionen och Naturvårdsverket att som
centrala tillsynsmyndigheter inom sina respektive
ansvarsområden, i samråd med berörda förbund, vara
pådrivande i arbetet med att minska spridningen av
bly och att följa och driva avvecklingen nationellt
och internationellt. Med det anförda avstyrks motion
MJ723 (kd) yrkande 2 i den mån dess syfte inte kan
anses tillgodosett.
När det gäller användningen av blyhagel vid jakt
m.m. konstaterar utskottet inledningsvis att jakt
med blyhagel sedan augusti 1994 inte är tillåten
inom vissa geografiska områden, särskilt våtmarker
(SNFS 1994:3, NV:58). Från den 1 juli 1998 gäller
även att blyhagel inte får användas vid jakt på
änder och gäss. I samband med 1991 års
miljöpolitiska beslut (prop. 1990/91:90,
1990/91:JoU30, rskr. 1990/91:338) konstaterade
utskottet (s. 165) att förutsättningarna för en
frivillig avveckling av bl.a. blyhagel var goda och
att det därför saknades anledning att införa ett
förbud. Som nu redovisas i propositionen borde
övergången vara genomförd i sin helhet i början av
2000-talet. Försäljningen av blyhagel till jakt är
emellertid i stort sett oförändrad, medan den totala
mängden bly i sportskytteammunition nästan
halverats. Som regeringen anför är det mycket
allvarligt att försäljningen av blyhagel och blyad
ammunition inte har minskat i större omfattning.
Vidare kvarstår de tidigare uppmärksammade problemen
med vapen, tävlingsregler, säkerhetsaspekter
avseende rikoschetter m.m. Mot bakgrund av det
anförda delar utskottet regeringens uppfattning att
tillräckliga åtgärder för att begränsa användningen
av blyad ammunition inte vidtagits på frivillig väg.
Det är särskilt angeläget att all jakt i samtliga
våtmarksområden snarast sker utan blyhagel. Därmed
ansluter sig utskottet till regeringens bedömning
att ett förbud mot användning av blyhagel vid all
jakt och i stort sett allt skytte bör införas.
Förbudet bör gälla från den 1 januari 2000. Förbudet
bör dock, som regeringen framhåller, kunna tillämpas
med en viss omställningstid. Enligt utskottets
mening skall, i avvaktan på utvecklingen av fullgoda
alternativ, förbudet förenas med en möjlighet till
dispens för all icke våtmarksanknuten jakt,
eftersök, fällfångst samt inskjutning av kulvapen.
När det gäller vissa sportskyttegrenar avser
regeringen att införa ett förbud mot blyhagel från
den 1 januari 2004. Som framgår av propositionen ger
Internationella skytteunionens regler för närvarande
inte utrymme för användning av blyfri ammunition.
Med hänsyn härtill bör även de sportskyttegrenar som
ingår i det olympiska programmet omfattas av en
dispensmöjlighet. Vad utskottet anfört med anledning
av motionerna Jo67 (m), MJ724 (m) yrkandena 1 och 2
samt MJ792 (m) yrkande 2 bör ges regeringen till
känna. Därmed avstyrks motionerna Jo64 (kd) yrkande
8 och Jo74 (c) yrkandena 2 och 3.
Utskottet avstyrker motionerna Jo61 (s) och Jo74
(c) yrkande 1. Förslag om särskilda
forskningsprojekt och deras finansiering bör bedömas
av berörda myndigheter och institutioner.
9.4 Kvicksilver, m.m.
Propositionen
Enligt regeringens bedömning kan användningen av
kvicksilver inom kloralkaliindustrin fortgå längst
till år 2010. Användningen av kvicksilver i övrigt
bör avvecklas till år 2000. Kvicksilverhaltiga
analyskemikalier bör dock få användas till dess
acceptabla alternativ finns tillgängliga Vidare bör
ljuskällor med en begränsad mängd kvicksilver vara
tillåtna.
När det gäller PCB gör regeringens följande
bedömning: PCB-haltiga material som finns i
samhället bör kartläggas och så långt möjligt
omhändertas för att destrueras på ett från
miljösynpunkt acceptabelt sätt. Regeringen avser att
ge Naturvårdsverket i uppdrag att före utgången av
år 2000 rapportera hur omhändertagandet av PCB samt
PCB-haltiga produkter och material fortskrider.
Regeringen avser att under våren 1999 införa
bestämmelser om att vissa typer av lysrörsarmaturer,
isolerrutor och borttagna fogmassor skall
omhändertas i enlighet med reglerna för PCB-
produkter.
Motionerna
Enligt motion Jo75 (mp) är kvicksilver en tungmetall
som inte hör hemma i ett ekologiskt hållbart
samhälle. Det finns framför allt i
kloralkaliindustrin, i lysrör, batterier och
amalgam. Enligt motionärerna är det uppenbart att
målet för kvicksilver inom kloralkaliindustrin måste
skärpas. Kvicksilver bör förbjudas (yrkande 5).
Även i motion MJ723 (kd) yrkande 3 förespråkas ett
generellt användningsförbud mot kvicksilver. Enligt
motionärerna ger kvicksilver upphov till mycket
allvarliga miljö- och hälsoeffekter. I motion MJ733
(mp) uppmärksammas användningen av selenampull vid
kremering. Enligt motionären skall kvicksilver och
andra metaller inte ut i kretsloppet. När det finns
teknik för detta i krematorier borde det vara
självklart att den används.
Utskottets överväganden
I dag omfattas kvicksilverhaltiga varor av
förordningen (1998:944) om förbud m.m. i vissa fall
i samband med hantering, införsel och utförsel av
kemiska produkter. Enligt denna förordning får vissa
specificerade varor inte yrkesmässigt tillverkas
eller säljas om varan innehåller kvicksilver. Det är
också enligt förordningen förbjudet att exportera
dessa varor, kvicksilver samt kemiska föreningar
och beredningar där kvicksilver ingår.
Utskottet delar regeringens bedömning att
användningen av kvicksilver, med vissa undantag, bör
avvecklas till år 2000. Som framgår av propositionen
finns i Sverige endast två industrier som använder
amalgammetoden (där kvicksilver ingår) för att
framställa klor. Några i formell mening bindande
beslut som anger slutdatum för användning av denna
metod finns inte. Sverige har emellertid anslutit
sig till Nordsjökonferensens och Pariskonventionens
(numera Oslo- och Pariskonventionen, OSPAR) beslut
om att kloralkalitillverkningen enligt
amalgammetoden skall vara avvecklad senast till år
2010. En av dessa industrier använder klor för
framställning av PVC och avser att före år 2010 gå
över till kvicksilverfri metod för framställning av
klor. När det gäller användningen av kvicksilver i
kloralkaliindustrin delar utskottet regeringens
uppfattning att den kan fortgå längst till år 2010.
Ett ytterligare undantag bör göras för
kvicksilverhaltiga analyskemikalier. Som redovisas i
propositionen ingår kvicksilver i metoder som är
obligatoriska att använda inom olika områden, t.ex.
miljökontrollen. Det är därför nödvändigt att viss
användning kan undantas från ett förbud till dess
att acceptabla alternativ har tagits fram. Dessutom
bör det vara tillåtet att använda kvicksilver i
begränsad omfattning i lysrör. Ett betydande
utvecklingsarbete pågår inom delar av
lysrörsindustrin men minskade halter i enskilda
lysrör och lågenergilampor vägs upp av en ökande
användning. Som regeringen anför bör all
dispensgivning för kvicksilver upphöra senast inom
en period av 10-15 år. Även användare, inköpare och
tillverkare måste aktivt arbeta för att kvicksilver
inte används eller förekommer i importerade
produkter efter denna period. Detta kan ske genom
att användare aktivt söker alternativ och genom att
handeln och inköpare ställer krav på information om
innehållet i de varor som säljs. Därutöver måste
tillverkare inrikta sin produktutveckling mot
alternativ till användning av kvicksilver.
Myndigheterna har en viktig uppgift att ge
information till inköpare och konsumenter så att de
kan ställa krav. Med det anförda finner utskottet
att syftet med motionerna Jo75 (mp) yrkande 5 och
MJ723 (kd) yrkande 3 i allt väsentligt kan anses
tillgodosett. Motionerna kan därför lämnas utan
vidare åtgärd.
Som redovisas i motion MJ733 (mp) bedrivs försök
för att lösa problemet med krematoriernas
kvicksilverutsläpp bl.a. med en metod som innebär
att en selenampull placeras på kistlocket före
kremeringen. Tanken är att selen och kvicksilver
skall reagera med varandra i rökgaserna och därvid
bilda kvicksilverselenid som är en stabil och
ofarlig förening. Som ett annat alternativ kan
nämnas det arbete som pågår beträffande utveckling
av modern filterteknik. Avskiljningen av kvicksilver
sker då genom att kvicksilvret, som förångas vid
kremeringen, amalgamiseras på ett selenfilter som
sedan kan regenereras. Utvecklingsarbetet för att
komma till rätta med dessa kvicksilverutsläpp
bedrivs således med hjälp av bl.a. dessa två
tekniker. Utskottet kan instämma i motionens
allmänna bedömning att de tekniska metoder som finns
bör komma till användning när det gäller att
motverka olika typer av miljöföroreningar. Däremot
torde det knappast vara en uppgift för riksdagen att
i en politisk prövning ta ställning för eller emot
olika tekniska reningsmetoder. Den bedömningen
ankommer på de myndigheter och domstolar som enligt
gällande regler i miljöbalken har att pröva frågor
om tillstånd till och villkor för miljöfarlig
verksamhet. Utskottet avstyrker därför motion MJ733
(mp).
9.5 Bromerade flamskyddsmedel, m.m.
Propositionen
Enligt regeringen bör användningen av bromerade
flamskyddsmedel begränsas. De bromerade
flamskyddsmedlen PBB (polybromerade bifenyler) och
PBDE (polybromerade difenyletrar) kommer att
avvecklas. Regeringen har gett Kemikalieinspektionen
(KEMI) i uppdrag att senast den 15 mars 1999 lämna
förslag till en tidsplan för avveckling av PBB och
PBDE inklusive eventuella förbud. Ytterligare
åtgärder krävs för att uppnå en kraftig begränsning
av spridningen av övriga medel inom ämnesgruppen.
Därutöver omfattas bromerade flamskyddsmedel av
riktlinjerna om utfasning (se prop. avsnitt 6.2
Ytterligare riktlinjer för kemikaliepolitiken) om de
innehar sådana egenskaper eller ger upphov till
sådana effekter som riktlinjerna avser.
Enligt regeringens bedömning bör resterande
användning av kortkedjiga högklorerade paraffiner
avvecklas senast till år 2000. All användning av
klorparaffiner som mjukgörare eller flamskyddsmedel
i PVC-produkter bör ha upphört senast till år 2000.
Enligt regeringen bör den resterande användningen
av nonyl-fenoletoxilater (NFE), som leder till
direkta utsläpp, avvecklas senast till år 2000.
Motionerna
Enligt motion MJ764 (mp) har Naturskyddsföreningen,
Socialstyrelsen, flera kommuner och åtskilliga andra
instanser uppmärksammat behovet av konkreta årtal
för avvecklingen av de bromerade flamskyddsmedlen
PBB och PBDE (yrkande 1). Vidare måste
förutsättningarna för ett förbud mot bromerade
flamskyddsmedel utredas (yrkande 2).
Enligt motion MJ743 (mp) har sedan 40 år tillbaka
ämnet nonylfenol ingått i tvättmedel och plaster.
Under lång tid har man känt till att nonylfenol är
ett bioackumulerande miljögift. Det är dödligt
giftigt i större koncentrationer, och vid lägre
koncentrationer hämmar det bl.a. tillväxten hos
växter. På grund av giftighet mäts halterna av
nonylfenol i avloppsvatten och slam. Den s.k.
substitutionsprincipen (utbytesregeln) kan här
användas för att snarast ta bort nonylfenol ur
produktionen (yrkande 1).
Utskottets överväganden
Bromerade flamskyddsmedel är en stor grupp ämnen som
tillsätts material för att förändra deras
brandegenskaper. Kemikalieinspektionen (KEMI) har
identifierat nära 250 bromerade föreningar som
används som flamskyddsmedel. Inom EU är vissa
bromerade flamskyddsmedel reglerade i
begränsningsdirektivet (76/769/EEG). Användning av
PBB och tris (2,3)- dibrompropylfosfat i textilier
med hudkontakt har förbjudits. Fem bromerade ämnen
ingår i en pågående riskbedömning inom EU:s program
för existerande ämnen. Bromerade flamskyddsmedel har
sedan år 1988 ingått i OECD:s
riskbegränsningsprogram, International Program on
Chemical Safety (IPCS), som har gett ut ett antal
rekommendationer. I Esbjergdeklarationen år 1995
enades miljöministrarna om att bromerade
flamskyddsmedel skall ersättas med mindre farliga
ämnen där det finns alternativ. Sverige driver även
frågan om bromerade flamskyddsmedel inom Oslo- och
Pariskonventionen. Som framhålls i propositionen
sattes i samband med 1991 års miljöpolitiska beslut
(prop. 1990/91:90, bet. 1990/91:JoU30, rskr.
1990/91:338) målet upp om en begränsning av
användningen av bromerade flamskyddsmedel och om en
snabb avveckling av de ämnen inom ämnesgruppen som
är mest skadliga för miljön. Som regeringen anför är
det av stor betydelse att myndigheterna informerar
importörer och berörda branscher om de risker för
miljö och hälsa som användningen av bromerade
flamskyddsmedel medför samt om behovet av att
kraftigt begränsa denna användning. Vidare bör
avvecklingen av PBDE och PBB prioriteras. Det är mot
den bakgrunden som KEMI fick regeringens uppdrag att
lämna förslag till en snar avveckling av PBB och
PBDE inklusive eventuella förbud. Den 15 mars 1999
har KEMI lämnat sitt förslag till regeringen.
Förslaget innebär att Sverige inför ett förbud mot
att saluhålla, överlåta eller yrkesmässigt använda
PBDE och PBB. Det blir även förbjudet att saluhålla
eller överlåta varor som innehåller ämnena. För att
berörda leverantörer skall hinna att ta fram nya
produkter, som uppfyller de nya kraven, föreslår
KEMI att förbudet skall träda i kraft först fem år
efter det att förslaget notifierats hos EG-
kommissionen. Sammanfattningsvis konstaterar
utskottet att den nu föreslagna avvecklingen av PBB
och PBDE innebär en fortsättning av det arbete som
har påbörjats av den svenska industrin i syfte att
minska risken för dessa ämnens skadliga effekter i
miljön. Behovet av ökade kunskaper ligger i linje
med den utredningsskyldighet som vilar på
tillverkare och importörer av kemiska produkter i
Sverige. Som regeringen framhåller omfattas
bromerade flamskyddsmedel, utöver nu beskrivna
åtgärder, av de riktlinjer om utfasning som
behandlats ovan om de innehar sådana egenskaper
eller ger upphov till sådana effekter som
riktlinjerna avser. Med det anförda föreslår
utskottet att motion MJ764 (mp) yrkandena 1 och 2
lämnas utan någon riksdagens vidare åtgärd.
Nonylfenoletoxilater (NFE) är ytaktiva ämnen som
används som tensider i industriella tvätt- och
rengöringsmedel och som emulgeringsmedel vid
tillverkning av vissa plaster och pappersmassa. NFE
kan också finnas i lacker, färger, limmer,
textilier, kyl- och smörjmedel, bekämpningsmedel
samt i hygienprodukter och kosmetika. Spridningen av
NFE till miljön sker såväl genom punktutsläpp, t.ex.
vid rengöring, som genom diffusa utsläpp vid
användning av produkter. Utsläpp av avloppsvatten
utgör den viktigaste spridningsvägen. Som framgår av
propositionen pågår inom ramen för EU:s program för
existerande ämnen (direktiv 93/793/EEG) en
riskutvärdering av bl.a. nonylfenoler. Inom Oslo-
och Pariskonventionen (OSPAR) har Sverige tagit fram
en rekommendation som medfört en kraftig minskning
av användningen inom OSPAR:s medlemsländer. Sverige
har vidare år 1996 lagt fram ett förslag till
utfasning av all användning av NF/NFE som kan leda
till utsläpp i miljön. Detta förslag är bordlagt i
avvaktan på EU:s riskutvärdering och pågående
undersökningar inom OECD. Parterna i HELCOM har i
mars 1998 enats om en lista med ämnen, vilka kommer
att bli föremål för prövning med sikte på en
utfasning till år 2020. NFE finns upptagna på denna
lista. Från svensk sida är det KEMI som följer och
driver det internationella arbetet. I samband med
1991 års miljöpolitiska beslut uttalades att minst
90 % av användningen av (NFE) bör ha upphört till år
2000 genom frivilliga åtgärder inom berörda
branscher. Efter denna tidpunkt bör NFE endast
användas om risken för spridning till miljön är
mycket liten. Enligt regeringen har detta mål i
stort uppnåtts. Mot bakgrund av det positiva
resultatet från avvecklingsarbetet delar utskottet
regeringens uppfattning att även den fortsatta
avvecklingen kan ske på frivillig väg. Detta innebär
att resterande användning av NFE, som leder till
direkta utsläpp, skall fasas ut snarast eller senast
år 2000. På sikt bör all användning av NFE ersättas
med mindre miljöskadliga alternativ. Som framhålls i
propositionen ankommer det på KEMI och
Naturvårdsverket som centrala tillsynsmyndigheter
att följa avvecklingen av NFE och deras
nedbrytningsprodukter. Ytterligare åtgärder bör
kunna föreslås utifrån resultatet av EU:s
riskutvärdering. Det anförda tillgodoser enligt
utskottets mening syftet med motion MJ743 (mp)
yrkande 1. Motionsyrkandet kan därför lämnas utan
vidare åtgärd.
9.6 Ftalater och andra mjukgörare i PVC, m.m.
Propositionen
Enligt regeringens bedömning bör all användning av
ftalater och andra mjukgörare med skadliga eller
misstänkt skadliga hälso- eller miljöeffekter
avvecklas på frivillig väg. Användningen av
dietylhexylftalat (DEHP) och andra mjukgörare med
skadliga eller misstänkt skadliga hälso- eller
miljöeffekter i PVC för utomhusbruk till belagd väv,
belagd plåt och korrosionsskydd av bilar bör
avvecklas på frivillig väg senast till år 2001.
Sådan användning utomhus svarar för en
förhållandevis stor del av den totala emissionen av
ftalater till miljön. Det är därför angeläget med en
snabb avveckling av denna användning. Övrig
användning av DEHP som mjukgörare i PVC m.m., med
undantag för medicintekniska produkter och
läkemedel, bör avvecklas på frivillig väg senast
till år 2005. Mjukgörare i leksaker för barn upp
till tre års ålder förbjuds.
Regeringen bedömer att det är angeläget att snabbt
minska emissionerna av ftalater från PVC-plast. Det
gäller främst DEHP eftersom detta ämne är det
vanligast använda och mest spridda i miljön av de
använda mjukgörarna. DEHP är det ämne som studerats
mest ingående. Begränsningsarbetet måste emellertid
också inbegripa andra mjukgörare.
Riskbegränsningsarbetet bör helst genomföras på
internationell nivå.
När det gäller användningen av ftalater och andra
mjukgörare med skadliga eller misstänkt skadliga
hälso- eller miljöeffekter i PVC m.fl.
användningsområden gör regeringen den bedömningen
att de bör avvecklas. Avvecklingen bör ske på
frivillig väg. En del av dessa ämnen kan komma att
omfattas av riktlinjerna i avsnitt 6.2 Ytterligare
riktlinjer för kemikaliepolitiken. Användningen av
DEHP som mjukgörare i övrig PVC m.m., med undantag
för medicintekniska produkter och läkemedel, bör
avvecklas på frivillig väg senast till år 2005.
Eftersom all användning av DEHP förr eller senare
bidrar till den diffusa spridningen av detta ämne
till miljön är det angeläget att avvecklingen
genomförs relativt snabbt. Regeringen anser vidare
att användningen av ftalater, främst DEHP, som
mjukgörare i bitringar och liknande leksaker av PVC
som småbarn stoppar i munnen är olämplig.
Användningen av tennstabilisatorer i PVC bör
begränsas på frivillig väg av tillverkare och
importörer av plastprodukter. Användningen av de
mest miljöskadliga tennstabilisatorerna bör
avvecklas snabbt. Regeringen avser att uppdra åt
Kemikalieinspektionen (KEMI) att senast till år 2000
föreslå avvecklingsplaner för de mest miljöskadliga
tennstabilisatorerna i PVC. Regeringen kommer
därefter att ta ställning till behov av ytterligare
åtgärder, som kan innefatta förbud, om en avveckling
på frivillig väg inte kommer till stånd.
När det gäller åtgärder för att minska
miljöbelastningen från PVC anför regeringen
sammanfattningsvis att Sverige är en liten marknad
internationellt sett och att det därför kan vara
svårt att införa svenska särkrav riktade mot
produkter som i dag tillverkas av PVC. Samtidigt kan
det konstateras att svensk industri visat att det på
frivillig väg är möjligt att, utan några nämnvärda
kostnadsfördyringar, i vissa produktgrupper ersätta
farliga tillsatser i PVC och i andra produktgrupper
byta ut PVC mot andra material. Det är viktigt att
tillverkare och importörer fortsätter att verka för
att minska miljöbelastningen från PVC, utveckla
bättre PVC och ersätta PVC med andra material där
användningen av PVC-material misstänks skada miljön
och människors hälsa. Regeringen avser att noga
följa detta arbete och är beredd att vidta
erforderliga ytterligare åtgärder, t.ex. förbud, om
en minskad miljöbelastning från PVC inte kommer
till stånd på frivillig väg i enlighet med angivna
mål och aviserade åtgärder.
Motionerna
I motion Jo62 (m) yrkande 1 framhålls PVC-plastens
positiva egenskaper. Enligt motionärerna kan den
återvinnas, förbrännas eller deponeras. Dessutom
höjer PVC bränslevärdet vid förbränning. Även
deponering är acceptabel från miljösynpunkt. Vidare
betonas PVC-industrins betydelse för arbetsmarknaden
i Västsverige (yrkande 2). PVC-plasten bör utvecklas
och miljöanpassas i stället för avvecklas. De
statliga verken Kemikalieinspektionen och
Naturvårdsverket bör tillsammans med PVC-industrin
få i uppdrag att utarbeta en plan för att avveckla
och byta ut de tillsatsämnen som är skadliga för
människa och miljö. I en sådan plan bör även en
tidsaspekt vara bestämd för genomförandet (yrkande
3). Hanteringen av PVC bör följa den riskhantering
för varor och ämnen som generellt fastställs av
riksdagen och som gemensamt beslutas i
internationella sammanhang. Bedömningen av PVC skall
göras utifrån generella kriterier. PVC skall inte
särbehandlas (yrkande 4). Pågående
riskbedömningsarbete med mjukgörare i PVC bör
avvaktas innan något ställningstagande görs om
avveckling av ftalater. De eventuella åtgärder som
kan föreslås, inom ramen för EU:s program för
existerande ämnen, bör genomföras gemensamt inom EU
efter avslutade riskbedömningar. Kemikaliepolitik är
i högsta grad en EU-fråga (yrkande 5).
Konsekvenserna av en avveckling av ftalater bör
belysas och alternativen utredas för att säkerställa
att föreslagna åtgärder leder till minskade risker
(yrkande 6). I motion Jo63 (fp) refereras till det
inom EU pågående arbetet med riskutvärderingar för
existerande kemikalier, däribland ftalater. Sverige
och Kemikalieinspektionen har fått uppdraget att
utreda den mest använda ftalaten, DEHP
(dietylhexylftalat). Regeringen har i
miljöpropositionen inte redovisat sin riskbedömning.
Det finns risk att regeringens förslag om en
frivillig avveckling leder till att mindre
undersökta mjukgörare kommer att väljas. Enligt
motionären är det angeläget att bedömningen av DEHP
får anstå till dess att EU:s riskutvärdering är
avklarad. Kravet på en frivillig avveckling av DEHP
och andra ftalater bör därför utgå. Sverige bör
genomföra de åtgärder som EU beslutar om efter
avslutad riskutvärdering. Enligt motion Jo75 (mp)
hör varken additiven eller polyvinylkloriden i PVC-
plast hemma i ett ekologiskt hållbart samhälle och
därför bör de förbjudas (yrkande 6). Regeringen bör
återkomma med konkreta och tidsbestämda förslag till
förbud för PVC (yrkande 7). I motion MJ1 (s)
konstateras att kemikaliesäkerhetsarbetet skall utgå
från riskvärdering. Sverige är ett litet land och
den svenska PVC-industrin är till stor del beroende
av export. Detta leder till att man är mycket
känslig för nationell särbehandling. Genom svenska
regler som harmoniserar med europeiska regler kan
svensk industri markera sin ställning som tung aktör
på den europeiska marknaden. Vad gäller plastadditiv
krävs enligt motion MJ723 (kd) yrkande 1 kraftfulla
internationella påtryckningar och att Sverige
försöker gå före så långt möjligt. Enligt motion
MJ789 (kd) bör man först och främst avvakta en
riskbedömning och därefter arbeta för att genomföra
beslut på EU-nivå. Att gå mycket längre i den
nationella lagstiftningen än vad den europeiska
lagstiftningen gör riskerar att leda till minskade
satsningar på utvecklingen av miljövänliga
alternativ (yrkande 1). I ett läge där man fattar
beslut som ger den inhemska industrin en negativ
konkurrenssituation måste man titta på vad en
produktionsnedläggning skulle ge för socioekonomiska
konsekvenser (yrkandena 2 och 3). Enligt motion
MJ792 (m) är det viktigt att
kemikaliesäkerhetsarbetet utgår från riskvärderingar
och att denna grundsyn präglar bedömningen av alla
produkter och ämnen. När det gäller PVC finns dock
alltjämt en tendens att man frångår regeln att
basera bedömningen på riskvärderingar. Regeringen
redovisar inte en riskbedömning av den s.k.
mjukgöraren DEHP, utan hänvisar till en
riskutvärdering som inte är komplett. Detta
förfarande innebär att förslaget om en frivillig
avveckling av DEHP kan leda till att mindre
undersökta mjukgörare kommer att väljas i stället.
Beslutet om DEHP bör vänta tills en komplett
riskutvärdering kan ske med alla underlag enligt
EU:s arbete med riskutvärderingar (yrkande 3).
Utskottets överväganden
Ftalater används huvudsakligen som mjukgörare i
plaster, fogmassor, limmer, färger, verkstadsoljor
samt i viss mån även i textilier. Den största
användningen av ftalater i Sverige sker i PVC-plast
inom produktområdena mattor, tapeter och kabel.
Utomhusanvändningen av belagd väv, belagd plåt och
korrosionsskydd för bilar representerar bara en
mindre del av användningen av PVC och ftalater på
den svenska marknaden, men står uppskattningsvis för
90 % av ftalatemissionen till miljön. Som
redovisats i propositionen lade riksdagen fast
avvecklingsplaner och mål för de mest skadliga av de
ämnen som används som plasttillsatser, bl.a.
ftalater, i samband med 1991 års miljöpolitiska
beslut (prop. 1990/91:90, bet. 1990/91:JoU30, rskr.
1990/91:338). Målet är att tillförseln av ftalater
till miljön skall minska samt att de ämnen inom
ämnesgruppen som är skadligast avvecklas snabbt.
När det gäller emissioner av ftalater från PVC-plast
gäller det främst DEHP eftersom detta ämne är det
vanligast använda och mest spridda i miljön av de
använda mjukgörarna. Begränsningsarbetet måste
emellertid också inbegripa andra mjukgörare. Som
regeringen framhåller bör begränsningsarbetet helst
genomföras på internationell nivå. När det gäller
användningen av ftalater och andra mjukgörare med
skadliga eller misstänkt skadliga hälso- eller
miljöeffekter delar utskottet regeringens bedömning
att dessa bör avvecklas på frivillig väg. Samtidigt
bör uppmärksammas att en del av dessa ämnen kan
komma att omfattas av riktlinjerna i ovan redovisade
avsnitt om ytterligare riktlinjer för
kemikaliepolitiken. Beträffande användningen av DEHP
och andra mjukgörare med skadliga eller misstänkt
skadliga hälso- eller miljöeffekter i PVC för
utomhusbruk till belagd väv, belagd plåt och
korrosionsskydd av bilar, som svarar för en
förhållandevis stor del av den totala emissionen av
ftalater till miljön, är det angeläget med en snabb
avveckling av denna användning. Som regeringen anför
bör användningen av DEHP som mjukgörare i övrig PVC
m.m., med undantag för medicintekniska produkter och
läkemedel, avvecklas på frivillig väg. All
användning av DEHP bidrar förr eller senare till den
diffusa spridningen av detta ämne till miljön och
det är därför angeläget att avvecklingen genomförs
relativt snabbt. Sammanfattningsvis konstaterar
utskottet att allt kemikaliesäkerhetsarbete bör utgå
från riskvärderingar. Som framhållits ovan är det
nödvändigt att hitta ett arbetssätt som är riktat
generellt mot de farligaste ämnena och som inte
hämmas av att kunskapsläget på kemikalieområdet är
otillräckligt. När det gäller avvecklingen av
skadliga och misstänkt skadliga mjukgörare i PVC har
KEMI (enligt regleringsbrev för budgetåret 1999)
regeringens uppdrag att följa utvecklingen enligt de
i propositionen redovisade avvecklingsplanerna.
Vidare skall KEMI följa att tillverkare och
importörer fortsätter att verka för att minska
miljöbelastningen från PVC, utveckla bättre PVC och
ersätta PVC med andra material där användningen av
PVC misstänks skada miljön och människors hälsa.
KEMI skall återkomma till regeringen med förslag
till åtgärder om avvecklingen inte kommer till stånd
på frivillig väg. Senast den 31 december 2000 skall
en lägesbeskrivning avseende avvecklingsarbetet
redovisas. Som både regeringen och utskottet
framhållit ovan är det internationella arbetet på
kemikalieområdet av stor betydelse. Inom ramen för
EU:s program för existerande ämnen pågår en
omfattande riskbedömning av de vanligaste
kemikalierna. För närvarande utreds bl.a. fyra
ftalater, nämligen DEHP, DIDP, DINP och DBP. Sverige
har genom KEMI ansvaret för utredningen om DEHP.
Inspektionens förslag skall behandlas i berört
expertorgan under våren 1999, och arbetet planeras
vara klart vid årets slut. Mot bakgrund av det
anförda föreslår utskottet att motionerna Jo62 (m)
yrkandena 5 och 6, Jo63 (fp), Jo75 (mp) yrkande 6,
MJ1 (s), MJ723 (kd) yrkande 1, MJ789 (kd) yrkande 1
och MJ792 (m) yrkande 3 nu lämnas utan riksdagens
vidare åtgärd.
Som redovisas i propositionen har Sverige anslutit
sig till Oslo- och Pariskonventionens, (OSPAR),
beslut att kloralkalitillverkningen enligt
amalgammetoden skall vara avvecklad till år 2010. Av
detta följer att kvicksilveranvändningen vid
framställning av klor för bl.a. produktion av PVC-
råvara skall vara avvecklad vid denna tidpunkt. Den
svenske tillverkaren av PVC-polymerer har vidare
uppgivit att företaget avser att före år 2010 gå
över till en kvicksilverfri process för
framställning av klor. Vidare framgår av
propositionen bl.a. att den svenska PVC-industrin
avser att till år 2005 förbättra processen vid
tillverkning av PVC-råvara i avsikt att eliminera
utsläpp av svårnedbrytbara klororganiska ämnen.
Användningen av bly som stabilisator och färgpigment
är under avveckling på frivillig väg. Detta gäller
även användningen av klorparaffiner i vissa PVC-
produkter. Enligt tillgänglig information verkar
industrin, såväl nationellt som internationellt,
aktivt för att alla plaster skall märkas. I likhet
med regeringen anser utskottet att märkning av
plaster är viktigt för att möjliggöra återanvändning
och återvinning. Vidare bör uppmärksammas att vissa
tillverkare och importörer arbetar för att utveckla
material som inte innehåller farliga tillsatser till
PVC eller som består av halogenfria, dvs. PVC-fria,
material. Sådana material finns nu på marknaden.
Materialalternativen är enligt industrin funktions-
och hållbarhetsmässigt likvärdiga och kan dessutom i
vissa applikationer vara att föredra från
brandsynpunkt. Riksdagen har redan tidigare tagit
ställning för ett förbud mot deponering av organiskt
avfall fr.o.m. år 2005. Detta inbegriper PVC och
andra plaster (prop. 1996/97:172, bet. 1997/98:JoU7,
rskr. 1997/98:55). Avsikten är att styra mot bl.a.
ett större materialutnyttjande. Avslutningsvis
konstaterar utskottet att Sverige är en liten
marknad internationellt sett och att det därför kan
vara svårt att införa svenska särkrav riktade mot
produkter som i dag tillverkas av PVC. Som framgår
av redovisningen ovan har svensk industri dock visat
att det på frivillig väg är möjligt att i vissa
produktgrupper ersätta farliga tillsatser i PVC och
i andra produktgrupper byta ut PVC mot andra
material. Utskottet delar regeringens uppfattning
när det gäller betydelsen av att tillverkare och
importörer fortsätter att verka för att minska
miljöbelastningen från PVC, utveckla bättre PVC och
ersätta PVC med andra material där användningen av
PVC-material misstänks skada miljön och människors
hälsa. Som framgår av propositionen har regeringen
för avsikt att noga följa detta arbete och vid behov
vidta ytterligare erforderliga åtgärder om en
minskad miljöbelastning från PVC inte kommer till
stånd på frivillig väg. Med det anförda föreslår
utskottet att motionerna Jo62 (m) yrkandena 3 och 4
och Jo75 (mp) yrkande 7 lämnas utan riksdagens
vidare åtgärd.
Motionerna Jo62 (m) yrkandena 1 och 2 samt MJ789
(kd) yrkandena 2 och 3 innehåller i huvudsak endast
allmänna omdömen om PVC-plastens positiva egenskaper
och om PVC-industrins betydelse i olika avseenden.
Dessa yrkanden kan enligt utskottets mening inte
läggas till grund för något preciserat
tillkännagivande till regeringen och avstyrks
därför.
9.7 Bekämpningsmedel, m.m.
Propositionen
Enligt regeringens bedömning bör arbetet med att
minska riskerna för miljö och hälsa vid användning
av bekämpningsmedel fortsätta. Sverige bör ge
arbetet med att pröva och godkänna bekämpningsmedel
på EU-nivå hög prioritet och hävda den höga
skyddsnivå som växtskyddsdirektivet och
biociddirektivet ger uttryck för.
Den svenska skyddsnivån för kadmium, arsenik,
tennorganiska båtbottenfärger samt PCP
(pentaklorfenol) bör behållas, liksom de svenska
reglerna för kvicksilverinnehåll i batterier.
Motionen
Enligt motion MJ707 (mp) måste användningen av
Roundup på sikt avvecklas. Under tiden bör medel som
substitutionsprincipen, allmänna råd och ekonomiska
styrmedel användas för att minska användningen
(yrkande 1). Vidare framhålls att Banverkets
användning av Roundup bör avvecklas snarast (yrkande
2).
Utskottets överväganden
Med anledning av de i motion MJ707 (mp) framförda
synpunkterna på ett visst bekämpningsmedel vill
utskottet anföra följande. I och med Sveriges
inträde i EU har arbetet med att pröva och godkänna
bekämpningsmedel länkats samman med de
godkännandesystem som har införts eller är på väg
att införas inom EU. Som framgår av propositionen
finns inom ramen för det existerande direktivet om
växtskyddsmedel (91/414 EEG), som avser
bekämpningsmedel inom jordbruket och
trädgårdsnäringen, ett program för utvärdering av
alla verksamma ämnen som i dag används i medlen.
Avsikten är att de ämnen som motsvarar kraven skall
föras upp på en lista över tillåtna ämnen som får
ingå i växtskyddsmedel. Därefter skall en prövning
ske på nationell nivå av de enskilda produkterna.
Godkända växtskyddsmedel skall i princip kunna
marknadsföras inom hela unionen, men direktivet
innehåller även en möjlighet att beakta specifika
nationella miljö- och naturförhållanden vid den
nationella produktprövningen. Enligt vad utskottet
erfarit är det i motionen berörda bekämpningsmedlet
godkänt av Kemikalieinspektionen. Avslutningsvis
vill utskottet i likhet med regeringen framhålla att
arbetet med att minska riskerna vid användning av
bekämpningsmedel inte får begränsas till
prövningssystemet. Åtgärder måste t.ex. också vidtas
för att minska den totala användningen, utveckla
andra metoder och öka kunskaps-nivån hos
användarna. Det är angeläget att EU utvecklar ett
samlat program för att minska riskerna vid
användningen av bekämpningsmedel inom jordbruket och
trädgårdsnäringen. Med det anförda föreslår
utskottet att motion MJ707 (mp) yrkandena 1 och 2
lämnas utan riksdagens vidare åtgärd.
10 Åtgärdsstrategier på vissa områden
10.1 Vissa åtgärder på transportområdet
Propositionen
Det bör ankomma på transportsektorn att utveckla ett
långsiktigt hållbart transportsystem. Ansvariga
trafikverk bör ges i uppdrag att i samverkan med
Naturvårdsverket utveckla sektorsmål för
transporterna och samordna arbetet med att ta fram
en strategi med förslag till åtgärder så att
sektorsmålen kan uppnås.
Kvaliteten på de konventionella fordonsbränslena
måste förbättras. Därmed kan utsläppen minska och
utvecklad fordonsteknik införas. På sikt bör
användningen av fossila bränslen minska och
användningen av förnybara bränslen öka. Sverige bör
verka för att mer bränsleeffektiva fordon införs i
EU.
En fortsatt introduktion av biobränslen för
fordonsdrift är angelägen men bör ske i den takt som
det är möjligt och lämpligt. Användning av biogas
och etanol, såväl i ren form som för inblandning i
bensin eller dieselolja samt rapsmetylester för
inblandning i bensin eller dieselolja bör härvid
stödjas.
Skattenedsättning för pilotprojekt bör
fortsättningsvis ges för vissa alternativa drivmedel
främst enligt de riktlinjer som angetts i 1998 års
budgetproposition.
Sverige bör i EU:s fortsatta arbete med avgaskrav
verka för att alla bilar omfattas av ett
tillverkaransvar för avgasreningen. Medlemsstaternas
möjligheter att gynna ett förtida införande av
fordon med renare teknik genom användning av
ekonomiska styrmedel bör inte begränsas.
Sverige bör verka för att EU:s avgaskrav för fordon
utvecklas så att miljömålen för bara naturlig
försurning, frisk luft och ingen övergödning kan
infrias inom en generation. Detta kräver att
avgaskraven för bilar skärps i tre etapper (åren
2001, 2005 och 2010) samt att alla fordonskategorier
på sikt omfattas av avgaskrav som på ett
kostnadseffektivt sätt bidrar till att sänka
avgasutsläppen.
Med utgångspunkt i EU:s kommande avgaskrav för
personbilar och andra lätta fordon bör nya skärpta
kravnivåer kunna föras in i miljöklassystemet för
fordon. Nya kravnivåer för miljöklasserna 1 och 2
för personbilar samt lätta lastbilar och bussar bör
kunna införas senast den 1 juli 1999. För tunga
fordon kan systemet kompletteras år 1999 eller år
2000.
När nya EU-baserade krav införs i miljöklass 1 för
personbilar samt lätta lastbilar och bussar, bör
modeller som redan godkänts enligt äldre regler få
säljas under en övergångstid om cirka ett år.
Motionerna
I motion Jo68 (v) begärs att konkreta åtgärder
redovisas på trafikområdet för att konkretisera de
femton miljömålen (yrkande 11).
Enligt motion Jo70 (c) bör riksdagen besluta att
biobränslen, inkl. RME (rapsmetylester), även
fortsättningsvis skall vara skattebefriade (yrkande
2).
I motion Jo73 (mp) föreslås etappmål för att minska
utsläppen av koldioxid, kväveoxid, svaveldioxid,
flyktiga organiska ämnen samt energianvändning
(yrkande 53). Motionärerna anför vidare att skydd av
vattentäkter vid vägar bör prioriteras (yrkande 54).
Det finns enligt motionärerna 1 500 oskyddade
vattentäkter vid vägar, särskilt kritiskt vid en
olycka med utsläpp från en transport av farligt
gods. Vidare anförs att det viktigaste redskapet för
att ställa om transportsektorns bränsleanvändning är
ekonomiska styrmedel (yrkande 55). Ambitionsnivån är
för låg enligt motionärerna.
I motion MJ749 (c) anförs att en plan bör läggas
fast för hur fossila bränslen successivt fasas ut
och ersätts med förnybara bränslen (yrkande 4).
Motionärerna anför vidare att riksdagen nu bör
fastställa etappmål för låginblandning av
motoralkoholer i bensin (yrkande 5).
I motion MJ793 (kd) anförs att förbud för icke-
katalysatorrenade bensin- och dieselbilar bör
införas efter år 2009. Tiden är nu mogen att sätta
ut en tidsgräns då alla bensin- och dieselbilar
tillverkade före 1989 antingen skall ha tagits ur
bruk (annat än som veteranfordon) eller ha fått en
katalysator eftermonterad.
I motion N222 (v) yrkas att riksdagen hos
regeringen begär förslag till lagstiftning om
inblandning av biobränsle i bensin och diesel.
I motion T223 (kd) anförs att en plan bör upprättas
för infasning av låginblandning av alkohol eller
etrar av alkohol (yrkande 13).
Utskottets överväganden
Miljömålskommittén
Regeringen beslutade den 28 maj 1998 att tillkalla
en parlamentarisk beredning med uppgift att göra en
samlad översyn av vilka delmål som behövs för att
Sveriges nationella miljökvalitetsmål, med undantag
för miljökvalitetsmålet "begränsad klimatpåverkan",
skall kunna nås inom en generation (dir. 1998:45).
Beredningen skall i samverkan med berörda
myndigheter kartlägga och analysera behovet av
delmål. Beredningen skall senast den 1 mars 1999
lägga fram ett program för sitt arbete och därefter
slutredovisa sitt arbete till regeringen senast den
1 juli 2000.
I likhet med regeringen vill utskottet understryka
att trafiken är en av de främsta orsakerna till
många av dagens miljöproblem. Utskottet har i det
föregående förordat att regeringen återkommer till
riksdagen med redovisning och förslag avseende
delmålen. I avvaktan på den fortsatta beredningen
av frågan om delmål finner utskottet inte anledning
att vidta någon åtgärd med anledning av motionerna
Jo68 (v) yrkande 11 och Jo73 (mp) yrkande 53.
Motionerna avstyrks.
Fordonsbränslen
Riksdagen har vid behandlingen av den
transportpolitiska propositionen (prop. 1997/98:56)
uttalat (1997/98:TU10 s. 44 f.) att
transportsystemets energiförsörjning på lång sikt
måste grundas på förnybar energi. Även i den nu
aktuella propositionen (s. 282) anförs att en
introduktion av biobaserade drivmedel genom
låginblandning kan vara ett lämpligt sätt att bidra
till ett långsiktigt hållbart transportsystem och
att regeringen i princip ställer sig positiv till en
låginblandning av alkohol och etrar i bensin.
Regeringen bedömer dock att en alltför snabb
introduktion av biodrivmedel medför orimligt stora
samhällsekonomiska och statsfinansiella kostnader.
Kommunikationsforskningsberedningen har i sin
rapport Underlag för bedömning av introduktion av
alternativa drivmedel visat att en inblandning av
etanol i bensin kan vara en del i en samlad strategi
för att introducera etanolen. Naturvårdsverket gör i
sin rapport
Minsk**************************************************************************
*u*t*s*l*ä*p*p*e*n* *a*v* *k*o*l*d*i*o*x*i*d* **%
*k*o*s*t*n*a*d*s*e*f*f*e*k*t*i*v*a*
*å*t*g*ä*r*d*e*r* *b*e*d*ö*m*n*i*n*g*a*r* *s*o*m*
*i*n*n*e*b*ä*r* *a*t*t* *i*n*b*l*a*n*d*n*i*n*g*
*a*v* *e*t*a*n*o*l* *i* *b*e*n*s*i*n* *h*a*r* *e*n*
*p*o*t*e*n*t*i*a*l* *a*t*t* *m*i*n*s*k*a* *d*e*
*å*r*l*i*g*a* *k*o*l*d*i*o*x*i*d*u*t*s*l*ä*p*p*e*n*
*i* *S*v*e*r*i*g*e* *m*e*d* *c*a* *1* *m*i*l*j*o*n*
*t*o*n*.*
*
*E*n*l*i*g*t* *d*i*r*e*k*t*i*v*e*n* *(*d*i*r*.*
*1*9*9*8*:*4*0*)* *t*i*l*l* *u*t*r*e*d*n*i*n*g*e*n*
*Ö*v*e*r*syn av åtgärder inom klimatområdet skall en
samlad redovisning göras för att bestämma inom vilka
användningsområden förnybara energikällor bör
utnyttjas för att ge störst nytta i förhållande till
kostnaderna (s. 8). Kommittén skall också analysera
förutsättningarna för en ökad användning av
bioenergi.
En särskild utredare har fått i uppdrag att senast
den 31 mars 1999 lämna förslag till ett
samverkansprojekt som skall bidra till att främja en
kostnads-effektiv utveckling av produktion,
distribution och användning av biogas för
fordonsdrift (dir. 1998:33).
I den miljöpolitiska propositionen anförs att
dagens obligatoriska avgaskrav är kopplade till
användningen av ett visst referensbränsle,
dieselolja eller bensin. Alla nya fordon med
dieselmotor och alla lätta bilar med bensinmotor
skall ha ett typgodkännande enligt EU:s direktiv.
För övriga alternativ saknas i dag bestämmelser om
typgodkännande för avgasutsläpp. Inom EU pågår ett
arbete som syftar till att utföra s.k.
bränsleneutrala avgaskrav. Arbetet har startat med
gasmotorer till tunga fordon där det finns ett
förslag till krav från år 2000. Utskottet delar
bedömningen att Sverige bör vara pådrivande i detta
arbete bl.a. när det gäller att utvidga kraven till
att gälla även andra alternativa drivmedel.
Enligt utskottets uppfattning föreligger en
betydande samstämmighet mellan å ena sidan vad
riksdag och regering uttalat när det gäller
inriktningen av transportsystemets energiförsörjning
och å andra sidan de synpunkter som förs fram i
motionerna MJ749 (c) yrkandena 4 och 5, N222 (v) och
T223 (kd) yrkande 13 om att det är angeläget att
fossila bränslen successivt fasas ut och att arbetet
bör gå vidare mot att introducera förnybara
bränslen. Utskottet förutsätter att regeringen
återkommer till riksdagen med förslag till åtgärder
för att skynda på introduktionen av förnybara
fordonsbränslen. Motionerna bör inte föranleda någon
riksdagens vidare åtgärd.
Utskottet instämmer i vad som framförs i motion
Jo73 (mp) yrkande 55 att ekonomiska styrmedel är ett
viktigt redskap för att ställa om transportsektorns
bränsleanvändning. Utskottet anser i likhet med
regeringen att Sverige har goda erfarenheter av att
successivt införa bättre bränslen genom att tillämpa
skattedifferentieringar mellan olika
bränslekvaliteter. Inom EU behandlas för närvarande
ett förslag till ett nytt direktiv om
energibeskattning (KOM[97]39slutlig) som ger större
flexibilitet avseende skattedifferentiering av
fordonsbränslen över gällande miniminivåer. Sverige
stöder i stort förslaget och verkar för ett snart
antagande. Motionen föreslås med det anförda lämnas
utan vidare åtgärd.
Som regeringen anför i den miljöpolitiska
propositionen är alternativa drivmedel i dag dyrare
att framställa och att distribuera jämfört med de
konventionella drivmedlen. Ofta krävs även en
anpassning av motorerna till de nya drivmedlen. En
introduktion av alternativa drivmedel kräver för
närvarande i de flesta fall någon form av ekonomisk
styrning, t.ex. nedsättning av drivmedelsskatten
(prop. s. 283). Som regeringen anfört ger
gemenskapsrätten inte möjlighet till generell
skattenedsättning för biodrivmedel. Utskottet
konstaterar att regeringen har för avsikt att inom
ramen för vad som kan anses vara pilotprojekt
fortsätta att medge att befrielse från
koldioxidskatt för alla biobränslen. Regeringen har
också för avsikt att se över tillämpningen av
pilotprojektdispenserna i syfte att renodla just
försöksverksamheten och få till stånd en noggrann
uppföljning och utvärdering av de olika projekten.
Mot bakgrund av vad regeringen anfört anser inte
utskottet att riksdagen bör göra ett uttalande i
enlighet med motion Jo70 (c) yrkande 2 om att
biobränslen även fortsättningsvis skall vara
skattebefriade. Motionen bör lämnas utan vidare
åtgärd.
Avgaskrav
I betänkande 1998/99:MJU4 har utskottet behandlat
ett regeringsförslag om lagstiftning föranledd av
nya EG-regler i det s.k. arbetsmaskinsdirektivet,
som reglerar avgasutsläpp och buller från mobila
maskiner.
Regeringen har genom beslut den 24 september 1998
tillkallat en särskild utredare med uppgift att se
över regleringen på bilavgasområdet med anledning av
de nya europeiska avgaskrav som införs inom EU från
sekelskiftet (dir. 1998:87). Uppdraget skall
redovisas senast den 1 september 1999. Genom beslut
den 29 oktober 1998 tillkallades en särskild
utredare med uppgift att se över det statliga
åtagandet för forskning och utveckling när det
gäller avgaser och bränslen inom motorfordonsområdet
(dir. 1998:89). Detta uppdrag skall redovisas senast
den 1 juli 1999.
I propositionen anförs att trafikens bidrag till
luftföroreningarna bör vara försumbar på 25-30 års
sikt. För att nå dit krävs ett fortsatt långsiktigt
arbete i EU. Nya förslag till åtgärder måste tas
fram för år 2010 och därefter. Sverige skall verka
för att detta synsätt tillämpas inom EU. Regeringen
avser att fortsätta arbeta aktivt inom EU för att
striktare gränsvärden för både bensin och diesel
uppnås till år 2005, så att ny fordonsteknik kan
införas. Regeringen kommer också att verka för en
långsiktig strategi för införande av alternativa
bränslen och för att specifikationer för sådana
bränslen utarbetas.
Utskottet delar regeringens uppfattning att Sverige
i EU:s fortsatta arbete med avgaskrav bör verka för
att alla bilar omfattas av ett tillverkaransvar för
avgasreningen samt att medlemsstaternas möjligheter
att gynna ett förtida införande av fordon med renare
teknik genom användning av ekonomiska styrmedel inte
bör begränsas. Bestämmelserna i det nyligen antagna
direktivet med skärpta avgaskrav för lätta fordon,
Auto/Oil I (Europaparlamentets och rådets direktiv
98/69/EG av den 13 oktober 1998 om åtgärder mot
luftförorening genom avgaser från motorfordon och om
ändring av rådets direktiv 70/220/EEG), samt det
pågående arbetet med Auto/Oil II räcker inte för att
infria miljömålen för försurning och hälsoeffekter.
Ett arbete med ytterligare skärpta avgaskrav inom EU
omkring år 2010 kommer därför att bli nödvändigt.
Utskottet instämmer i att Sverige bör verka för att
så sker. Motion MJ793 (kd) avstyrks med det anförda.
Övriga frågor
När det gäller frågan om skydd av vattentäkter vid
vägar erinrade trafikutskottet i maj 1998 om att
följdändringarna till miljöbalken i väglagen innebär
att kraven på miljökonsekvensbeskrivningar i samband
med vägbyggnadsprojekt skärps. I korthet gäller att
väglagen och miljöbalken skall tillämpas parallellt.
Vid prövning av ärenden enligt väglagen skall
sålunda ett antal bestämmelser i miljöbalken
tillämpas (1997/98:TU10 s. 151, prop. 1997/98:90 s.
172 f., 1997/98:JoU25). I proposition 1997/98:90
Följdlagstiftning till miljöbalken m.m. anförs
vidare att ingripande med stöd av miljöbalken kan
ske mot en väg, i vilken ingår en vägbank med ett
miljöfarligt fyllnadsmaterial som läcker i ett
vattenområde (s. 173). Utskottet avstyrker motion
Jo73 (mp) yrkande 54 i den mån den inte
tillgodosetts med det anförda.
10.2 Försurning
Propositionen
För att miljökvalitetsmålet för försurning (avsnitt
4.2.7 prop. s. 101 f.) skall uppnås är det
nödvändigt att åtgärder vidtas såväl nationellt som
internationellt. Nationellt krävs ytterligare
åtgärder inom transport-, industri- och
jordbrukssektorn samt inom el- och värmeproduktion.
Avgörande för försurningens utveckling är dock
internationella insatser, eftersom större delen av
det försurande nedfallet i Sverige har sitt ursprung
i andra länder. Internationellt bör Sverige vara
pådrivande i det fortsatta arbetet med att genomföra
EU:s försurningsstrategi, liksom i förhandlingarna
om ett nytt protokoll för kväveoxider inom ramen för
FN:s konvention om långväga gränsöverskridande
luftföroreningar.
Naturvårdsverket och länsstyrelserna skall ta fram
en detaljerad nationell plan för hur
kalkningsverksamheten skall läggas upp och
dimensioneras den kommande tioårsperioden.
Utgångspunkten skall vara att säkerställa den
biologiska mångfalden och nyttjandet av sjöar och
vattendrag. Reglerna om statsbidrag till kalkning
har ändrats för att ge Naturvårdsverket ett mer
uttalat ansvar för styrning av länsstyrelsernas
arbete med planering, uppläggning och genomförande
av kalkningen.
Motionen
Enligt motion MJ782 (m) bör riksdagen besluta om en
åtgärdsstrategi för minskad försurning och
övergödning (yrkande 12).
Utskottets överväganden
Regeringen anför att depositionen av försurande
ämnen på lång sikt inte skall överskrida kritiska
belastningar för mark och vatten. Detta mål, som i
stor utsträckning är beroende av internationella
åtgärder, har också slagits fast i EU:s femte
åtgärdsprogram för miljön samt i den
försurningsstrategi som EU-kommissionen arbetat
fram.
Riksdagens revisorer konstaterar vid sin granskning
av arbetet med försurningen (Riksdagens revisorer,
rapport 1996/97:8) att Sverige har bedrivit ett
framgångsrikt arbete med att minska utsläppen av
svaveldioxid. Däremot har Sverige, i likhet med
många andra länder, haft problem med att minska
utsläppen av kväveoxider och ammoniak. Vid
behandlingen av Riksdagens revisorers förslag
(1997/98:RR2) hänvisade jordbruksutskottet bl.a.
till behandlingen av förslaget till miljöbalk,
propositionen om miljöpolitiken, tidigare
riksdagsuttalanden i frågan och pågående arbete på
området och ansåg att förslaget inte borde medföra
någon särskild åtgärd från riksdagens sida
(1997/98:JoU18).
Utskottet hänvisar i detta avseende till
regeringens bedömningar under rubriken 7.2.1
Åtgärder mot nedfall (prop. s. 291). Utskottet är i
avvaktan på det fortsatta arbetet inom
Miljömålskommittén (dir. 1998:45) och kommande
redovisning för riksdagen inte berett att föreslå
något uttalande från riksdagens sida med anledning
av motion MJ782 (m) yrkande 12. Motionen avstyrks.
10.3 Klimat
Propositionen
Insatser mot globala klimatförändringar är fortsatt
viktiga för att uppnå de mål som har fastställts i
FN:s ramkonvention om klimatförändringar (s. 296).
Det finns en betydande tröghet när effekten av
dagens utsläpp av växthusgaser visar sig. Merparten
av den koldioxid vi släpper ut i atmosfären i dag
kommer fortfarande att finnas kvar om 50 år och en
betydande del stannar kvar ända fram på 2100-talet.
En parlamentariskt sammansatt kommitté har
tillsatts som, med utgångspunkt i riksdagens beslut
om klimat- och energipolitiken samt Sveriges ansvar
för EU:s gemensamma åtagande, skall ha till uppgift
att på basis av resultaten vid klimatkonventionens
tredje partsmöte i Kyoto presentera förslag till
delmål och en strategi med åtgärdsprogram, som
lägger stor vikt vid kostnadseffektivitet. Som stöd
till kommittén skall en särskild utredare granska
hur de s.k. flexibla mekanismerna i Kyotoprotokollet
för balansering av utsläpp mellan protokollets
parter kan introduceras i Sverige. Frågan om
etappmål avseende utsläppen av koldioxid från
transporter har behandlats i den transportpolitiska
propositionen (prop. 1997/98:56).
De medel som under utgiftsområde 23, anslag B 12
Kompletterande åtgärder inom jordbruket, är avsatta
för anläggningsstöd för energiskog skall även kunna
utnyttjas för andra åtgärder i syfte att stimulera
energiskogsodling.
Motionerna
Enligt motion Jo68 (v) bör regeringen återkomma med
ett handlingsprogram för klimatområdet omfattande
samtliga sektorer som kan komma att beröras för att
klimatkonventionen skall kunna efterföljas och
klimathotet reduceras (yrkande 7).
I motion Jo70 (c) anförs att förslaget till
förändrat stöd för energiskogsodling skyndsamt bör
skickas till EG-kommissionen för godkännande
(yrkande 1). Det är viktigt med ett mycket snabbt
besked till branschen för att odlarna skall kunna
planera för nya planteringar under år 1999.
Enligt motion MJ238 (kd) bör ett klimatpolitiskt
handlingsprogram upprättas för att bl.a. fasa ut
fossilbränslen inom energiproduktionen och i
transportsektorn, begränsa metanavgången och vidta
åtgärder för att öka kolbindningen (yrkande 1).
Vidare bör ett sekretariat för klimatfrågor
upprättas (yrkande 2). I motionen anförs i fråga om
utsläppsbubblor och överlåtelsebara
utsläppsrättigheter att regeringen bör återkomma med
förslag på hur idén med utsläppsbubblor och
överlåtelsebara utsläppsrättigheter skulle kunna
tillämpas (yrkande 3).
I motion MJ749 (c) föreslås att en långsiktig
åtgärdsplan för minskad klimatpåverkan upprättas
(yrkande 8). Utsläppen av klimatpåverkande gaser bör
minska, vilket framför allt förutsätter insatser
inom transportområdet.
Enligt motion MJ765 (m) bör metoden med en s.k.
bubbla i miljöarbetet prövas i Sverige. Det innebär
att en successivt krympande gräns sätts för tillåtna
utsläpp i en region. Marknadskrafterna innebär att
den som vill etablera en verksamhet med utsläpp
måste betala reningskostnader för någon existerande
utsläppskälla.
I motion MJ778 (mp) anförs att EU helt bör utesluta
alla former av Joint Implementation, Clean
Development Mechanism, sänkor och handel med
utsläppsrättigheter som en möjlig väg för EU samt
respektive EU-medlemsstat att nå sitt koldioxidmål
(yrkande 8).
I motion MJ782 (m) föreslås åtgärder för att
begränsa koldioxidutsläppen (yrkande 13).
Motionärerna föreslår bl.a. att kärnkraften inte bör
avvecklas i förtid, att metangasutvinningen från
deponier bör öka samt att energieffektiviseringar
bör genomföras i trafikarbetet. Vidare anförs att
köp- och säljbara utsläppsrätter bör införas för att
effektivt styra fram kostnadseffektiva
miljöinvesteringar (yrkande 18).
I motion MJ801 (v) påtalas att risken för
klimatförändringar bör minska (yrkande 1).
Regeringen bör utarbeta ett handlingsprogram som
omfattar alla de sektorer som kan komma att beröras
för att följa klimatkonventionen och reducera
klimathotet.
Utskottets överväganden
Utskottet erinrar inledningsvis om att frågor
rörande klimatpåverkande utsläpp m.m. också
behandlas i de föregående avsnitten 5.1 om
miljömålet frisk luft och 5.15 om begränsad
klimatpåverkan. Som framgår av utskottets
ställningstagande förordar utskottet att regeringen
återkommer med redovisning och förslag till åtgärder
angående delmålen.
Kyotoprotokollet
FN:s ramkonvention (SÖ 1993:13) om
klimatförändringar undertecknades i anslutning till
Riokonferensen år 1992. Enligt konventionen skall
halten av växthusgaser stabiliseras på en nivå som
minskar risken för att farliga störningar uppkommer
i klimatsystemet. Konventionen innebär inte några
kvantitativa eller tidsbestämda åtaganden för
enskilda länder.
Det tredje partsmötet ägde rum i Kyoto i slutet av
år 1997. Kyotoprotokollet är ett betydelsefullt
första steg för att uppnå de mål som har fastställts
i FN:s ramkonvention om klimatförändringar.
Sammanlagt innebär protokollets åtaganden en
minskning av utsläppen av växthusgaser med 5,2 %
från 1990 års nivå för industriländerna. Parternas
åtaganden skall uppnås under perioden 2008-2012. EU
har åtagit sig att gemensamt minska utsläppen för
gaserna med 8 %.
Kyotoprotokollet innehåller flera mekanismer som
innebär att länder kan göra investeringar utomlands
och under vissa omständigheter få räkna sig
utsläppsreduktionerna till godo. Kyotoprotokollet
innebär också en skyldighet för länderna att ta
hänsyn till upptaget av koldioxid i s.k. sänkor,
dvs. främst en varaktig ökning av koldioxidupptaget
till följd av växternas fotosyntes (prop. s. 301).
EU har tidigare deklarerat sin avsikt att uppfylla
åtaganden gentemot det kommande protokollet
gemensamt i en s.k. utsläppsbubbla. I
förhandlingarna fick EU gehör för denna möjlighet, i
protokollet finns en artikel som reglerar sådana
samarbetsformer.
Dessa mekanismer är viktiga för Sveriges del,
eftersom marginalkostnaden för att begränsa
utsläppen av växthusgaser i de flesta andra länder
är lägre än i Sverige. Kyotoprotokollet anger
emellertid att endast en del av åtagandet kan
fullgöras genom att åtgärder vidtas i andra länder.
Det är således angivet i Kyotoprotokollet att sådana
åtgärder skall komplettera vidtagna åtgärder inom
det egna landet. I Kyotoprotokollet finns en grund
fastlagd för ett internationellt system för såväl
handel med utsläppsrätter som gemensamt
genomförande. Frågor om utformningen och
omfattningen av dessa mekanismer behandlades vid
klimatkonventionens fjärde partsmöte i Buenos Aires
i slutet av år 1998.
Kyotoprotokollet innebär en skyldighet för länderna
att ta hänsyn till upptaget av koldioxid i s.k.
sänkor, dvs. främst en varaktig ökning av
koldioxidupptaget till följd av växternas
fotosyntes. Vidare innebär avtalet att handel med
utsläppsrätter bara kan ske mellan i-länder (dir.
1998:40 s. 5).
EU har numera fördelat unionens samlade åtagande om
att minska utsläppen av växthusgaser med 8 % mellan
medlemsstaterna. I rådets slutsatser anges att
nationella åtgärder bör vara främsta medlet för att
uppnå åtagandena under protokollet. Vid
ministerrådsmötet i oktober 1998 diskuterades hur
användningen av Kyotoprotokollets mekanismer kan
begränsas.
Som nämnts ovan skall de s.k. Kyotomekanismerna
endast vara ett komplement till nationella åtgärder.
Utskottet föreslår att motion MJ778 (mp) yrkande 8
avstyrks i den mån den inte tillgodosetts med det
anförda.
Klimatkommittén
Regeringen har genom beslut den 7 maj 1998
tillkallat en parlamentarisk kommitté (dir. 1998:40)
som på grundval av resultaten vid
klimatkonventionens tredje partsmöte i Kyoto,
Sveriges ansvar för EU:s gemensamma åtagande och med
utgångspunkt i riksdagens klimat- och
energipolitiska beslut skall lägga fram förslag till
en samlad svensk strategi och ett åtgärdsprogram som
lägger stor vikt vid att kostnadseffektivitet uppnås
för att begränsa och reducera utsläppen av koldioxid
och övriga växhusgaser som täcks av Kyoto-
protokollet, inkluderande upptag av koldioxid i
sänkor. Vidare skall kommittén föreslå
klimatpolitiska styrmedel för åtgärdsprogrammet,
belysa de samhällsekonomiska konsekvenserna av
förslagen samt bedöma effekterna av åtgärdsförslaget
till tidsperioden 2008-2012. Utredningsarbetet skall
enligt beslut den 17 december 1998 vara avslutat
senast den 31 december 1999.
Naturvårdsverket har den 11 december 1998 redovisat
ett uppdrag från regeringen att lämna förslag till
några strategiska områden för en analys av styrmedel
ur olika aspekter. Utskottet har inhämtat att dessa
uppgifter kommer att bearbetas ytterligare inom
ramen för Naturvårdsverkets s.k. miljömålsuppdrag
(regeringsbeslut den 25 juni 1998 att i samverkan
med övriga berörda myndigheter utveckla förslag till
delmål m.m. på grundval av proposition 1997/98:145
Svenska miljömål - Miljöpolitik för ett hållbart
Sverige). Uppdraget skall redovisas den 1 oktober
1999.
I avvaktan på resultatet av dessa överväganden och
den av utskottet förordade redovisningen av delmålen
är utskottet inte berett att föreslå något
riksdagsuttalande med anledning av motionerna Jo68
(v) yrkande 7, MJ238 (kd) yrkandena 1 och 2, MJ749
(c) yrkande 8, MJ782 (m) yrkande 13 och MJ801 (v)
yrkande 1. Motionerna bör lämnas utan vidare åtgärd.
Regeringen avser att överlämna frågan om flexibla
mekanismer åt en särskild expertutredning (jfr dir.
1998:40 s. 8). Utskottet har inhämtat att direktiv
till en sådan utredning för närvarande övervägs inom
Regeringskansliet. I avvaktan på resultatet av denna
utredning föreslår utskottet att motionerna MJ238
(kd) yrkande 3, MJ765 (m) och MJ782 (m) yrkande 18
avstyrks.
Skatteutskottet har nyligen behandlat ett antal
motionsyrkanden om koldioxidskatt både inom EU och
globalt och därvid uttalat att Sverige aktivt driver
frågan om en energi- och koldioxidbeskattning i
olika internationella fora och härvid samarbetar med
likasinnade länder (1998/99:SkU13 s. 10).
Energiskog
Odling av energiskog bidrar positivt till att minska
växthusgaser, både genom att öka tillgången på
förnybar energi och genom att under växtperioden
binda koldioxid. År 1997 introducerades ett
nationellt finansierat anläggningsstöd inom ramen
för rådets förordning (EEG) nr 1765/92 av den 30
juni 1992 om upprättandet av ett stödsystem till
producenter av vissa jordbruksgrödor. För stödet har
beräknats 10 miljoner kronor per år under åren 1997
t.o.m. 2000. Detta stöd har hittills endast
utnyttjats marginellt, eftersom nyplanteringen av
energiskog minskat kraftigt de senaste åren.
Stödsystemet under anslagspost B 12, utgiftsområde
23, har förändrats för att stimulera lantbrukarnas
intresse för energiskogsodling. Det stöd som utgår
med stöd av 7 § förordningen (1997:75) om
anläggningsstöd till plantering av fleråriga grödor
för produktion av biomassa har höjts genom en
ändring som trätt i kraft den 1 oktober 1998 (SFS
1998:1019). Utskottet tillstyrker regeringens
förslag att för att ytterligare stimulera
lantbrukarnas intresse för energiskogsodling bör
dessa medel få disponeras även för andra åtgärder i
syfte att uppmuntra till en fortsatt
energiskogsplantering. Det bör ankomma på regeringen
att, efter hörande eller beslut av EG-kommissionen,
besluta om den närmare utformningen av dessa
åtgärder. Syftet med motion Jo70 (c) yrkande 1 bör
anses vara tillgodosett med det anförda.
11 Näringslivets och konsumenternas roll i
miljöarbetet
Propositionen
Staten bör skapa tydliga och samhällsekonomiskt
effektiva spelregler för näringsliv och konsumenter.
Därigenom kan bl.a. kunder, leverantörer och
finansiärer lättare medverka i omställningen till
ett hållbart samhälle utifrån bl.a. ekologisk
synvinkel. NUTEK bör ges i uppdrag att lämna förslag
till utformning och finansiering av det fortsatta
arbetet med stöd till små och medelstora företag med
miljörelaterad verksamhet.
Miljörelaterad information om enskilda företags
verksamhet och produkter bör göras tillgänglig.
Naturvårdsverket skall föreslå hur miljöinformation
från miljömyndigheter och andra myndigheter med
relevant miljöinformation kan ställas till
finansmarknadens förfogande samt hur
informationsöverföringen skall finansieras.
Organisationsnummer bör införas som en obligatorisk
uppgift i företagens rapportering till
tillsynsmyndigheterna enligt miljöbalken.
Industriproduktionen bör kretsloppsanpassas i syfte
att uppnå en långsiktigt hållbar resursanvändning.
Industrins ansvar för att uppnå miljökvalitetsmålen
bör preciseras med utgångspunkt från en
kostnadseffektiv fördelning av åtgärder mellan olika
sektorer. Regeringen bör utforma en strategi för
detta, ett arbete som skall föregås av en dialog med
näringslivet.
Ett aktivt miljöarbete är en förutsättning för ett
välskött företag. Staten bör därför särskilt
uppmärksamma miljöfrågor av skilda slag i sin roll
som ägare av fastigheter och statliga bolag och i
den statliga fondförvaltningen.
Motionerna
I motion Jo71 (mp) anförs att riktlinjer bör arbetas
fram för den offentliga sektorns och företagens
upphandling (yrkande 1). Vidare anförs att
regeringen i ministerrådet bör verka för att
bekämpning av miljöproblem får högre prioritet än
den inre marknadens funktioner (yrkande 2). Alla
typer av miljökrav bör alltid få ställas vid
offentlig upphandling. Regeringen bör vidare i
ministerrådet verka för att EU:s medlemsländer får
behålla sina respektive miljömärkningssystem
(yrkande 3). En generell och offentligt övervakad
allergi- och miljömärkning med s.k.
livscykelspecifikationer bör införas för alla varor
(yrkande 4).
Enligt motion Jo72 (mp) bör regeringen snarast
återkomma med konkreta förslag om skatteväxling och
om införande av andra ekonomiska styrmedel.
Användningen av ekonomiska styrmedel och en ökad
miljörelatering av skattesystemet skulle ge avsevärt
ökade förutsättningar för en effektiv miljöpolitik.
Utskottets överväganden
Optimalt styrmedelsval
I sitt slutbetänkande Skatter, miljö och
sysselsättning (SOU 1997:11) presenterar
Skatteväxlingskommittén ett antal övergripande
principer och rekommendationer för arbetet med ökad
miljörelatering av skattesystemet. Betänkandet ingår
i underlaget för en översyn av energibeskattningens
framtida utformning som pågår inom Regeringskansliet
i en interdepartemental arbetsgrupp. Inom
Regeringskansliet övervägs för närvarande hur
översynen av energibeskattningen skall fortsätta.
Detta kommer, enligt vad utskottet erfarit, också
att diskuteras i de påbörjade skattesamtalen mellan
de politiska partierna (jfr även 1998/99:SkU13 s.
8).
Regeringen uppdrog genom beslut den 25 juni och den
3 september 1998 åt Naturvårdsverket att lämna
förslag till delmål och åtgärder inom ramen för
proposition 1997/98:145 Svenska miljömål -
Miljöpolitik för ett hållbart Sverige. Ett
deluppdrag innebar att verket skulle lämna förslag
till några strategiska områden för en analys av
styrmedel ur olika aspekter. Genom en delredovisning
den 11 december 1998 har verket pekat ut ett par
miljöstrategiska områden där verket anser det
angeläget att göra en närmare analys av styrmedel ur
olika aspekter. Utskottet har inhämtat att fortsatta
överväganden rörande styrmedel kommer att göras inom
ramen för verkets uppdrag att lämna förslag till
delmål. Detta uppdrag skall redovisas till
regeringen senast den 1 oktober 1999. I avvaktan på
den fortsatta beredningen av dessa frågor finner
utskottet inte skäl att göra något särskilt
uttalande med anledning av motion Jo72 (mp).
Marknadsinriktade styrmedel
När det gäller offentlig upphandling hänvisar
utskottet till regeringens bedömningar under
rubriken Marknadsinriktade styrmedel (s. 318). Den
offentliga upphandlingen bör vara en pådrivande
kraft i arbetet för ett ekologiskt hållbart
samhälle. Sverige skall verka för att EG:s direktiv
klargörs eller ändras så att det tydligt framgår att
höga krav på miljöanpassning är möjliga att ställa.
Vidare anförs att delegationen för ekologiskt
hållbar upphandling bör vara pådrivande, initierande
och sammanhållande i arbetet för ökad
miljöanpassning av den offentliga upphandlingen.
Finansminister Erik Åsbrink har i en
interpellationsdebatt den 19 januari 1999 (prot.
1998/99:41) redovisat det arbete som pågår avseende
miljökrav vid upphandling. I interpellationssvaret
anfördes att lagen om offentlig upphandling
(1992:1528) och EG:s upphandlingsdirektiv redan i
dag ger utrymme att ställa miljökrav vid offentlig
upphandling. Miljöfaktorer kan vägas in i
bedömningen om det föreligger ett direkt samband
mellan miljökraven och föremålet för upphandlingen.
Inom Regeringskansliet arbetar en beredningsgrupp
med att ta fram ett förslag till en svensk
ståndpunkt om vilka miljökrav som bör kunna få
ställas vid offentlig upphandling. Avsikten är att
Sverige utifrån den ståndpunkten skall verka för att
EG-direktiven klargörs eller ändras så att det
tydligt framgår vilka miljökrav som får ställas.
Kommissionen skall under första halvåret 1999 i ett
tolkningsmeddelande förtydliga under vilka
förutsättningar miljökrav får ställas vid offentlig
upphandling. Sverige anser att offentliga
upphandlare skall kunna ställa krav på att
anbudsgivare uppfyller kriterierna för ett
miljöledningssystem samt att produkter som köps in
uppfyller kriterier för miljömärkning. De
samhällsekonomiska effekterna bör också bedömas.
Sverige anser också att miljökrav på
tillverkningsprocessen och transporter är
intressanta frågor som kommissionen bör analysera.
Utskottet är i avvaktan på resultatet av det arbete
som pågår inom detta område inte berett att föreslå
något uttalande med anledning av motion Jo71 (mp)
yrkandena 1 och 2. Motionen avstyrks.
Även när det gäller miljömärkning hänvisar
utskottet till vad som anförts under rubriken
Marknadsinriktade styrmedel (prop. s. 318).
Miljömärkningen är ett av de viktigaste medlen för
att förmedla information till konsumenterna om olika
produkters miljöegenskaper.
Miljömärkningen är frivillig inom EU. Symbolen för
EU:s miljömärkning är en stiliserad blomma.
Verksamheten regleras i rådets förordning (EEG) nr
880/92 av den 23 mars 1992 om ett gemenskapsprogram
för tilldelning av miljömärke. Sedan hösten 1996
pågår inom kommissionen en revidering av
miljömärkningsförordningen för att effektivisera
miljömärkningsarbetet inom EU. Kommissionen
presenterade våren 1997 ett förslag till ny
förordning, som innebär att nationella
miljömärkningssystem under vissa förutsättningar
skall dra tillbaka kriterierna för de produktgrupper
för vilka EU:s miljömärkningssystem fastställt
kriterier.
Sverige har under revideringsarbetet tillsammans
med flera andra länder riktat kritik mot förslaget i
denna del och betonat vikten av att finna former för
hur samarbete och erfarenhetsutbyte mellan
miljömärkningssystem på olika nivåer kan organiseras
så att systemen kan dra nytta av varandra.
Kommissionens förslag till ändrad förordning är
sedan januari 1999 föremål för övervägande i
rådsgruppen för miljöfrågor.
Den fråga som tas upp i motion Jo71 yrkande 3 har
nyligen behandlats av lagutskottet (1998/99:LU10 s.
19). Miljö- och jordbruksutskottet kan i likhet med
lagutskottet inte se att det föreligger någon
motsättning mellan motionärernas önskemål och
regeringens arbete med frågan. Motionen bör lämnas
utan vidare åtgärd.
När det gäller motion Jo71 yrkande 4 om allergi-
och miljömärkning med s.k. livscykelspecifikationer
vill utskottet anföra följande. I propositionen
anförs att AB Svenska Miljöstyrningsrådet har
initierat ett arbete med ett nationellt system för
certifierade miljövarudeklarationer. Certifieringen
avser livscykelbaserad information grundad på
vetenskapliga analyser utifrån ett standardiserat
arbetssätt. Utskottet delar regeringens bedömning
att systemet kontinuerligt bör följas upp och
utvärderas så att det kan fungera parallellt med
miljömärkningen utan att sammanblandning sker.
Inom Regeringskansliet övervägs för närvarande
betänkandet (SOU 1999:7) Märk väl! I betänkandet
anförs (s. 57) att i arbetet med att utveckla
kriterier för den nordiska miljömärkningen, Svanen,
bedöms en produkts miljöpåverkan under hela dess
livscykel, från råvara till avfall.
När det gäller allergiframkallande ämnen pågår en
modernisering av direktiv 88/379 om klassificering,
förpackning och märkning av kemiska beredningar
(preparat) (KOM[96]347, reviderat 10935/97). Kraven
på märkning av innehåll av allergiframkallande ämnen
skärps samtidigt som de nya reglerna innebär att
betydligt lägre koncentrationer av
allergiframkallande ämnen nu måste deklareras.
Namnet på det allergiframkallande ämnet skall anges.
Detta arbete redovisas också i Årsboken om EU (skr.
1998/99:60 s. 75).
Utskottet föreslår att motion Jo71 yrkande 4
avstyrks i den mån den inte tillgodosetts med det
anförda.
12 Samhällsplaneringen och det lokala och
regionala miljöarbetet
Propositionen
Regeringen föreslår att de nationella
miljökvalitetsmålen skall, tillsammans med övriga
nationella mål, vara vägledande för fysisk planering
och samhällsbyggande. Genom samverkan över
sektorsgränserna i samhällsplaneringen skall
statliga och kommunala myndigheter främja en
ekologiskt hållbar utveckling med en god livsmiljö
för alla (avsnitt 9.1).
Kommuner och länsstyrelser bör samverka i arbetet
med att samlat och över sektorsgränserna
konkretisera och följa upp de nationella
miljökvalitetsmålen i den lokala och regionala
samhällsplaneringen. De nationella
miljökvalitetsmålen bör arbetas in i
länsstyrelsernas strategier för regional miljö
(STRAM). Arbetet med att utveckla metoder för en
samhällsplanering inriktad på hållbar utveckling av
våra städer och bebyggelsemiljöer bör intensifieras.
Bland annat bör Boverkets arbete med metoder och
arbetssätt i den fysiska planeringen medverka till
en ökad samordning med insatser för ökad social
välfärd samt med det pågående arbetet med lokala
Agenda 21. Boverket skall även medverka till att
åtagandena i agendan från FN:s konferens Habitat II
genomförs i Sverige. Vidare bör en utvecklad
samverkan komma till stånd mellan naturvårds- och
kulturmiljövårdssektorn.
Statligt stöd till kommuner och andra intressenter
möjliggör en ökad takt i omställningen av samhället
i ekologisk inriktning. Det är avgörande att
erfarenheter och kunskaper från det lokala arbetet
tas till vara och sprids. En god uppföljning och
utvärdering av stöden är därför viktig.
Det är angeläget att Agenda 21-arbetet fortsätter
på alla nivåer i samhället. Arbetet i kommunerna med
att inom ramen för detta arbete utveckla lokal
demokrati, dialog, engagemang och politisk
förankring är viktigt. Regeringen avser att uppdra
åt Naturvårdsverket att utarbeta ett förslag till
strategi för informations- och kunskapsförmedling
kring lokala Agenda 21 och hållbar utveckling.
Motionen
I motion Jo65 (c) anförs att ideella organisationer
inom natur- och kulturvårdsområdet bör få ett ökat
ekonomiskt stöd.
Utskottets överväganden
Utskottet föreslår att riksdagen godkänner
regeringens förslag till riktlinjer för
samhällsplaneringen. Det innebär att de nationella
miljökvalitetsmålen skall, tillsammans med övriga
nationella mål, vara vägledande för fysisk planering
och samhällsbyggande. Genom samverkan över
sektorsgränserna i samhällsplaneringen skall
statliga och kommunala myndigheter främja en
ekologiskt hållbar utveckling med en god livsmiljö
för alla.
Utskottet kan till stor del instämma i vad som
anförs i motion Jo65 (c) om att de organisationer
som är verksamma inom natur- och kulturområdet utför
ett viktigt arbete. Detta överensstämmer också till
stor del med vad regeringen anför under rubriken
9.1.3 Naturvård och kulturmiljövård (prop. s. 327)
att en utvecklad samverkan mellan naturvårds- och
kulturmiljövårdssektorn är angelägen.
Riksdagen har vid behandlingen av
budgetpropositionen för år 1999 ställt sig bakom
förslaget att höja anslagen till de ideella
miljöorganisationerna med 1 miljon kronor (prop.
1998/99:1 utgiftsområde 20 s. 26, 1998/99:MJU2 s.
15). Motionsyrkandet avstyrks med det anförda.
13 Riktlinjer för det svenska miljöarbetet
i EU
Propositionen
EU-arbetet bör inriktas på att dels skärpa EU:s
regler där det behövs med nationella och europeiska
miljökvalitetsmål som utgångspunkt, dels verka för
ekologiskt hållbar utveckling på EU:s alla
politikområden och vid användningen av EU:s olika
stödprogram och fonder (s. 333).
Arbetet inom EU är av avgörande betydelse för att
nå många av de miljökvalitetsmål regeringen
föreslår. Viktiga svenska prioriteringar är kampen
mot försurning och klimatförändringar, arbetet för
kretsloppsanpassning och resurseffektivisering,
bevarande av biologisk mångfald och översyn av
regler om genetiskt modifierade organismer samt en
höjd ambitionsnivå i EU när det gäller
bekämpningsmedel och kemikalier.
Den högsta tillämpade ambitionsnivån i någon av
medlemsstaterna bör fortsättningsvis vara
utgångspunkt för det svenska arbetet i EU. Någon
sänkning av miljökraven bör inte accepteras. Sverige
och de andra nya medlemsstaterna har drivit på
miljöpolitiken inom EU. Medlemskapet har hittills
inte inneburit någon sänkning av svenska miljökrav
(s. 333).
Sverige bör arbeta för att de gemensamma regler som
beslutas för den inre marknaden ligger på en hög
skyddsnivå för miljön. Inte minst är detta viktigt
för att den europeiska industrin skall kunna behålla
utvecklingsförmåga och konkurrenskraft på
världsmarknaden.
Genom Amsterdamfördraget förtydligas och förbättras
de grundläggande bestämmelserna om förhållandet
mellan miljön och inre marknadsregler. En hög
skyddsnivå slås fast som utgångspunkt för gemensamma
regler. Den s.k. miljögarantin får en bättre
utformning och skall kunna tillämpas även på områden
där det finns en harmoniserad gemensam lagstiftning
(s. 344).
Motionerna
I motion Jo68 (v) anförs att regeringen måste våga
gå före i EU:s miljöprogram även i kontroversiella
frågor (yrkande 12). Sverige bör mer aktivt än
hittills driva frågor som kan vara kontroversiella.
Enligt motion Jo75 (mp) har Amsterdamfördraget inte
förstärkt miljögarantin, snarare tvärtom (yrkande
1).
I motion MJ774 (fp) anförs att definierade
miniminivåer för tillåten miljöbelastning bör gälla
inom EU (yrkande 3).
Enligt motion MJ779 (fp) bör bullerfrågorna drivas
med hög prioritet internationellt, särskilt inom EU
(yrkande 4). Inom EU pågår ett viktigt arbete kring
samhällsbullerfrågorna. För ca två år sedan
publicerades grönboken Future Noise Policy av
kommissionen. Detta arbete måste följas och stödjas
från svensk sida.
Enligt motion MJ782 (m) bör det internationella
miljösamarbetet betonas (yrkande 3).
I motion MJ785 (mp) anförs att om miljögarantin
inte går att tillämpa för preventiva åtgärder, dvs.
förbjuda eller begränsa ett ämne innan allvarlig
förorening uppstått, på grund av de hårda kriterier
som omger regeln, måste den ändras (yrkande 9).
Vidare anförs att flera skäl finns för Danmarks
tolkning av begränsningsdirektivet som
minimidirektiv (yrkande 10). Direktivet är baserat
på artikel 100a, men saknar en s.k.
frihandelsklausul. Danmark tolkar direktivet som
minimiliknande. Om domstolen anser att den danska
tolkningen är felaktig bör den svenska regeringen
redovisa uppfattningen att direktivet och EG-rätten
inte fungerar tillfredsställande.
Enligt motion MJ804 (v) bör EU inte kunna hindra
medlemsländer från att ställa hårdare miljökrav i
internationella sammanhang (yrkande 1).
I motion U508 (mp) anförs att en prioriterad fråga
för Sverige bör vara att miljöfrågor alltid görs
till minimiregler så att de länder som så önskar kan
införa strängare miljöregler än de EU lagstiftar om
(yrkande 19).
Även i motion U509 (kd) pekas på möjligheten att
införa hårdare miljöregler (yrkande 3). Sverige bör
verka för att enskilda EU-länder av miljöskäl, inte
av protektionistiska skäl, skall kunna införa
hårdare miljöregler.
Utskottets överväganden
Målen för EU-arbetet
Utskottet instämmer i vad som anförs i motionerna
Jo68 (v) yrkande 12 och MJ782 (m) yrkande 3 att
regeringen bör vara pådrivande i EU:s miljöarbete
samt att det internationella miljösamarbetet bör
betonas. I likhet med regeringen anser utskottet att
den högsta tillämpade ambitionsnivån i någon av
medlemsstaterna bör vara utgångspunkt för det
svenska arbetet i EU. Någon sänkning av miljökraven
bör inte accepteras. Regeringens målsättning är just
att Sverige skall vara en pådrivande internationell
kraft och ett föregångsland i strävan att skapa en
ekologiskt hållbar utveckling (s. 335). I EU-
strategin från år 1995 sägs att den högsta
tillämpade ambitionsnivån i någon av medlemsstaterna
skall vara utgångspunkt för det svenska arbetet i EU
och att någon sänkning av miljökraven ej bör ske.
Utskottet anser liksom regeringen att det saknas
skäl att ändra denna målsättning (prop. s. 339).
Motionerna Jo68 (v) yrkande 12 och MJ782 (m) yrkande
3 innehåller ganska allmänt formulerade krav på
Sveriges internationella agerande som i huvudsak
sammanfaller med utskottets här redovisade
synpunkter. Motionerna bör inte föranleda någon
vidare åtgärd från riksdagen.
Amsterdamfördraget
I likhet med regeringen anser utskottet att
Amsterdamfördraget blev en framgång för miljön.
Sverige måste nu verka för att de allmänt hållna
bestämmelserna i fördraget fylls med ett konkret
innehåll. Hållbar utveckling har med
Amsterdamfördraget tillförts de övergripande målen
för EU och sektorsintegrering anges i fördraget som
ett medel för att nå detta mål. Detta gäller
särskilt målet om en hållbar utveckling och
integreringen av miljön i andra sektorer (s. 343).
När det gäller nivån för de gemensamma reglerna
infördes genom enhetsakten år 1987 i artikel 100a.3
att kommissionen i sina förslag till gemensamma
regler på inre marknadsområdet skall utgå från en
hög miljöskyddsnivå. I Amsterdamfördraget har lagts
till att rådet och parlamentet skall sträva efter
att nå detta mål. Samtidigt sägs att ny utveckling
grundad på vetenskapliga fakta skall beaktas. I
likhet med regeringen anser utskottet att även om
den nya lydelsen av artikel 100a.3 inte innebär en
absolut förpliktelse för rådet och parlamentet att
besluta regler som ligger på en hög skyddsnivå är
den en viktig bekräftelse på att samma ambitionsnivå
skall gälla för miljöregler på den inre marknaden
som för miljöregler som grundas på miljöartiklarna
130r-t (prop. s. 345).
Det kan enligt regeringen inte förnekas att beslut
ibland fattas inom EU med miljökrav som från svenska
utgångspunkter ligger på en för låg nivå. Å andra
sidan kan EU ibland driva igenom långtgående krav
trots initialt motstånd från många länder och delar
av den egna industrin. Utskottet delar bedömningen
att den viktigaste målsättningen bör vara att
säkerställa att de gemensamma regler som beslutas
ligger på en hög skyddsnivå.
Att använda andra styrmedel i stället för bindande
krav är ofta en möjlighet om de gemensamma reglerna
ligger på en för låg nivå. Ett framgångsrikt svenskt
exempel är skattedifferentieringen för
fordonsbränslen, som i praktiken lett till att EU:s
kravnivåer saknar betydelse i fråga om
dieselbränsle. En annan möjlighet kan vara att det
i framtiden utformas EG-regler på inre
marknadsområdet som innehåller regionala
differentieringar, t.ex. för att ta hänsyn till
skillnader i naturliga miljöförutsättningar i olika
delar av Europa.
Kommissionen har påbörjat ett arbete med ett
särskilt meddelande om förhållandet mellan miljön
och den inre marknaden. Företrädare för regeringen i
Sverige har i ett brev till de ansvariga
kommissionärerna gett uttryck för den svenska
inställningen. Utskottet är mot bakgrund av vad som
anförts inte berett att föreslå något uttalande med
anledning av motionerna MJ774 (fp) yrkande 3, MJ804
(v) yrkande 1, U508 (mp) yrkande 19 och U509 (kd)
yrkande 3. Motionerna bör inte föranleda någon
riksdagens vidare åtgärd.
Inre marknaden
Även i de fall EG-reglerna innehåller harmoniserade
krav ger den s.k. miljögarantin i artikel 100a.4
under vissa förutsättningar en möjlighet att
tillämpa strängare nationella bestämmelser.
Amsterdamfördraget innehåller ändringar i denna
regel. Viktiga nyheter är att miljögarantin även
skall gälla kommissionsbeslut, att det klargörs att
den kan tillämpas för nya nationella regler på
områden där det redan finns EG-regler och att
kommissionen får en tidsgräns för att fatta beslut.
Det klargörs också att en medlemsstat inte behöver
ha röstat mot en rättsakt för att den skall kunna
åberopa miljögarantin.
Den principiellt mest intressanta nyheten i
miljögarantin är möjligheten att införa nationella,
ev. strängare krav på områden som redan
harmoniserats genom EG-regler. Det har hävdats att
den gällande lydelsen av miljögarantin med en
långtgående tolkning skulle omfatta även sådana
fall, men i praktiken har ingen medlemsstat försökt
utnyttja bestämmelsen på det viset. Genom ändringen
har slagits fast att nationella, strängare regler om
miljö och arbetsmiljö i vissa fall kan införas
trots att det strider mot harmoniserad lagstiftning.
Viss kritik har framförts mot att den nya lydelsen
av artikel 100a.4 inte har fått en helt
tillfredsställande utformning. Det är också sant att
ett antal begränsningar införts för möjligheten att
införa nya regler på harmoniserade områden, bl.a.
begränsningen att det måste röra sig om problem som
är specifika för medlemsstaten. Utskottet anser i
likhet med regeringen att Sverige inte bör tveka att
utnyttja miljögarantin om det behövs och det bedöms
att dessa förutsättningar är uppfyllda. Motionerna
Jo75 (mp) yrkande 1 och MJ785 (mp) yrkande 9
avstyrks i den mån de inte tillgodosetts med det
anförda.
Övriga frågor
I likhet med motionärerna i motion MJ779 (fp) anser
utskottet att bullerfrågorna internationellt bör
drivas med hög prioritet, särskilt inom EU (yrkande
4). EG-kommissionen har redovisat sitt arbete med
bullerfrågorna i en s.k. grönbok, Framtidens
bullerpolitik. Grönboken syftar till att ge
bullerbekämpning högre prioritet. Utskottet har
inhämtat att regeringen i sitt yttrande över
grönboken instämt i alla väsentliga delar i vad som
framförts och välkomnat motiven bakom de
presenterade förslagen. Kommissionen har därefter
utarbetat ett förslag till direktiv om buller från
utrustning som används utomhus (KOM[1998]46).
Motionen förelås lämnas utan vidare åtgärd.
Den fråga som tas upp i motion MJ785 (mp) yrkande
10 om tolkningen av det s.k. begränsningsdirektivet
(76/769/EEG) är en av de frågor som kan komma att
omfattas av arbetet med en kemikaliepolicy inom EU
(prop. s. 230). Sverige redovisade under år 1997
behovet av en kemikaliepolicy till kommissionen och
lämnade också ett förslag till disposition för en
sådan policy. Kommissionen presenterade den 18
november 1998 en rapport (SEC[98]1986) om arbetet
med fyra direktiv på kemikalieområdet, bl.a.
begränsningsdirektivet 76/769/EEG. Detta arbete
redovisas även i Årsboken om EU (skr. 1998/99:60
s.164). Utskottet föreslår i avvaktan på det
fortsatta arbetet med kemikaliefrågorna inom EU att
motionen lämnas utan vidare åtgärd.
14 Internationellt miljösamarbete
Utskottets överväganden
Utskottet har inget att erinra mot regeringens
bedömningar angående ett stärkt internationellt
miljösamarbete, ett regionalt miljösamarbete, om
Förenta Nationerna, internationella
miljökonventioner, handel och miljö och
internationellt utvecklingssamarbete (propositionen
s. 347 f).
15 Godkännande av 1997 års ändringar av
Montrealprotokollet
Utskottets överväganden
Utskottet tillstyrker att Sverige tillträder 1997
års ändringar av Montrealprotokollet om ämnen som
bryter ned ozonskiktet. Ändringarna innebär att ett
licensieringssystem införs för import och export av
nyproducerade, använda, återanvända och regenererade
kontrollerade ämnen som återfinns i bilagorna A-C
och E till protokollet.
16 Godkännande av konventionen om
säkerheten vid hantering av använt
kärnbränsle och om säkerheten vid hantering
av radioaktivt avfall
Utskottets överväganden
Utskottet tillstyrker att Sverige tillträder
konventionen om säkerheten vid hantering av använt
kärnbränsle och om säkerheten vid hantering av
radioaktivt avfall. Konventionen omfattar
säkerhetsfrågor som avser hanteringen av använt
kärnbränsle och av radioaktivt avfall som härrör
från civil verksamhet. Som regeringen påpekat utgör
de frågor som regleras av konventionen redan en del
i det svenska kärnsäkerhets- och strålskyddsarbetet,
vilket också avspeglas i gällande lagstiftning och
regelverk.
17 Övriga frågor
Utskottets överväganden
I samband med behandlingen av den miljöpolitiska
propositionen tar utskottet upp ett antal motioner
från allmänna motionstiden 1998 som i huvudsak utgör
upprepningar av tidigare väckta motioner. Motionerna
avser dels vissa naturvårdsfrågor, dels miljöbalken
och miljölagstiftningen i övrigt. Utskottet
behandlar motionerna på ett förenklat sätt med
hänvisning till den utförliga behandling som skedde
i betänkandena 1996/97:JoU15 om skydd av hotade
arter samt aktionsplaner för biologisk mångfald,
1997/98:JoU26 om vissa miljöfrågor, 1997/98:JoU20 om
den nya miljöbalken och 1997/98:JoU25 om
följdlagstiftningen till miljöbalken. Det bör
framhållas att miljöbalken trätt i kraft den 1
januari 1999 (SFS 1998:808) och att det inte kan
anses meningsfullt att nu återuppta diskussionen om
miljöbalkens utformning och innehåll. Några motioner
är för övrigt redan tillgodosedda genom att de
efterfrågade bestämmelserna intagits i miljöbalken.
Utskottet återkommer till de angivna politikområdena
senare under innevarande valperiod och kommer
därvid, enligt den långtidsplanering som fastlagts i
utskottet, att bereda då befintliga motioner på ett
mer grundligt sätt.
I enlighet härmed avstyrker utskottet följande
motioner om vissa naturvårdsfrågor m.m.
- MJ705 (m) om avel och uppfödning av hotade arter
- MJ782 (m) yrkandena 5-7 om principer för
naturvården och skötseln av naturvårdsobjekt
- MJ780 (kd) yrkande 1 om stöd till Kolmårdens
djurpark
- MJ749 (c) yrkande 17 om inköp av skyddsvärd mark
- MJ729 (mp) om aktionsplan för hotade arter m.m.
- MJ771 (mp) yrkande 7 om skydd för
odlingslandskapet
- MJ757 (s) och MJ783 (s) om Tåkern-Ombergsområdet
- MJ753 (s) och MJ799 (s) om
Ridö/Sundbyholmsarkipelagen
- MJ758 (s) om Kullabergs naturreservat.
Utskottet avstyrker följande motioner om
miljölagstiftningens utformning och tillämpning m.m.
- MJ211 (m) om förstärkt äganderätt
- MJ710 (m) om skyddszoner längs vattendrag
- MJ722 (m) om "skoterlagstiftningen"
- MJ777 (m) yrkandena 1, 2 och 6 om ersättning för
intrång i markägandet
- MJ782 (m) yrkandena 1 och 2 om
ansvarsfördelningen mellan staten och den enskilde,
allemansrätten m.m.
- Bo209 (m) yrkande 13 om strandskyddet
- MJ727 (v) om skyddszoner för vissa fiskevatten
m.m.
- MJ804 (v) yrkande 4 om miljöorganisationerna som
remissorgan
- MJ238 (kd) yrkande 6 om miljöbalkens
hänsynsregler
- N274 (kd) yrkande 24 om allemansrätten
- MJ775 (kd) om allemansrätten
- MJ784 (kd) om Polenkabeln
- MJ787 (kd) om reglerna för naturvårdsförrättning
- MJ219 (c) yrkandena 16 och 17 om
ersättningsregler och allemansrätt
- MJ706 (c) om allemansrätten
- MJ749 (c) yrkandena 20-22 om
miljökvalitetsnormer, miljöombudsman m.m.
- MJ754 (c) om ersättning för nyckelbiotoper
- MJ776 (c) yrkande 2 om vindkraften
- MJ788 (c) om strandskyddet
- MJ714 (fp) om bindande miljökvalitetsnormer
- MJ803 (fp) yrkande 9 om att utbytesregeln
skall omfatta även varor
- MJ735 (mp) yrkande 2 om lagstiftning för
kretslopp i jordbruket
- MJ736 (mp) om högsta ljudnivåer i miljöbalken
m.m.
- MJ747 (mp) yrkande 1 och Jo73 (mp) yrkande 1
om obligatoriska miljö- och hälsoskyddsnämnder
- MJ771 (mp) yrkande 8 om flexibla
avtalsersättningar till markägare
- MJ785 (mp) yrkandena 2, 4 och 5 om
lagstiftning angående kemika-
liepolitiken m.m.
- MJ739 (s) om miljöskadeförsäkringen
- MJ752 (s) om skydd för vissa fiskevatten
- MJ755 (s) om skärpt straff för illegal handel
med utrotningshotade djur och växter
- MJ768 (s) om försöksverksamhet med
miljökvalitetsnormer m.m.
- MJ794 (s) om strandskyddsreglerna.
Hemställan
Utskottet hemställer
En strategi för ekologiskt hållbar utveckling
1. beträffande den ekologiska
omställningen m.m.
att riksdagen lägger skrivelse 1998/99:5 till handlingarna
samt avslår motion 1998/99:MJ795,
2. beträffande lokala investeringsprogram för
ekologisk hållbarhet
att riksdagen avslår motion 1998/99:MJ2 yrkandena 1-6,
3. beträffande principen för bidrag till
lokala investeringsprogram för ekologisk
hållbarhet
att riksdagen avslår motion 1998/99:MJ2 yrkande 7,
4. beträffande en långsiktig miljö- och
forskningspolitik
att riksdagen avslår motion 1998/99:MJ782 yrkande 4,
Miljökvalitetsmålens roll
5. beträffande en ny struktur i arbetet
med miljömål
att riksdagen
a) godkänner regeringens förslag till en ny
struktur i arbetet med miljömål såvitt avser
fastställande av ett begränsat antal
miljökvalitetsmål,
b) med anledning av regeringens förslag och
motionerna 1997/98:Jo64 yrkande 1, 1997/98:Jo66
yrkande 2, 1997/98:Jo68 yrkande 2, 1997/98:Jo69
yrkande 1, 1997/98:Jo73 yrkande 2 och
1998/99:MJ792 yrkande 1 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört om
fastställande av delmål för miljökvalitetsmålen,
6. beträffande 15 nationella
miljökvalitetsmål
att riksdagen med avslag på motionerna 1997/98:Jo66 yrkande
1 och 1997/98:Jo73 yrkandena 51 och 52 godkänner
regeringens förslag såvitt avser 15 nationella
miljökvalitetsmål,
7. beträffande delmålens utformning m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Jo64 yrkande 2,
1997/98: Jo68 yrkandena 1 och 3-5, 1997/98:Jo69
yrkande 2 och 1997/98:Jo73 yrkandena 3 och 4,
Nya nationella miljökvalitetsmål
8. beträffande miljökvalitetsmål 1 Frisk
luft
att riksdagen godkänner regeringens förslag till
miljökvalitetsmål 1 Frisk luft,
9. beträffande delmål för vissa utsläpp
m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Jo69 yrkandena 4 och
5 och 1997/98:Jo73 yrkandena 5-8,
10. beträffande förbud mot halmbränning
att riksdagen avslår motion 1998/99:MJ738,
11. beträffande miljökonsekvensbeskrivning
med anledning av avvecklingen av kärnkraftverket
i Barsebäck
att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo66 yrkande 5,
12. beträffande miljökvalitetsmål 2
Grundvatten av god kvalitet
att riksdagen godkänner regeringens förslag till
miljökvalitetsmål 2 Grundvatten av god kvalitet,
13. beträffande delmål och handlingsplaner
för förekomst av radon m.m. i grundvatten
att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo73 yrkande 9,
14. beträffande miljökvalitetsmål 3 Levande sjöar
och
vattendrag
att riksdagen med avslag på motion 1997/98:Jo73 yrkandena 10
och 11 godkänner regeringens förslag till
miljökvalitetsmål 3 Levande sjöar och
vattendrag,
15. beträffande delmål för skydd av
vattendragen
att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo73 yrkande 12,
16. beträffande skydd av outbyggda
älvsträckor
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Jo66 yrkande 3 och
1997/98:Jo73 yrkande 13,
res. 1 (mp)
17. beträffande delmål för
kalkningsverksamheten m.m.
att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo73 yrkandena
15-17,
18. beträffande inventering av uppdämda
vattendrag
att riksdagen avslår motion 1998/99:MJ803 yrkande 3
19. beträffande delmål för
vandringsvägarna för havsöring och lax m.m.
att riksdagen godkänner regeringens förslag till
miljökvalitetsmål 4 Myllrande våtmarker,
22. beträffande delmål för skydd av
våtmarker m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Jo73 yrkandena 18,
19 och 21 och 1998/99:MJ782 yrkande 8,
23. beträffande komplettering av
myrskyddsplanen
att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo73 yrkande 20,
24. beträffande skydd av myrar upptagna i
myrskyddsplanen
att riksdagen avslår motion 1998/99:MJ802 yrkande 3,
res. 2 (mp)
25. beträffande torv som bränsle
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Jo73 yrkande 22 och
1998/99:MJ747 yrkande 6,
26. beträffande miljökvalitetsmål 5 Hav i
balans samt levande kust ock skärgård
att riksdagen med avslag på motion 1997/98:Jo73 yrkande 23
godkänner regeringens förslag till
miljökvalitetsmål Hav i balans samt levande kust
och skärgård,
27. beträffande delmål för ett ekologiskt
hållbart fiske
att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo73 yrkande 26,
28. beträffande marina reservat
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Jo73 yrkande 24,
1998/99:MJ747 yrkande 8, 1998/99:MJ767 och
1998/99:MJ802 yrkande 5,
29. beträffande delmål för laxfiske
att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo73 yrkande 27,
30. beträffande bevarande av vildlaxen
att riksdagen avslår motion 1998/99:MJ410 yrkande 7,
31. beträffande oljeletning i Skagerrak
m.m.
att riksdagen avslår motion 1998/99:MJ731,
res. 3 (mp)
32. beträffande en Nordsjökommission
att riksdagen avslår motion 1998/99:MJ708,
res. 4 (c)
33. beträffande miljöföroreningar i
Östersjön
att riksdagen avslår motion 1998/99:MJ773,
34. beträffande åtgärder mot kustnära
övergödning m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:MJ744 yrkande 2,
1998/99:MJ748 yrkandena 1 och 2, 1998/99:MJ759,
1998/99:T212 yrkande 2 och 1998/99:U810 yrkande
2,
35. beträffande åtgärder mot tång och
alger
att riksdagen avslår motion 1998/99:MJ770,
36. beträffande strandstädning
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:MJ720 och
1998/99:MJ786,
37. beträffande miljöstationer för
fritidsbåtar
att riksdagen avslår motion 1998/99:MJ790,
38. beträffande upparbetningsanläggningen
i Sellafield
att riksdagen avslår motion 1998/99:MJ763,
39. beträffande utbyggnad av
vindkraftverk
att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo73 yrkande 25,
40. beträffande miljökvalitetsmål 6 Ingen
övergödning
att riksdagen med avslag på motion 1997/98:Jo73 yrkande 28
godkänner regeringens förslag till
miljökvalitetsmål 6 Ingen övergödning,
41. beträffande delmål för kväveutsläpp
till haven
att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo73 yrkande 29,
42. beträffande utsläppen av kväve
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Jo64 yrkande 3 och
1997/98:Jo69 yrkande 6,
43. beträffande delmål för utsläpp av
kväveoxider till luft
att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo73 yrkande 30,
44. beträffande delmål för övergödning
att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo73 yrkande 31,
45. beträffande åtgärder för minskning av
kväveutsläpp m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:MJ732 yrkande 2,
1998/99:MJ749 yrkande 1 och 1998/99:MJ802
yrkande 4,
46. beträffande miljökvalitetsmål 7 Bara
naturlig försurning
att riksdagen med avslag på motion 1997/98:Jo73 yrkande 32
godkänner regeringens förslag till
miljökvalitetsmål 7 Bara naturlig försurning,
47. beträffande delmål för utsläpp av
svaveldioxid till luft
att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo73 yrkande 34,
48. beträffande delmål för utsläpp av
kvävedioxider
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Jo64 yrkande 4 och
1997/98:Jo73 yrkande 35,
49. beträffande delmål för utsläpp av
ammoniak m.m.
att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo73 yrkandena 33 och
36,
att riksdagen godkänner regeringens förslag till
miljökvalitetsmål 15 Begränsad klimatpåverkan,
75. beträffande delmål för utsläpp av
koldioxid m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Jo64 yrkande 6,
1997/98:Jo73 yrkandena 49 och 50 och
1998/99:MJ778 yrkandena 1 och 2,
76. beträffande koldioxidmålet
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:MJ801 yrkande 2 och
1998/99:N228 yrkande 20,
77. beträffande skärpning av utsläppsmålen
för koldioxid m.m.
att riksdagen avslår motion 1998/99:T223 yrkande 3,
Myndigheternas arbete med miljökvalitetsmålen
78. beträffande svampar som
miljöindikatorer
att riksdagen avslår motion 1998/99:MJ732 yrkande 1,
Resurseffektivisering i ett kretslopp
79. beträffande resurseffektivitet
att riksdagen med avslag på motion 1997/98:Jo68 yrkande 8
godkänner regeringens förslag till riktlinjer
för resurseffektivitet,
80. beträffande faktor 10
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Jo68 yrkande 9 och
1998/99:MJ749 yrkande 28,
res. 5 (c)
81. beträffande återställning och sanering
av mark
att riksdagen avslår motion 1998/99:MJ740,
82. beträffande ett gemensamt retursystem
inom EU
att riksdagen avslår motion 1998/99:MJ781 yrkande 2,
83. beträffande ett generellt
producentansvar
att riksdagen avslår motion 1998/99:MJ749 yrkande 25,
res. 6 (c)
84. beträffande en helhetssyn vid
källsortering
att riksdagen avslår motion 1998/99:MJ756,
85. beträffande uppföljning och
utvärdering av producentansvar
att riksdagen avslår motion 1998/99:MJ751,
86. beträffande producentansvar för
förpackningar
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:MJ703, 1998/99:MJ760
och 1998/99:MJ781 yrkande 1,
87. beträffande producentansvar för
elektriska och elektroniska produkter
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:MJ718, 1998/99:MJ741
och 1998/99:Kr274 yrkande 58,
88. beträffande producentansvar för möbler
och kontorspapper
att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo68 yrkande 10,
res. 7 (v)
89. beträffande producentansvar för
byggsektorn
att riksdagen avslår motion 1998/99:MJ715,
90. beträffande skrotningspremien
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:MJ749 yrkande 6 och
1998/99:T220 yrkande 15,
res. 8 (m, kd)
res. 9 (c)
91. beträffande sopförbränning
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Jo75 yrkande 8 och
1998/99:MJ701,
res. 10 (mp)
92. beträffande lakvatten från soptippar
att riksdagen avslår motion 1998/99:MJ800,
93. beträffande handeln med sopor
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Jo75 yrkande 9 och
1998/99:MJ750 yrkande 2,
94. beträffande uttjänta lädervaror
att riksdagen avslår motion 1998/99:MJ791 yrkande 1,
res. 11 (mp)
95. beträffande förbrukade mineraloljor
att riksdagen avslår motion 1998/99:MJ745,
96. beträffande kretsloppet mellan stad
och land
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:MJ245 och
1998/99:MJ802 yrkande 7,
res. 12 (kd, c)
res. 13 (mp)
97. beträffande kretslopp och ekologiskt
jordbruk
att riksdagen avslår motion 1998/99:MJ224 yrkande 28,
res. 14 (kd, c)
98. beträffande spridning av industriella
restprodukter på åkermark
att riksdagen avslår motion 1998/99:MJ236,
Nya arbetssätt i kemikaliepolitiken
99. beträffande arbetssätt och riktlinjer
i kemikaliepolitiken
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Jo75 yrkande 4,
1998/99:MJ743 yrkande 2, 1998/99:MJ782 yrkande
17 i motsvarande del och 1998/99:MJ785 yrkandena
11, 12 och 14,
100. beträffande myndigheternas
miljöhänsyn
att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo64 yrkande 7,
101. beträffande kadmium i rötslam
att riksdagen avslår motion 1998/99:MJ735 yrkande 1,
res. 15 (mp)
102. beträffande samverkan mellan
myndigheter och industri
att riksdagen avslår motion 1998/99:MJ785 yrkandena 6 och 7,
103. beträffande kemikalieavgift
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:MJ719 och
1998/99:MJ782 yrkande 17 i motsvarande del,
104. beträffande nationella regler om
kemikalier
att riksdagen avslår motion 1998/99:MJ785 yrkande 8,
105. beträffande märkning m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:MJ782 yrkande 17 i
motsvarande del och 1998/99:So374 yrkande 9,
106. beträffande nickel i kosmetika
att riksdagen avslår motion 1998/99:MJ725,
107. beträffande försiktighets- och
produktvalsprinciperna
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:MJ782 yrkande 17 i
motsvarande del, 1998/99:MJ785 yrkande 3 och
1998/99:MJ791 yrkande 3,
108. beträffande en gemensam
kemikaliepolitik inom EU
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Jo62 yrkande 7,
1998/99: MJ782 yrkande 17 i motsvarande del,
1998/99:MJ785 yrkande 13 och 1998/99:U508
yrkande 21,
109. beträffande minimikrav i en gemensam
kemikaliepolitik
att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo75 yrkande 2,
110. beträffande de svenska undantagen
att riksdagen avslår motion 1998/99:MJ785 yrkande 1,
Begränsningar och avveckling av vissa skadliga ämnen
111. beträffande handlingsplan för
fosfor
att riksdagen avslår motion 1998/99:MJ747 yrkande 7,
112. beträffande riskerna med
läderhantering
att riksdagen avslår motion 1998/99:MJ791 yrkande 2,
113. beträffande ekologiska effekter av
läkemedel
att riksdagen avslår motion 1998/99:MJ743 yrkande 3,
res. 16 (mp)
114. beträffande förbud mot blykromater
att riksdagen avslår motion 1998/99:MJ723 yrkande 2,
115. beträffande förbud mot blyhagel
att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:Jo67,
1998/99:MJ724 och 1998/99:MJ792 yrkande 2 samt
med avslag på motionerna 1997/98:Jo64 yrkande 8
och 1997/98:Jo74 yrkandena 2 och 3 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,
116. beträffande forskning om alternativ
till blyhagel
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Jo61 och
1997/98:Jo74 yrkande 1,
117. beträffande användningen av
kvicksilver
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Jo75 yrkande 5 och
1998/99:MJ723 yrkande 3,
118. beträffande användningen av
selenampuller vid kremering
att riksdagen avslår motion 1998/99:MJ733,
119. beträffande bromerade
flamskyddsmedel
att riksdagen avslår motion 1998/99:MJ764,
120. beträffande nonylfenoletoxilater
att riksdagen avslår motion 1998/99:MJ743 yrkande 1,
121. beträffande mjukgörare i PVC
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Jo62 yrkandena 5 och
6, 1997/98:Jo63, 1997/98:Jo75 yrkande 6,
1998/99:MJ1, 1998/99:MJ723 yrkande 1,
1998/99:MJ789 yrkande 1 och 1998/99:MJ792
yrkande 3,
res. 17 (kd, m)
res. 18 (v, mp, c)
res. 19 (fp)
122. beträffande miljöbelastningen från
PVC
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Jo62 yrkandena 3 och
4 samt 1997/98:Jo75 yrkande 7,
res. 20 (v, mp, c)
123. beträffande PVC-industrin m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Jo62 yrkandena 1 och
2 samt 1998/99:MJ789 yrkandena 2 och 3,
124. beträffande bekämpningsmedel
att riksdagen avslår motion 1998/99:MJ707,
Vissa åtgärder på trafikområdet
125. beträffande åtgärder på trafikområdet
m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Jo68 yrkande 11 och
1997/98:Jo73 yrkande 53,
126. beträffande fossila bränslen
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:MJ749 yrkandena 4
och 5, 1998/99:N222 och 1998/99:T223 yrkande 13,
att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo73 yrkande 55,
128. beträffande skattebefriade bränslen
att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo70 yrkande 2,
129. beträffande förbud för icke-
katalysatorrenade bensin- och dieselbilar efter
år 2009
att riksdagen avslår motion 1998/99:MJ793,
130. beträffande skydd av vattentäkter vid
vägar
att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo73 yrkande 54,
Försurning
131. beträffande strategi för minskad
försurning och övergödning
att riksdagen avslår motion 1998/99:MJ782 yrkande 12,
res. 22 (m)
Klimat
132. beträffande handel med utsläppsrätter
m.m.
att riksdagen avslår motion 1998/99:MJ778 yrkande 8,
133. beträffande klimatpolitiskt
handlingsprogram
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Jo68 yrkande 7,
1998/99:MJ238 yrkandena 1 och 2, 1998/99:MJ749
yrkande 8, 1998/99:MJ782 yrkande 13 och
1998/99:MJ801 yrkande 1,
res. 23 (m)
res. 24 (kd)
res. 25 (c, fp)
134. beträffande flexibla mekanismer
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:MJ238 yrkande 3,
1998/99:MJ765 och 1998/99:MJ782 yrkande 18,
res. 26 (m)
135. beträffande ramanslaget B 12
Kompletterande åtgärder inom jordbruket,
utgiftsområde 23,
att riksdagen godkänner att det under utgiftsområde 23 Jord-
och skogsbruk, fiske med anslutande näringar
uppförda ramanslaget B 12 Kompletterande
åtgärder inom jordbruket får, utöver
anläggningsstöd för energiskog, även utnyttjas
för andra åtgärder i syfte att stimulera energi-
skogsodling,
136. beträffande stöd för
energiskogsodling
att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo70 yrkande 1,
Näringslivets och konsumenternas roll i miljöarbetet
137. beträffande ekonomiska styrmedel
att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo72,
138. beträffande offentlig upphandling
att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo71 yrkandena 1 och 2,
139. beträffande miljömärkningssystem
m.m.
att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo71 yrkandena 3 och 4,
Samhällsplaneringen och det lokala och regionala
miljöarbetet
140. beträffande samhällsplaneringen
att riksdagen godkänner regeringens förslag till riktlinjer
för samhällsplaneringen,
141. beträffande ökat stöd till ideella
organisationer inom natur- och
kulturvårdsområdet
att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo65,
res. 27 (kd, c)
Riktlinjer för det svenska miljöarbetet i EU
142. beträffande internationellt
miljösamarbete
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Jo68 yrkande 12 och
1998/99:MJ782 yrkande 3,
143. beträffande miljökrav inom EU m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:MJ774 yrkande 3,
1998/99:MJ804 yrkande 1, 1998/99:U508 yrkande 19
och 1998/99:U509 yrkande 3,
res. 28 (v, mp) - delvis
res. 29 (fp)
144. beträffande miljögarantin
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Jo75 yrkande 1 och
1998/99:MJ785 yrkande 9,
res. 28 (v, mp) - delvis
145. beträffande buller
att riksdagen avslår motion 1998/99:MJ779 yrkande 4,
res. 30 (fp)
146. beträffande begränsningsdirektivet
att riksdagen avslår motion 1998/99:MJ785 yrkande 10,
Konventioner
147. beträffande ändringarna av
Montrealprotokollet om ämnen som bryter ned
ozonskiktet
att riksdagen godkänner regeringens förslag om att Sverige
skall tillträda ändringarna av
Montrealprotokollet om ämnen som bryter ned
ozonskiktet,
148. beträffande konventionen om
säkerheten vid hantering av använt kärnbränsle
och om säkerheten vid hantering av radioaktivt
avfall
att riksdagen godkänner regeringens förslag om att Sverige
skall tillträda konventionen om säkerheten vid
hantering av använt kärnbränsle och om
säkerheten vid hantering av radioaktivt avfall,
Övrigt
149. beträffande principer för naturvården
m.m.
att riksdagen avslår motion 1998/99:MJ782 yrkandena 5-7,
150. beträffande stöd till uppfödning av
hotade arter m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:MJ705 och
1998/99:MJ780 yrkande 1,
151. beträffande aktionsplan för hotade
arter m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:MJ729 och
1998/99:MJ755,
152. beträffande skydd för
odlingslandskapet
att riksdagen avslår motion 1998/99:MJ771 yrkande 7,
153. beträffande inköp av skyddsvärd
mark
att riksdagen avslår motion 1998/99:MJ749 yrkande 17,
154. beträffande vissa naturvårdsobjekt
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:MJ753,
1998/99:MJ757, 1998/99:MJ758, 1998/99:MJ783 och
1998/99:MJ799,
155. beträffande förstärkt äganderätt
att riksdagen avslår motion 1998/99:MJ211,
156. beträffande ansvarsfördelningen
mellan staten och enskilda
att riksdagen avslår motion 1998/99:MJ782 yrkandena 1 och 2,
157. beträffande ersättning för intrång i
markägandet
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:MJ219 yrkande 16,
1998/99:MJ754 och 1998/99:MJ777 yrkandena 1 och
2,
158. beträffande flexibla
avtalsersättningar
att riksdagen avslår motion 1998/99:MJ771 yrkande 8,
159. beträffande allemansrätten
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:MJ219 yrkande 17,
1998/99:N274 yrkande 24, 1998/99:MJ706,
1998/99:MJ775 och 1998/99:MJ777 yrkande 6,
160. beträffande strandskyddet
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:Bo209 yrkande 13,
1998/99: MJ788 och 1998/99:MJ794,
161. beträffande skyddszoner i vattendrag
m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:MJ710,
1998/99:MJ727 och 1998/99:MJ752,
162. beträffande miljökvalitetsnormer
m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:MJ714, 1998/99:MJ749
yrkandena 20-22, 1998/99:MJ768 och 1998/99:MJ803
yrkande 9,
163. beträffande terrängkörningslagen
m.m.
att riksdagen avslår motion 1998/99:MJ722,
164. beträffande miljöbalkens
hänsynsregler m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:MJ238 yrkande 6 och
1998/99:MJ784,
165. beträffande naturvårdsförrättning
att riksdagen avslår motion 1998/99:MJ787,
166. beträffande vindkraften
att riksdagen avslår motion 1998/99:MJ776 yrkande 2,
167. beträffande miljöorganisationerna som
remissorgan
att riksdagen avslår motion 1998/99:MJ804 yrkande 4,
168. beträffande lagregler om kretslopp i
jordbruket
att riksdagen avslår motion 1998/99:MJ735 yrkande 2,
169. beträffande kemikalielagstiftning
m.m.
att riksdagen avslår motion 1998/99:MJ785 yrkandena 2, 4 och
5,
170. beträffande högsta ljudnivåer m.m.
att riksdagen avslår motion 1998/99:MJ736,
171. beträffande obligatoriska miljö- och
hälsoskyddsnämnder
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Jo73 yrkande 1 och
1998/99:MJ747 yrkande 1,
172. beträffande miljöskadeförsäkring
att riksdagen avslår motion 1998/99:MJ739.
Stockholm den 25 mars 1999
På miljö- och jordbruksutskottets vägnar
Dan Ericsson
I beslutet har deltagit: Dan Ericsson (kd), Sinikka
Bohlin (s), Göte Jonsson (m), Kaj Larsson (s),
Ingvar Eriksson (m), Alf Eriksson (s), Carl G
Nilsson (m), Ingemar Josefsson (s), Ann-Kristine
Johansson (s), Kjell-Erik Karlsson (v), Gudrun
Lindvall (mp), Eskil Erlandsson (c), Harald Nordlund
(fp), Michael Hagberg (s), Lars Lindblad (m), Jonas
Ringqvist (v) och Ester Lindstedt-Staaf (kd).
Reservationer
1. Skydd av outbyggda älvsträckor
(mom. 16)
Gudrun Lindvall (mp) anför:
I likhet med motionärerna i motion Jo73 (mp) yrkande
13 anser jag att vattenkraften i Sverige nu är
färdigutbyggd. Jag delar således inte regeringens
uppfattning att det är möjligt att både exploatera
vattendragen och behålla de arter som är beroende av
rinnande vatten. I detta fall måste den biologiska
variationen, såväl hotade som mer vanliga arter, ges
företräde. Det biologiska livet förstörs när vattnet
inte längre kan strömma fritt, när de naturliga
variationerna i vattenståndet försvinner och
gödningen av strandzoner upphör, när havsöringen
inte längre kan vandra upp, och när utter och
strömstare inte längre har någon fors att vistas i.
Riksdagen har lagt fast taket för vattenkraftens
utbyggnad till 66 TWh. I dag leveras 70,1 TWh. Även
av detta skäl måste vattenkraften anses
färdigutbyggd. Som anförs i motionen är det en
internationell skandal att regeringen inte ens inom
en generation vill sätta stopp för skövlingen av de
sista forsarna. Mot bakgrund av det anförda anser
jag att regeringen bör återkomma till riksdagen med
förslag om grundlagsskydd för de outbyggda
älvsträckorna.
Jag anser att utskottets hemställan under 16 bort ha
följande lydelse:
16. beträffande skydd av outbyggda älvsträckor
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Jo73 yrkande 13
och med avslag på motion 1997/98:Jo66 yrkande 3
som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
2. Skydd av myrar upptagna i
myrskyddsplanen (mom. 24)
Gudrun Lindvall (mp) anför:
Av propositionen framgår att regeringens ambition är
att endast 50 % av myrskyddsplanens objekt skall
vara skyddade inom en generation. Detta anser jag
vara en alltför låg ambitionsnivå. Naturvårdsverkets
beräkningar i rapport 4765 Renare luft och gröna
skogar ger vid handen att kostnaderna för denna
skyddsnivå vad avser själva myrmarken uppgår till ca
10 miljoner kronor per år, medan kostnaden för skydd
av den s.k. kringmarken, i de flesta fall skogsmark,
är svår att beräkna. Enligt den internationella
naturvårdsunionen IUCN måste varje land skydda 10 %
av samtliga naturtyper för att den biologiska
mångfalden skall kunna säkerställas. Myrskyddsplanen
upptar endast 6 % av den totala myrarealen.
Riksdagen bör med anledning av motion MJ802 (mp)
yrkande 3 uttala att dessa myrar bör skyddas
snarast.
Jag anser att utskottets hemställan under 24 bort ha
följande lydelse:
24. beträffande skydd av myrar upptagna i
myrskyddsplanen
att riksdagen med anledning av motion 1998/99:MJ802 yrkande 3
som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
3. Oljeletning i Skagerrak m.m. (mom. 31)
Gudrun Lindvall (mp) anför:
Den norska regeringens förklaring att koncessioner
inte kommer att beviljas för borrningar i ekologiskt
känsliga områden skyddar tills vidare Skagerrak från
vidare exploatering. Det har emellertid visat sig
att Nordsjön har fler fyndigheter av olja och gas än
vad som tidigare varit känt. Som anförs i motion
MJ731 (mp) är det därför hög tid att skapa ett
långsiktigt skydd för vårt hårt utsatta kusthav och
därigenom bidra till en hållbar utveckling. När det
gäller de dansk/amerikanska intressena för
oljeborrning i sydvästra Skagerrak bör regeringen i
ett tidigt skede begära miljökonsekvensbeskrivningar
och regelrätta samråd med den danska regeringen. Den
svenska regeringen bör redan nu bestämt ta avstånd
från framtida norska och/eller danska planer på
provborrningar i området.
I det fall provborrningar skulle visa att
Skagerraks och Kattegatts berggrunder innehåller
gas- och oljefyndigheter kommer det att förr eller
senare bli mycket svårt att förhindra en
exploatering med regelrätta produktionsanläggningar.
Därmed riskerar ett av de viktigaste biologiska
reproduktionsområdena på norra halvklotet att
ödeläggas. I likhet med motionärerna i motion MJ731
(mp) anser jag att den svenska regeringen nu klart
bör ta avstånd från en sådan utveckling. Regeringen
bör på allvar ta upp diskussioner med våra
grannländer i frågan, t.ex. inom Nordiska rådet, i
syfte att åstadkomma ett förbud mot utvinning av
olja och gas i Skagerrak och Kattegatt och på så
sätt freda dessa viktiga hav för framtiden.
Jag anser att utskottets hemställan under 31 bort ha
följande lydelse:
31. beträffande oljeletning i Skagerrak m.m.
att riksdagen med anledning av motion 1998/99:MJ731 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,
4. En Nordsjökommission (mom. 32)
Eskil Erlandsson (c) anför:
Som anförs i motion MJ708 (c) används Nordsjön
fortfarande som en gigantisk soptipp. Trots att det
längs Sveriges västkust finns både synliga effekter
och mätbara resultat av denna verksamhet ägnas
Nordsjön inte det miljöpolitiska intresse och det
engagemang som krävs för att åstadkomma
förändringar. Det kommer ständiga katastrofsignaler
med nya mätningar om havets miljötillstånd och krav
på ytterligare forskningsresurser för att möta nya
problem. I länderna kring Nordsjön finns stora
kunskaper på området, och ett flertal
internationella fora agerar utifrån skilda
miljöperspektiv. Detta omfattande arbete resulterar
emellertid inte i en effektiv användning av resurser
eller i varaktiga resultat. För detta krävs ett
politiskt mandat med ambitionen att nå en
internationell överenskommelse om de gemensamma
problemen i västerhavet. Överenskommelsen bör
kompletteras med en arbetsplan för att positiva,
varaktiga miljöeffekter skall kunna uppnås. Det är
nu hög tid att Nordsjöns miljötillstånd får samma
uppmärksamhet som regeringen ägnar Östersjöns miljö.
Jag anser att regeringen bör verka för tillsättande
av en Nordsjökommission, som tar ett samlat grepp om
miljösituationen i Nordsjön och där samtliga berörda
nationer inbjuds att medverka.
Jag anser att utskottets hemställan under 32 bort ha
följande lydelse:
32. beträffande en Nordsjökommission
att riksdagen med anledning av motion 1998/99:MJ708 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,
5. Faktor 10 (mom. 80)
Eskil Erlandsson (c) anför:
Miljötänkandet har länge inriktats på att ta om hand
det som flödar ut ur ekonomin. Nu är det tid att i
högre grad sätta in åtgärder där resurserna förs in
i ekonomin och produktionen. Med faktor 10 sätts
utveckling, ny teknik och rättvisa i fokus och man
lyfter möjligheterna med ökad
naturresursproduktivitet. Det handlar inte om att
sätta begränsningar på produktionen utan, tvärtom,
om en utmaning för näringslivet att finna nya
innovativa lösningar och öka effektiviteten.
Effektiviseringskraven skiljer sig i praktiken
starkt åt mellan olika typer av resurser. I vissa
fall krävs mindre, i andra fall krävs mycket mer än
en faktor 10, för att nå en hållbar utveckling. Det
väsentliga är att inrikta utvecklingen mot en
effektivare resursanvändning. Begreppet faktor 10
ger en uppfattning om vilken utmaning vi står inför.
Regeringen bör enligt Centerpartiets mening utreda
och formulera förutsättningarna för ett svenskt
arbete vad gäller forskning och teknikutveckling i
syfte att anpassa samhället till faktor 10.
Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottets
hemställan under 80 bort ha följande lydelse:
80. beträffande faktor 10
att riksdagen med anledning av motion 1998/99:MJ749 yrkande 28
och med avslag på motion 1997/98:Jo68 yrkande 9
som sin mening ger regeringen till känna vad
ovan anförts,
6. Ett generellt producentansvar (mom. 83)
Eskil Erlandsson (c) anför:
Kretsloppsdelegationen har utformat ett förslag till
producentansvar för uttjänta varor som skulle ge
drivkraft till en kretsloppsanpassad
produktutveckling, och som samtidigt är
konkurrensneutralt. Centerpartiet anser att
delegationens idéförslag kan ligga till grund för en
ny lagstiftning på området. Producenterna skall
bl.a. vara tvungna att lämna information om sina
varor vad gäller varornas innehåll av material och
ämnen. Upplysningar skall också ges om förhållanden
av betydelse för att bedöma möjligheterna att
demontera och materialåtervinna varorna.
Producenterna skall även informera om sina varors
innehåll av stoppämnen (organiska av människan
framställda ämnen som är både långlivade och
bioackumulerbara) samt metallerna kadmium,
kvicksilver och bly. I ett nästa steg bör
producenterna även informera om andra
avvecklingsämnen (cancerframkallande,
arvsmassepåverkande eller hormonstörande). För att
se till att producenterna tar sitt ansvar skall det
finnas en ekonomisk garanti i form av en försäkring
för varorna redan när de sätts ut på marknaden. Det
tvingar oseriösa producenter, som bara finns på
marknaden en kort tid, att ta ansvar för sina
produkter när de är uttjänta. Tanken är att
försäkringen skall administreras av privata
försäkringsgivare. Regeringen bör återkomma till
riksdagen med förslag till en lag om generellt
producentansvar i enlighet med
Kretsloppsdelegationens idéförslag.
Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottets
hemställan under 83 bort ha följande lydelse:
83. beträffande ett generellt producentansvar
att riksdagen med anledning av motion 1998/99:MJ749 yrkande 25
som sin mening ger regeringen till känna vad
ovan anförts,
7. Producentansvar för möbler och
kontorspapper (mom. 88)
Kjell-Erik Karlsson (v) och Jonas Ringqvist (v)
anför:
Enligt regeringen innebär bemyndigandet att meddela
förbud mot deponering av organiskt avfall, ett
eventuellt införande av en avfallsskatt och en
fungerande andrahandsmarknad för möbler att
återanvändning och återvinning av möbler kommer att
öka. Därmed anses det inte föreligga något behov av
att införa ett producentansvar för möbler. Enligt
vår mening är detta en märklig argumentation. Den
andrahandsmarknad som finns avser inte uttjänta
möbler. Att luta sig mot denna marknad ger inga
garantier för att möbler tas om hand på ett säkert
sätt när de kasseras. Vidare föreslår regeringen
ingen avfallsskatt. När det gäller kontorspapper
anser vi att Naturvårdsverkets rapport nr 4678 är
tillräckligt underlag för att införa ett
producentansvar. Regeringens ambitionsnivå måste
höjas. Regeringen bör framlägga ett förslag till
producentansvar för möbler och kontorspapper.
Mot bakgrund av det anförda anser vi att utskottets
hemställan under 88 bort ha följande lydelse:
88. beträffande producentansvar för möbler och
kontorspapper
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Jo68 yrkande 10
som sin mening ger regeringen till känna vad
ovan anförts,
8. Skrotningspremien (mom. 90)
Dan Ericsson (kd), Göte Jonsson (m), Ingvar Eriksson
(m), Carl G Nilsson (m), Lars Lindblad (m) och Ester
Lindstedt-Staaf (kd) anför:
Enligt vår mening bör skrotningspremien höjas under
kommande fyra år. Höjningen skall förenas med krav
på inköp av nyare, avgasrenad bil. Regeringen bör
utreda frågan om en sådan miljöpremie och sedan
återkomma till riksdagen.
Mot bakgrund av det anförda anser vi att utskottets
hemställan under 90 bort ha följande lydelse:
90. beträffande skrotningspremien
att riksdagen med anledning av motion 1998/99:T220 yrkande 15
och med avslag på motion 1998/99:MJ749 yrkande 6
som sin mening ger regeringen till känna vad
ovan anförts,
9. Skrotningspremien (mom. 90)
Eskil Erlandsson (c) anför:
Sverige har en av Europa äldsta bilparker. De sämsta
bilarna drar mycket bensin eller diesel och är
dåliga både för miljön och för trafiksäkerheten.
För att kunna nå miljömålen med minskade utsläpp av
växthusgaser måste bilarnas avgasrening förbättras
och bränsleförbrukning minskas. Det skiljer cirka en
halv liter per mil i bränsleförbrukning mellan de
äldsta och de nyare bilarna. En energisnålare bil
skulle betyda mycket för familjernas ekonomi, för
trafiksäkerheten och för miljön. Centerpartiet
föreslår därför att skrotnings-premien höjs från
dagens 500 kronor till 8 000 kronor. Höjningen av
skrotningspremien skall finansieras ur
skrotningsfonden och fördelas över en femårsperiod.
Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottets
hemställan under 90 bort ha följande lydelse:
90. beträffande skrotningspremien
att riksdagen med anledning av motion 1998/99:MJ749 yrkande 6
och med avslag på motion 1997/98:T220 yrkande 15
som sin mening ger regeringen till känna vad
ovan anförts,
10. Sopförbränning (mom. 91)
Gudrun Lindvall (mp) anför:
Flera energianläggningar i Sverige står i begrepp
att börja elda sopor. Soporna kallas numera
kretsloppsbränslen eller returbränslen. Med tanke på
alla kemikalier som dessa sopor innehåller anser
Miljöpartiet de gröna att utvecklingen är mycket
olycklig. Bromerade flamskyddsmedel är vanligt
förekommande kemikalier som vid förbränning bildar
dioxiner. De bör inte förbrännas. En hel del av
detta avfall kommer från andra länder, t. ex.
Tyskland, där opinionen inte accepterar
förbränningen. Man vill därför exportera bl.a.
uttjänta bildäck, tjärolja från brun- och stenkol,
kreosotimpregnerade slipers, importerat
kontorsavfall och spilloljor för förbränning. För
att bli kvitt detta avfall, som finns på den gula
respektive röda listan inom EU, är man villig att ge
ekonomiskt mycket fördelaktiga villkor. Miljöpartiet
de gröna anser att det är oacceptabelt att Sverige
skall bli sopförbränningsstation för andra länders
sopor. Detta avfall innehåller giftiga kemikalier
och är dessutom av fossilt ursprung. Sopförbränning
med giftiga och fossila restprodukter hör inte hemma
i ett ekologiskt långsiktigt hållbart samhälle. Den
rimmar också illa med försiktighetsprincipen som
finns i miljöbalken.
Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottets
hemställan under 91 bort ha följande lydelse:
91. beträffande sopförbränning
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Jo75 yrkande 8
och med avslag på motion 1998/99:MJ701 som sin
mening ger regeringen till känna vad ovan
anförts,
11. Uttjänta lädervaror (mom. 94)
Gudrun Lindvall (mp) anför:
Läder innehåller en hel del otrevliga kemikalier som
kan orsaka såväl hälso- som miljöproblem vid en
felaktig hantering. Många av dessa kemikalier
används inte i Sverige. Det krävs dock en stor
försiktighet framför allt vid destruktionen eftersom
såväl garvade hudar som produkter från andra länder
innehåller dessa kemikalier. Läder garvas med
kemikalier, främst 3-värt krom. Det är
allergiframkallande och kan vid upphettning
omvandlas till 6-värt krom. Denna form av krom har
cancerframkallande effekt. Kromgarvat läder bör
därför inte förbrännas. Långa transporter av såväl
hudar som färdiga produkter medför att
konserveringsmedel används för att lädret inte skall
mögla. Ett sådant konserveringsmedel är
pentaklorfenol. Detta ämne är förbjudet som
träimpregneringsmedel men tillåtet i skor och även i
barnskor. Pentaklorfenol används i bl.a. Indien och
Kina varifrån vi importerar stora mängder billigt
läder. På så sätt får vi också hit
konserveringsmedlet. Vid förbränning av
pentaklorfenoler bildas dioxiner som är mycket
giftiga. På grund av innehåll av pentaklorfenol och
krom anser Miljöpartiet de gröna att uttjänt läder
bör klassas som miljöfarligt avfall.
Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottets
hemställan under 94 bort ha följande lydelse:
94. beträffande uttjänta lädervaror
att riksdagen med anledning av motion 1998/99:MJ791 yrkande 1
som sin mening ger regeringen till känna vad
ovan anförts,
12. Kretsloppet mellan stad och land
(mom. 96)
Dan Ericsson (kd), Eskil Erlandsson (c) och Ester
Lindstedt-Staaf (kd) anför:
Utsläppen av växthusgaserna till atmosfären ökar
och alla sätt för att minska dessa bör tas till
vara. Bland annat kan man försöka hitta och utnyttja
s.k. kolfällor vilket innebär att man låter
åkermarkens organiska substans (mull) öka. På så
sätt binds kolet i mer eller mindre svårlösliga
föreningar. Det finns metoder utvecklade inom de
ekologiska odlingssystemen som tillåter den
organiska substansen att öka i åkerjorden. Dessa
odlingssystem är således i mer än ett perspektiv ett
kretsloppssystem eftersom växtnäringen cirkulerar
mellan stad och land samtidigt som kolet binds. En
strategi för att utveckla och genomföra den nu
beskrivna metoden för ökad kolbindning bör
utarbetas. Kretsloppet mellan stad och land bör
slutas av både ekologiska och resursmässiga skäl.
Åker och betesmark tar emot tätorternas och
industriernas restprodukter och utsläpp, vilket
ställer krav på rening från källan. Markens
långsiktiga produktionsförmåga måste tryggas. Födan
produceras på landsbygden och konsumeras till
övervägande del i staden, där den sedan blir avfall.
Genom att betrakta detta avfall som en resurs och
återföra det till jordbruket får jorden tillbaka
näringsämnen som kväve och fosfor.
Mot bakgrund av det anförda anser vi att utskottets
hemställan under 96 bort ha följande lydelse:
96. beträffande kretsloppet mellan stad och
land
att riksdagen med anledning av motion 1998/99:MJ245 och med
avslag på motion 1998/99:MJ802 yrkande 7 som sin
mening ger regeringen till känna vad ovan
anförts,
13. Kretsloppet mellan stad och land
(mom. 96)
Gudrun Lindvall (mp) anför:
En människas urin innehåller 5,6 kg kväve per år.
Denna mängd räcker för att producera 250 kg spannmål
vilket är lika mycket som en människa behöver för
att vara försörjd med kalorier och proteiner under
ett år. Det här är ett uttryck för det kretslopp som
är det stora och viktiga på jorden, kretsloppet
mellan djur och växter. Detta kretslopp har fungerat
ostört i årmiljoner och varit förutsättningen för
livet på jorden. Även fosfor finns i urinen och är
en viktig resurs för växter. I dag är kretsloppet
brutet. Näringsämnena i människans fekalier och urin
kommer inte åter till jorden och grödan. De har i
stället blivit ett problem. Kväve och fosfor orsakar
övergödning i sjöar och vattendrag och förändrar och
förstör ekosystemen. Fosforreningen i våra
avloppsverk, som aldrig blir fullständig, kostar
stora belopp. I Naturvårdsverkets rapport Ren luft
och gröna skogar (4765) lyfts fosforproblematiken.
Fosfor till gödselmedel bryts i dag av lagrade
resurser vilket inte är långsiktigt hållbar. Kvävet
renas nästan inte alls. Några få reningsverks
verksamhet är fortfarande på försöksstadiet när det
gäller fosfor. För att få kvävegödselmedel åtgår
stora mängder olja varför inte heller denna
framställning är långsiktigt hållbar. Kretsloppet
måste återknytas och näringsämnena återföras till
jordbruket. Det är en av de viktigaste
förutsättningarna för att ett ekologiskt långsiktigt
hållbart samhälle skall kunna skapas - att återknyta
stad och land. Det krävs att avloppssystemen
moderniseras så att framför allt urinen kan tas till
vara. Det krävs också att lagstiftningen inom EU
ändras så att växtnäringsämnen från komposter och
mänsklig urin får användas i det ekologiska
lantbruket.
Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottets
hemställan under 96 bort ha följande lydelse:
96. beträffande kretsloppet mellan stad och
land
att riksdagen med anledning av motion 1998/99:MJ802 yrkande 7
och med avslag på motion 1998/99:MJ245 som sin
mening ger regeringen till känna vad ovan
anförts,
14. Kretslopp och ekologiskt jordbruk
(mom. 97)
Dan Ericsson (kd), Eskil Erlandsson (c) och Ester
Lindstedt-Staaf (kd) anför:
Enligt vår mening behöver EU:s lagstiftning ändras
när det gäller förbudet att använda sig av
hushållsavfall i form av komposter, human avföring
och rötslam från reningsverk i det ekologiska
jordbruket. Kretslopp måste marknadsföras som
hushållning och effektivt utnyttjande av
produktionsresurser. På så sätt läggs grunden till
en förändrad syn på dessa produkter. I dag har vi
ett stort flöde av växtnäringsämnen som
transporteras från lantbruket in till tätorten utan
att återföras. Speciellt anmärkningsvärt är den
stora kväve- och fosforkälla som lantbruket skulle
kunna utnyttja. Sverige bör verka för att denna
fråga lyfts inom EU för ett avgörande så att
kretsloppet stad-land möjliggörs.
Mot bakgrund av det anförda anser vi att utskottets
hemställan under 97 bort ha följande lydelse:
97. beträffande kretslopp och ekologiskt
jordbruk
att riksdagen med anledning av motion 1998/99:MJ224 yrkande
28 som sin mening ger regeringen till känna vad
ovan anförts,
15. Kadmium i rötslam (mom. 101)
Gudrun Lindvall (mp) anför:
I det svenska slammet från avloppsreningsverken
finns bl.a. kadmium, koppar och zink. Sådana
tungmetaller hör inte hemma där och inte heller i
ett ekologiskt långsiktigt hållbart samhälle med ett
fungerande kretslopp. Slammet sprids i dag på
jordbruksmark nära tätorterna, inte för att
jordbruket betraktar det som ett idealiskt
gödselmedel, utan för att kommunerna har ett problem
och ofta t.o.m. betalar för att bli av med slammet.
Slamgivorna anpassas då i stället efter hur mycket
som kan spridas inom ramen för gränsvärdena för
tungmetallerna. Till dess att nationen har intagit
en långsiktigt hållbar hållning till problemet anser
jag att det är bättre att deponera rötslammet. Ett
slutförvaringsproblem måste betraktas som ett sådant
och rötslammet får inte spridas ut på jordar och i
livsmedelsråvaror och därmed vidare i djur och
människor. Försiktighetsprincipen måste gälla. Det
är hög tid att införa kadmiumskatt också på
avloppsslammet. Miljöpartiet de gröna anser att
riksdagen borde ge regeringen i uppdrag att utarbeta
ett förslag till gränsvärden för kadmium. Av
förslaget bör vidare bl.a. framgå hur en skatt skall
kunna tas ut på kadmium i rötslam. Syftet med ett
sådant förslag är att styra bort det giftiga slammet
från åkrarna.
Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottets
hemställan under 101 bort ha följande lydelse:
101. beträffande kadmium i rötslam
att riksdagen med anledning av motion 1998/99:MJ735 yrkande 1
som sin mening ger regeringen till känna vad
ovan anförts,
16. Ekologiska effekter av läkemedel
(mom. 113)
Gudrun Lindvall (mp) anför:
Omfattande undersökningar gjorda i svenska
reningsverk har studerat effekterna av utsläppen av
syntetiska hormoner från p-piller och deras påverkan
på det levande. Det visar sig att resterna från p-
piller, som kvinnor utsöndrar via urin och avföring,
inte bryts ner i ett vanligt reningsverk utan släpps
igenom reningsprocessen och ut i naturen. Vid försök
med fisk visar det sig att dessa ämnen inte bara
påverkar fiskens könskaraktär utan även anlagras i
fisken. Unga hanar producerar ämnen som normalt
annars endast finns hos könsmogna honor. Hormonerna
kan på sikt göra fiskhanarna sterila. I ett
reningsverk hittades 45 gånger högre koncentrationer
än de man har funnit ger påverkan på fiskar.
Kunskapen om läkemedels påverkan på naturen är i dag
bristfällig. Det gäller inte bara syntetiska
hormoner utan också antibiotika och maskmedel. Vid
tillverkning av läkemedel måste därför hänsyn tagas
till ekologiska aspekter i en helt annan omfattning
än i dag. Försiktighetsprincipen måste utgöra en
förutsättning vid all introduktion av nya ämnen.
Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottets
hemställan under 113 bort ha följande lydelse:
113. beträffande ekologiska effekter av
läkemedel
att riksdagen med anledning av motion 1998/99:MJ743 yrkande 3
som sin mening ger regeringen till känna vad
ovan anförts,
17. Mjukgörare i PVC (mom. 121)
Dan Ericsson (kd), Göte Jonsson (m), Ingvar Eriksson
(m), Carl G Nilsson (m), Lars Lindblad (m) och Ester
Lindstedt-Staaf (kd) anför:
Enligt vår mening är det viktigt att
kemikaliesäkerhetsarbetet utgår från
riskvärderingar, och att denna grundsyn präglar
bedömningen av alla produkter och ämnen. När det
gäller PVC finns dock alltjämt en tendens att man
frångår denna grundsyn. Regeringen redovisar inte en
riskbedömning av den s.k. mjukgöraren DEHP, utan
hänvisar till ett underlag som inte är komplett.
Detta förfarande innebär att förslaget om en
frivillig avveckling av DEHP kan leda till att
mindre undersökta mjukgörare kommer att väljas i
stället. Enligt vår mening bör konsekvenserna av en
avveckling av ftalater belysas och alternativen
utredas för att säkerställa att föreslagna åtgärder
verkligen leder till minskade risker. Vidare bör man
arbeta för att genomföra eventuella
avvecklingsbeslut på EU-nivå. Att gå mycket längre i
den nationella lagstiftningen än vad den europeiska
lagstiftningen gör riskerar att leda till minskade
satsningar på utvecklingen av miljövänliga
alternativ. Beslutet om DEHP bör således vänta tills
en komplett riskutvärdering kan ske med alla
underlag enligt EU:s arbete med riskutvärderingar.
Mot bakgrund av det anförda anser vi att utskottets
hemställan under 121 bort ha följande lydelse:
121. beträffande mjukgörare i PVC
att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:Jo62
yrkandena 5 och 6, 1998/99:MJ723 yrkande 1,
1998/99:MJ789 yrkande 1 och 1998/99:MJ792
yrkande 3 samt med avslag på motionerna
1997/98:Jo63, 1997/98:Jo75 yrkande 6 och
1998/99:MJ1 som sin mening ger regeringen till
känna vad ovan anförts,
18. Mjukgörare i PVC (mom. 121)
Kjell-Erik Karlsson (v), Gudrun Lindvall (mp), Eskil
Erlandsson (c) och Jonas Ringqvist (v) anför:
En snabb avveckling av mjukgörare är nödvändig för
att stoppa miljö- och hälsoskador orsakade av de
giftiga medlen. En sådan avveckling påskyndar också
industrins omställning till användande av
miljövänliga alternativ. Enligt vår mening hör
varken additiven eller poly-vinylkloriden i PVC-
plast hemma i ett ekologiskt hållbart samhälle och
därför bör de förbjudas.
Mot bakgrund av det anförda anser vi att utskottets
hemställan under 121 bort ha följande lydelse:
121. beträffande mjukgörare i PVC
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Jo75 yrkande 6
och med avslag på motionerna 1997/98:Jo62
yrkandena 5 och 6, 1997/98:Jo63, 1998/99:MJ1,
1998/99:MJ723 yrkande 1, 1998/99: MJ789 yrkande
1 och 1998/99:MJ792 yrkande 3 som sin mening ger
regeringen till känna vad ovan anförts,
19. Mjukgörare i PVC (mom. 121)
Harald Nordlund (fp) anför:
Inom EU pågår ett arbete med riskutvärderingar för
existerande kemikalier, däribland ftalater. Sverige
och Kemikalieinspektionen har fått uppdraget att
utreda den mest använda ftalaten, DEHP
(dietylhexylftalat). Regeringen har i sitt förslag
inte redovisat någon riskbedömning beträffande DEHP.
Enligt min mening finns det en risk för att
förslaget om en frivillig avveckling leder till att
mindre undersökta mjukgörare kommer att väljas. Det
är därför angeläget att bedömningen av DEHP får
anstå till dess att EU:s riskutvärdering är
avklarad. Kravet på en frivillig avveckling av DEHP
och andra ftalater bör därför utgå. Sverige bör
genomföra de åtgärder som EU beslutar om efter
avslutad riskutvärdering.
Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottets
hemställan under 121 bort ha följande lydelse:
121. beträffande mjukgörare i PVC
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Jo63 och med
avslag på motionerna 1997/98:Jo62 yrkandena 5
och 6, 1997/98:Jo75 yrkande 6, 1998/99:MJ1,
1998/99:MJ723 yrkande 1, 1998/99:MJ789 yrkande 1
och 1998/99:MJ792 yrkande 3 som sin mening ger
regeringen till känna vad ovan anförts,
20. Miljöbelastningen från PVC (mom. 122)
Kjell-Erik Karlsson (v), Gudrun Lindvall (mp), Eskil
Erlandsson (c) och Jonas Ringqvist (v) anför:
Enligt vår mening bör regeringen snarast återkomma
med ett konkret och tidsbestämt förslag till förbud
mot PVC.
Mot bakgrund av det anförda anser vi att utskottets
hemställan under 122 bort ha följande lydelse:
122. beträffande miljöbelastningen från PVC
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Jo75 yrkande 7
och med avslag på motion 1997/98:Jo62 yrkandena
3 och 4 som sin mening ger regeringen till känna
vad ovan anförts,
21. Fossila bränslen (mom. 126)
Eskil Erlandsson (c) anför:
Som anförs i motion MJ749 (c) yrkandena 4 och 5 bör
en nollvision för fossila bränslen införas. En plan
bör läggas fast för hur fossila bränslen successivt
skall fasas ut och ersättas med förnybara bränslen.
Regeringen bör samla bilindustrin och bränslebolagen
för att introducera biodrivmedel i stor skala.
Centerpartiet delar den analys och de förslag till
etappmål som Kommunikationskommittén anförde och som
innebär att det bör sättas upp mål om låginblandning
av motoralkoholer i bensin senast från år 2002. Vi
anser att låginblandning av motoralkoholer skall
genomföras i första hand genom frivilliga åtgärder
inom drivmedelsbranschen med sikte på att
inblandningsdelen skall motsvara ca 5 %. Regeringen
bör samla bilindustrin och bränslebolagen för att
möjliggöra målsättningen.
Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottets
hemställan under 126 bort ha följande lydelse:
126. beträffande fossila bränslen
att riksdagen med anledning av motionerna 1998/99:MJ749
yrkandena 4 och 5, 1998/99:N222 och 1998/99:T233
yrkande 13 som sin mening ger regeringen till
känna vad ovan anförts,
22. Strategi för minskad försurning och
övergödning (mom. 131)
Göte Jonsson (m), Ingvar Eriksson (m), Carl G
Nilsson (m) och Lars Lindblad (m) anför:
Riksdagen bör besluta om en åtgärdsstrategi för
minskad försurning och övergödning. Vi anser att en
ökad fossilbränsleanvändning inom elproduktionen
måste undvikas. Hårdare krav bör också ställas på
utsläppen från energi- och kommunikationssektorn.
Sjöfarten står för en oproportionerligt stor andel
utsläpp av svaveldioxid. Även kväveoxidutsläppen bör
minska. Nya medel bör användas för att
kostnadseffektivt minska kvävetillförseln från mark
och reningsverk. Ökade resurser bör enligt vår
uppfattning satsas på kalkning av försurade sjöar
och vattendrag. Regeringen bör även ges i uppdrag
att utforma ett sammanhållet program för
skogskalkning. Bindande överenskommelser om
ytterligare utsläppsminskningar bör träffas med
andra länder. Vi anser också att miljöforskningen
bör värnas.
Mot bakgrund av det anförda anser vi att utskottets
hemställan under 131 bort ha följande lydelse:
131. beträffande strategi för minskad
försurning och övergödning
att riksdagen med anledning av motion 1998/99:MJ782 yrkande 12
som sin mening ger regeringen till känna vad
ovan anförts,
23. Klimatpolitiskt handlingsprogram
(mom. 133)
Göte Jonsson (m), Ingvar Eriksson (m), Carl G
Nilsson (m) och Lars Lindblad (m) anför:
I likhet med vad som anförs i motion MJ782 (m)
yrkande 13 bör Sverige driva en mer offensiv politik
i klimatfrågan. Utsläppen av koldioxid kan begränsas
jämfört med den politik regeringen slagit in på.
Kärnkraften bör enligt vår uppfattning inte
avvecklas i förtid. De nyligen beslutade hindren för
elanvändningen i fjärrvärmesektorn slopas. Även de
skattefinansierade energibidragen till villaägare
samt straffbeskattningen av miljövänliga hus bör
slopas. Vidare bör metangasutvinningen från deponier
öka. Deponigas kan ersätta fossil gas i fordon,
uppvärmning m.m. Vi anser också att trafik-arbetet
kan energieffektiviseras för att begränsa utsläppen.
Slutligen bör system med köp- och säljbara
utsläppsrätter utredas och prövas.
Vi anser att utskottets hemställan under 133 bort ha
följande lydelse:
133. beträffande klimatpolitiskt
handlingsprogram
att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:Jo68 yrkande
7, 1998/99:MJ238 yrkande 1, 1998/99:MJ749
yrkande 8, 1998/99: MJ782 yrkande 13 och
1998/99:MJ801 yrkande 1 samt med avslag på
motion 1998/99:MJ238 yrkande 2 som sin mening
ger regeringen till känna vad ovan anförts,
24. Klimatpolitiskt handlingsprogram
(mom. 133)
Dan Ericsson (kd) och Ester Lindstedt-Staaf (kd)
anför:
Som anförs i motion MJ238 (kd) yrkandena 1 och 2
måste en nationell samling till för att radikalt
minska koldioxidutsläppen. Ett samlat
klimatpolitiskt handlingsprogram bör fastställas av
riksdagen och regeringen bör upprätta ett särskilt
sekretariat för dess genomförande. Vi anser att
fossilbränslen bör fasas ut både i
energiproduktionen och i transportsektorn. Vidare
bör metanavgången begränsas. Växthusgasen metan är
fyra gånger så aggressiv som den mer allmänt
fruktade koldioxiden. Vi anser också att åtgärder
måste vidtas för att öka kolbindningen. Med mer
varsamma metoder vid brukandet av jorden kan den
organiska substansen tillåtas öka. På senare tid har
tankar vuxit fram om återvinning och inte minst
lagring av koldioxid under jord och hav. Kortsiktigt
kan det vara nödvändigt att utveckla system för
detta för att under det kommande århundradet hejda
koldioxidtillväxten i atmosfären. Sverige måste
också agera internationellt.
Mot bakgrund av det anförda anser vi att utskottets
hemställan under 133 bort ha följande lydelse:
133. beträffande klimatpolitiskt
handlingsprogram
att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:Jo68 yrkande
7, 1998/99:MJ238 yrkandena 1 och 2,
1998/99:MJ749 yrkande 8, 1998/99:MJ782 yrkande
13 och 1998/99:MJ801 yrkande 1 som sin mening
ger regeringen till känna vad ovan anförts,
25. Klimatpolitiskt handlingsprogram
(mom. 133)
Eskil Erlandsson (c) och Harald Nordlund (fp) anför:
Som anförs i motion MJ749 (c) yrkande 8 bör Sverige
vara en föregångare med höga ambitioner och sträva
efter att minska utsläppen av klimatpåverkande
gaser. Det förutsätter framför allt insatser inom
transportområdet. Vi har tidigare kritiserat
regeringen för att det inte finns några nationella
mål för minskad klimatpåverkan. Regeringen bör
upprätta en långsiktig åtgärdsplan för minskad
klimatpåverkan.
Mot bakgrund av det anförda anser vi att utskottets
hemställan under 133 bort ha följande lydelse:
133. beträffande klimatpolitiskt
handlingsprogram
att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:Jo68 yrkande
7, 1998/99:MJ238 yrkande 1, 1998/99:MJ749
yrkande 8, 1998/99: MJ782 yrkande 13 och
1998/99:MJ801 yrkande 1 samt med avslag på
motion 1998/99:MJ238 yrkande 2 som sin mening
ger regeringen till känna vad ovan anförts,
26. Flexibla mekanismer (mom. 134)
Göte Jonsson (m), Ingvar Eriksson (m), Carl G
Nilsson (m) och Lars Lindblad (m) anför:
De i många avseenden mest framgångsrika försöken
till miljöförbättringar är de amerikanska försöken
med den s.k. bubblemodellen, dvs. att sätta en gräns
för tillåtna utsläpp i en region och att låta
marknadskrafterna verka. Den som vill etablera en
verksamhet med utsläpp måste då betala
reningskostnader för någon existerande
utsläppskälla. Metoden bör snarast prövas i Sverige,
gärna i Skåne där luftföroreningarna visserligen har
minskat, men fortfarande är högst i landet.
Vi anser att köp- och säljbara utsläppsrätter bör
införas för att effektivt styra fram
kostnadseffektiva miljöinvesteringar. Exempelvis bör
reningsverk inordnas i ett system med
utsläppsrätter. En särskilt utredning bör tillsättas
för att utarbeta förslag till ett sådant system samt
undersöka andra områden som kan omfattas av köp- och
säljbara utsläppsrätter.
Mot bakgrund av det anförda anser vi att utskottets
hemställan under 134 bort ha följande lydelse:
134. beträffande flexibla mekanismer
att riksdagen med anledning av motionerna 1998/99:MJ238
yrkande 3, 1998/99:MJ765, 1998/99:MJ782 yrkande
18 som sin mening ger regeringen till känna vad
ovan anförts,
27. Ökat stöd till ideella organisationer
inom natur- och kulturvårdsområdet
(mom. 141)
Dan Ericsson (kd), Eskil Erlandsson (c) och Ester
Lindstedt-Staaf (kd) anför:
Som anförs i motion Jo65 (c) saknas i propositionen
ett erkännande av de stora insatser som verksamma
organisationer inom natur- och kulturområdet utför.
Dessa organisationer, t.ex. Svenska
Naturskyddsföreningen och Sveriges Hembygdsförbund,
har den kanske allra bästa bevakningen. Vi anser att
ersättningen till de ideella krafterna är blygsam
jämfört med vad tjänstemän och konsulter kostar.
Regeringen bör i kommande budget ge de ideella
organisationerna ett berättigat stöd genom en
uppräkning av deras anslag.
Mot bakgrund av det anförda anser vi att utskottets
hemställan under 141 bort ha följande lydelse:
141. beträffande ökat stöd till ideella
organisationer inom natur- och
kulturvårdsområdet
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Jo65 som sin
mening ger regeringen till känna vad ovan
anförts,
28. Miljökrav inom EU m.m. och
miljögarantin (mom. 143 och 144)
Kjell-Erik Karlsson (v), Gudrun Lindvall (mp) och
Jonas Ringqvist (v) anför:
Som anförs i motionerna MJ804 (v) yrkande 1 och U508
(mp) yrkande 19 är det viktigt att det globala och
alleuropeiska miljösamarbetet utvecklas. För att
Sverige skall kunna vara pådrivare i de sammanhangen
krävs att vi har rätt att föra fram självständiga
åsikter och hävda våra egna ståndpunkter.
EU och sund miljöpolitik står i motsatsförhållande.
Den inre marknaden i sig är ett miljöhot på grund av
alla de transporter som blir nödvändiga. Eftersom
den inre marknaden alltid kommer först kan inget
land heller gå före med hårdare miljökrav på varor.
Vi anser att EU inte skall få hindra medlemsländer
att ställa hårdare krav i internationella
miljösammanhang.
I enlighet med vad som anförs i motionerna Jo75
(mp) yrkande 1 och MJ785 (mp) yrkande 9 delar vi
inte regeringens syn att Amsterdamfördraget har
förstärkt miljögarantin, snarare tvärtom. Det
medlemsland som vill införa miljöregler som inte
stämmer med EU:s måste lägga fram vetenskapliga
bevis för att åtgärden är nödvändig, vilket strider
mot försiktighetsprincipen. Landet måste också kunna
påvisa att det rör sig om ett problem som är
specifikt för medlemsstaten. Vidare måste det
miljöproblem som medlemslandet vill komma åt ha
uppkommit efter det att EU beslutade om gemensamma
regler. Kommissionen har rätt att motsätta sig
tillämpning av miljögarantin om den anser att de
nationella bestämmelserna innebär förtäckta
handelshinder eller hindrar den inre marknadens
funktion.
Miljögarantin var ämnad som en miljögaranti och bör
användas därefter. Den inställningen bör man hålla
fast vid trots att artikel 100a ändrats i
Amsterdamfördraget. Det är nämligen klart uttryckt i
Romfördraget att EU:s miljöpolitik skall bygga på
försiktighetsprincipen. Om miljögarantin inte går
att tillämpa för preventiva åtgärder, dvs. för att
förbjuda eller begränsa ett ämne innan allvarlig
förorening uppstått, på grund av de hårda kriterier
som omger regeln, bör regeln ändras med hänvisning
till Romfördraget.
Mot bakgrund av det anförda anser vi att utskottets
hemställan under 143 och 144 bort ha följande
lydelse:
143. beträffande miljökrav inom EU m.m.
att riksdagen med anledning av motionerna 1998/99:MJ774
yrkande 3, 1998/99:MJ804 yrkande 1, 1998/99:U508
yrkande 19 och 1998/99: U509 yrkande 3 som sin
mening ger regeringen till känna vad ovan
anförts,
144. beträffande miljögarantin
att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:Jo75 yrkande
1 och 1998/99:MJ785 yrkande 9 som sin mening ger
regeringen till känna vad ovan anförts,
29. Miljökrav inom EU m.m. (mom. 143)
Harald Nordlund (fp) anför:
Jordbrukssektorn har många betydelsefulla uppgifter
i framtiden. Det handlar inte bara om att producera
livsmedel och jordbruksvaror till priser som
konsumenterna är beredda att betala utan även om att
bevara biologisk mångfald, varierande
odlingslandskap och att minimera miljöbelastningen.
För att uppnå dessa mål behövs en fungerande marknad
där konsumenter och producenter möts samt en
lagstiftning som definierar miniminivåer för
tillåten miljöbelastning inom hela unionen.
Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottets
hemställan under 143 bort ha följande lydelse:
143. beträffande miljökrav inom EU m.m.
att riksdagen med anledning av motionerna 1998/99:MJ774
yrkande 3, 1998/99:MJ804 yrkande 1, 1998/99:U508
yrkande 19 och 1998/99: U509 yrkande 3 som sin
mening ger regeringen till känna vad ovan
anförts,
30. Buller (mom. 145)
Harald Nordlund (fp) anför:
Som anförs i motion MJ779 (fp) yrkande 4 pågår inom
EU ett viktigt arbete rörande samhällsbuller. För ca
två år sedan publicerades en s.k. grönbok, Future
Noise Policy, av Europeiska kommissionen. Efter
beslut i Europaparlamentet drivs detta arbete vidare
med hög ambition och med sikte på ett slutligt
kommissionsdirektiv för samhällsbuller år 2002. Vi
anser att detta arbete bör följas och stödjas från
svensk sida.
Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottets
hemställan under 145 bort ha följande lydelse:
145. beträffande buller
att riksdagen med anledning av motion 1998/99:MJ779 yrkande 4
som sin mening ger regeringen till känna vad
ovan anförts,
Särskilda yttranden
1. Moderata samlingspartiet
Göte Jonsson, Ingvar Eriksson, Carl G Nilsson och
Lars Lindblad (alla m) anför:
Miljöpolitiken
Miljöpolitiken bör få en ny ordning, där
utgångspunkten är den enskilda människans ansvar.
Inte ens de mest genomtänkta regleringar kan ersätta
den kraft som ligger i det individuella
ansvarstagandet. Det man äger vårdar man.
Det juridiska ansvaret bör göras tydligare och
möjligheten att lösa miljökonflikter genom juridiska
processer bör öka. Om rätt förutsättningar ges kan
människor själva eller tillsammans minska eller
eliminera merparten av vad vi i dag anser vara
miljöproblem. Människor är i regel bättre på att
själva lösa problem än vad staten är. Staten skall
ta ansvar för de uppgifter ingen annan kan utföra
och inte splittra resurserna på sådant som lika
gärna kan skötas av medborgarna och företagen. Just
det som den socialdemokratiska regeringen satt på
undantag, dvs. miljöforskningen, miljöövervakningen,
kalkningen och klimatpolitiken, är precis sådana
områden som staten bör satsa mer på.
Det är av vikt att statens åtgärder på miljöområdet
är ändamålsenliga och kostnadseffektiva. I vissa
fall, t.ex. när det gäller särskilt farliga ämnen
och processer, behövs totalförbud medan det i andra
fall kan handla om mildare åtgärder såsom
informationsinsatser. Ett annat viktigt krav är att
miljöbesluten grundas på generella regler i syfte
att eliminera risken för godtycke och
konkurrenssnedvridning.
Den socialdemokratiska regeringens miljöpolitik har
varit en besvikelse och har inneburit ett
misslyckande för miljön. Satsningarna på seriös
miljövård har steg för steg skurits ner, och en
strategi för en verkningsfull miljöpolitik som
uppfyller de miljöpolitiska målen har saknats.
Nedrustningen av miljöpolitiken har varit
omfattande. Den risk- och effektrelaterade
miljöforskningen har minskats med ungefär en
tredjedel. Även miljöövervakningen har reducerats i
motsvarande omfattning. Koldioxidmålet har
övergivits och som en följd av den planerade förtida
kärnkraftsavvecklingen kommer koldioxidutsläppen att
öka. Satsningarna på kalkning av sjöar och
vattendrag har minskats, trots att utsläppen av
försurande ämnen kommer att öka när kärnkraften
ersätts med fossila bränslen. Höjd fastighetsskatt
på miljövänliga hus har försvårat för hushållen att
göra miljömässigt goda investeringar.
Lika illa är det att regeringen sitter fast i ett
föråldrat miljöpolitiskt tänkande där problemen
löses med bidrag och statlig styrning. Detta är en
förlegad syn på miljöpolitiken. Lagar är bättre än
bidrag. Framsynta företag skall få konkurrera om att
lösa miljöproblemen inom ramen för en
miljölagstiftning med tydliga mål - utan
konkurrenssnedvridande och skattehöjande bidrag.
Sverige behöver en långsiktigt hållbar politik för
miljöforskning. Trots framgångarna på
miljöforskningens område har vi inte forskat färdigt
om miljöeffekter. Tvärtom råder det fullständig
enighet inom den vetenskapliga världen om att stora
problem och kunskapsluckor återstår vad gäller
miljöeffekter. Att investera i sådan kunskap är
något av det mest framtidsinriktade vi kan göra. Det
behövs därför en ny, långsiktig miljö- och
forskningspolitik som återupprättar den
problemsökande miljöforskningen och utbildningen i
Sverige.
Vi behöver ett mer effektivt skydd av värdefull
skogsmark och ersättning till ägare vid markintrång.
Skyddet är en gemensam angelägenhet. Detsamma gäller
det värdefulla öppna kulturlandskapet.
Sveriges våtmarker har ofta en särpräglad fauna och
flora, som det är angeläget att bevara. Våtmarkerna
är betydelsefulla för viltet och viktiga rastplatser
för flyttande fåglar. De utgör också ett slags
utjämningsmagasin i naturen som motverkar
översvämningar. Genom sin funktion som filter kan de
bidra till minskad övergödning.
Utsläpp av föroreningar i luften och i vattnet
påverkar naturen och förändrar förutsättningarna för
livet där. Resultatet kan bli minskad biologisk
mångfald och i vissa fall genomgripande förändringar
av landskapsbilden. Skogsskadorna i Sverige till
följd av olika utsläpp har uppskattats till flera
miljarder kronor per år.
Moderata samlingspartiet anser att det behövs
ytterligare åtgärder för att minska
miljöföroreningarna, inte minst utsläppen av
svaveldioxid och kväveoxider som utgör ett av de
allvarligaste hoten mot den svenska naturen. Men
därutöver krävs även resoluta åtgärder för att
minska utsläppens skadeverkningar på själva naturen.
I detta sammanhang är det av stor betydelse att
kalkningsverksamheten inte minskar.
Vidare måste en ökad användning av fossilbränslen
inom elproduktionen undvikas. Om Barsebäcksverkets
elproduktion ersätts med import av
kolkraftsproducerad el från Danmark ökar utsläppen i
närområdet av kväveoxider och svaveldioxid från
energisektorn med 10-25 %. Planerna på en förtida
kärnkraftsavveckling bör därför avvisas. Det
ankommer också på regeringen att vidta erforderliga
åtgärder för att säkerställa en lösning av frågan om
slutförvaring av kärnavfall.
Kemikaliekontroll i ett integrerat Europa
Den europeiska integrationen ställer krav på en
gemensam strategi och ett sammanhållet regelverk för
att minska miljöstörningarna på kemikalieområdet.
Kemikaliepolitiken måste därför sättas in i ett
internationellt sammanhang. Esbjergdeklarationens
slutsatser att utsläpp, emissioner och förluster av
bioackumulerbara, persistenta och giftiga ämnen till
Nordsjön skall upphöra inom en generation är
härvidlag viktiga och bör bilda föredöme för
kemikaliepolitiken i hela Europa. EU-samarbetet vad
gäller gemensamma riskbedömningar bör därför
effektiviseras.
Målet för kemikaliekontrollen måste vara att
förhindra skada på människa och miljö. Skadliga
ämnen bör, inom ramen för vad som är tekniskt
möjligt, ekonomiskt rimligt och miljömässigt
motiverat, ersättas med mindre skadliga och helt
ofarliga ämnen. Kemikaliekontrollen skall garantera
att de kemikalier som används är väl utredda.
Kunskap skall finnas om ämnenas och produkternas
inverkan på hälsa och miljö, vilket ger ökad
möjlighet att välja de minst skadliga alternativen
samt hantera avfall. Det ger också möjligt att
ställa gemensamma europeiska krav på
innehållsdeklaration av varor, vilket innebär att
konsumenternas drivkraft att välja miljövänliga
varor kan utnyttjas för att påskynda utvecklingen.
Erfarenheterna från missödena i samband med
Banverkets tunnelbygge genom Hallandsåsen måste leda
till en bättre kemikaliehantering. Behovet av
tydligare regler för produktinformation om farliga
kemikalier bör ses över.
Riskbedömning skall vara kunskapsbaserad.
Försiktighetsprincipen skall inte tillämpas på svaga
indikationer och lösligt grundade misstankar om
farlighet. För att kunna tolka tillämpningen bör det
övervägas om en instans skall inrättas som kan
avgöra tillämpningen av försiktighets- och
substitutionsprincipen.
Bedömningen av ämnen av varor skall bygga på
generella kriterier. Enskilda ämnen skall inte pekas
ut, eftersom det kan leda till symbolpolitik som
inte är miljömässigt motiverad.
Företagens avgifter till Kemikalieinspektionen bör
ses över i syfte att de små företagen inte skall
missgynnas.
Internationellt miljösamarbete
Det internationella miljösamarbetet bör betonas.
Minskningar av miljöproblemen i Östersjöregionen
kräver samarbete och gemensamma lösningar. Sverige
är hårt utsatt för gränsöverskridande
miljöstörningar. Nästan hälften av de
gränsöverskridande luftföroreningar som når Sverige
och en stor del av vattenföroreningarna kommer från
de övriga EU-länderna.
Möjligheten att skapa överstatliga regler gör att
EU kan nå stora framgångar när det gäller att minska
miljöproblemen. Utvidgningen av EU till fler
medlemsländer inom vårt eget närområde ökar
möjligheterna att inom ramen för EU-samarbetet
eliminera gränsöverskridande miljöproblem i vår del
av Europa. En förutsättning för att EU skall lyckas
nå framgång med de stora, gränsöverskridande
miljöproblemen är att den s.k. närhetsprincipen
respekteras.
Miljöbesluten i EU bör i första hand bygga på
minimikrav. De enskilda länderna skall kunna införa
egna, strängare regler. Miljöskatter och
miljöavgifter bör harmoniseras mellan
medlemsländerna. En miniminivå för koldioxidskatt
bör införas inom EU.
Inom FN:s ram bör Sverige verka för att få till
stånd begränsningar av koldioxidutsläppen samt
marknadsekonomiska reformer i tredje världen.
Sveriges möjligheter att nå framgångar i det
internationella miljösamarbetet bygger på vår
trovärdighet och vår kompetens. Våra egna resultat
och prioriteringar på miljöområdet är således
avgörande. Den nuvarande utvecklingen inger därför
oro. Neddragningarna på miljöforsknings- och
miljöövervakningsområdet försvagar vår kompetens och
våra möjligheter att påverka utvecklingen. Den
svenska klimatpolitiken, som den bedrivs i dag,
försvagar vår trovärdighet. Att kräva att andra
länder skall minska sina utsläpp, samtidigt som vi
tilläts öka dem, är inte hållbart.
Strandnära bebyggelse
Möjligheterna att bättre utnyttja strandnära områden
för bebyggelse har genom ny lagstiftning ökat i de
delar av Sverige som både är glest bebyggda och har
långa sjö- och kuststräckor. Den nuvarande
lagstiftningen innebär dock fortfarande ett
generellt förbud mot att bygga intill 100 meter från
havet, insjö eller vattendrag. Länsstyrelsen kan
utvidga denna gräns till 300 meter och dispens ges
endast i undantagsfall. Mot bakgrund av att Sverige
är rikt utrustat med stränder längs åar, sjöar och
hav ter sig detta omotiverat. Totalt finns 92 409
sjöar större än en hektar i Sverige.
Lagstiftningen försvårar också ett bevarande av en
levande skärgård. Förbudet mot strandnära bebyggelse
har medfört svårigheter att utveckla boende och
annan verksamhet. Problemen har även gällt för stora
delar av glesbygden. En ökad möjlighet till
bebyggelse i strandnära områden skulle kunna skapa
bättre förutsättningar för att hålla landskapet
levande genom ett ökat befolkningsunderlag för
handel och offentlig service. Även i större och
mindre tätorter har attraktiv bebyggelse i
strandnära områden förhindrats av lagstiftningen.
Det generella förbudet mot strandnära nybebyggelse
innebär också att priser på befintliga fritids- och
bostadshus i dessa lägen pressas upp. I kombination
med fastighetsskatten leder detta till att endast
ett fåtal har råd att bosätta sig eller avnjuta sin
fritid i strandnära områden.
Vår uppfattning är att lagstiftning behövs för att
skydda känslig fauna och flora samt för att
garantera tillgång till bad- och friluftsliv,
särskilt i befolkningstäta områden. Utgångspunkten
för lagstiftningen bör vara den motsatta mot i dag.
Vi anser att det skall finnas en generell rätt att
bebygga sin mark nära stränder och vattendrag. En
kommun skall dock kunna begränsa denna rätt, men
endast där så kan motiveras med hänsyn till känsligt
djur- och växtliv eller för att garantera
allmänhetens tillgång till bad- och friluftsliv.
Detta skall då ske genom antagande av detaljplan. Då
ges de bästa förutsättningarna för en god
sammanvägning av olika intressen.
2. Vänsterpartiet
Kjell-Erik Karlsson och Jonas Ringqvist (båda v)
anför:
Rättvist miljöutrymme
Begreppet faktor 10 ger en signal om behovet av
effektivisering för att nå miljömålen och upprätta
en hållbar utveckling och handlar huvudsakligen om
hur vi skall göra saker effektivare. Den
effektivisering som vi uppnår med faktor 10 kan vi
använda för att kunna bibehålla en hög
konsumtionsnivå och materiell förbrukning i den rika
världen eller för att garantera jordens växande
befolkning en grundläggande standard med hög
livskvalitet oavsett i vilken del av världen man
bor.
Vi delar utskottets mening att
resurseffektivisering är avgörande för
förutsättningarna att nå miljömålen och skapa en
hållbar utveckling och att faktor 10 är ett bra
begrepp för att tydliggöra behovet av
resurseffektiviseringen. Vi delar utskottets åsikt
att det också krävs en insikt om behovet av
förändrade konsumtionsmönster och minskad
resursanvändning för att de resurseffektiviseringar
som skapas i arbetet utifrån faktor 10 skall leda
till en hållbar utveckling, men konsekvenserna av
denna insikt behöver utvecklas.
En ökad effektivisering är inte nog för att nå
miljömålen och skapa en hållbar utveckling. Det går
inte att fortsätta göra det vi gör fast mer
effektivt och det finns inte heller något egenvärde
med att bibehålla en hög konsumtion i den rika
världen. En del saker måste vi göra på nya sätt och
andra saker måste vi sluta med helt om alla på
jorden skall få en grundläggande standard. Vi i den
rika världen måste avstå från vår höga konsumtion av
råvaror om alla skall få sina behov tillgodosedda.
Rättvist miljöutrymme är ett annat begrepp som
borde ha en central roll i det svenska miljöarbetet.
Miljöutrymmet är den förbrukning av naturresurser
och därmed sammanhängande utsläpp som kan vara
acceptabel utan att äventyra den biologiska
mångfalden. Det rättvisa miljöutrymmet är den mängd
resurser som kan användas för ett lands befolkning,
utan att tvinga andra människor i världen, nu eller
i framtiden, att nöja sig med mindre.
Det är nödvändigt att komplettera insikten om
behovet av resurseffektivisering med insikter om
vilket miljöutrymme vi måste hålla oss inom. Därför
anser vi att begreppet faktor 10 måste kompletteras
med begreppet Rättvist miljöutrymme för att bli ett
verkligt användbart instrument i arbetet för en
hållbar utveckling.
Mindre mängd avfall för bortskaffande
Vi delar utskottets bedömning att en övergripande
riktlinje för den fortsatta avfallshanteringen bör
vara att mängden avfall och avfallets farlighet
minskas samt att det behandlas utifrån sina
inneboende egenskaper. Därför anser vi att en
avfallsskatt har en strategisk betydelse för hur
avfallshanteringens inriktning kommer att utvecklas
samt på vilket sätt restprodukterna från samhället
skall kunna utnyttjas på ett miljöriktigt sätt. Med
en föreslagen viktbaserad avfallsskatt, som ensidigt
belastar avfall som går till deponering, kommer
sannolikt mängderna av avfall som förbränns vid
befintliga och nya sopförbränningsanläggningar att
öka kraftigt, och därmed de totala utsläppen av
miljögifter. De senaste årens erfarenhet har visat
att det kan vara lättare och mera ekonomiskt
fördelaktigt för en kommun att bara omlasta avfallet
för transport till en sopförbränningsanläggning än
att satsa på utökad materialåtervinning och
biologisk behandling. Incitamenten för att inom
kommunen satsa på utökad återvinning försvinner när
man inte längre har ansvar för den slutliga
avfallsbehandlingen. En deponiägare med begränsad
tillgänglig volym har betydligt större motivation
till olika avfallsminimerande åtgärder än en
förbränningsanläggningsägare. På grund av planerna
på ensidig deponiskatt har befintliga
avfallsförbränningsanläggningar börjat planeras för
kraftigt utbyggd kapacitet, i många fall som t.ex. i
Malmö, Halmstad och Umeå nära nog fördubblad
kapacitet. Dessutom planeras nya
avfallsförbränningsanläggningar, bl.a. i Ljungby.
Detta leder till en handel med avfall. Redan nu
finns exempel på import från Danmark och Norge av
hushållsavfall för förbränning. Om
utbyggnadsplanerna förverkligas kommer både
materialåtervinning och olika former av biologiska
metoder att få svårt att hävda sig i konkurrensen.
För att stimulera till avfallsminimering, material-
återvinning och biologiska behandlingsmetoder bör
därför lika stor, eller högre, skatt läggas på
avfall som går till förbränningsanläggningar för
blandat avfall (där askan inte blir så ren att den
kan återföras till skogsmarken) som på avfall som
tillförs avfallsdeponier. Vidare bör behandling av
restavfall i bioceller befrias från avfallsskatt.
Vänsterpartiet förordar en annan konstruktion på
avfallsskatten än den av regeringen föreslagna, en
konstruktion som är likvärdig för deponering samt
förbränning av blandat restavfall. Enligt
Vänsterpartiet skall skatt inte betalas för avfall
som går till biologisk energiutvinning. Förbränning
av blandat restavfall kan inte anses som förenligt
med målsättningarna om ett uthålligt och
resursbevarande samhälle. På grund av de stora
miljörisker som är förknippade med
avfallsförbränning bör förbränningen av blandat
restavfall på sikt upphöra.
3. Kristdemokraterna
Dan Ericsson och Ester Lindstedt-Staaf (båda kd)
anför:
Miljöpolitiken
Kristdemokraterna konstaterar att riksdagen på
oppositionspartiernas förslag skall fastställa
delmålen för miljöpolitiken för ett ekologiskt
hållbart Sverige. Vi kristdemokrater har lagt fram
många förslag om delmål, men vi avvaktar nu den
fortsatta beredningen inför ett samlat
riksdagsbeslut.
Kristdemokraterna anser, i likhet med regeringen,
att det är nödvändigt med en strategi för ekologiskt
hållbar utveckling. En sådan utveckling ger tillväxt
med inbyggd framtida besparing. Därför måste Sverige
i betydligt högre utsträckning än hittills vara
pådrivande inom EU och FN för att främja en
utveckling, som leder till minskad miljöförstörelse.
Inom EU gäller det exempelvis att verka för att
frågor om huruvida miljörelaterade skatter skall
avgöras genom kvalificerad majoritet, så att inte
ett enskilt land kan förhindra en utveckling i mer
miljövänlig riktning. Sverige bör inom EU också
verka för ett förenklat stöd till ekologisk odling.
Unionens nuvarande regelverk är trögt. Även ett
flertal nationella svenska regler är opraktiska.
Med en viss förenkling kan man säga att den rika
världen genom sin stora konsumtion och sitt
ineffektiva resursutnyttjande utgör ett hot mot en
ekologisk balans. Den fattiga delen av världens
befolkning, som har en oerhört mycket lägre energi-
och resursförbrukning per capita än i-världen, utgör
också ett hot mot ekosystemet just på grund av sin
fattigdom. Fattigdomen utgör grund för stora delar
av den obalanserade befolkningstillväxten, den
tilltagande urbaniseringen och det kortsiktiga
utnyttjandet av träråvaror. Den rika västvärlden har
ett särskilt ansvar för att hantera denna situation.
Det handlar bl.a. om en anständig nivå på u-
landsbiståndet.
Kristdemokraterna vill lyfta fram relationen mellan
den inre och den yttre miljön. Vi är övertygade om
att en god miljövård och ett personligt
ansvarstagande stimuleras i de små naturliga
gemenskaperna, där familjen är den viktigaste. En
livsstil, som inte avsätter ett större ekologiskt
fotavtryck än vad ekosystemet tål, börjar med
familjepolitiken. Tidigt i livet grundläggs många av
våra värderingar, vår självkänsla, vår inre trygghet
eller otrygghet. En trygg barndom förbereder ett
tryggt vuxenliv. Trygga familjer skapar alltså
förutsättningar för en mer ansvarsfull livsstil, som
bidrar till en bättre miljö.
Klimatfrågan är en ödesfråga för mänskligheten. På
detta område krävs ett kraftfullt handlingsprogram.
Särskilt beträffande utsläppen av koldioxid har
Kristdemokraterna lagt fram omfattande förslag och
drivit frågan under många år. Regeringen har dock
varit senfärdig. I propositionen talar regeringen om
koldioxidutsläppen i huvudsak som en trafikfråga,
eftersom trafiken förorsakar de största utsläppen.
Kristdemokraterna delar synen att utsläpp skall
angripas vid källan. Användningen av fossila
bränslen måste därför fasas ut både inom
energiproduktion och transportsektor. Sverige måste
bygga upp ett energisystem som baseras på förnybara
bränslen. Den snabbaste effekten ger dock minskad
energikonsumtion genom effektivisering och
besparing. Bilindustrin måste finna andra drivmedel
än fossila bränslen och redovisa hur
koldioxidutsläpp från nyproducerade bilar helt skall
upphöra. Även kortsiktiga åtgärder för
transportsystemen krävs.
Regeringen konstaterar i propositionen att effekten
av åtgärderna mot klimatförändringarna infinner sig
mycket långsamt, kanske om 50 år, dvs. om drygt två
generationer. Den tidsrymd regeringen i övrigt anger
i propositionen är en generation. Kristdemokraterna
anser därför att åtgärder också måste vidtas för att
snarast minska nuvarande koldioxidhalt. Det finns
ekologiska odlingssystem som ökar jordens mullhalt
och därmed binder kol. Tankar har också vuxit fram
om återvinning och lagring av koldioxid under jord
och hav. Särskilda forskningsinsatser och
utvecklingsprogram på detta område bör därför
initieras.
Regeringens beslut att avveckla den statligt
finansierade miljöforskningen och i stället överlåta
ansvaret på forskningsstiftelser är inte långsiktigt
hållbart. För att garantera att nödvändig
grundforskning blir genomförd är det viktigt att det
statliga stödet återupprättas.
Regeringen har delat ut bidrag till lokala
investeringsprogram för ekologisk hållbarhet. Syftet
är bra, men Kristdemokraterna är inte nöjda med
uppläggningen av investeringsprogrammet. Projekt,
som ändock skulle ha kommit till stånd, har fått
bidrag. Även kortsiktigt tveklöst lönsamma åtgärder
har erhållit stöd. Exempel finns på bidragsprojekt
med motsatt effekt än den avsedda. En
huvudinvändning från vår sida är att detta
investeringspro- gram genomförts på bekostnad av
ordinarie miljöanslag.
Förbrukade mineraloljor
I Sverige säljs 160 000 ton mineraloljor per år. En
del förbränns vid användning. Uppgifterna varierar
om aktuell återvinningsgrad. Man vet inte ens hur
mycket som insamlas eller går att insamla. Det som
nu insamlas klassas som spillolja och förbränns.
Dock kan mineraloljan återanvändas ett flertal
gånger. Riksdagen beslöt redan år 1992 att vätskor
som mineraloljor i första hand skall återanvändas, i
andra hand återvinnas och först i tredje hand
förbrännas.
Den avgörande anledningen till att de återinsamlade
oljorna bränns är att vi på grund av en alltför
liten marknad inte har något raffinaderi som
återanvänder mineraloljor i Sverige. I Tyskland har
man återvunnit mineraloljor sedan år 1955. Två tyska
raffinaderier finns belägna i södra respektive norra
delen av landet. Det norra raffinaderiet har en
kapacitet på 220 000 ton och har koncession på
ytterligare 160 000 ton. Denna mängd motsvarar all
mineralolja som säljs i Sverige. Tills vidare borde
Sverige sluta avtal om att få återvinna mineraloljor
på detta raffinaderi. Oavsett att vi i dag inte vet
hur mycket mineralolja som insamlas eller kan
insamlas, bör insamlingen stimuleras.
Naturvårdsförrättning
Kristdemokraterna anser att lagreglerna om
naturvårdsförrättning bör ändras så att hanteringen
av naturreservatsbildning kan ske enklare, snabbare
och till lägre kostnad än vad nuvarande regler ger
möjlighet till. Förrättningsformen kan användas till
att lösa ersättnings-, tillträdes- och
åtkomstfrågor, medan själva beslutet om områdesskydd
tas i annan ordning. Detta skulle vara en möjlighet
för de fall där parterna har svårt att själva nå
fram till en överenskommelse.
En sådan lagreglering förefaller enklast ske genom
sådana erforderliga ändringar i miljöbalken att en
rätt föreskrivs att begära förrättningsprövning i de
aktuella fallen. Själva förrättningshandläggningen,
som finns reglerad i 4 kap.
fastighetsbildningslagen, kan göras tillämplig med
hänvisningar och vissa smärre tillägg.
Förändringarna blir ej särskilt omfattande.
Lantmäteriverket och Naturvårdsverket drev för
några år sedan ett gemensamt projekt,
"Naturvårdsrätt", som studerade
förrättningsförfarandet som ett sätt att genomföra
naturreservats- och nationalparksbildningar. Tanken
var att begreppet naturvårdsrätt skulle vara ett
komplement och ett alternativ till att lösa
markåtkomstfrågorna genom frivilliga förhandlingar.
Särskilt inom områden med många berörda
fastighetsägare borde naturvårdsrätt kunna vara ett
alternativ.
Projektet drevs före Miljöbalkens tillkomst och
avbröts bl.a. för att det rådde oklarhet beträffande
den kommande lagstiftningens struktur och innehåll.
Naturvårdsverket anser i en rapport 99-03-15 att det
finns skäl att återigen pröva frågan om inrättandet
av institutet naturvårdsrätt.
Kolmårdens djurpark
Kolmårdens djurpark bedriver en verksamhet som
bevarar utrotningshotade djur. Bland annat har man
där sedan början av 1970-talet byggt upp en vävnads-
och serumbank som nu innehåller ett tusental prover
från parkens djur. Med *d*a*g*e*n*s* *D*N*A*-
*t*e*k*n*i*k* *h*a*r* *f*o*r*s*k*n*i*n*g*e*n*
*h*ä*r* *f*å*t*t* *e*n* *s*t*o*r* *r*e*s*u*r*s*.*
*D*e*t*t*a* *ä*r* *e*n* *v*e*r*k*s*a*m*h*e*t*
*s*o*m* *y*t*t*e*r*s*t* *ä*r* *e*t*t*
*n*a*t*i*o*n*e*l*l*t* *a*n*s*v*a*r*.* *M*e*n*
*s*t*a*t*e*n* *g*ö*r* *i*n*g*a*
*e*k*o*n*o*m*i*s*k*a* *i*n*s*a*t*s*e*r*.*
*S*t*a*t*e*n* *g*e*r* *b*i*d*r*a*g* *t*i*l*l*
*S*k*a*n*s*e*n* *f*ö*r* *k*u*l*t*u*r*-* *o*c*h*
*n*a*t*u*r*v*e*r*k*s*a*m*h*e*t*.* *I*
*s*a*m*b*a*n*d* *m*e*d* *a*t*t* *r*i*k*s*d*a*g*e*n*
*a*n*t*o*g* *p*r*o*p*o*s*i*t*i*o*n*e*n* *o*m*
*b*i*o*l*o*g*i*s*k* *m*å*n*g*f*a*l*d* *g*a*v*s*
*s*t*ö*d* *t*i*l*l* *S*t*i*f*t*e*l*s*e*n*
*B*o*h*u*s* *A*v*e*l*s*c*e*n*t*r*u*m* **%
*N*o*r*d*e*n*s* *A*r*k* *i* *B*o*h*u*s*l*ä*n*.*
*S*a*m*m*a* *s*y*n*s*ä*t*t* *m*å*s*t*e* *k*u*n*n*a*
*l*ä*g*g*a*s* *p*å* *K*o*l*m*å*r*d*e*n*s*
*d*j*u*r*p*a*r*k*,* *s*o*m* *j*u* *h*a*r* *e*n*
*m*e*r* *o*m*f*a*t*t*a*n*d*e*
*v*e*r*k*s*a*m*h*e*t*.* *L*ä*m*p*l*i*g*e*n* *b*ö*r*
*m*e*d*e*l* *k*u*n*n*a* *a*n*s*l*å*s* *s*å*v*ä*l*
*f*r*å*n* *k*u*l*turbudgeten som från miljöbudgeten.
Stödet kan utformas som ett årligt statligt anslag
för de verksamheter som är av nationellt intresse.
Området kultur och nöjen har allmänt en momssats på
6 %. Djurparker har ej reducerad moms. Bibliotek,
arkiv- och museiverksamhet samt utställningar är
helt undantagna från momsplikten. Sverige bör
utnyttja de möjligheter som ges i EG:s sjätte
mervärdesdirektiv att åstadkomma konkurrensneutral
beskattning. Där jämställs djurparker med övriga
kulturinstitutioner.
4. Centerpartiet
Eskil Erlandsson (c) anför:
Miljöpolitiken
Vägen till det ekologiskt hållbara Sverige handlar
om att utveckla ett modernt samhälle som utnyttjar
högteknologiska lösningar för att nå en hållbar
tillväxt. Vi skall gemensamt växla spår och ge den
ekonomiska utvecklingen en hållbar inriktning. I
utvecklingen mot ett hållbart samhälle kan
välgrundade miljökrav i princip aldrig på lång sikt
vara en hämsko för ekonomiska framsteg. Tvärtom
anger dessa krav villkoren för skapandet av en stark
och hållbar ekonomisk utveckling. Agendan handlar
numera om miljö tillsammans med utveckling.
Det är hög tid för Sverige som land att forma en
stark grön näringspolitik med tydliga gemensamma mål
och visioner. Detta kräver ett grundläggande
samförstånd mellan stat, näringsliv,
forskarsamhälle, kommuner, intresseorganisationer
och medborgare. Nya och stora möjligheter för ökad
sysselsättning, ekonomisk utveckling, bättre miljö
och livskvalitet ligger framför oss. Riksdagen bör
fatta beslut om att satsa 30 miljoner per år under
en treårsperiod på att utveckla den svensk
miljöexporten.
Enligt Centerpartiet skall det ekologiska lyftet få
Sverige att växa. Kretsloppsutvecklingen blir
drivkraften för ekonomisk tillväxt, industriell
utveckling och ett klimat för företagande och
innovationer. Kretsloppssamhället innebär en mäktig
förnyelse av varje del i samhället. Det är grunden
för medveten resurshushållning, för ökad användning
av förnybara resurser och för återvinning av
lagerresurser.
Om utvecklingen skall få verklig kraft måste även
de små företagen bli en del av
kretsloppsomställningen. För de mindre företagen är
bristen på kapital och på rätt kompetens de
viktigaste hindren för en miljödriven
teknikutveckling. Ökad tillgång till kapital för
kretsloppsinvesteringar kan skapas dels genom höjd
kompetens i befintliga institutioner för
kapitalförsörjning, såsom ALMI och sjätte AP-fonden,
dels genom särskilda resurser för stimulering av
investeringar i nya kretsloppsanpassade lösningar.
Med stöd av Centerpartiet har under senare år detta
blivit möjligt att åstadkomma.
Kemikaliepolitik
De stora mängder metall och andra ämnen som
människan spritt ut i naturen är ett allvarligt
miljöproblem. Redan nu är problemen stora med höga
kvicksilverhalter i vattendragen, förorenad mark i
tätorter och långlivade naturfrämmande
ämnesföreningar. Det är oerhört viktigt att nu ta
tag i frågorna om vad vi kan göra för att förebygga
eller åtminstone bromsa en fortgående förorening av
vår omgivning.
Den högsta tillämpade ambitionsnivån i någon av
medlemsstaterna måste vara utgångspunkt för det
svenska arbetet i EU. Någon sänkning av miljökraven
skall inte accepteras. Centerpartiet anser att det
finns ett stort behov av att ta fram en samlad
strategi för kretsloppsanpassning inom EU.
För kemikalier som är naturfrämmande eller har lång
livslängd i naturen krävs förbud för att kunna
avgifta kretsloppet. För andra ämnen krävs samlade
samhällsåtgärder som leder till en avveckling. Det
gäller t.ex. PVC. Det är viktigt att
miljöprinciperna som substitutionsprincipen och
försiktighetsprincipen gäller och efterlevs.
Producentansvar är ett medel för att nå det
hållbara samhället. Det gäller att tänka efter före.
Man kan lätt fastna i problematiken kring
efterbehandlingen. Avfall bör i första hand
förebyggas, i andra hand återanvändas eller
återvinnas och som tredje alternativ energiutvinnas.
Visst material måste omhändertas för destruktion på
ett säkert sätt. Materialåtervinning bör prioriteras
framför energiutvinning när detta är miljömässigt
motiverat.
Centerpartiet vill utveckla och bredda
producentansvaret. Producentansvaret bör även
medföra informationsplikt. Producenten skall vara
tvungen att lämna information om sina varor vad
gäller deras innehåll av material och ämnen.
Upplysningar skall också ges om förhållanden av
betydelse för att bedöma möjligheterna att demontera
och materialåtervinna varorna. Producenterna skall
även informera om sina varors innehåll av s.k.
stoppämnen - dels organiska av människan framställda
ämnen som är både långlivade och bioackumulerbara,
dels metallerna kadmium, kvicksilver och bly. I ett
nästa steg bör producenterna även informera om andra
avvecklingsämnen såsom ämnen som är
cancerframkallande, arvsmassepåverkande eller
hormonstörande.
5. Folkpartiet liberalerna
Harald Nordlund (fp) anför:
Miljöpolitiken
Liberal politik utgår från den enskilda människan -
den enskilda människan är också utgångspunkten för
liberal miljö- och naturresurspolitik. Naturens
skönhet och rikedom är viktig för vår livskvalitet.
Den biologiska mångfalden är en förutsättning för
människans överlevnad, men också en ständig källa
till inspiration och rekreation. Att bevara orörd
natur, ostörda rekreationsområden och biologisk
mångfald är därför ett viktigt mål för liberal
miljö- och naturresurspolitik.
Vårt mål - den enskilda människans frihet och
livschanser - kombineras med insikten om att
mänskligheten är beroende av jordens resurser. En
människas frihet får inte inskränka andra människors
frihet. Därmed har vi också ansvar att vårda jordens
resurser för kommande generationer. Förvaltarskaps-
tanken är därför utgångspunkt för hur vi ser på
människans förhållande till naturen. Vår rätt att
bruka är inte en rätt att förbruka. Miljöpåverkan av
mänsklig verksamhet får inte överskrida gränserna
för vad som är ekologiskt hållbart.
Hotet mot miljön har bytt karaktär. Från att främst
ha varit en fråga om synliga och omedelbara
fabriksutsläpp med nationella eller högst regionala
skador har miljöproblemen blivit både globala och
diffusa. Fortfarande är föroreningar stora hot mot
miljön. Det är tydligt att de största miljöproblemen
- som klimatförändringar och uttunningen av
stratosfärens ozonskikt - till stor del är globala
och beror på människors levnadsmönster. En säkrad
god livsmiljö i det globala perspektivet är en
utmaning som delas av hela jordens befolkning.
Det är lätt att slå an en pessimistisk grundsyn när
det gäller miljöproblemen. Dagligen matas vi med
information om lokala miljökatastrofer i världen
samtidigt som nya rapporter publiceras om
tilltagande globala problem såsom
klimatförändringar. Men vi liberaler har en i
grunden optimistisk syn på framtiden och en tilltro
till varje generations förmåga att finna lösningar
på sin tids problem och känna ett ansvar för
kommande släkten. Vi har också en positiv och
teknikvänlig syn på verkligheten. Genom tekniska
framsteg har mänskligheten kunnat upptäcka flera
miljöhot och i många fall också minskat deras
inskränkningar på den framtida friheten. Den
positiva liberala inställningen innebär dock inte
att vi aningslöst anser att naturens spelregler kan
tänjas hur långt som helst. Men vi förnekar inte
heller naturens partiella förmåga att läka sig
själv. Det är dock tydligt att när miljöns intresse
står i konflikt med miljöfarlig verksamhet
naturlagarna på ett tidigt stadium alltid måste ges
företräde. En viktig slutsats av detta är att en
försiktighetsprincip måste prägla all mänsklig
relation till naturen.
I Naturvårdsverkets rapport deFacto;98 beskrivs att
miljötillståndet de senaste åren inte har förändrats
i någon större utsträckning. Vi liberaler är
övertygade om att miljöhoten går att bemästra. Detta
kräver emellertid att ord omsätts i handling. Det är
nu hög tid att fatta de beslut som omsätter den
politiska retoriken till konsekventa och medvetna
åtgärder som ger konkreta resultat i miljöarbetet.
Den socialdemokratiska regeringen har beskrivit sin
satsning på lokala investeringsprogram som vägen
till ett ekologiskt hållbart samhälle. Bakom talet
om ekologisk spetsteknik gömmer sig dock ett
försoffat planekonomiskt tänkande. Folkpartiet
liberalerna har sedan 1970-talet stridit för att
genom ekonomiska styrmedel - miljöavgifter,
energiskatter och föroreningsrätter - använda
marknadsekonomin i miljöns tjänst och ersätta
regleringstänkandet. Under många år bekämpade
Socialdemokraterna ekonomiska styrmedel med
socialistiska argument. Marknaden var boven. Vi
folkpartister var cyniska när vi ville sätta ett
pris på miljön, hette det. Hellre fick det vara
gratis att förorena än att marknaden skulle
utnyttjas.
Miljöministern tror fortfarande att det är
centralbyråkrater som bäst förstår vilken teknisk
utveckling samhället bör ha. Genom att låta en
handfull tjänstemän i Miljödepartementet granska
ansökningar från kommunala förvaltningar och avgöra
och subventionera vad de anser miljömässigt nyttigt
vill miljöministern lotsa oss in i en ekologiskt
hållbar framtid. För en kort tid sedan fördelades
stödet till lokala investeringsprogram för åren
1999-2001. Landskrona kommun fick då 55,5 miljoner
kronor bl.a. för att upprätta ett kretslopp på ön
Ven. Detta innebär att jordbrukarna skall tillverka
sitt eget traktorbränsle i form av rapsolja, att
fastigheter skall uppvärmas genom förbränning av
halm och att åkrar skall bevattnas med regnvatten
och avloppsvatten. Denna tanke är fel - världen blir
inte bättre för att vi börjar leva i
självförsörjande småsamhällen. Detta är en återgång
till svunna tiders produktionssätt. Naturligtvis är
ett och annat projekt nyttigt, men problemet är att
de lokala investeringsprogrammen finansieras bl.a.
genom försummelser av den viktiga naturvården.
Folkpartiet anser beträffande miljökvalitetsmålen
att det är angeläget att betona arbetet med
bevarande av biologisk mångfald bl.a. genom att
införa ett övergripande miljökvalitetsmål för detta
arbete. Vi anser det vidare som en självklarhet att
de övergripande målen - inklusive delmålen - får en
sådan utformning att de är mätbara. När det gäller
målens innehåll vill vi särskilt understryka vikten
av att under det tredje målet fastställs att epoken
av älvutbyggnad nu är över.
Skyddet av den biologiska mångfalden står högt upp
på Folkpartiet liberalernas politiska
miljödagordning. Varannan dag avverkas ett område i
Sverige där man är väl medveten om att det finns
hotade arter. Ett sätt att skydda naturskog och
därmed den biologiska mångfalden är att undanta viss
skogsmark från skogsbruk. För att Sveriges sista
naturskogar skall kunna bevaras för kommande
generationer måste ytterligare skogsmark skyddas som
reservat.
Socialdemokratin försöker tvinga in
miljöengagemanget i traditionell politiskt dirigerad
centralism: skattefinansierat byggande skall inreda
det röda folkhemmet i grönt. Staten skall göra det
som marknaden gör bättre. På vägen offras den
uppgift som bara staten klarar - att skydda den
hotade änglamarken som ingen äger men alla älskar.
6. Miljöpartiet de gröna
Gudrun Lindvall (mp) anför:
Miljöpolitiken
Miljömål måste vara konkreta
Förväntningarna på den miljöproposition som nu
behandlas var stora. Allt tal om det ekologiskt
hållbara samhället skulle manifesteras och
regeringen skulle visa hur man tänkte ta täten i
Agenda 21-arbetet. Miljöpropositionen blev
emellertid en besvikelse. De 15 föreslagna
miljökvalitetsmålen är enligt Miljöpartiet de gröna
alltför diffusa och icke mätbara. I motion Jo73
föreslår vi förändringar av regeringens förslag.
Eftersom utskottet enats om att regeringen skall
återkomma till riksdagen med mer preciserade mål
avser vi att återkomma i det sammanhanget med
detaljer i utformningen av miljökvalitetsmålen men
hoppas givetvis att våra synpunkter kommer att
beaktas av den utredning som skall föregå
propositionen. Utan tydliga och kvantifierade
tidsbestämda delmål förfuskas alla miljöambitioner,
politiken kan inte följas upp av riksdagen och de
luddiga 15 stora miljökvalitetsmålen blir en hägring
i fjärran. Tanken att dessa 15 mål skall nås om en
generation är bra, men en sådan ambition förpliktar
och kommer att kräva en radikal miljöpolitik.
Uppnåendet av det ekologiskt hållbara samhället
kommer att medföra kostnader. Det kostar t.ex. att
rena miljöskadade områden från läckande gifter, att
avsätta naturreservat i skog och mark och att kalka
försurade sjöar och vattendrag. I det samarbete när
det gäller statsbudgeten som nu är etablerat mellan
Miljöpartiet de gröna, Vänsterpartiet och regeringen
anslås medel för dessa åtgärder. Det är bra och ger
hopp om att denna utveckling nu kan inledas
kraftfullt. Att lämna över en ren jord till kommande
generationer är en etisk och moralisk förpliktelse.
För att bygga detta samhälle krävs inte bara väl
utformade mål och statliga medel. Det kommer också
att krävas såväl frivilliga insatser, ett annat
synsätt i planering och beslut som en bra
miljölagstiftning. Miljöhänsyn måste genomsyra alla
beslut. Miljöpartiet de gröna anser att ekonomiska
styrmedel kommer att spela en viktig roll när det
gäller att nå målen. Miljöbalken, som trädde i kraft
den 1 januari 1999, har goda förutsättningar att bli
det radikala instrument som behövs för att ge
lagstöd åt en ny inriktning av samhällsutvecklingen.
Vi i Miljöpartiet de gröna är glada och stolta att
så aktivt ha bidragit till den nya miljöbalken genom
uppgörelsen med regeringen och Vänsterpartiet.
Problemen är inte lösta
Propositionen försöker inte ge sken av att
miljöproblemen är lösta, vilket är bra. Det är först
när problemen har erkänts som de också kan lösas,
men faktum är att de gamla miljöproblemen som
försurning, övergödning och klimatförändringar
består och att nya miljöproblem har tillkommit. De
åtgärder som vidtagits har inte varit tillräckliga.
Kemikaliseringen av samhället är allvarlig, och
vetskapen om att akrylamid hade kommit till
användning vid bygget av tunneln genom Hallandsåsen
kom för många som en chock och ett uppvaknande.
Många nya organiska föreningar finns i dag i omlopp
i samhället. Många kemikalier har hög giftverkan;
de anrikas i näringskedjor, bildar
nedbrytningsprodukter vars egenskaper inte är kända
och kan härma enzymer och hormoner. Många ämnen är
cancerogena eller mutagena och många lagras i
levande organismer. Även tungmetaller orsakar
miljöproblem och anrikas i näringskedjor. Att
allting sprider sig och att ingenting försvinner är
sanningar som leder till eftertanke.
Enligt ArtDatabanken, som övervakar vårt lands
artförekomst, framför allt de hotade arternas, har
den biologiska mångfalden aldrig varit så trängd som
nu. En tredjedel av alla arter är hotade på något
sätt, och nu minskar inte bara de hotade arterna
utan också de arter som vi brukar anse vanliga.
Tillskapandet av ett ekologiskt och långsiktigt
hållbart samhälle kräver alltså en stor och
genomgripande omställning av hela
samhällsplaneringen. Denna omställning är viktig och
nödvändig och kan samtidigt ses som en utmaning.
Miljöpartiet de gröna har lagt fram många förslag, i
stort som i smått, för att få till stånd en sådan
utveckling. Det gäller inom alla politikens områden,
t.ex. jordbruk, transporter, energi, skatter och
budget. Vi kommer att fortsätta med detta arbete och
vill se regeringens miljöproposition, som behandlas
i detta betänkande, som ett steg på vägen.
Mål för den biologiska mångfalden
I Miljöpartiet de grönas motion föreslås att
delmålen för den biologiska mångfalden skall
preciseras och att ett sextonde nationellt
miljökvalitetsmål skall införas. Vårt förslag till
miljökvalitetsmål 16 Levande mångfald lyder: Den
biologiska mångfalden skall vara på samma nivå som
på 1940-talet. Inriktningen är att
miljökvalitetsmålet skall nås inom en generation.
Som jag påtalar ovan har enligt flera bedömare vårt
lands biologiska mångfald aldrig varit så trängd som
nu. I propositionen nämns hotet mot arter under
respektive avsnitt, men propositionen saknar
allmänna mål och framför allt en viljeinriktning. På
flera ställen anför regeringen att den biologiska
mångfald skall bevaras, vilket är en mycket låg
ambitionsnivå med tanke på att antalet hotade arter
ökar och att individantalet för många arter minskar.
Mot den bakgrunden talar således starka skäl för att
införa ett övergripande nationellt miljökvalitetsmål
för den biologiska mångfalden. I motion Jo73
föreslår Miljöpartiet de gröna också ett antal
delmål under miljökvalitetsmålet. De lyder:
- Arter, som klassas som hotade, skall ges möjlighet att
återhämta sig, öka i antal och sprida sig till nya
lokaler inom hela sina naturliga utbredningsområden.
- Arter upptagna i EG:s habitat- och fågeldirektiv
skall bibehållas med eller återställas till gynnsam
bevarandestatus. Direktivens bestämmelser skall
implementeras fullt ut i landets lagar, förordningar
och föreskrifter.
- All verksamhet skall bedrivas så att hotet mot
olika arter upphör.
- Jakt på arter som finns upptagna på Artdatabankens
hotlistor skall upphöra senast år 2000.
Eftersom riksdagen ger regeringen i uppdrag att
återkomma med delmål reserverar jag mig inte i detta
betänkande utan förutsätter att frågan om mål för
den biologiska mångfalden aktualiseras av
utredningen och i den proposition som skall
föreläggas riksdagen.
Marina reservat
Under senare år har i rent marin miljö avsatts ett
antal naturreservat, s.k. marina reservat, som
syftar till att skydda livet under havsytan,
speciellt den biologiska mångfalden. Till de områden
som fredats på detta sätt hör Gullmarsfjorden och
Stigfjorden i Bohuslän, vattnen kring Gotska Sandön
och Holmöarna i Västerbotten.
Arbetet med inrättande av marina reservat har
pågått länge men har hittills inte lett till
tillräckliga bevarandeinsatser. Enligt Miljöpartiet
de gröna måste detta arbete fördjupas, konkretiseras
och påskyndas. Planen "Marina reservat i Sverige"
måste skyndsamt realiseras men också kompletteras,
speciellt beträffande skyddet av grunda kustområden
med exempelvis mjukbottnar, ålgräsängar och
musselbankar. Dessa områden utsätts i dag för en
omfattande exploatering, som ofta ödelägger
biotoper. Miljöpartiet de gröna anser därför att
fler marina reservat behöver tillskapas för att
skydda havets biologiska mångfald.
Sellafield - en smygande katastrof
I Miljöpartiet de grönas motion MJ763 påtalas en smygande
miljökatastrof, nämligen utsläppen av radioaktivitet
från upparbetningsanläggningen i Sellafield. Enligt
uppgifter från Greenpeace har området runt den
brittiska upparbetningsanläggningen i dag högre
eller minst lika höga värden av radioaktivitet som
de mätningar utvisar som samtidigt har gjorts vid
Tjernobyl. Sellafield betecknas som en
Tjernobylolycka i "slow motion", spridd över de
senaste fyra årtiondena.
Resultaten av Greenpeace´s undersökningar visar
bl.a. förekomst av den radioaktiva isotopen
americium-241. Halterna i ett markprov taget 800
meter från den havererade reaktorn i Tjernobyl
innehåller ca 1 300 becquerel per kilo. Markprover
tagna 11 200 meter från anläggningen i Sellafield
innehåller 30 000 becquerel per kilo av samma
isotop. Vid analyserna påträffades även kobolt-60
(40 becquerel per kilo) samt cesium-137 (9 400
becquerel per kilo).
Även Bohuskusten är drabbad. En mätning norr om
Strömstad visade 182 becquerel teknetium per kilo
torr blåstång. Bohusläns vattenvårdsförbund har
gjort mätningar på tio platser från Göteborg upp
till Strömstad. Värdena varierar, men utanför
Klädesholmen uppmättes så höga värden som 277
becquerel teknetium per kilo torr tång. Värdena blir
generellt högre ju längre norrut mätningarna görs.
Vi kommer att få räkna med att många marina
organismer skadas, bl.a. finns risk för att hummer,
krabba, fisk och musslor kommer att drabbas. Det är
ställt utom allt tvivel att de radioaktiva
isotoperna sprider sig i näringskedjor där även
människan ingår. Därför måste den svenska regeringen
nu göra en ordentlig kraftansträngning för att få
stopp på utsläppen. Det finns inte tid att vänta.
Anläggningen i Sellafield släpper varje dag ut ca
åtta miljoner liter radioaktivt avfall till havet.
Nyligen har 140 ton svenskt kärnavfall upparbetats i
Sellafield. Förutom utsläpp till hav och luft har
bara det svenska avfallet givit upphov till 900 kg
plutonium. Enligt Miljöpartiet de gröna måste det
bli ett slut på detta!
Delmål för skydd av skogsmark
För Miljöpartiet de gröna är skyddet av den
biologiska mångfalden en mycket viktig fråga. Det är
enligt vår uppfattning av största vikt att områden
avsätts som medför att såväl hotade som andra arter
kan finnas kvar i landet. Inte minst betydelsefullt
är skyddet av skogsmark. I det samarbete med
statsbudgeten som har bedrivits under innevarande
mandatperiod har medel till skydd av skogsmark varit
ett av Miljöpartiet de grönas prioriterade områden.
Anslagen till inköp av skogar höjdes kraftigt i
statsbudgeten för år 1999, och i årets
vårproposition kompletteras denna höjning med en
förstärkning av anslagen för bevarande av
nyckelbiotoper. Detta gör att vi hyser stora
förhoppningar om att de delmål som vi har föreslagit
för miljökvalitetsmålet Levande skogar, och som
skall behandlas av den parlamentariska beredningen
om mål i miljöpolitiken, kommer att uppnås. Vårt
förslag till delmål innebär att de kvarvarande ur-
och naturskogarna skall skyddas, att 5 % av de
produktiva skogarna nedanför den fjällnära skogen
skall ha varaktigt skydd år 2005 och att motsvarande
siffra år 2010 skall vara 10 %.
Skydd av groddjur
I motion MJ772 påtalar Miljöpartiet de gröna
groddjurens situation. I betänkandet och i en
nyligen ställd interpellation till miljöministern
har frågan bemötts positivt. Jag vill ändå anföra
följande.
I Sverige är groddjuren de proportionellt sett mest
hotade arterna bland ryggradsdjuren. Nio av landets
13 arter är rödlistade av ArtDatabanken för hotade
arter. Groddjuren har dessutom visat sig vara
lämpliga som indikatorer för biologisk mångfald
knuten till fuktiga landmiljöer och till vatten.
Genom att tillgodose deras miljökrav skulle även
många andra arter kunna bevaras. Flera av de
rödlistade arterna är också medtagna i
Bernkonventionens appendix. Sveriges ratificering av
konventionen innebär att vi förbundit oss att skydda
såväl dessa arter som deras livsmiljöer.
Den främsta anledningen till groddjurens kraftiga
minskning det senaste seklet är den totala
omdaningen av jordbrukslandskapet. På 150 år har ca
90 % av södra Sveriges våtmarker dikats ut eller
fyllts igen. Samtidigt har stenrösen, åkerholmar,
smådiken och andra "odlingshinder" tagits bort.
Intensivjordbrukets giftspridning och konstgödsling
med påföljande övergödning samt försurning och annan
miljöpåverkan har också drabbat groddjuren hårt. En
global minskning av groddjuren också i avlägsna och
orörda områden har medfört att även den ökade UV-
strålningen till följd av ett uttunnat ozonskikt har
diskuterats som möjlig orsak till minskningen. Stora
lokala problem är den ökade biltrafiken med fordon
som passerar över stråk där grodorna vårvandrar till
sina leklokaler, liksom utplantering av fisk och
kräftor som på några få år slår ut en population av
lövgroda eller större vattensalamander. Grodor
drabbas extra hårt.
Kunskaperna om grodarternas utbredning och
miljökrav är ofta mycket bristfälliga. Viktigt för
ett framgångsrikt artbevarande är kunskap om
utbredning och status. De dammar och våtmarker som
håller hotade arter måste skyddas. Speciellt viktiga
har små gårdsdammar visat sig vara. Skyddszoner runt
dammar och vattendrag utan spridning av gödsel och
bekämpningsmedel är viktiga för att undvika
övergödning och giftackumulering i vattnet. Innan
tillstånd ges till utplantering av fisk eller
kräftor bör konsekvenserna för livet i dammen
utredas. I sammanhanget spelar också skogsbruket en
viktig roll. Till exempel bör hyggen direkt i
anslutning till dammar och "bortstädning" av lågor
och död ved undvikas. Anläggande av grodtunnlar
under bilvägar som korsar grodornas vandringsvägar
är ytterligare en viktig åtgärd. De åtgärder som
jag här har beskrivit måste prioriteras och beaktas
för att de hotade groddjuren och deras biotoper
skall kunna bevaras i den svenska naturen.
Producentansvar för byggsektorn
Enligt Miljöpartiet de gröna är det dags att införa
ett producentansvar för byggsektorn. I dag finns
inget lagstadgat producentansvar. Byggsektorn har
inrättat ett kretsloppsråd. Rådet framhåller att
byggindustrin inte kan behandlas på samma sätt som
förpackningsindustrin eller däckbranschen. Inom
byggsektorn är det inte möjligt att finna en
producentansvarig eller att lägga ansvaret på endast
en part. Huvudsyftet med ett producentansvar är att
motverka att det över huvud taget kommer in
miljöfarligt material i byggnationen. Detta bl.a.
för att förhindra att fler allergier uppstår och att
framtidens byggnation blir så ekologiskt hållbar som
möjligt. Problemet med olika entreprenörer i en
byggnation kan vara att de har skilda
utgångspunkter.
Miljöpartiet de gröna anser att regeringen bör
utvärdera byggsektorns åtagande och snarast
återkomma med ett förslag om hur ansvarsdelen skall
utformas. Viktigt är också vilka material som kommer
in i byggnationen från början och de deltagande
entreprenörernas miljöpolicy. En minskning av
avfallsberget förutsätter också att de ingående
komponenterna har en bra miljöprofil. Frågan om
byggsektorn klarar sina åtaganden med ett frivilligt
producentansvar samt om en lagstiftning behövs bör
bli föremål för en särskild utredning. Ett sådant
uppdrag bör också omfatta frågan om en
helhetsansvarig vid en byggnation.
Sopförbränning
Fler energianläggningar står i begrepp att börja
elda sopor. Soporna kallas numer kretsloppsbränslen
eller returbränslen. Med tanke på alla kemikalier
som dessa sopor innehåller anser Miljöpartiet de
gröna att utvecklingen är mycket olycklig. Bromerade
flamskyddsmedel är vanligt förekommande kemikalier
som vid förbränning bildar dioxiner. De bör inte
förbrännas! Sverige håller dessutom på att bli
Tysklands sopstation. Som exempel kan nämnas
värmeverket Igelsta i Södertälje som nu eldar mycket
biobränsle men vill byta bränsleslag till
importerade sopor. Man vill elda uttjänta bildäck,
tjärolja från brun- och stenkol, kreosotimpregnerade
slipers, importerat kontorsavfall och spilloljor.
Det mesta av detta skall importeras från Tyskland.
Miljöpartiet de gröna anser det oacceptabelt att
Sverige skall bli förbränningsstation för andra
länders sopor. De nämnda bränslena innehåller
giftiga kemikalier och är dessutom av fossilt
ursprung. En övergång från biobränslen till fossilt
bränsle rimmar illa med viljan att minska
klimatförändringen. Sopförbränning hör inte hemma i
ett samhälle som vill vara ekologiskt långsiktigt
hållbart. Den rimmar också illa med
försiktighetsprincipen. I proposition 1998/99:63 En
nationell strategi för avfallshantering, som nyligen
lagts på riksdagens bord, tas detta upp, varför vi
inte finner anledning att reservera oss i detta
betänkande.
Kemikaliepolitiken
Miljöpartiet de gröna har i flera motioner,
reservationer och på annat sätt framfört våra
synpunkter på den förda kemikaliepolitiken. I detta
betänkandet finns flera av våra motioner om såväl
kemikaliepolitiken i stort som enskilda ämnen.
Sverige anses ofta som ett rent land. Ändå har vi,
paradoxalt nog, en av världens högsta förekomster av
allergier hos barn. Att detta är en god indikator på
miljötillståndet är alla överens om. Att vi lever i
kemikaliernas tidsålder står utom all tvekan. De
ämnen som naturligt omger oss har cellerna i olika
djur- och växtarter haft årmiljoner på sig att
anpassa sig till. Det senaste seklet har det
spridits en mängd nya kemikalier i miljön,
kemikalier som ingen från början kunde tro skulle
vara farliga. I dag vet vi bättre. Vi vet att många
kemikalier har hög giftverkan, att de anrikas i
näringskedjor, bildar nedbrytningsprodukter vars
egenskaper inte är kända och kan härma enzymer och
hormoner. Många ämnen är cancerogena eller mutagena
och många lagras i det levande. Även tungmetaller
orsakar miljöproblem och anrikas i näringskedjor.
Att allting sprider sig och att ingenting försvinner
är sanningar som leder till eftertanke. Listan på
kemikalier som spridits av människan och som lett
till omfattande miljöproblem kan göras lång. Den
omfattar bl.a. DDT, PCB, freoner, nonylfenol,
klorerade lösningsmedel och tungmetaller. Det finns
i dag ungefär 15 000 kemiska ämnen på den svenska
marknaden, och över 100 000 internationellt.
Strömmen av nya kemiska ämnen och produkter som
kommer in på marknaden är så strid att det är
omöjligt att granska ens en bråkdel av dem. Många
kemikalier används i ett överflöd och i onödan trots
att man vet att de är farliga. Har
konsumtionssamhället blivit fartblint? Även maten
innehåller kemikalier. Den konventionellt framtagna
maten är inte kemikaliefri, utan innehåller
restsubstanser av olika påsprutade gifter som ligger
inom de gränsvärden som man tror är ofarliga.
Aktuell forskning visar dock att små växande celler
är mycket känsligare för kemikalier än man tidigare
trott. Finns säkra gränsvärden för barn?
Den kemikaliepolitik som behövs för att komma till
rätta med detta måste vara radikal och våga använda
såväl frivillighet som ekonomiska styrmedel och rena
förbud. I regeringens proposition finns mycket av
det första. Miljöpartiet de gröna anser inte att det
räcker. Sverige, som varit ett land som gått före
med solnedgångsprojekt och 29-lista, måste våga
återta den positionen trots medlemskapet i EU.
Länder som Danmark tolkar exempelvis
begränsningsdirektivet (76/769/EEC) som ett
minimidirektiv och vågar förbjuda ämnen. Så anser vi
att även Sverige måste göra. Ämnen som nonylfenoler,
bromerade flamskyddsmedel och många andra ämnen hör
inte hemma i ett samhälle som vill vara på väg mot
ekologisk hållbarhet. De mål som regeringen skall
återkomma till riksdagen med måste vara så
preciserade och åtföljas av så klara handlingsplaner
att en avkemikalisering av samhället kan ta sin
början. Alla medel måste nyttjas som frivillighet,
ekonomiska styrmedel och förbud.
Handel med utsläppsrätter
I Miljöpartiet de grönas motion MJ778 Klimatfrågor
behandlas bl.a. frågan om möjlighet till
utsläppsrätter.
Enligt Kyotoavtalet kan ett land med stora utsläpp
och högt satta minskningskrav "köpa in sig" hos ett
land med lägre utsläpp och låga krav. I stället för
att själv genomföra minskningen inom det egna
territoriet köper man så kallad "hot air". Det
innebär att man köper en minskning som redan skett,
men som det minskande landet inte behöver för att
uppfylla sin del av avtalet. De tydligaste exemplen
är Ryssland och Ukraina. Deras till stora delar
nedlagda industri har gjort att utsläppen av
växthusgaser ligger 30-40 % under 1990 års nivå.
Protokollet kräver enbart att de inte får överskrida
1990 års utsläppsnivå. Därmed har de "hot air",
hetluft, att sälja. USA, Kanada och Japan har redan
anmält intresse att var för sig eller tillsammans
köpa denna outnyttjade utsläppsrätt. G8-gruppen, där
alla tre ingår liksom Ryssland, tog dock i ett
uttalande avstånd från just handel med
utsläppsrätter. EU är också mycket skeptisk till
denna handel.
Vi anser att handel med utsläppsrätter ej bör
finnas med som en möjlig väg för respektive stat att
nå sitt koldioxidmål, då det leder till minskade
åtgärder från de köpande länderna.
Joint Implementation, JI, som lämpligast översätts
med "gemensamma åtgärder", är en annan oklar punkt i
klimatförhandlingarna. JI innebär att ett land
genomför projekt som minskar utsläppen i ett annat
land och kan tillgodoräkna sig detta. Tillåts JI kan
t.ex. Sverige tillgodoräkna sig sina energi- och
miljöteknikprojekt i Baltikum, som ingår i gruppen
av i-länder. Vi kan alltså då uppnå utsläppsmålen
med billiga investeringar i utlandet i stället för
att investera i nationella framsteg. Resultatet blir
att de nödvändiga åtgärder som t.ex. Sverige måste
vidta fördröjs och att stater tillgodogör sig
investeringar i andra stater som ändå skulle ha
gjorts.
Vi anser att Joint Implementation, JI, ej bör
finnas med som en möjlig väg för respektive stat att
nå sitt koldioxidmål, då det leder till minskade
åtgärder totalt sett.
Upprätta aktionsplan för hotade arter
I Miljöpartiet de grönas motion MJ729 tas
situationen för hotade arter upp. Bakgrunden är att
det försvinner arter som aldrig förr på jorden. Även
i Sverige hotas och försvinner arter. ArtDatabanken
i Uppsala bedömer och listar vilka arter som är
hotade i landet. I dag finns totalt 3 501arter på
hotlistorna, 1 479 växter och 2 022 djur. Varje art
beskrivs utförligt, situationen redovisas och man
föreslår ett åtgärdsprogram för varje art. Men sedan
händer ingenting. Inte ens jakten, om sådan bedrivs,
tas bort. Det här är naturligtvis en nationell
skandal och visar hur lite talet om den biologiska
mångfalden tydligen betyder.
Sverige har undertecknat flera konventioner om
biologisk mångfald, t.ex. Bernkonventionen och
konventionen om biologisk mångfald från Rio de
Janeiro. Sverige skall bevara de vilda arterna i
livskraftiga populationer, åtaganden som förpliktar.
ArtDatabankens genomgång av hot och åtgärder utgör
ett bra underlag för beslut. Vissa åtgärder kan
behöva förtydligas och kompletteras med tid för
genomförande. Därefter anser Miljöpartiet de gröna
att en klar och tydlig aktionsplan för varje hotad
art i landet bör antas.
Ta bort jakten på hotade arter
De hotade arter som finns i ArtDatabankens lista
borde naturligtvis inte jagas. Många miljöhot kan
vara svåra att åtgärda och ta tid, men jakten är
lätt att reglera. Exempel på hotade arter som jagas
är sädgås, stjärtand och tjäder.
Det borde vara självklart att jakten tas bort på
en art som bedöms som hotad i landet. Miljöpartiet
de gröna föreslår att så skall bli fallet. Så fort
en art hamnar på ArtDatabankens hotlista måste
jakten upphöra. Att arten är vanlig lokalt kan inte
motivera jakten - den måste liksom hotlistningen
bedömas nationellt.
Upprätta aktionsplaner för varje hotad art
För att visa allvar och engagemang för den
biologiska mångfalden i landet föreslår vi att
regeringen lämnar en skrivelse årligen till
riksdagen där situationen för de hotade arterna och
beslutade aktionsplaner redovisas. Det skulle i ett
slag skapa en bredare och djupare diskussion om det
som sker i naturen, den biologiska mångfalden skulle
bli något annat än ett begrepp och kunskapen, såväl
hos politiker som press och allmänhet skulle öka. I
redogörelsen kan givetvis även finnas diskussion om
de vanliga arternas situation. En sådan skrivelse
kunde också utgöra en bra kunskapskälla.
Äng och hage
"Anders Zorn frågade mig en gång om jag visste något
vackrare än en svensk blommande sommaräng. Jag
grubblar ännu på svaret."
Carl Larsson
En stor del av den biologiska mångfalden i
odlingslandskapet återfinns inom gamla hävdade ängs-
och hagmarker. Betydelsen av dessa tas upp i
Miljöpartiets motion MJ771.
De lågvuxna ängarna och naturbetesmarkerna hyser
många av våra i dag mest hotade blommor, fåglar,
svampar, fjärilar och andra blombesökande insekter.
En kvadratmeter ängsmark kan innehålla mer än 50
kärlväxter såsom "kattfot, mandelblom och blå viol".
Av landets 400 rödlistade kärlväxter förekommer mer
än två tredjedelar i jordbrukslandskapet. Mer än
hundra olika svamparter, t.ex. färgsprakande
vaxskivlingar, kan om hösten pryda en gammal äng
eller naturbetesmark. Av de rödlistade svamparterna
i Sverige återfinns cirka en tredjedel i
jordbrukslandskapet. Av Sveriges ca 2 700
fjärilsarter hör många hemma i gamla gräsmarker. På
betade strandängar söker storspov, enkelbeckasin,
gulärla och andra fåglar sin föda. Gamla grova
lövträd i öppna lägen i kulturlandskapet har
betydelse för bl.a. insektsfaunan, fladdermusarter,
lavar, mossor och svampar. De magra kvävefattiga
ängarna och naturbetena är även unika naturtyper i
ett västra Europa där övergödning av marker och
vattensystem är ett av våra största miljöproblem.
Ängs- och hagmarksinventeringen gav NOLA
Under senare delen av 1980-talet tog
Naturvårdsverket initiativ till en landsomfattande
ängs- och hagmarksinventering. Målet var att
länsvis kartlägga de återstående arealerna av ängar
och naturbeten i Sverige. Länsvisa rapporter
publicerades kring 1990 där funna områden klassades
i 1-, 2- och 3-objekt. Totalt ca 200 000 hektar mark
befanns hysa särskilt höga bevarandevärden. Senare
under 1990-talet har vissa kompletterande
inventeringar skett. Många av dessa marker fick stöd
före EU-inträdet genom det statliga anslaget NOLA
(Naturvård i Odlingslandskapet). Ängs- och
hagmarksinventering och NOLA-stödet innebar att
Sverige sågs som ett föredöme och modelland bland
övriga nordiska länder och inom EU-området vad
gällde bevarandet av mångfalden i odlingslandskapet.
EU:s miljöstöd
Efter EU-inträdet flyttades det övergripande
ansvaret för stöd till ängs- och hagmarker från
Naturvårdsverket till Jordbruksverket. NOLA-stödet
och ersättningar för landskapsvård togs bort och
ersattes av EU:s miljöstöd samt stöd till hela
kulturmiljöer. Eftersom många lantbrukare inte kan
klassa sina marker och många inte söker stödet på
grund av pappersexercisen har effekten blivit att
botaniska pärlor i många fall inte längre får stöd
och riskerar att gå förlorade. I dag är inemot
hälften av ängs- och hagmarksinventeringens objekt
utan rejäl hävd i många län.
Det behövs reservat i odlingslandskapet
Miljöpartiet de gröna menar att detta visar att
"guldkornen" i kultur-landskapet måste ges ett
långsiktigt skydd på samma sätt som pärlorna inom
skogslandskapet och skyddas genom reservat och
biotopskydd. Reservat med skötselplaner där ägarna
behåller äganderätten bör diskuteras för de finaste
områden. Ett nätverk av odlingsreservat ("öar") bör
tillskapas för att klara överlevnaden av rödlistade
arter. Regelrätta civilrättsliga avtal bör kunna
slutas med brukarna och stor flexibilitet finnas vad
gäller ersättningarnas storlek.
Ljudvolymbegränsningar
I motion MJ736 aktualiseras problemet med ljud.
Ungdomar utsätts nämligen i dag för höga ljudvolymer
vid bl.a. konserter och på diskotek. Ljudvolymen på
dessa platser är oftast så hög att det föreligger
risk för både tillfälliga och permanenta
hörselnedsättningar, öronsus eller andra
hörselstörningar. En skada i hörselorganen kan inte
botas utan leder till livslångt handikapp. Det
räcker att endast en gång bli utsatt för en för hög
ljudnivå så är skadan skedd och finns livet ut.
Socialstyrelsen har gett ut allmänna råd om buller
och höga ljudnivåer, SOSFS 1996:7 (M). Råden
innehåller rekommendationer för maximala ljudnivåer
vid konserter och diskotek m.m. som skydd mot
hörselnedsättning och/eller tinnitus. Nivåerna anges
till 115 dB för intermittent ljudtyp och 100 dB för
ekvivalent ljudtyp. För barn under 12 år kan dock
ljudnivån behöva begränsas till 90 dB (A) ekvivalent
nivå. Enligt Socialstyrelsen kan även ljud kortare
än en sekund med nivåer över 115 dB (A) ge permanent
hörselnedsättning.
Hälsoskyddslagen, som numera ingår i miljöbalken,
är i dag den lagstiftning som reglerar ljudnivån.
Denna lag är en ramlag som inte preciserar vilka
regler som gäller och anvisningarna är svåra att
tolka. För att förbättra lagen och ge kommunerna
bättre verktyg borde en miljökvalitetsnorm finnas.
För att hindra att fler barn och ungdomar får
hörselskador är det angeläget att se över och ändra
lagstiftningen så att den blir ett effektivt redskap
både i förebyggande och i fällande instans. I dag
måste de som skadas själva föra en civilrättslig
process för att stämma arrangören. Med tanke på den
svåra bevisföringen och otydliga lagstiftningen är
det få som driver ärenden. Det är angeläget att
förändra detta.
Gör kommunernas miljö- och hälsoskyddsnämnder
obligatoriska igen!
Miljöpartiet de gröna vill protestera mot att miljö-
och hälsoskyddsnämnderna i många kommuner lagts ned.
Det påstås t.o.m. av vissa vara av omsorg om
miljöfrågorna. Resultatet har dock blivit att
miljöaspekterna på ärenden ofta försvinner, att de
miljökunniga tjänstemän som finns flyttar och att
det politiska miljöengagemanget inte finner utrymme.
Behöver det sägas att det ofta är kvinnorna i miljö-
och hälsoskyddsnämnderna som får stryka på foten när
nämnden läggs samman med byggnadsnämnden?
Miljöpartiet de gröna har gått emot denna "slakt".
Det är lika befängt som att lägga ned
Miljödepartementet och ta bort miljöministerposten
och så påstå att frågorna kan skötas - och kan
skötas bättre - om de finns "integrerat" i något
annat departement. Vi tror inte att något parti
skulle vilja hävda det i ett riksdagsval och partiet
skulle inte bli trovärdigt som ett parti med
miljöambitioner, men lika fullt är det vad som sker
i kommuner. I sann Agenda 21-anda och eftersom
regeringen säger sig vilja skapa ett ekologiskt
hållbart samhälle föreslår Miljöpartiet de gröna att
kommuners miljö- och hälsoskyddsnämnder åter bör
göras obligatoriska.
7. Gemensamt särskilt yttrande av Moderata
samlingspartiet, Kristdemokraterna och
Centerpartiet
Dan Ericsson (kd), Göte Jonsson (m), Ingvar Eriksson
(m), Carl G Nilsson (m), Eskil Erlandsson (c),
Harald Nordlund (fp), Lars Lindblad (m) och Ester
Lindstedt-Staaf (kd) anför:
Allemansrätten m.m.
Det är viktigt att värna allemansrätten och det är
avgörande att den inte missbrukas. Vi anser att den
naturliga och hållbara utgångspunkten i denna fråga
är den äganderättsliga. Allemansrätten bör i första
hand betraktas som ett accepterat intrång i
äganderätten. Icke-ideellt organiserat friluftsliv
bör betraktas som ett intrång i äganderätten.
Vi anser att det, i de fall en organiserad
friluftsverksamhet sker i kommersiellt syfte, är
stötande att det enligt gällande ordning blir
möjligt att organisera verksamhet på annans mark
utan att fastighetsägaren behöver informeras eller
ge sin tillåtelse till verksamheten. Kommersiellt
organiserad form av friluftsliv på annans mark bör
ligga utanför vad allemansrätten tillåter. Det är
otillfredsställande att personer i kommersiellt
syfte får organisera aktiviteter på annans mark utan
att fastighetsägaren får ta del av vinsten eller ens
ha tillåtit verksamheten, speciellt om det är fråga
om ett permanent utnyttjande.
Lagstiftningen bör enligt vår uppfattning ändras så
att det klart framgår att kommersiellt organiserade
former av verksamhet i princip inte får ske utan den
berörda markägarens medgivande. Markägarens
intressen bör ges utrymme vid tillåtelse av
organiserat friluftsliv. Fastighetsägaren,
nyttjanderättshavare och andra som berörs av ärendet
bör få kännedom om en aktuell verksamhet och
innehållet i en anmälan enligt regeringens förslag.
En förutsättning för organiserat friluftsliv i
kommersiellt syfte skall vara att ett avtal har
slutits med markägaren.
8. Gemensamt särskilt yttrande av
Kristdemokraterna och Centerpartiet
Dan Ericsson (kd), Eskil Erlandsson (c) och Ester
Lindstedt-Staaf (kd) anför:
Strandskyddet
Strandskyddet syftar till att mark inte får tas i
anspråk på sådant sätt att allmänheten hindras eller
avhålls från att beträda strandskyddat område. Det
syftar också till att bevara goda livsvillkor på
land och i vatten för djur- och växtlivet.
Förhållandet mellan boende och friluftsliv är
väsentligt olika i olika delar av landet. Den
generella tillämpningen av lagstiftningen kan av den
anledningen få oönskade konsekvenser för enskilda
medborgare och för den kommunala fysiska planeringen
i typiska glesbygdskommuner.
För att kunna bo permanent i skärgården eller för
att driva rörelse där krävs tillgång till bostadshus
och näringslokaler. Möjligheten att bygga om eller
bygga nya bostadshus för bofasta skärgårdsbor
hindras i dag av de strandskyddsbestämmelser som
finns. Den företagare som driver näring i skärgården
har mycket svårt att få tillstånd att uppföra
lokaler för sin verksamhet. Det borde gå att
kombinera ett naturligt fastighetsbestånd i vissa
strandskyddsområden med de skyddshänsyn som natur-
och miljöskydd kräver.
Strandskyddet är generellt, vilket bör fortsätta
vara grundprincipen. Men lagen borde ge möjlighet
till regional och lokal anpassning av strandskyddet
vid översiktsplanering i kommunen i samråd med de
instanser som har att bevaka riksintressena.
9. Gemensamt särskilt yttrande av
Centerpartiet och Folkpartiet liberalerna
Eskil Erlandsson (c) och Harald Nordlund (fp) anför:
Miljökvalitetsnormer
Centerpartiet och Folkpartiet liberalerna menar att
miljöpolitiken tydligare måste utgå från de mål
Sverige ställt sig bakom i olika sammanhang, t.ex.
World Conservation Strategy, Bernkonventionen och
Riokonferensen. Detta gäller inte minst för lokala
Agenda 21. Miljökraven måste få en ökad tyngd i
förhållande till kortsiktiga ekonomiska intressen
och miljölagstiftningen uttryckligen utgå från vad
naturen tål.
Införandet av miljökvalitetsnormer innebär ett
viktigt steg i arbetet med att lösa de stora
miljöproblem som till exempel försurningen och
kväveläckage innebär. Miljökvalitetsnormer är
föreskrifter om kvaliteten inom ett geografiskt
område eller för hela landet.
Centerpartiet och Folkpartiet liberalerna anser att
miljökvalitetsnormer även skall omfatta biologisk
mångfald. Detta är