I betänkandet behandlas regeringens proposition
1997/98:158 Uppföljning av skogspolitiken jämte
följdmotioner med 40 yrkanden och motioner från
allmänna motionstiden med 20 yrkanden. Utskottet
tillstyrker regeringens förslag till ändringar i
skogsvårdslagen. Ändringarna innebär bl.a.
preciseringar i fråga om kraven på skogsföryngring
och miljöhänsyn. Vidare skärps bestämmelserna om
krav på säkerhet för återväxtåtgärder efter
avverkning. Därutöver införs det krav på att det för
varje brukningsenhet skall finnas en redovisning av
hur skogen ser ut och vilka natur- och
kulturmiljövärden som har registrerats för
brukningsenheten.
Utskottet föreslår med anledning av tre
motionsyrkanden (s, v, c) att regeringen utvärderar
effekterna av vissa bestämmelser i
jordförvärvslagen m.m. i syfte att komma till rätta
med problemen med oseriösa former av skogsbruk.
Övriga motioner avstyrks.
Till betänkandet har fogats 14 reservationer och 6
särskilda yttranden.
Propositionen
Regeringen (Närings- och handelsdepartementet)
föreslår i proposition 1997/98:158 att riksdagen
antar regeringens förslag till
1. lag om ändring i skogsvårdslagen (1979:429),
2. lag om ändring i lagen (1998:000) om ändring
i skogsvårdslagen (1979:429).
Propositionens huvudsakliga
innehåll
I propositionen redovisas en utvärdering som
Skogsstyrelsen och Naturvårdsverket har gjort av
1993 års skogspolitiska beslut. Regeringen
konstaterar att varken skogspolitikens
produktionsmål eller dess miljömål har nåtts ännu.
Målen bör emellertid ligga fast.
I syfte att snabbare och mer effektivt nå målen
föreslås vissa förändringar i skogsvårdslagen
(1979:429). Förändringarna innebär bl.a.
preciseringar i fråga om kraven på skogsföryngring
och miljöhänsyn. Vidare föreslås viss ytterligare
skärpning av bestämmelserna om krav på ekonomisk
säkerhet för återväxtåtgärder efter avverkning. I
syfte att markera nödvändigheten av ett bra
informationsunderlag för varje skogsägare införs ett
krav på att det för varje brukningsenhet skall
finnas en redovisning av hur skogen ser ut och vilka
natur- och kulturmiljövärden som har registrerats
för brukningsenheten. Det aviseras
resursförstärkningar för områdesskydd av olika slag
och för information, rådgivning och tillsyn.
Slutligen lämnas det en redovisning av vissa
kulturmiljöfrågor i skogsbruket baserad på en
utredning av Riksantikvarieämbetet.
Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari
1999.
Lagförslagen fogas som bilaga till detta
betänkande.
Motionerna
Motioner med anledning av propositionen
1997/98:Jo76 av Maggi Mikaelsson m.fl. (v) vari
yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att regeringen skall
ge Skogsstyrelsen i uppdrag att ta fram en
statistikredovisning som tillgodoser kravet på
jämförbarhet mellan länder,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om rådgivning vid
avverkning och återväxtåtgärder,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att regeringen skall
ge Skogsstyrelsen i uppdrag att göra en ny
utvärdering av röjnings- och gallringsåtgärderna
under 1999 och därefter återkomma med en redovisning
till riksdagen,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att regeringen skall
ge Skogsstyrelsen i uppdrag att höja den lägsta
tillåtna åldersgränsen för föryngringsavverkning,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att
jordförvärvslagen skall ses över i syfte att stärka
bosättningsplikten och öka lokalbefolkningens
möjligheter att förvärva skogsfastigheter eller del
därav,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om förlängd tid mellan
anmälan och påbörjad avverkning samt tillståndsplikt
för avverkning,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om vad skogs- och
miljöredovisningen skall innehålla,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att öka de
ekonomiska anslagen till naturvården.
1997/98:Jo77 av Leif Marklund m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att det under
avsnittet "Anläggning av ny skog" klart bör uttalas
att "ståndsortsanpassad trädslagsblandning med
huvudinriktning på barrskog skall eftersträvas",
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om ändring i 6 §
skogsvårdslagen så att den omfattas av både plant-
och ungskog,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om behovet av ett
samlat lägesbundet informationsmaterial.
1997/98:Jo78 av Leif Marklund och Mats Lindberg (s)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om att
regeringen bör ta initiativ till att underlätta en
utveckling av formerna för sektorsansvaret.
1997/98:Jo79 av Leif Marklund och Ulf Kero (s) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om behovet av
åtgärder för att stimulera anläggandet av
skogsbilvägar.
1997/98:Jo80 av Gudrun Lindvall m.fl. (mp) vari
yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om behov av översyn av
reglerna för naturvårdshänsyn i skogsbruket,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om bindande hänsynskrav
på avverkningen om det i området finns hotade arter,
3. att riksdagen begär att regeringen tar initiativ
till att de återstående ur- och naturskogarna får
ett interimistiskt skydd i avvaktan på permanent
lösning,
4. att riksdagen beslutar att 5 % av den produktiva
skogsmarken nedanför den fjällnära skogen skall ges
ett varaktigt skydd till år 2005 och att 10 % av den
produktiva skogsmarken nedanför den fjällnära skogen
skall ha varaktigt skydd till år 2010,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att det är angeläget
att skyddet av områden större än vad som har ansetts
som nyckelbiotop men mindre än naturreservat löses
på ett konstruktivt sätt,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om behovet av att spara
stora äldre träd, framför allt på de torra
impedimenten, eftersom dessa är av betydelse för den
biologiska mångfald som kan finnas i dessa biotoper,
7. att riksdagen begär att regeringen återkommer
till riksdagen med förslag på ytterligare sänkning
av den areal som är undantagen för begränsningar vid
avverkningar i enlighet med vad som anförts i
motionen,
8. att riksdagen begär att regeringen återkommer
till riksdagen med förslag till krav på högre
avverkningsålder än i dag för slutavverkning i
enlighet med vad som anförts i motionen,
9. att riksdagen begär att regeringen snarast
återkommer till riksdagen med förslag där säkerheten
för återplantering knyts till fastigheten,
10. att riksdagen begär att regeringen snarast
återkommer till riksdagen med förslag som stoppar
det överuttag vid gallring som beskrivs i motionen.
1997/98:Jo81 av Lennart Brunander m.fl. (c) vari
yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om möjligheterna för
enskilda och företag att frivilligt avsätta pengar
till skydd av värdefulla naturmiljöer,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om statens
skogsinnehav,
3. att riksdagen begär att regeringen skall
återkomma till riksdagen med ett förslag till
förändrad terminologi inom skogsbruket, i enlighet
med vad som föreslagits i Skogsstyrelsens utredning,
4. att riksdagen begär att regeringen skall
återkomma med förslag om skärpning av
ransoneringsregeln,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om
slutavverkningsålder,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om en parlamentarisk
utredning i syfte att se över jordförvärvslagen,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om fyra veckors
anmälningsskyldighet för avverkning,
8. att riksdagen beslutar att avslå förslaget om en
obligatorisk skogsredovisning,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om skogsvårdslagens
parallella tillämpning med miljöbalken,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om behovet av
skoglig forskning.
1997/98:Jo82 av Dan Ericsson m.fl. (kd) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om skoglig kompetens
vid Sveriges beskickningar utomlands,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om ny terminologi för
ägoslagsindelning,
3. att riksdagen i enlighet med vad i motionen
anförts avslår förslaget om att ge regeringen
bemyndigande att meddela föreskrifter om hur
avverkning skall bedrivas,
4. att riksdagen i enlighet med vad i motionen
anförts avslår förslaget om att regeringen för
skogsbruket skall meddela föreskrifter om
naturvården och kulturmiljövården,
5. att riksdagen i enlighet med vad i motionen
anförts avslår förslaget om att återinföra en form
av skogsbruksplan,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att statliga medel
skall anslås för att motverka markförsurningen,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om katastofskydd vid
insektsangrepp på skogsbeståndet.
Motioner från allmänna motionstiden 1998
1998/99:MJ219 av Lennart Daléus m.fl. (c) vari yrkas
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om att sälja
statligt ägd skog till enskilda brukare,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om att
återväxtåtgärder skall tillhöra fastigheten,
1998/99:MJ224 av Alf Svensson m.fl. (kd) vari yrkas
42. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om övergripande,
långsiktiga och hållbara spelregler för
skogsnäringen,
1998/99:MJ302 av Berndt Ekholm och Arne Kjörnsberg
(s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om behovet av en
ändring av den nedre arealgränsen för
avverkningsbegränsningar i södra Sverige,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att regeringen bör
ta initiativ till en synkronisering av
bestämmelserna i fastighetsbildningslagen och
skogsvårdslagen.
1998/99:MJ306 av Göte Jonsson m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om terminologin för
ägoslagsindelning,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om avverkning av skog,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om skogs- och
miljöredovisning,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om redovisning av
skogsimpediment som skyddad mark,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om en sammanhållen
skogspolitik,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om skogsfrågor och
EU.
1998/99:MJ308 av Caroline Hagström m.fl. (kd) vari
yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om stabila och
långsiktiga spelregler för skogsnäringen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om konsekvenserna om
miljöbalken i förhållande till skogsvårdslagen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om detaljregleringar av
skogsbruket,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om en utvärdering av
den nya skogspolitiken,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om ägarstrukturen inom
svenskt skogsbruk,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om Skogsorganisationens
informations- och rådgivningsverksamhet,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om inrättandet av ett
katastrofskydd för skogsägare,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om ekonomiskt stöd till
skogsägare för åtgärder mot markförsurning,
10. att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om medel för
biotopskyddsområden och för
naturvårdsavtal.
Utfrågning
Utskottet anordnade den 20 oktober 1998 en
utfrågning med Naturvårdsverket, Skogsstyrelsen och
Statens fastighetsverk med anledning av föreliggande
proposition. Den 5 november utfrågades Skogsägarnas
Riksförbund i samma ärende.
Utskottet
Inledning
År 1993 beslutade riksdagen om en ny skogspolitik
(bet. 1992/93:JoU15). Utskottet uttalade därvid
bl.a. att det förutsatte att en utvärdering av den
nya skogspolitikens effekter på den biologiska
mångfalden m.m. skulle redovisas för riksdagen. I
den proposition som här behandlas redovisas den
utvärdering som Skogsstyrelsen och Naturvårdsverket
har gjort av 1993 års skogspolitiska beslut.
Regeringen konstaterar i propositionen att varken
skogspolitikens produktionsmål eller dess miljömål
har nåtts ännu. Målen bör emellertid ligga fast. I
syfte att snabbare och mer effektivt nå målen
föreslås vissa förändringar i skogsvårdslagen
(1979:429). Förändringarna innebär bl.a.
preciseringar i fråga om kraven på skogsföryngring
och miljöhänsyn.
Sedan den nya skogspolitiken beslutades år 1993 har
utskottet vid ett flertal tillfällen behandlat
skogsfrågorna. Senast skedde detta i betänkande
1997/98:JoU15. Vissa skogsfrågor har även behandlats
i utskottets betänkanden om miljöbalken och dess
följdlagstiftning (bet. 1997/98:JoU20 och bet.
1997/98:JoU25).
Utskottets beredning av detta ärende har skett
delvis parallellt med behandlingen av
budgetpropositionen för år 1999, utgiftsområdena 20
och 23 (se bet. 1998/99:MJU1 och bet. 1998/99:MJU2).
Svensk skogspolitik i ett internationellt
perspektiv
Propositionen
Sverige bör även i fortsättningen verka aktivt i de
pågående internationella förhandlingarna för en
överenskommelse om ekonomiskt, ekologiskt och
socialt hållbart skogsbruk i alla delar av världen.
Inom EU bör Sverige arbeta för fortsatt nationell
bestämmanderätt vad gäller skogspolitiken och för en
bättre samordning inom EU av hanteringen av de
frågor som berör skogsbruket och skogsindustrin. Ett
nära samarbete inom Norden i skogspolitiska frågor
är angeläget.
Motionerna
Kristdemokraterna efterlyser i motion Jo82 yrkande 1
starkare insatser från statens sida på det
internationella planet. Den internationella
konkurrensen gör det enligt motionärerna helt
nödvändigt att vid svenska beskickningar utomlands
återupprätta bevakningen av skogliga frågor.
I motion MJ306 (m) yrkande 10 påtalas vikten av att
de nordiska länderna är tongivande inom EU när det
gäller att sätta agendan när t.ex. miljö- och
forskningsområdena berör skogliga frågor.
Utskottets överväganden
Frågan om skoglig kompetens vid Sveriges
beskickningar utomlands är delvis en fråga om
budgetmedel för olika ändamål inom utgiftsområde 23.
Dessa ämnen behandlas av utskottet i betänkande MJU1
parallellt med detta ärende och utskottet avstår
därför i detta sammanhang från att föreslå några
ytterligare åtgärder med anledning av motion Jo82
(kd) yrkande 1.
Utskottet förutsätter att det svenska EU-arbetet
samordnas så att samtliga intressen, dvs. även de
skogliga, vägs samman då de svenska ståndpunkterna i
EU-förhandlingarna arbetas fram. Regeringen
redovisar också i propositionen de ansträngningar
som gjorts från svensk sida bl.a. för att
skogsforskningen skulle få en framskjuten plats i
EU:s femte ramprogram för forskning. Med hänvisning
till det anförda avstyrks motion MJ306 (m) yrkande
10.
Utvärderingen av skogspolitiken
Skogspolitiken och dess mål
Propositionen
I 1993 års skogspolitiska beslut slogs det fast att
skogspolitiken måste ges en långsiktig och ekologisk
inriktning. Det anfördes också att det inte är
möjligt och rimligt att med alltför korta
intervaller ändra grunderna för skogspolitiken mot
bakgrund av det grundläggande kravet på en god
hushållning och med hänsyn till de långa växttider
som gäller för den svenska skogen. Å andra sidan
måste nya kunskaper och värderingar få komma till
uttryck i den konkreta utformningen och
tillämpningen av skogspolitiken. Insikten om detta
är bakgrunden till det beslut som togs år 1993 att
redan inom en fyraårsperiod göra en första
utvärdering av 1993 års skogspolitiska beslut.
Skogsstyrelsen har sålunda haft i uppdrag att
utvärdera 1993 års skogspolitiska beslut särskilt
avseende miljömålet. Tillsammans med
Naturvårdsverket har Skogsstyrelsens uppdrag vidare
varit att fortlöpande utvärdera effekterna på den
biologiska mångfalden av den nya skogspolitiken.
Det är enligt regeringens uppfattning nödvändigt
att skogspolitiken följs upp löpande och att
resultaten av denna uppföljning redovisas med
lämpliga tidsmellanrum, t.ex. vart fjärde år.
Härigenom blir det möjligt att göra de nödvändiga
redovisningar som riksdagen behöver och de
anpassningar som är angelägna. Detta är i linje med
den plan som regeringen har redovisat också för
miljöpolitiken (prop. 1997/98:145). Samtidigt måste
skogspolitiken kännetecknas av det stabilitetskrav
som följer av de naturliga betingelser som är
grunden för en hållbar skogsnäring i vårt land.
Det av riksdagen fastlagda produktionsmålet i
skogsbruket, jämställt med miljömålet, är att skogen
och skogsmarken skall utnyttjas effektivt och
ansvarsfullt så att den ger en uthålligt god
avkastning. Skogsproduktionens inriktning skall ge
handlingsfrihet i fråga om användningen av vad
skogen producerar. Miljömålet är att skogens
naturgivna produktionsförmåga skall bevaras. En
biologisk mångfald och genetisk variation i skogen
skall säkras. Skogen skall brukas så att växt- och
djurarter som naturligt hör hemma i skogen ges
förutsättningar att fortleva under naturliga
betingelser och i livskraftiga bestånd. Hotade arter
och naturtyper skall skyddas. Skogens
kulturmiljövärden samt dess estetiska och sociala
värden skall värnas.
Utvärderingen visar att miljöhänsynen inom
skogsbruket successivt har förbättrats under hela
decenniet. Varken produktions- eller miljömålet har
dock hittills uppnåtts. Skogsstyrelsen påpekar att
skogen ger en uthålligt hög virkesproduktion men att
den försämrade skogsvården under 1900-talet leder
till att skogen inte får den önskvärda
sammansättningen. Vidare anser Skogsstyrelsen att
det är otillfredsställande att skogsvårdens kvalitet
och omfattning vad gäller återväxter, röjning och
gallring inte når upp till de nivåer som har
förutsatts i politiken. Det har skett betydande
framsteg inom miljöområdet men för främst målet att
bevara den biologiska mångfalden återstår mycket
arbete.
Regeringen anser att målen bör ligga fast. De båda
målen är modernt utformade och väl avvägda både i
sig själva och gentemot varandra. De speglar både
den internationella utvecklingen och vår nationella
tradition. Även om de är uttryckta något annorlunda
omfattar de grundsynen på en hållbar ekonomisk,
social, kulturell och ekologisk utveckling. En
skogspolitik av detta slag innebär sålunda att vi
tar vårt ansvar både nationellt och internationellt
för en utveckling som tjänar även kommande
generationer. Det kan givetvis inte uteslutas att
målen kan komma att behöva justeras till följd av
nya kunskaper och erfarenheter. Sådana förändringar
är emellertid inte aktuella efter den korta tid som
förflutit sedan riksdagen lade fast målen.
Det bör i sammanhanget betonas att riksdagens
beslut om de båda målen förutsatte att varken
riksdagen eller regeringen skulle lägga fast några
del- eller detaljmål. Det är en uppgift för
skogsvårdsorganisationen att utforma sådana.
Motionerna
I motionerna MJ224 yrkande 42 och MJ308 yrkande 1
(båda kd) påtalas skogsbrukets och skogsindustrins
betydelse som basnäring i Sverige. För att svenskt
skogsbruk och svensk skogsindustri skall kunna
utvecklas i framtiden krävs enligt motionärerna
övergripande långsiktiga och hållbara spelregler som
befrämjar såväl produktions- som miljömål. Vidare
erinras i den senare motionens yrkande 3 om att
Kristdemokraterna tidigare avvisat ett antal
regeringsförslag som innebär en återgång till ett
mer detaljreglerat skogsbruk. Motionärerna anser
även att det enskilda ägandet inom svenskt skogsbruk
bör stimuleras (yrk. 5). Kristdemokraterna anser
vidare i motion MJ308 yrkande 4 att den nya
skogspolitiken bör få verka under en längre tid
innan en mer omfattande utvärdering görs och
vittgående slutsatser dras.
Sverige saknar enligt motion MJ306 (m) yrkande 9 en
sammanhållen och framåtsyftande skogspolitik. De
olika departementen ger olika budskap vilket är
negativt inte minst i internationella sammanhang.
Motionärerna betonar vikten av att man från svensk
sida, utifrån en samlad uppfattning, redovisar
skogsbrukets betydelse för den svenska ekonomin och
informerar sakligt om våra brukningsmetoder och
innehållet i den skogliga lagstiftningen.
Utskottets överväganden
Utskottet ansluter sig till regeringens bedömningar
angående behovet av mer långsiktiga utvärderingar
respektive löpande uppföljning av skogspolitiken.
Utskottet ser ingen avgörande skillnad mellan dessa
överväganden och de synpunkter som redovisas i
motion MJ308 (kd) yrkande 4. Motionen påkallar ingen
särskild åtgärd från riksdagens sida i den delen.
Utskottet vill vidare understryka att det inte
råder några delade meningar om skogsbrukets och
skogsindustrins stora betydelse som basnäring i
Sverige. Det bör bl.a. framhållas att exporten av
skogsprodukter är en av våra viktigaste
inkomstkällor i det internationella handelsutbytet.
Utskottet instämmer också i vad som anförs i kd-
motionerna MJ224 och MJ308 att det krävs långsiktiga
och hållbara riktlinjer och bestämmelser angående
skogspolitikens mål. Som regeringen anfört måste
skogspolitiken kännetecknas av det stabilitetskrav
som följer av de naturliga betingelser som är
grunden för en hållbar skogsnäring. Den
uppföljningsverksamhet som görs på både lång och
kort sikt kan dock ge anledning till vissa
anpassningar främst vad avser medlen i
skogspolitiken. Med det anförda avstyrker utskottet
de ganska allmänt hållna synpunkterna i motionerna
MJ224 yrkande 42 och MJ308 yrkandena 1 och 3.
Utskottet behandlade i sitt betänkande
1996/97:JoU17 ägarstrukturen inom svenskt skogsbruk.
Utskottet konstaterade därvid att cirka två
tredjedelar av Sveriges yta bär skog i någon form.
Hälften av skogen ägs av privata, mindre skogsägare,
25 % av privata bolag och resten av staten,
kommunerna och kyrkan. Utskottet fann vid det
tillfället inte anledning till något uttalande om
ägarstrukturen i svenskt skogsbruk. Inte heller i
detta sammanhang finner utskottet att ett uttalande
i enlighet med vad som anförs i motion MJ308 (kd)
yrkande 5 är befogat och motionen avstyrks i berörd
del. I motionen har för övrigt inte närmare
utvecklats vilken typ av stimulanser eller styrmedel
som skulle utnyttjas för att främja enskilt ägande
inom skogsbruket. Den offentligrättsliga kontroll
som staten utövar i fråga om förvärv av skogsmark
sker i huvudsak inom ramen för förvärvsprövningen
enligt jordförvärvslagen. Utskottet hänvisar
därvidlag till vad som i det följande anförs om en
översyn av vissa bestämmelser i jordförvärvslagen
och fastighetsbildningslagen.
Utskottet har inga invändningar mot de synpunkter
som framförs i motion MJ306 (m) yrkande 9 om att det
är viktigt att vi från svensk sida sakligt
informerar om våra brukningsmetoder och innehållet i
den skogliga lagstiftningen. Utskottet ser det
närmast som en självklarhet att regeringen och
berörda myndigheter bedriver sin verksamhet på
angivet sätt, och något uttalande av riksdagen härom
är inte påkallat. I övrigt hänvisar utskottet till
vad som ovan anförts om skogens betydelse som
basnäring m.m. Motionen avstyrks i denna del.
Skogspolitikens medel
Propositionen
Medlen i gällande skogspolitik är av rättslig,
ekonomisk och administrativ art.
Skogsvårdslagstiftningen anger de flesta av de
grundläggande krav som ställs på skogsbruket. Men
även i naturvårdslagstiftningen och i
kulturminneslagstiftningen finns det krav på hur
skogsbruket skall bedrivas. Lagstiftningen
kompletteras numera i mindre grad av statligt
ekonomiskt stöd till åtgärder i skogsbruket. Andra
medel kan sammanfattas under rubriken
kunskapsförsörjning. Hit kan räknas information,
rådgivning, utbildning, utveckling och forskning.
Staten har i modern tid svarat ekonomiskt och
praktiskt för merparten av dessa insatser. Under de
senaste decennierna har emellertid en större del av
ansvaret förts över till skogsbruket självt.
En väsentlig förändring som gjordes genom 1993 års
skogspolitiska beslut var att de statliga
subventionerna begränsades väsentligt på ett sätt
som följer de internationella frihandelsreglerna. En
annan påtaglig förändring som hade förts fram öven i
andra sammanhang var skogsbranschens ökade ansvar
för den forskning som ligger nära praktisk
tillämpning. Informationen och rådgivningen som i
stor omfattning har nära samband med lagstiftningens
tillämpning är dock fortfarande en viktig
angelägenhet för staten.
De förändringar som gjordes genom 1993 års
skogspolitiska beslut när det gäller de
grundläggande bedömningarna i fråga om
skogspolitikens medel bör ligga fast. Någon
förändring bör således inte göras. Det innebär bl.a.
att det inte är aktuellt att åter införa en
skogsvårdsavgift.
Utskottets överväganden
Utskottet har inga invändningar mot regeringens
överväganden i detta avsnitt och hänvisar till de
bedömningar som i övrigt görs i detta betänkande
angående skogspolitikens mål och medel.
Skogsvårdslagstiftningen och
skogsvårdslagens tillämpningsområde
Propositionen
Skogsvårdslagen med dess föreskrifter beslutade av
regeringen och Skogsstyrelsen är ett av de
viktigaste medlen i skogspolitiken sedan länge.
Skogsvårdslagstiftningen innehåller de normer som
blivit allmänt accepterade i vårt land och som tar
sikte på vad som numera kallas ett hållbart
skogsbruk men som tidigare hade benämningen
långsiktigt eller uthålligt.
Skogsstyrelsen och Naturvårdsverket har föreslagit
ändringar på samtliga tre nivåer i lagstiftningen,
nämligen i lagen, i regeringens förordning och i
Skogsstyrelsens föreskrifter. Det bör samtidigt
erinras om de ändringar som följer av den av
regeringen föreslagna miljöbalken som bl.a. ersätter
naturvårdslagen. I det följande behandlas enbart de
bestämmelser som på skilda sätt har aktualiserats av
Skogsstyrelsen och av Naturvårdsverket i
utvärderingen.
I 2 § skogsvårdslagen anges vad som i lagen avses
med skogsmark och skogliga impediment. Syftet är
sålunda enbart att klargöra var de olika
bestämmelserna i skogsvårdslagen är tillämpliga.
Skogsstyrelsen motiverar sitt förslag till en
översyn av terminologin bl.a. med hänvisning till
begreppsförvirring i anslutning till statistiska
redovisningar och i samband med rapportering till
internationella organisationer. I debatten om
arealen skyddad skogsmark råder det inte sällan
oenighet eftersom skogsmark har olika definition
eller av skilda skäl ges olika definition beroende
på vem som redovisar och var redovisningen sker.
Givetvis är det angeläget att i jämförande
statistik skapa enhetlighet både nationellt och
internationellt. Sverige verkar särskilt i olika
internationella organisationer för detta. Det är för
svensk del Skogsstyrelsens uppgift att i egenskap av
ansvarig myndighet för skogsstatistiken utforma
denna på ett sätt som tillgodoser skilda behov.
Definitionen av skogsvårdslagens tillämpningsområde
är en helt annan sak. Den definition som nu finns är
väl inarbetad sedan länge och utformad med
utgångspunkt i sitt särskilda syfte. Den bör därför
bestå. Detsamma gäller den år 1993 beslutade
definitionen av skogliga impediment. Denna tillkom i
huvudsak för att kunna ange var vissa av lagens
bestämmelser om naturvårdshänsyn gäller.
Motionerna
Enligt motion Jo76 (v) yrkande 1 är det viktigt att
statistik över skyddade arealer blir jämförbar
mellan länder, men motionärerna delar regeringens
uppfattning att detta kan ske utan att vedertagna
definitioner ändras. Regeringen bör därför ge
Skogsstyrelsen i uppdrag att ta fram en
statistikredovisning som tillgodoser kravet på
jämförbarhet mellan länder.
I motionerna Jo81 (c) yrkande 3, Jo82 (kd) yrkande
2 och MJ306 (m) yrkande 1 anförs att regeringen bör
återkomma till regeringen med förslag till ändrad
terminologi inom skogsbruket i enlighet med
Skogsstyrelsens förslag. Moderaterna anför dessutom
att skyddet för impedimenten är så starkt att de bör
redovisas som skyddad mark (yrkande 6).
Utskottets överväganden
Utskottet anser i likhet med regeringen att den
nuvarande definitionen av skogsmark och skogliga
impediment bör bestå och avstyrker därför motionerna
Jo81 (c) yrkande 3, Jo82 (kd) yrkande 2 och MJ306
(m) yrkande 1.
Regeringen anför i propositionen att det är
angeläget att i jämförande statistik skapa
enhetlighet både nationellt och internationellt.
Sverige verkar enligt regeringen särskilt för detta
i olika internationella organisationer. Av
propositionen framgår också att det för svensk del
är Skogsstyrelsen som i egenskap av ansvarig
myndighet för skogsstatistiken har i uppgift att
utforma denna på ett sätt som tillgodoser skilda
behov. Det uppdrag som efterfrågas i motion Jo76 (v)
yrkande 1 ingår alltså redan i Skogsstyrelsens
myndighetsuppgifter. Motionen bör lämnas utan vidare
åtgärd med hänvisning till det anförda.
Med hänvisning till vad som ovan anförts avstyrker
utskottet även motion MJ306 (m) yrkande 6.
Anläggning av ny skog på skogsmark
Propositionen
Enligt 5 § skogsvårdslagen måste den som har
avverkat anlägga ny skog. De föryngringsåtgärder
skall vidtas som behövs för att trygga återväxten av
skog av tillfredsställande täthet och beskaffenhet i
övrigt (6 §). Åtgärderna skall ha vidtagits senast
under tredje året efter det att skyldigheten att
anlägga ny skog inträdde. Sådd eller plantering
(skogsodling) skall användas när naturlig föryngring
inte kan bedömas ge tillfredsställande återväxt inom
godtagbar tid.
Det står helt klart att återväxternas resultat inte
tillgodoser skogsvårdslagens krav. Detta är
allvarligt eftersom dåliga skogsföryngringar
äventyrar den framtida virkesförsörjningen. Både
kvantitet och kvalitet minskar. Därför är det
absolut nödvändigt att förbättringar sker.
Skogsodling måste tillämpas i större utsträckning.
Skonsamma markberedningar måste utföras.
Självföryngring får tillämpas enbart på marker som
är lämpliga för sådan och med tillräckligt antal
fröträd och med markberedning där så behövs.
Så som lagstiftningen är utformad kan en nödvändig
förbättring ske utan ändringar i lagen. Däremot
måste skogsägarna upplysas bättre om vad som gäller
och hur föryngringsarbetet skall bedrivas. I vissa
fall kan lagens bestämmelser om förelägganden behöva
tillämpas.
Motionerna
I motion Jo76 (v) yrkande 2 påtalas behovet av
ytterligare rådgivning till skogsägarna om de krav
som ställs vid anläggning av ny skog, framför allt
om skogsodlingsmetoder och markberedningsmetoder som
inte förstör de biologiska förutsättningarna på
skogsmarken. Därutöver behövs det kontinuerlig
uppföljning av de nyanlagda skogarna för att bedöma
återväxtåtgärderna på längre sikt. Regeringen bör
därför ge Skogsstyrelsen dessa uppdrag.
Enligt motion Jo77 (s) yrkande 1 bör det klart
uttalas att en ståndortsanpassad trädslagsblandning
med huvudinriktning på barrskog skall eftersträvas
vid anläggning av ny skog. Detta skulle enligt
motionärerna vara av stor betydelse för vårt
framtida skogsbestånd.
Utskottets överväganden
Utskottet delar de synpunkter som anförs i motion
Jo76 (v) yrkande 2 om vikten av rådgivning och
information vid anläggning av ny skog. Emellertid
ingår dessa uppgifter i Skogsvårdsmyndighetens
uppdrag varför ingen ytterligare åtgärd torde krävas
med anledning av motionen. Beträffande utvärdering
av skogsvårdsåtgärder hänvisar utskottet till sina
överväganden under rubriken Röjning och gallring av
skog.
Utskottet har inga invändningar mot regeringens
bedömning att gällande bestämmelser om anläggning av
ny skog på skogsmark bör ligga fast och avstyrker
därför motion Jo77 (s) yrkande 1. I sammanhanget
vill utskottet erinra om 6 § skogsvårdslagen enligt
vilken de föryngringsåtgärder skall vidtas som
behövs för att trygga återväxten av skog av
tillfredsställande täthet och beskaffenhet i övrigt.
Röjning och gallring av skog
Propositionen
Enligt skogsvårdslagen i dess lydelse t.o.m. år 1993
gällde att röjning av plantskog eller ungskog skulle
ske när skogen är så tät eller av sådan beskaffenhet
i övrigt att produktionen av värdefullt virke
väsentligen hämmas. Vidare gällde att gallring av
skog skulle ske i samma situationer. Dessa
skyldigheter, utom kravet på röjning av plantskog,
slopades genom 1993 års skogspolitiska beslut.
Motivet härför var bl.a. att möjliggöra den framtida
variation i skogarna som av flera skäl ansågs vara
angelägen. Det påpekades också att andra åtgärder
och förhållanden sannolikt hade påverkat den ökade
aktivitet i dessa verksamheter som hade noterats för
1980-talet. Som exempel nämndes statsbidrag,
intensifierad rådgivning och förbättrad lönsamhet i
skogsbruket.
Enligt Skogsstyrelsens utvärdering har den årliga
röjningen i skog minskat påtagligt från en nivå på
ca 350 000 hektar under 1980-talet till ca 200 000
hektar under 1990-talet. Vad så gäller gallringarna
redovisar Skogsstyrelsen att dessa, särskilt i fråga
om den första gallringen, inte utförs vid den
tidpunkt och i den omfattning som är önskvärd.
I budgetpropositionen för år 1998 har regeringen
redovisat sin bedömning av vad som är angeläget att
göra i fråga om röjningen av skog (prop. 1997/98:1
utg. omr. 23). Samma synsätt kan anläggas på
gallringen. Både röjningens och gallringens
betydelse för produktionen av värdefull råvara och
därmed också för det enskilda skogsföretagets
ekonomi måste tydliggöras. Det pågår i detta syfte
en kampanj inte minst från virkesköparnas sida för
att få till stånd en bättre skogsskötsel i detta
syfte. Skogsvårdsorganisationens rådgivning är
givetvis av stor betydelse även i detta sammanhang.
Utvärderingen antyder att kampanjerna haft betydelse
för att utvecklingen har vänt i fråga om
röjningarna.
Både röjning och gallring är led i det
kommersiella, konkurrensutsatta skogsbruket.
Åtgärderna bör därför inte subventioneras med
statliga medel. Om de kan utgöra ett intressant
inslag i arbetsmarknadspolitiken får avgöras i en
avvägning mot andra möjliga insatser. De statliga
bidrag som i så fall skulle vara aktuella är enbart
för merkostnader i förhållande till normala
kostnader för åtgärden.
Motionerna
Vänsterpartiet anser i motion Jo76 yrkande 3 att
regeringen bör överväga att återinföra ett
lagreglerat krav på röjning och gallring.
Skogsägarna bör dock ges ytterligare tid att visa
att man klarar detta på frivillig väg. Regeringen
bör därför ge Skogsstyrelsen i uppdrag att göra en
ny utvärdering av röjnings- och gallringsåtgärderna
under år 1999 och därefter återkomma med en
redovisning till riksdagen.
I motion Jo77 (s) yrkande 2 anförs att 6 §
skogsvårdslagen bör ändras så att röjnings- och
gallringsplikten omfattar såväl plant- som ungskog.
Miljöpartiet anför i motion Jo80 yrkande 10 att
regeringen bör återkomma med förslag som stoppar
överuttag vid gallring.
Utskottets överväganden
Skogsstyrelsens utvärdering visar att den årliga
röjningen och gallringen i skogen har minskat
påtagligt sedan 1980-talet. Den kraftigaste
minskningen inträffade dock innan den nya
skogspolitiken trädde i kraft. Det är med andra ord
troligen inte denna som har medfört den kraftiga
aktivitetsminskningen. Regeringen redovisar i
propositionen de åtgärder som vidtagits för att
förbättra denna del av skogsskötseln. Utskottet
instämmer i vad som anförs i motion Jo76 (v) yrkande
3 att effekterna av dessa åtgärder bör följas upp
och redovisas för riksdagen. Denna uppföljning bör
införlivas i den kontinuerliga utvärdering av
skogspolitiken som regeringen förordar under
avsnittet Utvärderingen av skogspolitiken och som
enligt utskottets uppfattning bör redovisas för
riksdagen en gång per mandatperiod. Motionen
avstyrks i den mån den inte tillgodosetts genom vad
som här anförts.
Utskottet förutsätter att även de problem med
överuttag vid gallring som påtalas i motion Jo80
(mp) yrkande 10 behandlas i ovan nämnda uppföljning.
Motionen torde i huvudsak vara tillgodosedd med det
anförda och påkallar ingen vidare åtgärd.
Utskottet instämmer i regeringens bedömning att en
ökning av skogsvårdande röjning och gallring bör
uppnås genom information och rådgivning och
avstyrker därför motion Jo77 (s) yrkande 2.
Avverkning av skog
Propositionen
Enligt 10 § första stycket skogsvårdslagen skall
avverkning på skogsmark vara ändamålsenlig för
återväxt av ny skog eller främja skogens utveckling.
Syftet med denna bestämmelse är enligt förarbetena
att tillgodose behovet av ett långsiktigt
bärkraftigt skogsbruk. Bestämmelsernas närmare
utformning ändrades genom 1993 års skogspolitiska
beslut i syfte att möjliggöra en mindre stel
tillämpning genom att tillåta nya avverkningsformer,
dock med bibehållande av det grundläggande kravet på
ändamålsenlighet i fråga om återväxt.
Goda återväxter efter avverkning är grundläggande i
ett hållbart skogsbruk. Kravet på sådana har en bred
förankring hos landets skogsägare. Det är en av de
normer som är djupt rotade och som är viktig att
föra vidare till kommande generationer skogsägare.
Utvärderingen har visat, även om den omfattar tid
även före den nya skogspolitikens ikraftträdande,
att det behövs kraftfulla åtgärder för en
förbättring av återväxten. I det sammanhanget är
formen för föryngringsavverkning av stor och i många
fall avgörande betydelse. Att tydligt kunna ge
föreskrifter om hur avverkningen skall bedrivas för
att vara ändamålsenlig för återväxten eller för att
främja skogens utveckling är angeläget. Lagen bör
därför kompletteras med ett bemyndigande för
regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer att meddela sådana föreskrifter. Avsikten
är givetvis inte att omöjliggöra en ökad mångfald
som 1993 års beslut avsåg utan i stället att
förhindra avverkningsformer som uppenbarligen
strider mot lagens syften.
Enligt 10 § andra stycket skogsvårdslagen får
regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer
till skydd för den yngre skogen föreskriva att
trädbestånd under en viss ålder inte får avverkas.
Bestämmelsen fanns i sak redan före år 1994 men
regleringen var då mycket detaljerad med möjlighet
till omfattande undantag. Genom 1993 års beslut
syftades det till en väsentlig förenkling av dessa
regler. Samtidigt angavs det att en riktlinje för
framtiden borde vara att sänka gränsen för lägsta
slutavverkningsålder med 25 %.
Utvärderingen visar att åldern på den skog som
föryngringsavverkas har sjunkit, främst i södra
Sveriges granskogar. Behovet av att skydda och vårda
den yngre skogen är sedan länge väl förankrat hos
skogsägarna. Detta talar enligt regeringen för att
den tidigare detaljregleringen inte bör återinföras.
Det finns emellertid motiv för att uppmärksamt följa
utvecklingen. Anledningen är de exploaterande
avverkningar som bedrivs av vissa nya skogsägare som
samtidigt utnyttjar de vidgade undantagen från
ransoneringsbestämmelserna i övrigt. Det är
Skogsstyrelsen som beslutar de närmare
föreskrifterna om lägsta slutavverkningsålder. Om
det visar sig att nuvarande regler utnyttjas på ett
sätt som inte är i linje med skogspolitikens anda
bör Skogsstyrelsen vidta åtgärder.
I 11 § skogsvårdslagen regleras skogsägarnas
möjligheter att avverka. För större skogsinnehav är
det sålunda möjligt att ge föreskrifter om att högst
en viss andel av en brukningsenhets skogsmarksareal
får avverkas under en viss period. I fråga om mindre
skogsinnehav får föreskrifterna innebära att
avverkning inte får ske i sådan utsträckning att mer
än hälften av brukningsenhetens produktiva
skogsareal kommer att bestå av kalhyggen och yngre
skog. För dessa har regeringen så sent som hösten
1997 beslutat att brukningsenheter mindre än 50
hektar helt skall undantas från begränsningen.
Tidigare gällde undantaget alla brukningsenheter
mindre än 100 hektar.
Den reglering som gällde före år 1993 ansågs
krånglig samtidigt som den knappast hade någon
betydelse för den regionala skogshushållningen.
Snarare försvårade den skogsindustrins
råvaruförsörjning. Mot den bakgrunden beslutades år
1993 den väsentliga uppmjukningen av regeln.
Beslutet sammanföll nära i tiden med ändringar i
fastighetsbildningslagen och jordförvärvslagen.
Effekterna av ändringarna i fastighetsbildningslagen
är osäkra. Ändringarna i jordförvärvslagen var
emellertid sådana att helt nya grupper av köpare av
skogsfastigheter fick möjlighet att uppträda på
marknaden. Bland dessa finns sådana som saknar
tidigare förankring i skogsbruket och därmed inte
tagit del av den normbildning som 1900-talets
skogspolitik har medverkat till.
Denna utveckling har motiverat regeringen att
skärpa bestämmelserna på redovisat sätt. Ytterligare
skärpningar skulle ställa krav på väsentligt ökade
resurser för tillsyn från skogsmyndighetens sida.
Samtidigt skulle den utgöra en alltför stark
begränsning i avverkningsaktiviteten. Den nuvarande
arealgränsen får sålunda betraktas som väl avvägd
och bör alltså inte ändras.
Motionerna
Enligt motionerna Jo76 (v) yrkande 4, Jo80 (mp)
yrkande 8 och Jo81 (c) yrkande 5 bör reglerna vad
gäller skydd för den unga skogen skärpas.
Vänsterpartiet och Centerpartiet specificerar inte
vid vilken ålder slutavverkning skall tillåtas.
Miljöpartiet anser att lägsta tillåtna
slutavverkningsålder bör vara 80 år i likhet med vad
som gällde före 1993 års skogspolitiska beslut.
I motion Jo80 (mp) yrkande 7 anförs att regeringen
bör återkomma till riksdagen med förslag på
ytterligare sänkning av den areal som är undantagen
från begränsningar vid avverkningar. Utgångspunkten
bör härvid vara de regler som gällde före 1993 års
skogspolitiska beslut. Även motion MJ302 (s)
behandlar i yrkande 1 den tidigare nämnda
arealgränsen. Motionärerna anser härvid att
arealgränsen för undantag från
avverkningsbegränsningar i södra Sverige bör sänkas
till 20 hektar. Motionärerna anför vidare att
bestämmelserna i fastighetsbildningslagen och
skogsvårdslagen bör synkroniseras med avseende på
ransoneringsreglerna för skogsfastigheter.
I motion Jo81 (c) yrkas att gränsen för den s.k.
ransoneringsregeln bör sänkas till 20 hektar
(yrkande 4). Motionärerna anser även att en
parlamentarisk utredning bör tillsättas i syfte att
se över jordförvärvslagen. Syftet med utredningen
skall vara att komma till rätta med de på vissa
fastigheter omfattande slutavverkningarna samt att
stärka boplikten (yrkande 6). I motion MJ302 (s)
yrkande 2 anförs att regeringen bör ta initiativ
till en synkronisering av fastighetsbildningslagen
och skogsvårdslagen. Enligt motion Jo76 (v) yrkande
5 bör jordförvärvslagen ses över i syfte att stärka
bosättningsplikten och öka lokalbefolkningens
möjligheter att förvärva skogsmark.
Regeringens förslag att ändra skogsvårdslagen så
att skogsvårdsmyndigheten får möjlighet att meddela
föreskrifter om hur en avverkning skall ske
behandlas i motionerna Jo82 (kd) yrkande 3 och MJ306
(m) yrkande 2. Motionärerna anser att det skulle
vara en onödig återgång till den detaljreglering som
den nya lagen avsåg att ta bort och de motsätter sig
därför förslaget.
Utskottets överväganden
Enligt 10 § första stycket skogsvårdslagen skall
avverkning på skogsmark vara ändamålsenlig för
återväxt av ny skog eller främja skogens utveckling.
Skogsstyrelsen har i sin utvärdering noterat att
avverkningarna i många fall inte har varit
ändamålsenliga för återväxten. Det innebär att
syftet med bestämmelsen, den långsiktiga
utvecklingen, äventyras. I vissa fall kan det t.o.m.
vara så att följderna av en olämplig avverkning inte
går att rätta till i efterhand. Mot den bakgrunden
har utskottet inga invändningar mot regeringens
förslag att skogsvårdslagen skall kompletteras med
ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om
hur avverkning skall bedrivas för att stå i
överensstämmelse med 10 § skogsvårdslagen.
Motionerna Jo82 (kd) yrkande 3 och MJ306 (m) yrkande
2 avstyrks med hänvisning till det anförda.
Skogsstyrelsens utvärdering visar att åldern på den
skog som föryngringsavverkas har sjunkit, främst i
södra Sveriges granskogar. Enligt Skogsstyrelsen
utgör detta emellertid inget problem för
virkesproduktionen jämfört med hur det var före
förändringen av bestämmelserna. Utskottet delar
regeringens uppfattning att behovet av att skydda
och vårda den yngre skogen sedan länge är väl
förankrat hos flertalet skogsägare. Detta talar för
att den tidigare detaljregleringen inte bör
återinföras. Skogsstyrelsen bör emellertid noggrant
följa utvecklingen. Om det visar sig att nuvarande
regler utnyttjas på ett sätt som inte är avsett bör
Skogsstyrelsen vidta lämpliga åtgärder. Med
hänvisning till det anförda avstyrks motionerna Jo76
(v) yrkande 4, Jo80 (mp) yrkande 8 och Jo81 (c)
yrkande 5.
I 11 § skogsvårdslagen regleras skogsägarens
möjligheter att avverka. Bestämmelserna är mer
detaljerade för stora fastigheter än för små. För
större skogsinnehav är det sålunda möjligt att ge
föreskrifter om att högst en viss andel av en
brukningsenhets skogsmarksareal får avverkas under
en viss period. I fråga om mindre skogsinnehav får
föreskrifterna innebära att avverkning inte får ske
i sådan utsträckning att mer än hälften av
brukningsenhetens produktiva skogsmarksareal kommer
att bestå av kalmark och yngre skog. Regeringen
beslutade hösten 1997 att brukningsenheter mindre än
50 hektar helt skulle undantas från begränsningen.
Tidigare gällde undantaget alla brukningsenheter
mindre än 100 hektar.
Före 1993 års skogspolitiska beslut gällde
ransoneringsbestämmelser som innebar att undantag
från dem bestämdes med utgångspunkt i
brukningsenhetens produktionsförmåga. För södra
Sverige motsvarade detta ca 20 hektar, för norra
Sverige 40 hektar eller mer.
I början av 1990-talet ändrades även
fastighetsbildningslagen och jordförvärvslagen.
Ändringarna i jordförvärvslagen innebar bl.a. att en
större grupp intressenter fick möjlighet att
förvärva skogsfastigheter. I många fall har det
inneburit att möjligheterna för lokalbefolkningen
att förvärva skogsfastigheter har minskat och att
skogsägarna i större utsträckning inte har lokal
anknytning.
Den svenska skogspolitiken har en djup förankring
hos skogsägarna. Den är normbildande och accepterad.
Enligt upplysningar som framkommit vid utskottets
utfrågningar i detta ärende är problemet med s.k.
klippare, dvs. personer som förvärvar
skogsfastigheter utan att ha för avsikt att bedriva
ett ansvarsfullt skogsbruk, av ganska liten
omfattning. De förvärv som kan hänföras till denna
kategori omfattar endast cirka en procent av den
totala omsättningen av skogsfastigheter eller drygt
100 fastigheter per år. Från produktionssynpunkt är
problemet alltså av mindre betydelse. Utskottet vill
vidare hänvisa till det lagförslag som behandlas i
det följande och som innebär att avverkning enligt
36 § får påbörjas först när ekonomisk säkerhet
ställts för återväxtåtgärder och godkänts av
skogsvårdsstyrelsen. I det sammanhanget aviserar
regeringen dessutom en skyndsam utredning angående
möjligheten att binda säkerheten till den berörda
fastigheten. Dessa åtgärder är ägnade att motverka
oseriösa former av skogsbruk. Enligt utskottets
mening bör emellertid ytterligare ansträngningar
göras för att främja ett ansvarsfullt brukande av
skogen. Utskottet ansluter sig till motionärernas
synpunkter så till vida att det finns anledning att
utvärdera bestämmelserna i jordförvärvslagen och
fastighetsbildningslagen när det gäller effekterna
för både fysiska och juridiska personers möjligheter
att förvärva skogsmark. Utskottet vill särskilt peka
på bestämmelserna i jordförvärvslagen om
förvärvarens anknytning till den ort där fastigheten
är belägen. Regeringen bör genomföra en sådan
utvärdering och återkomma till riksdagen med
redovisning och eventuella förslag till
lagändringar. Vad utskottet anfört med anledning av
motionerna Jo76 (v) yrkande 5, Jo81 (c) yrkande 6
och MJ302 (s) yrkande 2 bör riksdagen som sin mening
ge regeringen till känna.
Utskottet delar regeringens uppfattning att den
lägsta arealgränsen, 50 hektar, för tillämpning av
ransoneringsreglerna bör ligga fast tills vidare.
Problemet med oseriösa former av skogsbruk bör
behandlas i ett större sammanhang i enlighet med vad
utskottet anfört ovan. Motionerna Jo80 (mp) yrkande
7, Jo81 (c) yrkande 4 och MJ302 (s) yrkande 1
avstyrks med hänvisning till det anförda.
Anmälningsskyldigheten
Propositionen
Enligt 14 § skogsvårdslagen är skogsmarkens ägare
skyldig att enligt föreskrifter som meddelas av
regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer underrätta skogsvårdsstyrelsen om
avverkning som skall äga rum på hans mark, uttag av
skogsbränsle i samband härmed, dikning som inte
kräver tillstånd enligt naturvårdslagen samt om vad
han avser att göra för att tillgodose naturvårdens
och kulturmiljövårdens intressen i samband med
avverkningen. Anmälningsskyldigheten har i fråga om
avverkning begränsats till föryngringsavverkning
större än 0,5 hektar. Anmälan skall göras minst sex
veckor innan planerad åtgärd påbörjas. Syftet härmed
är att ge myndigheterna tillräckligt med tid för
bedömning av om särskilda åtgärder skall vidtas.
Som framhållits i det föregående är formen för
avverkning avgörande för hur återväxterna utvecklas.
Felaktigt utförda åtgärder kan få negativa
långsiktiga effekter på skogsproduktionen. Samtidigt
är det nödvändigt att på ett tidigt stadium planera
för nödvändiga åtgärder så att kostnaderna inte blir
onödigt höga, t.ex. genom att de måste upprepas.
Vidare finns det anledning att komma till rätta med
den osäkerhet som många skogsägare känner i fråga om
föryngringsmöjligheterna i det enskilda fallet. Det
gäller inte minst många nya skogsägare som inte har
någon tidigare erfarenhet av skogsskötsel. Mot denna
bakgrund bör 14 § skogsvårdslagen kompletteras med
en bestämmelse om att skogsägaren i anslutning till
en avverkningsanmälan skall redovisa planerade
åtgärder för att trygga återväxten av ny skog.
Härigenom ges skogsvårdsstyrelsen möjlighet att göra
informations- och rådgivningsinsatser om så behövs.
Skogsstyrelsen har påpekat att hänsynsredovisningen
ofta är alltför schablonmässig och att bristerna i
redovisningen skulle kunna bortfalla om krav ställs
på t.ex. en kartredovisning. En sådan förändring
kombinerad med insatser för bättre planering av
åtgärder för natur- och kulturmiljöhänsyn bör som
Skogsstyrelsen har angett kunna leda till positiva
resultat. Det ankommer på Skogsstyrelsen att besluta
i denna fråga.
Motionerna
I motion Jo76 (v) yrkande 6 anförs att regeringen
bör besluta om förlängd tid mellan
avverkningsanmälan och påbörjad avverkning. Detta
för att öka möjligheterna för skogsvårdsmyndigheten
att stoppa avverkningar på skyddsvärda områden.
Enligt motion Jo81 (c) yrkande 7 bör tidsfristen,
med hänvisning till myndigheternas ökande erfarenhet
av tillämpningen av skogsvårdslagen, kunna sänkas
från nuvarande sex till fyra veckor.
Utskottets överväganden
Enligt 14 § skogsvårdslagen är skogsmarkens ägare
skyldig att enligt föreskrifter som meddelas av
regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer underrätta skogsvårdsstyrelsen om
avverkning som skall äga rum på hans mark, uttag av
skogsbränsle i samband därmed, dikning som inte
kräver tillstånd enligt naturvårdslagen samt om vad
han avser göra för att tillgodose naturvårdens och
kulturmiljövårdens intressen i samband med
avverkningen.
De närmare föreskrifterna om avverkningsanmälan
framgår av Skogsstyrelsens författningssamling
(SKSFS 1993:2). Anmälan om avverkning skall göras
minst sex veckor innan föryngringsavverkning som
omfattar minst 0,5 hektar påbörjas. Anmälan är
giltig inom två år från den dag då anmälan kom in
till skogsvårdsstyrelsen. Avverkning som påbörjats
inom denna tid får dock fullföljas därefter. Om det
finns särskilda skäl får skogsvårdsstyrelsen medge
att avverkning får påbörjas tidigare än sex veckor
efter det att anmälan gjorts. Vad som är särskilda
skäl får enligt föreskrifterna prövas från fall till
fall. Enligt uppgift till utskottet uppgår antalet
dispenser till mellan fem och tio procent av antalet
anmälningar. Dispens ges i första hand på grund av
väderfaktorer; en anmäld avverkning kan t.ex. bli
omöjlig att genomföra på grund av kraftiga regn och
skogsägaren kan då få tillstånd att avverka ett
annat område. Vid akut brist på virke inom industrin
kan myndigheten också medge kortare tidsfrist mellan
anmälan och avverkning. Ett ovillkorligt krav vid
alla dispenser är att avverkningen skall klara de
naturvårds- och kulturvårdshänsyn som krävs.
I praktiken är det respektive skogssvårdsstyrelse
som handlägger ansökningar om dispenser. Det är
svårt att fastställa för hela landet generella
villkor för dispenser eftersom de skogliga
förhållandena varierar stort över landet. Enligt
uppgift ingår reglerna för avverkningsanmälan i den
översyn och modernisering av föreskrifter som pågår
på Skogsstyrelsen. De nyligen avslutade
inventeringarna av sumpskogar och nyckelbiotoper
torde också påverka möjligheten att se över detta
regelverk.
Med hänvisning till det anförda avstyrks motionerna
Jo76 (v) yrkande 6 och Jo81 (c) yrkande 7.
Generell hänsyn till naturvårdens och
kulturmiljövårdens intressen
Propositionen
Enligt 30 § skogsvårdslagen får regeringen eller den
myndighet regeringen bestämmer meddela föreskrifter
om den hänsyn som skall tas till naturvårdens och
kulturmiljövårdens intressen vid skötseln av skog,
såsom i fråga om hyggens storlek och utläggning,
beståndsanläggning, kvarlämnande av träd och
trädsamlingar, gödsling, dikning och skogsbilvägars
sträckning. Föreskrifter får inte vara så ingripande
att pågående markanvändning avsevärt försvåras.
Enligt 35 § får tillsynsmyndigheten meddela de
förelägganden som behövs för att lagen eller dess
föreskrifter skall efterlevas. I de fall som här är
i fråga kan förelägganden och förbud meddelas
omedelbart. De kan förenas med vite.
De nuvarande bestämmelserna ger möjlighet för
myndigheten att ge föreskrifter och ingripa innan en
åtgärd har vidtagits. Däremot saknas det möjligheter
att få till stånd återställningsåtgärder i efterhand
när en föreskrift inte har följts. Denna brist bör
nu avhjälpas genom att det i 30 § skogsvårdslagen
införs ett bemyndigande för regeringen eller den
myndighet som regeringen bestämmer att besluta
angående föreskrifter om de åtgärder som skall
vidtas för det fall föreskrifter om naturvården och
kulturmiljövården inte har följts. Syftet är
givetvis att tillämpa ett sådant bemyndigande enbart
när det på ett rimligt sätt är möjligt att vidta
sådana åtgärder och med den begränsningen att
åtgärderna inte får vara så ingripande att pågående
markanvändning avsevärt försvåras.
30 § innehåller även ett bemyndigande för
regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer att meddela förbud om avverkning och andra
skogsbruksåtgärder på skogliga impediment. Efter
regeringens bemyndigande har Skogsstyrelsen
föreskrivit att det på skogliga impediment större än
0,1 hektar gäller förbud mot avverkning,
skogsvårdsåtgärder och gödsling men att enstaka träd
får avverkas om naturmiljöns karaktär inte förändras
därav.
De skogliga impedimenten har ett särskilt värde när
det gäller att bevara en biologisk mångfald.
Visserligen är antalet arter i impedimenten
förhållandevis begränsat. De har emellertid sin
särpräglade sammansättning. Impedimentens starka
areella spridning ger dem ett extra värde som
komplement till de hänsynsåtgärder som vidtas på
övrig mark. För skogsägaren har impedimenten
knappast något särskilt ekonomiskt värde. De
förtjänster som kan göras på avverkning av enstaka
träd är försumbara. Därför bör det även i
fortsättningen gälla mycket starka begränsningar för
skogsbruket på de skogliga impedimenten. Med hänsyn
till de ofta diffusa gränserna mellan skogsmarken
och impedimenten är det dock inte möjligt att
praktiskt upprätthålla ett totalt förbud. Däremot är
det angeläget med sådana förtydliganden som
Skogsstyrelsen har redovisat och, om möjligt, även
en skärpning av föreskrifterna.
Enligt regeringens förslag till följdlagstiftning
till miljöbalken m.m. måste det, när två
bestämmelser som är tillämpliga i samma fråga leder
till olika resultat och bestämmelserna alltså är
oförenliga, göras en bedömning av vilken bestämmelse
som skall tillämpas. Av allmänna lagvalsprinciper
följer i förevarande fall att de detaljerade
föreskrifterna om miljöhänsyn i
skogsvårdsförfattningarna skall tillämpas. Enligt
regeringens bedömning behövs inte någon uttrycklig
lagreglering av detta eftersom den valda metodiken
med tillräcklig tydlighet knyter an till allmänt
erkända lagvalsprinciper.
Motionerna
Miljöpartiet anför i motion Jo80 yrkande 1 att
dagens regler för naturvårdshänsyn inte ger det
skydd som var tänkt och därför bör ses över.
Motionärerna anser vidare att regeringen snarast bör
ges i uppdrag att föreslå bindande hänsynskrav på
avverkningen om det i området finns hotade arter
(yrkande 2).
Enligt motion Jo81 (c) yrkande 9 får inte
miljöbalkens parallella tillämpning med
skogsvårdslagen innebära att ytterligare
föreskrifter hämmar det positiva arbete som sker
inom svenskt skogsbruk. Motionärerna anser att
Skogsstyrelsen bör ha ansvar för tillsynen i
skogsbruket och även göra avvägningarna mellan
miljöbalken och skogsvårdslagen. Miljöbalken
behandlas även i motion MJ308 (kd) yrkande 2. Balken
uppvisar enligt motionärerna brist på förståelse för
skogs- och lantbrukets förutsättningar, och
oklarheterna i den nya lagstiftningen kan därmed
komma att drabba skogsbruket hårt.
Kristdemokraterna avvisar i motion Jo82 yrkande 4
förslaget att regeringen skall ha möjlighet att för
skogsbruket meddela föreskrifter om naturvården och
miljövården.
I motion Jo80 (mp) yrkande 6 påtalas behovet av att
spara stora ädla träd på de torra impedimenten
eftersom dessa är av betydelse för den biologiska
mångfald som kan finnas i dessa biotoper.
Utskottets överväganden
Enligt 30 § skogsvårdslagen får regeringen eller den
myndighet regeringen bestämmer meddela föreskrifter
om den hänsyn som skall tas till naturvårdens och
kulturmiljövårdens intressen vid skötseln av skog.
Enligt 35 § får tillsynsmyndigheten meddela de
förelägganden och förbud som behövs för att lagen
eller dess föreskrifter skall efterlevas. Däremot
saknas det möjligheter att få till stånd
återställningsåtgärder i efterhand när en föreskrift
inte har följts. Regeringen föreslår därför att det
i 30 § införs ett bemyndigande för regeringen eller
den myndighet som regeringen bestämmer att besluta
om föreskrifter om de åtgärder som skall vidtas för
det fall föreskrifter om naturvården och
kulturmiljövården inte har följts. Regeringen
betonar att syftet givetvis är att tillämpa ett
sådant bemyndigande enbart när det på ett rimligt
sätt är möjligt att vidta sådana åtgärder och med
den begränsningen att föreskrifterna inte får vara
så ingripande att pågående markanvändning avsevärt
försvåras. Utskottet har inga invändningar mot
regeringens förslag och avstyrker därmed motion Jo82
(kd) yrkande 4.
Skogsstyrelsen har i sin utvärdering noterat att
den generella hänsynen till naturvårdens intressen
vid föryngringsavverkning har förbättrats något
under utvärderingsperioden. Hänsynen till
kulturmiljövårdens intressen är bättre. Utskottet
förutsätter att myndigheterna inom ramen för den
kontinuerliga uppföljningen av skogspolitiken
noggrant bevakar hur politikens intentioner
beträffande naturvården efterlevs men är i det här
skedet inte berett att föreslå någon ytterligare
åtgärd med anledning av motion Jo80 (mp) yrkande 1.
I motion Jo80 (mp) yrkande 2 efterlyses bindande
hänsynskrav på avverkningen om det inom området
finns hotade arter. Utskottet vill framhålla att de
regler som Skogsstyrelsen utfärdat med stöd av
bemyndigandet i 30 § skogsvårdslagen består av dels
bindande föreskrifter, dels allmänna råd. Av
Skogsstyrelsens detaljföreskrifter framgår bl.a. att
hänsyn skall tas till de arter som enligt Statens
naturvårdsverk är akut hotade, sårbara och
sällsynta. Såvitt utskottet kan bedöma är således
syftet med yrkande 2 i motion Jo80 (mp)
tillgodosett.
Regeringen anför i propositionen att bestämmelserna
om förbud mot skogliga åtgärder på impediment bör
skärpas. Med hänsyn till de ofta diffusa gränserna
mellan skogsmarken och impedimenten är det dock
enligt regeringen inte möjligt att upprätthålla ett
totalt förbud. Utskottet instämmer i denna bedömning
och utgår från att Skogsstyrelsen vid sina
överväganden om skärpningar av bestämmelserna
särskilt beaktar de objekt på impedimenten som har
en stor artrikedom, såsom äldre träd. Motion Jo80
(mp) yrkande 6 torde i huvudsak vara tillgodosedd
genom det anförda och avstyrks.
Utskottet behandlade frågan om miljöbalkens
förhållande till skogsvårdslagstiftningen i sitt
betänkande om följdlagstiftning till miljöbalken
m.m. (1997/98:JoU25). Utskottet anförde därvid att
när två bestämmelser som är tillämpliga på samma
fråga leder till olika resultat och bestämmelserna
alltså är oförenliga, måste en bedömning göras av
vilken bestämmelse som skall tillämpas. Av allmänna
lagvalsprinciper följer att de detaljerade
föreskrifterna om miljöhänsyn i
skogsvårdsförfattningarna skall tillämpas. En
tillsynsmyndighet får således inte med stöd av
miljöbalkens allmänna hänsynsregler meddela
förelägganden om t.ex. bredden på skyddszoner med
träd och buskar som lämnas kvar mot vattendrag,
eftersom sådana skyddszoner finns i Skogsstyrelsens
föreskrifter. Däremot kan med stöd av miljöbalken
krav ställas på t.ex. kemikaliehantering eftersom
sådan hantering inte regleras i
skogsvårdsförfattningarna. En lagvalsprövning leder
nämligen till bedömningen att om en fråga om
miljöhänsyn är oreglerad i skogsvårdsförfattningarna
kan miljöbalkens hänsynsregler läggas till grund för
ingripanden. Med hänvisning till det anförda
föreslås ingen ytterligare åtgärd med anledning av
motionerna Jo81 (c) yrkande 9 och MJ308 (kd) yrkande
2.
Skogs- och miljöredovisning
Propositionen
Regeringen föreslår att det i skogsvårdslagen införs
en bestämmelse om att varje brukningsenhet skall ha
en aktuell redovisning som anger hur skogen ser ut
på brukningsenheten och vilka natur- och
kulturmiljövärden som finns registrerade för
enheten. Regeringen eller den myndighet regeringen
bestämmer bör få meddela närmare föreskrifter om vad
redovisningen skall innehålla, om vad som avses med
en aktuell redovisning och om undantag från kravet
på redovisning. Syftet med denna skyldighet är inte
att detaljreglera skogsägarens handlande. Därför bör
innehållskravet inte ta sikte på avverkning eller
andra aktiviteter som syftar till att generera
omedelbara inkomster. Inte heller bör kraven
utformas på ett sådant sätt att de favoriserar vissa
typer av planer och redovisningar och
diskvalificerar andra. Det bör därmed med andra ord
råda en stor frihet för skogsägaren att bestämma
detaljinnehållet. Obligatoriskt bör bl.a. vara
uppgifter om natur- och kulturmiljövärden som tagits
fram och dokumenterats genom myndigheternas
inventeringar. Skogsägaren bör ges rimlig tid att
skaffa sig en redovisning. Någon straffsanktion bör
inte kopplas till bestämmelsen.
Motionerna
Regeringens förslag om en obligatorisk skogs- och
miljöredovisning avvisas i motionerna Jo81 (c)
yrkande 8 och Jo82 (kd) yrkande 5. Moderaterna
motsätter sig i motion MJ306 yrkande 3 möjligheten
till myndighetsföreskrifter rörande redovisningarnas
detaljinnehåll eller med vilken frekvens de skall
förnyas.
Även i motion Jo76 (v) yrkande 7 framställs
synpunkter på vad redovisningen skall innehålla.
Motionärerna anser bl.a. att redovisningen bör
utformas så att den ger en grundläggande beskrivning
av skogsbeståndets kvaliteter såväl skogligt som
miljömässigt. Därvid bör skogens alla värden
beaktas. Det bör också anges hur ofta redovisningen
skall uppdateras.
I motion Jo77 (s) yrkande 3 anförs att den samlade
information som finns efter den översiktliga
skogsinventeringen bör tas till vara och utvecklas.
Utvecklingen bör leda till att man får ett samlat
lägesbundet informationsmaterial där även
nyckelbiotopinventeringen och sumpskogsinventeringen
läggs in.
Utskottets överväganden
Skogsstyrelsens utvärdering har visat att ungefär
hälften av de privata skogsägarna inte har någon
aktuell skogsbruksplan. Utskottet instämmer i
regeringens bedömning att brist på kunskap
förhindrar ett aktivt brukande och inte heller
stimulerar till en riktig skogsvård. Därtill kommer
svårigheterna för skogsägarna att leva upp till de
krav som ställs på hänsyn till naturvårdens och
kulturmiljövårdens intressen. Ytterligare ett motiv
för att införa krav på någon form av redovisning av
skogstillståndet är att allt fler skogsägare saknar
förankring i praktiskt skogsbruk.
Med hänvisning till vad som här anförts tillstyrker
utskottet regeringens förslag om krav på en skogs-
och miljöredovisning för skogsfastigheter. Utskottet
utgår från att föreskrifterna om redovisningen får
en flexibel utformning och att erfarenheterna av det
arbete med olika planeringsformer som pågår såväl i
Skogsstyrelsens som i skogsägarföreningarnas regi
kan tillvaratas. Motionerna Jo81 (c) yrkande 8, Jo82
(kd) yrkande 5 och MJ306 (m) yrkande 3 avstyrks med
hänvisning till det anförda.
Utskottet är inte berett att mot bakgrund av vad
som anförs i motion Jo76 (v) yrkande 7 gå närmare in
på vad skogs- och miljöredovisningen skall
innehålla. Det ankommer på regeringen och berörda
myndigheter att mot bakgrund av vad riksdagen
beslutar utfärda detaljföreskrifter i frågan.
Motionen avstyrks.
Motion Jo77 (s) yrkande 3 innehåller ett allmänt
uttalande om behovet av ett samlat lägesbundet
informationsmaterial. Utskottet finner inte
anledning att föreslå ytterligare åtgärder med
anledning av motionen.
Ekonomisk säkerhet för återväxtåtgärder
Propositionen
Om en avverkning föranleder förhållandevis dyra
återväxtåtgärder i större omfattning får
skogsvårdsstyrelsen enligt 36 § skogsvårdslagen i
samband med avverkningen besluta att säkerhet skall
ställas för fullgörandet av åtgärderna. Om inte
säkerhet ställs får skogsvårdsstyrelsen meddela
förbud att avverka skog på brukningsenheten utan
skogsvårdsstyrelsens tillstånd. I praktiken kan dock
en avverkning ske utan att säkerhet har ställts. Det
avverkningsförbud som bestämmelserna ger
skogsvårdsstyrelsen möjlighet att utfärda hinner
inte utnyttjas under den sexveckorsperiod som
skogsägaren måste vänta efter det att
avverkningsanmälan har gjorts. Regeringen anser mot
den bakgrunden att lagen bör ändras så att
avverkning får påbörjas först när säkerheten är
ställd och godkänd av skogsvårdsstyrelsen.
Säkerheten är till för att täcka de kostnader som
kan uppstå för skogsvårdsstyrelsen om den blir
tvungen att själv vidta återväxtåtgärderna. Ett
sådant förfarande kan enligt lagen nämligen
tillgripas om någon inte rättar sig efter ett
föreläggande. Det har under senare tid förekommit
ett antal fall där säkerhet har begärts och ställts
och där fastigheten har överlåtits efter det att
avverkningen har skett men innan några
återväxtåtgärder har vidtagits. Säkerheten har då
återgått till den tidigare ägaren. Om den nye ägaren
inte har möjlighet att ställa motsvarande säkerhet
och vägrar anlägga ny skog åsamkas staten kostnader.
Detta är givetvis inte tillfredsställande. Frågan
har då aktualiserats om inte säkerheten skulle kunna
bindas till fastigheten. Någon närmare utredning om
detta har inte presenterats. Hur det
lagstiftningsmässigt skulle lösas behöver alltså
utredas närmare om förslaget skulle genomföras.
Regeringen anser att det närmare bör prövas om det
är möjligt att på detta sätt komma till rätta med
problemet och har för avsikt att skyndsamt låta
utreda frågan närmare.
Motionerna
I motionerna Jo80 (mp) yrkande 9 och MJ219 (c)
yrkande 14 anförs att regeringen snarast bör
återkomma med förslag om hur den säkerhet som ställs
för återväxtåtgärder skall kunna knytas till
fastigheten vid ägarbyte.
Utskottets överväganden
Säkerheten för återväxtåtgärder är till för att
täcka de kostnader som kan uppstå för
skogsvårdsstyrelsen om den blir tvungen att själv
utföra återväxtåtgärderna. Ett sådant förfarande kan
enligt lagen nämligen tillgripas om någon inte
rättar sig efter ett föreläggande. Det har under
senare tid förekommit ett antal fall där säkerhet
har begärts och ställts och där fastigheten har
överlåtits efter det att avverkningen har skett men
innan några återväxtåtgärder har vidtagits.
Säkerheten har då återgått till den nye ägaren. Om
den nye ägaren inte har möjlighet att ställa
motsvarande säkerhet och vägrar att anlägga ny skog
åsamkas staten kostnader. Mot bakgrund av detta
anser regeringen att det närmare bör prövas om det
är möjligt att binda säkerheten till fastigheten.
Utskottet har inga invändningar mot denna bedömning.
Motionerna Jo80 (mp) yrkande 9 och MJ219 (c) yrkande
14 torde i huvudsak vara tillgodosedda med det
anförda och påkallar ingen särskild åtgärd.
Områdesskydd m.m.
Propositionen
Skydd i olika former för att bevara en biologisk
mångfald och kulturmiljövärden i skogen är ett
viktigt komplement till den generella hänsyn till
naturvårdens intressen som är basen för bevarandet
av mångfalden. De starkaste bestämmelserna om
områdesskydd finns i naturvårdslagen. Dessa avser
nationalpark, naturreservat och biotopskydd.
Bestämmelserna har i huvudsak överförts till
miljöbalken i det förslag som regeringen tidigare
har lämnat till riksdagen (prop. 1997/98:45). Där
föreslås också en ny skyddsform kallad
kulturreservat. Med stöd av skogsvårdslagen finns
det även möjlighet att förbjuda avverkning i
fjällnära skog om avverkningen är oförenlig med
intressen som är av väsentlig betydelse för
naturvården eller kulturmiljövården. I samtliga
dessa fall gäller att ersättning lämnas vid avsevärt
intrång i pågående markanvändning. Ytterligare
bestämmelser om områdesskydd finns i
skogsvårdslagen. Sålunda krävs det tillstånd för
föryngringsavverkning i sådana områden som
regeringen har förordat som svårföryngrade eller som
skyddsskogar. I samband med 1993 års skogspolitiska
beslut lanserades ett nytt instrument, nämligen
civilrättsliga avtal mellan staten och markägaren
avseende naturvårdsinsatser, s.k. naturvårdsavtal.
Som ytterligare alternativ angavs möjligheten att
förordna om reservat utan att ägarförhållandena
ändras och med en varierad grad av inskränkningar.
Miljövårdsberedningen har på regeringens uppdrag
yttrat sig över i vilken omfattning arealen skyddad
skogsmark behöver utökas och former för att
åstadkomma detta. För att inte försitta
möjligheterna att långsiktigt bevara den biologiska
mångfalden anser Miljövårdsberedningen att det finns
ett behov av att skydda ytterligare skogsmark
motsvarande drygt 3 % eller ca 700 000 hektar av den
produktiva skogsmarksarealen nedanför gränsen för
fjällnära skog. Därutöver finns det enligt
beredningen ca 200 000 hektar där det finns behov av
att låta naturhänsynen vida överstiga den generella
hänsyn som normalt skall tas. De sammanlagda
kostnaderna för reservat och biotopskydd beräknas
till 4,7 miljarder kronor. Om skyddet skulle
genomföras under en 10-årsperiod, vilket beredningen
förordar, skulle de årliga anslagen för ändamålet
behöva ökas med 225 miljoner kronor vilket motsvarar
mer än en fördubbling av dagens anslag. I ett 20-
årsprogram är det främst anslaget för biotopskydd
som behöver ökas.
Regeringen har för avsikt att i budgetpropositionen
för år 1999 föreslå riksdagen anslagshöjningar både
för reservat och för biotopskydd och
naturvårdsavtal.
Av särskild betydelse är också frågan om de
civilrättsliga naturvårdsavtalens giltighet när en
fastighet byter ägare. Skogsstyrelsen föreslog bl.a.
i sin aktionsplan för biologisk mångfald att
lagändringar skulle göras så att avtalen skulle
kunna ges en giltighet upp till 50 år oavsett om ett
ägarbyte sker. Regeringen har lämnat förslag till
ändring i jordabalken med detta syfte i sin
proposition om följdlagstiftning till miljöbalken
m.m.
Motionerna
I motion Jo76 (v) yrkande 8 anförs att staten måste
höja de ekonomiska anslagen till de olika former av
reservatsbildning, biotopskydd m.m. som finns i
avvaktan på att frågan om skyddet av skogens
biologiska mångfald fått en långsiktig lösning. Även
i motion MJ308 (kd) yrkande 10 anförs att
ytterligare medel för biotopskydd och
naturvårdsavtal troligen kommer att behövas.
Miljöpartiet anför i motion Jo80 yrkande 3 att
regeringen bör ta initiativ till att de återstående
ur- och naturskogarna får ett interimistiskt skydd i
avvaktan på en permanent lösning. Vidare yrkar
motionärerna att riksdagen beslutar att 5 % av den
produktiva skogsmarken nedanför den fjällnära skogen
skall ges ett varaktigt skydd till år 2005 och att
10 % av den produktiva skogsmarken nedanför den
fjällnära skogen skall ha ett varaktigt skydd till
år 2010 (yrkande 4). I yrkande 5 anförs att det är
angeläget att frågan om skyddet av områden större än
vad som har ansetts som nyckelbiotop men mindre än
naturreservat löses på ett konstruktivt sätt.
Möjligheterna för enskilda och företag att
frivilligt avsätta pengar till skydd av värdefulla
naturmiljöer bör enligt motion Jo81 (c) yrkande 1
förbättras. Detta kan ske genom att en fond inrättas
för ändamålet.
I motion Jo81 yrkande 2 samt i motion MJ219 yrkande
13 (båda c) anförs att staten som majoritetsägare i
Assi Domän bör medverka till försäljning av
skogsmark till enskilda brukare. Bevarandevärd skog
bör behållas i statens ägo.
Utskottets överväganden
Riksdagen beslutade i samband med sin behandling av
följdlagstiftningen till miljöbalken att
jordabalkens och andra författningars bestämmelser
om nyttjanderätt skall tillämpas på den rätt som
uppkommer för staten eller en kommun när
fastighetsägaren i ett naturvårdsavtal avstår från
att bruka sin fastighet i särskilt angivna
hänseenden. Denna ändring genomfördes genom att ett
andra stycke infördes i 7 kap. 3 § jordabalken med
innebörd att vad fastighetsägaren skriftligen
förbundit sig att tillåta eller tåla i ett
naturvårdsavtal skall anses som en nyttjanderätt
(prop. 1997/98:90, JoU25).
Regeringen anför i propositionen att ytterligare
produktiv skogsmark behöver skyddas i syfte att
bevara en biologisk mångfald och kulturmiljövärden i
skogen. I budgetpropositionen för år 1999 föreslår
regeringen att anslaget för skydd av skogsmark
(prop. 1998/99:100, utg. omr. 20, anslaget A 3) höjs
med 150 miljoner kronor för år 1999. För åren 2000
och 2001 bör anslaget räknas upp med ytterligare 50
respektive 110 miljoner kronor. För biotopskydd och
naturvårdsavtal har regeringen föreslagit att
anslaget förstärks med 15 miljoner kronor år 1999
och med 25 miljoner kronor vardera för åren 2000 och
2001 (utg. omr. 23, anslaget H 2). Utskottet
behandlar budgetförslagen parallellt med detta
betänkande. Med hänvisning till den pågående
budgetbehandlingen föreslås ingen ytterligare åtgärd
med anledning av motionerna Jo76 (v) yrkande 8 och
MJ308 (kd) yrkande 10.
Miljövårdsberedningen har på regeringens uppdrag
gjort en bedömning av hur mycket produktiv skogsmark
som behöver skyddas för att inte försitta
möjligheterna att långsiktigt bevara den biologiska
mångfalden. Miljövårdsberedningen anser att det i
ett kortsiktigt perspektiv finns ett behov av att
skydda ytterligare 700 000 hektar av den produktiva
skogsmarksarealen nedanför gränsen för fjällnära
skog. Därutöver finns det enligt beredningen ca
200 000 hektar där det finns behov av att låta
naturhänsynen vida överstiga den generella hänsyn
som normalt skall tas. Ca 250 000 hektar av denna
sammanlagda areal bör enligt beredningen skyddas
genom förordnanden som reservat och 25 000 hektar
genom biotopskydd. Resterande del, ca 600 000
hektar, bedöms kunna tillgodoses inom ramen för
frivilliga åtaganden. De anslagsförstärkningar som
föreslagits i budgetpropositionen innebär att
Miljövårdsberedningens förslag beträffande
reservatsbildning kan genomföras under en
tioårsperiod. Utskottet anser i likhet med
regeringen att Miljövårdsberedningens bedömningar av
skyddsbehovet är de bästa som för närvarande finns
att tillgå och avstyrker därför motion Jo80 (mp)
yrkande 4.
Regeringen gav i januari 1998 en särskild
förhandlare i uppdrag att överlägga med företrädare
för skogsbruket bl.a. om möjligheten att vid behov
få senarelägga statens ersättningar för områdesskydd
till dess medel finns tillgängliga. Utredaren, som
redovisade sitt uppdrag i juni 1998, har redovisat
tre modeller för hur betalning av reservat kan
uppskjutas. Vidare föreslås att staten skall
stimulera tillkomsten av regionala skyddsstiftelser
som verkar genom att skriva naturvårdsavtal med
markägare. Förslagen behandlas för närvarande i
Regeringskansliet. Motion Jo80 (mp) yrkande 3 torde
i stor utsträckning vara tillgodosedd med det
anförda och påkallar ingen ytterligare åtgärd.
I propositionen redovisas en kompletterande modell
för naturskydd främst för södra och mellersta
Sverige som Skogsstyrelsen skisserat. Modellen utgår
från de nuvarande administrativa medel som står till
förfogande. Skogsstyrelsen föreslår en ytterligare
närmare utredning tillsammans med Naturvårdsverket
och om det visar sig lämpligt en försöksverksamhet.
Skogsstyrelsen och Naturvårdsverket har även tagit
upp biotopskyddets innehåll och föreslagit att
listan över skyddsvärda biotoper kompletteras.
Vidare föreslår myndigheterna att
biotopskyddsbestämmelserna i undantagsfall skall
kunna tillämpas på arealer större än de fem hektar
som Skogsstyrelsen har angett med utgångspunkt i
förarbetena till bestämmelserna. Förändringar av
definierade skyddsvärda biotoper kräver inte
riksdagens medverkan. Vad gäller storleksgränsen
anför regeringen att flexibilitet bör känneteckna
tillämpningen av bestämmelserna om både biotopskydd
och reservat. Det ankommer på Skogsstyrelsen och
Naturvårdsverket att besluta om detta. Utskottet
förutsätter att frågan löses på ett konstruktivt
sätt. Motion Jo80 (mp) yrkande 5 torde i huvudsak
vara tillgodosedd med det anförda. Parallellt med
behandlingen av detta ärende behandlar utskottet
regeringens budgetförslag för år 1999. I detta
sammanhang diskuteras fördelningen av medel mellan
anslagen för biotopskydd och reservat.
I motion Jo81 (c) yrkande 1 förordas ökade
möjligheter för företag och enskilda att frivilligt
avsätta pengar för skydd av värdefulla naturmiljöer.
Det framgår inte närmare av motionen vilka
offentligrättsliga åtgärder som skulle kunna komma i
fråga för att öka dessa möjligheter. Utskottet har
givetvis inget att invända mot att enskilda fysiska
och juridiska personer avsätter medel för frivilliga
inköp av skyddsvärd mark. Motionen kan i denna del
ej läggas till grund för någon framställning från
riksdagens sida.
Staten äger för närvarande drygt 50 % av aktierna i
Assi Domän AB. Regeringen har av riksdagen
bemyndigats att under vissa förutsättningar besluta
om en minskning av statens ägarandel i bolaget till
lägst 34 %. Enligt budgetpropositionen (utg. omr.
24, anslaget G 3) avser Assi Domän att besluta om en
utdelning till aktieägarna av ett nybildat bolag
innehållande 900 000 hektar produktiv skogsmark samt
därtill hörande skogsbruksrörelse. Staten avser
därefter att lägga ett offentligt bud på samtliga
aktier i det nybildade bolaget i syfte att nå en
ägarandel på 100 % i detta bolag. Ersättning till
aktieägarna skall ges i form av aktier i Assi Domän.
Staten kommer efter bytet, om samtliga aktieägare i
det utdelade bolaget accepterar villkoren, att äga
100 % av ett skogsbolag och en minoritetsandel i
Assi Domän AB. Detta kommer bl.a. att innebära att
det blir lättare att till staten överföra mark för
statliga ändamål, t.ex. för naturvårdsändamål.
Dessutom kommer markbyten med andra markägare på
kommersiella villkor att underlättas.
Utskottet är inte i det här sammanhanget berett att
föreslå några ytterligare åtgärder med anledning av
motionerna Jo81 (c) yrkande 2 och MJ219 (c) yrkande
13. Utskottet kan konstatera att de ovan redovisade
transaktionerna ger staten ökade möjligheter att
agera på det sätt motionärerna förordar. Det kan
tilläggas att Naturvårdsverket fått i uppdrag att ta
fram en förteckning över skyddsvärda skogs- och
myrmarker som enligt Assi Domän AB:s beslut skall
överföras till ett nytt skogsbolag, som Assi Domän
aviserat att man kommer att bilda. Uppdraget skall
genomföras i samarbete med länsstyrelserna och skall
redovisas för regeringen senast den 23 november
1998.
Statligt ekonomiskt stöd
Propositionen
De statliga ekonomiska stöd som kvarstår efter 1993
års skogspolitiska beslut är i huvudsak stöd till
ädellövskogsbruk, natur- och kulturvårdsåtgärder
samt insatser mot effekterna av luftföroreningar.
Även de stöd som lämnas inom ramen för EU:s
jordbrukspolitik har karaktär av ersättningar för
extra naturvårdsinsatser.
Skogsstyrelsen har föreslagit att den
försöksverksamhet med insatser mot effekterna av
luftföroreningar som pågått under större delen av
1990-talet skall övergå i en regelrätt verksamhet
med kalkning och vitaliseringsgödsling. Ett program
har tagits fram i samarbete med Naturvårdsverket.
Den sammanlagda kostnaden för staten skulle uppgå
till 243 miljoner kronor för perioden 1999-2001.
Enligt regeringens bedömningar ryms ett sådant
program inte inom de anslagsramar som står till
förfogande utan att angelägna ändamål får stå
tillbaka.
Före år 1994 fanns det vissa möjligheter att lämna
bidrag till skogsägare för bekämpning av omfattande
insektshärjningar i skog. Bidragsmöjligheten
avskaffades då i likhet med övriga skogsbidrag som
finansierades av skogsvårdsavgiften. Något utrymme
för ett sådant bidrag finns inte längre inom
budgetramarna. Andra skador såsom brand- och
stormskador liksom insektsskador på plantskog är det
möjligt att försäkra sig mot. Det är skogsbrukets
eget ansvar att pröva möjligheterna till
försäkringsskydd även mot övriga insektsskador.
Sammanfattningsvis bör sålunda statligt stöd till
skogsbruket begränsas till sådana åtgärder som har
karaktären av natur- och kulturvård och går utöver
vad som krävs enligt gällande lag.
Motionerna
Kristdemokraterna anför i motionerna Jo82 yrkande 6
och MJ308 yrkande 9 att ekonomiskt stöd bör ges till
skogsägare för åtgärder mot markförsurning. Partiet
anför vidare i motionernas yrkande 7 respektive
yrkande 8 att det skall finnas medel till ett
katastrofskydd vid t.ex. insektsskador så att
insatser kan komma i gång omedelbart.
Motion Jo79 (s) behandlar skattefrågor inom
skogsbruket. Enligt motionärerna bör de
avdragsregler som gäller vid anläggning av
skogsbilvägar ändras eftersom den för den enskilde
skogsägaren mest fördelaktiga skattemodellen
motverkar anläggande av bra skogsbilvägar.
Utskottets överväganden
Naturvårdsverket har i uppdrag att ta fram en
detaljerad plan för verksamheten med sjökalkning
under den närmaste tioårsperioden. Regeringen
bedömer att det behövs ett samlat grepp mot
försurningen och i arbetet med den nationella planen
bör det därför ingå att Naturvårdsverket och
länsstyrelserna tillsammans med Skogsstyrelsen
beskriver hur ett kalknings- och
vitaliseringsprogram för mark och vatten i sydvästra
Sverige bör utformas. Arbetet beräknas vara avslutat
vid halvårsskiftet 1999.
Regeringen erinrar i propositionen om att det före
år 1994 fanns vissa möjligheter att lämna bidrag
till skogsägare för bekämpning av omfattande
insektshärjningar i skog. Bidragsmöjligheten
avskaffades i likhet med övriga skogsbruksbidrag som
finansierades med skogsvårdsavgiften. Utskottet
delar regeringens uppfattning att utrymme för sådana
bidrag inte längre finns inom budgetramarna och
avstyrker därför med hänvisning till ovan nämnda
utredning motionerna Jo82 (kd) yrkandena 6 och 7 och
MJ308 (kd) yrkandena 8 och 9.
Utskottet vill med anledning av motion Jo79 (s)
erinra om att föreliggande proposition inte
behandlar skattefrågor. I sammanhanget kan dock
nämnas att skatteutskottet har behandlat frågan om
avdrag för byggande av skogsbilvägar.
Skatteutskottet (1993/94:SkU25) hänvisade härvid
till en dom av Kammarrätten i Sundsvall där en vägs
livslängd bedömts efter den ekonomiska livslängden.
En väg som i och för sig skulle kunna användas under
många år, men som är avsedd endast för en kortare
tids användning i samband med en större avverkning,
kan därmed bli föremål för direkt avskrivning.
Motionen avstyrks med hänvisning till det anförda.
Kunskapsförsörjning
Propositionen
Den utvärdering av skogspolitiken som gjorts har
visat att det behövs en förstärkt insats för tillsyn
och för rådgivning och information till skogsägarna.
Skogsstyrelsen pekar i det sammanhanget på både
skogsvårds- och miljöområdena och föreslår en
anslagsförstärkning med 40 miljoner kronor.
Regeringen har i 1998 års ekonomiska vårproposition
vid beräkningen av utgiftsramen för utgiftsområde 23
avsatt sammanlagt 34 miljoner extra för perioden
1999-2001 i syfte att förstärka rådgivningen.
Regeringen återkommer till de närmare
anslagsfrågorna i budgetpropositionen för år 1999.
I syfte att skapa grunden för en bättre samordning
av den samlade skogsforskningen och den
skogsindustriella forskningen och utbildningen har
en särskild arbetsgrupp kartlagt denna och redovisat
behovet av vissa åtgärder (Ds 1998:20). Enligt
arbetsgruppen gjordes under år 1997 en sammanlagd
insats från staten och skogsnäringen på
skogsforskning och skogsindustriell forskning på ca
875 miljoner kronor.
På regeringens initiativ görs nu ytterligare
insatser för framtidsinriktad, främst industriell
forskning och utveckling. Insatserna görs med den
uttryckliga förutsättningen att branschen gör
motsvarande insatser på 60 % av totalkostnaden.
Detta är i linje med de regler som gäller inom EU.
Skogsstyrelsen har föreslagit att staten genom
Skogsstyrelsen skall disponera ett särskilt anslag
på 10 miljoner kronor om året för vetenskapliga
undersökningar och utredningar m.m. Regeringen vill
betona, nu liksom tidigare, att skogsnäringen har
ett stort ansvar för att utveckla sin näring och
skapa konkurrenskraft genom insatser för forskning
och utveckling. I den mån Skogsstyrelsen behöver
göra insatser på dessa områden får det ske inom
ramen för det myndighetsanslag som styrelsen
disponerar.
Den tidigare nämnda arbetsgruppen har särskilt
pekat på möjligheterna att inom EU verka för att
skogsforskningen lyfts fram och för möjligheterna
att erhålla medfinansiering från EU. Trots Sveriges
och vissa andra länders ansträngningar har
skogsforskningen fått en mindre framträdande plats i
EU:s femte ramprogram för forskning. I det läget är
det än mer angeläget att svenska forskare, som
hittills varit mycket framgångsrika i konkurrensen
om EU:s forskningsmedel, och inte minst den svenska
skogsindustrin arbetar aktivt för att initiera
gemensamma forsknings- och utvecklingsprogram med
andra medlemsstaters forskare och industriföretag.
Motionerna
Behovet av skoglig forskning påtalas i motion Jo81
(c) yrkande 10. Motionärerna betonar därför vikten
av att initiativ tas för att öka EU:s insatser och
medfinansiering inom skogsforskningen.
Enligt motion MJ308 (kd) yrkande 6 bör
skogsvårdsorganisationens informations- och
rådgivningsverksamhet öka.
Utskottets överväganden
Det framgår av propositionen att Sverige aktivt
tillsammans med Spanien och Österrike verkat för att
skogsforskningen skulle få en framskjuten plats i
EU:s femte ramprogram för forskning. Eftersom övriga
medlemsländer inte stödde detta initiativ kommer
skogsforskningen att få en mindre framträdande
plats. Utskottet delar regeringens bedömning att det
i det läget är än viktigare att svenska forskare,
som hittills varit mycket framgångsrika i
konkurrensen om EU:s forskningsmedel, arbetar aktivt
för att initiera gemensamma forsknings- och
utvecklingsprogram med andra medlemsstaters
forskningsorgan. Utskottet utgår vidare ifrån att
regeringen även i kommande förhandlingar om EU:s
forskningsprogram, med anledning av skogssektorns
betydelse i Sverige, prioriterar skogsforskningen.
Utöver dessa uttalanden föreslås ingen åtgärd med
anledning av motion Jo81 (c) yrkande 10.
Regeringen hänvisar i propositionen till att
riksdagen i 1998 års ekonomiska vårproposition
avsatt sammanlagt 34 miljoner kronor extra för
perioden 1999-2001 i syfte att förstärka
rådgivningen inom skogsbruket. I budgetpropositionen
föreslår regeringen att skogsvårdsorganisationens
anslag tillförs 5 miljoner kronor extra år 1999 för
ökade rådgivningsinsatser. Motsvarande förstärkning
för budgetåren 2000 och 2001 beräknas till 12
respektive 17 miljoner kronor. Budgetförslaget
behandlas parallellt med föreliggande proposition
och utskottet föreslår därför inte i detta
sammanhang någon vidare åtgärd med anledning av
motion MJ308 (kd) yrkande 6.
Skogens kulturmiljövärden
Propositionen
För att skogens kulturmiljövärden på både kort och
lång sikt skall kunna bevaras och berikas krävs
kunskaper, hänsyn och aktiva insatser inte minst
från skogsnäringen. Det är en uppgift för i första
hand Riksantikvarieämbetet, Skogsstyrelsen och de
regionala museerna i enlighet med
kulturmiljöområdets ansvarsfördelning att
tillhandahålla relevanta kunskapsunderlag samt svara
för att skogens kulturmiljövärden tas till vara
genom information och rådgivning till näringen.
Regeringen anser att det är angeläget att bl.a.
skogsnäringen snarast får tillgång till ett digitalt
fornminnesregister. Regeringen har gett
Riksantikvarieämbetet i uppdrag att senast den 1
november 1998 öka den IT-baserade tillgängligheten i
fornminnesregistret genom att utveckla en
användarapplikation för att tillhandahålla relevant
digitalt kunskapsunderlag till berörda parter.
Regeringen förutsätter att arbetet ges hög
prioritet. Även skogsvårdsorganisationen utvecklar
ett digitalt kunskapsunderlag avseende bl.a. skogens
kulturmiljövärden.
En helhetssyn på skogens natur- och
kulturmiljövärden är en förutsättning för att nå
framgång i det fortsatta arbetet för att bevara och
främja skogens miljövärden. Detta förutsätter en
nära samverkan mellan naturvården,
kulturmiljöorganisationen samt
skogsvårdsorganisationen. En sådan samverkan bör
komma till uttryck bl.a. i en ökad samordning av
olika underlag för bevarandearbetet. Inom ramen för
befintliga resurser bör således bl.a. ökad vikt ges
framtagandet av olika typer av markhistoriska
underlag, så att den historiska hävden vägs in på
ett adekvat sätt vid bevarande- och vårdåtgärder.
Regeringen avser att följa den fortsatta
utvecklingen och vid behov vidta de åtgärder som kan
komma att föranledas härav.
Utskottets överväganden
Utskottet har inga invändningar mot regeringens
bedömningar.
Skogsvårdsorganisationen
Propositionen
Skogsvårdsorganisationen består av Skogsstyrelsen
som är central förvaltningsmyndighet för skogsfrågor
och skogsvårdsstyrelserna för vilka Skogsstyrelsen
är tillsynsmyndighet. Fr.o.m. år 1997 har antalet
skogsvårdsstyrelser minskats från 24 till 11.
Det är nu nödvändigt att Skogsvårdsorganisationen
kan koncentrera sin verksamhet på att förbättra
måluppfyllelsen för skogspolitiken. Som har framgått
av det föregående behövs det särskilda insatser för
att nå både produktions- och miljömålet. Effektiv
information, rådgivning och tillsyn är i det
sammanhanget avgörande. Skogsvårdsorganisationen är
nu väl anpassad till de krav som ett modernt
samhälle ställer. Viss resursförstärkning är som
nämnts dock nödvändig. Regeringen återkommer till
anslagsfrågorna i budgetpropositionen för år 1999.
En särskild fråga som Skogsstyrelsen har
aktualiserat är sektorsansvaret för miljöfrågorna.
Skogsvårdsorganisationen är numera tillsynsmyndighet
vad gäller samråd enligt 20 § naturvårdslagen om
arbetsföretag i skogsbruket. Vidare är
skogsvårdsmyndigheten ansvarig för hanteringen av
biotopskyddet enligt samma lag. Avsikten är att
dessa ansvarsområden skall bestå när naturvårdslagen
ersätts med en miljöbalk. Skogsstyrelsen har
tillsammans med Naturvårdsverket och med
utgångspunkt i miljöpolitiska och skogspolitiska
beslut konkretiserat sektorsansvarets avgränsning. I
vissa fall har det dock visat sig svårt för berörda
myndigheter att tillämpa dessa i konkreta fall. Det
är angeläget att den statliga verksamheten på detta
område bedrivs effektivt. I likhet med
Skogsstyrelsen fäster regeringen därför stor vikt
vid den studie av sektorsansvaret som genomförs av
Riksrevisionsverket och som skall vara klar under
hösten 1998.
Motionerna
Enligt motion Jo78 (s) är det viktigt att
sektorsansvaret, definierat som ansvar under frihet
för skogsägaren, kan utvecklas genom nya former av
samarbete mellan skogsägare och skogsvårdsstyrelsen.
Regeringen bör därför ta initiativ till att
regelverket inom ramen för nuvarande skogsvårdslag
utformas så att en utveckling av sektorsansvaret ej
hindras.
Utskottets överväganden
Regeringen betonar i propositionen att
skogsvårdsmyndighetens verksamhet är ett av de
viktigaste medlen i skogspolitiken. Verksamheten
bygger på att i direkt kontakt med de många
skogsägarna föra ut och förankra statens
skogspolitik genom bl.a. information och rådgivning.
Bredden hos skogsvårdsorganisationens verksamhet
liksom den direkta personliga kontakten mellan
myndighetens anställda och de enskilda människorna
är unik.
Utskottet anser i likhet med vad som anförs i
motion Jo78 (s) att det är viktigt att
sektorsansvaret och samarbetet mellan skogsägarna
och skogsvårdsmyndigheten utvecklas ytterligare för
att öka måluppfyllelsen inom skogspolitiken. I
avvaktan på resultatet av den studie av
sektorsansvaret som genomförs av Riksrevisionsverket
är utskottet dock inte berett att föreslå
ytterligare åtgärder med anledning av motionen.
Ekonomiska konsekvenser av förslagen
Propositionen
Regeringens förslag innebär dels att skogsvårdslagen
förtydligas i vissa avseenden i syfte att bättre
tillgodose redan gällande krav, dels att det införs
en skyldighet för skogsägaren att ha en redovisning
av hur skogen ser ut på brukningsenheten. För staten
kommer förslagen inte att leda till några ökade
kostnader.
Förslaget vad gäller redovisning av
skogstillståndet m.m. kan för vissa skogsägare komma
att leda till en engångskostnad vars storlek är
beroende på förhållandena i det enskilda fallet.
Sålunda kan det knappast bli annat än en ringa
kostnad för de mindre enheterna. För övrigt bör
tillståndsredovisningen möjliggöra en effektivare
planering och därmed mera lönsam verksamhet.
Utskottets överväganden
Utskottet har inga invändningar mot regeringens
bedömningar.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande skoglig kompetens vid
Sveriges beskickningar utomlands
att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo82 yrkande 1,
res. 1 (kd)
2. beträffande skogsfrågornas behandling
inom EU
att riksdagen avslår motion 1998/99:MJ306 yrkande 10,
res. 2 (m)
3. beträffande utvärdering av
skogspolitiken
att riksdagen avslår motion 1998/99:MJ308 yrkande 4,
4. beträffande de skogspolitiska målen
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:MJ224 yrkande 42 och
1998/99:MJ308 yrkande 1,
5. beträffande detaljreglering av
skogsbruket
att riksdagen avslår motion 1998/99:MJ308 yrkande 3,
6. beträffande ägarstrukturen inom
skogsbruket
att riksdagen avslår motion 1998/99:MJ308 yrkande 5,
7. beträffande information om svenskt
skogsbruk
att riksdagen avslår motion 1998/99:MJ306 yrkande 9,
8. beträffande definition av begreppet
skogliga impediment
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Jo81 yrkande 3,
1997/98:Jo82 yrkande 2 och 1998/99:MJ306 yrkande
1,
res. 3 (m, kd, c)
9. beträffande skoglig statistik
att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo76 yrkande 1,
10. beträffande redovisning av skogliga
impediment
att riksdagen avslår motion 1998/99:MJ306 yrkande 6,
res. 4 (m)
11. beträffande rådgivning vid anläggning
av ny skog
att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo76 yrkande 2,
12. beträffande bestämmelser om anläggning
av ny skog
att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo77 yrkande 1,
13. beträffande uppföljning av röjnings-
och gallringsåtgärder
att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo76 yrkande 3,
14. beträffande överuttag vid gallring
att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo80 yrkande 10,
15. beträffande skogsvårdslagens 6 §
att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo77 yrkande 2,
16. beträffande föreskrifter om hur
avverkning skall bedrivas
att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med
avslag på motionerna 1997/98:Jo82 yrkande 3 och
1998/99:MJ306 yrkande 2 antar regeringens
förslag till lag om ändring i skogsvårdslagen
(1979:429) såvitt avser 10 §,
res. 5 (m, kd)
17. beträffande åldersgräns för
föryngringsavverkning
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Jo76 yrkande 4,
1997/98: Jo80 yrkande 8 och 1997/98:Jo81 yrkande
5,
res. 6 (v, c, mp)
18. beträffande förvärv av
skogsfastigheter m.m.
att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:Jo76
yrkande 5, 1997/98:Jo81 yrkande 6 och
1998/99:MJ302 yrkande 2 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
19. beträffande ransoneringsreglerna
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Jo80 yrkande 7,
1997/98: Jo81 yrkande 4 och 1998/99:MJ302
yrkande 1,
res. 7 (c, mp)
20. beträffande tidsfrist för
avverkningsanmälan
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Jo76 yrkande 6 och
1997/98: Jo81 yrkande 7,
res. 8 (v)
21. beträffande föreskrifter om
återställningsåtgärder
att riksdagen med bifall till regeringens förslag samt med
avslag på motion 1997/98:Jo82 yrkande 4 antar
regeringens förslag till lag om ändring i
skogsvårdslagen (1979:429) såvitt avser 30 §,
22. beträffande hänsyn till naturvårdens
intressen vid föryngringsavverkning
att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo80 yrkandena 1 och 2,
res. 9 (mp)
23. beträffande skogliga åtgärder på
impediment
att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo80 yrkande 6,
24. beträffande miljöbalkens förhållande
till skogslagstiftningen
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Jo81 yrkande 9 och
1998/99:MJ308 yrkande 2,
25. beträffande skogs- och
miljöredovisning
att riksdagen med bifall till regeringens förslag samt med
avslag på motionerna 1997/98:Jo81 yrkande 8,
1997/98:Jo82 yrkande 5 och 1998/99:MJ306 yrkande
3 antar regeringens förslag till lag om ändring
i skogsvårdslagen (1979:429) såvitt avser 14 a
§,
res. 10 (m, kd, c)
26. beträffande skogs- och miljöredovisningens
innehåll
att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo76 yrkande 7,
res. 11 (v)
villk. mom. 25
27. beträffande behovet av ett lägesbundet
informationsmaterial
att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo77 yrkande 3,
28. beträffande säkerhet för
återväxtåtgärder vid fastighetsöverlåtelse
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Jo80 yrkande 9 och
1998/99:MJ219 yrkande 14,
29. beträffande medel för naturreservat
och biotopskydd
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Jo76 yrkande 8 och
1998/99:MJ308 yrkande 10,
30. beträffande bedömningar av
skyddsbehovet
att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo80 yrkande 4,
31. beträffande interimistiskt skydd av
vissa skogar
att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo80 yrkande 3,
32. beträffande skydd av vissa
skogsområden
att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo80 yrkande 5,
33. beträffande fond för skydd av
värdefulla naturmiljöer
att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo81 yrkande 1,
34. beträffande försäljning av skog till
privatpersoner
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Jo81 yrkande 2 och
1998/99: MJ219 yrkande 13,
res. 12 ( c)
35. beträffande katastrofskydd vid
insektshärjningar m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Jo82 yrkandena 6 och
7 och 1998/99:MJ308 yrkandena 8 och 9,
res. 13 (kd)
36. beträffande skatteavdrag vid
anläggande av skogsbilvägar
att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo79,
37. beträffande skogsforskning
att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo81 yrkande 10,
res. 14 (c)
38. beträffande ökade
rådgivningsinsatser
att riksdagen avslår motion 1998/99:MJ308 yrkande 6,
39. beträffande utveckling av sektorsansvaret
att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo78,
40. beträffande övriga ändringar i
skogsvårdslagen
att riksdagen antar regeringens förslag till lag
om ändring i skogsvårdslagen (1979:429) i de
delar som ej omfattas av utskottets hemställan
ovan,
41. beträffande lag om ändring i lagen om
ändring av skogsvårdslagen
att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring
i lagen (1998:821) om ändring i skogsvårdslagen
(1979:429).
Stockholm den 12 november 1998
På miljö- och jordbruksutskottets vägnar
Sinikka Bohlin
I beslutet har deltagit: Sinikka
Bohlin (s), Inge Carlsson (s),
Ingvar Eriksson (m), Alf Eriksson
(s), Carl G Nilsson (m), Ingemar
Josefsson (s), Ann-Kristine
Johansson (s), Kjell-Erik Karlsson
(v), Caroline Hagström (kd),
Catharina Elmsäter-Svärd (m),
Gudrun Lindvall (mp), Eskil
Erlandsson (c), Harald Nordlund
(fp), Michael Hagberg (s), Lars
Lindblad (m), Jonas Ringqvist (v)
och Ester Lindstedt-Staaf (kd).
Reservationer
1. Skoglig kompetens vid Sveriges
beskickningar utomlands (mom. 1)
Caroline Hagström och Ester Lindstedt-Staaf (båda
kd) anför:
Kristdemokraterna efterlyser starkare insatser från
statens sida på det internationella planet. Den
internationella konkurrensen gör det helt nödvändigt
att vid svenska beskickningar utomlands återupprätta
bevakningen av skogliga frågor. För närvarande är
Sverige, till skillnad från våra viktigaste
konkurrentländer, många gånger inte representerat
vid viktiga internationella mässor, konferenser och
andra sammankomster. Det är ett nationellt intresse
att de svenska skogliga intressena får en ökad
internationell representation från statens sida. Vad
som här anförts med anledning av motion Jo82 (kd)
yrkande 1 bör riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna.
Vi anser att utskottets hemställan under 1 bort ha
följande lydelse:
1. beträffande skoglig kompetens vid Sveriges
beskickningar utomlands
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Jo82 yrkande 1
som sin mening ger regeringen till känna vad
som ovan anförts,
2. Skogsfrågornas behandling inom EU
(mom. 2)
Ingvar Eriksson, Carl G Nilsson, Catharina Elmsäter-
Svärd och Lars Lindblad (alla m) anför:
Skogen och skogspolitiken är i huvudsak en nationell
angelägenhet. Det är trots detta mycket angeläget
att bevaka de svenska intressena på det skogliga
området inom EU. När Sverige och Finland blev
medlemmar i EU innebar detta att gemenskapens
resurser på detta område kraftigt förstärktes. För
de nordiska länderna har skogen som råvara och
inkomstkälla en utomordentligt stor betydelse. Vi
anser att detta innebär att de nordiska länderna
måste vara tongivande när det gäller att sätta
agendan inom områden som berör skogliga frågor som
t.ex. miljö- och forskningsområdena. Vad som här
anförts med anledning av motion MJ306 (m) yrkande 10
bör riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna.
Vi anser att utskottets hemställan under 2 bort ha
följande lydelse:
2. beträffande skogsfrågornas behandling inom
EU
att riksdagen med anledning av motion 1998/99:MJ306 yrkande 10
som sin mening ger regeringen till känna vad som
ovan anförts,
3. Definition av begreppet skogliga
impediment (mom. 8)
Ingvar Eriksson (m), Carl G Nilsson (m), Caroline
Hagström (kd), Catharina Elmsäter-Svärd (m), Eskil
Erlandsson (c), Lars Lindblad (m) och Ester
Lindstedt-Staaf (kd) anför:
Den svenska definitionen av skogsmark är inte
liktydig med vad som gäller internationellt.
Skogsstyrelsen har med anledning av det föreslagit
en ändring av den svenska terminologin. Det
internationella samarbetet och jämförelser på
internationell nivå skulle underlättas om den
svenska beskrivningen av skogsmark överensstämde med
vad som gäller i andra länder. Regeringen bör därför
återkomma med förslag om detta. Vad som här anförts
med anledning av motionerna Jo81 (c) yrkande 3, Jo82
(kd) yrkande 2 och MJ306 (m) yrkande 1 bör riksdagen
som sin mening ge regeringen till känna.
Vi anser att utskottets hemställan under 8 bort ha
följande lydelse:
8. beträffande definition av begreppet
skogliga impediment
att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:Jo81 yrkande
3, 1997/98:Jo82 yrkande 2 och 1998/99:MJ306
yrkande 1 som sin mening ger regeringen till
känna vad som ovan anförts,
4. Redovisning av skogliga impediment
(mom. 10)
Ingvar Eriksson, Carl G Nilsson, Catharina Elmsäter-
Svärd och Lars Lindblad (alla m) anför:
Enligt motion MJ306 (m) yrkande 6 utgörs mycket
stor andelskogsmarksareal, ca 3,5 miljoner hektar,
av biologiska impediment. Dessa arealer har ofta
höga naturvärden och åtnjuter ett starkt skydd mot
avverkning.
Enligt skogsvårdslagen får enbart enstaka träd
fällas på impedimenten. Detta skydd har en lägre
klassning än skyddet av naturreservat. Vi anser dock
att impedimentens skydd inom ramen för nuvarande
lagstiftning och i praxis är så stark att dessa
marker bör redovisas som skyddad areal. Eftersom
regeringen aviserar ett förstärkt skydd av
skogsimpediment är det desto mer angeläget att
redovisa dessa på angivet sätt. Vad som här anförts
med anledning av motion MJ306 (m) bör riksdagen som
sin mening ge regeringen till känna.
Vi anser att utskottets hemställan under 10 bort ha
följande lydelse:
10. beträffande redovisning av skogliga
impediment
att riksdagen med anledning av motion 1998/99:MJ306 yrkande 6
som sin mening ger regeringen till känna vad som
ovan anförts,
5. Föreskrifter om hur avverkning skall
bedrivas (mom. 16)
Ingvar Eriksson (m), Carl G Nilsson (m), Caroline
Hagström (kd), Catharina Elmsäter-Svärd (m), Lars
Lindblad (m) och Ester Lindstedt-Staaf (kd) anför:
Regeringen föreslår i propositionen att 10 §
skogsvårdslagen ändras så att regeringen eller den
myndighet regeringen bestämmer skall få möjlighet
att meddela föreskrifter om hur avverkning skall
bedrivas för att vara ändamålsenlig för återväxten
eller för att främja skogens utveckling. Vi anser i
enlighet med vad som anförs i motionerna Jo82 (kd)
yrkande 3 och MJ306 (m) yrkande 2 att detta är en
onödig reglering och en återgång till den
detaljreglering som den nya lagen avsåg ta bort. Vi
avstyrker därför detta förslag och tillstyrker
motionerna Jo82 (kd) yrkande 3 och MJ306 (m) yrkande
2.
Vi anser att utskottets hemställan under 16 bort ha
följande lydelse:
16. beträffande föreskrifter om hur avverkning
skall bedrivas
att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Jo82 yrkande 3
och med anledning av motion 1998/99:MJ306
yrkande 2 avslår regeringens förslag till
ändring i skogsvårdslagen (1979:429) såvitt
avser 10 §,
6. Åldersgräns för föryngringsavverkning
(mom. 17)
Kjell-Erik Karlsson (v), Gudrun Lindvall (mp), Eskil
Erlandsson (c) och Jonas Ringqvist (v) anför:
Regeringen konstaterar att Skogsstyrelsen i sin
utvärdering redovisat att avverkningarna i många
fall inte varit ändamålsenliga för återväxten.
Särskilt allvarligt för den biologiska mångfalden är
att avverkningsåldern sjunkit. Långsiktigt får detta
också effekter på skogens produktionsförmåga. Vi
anser därför att regeringen i likhet med vad som
anförs i motionerna Jo76 (v) yrkande 4, Jo80 (mp)
yrkande 8 och Jo81 (c) yrkande 5 bör återkomma med
förslag om hur skyddet för den unga skogen kan
skärpas. Som motionärerna anfört bör bl.a. den
lägsta tillåtna åldersgränsen för
föryngringsavverkning höjas. Vad som här anförts med
anledning av motionerna bör riksdagen som sin mening
ge regeringen till känna.
Vi anser att utskottets hemställan under 17 bort ha
följande lydelse:
17. beträffande åldersgräns för
föryngringsavverkning
att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:Jo76 yrkande
4, 1997/98:Jo80 yrkande 8 och 1997/98:Jo81
yrkande 5 som sin mening ger regeringen till
känna vad som ovan anförts,
7. Ransoneringsreglerna (mom. 19)
Eskil Erlandsson (c) och Gudrum Lindvall (mp) anför:
I motionerna Jo80 (mp) yrkande 7, Jo81 (c) yrkande 4
och MJ302 (s) yrkande 1 behandlas de förändringar av
den s.k. ransoneringsregeln som genomfördes år 1993.
Vi anser i likhet med vad som anförs i motionerna
att resultatet av dessa förändringar blivit att
många skogsfastigheter på mindre än 100 hektar köpts
och avverkats mycket snabbt. Ofta har åtgärderna för
att trygga återväxterna varit bristfälliga, i vissa
fall saknades de helt. Av denna orsak ändrades
lagstiftningen år 1997 så att gränsen nu går vid 50
hektar. Vi anser att arealgränsen för undantag från
ransoneringsbestämmelserna bör sänkas ytterligare.
Regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag
om detta. Vad som här anförts med anledning av
motionerna Jo80 (mp) yrkande 7, Jo81 (c) yrkande 4
och MJ302 (s) yrkande 1 bör riksdagen som sin mening
ge regeringen till känna.
Vi anser att utskottets hemställan under 19 bort ha
följande lydelse:
19. beträffande ransoneringsreglerna
att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:Jo80 yrkande
7, 1997/98:Jo81 yrkande 4 och 1998/99:MJ302
yrkande 1 som sin mening ger regeringen till
känna vad som ovan anförts,
8. Tidsfrist för avverkningsanmälan
(mom. 20)
Kjell-Erik Karlsson och Jonas Ringqvist (båda v)
anför:
Regeringen bör i likhet med vad som anförs i motion
Jo76 (v) yrkande 6 besluta om förlängd tid mellan
anmälan och påbörjad avverkning. En av svårigheterna
med att skydda värdefull skogsmark är att
skogsvårdsstyrelserna inte hinner inventera anmälda
avverkningar i tid för att stoppa avverkning på
skyddsvärda områden. Problemet minskar med en utökad
rapporteringsskyldighet för skogsägaren vad gäller
redovisning av miljöåtgärder, men det finns ändå
anledning att se över anmälningsplikten. En seriös
skogsägare har lång framförhållning och det torde
knappast innebära problem att utöka tidsintervallet
från anmälan till avverkning. Vad som här anförts
med anledning av motion Jo76 (v) yrkande 6 bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Motion Jo81 (c) yrkande 7 avstyrks.
Vi anser att utskottets hemställan under 20 bort ha
följande lydelse:
20. beträffande tidsfrist för
avverkningsanmälan
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Jo76 yrkande 6
och med avslag på motion 1997/98:Jo81 yrkande 7
som sin mening ger regeringen till känna vad
ovan anförts,
9. Hänsyn till naturvårdens intressen vid
föryngringsavverkning (mom. 22)
Gudrun Lindvall (mp) anför:
Utvärderingen av skogsvårdslagen visar att
naturvårdshänsyn inte tas i tillräcklig omfattning
vid föryngringsavverkning. Lokaler med rödlistade
arter avverkas i betydande omfattning och arealen
naturskog krymper (källa Rapport 4844 från
Naturvårdsverket och Skogsstyrelsen). På
ArtDatabankens kongress i år, 1998, om den
biologiska mångfalden redovisades en liten
undersökning där man tittat på naturvårdshänsynen
vid slutavverkning. Vid förnyade besök var 8 av 12
områden kalhuggna efter några år och det som sparats
av naturvårdsskäl borta. Enligt Miljöpartiets mening
finns det alltså skäl för regeringen att se över
bestämmelserna för naturvårdshänsynen. Dagens regler
ger inte det skydd som var tänkt. Naturvårdshänsynen
når inte sina syften - att skydda biologisk mångfald
och ge växter och djur möjligheter till överlevnad.
De allmänna hänsynsreglerna i den nya miljöbalken
kommer, enligt Miljöpartiets uppfattning, att stärka
miljömålet. Vi anser dock att detta inte räcker,
framför allt vad gäller de hotade arterna. Det som
saknas är bindande hänsynskrav på avverkningen om
det i området finns hotade arter. Regeringen bör ges
i uppdrag att snarast ta fram sådana.
Vad som här anförts med anledning av motion Jo80
yrkandena 1 och 2 bör riksdagen ge regeringen till
känna.
Jag anser att utskottets hemställan under 22 bort ha
följande lydelse:
22. beträffande hänsyn till naturvårdens
intressen vid föryngringsavverkning
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Jo80 yrkandena 1
och 2 som sin mening ger regeringen till känna
vad ovan anförts,
10. Skogs- och miljöredovisning (mom. 25)
Ingvar Eriksson (m), Carl G Nilsson (m), Caroline
Hagström (kd), Catharina Elmsäter-Svärd (m), Eskil
Erlandsson (c), Lars Lindblad (m) och Ester
Lindstedt-Staaf (kd) anför:
I motionerna Jo81 (c) yrkande 8, Jo82 (kd) yrkande 5
och MJ306 (m) yrkande 3 behandlas regeringens
förslag att krav på en obligatorisk skogs- och
miljöredovisning skall införas. Vi anser i likhet
med vad som anförs i motionerna att de riktlinjer
som lämnas av regeringen för detta arbete är
mångtydiga och riskerar att innebära en återgång
till obligatoriska plandokument, vilket skulle
innebära början på en ny byråkratisk styrning av
markanvändningen. I stället bör de initiativ till
miljöcertifiering som tagits på olika håll stödjas.
Regeringens förslag bör därför avslås. Utskottet
tillstyrker således motionerna Jo81 (c) yrkande 8,
Jo82 (kd) yrkande 5 och MJ306 (m) yrkande 3.
Vi anser att utskottets hemställan under 25 bort ha
följande lydelse:
25. beträffande skogs- och miljöredovisning
att riksdagen med bifall till motionerna 1997/98:Jo81 yrkande
8 och 1997/98:Jo82 yrkande 5 och med anledning
av motion 1998/99: MJ306 yrkande 3 avslår
regeringens förslag till lag om ändring i
skogsvårdslagen (1979:429) såvitt avser 14 a §,
11. Skogs- och miljöredovisningens innehåll
(mom. 26)
Under förutsättning av bifall till utskottets
hemställan i moment 25
Kjell-Erik Karlsson och Jonas Ringqvist (båda v) anför:
Vi välkomnar regeringens förslag om skogs- och
miljöredovisning, men anser att det är alltför vagt
formulerat. Vi anser bl.a. att det inte räcker att
ange de natur- och kulturmiljövärden som har
registrerats för fastigheten. Det måste ankomma på
varje skogsägare att skaffa sig kunskap om skogs-
och miljövärden oavsett om de registrerats eller ej.
Den begränsning vi kan acceptera är att små
fastigheter kan undantas. I en skogs- och
miljöredovisning bör också anges hur ofta den skall
uppdateras. Redovisningen bör utformas så att den
ger en grundläggande beskrivning av skogsbeståndets
kvaliteter såväl skogligt som miljömässigt. Därvid
bör skogens alla värden såsom biologisk mångfald,
kulturhistoriska värden och värden för flora och
fauna beaktas. I de fall där skogsmark ligger inom
renskötselområdet bör också hänsyn till rennäringen
redovisas. Vad som här anförts med anledning av
motion Jo76 (v) yrkande 7 bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna.
Vi anser att utskottets hemställan under 26 bort ha
följande lydelse:
26. beträffande skogs- och miljöredovisningens
innehåll
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Jo76 yrkande 7
som sin mening ger regeringen till känna vad som
ovan anförts,
12. Försäljning av skog till privatpersoner
(mom. 34)
Eskil Erlandsson (c) anför:
Jag anser att det privata ägandet bör stärkas och
att det är av stor betydelse att det lokala ägandet
av skogsmark ökar i de områden där Assi Domän i dag
är den dominerande ägaren. I syfte att stärka det
enskilda skogsbruket och lokalt verksamma
sågverksföretag bör staten, som majoritetsägare i
Assi Domän, medverka till försäljning av skogsmark.
Det är även viktigt att bevarandevärd skog behålls i
statens ägo. Vad som här anförts med anledning av
motionerna Jo81 (c) yrkande 2 och MJ219 (c) yrkande
13 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna.
Jag anser att utskottets hemställan under 34 bort ha
följande lydelse:
34. beträffande försäljning av skog till
privatpersoner
att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:Jo81 yrkande
2 och 1998/99:MJ219 yrkande 13 som sin mening
ger regeringen till känna vad som ovan anförts,
13. Katastrofskydd vid insektshärjningar
m.m. (mom. 35)
Caroline Hagström och Ester Lindstedt-Staaf (båda
kd) anför:
Vi anser att ett statligt ekonomiskt stöd till
skogsbruket skall kunna lämnas i form av åtgärder
mot markförsurning. Det är den nationella politiken
som leder till ökad försurning till följd av ökad
förbränning av fossila bränslen. När skogstillväxten
på detta sätt hämmas måste staten ge ekonomisk
kompensation för detta.
En annan fråga vi vill ta upp är katastrofinsatser
vid allvarliga insektsskador. En form av
katastrofskydd bör återinföras så att kostnaderna
för till exempel skador av granbarkborre kan få en
rimlig fördelning mellan staten och markägaren. Vad
som här anförts med anledning av motionerna Jo82
(kd) yrkandena 6 och 7 och MJ308 (kd) yrkandena 8
och 9 bör riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna.
Vi anser att utskottets hemställan under 35 bort ha
följande lydelse:
35. beträffande katastrofskydd vid
insektshärjningar m.m.
att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:Jo82
yrkandena 6 och 7 och 1998/99:MJ308 yrkandena 8
och 9 som sin mening ger regeringen till känna
vad som ovan anförts,
14. Skogsforskning (mom. 37)
Eskil Erlandsson (c) anför:
Sveriges möjligheter att på ett hållbart sätt
utnyttja skogens resurser är beroende av en hög nivå
på forskning och utveckling inom det skogliga
området. Detta är ett ansvar för såväl näringen som
för staten. Jag vill betona vikten av att initiativ
tas för att öka EU:s insatser och medfinansiering
inom skogsforskningen. Vad som här anförts med
anledning av motion Jo81 (c) yrkande 10 bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Jag anser att utskottets hemställan under 37 bort ha
följande lydelse:
37. beträffande skogsforskning
att riksdagen med anledning av motion
1997/98:Jo81 yrkande 10 som sin
mening ger regeringen till känna
vad som ovan anförts,
Särskilda yttranden
1. Uppföljning av skogspolitiken m.m.
Harald Nordlund (fp) anför:
Regeringen konstaterar i proposition 1997/98:158
Uppföljning av skogspolitiken att varken
skogspolitikens produktionsmål eller dess miljömål
har nåtts ännu, men att målen bör ligga fast. Det är
Folkpartiets uppfattning att ansträngningarna för
att skogsbruk skall bedrivas så att den biologiska
mångfalden inte hotas måste intensifieras. I skogen
återfinns unika biotoper och ekosystem som utgör
grunden för många arters överlevnad. Dessa
förutsättningar måste återspeglas i avverknings- och
reproduktionsreglerna. Även med ett någorlunda
varsamt bedrivet skogsbruk i allmänhet behöver i
alla landsändar naturskogsartad produktiv skog
motsvarande minst 5 % av skogsmarken, mot nu i
medeltal 0,5 %, undantas för fri utveckling för att
den biologiska mångfalden skall kunna säkras. Vad
gäller bland annat den fjällnära skogen måste en
långt större andel bevaras för fri utveckling.
Naturvård handlar om att skydda och bevara
naturvärden och mångfalden i naturen åt framtida
generationer samt att beakta egenvärdet även hos
människans medvarelser.
Biologisk mångfald inklusive variation inom arter
främjar dessutom ekosystemens flexibilitet och
uthållighet. Den skall bevaras inte minst genom mer
varsamt brukande och genom att fler områden avsätts
som naturreservat och dylikt. Dock behövs även annat
än varsamt brukande och avsättande av reservat för
att bevara biologisk mångfald, bl.a.
artfridlysningar och minskade utsläpp.
Det är enligt Folkpartiets mening positivt att
ytterligare skogsmarksareal avsätts för
naturvårdsändamål förutom den som för närvarande är
avsatt i form av naturreservat, nationalparker
o.s.v. För att biologisk mångfald skall kunna
bevaras krävs bl.a. att det finns en mångfald av
olika skogsmiljöer. I reservaten bör det finnas ett
representativt urval av förekommande skogstyper och
miljöer som är betingade.
Mest akut är situationen för äldre naturskog som
inom den närmaste tiden kan komma att avvecklas.
Skog som avsätts som reservat bör vara fördelad så
att vi får en fullgod representation av olika
skogsmiljöer i olika naturgeografiska regioner.
Staten köper 900 000 hektar av Assi Domäns
skogsmark. Affären har en sådan omfattning att den
borde föregåtts av en mer omfattande debatt än som
hittills förekommit. Affären är en ekonomisk
uppgörelse mellan politiska beslutsfattare och
bolagsföreträdare. Eftersom bevarande- och
skyddsfrågorna är av mycket stor vikt bör kontakter
tas med t.ex. miljöorganisationerna och
Naturvårdsverket. De skogar inom det aktuella
området för vilka finns särskilda skyddsmotiv måste
undantas från produktion. Skyddsbehovet och
markbytesaspekten måste tydligare styra vilka
områden som skall förvärvas. Effekterna för
naturvården av affären måste tydliggöras. Sådan
analys saknas för närvarande.
Vid reservatsbildning används ofta ett system med
markbyte. En särskild bytesbank bör inom affärens
ram upprättas. Hur den regionala fördelningen av
bytesbanken skall utformas bör avgöras först efter
samråd med olika sakkunniga hos
miljöorganisationerna, Naturvårdsverket och andra
intressegrupper.
Så länge måluppfyllelse beträffande skydd av
värdefull skog inte uppnåtts måste det anses
oacceptabelt att utnyttja naturskogar och
nyckelbiotoper för skogsproduktion.
Det är inte rimligt att bolaget Assi Domän ensamt
skall besluta vilka områden man önskar avvara.
Affärer sker normalt genom förhandlingar mellan
köpare och säljare. I det förslag som presenterats
råder en obalans mellan olika regioner. Från
nordliga Kalix förvaltning föreslås ca 32 % övergå i
statlig ägo medan motsvarande siffra för Växjö
förvaltning endast är 3 %. Detta måste ses över med
hänsyn till skyddsbehov och markbytesaspekten.
Staten skall utnyttja sin förhandlingsposition och
agera med samhällets, inte företagets, bästa inför
ögonen.
Affären omfattar ca 2 % av Sveriges yta och ca 4 %
av landets skogsmark - det är alltså en mycket
omfattande affär som planeras. Men naturvärdena på
den mark som omfattas är inte ordentligt utredda. En
affär av den här typen får inte genomföras utan att
effekterna för naturvården är kända! Urvalet av mark
bör ske efter en miljöanalys i samråd med forskare,
natur- och skogsvårdsmyndigheter samt miljö- och
markägarorganisationer.
Alla skyddsvärda skogar inom det aktuella området
(naturskog, nyckelbiotoper, andra skyddsmotiv) måste
från början undantas från produktion och skyddas
utan att detta belastar statens reservatsanslag. Det
finns för litet skyddad skog i Sverige. Nedanför
fjällkedjan är endast 0,8 % av den produktiva
skogsmarken skyddad i reservat eller liknande. Nu
finns det en unik möjlighet att kraftfullt öka den
skyddade arealen.
Riktlinjerna för affären har gjorts upp i en mindre
krets inom bolagsledning och Regeringskansliet.
Eftersom den berör så stora områden av intresse för
stora delar av svenska folket måste en större
öppenhet uppnås. Låt de sakkunniga inom
Naturvårdsverket, Skogsstyrelsen, markägar- och
miljöorganisationer och andra intressegrupper komma
till tals! Lägg inte viktiga beslut om den svenska
skogen i händerna på ett fåtal politiker och
direktörer.
Anders Sundströms planer på att minska
skogsinnehavet i Assi Domän innebär en unik
möjlighet att snabbt rädda naturskog genom att byta
kommersiellt användbar skog mot avverkningshotad
skog med stort skyddsvärde. Regeringen bör använda
denna möjlighet för att reparera tidigare
försummelser. Om kommersiellt användbar skogsareal
byts mot skyddsvärd skog kan staten skapa fler
naturreservat och rädda livsmiljöerna för hotade
arter.
I Världsnaturfondens genomgång av skogspolitiken i
Europa får Sverige kritik för att inte skydda
tillräckliga delar av skogsmarken. Folkpartiet har i
flera år föreslagit kraftigt höjda anslag för skydd
av skogsmark, finansierat med minskade anslag till
statsministerns anslag till så kallade ekologiska
byggprojekt.
2. Ägarstrukturen inom skogsbruket
Caroline Hagström och Ester Lindstedt-Staaf (båda
kd) anför:
Det är av stor vikt att regering och riksdag
vidhåller den tidigare markerade samstämmigheten i
synen på ägarstrukturen i det svenska skogsbruket,
vilket inneburit att det enskilda ägandet skall
stimuleras till skillnad mot ett ökat
storbolagsägande. Även fortsättningsvis bör det
enskilda ägandet i svenskt skogsbruk stimuleras.
Det finns anledning att understryka Assi Domäns
ansvar för att medverka till genomförandet av en
sådan politik samtidigt som företaget tar hänsyn
till avsättning av bevarandevärd skog.
3. Tidsfrist för avverkningsanmälan
Eskil Erlandsson (c) anför:
I en situation när skogsbruket inte når det uppsatta
produktionsmålet finns det anledning att genomföra
ändringar som underlättar för skogsägare som vill
avverka. Även marknadens snabba
konjunktursvängningar motiverar en förändring i
syfte att förkorta handläggningen vid
avverkningsbeslut. Därför borde anmälan om
avverkning återgå till att gälla minst fyra veckor
före planerad åtgärd, vilket var fallet före
förändringen av skogsvårdslagen. Den nuvarande
längre handläggningstiden är inte motiverad av
naturvårdsskäl, utan av administrativa skäl.
Myndigheternas ökande erfarenhet av tillämpningen av
skogsvårdslagen, och kännedom om skyddsvärd skog,
gör det möjligt att ställa krav på kortare
handläggningstider.
4. Miljöbalkens förhållande till
skogsvårdslagstiftningen
Ingvar Eriksson (m), Carl G Nilsson (m), Caroline
Hagström (kd), Catharina Elmsäter-Svärd (m), Eskil
Erlandsson (c), Lars Lindblad (m) och Ester
Lindstedt-Staaf (kd) anför:
Skogsvårdslagen är en modern lagstiftning väl
anpassad till skogsbrukets villkor och till de
miljöfrågor som skall hanteras. Den reglerar på ett
tydligt sätt den frihet och det ansvar som den
enskilde skogsägaren har att beakta i sitt
skogsbruk. Det vore olyckligt om miljöbalken tilläts
förändra det regelverk som är väl anpassat för ett
hållbart skogsbruk med tydliga miljö- och
produktionsmål. Miljöbalken får inte medföra en
återgång till den detaljstyrning av skogsbruket som
var fallet innan skogsvårdslagen ändrades 1993. I de
fall då det finns samhälleliga intressen att
begränsa brukandet eller att hindra det skall
normala ersättningsregler inträda.
5. Medel för naturreservat och biotopskydd
Ingvar Eriksson, Carl G Nilsson, Catharina Elmsäter-
Svärd och Lars Lindblad (alla m) anför:
Moderata samlingspartiet har i en annan motion
föreslagit en snar försäljning av hela eller en del
av statens aktieinnehav i Assi Domän. Vi förutsätter
att en del av dessa intäkter kommer att användas för
att inrätta naturreservat och biotopskyddsområden. I
ett första steg bör två miljarder kronor av
intäkterna reserveras för naturvårdsändamål. Av
dessa bör en miljard kronor användas omgående för
skydd av områden där det brådskar med initiativ.
Detta bör ske antingen genom inköp eller byte av
mark eller genom avtal med markägarna där dessa
erhåller viss ersättning. Denna satsning gör det
också möjligt att tillmötesgå skogsägarerörelsens
erbjudande att inte avverka några nyckelbiotoper
under fem år om staten visar att ersättningsfrågan
är löst. Vi återkommer i annat sammanhang med
konkreta förslag om detta.
6. Bedömningar av skyddsbehovet m.m.
Gudrun Lindvall (mp) anför:
Miljöpartiet de gröna har agerat mycket för att
skyddet av skogsmark skall öka. Vi anser att 10 % av
den produktiva skogsmarken nedanför
skogsodlingsgränsen måste skyddas och att det är
bråttom att skydda de första 5 procenten. I
Naturvårdsverkets rapport Skogsreservat i Sverige
(nr 4707) påtalas att ca 93 % av de totalt 1 662
rödlistade skogslevande arterna är beroende av
sådana skogar. Dessa är ofta dyra att spara, men
detta är nödvändigt om landets skogslevande hotade
arter skall finnas kvar. Sverige är också medlem i
den internationella naturvårdsunionen IUCN, som
föreslagit att 10 % av alla representativa
naturtyper skall bevaras för att säkerställa
biologisk mångfald.
Miljöpartiet de gröna har varje år föreslagit att
anslagen för inköp av skog skall förstärkas och vi
är mycket nöjda med att nu så sker i den budget för
1999 som presenterats och som är en överenskommelse
mellan regeringen, Vänsterpartiet och Miljöpartiet.
Även anslaget till skydd av nyckelbiotoper ökas. Det
finns alltså nu möjlighet att skydda skog, och vi
hoppas att det innebär att det förslag vi tidigare
framfört - att interimistiskt skydda de återstående
ur- och naturskogarna i avvaktan på permanent
lösning - nu visar sig överflödigt.
Propositionens lagförslag
2.1 Förslag till lag om ändring i skogsvårdslagen
(1979:429)
Härigenom föreskrivs i fråga om skogsvårdslagen
(1979:429)[1]
dels att 10, 30 och 36 §§ skall ha följande
lydelse,
dels att rubriken "Miljökonsekvensbeskrivning"
närmast före 32 § skall bytas ut mot "Miljöanalys",
dels att det i lagen skall införas en ny paragraf,
14 a §, och närmast före denna en ny rubrik av
följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
-----------------------------------------------------
10 §
------------------------------------------------------
Avverkning på skogsmark skall vara ändamålsenlig för
återväxt av ny skog eller främja skogens utveckling.
-----------------------------------------------------
Regeringen eller den Regeringen eller den
myndighet som regeringen myndighet som regeringen
bestämmer får till skydd bestämmer får till skydd
för den yngre skogen för den yngre skogen
föreskriva att föreskriva att
trädbestånd under en viss trädbestånd under en viss
ålder inte får avverkas. ålder inte får avverkas
samt meddela föreskrifter
om hur avverkning skall
bedrivas för att tillgo-
dose kraven enligt första
stycket.
-----------------------------------------------------
------------------------------------------------------
För att möjliggöra försöksverksamhet får
skogsvårdsstyrelsen i särskilda fall medge undantag
från första stycket.
------------------------------------------------------
------------------------------------------------------
------------------------------------------------------
Skogs- och miljöredovisning
14 a §
-----------------------------------------------------
För varje brukningsenhet
skall det finnas en
redovisning som anger hur
skogen ser ut och vilka
natur- och
kulturmiljövärden som har
registrerats för
brukningsenheten.
Redovisningen skall
upprättas enligt
föreskrifter som meddelas
av regeringen eller den
myndighet som regeringen
bestämmer.
Regeringen eller den
myndighet som regeringen
bestämmer får meddela
föreskrifter om undantag
från första stycket.
-----------------------------------------------------
-----------------------------------------------------
30 §
------------------------------------------------------
Regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer får meddela föreskrifter om den hänsyn som
skall tas till naturvårdens och kulturmiljövårdens
intressen vid skötseln av skog, såsom i fråga om
hyggens storlek och utläggning, beståndsanläggning,
kvarlämnande av träd och trädsamlingar, gödsling,
dikning och skogsbilvägars sträckning.
För att tillgodose dessa intressen får regeringen
eller den myndighet som regeringen bestämmer meddela
föreskrifter om förbud mot avverkning och andra
skogsbruksåtgärder på skogliga impediment.
-----------------------------------------
Regeringen eller
den myndighet som
regeringen
bestämmer får också
meddela
föreskrifter om de
åtgärder som skall
vidtas för det fall
föreskrifter enligt
första stycket inte
har följts.
-----------------------------------------
Bemyndigandet i Bemyndigandet i
första stycket första och tredje
medför inte stycket medför inte
befogenhet att med- befogenhet att
dela föreskrifter meddela
som är så ingripan- föreskrifter som är
de att pågående så ingripande att
markanvändning pågående
avsevärt försvåras. markanvändning
avsevärt försvåras.
-----------------------------------------
36 §
------------------------------------------------------
Om en avverkning föranleder förhållandevis dyra
återväxtåtgärder i större omfattning, får
skogsvårdsstyrelsen i samband med avverkningen
besluta att säkerhet skall ställas för fullgörandet
av åtgärderna.
Säkerhet får även krävas som villkor för tillstånd
enligt 16 § eller enligt 27 § första stycket.
-----------------------------------------
Avverkning som
avses i första
stycket får
påbörjas först när
säkerhet ställts
och godkänts av
skogs-
vårdsstyrelsen.
-----------------------------------------
------------------------------------------------------
Ställs inte säkerhet i fall som avses i första
stycket, får skogsvårdsstyrelsen meddela förbud att
avverka skog på brukningsenheten utan skogs-
vårdsstyrelsens tillstånd.
------------------------------------------------------
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.
**FOOTNOTES**
[1]: Lagen omtryckt 1993:553.
2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:000)
om ändring i skogsvårdslagen (1979:429)
Härigenom föreskrivs att 14 § skogsvårdslagen
(1979:429)[2]1 i paragrafens lydelse enligt lagen
(1998:000) om ändring i nämnda lag skall ha följande
lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
-----------------------------------------------------
-----------------------------------------------------
14 §[3]
------------------------------------------------------
Skogsmarkens ägare är skyldig att enligt
föreskrifter som meddelas av regeringen eller den
myndighet som regeringen bestämmer underrätta skogs-
vårdsstyrelsen om
1. avverkning och uttag av skogsbränsle som skall
äga rum på hans mark,
-----------------------------------------------------
2. sådan dikning i 2. sådan dikning i
samband med avverkning samband med avverkning
som inte kräver tillstånd som inte kräver tillstånd
enligt 11 kap. miljö- enligt 11 kap. miljö-
balken, och balken,
3. vad han avser att 3. vad han avser att
göra för att tillgodose göra för att tillgodose
naturvårdens och kultur- naturvårdens och kultur-
miljövårdens intressen i miljövårdens intressen i
samband med avverkning på samband med avverkning på
hans mark. hans mark, och
4. vad han avser att
göra för att trygga
återväxten.