I betänkandet behandlas motionsyrkanden om radio-
och TV-frågor från allmänna motionstiden hösten
1998.
Förslag om ett nytt innehåll i public service-
uppdraget och ändrad organisation av Sveriges
Television (SVT) avstyrks. Utskottet uttalar att det
är naturligt att förberedelserna inför en ny
tillståndsperiod för public service-företagen
genomförs av en parlamentarisk beredning med
företrädare för samtliga riksdagspartier och att de
frågor som motionärerna berört kommer att behandlas
av en sådan beredning. Även yrkanden om att
privatisera en av SVT:s kanaler, två av Sveriges
Radios (SR) kanaler och Utbildningsradion (UR)
avstyrks.
I betänkandet behandlas frågor om
funktionshindrades tillgång till TV. Utskottet anser
att det bör vara en förutsättning för ett förnyat
sändningstillstånd för SVT att kraven på företaget i
detta hänseende höjs ytterligare i jämförelse med
kraven i nu gällande tillstånd. Yrkandena avstyrks
liksom ett förslag om att handikappföreningar skall
få informera om sin verksamhet i SVT.
Ett yrkande om behovet av forskning när det gäller
underhållningsvåldets inverkan på barn och ungdom
avstyrks med hänvisning bl.a. till de stora insatser
som görs inom olika institutioner för att få
överblick över aktuella forskningsinsatser.
Utskottet avstyrker även ett yrkande om att SVT:s
årliga public service-rapport skall följas upp vad
gäller utvecklingen av program med våldsinslag.
Utskottet förutsätter att såväl Granskningsnämnden
för radio och TV som regeringen gör en sådan
uppföljning. Vidare avstyrks förslag om att Sverige
inom Europeiska unionen (EU) skall verka för
konsumentens makt mot våld i TV. Utskottet
konstaterar bl.a. att arbete redan pågår inom EU för
att motverka medievåldet.
Utskottet avstyrker förslag som syftar till att det
i public service-uppdraget skall tas särskild hänsyn
till homosexuella. Utskottet konstaterar att det
inte finns något som hindrar public service-
företagen från att sända program med och för
homosexuella.
Motionsförslag som syftar till att TV-tittaren inte
skall behöva betala särskild avgift för att få
tillgång till SVT:s krypterade digitala
marksändningar avstyrks av utskottet som anser att
det inte är motiverat att uttala sig om huruvida SVT
efter innevarande tillståndsperiod skall tillåtas
kryptera programmen och ta ut avgift för
programkort. Yrkanden som bl.a. syftar till att SVT
skall erbjuda sina programkanaler gratis åt
kortoperatörer för distribution via satellit och att
public service-företagens program skall distribueras
via Internet avstyrks likaledes.
Utskottet avstyrker även förslag om språkvård i
radio och TV, nordiska TV-sändningar via kabelnät,
reklamförbud för SVT och SR, TV-kanal för
direktsända politiska debatter och en särskild
folkbildningskanal.
Till betänkandet har fogats elva reservationer.
Motionerna
1998/99:Kr205 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om
behovet av att Sveriges Televisions sändningar
snarast möjligt görs tillgängliga för synskadade.
1998/99:Kr211 av Göte Jonsson (m) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om möjligheten för de
synskadade att följa textade TV-program.
1998/99:Kr217 av Ingrid Burman m.fl. (v) vari yrkas
2. att riksdagen begär att regeringen vid nästa
förhandlingstillfälle med SVT och övriga kanaler som
ingår i det marksända digital-TV-nätet tar upp
frågan om hörselskadades tillgång till TV-utbudet.
1998/99:Kr227 av Åke Carnerö och Tuve Skånberg (kd)
vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att det i
sändningstillstånden för kommersiella företag som
sänder radio eller TV skall finnas en bestämmelse om
god språkvård,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om uppföljning av hur
språkvårdsfrågorna beaktas av public service-
företagen.
1998/99:Kr251 av Birgitta Sellén och Marianne
Andersson (c) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om TV:s tillgänglighet för synskadade.
1998/99:Kr252 av Yvonne Ruwaida (mp) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om mångfaldsperspektivet i
public service-medierna.
1998/99:Kr256 av Elisabeth Fleetwood m.fl. (m) vari
yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om public service-
verkssamhetens uppgift och inriktning,
1998/99:Kr270 av Carin Lundberg och Kristina
Zakrisson (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att staten i de kommande avtalen om
sändningstillstånd skriver in att antalet
sändningstimmar med program som är textade och
syntolkade successivt skall öka enligt ovan
beskrivna modell.
1998/99:Kr271 av Marianne Jönsson (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om nödvändig ändring i
avtalet med Sveriges Television AB för att
möjliggöra för handikapp-organisationerna att i
t.ex. Anslagstavlan ge en kort information om sin
verksamhet.
1998/99:Kr272 av Inger Davidson m.fl. (kd) vari
yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om behovet av forskning
vad gäller underhållningsvåldets inverkan på barn
och ungdom,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om Sveriges Televisions
årliga rapport till regeringen om hur public
service-uppdraget uppfyllts,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om talad textremsa för
synskadade,
1998/99:Kr274 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari
yrkas
46. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om konsumentmakt i
mediesammanhang,
48. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om
tillgängligheten för nordiska sändningar i Sverige,
49. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om uppläst text i
TV,
50. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om direktsända
politiska debatter,
55. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om reklam,
1998/99:Kr276 av Charlotta L Bjälkebring m.fl. (v)
vari yrkas
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att de sändningar
som gäller SVT:s allmänna del även fortsättningsvis
skall sändas okrypterat,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om inrättande av en
särskild folkbildningskanal,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att förhandlingar om
etablering av en nyhetskanal utanför
Stockholmsregionen bör ingå i diskussionerna inför
nästa avtalsperiod,
1998/99:K231 av Helena Bargholtz m.fl. (fp) vari
yrkas
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om public service-
bolagens skyldighet att göra program tillgängliga på
nätet.
18. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om en särskild
nätkanal med sändningar bl.a. från riksdagen.
1998/99:K323 av Per Unckel m.fl. (m) vari yrkas
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om avgifter för
mottagning av licensbetalda program,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om inriktningen av
public service-uppdraget,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om privatisering av TV-
och radiostationer,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om en
utförsäljning av Utbildningsradion,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om
satellitdistribution av SVT:s program.
1998/99:So212 av Barbro Westerholm (fp) vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om textning av TV-
program.
Vissa bakgrundsuppgifter
Genom sitt ställningstagande till regeringens
proposition 1995/96:161 beslutade riksdagen våren
1996 om public service-verksamheten för tiden
1997-2001 (bet. 1995/96:KrU12, rskr. 1995/96:297).
Vidare beslutade riksdagen anta regeringens förslag
till radio- och TV-lag (prop. 1995/96:160, bet.
1995/96:KU29, rskr. 1995/96:296).
Beslutet om public service-företagen och deras
verksamhet innebär i huvudsak följande.
- Sändningstillståndet för Sveriges Television AB
(SVT) och Sveriges Radio AB (SR) är femårigt och
gäller fr.o.m. den 1 januari 1997 t.o.m. den 31
december 2001.
-
- För Sveriges Utbildningsradio (UR) skulle
tillståndsperioden vara tvåårig och gälla fr.o.m.
den 1 januari 1997 t.o.m. den 31 december 1998.
Hösten 1998 beslutade riksdagen att förlänga UR:s
sändningstillstånd från den 1 januari 1999 t.o.m.
den 31 december 2001 (prop. 1997/98:184, yttr.
1998/99:KrU2y, bet. 1998/99:KU13, rskr.
1998/99:100).
-
- De tre programföretagen ägs av en nybildad
stiftelse som ersätter de tre tidigare
ägarstiftelserna.
-
- Programföretagen har fått ett public service-
uppdrag med i huvudsak följande innehåll. SVT:s,
SR:s och UR:s sändningar skall vara rikstäckande.
Programverksamheten skall präglas av redaktionell
självständighet, opartiskhet och saklighet,
demokratiska värden, mångfald och decentralisering
samt av folkbildningsambitioner. Vidare skall
programmen ha hög kvalitet. Programföretagen skall
ha ett kulturansvar och ett ansvar för att
producera minoritetsprogram. Programmen skall
spegla förhållandena i hela landet.
-
- Programföretagen skall ha en distriktsorganisation
som speglar hela landet.
-
- Programföretagen skall årligen följa upp och
rapportera hur public service-uppdraget uppfyllts.
En uppföljningsrapport skall inlämnas till
Granskningsnämnden för radio och TV.
-
- SVT skall ha två självständiga nyhetsredaktioner.
Arbetet med nyheter och samhällsfrågor skall
bedrivas så att olika perspektiv präglar
verksamheten.
-
- Den andel av allmänproduktionen som i SVT:s och
SR:s rikssändningar produceras utanför Stockholm
under tillståndsperioden skall ökas till minst 55
%. (Enligt de regler som gällde vid tidpunkten för
riksdagens ställningstagande skulle minst 50 % av
SVT:s och minst 40 % av SR:s allmänproduktion i
rikssändningar göras utanför Stockholm.)
-
- Programföretagens sändningar skall nå minst 99,8 %
av den bofasta befolkningen.
-
- Sändningsrätten för SVT skall omfatta två TV-
kanaler inkl. text-TV och för SR fyra radiokanaler.
UR skall få sända i SVT:s och SR:s kanaler.
-
- Programföretagen skall finansieras med TV-
avgiftsmedel som riksdagen anvisar från
rundradiorörelsens resultatkonto (rundradiokontot).
Medelstilldelningen till programföretagen skall
liksom tidigare värdesäkras genom ett särskilt
index, det s.k. Sveriges Radio-indexet. Likaså
skall medelstilldelningen till utlandskanalen Radio
Sweden (inom SR) värdesäkras med utgångspunkt i
nämnda kompensationsindex.
-
- Särskilda regler för sponsring skall gälla.
-
- Granskningsnämnden för radio och TV finansieras
liksom tidigare över både statsbudgeten och
rundradiokontot. Granskningsnämnden har tillsyn
över efterlevnaden av regler för sändningarnas
innehåll samt beslutar om sanktioner vid bristande
efterlevnad av dessa.
-
Hösten 1996 godkände riksdagen en s.k.
fördelningsnyckel som innebär att tillgängliga medel
skall fördelas med 60,57 % för SVT, 34,67 % för SR
och 4,76 % för UR (prop. 1996/97:1 bil. 7 utg.omr.
17, bet. 1996/97:KrU3, rskr. 1996/97:82). Utöver de
medel som fördelas mellan de tre programföretagen
enligt nyckeln beräknas särskilda medel för Radio
Sweden.
I december 1996 beslutade regeringen om
sändningstillstånd för SVT, SR och UR. Ett antal
villkor har med utgångspunkt i det tidigare nämnda
riksdagsbeslutet fogats till tillstånden. Riksdagen
beslutar årligen om medelstilldelning till
programföretagen. Regeringen fastställer vissa s.k.
anslagsvillkor för företagen beträffande ekonomiska
förutsättningar, organisation samt uppföljning och
utvärdering.
Vidare kan nämnas att Radiotjänst i Kiruna AB
(RIKAB), som ägs av SVT, SR och UR, ansvarar för TV-
avgiftsuppbörden och avgiftskontrollen. Ett avtal
mellan staten och RIKAB reglerar bolagets uppgifter.
Influtna medel placeras på det s.k. rundradiokontot
hos Riksgäldskontoret.
Fr.o.m. den 1 januari 1998 ansvarar RIKAB för
förvaltningen av rund-radiomedlen, vilket tidigare
SVT gjorde (prop. 1996/97:165, bet. 1997/98:KrU2,
rskr. 1997/98:26). Staten tillhandahåller genom
Riksgäldskontoret det rörelsekapital som
rundradiorörelsen, dvs. SVT, SR, UR och
Granskningsnämnden, behöver när avgiftsmedlen inte
räcker till.
TERACOM Svensk Rundradio AB (Teracom) är huvudman
för rundradio-
nätet. Teracom skall ge sändningsberättigade
programföretag tillgång till sändarnätet på
likvärdiga villkor. Verksamheten regleras i avtal
mellan Teracom och public service-företagen.
Riksdagen godkände våren 1997 ett regeringsförslag
om att TV-sändningar med digital teknik skall
införas i marknätet med möjlighet för staten att
successivt ta ställning till om och på vilket sätt
verksamheten skall fortsätta (prop. 1996/97:67,
yttr. 1996/97:KrU4y, bet. 1996/97:KU17, rskr.
1996/97:178). Regeringen har därefter - i november
1997 - fastställt att marksända digitala TV-
sändningar får äga rum i fem områden i landet,
nämligen Stockholm med Mälardalen och Uppsala, Norra
Östergötland, Södra och nordöstra Skåne, Göteborg
med omnejd samt Sundsvall med omnejd. (Digitala
ljudradiosändningar pågår i ett begränsat antal
områden efter beslut av riksdagen våren 1995. Se
prop. 1994/95:170, bet. 1994/95:KU47, rskr.
1994/95:369.)
Regeringen beslutade i november 1997 medge att SVT
skall få inleda sändningar via satellit för att nå
allmänheten i Sverige. Vidare beslutade regeringen
vid samma tillfälle att SVT får inleda sändningar i
nya programkanaler. Sändningarna i de nya kanalerna
skall vara tillgängliga för allmänheten i Sverige
utan villkor om särskild betalning utöver erlagd TV-
avgift.
Regeringen beslutade i juni 1998 att SVT, UR och TV
4 samt ytterligare ett antal privata programkanaler
skulle få inleda digitala TV-sändningar i marknätet.
Sändningarna skulle i de flesta fallen inledas
senast den 1 januari 1999 samt - i något fall -
senast den 1 april 1999. Enligt regeringsbeslut i
december 1998 ändrades tidpunkten för inledningen av
sändningarna i marknätet till att gälla senast den 1
april 1999 för samtliga företag.
Ovan nämnda regeringsbeslut från juni 1998 innebär
för SVT:s och UR:s del att företagens digitala
marksändningar även skall sändas till allmänheten i
Sverige via satellit. Bestämmelsen avser dock inte
någon skyldighet för företagen att sända regionala
program över satellit.
Riksdagen beslutade i december 1998 att särskilda
medel från rundradiofonden skall tilldelas SVT, SR
och UR för förnyelse med anledning av övergången
till ny teknik (prop. 1998/99:1 utgiftsområde 17,
bet. 1998/99:KrU1, rskr. 1998/99:55). Samtidigt
beslutade riksdagen på förslag av regeringen att SVT
skall tilldelas särskilda medel ur rundradiofonden
för särskilt kvalificerad programproduktion som
t.ex. dokumentärer, dramatik och program för barn
och ungdom.
Utskottet
Inledning
I detta betänkande behandlas motioner som väckts
under allmänna motionstiden under innevarande
riksmöte, 1998/99. Flertalet frågor har behandlats
av riksdagen vid tidigare tillfällen.
Det framtida public service-uppdragets
innehåll
I tre yrkanden behandlas frågor av övergripande
karaktär om public service-uppdragets innehåll under
programföretagens nästa tillståndsperiod, som börjar
den 1 januari 2002.
Motionärerna bakom motionerna Kr256 (m) yrkande 3
och K323 (m) yrkande 8 föreslår att public service-
begreppet skall ges en ny innebörd. Det är inte
rimligt - menar motionärerna - att public service-
uppdraget utformas i syfte att det skall dominera
programutbudet för publiken. I stället bör syftet
vara att publiken skall tillföras ett utbud av
program som den annars inte kan få tillgång till.
Inför en ny tillståndsperiod bör krav ställas på att
programverksamheten skall utvecklas mot ökad
kvalitet och fördjupning. Public service-
verksamheten bör ges förutsättningar att uppnå en
tydlig identitet i den nya mediemiljön, anser
motionärerna och pekar ut de programområden där
programföretagen i dag har sin starkaste ställning
gentemot publiken, områden som enligt motionärerna
bör utvecklas ytterligare. Hit hör bl.a. barn- och
ungdomsprogram och samhällsbevakning. Motionärerna
anser också att public service-företagen har
förutsättningar att vara ledande institutioner i det
svenska kulturlivet och utgöra en nyskapande kraft i
det svenska kultursamhället.
Förslaget i motion Kr276 (v) syftar till en ändring
av SVT:s organisation. Motionärerna bakom motionen
anser att Stockholmsdominansen i de rikstäckande TV-
kanalerna måste brytas. I beredningsarbetet inför
nästa tillståndsperiod bör förhandlingar föras om
att etablera en nyhetskanal utanför Stockholm
(yrkande 8).
Då det gäller förslaget i de två förstnämnda
motionerna, Kr256 (m) och K323 (m), erinrar
utskottet om att utskottet avstyrkte liknande
yrkanden under föregående riksmöte. Utskottet
underströk därvid att frågan om public service-
verksamhetens roll och public service-begreppets
regler om redaktionell självständighet, opartiskhet
och saklighet, demokratiska värden, mångfald,
decentralisering, hög kvalitet, kulturansvar m.m.
har central betydelse för de demokratiska värdena.
Vidare framhöll utskottet att den snabba tekniska
utveckling som äger rum på etermedieområdet givetvis
påverkar public service-verksamheten och ställer
krav på beslutsfattarna att överväga om och i så
fall hur public service-begreppet bör omdefinieras.
Erfarenheterna från programföretagens verksamhet
under den nuvarande tillståndsperioden borde -
menade utskottet - ligga till grund för riksdagens
ställningstagande till innehållet i public service-
uppdraget för nästa tillståndsperiod (bet.
1997/98:KrU11 s. 6). Utskottet intar alltjämt samma
ståndpunkt.
Beträffande förslaget i motion Kr276 (v) att SVT
skall etablera en nyhetsredaktion utanför Stockholm
vill utskottet erinra om de bestämmelser i SVT:s
nuvarande sändningstillstånd som innebär att
nyhetsförmedling och samhällsbevakning i företagets
sändningar skall utgå från olika perspektiv, så att
händelserna inte ensidigt värderas utifrån
Stockholms perspektiv (10 §). Vidare framgår det av
SVT:s anslagsvillkor dels att företaget skall ha två
självständiga nyhetsredaktioner, dels att andelen
allmänproduktion i företagets rikssändningar som
produceras utanför Stockholm under tillståndstiden
skall öka till minst 55 % (regeringsbeslut 1998-12-
17, p. 12 resp. 16).
Utskottet vill i sammanhanget tillägga följande.
Med tanke på public service-verksamhetens centrala
betydelse för demokratiska värden och på de pågående
stora förändringarna av medielandskapet är det
angeläget att bred politisk enighet kan uppnås om
inriktningen av public service-uppdraget efter år
2001, då nuvarande sändningstillstånd löper ut för
de tre programföretagen. Utskottet anser att det
därför är naturligt att förberedelserna inför en ny
tillståndsperiod genomförs av en parlamentarisk
beredning med företrädare för samtliga
riksdagspartier i likhet med vad som var fallet
inför nuvarande tillståndsperiod. Utskottet
förutsätter att ett sådant beredningsarbete påbörjas
i god tid före den nya tillståndsperioden.
Vid en sådan parlamentarisk beredning bör beaktas
att de tekniska förutsättningarna för allmänheten
att ta del av programutbudet med stor sannolikhet
kommer att ändras och att mediemiljön - som nämns i
motionerna Kr256 (m) och K323 (m) - genomgår en
stark omvandling.
Utskottet är medvetet om att ett sådant
beredningsarbete torde bli omfattande och även
innebära ekonomiska och organisatoriska
överväganden. Det är därför naturligt att också
överväga frågor om omfattningen av den regionala
produktionen i såväl radio som television och frågan
om SVT bör etablera en nyhetskanal någonstans i
landet utanför huvudstaden, som föreslås i motion
Kr276 (v).
Utskottet avser inte att i detta betänkande ge en
heltäckande bild av vilka frågor som bör belysas i
ett sådant beredningssammanhang. I det följande
(främst i avsnittet Programverksamhet) kommer likväl
några punkter att tas upp beträffande public
service-uppdragets innehåll m.m. med anledning av nu
aktuella motioner. Självfallet finns även andra
angelägna frågor som en parlamentarisk
beredningsgrupp bör ges möjlighet att arbeta med.
Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet
de tre nu aktuella motionsyrkandena.
Fråga om privatisering av programföretag
Frågan om privatisering av några public service-
kanaler behandlas i motion K323 (m). Yrkande 9 i
motionen syftar till att en av SVT:s programkanaler
och två av SR:s programkanaler skall privatiseras.
Motionärerna menar att utrymme härför skapas genom
att public service-kanalerna koncentrerar sin
verksamhet till kvalitet i stället för kvantitet och
dominans.
I samma motion föreslås - med hänvisning till att
de programsändande kanalerna kan köpa
utbildningsprogram från många olika företag - att UR
skall utbjudas till försäljning (yrkande 11).
Förslag liknande de nu aktuella har avstyrkts av
utskottet vid olika tillfällen, senast våren 1997 då
utskottet bl.a. anförde att public service-
verksamheten har ett stort värde även i en tid när
det totala utbudet av radio- och TV-program
mångdubblats. Nästan alla svenska hushåll nås av
SVT:s två kanaler och TV 4. För att i stort sett
hela befolkningen skall kunna ha tillgång till ett
brett programutbud är det, anförde utskottet,
nödvändigt att SVT även i fortsättningen får sända i
två kanaler. På motsvarande sätt är det angeläget
att radiopubliken i hela landet nås av ett brett
utbud genom SR:s sändningar. Ett förverkligande av
motionärernas förslag skulle innebära en väsentlig
minskning av mångfalden i utbudet för en stor del av
befolkningen (bet. 1996/97:KrU8 s.6).
Utskottet intar alltjämt samma ståndpunkt.
Utskottet är inte berett att förorda en ändring av
riksdagens tidigare beslut då det gäller frågan om
privatisering av programföretagen. Motion K323 (m)
yrkandena 9 och 11 avstyrks.
Programverksamhet
Funktionshindrades tillgång till radio och TV, m.m.
I ett antal motionsyrkanden behandlas frågor som rör
funktionshindrades tillgång till radio och TV.
Tillståndsvillkoren för SVT, SR och UR innehåller
en likalydande bestämmelse om att företagen är
skyldiga att beakta funktionshindrades behov. Genom
att utnyttja befintlig och ny teknik skall företagen
under tillståndsperioden öka möjligheterna för
funktionshindrade att ta del av programmen. I fråga
om program om och för funktionshindrade skall de tre
företagen sinsemellan fördela ansvaret för olika
slags insatser (18, 20 resp. 13 §).
Vidare skall de tre företagen enligt bestämmelser i
anslagsvillkoren för resp. företag årligen följa upp
och rapportera hur public service-uppdraget följts
(anslagsvillkoren för år 1999 för SVT, SR resp. UR
p. 20, 15 resp. 14). En första uppföljningsrapport
för år 1997 inlämnades våren 1998 från företagen
till Kulturdepartementet och till Granskningsnämnden
för radio och TV. Syftet med ett sådant
uppföljningsarbete är att skärpa företagens fokus på
hur uppdraget uppfylls och att ge statsmakterna ett
underlag inför förnyade tillståndsvillkor. (Se prop.
1995/96:161 s. 74.) Av anslagsvillkoren framgår även
att SVT, SR och UR sinsemellan skall fördela
ansvaret för olika slags insatser för
funktionshindrade. Eventuella överenskommelser i
frågan skall tillställas Kulturdepartementet och
Granskningsnämnden.
Frågan om SVT:s tillgänglighet för synskadade tas
upp i fem yrkanden.
Förslagen motionerna Kr205 (m), Kr211 (m), Kr251
(c), Kr272 (kd) yrkande 4 och Kr274 (mp) yrkande 49
syftar till att textremsan i textade program skall
läsas upp i en särskild ljudkanal. Enligt
motionärerna bakom motion Kr274 (mp) bör
uppläsningen i en sådan ljudkanal inte göras av en
syntetisk röst.
Utskottet som behandlade liknande motioner under
föregående riksmöte redovisade då bl.a. att en
överenskommelse träffats mellan SVT, SR och UR i
september 1997 om insatser för funktionshindrade. Av
denna framgår att synskadade ställt krav på att
SVT:s utländska program skall göras tillgängliga för
dem. Översättningstexten kan - sägs det i
överenskommelsen - användas för att generera
syntetiskt tal i s.k. talsyntesutrustning, även
benämnd prator. Även text-TV-utbudet kan göras
tillgängligt genom pratorn. Lämplig
mottagarutrustning finns emellertid inte till rimlig
kostnad för enskilda hushåll. SVT har ingående
studerat frågan och fortsätter följa utvecklingen på
området, bl.a. i samarbete inom European
Broadcasting Union (EBU). Av överenskommelsen
framgår vidare att SVT under tillståndsperioden
avser att genomföra realistiska försök med s.k.
syntolkning, vilket innebär att det visuella
skeendet i ett TV-program beskrivs.
Utskottet konstaterar nu liksom under föregående
riksmöte att det ankommer på SVT att som
självständigt företag avgöra om och när
översättningstext skall göras tillgänglig på det
sätt som motionärerna föreslår.
Enligt utskottets uppfattning bör det i
föreberedelsearbetet inför nästa tillståndsperiod
ingående diskuteras hur synskadades tillgång till
TV-programmen kan förbättras. En av
förutsättningarna för ett förnyat sändningstillstånd
för SVT bör enligt utskottets mening vara att kraven
på företaget i detta hänseende höjs ytterligare i
jämförelse med kraven i nu gällande tillstånd.
Utskottet vill i sammanhanget erinra om att SVT inom
kort kommer att inleda digitala sändningar över
marknätet. Den digitala sändningstekniken kommer att
medföra stor överföringskapacitet och möjlighet till
fler programtjänster, något som borde kunna
förbättra situationen för de synskadade.
Utskottet förutsätter att regeringen i
förberedelserna inför kommande tillstånd beaktar vad
utskottet här har anfört. Med hänvisning till det
anförda avstyrker utskottet motionerna Kr205 (m),
Kr211 (m), Kr251 (c), Kr272 (kd) yrkande 4 och Kr274
(mp) yrkande 49.
Frågan om tillgängligheten till TV-program för
hörselskadade i SVT:s och andra TV-kanalers utbud
tas upp i tre motionsyrkanden.
Förslaget i motion Kr270 (s) syftar till att
programtextningen i SVT och TV 4 successivt skall
öka. Liknande syfte har förslaget i motion So212
(fp) (yrkande 3).
Motionärerna bakom motion Kr217 (v) anser att
regeringen vid nästa förhandlingstillfälle med SVT,
TV 4 och övriga kanaler som fått tillstånd att sända
TV-program över det digitala marknätet skall ta upp
frågan om hörselskadades tillgång till TV-utbudet
(yrkande 2).
Utskottet behandlade våren 1997 frågan om textning
av SVT:s program. En utförlig redogörelse för den
programtextning som görs inom företaget återfinns i
betänkande 1996/97:KrU8 (s. 8-9). Redogörelsen visar
att SVT gjort betydande insatser på området. Av
SVT:s public service-upp-följningsrapport för år
1997 framgår att företaget ökade sin programtextning
kraftigt från år 1996 till år 1997, nämligen med
drygt 300 timmar till 2 463 timmar. (Det totala
antalet sändningstimmar uppgick år 1996 till 8 245
timmar och år 1997 till 8 560 timmar.) Utskottet har
inhämtat att SVT:s programtextning ökat ytterligare
till år 1998. Någon precisering av ökningen har inte
kunnat lämnas av företaget.
Av den ovan nämnda överenskommelsen mellan SVT, SR
och UR om programverksamheten om och för
funktionshindrade framgår bl.a. att kunskap om
hörselhandikappades problem och behov då det gäller
ljudkvalitet förmedlas i SVT:s internutbildning och
att ljudkvaliteten bevakas löpande under inspelning
och bearbetning av programmen.
Även då det gäller TV 4 har det från statens sida
ställts krav i nu aktuellt hänseende. Av 5 § i TV
4:s sändningstillstånd framgår att programföretaget
skall göra stora underhållningsprogram och svensk
dramatik tillgängliga för funktionshindrade i minst
samma omfattning som under år 1996. Vidare skall
verksamheten för funktionshindrade under
tillståndsperioden utökas i den mån nya tekniska
förutsättningar gör detta möjligt inom ramen för
oförändrade kostnader.
De tillstånd att sända television med digital
sändningsteknik som regeringen meddelade ett antal
privata programföretag i juni 1998 och som gäller
till utgången av december 2002 har inte förenats med
några villkor om tillgänglighet för
funktionshindrade.
Enligt utskottets uppfattning är det av största
vikt att även frågan om hörselskadades förbättrade
tillgång till public service-TV beaktas i kommande
public service-beredning. Även de möjligheter som
följer med övergången till digitaliserade sändningar
att ge hörselskadade bättre service bör diskuteras i
beredningsarbetet. På samma sätt som när det gäller
synskadades tillgång till SVT:s program bör en
förutsättning för ett förnyat sändningstillstånd för
SVT vara att tillgängligheten för hörselskadade
förbättras ytterligare.
Utskottet konstaterar - då det gäller kraven på
andra programföretag än SVT - att dessas verksamhet
ligger utanför utskottets beredningsområde.
Utskottet inskränker sig därför till att understryka
vikten av att även dessa programföretag verkar för
att göra sina program tillgängliga för personer med
funktionshinder.
Utskottet förutsätter att regeringen i
förberedelserna inför kommande tillstånd beaktar vad
utskottet här har anfört. Motionerna Kr217 (v)
yrkande 2, Kr270 (s) och So212 (fp) yrkande 3
avstyrks därmed.
I en motion, Kr271 (s), behandlas frågan om
handikapporganisationernas informationsmöjlighet i
SVT. Motionen syftar till att SVT:s sändningsvillkor
skall ändras så att handikapporganisationer, i
likhet med vad som nu gäller för myndigheter, får
möjlighet att informera om sin verksamhet t.ex. i
programmet Anslagstavlan.
Enligt sändningsvillkoren skall SVT kostnadsfritt
sända meddelanden som är av vikt för allmänheten om
en myndighet begär det. SVT skall tillse att
meddelandet ges en lämplig utformning och att det
inte genom sin omfattning eller på annat sätt
inverkar menligt på programverksamheten (19 §).
Utskottet har tidigare behandlat och avstyrkt
motionsförslag med liknande innehåll, senast våren
1998 (bet. 1997/98:KrU11). Utskottet ansåg inte att
det var motiverat att under löpande tillståndsperiod
ta initiativ till en vidgning av den krets som har
rätt att kostnadsfritt sända meddelanden i SVT.
Utskottet intar alltjämt samma ståndpunkt. Motionen
avstyrks därmed.
Mediets genomslagskraft
Enligt radio- och TV-lagen (1996:844) får program
med ingående våldsskildringar av verklighetstrogen
karaktär eller med pornografiska bilder inte sändas
i televisionen under sådan tid och på sådant sätt
att det finns en betydande risk för att barn kan se
programmen, om det inte av särskilda skäl ändå är
försvarligt (6 kap. 2 §). Det anses exempelvis vara
försvarligt att visa våldsskildringar som ingår som
ett led i nyhetsförmedlingen. (Se prop. 1995/96:160
s. 172.)
Enligt radio- och TV-lagen får villkor för
sändningstillstånd avse bl.a. skyldighet att ta
hänsyn till televisionens särskilda genomslagskraft
när det gäller programmens ämnen och utformning samt
tiden för sändning av programmen (3 kap. 2 § första
stycket p. 9). En bestämmelse av denna innebörd
återfinns i SVT:s nu gällande sändningstillstånd (7
§). Enligt sistnämnda paragraf bör SVT ägna stor
uppmärksamhet åt sättet att skildra våld i
nyhetsprogram och andra program som informerar
publiken om det faktiska våld som förekommer.
Enligt anslagsvillkoren skall SVT - som nämnts i
det föregående - årligen följa upp och rapportera
hur public service-uppdraget uppfyllts.
Granskningsnämnden för radio och TV utövar tillsyn
över efterlevnaden av regler för sändningarnas
innehåll.
Våldsskildringsrådet bildades år 1990 som ett led i
arbetet med skadliga våldsskildringar. Rådet arbetar
som en kommitté under Kulturdepartementet och har i
uppgift att verka mot skadliga våldsskildringar
genom information, utbildning och opinionsbildning.
Rådets uppgifter är bl.a. att
- samordna statliga myndigheters åtgärder mot
skadliga våldsskildringar i rörliga bilder,
-
- stödja organisationer och grupper som engagerar
sig i frågorna ,
-
- följa och sprida forskning inom området,
-
- följa marknadsutvecklingen och förmedla kunskap om
medieutbudet,
-
- verka för ökad mediekunskap i skolan,
-
- ta initiativ till projekt,
-
- bekämpa otillåtna våldsskildringar,
-
- utvärdera samhällets insatser.
-
Europeiska unionens (EU) råd har antagit en
rekommendation om skydd av minderåriga och den
mänskliga värdigheten (rek. 98/560/EG).
Rekommendationen syftar till att genom
självreglering inom mediebranscherna stärka skyddet
för minderåriga och den mänskliga värdigheten inom
såväl traditionella audiovisuella medier som nya
elektroniska medier. Med anledning härav har
Våldsskildringsrådet nyligen fått tilläggsdirektiv
(dir. 1998:110). Enligt direktiven skall rådet
- informera berörda branscher om innehållet i
rekommendationen,
-
- följa branschernas självreglerande arbete med de
frågor som rekommendationen omfattar,
-
- fungera som stöd och samtalspartner i frågor som
rör skydd av barn och den mänskliga värdigheten, om
branscherna så önskar,
-
- fortlöpande rapportera till Kulturdepartementet
och Näringsdepartementet om hur branschernas
självregleringsarbete fortskrider.
-
Nordiskt informationscenter för medie- och
kommunikationsforskning (Nordicom) vid Göteborgs
universitet fick år 1996 ett uppdrag, initierat av
Unesco, att etablera ett internationellt
"clearinghouse" (ung. informationscentrum) rörande
barn och medievåld, The Unesco International
Clearinghouse on Children and Violence on the
Screen. För att åstadkomma en fruktbar forskning och
en konstruktiv samhällsdebatt kring barn och
medievåld har det ansetts att det krävs en
organisation för dokumentation och information om
forskningsresultat och pågående forskning till olika
brukargrupper. En övergripande utgångspunkt för
Nordicoms arbete inom detta område är konventionen
om barns rättigheter. Nordicom informerar olika
brukargrupper, forskare, lärare studenter, politiska
beslutsfattare, företrädare för olika
intresseorganisationer, medieföretag etc. om
aktuella forskningsresultat, pågående forskning,
barns tillgång till medier och deras
medieanvändning, medieutbildning, reglering och
självreglering samt olika aktiviteter inom området.
Informationscentret ger ut en årsbok som innehåller
analyserande artiklar, redovisning av pågående
forskning, aktuell litteratur, statistik, översikter
över åtgärder och lagstiftning samt positiva
alternativ till våld. En mer löpande
informationsservice erbjuds genom utgivningen av ett
nyhetsbrev.
I tre motioner behandlas frågor med anknytning till
medievåldet.
I motion Kr272 (kd) understryks behovet av forskning
när det gäller underhållningsvåldets inverkan på
barn och ungdom. Motionärerna anför att det är
viktigt att program med våldsinslag inte visas på
tider då man kan förvänta sig att barn ser på TV.
Varken direkt före eller efter barnprogram bör
våldsinslag få förekomma, menar motionärerna. De
flesta rön tyder på att tittaren på ett eller annat
sätt omedvetet eller medvetet påverkas av
underhållningsvåldet i medierna. För att få ännu mer
kännedom om effekterna av medievåldet är allsidig
forskning nödvändig (yrkande 2).
Utskottet anser att den fråga som motionärerna tar
upp är värd stor uppmärksamhet av forskarsamhället.
I likhet med motionärerna anser utskottet att det är
angeläget att få klarhet i vilka effekter
underhållningsvåldet i medierna har på tittarna. Det
är också angeläget att undersöka om
underhållningsvåld är mindre skadligt än s.k.
nyhetsvåld och om vissa tittare är mer lättpåverkade
än andra. Forskare i hela världen är sysselsatta med
dessa och likartade frågor.
Som nämnts i det föregående följs svensk och
internationell forskning inom området av
Våldsskildringsrådet bl.a. genom konferenser. Genom
sin skriftserie sprider rådet olika former av
information, studier och forskningsresultat och
bidrar på så sätt till samhällsdebatten om
medievåldet. Vid det nordiska informationscentret i
Göteborg har man i sin årsbok ambitionen att
redovisa det samlade vetandet om barn och medievåld
i världen.
Utskottet konstaterar att stora insatser görs från
nu nämnda institutioner för att åstadkomma en
överblick över aktuella forskningsinsatser.
Utskottet anser - med hänvisning även till
forskningens frihet - att det inte är påkallat med
något riksdagens uttalande med anledning av
motionsyrkandet, som således avstyrks.
I motion Kr272 (kd) yrkas att SVT:s årliga
uppföljningsrapport skall följas särskilt noga vad
gäller utvecklingen av program som innehåller
våldsinslag (yrkande 3).
Granskningsnämnden har en viktig roll då det gäller
att granska om SVT levt upp till bestämmelsen om att
hänsyn skall tas till regeln om mediets
genomslagskraft. SVT överlämnade en första rapport
till nämnden våren 1998. I rapporten redovisar SVT
den policy som företaget tillämpar när det gäller
skildringar av såväl det fiktiva våldet som det
verkliga våldet och som innebär följande.
- SVT skall allmänt visa återhållsamhet med grova
våldsskildringar.
-
- Fiktiva grova våldsskildringar utan konstnärligt
eller socialt värde och som riskerar att endast
verka förråande, skall inte visas i SVT:s kanaler.
-
- Om grova våldsskildringar förekommer i
fiktionsprogram skall sändningen förläggas till
tidpunkter då barnpubliken allmänt sett inte tittar
på TV. SVT placerar därför inte fiktionsprogram
innehållande grova våldsskildringar före klockan
21.00. Samma princip gäller trailrar som innehåller
våld.
-
- SVT är skyldigt att spegla det existerande våldet
i samhället i nyhets-, samhälls- och
dokumentärprogram. Det kan ibland innebära att SVT
måste visa bilder som kan verka upprörande på
publiken. Det finns dock tillfällen då sådan
upprördhet är ofrånkomlig för den fulla förståelsen
av vad som skildras. Onödigt närgången och
detaljerad bildjournalistik skall däremot inte
förekomma.
-
- SVT undviker så långt möjligt att placera
nyhetsprogram i anslutning till barnprogram. Om
nyheter ändå måste sändas i anslutning till
barnprogram, t.ex. extrasändning, skall
nyhetsredaktionen visa särskild hänsyn.
-
- I både nyhetsprogram och fiktionsprogram skall,
oavsett sändningstidpunkt, förvarnas i påannons
eller programpresentation om det följande
programmet/inslaget innehåller våldsscener som kan
verka uppskakande på tittarna.
-
I rapporten framgår också att SVT har förbundit sig
att följa de riktlinjer för våldsskildringar som
European Broadcasting Union (EBU) har antagit.
Granskningsnämnden har inte haft något att erinra
mot SVT:s uppföljningsrapport.
Det kan tilläggas att Våldsskildringsrådet nyligen
har publicerat resultatet av en undersökning av hur
mycket våld fem stora TV-kanaler, SVT 1 och 2, TV 3,
TV 4, Kanal 5 samt betalkanalen TV 1000 sänt under
en vecka år 1997. Av undersökningen framgår att
SVT:s kanaler sänder minst tid med våldssekvenser av
de granskade kanalerna och dessutom har minskat
tiden med våldssekvenser, jämfört med ett tidigare
undersökningstillfälle som avsåg en veckas
sändningar under år 1995. Vidare framgår att det
råder tydliga skillnader mellan public service-
kanalerna och de övriga kanalerna när det gäller
skildringar av grovt våld, sändningstider för
våldssekvenser och våldsskildringar i trailrar
(Våldsskildringsrådets rapport nr 21).
Utskottet anser sig kunna konstatera att det
skadliga medievåld som barn och ungdomar möter
framför allt distribueras via kabel- och
satellitkanalerna, medan public service-kanalerna
tycks motsvara det krav som staten ställer på dem i
detta hänseende. Utskottet utgår vidare från att
såväl Granskningsnämnden som regeringen noga följer
SVT:s redovisning av hur public service-uppdraget
uppfyllts då det gäller våldsskildringar.
Motionsyrkandet påkallar därför inte någon
riksdagens åtgärd. Det avstyrks således.
I detta sammanhang behandlas även motion Kr274 (mp),
som tar upp frågan om konsumentens makt i
mediesammanhang. I motionen anförs att det ökade
utbudet av satellitsända kanaler har inneburit att
våldet i TV blir grövre. Motionärerna anser att
Sverige inom EU skall driva frågan om konsumentmakt.
Ett sätt att öka konsumenternas makt vore att stifta
lag om att våldsinslag i filmer skall varudeklareras
(yrkande 46).
Utskottet erinrar om att riksdagen nyligen tog
ställning till regeringens förslag att genomföra
Europaparlamentets och rådets direktiv 97/36/EG om
ändring i rådets direktiv 89/552/EEG (TV-
direktivet). (Jfr prop. 1997/98:184, bet.
1998/99:KU13, rskr. 1998/99:100.) Beslutet innebär
bl.a. att en bestämmelse införts i radio- och TV-
lagen som gäller program som på olika sätt kan skada
underåriga men som inte innehåller skadliga inslag
av sådant slag att de är totalförbjudna. Sådana
program skall antingen föregås av en varning i ljud
eller innehålla en varning som anges löpande i bild
under hela sändningstiden (6 kap. 2 §). Lagändringen
trädde i kraft den 1 februari 1999.
Av en departementspromemoria, Genomförande av EG:s
TV-direktiv (Ds 1998:21), framgår att EU-
kommissionen enligt TV-direktivet tillsammans med
berörda myndigheter i medlemsländerna skall
undersöka möjliga fördelar och nackdelar med att
genomföra ytterligare åtgärder i syfte att
underlätta föräldrars eller vårdnadshavares kontroll
över vilka program minderåriga får se (artikel 22b.2
i nya TV-direktivet). Bakgrunden till bestämmelsen
är förslag från Europaparlamentet om att det i
direktivet skall tas in regler om att alla program
skall kodas med avseende på skadlighet för
minderåriga och att alla TV-mottagare som
marknadsförs inom EG skall vara försedda med en
teknisk anordning, som gör det möjligt att filtrera
bort program, s.k. V-chip.
Utskottet konstaterar att arbete pågår inom EU för
att motverka medievåldet. Utskottet förutsätter att
regeringens linje i EU-arbetet syftar till att så
långt möjligt skydda konsumenterna, framför allt
barnen, från skadliga våldsinslag i medierna.
Utskottet vill tillägga att ett annat yrkande,
nämligen yrkande 54, i den nu aktuella motionen
berör frågan om begränsning av medievåldet med
hjälp av V-chip. Eftersom yrkandet är av
yttrandefrihetsrättslig art har det remitterats till
konstitutionsutskottet och kommer att beredas där
senare denna vår.
Utskottet anser - med hänvisning till det anförda -
att motion Kr274 (mp) yrkande 46 inte föranleder
någon åtgärd från riksdagens sida. Yrkandet avstyrks
därför.
Språkvård
I två yrkanden i motion Kr227 (kd) behandlas frågor
om språkvård i radio och TV. Motionärerna bakom
motionen anser att ansvarig myndighet, dvs.
Granskningsnämnden för radio och TV, skall följa upp
hur språkvården beaktas i public service-företagen
(yrkande 4). Vidare yrkas att det skall finnas
bestämmelser om språkvård i sändningstillstånden för
kommersiella företag som sänder radio eller TV
(yrkande 3).
Utskottet som behandlade två likartade yrkanden
under föregående riksmöte hänvisar till sitt
betänkande 1997/98:KrU11 s. 12 och 13 för en
utförlig redogörelse för gällande bestämmelser i
radio- och TV-lagen (1996:844), i
sändningstillstånden för SVT, SR, UR och TV 4, i
lokalradiolagen (1993:120) samt i
Granskningsnämndens instruktion (1994:728). I samma
betänkande redovisades även de språkvårdsinsatser
som görs inom de tre public service-företagen.
Då det gäller motionsförslaget i yrkande 4,
nämligen att ansvarig myndighet skall följa upp hur
språkvården beaktas i public service-företagen,
inskränker sig utskottet till att konstatera att
språkvårdsfrågorna skall beaktas inom de tre
företagen samt att det åligger Granskningsnämnden
att följa att företagen lever upp till de villkor
som angetts i sändningstillstånden.
Det kan tilläggas att SVT, SR och UR i mars 1998
lämnade in sina s.k. public service-rapporter första
gången. SVT och SR har i sina rapporter kortfattat
berört språkvårdsverksamheten.
Då det gäller förslaget i motionens yrkande 3,
nämligen att det skall finnas bestämmelser om
språkvård i sändningstillstånden för kommersiella
företag, uttalade utskottet under föregående
riksmöte bl.a. att det är viktigt med språkvård även
i TV 4.
Med hänsyn till frågans vikt förutsatte utskottet
att regeringen - då fråga uppkommer om fortsatt
tillstånd för TV 4 eller nytt tillstånd för annat
kommersiellt företag - överväger om det finns behov
av att komplettera reglerna om mediets
genomslagskraft och om hög kvalitet med en särskild
bestämmelse om språkvård.
Då det gällde frågan om språkvård i den privata
lokalradion hänvisade utskottet till att en särskild
utredare tillsatts med uppdrag att lägga fram
förslag om villkoren för den framtida kommersiella
lokalradion (dir. 1997:138). Utredningsarbetet har
nyligen avslutats och resulterat i betänkandet Den
framtida kommersiella lokalradion (SOU 1999:14).
Enligt utskottets uppfattning är det naturligt att
regeringen vid den fortsatta beredningen av
villkoren för den privata lokalradion överväger
möjligheten att - med tanke på det särskilda ansvar
som bl.a. journalister och etermedier har för
språkets utveckling - införa bestämmelser om
språkvård.
I sammanhanget finns det anledning att erinra om
att Svenska språknämnden våren 1998 till regeringen
överlämnade ett förslag till handlingsprogram för
att främja svenska språket. Programmet innefattar
bl.a. förslag till mål för svensk språkvård samt
förslag till framtida strategier och konkreta
åtgärder för bevarandet av ett nationellt språk.
Förslaget till handlingsprogram omfattar även
åtgärder inom medieområdet. Bl.a. sägs att
översättningars kvalitet måste säkras, framför allt
i etermedierna, och att det för förlängd koncession
skall krävas fullgod översättningskapacitet av TV-
och radioföretag. Vidare anser Språknämnden att det
bör kunna övervägas om en del av
koncessionsavgifterna för kommersiella
etermediekanaler skall avsättas för en fond för
språklig vidareutbildning av de anställda inom dessa
företag. Koncessionsgivande myndigheter bör också
överväga möjligheten att i högre grad ange kvoter
mellan svenska och nordiska program,
angloamerikanska program och övriga utländska
program. Vidare anser Språknämnden att åtgärder bör
vidtas för att snabbare nå ut till producenter av
texter och etermedieprogram med nya svenska ord för
nya begrepp, som ofta introduceras med sina engelska
benämningar, eller med gamla välkända svenska ord
som ersättare för främmande modeord.
Förslaget till handlingsprogram bereds för
närvarande inom Regeringskansliet.
Utskottet vill också tillägga att utskottet med
glädje noterat att SVT inrättat ett årligt språkpris
i syfte att främja det talade och skrivna språket
samt stimulera intresset för språkbehandlingen i
televisionen. Priset skall delas ut till medarbetare
vid företaget.
Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet
yrkandena 3 och 4 i motion Kr227 (kd).
Kulturell mångfald
I motion Kr252 (mp) diskuteras begreppen "mångfald"
och "det mångkulturella Sverige", begrepp som
förekommer i public service-företagens
sändningsvillkor. Motionären bakom motionen anför
att det i förarbetena till nuvarande
sändningstillstånd inte nämns att homosexuella som
grupp skulle ha en självständig plats i det
mångkulturella samhället. Vidare framhålls bl.a. att
heterosexualiteten utgör norm i varje kultur som
finns i Sverige och att identifikationsmöjligheten
är av central betydelse för TV-tittaren. Motionären
som saknar program med och för homosexuella yrkar
att begreppen "mångfald" och "det mångkulturella
Sverige" i public service-företagens kommande
sändningstillstånd skall breddas till att inkludera
homosexuella.
Som framgår av motionen är begreppen "mångfald" och
"mångkulturell" centrala i nu gällande
sändningsvillkor för public service-företagen.
Av proposition 1995/96:161 En radio och TV i
allmänhetens tjänst 1997 - 2001 framgår bl.a. att
programföretagen skall sända program av många olika
slag och tillgodose skiftande behov och intressen
hos landets befolkning. Även mindre gruppers
intressen skall i görlig mån tillgodoses vid
tidpunkter då en stor del av befolkningen har
möjlighet att se programmen. Det skall finnas en
mångfald i opinionsbildningen så att
yttrandefriheten och möjligheten att uttrycka sig
konstnärligt på olika sätt ges vida ramar inom
public service-företagen. Vidare skall
programföretagen tillhandahålla program som speglar
det mångkulturella Sverige. Public service-
verksamheten bör t.ex. tjäna en process som gör att
nya etniska grupper inlemmas i det svenska samhället
och ökar deras förutsättningar att delta i samhälls-
och kulturdebatten (prop. 1995/96:161, s. 46, 56 och
57).
Utskottet konstaterar att det ankommer på
programföretagen att själva besluta om programmens
utformning och innehåll. Det finns emellertid -
enligt utskottets uppfattning - inte något som
hindrar företagen att sända program med och för
homosexuella. Enligt utskottets uppfattning bör man
i kommande parlamentariska beredning vara
oförhindrad att ta upp till diskussion frågan om
särskilda program för olika grupper i samhället som
t.ex. de homosexuella. Utskottet är emellertid inte
berett att föreslå att riksdagen skall göra något
särskilt uttalande med anledning av
motionsförslaget. Motionen avstyrks därmed.
Övriga frågor
Frågor om kryptering av SVT:s program m.m.
Av inledningen till detta betänkande framgår att
riksdagen våren 1997 beslutade att TV-sändningar med
digital teknik skall införas i marknätet med
möjlighet för staten att successivt ta ställning
till om och på vilket sätt verksamheten skall
fortsätta (prop. 1996/97:67, yttr. 1996/97:KrU4y,
bet. 1996/97:KU17, rskr. 1996/97:178). I juni 1998
beslutade regeringen att SVT, UR och TV 4 samt
ytterligare ett antal privata programkanaler skulle
få inleda digitala TV-sändningar i marknätet. Senast
den 1 april 1999 skall programföretagen inleda
sändningarna.
För att kunna ta del av de digitala TV-sändningarna
via marknätet måste TV-tittaren ha en
mottagarutrustning som omvandlar de digitala
signalerna, så att dessa kan tas emot i dagens
analoga TV-apparater. En sådan utrustning brukar
kallas avkodare (alternativt dekoder, digitalbox
eller set top box).
Ett bolag, Senda i Sverige AB (Senda), har bildats
för att bl.a. "paketera" de marksända programmen,
dvs. erbjuda tittaren paket, bestående av program
från en eller flera marksändande programkanaler.
Programföretagen har tillsammans med Senda kommit
överens om att sändningarna i det digitala marknätet
skall krypteras och att sändningarna skall göras
tillgängliga med ett för samtliga företag gemensamt
s.k. accesskort (också benämnt programkort och smart
card) som möjliggör avkryptering och åtkomst av
program och tjänster. Överenskommelsen återfinns i
regeringsbeslut 1998-06-25 bilaga 3.
SVT fick i november 1997 regeringens tillstånd att
inleda sändningar via satellit för att nå
allmänheten i Sverige. I juni 1998 beslutade
regeringen att SVT:s och UR:s digitala
marksändningar även skall sändas till allmänheten i
Sverige via satellit. Beslutet innebär inte någon
skyldighet för de två programföretagen att sända
regionala program över satellit. För att kunna ta
emot dessa satellitsändningar från SVT och UR måste
TV-tittaren ha en parabolantenn - vilket gäller för
all satellitmottagning - samt en
avkodningsutrustning. Vidare krävs även här
programkort för avkryptering. Förhandlingar om
åtkomst m.m. pågår för närvarande mellan SVT och en
tilltänkt kortoperatör.
Främst två kortoperatörer, nämligen Viasat och
Canal Digital, är verksamma på den svenska satellit-
TV-marknaden. Med begreppet kortoperatör avses i
korthet ett företag som tillhandahåller programkort
och därmed tillgång för TV-tittaren till en eller
flera programkanaler. Viasat tillhandahåller analoga
TV-kanaler, medan Canal Digital tillhandahåller både
analoga och digitala satellit-TV-kanaler. De två
företagens motsvarighet då det gäller
markdistribuerad digital-TV är ovan nämnda företag
Senda.
Det bör tilläggas att det för närvarande inte finns
någon avkodningsutrustning (för omvandling av
digitala TV-signaler till analoga TV-mottagare) som
är anpassad till såväl markdistribution som kabel-
eller satellitdistribution.
I sammanhanget bör även nämnas att den som
abonnerar på den satellitsända kanalen SVT Europa
som vänder sig till utlandssvenskar och till
svensktalande i Finland måste ha både en
avkodningsutrustning och ett programkort som
hanteras av kortoperatören Connova i Motala.
Även kabel-TV-verksamheten bör kort beskrivas i
sammanhanget.
Av Digital-TV-utredningens slutbetänkande
Samordning av digital marksänd TV (SOU 1998:17)
framgår följande.
Kabel-TV-utbudet i Sverige består främst av ett
stort antal utländska satellitkanaler. Telia AB är
dominerande kabel-TV-operatör i Sverige med över
hälften av kabel-TV-marknaden. Telia har intentionen
att digitalisera kabel- och telefonnäten för att
till hushållen kunna överföra ett stort antal
varierande tjänster, däribland traditionell
television. Avsikten är att till så många hushåll
som möjligt kunna erbjuda en bredbandskapacitet som
inte bara ger stora möjligheter till enkelriktad
överföring utan även interaktiva tjänster. De
hushåll som är anslutna till Telias kabel-TV-utbud
har tillgång till ett basutbud och till ett
tilläggsutbud av TV-kanaler. För att kunna ta emot
tilläggsutbudet krävs en avkodningsutrustning. Den
första avkodare som Telia valt ger bara möjlighet
att ta emot digitala kabelsändningar och kan inte
kompletteras med någon sidoutrustning som skulle
möjliggöra mottagning av digitala mark- eller
satellitsändningar (s. 40 och 41).
Vidare bör nämnas att riksdagen nyligen har
beslutat om vissa ändringar av radio- och TV-lagen
då det gäller vidaresändningar i kabelnät och den
s.k. must carry-principen. De nya bestämmelserna i 8
kap. 1 § innebär följande. Innehavare av kabelnät är
skyldiga att se till att boende i fastigheter som är
anslutna till anläggningen kan ta emot högst tre
program från de tillståndshavare vars verksamhet
finansieras med TV-avgiftsmedel samt högst ett
program från annan tillståndshavare. En
förutsättning skall vara att programmen sänds med
stöd av ett tillstånd från regeringen som är förenat
med dels krav på opartiskhet och saklighet, dels ett
villkor om mångsidigt programutbud där det skall
ingå nyheter. Enligt övergångsbestämmelse skall
sändningstillstånd fortsätta att gälla för program
som omfattades av sändningsplikt den
1 januari 1998 så länge de nämnda kraven uppfylls
(prop. 1997/98:184, bet. 1998/99:KU13, rskr.
1998/99:100).
I två motionsyrkanden behandlas frågan om kryptering
av de program som SVT skall sända i marknätet.
Motionärerna bakom motion K323 (m) konstaterar att
SVT:s marksända, digitala kanaler kommer att
krypteras och att den som vill se dessa kanaler
måste införskaffa ett programkort från Senda för att
kunna dechiffrera de krypterade kanalerna. För att
kunna se programmen måste TV-tittaren betala dels
TV-licensen (mottagaravgift), dels programkort och
årsavgift för avkrypteringen. Motionärerna motsätter
sig att redan licensbetalda program även skall
avgiftsbeläggas (yrkande 6).
I motion Kr276 (v) motsätter sig motionärerna att
SVT:s program skall krypteras (yrkande 6).
Mottagaravgiften - eller den s.k. TV-licensen - som
enligt lagen (1989:41) om TV-avgift skall betalas av
den som innehar en TV-mottagare administreras av
RIKAB. Influtna medel placeras på det s.k.
rundradiokontot för att finansiera programföretagens
verksamhet, främst programproduktionen.
Som nämnts i det föregående har de marksändande
programföretagen kommit överens om att de digitala
sändningarna skall krypteras och göras tillgängliga
med hjälp av ett programkort. Av SVT:s
anslagsvillkor framgår även att SVT:s sändningar
skall kunna tas emot utan villkor om särskild
betalning. Detta utesluter emellertid inte avgifter
för tillhandahållande och hantering av programkort
(regeringsbeslut 1998-12-17 p. 6).
Enligt utskottets uppfattning är den avgift som
Senda kommer att uppbära för programkort m.m. inte
jämförbar med mottagaravgiften utan bör betraktas
som en avgift för att TV-tittaren skall få tillgång
till den digitala tekniken. Utskottet anser att det
på nuvarande stadium inte är motiverat att uttala
sig om SVT även efter innevarande tillståndsperiod
skall tillåtas att kryptera sina marksända digitala
program och ta ut en avgift för programkort.
Med hänvisning till det anförda anser utskottet att
det inte är påkallat med någon riksdagens åtgärd med
anledning av yrkandena, som således avstyrks.
I motion K323 (m) behandlas frågor rörande
satellitdistribution av SVT:s program. Motionärerna
bakom motionen välkomnar att SVT nu får distribuera
sina program via satellit. Det bör - menar de -
införas en möjlighet för samtliga satellitoperatörer
att distribuera SVT:s program. Vidare bör SVT
åläggas att kostnadsfritt tillhandahålla
satellitoperatörerna public service-kanalerna, såväl
analogt som digitalt under förutsättning att
mottagningen kan ske utan kostnad (yrkande 16).
Utskottet vill i sammanhanget redovisa regeringens
olika beslut om bestämmelser för satellitsändning av
SVT:s program m.m.
- I december 1996 beslutade regeringen om
sändningstillstånd för SVT i marknätet för perioden
1997-2001. Tillståndet är förenat med villkoret att
SVT skall använda analog utsändningsteknik. Av
beslutet framgår bl.a. att SVT skall sända till
hela landet, vilket innebär att minst 99,8 % av den
fast bosatta befolkningen skall kunna ta emot
sändningarna. Vidare framgår att regeringens
medgivande skall inhämtas om SVT vill uppfylla
denna skyldighet genom att sända över satellit (2
§). Efter december 1996 har tillståndet
kompletterats och ändrats genom en rad
regeringsbeslut.
-
- I november 1997 medgav regeringen att SVT får
inleda sändningar av television via satellit för
att nå allmänheten i Sverige. (Det angavs inte om
sändningarna skall vara analoga eller digitala.)
Sändningarna får innehålla SVT 1, SVT 2 samt vissa
nya programkanaler.
-
- I juni 1998 beslutade regeringen att komplettera
SVT:s sändningstillstånd med en rätt att sända
vissa programkanaler över vissa delar av landet med
digital teknik i marknätet. Som villkor för
rättigheten att sända i det digitala marknätet
ålades SVT skyldigheten att över satellit sända
följande program, nämligen dels SVT 1, SVT 2 eller
SVT Europa, dels SVT 24 så att de blir möjliga att
ta emot i hela Sverige. Det angavs även att SVT
inte var skyldigt att sända regionala program över
satellit.
-
- I december 1998 utfärdade regeringen beslut om
anslagsvillkor för SVT. Punkten 6 i beslutet, som
refererats i det föregående, återges här i sin
helhet.
-
SVT:s sändningar riktade till Sverige skall vara
tillgängliga för allmänheten utan villkor om
särskild betalning utöver erlagd TV-avgift. Detta
utesluter inte avgifter för tillhandahållande och
hantering av programkort för marksänd digital TV.
Till den del sändningarna görs tillgängliga utanför
Sverige skall verksamheten bära sina egna kostnader.
Utskottet har från SVT inhämtat att
satellitsändningar - vilka når en bra bit utanför
Sveriges gränser - av upphovsrättsliga skäl måste
krypteras. En stor del av Europas befolkning har
nämligen möjlighet att se SVT:s ordinarie sändningar
via satellit. Därmed skulle helsvenska program,
vilka troligen är av mindre intresse för en
europeisk publik, och andra program såsom t.ex.
utländska långfilmer m.m., vilka torde vara av
större intresse för en europeisk publik, nå ut till
ett stort antal människor. Detta i sin tur skulle
innebära ökade krav på ersättning från upphovsmännen
och därmed åsamka SVT avsevärt större
rättighetskostnader än om programmen krypteras. Det
anförda leder fram till att satellitsändningar
riktade till befolkningen i Sverige måste krypteras,
vilket innebär att ett programkort krävs för att
tittaren skall få tillgång till utsändningen.
Utskottet vill inledningsvis uttrycka sin
tillfredsställelse över att åtminstone något av
SVT:s program med hjälp av satellitsändning nu
kommer att kunna nå ut till hela befolkningen, dvs.
även till dem som har dåliga mottagningsförhållanden
för marksänd television.
Utskottet konstaterar att motionsyrkandet består av
två delar.
Den ena delen av yrkandet torde syfta till att de
kortoperatörer som främst vänder sig till den
svenska marknaden skall få distribuera SVT:s program
utan kostnad. Enligt utskottets uppfattning ankommer
det på de berörda företagen, således SVT och
kortoperatörerna, att sinsemellan avtala om vilka
ekonomiska, administrativa m.fl. villkor som skall
gälla, för att SVT skall tillhandahålla sina
programkanaler till kortoperatörerna. Utskottet
anser att denna del av motionsyrkandet inte är en
fråga som riksdagen skall besluta om.
Den andra delen av yrkandet innebär att den TV-
tittare som vill se SVT:s satellitsända kanaler
skall kunna göra detta utan att behöva betala
ytterligare avgifter utöver TV-mottagaravgift. Av
ovan lämnade redovisning framgår att yrkandet i
denna del redan är tillgodosett. Programmen kommer
visserligen av upphovsrättsliga skäl att vara
krypterade, varför det för mottagning krävs ett
programkort. Enligt anslagsvillkoren för SVT får
emellertid avgift utöver mottagaravgift endast tas
ut för marksänd, digital TV. Någon avgift för
tillhandahållande och hantering av programkort kan
således inte tas ut av den TV-tittare inom landet
som endast vill ha tillgång till SVT:s satellitsända
och krypterade kanaler. Det får förutsättas att de
ansvariga för sändningarna informerar allmänheten om
detta.
Det kan tilläggas att kortoperatörer sannolikt
kommer att erbjuda paket med ett varierande antal
programkanaler, däribland SVT:s. Givetvis har
operatörerna rätt att ta betalt för TV-tittarnas
tillgång till de övriga kanalerna utöver SVT:s.
Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet
motion K323 (m) yrkande 16.
Distribution av public service-företagens program
via Internet
Den tekniska utvecklingen skapar förutsättningar för
en sammansmältning mellan data-, tele- och
mediemarknaderna. Det gäller såväl tjänster som
nätverk, utrustning och aktörer. Redan i dag finns
möjlighet att lyssna på radioprogram och att se
videoinspelade TV-programinslag på dataskärmen via
Internet.
Frågor rörande behovet av, förutsättningarna för
och konsekvenserna av en samordning mellan
lagstiftningen för radio-, TV- och televerksamhet
behandlas för närvarande av Utredningen om
samordning av lagstiftning för radio, TV och
televerksamheten, Konvergensutredningen (KU 97:05).
Utredningen som skall avsluta sitt arbete under
våren 1999 skall bl. a. utreda och bedöma om det
behövs ytterligare lagstiftning för att säkerställa
yttrandefrihet, tillgänglighet och mångfald inom
området för elektroniska informationstjänster samt
för att motverka skadliga konkurrensbegränsningar
(dir. 1997:95).
Som bakgrund till behandlingen av här aktuell
motion återger utskottet följande uppgifter från
Konvergensutredningens hemsida.
Den tekniska utvecklingen medför att traditionellt
olika och urskiljbara tjänstetyper, såsom tele-,
data-, radio- och TV-tjänster kan integreras och
förmedlas genom infrastrukturer som tidigare varit
mer eller mindre tekniskt avgränsade för en viss typ
av tjänst. En grundläggande förutsättning har varit
utvecklingen av digitaltekniken som gjort det
möjligt att hantera och kommunicera olika typer av
information på samma sätt oavsett form (text, ljud
eller bild). Samtidigt har effektiviteten i
distributionssystemen för förmedling av dessa
tjänster ökat: större informationsmängder kan
kommuniceras med mindre krav på utrymme än tidigare.
Det är nu t ex möjligt att sända TV- och
radiotjänster över telenäten, tillhandahålla
teletjänster och interaktiva datatjänster över
kabel-TV-nät och att via etern sända och ta emot
dataprogram och datafiler, t ex i form av videospel
("multimedia data broadcasting").
Internet fungerar som en starkt pådrivande och
sammanbindande kraft i detta sammanhang. Genom
"World Wide Web" (WWW) har man lyckats skapa en
gemensam grundläggande standard för att kommunicera
text, ljud och bild, som kan användas för såväl
"traditionella" telefoni-, data-, TV- och
radiotjänster, som kombinationer därav. Tillsammans
med förhållandevis låga prisbilder, användarvänliga
gränssnitt och lätt tillgänglighet har WWW härigenom
bidragit till en explosionsartad utveckling för
global multimediekommunikation.
Den beskrivna utvecklingen gör att gränserna mellan
de tidigare relativt klart avgränsade data-, tele-
och mediesektorerna blir allt mer otydliga. Detta
brukar också beskrivas som att dessa sektorer
konvergerar (sammansmälter). Konvergens som fenomen
kan beskrivas på olika sätt beroende på vilket
perspektiv som diskuteras, och graden av komplexitet
varierar. Gemensam utgångspunkt är de
förutsättningar som den tekniska utvecklingen medför
och som kort beskrivits ovan.
Motionärerna bakom motion K231 (fp) behandlar frågan
om distribution av public service-företagens program
på Internet. Enligt motionärerna kommer på sikt alla
TV-sändningar att finnas lagrade på Internet, vilket
innebär att ett program som sänts ligger kvar på
nätet. Behovet att passa en speciell tid och att
följa TV-tablåer upphör därmed, menar motionärerna.
När digital TV och radio införs bör public service-
företagen - i nästa sändningstillstånd - åläggas att
lägga ut alla program på Internet. Successivt bör
även SVT:s arkiv göras tillgängligt på nätet, anser
motionärerna (yrkande 17).
Utskottet konstaterar att de tre public service-
företagen, SVT, SR och UR, har omfattande
programinformation på sina hemsidor och i varierande
utsträckning redan i dag lägger ut program och
programinslag på det s.k. nätet. Utskottet har
inhämtat att det för SVT:s del dagligen rör sig om
sammanlagt 15-20 minuter nyheter och 5-10 minuter
kommenterande nyhetsmaterial. SR lägger framför allt
ut nyhetsmaterial, nämligen Ekot och lokala nyheter,
samt invandrarprogram, medan UR lägger ut olika
kursprogram (ljudprogram). De tre företagen använder
sig av s.k. streaming teknik, vilket innebär att
användaren inte kan spara programmen på sin
hårddisk.
Enligt vad utskottet inhämtat har ljudkvaliteten på
sändningarna i hög grad förbättrats på senare tid,
vilket beror på att användarna har tillgång till
"snabbare" modem. Kvaliteten på de rörliga bilderna
är alltjämt låg.
Det förhållandet att det är tekniskt möjligt att
distribuera radio- och TV-program över Internet
innebär emellertid inte att det är en
distributionsform utan komplikationer. Sålunda är
t.ex. nuvarande telefonsystem inte anpassat för att
en stor publik samtidigt skall kunna få tillgång
till programföretagens hela utbud.
Överföringskapaciteten varierar och gör att ca 40-60
personer samtidigt kan vara uppkopplade till något
av de tre programföretagen och se eller lyssna på
utlagda program. Internetdistribution av rörliga
bilder och ljud är således inte ännu något
masskommunikationsmedel. Med den fortsatta
utbyggnaden av kommunikationssystemen kan dock
förutsättningarna för tillgänglighet och kvalitet
komma att förändras.
I sammanhanget kan nämnas att en särskild utredare
för närvarande arbetar med att klarlägga bl.a. hur
staten i samverkan med näringsliv och teleoperatörer
skall kunna uppnå god regional och social täckning
av avancerad informations- och kommunikationsteknisk
infrastruktur (dir. 1998:61).
Utskottet vill slutligen framhålla en annan
väsentlig omständighet, nämligen de kostnader som
följer av rättighetshavarnas krav på ersättning.
Rättighetsaspekten och därmed sammanhängande
kostnader innebär sannolikt att det inte är
ekonomiskt möjligt att som motionärerna föreslagit
göra SVT:s arkiv tillgängligt på nätet.
Utskottet anser att det är naturligt att frågan om
public service-företagens program skall distribueras
över Internet behandlas i beredningsarbetet inför
nästa tillståndsperiod för public service-företagen.
I ett sådant beredningsarbete bör självfallet
tekniska, ekonomiska och juridiska aspekter på
programdistributionen belysas. Enligt utskottets
uppfattning är det emellertid inte motiverat att
riksdagen skall ta något initiativ med anledning av
motionsyrkandet, som således avstyrks.
Nordiska TV-sändningar
Förslaget i motion Kr274 (mp) syftar till att den
svenska TV-publiken skall få tillgång till nordiska
TV-sändningar via kabelnätssändningar. Som ett led i
strävan att knyta de nordiska länderna närmare
varandra borde norsk, dansk och finsk TV ingå i
kabel-TV-företagens svenska basutbud (yrkande 48).
En särskild utredare (Ku 1996:02) har haft
regeringens uppdrag att bedöma hur stor efterfrågan
är på norska TV-sändningar bland svenska kabelbolag
och TV-tittare samt redovisa förutsättningarna för
utökade sådana sändningar i svenska kabelnät (dir.
1996:53). Utredaren har i betänkandet Grannlands-TV
i kabelnät (SOU 1997:68) föreslagit en ändring av
radio- och TV-lagen (1996:844) som innebär att
kabelföretagen åläggs att erbjuda kunderna en public
service-kanal från vardera Norge och Danmark.
Distributören skall enligt förslaget ha rätt att vid
ett eventuellt abonnemang ta ut en skälig avgift
(must offer-principen). Betänkandet bereds inom
Regeringskansliet.
Utskottet anser att beredningen inte bör
föregripas.
Utskottet vill i sammanhanget tillägga följande.
Den digitala tekniken innebär att möjligheterna att
distribuera TV-program förändras, vilket utskottet
har berört i det föregående vid upprepade
tillfällen. Public service-företagen i Norden har
gemensamt med de kommersiella TV-bolagen och
kortoperatörer startat ett samarbete, kallat Nordig,
som bl.a. syftar till att etablera en öppen standard
för mottagning av digitala signaler. En annan
uppgift för Nordig är att påverka leverantörer av
utrustning att besluta om en gemensam standard för
avkodningsutrustning, vilket möjliggör för de
nordiska tittarna att ta del av sändningarna i
samtliga distributionsformer.
Utskottet har inhämtat att diskussioner pågår
mellan public service-företagen i Danmark, Finland,
Island, Norge och Sverige och kortoperatören Canal
Digital om att skapa ett paket av grannlandskanaler
kompletterat med några public service-kanaler.
Med grannlandskanal avses här ett urval program
från de olika ländernas public service-företag.
Sannolikt kommer ett sådant paket att kunna erbjudas
parabolinnehavare redan under år 1999 för s.k.
individuell mottagning. För att få tillgång till
programmen krävs att TV-tittaren - förutom
parabolantenn - har en avkodningsutrustning och ett
programkort.
Frågan om ett nordiskt TV-samarbete har utretts och
diskuterats med varierande intensitet under mer än
fyra decennier. Det är därför glädjande att den
svenska TV-publiken nu tycks kunna få en möjlighet
att tillägna sig övriga nordiska länders
programutbud.
I sammanhanget bör tilläggas dels att vissa
nordiska programkanaler finns att tillgå via Canal
Digitals utbud, dels att utbyte av TV-sändningar
mellan Finland och Sverige äger rum sedan år 1986.
Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet
yrkandet.
TV-reklam
Av radio- och TV-lagen framgår att TV-reklam inte
får syfta till att fånga uppmärksamheten hos barn
under tolv år, att det i TV-reklam inte får uppträda
personer eller figurer som spelar en framträdande
roll i program som huvudsakligen vänder sig till
barn under tolv år (7 kap. 4 §). Vidare får reklam
inte förekomma omedelbart före eller efter ett TV-
program eller en del av ett TV-program som
huvudsakligen vänder sig till barn under tolv år
(7 kap. 7 §).
SVT, SR och UR får inte sända reklam. Förbudet
omfattar inte sponsringsmeddelanden, reklam för egen
programverksamhet, utbildningsmaterial eller andra
liknande produkter med direkt anknytning till
programmen.
Särskilda regler gäller för sponsring. En utförlig
redovisning för bakgrunden till dessa finns i
utskottets betänkande 1995/96:KrU12 s. 29. I korthet
kan nämnas att huvudregeln är att programföretagen
inte får sända sådana sponsrade program där
sponsorsbidraget tillfallit SVT, SR och UR direkt
eller medfört att företagens kostnader påtagligt har
minskat. Sponsring får emellertid förekomma "av
program som innebär utsändning av en allmän
sammankomst eller offentlig tillställning där SVT/SR
är arrangör, under förutsättning att det är ett
arrangemang inom ramen för ett åtagande gentemot
Europeiska Radiounionen (EBU) eller ett arrangemang
av liknande betydelse samt att programmet
direktsänds till flera länder". Ett exempel på
sådana arrangemang som avses är den internationella
melodifestivalen, vilken torde vara svår att
genomföra för SVT och SR utan extra ekonomiska
intäkter. Slutligen får SVT ta emot sponsorsmedel
för sändningar i samband med sportevenemang.
Förslaget i motion Kr274 (mp) syftar till att SVT:s
och SR:s verksamhet inte skall finansieras genom
reklamintäkter. Vidare anför motionärerna att de
anser att det är en självklarhet att reklam riktad
till barn under tolv år även fortsättningsvis skall
vara förbjuden och att Granskningsnämnden måste ges
tillräckliga resurser för att följa upp radio- och
TV-lagen (yrkande 55).
Utskottet konstaterar att SVT och SR inte får sända
reklam, dock med de inskränkningar i förbudet som
angetts i inledningen till detta avsnitt. Vidare
konstaterar utskottet att reklam riktad till barn
under tolv år inte får förekomma vare sig i public
service-kanalerna eller i andra programkanaler under
svensk jurisdiktion.
Det ankommer på Granskningsnämnden att följa i vad
mån public service-företagens verksamhet är förenlig
med sändningstillstånden. Utskottet har noterat att
nämnden i december 1997 behandlade ett ärende om
reklaminslag i ett av SVT:s barnprogram. Nämnden
fann att inslaget var att betrakta som reklam och
därför inte var förenligt med SVT:s
sändningstillstånd. Granskningsnämnden har även
överlämnat ärendet till Konsumentombudsmannen som
funnit att reklaminslaget måste anses vara riktat
till barn under 12 år och att inslaget därför
strider mot radiolagens bestämmelser. SVT har
medgivit att inslaget utgör en överträdelse av
barnreklamförbudet i radio- och TV-lagen och
samtidigt utfäst att förfarandet inte skall upprepas
i efterföljande produktioner (KO:s beslut, dnr
97/K3774).
Utskottet vill tillägga att frågor rörande
Granskningsnämndens resurser inte bereds inom
kulturutskottet. Utskottet inskränker sig därför
till att konstatera att det ankommer på regeringen
att i budgetarbetet göra en samlad bedömning av
resursfördelningen inom hela statsbudgeten.
Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet
motionsyrkandet.
Kanal för direktsända debatter
Motionärerna bakom motion Kr274 (mp) anser att nya
vägar måste prövas för att återuppväcka det allmänna
intresset för politik och demokrati. Motionärerna
erinrar om att UR framfört ett förslag om att
inrätta en TV-kanal med direktsändning från
regionala politiska debatter samt från debatter i
riksdagen, EU-parlamentet etc. Motionärerna, som
framhåller att erfarenheterna från C-Span-kanalen i
USA är mycket goda, föreslår att regeringen skall
lämna förslag till hur en sådan kanal kan
förverkligas (yrkande 50).
Även i motion K231 (fp) föreslås att en särskild
TV-kanal med C-Span som förebild skall sända från
riksdagen och andra politiska församlingar (yrkande
18).
UR ansökte under hösten 1996 hos regeringen om att
få starta en politisk kanal, benämnd UR-Arena.
Distansutbildningskommittén (U 1995:07) yttrade sig
i ärendet och avstyrkte UR:s begäran. Regeringen
beslutade därefter att inte vidta någon åtgärd med
anledning av förslaget. (Se prop. 1996/97:67
Digitala TV-sändningar s. 35.) Utskottet har vid
olika tillfällen, senast våren 1998, avstyrkt
motionsförslag liknande de nu aktuella med
hänvisning till att det inte fanns något skäl att
ompröva regeringens beslut (bet. 1997/98:KrU11 s.
18)
Utskottet erinrar om att riksdagen nyligen har
beslutat att förlänga UR:s sändningstillstånd till
utgången av år 2001. Enligt utskottets uppfattning
är det för tidigt att nu ha någon bestämd
uppfattning om UR:s uppdrag efter år 2001 och om
lämpligheten att i UR:s regi inrätta en sådan
särskild kanal som nämns i motionen. Det är
naturligt att utgå från att frågan kommer att
aktualiseras i beredningsarbetet inför public
service-företagens kommande tillståndsperiod.
Utskottet erinrar vidare om att sändningar från
politiska arenor förekommer redan i dag. Utskottet
har i sitt betänkande 1998/99:KrU1 redovisat den
verksamhet som bedrivs på vissa större orter i
landet av den allmännyttiga ideella föreningen Öppna
kanaler i Sverige och som bl.a. innebär ett
samarbete med riksdagen om att direktsända
riksdagsdebatter (bet. s. 69). Det bör i
sammanhanget nämnas att även public service-
kanalerna och närradion sänder vissa debatter från
riksdagen och andra politiska församlingar. Vidare
bör nämnas att den som önskar inrätta en marksänd
kanal av det slag som nämns i motionen har möjlighet
att ansöka om sändningstillstånd hos regeringen.
Med hänvisning till det anförda finner utskottet
att det inte är påkallat med någon riksdagens åtgärd
med anledning av motionsyrkandena, som således
avstyrks.
En folkbildningskanal i UR:s regi
I motion Kr276 (v) föreslås att en
folkbildningskanal skall etableras i UR:s regi när
de tekniska förutsättningarna finns (yrk. 7).
Utskottet är - som nämnts i det föregående - inte
berett att uttala sig om UR:s uppdrag efter år 2001.
I beredningsarbetet om public service-företagens
uppdrag efter år 2001 bör - enligt utskottets
uppfattning - givetvis möjligheten finnas att
överväga även frågan om en folkbildningskanal skall
etableras.
I sammanhanget vill utskottet erinra om att
Kunskaps-TV i Sverige AB inom kort etablerar en
särskild utbildningskanal. Företaget är ett av de
programföretag som erhållit regeringens tillstånd
att starta digital marksänd TV senast den 1 april
1999.
Utskottet anser att yrkandet inte bör föranleda
någon riksdagens åtgärd. Yrkandet avstyrks således.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande det framtida public
service-uppdragets innehåll
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:Kr256 yrkande 3,
1998/99:
Kr276 yrkande 8 och 1998/99:K323 yrkande 8,
res. 1 (m)
res. 2 (v)
2. beträffande privatisering av
programföretagen
att riksdagen avslår motion 1998/99:K323 yrkandena 9 och 11,
res. 3 (m)
3. beträffande SVT:s tillgänglighet för
synskadade
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:Kr205,
1998/99:Kr211, 1998/99:Kr251, 1998/99:Kr272
yrkande 4 och 1998/99:Kr274 yrkande 49,
4. beträffande tillgängligheten till TV-
program för hörselskadade
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:Kr217 yrkande 2,
1998/99:Kr270 och 1998/99:So212 yrkande 3,
5. beträffande handikapporganisationernas
informationsmöjlighet i SVT
att riksdagen avslår motion 1998/99:Kr271,
6. beträffande behovet av forskning om
underhållningsvåld
att riksdagen avslår motion 1998/99:Kr272 yrkande 2,
res. 4 (kd)
7. beträffande program som innehåller
våldsinslag
att riksdagen avslår motion 1998/99:Kr272 yrkande 3,
res. 5 (kd)
8. beträffande konsumentens makt i
mediesammanhang
att riksdagen avslår motion 1998/99:Kr274 yrkande 46,
res. 6 (mp)
9. beträffande språkvård i radio och TV
att riksdagen avslår motion 1998/99:Kr227 yrkandena 3 och 4,
res. 7 (kd)
res. 8 (m) - motiv.
10. beträffande kulturell mångfald
att riksdagen avslår motion 1998/99:Kr252,
11. beträffande kryptering av de program
som SVT skall sända i marknätet
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:Kr276 yrkande 6 och
1998/99:K323 yrkande 6,
res. 9 (m, kd, c, fp)
12. beträffande satellitdistribution av
SVT:s program
att riksdagen avslår motion 1998/99:K323 yrkande 16,
res. 10 (m)
13. beträffande distribution av public
service-företagens program via Internet
att riksdagen avslår motion 1998/99:K231 yrkande 17,
14. beträffande nordiska TV-sändningar
att riksdagen avslår motion 1998/99:Kr274 yrkande 48,
15. beträffande TV-reklam
att riksdagen avslår motion 1998/99:Kr274 yrkande 55,
16. beträffande kanal för direktsända
debatter
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:Kr274 yrkande 50 och
1998/99:K231 yrkande 18,
17. beträffande en folkbildningskanal i
UR:s regi
att riksdagen avslår motion 1998/99:Kr276 yrkande 7.
res. 11 (v)
Stockholm den 16 februari 1999
På kulturutskottets vägnar
Inger Davidson
I beslutet har deltagit: Inger Davidson (kd), Åke
Gustavsson (s), Elisabeth Fleetwood (m), Agneta
Ringman (s), Annika Nilsson (s), Charlotta L
Bjälkebring (v), Lennart Fridén (m), Eva Arvidsson
(s), Jan Backman (m), Paavo Vallius (s), Lars
Wegendal (s), Peter Pedersen (v), Gunnar Hökmark
(m), Ewa Larsson (mp), Birgitta Sellén (c), Lennart
Kollmats (fp) och Gunilla Tjernberg (kd).
Reservationer
1. Det framtida public service-uppdragets
innehåll (mom. 1)
Elisabeth Fleetwood, Lennart Fridén, Jan Backman och
Gunnar Hökmark (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande under
rubriken Det framtida public service-uppdragets
innehåll som börjar med "Då det gäller" och slutar
med "aktuella motionsyrkandena" bort ha följande
lydelse:
Då det gäller förslagen i motionerna Kr256 (m)
yrkande 3 och K323 (m) yrkande 8 anser utskottet - i
likhet med motionärerna - att det framtida public
service-uppdraget skall bygga på en inriktning där
public service-verksamheten ses som en del av det
samlade programutbud som publiken i dag möter. Denna
inriktning står i en klar motsatsställning till
dagens situation, som har sina rötter i en
mediemiljö då public service-program var det enda
publiken kunde ta del av.
För att värna yttrandefrihetens och tryckfrihetens
principer är det enligt utskottets uppfattning
viktigt att hålla fast vid vad som är statens
grundläggande uppgifter i den nya mediemiljön,
nämligen att erbjuda program som publiken annars
inte möter samt en produktion och ett skapande som
vitaliserar det nationella kulturlivet. I detta
ligger också en viktig uppgift att värna om det
svenska språket.
Enligt utskottets uppfattning är det angeläget att
uppdraget för public service-verksamheten inte
utformas i syfte att dominera programutbudet
gentemot publiken. I stället bör public service-
uppdragets syfte vara att tillföra publiken ett
utbud av program som den annars inte kan få tillgång
till. Därigenom möjliggörs att en statligt
kontrollerad medieverksamhet inte kommer i konflikt
med yttrandefrihetens och tryckfrihetens principer.
Inför en ny tillståndsperiod bör det ställas krav
på en utveckling av public service-uppdraget mot
ökad kvalitet och fördjupning. Programverksamheten
bör ställas i relation till det samlade programutbud
som publiken möter i dag. Public service-företagen
bör i sin programverksamhet vända sig till hela
svenska folket med en inriktning mot kvalitet och
fördjupning. De bör vara institutioner som slår vakt
om svenska språket och som skapar nya och större
förutsättningar för svensk produktion och kulturellt
skapande. Samhällsdebatt och långsiktiga perspektiv
bör prägla den allmänna samhällsbevakningen.
Nyhetsförmedlingen skall stå i en redaktionellt fri
och oberoende ställning i konkurrens med tidningar
och andra mediers nyhetsförmedling. Verksamheten
inom SR och SVT bör syfta till att bli en nyskapande
kraft i det svenska kultursamhället. Företagen bör
spegla skeenden i hela landet. Programproduktionen
bör till betydande del ske utanför företaget och
utanför Stockholmsområdet. Syn- och hörselskadade
skall i verksamheten finna program som de kan ta del
av. Förmedlingen av det svenska språket skall stå i
centrum för de program som riktar sig till språkliga
minoritetsgrupper. I en mediemiljö som präglas av
allt fler utländska kanaler kommer
minoritetsspråksuppgiften gradvis att övertas av nya
kanaler och stationer. Även framgent skall public
service-verksamheten ha ett särskilt ansvar för
samiskan och tornedalsfinskan.
Här angivna inriktning ställer krav på ett public
service-uppdrag som understryker programföretagens
roll som samhälleliga kulturinstitutioner.
Företagens framtida legitimitet i publikens ögon
bygger på att de har en egen identitet i den moderna
mediemiljön. Att t.ex. ge public service-företagen
förtur att sända vissa idrottsevenemang är inte
förenligt med denna roll.
Det nya public service-uppdraget förutsätter enligt
utskottets mening en koncentration av resurserna för
att kunna uppfyllas. Ett public service-uppdrag som
understryker verksamhetens roll i samhällslivet ger
anledning att inför kommande tillstånd pröva frågan
om dagens licensfinansiering skall ersättas med
skattefinansiering.
Vad utskottet sålunda anfört bör riksdagen med
bifall till motionerna Kr256 (m) yrkande 3 och K323
(m) yrkande 8 och med avslag på motion Kr276 (v)
yrkande 8 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha
följande lydelse:
1. beträffande det framtida public service-
uppdragets innehåll
att riksdagen med bifall till motionerna 1998/99:Kr256 yrkande
3 och 1998/99:K323 yrkande 8 och med avslag på
motion 1998/99:Kr276 yrkande 8 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
2. Det framtida public service-uppdragets
innehåll (mom. 1)
Charlotta L Bjälkebring och Peter Pedersen (båda v)
anser
dels att den del av utskottets yttrande under
rubriken Det framtida public service-uppdragets
innehåll som börjar med "Utskottet är" och slutar
med "aktuella motionsyrkandena" bort ha följande
lydelse:
I likhet med motionärerna bakom motion Kr276 (v)
anser utskottet att det är angeläget att
Stockholmsdominansen i de rikstäckande kanalerna
bryts särskilt då det gäller nyhetsförmedlingen och
kulturutbudet. Resurser bör därför i enlighet med
detta synsätt tillföras TV-distrikten. Även frågan
om att etablera en nyhetskanal utanför
Stockholmsregionen bör diskuteras inför nästa
tillståndsperiod. Vad utskottet här - med anledning
av motion Kr276 (v) - anfört bör vara en
utgångspunkt för beredningsarbetet inför public
service-kanalernas kommande tillståndsperiod.
Utskottet avser inte - - - (= utskottet sex rader) -
- - att arbeta med.
Vad utskottet sålunda anfört bör riksdagen med
bifall till motion Kr276 (v) yrkande 8 och med
avslag på motionerna Kr256 (m) yrkande 3 och K323
(m) yrkande 8 som sin mening ge regeringen till
känna.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha
följande lydelse:
1. beträffande det framtida public service-
uppdragets innehåll
att riksdagen med bifall till motion 1998/99:Kr276 yrkande 8
och med avslag på motionerna 1998/99:Kr256
yrkande 3 och 1998/99:K323 yrkande 8 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,
3. Privatisering av programföretagen
(mom. 2)
Elisabeth Fleetwood, Lennart Fridén, Jan Backman och
Gunnar Hökmark (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande under
rubriken Fråga om privatisering av programföretag
som börjar med "Förslag liknande" och slutar med "11
avstyrks" bort ha följande lydelse:
I likhet med motionärerna bakom motion K323 (m)
anser utskottet att en av utgångspunkterna för det
framtida public service-uppdraget skall vara
kvalitet i stället för kvantitet. En annan
utgångspunkt bör vara att SVT och SR inte genom sin
särställning och licensfinansiering skall tillåtas
dominera programutbudet gentemot publiken. Mot denna
bakgrund bör det bli möjligt att privatisera en av
SVT:s kanaler och två av SR:s kanaler.
Vidare erinrar utskottet om att UR inte har någon
egen programkanal utan sänder sina program i SVT:s
och SR:s programkanaler. UR:s ställning som public
service-företag innebär en osund konkurrens på den
svenska utbildningsmarknaden och gentemot de
medieföretag som verkar inom detta område. SVT och
SR har möjlighet att köpa utbildningsprogram från
många olika företag, vilket innebär tävlan och
nytänkande som visat sig vara nyttigt på många andra
områden. Utskottet har därför i likhet med
motionärerna bakom motion K323 (m) funnit att även
UR bör utbjudas till försäljning.
Vad utskottet sålunda anfört bör riksdagen med
bifall till motion K323 (m) yrkandena 9 och 11 som
sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha
följande lydelse:
2. beträffande privatisering av
programföretagen
att riksdagen med bifall till motion 1998/99:K323 yrkandena 9
och 11 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,
4. Behovet av forskning om
underhållningsvåld (mom. 6)
Inger Davidson och Gunilla Tjernberg (båda kd) anser
dels att den del av utskottets yttrande under
rubriken Mediets genomslagskraft som börjar med
"Utskottet anser att" och slutar med "således
avstyrks" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att den fråga som tas upp i motion
Kr272 (kd) är värd stor uppmärksamhet av
forskarsamhället. I likhet med motionärerna bakom
motionen anser utskottet att det är angeläget att få
klarhet i vilka effekter underhållningsvåldet i
medierna har på tittarna. De flesta rön tyder på att
tittarna på ett eller annat sätt - omedvetet eller
medvetet - påverkas av olika typer av våld i
medierna. Det är också angeläget att forskningen kan
visa på vilket sätt tittarna - framför allt barnen
och ungdomarna - påverkas. Utskottet anser således
att insatser bör göras från statens sida för att
främja sådan forskning som syftar till att vi får
större kännedom om effekterna av medievåldet.
Vad utskottet sålunda anfört bör riksdagen med
bifall till motion Kr272 (kd) yrkande 2 som sin
mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 6 bort ha
följande lydelse:
6. beträffande behovet av forskning om
underhållningsvåld
att riksdagen med bifall till motion 1998/99:Kr272 yrkande 2
som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
5. Program som innehåller våldsinslag
(mom. 7)
Inger Davidson och Gunilla Tjernberg (båda kd) anser
dels att den del av utskottets yttrande under
rubriken Mediets genomslagskraft som börjar med
"Utskottet anser sig" och slutar med "avstyrks
således" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser i likhet med motionärerna bakom
motion Kr272 (kd) att Granskningsnämnden och
regeringen särskilt noga skall följa SVT:s
redovisning av hur företaget uppfyllt sitt public
service-uppdrag då det gäller program och
programinslag med våldsinslag.
Vad utskottet sålunda anfört bör riksdagen med
bifall till motion Kr272 (kd) yrkande 3 som sin
mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 7 bort ha
följande lydelse:
7. beträffande program som innehåller
våldsinslag
att riksdagen med bifall till motion 1998/99:Kr272 yrkande 3
som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
6. Konsumentens makt i mediesammanhang
(mom. 8)
Ewa Larsson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande under
rubriken Mediets genomslagskraft som börjar med "Av
en" och slutar med "avstyrks därför" bort ha
följande lydelse:
Utskottet anser i likhet med motionärerna bakom
motion Kr274 (mp) att det är nödvändigt att Sverige
på olika sätt inom EU verkar för att öka
konsumentens makt i mediesammanhang i syfte att
motverka det tilltagande och allt grövre
medievåldet. Därvid bör regeringen - som framhålls i
motionen - överväga möjligheten att införa en lag
som innebär att våldsinslag i filmer skall
varudeklareras.
Utskottet vill i sammanhanget även erinra om att
det av en departementspromemoria, Genomförande av
EG:s TV-direktiv (Ds 1998:21), framgår att EU-
kommissionen enligt TV-direktivet tillsammans med
berörda myndigheter i medlemsländerna skall
undersöka möjliga fördelar och nackdelar med att
genomföra ytterligare åtgärder i syfte att
underlätta föräldrars eller vårdnadshavares kontroll
över vilka program minderåriga får se (artikel 22b.2
i nya TV-direktivet). Bakgrunden till bestämmelsen
är förslag från Europaparlamentet om att det i
direktivet skall tas in regler om att alla program
skall kodas med avseende på skadlighet för
minderåriga och att alla TV-mottagare som
marknadsförs inom EG skall vara försedda med en
teknisk anordning, som gör det möjligt att filtrera
bort program, s.k. V-chip.
Möjligheten att införa s.k. V-chip är en fråga som
på grund av sin yttrandefrihetsrättsliga karaktär
ingår i konstitutionsutskottets beredningsområde.
Vad utskottet sålunda anfört bör riksdagen med
bifall till motion Kr274 (mp) yrkande 46 som sin
mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 8 bort ha
följande lydelse:
8. beträffande konsumentens makt i
mediesammanhang
att riksdagen med bifall till motion 1998/99:Kr274 yrkande 46
som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
7. Språkvård i radio och TV (mom. 9)
Inger Davidson och Gunilla Tjernberg (båda kd) anser
dels att den del av utskottets yttrande under
rubriken Språkvård som börjar med "Då det gäller
motionsförslaget" och slutar med "Kr227 (kd)" bort
ha följande lydelse:
I likhet med motionärerna bakom yrkande 4 i motion
Kr227 (kd) anser utskottet att Granskningsnämnden
för radio och TV skall göra en uppföljning av hur
språkvården beaktas i den verksamhet som public
service-företagen bedriver.
Utskottet delar också den uppfattning som ligger
till grund för yrkande 3 i samma motion, Kr227 (kd),
nämligen att det är viktigt med språkvård även i
kommersiella radio- och TV-kanaler. Med hänsyn till
frågans vikt anser utskottet att regeringen - då
fråga uppkommer om fortsatt sändningstillstånd för
TV 4 eller nytt sändningstillstånd för annat
kommersiellt TV-företag - bör komplettera reglerna
om mediets genomslagskraft och hög kvalitet med en
särskild bestämmelse om språkvård.
Vidare bör regeringen - med tanke på det särskilda
ansvar som bl.a. journalister och etermedier har för
språkets utveckling - vid den fortsatta beredningen
av villkoren för den privata lokalradion förelägga
riksdagen förslag som innebär att svenska språket
skall främjas och vårdas i den privata lokalradion.
Vad utskottet sålunda anfört bör riksdagen med
bifall till motion Kr227 (kd) yrkandena 3 och 4 som
sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 9 bort ha
följande lydelse:
9. beträffande språkvård i radio och TV
att riksdagen med bifall till motion 1998/99:Kr227 yrkandena 3
och 4 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,
8. Språkvård i radio och TV (mom. 9,
motiveringen)
Elisabeth Fleetwood, Lennart Fridén, Jan Backman och
Gunnar Hökmark (alla m) anser att den del av
utskottets yttrande under rubriken Språkvård som
börjar med "Med hänsyn" och slutar med "om
språkvård" bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets uppfattning ankommer det på de
enskilda kommersiella programföretagen att själva -
inom ramen för den publicistiska friheten - avgöra
hur svenska språket skall vårdas. Det är således
inte motiverat att riksdagen tar något initiativ i
denna fråga.
Utskottet vill emellertid understryka det ansvar
för det svenska språket som public service-företagen
har genom sitt uppdrag. Företagens ansvar för en god
språkvård bör bl.a. syfta till att genom kvalitet
och vitalitet i kulturskapande vara ett föredöme som
bidrar till en god utveckling av det svenska språket
i svenskt samhälls- och kulturliv.
9. Kryptering av de program som SVT skall
sända i marknätet (mom. 11)
Inger Davidson (kd), Elisabeth Fleetwood (m),
Lennart Fridén (m), Jan Backman (m), Gunnar Hökmark
(m), Birgitta Sellén (c), Lennart Kollmats (fp) och
Gunilla Tjernberg (kd) anser
dels att den del av utskottets yttrande under
rubriken Frågor om kryptering av SVT:s program m.m.
som börjar med "Enligt utskottets" och slutar med
"således avstyrks" bort ha följande lydelse:
Utskottet kan inte acceptera den modell som
regeringen beslutat skall gälla, när SVT:s digitala
sändningar i marknätet inleds, och som innebär att
TV-tittare som önskar se på SVT:s program tvingas
betala en extra avgift härför. Det är uppenbart att
den avgift som här avses gäller själva mottagandet
av licensfinansierade program som tittaren härigenom
redan betalat för och inte tillgången till den
digitala tekniken som sådan. Utskottet hävdar
bestämt att den som har betalat sin mottagaravgift
inte skall drabbas av ytterligare kostnader för att
få tillgång till SVT:s programutbud. Den bestämmelse
i SVT:s anslagsvillkor som medger att SVT får ta ut
avgifter för tillhandahållande och hantering av
programkort för marksänd digital TV bör därför
omgående upphöra att gälla.
Vad utskottet sålunda anfört bör riksdagen med
bifall till motionerna Kr276 (v) yrkande 6 och K323
(m) yrkande 6 som sin mening ge regeringen till
känna.
dels att utskottets hemställan under 11 bort ha
följande lydelse:
11. beträffande kryptering av de program som
SVT skall sända i marknätet
att riksdagen med bifall till motionerna
1998/99:Kr276 yrkande 6 och 1998/99:K323
yrkande 6 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,
10. Satellitdistribution av SVT:s program
(mom. 12)
Elisabeth Fleetwood, Lennart Fridén, Jan Backman och
Gunnar Hökmark (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande under
rubriken Frågor om kryptering av SVT:s program m.m.
som börjar med "Utskottet konstaterar" och slutar
med "yrkande 16" bort ha följande lydelse:
Utskottet konstaterar att motionsyrkandet består av
två delar. Den ena delen syftar på att de
kortoperatörer som främst vänder sig till den
svenska marknaden skall få distribuera SVT:s program
utan kostnad. Utskottet anser i likhet med
motionärerna att de kortoperatörer som i sina
programpaket önskar erbjuda allmänheten SVT:s
analoga eller digitala satellitsändningar skall
kunna få tillgång till dessa utan särskild kostnad.
Den andra delen - - - (= utskottet 15 rader) - - -
utöver SVT:s.
Vad utskottet sålunda anfört bör riksdagen med
bifall till motion K323 (m) yrkande 16 som sin
mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 12 bort ha
följande lydelse:
12. beträffande satellitdistribution av SVT:s
program
att riksdagen med bifall till motion 1998/99:K323 yrkande 16
som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
11. En folkbildningskanal i UR:s regi
(mom. 17)
Charlotta L Bjälkebring och Peter Pedersen (båda v)
anser
dels att den del av utskottets yttrande under
rubriken En folkbildningskanal i UR:s regi som
börjar med "Utskottet är" och slutar med "avstyrks
således" bort ha följande lydelse:
I likhet med motionärerna bakom motion Kr276 (v)
anser utskottet att en särskild folkbildningskanal
skall etableras i UR:s regi när de tekniska
förutsättningarna finns. En sådan kanal skulle kunna
utgöra en moderkanal för den s.k. public access-
verksamheten, dvs. svara för föreningslivets och
skolans produktioner samt distribution av
minoritetsprogram av olika slag.
Vad utskottet sålunda anfört bör riksdagen med
bifall till motion Kr276 (v) yrkande 7 som sin
mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 17 bort ha
följande lydelse:
17. beträffande en folkbildningskanal i UR:s
regi
att riksdagen med bifall till motion 1998/99:Kr276 yrkande 7
som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.