I detta betänkande behandlas regeringens proposition
1997/98:184 Ändringar i radio- och TV-lagen
(1996:844), m.m. jämte följdmotioner och motioner
från allmänna motionstiden 1998.
I propositionen föreslås vissa ändringar i radio-
och TV-lagen för att i svensk rätt genomföra
Europaparlamentets och rådets direktiv 97/36/EG om
ändring i rådets direktiv 89/552/EEG om samordning
av vissa bestämmelser som fastställts i
medlemsstaternas lagar och andra författningar om
utförandet av sändningsverksamhet för television.
Bland annat införs en helt ny bestämmelse för att
möjliggöra att TV-sändningar av viktiga evenemang
blir tillgängliga för en väsentlig del av
allmänheten i en EES-stat. I samband härmed föreslås
också regler om tillsyn och sanktioner. Därutöver
föreslås bl.a. att TV-program med ingående
våldsskildringar eller med pornografiska bilder
skall föregås av en varningssignal i ljud eller
innehålla en varning som anges löpande i bild.
Propositionen innehåller också förslag om vissa
ändringar i radio- och TV-lagen som har samband med
införandet av digitala TV-sändningar. Bland annat
föreslås bestämmelserna om skyldighet att
vidarebefordra TV-sändningar i kabelnät att ändras
till att avse högst tre program från de
tillståndshavare vars verksamhet finansieras med TV-
avgiftsmedel samt högst ett program från andra
tillståndshavare. En förutsättning skall vara att
programmen sänds med stöd av ett tillstånd från
regeringen som är förenat med dels krav på
opartiskhet och saklighet, dels ett villkor om
mångsidigt programutbud där det skall ingå nyheter.
Det föreslås också bl.a. att teknisk samverkan med
andra tillståndshavare skall kunna utgöra villkor
för sändningstillstånd.
Regeringen föreslår att lagändringarna skall träda
i kraft den 1 januari 1999.
I propositionen föreslås också att tillståndet för
Sveriges Utbildningsradio AB att sända ljudradio och
TV skall förlängas till dess frågan om
Utbildningsradions framtida verksamhet är bestämd
och eventuella förslag har genomförts.
Utskottet tillstyrker propositionens lagförslag med
en mindre ändring av regeringens förslag till ny
lydelse av 6 kap. 2 § radio- och TV-lagen. Vidare
föreslår utskottet, med bifall till två
motionsyrkanden, ett tillkännagivande till
regeringen med innebörd att Utbildningsradion bör
ges ett förlängt sändningstillstånd avseende tiden
den 1 januari 1999-den 31 december 2001. Övriga
motioner avstyrks.
Till betänkandet har fogats åtta reservationer.
Propositionen
1997/98:184 vari yrkas att riksdagen
1. antar regeringens förslag till lag om ändring i
radio- och TV-lagen (1996:844),
2. godkänner regeringens förslag om
Utbildningsradions sändningstillstånd.
Lagförslaget framgår av bilaga 1.
Motioner med anledning av propositionen
1998/99:K1 av Birgitta Sellén och Sofia Jonsson (c)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om
arrangemang på en svensk lista.
1998/99:K2 av Kenneth Kvist m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om en tidigareläggning
av översynen av direktivets bestämmelser,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till
sådan ändring i radio- och TV-lagen att begreppet
"fri TV" ges en legaldefinition,
3. att riksdagen avslår förslaget till ändring i
radio- och TV-lagen vad gäller förslaget till ny
lydelse av 6 kap. 2 §.
1998/99:K3 av Helena Bargholtz och Barbro Westerholm
(fp) vari yrkas att riksdagen med avslag på
propositionen i motsvarande del, beslutar om sådana
ändringar i 8 kap. 1 § förslaget till lag om ändring
i radio- och TV-lagen (1996:844) att plikten för
kabel-TV-företag att utan ersättning vidarebefordra
vissa TV-program begränsas.
Motioner från allmänna motionstiden
1998/99:K252 av Elizabeth Nyström och Lars Björkman
(m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om att
upprätta en svensk lista över idrottsevenemang som
skall reserveras för sändning i rikstäckande
kanaler.
1998/99:Kr253 av Birgitta Sellén m.fl. (c) vari
yrkas
1. att riksdagen bemyndigar regeringen att förlänga
Utbildningsradions nuvarande sändningstillstånd med
tre år, 1999 t.o.m. 2001.
1998/99:Kr274 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari
yrkas
51. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om att likställa
UR:s sändningstillstånd med SVT:s.
1998/99:K323 av Per Unckel m.fl. (m) vari yrkas
7. att riksdagen avslår förslaget till ändring av
radio- och TV-lagen vad gäller villkor för
samverkan,
13. att riksdagen beslutar att begränsa must carry-
skyldigheten i enlighet med vad som anförts i
motionen.
1998/99:Kr519 av Bo Lundgren m.fl. (m) vari yrkas
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om TV-direktivet.
Utskottet
Propositionens huvudsakliga innehåll
Regeringen föreslår vissa ändringar i radio- och TV-
lagen för att i svensk rätt genomföra
Europaparlamentets och rådets direktiv 97/36/EG om
ändring i rådets direktiv 89/552/EEG om samordning
av vissa bestämmelser som fastställts i
medlemsstaternas lagar och andra författningar om
utförandet av sändningsverksamhet för television.
Enligt regeringens förslag förtydligas
bestämmelserna om i vilka fall Sverige skall ansvara
för en TV-sändning. Vidare föreslås att en helt ny
bestämmelse införs för att möjliggöra att TV-
sändningar av viktiga evenemang blir tillgängliga
för en väsentlig del av allmänheten i en EES-stat.
Det föreslås också regler om tillsyn och sanktioner.
Regeringen föreslår därutöver ett förbud mot
försäljningsprogram för läkemedel och medicinsk
behandling i televisionen liksom ett förbud mot
sponsringsmeddelanden i TV-program för receptbelagda
läkemedel och sådan medicinsk behandling som endast
är tillgänglig efter ordination. Dessutom skall
enligt förslaget TV-program med ingående
våldsskildringar eller med pornografiska bilder
föregås av en varningssignal i ljud eller en varning
som anges löpande i bild.
Vidare föreslår regeringen vissa ändringar i radio-
och TV-lagen i samband med införandet av digitala
TV-sändningar. Bestämmelserna om skyldighet att
vidarebefordra TV-sändningar i kabelnät skall enligt
regeringens förslag ändras till att avse högst tre
program från de tillståndshavare vars verksamhet
finansieras med TV-avgiftsmedel samt högst ett
program från andra tillståndshavare. Ett villkor
skall vara att programmen sänds med stöd av ett
tillstånd från regeringen som är förenat med dels
krav på opartiskhet och saklighet, dels ett villkor
om mångsidigt programutbud där det skall ingå
nyheter.
Regeringen föreslår också att ett programföretag
skall kunna få mer än ett sändningstillstånd och att
teknisk samverkan med andra tillståndshavare skall
kunna utgöra villkor för sändningstillstånd.
Enligt regeringens förslag skall de nya
bestämmelserna träda i kraft den 1 januari 1999.
I propositionen föreslår regeringen därutöver att
tillståndet för Sveriges Utbildningsradio AB att
sända ljudradio och TV skall förlängas till dess
frågan om Utbildningsradions framtida verksamhet är
bestämd och eventuella förslag har genomförts.
Ärendet och dess beredning
Genomförande av EG:s TV-direktiv
Rådets direktiv 89/552/EEG av den 3 oktober 1989 om samordning
av vissa bestämmelser som fastställts i
medlemsstaternas lagar och andra författningar om
utförandet av sändningsverksamhet för television
(TV-direktivet) trädde i kraft år 1989. Direktivet
innehåller minimiregler för TV-sändningar inom EG.
Det började för Sveriges del att gälla den 1 januari
1994, då EES-avtalet trädde i kraft och genomfördes
i svensk rätt genom lagen (1992:1356) om
satellitsändningar av televisionsprogram till
allmänheten (prop. 1992/93:75, bet. 1992/93:KU12,
rskr. 1992/93:117).
TV-direktivet har setts över av EG-kommissionen.
Den 30 juni 1997 antog Europaparlamentet och
Europeiska unionens råd ett nytt direktiv 97/36/EG
om ändring av rådets direktiv 89/552/EEG om
samordning av vissa bestämmelser som fastställts i
medlemsstaternas lagar och andra författningar om
utförandet av sändningsverksamhet för television.
I promemorian Genomförande av EG:s TV-direktiv (Ds
1998:21), som upprättats inom Kulturdepartementet,
har det lämnats förslag till ändringar i radio- och
TV-lagen (1996:844) som behövs för att genomföra det
nya direktivet. Promemorian har remissbehandlats.
Digital marksänd TV
Riksdagens beslut om digitala TV-sändningar (prop.
1996/97:67, bet. 1996/97:KU17, rskr. 1996/97:178)
innebär att digital marksänd TV skall införas i
flera steg. Regeringen har den 13 november 1997
beslutat att sändningar av digital TV skall få
inledas i följande områden: Stockholm med Mälardalen
och Uppsala, norra Östergötland, södra och nordöstra
Skåne, Göteborg med omnejd samt Sundsvall och
Östersund med omnejd.
Inom Kulturdepartementet har upprättats promemorian
Digital marksänd TV - lagändringar (Ds 1998:5) med
anledning av införandet av digitala TV-sändningar.
Promemorian har remissbehandlats.
Utbildningsradions sändningstillstånd
Distansutbildningskommittén (U 1995:7) överlämnade i
november 1997 delbetänkandet Utbildningskanalen (SOU
1997:148). Betänkandet har remissbehandlats och
förslagen bereds för närvarande inom
Regeringskansliet. Sändningstillståndet för Sveriges
Utbildningsradio AB löper ut den 31 december 1998. I
avvaktan på den pågående beredningen av
Distansutbildningskommitténs förslag lämnar
regeringen i förevarande proposition ett förslag som
avser Utbildningsradions sändningstillstånd.
TV-direktivets bestämmelse om europeiska
programkvoter
Propositionen
Regeringen konstaterar att det nya direktivet endast
innebär små förändringar av reglerna om europeiska
programkvoter i artiklarna 4, 5 och 6. Skyldigheten
att se till att en viss andel av sändningstiden
upptas av europeiska produktioner, respektive
produktioner av oberoende producenter, gäller alltså
fortfarande där så är praktiskt möjligt. De angivna
andelarna skall uppnås gradvis och med beaktande av
programföretagens ansvar gentemot sin publik. Vid
beräkningen skall vissa programkategorier undantas,
nämligen nyheter, sportevenemang, tävlingar, reklam,
teletjänster och köp-TV. Den sistnämnda kategorin är
ny i det nya direktivet. Vidare har artikel 6, som
innehåller definitionen av europeiska produktioner,
fått några tillägg.
Därutöver konstaterar regeringen att kommissionen
före den 30 juni 2002 skall granska tillämpningen av
reglerna om europeiska programkvoter. Därvid skall
hänsyn tas till en oberoende undersökning av
effekterna av de aktuella åtgärderna både på
gemenskapsnivå och nationell nivå (artikel 25a).
Motionen
I motion 1998/99:K2 av Kenneth Kvist m.fl. (v)
anförs att Vänsterpartiet anser det nödvändigt att
stärka den europeiska audiovisuella industrins
konkurrenskraft i förhållande till den amerikanska.
Partiet har dock avvisat metoden med kvotering.
Kvotering innebär enligt motionärerna överstatliga
ingrepp i medlemsländernas suveränitet på området
och kan även riskera att det byggs murar mot
produktioner från andra länder vid sidan av USA och
EU. Vänsterpartiet föreslår att den svenska
regeringen på europeisk nivå begär en ny utredning
om andra sätt att motverka den amerikanska
dominansen på TV-området och att frågan omgående
aktualiseras i kontaktkommittén. Att vänta till år
2002 med en översyn av direktivet innebär enligt
motionärerna en för lång väntan. Detta bör ges
regeringen till känna (yrkande 1).
Utskottets bedömning
Utskottet vill inledningsvis erinra om att de regler
om vissa andelar för europeiska program som finns i
TV-direktivet ger utrymme för en betydande
flexibilitet. Skyldigheten att uppnå angivna andelar
gäller endast där det är praktiskt möjligt och
anpassningen skall ske successivt under
hänsynstagande till programföretagens ansvar
gentemot publiken. Som regeringen anfört skall
kommissionen före den 30 juni 2002 granska
tillämpningen av reglerna om europeiska
programkvoter. Enligt utskottets mening är det av
vikt att denna granskning bl.a. har som utgångspunkt
att kvotreglerna inte skall ha en diskriminerande
verkan, utan att de skall ge möjlighet för att
kulturpolitiska målsättningar om ett mångsidigt
programutbud uppfylls. Utskottet ser dock inget skäl
till att, såsom begärs i motion 1998/99:K2 yrkande
1, regeringen omgående inom EU skall aktualisera
frågan om en översyn av direktivet i detta avseende.
Motionen avstyrks därför i denna del.
Radio- och TV-lagens tillämpningsområde
Propositionen
Regeringen föreslår att den som sänder TV-program
och som är etablerad i Sverige enligt definitionen i
artikel 2.3 i TV-direktivet skall höra under svensk
jurisdiktion. Är den som sänder TV-program inte
etablerad i Sverige skall svensk jurisdiktion ändå
gälla om den som sänder använder sig av en frekvens
som är upplåten i Sverige eller en satellitkapacitet
som tillhör Sverige eller en satellitupplänk som är
belägen i Sverige. Detta gäller enligt regeringens
förslag dock inte om någon annan EES-stat skall
ansvara för sändningen enligt motsvarande kriterier.
Där jurisdiktionsfrågan inte kan avgöras med stöd av
etableringskriteriet eller med hjälp av de tekniska
kriterier som nyss nämnts, bedöms jurisdiktionen med
hjälp av bestämmelsen om etablering i artikel 52 och
följande i EG-fördraget. Har den som sänder TV-
program och som varit etablerad i Sverige etablerat
sig i en annan EES-stat i syfte att kringgå den
svenska lagstiftningen och riktar verksamheten sig
huvudsakligen till Sverige, skall enligt regeringens
förslag den som sänder likväl anses stå under svensk
jurisdiktion.
Utskottets bedömning
Utskottet tillstyrker propositionen i denna del.
Allmänhetens tillgång till viktiga
evenemang
EG-direktivets bestämmelse om allmänhetens tillgång
till viktiga evenemang
I artikel 3a.1 sägs bl.a. att varje medlemsstat får
vidta åtgärder som är förenliga med gemenskapsrätten
för att säkerställa att programföretag inom dess
jurisdiktion inte, med utnyttjande av exklusiva
rättigheter, sänder evenemang som av den
medlemsstaten anses vara av särskild vikt för
samhället på ett sådant sätt att en väsentlig del av
allmänheten i den medlemsstaten utestängs från
möjligheten att följa sådana evenemang genom
direktsändning eller tidsförskjuten sändning i fri
TV. I sådana fall skall medlemsstaten upprätta en
förteckning över de evenemang, nationella eller
icke-nationella, som den anser vara av särskild vikt
för samhället.
Vidare sägs i artikel 3a.2 att kommissionen, efter
att ha hört den kontaktkommitté som skall inrättas
enligt artikel 23a, skall bedöma om listan samt
andra åtgärder som kan vidtas enligt punkt 1
överensstämmer med EG-rättten. I så fall skall
listan publiceras i Europeiska gemenskapernas
officiella tidning (EGT).
Enligt 3a.3 skall medlemsstaterna se till att
programföretag under dess jurisdiktion respekterar
listorna.
Artikel 3a gäller för rättighetsförvärv som skett
efter offentliggörandet av det nya direktivet, dvs.
efter den 30 juli 1997.
Bestämmelsens förhållande till
yttrandefrihetsgrundlagen och äganderättsskyddet
enligt regeringsformen
Grundlagsbestämmelser
Enligt 3 kap. 1 § första stycket
yttrandefrihetsgrundlagen (YGL) har varje svensk
medborgare och svensk juridisk person rätt att sända
radioprogram genom tråd.
Av andra stycket samma paragraf framgår dock att
vissa föreskrifter kan meddelas i lag, bl.a. om
skyldighet för nätinnehavare att ge utrymme för
vissa program i den utsträckning det behövs med
hänsyn till allmänhetens intresse av tillgång till
allsidiga upplysningar.
Rätten att sända radioprogram på annat sätt än genom
tråd får enligt 3 kap. 2 § första stycket YGL
regleras genom lag som innehåller föreskrifter om
tillstånd och villkor för att sända.
Vidare sägs i 3 kap. 3 § YGL att i fråga om
begränsningarna i sändningsrätten gäller vad som
föreskrivs om begränsningar av grundläggande fri-
och rättigheter i 2 kap. 12 § andra-femte styckena
och 13 § regeringsformen (RF).
Propositionen
Regeringen konstaterar att artikel 3a i EG-
direktivet innebär att ett svenskt företag som
förvärvar en exklusiv sändningsrättighet till ett
evenemang som har tagits upp på en medlemsstats
lista inte får beröva en väsentlig del av den
statens befolkning möjligheten att se evenemanget på
det sätt som anges i listan. När det gäller frågan
om artikeln är förenlig med reglerna i YGL anför
regeringen följande.
Direktivet innehåller inga särskilda riktlinjer om
hur programföretagen skall gå till väga för att
uppnå det resultat som föreskrivs i artikel 3a. Det
innehåller inte heller några regler om vilka
åtgärder som från det allmännas sida skall vidtas
när någon handlar i strid med direktivet, eller
vilka sanktioner staterna skall införa för att
säkerställa efterlevnaden av det. Regeringens
förslag innebär att den som bryter mot bestämmelsen
om utnyttjande av exklusiva sändningsrättigheter
skall kunna drabbas av en särskild avgift.
Av det anförda framgår enligt regeringen att
artikel 3a inte reglerar rätten i och för sig att
sända de aktuella evenemangen och inte heller
innehållet i sändningarna. Artikeln reglerar endast
sättet för sändningarnas genomförande. Den
sändningsrätt som enligt YGL gäller för sändningar
av radioprogram genom tråd kan därför enligt
regeringens uppfattning inte anses ligga i vägen för
genomförande av TV-direktivet i denna del (jfr bet.
Värna yttrandefriheten, SOU 1983:70 s. 113 och prop.
1990/91:64 s. 117). Enligt regeringens mening utgör
YGL inte heller när det gäller etersändningar något
hinder mot genomförandet.
Lagrådet har påpekat att inskränkningar i
programföretagets möjligheter att ekonomiskt
utnyttja sina rättigheter kan väcka frågor från
äganderättssynpunkt. Att märka är enligt Lagrådet
emellertid att bestämmelsen grundar sig på ett EG-
direktiv och att Sverige är skyldigt att införa en
bestämmelse av motsvarande innehåll. Lagrådet
hänvisar härvid till konstitutionsutskottets
ståndpunkt inför anslutningen till EU att RF även i
sitt då ändrade skick inte öppnade möjligheten att
överlåta beslutanderätten beträffande grunderna för
vårt statsskick eller andra grundläggande principer
i vårt konstitutionella system, såsom
offentlighetsprincipen och olika viktiga
tryckfrihetsrättsliga principer, utan ändring av
grundlag (bet. 1993/94:KU21 s. 27 f., bet.
1994/95:KU17 s. 15 f.). När det gäller
bestämmelserna om äganderätten i 2 kap. 18 § RF kan
enligt Lagrådet motsvarande betänkligheter inte göra
sig gällande. Här finns för Europarätten gemensamma
principer i första tilläggsprotokollet till den
europeiska konventionen om skydd för de mänskliga
rättigheterna och de grundläggande friheterna.
Konventionens principer tillämpas också av EG-
domstolen. Äganderättsskyddet enligt 2 kap. 18 § RF
kan enligt Lagrådet inte anses vara så unikt att vi
inte lika gärna kan godta skyddet enligt
Europakonventionen. Lagrådet anför att det inte kan
antas att en prövning enligt Europakonventionen
skulle leda till att en avvägning som gjorts med
tillämpning av EG-direktivets principer inte skulle
godtas av den europeiska domstolen för de mänskliga
rättigheterna eller av EG-domstolen.
Regeringen delar Lagrådets bedömning.
Utskottets bedömning
Utskottet tillstyrker propositionen i denna del.
Regeringens förslag för att säkerställa allmänhetens
tillgång till viktiga evenemang
Propositionen
Regeringen föreslår att det i radio- och TV-lagen
införs en bestämmelse som innebär att om Europeiska
kommissionen genom en underrättelse i EGT har
förklarat att ett evenemang är av särskild vikt för
samhället i en annan EES-stat får den som sänder TV-
program och som innehar den exklusiva rätten att
sända från evenemanget till den staten inte utnyttja
rättigheten på ett sådant sätt att en väsentlig del
av allmänheten i den staten utestängs från
möjligheten att se evenemanget i fri TV på det sätt
som närmare anges i underrättelsen. Om någon för att
uppfylla sina skyldigheter erbjuder någon annan att
sända evenemanget skall det ske på skäliga villkor.
Därutöver föreslår regeringen att det införs en
bestämmelse som gör det möjligt att upprätta en
lista över i Sverige skyddade evenemang. Den som
sänder TV-program inom svensk jurisdiktion och som
innehar den exklusiva rätten till en TV-sändning
från ett svenskt eller utländskt evenemang som är av
särskild vikt för det svenska samhället skall inte
få utnyttja rättigheten på ett sådant sätt att en
väsentlig del av allmänheten i Sverige utestängs
från möjligheten att i fri TV se evenemanget i
direktsändning eller med en mindre tidsförskjutning.
De evenemang som kan komma i fråga är sådana som
inträffar högst en gång om året och som intresserar
en bred allmänhet i Sverige. Enligt regeringens
förslag skall regeringen bestämma vilka evenemang
som bestämmelsen skall gälla för.
I skälen för sitt förslag anför regeringen bl.a. att
Sverige enligt EG-direktivet får upprätta en lista
över de evenemang, nationella eller icke-nationella,
som Sverige anser vara av särskild vikt för
samhället. Härigenom säkerställs att programföretag
inom svensk jurisdiktion och programföretag i andra
stater som är bundna av EES-avtalet inte utestänger
en väsentlig del av allmänheten i Sverige från
möjligheten att se evenemanget i fri TV. Regeringen
konstaterar att det dock inte finns någon skyldighet
för Sverige enligt direktivet att ha en egen lista.
Enligt regeringens uppfattning saknas det för
närvarande behov av en svensk lista. Regeringen
konstaterar härvid att det finns få exempel på
sport-evenemang som har undanhållits allmänheten i
Sverige. För flera av de sportevenemang, som skulle
vara aktuella att föra upp på en svensk lista, är
rättigheterna redan upplåtna för flera år framöver
och till programföretag som kan sända evenemangen
till en väsentlig del av allmänheten i Sverige. Mot
denna bakgrund anser regeringen att det för
närvarande inte finns behov av att upprätta en lista
över skyddade sportevenemang. Regeringen anser att
det inte heller finns behov av att upprätta en lista
över andra skyddsvärda evenemang.
Regeringen konstaterar att det emellertid är svårt
att bedöma den framtida utvecklingen inom detta
område. Därför avser regeringen att noga följa
utvecklingen och är beredd att upprätta en lista om
förutsättningarna skulle ändras och ett behov av en
lista skulle uppstå.
När det gäller vilka evenemang som skulle kunna
föras upp på en svensk lista konstaterar regeringen
att det enligt EG-direktivet skall vara evenemang
som är av särskild vikt för det svenska samhället.
Enligt punkt 21 i ingressen till direktivet skall
det vara fråga om unika evenemang som är av allmänt
intresse inom EU eller i en viss medlemsstat eller i
en viktig del av en viss medlemsstat och anordnas i
förväg av en arrangör som lagligen får sälja
rättigheterna vidare. Regeringen anför att enligt
vad som framkommit vid kontaktkommitténs möte den 16
oktober 1997 bör, enligt EG-kommissionen, minst två
av följande fyra kriterier vara uppfyllda för att
ett evenemang skall kunna godkännas som så viktigt
för allmänheten att det skall få publiceras i EGT.
1. Evenemanget och dess resultat har en särskild
allmän genklang i den aktuella medlemsstaten och
inte enbart för dem som vanligtvis följer sporten
eller aktiviteten i fråga.
2. Evenemanget har en allmänt erkänd specifik
kulturell betydelse för invånarna i den aktuella
medlemsstaten, i synnerhet som en katalysator för
invånarnas kulturella identitet.
3. Det nationella laget medverkar i en större
internationell idrottsturnering.
4. Evenemanget har av tradition sänts i TV utan
extra kostnad och har dragit en stor TV-publik i
medlemsstaten i fråga.
Regeringen konstaterar att innebörden av
riktlinjerna är att listan skall vara av begränsad
omfattning och att den kan ändras. I artikel 3a.1
anges även att listan på ett klart och öppet sätt
skall ange vilka evenemang som avses.
Av listan skall också framgå om evenemangen skall
vara tillgängliga helt eller delvis via
direktsändning eller, när det är nödvändigt eller
lämpligt på grundval av objektiva orsaker i
allmänhetens intresse, helt eller delvis via
tidsförskjuten sändning. Regeringen konstaterar
härvid att det i vissa sammanhang kan vara mer
naturligt att sända evenemang med en viss
tidsförskjutning. Även hänsyn till andra TV-program,
t.ex. nyheter eller barnprogram som sänds på fasta
tider, kan motivera en viss tidsförskjutning. Enligt
regeringen bör emellertid som en huvudregel
sändningen ske inom ett dygn efter det att
evenemanget ägde rum.
Regeringen anför vidare att utgångspunkten bör vara
att de evenemang som finns upptagna på listan skall
kunna sändas i sin helhet. Detta är enligt
regeringen mest förenligt med bestämmelsens syfte
att säkerställa tillgång för en stor allmänhet till
de viktigaste evenemangen i TV.
När det gäller förslaget att regeringen skall
fastställa listan anför regeringen bl.a. att det
ligger i sakens natur att en eventuell svensk lista
över skyddade evenemang inte kan fastställas en gång
för alla. Enligt regeringens mening är det därför
inte lämpligt att de skyddade evenemangen anges i
lag. Regeringen anser vidare att den föreslagna
lagbestämmelsen är tillräckligt detaljerad för att
det i verkställighetsföreskrifter kan anges de
evenemang som skall föras upp på den svenska listan
och hur de skall sändas. Det krav på öppenhet som
anges i artikel 3a tillgodoses enligt regeringen
genom att berörda företag och organisationer får
tillfälle att avge synpunkter innan regeringen
fattar sitt beslut.
Regeringen konstaterar vidare att EG-direktivets
bestämmelse syftar till att säkerställa att en
väsentlig del av befolkningen i en medlemsstat har
möjlighet att i fri TV följa de evenemang som finns
på listan. Regeringen anför att i de riktlinjer som
diskuterats i konktaktkommittén för genomförandet av
artikel 3a anges att med en väsentlig del av
allmänheten avses 95-100 % av befolkningen. För att
lagens krav skall vara uppfyllt bör enligt
regeringens mening krävas att minst 95 % av den
fast bosatta befolkningen i Sverige faktiskt kan ta
emot programmen, dvs. har skaffat sig den antenn
m.m. som krävs för att ta emot sändningen.
När det gäller begreppet fri TV konstaterar
regeringen att det enligt direktivet skall förstås
som program som är tillgängliga för allmänheten utan
extra betalning utöver de finansieringskällor för
sändningar som förekommer allmänt i varje
medlemsstat (såsom licensavgift och/eller
grundanslutningsavgift till ett kabelnät). Enligt
regeringens bedömning avses med fri TV i vart fall
de kanaler som finansieras genom TV-avgiften och de
kanaler som omfattas av kabelföretagens must carry-
skyldighet. Regeringen påpekar dock att vad som
utgör fri TV enligt TV-direktivets krav även kan
vara uppfyllt beträffande andra TV-kanaler.
Motionerna
I motion 1998/99:K1 av Birgitta Sellén och Sofia
Jonsson (båda c) anförs att regeringen genom sin
passivitet att inte nu upprätta en lista riskerar
att även framgent undanhålla stora grupper av
människor i Sverige stora sportarrangemang.
Regeringen bör i samband med att lagändringen antas
av riksdagen upprätta en sådan lista. Enligt
motionärerna är det angeläget att också riksdagen
har möjlighet att uttrycka vilka arrangemang som bör
vara aktuella att föra upp på en svensk lista.
Motionärerna anför att åtminstone följande
arrangemang bör komma i fråga: OS, VM och EM i
fotboll (män), samtliga matcher med svenskt
deltagande i kvalifikationsmatcher och slutspel samt
semifinaler och finaler, VM i fotboll (damer),
slutspelsmatcher med svenskt deltagande samt
semifinaler och finaler, VM i ishockey, SM-slutspel
i ishockey, SM-final i bandy, VM i längdåkning,
Vasaloppet, Finnkampen i friidrott, VM i friidrott
samt Elitloppet i trav. Vad som anförts om
arrangemang på en svensk lista bör ges regeringen
till känna.
I motion 1998/99:K2 av Kenneth Kvist m.fl. (v)
anförs att begreppet fri TV inte preciseras i
lagtexten. Detta kan enligt motionärerna leda till
tillämpningsproblem. Motionärerna påpekar att det på
s. 43 i propositionen framgår att begreppet skulle
kunna tolkas på ett annat sätt än vad regeringen
avsett. Vänsterpartiet föreslår därför att riksdagen
bör besluta att ge regeringen i uppdrag att
återkomma med förslag på en legaldefinition av
begreppet fri TV (yrkande 2).
I motion 1998/99:K252 av Elizabeth Nyström och Lars
Björkman (båda m) från allmänna motionstiden
framhålls att försäljning av TV-rättigheter för
vissa idrotter har utvecklats till en central
intäktskälla. När internationella idrottsförbund
beslutar om vilket land som skall få arrangera stora
mästerskap är möjligheter till TV-intäkter inte
sällan en avgörande faktor. Om de stora evenemangen
reserveras för sändning i rikstäckande kanaler -
SVT:s båda kanaler samt TV 4 - innebär detta enligt
motionärerna att intäktsmöjligheterna minskar
radikalt. Det innebär också att Sveriges möjligheter
att få arrangera stora evenemang minskar i
motsvarande grad. Motionärerna anser att regeringen
av hänsyn till idrottens intäktsmöjligheter bör
avstå från att skapa en svensk lista. Detta bör ges
regeringen till känna.
I motion 1998/99:Kr519 av Bo Lundgren m.fl. (m) från
allmänna motionstiden anförs att förslaget till
ändring i radio- och TV-lagen innebär att idrotten i
realiteten mister rätten till sina egna evenemang.
Detta är enligt motionärerna principiellt
förkastligt eftersom det innebär att man tar ifrån
idrotten förfoganderätten över egna arrangemang.
Dessutom innebär det ett sämre ekonomiskt utbyte för
det berörda förbundet och dess föreningar, vilket i
sin tur försämrar förutsättningarna för den
idrottsliga kvaliteten. Motionärerna anför att
förslaget bör avvisas. Detta bör ges regeringen till
känna (yrkande 11).
Kulturutskottets yttrande
I sitt yttrande inskränker sig kulturutskottet till
frågan om regeringen skall använda sig av
möjligheten att upprätta en svensk lista över
angelägna evenemang. Utskottet konstaterar härvid
att tillgången till TV-program alltjämt varierar
kraftigt i Sverige. Många hushåll har endast
tillgång till de tre markbundna kanalerna, SVT 1,
SVT 2 och TV 4. Vidare är utskottet medvetet om att
det inom idrottsrörelsen på sina håll finns ett
motstånd till att en lista upprättas över
idrottsevenemang. Utskottet har emellertid vid sin
bedömning av propositionen och de olika
motionsförslagen kommit fram till att allmänhetens
tillgång till program av den nu aktuella
programtypen inte får riskera att begränsas.
Utskottet vill framhålla att sådana program inte
endast avser sändning av idrottsevenemang. Lika
viktigt är allmänhetens tillgång till andra
angelägna evenemang, t.ex. inom kultursektorn.
Således talar enligt utskottet främst rättviseskäl
för att det är angeläget att regeringen ges
möjlighet att upprätta en lista över viktiga
evenemang, däribland sportevenemang, som bör kunna
ses av praktiskt taget hela befolkningen. Utskottet
konstaterar vidare att kulturministern - sedan
propositionen lämnats till riksdagen - i en
frågestund i riksdagen uttalat att regeringen kommer
att upprätta en lista över sportevenemang (prot.
1998/99:6).
Kulturutskottet föreslår att riksdagen med
anledning av motion K1 och med avslag på motionerna
Kr519 yrkande 11 och K252 godkänner vad utskottet
har anfört.
Utskottets bedömning
Utskottet konstaterar att regeringens förslag
innebär att det i radio- och TV-lagen införs en helt
ny bestämmelse för att möjliggöra att TV-sändningar
från viktiga evenemang blir tillgängliga i fri TV
för en väsentlig del av allmänheten i en EES-stat. I
motion 1998/99:K2 yrkande 2 efterfrågas att det i
lagtexten tas in en legaldefinition av begreppet fri
TV. Utskottet vill härvid peka på att begreppet
enligt punkt 22 i ingressen till TV-direktivet skall
förstås som program som är tillgängliga för
allmänheten utan extra betalning utöver de
finansieringskällor för sändningar som förekommer
allmänt i varje medlemsstat. Som exempel på sådana
finansieringskällor nämns licensavgift och/eller
grundanslutning till ett kabelnät. Eftersom
begreppet tar sikte på förhållanden såväl i Sverige
som i andra EES-stater och skall ha en EES-gemensam
innebörd anser utskottet att begreppet bör anges på
samma sätt i radio- och TV-lagen som i TV-
direktivet. Motionen avstyrks därför i denna del.
Vidare konstaterar utskottet att den nya
bestämmelsen i TV-direktivet om allmänhetens
tillgång till vissa viktiga evenemang innebär att
Sverige är skyldigt att införa en lagstiftning som
gör det möjligt att säkerställa att TV-företag inom
svensk jurisdiktion, som förvärvat den exklusiva
sändningsrätten till ett evenemang som är av
särskild vikt för samhället i en annan medlemsstat,
inte utnyttjar rättigheten på ett sådant sätt att en
väsentlig del av allmänheten i den staten utestängs
från möjligheten att se evenemanget i fri TV. Genom
EES-avtalet utsträcks skyldigheten till att omfatta
även EES-staterna. Regeringen föreslår att det
därför förs in en bestämmelse i radio- och TV-lagen
som innebär att svenska programföretag skall
respektera att vissa evenemang är av särskild vikt
för samhället i andra EES-stater. Utskottet
tillstyrker regeringens förslag.
Regeringen föreslår att det i radio- och TV-lagen
också införs en bestämmelse som möjliggör att en
svensk lista över evenemang som är av särskild vikt
för det svenska samhället kan upprättas. Utskottet
delar regeringens bedömning att en sådan bestämmelse
bör införas. Härigenom säkerställs att svenska
programföretag och programföretag i andra EES-stater
inte skall kunna utestänga en väsentlig del av
allmänheten i Sverige från möjligheten att i fri TV
se evenemang som Sverige anser är av särskild vikt.
Motion 1998/99:Kr519 yrkande 11, i vilken anförs att
regeringens förslag i denna del bör avvisas,
avstyrks därför.
När det därefter gäller frågan om regeringen bör
upprätta en svensk lista över evenemang som är av
särskild vikt för det svenska samhället har
kulturutskottet i sitt yttrande framhållit att många
hushåll i Sverige alltjämt endast har tillgång till
de tre markbundna kanalerna SVT 1, SVT 2 och TV 4.
Kulturutskottet anser att allmänhetens tillgång till
program av den aktuella typen inte får riskera att
begränsas. Härvid framhåller utskottet att sådana
program inte endast avser sändning av
idrottsevenemang. Lika viktigt är enligt utskottet
allmänhetens tillgång till andra angelägna
evenemang, t.ex. inom kultursektorn. Kulturutskottet
anser att främst rättviseskäl talar för att det är
angeläget att regeringen ges möjlighet att upprätta
en lista över viktiga evenemang. Därutöver
konstaterar kulturutskottet att kulturministern i en
frågestund i riksdagen uttalat att regeringen kommer
att upprätta en lista över sportevenemang.
Konstitutionsutskottet konstaterar för egen del att
den föreslagna konstruktionen av den aktuella
bestämmelsen innebär att det ankommer på regeringen
att besluta om en svensk lista skall upprättas och
att fastställa dess innehåll. I enlighet med vad som
anförs i propositionen utgår utskottet ifrån att en
sådan lista upprättas först när det finns ett behov
av att på detta sätt säkerställa att de aktuella
evenemangen blir tillgängliga i allmäntelevisionen.
Härvid förutsätter utskottet att - i den mån en
svensk lista skall innehålla evenemang arrangerade i
Sverige - regeringen också beaktar de effekter som
ett uppförande på listan kan få för den verksamhet
som evenemanget ingår i. Mot bakgrund av det anförda
avstyrker utskottet motionerna 1998/99:K1 och
1998/99:K252.
Övervakning och sanktioner
Propositionen
Regeringen föreslår att Granskningsnämnden för radio
och TV skall övervaka att bestämmelsen om
utnyttjande av exklusiva rättigheter följs. Den som
förvärvat exklusiva rättigheter till evenemang som
omfattas av den föreslagna bestämmelsen skall
omedelbart underrätta nämnden om förvärvet.
Därutöver föreslår regeringen att den som bryter
mot bestämmelsen om utnyttjande av exklusiva
rättigheter skall betala en särskild avgift i
enlighet med de bestämmelser som finns i radio- och
TV-lagen.
Utskottets bedömning
Utskottet tillstyrker regeringens förslag.
Regler för TV-reklam och köp-TV
Propositionen
Regeringen föreslår att ett förbud mot
försäljningsprogram i TV för läkemedel och medicinsk
behandling införs. Enligt regeringens förslag skall
vidare införas ett förbud mot sponsringsmeddelanden
i TV-program för receptbelagda läkemedel och sådan
medicinsk behandling som endast är tillgänglig efter
ordination.
Utskottets bedömning
Utskottet tillstyrker regeringens förslag.
Varningssignaler vid sändningar av vissa
TV-program
Propositionen
Regeringen föreslår att ett TV-program med ingående
våldsskildringar av verklighetstrogen karaktär eller
med pornografiska bilder, som får sändas, skall
föregås av antingen en varning i ljud eller en
varning som anges löpande i bild.
Därutöver föreslår regeringen att
Granskningsnämnden får förelägga den som bryter mot
bestämmelsen att följa den. Föreläggandet skall få
förenas med vite.
I skälen för sitt förslag konstaterar regeringen att
den tidigare bestämmelsen i TV-direktivet om förbud
mot vissa program som på olika sätt kan skada
underåriga nu har förtydligats. Av bestämmelsen
framgår numera att program som allvarligt kan skada
den fysiska, mentala och moraliska utvecklingen hos
barn är totalförbjudna (artikel 22.1). Vidare
framgår att program som kan bedömas som skadliga men
inte "allvarligt" skadliga får sändas under vissa
villkor (artikel 22.2). Regeringen konstaterar
vidare att en nyhet har tillkommit. Program som inte
är totalförbjudna och som sänds okrypterade skall
antingen föregås av en akustisk varning eller också
markeras med en visuell symbol under hela
sändningstiden (artikel 22.3).
Regeringen anför att sändningar av sådana program
som avses i artikel 22.1, dvs. sändningar av program
som innefattar barnpornografibrott, olaga
våldsskildring m.m., är förbjudna enligt
brottsbalken och yttrandefrihetsgrundlagen. Artikel
22.2 (tidgare artikel 22 andra meningen) har förts
in i radio- och TV-lagen genom bestämmelsen i 6 kap.
2 §. Denna bestämmelse förbjuder sändningar av TV-
program som innehåller våld och pornografi under
sådan tid och på sådant sätt att det finns en
betydande risk för att barn kan se programmen. Med
"på sådant sätt" avses program som sänds okrypterat.
Vidare föreskrivs i bestämmelsen att om det av
särskilda skäl är försvarligt kan dock program med
våld eller pornografi få sändas även om det sänds
okrypterat och under tidig kvällstid. Ett
nyhetsprogram som visar krigsskildringar torde vara
tillåtet att sända (6 kap. 2 §).
För att införliva artikel 22.3 i radio- och TV-
lagen skulle det enligt regeringen i och för sig
vara tillräckligt med en bestämmelse att program som
sänds okrypterat i TV, med ingående våldsskildringar
av verklighetstrogen karaktär eller med
pornografiska bilder, antingen skall föregås av en
varning eller en varning som anges under hela
sändningstiden. Med hänsyn till att krypterade
programkanaler kan innehålla såväl program som kan
vara skadliga för barn som andra program uppfylls
emellertid bestämmelsens syfte bättre enligt
regeringens uppfattning om varningsskyldigheten
gäller även om programmet sänds krypterat.
Regeringen anför att detta innebär att
varningsskyldigheten omfattar kodade program,
oavsett när de sänds, och okodade program som sänds
när det inte finns en betydande risk att barn kan se
programmen. Bestämmelsen bör enligt regeringen även
omfatta sådana program som det av särskilda skäl är
försvarligt att sända, t.ex. nyhetsprogram.
Regeringen anför vidare att bestämmelsen bör vara
vitessanktionerad. Ett föreläggande om vite bör
meddelas av Granskningsnämnden för radio och TV och
bör kunna överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.
Finner Granskningsnämnden att en sändning innehåller
våldsskildringar eller pornografiska bilder i strid
med bestämmelsen skall nämnden göra en anmälan om
förhållandet till Justitiekanslern (9 kap. 2 § sista
stycket).
Motionen
I motion 1997/98:K2 av Kenneth Kvist m.fl. (v)
anförs att ett system med varningssignaler inte är
ett godtagbart sätt att komma till rätta med de
problem som våld och pornografi utgör i det
europeiska TV-utbudet. Motionärerna vill här
framhålla att barns rättigheter och skydd i enlighet
med FN:s barnkonvention måste få genomslag i
regelverket för radio och TV. Enligt motionärerna
ger varningssignalerna i bild och ljud ett
ofullständigt skydd för tittande barn och kan också
på sikt riskera att leda till en större acceptans
för pornografi och våldsskildringar. Motionärerna
anför att propositionens förslag till en ny lydelse
av 6 kap. 2 § innebär att program med ingående
våldsskildringar eller pornografiska bilder får
sändas även under tid när barn vanligtvis tittar på
TV, under förutsättning att programmen sänds kodade.
Motionärerna ser detta som en oacceptabel försämring
och anser att riksdagen bör avslå förslaget till
ändring i 6 kap. 2 § (yrkande 3).
Utskottets bedömning
Utskottet konstaterar att en ny bestämmelse har
tillkommit i TV-direktivet som gäller program som på
olika sätt kan skada underåriga, men som inte
innehåller skadliga inslag av sådant allvarligt slag
att de är totalförbjudna. Sådana program får enligt
direktivet sändas under vissa villkor som tar sikte
på val av sändningstid och det sätt på vilket
sändningen sker. Den nya bestämmelsen innebär att
program av detta slag som sänds okrypterade antingen
skall föregås av en akustisk varning eller också
markeras med en visuell symbol under hela
sändningstiden. Regeringen anför att det, för att
införliva TV-direktivet i denna del, i och för sig
skulle vara tillräckligt att införa en bestämmelse
om att program av nu aktuellt slag som sänds
okrypterade antingen skall föregås av en varning
eller innehålla en varning som anges under hela
sändningstiden. Med hänsyn till att krypterade
programkanaler kan innehålla såväl program som kan
vara skadliga för barn som andra program uppfylls
enligt regeringens uppfattning bestämmelsens syfte
bättre om varningsskyldigheten gäller även om
programmet sänds krypterat. Utskottet delar denna
uppfattning och tillstyrker regeringens förslag. I
enlighet med detta avstyrks motion 1998/99:K2
yrkande 3 i denna del.
I motion 1998/99:K2 yrkande 3 påpekas vidare att
regeringens förslag till ny lydelse av den aktuella
bestämmelsen, 6 kap. 2 § radio- och TV-lagen,
innebär att program med skadliga inslag får sändas
även under tid när barn vanligtvis tittar på TV,
under förutsättning att programmen sänds kodade.
Utskottet delar motionärernas uppfattning att den
föreslagna lagtexten kan uppfattas på detta sätt.
Dock har utskottet erfarit att någon saklig ändring
av lagtextens innehåll i denna del inte är avsedd.
Avsikten är att det även fortsättningsvis, vid en
prövning av huruvida ett inslag strider mot den
aktuella bestämmelsen, skall göras en samlad
bedömning av det skadliga innehåll sändningen har,
vid vilken tidpunkt sändningen skett samt den
allmänna tillgängligheten av sändningen, dvs. om den
är krypterad (jfr prop. 1995/96:160 s. 96).
Utskottet föreslår med anledning av den nämnda
motionen att en ändring av den föreslagna lagtexten
görs i enlighet med vad som nu sagts. Utskottets
förslag till lagtext framgår av bilaga 2.
Nya produktioner
Propositionen
Regeringen föreslår att den som sänder TV-program
över satellit eller med stöd av tillstånd av
regeringen skall eftersträva att de program som har
framställts av självständiga producenter skall avse
en så stor andel nya produktioner som möjligt. Denna
bestämmelse, som enligt regeringen får uppfattas som
ett målsättningsstadgande, bör kompletteras med en
skyldighet för programföretagen att årligen
rapportera andelen nya program till Radio- och TV-
verket.
Utskottets bedömning
Utskottet tillstyrker propositionen i denna del.
Skyldighet att vidarebefordra TV-sändningar
i kabelnät
Propositionen
Regeringen föreslår att skyldigheten för innehavare
av kabelnät att se till att marksända TV-program kan
tas emot i anslutna fastigheter skall omfatta högst
tre program från de tillståndshavare vars verksamhet
finansieras genom TV-avgiftsmedel samt högst ett
program från andra tillståndshavare. Ett villkor
skall vara att programmen sänds med stöd av ett
tillstånd från regeringen som är förenat med dels
krav på opartiskhet och saklighet, dels ett villkor
om mångsidigt programutbud där det skall ingå
nyheter. Vidare föreslår regeringen att en
ytterligare förutsättning för att sändningsplikt
skall gälla är att sändningarna är avsedda att tas
emot i området utan villkor om särskild betalning.
Regeringen föreslår att sändningsplikt skall
fortsätta att gälla för program som omfattades av
sändningsplikt den 1 januari 1998 så länge de nämnda
kraven uppfylls. Program som har sänts ut med endast
digital teknik behöver endast sändas vidare med
samma teknik i kabelnäten. Skyldigheten skall inte
gälla för en anläggning där ett begränsat antal TV-
program förs fram till abonnenterna genom ett
kopplat telenät med hjälp av digital teknik.
I skälen för sitt förslag konstaterar regeringen att
nätinnehavarna skulle bli skyldiga att vidaresända
samtliga program om de nuvarande reglerna om
sändningsplikt lämnas oförändrade när digitala TV-
sändningar från marksändare inleds.
Regeringen anför att vad först gäller YGL kan
konstateras att denna bl.a. har till syfte att
skydda en fri och allsidig upplysning. Friheten att
yttra sig med hjälp av de tekniska medel som YGL
gäller för kan inte ses som oberoende av andras
möjligheter att ta del av yttranden av olika slag.
Regeringen konstaterar att när det gäller trådmediet
får friheten att sända radioprogram bl.a. begränsas
i den utsträckning det behövs med hänsyn till
allmänhetens intresse av tillgång till allsidig
upplysning (3 kap. 1 § andra stycket YGL).
När det gäller förhållandet till äganderätten bör
det enligt regeringen betonas att statens rätt att
föreskriva en skyldighet för kabelföretagen att
vidaresända vissa TV-program är grundlagsfäst genom
bestämmelsen i 3 kap. 1 § andra stycket YGL.
Regeringen anför att den begränsning av
nätinnehavarnas handlingsfrihet som skyldigheten att
sända ut vissa TV-program innebär har varit utformad
på i huvudsak samma sätt ända sedan kabel-TV-nät i
stor skala börjat anläggas. Denna begränsning har
därmed kunnat beaktas vid utformningen av avtal
mellan fastighetsägare och kabel-TV-företag.
Regeringen framhåller vidare att det endast är i
kabelnät där det vidaresänds andra TV-program med
digital teknik som digitalt utsända program som
omfattas av sändningsplikt behöver vidaresändas.
Vidaresändningen behöver endast ske med digital
teknik.
Enligt regeringens uppfattning är marksändningar en
mycket effektiv metod för att på ett enkelt sätt
samtidigt nå många människor med nyheter,
information eller underhållning. Marksändningarna
når alla inom täckningsområdet utan krav på fasta
installationer eller dyr och komplicerad
utrustning. Emellertid är frekvenser för
marksändning av TV och radio en värdefull och knapp
resurs, som även kan användas för andra viktiga
tjänster. Regeringen anför att den som använder
radiofrekvenser för marksändning därför måste
uppfylla särskilda krav. För såväl Sveriges
Television som TV 4 gäller därför krav på bl.a.
opartiskhet, saklighet och ett mångsidigt
programutbud där det skall ingå nyheter. Regeringen
framhåller att syftet med dessa bestämmelser är att
alla som bor i Sverige skall ha rimlig tillgång till
ett omväxlande programutbud.
Regeringen anför vidare att kabel-TV-näten fyller
två klart skilda funktioner för de boende. De ger
den som så önskar tillgång till ett stort antal TV-
program och andra tjänster utöver de marksända
programmen. Kabel-TV-näten förmedlar dessutom de
marksända TV-program som alla skall kunna ha
tillgång till om de har lämplig utrustning.
Regeringen påpekar att de som bor i kabelanslutna
fastigheter i allmänhet inte har möjlighet att t.ex.
sätta upp egna TV-antenner utan är hänvisade till de
kabeldistribuerade programmen. Enligt regeringen är
det därför rimligt att kabel-TV-företagen inte skall
kunna vägra att distribuera de marksända TV-
programmen till samtliga boende eller förena
distributionen med villkor av olika slag.
När det gäller omfattningen av sändningsplikten
anser regeringen att skyldigheten att vidaresända
analogt utsända TV-program inte bör ändras i
förhållande till den omfattning som denna skyldighet
i praktiken har i dag. Kabel-TV-företagen bör
sålunda även i fortsättningen vara skyldiga att se
till att samtliga boende i anslutna fastigheter kan
ta emot marksända TV-program som har sänts ut med
analog teknik. Det förhållandet att för närvarande
ett av dessa finansieras med reklam påverkar enligt
regeringen inte denna bedömning.
Regeringen anför vidare att sändningsplikten liksom
för närvarande bör omfatta även satellitsändningar
om dessa sänds ut för att uppfylla en skyldighet att
sända till hela landet eller en del av landet.
För att en framtida övergång från analog till
digital teknik i marksändningarna skall kunna
genomföras krävs enligt regeringen att allmänhetens
tillgång till i varje fall ett visst grundutbud av
TV-program kan säkerställas. Därför bör kabel-TV-
företagens skyldighet att vidaresända vissa TV-
program principiellt omfatta även digitalt utsända
program. Regeringen påpekar vidare att bestämmelsen
om sändningsplikt i radio- och TV-lagen är avfattad
så att nätinnehavaren är skyldig att se till att de
boende kan ta emot de program som omfattas. Om det
säkert kan fastställas att alla boende har möjlighet
att ta emot de digitalt marksända programmen med
enkla inomhus-antenner eller motsvarande torde
enligt regeringen syftet med bestämmelsen vara
uppfyllt utan att kabel-TV-företaget behöver
vidaresända programmen. Regeringen framhåller att
förhållandena dock kan variera på så sätt att det i
vissa områden krävs utomhusantenn för att ta emot de
digitala programmen. I sådana områden blir kabel-
TV-företagen givetvis skyldiga att vidaresända de
program som omfattas av sändningsplikt.
Enligt regeringens mening bör sändningsplikten
knytas till att det dels föreligger krav på
opartiskhet och saklighet samt ett tillståndsvillkor
om mångsidigt programutbud där det skall ingå
nyheter, dels fastställs ett högsta antal samtidigt
sända program som skall kunna omfattas av
sändningsplikt. Regeringen anser att sammanlagt
högst tre program från TV-avgiftsfinansierade
programföretag skall kunna omfattas av
sändningsplikt. Det innebär att utöver de nuvarande
programkanalerna SVT 1 och SVT 2 högst ett digitalt
utsänt program av sådant slag kommer att omfattas.
Med hänsyn till de invändningar som har redovisats
i fråga om konkurrensneutralitet och urval av
program bör enligt regeringen förslagen i
promemorian om sändningsplikt för program från andra
TV-företag än de som finansieras med TV-avgifter
inte läggas till grund för lagstiftning i de delar
de avser program utöver vad som gäller enligt
nuvarande bestämmelser.
Regeringens förslag innebär alltså att kabel-TV-
företagens sändningsplikt begränsas till tre program
från TV-avgiftsfinansierade TV-företag och ett
program från övriga TV-företag. En förutsättning för
sändningsplikt skall vara att programmen sänds med
tillstånd av regeringen och att det föreligger krav
på opartiskhet och saklighet samt villkor om
mångsidigt programutbud där det skall ingå nyheter.
Enligt regeringen kan ett mångsidigt programutbud
även innefatta ett programutbud som huvudsakligen
består av nyheter. Regeringen anför att det inte bör
komma i fråga att publiken förlorar tillgång till
ett program som har omfattats av sändningsplikt
enligt nuvarande regler, under förutsättning att
tillståndsvillkoren inte förändras så att kraven på
opartiskhet, saklighet och skyldighet att meddela
nyheter upphör.
Motionen
I motion 1998/99:K3 av Helena Bargholtz och Barbro
Westerholm (båda fp) anförs att regeringens förslag
att i praktiken utvidga det antal TV-program som
kabel-TV-företagen är skyldiga att distribuera
vidare utan kostnad för hushållen snedvrider
konkurrensen och motverkar nya TV-kanaler.
Motionärerna föreslår att plikten att vidarebeforda
TV-program endast skall omfatta de två etablerade
programkanaler som finansieras med TV-avgifter: SVT
1 och SVT 2. Motionärerna anser att regeringens
förslag motverkar mångfalden genom att ett visst
reklamfinansierat TV-företag ges mer gynnad
ställning än dess konkurrenter. Regeringens förslag
motverkar också mångfalden genom att ytterligare en
avgiftsfinansierad programkanal ges en gynnad
ställning genom vidarebefordringsplikten. Mångfalden
kan också motverkas genom att kabel-TV-företag
tvingas att fritt distribuera vissa TV-program till
hushåll som redan kan ta emot samma utbud med en
enkel inomhusantenn. Enligt motionärerna är det
oklart vad som avses i propositionen med att "alla
boende" skall ha möjlighet att ta emot de marksända
programmen för att kabel-TV-företaget inte skall
vara skyldigt att vidarebefordra dem gratis.
Motionärerna anser vidare att det är omöjligt för
allmänhet och berörda företag att förutse
konsekvenserna av regeringens förslag. Propositionen
innebär att regeringen i praktiken har rätt att
avgöra vilka TV-kanaler som skall ha fördelen av att
vara behäftade med vidarebefordringsplikt. Det står
regeringen fritt att bestämma vilka krav som skall
ingå i tillstånden för att sända digital-TV.
Motionärerna påpekar att en kanal kan ha ett
innehåll som väl motsvarar statens
kvalitetsambitioner, utan att kanalens tillstånd har
formulerats på det sätt som kvalificerar till status
som vidaresändningspliktigt. Motionärerna hemställer
att riksdagen med avslag på propositionen i
motsvarande del beslutar om sådana ändringar i 8
kap. 1 § förslag till lag om ändring i radio- och
TV-lagen i enlighet med vad som anförts så att
plikten för kabel-TV-företag att utan ersättning
vidarebefordra vissa TV-program begränsas.
I motion 1998/99:K323 av Per Unckel m.fl. (m) från
allmänna motionstiden anförs att det saknas
anledning att ålägga kabelägare att kostnadsfritt
distribuera kommersiella program. Det kan enligt
motionärerna vidare ifrågasättas om dagens
omfattande must carry-skyldighet är förenlig med
YGL. Motionärerna anser att kravet på allmänhetens
tillgång till allsidig information rimligen måste
anses tillgodosett genom att de licensbetalda
servicekanalerna SVT 1 och SVT 2 omfattas av must
carry-skyldigheten. Must carry-regeln bör därför
begränsas till dessa kanaler. Motionärerna yrkar att
riksdagen beslutar att begränsa must carry-
skyldigheten i enlighet med vad som anförts i
motionen (yrkande 13).
Utskottets bedömning
Utskottet konstaterar att det i 3 kap. 1 § andra
stycket YGL stadgas att friheten enligt första
stycket att sända program genom tråd inte hindrar
att det i lag meddelas föreskrifter i fråga om
skyldighet för nätinnehavare att ge utrymme för
vissa program i den utsträckning det behövs med
hänsyn till allmänhetens intresse av tillgång till
allsidig upplysning. Det finns således ett
uttryckligt grundlagsstöd för bestämmelsen om
sändningsplikt i 8 kap. 1 § radio- och TV-lagen.
Grundlagsstödet förutsätter dock att
vidaresändningar behövs med hänsyn till allmänhetens
tillgång till allsidig uplysning.
När digitala TV-sändningar inleds i marknätet
kommer den nuvarande bestämmelsen om sändningsplikt
i 8 kap. 1 § radio- och TV-lagen att innebära att
nätinnehavarna blir skyldiga att vidaresända
samtliga program. Utskottet delar därför regeringens
uppfattning att bestämmelsen om sändningsplikt måste
ändras så att den får en mer begränsad omfattning.
Enligt regeringens förslag skall en förutsättning
för sändningsplikt vara att programmen sänds med
stöd av tillstånd av regeringen och att det
föreligger krav på opartiskhet och saklighet samt
villkor om mångsidigt programutbud där det skall
ingå nyheter. Därutöver föreslår regeringen att
sammanlagt högst tre program från TV-
avgiftsfinansierade TV-företag och ett program från
övriga programföretag skall kunna omfattas av
sändningsplikt. Enligt utskottets mening innebär
regeringens förslag att skyldigheten att
vidarebefordra TV-sändningar i kabelnät får en
rimlig omfattning när de digitala sändningarna i
marknätet inleds. Utskottet har inte heller något
att invända mot regeringens förslag att
sändningsplikt skall fortsätta att gälla för program
som omfattades av sändningsplikt den 1 januari 1998
så länge de nämnda kraven uppfylls. Med det anförda
tillstyrker utskottet regeringens förslag i denna
del och avstyrker motionerna 1998/99:K3 och
1998/99:K323 yrkande 13.
Ett programföretag skall kunna få mer än
ett sändningstillstånd
Propositionen
Regeringen föreslår att radio- och TV-lagen ändras
så att det blir möjligt för regeringen att ge ett
och samma programföretag mer än ett
sändningstillstånd.
Utskottets bedömning
Utskottet tillstyrker regeringens förslag.
Villkor om samverkan
Propositionen
Regeringen föreslår att radio- och TV-lagen ändras
så att det framgår att teknisk samverkan med andra
tillståndshavare skall kunna utgöra villkor för
sändningstillstånd.
I skälen för sina förslag påpekar regeringen att den
digitala sändningstekniken innebär att flera olika
programbärande signaler förs samman till en gemensam
digital signal. Vid mottagningen sorterar
mottagarens avkodare ut de delar av signalen som
motsvarar det valda programmet. I samband med att de
olika programmen förs samman (multiplexeras) avgörs
också hur stor överföringskapacitet som varje
program skall tilldelas. Regeringen anför att i och
med att de olika programföretagens material är
förenade till en gemensam signal så måste denna
signal givetvis också sändas ut gemensamt. De
programföretag som delar på en sådan signal kommer
därmed också att behöva utnyttja samma
sändarföretag.
Regeringen konstaterar vidare att det i
förordningen (1997:894) om marksänd digital TV anges
att den sökande i ansökan skall redovisa sina planer
på att ingå överenskommelser med övriga sökande i
fråga om multiplexering, åtkomstkontroll och
elektroniska programguider (6 § tredje stycket). Av
Radio- och TV-verkets förslag till regeringen skall
framgå om den sökande kan delta i sådan samverkan (9
§ första stycket 2).
Enligt 3 kap. 2 § 7 radio- och TV-lagen får ett
villkor i ett sändningstillstånd avse skyldighet att
använda en viss sändningsteknik. Villkoret kan
enligt regeringens uppfattning innebära att en
skyldighet att sända med digital teknik även
innefattar en skyldighet att delta i sådan teknisk
samverkan med andra tillståndhavare som är nödvändig
för att tekniken skall fungera. Regeringen anför att
ett tillägg emellertid bör göras så att det av lagen
uttryckligen framgår att villkoret om viss
sändningsteknik får förenas med krav på samverkan
med andra tillståndshavare i tekniska frågor. Det
anges sedan närmare i sändningstillståndet med vilka
andra tillståndshavare samverkan skall ske och i
vilka tekniska frågor.
Regeringen påpekar vidare att program som sänds ut
i digital ljudradio multiplexeras på i princip samma
sätt som digitalt utsända TV-program. Motsvarande
villkor kommer därför att kunna tillämpas på digital
ljudradio.
Motionen
I motion 1998/99:K323 av Per Unckel m.fl. (m) från
allmänna motionstiden anförs att teknisk samordning
mellan de program som delar på en frekvens är möjlig
redan med dagens formulering av radio- och TV-lagen.
Regeringen vill nu enligt motionärerna öppna för
styrning inte bara av sändningstekniken utan också i
samverkan vad gäller val av mux-operatör, sändare,
SMS-operatör och EPG-operatör. Motionärerna anför
att en sådan kommenderad samverkan försvårar för den
enskilda kanalen och kan motverka konkurrens och ny
utveckling. Man kan heller inte bortse från risken
att avsikten är att ytterligare cementera de
statliga monopolbolagens, Senda AB och TERACOM AB,
ställning. Motionärerna anser att regeringens
förslag till ändring i radio- och TV-lagen på denna
punkt därför bör avvisas (yrkande 7).
Utskottets bedömning
Utskottet delar regeringens uppfattning att
bestämmelsen i 3 kap. 2 § radio- och TV-lagen,
enligt vilken ett villkor i ett sändningstillstånd
kan avse skyldighet att använda en viss
sändningsteknik, även kan innefatta en skyldighet
att delta i en sådan teknisk samverkan med andra
tillståndshavare som är nödvändig för att tekniken
skall fungera. I likhet med regeringen anser
utskottet att det dock är mer tillfredsställande att
det uttryckligen framgår av lagen att villkoret om
viss sändningsteknik får förenas med krav på
samverkan med andra tillståndshavare i tekniska
frågor. Utskottet tillstyrker därför regeringens
förslag att ett tillägg med denna innebörd görs i
den aktuella bestämmelsen. Med det anförda avstyrks
motion 1998/99:K323 yrkande 7.
Utbildningsradions sändningstillstånd
Propositionen
Regeringen föreslår att tillståndet för Sveriges
Utbildningsradio AB att sända ljudradio och TV skall
förlängas tills frågan om Utbildningsradions
framtida verksamhet är bestämd och eventuella
förslag genomförts. Det är regeringens uppgift att
förlänga sändningstillståndet och ange
tillståndstiden.
I skälen för sitt förslag konstaterar regeringen att
det i propositionen En radio och TV i allmänhetens
tjänst 1997-2001 (prop. 1995/96:161 s. 68 f.)
föreslogs att sändningstillståndet för Sveriges
Utbildningsradio AB skulle omfatta perioden den 1
januari 1997 - den 31 december 1998.
Sändningstillståndet föreslogs vara begränsat till
två år med hänvisning till att
Distansutbildningskommittén (U 1995:7) fått i
uppdrag att före utgången av oktober 1997 lägga fram
förslag om vilken roll Utbildningsradion skulle
spela inom utbildnings- och folkbildningsområdet.
Riksdagen godkände förslaget (bet. 1995/96:KrU12,
rskr. 1995/96:297). Kommittén överlämande i november
1997 delbetänkandet Utbildningskanalen (SOU
1997:148). I betänkandet föreslås att det bildas två
nya företag, dels ett företag (Utbildningskanalen)
som bör vara anslagsfinansierat och få i uppdrag att
sända utbildningsprogram i radio och TV, dels ett
produktionsföretag för produktion av bl.a. radio-
och TV-program för Utbildningskanalens räkning. Till
de senare företaget skall enligt förslaget
Utbildningsradions nuvarande resurser överföras.
Kommitténs betänkande bereds för närvarande inom
Regeringskansliet.
Regeringen konstaterar att Utbildningsradions
sändningstillstånd upphör att gälla vid utgången av
december 1998. Enligt regeringen skall
Utbildningsradion dock - i avvaktan på detta - kunna
fortsätta med sin programverksamhet tills vidare.
Den parlamentariska digital-TV-kommittén (Ku
1997:06) konstaterade i sitt yttrande till Radio-
och TV-verket att folkbildning och
kunskapsförmedling är och bör också fortsättningsvis
vara en viktig del i den radio och TV i allmänhetens
tjänst som erbjuds av Utbildningsradions via
Sveriges Televisions kanaler SVT 1 och SVT 2.
Kommittén har föreslagit att Utbildningsradion skall
beredas utrymme för digitala sändingar inom ramen
för SVT 1 och SVT 2. Enligt kommittén är det vidare
angeläget att Utbildningsradion erbjuds möjligheter
att utveckla även nya former av produktion och
samarbete inom ramen för dessa sändningar och att
detta kan ske i minst nuvarande omfattning.
Regeringen avser att återkomma till riksdagen i
denna fråga. Det ankommer på regeringen att förlänga
sändningstillståndet och bestämma tillståndstiden
till en viss tid tills frågan om Utbildningsradions
framtida verksamhet är bestämd och eventuella
förslag har genomförts. Regeringen har för avsikt
att förlänga tillståndstiden med minst ett år.
Motionerna
I motion 1998/99:Kr253 av Birgitta Sellén m.fl. (c,
v, kd, mp) anförs att medier och utbildning befinner
sig i en snabb och dynamisk utveckling. Det
fortsatta beredningsarbetet om Utbildningsradion kan
enligt motionärerna inte bedömas vara avslutat inom
en nära framtid. Motionärerna framhåller vidare att
den parlamentariska digital-TV-kommittén klart
uttalat att Utbildningsradion även i fortsättningen
bör vara en viktig del i radio och TV i allmänhetens
tjänst. Mot denna bakgrund ter det sig enligt
motionärerna följdriktigt att sändningstillståndet
för Utbildningsradion förlängs med tre år för att ge
nödvändiga långsiktiga planeringsförutsättningar och
för att komma i fas med avtalsperioderna för de
övriga två sändningsbolagen i allmänhetens tjänst,
SVT och SR. Motionärerna anför att detta möjliggör
en samlad bedömning av hela public service-
verksamhetens framtida utveckling vid en och samma
tidpunkt. Riksdagen bör besluta att bemyndiga
regeringen att förlänga Utbildningsradions nuvarande
sändningstillstånd med minst tre år (yrkande 1).
I motion 1998/99:Kr274 av Birger Schlaug m.fl. (mp)
anförs att det vore bäst att ge Utbildningsradion
sändningstillstånd t.o.m. 2001. Motionärerna påpekar
att det inte medför någon god arbetsmiljö att
förlänga sändningstillståndet årligen så länge
utredning pågår. Att likställa Utbildningsradions
sändningstillstånd med SVT:s verkar därför enligt
motionärerna rimligt i dagsläget. Detta bör ges
regeringen till känna (yrkande 51).
Kulturutskottets yttrande
I sitt yttrande konstaterar kulturutskottet att
regeringens förslag innebär att riksdagen inte skall
- som hittills varit fallet för samtliga public
service-företag - besluta om någon bortre tidsgräns
för sändningstillstånd som skall gälla för UR.
Utskottet har vid sina överväganden funnit att det
inte är lämpligt att riksdagen beslutar om ett så
oprecist bemyndigande då det gäller UR:s framtid. I
likhet med vad som framförts i motioner har
utskottet stannat för att det bör finnas en
tidsmässig överensstämmelse mellan de
sändningstillstånd som gäller för SVT och SR å ena
sidan och UR å andra sidan. UR:s fortsatta
sändningstillstånd bör enligt utskottet således avse
perioden den 1 januari 1999-den 31 december 2001.
Härigenom bör UR kunna tillförsäkras bättre
möjligheter till en långsiktig planering av
programverksamheten. Även i övrigt bör
planeringsförutsättningarna för verksamheten inom
företaget kunna förbättras genom en sådan
förlängning av tillståndsperioden. Utskottet vill
betona att vissa önskvärda förändringar av företaget
- t.ex. med anledning av den pågående digitala
utvecklingen - bör kunna genomföras under den med
tre år förlängda tillståndsperioden och inte skjutas
upp i avvaktan på kommande beslut om UR:s framtid.
Enligt kulturutskottet bör konstitutionsutskottet
föreslå riksdagen att med anledning av propositionen
och med bifall till motionerna Kr253 yrkande 1 och
Kr274 yrkande 51 som sin mening ge regeringen till
känna vad utskottet anfört om en förlängd
sändningstillståndsperiod avseende tiden den
1januari 1999-den 31 december 2001 för UR.
Utskottets bedömning
Utskottet konstaterar att regeringens förslag
innebär att riksdagen inte som hitintills skall
besluta om någon bortre tidsgräns för det
sändningstillstånd som skall gälla för
Utbildningsradion. Kulturutskottet har vid sina
överväganden funnit att det inte är lämpligt att
riksdagen beslutar om så oprecisa anvisningar när
det gäller Utbildningsradions framtid. Enligt
kulturutskottets uppfattning bör det finnas en
tidsmässig överensstämmelse mellan de
sändningstillstånd som gäller för Sveriges
Television och Sveriges Radio å ena sidan och för
Utbildningsradion å andra sidan. Kulturutskottet
anser att riksdagen därför bör bifalla motionerna
1998/99:Kr253 yrkande 1 och 1998/99:Kr274 yrkande 51
med yrkanden om att regeringen skall ges till känna
att Utbildningsradion bör ges en förlängd
sändningstillståndsperiod avseende tiden den 1
januari 1999 - den 31 december 2001.
Konstitutionsutskottet har inget att invända mot
denna uppfattning. Med anledning av propositionen
och med bifall till de nämnda motionsyrkandena bör
riksdagen därför ge regeringen till känna vad
utskottet anfört om ett förlängt sändningstillstånd
för Utbildningsradion.
Övriga frågor
Skrivelse från Sveriges Television
Med anledning konstitutionsutskottets behandling av
proposition 1997/98:44 om ändringar i radio- och TV-
lagen har Sveriges Television AB (SVT) kommit in med
en skrivelse till utskottet. I skrivelsen anför
bolaget att en viktig fråga är att åtgärder vidtas
för att tillförsäkra TV-företag som når alla TV-
tittare en rätt till nyhetsbevakning av olika
evenemang, i detta sammanhang idrotts-evenemang. En
rätt till 90 sekunders nyhetsbevakning bör enligt
SVT alltid föreligga, oavsett vem som har förvärvat
rätten att sända evenemanget i sin helhet.
SVT anför att frågan har diskuterats under lång tid
utan att någon lösning nåtts. Enligt bolagets mening
följer av grundläggande yttrandefrihetsrättsliga
principer att TV-företag av SVT:s slag bör
tillförsäkras en rätt att i nyhetssändningar
rapportera från idrottsevenemang. Kan så inte ske
anser bolaget att det inte kan uppfylla sin public
service-roll.
Vidare anför SVT att sändning av nyhetsinslag från
idrottsevenemang vid en del tillfällen inte kan ske
till följd av att arrangören av eller innehavaren av
TV-rättigheterna till evenemanget sålt inte bara
rätten till sändning av evenemanget i sin helhet
utan också möjligheten att bevaka det i ett kort
nyhetsinslag. Enligt SVT kan möjligheterna att sända
nyhetsinslag i många fall regleras genom
överenskommelser mellan olika TV-företag.
Upphovsrättslagens stadganden om citaträtt ger i
princip vissa möjligheter för ett TV-bolag att
citera från annan sändning. Citaträtten som den är
utformad är enligt SVT emellertid inte så väl
anpassad till det behov som nu föreligger för
nyhetsbevakning.
I sin skrivelse hemställer SVT avslutningsvis att
konstitutionsutskottet i anslutning till
behandlingen av de föreslagna ändringarna i radio-
och TV-lagen även tar upp frågan om rätten till
nyhetsbevakning. Bolaget önskar att utskottet
uttalar att åtgärder bör vidtas, sannolikt i form av
lagstiftning, för att en sådan rätt skall föreligga.
SVT hemställer också att utskottet föreslår
riksdagen att av regeringen begära att ett underlag
tas fram och att förslag till åtgärder föreläggs
riksdagen.
Utskottets bedömning
Utskottet konstaterar att skrivelsen från Sveriges
Television AB behandlar frågan om rätt till kortare
nyhetsbevakning av idrottsevenemang för
programföretag vars sändningar når i princip hela
befolkningen, oavsett vem som innehar
sändningsrätten för evenemanget. Sveriges Television
påpekar i sin skrivelse att frågan har diskuterats
under lång tid utan att någon lösning nåtts. Av
skrivelsen framgår också att bolaget har
aktualiserat frågan hos Kulturdepartementet. Enligt
utskottets mening är frågan om rätt till
nyhetsbevakning av idrottsevenemang en viktig men
också komplicerad fråga. Utskottet är för närvarande
inte berett att ta ställning till denna fråga.
Utskottet förutsätter dock att regeringen
uppmärksammar frågan inom ramen för sin behandling
av mediepolitiska frågor.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande europeiska programkvoter
att riksdagen avslår motion 1998/99:K2 yrkande 1,
res. 1 (v)
2. beträffande begreppet fri TV
att riksdagen avslår motion 1998/99:K2 yrkande 2,
res. 2 (v)
3. beträffande bestämmelse om allmänhetens
tillgång till viktiga evenemang
att riksdagen med avslag på motion 1998/99:Kr519 yrkande 11
antar regeringens förslag till lag om ändring i
radio- och TV-lagen (1996:844) såvitt avser 6
kap. 10 §,
res. 3 (m, fp, v)
4. beträffande en svensk lista
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:K1 och 1998/99:K252,
res. 4 (m, fp, v) -
villk. res.3
res. 5 (c)
5. beträffande varningssignaler vid
sändning av vissa TV-program
att riksdagen avslår motion 1998/99:K2 yrkande 3 såvitt nu
är i fråga,
6. beträffande lydelsen av 6 kap. 2 §
radio- och TV-lagen
att riksdagen med anledning av propositionen och med
anledning av motion 1998/99:K2 yrkande 3 såvitt
nu är i fråga antar regeringens förslag till lag
om ändring i radio- och TV-lagen (1996:844)
såvitt avser 6 kap. 2 § med den ändringen att
paragrafen erhåller i bilaga 2 som utskottets
förslag betecknade lydelse,
7. beträffande vidaresändningsplikt i
kabelnät
att riksdagen med avslag på motionerna 1998/99:K3 och
1998/99:K323 yrkande 13 antar regeringens
förslag till lag om ändring i radio- och TV-
lagen (1996:844) såvitt avser
dels 8 kap. 1 §,
dels punkt 3 i övergångsbestämmelserna,
res. 6 (m, fp)
8. beträffande villkor om samverkan
att riksdagen med avslag på motion 1998/99:K323 yrkande 7
antar regeringens förslag till ändring i radio-
och TV-lagen (1996:844) såvitt avser 3 kap. 2 §,
res. 7 (m)
9. beträffande förslaget om ändring i
radio- och TV-lagen i övrigt
att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring
i radio- och TV-lagen (1996:844) i vad förslaget
inte berörts ovan under momenten 3 och 6-8,
att riksdagen med anledning av propositionen och med bifall
till motionerna 1998/99:Kr253 yrkande 1 och
1998/99:Kr274 yrkande 51 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.
res. 8 (m)
Stockholm den 19 november 1998
På konstitutionsutskottets vägnar
Per Unckel
I beslutet har deltagit: Per Unckel
(m), Göran Magnusson (s), Kenneth
Kvist (v), Ingvar Svensson (kd),
Jerry Martinger (m), Mats Berglind
(s), Inger René (m), Kerstin
Kristiansson (s), Tommy Waidelich
(s), Mats Einarsson (v), Björn von
der Esch (kd), Nils Fredrik
Aurelius (m), Per Lager (mp), Åsa
Torstensson (c), Helena Bargholtz
(fp), Kenth Högström (s) och Pär-
Axel Sahlberg (s).
Reservationer
1. Europeiska programkvoter (mom. 1)
Kenneth Kvist (v) och Mats Einarsson (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 5
börjar med "Utskottet vill" och slutar med "denna
del" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att det visserligen är nödvändigt
att stärka den europeiska audiovisuella
konkurrenskraften i förhållande till den
amerikanska. Dock delar utskottet uppfattningen i
motion 1998/99:K2 yrkande 2 att TV-direktivets
bestämmelse om europeiska programkvoter innebär
överstatliga ingrepp i medlemsstaternas suveränitet
på området. Dessa kvoter kan också innebära en risk
för att murar byggs upp mot produktioner från länder
vid sidan av USA och EU. Enligt utskottets mening
bör regeringen därför på europeisk nivå begära en ny
utredning om andra sätt än kvotering för att
motverka den amerikanska dominansen på TV-området.
Frågan bör omgående aktualiseras i kontaktkommittén.
Vad utskottet nu anfört bör med bifall till motionen
i nämnda del ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha
följande lydelse:
1. beträffande europeiska programkvoter
att riksdagen med bifall till motion 1998/99:K2 yrkande 1 som
sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
2. Begreppet fri TV (mom. 2)
Kenneth Kvist (v) och Mats Einarsson (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 12
börjar med "Utskottet konstaterar " och slutar med
"denna del " bort ha följande lydelse:
Utskottet konstaterar att begreppet fri TV inte
preciseras i lagtexten. Såsom anförs i motion
1998/99:K2 yrkande 2 kan detta enligt utskottets
mening leda till tillämpningsproblem. Utskottet
anser därför att regeringen bör ges i uppdrag att
återkomma till riksdagen med ett förslag på en
legaldefinition av begreppet fri TV. Detta bör med
bifall till motionen ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha
följande lydelse:
2. beträffande begreppet fri TV
att riksdagen med bifall till motion 1998/99:K2 yrkande 2 som
sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
3. Bestämmelse om allmänhetens tillgång
till viktiga evenemang (mom. 3)
Per Unckel (m), Kenneth Kvist (v), Jerry Martinger
(m), Inger René (m), Mats Einarsson (v), Nils
Fredrik Aurelius (m) och Helena Bargholtz (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 12
börjar med "Regeringen föreslår" och på s. 13 slutar
med "avstyrks därför" bort ha följande lydelse:
Regeringen föreslår att det i radio- och TV-lagen
också införs en bestämmelse som möjliggör att en
svensk lista över evenemang som är av särskild vikt
för det svenska samhället kan upprättas. En sådan
ordning innebär enligt utskottets mening ett stort
och oacceptabelt ingrepp, t.ex. i en
idrottsorganisations rätt till det egna
arrangemanget. Enligt utskottets uppfattning innebär
regeringens förslag såsom anförs i motion
1998/99:Kr519 yrkande 11 att idrotten i realiteten
mister förfoganderätten till sina egna arrangemang.
De principiella konsekvenserna av det
expropriationsliknande ingrepp som propositionens
förslag i realiteten innebär berörs över huvud taget
inte i regeringens redovisning. Inte heller
redovisas de vidare konsekvenserna av att annat än
sportevenemang skulle kunna beröras.
Vid sidan av de principiella invändningarna leder
regeringens förslag också till svåra konsekvenser
för idrotten. Om möjligheten att upprätta en lista
utnyttjas kommer detta att innebära ett sämre
ekonomiskt utbyte för berörda förbund och
föreningars möjligheter till intäkter vid
försäljning av TV-rättigheter. Detta innebär i sin
tur att förutsättningarna för att upprätthålla den
idrottsliga kvaliteten försämras. Utskottet vill
också påpeka att risken för att stora
idrottsevenemang förläggs till andra länder i
stället för till Sverige inte är analyserad. Mot
denna bakgrund bör regeringens förslag i denna del,
såsom anförs i motion 1998/99:Kr519 yrkande 11,
avslås.
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha
följande lydelse:
3. beträffande bestämmelse om allmänhetens
tillgång till viktiga evenemang
att riksdagen med anledning av propositionen och med bifall
till motion 1998/99:Kr519 yrkande 11 antar
regeringens förslag till lag om ändring i radio-
och TV-lagen såvitt avser 6 kap. 10 § med den
ändringen att paragrafen erhåller i bilaga 3 som
reservanternas förslag betecknad lydelse,
4. En svensk lista (mom. 4)
Under förutsättning av avslag på reservation 3
Per Unckel (m), Kenneth Kvist (v), Jerry Martinger
(m), Inger René (m), Mats Einarsson (v), Nils
Fredrik Aurelius (m) och Helena Bargholtz (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 13
börjar med "När det" och slutar med "och
1998/99:K252" bort ha följande lydelse:
I den händelse riksdagen inte med bifall till
motion 1998/99:Kr519 yrkande 11 avslår förslaget om
att regeringen skall ges möjlighet att upprätta en
svensk lista anser utskottet, i likhet med vad som
anförs i motion 1998/99:K252, att regeringen skall
ges till känna att den bör avstå från att upprätta
en sådan lista. Mot denna bakgrund tillstyrker
utskottet sistnämnda motion och avstyrker motion
1998/99:K1.
dels att utskottets hemställan under 4 bort ha
följande lydelse:
4. beträffande en svensk lista
att riksdagen med bifall till motion 1998/99:K252 och med
avslag på motion 1998/99:K1 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
5. En svensk lista (mom. 4)
Åsa Torstensson (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 13
börjar med "När det" och slutar med "och
1998/99:K252" bort ha följande lydelse:
När det därefter gäller frågan om regeringen bör
upprätta en svensk lista över evenemang som är av
särskild vikt för det svenska samhället har
kulturutskottet i sitt yttrande framhållit att många
hushåll i Sverige alltjämt endast har tillgång till
de tre markbundna kanalerna SVT 1, SVT 2 och TV 4.
Kulturutskottet anser att allmänhetens tillgång till
program av den aktuella typen inte får riskera att
begränsas. Härvid framhåller utskottet att sådana
program inte endast avser sändning av
idrottsevenemang. Lika viktigt är enligt utskottet
allmänhetens tillgång till andra angelägna
evenemang, t.ex. inom kultursektorn. Kulturutskottet
anser att främst rättviseskäl talar för att det är
angeläget att regeringen ges möjlighet att upprätta
en lista över viktiga evenemang. Därutöver
konstaterar kulturutskottet att kulturministern i en
frågestund i riksdagen uttalat att regeringen kommer
att upprätta en lista över sportevenemang.
Konstitutionsutskottet delar kulturutskottets
uppfattning att regeringen bör upprätta en lista
över evenemang av särskild vikt för det svenska
samhället. I enlighet med vad som anförs i motion
1998/99:K1 vill utskottet framhålla att det finns en
risk för att stora grupper av människor i Sverige
även framgent kommer att undanhållas stora
sportevenemang om inte en lista nu upprättas.
Utskottet anser det också vara angeläget, såsom
anförs i nämnda motion, att riksdagen får möjlighet
att uttrycka vilka evenemang som bör vara aktuella
att föras upp på en svensk lista. Enligt utskottets
mening bör följande evenemang komma i fråga: OS, VM
och EM i fotboll (män), dvs. samtliga matcher med
svenskt deltagande i kvalifikationsmatcher och
slutspel samt semifinaler och finaler, VM i fotboll
(damer), dvs. slutspelsmatcher med svenskt
deltagande samt semifinaler och finaler, VM i
ishockey, SM-slutspel i ishockey, SM-final i bandy,
VM i längdåkning, Vasaloppet, Finnkampen i
friidrott, VM i friidrott samt Elitloppet i trav.
Vad utskottet anfört om evenemang på en svensk lista
bör med bifall till motion 1998/99:K1 och med avslag
på motion 1998/99:K252 ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 4 bort ha
följande lydelse:
4. beträffande en svensk lista
att riksdagen med bifall till motion 1998/99:K1 och med avslag
på motion 1998/99:K252 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,
6. Vidaresändningsplikt i kabelnät (mom. 7)
Per Unckel (m), Jerry Martinger (m), Inger René (m),
Nils Fredrik Aurelius (m) och Helena Bargholtz (fp)
anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 20
börjar med "När digitala" och slutar med "yrkande
13" bort ha följande lydelse:
När digitala TV-sändningar inleds i marknätet
kommer den nuvarande bestämmelsen om sändningsplikt
i 8 kap. 1 § radio- och TV-lagen att innebära att
nätinnehavarna blir skyldiga att vidaresända
samtliga program. Utskottet anser att bestämmelsen
därför måste få en betydligt mer begränsad
omfattning. Enligt utskottets mening kan det
dessutom ifrågasättas om den vidaresändningsplikt
som bestämmelsen innebär i dag är förenlig med
regleringen i YGL. Regeringens förslag innebär att
den skyldighet kabel-TV-företagen har i dag att
vidaresända program utan kostnad för de mottagande
hushållen kommer att utvidgas. Enligt utskottets
mening kommer detta att snedvrida konkurrensen och
motverka tillkomsten av nya TV-kanaler. I likhet med
vad som anförs i motionerna 1998/99:K3 och
1998/99:K323 yrkande 13 bör vidaresändningsplikten
begränsas till de TV-avgiftsfinansierade kanalerna
SVT 1 och SVT 2. Utskottet tillstyrker därför
motionerna i berörd del och avslår regeringens
förslag.
dels att utskottets hemställan under 7 bort ha
följande lydelse:
7. beträffande vidaresändningsplikt i kabelnät
att riksdagen med anledning av propositionen och med bifall
till motionerna 1998/99:K3 och 1998/99:K323
yrkande 13 antar regeringens förslag till
ändring i radio- och TV-lagen (1996:844)
dels såvitt avser 8 kap. 10 § med den ändringen
i fjärde stycket att ordet "tre" byts ut mot
"två" och orden "och högst ett TV-program som
sänds av en annan tillståndshavare" utgår,
dels såvitt avser punkt 3 i
övergångsbestämmelserna med den ändringen att
orden "från tillståndshavare vars verksamhet
finansieras genom anslag från TV-avgiften enligt
lagen (1989:41) om TV-avgift" inskjuts efter
ordet "sändningar",
7. Villkor om samverkan (mom. 8)
Per Unckel (m), Jerry Martinger (m), Inger René (m)
och Nils Fredrik Aurelius (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 21
börjar med "Utskottet delar" och på s. 22 slutar med
"yrkande 7" bort ha följande lydelse:
Utskottet konstaterar att teknisk samordning mellan
de program som delar på en frekvens är möjlig redan
med dagens reglering i radio- och TV-lagen. Enligt
utskottets mening innebär regeringens förslag, såsom
anförs i motion 1998/99:K323 yrkande 7, att styrning
blir möjlig inte bara när det gäller
sändningstekniken utan också i fråga om valet av
mux-operatör, sändare, SMS-operatör och EPG-
operatör. Utskottet delar motionärernas uppfattning
att en sådan styrd samverkan försvårar för den
enskilda kanalen och kan motverka konkurrens och ny
utveckling. Mot denna bakgrund anser utskottet att
motionen i berörd del bör bifallas och regeringens
förslag avslås.
dels att utskottets hemställan under 8 bort ha
följande lydelse:
8. beträffande villkor om samverkan
att riksdagen med bifall till motion 1998/99:K323
yrkande 7 avslår regeringens förslag till
lag om ändring i radio- och TV-lagen såvitt
avser 3 kap. 2 §,
Per Unckel (m), Jerry Martinger (m), Inger René (m)
och Nils Fredrik Aurelius (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 24
börjar med "Utskottet konstaterar" och slutar med
"för Utbildningsradion" bort ha följande lydelse:
Utskottet delar regeringens uppfattning att det är
lämpligt att sändningstillståndet för
Utbildningsradion förlängs tills frågan om
Utbildningsradions framtida verksamhet är bestämd
och eventuella förslag har genomförts. Till dess
skall det enligt regeringens förslag ankomma på
regeringen att förlänga sändningstillståndet och
bestämma tillståndsperioden till en viss tid.
Regeringen anger att den har för avsikt att förlänga
tillståndstiden till minst ett år. Utskottet har
inget att invända mot regeringens förslag och
avstyrker därför motionerna 1998/99:Kr253 yrkande 1
och 1998/99:Kr274 yrkande 51.
dels att utskottets hemställan under 10 bort ha
följande lydelse:
att riksdagen med avslag på motionerna 1998/99:K253 yrkande 1
och 1998/99:Kr274 yrkande 51 godkänner regeringens
förslag om Utbildningsradion AB:s
sändningstillstånd.
Propositionens lagförslag
Förslag till lag om ändring i radio- och
TV-lagen (1996:844)
Av utskottet framlagt förslag till ändring
i regeringens förslag till lag om ändring i
radio- och TV-lagen (1996:844)
-----------------------------------------------------
Program med ingående Program med ingående
våldsskildringar av våldsskildringar av
verklighetstrogen verklighetstrogen
karaktär eller med karaktär eller med
pornografiska bilder får pornografiska bilder som
inte sändas okodade i sänds i televisionen
televisionen under sådan skall antingen föregås av
tid att det finns en en varning i ljud eller
betydande risk för att innehålla en varning som
barn kan se programmen, anges löpande i bild
om det inte av särskilda under hela
skäl ändå är försvarligt. sändningstiden. Sådana
Program som har ett program får inte sändas
sådant innehåll och som under sådan tid och på
får sändas skall antingen sådant sätt att det finns
föregås av en varning i en betydande risk för att
ljud eller innehålla en barn kan se programmen,
varning som anges löpande om det inte av särskilda
i bild under hela skäl ändå är försvarligt.
sändningstiden.
-----------------------------------------------------
Reservanternas förslag till lydelse av 6
kap. 10 § radio- och TV-lagen
-----------------------------------------------------
Den som sänder TV-program
och som innehar den
exklusiva rätten till en
TV-sändning från ett
svenskt eller utländskt
evenemang som är av
särskild vikt för det
svenska samhället får
inte, om han sänder
evenemanget, utnyttja
rättigheten på ett sådant
sätt att en väsentlig del
av allmänheten i Sverige
utestängs från
möjligheten att i fri TV
se evenemanget i
direktsändning eller, om
det finns saklig grund
till det, med en mindre
tidsförskjutning. De
evenemang som avses är
sådana som inträffar
högst en gång om året och
som intresserar en bred
allmänhet i Sverige.
-----------------------------------------------------
Om Europeiska kommissionen genom en underrättelse i
Europeiska gemenskapernas officiella tidning har
förklarat att ett evenemang är av särskild vikt för
samhället i en annan EES-stat, får den som sänder
TV-program och som innehar den exklusiva rätten att
sända evenemanget till den staten inte, om han
sänder evenemanget, utnyttja rättigheten på ett
sådant sätt att en väsentlig del av allmänheten i
den staten utestängs från möjligheten att se
evenemanget i fri TV på ett sätt som närmare anges i
underrättelsen.
-----------------------------------------------------
Om någon för att uppfylla Om någon för att
skyldigheten enligt uppfylla skyldigheten
första eller andra enligt första stycket
stycket erbjuder någon erbjuder någon annan att
annan att sända sända evenemanget i TV
evenemanget i TV skall skall detta göras på
detta göras på skäliga skäliga villkor.
villkor. Föreskrifter om
verkställigheten av
första stycket meddelas
av regeringen.
-----------------------------------------------------
Innehållsförteckning
Sammanfattning...................................
1
Propositionen....................................
2
Motioner med anledning av propositionen..........
2
Motioner från allmänna motionstiden..............
2
Utskottet........................................
3
Propositionens huvudsakliga innehåll...........
3
Ärendet och dess beredning.....................
4
Genomförande av EG:s TV-direktiv.............
4
Digital marksänd TV..........................
4
Utbildningsradions sändningstillstånd........
4
TV-direktivets bestämmelse om europeiska
programkvoter..................................
5
Propositionen................................
5
Motionen.....................................
5
Utskottets bedömning.........................
5
Radio- och TV-lagens tillämpningsområde........
6
Propositionen................................
6
Utskottets bedömning.........................
6
Allmänhetens tillgång till viktiga evenemang...
6
EG-direktivets bestämmelse om allmänhetens
tillgång till viktiga evenemang
6
Bestämmelsens förhållande till
yttrandefrihetsgrundlagen och
äganderättsskyddet enligt regeringsformen
7
Grundlagsbestämmelser......................
7
Propositionen..............................
7
Utskottets bedömning.......................
8
Regeringens förslag för att säkerställa
allmänhetens tillgång till viktiga
evenemang
8
Propositionen..............................
8
Motionerna................................
10
Kulturutskottets yttrande.................
11
Utskottets bedömning......................
12
Övervakning och sanktioner..................
13
Propositionen.............................
13
Utskottets bedömning......................
13
Regler för TV-reklam och köp-TV...............
13
Propositionen...............................
13
Utskottets bedömning........................
14
Varningssignaler vid sändningar av vissa TV-
program.......................................
14
Propositionen...............................
14
Motionen....................................
15
Utskottets bedömning........................
15
Nya produktioner..............................
16
Propositionen...............................
16
Utskottets bedömning........................
16
Skyldighet att vidarebefordra TV-sändningar i
kabelnät......................................
16
Propositionen...............................
16
Motionen....................................
19
Utskottets bedömning........................
20
Ett programföretag skall kunna få mer än ett
sändningstillstånd............................
20
Propositionen...............................
20
Utskottets bedömning........................
20
Villkor om samverkan..........................
20
Propositionen...............................
20
Motionen....................................
21
Utskottets bedömning........................
21
Utbildningsradions sändningstillstånd.........
22
Propositionen...............................
22
Motionerna..................................
23
Kulturutskottets yttrande...................
23
Utskottets bedömning........................
24
Övriga frågor.................................
24
Skrivelse från Sveriges Television..........
24
Utskottets bedömning........................
25
Hemställan....................................
25
Reservationer...................................
27
1. Europeiska programkvoter (mom. 1)..........
27
2. Begreppet fri TV (mom. 2)..................
27
3. Bestämmelse om allmänhetens tillgång till
viktiga evenemang (mom. 3)
27
4. En svensk lista (mom. 4)...................
28
5. En svensk lista (mom. 4)...................
29
6. Vidaresändningsplikt i kabelnät (mom. 7)...
30
7. Villkor om samverkan (mom. 8)..............
30
8. Utbildningsradions sändningstillstånd
(mom. 10).....................................
31
Bilaga 1 Propositionens lagförslag............
32
Förslag till lag om ändring i radio- och TV-
lagen (1996:844)..............................
32
Bilaga 2 Av utskottet framlagt förslag till
ändring i regeringens förslag till lag om
ändring i radio- och TV-lagen (1996:844)
43
Bilaga 3 Reservanternas förslag till lydelse av 6
kap. 10 § radio- och TV-lagen
44