I detta betänkande tar utskottet till förnyad
behandling upp förslaget i regeringens proposition
1997/98:184 om att i radio- och TV-lagen (1996:844)
införa en möjlighet att upprätta en svensk TV-lista
och därtill hörande motion 1998/99:Kr519 yrkande 11
samt motionerna 1998/99:K1 och 1998/99:
K252 angående frågan om en svensk lista skall
upprättas.
Därutöver behandlar utskottet motioner från
allmänna motionstiden 1998 som rör mediefrågor
rörande bl.a. grundläggande principer för fria
medier, medieägandet, digital TV och radio, förbud
mot viss avkodningsutrustning och utredning om brett
mediestöd.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag om att
det bör införas en möjlighet i radio- och TV-lagen
att upprätta en svensk TV-lista. Med hänsyn till
svensk idrotts ekonomi och konkurrenskraft anser
utskottet dock att idrottsevenemang där rättigheter
upplåts av inhemska arrangörer skall lämnas utanför
en eventuell lista. Utskottet förutsätter att
regeringen inhämtar riksdagens godkännande om någon
annan bedömning aktualiseras. Detta bör enligt
utskottet ges regeringen till känna.
Utskottet avstyrker samtliga motioner.
Till betänkandet har fogats tio reservationer och
två särskilda yttranden.
Propositionen
1997/98:184 vari yrkas
1. att riksdagen antar regeringens förslag till lag
om ändring i radio- och TV-lagen (1996:844) såvitt
nu är i fråga.
Lagförslaget framgår av bilaga 1.
Motioner med anledning av
propositionen
1998/99:K1 av Birgitta Sellén och
Sofia Jonsson (c) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i
motionen anförts om arrangemang på
en svensk lista.
Motioner från allmänna motionstiden
1998/99:K231 av Helena Bargholtz m.fl. (fp) vari
yrkas
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om politikernas
styrning av utvecklingen av digital-TV.
1998/99:K243 av Erik Arthur Egervärn (c) vari yrkas
att riksdagen begär förslag till ändring av 2 kap. 2
§ radio- och TV-lagen i enlighet med vad i motionen
anförts.
1998/99:K252 av Elizabeth Nyström och Lars Björkman
(m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om att
upprätta en svensk lista över idrottsevenemang som
skall reserveras för sändning i rikstäckande TV-
kanaler.
1998/99:K254 av Jan Backman (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om behovet av
lagstiftning mot användningen av
piratavkodningsutrustning,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om ändrad straffsats
för grovt brott mot lagen om förbud beträffande viss
avkodningsutrustning,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att det i lagen om
förbud beträffande viss avkodningsutrustning införs
regler för beräkning av skadestånd.
1998/99:K255 av Ewa Larsson (mp) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till
sådan ändring i lagen om förbud beträffande viss
avkodningsutrustning att det medför ett förbud mot
innehav av utrustning,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till
sådan ändring i lagen om förbud beträffande viss
avkodningsutrustning att en straffsats för grovt
brott mot lagen om förbud beträffande viss
avkodningsutrustning införs med maximalt två års
fängelse vid yrkesmässig hantering i stor omfattning
eller där stor skada förorsakats de kodande
företagen,
3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till
sådan ändring i lagen om att avskaffa den s.k.
allmänna åtalsregel som innebär att åtal väcks
endast om det föreligger särskilda skäl och att det
kan motiveras från allmän synpunkt,
4. att riksdagen hos regeringen begär förslag om
att lagen om förbud beträffande viss
avkodningsutrustning utökas med regler för beräkning
av skadestånd.
1998/99:K282 av Sten Tolgfors (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om marknätet för
digital TV.
1998/99:K323 av Per Unckel m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om etableringsfrihetens
betydelse för tryck- och yttrandefriheten,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om riktlinjer för
statens agerande rörande medier i ett öppet
samhälle,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att staten ej skall
reglera formerna för olika programföretags
verksamhet,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om ägarbegränsningar,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om markbundna digitala
TV-sändningar,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om att
koncessioner för nya sändningsrättigheter för TV-
kanaler skall säljas genom ett auktionsförfarande,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om regelverk för
digital radio.
1998/99:K328 av Helena Bargholtz och Barbro
Westerholm (fp) vari yrkas
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om att staten
skall utforma nya principer för fördelningen av
sändningstillstånd för digitala markbundna TV-
sändningar,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om att undantag
för sändningar av särskilt lokalt eller regionalt
intresse skall kunna medges från det s.k.
riksförbudet.
1998/99:K331 av Rune Berglund och Berit Andnor (s)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om
tillgång till lokala TV 4-sändningar för större
delen av hushållen i de glest befolkade delarna av
landet.
1998/99:K333 av Matz Hammarström och Per Lager (mp)
vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär en
utredning av distributionskanalerna för tidningar
och tidskrifter i ett tryckfrihets- och
konkurrensperspektiv.
1998/99:Kr274 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari
yrkas
54. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om V-chip.
1998/99:Kr276 av Charlotta L Bjälkebring m.fl. (v)
vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär en utredning
av hur den nuvarande lagen om förbud beträffande
viss avkodningsutrustning kan ändras för att uppnå
en effektiv skärpning mot dem som yrkesmässigt
tillverkar och säljer piratutrustning,
2. att riksdagen hos regeringen begär att den
beslutade medieutredningen ges tilläggsdirektiv att
utreda hur de många olika organ som i dag existerar
på området kan föras samman till en gemensam
mediemyndighet,
3. att riksdagen hos regeringen begär att den
tillsätter en parlamentarisk utredning med uppgift
att återkomma med förslag om hur ett brett mediestöd
skall utformas,
4. att riksdagen vid bifall till yrkande 3 som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att den parlamentariska utredning med
uppgift att föreslå ett brett mediestöd även bör få
i uppdrag att se över funktionshindrades tillgång
till olika medier,
5. att riksdagen vid bifall till yrkande 3 som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att den parlamentariska utredning med
uppgift att föreslå ett brett mediestöd, också ser
på möjligheten att fördela detta kulturstöd till
lokala radio- och TV-sändningar.
1998/99:Kr519 av Bo Lundgren m.fl. (m) vari yrkas
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om TV-direktivet.
1998/99:T220 av Per-Richard Molén m.fl. (m) vari
yrkas
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om behovet av en
enhetlig lagstiftning på IT-området,
9. att riksdagen beslutar avbryta utbyggnaden av
det digitala marknätet i enlighet med vad som
anförts i motionen.
Yttrande från kulturutskottet
På konstitutionsutskottets begäran har
kulturutskottet yttrat sig i ärendet vad avser den
svenska TV-listan. Yttrandet har fogats till
betänkandet i bilaga 2.
Utskottet
En svensk TV-lista
Ärendet
I betänkande 1998/99:KU6 behandlade utskottet
proposition 1997/98:184 Ändringar i radio- och TV-
lagen (1996:844), m.m. jämte följdmotioner och
motioner från allmänna motionstiden 1998.
Under kammarbehandlingen den 3 december 1998
yrkades att ärendet skulle återförvisas till
konstitutionsutskottet för ytterligare beredning.
Riksdagen beslutade samma dag att ärendet skulle
återförvisas. Det återförvisade ärendet omfattade
samtliga de frågor som behandlades i betänkande
1998/99:KU6.
I betänkande 1998/99:KU13 tog utskottet till
förnyad behandling upp samtliga de frågor som
behandlades i betänkande 1998/99:KU6 med följande
undantag. Regeringens förslag till lagtext vad avser
möjligheterna att upprätta en svensk TV-lista och
därtill hörande motion 1998/99:Kr519 yrkande 11 samt
motionerna 1998/99:K1 och 1998/99:K252 angående
frågan om en svensk TV-lista skall upprättas avsåg
utskottet att behandla under våren 1999. Något
ställningtagande vad avsåg dessa frågor gjordes
således inte i betänkande 1998/99:KU13. När det
gäller de frågor som behandlades i betänkandet
gjorde utskottet samma bedömningar som gjordes i
betänkande 1998/99:KU6.
Propositionen
Regeringen föreslår att det införs en bestämmelse
som gör det möjligt att upprätta en lista över i
Sverige skyddade evenemang. Den som sänder TV-
program inom svensk jurisdiktion och som innehar den
exklusiva rätten till en TV-sändning från ett
svenskt eller utländskt evenemang som är av särskild
vikt för det svenska samhället skall inte få
utnyttja rättigheten på ett sådant sätt att en
väsentlig del av allmänheten i Sverige utestängs
från möjligheten att i fri TV se evenemanget i
direktsändning eller med en mindre tidsförskjutning.
De evenemang som kan komma i fråga är sådana som
inträffar högst en gång om året och som intresserar
en bred allmänhet i Sverige. Enligt regeringens
förslag skall regeringen bestämma vilka evenemang
som bestämmelsen skall gälla för.
I skälen för sitt förslag anför regeringen bl.a. att
Sverige enligt Europaparlamentets och rådets
direktiv 97/36/EG om ändring i rådets direktiv
89/552/EEG om samordning av vissa bestämmelser som
fastställts av medlemsstaternas lagar och andra
författningar om utförandet av sändningsverksamhet
för television får upprätta en lista över de
evenemang, nationella eller icke-nationella, som
Sverige anser vara av särskild vikt för samhället.
Härigenom säkerställs att programföretag inom svensk
jurisdiktion och programföretag i andra stater som
är bundna av EES-avtalet inte utestänger en
väsentlig del av allmänheten i Sverige från
möjligheten att se evenemanget i fri TV. Regeringen
konstaterar att det dock inte finns någon skyldighet
för Sverige enligt direktivet att ha en egen lista.
Enligt regeringens uppfattning saknas det för
närvarande behov av en svensk lista. Regeringen
konstaterar härvid att det finns få exempel på
sport-evenemang som har undanhållits allmänheten i
Sverige. För flera av de sportevenemang som skulle
vara aktuella att föra upp på en svensk lista är
rättigheterna redan upplåtna för flera år framöver
och till programföretag som kan sända evenemangen
till en väsentlig del av allmänheten i Sverige. Mot
denna bakgrund anser regeringen att det för
närvarande inte finns behov av att upprätta en lista
över skyddade sportevenemang. Regeringen anser att
det inte heller finns behov av att upprätta en lista
över andra skyddsvärda evenemang.
Regeringen konstaterar att det emellertid är svårt
att bedöma den framtida utvecklingen inom detta
område. Därför avser regeringen att noga följa
utvecklingen och är beredd att upprätta en lista om
förutsättningarna skulle ändras och ett behov av en
lista skulle uppstå.
När det gäller vilka evenemang som skulle kunna
föras upp på en svensk lista konstaterar regeringen
att det enligt EG-direktivet skall vara evenemang
som är av särskild vikt för det svenska samhället.
Enligt punkt 21 i ingressen till direktivet skall
det vara fråga om unika evenemang som är av allmänt
intresse inom EU eller i en viss medlemsstat eller i
en viktig del av en viss medlemsstat och anordnas i
förväg av en arrangör som lagligen får sälja
rättigheterna vidare. Regeringen anför att enligt
vad som framkommit vid kontaktkommitténs möte den 16
oktober 1997 minst två av följande fyra kriterier
bör vara uppfyllda, enligt EG-kommissionen, för att
ett evenemang skall kunna godkännas som så viktigt
för allmänheten att det skall få publiceras i EGT.
1. Evenemanget och dess resultat har en särskild
allmän genklang i den aktuella medlemsstaten och
inte enbart för dem som vanligtvis följer sporten
eller aktiviteten i fråga.
2. Evenemanget har en allmänt erkänd specifik
kulturell betydelse för invånarna i den aktuella
medlemsstaten, i synnerhet som en katalysator för
invånarnas kulturella identitet.
3. Det nationella laget medverkar i en större
internationell idrottsturnering.
4. Evenemanget har av tradition sänts i TV utan
extra kostnad och har dragit en stor TV-publik i
medlemsstaten i fråga.
Regeringen konstaterar att innebörden av
riktlinjerna är att listan skall vara av begränsad
omfattning och att den kan ändras. I artikel 3a.1
anges även att listan på ett klart och öppet sätt
skall ange vilka evenemang som avses.
Av listan skall också framgå om evenemangen skall
vara tillgängliga helt eller delvis via
direktsändning eller, när det är nödvändigt eller
lämpligt på grundval av objektiva orsaker i
allmänhetens intresse, helt eller delvis via
tidsförskjuten sändning. Regeringen konstaterar
härvid att det i vissa sammanhang kan vara mer
naturligt att sända evenemang med en viss
tidsförskjutning. Även hänsyn till andra TV-program,
t.ex. nyheter eller barnprogram som sänds på fasta
tider, kan motivera en viss tidsförskjutning. Enligt
regeringen bör emellertid som en huvudregel
sändningen ske inom ett dygn efter det att
evenemanget ägde rum.
Regeringen anför vidare att utgångspunkten bör vara
att de evenemang som finns upptagna på listan skall
kunna sändas i sin helhet. Detta är enligt
regeringen mest förenligt med bestämmelsens syfte
att säkerställa tillgång för en stor allmänhet till
de viktigaste evenemangen i TV.
När det gäller förslaget att regeringen skall
fastställa listan anför regeringen bl.a. att det
ligger i sakens natur att en eventuell svensk lista
över skyddade evenemang inte kan fastställas en gång
för alla. Enligt regeringens mening är det därför
inte lämpligt att de skyddade evenemangen anges i
lag. Regeringen anser vidare att den föreslagna
lagbestämmelsen är tillräckligt detaljerad för att
det i verkställighetsföreskrifter kan anges de
evenemang som skall föras upp på den svenska listan
och hur de skall sändas. Det krav på öppenhet som
anges i artikel 3a tillgodoses enligt regeringen
genom att berörda företag och organisationer får
tillfälle att avge synpunkter innan regeringen
fattar sitt beslut.
Regeringen konstaterar vidare att EG-direktivets
bestämmelse syftar till att säkerställa att en
väsentlig del av befolkningen i en medlemsstat har
möjlighet att i fri TV följa de evenemang som finns
på listan. Regeringen anför att det, i de riktlinjer
som diskuterats i konktaktkommittén för
genomförandet av artikel 3a, anges att med en
väsentlig del av allmänheten avses 95-100 % av
befolkningen. För att lagens krav skall vara
uppfyllt bör enligt regeringens mening krävas att
minst 95 % av den fast bosatta befolkningen i
Sverige faktiskt kan ta emot programmen, dvs. har
skaffat sig den antenn m.m. som krävs för att ta
emot sändningen.
När det gäller vad TV-företagens skyldigheter
närmare innebär redogör regeringen för de riktlinjer
som diskuterats i den kontaktkommitté som inrättats
för att följa tillämpningen av TV-direktivet.
Regeringen anger att den föreslagna bestämmelsen
inte innebär att ett marksändande TV-företag får
ensamrätt att sända de evenemang som finns på
listan. Ingenting hindrar att ett annat TV-företag
som innehar den exklusiva sändningsrätten ändå
väljer att sända evenemanget. Det är enligt
regeringen emellertid nödvändigt att rätten att
sända evenemanget har erbjudits även till företag
som uppfyller kraven på befolkningstäckning.
Regeringen anför vidare att den föreslagna
bestämmelsen inte heller innebär någon skyldighet
för de marksändande TV-företagen att sända ut de
evenemang som är upptagna på listan. Liksom för
närvarande är det programföretagen som själva avgör
vilka program de vill sända. Ett programföretag som
har förvärvat en exklusiv sändningsrätt till ett
listat evenemang, men som avstår från att sända
evenemanget i fråga, skall vara fritt från ansvar.
TV-direktivet kan enligt regeringen sägas innebära
en skyldighet för vissa programföretag att
möjliggöra för andra programföretag att sända vissa
evenemang. Detta kan ske på olika sätt. En möjlighet
är att det första programföretaget avstår från sin
exklusiva rättighet. Därmed ger det den som anordnar
evenemanget rätten att upplåta sändningsrätten till
ytterligare ett programföretag. Regeringen anför att
ett annat sätt är att det första programföretaget
själv upplåter sändningsrätten till ett annat
programföretag.
Regeringen påpekar att direktivet emellertid inte
ger någon vägledning när det gäller hur villkoren
för en sådan rättighetsupplåtelse skall bestämmas.
Vid kontaktkommitténs möte den 16 oktober 1997
utlovade kommissionen att i sina riktlinjer lämna
utrymme för medlemsländerna att bestämma att
rättighetsupplåtelsen skall erbjudas till skälig
ersättning. Hur detta belopp skall bestämmas är det
dock de enskilda medlemsländernas sak att bestämma.
För att bedöma vad som är skälig ersättning får man
enligt regeringen jämföra med de villkor som normalt
tillämpas för evenemang av motsvarande slag när det
gäller TV-sändningar som programföretag
tillhandahåller utan villkor om särskild betalning.
Motionerna
I motion 1998/99:K1 av Birgitta Sellén och Sofia
Jonsson (båda c) anförs att regeringen genom sin
passivitet att inte nu upprätta en lista riskerar
att även framgent undanhålla stora grupper av
människor i Sverige stora sportarrangemang.
Regeringen bör i samband med att lagändringen antas
av riksdagen upprätta en sådan lista. Enligt
motionärerna är det angeläget att också riksdagen
har möjlighet att uttrycka vilka arrangemang som bör
vara aktuella att föra upp på en svensk lista.
Motionärerna anför att åtminstone följande
arrangemang bör komma i fråga: OS, VM och EM i
fotboll (män), samtliga matcher med svenskt
deltagande i kvalifikationsmatcher och slutspel samt
semifinaler och finaler, VM i fotboll (damer),
slutspelsmatcher med svenskt deltagande samt
semifinaler och finaler, VM i ishockey, SM-slutspel
i ishockey, SM-final i bandy, VM i längdåkning,
Vasaloppet, Finnkampen i friidrott, VM i friidrott
samt Elitloppet i trav. Vad som anförts om
arrangemang på en svensk lista bör ges regeringen
till känna.
I motion 1998/99:K252 av Elizabeth Nyström och Lars
Björkman (båda m) från allmänna motionstiden
framhålls att försäljning av TV-rättigheter för
vissa idrotter har utvecklats till en central
intäktskälla. När internationella idrottsförbund
beslutar om vilket land som skall få arrangera stora
mästerskap är möjligheter till TV-intäkter inte
sällan en avgörande faktor. Om de stora evenemangen
reserveras för sändning i rikstäckande kanaler -
SVT:s båda kanaler samt TV 4 - innebär detta enligt
motionärerna att intäktsmöjligheterna minskar
radikalt. Det innebär också att Sveriges möjligheter
att få arrangera stora evenemang minskar i
motsvarande grad. Motionärerna anser att regeringen
av hänsyn till idrottens intäktsmöjligheter bör
avstå från att skapa en svensk lista. Detta bör ges
regeringen till känna.
I motion 1998/99:Kr519 av Bo Lundgren m.fl. (m) från
allmänna motionstiden anförs att förslaget till
ändring i radio- och TV-lagen innebär att idrotten i
realiteten mister rätten till sina egna evenemang.
Detta är enligt motionärerna principiellt
förkastligt eftersom det innebär att man tar ifrån
idrotten förfoganderätten över egna arrangemang.
Dessutom innebär det ett sämre ekonomiskt utbyte för
det berörda förbundet och dess föreningar, vilket i
sin tur försämrar förutsättningarna för den
idrottsliga kvaliteten. Motionärerna anför att
förslaget bör avvisas. Detta bör ges regeringen till
känna (yrkande 11).
Kulturutskottets yttrande
Kulturutskottet konstaterar att tillgången till TV-
program alltjämt varierar kraftigt i Sverige. Många
hushåll har endast tillgång till de tre markbundna
kanalerna, SVT 1, SVT 2 och TV 4. Vidare är
utskottet medvetet om att det inom idrottsrörelsen
på sina håll finns ett motstånd till att en lista
upprättas över idrottsevenemang. Utskottet har
emellertid vid sin bedömning av propositionen och de
olika motionsförslagen kommit fram till att
allmänhetens tillgång till program av den nu
aktuella programtypen inte får riskera att
begränsas. Utskottet vill framhålla att sådana
program inte endast avser sändning av
idrottsevenemang. Lika viktigt är allmänhetens
tillgång till andra angelägna evenemang, t.ex. inom
kultursektorn. Således talar enligt utskottet främst
rättviseskäl för att det är angeläget att regeringen
ges möjlighet att upprätta en lista över viktiga
evenemang, däribland sportevenemang, som bör kunna
ses av praktiskt taget hela befolkningen. Utskottet
konstaterar vidare att kulturministern - sedan
propositionen lämnats till riksdagen - i en
frågestund i riksdagen uttalat att regeringen kommer
att upprätta en lista över sportevenemang (prot.
1998/99:6).
Kulturutskottet föreslår att riksdagen med
anledning av motion K1 och med avslag på motionerna
Kr519 yrkande 11 och K252 godkänner vad utskottet
har anfört.
Utskottets bedömning
Regeringens förslag innebär att det i radio- och TV-
lagen införs en bestämmelse som möjliggör att en
svensk lista över evenemang som är av särskild vikt
för det svenska samhället kan upprättas. Utskottet
delar regeringens bedömning att en sådan bestämmelse
bör införas. Härigenom säkerställs att svenska
programföretag och programföretag i andra EES-stater
inte skall kunna utestänga en väsentlig del av
allmänheten i Sverige från möjligheten att i fri TV
se evenemang som Sverige anser är av särskild vikt.
Motion 1998/99:Kr519 yrkande 11 (m), i vilken anförs
att regeringens förslag i denna del bör avvisas,
avstyrks därför.
När det därefter gäller frågan om regeringen bör
upprätta en svensk lista över evenemang som är av
särskild vikt för det svenska samhället har
kulturutskottet i sitt yttrande framhållit att många
hushåll i Sverige alltjämt endast har tillgång till
de tre markbundna kanalerna SVT 1, SVT 2 och TV 4.
Kulturutskottet anser att allmänhetens tillgång till
program av den aktuella typen inte får riskera att
begränsas. Härvid framhåller utskottet att sådana
program inte endast avser sändning av
idrottsevenemang. Lika viktigt är enligt utskottet
allmänhetens tillgång till andra angelägna
evenemang, t.ex. inom kultursektorn. Kulturutskottet
anser att främst rättviseskäl talar för att det är
angeläget att regeringen ges möjlighet att upprätta
en lista över viktiga evenemang.
Konstitutionsutskottet konstaterar för egen del att
den föreslagna konstruktionen av den aktuella
bestämmelsen innebär att det ankommer på regeringen
att besluta om en svensk lista skall upprättas och
att fastställa dess innehåll. I enlighet med vad som
anförs i propositionen utgår utskottet från att en
sådan lista upprättas först när det finns behov av
att på detta sätt säkerställa att de aktuella
evenemangen blir tillgängliga för en väsentlig del
av befolkningen. När det gäller idrottsevenemang där
rättigheter upplåtits av inhemska arrangörer har de
problem som en lista är tänkt att lösa hittills inte
varit för handen. Arrangörerna har försökt göra
evenemangen tillgängliga för en väsentlig del av
befolkningen - detta i såväl deras egna som deras
sponsorers intresse. Med hänsyn till svensk idrotts
ekonomi och konkurrenskraft anser utskottet därför
att idrottsevenemang i Sverige där rättigheter
upplåts av inhemska arrangörer skall lämnas utanför
en eventuell lista. Utskottet förutsätter att
regeringen inhämtar riksdagens godkännande om någon
annan bedömning aktualiseras. Enligt utskottets
mening bör detta ges regeringen till känna. Mot
bakgrund av det anförda avstyrker utskottet
motionerna 1998/99:K1 (c) och 1998/99:K252 (m).
Grundläggande principer för fria medier
Motionerna
I motion 1998/99:K323 av Per Unckel m.fl. (m) anförs
att yttrande- liksom tryckfriheten i Sverige grundas
på det faktum att mångfalden bäst skyddas och stärks
av etableringsfrihet. Det skall enligt motionärerna
råda stor frihet att ge ut och distribuera
medieprodukter och att pröva deras ekonomiska
bärkraft. Inom ramen för dagens tekniska
begränsningar för medierna skall det vara läsarna,
lyssnarna, tittarna och användarna som genom sina
val avgör vilka medier som skall ha förutsättningar
att distribueras. Motionärerna anför att det varken
kan eller får vara politiskt grundat godtycke som
avgör vilka begränsningar som skall göras. Vad som
anförts om etableringsfrihetens betydelse för tryck-
och yttrandefriheten bör ges regeringen till känna
(yrkande 1).
I motionen anförs vidare att statens ansvar är att
slå vakt om yttrande- och etableringsfriheten.
Därmed uppnås en mångfald på publikens och
samhällets villkor. Enligt motionärerna kommer en
politik för fria medier också att leda till att
teknikens utveckling sker utifrån de enskilda
medborgarnas behov och intressen. Det innebär att
gränserna mellan olika medier luckras upp samtidigt
som lagar och regler, som är teknikbundna, snabbt
kommer att bli otidsenliga och motverka sina egna
syften. Motionärerna anför att det ställer krav på
lagstiftning som ger en frihet för de nya mediernas
utveckling. Vad som anförts om riktlinjer för
statens agerande rörande medier i ett öppet samhälle
bör ges regeringen till känna (yrkande 2).
Motionärerna anser att en skyldighet för
programföretag att i sin redaktionella verksamhet
hålla sig till en i förväg lämnad programförklaring
är diskutabel från konstitutionell synpunkt. En
sådan ordning kan enligt motionärerna ge möjlighet
till en obehörig styrning av vad som yttras i radio.
Motionärerna anför att en god regel är att i
tveksamma fall inte välja lösningar som kan påstås
leda till begränsningar av grundlagsskyddade
medborgerliga rättigheter. Vad som anförts om att
staten ej skall reglera formerna för olika
programföretags verksamhet bör ges regeringen till
känna (yrkande 3).
I motion 1998/99:T220 av Per-Richard Molén m.fl. (m)
anförs att övergången från analog till digital
överföring av elektroniska tjänster innebär att
tjänster som tidigare distribuerats separat nu kan
integreras med varandra. Motionärerna påpekar att
det i dag tillämpas olika lagstiftning för t.ex.
telefoni och TV-sändningar. Enligt motionärerna
kommer det inom en mycket snar framtid med nuvarande
regler att vara omöjligt att upprätthålla en sådan
ordning. Det finns dessutom en risk för att
utvecklingen av nya informationstjänster hindras.
Motionärerna anser att man därför snarast bör införa
en enhetlig lagstiftning för alla typer av
elektroniska tjänster. Detta bör ges regeringen till
känna (yrkande 6).
Bakgrund
Gällande regler
Yttrandefrihetsgrundlagen (YGL) reglerar skyddet för
yttrandefrihet i radio, television, filmer,
videogram och ljudupptagningar m.m. Lagen bygger på
samma grundsatser som tryckfrihetsförordningen.
Detta innebär bl.a. att censurförbud och
etableringsfrihet i princip gäller också för de
medier som omfattas av YGL. Endast i fråga om
användningen av radiofrekvensspektrum har
etableringsfrihet i tryckfrihetsrättslig mening inte
kunnat införas.
Enligt 3 kap. 1 § första stycket YGL har varje
svensk medborgare rätt att sända radioprogram genom
tråd.
I andra stycket sägs att den frihet som följer av
första stycket inte hindrar att det i lag meddelas
föreskrifter i fråga om bl.a. skyldighet för
nätinnehavare att ge utrymme för vissa program i den
utsträckning det behövs med hänsyn till allmänhetens
intresse av tillgång till allsidig upplysning (s.k.
must carry).
Vidare sägs i 3 kap. 2 § YGL att rätten att sända
radioprogram på annat sätt än genom tråd får
regleras genom lag som innehåller förskrifter om
tillstånd och villkor för att sända.
Enligt andra stycket skall det allmänna eftersträva
att radiofrekvenserna tas i anspråk på ett sätt som
leder till vidaste möjliga yttrandefrihet och
informationsfrihet.
Den som sänder radioprogram skall enligt 3 kap. 4 §
YGL självständigt avgöra vad som skall förekomma i
programmen.
Radio- och TV-lagen (1996:844) reglerar ljudradio-
och televisionssändningar till allmänheten bl.a. i
fråga om innehållet i sådana sändningar.
Lagen är med visst undantag tillämplig på
sändningar genom tråd endast om de når mer än 100
bostäder. Den omfattar också vissa
satellitsändningar och ljudradioprogram. Tillstånd
krävs endast för sådana ljudradio- och
televisionssändningar som sker med hjälp av radio på
frekvenser under 3 Ghz.
Den som bedriver sändningsverksamhet för vilken det
inte behövs tillstånd eller som är
sattellitentreprenör är skyldig att anmäla sig för
registrering hos Radio- och TV-verket.
Vissa undantag från tillståndsplikten gäller för
sändningar av sökbar text-TV och för sändningar som
är särskilt anpassade för syn- eller hörselskadade.
Regeringen är tillståndsmyndighet för
televisionssändningar samt ljudradiosändningar i
hela landet eller till utlandet. Ett tillstånd som
regeringen meddelar innebär även rätt att samtidigt
sända det antal program i varje område som anges i
tillståndet.
Tillstånd till digitala ljudradiosändningar ges
också av regeringen.
Radio- och TV-verket meddelar tillstånd att sända
närradio samt - bortsett från den s.k. stopplagen -
lokalradio enligt lokalradiolagen. Ingen kan få mer
än ett tillstånd.
Tidigare riksdagsbehandling
Utskottet behandlade våren 1996 proposition
1995/96:160 om en ny radio- och TV-lag (bet.
1995/96:KU29). I samband därmed avstyrkte utskottet,
med hänvisning till ett liknande ställningstagande
våren 1995 (bet. 1994/95:
KU14), en motion (fp) om en parlamentarisk beredning
med uppgift att grundlagsreglera frekvensfördelning.
Våren 1996 godkände riksdagen de riktlinjer för
Sveriges Television, Sveriges Radio och
Utbildningsradion som lagts fram i proposition
1995/96:161 om en radio och TV i allmänhetens tjänst
1997-2001. Kulturutskottet konstaterade att frågan
om vilka krav som skulle ställas på den fortsatta
public service-verksamheten hade övervägts i en
parlamentarisk beredning (bet. 1995/96:KrU12).
Vidare konstaterade kulturutskottet att det s.k.
medielandskapet starkt förändrats och anförde att
detta självfallet borde återspeglas i uppdraget till
public service-företagen. Kulturutskottet ställde
sig bakom regeringens förslag till riktlinjer för
programverksamheten.
Konstitutionsutskottet tog våren 1997 upp frågan om
villkor för sändningar (bet. 1996/97:KU19).
Utskottet konstaterade att situationen alltjämt är
sådan att framför allt knappheten på
sändningsfrekvenser innebär begränsningar i fråga om
sändningsmöjligheterna. Utskottet ville dock ånyo
framhålla att den tekniska och massmediepolitiska
utvecklingen kan komma att innebära att staten helt
eller delvis avstår från att ställa de villkor på
sändningsverksamheten som lagstiftningen nu medger.
Under föregående riksmöte avstyrkte
konstitutionsutskottet en motion (fp) med yrkande om
att en utredning skulle tillsättas med uppgift att
ge grundlagsskydd åt de fria radio- och TV-
stationerna (bet. 1997/98:KU16). Utskottet hänvisade
till att det under senare år vid flera tillfällen
hade bedömt att det inte fanns behov av att
ytterligare utreda frågan om ändring av YGL såvitt
gällde fördelningen av frekvenser. Utskottet var
inte berett att frångå denna bedömning, men ville
också framhålla att Konvergensutredningen kunde ha
anledning att komma in på frågor som berör YGL.
Utskottet avstyrkte också motioner (m) med liknande
innehåll som de nu aktuella mot bakgrund av att
riksdagen ganska nyligen hade tagit ställning i
fråga om sändningstillstånd och tillståndsvillkor
och med hänsyn till att resultatet av
Konvergensutredningen och Lokalradioutredningen inte
borde föregripas.
Utredningar m.m.
Konvergensutredningen har enligt sina direktiv (dir.
1997:95) i uppdrag att utreda behovet av,
förutsättningarna för samt konsekvenserna av en
samordning av lagstiftningen för ljudradio,
television, övrig radiokommunikation och
televerksamhet, med utgångpunkt i att lagstiftningen
bör underlätta utvecklingen av elektroniska
informationstjänster och ta till vara medborgarnas,
näringslivets och samhällets olika behov med
avseende på sådana tjänster.
Utredaren skall också bedöma om det behövs
ytterligare lagstiftning för att säkerställa
yttrandefrihet, tillgänglighet och mångfald inom
området för elektroniska informationstjänster samt
för att motverka skadliga konkurrensbegränsningar.
Enligt direktiven skall till grund för utredarens
bedömningar ligga en beskrivning av hur de
elektroniska informationstjänsterna utvecklas samt
en analys av i vilken mån nuvarande lagstiftning för
ljudradio, television, övriga radiokommunikationer
och televerksamhet är tillämplig på olika
informationstjänster samt hur lagstiftningen
påverkar utformningen, användningen och
distributionen av elektroniska informationstjänster.
Uppdraget skall redovisas senast den 31 mars 1999.
I december 1997 beslutade EG-kommissionen om en
grönbok om konvergensen mellan sektorerna för
telekommunikationer, medier och informationsteknik
och vilka följder detta får för lagstiftningen.
Under sommaren 1998 presenterade kommissionen en
sammanfattning av medlemsländernas remissvar på
konvergensgrönboken där man samtidigt formulerade
tre diskussionsfrågor som man ber att få svar på
från medlemsländerna. Utskottet har erfarit att EG-
kommissionen kommer att lägga fram en handlingsplan
under början av 1999.
Utredningen om den framtida kommersiella lokalradion
avlämnade i februari 1999 sitt betänkande Den
framtida kommersiella lokalradion (SOU 1999:14).
Utredningens förslag innebär att bestämmelserna om
lokalradio inordnas i radio- och TV-lagen. Reglerna
om koncessionsavgifter för radio införs i lagen om
koncessionsavgift för TV. I huvudsak föreslås att
samma reglering skall vara tillämplig för sändningar
oavsett om analog eller digital utsändningsteknik
används.
Utskottets bedömning
Utskottet finner inte skäl att nu frångå sin
tidigare bedömning när det gäller grundläggande
principer och former för programföretags verksamhet
och avstyrker därför motion K323 yrkandena 1-3 (m).
Vidare noterar utskottet att de frågor som tas upp
i motion T220 yrkande 6 (m) är under utredning i
Konvergensutredningen. Utredningens förslag kommer
inom kort att överlämnas till regeringen och sedan
bli föremål för beredning i Regeringskansliet.
Utskottet anser att detta beredningsarbete bör
avvaktas och avstyrker därför motionen i berörd del.
Medieägandet
Motionen
I motion 1998/99:K323 av Per Unckel m.fl. (m) anförs
att regionala medieföretag skall ges möjlighet att
agera inom alla distributionsformer för att öppna
möjligheter att skapa och vidmakthålla
konkurrenskraftiga företag. Hinder för
tidningsföretag att äga radiostationer skall därför
avskaffas. Vad som anförts om ägarbegränsningar bör
ges regeringen till känna (yrkande 4).
Bakgrund
Gällande regler
Enligt 3 kap. 4 § radio- och TV-lagen (1966:844) kan
villkor för sändningstillstånd innebära att
ägarförhållandena och inflytandet i ett företag som
erhåller tillståndet inte får förändras mer än i
begränsad omfattning.
I 4 kap. 3 § radio- och TV-lagen finns också
bestämmelser om att tillstånd att sända närradio
endast kan ges till vissa juridiska personer.
Vidare sägs i 4 kap. 6 § samma lag att ett tillstånd
att sända närradio inte får ges till någon som har
tillstånd att sända lokalradio eller digital
ljudradio.
Enligt 6 § lokalradiolagen (1993:120) kan inte
staten, landsting, kommuner eller programföretag med
tillstånd enligt 2 kap. 2 § radio- och TV-lagen,
vare sig direkt eller genom företag i vilket ett
sådant organ på grund av aktie- eller andelsinnehav
har ett bestämmande inflytande, få tillstånd att
sända lokalradio.
Vidare sägs i 7 § samma lag att tillstånd inte får
ges till
1. någon som ger ut dagstidning,
2. någon som på grund av aktie- eller andelsinnehav
eller avtal ensam har ett bestämmande inflytande
över ett företag som ger ut en dagstidning eller
3. företag i vilket någon som avses i 1 eller 2
ensam har ett bestämmande inflytande.
Kommittén om lagstiftning om mediekoncentration
Den 13 november 1997 beslutade regeringen att
tillkalla en kommitté med parlamentariskt inslag.
Kommittén har haft som uppgift att lägga fram
förslag till lagstiftning för att slå vakt om
mångfalden i svenska medier och motverka sådan ägar-
och maktkoncentration inom massmedierna som kan
skada ett fritt och brett meningsutbyte och en fri
och allsidig upplysning. Kommittén skulle enligt
direktiven hålla sig underrättad om det arbete som
pågår inom EG-kommissionen med att utarbeta förslag
till begränsningar av ägande eller inflytande inom
massmedierna.
Kommittén, som antagit namnet
Mediekoncentrationskommittén, avslutade i februari
1999 sitt uppdrag och har överlämnat betänkandet
Yttrandefriheten och konkurrensen, Förslag till
mediekoncentrationslag m.m. (SOU 1999:30) till
regeringen. I betänkandet anför kommittén bl.a. att
en lagstiftning är nödvändig om man på en gång vill
undanröja nuvarande rättsosäkerhet och hålla en viss
beredskap för att möta en utveckling som skulle
kunna innebära ett allvarligt hot mot konkurrensen,
mångfalden och den praktiska möjligheten att utöva
yttrandefriheten. Härtill kommer enligt kommittén
att utvecklingen inom EU kan tänkas göra
lagstiftning ofrånkomlig. Kommittén pekar på att
även Europarådet i en nyligen antagen rekommendation
har förordat att medlemsstaterna vidtar
lagstiftningsåtgärder i detta syfte i den mån det
inte redan har skett. Kommittén föreslår att en
särskild lag - en mediekoncentrationslag - bör
införas vid sidan av konkurrenslagen.
Tidigare riksdagsbehandling
Under föregående riksmöte behandlade utskottet en
motion (m) med likalydande innehåll som den nu
aktuella (bet. 1997/98:KU16). Utskottet avstyrkte
motionen med motiveringen att det saknades anledning
att göra ett tillkännagivande till regeringen om att
avskaffa regler om begränsningar av medieföretags
ägande.
Utskottets bedömning
Utskottet anser alltjämt att det saknas skäl för
riksdagen att vidta någon åtgärd när det gäller att
avskaffa regler om ägarbegränsningar och avstyrker
därför motion K323 yrkande 4 (m). Därutöver noterar
utskottet att kommittén om lagstiftning om
mediekoncentration helt nyligen har avlämnat sitt
betänkande. Betänkandet kommer att bli föremål för
sedvanlig beredning i Regeringskansliet.
Digital TV
Motionerna
I motion 1998/99:K231 av Helena Bargholtz m.fl. (fp)
framhålls att det inte är någon politisk fråga att
TV digitaliseras och kommer att sändas digitalt i
olika former. Konkurrensen är hård och TV-branschen
kommer enligt motionärerna säkert att lyssna på
konsumentintresset. Motionärerna anser att det val
staten gör av vilka företag som skall få använda
marknätet för TV och IT-tjänster skall ske efter
ekonomisk betalningsvilja och inte genom politiskt
godtycke. Vad som i motionen anförts om politikernas
styrning av utvecklingen av digital TV bör ges
regeringen till känna (yrkande 16).
I motion 1998/99:K282 av Sten Tolgfors (m) anförs
att ett exempel på regeringens vilja att styra IT-
utvecklingen är hanteringen av marknätet för digital
TV. Motionären påpekar att regeringen väljer att
satsa på en teknik med liten kapacitet som endast
lämpar sig för envägskommunikation och som dessutom
lägger beslag på frekvens som behövs till annat.
Enligt motionären springer den tekniska utvecklingen
nu förbi regeringen. Vad som anförts om marknätet
för digital TV bör ges regeringen till känna
(yrkande 1).
I motion 1998/99:K323 av Per Unckel m.fl. (m) anförs
att valet av den markbundna digitala TV-tekniken
begränsar den möjliga mångfalden, leder till statlig
kontroll över vem som skall få sända, kostar mer
utan att kunna erbjuda vare sig interaktivitet eller
datakommunikation samt motverkar den
informationstekniska utvecklingen. Staten bör enligt
motionärerna i stället bereda utrymme och gynsamma
villkor för en snabb och omfattande digitalisering
liksom för en utbyggand av den informationstekniska
infrastrukturen på marknadens villkor. Vad som
anförts om markbundna digitala TV-sändningar bör ges
regeringen till känna (yrkande 5).
I motion 1998/99:K328 av Helena Bargholtz och Barbro
Westerholm (fp) anförs att ytterligare
frekvensutrymme för digitala markbundna TV-
sändningar bör ställas till tittarnas och TV-
företagens förfogande. Enligt motionärerna bör
staten utforma nya principer för fördelningen av
tillstånden. Utrymmet för politiskt godtycke bör
minimeras. Detta bör ges regeringen till känna
(yrkande 13).
I motion 1998/99:T220 av Per-Richard Molén m.fl. (m)
anförs att riksdagens tidigare beslut att bygga ett
digitalt mark-TV-nät leder in i en teknologisk
återvändsgränd. Det innebär dessutom en felaktig
användning av det begränsade frekvensutrymmet i
etern samtidigt som det leder till att man etablerar
ännu ett statskontrollerat distributionsmonopol.
Enligt motionärerna bör utbyggnaden av det digitala
mark-TV-nätet omedelbart stoppas och det
tillgängliga frekvensutrymmet användas på ett
samhällsekonomiskt bättre sätt. Motionärerna
hemställer att riksdagen beslutar avbryta
utbyggnaden av det digitala marknätet i enlighet med
vad som anförts i motionen (yrkande 9).
Bakgrund
Allmänt
Regeringen föreslog våren 1997 (prop. 1996/97:67)
att digital marksänd TV skulle införas i flera steg
med möjlighet för staten att successivt ta ställning
till om och på vilket sätt verksamheten skall
fortsätta. I en första etapp skulle sändningar
inledas på ett begränsat antal orter i Sverige.
Kärnan i verksamheten skulle vara digitala
marksändningar av TV, men även andra
distributionsformer borde prövas. Det skulle
eftersträvas att flera av varandra oberoende
programföretag deltog. En grundläggande
förutsättning för en utbyggnad var enligt regeringen
att de digitala marksändningarna bedöms ha ekonomisk
bärkraft. Härvid skall utgångspunkten vara att en
eventuell fortsatt utbyggnad skall finansieras av
medverkande företag och utan statliga bidrag eller
subventioner.
Regeringen fastställde genom beslut den 13 november
1997 områden och sändningsutrymme m.m. för marksänd
digital TV. Områdena utgörs av Stockholm med
Mälardalen och Uppsala, norra Östergötland, södra
och nordöstra Skåne, Göteborg med omnejd samt
Sundsvall och Östersund med omnejd. Enligt beslutet
skall i varje sändningsområde två frekvenskanaler
upplåtas för digitala TV-sändningar.
Vidare beslutade regeringen den 13 november 1997 om
en förordning (1997:894) om marksänd digital TV.
Förordningen innehåller föreskrifter som skall
tillämpas vid annonsering och handläggning av
ansökningar om tillstånd för digitala TV-sändningar.
Regeringen beslutade därutöver den 13 november 1997
att tillkalla en parlamentarisk kommitté med uppdrag
att följa och utvärdera de markbundna digitala TV-
sändningarna under den första etappen (dir.
1997:134). Kommittén skall medverka vid urvalet av
programföretag för de digitala TV-sändningarna genom
att yttra sig till Radio- och TV-verket över
tillståndsansökningar. Kommittén skall följa
verksamheten med digital marksänd TV och fortlöpande
rapportera sina iakttagelser till regeringen. Vid
behov skall kommittén ta initiativ till förslag till
förändringar av t.ex. de regler som gäller för
verksamheten. Kommittén skall lägga fram minst två
utvärderingsrapporter. Slutrapporten skall läggas
fram i god tid före utgången av den första
tillståndsperioden, såvitt kan bedömas före utgången
av oktober 2001.
Under sommaren 1998 överlämnade regeringen en
proposition till riksdagen med förslag om ändringar
i radio- och TV-lagen som hade samband med
införandet av digitala TV-sändningar (prop.
1997/98:184). Ändringarna avsåg att bestämmelserna
om skyldighet att vidarebefordra TV-sändningar i
kabelnät ändras till att avse högst tre program från
de tillståndshavare vars verksamhet finansieras med
TV-avgiftsmedel samt högst ett program från andra
tillståndshavare. Vidare föreslogs att ett
programföretag skall kunna få mer än ett
sändningstillstånd och att teknisk samverkan med
andra tillståndshavare skall kunna utgöra villkor
för sändningstillstånd.
Riksdagen har antagit förslagen till ändringar i
radio- och TV-lagen (bet. 1998/99:KU13, rskr.
1998/99:100). Ändringarna trädde i kraft den 1
februari 1999.
Regeringen beslutade den 25 juni 1998 att meddela
tillstånd att sända television med digital
sändningsteknik till TV 3 AB, Kanal 5 AB, Canal +
Television AB, Kunskaps-TV i Sverige AB,
Televisionsaktiebolaget TV 8, Cell Internet Commerce
Development AB, TV-Linköping Länkomedia AB och
Landskrona Vision AB.
Samma dag beslutade regeringen att komplettera
sändningstillstånden för Sveriges Television AB,
Sveriges Utbildningsradio AB och TV 4 AB med en rätt
att sända television med digital sändningsteknik.
Sändningstillstånden innebär en rätt att sända i
samtliga områden med två undantag. TV-Linköping
Länkomedia AB får sända i norra Östergötland och
Landskrona Vision AB får sända i södra och nordöstra
Skåne.
Vidare innehåller sändningstillståndet för Sveriges
Television AB villkor om att de regionala programmen
skall sändas i samtliga områden som omfattas av
tillståndet. I sändningstillståndet för TV 4 anges
som villkor att regionala program skall sändas,
förutom i samma omfattning som gäller enligt TV 4
1996, i Stockholm med Mälardalen och Uppsala,
Göteborg med omnejd samt Sundsvall och Östersund med
omnejd.
Enligt sändningstillstånden skulle vidare
sändningarna inledas senast den 1 januari 1999 med
ett undantag. Kunskaps-TV i Sverige AB skulle inleda
sina sändningar senast den 1 april 1999.
Regeringen har den 22 december 1998 beslutat att
ytterligare en frekvenskanal skall upplåtas för
digitala sändningar i de områden som anges i
regeringens beslut den 13 november 1997. Med
anledning av detta har sändningstillstånden för de
aktuella bolagen ändrats. Ändringarna innebär bl.a.
att sändningarna för samtliga bolag skulle inledas
senast den 1 april 1999.
Tidigare riksdagsbehandling
Under föregående riksmöte behandlade utskottet
motioner (m) som behandlade frågor om digital
marksänd TV (bet. 1997/98:KU16). Utskottet anförde
att en utgångspunkt för riksdagens ställningstagande
våren 1997 i fråga om digital marksänd TV var
tillgängligheten. Kulturutskottet konstaterade i
sitt yttrande till konstitutionsutskottet (yttr.
1996/97:KrU4y) att 99,8 % av den bofasta
befolkningen kan ta emot marksändningar. Därutöver
erinrade kulturutskottet om att en infrastruktur i
form av marksändningar för analog sändning redan
fanns i landet och att dessa sändare kan
kompletteras med digital utrustning till
förhållandevis begränsad kostnad. Detta hindrade
dock inte att även andra distributionsformer kunde
prövas vid sidan av de trådlösa sändningarna.
Konstitutionsutskottet delade kulturutskottets
uppfattning och avstyrkte motionsyrkanden som vände
sig mot planerna på ett markbundet stolpnät (bet.
1996/97:KU17). Utskottet gjorde under föregående
riksmöte samma bedömning och ville dessutom hänvisa
till den uppföljning och utvärdering som skall
genomföras av den parlamentariska kommittén. I
enlighet med detta avstyrkte utskottet motionerna.
Utskottets bedömning
Som framgår av redogörelsen ovan är avsikten att de
digitala marksändningarna nu skall inledas.
Utskottet finner inte anledning att göra ett ändrat
ställningstagande när det gäller dessa sändningar.
Det är alltjämt tillgängligheten som enligt
utskottets mening är av avgörande betydelse när det
gäller valet av distributionsform. Vidare anser
utskottet, i likhet med vad som tidigare uttalats,
att den uppföljning och utvärdering som skall
genomföras av den parlamentariska kommittén bör
avvaktas. Motionerna K231 yrkande 16 (fp), K282
yrkande 1 (m), K323 yrkande 5 (m), K328 yrkande 13
(fp) samt T220 yrkande 9 (m) avstyrks därför.
Digital radio
Motionen
I motion 1998/99:K323 av Per Unckel m.fl. (m) anförs
att det krävs ett tillståndsförfarande liknande det
som tidigare gällde för den privata lokalradion
under den borgerliga regeringen för att den digitala
radion skall utvecklas. Enligt motionärerna krävs
ett auktionssystem och långvariga sändningstillstånd
för att ge det oberoende och den stabilitet som
krävs för att programbolag skall göra de stora
investeringar som behövs för att etablera en ny
sändningsteknik och ny marknad. Vad som anförts om
regelverk för digital radio bör ges regeringen till
känna (yrkande 14).
Bakgrund
Allmänt
Våren 1995 beslutade riksdagen i enlighet med
regeringens förslag (prop. 1994/95:170, bet.
1994/95:KU47, rskr. 1994/95:369) att digitala
ljudradiosändningar skulle påbörjas, men att dessa
inledningvis endast skulle få förekomma i ett
begränsat antal områden.
Utredningen om den framtida kommersiella lokalradion
gavs i uppdrag att som en del i sin analys överväga
om de förslag som riksdagen ställt sig bakom i fråga
om digitala ljudradiosändningar skall utvecklas.
Utredaren skulle utvärdera tidigare arbete med
tillstånd för digitala ljudradiosändningar.
I sitt betänkande (SOU 1999:14) beskriver
utredaren den nuvarande situationen för den digitala
ljudradion. Sveriges Radio har tillstånd att
samtidigt sända sex program i den nationella
frekvensen och ett eller två i de regionala
frekvenserna. Därutöver har Sveriges Radio rätt att
sända tilläggstjänster i den utsträckning som behövs
för programverksamheten. Tillstånden för de
nationella sändningarna gäller till utgången av år
2001. När det gäller de regionala sändningarna
gäller tillståndet till dess att regeringen har
fattat beslut om fördelning av överföringskapacitet
mellan programföretag i den regionala frekvensen i
respektive område. I de regionala frekvensblocken
har utrymme reserverats för tre till fyra
programföretag med en kapacitet om 224 kbit/s.
Sändningstillstånd har dock ännu inte delats ut.
I redogörelsen sägs vidare att Sveriges Radio
inledde digitala sändningar över riksnätet redan
hösten 1995. Det finns för närvarande endast ett
begränsat antal mottagare ute i handeln.
Utredaren är i sin utvärdering positiv när det
gäller en fortsatt utbyggnad av den digitala
ljudradion. Bedömningar görs också i fråga om
urvalsförfarandet och Radio- och TV-verkets tidigare
arbete med fördelning av tillstånden. Avslutande
synpunkter lämnas vidare när det gäller lyssnarnas
användning av tekniken, krav på "svenska" program,
tillståndsperioden, vem som skall disponera
sändningsutrymmet och frågor om teknisk samverkan.
I betänkandet föreslås en fortsatt utbyggnad av det
digitala nätet. Utbyggnaden bör ske med beaktande av
efterfrågan. Tillståndshavarna skall ges möjlighet
att själva välja sin infrastruktur. Enligt utredaren
är det angeläget att förutsättningarna redan från
början är sådana att kraven på yttrandefrihet,
tillgänglighet och mångfald tillgodoses. All
kapacitet bör därför fördelas mellan
tillståndshavarna, under förutsättning att antalet
sökande är tillräckligt.
Utredaren anser vidare att det är viktigt att de
företag som från början deltar i sändningarna skall
kunna göra bedömningar på längre sikt.
Programföretagens vilja att delta i de digitala
sändningarna torde enligt utredaren påverkas av
deras möjlighet att förutse de framtida
spelreglerna. Tillståndsperioden föreslås därför bli
fyra år, med rätt till förlängning vid två
tillfällen.
Tidigare riksdagsbehandling
Under föregående riksmöte behandlade utskottet
motioner, (fp) och (c), som gällde frågor om den
digitala ljudradion. Utskottet konstaterade att
utvecklingen i fråga om digitalisering av ljudradion
kommit förhållandevis långt. Sändningsverksamhet
sker genom Sveriges Radio i fyra områden som täcker
större delen av hushållen och ett
tillståndsförfarande pågår beträffande sändningar
från privata programföretag. Utskottet konstaterade
vidare att den särskilde utredaren som skulle se
över de framtida villkoren för den kommersiella
lokalradion skulle överväga om de förslag som
riksdagen ställt sig bakom i fråga om digital
ljudradio kan utvecklas. Enligt utskottets mening
saknades mot denna bakgrund behov av ett
tillkännagivande till regeringen vare sig det gällde
uppmärksamhet och ambitioner i fråga om digital
ljudradio eller en ny rikstäckande kommersiell
radiokanal. Utskottet avstyrkte därför motionerna.
Utskottets bedömning
Som framgår ovan har utredningen om den framtida
lokalradion nyligen avlämnat sitt betänkande till
regeringen. En utgångspunkt för utredningens arbete
har varit att sändningstillstånd inte skall
auktioneras ut. Utredaren har också haft i uppdrag
att utvärdera det tidigare arbetet med de digitala
ljudradiosändningarna. Betänkandet är nu under
beredning i Regeringskansliet.
Utskottet är inte berett att förorda att tillstånd
för digitala ljudradiosändningar skall fördelas
genom ett auktionsförfarande. Vidare anser utskottet
att beredningen av betänkandet från utredningen om
den framtida lokalradion bör avvaktas. Mot denna
bakgrund avstyrker utskottet motion K323 yrkande 14
(m).
Regional och lokal TV
Motionerna
I motion 1998/99:K323 av Per Unckel m.fl. (m) anförs
att staten genom regionala koncessioner bör lämna
möjlighet till olika TV-stationer att börja sända
med olika delar av landet som sändningsområden. De
TV-bolag som växer fram ur en sådan process skall
kunna genomföra nationella sändningar genom
samarbete inom ramen för de två markbundna
frekvenser som i dag finns tillgängliga.
Motionärerna anför att koncessionerna skall fördelas
på motsvarande sätt som den privata lokalradions
koncessioner, nämligen genom auktioner. Detta bör
ges regeringen till känna (yrkande 10).
I motion 1998/99:K331 av Rune Berglund och Berit
Andnor (s) påpekas att stora delar av befolkningen i
Jämtlands län är hänvisade till parabol för att
kunna se TV 4. Detta innebär att man har tillgång
till lokala Stockholmsnytt, men inte till de lokala
sändningarna i det egna länet. Enligt motionärerna
är en utbyggnad av TV 4-sändare nödvändig så att
även större delen av hushållen i de glest befolkade
delarna av landet får tillgång till lokala TV 4-
sändningar. Detta bör ges regeringen till känna.
I motion 1998/99:K243 av Erik Arthur Egervärn (c)
anförs att Kreativ Media i Strömsund vid två
tillfällen har fått ett tillfälligt
sändningstillstånd enligt 2 kap. 2 § radio- och TV-
lagen för att sända markbunden TV i norra Jämtland.
Motionären påpekar att det begränsade
sändningstillståndet gör det svårt att skapa en
ekonomiskt hållbar långsiktig verksamhet. Detta
problem gäller generellt för alla motsvarande
medieföretag. Enligt motionären bör möjligheten att
ge sändningstillstånd för förslagsvis två dagar per
vecka under en försöksperiod på ett år utredas.
Motionären hemställer att riksdagen begär förslag
till ändring av 2 kap. 2 § radio- och TV-lagen i
enlighet med vad i motionen anförts.
Bakgrund
Allmänt
Enligt 2 kap. 2 § första stycket radio- och TV-lagen
krävs tillstånd av regeringen för att sända TV-
program med hjälp av radiovågor på frekvens under 3
gigahertz.
I fjärde stycket sägs att Radio- och TV-verket får
meddela tillstånd att under en begränsad tid om
högst två veckor sända TV-program eller
ljudradioprogram som inte är närradio eller
lokalradio. Verket får förena ett sådant tillstånd
med villkor enligt 3 kap. 1-3 §§ samt besluta att
föreskrifterna i 6 och 7 kap. inte skall tillämpas
på sändningar som sker med stöd av ett sådant
tillstånd.
Vidare sägs i 3 kap. 2 § samma lag att villkor för
sändningstillstånd får avse skyldighet att regionalt
sända och producera program.
Riksdagen tog under våren 1996 ställning till de
villkor och riktlinjer som under perioden den 1
januari 1997-den 31 december 2001 skall gälla för
Sveriges Television och Sveriges Radio (prop.
1995/96:161, bet. 1995/96:KrU12, rskr. 1995/96:297).
Riksdagsbeslutet innebär bl.a. ett krav på en
distriktsorganisation och distriktsbaserad
produktion. Den andel av allmänproduktion som
produceras utanför Stockholm skall under
tillståndsperioden ökas till minst 55 %.
Som villkor i sändningstillståndet för TV 4 gäller
för samma period att TV 4 skall sända program till
hela landet. Detta innebär att minst 98 % av den
fast bosatta befolkningen skall kunna ta emot
sändningarna via marknätet. Därutöver skall
programmen distribueras genom satellit till den del
av befolkningen som inte utan stora kostnader kan
nås av utsändningarna från marksändare.
Därutöver gäller som villkor att TV 4 skall utforma
sändningarna så att de inte endast kan tas emot av
en begränsad del av allmänheten i sändningsområdet.
Enligt ett tillägg till sändningstillståndet för TV
4 gäller därutöver att TV 4 regionalt skall sända
och producera program. De regionala sändningarna
skall ske i minst samma antal områden och i minst
samma omfattning som under år 1996.
Av regeringens avtal med TV 4 framgår vidare att TV
4 skall verka för att lokal-TV-bolagen får sända
program i lokala kabelsändningar och i
satellitsändningar.
I 8 kap. 2 § radio- och TV-lagen sägs att var och en
som äger eller annars förfogar över en anläggning
för trådsändning där TV-program vidaresänds till
allmänheten och varifrån sändningarna når fler än
100 bostäder skall i varje kommun där han eller hon
har en sådan anläggning kostnadsfritt tillhandahålla
ett särskilt bestämt utrymme för sändningar av TV-
program från ett eller flera av Radio- och TV-verket
utsedda företag (lokala kabelsändarföretag).
Vidare sägs i 8 kap. 5 § samma lag att ett lokalt
kabelsändarföretag skall vara en sådan juridsk
person som har bildats för att bedriva lokala
kabelsändningar och som kan antas låta olika
intressen och meningsriktningar komma till tals i
sin verksamhet.
I andra stycket sägs att ett sådant företag i sin
sändningsverksamhet skall sträva efter vidaste
möjliga yttrandefrihet och informationsfrihet.
Enligt tredje stycket skall Radio- och TV-verkets
förordnande av lokala kabelsändarföretag avse högst
tre år.
Tidigare riksdagsbehandling
Utskottet behandlade under föregående riksmöte
motioner som rörde frågor om regional och lokal TV
(bet. 1997/98:KU16). Ett par motioner (m) behandlade
frågan om koncessioner för regionala TV-bolag genom
auktionsförfarande. Härvid konstaterade utskottet
att riksdagens beslut våren 1996 om en radio och TV
i allmänhetens tjänst bl.a. innebar att
motionsförslag om privatisering av en TV-kanal och
två radiokanaler avslogs. Kulturutskottet hade
framhållit (bet. 1995/96:Kr12 s. 31) att public
service-verksamheten har ett stort värde även i en
tid när det totala utbudet av radio- och TV-program
mångdubblats. För att i stort sett hela befolkningen
skulle ha tillgång till ett brett programutbud var
det nödvändigt att Sveriges Television även i
fortsättningen fick sända i två kanaler. På
motsvarande sätt var det enligt kulturutskottet
angeläget att radiopubliken i hela landet nås av ett
brett utbud genom Sveriges Radios sändningar.
Konstitutionsutskottet konstaterade vidare att
kulturutskottet intagit samma ståndpunkt också våren
1997 (bet. 1996/97:KrU8). Konstitutionsutskottet
gjorde samma bedömning och avstyrkte de båda
motionerna.
Därutöver behandlade utskottet en motion (m, s, c,
fp, v, mp, kd) om regionala aspekter i
koncessionsgivning och utbyggnad av TV-nätet.
Utskottet hänvisade till att tillståndsvillkoren för
både Sveriges Television och TV 4 innehåller klara
krav på regional verksamhet. Vidare konstaterade
utskottet att ansökningar om tillstånd att sända
digitalt i skilda områden bereddes inom
Regeringskansliet. Mot denna bakgrund saknades
enligt utskottets mening anledning för riksdagen att
göra ett tillkännagivande till regeringen. Motionen
avstyrktes därför.
Utskottets bedömning
Utskottet konstaterar att nuvarande lokala TV-
sändningar i marknätet sker genom av regeringen
meddelade sändningstillstånd för Sveriges Television
och TV 4. Sändningstillstånden för dessa bolag
innehåller också villkor om regionala sändningar när
det gäller de kommande digitala marksändningarna.
Inom ramen för dessa sändningar har regeringen
vidare gett ett par programföretag tillstånd till
fristående regionala sändningar. Utskottet finner
inte skäl att ändra sitt tidigare ställningstagande
när det gäller frågan om koncessioner för regionala
bolag genom auktionsförfarande och avstyrker motion
K323 yrkande 10 (m).
När det gäller vad som anförs i motion K331 (s)
konstaterar utskottet att sändningstillståndet för
TV 4 innehåller villkor om vilken befolkningtäckning
sändningarna skall ha via marknätet samt att TV 4
regionalt skall producera och sända program. Även i
regeringens avtal med TV 4 behandlas de regionala
sändningarna. Enligt utskottets mening måste det
förutsättas att programföretag följer tillstånd och
avtal för sändningarna. Utskottet utgår från att
regeringen följer frågan om huruvida kraven på
sändningsverksamheten uppfylls och i
beredningsarbetet inför kommande sändningstillstånd
för TV 4 överväger hur bl.a. kraven på
befolkningstäckning och regionala sändningar skall
se ut framöver. Mot denna bakgrund anser utskottet
att vad som anförs i motionen inte bör föranleda
någon åtgärd från riksdagens sida.
I motion K243 (c) aktualiseras frågan om utökade
möjligheter till tillfälliga sändningstillstånd för
marksänd TV. Utskottet anser sig för närvarande inte
berett att förorda att riksdagen skall vidta någon
åtgärd med anledning av det som anförs i motionen.
Emellertid vill utskottet peka på att det inom ramen
för de digitala marksändningarna kan finnas utrymme
för programföretag att pröva sändningsverksamhet i
t.ex. ett visst område. Mot bakgrund av det anförda
avstyrker utskottet motionen.
Det s.k. riksförbudet i närradion
Motionen
I motion 1998/99:K328 av Helena Bargholtz och Barbro
Westerholm (fp) konstateras att riksdagen i våras
delade regeringens uppfattning att det s.k.
riksförbudet i princip borde behållas. Motionärerna
vidhåller sin uppfattning att det bör införas en
bestämmelse om att undantag för sändningar av
särskilt lokalt eller regionalt intresse skall kunna
medges. Detta bör ges regeringen till känna (yrkande
15).
Bakgrund
Gällande regler
Enligt 6 kap. 6 § radio- och TV-lagen får i närradio
endast sändas program som har framställts särskilt
för den egna verksamheten.
I andra stycket sägs att under högst tio timmar per
månad får dock en tillståndshavare sända program som
inte framställts enbart för den egna verksamheten,
om innehållet i sändningarna
- är av särskilt intresse för tillståndshavarens
medlemmar,
- främjar kunskap och bildning eller
- utgör upptagningar av lokala kulturella
tillställningar.
De två sistnämnda undantagen infördes genom en
lagändring den 1 juli 1998.
Tidigare riksdagsbehandling
Utskottet behandlade under föregående riksmöte
proposition 1997/98:77 om närradion m.m. (bet.
1997/98:KU28). I propositionen föreslogs bl.a. att
förbudet mot sändning av centralproducerat
programmaterial i närradio - det s.k. riksförbudet -
i princip skulle behållas. Bestämmelsen om undantag
föreslogs dock utvidgas till att gälla under högst
tio timmar per månad för sändningar som främjar
kunskap och bildning eller som utgör upptagningar av
lokala kulturella tillställningar. Det utvidgade
undantaget föreslogs utvärderas efter två år.
Utskottet tillstyrkte regeringens förslag och
avstyrkte bl.a. motioner, (c) och (fp), med förslag
om ytterligare undantag från det s.k. riksförbudet
när det gällde regionala sändningar.
Utskottets bedömning
Utskottet finner inte skäl att frångå sin tidigare
avvisande hållning när det gäller ytterligare
undantag från det s.k. riksförbudet. Motion K328
yrkande 15 (fp) avstyrks därför.
Förbud mot viss avkodningsutrustning
Motionerna
I motion 1998/99:K254 av Jan Backman (m) anförs att
den nuvarande lagstiftningen om förbud mot viss
avkodningsutrustning ger ett mycket begränsat skydd
mot pirattittandet. Motionären framhåller att den
svenska lagen inte innehåller något förbud mot att
den enskilde använder piratutrustning för olovlig
avkodning av krypterade TV-tjänster. Enligt
motionären bör det prövas om inte lagen också borde
innehålla ett förbud mot enskilds användning av
piratutrustning. Detta bör ges regeringen till känna
(yrkande 1).
I motionen påpekas vidare att det krävs särskilda
skäl och att det kan motiveras från allmän synpunkt
för att någon skall dömas till böter eller fängelse
för brott mot lagen om förbud beträffande viss
avkodningsutrustning. Denna s.k. särskilda
åtalsregel gör enligt motionären lagen tandlös och
har i praktiken inneburit att åklagarna inte driver
åtal vidare om man inte kan visa att försäljningen
av piratutrustning överstigit 200 000 kr. Motionären
påpekar vidare att straffsatsen för brott är
maximalt sex månaders fängelse. Enligt motionären
verkar straffsatsen inte avskräckande och innebär
dessutom ett hinder i arbetet med att utreda
misstänkta brott. Straffet för grovt brott bör
därför höjas så att husrannsakan möjliggörs. Vad som
anförts om ändrad straffsats för grovt brott bör
enligt motionären ges regeringen till känna (yrkande
2).
Motionären anför vidare att de skadelidandes
möjligheter att erhålla skadestånd är mycket
begränsade, eftersom regler saknas för beräkning av
skadestånd. Regeringen bör därför ges till känna att
det bör införas sådana regler i lagen om förbud
beträffande viss avkodningsutrustning (yrkande 3).
I motion 1998/99:K255 av Ewa Larsson (mp), med en i
huvudsak likalydande text som i ovanstående motion,
hemställs att riksdagen hos regeringen begär förslag
till sådan ändring i lagen om förbud beträffande
viss avkodningsutrustning att det medför ett förbud
mot innehav av utrustning (yrkande 1).
Vidare hemställs i motionen att riksdagen begär
förslag till sådan ändring i lagen att en straffsats
för grovt brott införs med maximalt två års fängelse
vid yrkesmässig hantering i stor omfattning eller
där stor skada förorsakats de kodande företagen
(yrkande 2).
Motionären hemställer också att riksdagen begär
förslag hos regeringen till sådan ändring i lagen
att den s.k. allmänna åtalsregeln avskaffas (yrkande
3).
I motionen hemställs därutöver att riksdagen begär
förslag hos regeringen om att lagen utökas med
regler för beräkning av skadestånd (yrkande 4).
I motion 1998/99:Kr276 av Charlotta L Bjälkebring
m.fl. (v) konstateras att användningen av otillåten
utrustning för avkodning av krypterade TV-tjänster
har ökat i omfattning. Motionärerna anser att den
nuvarande lagen om förbud beträffande viss
avkodningsutrustning behöver ses över för att en
effektiv skärpning skall uppnås mot dem som
yrkesmässigt tillverkar och säljer piratutrustning.
Riksdagen bör hos regeringen begära en sådan
utredning (yrkande 1).
Bakgrund
Gällande regler
Lagen (1993:1367) om förbud mot viss
avkodningsutrustning trädde i kraft den 1 januari
1994.
Enligt 2 § får avkodningsutrustning inte
yrkesmässigt eller annars i förvärvssyfte olovligen
tillverkas, överlåtas, hyras ut, installeras eller
underhållas i avsikt att bereda någon utanför
abonnentkretsen tillgång till innehållet i en kodad
sändning som erbjuds mot betalning.
Den som uppsåtligen bryter mot 2 § skall enligt 3 §
dömas till böter eller fängelse i högst sex månader.
Vidare sägs i 6 § att åklagare får väcka åtal endast
om åtal av särskilda skäl är påkallat från allmän
synpunkt.
EG-direktiv om rättsligt skydd för tjänster som
bygger på eller utgörs av villkorad tillgång
Europaparlamentet och Europeiska unionens råd har
antagit direktivet 98/84/EG av den 20 november 1998
om det rättsliga skyddet för tjänster som bygger på
eller utgörs av villkorad tillgång.
Enligt artikel 1 skall varje medlemsstat vidta de
åtgärder som är nödvändiga för att på sitt
territorium förbjuda sådan verksamhet som förtecknas
i artikel 4 och för att införa de sanktioner och de
möjligheter till rättelse som fastställs i artikel
5.
I artikel 4 sägs att medlemsstaterna inom sitt
territorium skall förbjuda följande verksamheter:
a) Tillverkning, import, distribution, försäljning,
uthyrning eller innehav av olaglig utrustning i
kommersiellt syfte.
b) Installation, underhåll eller utbyte av olaglig
utrustning i kommersiellt syfte.
c) Marknadsföring av olaglig utrustning genom
kommersiella meddelanden.
Av punkt 22 i ingressen till direktivet framgår att
distribution av olaglig utrustning omfattar all
överföring och saluföring av sådan utrustning för
omsättning inom eller utom gemenskapen.
Vidare sägs i punkt 21 i ingressen att detta
direktiv inte påverkar tillämpningen av bl.a.
nationella regler som förbjuder innehav av olaglig
utrustning för privat bruk.
Enligt artikel 5.1 skall sanktionerna vara
verkningsfulla, avskräckande och proportionerliga i
förhållande till de följder den otillåtna
verksamheten eventuellt kan få.
Vidare sägs i artikel 5.2 att medlemsstaterna skall
vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att
leverantörer av skyddade tjänster, vars intressen
påverkas av sådan otillåten verksamhet som anges i
artikel 4 och som bedrivs på medlemsstaternas
territorium, har tillgång till lämpliga möjligheter
till rättelse, däribland möjlighet att väcka
skadeståndstalan och att utverka ett föreläggande
eller annan förebyggande åtgärd och där det anses
lämpligt att få anhålla om att olaglig utrustning
avlägsnas från kommersiella kanaler.
I punkt 23 i ingressen till direktivet sägs att de
sanktioner och möjligheter till rättelse som
föreskrivs i detta direktiv inte påverkar
användningen av någon annan sanktion eller möjlighet
till rättelse enligt nationell lag, såsom
förebyggande åtgärder i allmänhet eller
beslagtagande av olaglig utrustning. Medlemsstaterna
är inte förpliktade att stadga straffrättsliga
sanktioner mot otillåten verksamhet som omfattas av
direktivet. Medlemsstaternas bestämmelser för
skadeståndstalan skall överensstämma med deras
nationella lagstiftning och rättssystem.
Enligt artikel 6.1 skall medlemsstaterna sätta i
kraft de lagar eller andra författningar som är
nödvändiga för att följa detta direktiv senast den
28 maj 2000.
Utskottet har inhämtat att en departementspromemoria
med förslag om direktivets genomförande i svensk
lagstiftning är under utarbetande i
Regeringskansliet. Promemorian beräknas vara färdig
under våren 1999.
Tidigare riksdagsbehandling
Utskottet behandlade under föregående riksmöte
motioner, (m) och (kd), med liknande innehåll som
de nu aktuella (bet. 1997/98:KU16). Därvid
konstaterade utskottet att det pågick ett arbete
inom EU med ett direktiv som i viss mån tillgodosåg
motionerna. Enligt utskottets mening behövdes inte
något tillkännagivande till regeringen i dessa
delar. Det kunde enligt utskottet inte uteslutas att
direktivet kunde föranleda överväganden också i de
andra avseenden som motionerna gällde. Utskottet var
emellertid inte berett att nu förorda skärpningar i
lagen om förbud beträffande viss
avkodningsutrustning utan ansåg att resultatet av
arbetet med direktivet borde avvaktas. Motionerna
avstyrktes därför.
Utskottets bedömning
Utskottet konstaterar att utvecklingen på TV-
området, bl.a. övergången från analog till digital
distributionsteknik, innebär att utbudet av
krypterade TV-tjänster och andra krypterade
elektroniska tjänster kommer att öka. Detta innebär
i sin tur ett ökat behov av ett effektivt rättsligt
skydd mot otillåten avkodning. I flera motioner
aktualiseras frågan om en skärpning av den nu
gällande svenska lagstiftningen. Som framgår av
redovisningen ovan har ett EG-direktiv nyligen
antagits om rättsligt skydd för tjänster som bygger
på eller utgörs av villkorad tillgång. Utskottet
konstaterar att det är frågan om ett minimidirektiv
och att det överlåts åt medlemsländerna att t.ex.
bestämma om förbud mot innehav av olaglig utrustning
och att utforma eventuella straffrättsliga
sanktioner. Enligt utskottets mening är det med
hänsyn till den pågående tekniska utvecklingen av
stor betydelse att direktivet genomförs i svensk
lagstiftning så att ett effektivt skydd, både ur
ekonomisk och upphovsrättslig synvinkel, mot
otillåten avkodning uppnås. Härvid måste självklart
nödvändiga avvägningar göras mot såväl mer
grundläggande rättsliga principer som mot vad som i
övrigt gäller på det straffrättsliga och
skadeståndsrättsliga området. Utskottet utgår från
att regeringen i arbetet med att ta fram ett förslag
för genomförandet av direktivet noggrant prövar
synpunkter av det slag som utskottet nu framfört.
Mot denna bakgrund anser utskottet att vad som
anförs i motionerna K254 (m), K255 (mp) och Kr276
yrkande 1 (v) för närvarande inte bör föranleda
någon riksdagens åtgärd. Motionerna avstyrks därför.
Användande av s.k.V-chip
Motionen
I motion 1998/99:Kr274 Av Birger Schlaug m.fl. (mp)
anförs att en möjlig metod för att begränsa
videovåldet är de V-chip som kan användas för att
spärra vissa TV-utsändningar. Vad som anförts om V-
chip bör ges regeringen till känna (yrkande 54).
Bakgrund
Gällande EG-rätt
Europaparlamentet och Europeiska unionens råd har
den 30 juni 1997 antagit direktiv 97/36/EG om
ändring av rådets direktiv 89/552/EG (TV-
direktivet).
I enlighet härmed har en ny artikel, artikel 22 b,
införts i TV-direktivet. Denna artikel innebär att
EG-kommissionen inom ett år från det datum då
direktivet offentliggjordes och i samarbete med de
behöriga myndigheterna i medlemsstaterna skall
utföra en undersökning av de eventuella för- och
nackdelar med ytterligare åtgärder i syfte att
underlätta för föräldrar eller vårdnadshavare att
kontrollera de program som underåriga får se. Denna
undersökning skall bl.a. omfatta det önskvärda av
att det ställs krav på att nya TV-apparater har
sådan teknisk utrustning att föräldrar eller
vårdnadshavare har möjlighet att spärra vissa
program.
Utskottet har inhämtat att den undersökning som
kommissionen skall genomföra enligt artikel 22 b i
TV-direktivet kommer att vara slutförd under våren
1999.
I departementspromemorian Genomförande av EG:s TV-
direktiv (Ds 1998:21) anges att bakgrunden till
bestämmelsen är förslag från Europaparlamentet om
att det i direktivet skall tas in regler om att alla
program skall kodas med avseende på skadlighet för
minderåriga och att alla TV-mottagare som
marknadsförs inom EG skall vara försedda med en
teknisk anordning som gör det möjligt att filtrera
bort program.
Enligt promemorian är den tekniska anordning som
avses det s.k. V-chip, som föreslogs i Kanada i
början av 1990-talet, eller någon liknande
anordning. Uttrycket "V-chip" eller varumärkesnamnet
"the Vyou Control Chip" syftar på en modul som kan
byggas in i en TV-mottagare och programmeras för att
blockera vissa program som den känner igen genom
särskilda koder som sänds ut tillsammans med TV-
sändningen. Avsikten med anordningen är att
föräldrar och andra skall kunna "filtrera bort"
program som de anser att barn inte bör få se.
Enligt artikel 26 i TV-direktivet skall kommissionen
senast den 31 december 2000 och vartannat år
därefter överlämna en rapport om genomförandet av
direktivet och, om nödvändigt, utarbeta ytterligare
förslag för att anpassa det till utvecklingen på TV-
sändningsområdet.
Tidigare riksdagsbehandling
Utskottet behandlade under föregående riksmöte
motioner (mp) med ett liknande innehåll som den nu
aktuella. Enligt utskottet borde den undersökning
som skall företas inom EG-kommissionen när det
gäller bl.a. behovet av krav på tillgång till s.k.
V-chip avvaktas. Utskottet avstyrkte därför
motionerna.
Utskottets bedömning
Som framgått kommer EG-kommissionen inom kort att
vara färdig med sin undersökning enligt artikel 22 b
i TV-direktivet när det gäller bl.a. behovet av
tillgång till s.k. V-chip. Utskottet utgår från att
regeringen noggrant följer upp resultatet av
kommissionens arbete och därvid bevakar intresset av
ett förstärkt skydd för underåriga mot olämpliga TV-
program. Mot bakgrund av det anförda avstyrker
utskottet motion Kr274 yrkande 54 (mp).
Mediemyndighet
Motionen
I motion 1998/99:Kr276 av Charlotta L Bjälkebring
m.fl. (v) anförs att en sammanhållen mediemyndighet
bör inrättas. Enligt motionärerna behövs en sådan
myndighet för att ta ett helhetsgrepp på
mediepolitiken, hantera de svåra frågorna om ny
teknik och medielandskapets stora förändringar samt
vidta åtgärder för att säkra en möjlighet för alla
att nyttja sin yttrandefrihet. Myndigheten bör även
ansvara för forskning om och kartläggning av hur
våld, barnreklam, reklam och porr påverkar
människan. Motionärerna anser att riksdagen bör
besluta om att ge regeringen i uppdrag att ge
Medieutredningen tilläggsdirektiv att utreda hur de
många olika organ som i dag finns på området kan
föras samman till en gemensam mediemyndighet
(yrkande 2).
Bakgrund
Allmänt
Våren 1994 beslutade riksdagen (prop. 1993/94:160,
bet. 1993/94:KU37, 1993/94:276) om en ny
myndighetsorganisation på radio- och TV-området. Två
nya myndigheter - Radio- och TV-verket och
Granskningsnämnden för radio och TV - ersatte den 1
juli 1994 de tidigare myndigheterna Radionämnden,
Kabelnämnden, Närradionämnden och Styrelsen för
lokalradiotillstånd. Ansvaret för tillståndsgivning
lades på Radio- och TV-verket, medan ansvaret för
granskning av att programreglerna efterlevs lades på
Granskningsnämnden.
Enligt uppgift från Kulturdepartementet pågår för
närvarande ett arbete inom Regeringskansliet med
utvärdering och översyn av myndighetsorganisationen
på radio- och TV-området.
Tidigare riksdagsbehandling
Utskottet behandlade under föregående riksmöte en
motion (v) med liknande innehåll som den nu aktuella
(bet. 1997/98:KU16). När det gällde frågan om en
sammanhållen mediemyndighet ville utskottet hänvisa
till att den nuvarande myndighetsorganisationen på
radio- och TV-området tillkom för mindre än fyra år
sedan mot bakgrund av behovet av att tillstånds-
respektive granskningsverksamhet inte bör ligga hos
samma myndighet. Utskottet gjorde inte nu någon
annan bedömning än vid tillkomsten av
myndighetsorganisationen och avstyrkte motionen.
Utskottets bedömning
Utskottet vill återigen erinra om att den nuvarande,
och förhållandevis nya, myndighetsorganisationen på
radio- och TV-området tillkom mot bakgrund av
behovet av att tillstånds- respektive
granskningsverksamhet inte bör ligga hos samma
myndighet. Inte heller nu finner utskottet skäl att
göra någon annan bedömning än den som gjordes vid
myndighetsorganisationens tillkomst. Utskottet
noterar vidare att det inom Regeringskansliet pågår
ett arbete med utvärdering och översyn av
myndighetsorganisationen. Mot denna bakgrund
avstyrker utskottet motion Kr276 yrkande 2 (v).
Utredning om brett mediestöd
Motionen
I motion 1998/99:Kr276 av Charlotta L Bjälkebring
m.fl. (v) påpekas att höjda produktions- och
papperskostnader inneburit en kraftig
rationalisering i branschen, vilket kan hota den
regionala bevakningen och försämra journalistiken.
Fortsatt höga produktionskostnader, nya möjligheter
med databaserade tidningar, minskad
betalningsförmåga hos läsarna och nya medievanor
innebär enligt motionärerna en stor fara för de
lokala och regionala dagstidningarnas överlevnad i
ett längre perspektiv. Motionärerna anser att en
diskussion redan nu bör inledas om hur presstödet
kan omvandlas till ett bredare mediestöd för att på
sikt garantera mångfalden. Riksdagen bör hos
regeringen begära en parlamentarisk utredning med
uppgift att återkomma med förslag om hur ett brett
mediestöd skall utformas (yrkande 3).
Vid bifall till yrkande 3 hemställs i motionen att
den parlamentariska utredningen om ett brett
mediestöd även bör få i uppdrag att se över
funktionshindrades tillgång till olika medier
(yrkande 4). Motionärerna pekar härvid på
möjligheterna för synskadade att i elektronisk
version ta del av tryckt information. Vidare anser
motionärerna att hela dagspressen på sikt måste bli
tillgänglig för synskadade. Motionärerna anser också
att film, video, tidningar, tidskrifter och TV måste
bli tillgängliga för synskadade.
Den parlamentariska utredningen bör även se på
möjligheten att fördela det breda mediestödet till
lokala radio- och TV-sändningar (yrkande 5).
Bakgrund
Brett mediestöd
Under föregående riksmöte behandlade utskottet en
motion (v) med yrkande om en utredning om ett brett
mediestöd som ersättning för presstödet (bet.
1997/98:KU16). Utskottet var inte berett att förorda
en sådan utredning. I sammanhanget ville utskottet
hänvisa till att frågan om bidrag till svensk
kvalitetsproduktion producerad utanför de sändande
bolagens TV-produktion, med anledning av betänkandet
Bidrag till fri svensk TV-produktion (SOU 1997:172)
för närvarande bereddes inom Regeringskansliet.
Motionen avstyrktes därför.
Funktionshindrades tillgång till medier
Villkor för sändningar
Sändningstillstånden för Sveriges Televison,
Sveriges Radio och Utbildningsradion innehåller ett
likalydande villkor om att företagen är skyldiga att
beakta funktionshindrades behov. Genom att utnyttja
befintlig och ny teknik skall företagen under
tillståndsperioden öka möjligheterna för
funktionshindrade att ta del av programmen. I fråga
om program om och för funktionshindrade skall de tre
företagen sinsemellan fördela ansvaret för olika
insatser.
Enligt 5 § i sändningstillståndet för TV 4 skall
stora underhållningsprogram och svensk TV-dramatik
göras tillgängliga för funktionshindrade i minst
samma omfattning som under 1996. Verksamheten för
funktionshindrade skall under tillståndsperioden
utökas i den mån nya tekniska förutsättningar gör
detta möjligt inom ramen för oförändrade kostnader.
Tidigare riksdagsbehandling
I budgetpropositionen för 1999 (prop. 1998/99:1
utg.omr. 1) anför regeringen att sammanlagt 86
dagstidningar gavs ut som taltidningar vid utgången
av år 1997. Under året tillkom tre taltidningar.
Mångfalden är enligt regeringens bedömning god.
Regeringen konstaterar dock att omkring hälften av
alla dagstidningar saknar taltidning. Bland
tidningar som kommer ut 6-7 dagar per vecka är
emellertid andelen taltidningar högre.
Regeringen anför vidare att Taltidningsnämnden
genom olika åtgärder har ökat resurserna för att
starta utgivning av taltidningar, vilket skapar
förutsättningar för en större mångfald.
Taltidningsnämnden bedömer att servicen till
abonnenterna fortfarande är god.
Konstitutionsutskottet godkände regeringens förslag
till anslag för stöd till radio- och kassettidningar
(bet. 1998/99:KU1).
Kulturutskottet har nyligen, liksom under föregående
riksmöte, behandlat motioner, (m), (c), (kd), (fp)
och (s), som har berört frågor om Sveriges
Televisions tillgänglighet för synskadade samt
tillgängligheten för hörselskadade till TV-program i
Sveriges Televisions och andra TV-kanalers utbud
(bet. 1998/99:KrU3). Utskottet konstaterade att
Sveriges Television, Sveriges Radio och
Utbildningsradion i september 1997 hade träffat en
överenskommelse om insatser för funktionshindrade.
Av överenskommelsen framgår bl.a. att Sveriges
Television ingående studerat frågan om synskadades
tillgång till utländska program och avsåg att
fortsätta att följa utvecklingen på området, bl.a. i
samarbete inom European Broadcasting Union. Sveriges
Television avsåg vidare att under tillståndsperioden
genomföra realistiska försök med s.k. syntolkning.
Kulturutskottet anförde när det gällde
tillgängligheten för synskadade att det i
förberedelsearbetet inför nästa tillståndsperiod
ingående bör diskuteras hur synskadades tillgång
till TV-programmen kan förbättras. En av
förutsättningarna för ett förnyat sändningstillstånd
för Sveriges Television bör enligt utskottets mening
vara att kraven på företaget i detta hänseende höjs
ytterligare i jämförelse med kraven i nu gällande
tillstånd. Utskottet ville i sammanhanget erinra om
att Sveriges Television inom kort kommer att inleda
digitala sändningar över marknätet. Den digitala
sändningstekniken kommer att medföra stor
överföringskapacitet och möjlighet till fler
programtjänster, något som borde förbättra
situationen för de synskadade. Utskottet förutsatte
att regeringen i förberedelserna inför kommande
tillstånd beaktar vad utskottet här har anfört. Med
hänvisning till det anförda avstyrktes motionerna.
När det gällde hörselskadades tillgång till
Sveriges Television och andra TV-kanalers
programutbud anförde kulturutskottet att det är av
största vikt att även frågan om hörselskadades
förbättrade tillgång till public service-TV beaktas
i kommande public service-beredning. Även de
möjligheter som följer med övergången till
digitaliserade sändningar att ge hörselskadade
bättre service bör diskuteras i beredningsarbetet.
På samma sätt som när det gäller synskadades
tillgång till Sveriges Televisions program bör
enligt utskottet en förutsättning för ett förnyat
sändningstillstånd vara att tillgängligheten för
hörselskadade förbättras ytterligare. Utskottet
konstaterade vidare då det gällde kraven på andra
programföretag än Sveriges Television att dessas
verksamhet ligger utanför utskottets
beredningsområde. Därför inskränkte sig utskottet
till att understryka vikten av att även dessa
programföretag verkar för att göra sina program
tillgängliga för personer med funktionshinder.
Utskottet förutsatte att regeringen i
förberedelserna inför kommande tillstånd beaktar vad
utskottet här anfört och avstyrkte motionerna.
Konstitutionsutskottets bedömning
I likhet med vad utskottet uttalade under föregående
riksmöte är utskottet inte heller nu berett att
förorda att en utredning skall tillkallas om ett
brett mediestöd i syfte att ersätta presstödet.
Utskottet avstyrker därför motion Kr276 yrkande 3
(v).
När det gäller vad som i motionen anförs om
funktionshindrades tillgång till medier delar
utskottet motionärernas uppfattning att detta är en
fråga som förtjänar särskild uppmärksamhet.
Utskottet kan härvid konstatera att utvecklingen för
taltidningarna årligen behandlas av riksdagen inom
ramen för budgetbehandlingen och det särskilda
anslaget för detta ändamål. Som framgår av
redovisningen ovan ingår som villkor i Sveriges
Televisions, Sveriges Radios och Utbildningsradions
sändningstillstånd samt i sändningstillståndet för
TV 4 att företagen skall beakta funktionshindrades
behov. Kulturutskottet har vidare nyligen, liksom
under föregående riksmöte, behandlat motioner som
har berört frågor om tillgängligheten för synskadade
och hörselskadade till TV-program i Sveriges
Televisions och andra TV-kanalers utbud.
Kulturutskottet uttalade att en av förutsättningarna
för ett förnyat sändningstillstånd för Sveriges
Television bör vara att kraven på tillgänglighet för
såväl syn- som hörselskadade höjs ytterligare
jämfört med vad som nu är fallet.
Konstitutionsutskottet kan således konstatera att
frågor om funktionshindrades tillgång till medier
nyligen har varit föremål för behandling i såväl
kultur- som konstitutionsutskotten. Utskottet utgår
vidare från att regeringen fortlöpande bevakar denna
fråga. Mot denna bakgrund är utskottet för
närvarande inte berett att föreslå någon åtgärd från
riksdagens sida med anledning av vad som anförs i
motion Kr276 yrkande 4 (v). Motionen avstyrks därför
i denna del.
I motionen anförs vidare att en utredning om brett
mediestöd även bör se på möjligheterna att fördela
ett sådant stöd till lokala radio- och TV-sändningar
(yrkande 5). Utskottet delar motionärernas
uppfattning att det är angeläget att det ges utrymme
för lokala icke-kommersiella TV- och
radiosändningar. Enligt utskottets mening finns här
anledning att avvakta utvecklingen av såväl de
digitala TV-sändningarna i marknätet som den
digitala ljudradion. Mot denna bakgrund är utskottet
inte heller i denna del berett att förorda någon
åtgärd från riksdagens sida. Motion Kr276 (v)
avstyrks således också i denna del.
Distribution av tidningar och tidskrifter
Motionen
I motion 1998/99:K333 av Matz Hammarström och Per
Lager (mp) anförs att för att tryckfrihetens goda
principer skall kunna omsättas i praktiken, krävs
distributionskanaler så att de tidningar som trycks
också kan nå sina läsare. Motionärernas uppfattning
är att det råder allvarliga problem med dessa
distributionskanaler i Sverige i dag och att detta
hindrar det fria meningsutbytet. Enligt motionärerna
är det så allvarligt att det krävs åtgärder från
riksdagen. Distributionskanalerna för tidningar och
tidskrifter måste utredas i ett tryckfrihets- och
konkurrensperspektiv. Riksdagen bör hos regeringen
begära en sådan utredning.
Bakgrund
Under föregående riksmöte behandlade utskottet en
motion (mp) med ett liknande innehåll som den nu
aktuella. Utskottet hänvisade till att frågan om
distribution av tidskrifter för lösnummerförsäljning
nyligen varit föremål för utredning. Såväl
Utredningen om boken och kulturtidskriften som Rådet
för mångfald inom massmedierna hade utrett frågan.
Utskottet konstaterade att frågan nu var under
beredning i Regeringskansliet. Enligt utskottets
mening borde resultatet av detta beredningsarbete
avvaktas. Motionen avstyrktes därför.
Under våren 1998 behandlade kulturutskottet
proposition 1997/98:98 Litteraturen och läsandet
(bet. 1997/98:KrU15). I propositionen föreslog
regeringen att det statliga stödet för utgivning av
litteratur skulle kompletteras med ett
distributionsstöd. Förslaget innebar i huvudsak att
det förlag som erhåller stöd för sin utgivning skall
tillhandahålla ett exemplar av varje stödd titel för
distribution till folkbibliotek och bokhandel. Varje
kommun och 100 bokhandlar föreslogs få var sitt
exemplar. Utskottet tillstyrkte regeringens förslag
i denna del.
I detta sammanhang behandlade utskottet också en
motion (v) om ett fungerande distributionsnät för
kulturtidskrifter. Utskottet konstaterade att några
av förslagen i propositionen syftade till att
förbättra informationen om kulturtidskrifterna.
Genom att folkbiblioteken ges möjlighet att
gratisprenumerera på tidskrifter kan de lånas och
läsas av presumtiva prenumeranter. Den
omständigheten att tidskriftskatalogen i
fortsättningen skulle komma att ges ut på Internet
kunde enligt utskottet innebära att en ny och
betydligt större publik nås av information om
kulturtidskrifterna än vad som hittills varit
möjligt. Utskottet konstaterade att här nämnda
åtgärder kunde innebära att efterfrågan på
kulturtidskrifter ökar. Därmed torde även
tidskrifternas intäkter på sikt förbättras. Enligt
utskottets mening borde effekterna av de föreslagna
åtgärderna först utvärderas innan det finns
anledning att överväga behovet av andra
stödåtgärder. Med hänvisning till det anförda
avstyrktes motionen.
Utskottets bedömning
Som framgår av redogörelsen ovan har frågan
om distributionsstöd nyligen behandlats i
kulturutskottet. Kulturutskottet har därvid
avstyrkt en motion om ett fungerande
distributionsstöd för kulturtidskrifter med
motiveringen att effekter av andra
stödåtgärder först borde utvärderas.
Konstitutionsutskottet finner inte skäl att
göra någon annan bedömning och avstyrker
därför motion K333 (mp).
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande bestämmelse om en svensk
TV-lista
att riksdagen med anledning av regeringens förslag i
proposition 1997/98:184 i denna del och med
avslag på motion 1998/99:Kr519 yrkande 11 antar
utskottets i bilaga 3 intagna förslag till lag
om ändring i radio- och TV-lagen (1996:844),
res. 1 (m, fp)
2. beträffande en svensk TV-lista
att riksdagen med avslag på motionerna 1998/99:K1 och
1998/99:K252 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,
res. 2 (s, c, mp)
3. beträffande grundläggande principer för
fria medier
att riksdagen avslår motion 1998/99:K323 yrkandena 1-3,
res. 3 (m)
4. beträffande enhetlig lagstiftning för
elektroniska tjänster
att riksdagen avslår motion 1998/99:T220 yrkande 6,
5. beträffande ägarbegränsningar
att riksdagen avslår motion K323 yrkande 4,
res. 4 (m)
6. beträffande digital TV
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:K231 yrkande 16,
1998/99:K282 yrkande 1, 1998/99:K323 yrkande 5,
1998/99:K328 yrkande 13 och 1998/99:T220 yrkande
9,
res. 5 (m)
res. 6 (fp)
7. beträffande digital radio
att riksdagen avslår motion 1998/99:K323 yrkande 14,
res. 7 (m)
8. beträffande regionala koncessioner
genom auktionsförfarande
att riksdagen avslår motion 1998/99:K323 yrkande 10,
res. 8 (m)
9. beträffande regional och lokal TV
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:K331 och
1998/99:K243,
10. beträffande det s.k. riksförbudet i
närradion
att riksdagen avslår motion 1998/99:K328 yrkande 15,
res. 9 (m, kd, c, fp)
11. beträffande förbud mot viss
avkodningsutrustning
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:K254, 1998/99:K255
och 1998/99:Kr276 yrkande 1,
12. beträffande användande av s.k. V-
chip
att riksdagen avslår motion 1998/99:Kr274 yrkande 54,
13. beträffande mediemyndighet
att riksdagen avslår motion 1998/99:Kr276 yrkande 2,
14. beträffande utredning om brett mediestöd
att riksdagen avslår motion 1998/99:Kr276 yrkandena
3-5,
res. 10 (v)
15. beträffande distribution av
tidskrifter
att riksdagen avslår motion 1998/99:K333.
Stockholm den 13 april 1999
På konstitutionsutskottets vägnar
Per Unckel
I beslutet har deltagit: Per Unckel (m), Göran
Magnusson (s), Pär-Axel Sahlberg (s), Kenneth Kvist
(v), Ingvar Svensson (kd), Jerry Martinger (m), Mats
Berglind (s), Inger René (m), Kerstin Kristiansson
(s), Tommy Waidelich (s), Mats Einarsson (v) Björn
von der Esch (kd), Nils Fredrik Aurelius (m), Per
Lager (mp), Åsa Torstensson (c), Helena Bargholtz
(fp) och Kenth Högström (s).
Reservationer
1. Bestämmelse om en svensk TV-lista
(mom. 1)
Per Unckel (m), Jerry Martinger (m), Inger René (m),
Nils Fredrik Aurelius (m) och Helena Bargholtz (fp)
anser,
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 8
börjar med "Regeringens förslag" och på s. 9 slutar
med "avstyrks därför." bort ha följande lydelse:
Enligt regeringens förslag skall en bestämmelse
införas i radio- och TV-lagen som möjliggör att en
svensk lista över evenemang som är av särskild vikt
för det svenska samhället kan upprättas. En sådan
ordning innebär enligt utskottets mening ett stort
och oacceptabelt ingrepp, t.ex. i en
idrottsorganisations rätt till det egna
arrangemanget. Utskottet vill i likhet med motion
1998/99:Kr519 yrkande 11 framhålla att regeringens
förslag innebär att idrotten i realiteten mister
förfoganderätten till sina egna arrangemang. De
principiella konsekvenserna av det
expropriationsliknande ingrepp som propositionens
förslag i realiteten innebär berörs över huvud taget
inte i regeringens redovisning. Inte heller
redovisas de vidare konsekvenserna av att annat än
sportevenemang skulle kunna beröras.
Vid sidan av de principiella invändningarna leder
regeringens förslag enligt utskotetts mening också
till svåra konsekvenser för idrotten. Utskottet vill
också peka på att risken för att stora
idrottsevenemang förläggs till andra länder i
stället för Sverige inte är analyserad. Mot denna
bakgrund bör med bifall till motion 1998/99:Kr519
yrkande 11 regeringens förslag avslås.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha
följande lydelse:
1. beträffande bestämmelse om en svensk TV-
lista
att riksdagen med bifall till motion 1998/99:Kr519 yrkande 11
avslår regeringens förslag i proposition
1997/98:184 till lag om ändring i radio- och TV-
lagen (1996:844) såvitt avser 6 kap. 10 § i
denna del,
2. En svensk TV-lista (mom. 2)
Göran Magnusson (s), Pär-Axel Sahlberg (s), Mats
Berglind (s), Kerstin Kristiansson (s), Tommy
Waidelich (s), Per Lager (mp), Åsa Torstensson (c)
och Kenth Högström (s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 9
börjar med "Konstitu-
tionsutskottet konstaterar" och slutar med
"1998/99:K252 (m)." bort ha följande lydelse:
Konstitutionsutskottet vill för egen del framhålla
att bakgrunden till TV-direktivets bestämmelse om
allmänhetens tillgång till viktiga evenemang är att
det har kunnat konstateras en ökad tendens till att
företag köper upp sändningsrättigheter till
intressanta evenemang, särskilt inom sportområdet.
Det kan befaras att evenemangen till stor del kommer
att sändas i krypterade betal-TV-sändningar och
således kommer att vara tillgängliga för endast en
begränsad del av befolkningen. Utskottet vill påpeka
att det genom en svensk TV-lista kan skapas en
garanti för att de viktigaste evenemangen inte sänds
exklusivt i betal-TV utan också blir tillgängliga
för en väsentlig del av allmänheten i Sverige.
Utskottet konstaterar att regeringens förslag till
konstruktion av den aktuella bestämmelsen i radio-
och TV-lagen innebär att det ankommer på regeringen
att besluta om en svensk TV-lista skall upprättas
och att fastställa dess innehåll. Enligt utskottets
mening bör frågan om en svensk lista skall upprättas
eller inte och dess innehåll avgöras med
utgångspunkt i den grundtanke som ligger bakom TV-
direktivets bestämmelse, nämligen att allmänheten i
en viss stat inte skall utestängas från möjligheten
att i fri TV se evenemang som är av särskild vikt
för samhället i den staten. När det gäller
idrottsevenemang där rättigheter upplåtits av
svenska arrangörer torde det utifrån vad som
hittills erfarits normalt finnas anledning att anta
att evenemangen kommer att göras tillgängliga i fri
TV för en väsentlig del av allmänheten på sätt som
avses i TV-direktivet, även om evenemangen inte är
upptagna på en svensk lista. Utskottet utgår från
att regeringen upprättar och för upp evenemang på en
svensk lista först när det finns ett behov av att på
detta sätt säkerställa att de aktuella evenemangen
skall bli tillgängliga för den svenska allmänheten.
Någon särskild begränsning bör därför inte ställas
upp för regeringen i den situationen att ett sådant
behov har uppstått. Mot bakgrund av det anförda
avstyrker utskottet motionerna 1998/99:K1 (c) och
1998/99:
K252 (m).
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha
följande lydelse:
2. beträffande en svensk TV-lista
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:K1 och 1998/99:K252,
3. Grundläggande principer för fria medier
(mom. 3)
Per Unckel (m), Jerry Martinger (m), Inger René (m)
och Nils Fredrik Aurelius (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 13
börjar med "Utskottet finner" och slutar med
"yrkandena 1-3 (m)." bort ha följande lydelse:
Yttrandefriheten och tryckfriheten utgår från att
mångfald bäst skyddas och stärks av
etableringsfrihet. Det måste enligt utskottets
mening råda en stor frihet att ge ut och distribuera
medieprodukter och pröva deras ekonomiska bärkraft.
Utskottet anser att det så långt som möjligt inom
ramen för de tekniska begränsningarna bör vara
läsarna, lyssnarna, tittarna och användarna som
genom sina val avgör vilka medier som skall ha
förutsättningar att distribueras. Det får inte vara
politiskt grundat godtycke som avgör vilka
begränsningar som skall gälla.
När det gäller etermedierna vill utskottet
framhålla att det skall vara
yttrandefrihetsgrundlagen och tryckfrihetens
principer som skall utgöra ramen för vad som får
sändas. Utskottet anser att det därutöver saknas
skäl för staten att reglera hur och vad olika
medieföretag får sända. En skyldighet för ett
programföretag att i sin redaktionella verksamhet
hålla sig till en i förväg lämnad programförklaring
kan enligt utskottets mening ifrågasättas från
konstitutionell synpunkt.
Utskottet vill framhålla att statens ansvar är att
slå vakt om yttrande- och etableringsfriheten.
Därmed uppnås en mångfald på publikens och
samhällets villkor. För ett vitalt kultursamhälle är
det enligt utskottets mening av stor vikt att det
finns så många forum för skapande som möjligt.
Teknikens möjligheter bör vidare styra hur många
kanaler som skall nå publiken, och intresset för att
sända och publikens efterfrågan bör avgöra hur många
alternativ som skall finnas tillgängliga. Utskottet
vill peka på att en sådan politik för fria medier
kommer att leda till att teknikens utveckling sker
utifrån de enskilda medborgarnas behov och
intressen. Gränserna mellan olika medier kommer
därigenom att luckras upp. Detta ställer enligt
utskottets mening krav på lagstiftning som ger
frihet för de nya mediernas utveckling.
Vad som nu anförts bör med bifall till motion K323
yrkandena 1-3 ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha
följande lydelse:
3. beträffande grundläggande principer för
fria medier
att riksdagen med bifall till motion 1998/99:K323 yrkandena
1-3 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
4. Ägarbegränsningar (mom. 5)
Per Unckel (m), Jerry Martinger (m), Inger René (m)
och Nils Fredrik Aurelius (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 14
börjar med "Utskottet anser" och slutar med "i
Regeringskansliet." bort ha följande lydelse:
Utskottet vill understryka att man inte kan bortse
från den globalisering av mediemarknaden som pågår.
Det är därför enligt utskottets mening av stor
betydelse att svenska företag ges möjligheter att
konkurrera på goda villkor. Svenska medieföretag som
i Sverige och utomlands verkar inom en
internationell konkurrens skall inte hindras från
att utveckla sina möjligheter. Utskottet anser
därför att det, såsom anförs i motion K323 (m),
skall vara möjligt att agera inom alla
distributionsformer så att konkurrenskraftiga
regionala medieföretag kan skapas och vidmakthållas.
Enligt utskottets mening skall hinder för
tidningsföretag att äga radiostationer därför
avskaffas. Vad som anförts om begränsningar av
medieföretags ägande bör med bifall till motion K323
yrkande 4 ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 5 bort ha
följande lydelse:
5. beträffande ägarbegränsningar
att riksdagen med bifall till motion 1998/99:K323 yrkande 4
som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
5. Digital TV (mom. 6)
Per Unckel (m), Jerry Martinger (m), Inger René (m)
och Nils Fredrik Aurelius (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 18
börjar med "Som framgår" och slutar med "avstyrks
därför." bort ha följande lydelse:
Utskottet vill ifrågasätta utbyggnaden av det
markbundna stolpnätet för digitala sändningar. Denna
utbyggnad leder enligt utskottets mening in i en
teknologisk återvändsgränd. Utskottet vill framhålla
att den pågående digitaliseringen av kabelnäten kan
tiodubbla utrymmet för kanaler och främjar
utvecklingen av datakommunikation. Den innebär också
att utrymme ges för digitala tjänster i hemmen.
Tillsammans med den snabba tillväxten av satelliter
för digital kommunikation kommer denna tekniska
utveckling att innebära en revolution för den
enskildes möjligheter till informationsinhämtning
och kommunikation. Enligt utskottets mening medför
utbyggnaden av det digitala marknätet att mångfalden
inte ökar i möjligaste mån och innebär en icke
önskvärd kontroll över vilka som skall få sända.
Denna utbyggnad innebär dessutom högre kostnader.
Utskottet anser att staten i stället bör bereda
utrymme och skapa gynnsamma villkor för en snabb och
omfattande digitalisering liksom en utbyggnad av den
informationstekniska infrastrukturen på marknadens
villkor. Vad utskottet anfört bör med bifall till
motionerna K282 yrkande 1 (m) och K323 yrkande 5
(m), med anledning av motion T220 yrkande 9 (m) samt
med avslag på motionerna K231 yrkande 16 (fp) och
K328 yrkande 13 (fp) ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 6 bort ha
följande lydelse:
6. beträffande digital TV
att riksdagen med bifall till motionerna 1998/99:K282 yrkande
1 och 1998/99:K323 yrkande 5, med anledning av
motion 1998/99:T220 yrkande 9 samt med avslag
på motionerna 1998/99:K231 yrkande 16 och
1998/99:K328 yrkande 13 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
6. Digital TV (mom. 6)
Helena Bargholtz (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 18
börjar med "Som framgår" och slutar med "avstyrks
därför." bort ha följande lydelse:
Enligt utkottets mening skall digitaliseringen av
TV-mediet och formerna för distribution av
sändningarna inte vara en politisk fråga. Utskottet
vill framhålla att en stark konkurrens råder och att
det finns goda möjligheter för konsumentintressen
att göra sig gällande. Därför anser utskottet att
staten bör utforma nya principer för fördelningen av
sändningstillstånden i det digitala marknätet.
Statens val av de företag som skall få sända bör
göras med hänsyn till ekonomisk betalningsvilja och
inte utifrån politiskt godtycke. Utskottet vill
vidare framhålla att största möjliga frekvensutrymme
bör ställas till tittarnas och programföretagens
förfogande. Vad som nu anförts bör med bifall till
motionerna K231 yrkande 16 (fp) och K328 yrkande 13
(fp) samt med avslag på motionerna K282 yrkande 1
(m), K323 yrkande 5 (m) och T220 yrkande 9 (m) ges
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 6 bort ha
följande lydelse:
6. beträffande digital TV
att riksdagen med bifall till motionerna 1998/99:K231 yrkande
16 och 1998/99:K328 yrkande 13 samt med avslag
på motionerna 1998/99:K282 yrkande 1,
1998/99:K323 yrkande 5 och 1998/99:T220 yrkande
9 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
7. Digital radio (mom. 7)
Per Unckel (m), Jerry Martinger (m), Inger René (m)
och Nils Fredrik Aurelius (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 19
börjar med "Som framgår" och på s. 20 slutar med
"yrkande 14 (m)." bort ha följande lydelse:
Som framgår ovan har Utredningen om den framtida
lokalradion nyligen avlämnat sitt betänkande till
regeringen. I betänkandet har utredningen också
redovisat resultatet av sin utvärdering av det
tidigare arbetet med de digitala
ljudradiosändningarna. Betänkandet är nu under
beredning i Regeringskansliet. Enligt utskottets
mening bör riksdagen emellertid, i enlighet med vad
som anförs i motion K323 yrkande 14 (m), redan nu
uttala sig för en ändrad inriktning för den digitala
ljudradion så att den skall ges möjlighet att
utvecklas. Utskottet anser att detta förutsätter ett
tillståndsförfarande liknande det som gäller för den
privata lokalradion. Detta tillståndsförfarande bör
enligt utskottets mening utgöras av ett
auktionssystem och långvariga sändningstillstånd. På
detta sätt kan det oberoende och den stabilitet
uppnås som krävs för att programföretag skall göra
de stora investeringar som behövs för att etablera
ny sändningsteknik och en ny marknad. Vad utskottet
anfört bör med bifall till nämnda motion ges
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 7 bort ha
följande lydelse:
7. beträffande digital radio
att riksdagen med bifall till motion 1998/99:K323 yrkande 14
som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
8. Regionala koncessioner genom
auktionsförfarande (mom. 8)
Per Unckel (m), Jerry Martinger (m), Inger René (m)
och Nils Fredrik Aurelius (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s.
22 börjar med "Utskottet konstaterar" och slutar med
"yrkande 10 (m)." bort ha följande lydelse:
Utskottet konstaterar att frågan om regionala
koncessioner för att sända TV i marknätet inte
regleras i radio- och TV-lagen. De regionala
sändningar som förekommer i dag sker inom ramen för
tillstånden för rikstäckande TV. Enligt utskottets
mening bör staten genom regionala koncessioner lämna
möjlighet till regionala TV-stationer att börja
sända med olika delar av landet som
sändningsområden. I enlighet med vad som anförs i
motion K323 yrkande 10 (m) bör de TV-bolag som växer
fram ur en sådan process genom samarbete kunna
genomföra nationella sändningar inom ramen för de
två markbundna frekvenser som i dag finns
tillgängliga. Utskottet anser att koncessionerna
skall fördelas genom ett auktionsförfarande. Vad
utskottet nu anfört bör med bifall till den nämnda
motionen ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 8 bort ha
följande lydelse:
8. beträffande regionala koncessioner genom
auktionsförfarande
att riksdagen med bifall till motion 1998/99:K323 yrkande 10
som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
9. Det s.k. riksförbudet i närradion
(mom. 10)
Per Unckel (m), Ingvar Svensson (kd), Jerry
Martinger (m), Inger René (m), Björn von der Esch
(kd), Nils Fredrik Aurelius (m), Åsa Torstensson (c)
och Helena Bargholtz (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 23
börjar med "Utskottet finner" och slutar med
"avstyrks därför." bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att det finns ett rättmätigt behov
för många föreningar att kunna sända material som är
av allmänt intresse i regionen. Sådana sändningar
kan fylla en viktig funktion för att nå fler
människor med informativa program och för att sprida
den kunskap som annars bara förmedlas i
föreläsningssalar. Enligt utskottets mening bör det
därför, såsom anförs i motion K328 yrkande 15 (fp),
införas en bestämmelse i radio- och TV-lagen om
ytterligare undantag från det s.k. riksförbudet så
att sändningar av särskilt lokalt eller regionalt
intresse kan medges. Detta bör med bifall till den
nämnda motionen ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 10 bort ha
följande lydelse:
10. beträffande det s.k. riksförbudet i
närradion
att riksdagen med bifall till motion 1998/99:K328 yrkande 15
som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
10. Utredning om brett mediestöd (mom. 14)
Kenneth Kvist (v) och Mats Einarsson (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 32
börjar med "I likhet" och slutar med "också i denna
del."bort ha följande lydelse:
Utskottet vill framhålla att de lokala och
regionala dagstidningarna har en stor betydelse som
sammanhållande faktor och forum för information i en
bygd. Fortsatt höga produktionskostnader, nya
möjligheter med databaserade tidningar, minskad
betalningsförmåga hos läsarna och nya medievanor
innebär en stor fara för dessa tidningars överlevnad
i ett längre perspektiv. Enligt utskottets mening
bör därför redan nu, såsom anförs i motion Kr276
yrkande 3, en utredning påbörjas med uppgift att
överväga hur presstödet kan omvandlas till ett
bredare mediestöd.
Det kan vidare konstateras att den nya
informationstekniken öppnar vägar för synskadade när
det gäller kommunikation och tillgång till
information. Datorn kan även utgöra ett hjälpmedel
för t.ex. dyslektiker. Det borde enligt utskottets
mening anses självklart att dator betraktas som ett
nödvändigt hjälpmedel för personer som inte har
förmåga att ta del av tryckt text. Utskottet vill
vidare framhålla att stora delar av kultur- och
medieutbudet alltjämt inte är tillgängligt för
synskadade. Det gäller t.ex. TV:s utbud, många
tidningar och tidskrifter samt film och video.
Utskottet delar därför vad som anförs i motion Kr276
yrkande 4 när det gäller att nämnda utredning också
bör få i uppdrag att se över funktionshindrades
tillgång till olika medier.
Utskottet delar därutöver vad som anförs i motion
Kr276 yrkande 5 om att det alltjämt finns ett behov
av att utveckla den icke-kommersiella lokal-TV:n.
Den lokala televisionen utgör inte minst ett viktigt
komplement till de utländska satellitkanalerna. I en
tid av ökat utbyte av program mellan olika nationer
och kulturkretsar behövs lokal-TV för att stärka den
lokala kulturella identiteten. Utskottet vill också
framhålla, såsom anförs i nämnda motion, att det är
nödvändigt att finna en ny form för lokala
radiosändningar som tillgodoser föreningslivets
behov, men också allmänhetens tillgång till
radiomediet. Utredningen om ett brett mediestöd bör
därför också se på möjligheten att fördela ett
sådant stöd till lokala radio- och TV-sändningar.
Vad utskottet nu anfört bör med bifall till motion
Kr276 yrkandena 3-5 ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 14 bort ha
följande lydelse:
14. beträffande utredning om brett mediestöd
att riksdagen med bifall till motion 1998/99:Kr276 yrkandena
3-5 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.
Särskilda yttranden
1. En svensk TV-lista (mom. 2)
Kenneth Kvist (v) och Mats Einarsson (v) anför:
Det finns i vårt land ett utomordentligt brett
intresse för idrott. Den svenska idrottsrörelsen är
också organiserad som en självständig och
demokratisk folkrörelse. Idrottsrörelsen har inga
andra intressen än att dess arrangemang skall kunna
följas av bredast möjliga allmänhet. Men idrotten
äger också sina arrangemang och har möjlighet att ta
entréavgifter av publiken eller att sälja
arrangemang till massmedieföretag. Publik- och
medieintäkter (mest från TV) är en viktig del av
idrottens intäkter.
Som självständig folkrörelse har idrotten själv att
avgöra balansen mellan de ekonomiska realiteterna
och intresset av bredast möjliga spegling av ett
enskilt arrangemang. Detta har i Sverige lösts på
ett i allt väsentligt rimligt sätt. Svensk
idrottsrörelse har skött frågan om TV-sändningars
tillgänglighet ansvarsfullt och balanserat. Den är
fullt kapabel att självständigt ta till vara och
balansera mellan sina kort- och långsiktiga
intressen utan pekpinnar i form av en s.k. TV-lista.
De problem en s.k. TV-lista skulle lösa har
alltså knappast haft någon aktualitet i vårt land.
Vi är i princip emot tanken på en TV-lista som den
uttrycks i EU:s TV-direktiv. Den strider mot
idrotten som självständig folkrörelse, som äger att
fatta beslut i sina egna angelägenheter. Den är ett
uttryck för förmyndarmentalitet. Då det vid
ärendets första behandling i kammaren förelåg risk
för en majoritet för en lista biträdde vi en
återförvisning till utskottet för vidare beredning.
Vi har fortfarande kvar våra starka principiella
invändningar mot en lista - men har aktivt verkat
för den kompromiss som nu blivit utskottets
majoritetstext, som utesluter att den inhemska
idrottsrörelsens arrangemang listas och att
idrottsrörelsens ekonomiska intressen skadas. Den
innebär att en lista skall begränsas till vissa
stora internationella arrangemang.
Vi har kunnat delta i denna kompromiss mot bakgrund
av att elitidrott och tävlingsverksamhet i vissa
länder - eller genom vissa internationella
sammanslutningar som IOK eller internationella
förbund - är långt mer ensidigt kommersiellt
bedriven än idrottstävlingar i vårt land. Risken
finns därför att kortsiktiga ekonomiska intressen
kan göra en insnävning av tillgängligheten via TV av
vissa internationella arrangemang.
2. Förbud mot viss avkodningsutrustning
(mom. 11)
Per Lager (mp) anför:
Det kan konstateras att användningen av otillåten
utrustning för avkodning av krypterade TV-tjänster
redan i dag är ett stort problem. Den nuvarande
svenska lagstiftningen ger enligt min mening ett
mycket begränsat skydd. Den innebär visserligen ett
förbud mot att yrkesmässigt tillverka och sälja s.k.
piratutrustning. Lagstiftningen innehåller däremot
inte något förbud mot att den enskilde använder
piratutrustning för olovlig avkodning av krypterade
TV-tjänster. Detta har inneburit att det har blivit
både riskfritt och socialt acceptabelt att använda
sådan utrustning. Jag vill framhålla att flera
länder, däribland Norge, Finland och Frankrike, har
ett förbud även mot innehav av olovlig
avkodningsutrustning. I dessa länder har ett sådant
förbud visat sig minska problemen betydligt. Enligt
min mening bör det därför i det pågående arbetet med
att genomföra det aktuella EG-direktivet allvarligt
övervägas om inte ett innehavsförbud också bör
införas i den svenska lagstiftningen.
Propositionens lagförslag
Förslag till lag om ändring i radio- och
TV-lagen (1996:844)
Kulturutskottets yttrande
1998/99:KrU2y
Ändringar i radio- och TV-lagen (1996:844),
m.m.
Till konstitutionsutskottet
Konstitutionsutskottet har den 29 oktober 1998
beslutat att bereda kulturutskottet tillfälle att
avge yttrande över proposition 1997/98:184 Ändringar
i radio- och TV-lagen (1996:844), m.m. jämte
motionerna 1998/99:K1-K3, väckta med anledning av
propositionen, samt motionerna 1998/99:K252,
1998/99:K323 yrkandena 7 och 13 samt 1998/99:Kr519
yrkande 11 från allmänna motionstiden.
Kulturutskottet yttrar sig i det följande över
propositionen i vad avser sändningstillståndet för
Sveriges Utbildningsradio AB jämte motionerna
1998/99:Kr253 yrkande 1 och 1998/99:Kr274 yrkande 51
samt över den i motionerna 1998/99:Kr519 yrkande 11,
1998/99:K1, och 1998/99:K252 väckta frågan om
regeringen skall utnyttja möjligheten att framställa
en lista över viktiga TV-sända evenemang.
Kulturutskottet har - under förutsättning av
konstitutionsutskottets medgivande - beslutat
överlämna motionerna 1998/99:Kr253 yrkande 1 och
1998/99:Kr274 yrkande 51 till
konstitutionsutskottet.
Utskottet
Utbildningsradions sändningstillstånd
Riksdagen beslutade våren 1996 om sändningstillstånd
och sändningsvillkor för de tre public service-
företagen, Sveriges Television AB (SVT), Sveriges
Radio AB (SR) och Sveriges Utbildningsradio AB (UR).
För SVT och SR beslutades att tillståndet skulle
vara femårigt och avse perioden den 1 januari 1997 -
den 31 december 2001. För UR beslutades att
sändningstillståndet -med hänvisning till att
Distansutbildningskommittén (U1995:07) fått i upp-
drag att lägga fram förslag om UR:s framtida roll
inom utbildnings- och folk-bildningsområdet - skulle
vara tvåårigt och gälla för perioden den 1 januari
1997-den 31 december 1998 (prop. 1995/96:161, bet.
1995/96:KrU12, rskr. 1995/96:297).
Distansutbildningskommitténs betänkande
Utbildningskanalen (1997:148) bereds för närvarande
inom Regeringskansliet. Av den nu aktuella
propositionen framgår att regeringen avser att
återkomma till riksdagen med anledning av kommitténs
förslag.
Den parlamentariska Digital-TV-kommittén (KU
1997:06) har enligt propositionen föreslagit att UR
skall beredas utrymme för digitala sändningar inom
ramen för programkanalerna SVT 1 och SVT 2. UR bör -
menar kommittén - erbjudas möjligheter att inom
ramen för dessa sändningar utveckla nya former av
produktion och samarbete. Enligt vad utskottet har
inhämtat har regeringen den 25 juni 1998 beslutat
att komplettera UR:s tidigare sändningstillstånd med
rätt att sända television med digital teknik.
Regeringen föreslår att tillståndet för UR att
sända ljudradio och TV skall förlängas till dess att
frågan om UR:s framtida verksamhet är bestämd och,
enligt vad som anförs i propositionen, eventuella
förslag har genomförts. Det är - anförs det -
regeringens uppgift att förlänga
sändningstillståndet och ange tillståndstiden.
Regeringen avser att förlänga tillståndstiden med
minst ett år (prop. s. 71-72).
Frågan om längden på UR:s sändningstillstånd
behandlas i två motioner.
Enligt den bedömning som görs av motionärerna bakom
motion Kr253 (c, v, kd, mp) kommer den fortsatta
beredningen inom Regeringskansliet av
Distansutbildningskommitténs förslag inte att vara
avslutad inom en nära framtid. Motionärerna, som
erinrar om att Digital-TV-kommittén uttalat att UR
även i fortsättningen bör vara en viktig del av
radio och TV i allmänhetens tjänst, föreslår att
UR:s sändningstillstånd skall förlängas med tre år,
dvs. för tiden den 1 januari 1999 t.o.m. den 31
december 2001. Härigenom skulle en tidsmässig
parallellitet med tillstånden för SVT och SR uppnås
(yrkande 1). Liknande förslag framförs i yrkande 51
i motion Kr274 (mp).
Utskottet konstaterar att regeringens förslag
innebär att riksdagen inte skall - som hittills
varit fallet för samtliga public service-företag -
besluta om någon bortre tidsgräns för det
sändningstillstånd som skall gälla för UR. Utskottet
har vid sina överväganden funnit att det inte är
lämpligt att riksdagen beslutar om ett så
opreciserat bemyndigande då det gäller UR:s framtid.
I likhet med vad som framförts motionsvägen har
utskottet stannat för att det bör finnas en
tidsmässig överensstämmelse mellan de
sändningstillstånd som gäller för SVT och SR å ena
sidan och UR å andra sidan. UR:s fortsatta
sändningstillstånd bör således avse perioden den 1
januari 1999-den 31 december 2001. Härigenom bör UR
kunna tillförsäkras bättre möjligheter till en
långsiktig planering av programverksamheten. Även i
övrigt bör planeringsförutsättningarna för
verksamheten inom företaget kunna förbättras genom
en sådan förlängning av tillståndsperioden.
Utskottet vill betona att vissa önskvärda
förändringar av företaget - t.ex. med anledning av
den pågående digitala utvecklingen - bör kunna
genomföras under den med tre år förlängda
tillståndsperioden och inte skjutas upp i avvaktan
på kommande beslut om UR:s framtid.
Konstitutionsutskottet bör således föreslå
riksdagen att med anledning av propositionen och med
bifall till motionerna Kr253 (c, v, kd, mp) yrkande
1 och Kr274 (mp) yrkande 51 som sin mening ge
regeringen till känna vad utskottet anfört om en
förlängd sändningstillståndsperiod avseende tiden
den 1 januari 1999 - den 31 december 2001 för UR.
Allmänhetens tillgång till viktiga TV-sända
evenemang
I propositionen föreslås vissa ändringar av radio-
och TV-lagen (1996:844) för att i svensk rätt
genomföra Europaparlamentets och rådets direktiv
97/36/EG, det s.k. TV-direktivet. Bl.a. föreslås en
lagändring som möjliggör att TV-sändningar av
viktiga evenemang blir tillgängliga för en väsentlig
del av allmänheten i en EES-stat.
- Bakgrunden till den aktuella bestämmelsen i TV-
direktivet, artikel 3 a, är en ökad tendens att
företag köper sändningsrättigheter till intressanta
evenemang, särskilt inom sportområdet, vilket har
lett till farhågor att evenemangen till stor del
kommer att sändas i krypterade betal-TV-sändningar
och på så sätt kommer att vara tillgängliga endast
för en begränsad del av befolkningen (prop. s. 23).
Förslaget i propositionen i denna del innebär i
huvudsak följande.
-
- En bestämmelse skall tas in i radio- och TV-lagen
som gör det möjligt att säkerställa att TV-företag
inom svensk jurisdiktion, som förvärvat den
exklusiva sändningsrätten till ett evenemang som är
av särskild vikt för samhället i en annan
medlemsstat, inte får utnyttja rättigheten på ett
sådant sätt att en väsentlig del av allmänheten i
den staten utestängs från möjligheten att se
evenemanget i fri TV (prop. 37-38). (Begreppen
"väsentlig del av allmänheten" och "fri TV"
definieras i propositionen på s. 42-43).
-
- För att säkerställa att programföretag inom svensk
jurisdiktion och programföretag i andra stater som
är bundna av EES-avtalet inte utestänger en
väsentlig del av allmänheten i Sverige från
möjligheten att se evenemang i fri TV införs en
bestämmelse i radio- och TV-lagen som gör det
möjligt för Sverige att upprätta en lista över de
evenemang, nationella eller icke-nationella, som
Sverige anser vara av särskild vikt för samhället.
Det finns inte någon skyldighet enligt TV-
direktivet för Sverige att ha en egen lista (prop.
s. 38).
-
- Om någon för att uppfylla sina skyldigheter
erbjuder någon annan att sända evenemanget i TV
skall det ske på skäliga villkor (prop. s. 37). För
en bedömning av vad som kan anses vara skälig
ersättning hänvisas till s. 43-44 i propositionen.
-
Regeringen anför i propositionen att det för
närvarande inte finns behov av att upprätta en lista
vare sig över sportevenemang eller andra typer av
evenemang. Regeringen avser att noga följa
utvecklingen och är beredd att upprätta en lista om
förutsättningarna skulle ändras och ett behov av en
lista skulle uppstå (prop. s. 39).
Kulturutskottet tar i det följande inte upp frågan
om förslaget till lagändring i detta hänseende utan
inskränker sig till att behandla den i tre motioner
väckta frågan om regeringen skall använda sig av
möjligheten att upprätta en svensk lista över
angelägna evenemang.
Förslaget i motion K1 (c) syftar till att en svensk
lista skall upprättas och att riksdagen skall ha
möjlighet att uttrycka vilka evenemang som bör vara
aktuella att föra upp på listan. I motionen nämns en
rad sportevenemang, bl.a. OS, VM och EM i fotboll,
VM i ishockey och VM i friidrott som enligt
motionärerna bakom motionen torde komma i fråga i
sammanhanget.
Två motionsförslag syftar till att riksdagen skall
uttala att regeringen inte skall upprätta en lista
av angivet slag. Enligt motionärerna bakom motion
Kr519 (m) skulle upprättandet av en sådan lista vara
principiellt förkastligt eftersom det innebär att
man tar ifrån idrotten förfoganderätten över
idrottsrörelsens egna arrangemang. Införandet av en
lista skulle även medföra sämre ekonomiskt utbyte
för berörda förbund och föreningar, vilket i sin tur
försämrar förutsättningarna för den idrottsliga
kvaliteten (yrkande 11).
Motionärerna bakom motion K252 (m) framhåller att
försäljning av TV-rättigheter utgör en central
intäktskälla för vissa idrotter. Det finns - anför
motionärerna - inte något i EU:s TV-direktiv som
tvingar den svenska regeringen att upprätta en
svensk lista. Regeringen bör - anförs det - av
hänsyn till idrottens intäktsmöjligheter avstå från
att upprätta en svensk lista.
Utskottet konstaterar att tillgången till TV-
program alltjämt varierar kraftigt i Sverige. Många
hushåll har endast tillgång till de tre markbundna
kanalerna, SVT 1, SVT 2 och TV 4. Vidare är
utskottet medvetet om att det inom idrottsrörelsen
på sina håll finns ett motstånd till att en lista
upprättas över idrottsevenemang. Utskottet har
emellertid vid sin bedömning av propositionen och de
olika motionsförslagen kommit fram till att
allmänhetens tillgång till program av den nu
aktuella programtypen inte får riskera att
begränsas. Utskottet vill framhålla att sådana
program inte endast avser sändning av
idrottsevenemang. Lika viktigt är allmänhetens
tillgång till andra angelägna evenemang, t.ex. inom
kultursektorn. Således talar främst rättviseskäl för
att det är angeläget att regeringen ges möjlighet
att upprätta en lista över viktiga evenemang,
däribland sportevenemang, som bör kunna ses av
praktiskt taget hela befolkningen. Utskottet
konstaterar vidare att kulturministern - sedan
propositionen lämnades till riksdagen - i en
frågestund i riksdagen uttalat att regeringen kommer
att upprätta en lista över sportevenemang (prot.
1998/99:6).
Kulturutskottet föreslår att riksdagen med
anledning av motion K1 (c) och med avslag på
motionerna Kr519 (m) yrkande 11 och K252 (m)
godkänner vad kulturutskottet har anfört.
Stockholm den 5 november 1998
På kulturutskottets vägnar
Inger Davidson
I beslutet har deltagit: Inger Davidson (kd), Åke
Gustavsson (s), Björn Kaaling (s), Agneta Ringman
(s), Charlotta L Bjälkebring (v), Lennart Fridén
(m), Jan Backman (m), Eva Arvidsson (s), Paavo
Vallius (s), Peter Pedersen (v), Dan Kihlström (kd),
Gunnar Hökmark (m), Ewa Larsson (mp), Birgitta
Sellén (c), Lars Wegendal (s), Roy Hansson (m) och
Kenth Skårvik (fp).
Avvikande meningar
1. Utbildningsradions sändningstillstånd
Lennart Fridén, Jan Backman, Gunnar Hökmark och Roy
Hansson (alla m) anser att avsnittet som börjar med
"Utskottet konstaterar att regeringens" och slutar
med "för UR" bort ha följande lydelse:
Utskottet har vid sina överväganden kommit fram
till att det inte är lämpligt att - som föreslås i
de aktuella motionsyrkandena - riksdagen skall
besluta att UR:s sändningstillstånd skall fortsätta
att gälla för de kommande tre åren 1999 - 2001.
Utskottet anser i stället - i likhet med regeringen
- att det är lämpligare att regeringen får ett
tidsmässigt opreciserat bemyndigande som innebär att
programföretagets sändningstillstånd kan förlängas
till dess frågan om programföretagets framtida
verksamhet är bestämd. Utskottet konstaterar att
regeringen i propositionen anger att den avser att
förlänga tillståndstiden med minst ett år. Detta
utskottets ställningstagande innebär att riksdagen
inte binder regeringen i denna fråga. Frågan om UR:s
framtid torde inom överskådlig framtid på nytt bli
föremål för riksdagens överväganden.
Konstitutionsutskottet bör således föreslå
riksdagen att med bifall till propositionen avslå
motionerna Kr253 (c, kd, mp, v) yrkande 1 och Kr274
(mp) yrkande 51.
2. Allmänhetens tillgång till viktiga TV-
sända evenemang
Lennart Fridén, Jan Backman, Gunnar Hökmark och Roy
Hansson (alla m) anser att avsnittet som börjar med
"Utskottet konstaterar att tillgången" och slutar
med "har anfört" bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets uppfattning skulle upprättandet
av en svensk lista över angelägna TV-sända program
framför allt innebära ett skadligt ingrepp i
idrottsrörelsens förfoganderätt över rörelsens egna
arrangemang. En lista skulle vidare troligen även
försämra enskilda idrottsförbunds och
idrottsföreningars möjligheter till intäkter då det
gäller försäljningen av TV-rättigheter. Utskottet
konstaterar att någon analys av de ekonomiska
konsekvenserna för idrottsrörelsens del inte har
gjorts. Vidare är risken för att stora idrotts-
evenemang förläggs till andra länder i stället för
till Sverige inte analyserad. Mot denna bakgrund
anser utskottet att riksdagen skall uttala att
regeringen inte bör upprätta en lista över
idrottsevenemang.
Det anförda innebär att riksdagen bör bifalla
motionerna Kr519 (m) yrkande 11 och K252 (m) samt
avslå motion K1 (c).
Särskilt yttrande
Lennart Fridén, Jan Backman, Gunnar Hökmark och Roy
Hansson (alla m) anför:
Vi erinrar om att UR producerar program för public
service-verksamheten, vilket innebär att SVT och SR
använder licensmedel för verksamheter som andra
medie- och utbildningsföretag skulle kunna bidra
till. Mot denna bakgrund har vi i motion K323 (m)
föreslagit att UR skall utbjudas till försäljning.
Denna motion behandlas av utskottet vid ett senare
tillfälle.
Av utskottet framlagt lagförslag
Förslag till lag om ändring i radio- och TV-lagen
(1996:844)
Härigenom föreskrivs att 6 kap. 10 § radio- och TV-
lagen (1996:844) skall ha följande lydelse.
-----------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
-----------------------------------------------------
-----------------------------------------------------
6 kap.
10 §[1]1
-----------------------------------------------------
Den som sänder TV-
program och som innehar
den exklusiva rätten till
en TV-sändning från ett
svenskt eller utländskt
evenemang som är av
särskild vikt för det
svenska samhället får
inte, om han sänder
evenemanget, utnyttja
rättigheten på ett sådant
sätt att en väsentlig del
av allmänheten i Sverige
utestängs från
möjligheten att i fri TV
se evenemanget i
direktsändning eller, om
det finns saklig grund
till det, med en mindre
tidsförskjutning, De
evenemang som avses är
sådana som inträffar
högst en gång om året och
som intresserar en bred
allmänhet i Sverige.
-----------------------------------------------------
Om Europeiska kommissionen genom en underrättelse i
Europeiska gemenskapernas officiella tidning har
förklarat att ett evenemang är av särskild vikt för
samhället i en annan EES-stat, får den som sänder
TV-program och som innehar den exlusiva rätten att
sända evenemanget till den staten inte, om han
sänder evenemanget, utnyttja rättigheten på ett
sådant sätt att en väsentlig del av allmänheten i
den staten utestängs från möjligheten att se
evenemanget i fri TV på ett sätt som närmare anges i
underrättelsen.
-----------------------------------------------------
Om någon för att uppfylla Om någon för att
skyldigheten enligt uppfylla skyldigheten
första stycket erbjuder enligt första eller andra
någon annan att sända stycket erbjuder någon
evenemanget i TV skall annan att sända
detta göras på skäliga evenemanget i TV skall
villkor. detta göras på skäliga
villkor.
Föreskrifter om
verkställigheten av
första stycket meddelas
av regeringen.
-----------------------------------------------------