Konstitutionsutskottets betänkande
1998/99:KU22

Tryck- och yttrandefrihetsfrågor

Innehåll

1998/99


KU22


Sammanfattning
I betänkandet behandlar utskottet ett antal motioner
från  den  allmänna  motionstiden  1998 i tryck- och
yttrandefrihetsrättsliga   ämnen  t.ex.   hets   mot
homosexuella,    åtgärder    mot   våldsskildringar,
jurysystemet och tobaksreklam.


Utskottet   avstyrker   samtliga   motioner.   Åtta
reservationer samt ett särskilt  yttrande har fogats
till betänkandet.




Motionerna
1998/99:K224 av Margareta Viklund  (kd)  vari  yrkas
att  riksdagen  som  sin  mening ger regeringen till
känna behovet av en utredning  för  att  få  fram en
strategi   för   att  minska  videovåldets  negativa
effekter    och    massmediernas     påverkan     på
könsuppfattning  och  normbildning  samt  varför män
köper kvinnoförnedrande pornografi.




1998/99:K228 av Yvonne Ruwaida m.fl. (mp) vari yrkas
att  riksdagen  hos  regeringen  begär förslag  till
sådan   ändring   i   tryckfrihetsförordningen   och
brottsbalken att homo-  och  bisexuella  omfattas av
bestämmelsen om hets mot folkgrupp.




1998/99:K230  av  Sten Andersson (m) vari yrkas  att
riksdagen som sin mening  ger  regeringen till känna
vad  i  motionen  anförts om att yttrandefrihet  bör
garanteras åt alla.




1998/99:K231 av Helena  Bargholtz  m.fl.  (fp)  vari
yrkas


6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna  vad  i motionen anförts om grundlagsskydd för
elektroniska medier,


1998/99:K248  av Per Unckel m.fl. (m) vari yrkas att
riksdagen   hos  regeringen   begär   förslag   till
lagstiftning   om   förändring   av  jurysystemet  i
enlighet med vad som anförts i motionen.




1998/99:K260 av Mats Einarsson m.fl. (v) vari yrkas


2. att riksdagen hos regeringen begär  förslag till
ändring     av    7    kap.    4    §    punkt    11
tryckfrihetsförordningen    samt   16   kap.   8   §
brottsbalken  innebärande  förbud   mot   hets   mot
folkgrupp med anspelning på sexuell läggning.


1998/99:K270  av  Ingvar  Svensson  m.fl.  (kd) vari
yrkas  att  riksdagen  som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen  anförts  om  en utredning
för     att     åstadkomma     en     ny    enhetlig
yttrandefrihetslagstiftning.




1998/99:K285 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas


1. att riksdagen hos regeringen begär en översyn av
lagstiftningen om pornografi,


2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna  vad  i  motionen  anförts  om  åtgärder   mot
pornografi i dagligvaruhandeln,


3. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en
18-årsgräns för köp av pornografiska tidskrifter och
videofilmer    samt   uthyrning   av   pornografiska
videofilmer,


1998/99:K330 av  Sofia  Jonsson  och Åsa Torstensson
(c) vari yrkas


1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om hets mot folkgrupp,


1998/99:Ju709 av Barbro Westerholm  m.fl.  (fp) vari
yrkas


2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna  vad  i  motionen  anförts  om  utvidgning  av
tryckfrihetsförordningens      och     brottsbalkens
bestämmelser av hets mot folkgrupp,


1998/99:Ju917 av Gun Hellsvik m.fl. (m) vari yrkas


7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna  vad  i  motionen  anförts  om   sanering   av
medievåld.


1998/99:Ju918 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) vari
yrkas


11. att riksdagen hos regeringen begär förslag till
sådan   ändring  i  16  kap.  8 §  brottsbalken  att
bestämmelsen även innefattar hets mot homosexuella,


12. att  riksdagen  som  sin  mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts  om  en  utredning
som skall inventera tillgängligt våldsutbud för barn
och  ungdomar  och  lämna  förslag  till  hur  denna
verksamhet kan saneras och regleras.


1998/99:So227 av Thomas Julin m.fl. (mp) vari yrkas


3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna  vad  i  motionen  anförts  om  förbud mot all
tobaksreklam,


1998/99:So377  av  Ingrid  Näslund och Fanny  Rizell
(kd) vari yrkas


1. att riksdagen hos regeringen begär lagförslag om
förbud mot indirekt reklam,


1998/99:Kr254 av Lennart Kollmats  och Kenth Skårvik
(fp) vari yrkas


7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att  grundlagsskydda
yttrandefriheten i etermedierna,


11.  att  riksdagen  som sin mening ger  regeringen
till känna vad i motionen  anförts  om  att avskaffa
censuren av vuxenfilmer,


12.  att  riksdagen  som  sin mening ger regeringen
till känna att en ny åldersgräns på 18 år införs när
censuren av vuxenfilmer har avskaffats.


1998/99:Kr274  av  Birger Schlaug  m.fl.  (mp)  vari
yrkas


53. att riksdagen som  sin  mening  ger  regeringen
till  känna  vad  i motionen anförts om obligatorisk
kontroll av video,


1998/99:Ub274 av Inger  Davidson m.fl. (kd, m, v, c,
fp, mp) vari yrkas


7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna  vad  i  motionen  anförts   om   medievåldets
konsekvenser.


1998/99:A807 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari yrkas


15.   att  riksdagen  hos  regeringen  begär  sådan
ändring  i  lag  att pornografisk reklam förbjuds på
liknande sätt som tobaks- och alkoholreklam.


1998/99:A808 av Lennart Daléus m.fl. (c) vari yrkas


14. att riksdagen  som  sin  mening  ger regeringen
till  känna  vad  i  motionen  anförts angående  ett
lagförslag som gör att även homosexuella  skyddas av
bestämmelsen om hets mot folkgrupp.


Utskottet
Yttrandefrihet, tryckfrihet m.m.




Motionerna




Grundlagsskydd för elektroniska medier, m.m.




I motion 1998/99:K231 av Helena Bargholtz m.fl. (fp)
begärs  att  riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad  i motionen anförts om grundlagsskydd
för     elektroniska     medier     (yrkande     6).
Yttrandefrihetsgrundlagen    (YGL)   omfattar   inte
elektroniska medier. Att så är  fallet är enbart att
hänföra  till att dessa medier inte  var  utvecklade
vid den tiden  lagen  skrevs. Motionärerna menar att
det   är   angeläget   att  YGL   kompletteras   med
grundlagsskydd för elektroniska  medier.  Regeringen
bör  innan  ordinarie  riksdagsval år 2002 återkomma
till riksdagen med förslag till ändring i YGL.


I  motion 1998/99:Kr254  av  Lennart  Kollmats  och
Kenth  Skårvik   (fp)  begärs  att riksdagen som sin
mening  ger  regeringen till känna  vad  i  motionen
anförts om att  grundlagsskydda  yttrandefriheten  i
etermedierna  (yrkande 7). Mångfalden i etermedierna
har  ökat.  Utvecklingen   av   informationstekniken
kommer     att     ge    ytterligare    möjligheter.
Yttrandefriheten i elektroniska  medier  bör  enligt
motionärerna  skyddas  i  grundlagen.  Riksdagen bör
begära att regeringen återkommer till riksdagen  med
förslag om sådan ändring av grundlagen.


I  motion 1998/99:K270 av Ingvar Svensson m.fl. (kd)
begärs  att  riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad  i  motionen  anförts om en utredning
för     att     åstadkomma     en     ny    enhetlig
yttrandefrihetslagstiftning. Två grundlagar reglerar
i    dag    informations-    och   yttrandefriheten.
Tryckfrihetsförordningen handlar  om rätten att utge
skrifter  och  är  egentligen  baserad   på   själva
tekniken,        tryckning       i       tryckpress.
Yttrandefrihetsgrundlagen reglerar övriga medier som
radio, TV, filmer,  videogram  och  ljudupptagningar
som  vänder  sig  till mer än ett fåtal.  Dessa  två
grundlagsområden flyter  i dag samman. I dag kan man
t.ex. framställa minst lika högkvalitativa produkter
i  en  datorskrivare  som i en  tryckpress.  Gränsen
mellan datorskrivare-kopiatorer-tryckpress suddas ut
alltmer.   I   dag   kan   böcker,   tidnings-   och
tidskriftsartiklar m.m. distribueras både via cd-rom
och via Internet. Blandningen  mellan text, ljud och
bild  blir  totalintegrerad i de digitala  medierna.
Inom  en  mycket   nära   framtid   riskerar  enligt
motionärerna  den nuvarande tryckfrihetsförordningen
att framstå som  obsolet.  Det är därför viktigt att
arbetet   med  en  helt  ny  enhetlig   lagstiftning
påbörjas på  detta område. En särskild utredning bör
därför tillsättas  så  att  en  ny  lagstiftning kan
etableras  fr.o.m.  2003.  Detta bör regeringen  ges
till känna.




Yttrandefrihet




I motion 1998/99:K230 av Sten  Andersson  (m) begärs
att  riksdagen  som  sin mening ger regeringen  till
känna vad i motionen anförts  om  att yttrandefrihet
bör garanteras alla. FN:s artiklar om mänskliga fri-
och    rättigheter   garanterar,   oavsett    åsikt,
yttrandefrihet åt alla. För en tid sedan fälldes vid
domstol   en  doktorand  i  Umeå  därför  att  denna
initierat ett  föredrag  vid  stadens universitet om
nazismen   av  en  nazist.  Nuvarande   lagstiftning
innebär i praktiken  att  de studenter som bevistade
föreläsningen   förklarades  icke   kompetenta   att
självständigt sortera  bort  och  ta  ställning till
nazistiska  budskap.  Domslutet  är  generande   för
Sverige  som  demokrati och vittnar om att samhället
inte   tilltror  medborgarna   förmåga   till   eget
ställningstagande. Enligt uppgift i medierna har vid
Umeå  universitet   representanter   för  Nordkoreas
ambassad  tillåtits föreläsa utan att detta  orsakat
reaktioner. I ett demokratiskt samhälle, som Sverige
tyvärr fullt  ut  inte är, skall alla åsikter - även
de mest extrema -få  framföras.  Det  måste vara upp
till   varje   medborgare   att  värdera  budskapens
bärighet.  Yttrandefriheten får  aldrig  baseras  på
trender eller politikers tyckande då gränsdragningar
mellan acceptabelt  och  inte acceptabelt aldrig får
göras. Lagstiftningen bör enligt motionären ändras i
så  måtto  att  FN:s regler om  mänskliga  fri-  och
rättigheter avseende åsikts- och yttrandefrihet till
fullo  levs  upp  till.   Alla  skall  ha  rätt  att
propagera   för   sin  åsikt.  Således   bör   såväl
kommunister  som  nazister   erhålla  möjlighet  att
framföra sina ideologier utan  att  riskera  att bli
dömda av domstol för detta.




Bakgrund




Grundlagsskyddet för yttrandefrihet i RF




Enligt  2  kap.  1  §  regeringsformen (RF) är varje
svensk    medborgare    gentemot     det    allmänna
tillförsäkrad  bl.a.  yttrandefrihet: frihet  att  i
tal, skrift eller bild  eller  på annat sätt meddela
upplysningar  samt  uttrycka  tankar,   åsikter  och
känslor.


Denna  frihet  får  enligt  2  kap.  12 § RF i  den
utsträckning  som 13-16 §§ medgiver begränsas  genom
lag. Begränsning får göras endast för att tillgodose
ändamål  som  är   godtagbart   i  ett  demokratiskt
samhälle. Begränsningen får aldrig gå utöver vad som
är nödvändigt med hänsyn till det  ändamål  som  har
föranlett den och ej heller sträcka sig så långt att
den  utgör  ett  hot  mot  den fria åsiktsbildningen
såsom en av folkstyrelsens grundvalar. Begränsningen
får ej göras enbart på grund  av politisk, religiös,
kulturell eller annan sådan åskådning.


Enligt  2  kap.  13  § RF får yttrandefriheten  och
informationsfriheten  begränsas   med   hänsyn  till
rikets  säkerhet, folkförsörjningen, allmän  ordning
och säkerhet,  enskilds anseende, privatlivets helgd
eller förebyggandet och beivrandet av brott.




Grundlagsskydd för yttrandefriheten i TF och YGL,
m.m.




Med  tryckfrihet   förstås   enligt   1   kap.  1  §
tryckfrihetsförordningen     (TF)    varje    svensk
medborgares rätt att, utan några  av myndighet eller
annat  sådant allmänt organ i förväg  lagda  hinder,
utgiva skrifter,  att  sedermera endast inför laglig
domstol kunna tilltalas  för deras innehåll, och att
icke i annat fall kunna straffas därför, än om detta
innehåll strider mot tydlig  lag,  given  att bevara
allmänt lugn, utan att återhålla allmän upplysning.


Enligt  1 kap. 1 § yttrandefrihetsgrundlagen  (YGL)
är varje svensk  medborgare  gentemot  det  allmänna
tillförsäkrad  rätt  enligt  denna  grundlag  att  i
ljudradio,    television    och    vissa    liknande
överföringar       samt      filmer,      videogram,
ljudupptagningar  och  andra  tekniska  upptagningar
offentligen uttrycka tankar, åsikter och känslor och
i övrigt lämna uppgifter  i  vilket  ämne som helst.
Yttrandefriheten  har  till  ändamål att  säkra  ett
fritt meningsutbyte, en fri och  allsidig upplysning
och ett fritt konstnärligt skapande.  I den får inga
andra begränsningar göras än de som följer  av denna
grundlag.


Den 1 januari 1999 trädde flera ändringar i kraft på
YGL:s   och  TF:s  områden.  Ändringarna  bygger  på
regeringens  förslag  i  proposition  1997/98:43.  I
propositionen  behandlades  bl.a. frågan om TF:s och
YGL:s  tillämplighet  på  nya  medier.   Regeringens
proposition    föregicks   i   denna   del   av   en
parlamentarisk utredning  som  hade  i  uppdrag  att
analysera  dessa grundlagars tillämplighet på de nya
medierna.    Utredningen,     som    antog    namnet
Mediekommittén,  redovisade  sina   slutsatser   och
förslag  i betänkandet Grundlagsskydd för nya medier
(SOU 1997:49).


Termen tekniska  upptagningar fördes in i YGL den 1
januari 1999. Denna  nyhet  har  stor  betydelse för
YGL:s tillämplighet på nya former av upptagningar av
information   (nya   fysiska  databärare).  Tekniska
upptagningar   utgör   i   detta    sammanhang    en
samlingsterm  för  upptagningar som innehåller text,
stillbilder, rörliga  bilder  eller ljud och som kan
läsas,  avlyssnas  eller  på  annat  sätt  uppfattas
endast med tekniska hjälpmedel. Ändringen medför att
även cd-romskivor och datordisketter med endast text
eller stillbilder omfattas av YGL. En bok som ges ut
endast  i  form av en cd-romskiva  omfattas  sålunda
sedan årsskiftet av grundlagsregleringen.


Med anledning  av  regeringens  proposition väcktes
ett  par  motioner  om  just teknikberoendet.  I  en
motion yrkades att riksdagen  hos  regeringen skulle
begära   en   utredning  om  och  förslag  till   en
teknikoberoende,   generell  yttrandefrihetsgrundlag
efter mönster av bl.a.  den  europeiska konventionen
om  skydd  för  de  mänskliga rättigheterna  och  de
grundläggande friheterna.  I en annan motion yrkades
däremot  att  riksdagen skulle  ge  regeringen  till
känna  att  det  tryckta   ordet   har  en  speciell
ställning      inom      opinionsbildningen      och
samhällsdebatten  och  att det därför är viktigt att
slå       vakt       om      TF:s      särställning.
Konstitutionsutskottet    avstyrkte   i   betänkande
1997/98:KU19   yrkandet   som  rörde   en   generell
yttrandefrihetsgrundlag. Enligt  utskottet  framgick
det av propositionen att regeringen var väl medveten
om  frågans  stora principiella betydelse. Utskottet
uppgav vidare att man utgick från att regeringen ser
till att denna  och sammanhängande frågor övervägs i
lämpligt   sammanhang.    Även   yrkandet   om   ett
tillkännagivande om det tryckta  ordets särställning
avstyrktes. Utskottet instämde i och  för  sig i att
det  tryckta ordet har en speciell ställning  i  den
fria opinionsbildningen  och  samhällsdebatten   men
underströk  samtidigt att regeringen inte föreslagit
något som tunnar ut tryckfriheten.


Regeringen beslutade den 4 februari 1999 att låta en
parlamentariskt  sammansatt kommitté bl.a. analysera
behovet  av  och  förutsättningarna   för   en   mer
teknikoberoende         grundlagsreglering        av
yttrandefriheten (dir. 1999:8).      Kommittén skall
föreslå    de   grundlagsregleringar    och    andra
lagändringar  som den finner motiverade och redovisa
sitt  uppdrag  senast   den   31  december  2000.  I
direktiven skriver regeringen bl.a.




Utvecklingen på informationsteknikens område har som
nämnts gått fort sedan tillkomsten  av YGL. Utan att
ifrågasätta tidigare bedömningar på området  kan man
fråga sig om det är praktiskt möjligt i längden  att
behålla   en  teknikberoende  grundlagsreglering  av
yttrandefriheten  i  medierna. Därför bör behovet av
och förutsättningarna  för  en  mer  teknikoberoende
reglering utredas.


TF  och  YGL  ger  ett särskilt grundlagsskydd  för
friheten  att  yttra  sig   i  vissa  medier.  Något
förenklat  kan sägas att TF innehåller  bestämmelser
om yttrandefriheten  i  tryckta skrifter och tryckta
bilder,     medan     motsvarande     regler     för
yttrandefriheten i ljudradio,  television  och vissa
liknande     överföringar,     filmer,    videogram,
ljudupptagningar  och  andra  tekniska  upptagningar
finns i YGL.


- - -




Mediekommittén   föreslog   en  ändring   av   YGL:s
tillämplighet  på  ny  kommunikation  med  hjälp  av
elektromagnetiska       vågor,        dvs.        på
informationsöverföringar  som  sker på annat sätt än
genom  att  fysiska databärare transporteras  mellan
avsändare och  mottagare.  Enligt kommitténs förslag
skulle    tillämpningsområdet    för     den    s.k.
databasregeln   i   1   kap.   9   §  YGL  utvidgas.
Databasregeln gäller under vissa förutsättningar när
massmedieföretag     tillhandahåller     allmänheten
upplysningar  i  databaser. Enligt förslaget  skulle
grundlagsskyddet    gälla,     inte     bara     för
massmedieföretag,  utan  för alla som på motsvarande
sätt   tillhandahåller   allmänheten   upplysningar.
Skyddet   för   andra  än  massmedieföretag   skulle
emellertid vara frivilligt; endast den som ansökt om
och  erhållit ett  särskilt  utgivningsbevis  skulle
omfattas  av  utvidgningen.  För massmedieföretagens
vidkommande  skulle  ingen ändring  ske.  Regeringen
gick  inte vidare med Mediekommitténs  förslag.  Som
skäl angavs  att  det var svårt att överblicka vilka
nya former av kommunikation  som  skulle kunna komma
att omfattas av förslaget. Tiden ansågs  inte  mogen
för en utvidgning av databasregeln.




- - -




Under    remissbehandlingen    av    Mediekommitténs
betänkande   riktade  flera  instanser  kritik   mot
mediegrundlagarnas  teknikberoende. En del instanser
ansåg  att  den  tekniska   utvecklingen  kräver  en
teknikoberoende lagstiftning och att teknikberoendet
medför stora tillämpningsproblem. Andra ansåg att en
teknikoberoende grundlagsreglering  bör eftersträvas
på   sikt.  Ett  par  instanser  framhöll  att   ett
utredningsarbete snarast bör inledas på området.


Regeringen sade i propositionen att lämpligheten av
en     teknikoberoende     grundlagsreglering     av
yttrandefriheten har en mycket principiell betydelse
och att  det  kan  ifrågasättas  om det är praktiskt
möjligt  att  i  längden behålla den  teknikberoende
regleringen. Det fanns  emellertid enligt regeringen
ingen möjlighet att närmare  överväga  frågan  i det
aktuella lagstiftningsärendet.


- - -




Inte  minst  när  det gäller grundlagsskyddet är det
enligt  regeringens   uppfattning   väsentligt   att
yttranden  i  olika  medier  inte  omfattas av olika
bestämmelser endast på den grunden att  de  formella
avgränsningarna för bestämmelsernas tillämplighet är
förlegade och i otakt med den tekniska utvecklingen.




- - -




Av denna redogörelse framgår att det finns anledning
att     närmare    analysera    behovet    av    och
förutsättningarna   för   en   mer   teknikoberoende
grundlagsreglering av yttrandefriheten  än  den  som
gäller   för   närvarande.  Det  tryckta  ordet  har
emellertid, såsom konstitutionsutskottet sade i sitt
betänkande,    en   särställning    i    den    fria
opinionsbildningen       och       samhällsdebatten.
Utgångspunkten   är   därför   att   den   nuvarande
uppdelningen på två grundlagar bör bestå och  att TF
även i fortsättningen bör vara den grundlag som  ger
skydd för yttranden i form av det tryckta ordet.


Införandet  av  termen  tekniska upptagningar i YGL
kan  förväntas  att  på ett tillfredsställande  sätt
möta  den  tekniska  utvecklingen   när  det  gäller
upptagningar med sådana yttranden som  YGL är avsedd
att skydda. Det som nu behöver utredas är  således i
första   hand   om   YGL:s   tillämplighet   på   ny
kommunikation  med hjälp av elektromagnetiska vågor,
dvs. på informationsöverföringar  som  sker på annat
sätt  än  genom att fysiska databärare transporteras
mellan avsändare och mottagare. Det som nu har sagts
hindrar inte  att vissa justeringar kan behöva göras
i såväl TF som  YGL  för att reglerna skall anpassas
till  utvecklingen på informationsteknikens  område,
exempelvis tillkomsten av s.k. print-on-demand.




Utskottets bedömning




Regeringen  har  nyligen  beslutat  att tillsätta en
parlamentariskt sammansatt kommitté som  bl.a. skall
analysera  behovet av och förutsättningarna  för  en
mer    teknikoberoende     grundlagsreglering     av
yttrandefriheten.  I  direktiven  citerar regeringen
ett   uttalande  av  konstitutionsutskottet   enligt
vilket  det  tryckta ordet har en särställning i den
fria opinionsbildningen och samhällsdebatten. Därför
skall utgångspunkten  enligt regeringen vara att den
nuvarande uppdelningen på två grundlagar skall bestå
och tryckfrihetsförordningen  vara  den grundlag som
ger skydd för yttranden i form av det tryckta ordet.
Genom  tillsättandet av denna utredning  tillgodoses
motionerna  K231  yrkande 6 (fp) och Kr254 yrkande 7
(fp),  vari föreslås  att  yttrandefrihetsgrundlagen
utsträcks   till   att  också  omfatta  elektroniska
medier. Motionerna avstyrks.  Beträffande  frågan om
en enhetlig yttrandefrihetslagstiftning som  tas upp
i   motion  K270  (kd)  vidhåller  utskottet  sin  i
utredningsdirektiven   återgivna   uppfattning   att
uppdelningen  i  två  grundlagar bör bestå. Motionen
avstyrks.


Enligt 2 kap. 1 § regeringsformen  är  varje svensk
medborgare gentemot det allmänna tillförsäkrad bl.a.
yttrandefrihet.  Denna frihet får i den utsträckning
som regeringsformen  medgiver  begränsas  genom lag.
Begränsningen  får  endast  göras för att tillgodose
ändamål   som  är  godtagbart  i  ett   demokratiskt
samhälle.   Enligt    utskottet   uppfyller   svensk
yttrandefrihetslagstiftning  kraven i den europeiska
konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna
och de grundläggande friheterna  och FN:s konvention
om    medborgerliga   och   politiska   rättigheter.
Utskottet  är  med anledning av motion K230 (m) inte
berett att föreslå  någon  ändrad  lagstiftning utan
avstyrker motionen.




Hets mot folkgrupp




Motionerna




I motion 1998/99:K228 av Yvonne Ruwaida  m.fl.  (mp)
hemställs att riksdagen hos regeringen begär förslag
till  sådan  ändring  i tryckfrihetsförordningen och
brottsbalken att homo-  och  bisexuella  omfattas av
bestämmelsen   om   hets   mot  folkgrupp.  Nazister
bedriver en ideologiskt motiverad  hatpropaganda mot
vissa  grupper i samhället. Dessa grupper  är  judar
och andra religiösa minoriteter, invandrare, färgade
och homo-  och  bisexuella.  För  att motverka denna
propaganda  finns  i  tryckfrihetsförordningen   ett
förbud  mot  hets  mot folkgrupp. Lagrummet ger dock
inget  skydd  för  homo-   och   bisexuella.  Enligt
motionärerna kan det inte accepteras  att  lagen ger
ett  otillräckligt  skydd  åt de grupper som utsätts
för systematisk hatpropaganda.  Bestämmelsen om hets
mot folkgrupp måste ändras så att  åtal  kan  väckas
även   mot  nazistiska  hatskrifter  mot  homo-  och
bisexuella.  En  lagändring  innebär också en viktig
signal    om    att   samhället   försvarar    allas
människovärde  och   inte   godtar   propaganda  som
förnekar vissa människor rätten att leva på grund av
deras   förmåga   till  kärlek.  Den  av  regeringen
tillsatta  utredningen  som  har  till  uppgift  att
undersöka bl.a.  denna  fråga  bör  få i uppdrag att
skyndsamt   avge   ett   förslag  till  ändring   av
tryckfrihetsförordningen och brottsbalken för att ge
homo- och bisexuella skydd  av  bestämmelsen om hets
om folkgrupp.


I motion 1998/99:K260 av Mats Einarsson  m.fl.  (v)
hemställs att riksdagen hos regeringen begär förslag
till    ändring   av   7   kap.   4   §   punkt   11
tryckfrihetsförordningen    samt   16   kap.   8   §
brottsbalken  innebärande  förbud   mot   hets   mot
folkgrupp   med   anspelning   på  sexuell  läggning
(yrkande   2).   I  tryckfrihetsförordningens   s.k.
brottskatalog anges  i  7  kap.  4  §  punkt  11 som
tryckfrihetsbrott  "hets  mot  folkgrupp,  varigenom
någon   hotar   eller   uttrycker   missaktning  för
folkgrupp  eller annan sådan grupp av  personer  med
anspelning på ras, hudfärg, nationellt eller etniskt
ursprung  eller   trosbekännelse".  Hit  bör  enligt
motionärerna tillföras begreppet "sexuell läggning".
För att en gärning  skall  utgöra  tryckfrihetsbrott
enligt   grundlagen   krävs  att  den  dessutom   är
straffbar enligt lag. Därför  måste  samtidigt  även
motsvarande    gärning    tillföras    brottsbalken,
lämpligen i 16 kap. 8 §.


I  motion  1998/99:K330  av Sofia Jonsson  och  Åsa
Torstensson (c) begärs att  riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad  i motionen anförts om
hets mot folkgrupp (yrkande 1).  Inom den nazistiska
rörelsen publiceras mängder av material som på olika
sätt    hetsar   mot   homosexuella   och   förnekar
homosexuella   deras  existensberättigande.  Det  är
kopplingen mellan  hat  och  brott,  mellan  ord och
handling,  som  är  det  verkligt allvarliga med den
nazistiska  hetsen  mot  homosexuella.   Genom   att
homosexuella, som de enda av nazisternas ideologiska
hatobjekt, inte är nämnda i bestämmelsen om hets mot
folkgrupp kan denna bestämmelse sägas fungera som en
signal  åt  nazisterna  om  vart  de  bör rikta sina
aggressioner  för  att  undgå  straff. Den  statliga
utredning som nu tillsatts för att arbeta med frågan
bör  skyndsamt  återkomma  med  ett   förslag   till
lagändring     av    tryckfrihetsförordningen    och
brottsbalken som  gör  att  homosexuella  skyddas av
bestämmelsen om hets mot folkgrupp. Detta bör enligt
motionärerna ges regeringen till känna.


I  motion 1998/99:Ju709 av Barbro Westerholm  m.fl.
(fp)   begärs  att  riksdagen  som  sin  mening  ger
regeringen  till  känna  vad  i  motionen anförts om
utvidgning    av    tryckfrihetsförordningens    och
brottsbalkens bestämmelser  av  hets  mot  folkgrupp
(yrkande  2).  Förtrycken  mot homosexuella tar  sig
många  uttryck, alltifrån nedsättande  omdömen  till
våld,  t.o.m.   mord.   En   undersökning  gjord  av
kriminologiska    institutionen    vid    Stockholms
universitet  visar att var fjärde homosexuell  någon
gång blivit utsatt för våld eller hot om våld. Detta
är mycket allvarligt  och  måste  motverkas på olika
sätt.   Motionärerna   anser  att  det  är   ytterst
angeläget    att    tryckfrihetsförordningens    och
brottsbalkens bestämmelser  om  hets  mot  folkgrupp
utvidgas   till  att  omfatta  hets  mot  homo-  och
bisexuella.   Nazistiska   och  andra  extremistiska
grupper  sprider i dag fullt  lagligt  hatpropaganda
som går ut  på  att  homosexuella  inte har rätt att
leva  och  att den som mördar en homosexuell  är  en
hjälte.  Homosexuella  har  varit  en  av  nazismens
främsta  måltavlor   ända   sedan   den   nazistiska
ideologin   uppstod.   Den  statliga  utredning  som
arbetar  med  frågan bör enligt  motionärerna  få  i
uppdrag att skyndsamt återkomma med ett förslag till
lagstiftning eventuellt i form av ett delbetänkande.


I motion 1998/99:Ju918 av Marianne Samuelsson m.fl.
(mp) hemställs  att  riksdagen  hos regeringen begär
förslag   till   sådan  ändring  i  16  kap.   8   §
brottsbalken att bestämmelsen  även  innefattar hets
mot homosexuella (yrkande 11). Regeringen  anger att
kampen  mot  våldsbrott  skall  vara  en prioriterad
uppgift  för  polisen.  Tyvärr är våld och  hot  mot
homosexuella vanligt. Miljöpartiet  anser att det är
viktigt att motarbeta negativa attityder  till homo-
och  bisexuella.  Ingen människa skall utsättas  för
hot,  våld,  trakasserier  eller  diskriminering  på
grund av sin sexuella läggning. Förbudet i lagen mot
hets mot folkgrupp  skall  enligt  motionärerna även
gälla  sådan  hets  som  riktar  sig mot  homo-  och
bisexuella.


I motion 1998/99:A808 av Lennart  Daléus m.fl. (c )
begärs att riksdagen som sin mening  ger  regeringen
till  känna  vad  i  motionen  anförts angående  ett
lagförslag som gör att även homosexuella  skyddas av
bestämmelsen  om  hets  mot folkgrupp (yrkande  14).
Sverige behöver en samordnad  lagstiftning  mot  all
diskriminering  -  såväl  när  det  gäller  kvinnor,
invandrare,   handikappade   som   homosexuella.  Vi
behöver också ett starkt skydd mot våld och hets mot
utsatta  grupper.  Det finns enligt motionärerna  en
brist i lagstiftningen  att bestämmelsen om hets mot
folkgrupp  inte  går  att  tillämpa   på   hets  mot
homosexuella.    Regeringen   bör   återkomma   till
riksdagen  med  ett  lagförslag  som  gör  att  även
homosexuella skyddas  av  bestämmelsen  om  hets mot
folkgrupp. Detta bör ges regeringen till känna.




Bakgrund




Den  som  i  uttalande eller i annat meddelande  som
sprids  hotar  eller   uttrycker   missaktning   för
folkgrupp  eller  annan  sådan grupp av personer med
anspelning på ras, hudfärg, nationellt eller etniskt
ursprung eller trosbekännelse  döms enligt 16 kap. 8
§  brottsbalken  för hets mot folkgrupp  till  böter
eller fängelse i högst två år. Begås gärningen genom
tryckt  skrift skall  den  enligt  7  kap.  4  §  11
tryckfrihetsförordningen anses som tryckfrihetsbrott
och begås  gärningen  i  ett  radioprogram  eller en
teknisk  upptagning  skall  den  enligt  5 kap. 1  §
yttrandefrihetsgrundlagen          anses         som
yttrandefrihetsbrott.


Enligt   16   kap.   9   §   brottsbalken  kan   en
näringsidkare  som  i  sin verksamhet  diskriminerar
någon på grund av att denne har homosexuell läggning
samt  den  som  anordnar  allmän  sammankomst  eller
offentlig tillställning och  diskriminerar  någon av
samma anledning dömas för olaga diskriminering  till
böter  eller  fängelse  i högst ett år. Bestämmelsen
trädde i kraft den 1 juli 1987.


Den som smädar annan genom kränkande tillmäle eller
beskyllning eller genom annat skymfligt beteende mot
honom  döms  enligt  5 kap.  3  §  brottsbalken  för
förolämpning. Förolämpning får i princip inte åtalas
av  annan än målsägande.  Ett  undantag  från  denna
regel  är  dock  bl.a.  förolämpning  mot  någon med
anspelning  på  att  han  har  homosexuell läggning.
Enligt  5  kap.  5  § brottsbalken får  åklagaren  i
sådana  fall åtala, om  målsäganden  angett  brottet
till åtal  och åtal av särskilda skäl anses påkallat
ur allmän synpunkt.  Bestämmelsen trädde i kraft den
1  juli 1987. Brottet kan  utgöra  tryckfrihetsbrott
eller yttrandefrihetsbrott om det begås genom tryckt
skrift  respektive i ett radioprogram, en film eller
en ljudupptagning.


I 29 kap.  2  §  brottsbalken  stadgas  att det som
försvårande    omständighet    vid   bedömandet   av
straffvärdet, vid sidan av vad som  gäller för varje
brotts-typ,  särskilt  skall  beaktas bl.a.  om  ett
motiv  för brottet varit att kränka  en  person,  en
folkgrupp  eller en annan sådan grupp av personer på
grund  av ras,  hudfärg,  nationellt  eller  etniskt
ursrpung,   trosbekännelse   eller   annan  liknande
omständighet. Enligt förarbetena (prop.  1993/94:101
s. 22) tar bestämmelsen sikte inte bara på  hets mot
folkgrupp utan även på t.ex. fall där ett motiv  för
brottet  varit  att  kränka någon på grund av dennes
sexuella läggning. Bestämmelsen trädde i kraft den 1
juli 1994.


Utredningen om homosexuellas  situation  i samhället
föreslog  i  betänkandet  Homosexuella och samhället
(SOU  1984:63)  att  bestämmelserna   om   hets  mot
folkgrupp         i         brottsbalken         och
tryckfrihetsförordnignen   skulle   ändras   så  att
anspelning  på  sexuell  läggning  också  skall vara
straffbar.


Frågan togs upp i propositionen om de homosexuellas
situation   i   samhället  (prop.  1986/87:124).   I
propositionen förklarade  justitieministern  att han
ansåg att tillräckliga skäl inte förelåg att föreslå
en  ändring av bestämmelserna om hets mot folkgrupp.
Justitieministern  konstaterade  att  en  ändring av
brottsbalksbestämmelsen    förutsatte    att    även
tryckfrihetsförordningen  ändrades.  Han anförde att
starka  skäl  krävs för att göra en grundlagsändring
och  att den bör  vara  påkallad  av  ett  påtagligt
behov.  Detta  gällde i särskilt hög grad när det är
fråga om att göra inskränkningar i tryckfriheten som
sedan lång tid tillbaka  har ett mycket starkt skydd
i vårt land. Enligt justitieministern  fanns  det  i
lagstiftningsärendet   inte   underlag   för   någon
bedömning  av  i vad mån kränkningar av homosexuella
förekommer i tryckta  skrifter  eller  eljest  i  de
situationer som omfattas av brottsbalksbestämmelsen.
Härtill  kom  att  det  tedde  sig  mycket svårt att
överblicka  konsekvenserna  av  en  lagstiftning   i
enlighet  med  förslaget. Det var t.ex. tänkbart att
den skulle drabba  olika  slags  framställningar med
religiös bakgrund och över huvud taget snarare bidra
till   en   konflikt  mellan  de  homosexuella   och
samhället i övrigt än göra någon verklig nytta.


Vid riksdagsbehandlingen  av  propositionen beredde
socialutskottet ärendet (bet. SoU  1986/87:31).  Med
anledning  av  ett  motionsyrkande  om  förslag till
lagstiftning   i   enlighet  med  det  nyss  berörda
utredningsförslaget  förklarade  sig socialutskottet
vara  tveksamt  till  behovet  av  en  regeländring.
Socialutskottet  anslöt  sig till justitieministerns
uppfattning och avstyrkte motionsyrkandet.


I       betänkande       1992/93:KU2      behandlade
konstitutionsutskottet frågan med anledning av några
motionsyrkanden. Utskottet uttalade att det inte var
berett     att    förorda    en    utvidgning     av
tryckfrihetsförordningens  respektive  brottsbalkens
bestämmelser  om  hets mot folkgrupp till  att  även
omfatta  dem  som  har   homosexuell  läggning.  Som
utskottet  tidigare  understrukit   gäller  det  vid
utformningen  av  straffbestämmelser att  finna  den
rätta  avvägningen  mellan  yttrandefrihetsintresset
och skilda gruppers behov  av  skydd mot nedsättande
omdömen  eller  kritik.  Enligt  utskottets   mening
saknades  det  mot  bakgrund  av  vikten  av  vidast
möjliga   yttrandefrihet   anledning   att   utvidga
förbudet  mot  hets  mot  folkgrupp till att omfatta
även homosexuella.


I  betänkande  1993/94:KU2  gjorde   utskottet  med
anledning  av  motionsyrkanden  om en utvidgning  av
förbudet  mot  hets  mot  folkgrupp till  att  också
omfatta hets mot homosexuella följande bedömning.


Tryckfriheten har sedan lång  tid  ett mycket starkt
skydd   i   vårt  land  i  tryckfrihetsförordningen.
Nyligen har yttrandefriheten  i  andra medier än det
tryckta ordet fått ett liknande grundlagsskydd genom
yttrandefrihetsgrundlagen. I fråga  om  det  förslag
som  förs  fram  i motionerna delar utskottet i allt
väsentligt   den   uppfattning   som   redovisas   i
proposition   1986/87:124    om   de   homosexuellas
situation i samhället. Man kan  inte  heller  bortse
från  att  motionernas förslag kan leda till att  de
homosexuella  på  ett  sätt  som  många  av dem inte
önskar  pekas  ut som en speciell grupp i samhället.
Utskottet   vill   således    inte    frångå    sitt
ställningstagande   från   föregående  riksmöte  och
avstyrker motionerna.




Utskottet   tog  också  upp  frågan   i   betänkande
1995/96:KU8.  Utskottet  ansåg  inte  att  några nya
omständigheter som talar för kriminalisering  kommit
fram.    Utskottet    vidhöll    således    att   en
kriminalisering   skulle   innebära   en  omotiverad
inskränkning  i  den  grundlagsskyddade  tryck-  och
yttrandefriheten med svåröverblickbara konsekvenser.
Som  utskottet  tidigare  framhållit kunde man  inte
heller bortse från att en lagändring  kan  leda till
att  de  homosexuella  på ett sätt som många av  dem
inte  önskar  pekas  ut  som  en  speciell  grupp  i
samhället.




Folkhälsoinstitutet  har  regeringens   uppdrag  att
följa  utvecklingen  av  de homosexuellas situation,
bl.a.  när  det  gäller  diskriminering,   och   att
samordna  insatser  för  homosexuella.  Det  har för
institutets   räkning   genomförts   en   studie  av
förekomst,  mönster  och skadeverkningar av hot  och
våld  bland  homosexuella   i   Stockholm.   Studien
offentliggjordes i februari 1996 och har titeln Hot,
hat och våld - utsatta homosexuella kvinnor och män.
Studien  omfattar en enkätundersökning bland ca  900
homosexuella  i Stockholm samt 30 djupintervjuer med
män och kvinnor som blivit utsatta för hot och våld.
Av dem som deltagit  i  enkätundersökningen har 27 %
blivit utsatta för hot och våld på grund av förmodad
homosexualitet.   Hela   skalan   av   brott   finns
representerad, allt från förolämpningar  och  förtal
till  grovt  fysiskt  våld.  Frågan om inlemmande av
gruppen homosexuella i lagstiftningen  om  hets  mot
folkgrupp har inte varit i fokus vid kartläggningen.
Författarna  anser  dock  att  det  är  tydligt  att
respondenterna  gör  en koppling mellan hat, hot och
våld  mot  dem  och  frånvaron   av  homosexuella  i
regelverket  om hets mot folkgrupp.  Det  är  enligt
författarna troligt  att  trakasserier,  föraktfulla
uttalanden, föro-lämpningar och förtal samt  hot och
våld  mot  homosexuella får näring i uttalanden  och
skrifter som,  om de gällde ras, hudfärg, nationellt
eller etniskt ursprung  eller trosbekännelse, skulle
vara straffbara.




I betänkande 1996/97:KU15  ansåg  inte utskottet att
några   nya   omständigheter   som  talar   för   en
kriminalisering kommit fram och  avstyrkte därför de
aktuella   motionerna.  I  betänkande   1997/98:KU32
gjorde  utskottet  med  anledning  av  motioner  med
yrkanden  om  att  brottet  hets mot folkgrupp också
skulle  innefatta  gruppen  homo-   och   bisexuella
föjande bedömning:




Den  utredning  som  regeringen  avser att tillsätta
under våren kommer bl.a. att överväga dels frågan om
kriminalisering  av  hets  mot  homosexuella,   dels
frågan  om  kriminalisering  av  aktivt deltagande i
organisationer    som    sysslar   med   organiserad
brottslighet. De frågor som tas upp i motionerna bör
därför  kunna bli ordentligt  belysta.  Utredningens
arbete  bör  inte  föregripas.  Utskottet  avstyrker
motionerna.




Regeringen beslutade i augusti 1998 att tillsätta en
parlamentariskt  sammansatt kommitté med uppdrag att
utreda  frågor  om  straffansvar  för  deltagande  i
organisationer som sysslar  med brottslig verksamhet
samt vissa andra frågor med anknytning härtill (dir.
1998:66). Kommittén skall överväga  om det bör göras
straffbart att aktivt delta i organisationer som har
brottslighet  som  ett  väsentligt  inslag   i   sin
verksamhet.  I  det  sammanhanget  skall utredningen
även överväga om den nuvarande bestämmelsen  om hets
mot   folkgrupp   är   tillräcklig  för  att  hindra
rasistiska organisationer  från  att verka. Dessutom
skall  kommittén ta upp frågan om att  straffbelägga
hets mot homosexuella och granska argumenten för och
emot  en   sådan  kriminalisering.  Kommittén  skall
redovisa sitt uppdrag senast den 31 oktober 2000.




Utskottets bedömning




Regeringen tillsatte  hösten 1998 en parlamentariskt
sammansatt kommitté med  uppdrag  att  bl.a.  ta upp
frågan  om  att  straffbelägga hets mot homosexuella
och  granska  argumenten   för  och  emot  en  sådan
kriminalisering. Utskottet välkomnar  att  frågan om
kriminalisering  av  hets  mot  homosexuella  nu  är
föremål  för  en utredning. Utskottet som utgår från
att frågan blir grundligt utredd vill inte föregripa
resultatet av kommitténs arbete och avstyrker därför
samtliga motioner.




Åtgärder mot våldsskildringar, filmcensur
m.m.




Motionerna




I  motion 1998/99:K224  av  Margareta  Viklund  (kd)
begärs  att  riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna behovet  av  en utredning för att få fram
en  strategi  för att minska  videovåldets  negativa
effekter    och    massmediernas     påverkan     på
könsuppfattning  och normbildning samt om varför män
köper kvinnoförnedrande  pornografi.  Även  om det i
dag   finns  en  hel  del  kunskap  om  våldsvideons
negativa  effekter  behöver  dessa negativa effekter
kartläggas, belysas, granskas  och  diskuteras.  Det
behövs en strategi för en begränsning av de negativa
effekterna av videovåldet och massmediernas påverkan
av  könsuppfattning  och  normbildning.  Att på film
eller  video  utsätta  människor för olika typer  av
grymheter och övergrepp strider mot principen om ett
okränkbart människovärde  och  varje människas unika
värde.


I  motion 1998/99:Ju917 av Gun Hellsvik  m.fl.  (m)
begärs  att  riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad  i  motionen  anförts  om sanering av
medievåld  (yrkande  7).  De  senaste årets  brutala
våldshändelser   har   på  nytt  väckt   frågan   om
medievåldets   betydelse   för    utvecklingen    av
våldstendenser  bland barn och ungdomar. Det finns i
samhället starka  önskemål  om  att  ta avstånd från
yttringar  som uppmuntrar människoförakt  och  våld.
Moderata samlingspartiet  är  motståndare  till  att
införa   censur   eller   förbud.   Anledningen   är
övertygelsen  om  att förbud inte är bästa lösningen
på den här sortens problem. Det primära bör vara att
föräldrar  och  andra   vuxna   i   barns  och  unga
människors närhet försöker förstärka barns naturliga
avståndstagande   till   våld   och   förklarar   de
orealistiska  inslagen  i de inspelade scenerna  med
s.k. underhållningsvåld.  Åhléns  varuhus  har tagit
ett  föredömligt  initiativ mot våld som riktar  sig
till   barn  och  ungdom.   Åhléns   direktion   har
fastställt en "icke-våldspolicy" som syftar till att
klargöra  hur  Åhléns skall bidra till att samhället
totalt tar avstånd  från människoförakt, förnedrande
företeelser och våld.  Policyn  styr Åhléns agerande
som    stor    detaljhandelskedja    och    påverkar
sortimentsvalet,        varurepresentation       och
reklamutformning. Regeringen bör enligt motionärerna
notera detta och på olika  sätt stödja och uppmuntra
en utveckling mot en självsanering.


I motion 1998/99:Ju918 av Marianne Samuelsson m.fl.
(mp)  begärs  att  riksdagen  som   sin  mening  ger
regeringen till känna vad i motionen  anförts  om en
utredning    som    skall   inventera   tillgängligt
våldsutbud för barn och  ungdomar  och lämna förslag
till hur denna verksamhet kan saneras  och re-gleras
(yrkande  12).  Barn  är via TV, video och  dataspel
exponerade  för  våld  som   aldrig   tidigare.  Den
grundläggande yttrandefriheten kommer i konflikt med
lagstiftning på detta område. Miljöpartiet  föreslår
att   en   utredning  tillsätts  för  att  inventera
våldsutbudet  som  är tillgängligt för barn/ungdomar
samt förslag på hur denna verksamhet kan saneras och
regleras.


I  motion 1998/99:Kr254  av  Lennart  Kollmats  och
Kenth  Skårvik   (fp)  begärs  att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna dels vad i motionen
anförts  om  att  avskaffa censuren  av  vuxenfilmer
(yrkande 11), dels  att  en  ny åldersgräns på 18 år
införs  när censuren av vuxenfilmer  har  avskaffats
(yrkande  12).  Folkpartiet  anser  att  censuren av
vuxenfilmer skall avskaffas och att enda skälet till
granskning  skall vara att sätta en åldersgräns  för
den granskade  filmens  publik.  Det  skulle  enligt
motionärerna  innebära  att biofilm som ej granskats
ej  heller  får visas för barn  och  ungdom.  En  ny
åldersgräns på  18  år  bör  införas.  Riksdagen bör
uppdra  åt  regeringen  att återkomma med förslag  i
detta  ärende - i god tid  före  filmcensurens  100-
årsjubileum år 2011.


I motion 1998/99:Kr274 av Birger Schlaug m.fl. (mp)
begärs att  riksdagen  som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen  anförts  om  obligatorisk
kontroll  av video (yrkande 53). Statens Biografbyrå
sköter  kontrollen   av   film  och  videogram,  men
kontrollen av videogram är frivillig. För att minska
våldsutbudet  till barn och  ungdomar  skall  enligt
motionärerna  kontrollen   vara   obligatorisk   och
utsträckas till att gälla samtliga videogram.


I motion 1998/99:Ub274 av Inger Davidson m.fl. (kd,
m, v, c, fp, mp) begärs att riksdagen som sin mening
ger  regeringen till känna vad i motionen anförts om
medievåldets  konsekvenser (yrkande 7). Om våld blir
en naturlig del  av  det  som  visas  på TV påverkas
enligt  motionen barns och ungdomars uppfattning  om
verkligheten. Barn kan få den uppfattningen att våld
är den enda lösningen på svåra problem och att detta
våld också  kan  riktas  mot  dem  själva.  Våldet i
medierna  skapar  en  otrygghet bland barn och unga.
Det är angeläget att barn  får  se  att  problem kan
lösas på många sätt.




Bakgrund




Enligt  1  kap.  1  § YGL är varje svensk medborgare
gentemot  det  allmänna  tillförsäkrad  rätt  att  i
ljudradio,    television    och    vissa    liknande
överföringar      samt       filmer,      videogram,
ljudupptagningar  och  andra  tekniska  upptagningar
offentligen uttrycka tankar, åsikter och känslor och
i övrigt lämna uppgifter i vilket ämne som helst.




Bestämmelser om censur




Av 1 kap. 3 § YGL framgår att det inte får förekomma
att  något  som  är  avsett  att  framföras   i  ett
radioprogram eller en teknisk upptagning först måste
granskas  av  en myndighet eller något annat allmänt
organ.  Trots  detta  får  det  genom  lag  meddelas
föreskrifter  om   granskning   och  godkännande  av
rörliga  bilder  i  filmer,  videogram  eller  andra
tekniska  upptagningar som skall  visas  offentligt.
Sådana föreskrifter  finns  i  lagen  (1990:886)  om
granskning  och kontroll av filmer och videogram. Av
lagens 1 § framgår att framställning i en film eller
ett videogram  skall  vara  granskad  och godkänd av
Statens Biografbyrå, innan den får visas  vid allmän
sammankomst eller offentlig tillställning.  Enligt 4
§  får framställningen i en film eller ett videogram
eller  en  del  därav inte godkännas för visning, om
händelserna skildras  på  sådant  sätt  och i sådant
sammanhang att framställningen kan verka  förråande.
Vid    bedömningen   skall   särskilt   beaktas   om
framställningen  innehåller närgångna eller utdragna
skildringar av grovt  våld mot människor eller djur,
skildrar sexuellt våld  eller  tvång  eller skildrar
barn  i  pornografiska sammanhang. Enligt  5  §  får
framställningen  i  en film eller ett videogram inte
godkännas för visning  för  barn under sju år, under
elva år eller under femton år, om den kan vålla barn
i den aktuella åldersgruppen  psykisk skada. Statens
Biografbyrå  utövar  tillsyn över  efterlevnaden  av
lagen.   Byrån   skall   därvid    verka   för   att
överträdelser av bestämmelserna beivras.




Bestämmelser om förbud att sprida våldsskildringar
m.m.




Enligt 16 kap. 10 b § brottsbalken döms  den  som  i
bild  skildrar  sexuellt våld eller tvång med uppsåt
att bilden eller  bilderna  sprids eller som sprider
en  sådan  skildring för olaga  våldsskildring  till
böter eller fängelse i högst två år. Detsamma gäller
den som i rörliga  bilder  närgånget  eller utdraget
skildrar  grovt  våld mot människor eller  djur  med
uppsåt att bilderna  sprids  eller  som  sprider  en
sådan  skildring. Bestämmelserna om ansvar för olaga
våldsskildring  är  tillämpliga  också  om  någon  i
yrkesmässig  verksamhet eller eljest i förvärvssyfte
av   oaktsamhet   sprider   en   framställning   som
innefattar  olaga våldsskildring. Dessa bestämmelser
gäller dock inte  filmer eller videogram som Statens
Biografbyrå har godkänt  för  visning.  Begås  olaga
våldsskildring i t.ex. en film eller videogram skall
gärningen   enligt   5   kap.  1  §  YGL  anses  som
yttrandefrihetsbrott.


Utan hinder av YGL gäller,  enligt lagens 3 kap. 11
§, det som föreskrivs i lag för det fall att någon i
förvärvssyfte till den som är under femton år lämnar
ut    filmer    med    ingående    skildringar    av
verklighetstrogen  karaktär som återger  våld  eller
hot om våld mot människor eller djur. Enligt 16 kap.
10 c § brottsbalken  döms  den som uppsåtligen eller
av  grov oaktsamhet i yrkesmässig  verksamhet  eller
annars  i förvärvssyfte till den som är under femton
år lämnar  ut  en film, ett videogram eller en annan
teknisk upptagning med rörliga bilder som innefattar
ingående skildringar  av  verklighetstrogen karaktär
som återger våld eller hot  om  våld  mot  människor
eller   djur  för  otillåten  utlämning  av  teknisk
upptagning  till  böter  eller  fängelse i högst sex
månader.  Bestämmelsen  gäller  inte   filmer  eller
videogram   som  Statens  Biografbyrå  godkänt   för
visning för någon  åldersgrupp  av barn under femton
år.


Genom radio- och TV-lagen (1996:844)  infördes en ny
bestämmelse  (6  kap. 2 §) enligt vilken  TV-program
som   innehåller   ingående    våldsskildringar   av
verklighetstrogen   karaktär   eller   pornografiska
bilder inte får sändas under sådan tid och på sådant
sätt att det finns en betydande  risk  för  att barn
kan se programmen, såvida det inte av särskilda skäl
ändå är försvarligt. Genom en lagändring som  trädde
i  kraft  den  1  februari 1999 skall sådana program
antingen  föregås  av   en   varning  i  ljud  eller
innehålla en varning som anges  löpande i bild under
hela sändningstiden.


Om  någon  vid upprepade tillfällen  sänder  sådana
våldsskildringar   eller   pornografiska   bilder  i
televisionen  får  Justitiekanslern förelägga  honom
eller henne att inte på nytt sända sådana program på
tider och på sådant  sätt  att  det  finns betydande
risk  för  att barn kan se programmen. Föreläggandet
får förenas med vite. I fall av väsentliga brott mot
bestämmelsen  om  sändning  av  våldsskildringar och
pornografiska  bilder  kan  Justitiekanslern   efter
anmälan av regeringen väcka talan vid allmän domstol
om   återkallelse   av  ett  sändningstillstånd  som
meddelats av regeringen.




Utredningar m.m.




Rådet       mot      skadliga      våldsskildringar,
Våldsskildringsrådet,  inrättades  år  1990  som ett
organ   med  uppgift  att  samordna  verksamhet  mot
skadliga våldsskildringar i rörliga bilder.


Enligt   direktiven    (dir.    1990:40)    är   en
grundläggande   uppgift   för  rådet  att  vara  ett
samarbetsorgan         för        Skolöverstyrelsen,
Socialstyrelsen,        Statens         biografbyrå,
Brottsförebyggande    rådet,   Statens   ungdomsråd,
Arkivet  för  ljud  och  bild   och  Barnmiljörådet.
Tyngdpunkten  i rådets samordnande  uppgifter  skall
ligga på information och utbildning.


Våldsskildringsrådet   överlämnade   i   maj   1993
betänkandet En gräns för filmcensuren (SOU 1993:39).
Rådet  föreslog  att  vuxencensuren skulle tas bort.
Rådet  förordade  också  att   åldersgränserna   för
filmvisning   på   biografer   skulle   finnas  kvar
oförändrade och att ytterligare en gräns  vid  arton
år  införs.  Betänkandet  har  remissbehandlats  men
regeringen   har   inte  lämnat  några  förslag  med
anledning av detta.


Nordiska         Dokumentationscentralen         för
Masskommunikationsforskning   (Nordicom)   finns   i
Göteborg och har funnits i drygt tjugo år. Nordicoms
uppgift   är   att  sprida  kunskap  om  medie-  och
kommunikationsförsörjningen  i de nordiska länderna.
Genom   olika   nationella   och  nordiska   kanaler
förmedelar Nordicom kunskap om  forskningen och dess
resultat  till forskare, studenter,  beslutsfattare,
mediepraktiker,  journalister,  informatörer, lärare
och den intresserade allmänheten.


Nordicom fick år 1997 i uppdrag av Unesco att bilda
ett informationscentrum, International Clearinghouse
on  Children  and  Violence on the Screen,  för  att
sprida information i hela världen om forskning kring
barn, ungdomar och medievåld. En bakomliggande tanke
är  att  förståelsen av  frågor  som  rör  barn  och
medievåld   måste   breddas  och  fördjupas  via  en
effektiv    kunskapsspridning.    En    övergripande
utgångspunkt för Nordicoms arbete är konventionen om
barns  rättigheter.   Det   är  ur  denna  synvinkel
begreppet    våld    betraktas.   Verksamhetsområdet
innefattar   kunskap  om   våldshandlingar   i   TV-
fiktionsprogram  och  långfilmer på bio, nyhets- och
faktaprogram, video- och dataspel, bilder och texter
tillgängliga på Internet.


Nordicom har år 1998 inom  ramen  för  verksamheten
vid the International Clearinghouse on Children  and
Violence  on  the  Screen  givit ut en första årsbok
Children and Media Violence.  Ambitionen  har  varit
att  redovisa  det  samlade  vetandet  om  barn  och
medievåld   i   världen.  Boken  innehåller  tretton
vetenskapliga artiklar  som är författade av ledande
forskare inom området och  de representerar dessutom
olika  delar av världen. I boken  presenteras  också
aktuell  statistik,  internationella  deklarationer,
regleringar  och  en särskild bibliografi  i  ämnet.
Boken  har  väckt  stor   uppmärksamhet  runt  om  i
världen.  Nordicom  har under  1998  också  gett  ut
skriften  Vad  säger  forskningen   om  medievåldets
påverkan?.


Europeiska   unionens   råd   har   antagit   rådets
rekommendation 98/560/EG av den 24 september 1998 om
utvecklingen av konkurrenskraften hos den europeiska
industrin    för    audiovisuella    tjänster    och
informationstjänster  genom  främjande av nationella
system  för  att  uppnå  en jämförbar  och  effektiv
skyddsnivå för minderåriga  och  för  den  mänskliga
värdigheten.   Rekommendationen   vänder   sig  till
medlemsstaterna, berörda branscher och kommissionen.
Den   omfattar   alla   audiovisuella  tjänster  och
informationstjänster  som   görs   tillgängliga  för
allmänheten,  oavsett  spridningssätt.  Som  exempel
nämns    radio-    och    TV-sändningar,     privata
direktanslutna  tjänster eller tjänster på Internet.
Medlemsstaterna   rekommenderas    att,    som   ett
komplement  till  lagstiftningen, främja inrättandet
på frivillig grund av nationella system för skydd av
minderåriga och den  mänskliga  värdigheten  inom de
olika    medie-branscherna.   Vidare   rekommenderas
medlemsstaterna  att samarbeta på gemenskapsnivå för
att utveckla metoder  för  en jämförbar utvärdering.
Kommissionen ansvarar för att utveckla dessa metoder
tillsammans med berörda nationella  myndigheter. Två
år   efter  antagandet  av  rekommendationen   skall
kommissionen  överlämna  en  utvärderingsrapport  om
dess    effekter    till    Europaparlamentet    och
ministerrådet.


Med   anledning   av   Europeiska   unionens   råds
rekommendation     har     Rådet     för    skadliga
våldsskildringar i tilläggsdirektiv den  22 december
1998  (dir.  1998:110)  fått i uppdrag att informera
berörda branscher om innehållet  i rekommendationen,
följa  branschernas självreglerande  arbete  med  de
frågor som  rekommendationen  omfattar,  fungera som
samtalspartner  i  frågor som rör skydd av barn  och
den mänskliga värdigheten  om  branscherna så önskar
och fortlöpande rapportera till  Kulturdepartementet
och   Näringsdepartementet   om   hur   branschernas
självregleringsarbete   fortskrider.   Arbetet   med
uppdraget skall enligt direktivet fortsätta så länge
rekommendationen  gäller  eller  regeringen   fattar
annat beslut.




Utskottets tidigare behandling




Utskottet   har   vid   flera  tillfällen  behandlat
motioner liknande de nu aktuella, bl.a. i betänkande
1996/97:KU15.  Utskottet  som  avstyrkte  motionerna
gjorde bl.a. följande bedömning.




Det  är enligt utskottet viktigt  att  samhället  på
olika  sätt informerar om och söker motverka skadlig
inverkan på barn och ungdomar av underhållningsvåld.
Utskottet  kan  också konstatera att en rad åtgärder
har vidtagits. I  radio-  och TV-lagen, som trädde i
kraft den 1 december 1996,  har  en  ny  bestämmelse
införts   enligt   vilken   program   med   ingående
våldsskildringar av verklighetstrogen karaktär eller
med   pornografiska   bilder   inte   får  sändas  i
televisionen under sådan tid och på sådant  sätt att
det  finns  en  betydande  risk för att barn kan  se
programmen. År 1990 inrättades  Våldsskildringsrådet
som  har  i  uppgift  bl.a.  att  ta initiativ  till
projekt   inom  forskning,  utbildningsväsende   och
föreningsliv.  Nordiska  Dokumentationscentralen för
Masskommunikationsforskning   (Nordicom)  har  under
1996   fått   Unescos   uppdrag   att   bilda    ett
informationscentrum för att över hela världen sprida
information  om  forskning  kring barn, ungdomar och
medievåld.  Som  utskottet tidigare  konstaterat  är
samarbete om gränsöverskridande  television en fråga
för Europarådet och EU.


Utskottet vill också peka på regeringens nationella
brottsförebyggande  arbete. Det samhällsproblem  som
brottsligheten utgör  bör  som  regeringen  förordar
angripas  utifrån  en  bred kriminalpolitisk ansats.
Utskottet utgår från att  regeringen  i sammanhanget
uppmärksammar   sambandet   mellan   medievåld   och
brottslighet. De frågor som tas upp i motionerna bör
därefter kunna bli föremål för en samlad  analys och
bedömning.


I  betänkande  1997/98:KU19  gjorde  utskottet   med
anledning  av  motioner  liknande de som behandlas i
detta betänkande följande bedömning.




Utskottet  utgår  från  att  regeringen  fortlöpande
uppmärksammar  de  frågor  som  är  förknippade  med
medievåld  och de problemområden som  tagits  upp  i
motionerna.  Utskottet  som  vidhåller  sin tidigare
bedömning  finner  inte  anledning  att vidta  någon
åtgärd   med  anledning  av  motionerna.  Motionerna
avstyrks.




Utskottets bedömning




I motionerna  K224  (kd), Ju917 yrkande 7 (m), Ju918
yrkande 12 (mp), Kr274  yrkande  53  (mp)  och Ub274
yrkande 7 (kd, m, v, c, fp, mp) begärs åtgärder  mot
våldsskildringar. Utskottet har vid flera tillfällen
behandlat  motioner  liknande de nu aktuella, senast
våren 1998. Utskottet  utgick då från att regeringen
fortlöpande   uppmärksammar   de   frågor   som   är
förknippade med  medievåld och de problemområden som
tagits upp i motionerna.


Förutom vissa mindre  förändringar  i  den  svenska
lagstiftningen    har,    sedan   utskottet   senast
behandlade frågan, Europeiska  unionens  råd antagit
en   rekommendation  enligt  vilken  medlemsstaterna
bl.a.  rekommenderas  att  som  ett  komplement till
lagstiftningen  främja inrättandet på frivillig  väg
av nationella system  för  skydd  av minderåriga och
den  mänskliga  värdigheten.  Regeringen   har   med
anledning   av  detta  gett  Våldsskildringsrådet  i
uppdrag att bl.a.  informera  berörda  branscher  om
innehållet  i  rekommendationen,  följa branschernas
självreglerande    arbete   med   de   frågor    som
rekommendationen   omfattar    samt    fungera   som
samtalspartner  i frågor som rör skydd av  barn  och
den mänskliga värdigheten om branschen så önskar.


Enligt  vad  utskottet   inhämtat   från   Nordicom
fortsätter verksamheten med spridning av information
om medievåld och om forskning på detta område. Genom
att samla in information från hela världen och  vara
informationscentrum   kan   Nordicom  förse  länder,
organisationer,  branscher  m.m.  med  underlag  för
deras  beslutsfattande. Det är  180  länder  som  på
olika sätt har kontakt med Nordicom.


I  motion   Ub274   tas   frågan   om  medievåldets
konsekvenser upp. Det är enligt utskottet  angeläget
att få klarhet i vilka effekter underhållningsvåldet
i  medierna  har  på  människor.  I detta sammanhang
fyller Nordicom en viktig funktion i sitt arbete med
att  dels  samla  in  uppgifter  om forskning  kring
medievåld  och dess inverkan på barn  och  ungdomar,
dels informera om detta.


Det är enligt  utskottet  viktigt  att samhället på
olika sätt informerar om och söker motverka  skadlig
inverkan,   särskilt   på   barn  och  ungdomar,  av
medievåld.  Utskottet  kan  konstatera   att   olika
åtgärder ständigt vidtas på området. Utskottet utgår
också  från att regeringen fortlöpande uppmärksammar
de problem  som  är  förknippade  med medievåld utan
särskild  uppmaning från riksdagen.  Utskottet  vill
emellertid   påpeka   att   insatser  från  företag,
organisationer och enskilda medborgare  också  är av
stor   betydelse   när   det   gäller   att   minska
våldsskildringar  i medierna och våldet i samhället.
I motion Ju917 ges  exempel  på  initiativ  från  en
detaljhandelskedja    som   fastställt   en   "icke-
våldspolicy" som skall  bidra till att samhället tar
avstånd från människoförakt, förnedrande företeelser
och  våld.  Även  privatpersoner   kan   genom  sitt
handlande  bidra  till  att  minska  efterfrågan  på
filmer m.m. med våldsinslag.


Utskottet  anser  således  att  medievåldet   skall
angripas  främst  genom  information  och frivilliga
åtgärder,     inte     i     första    hand    genom
förbudslagstiftning   och   censuråtgärder,    såsom
obligatorisk    förhandgranskning    av   videogram.
Utskottet   avstyrker   samtliga  motioner   rörande
medievåld.


I motion Kr254 (fp) yrkandena  11  och  12 framförs
att censuren av vuxenfilmer bör avskaffas. Frågan om
avskaffande  av  den  s.k.  vuxencensuren  är enligt
utskottet inte helt oproblematisk. Utskottet  som  i
princip  kan  ha  förståelse för den uppfattning som
framförs  i  motionen   anser   emellertid  att  den
granskning  som  i  dag  förekommer  av  filmer  och
videogram  kan  ha  en viss återhållande  effekt  på
våldsskildringar. Utskottet  är  därför  inte berett
att föreslå någon ändring med anledning av motionen,
varför den avstyrks.




Jurysystemet




Motionen




I  motion  1998/99:K248  av  Per  Unckel  m.fl.  (m)
hemställs att riksdagen hos regeringen begär förslag
till  lagstiftning  om förändring av jurysystemet  i
enlighet med vad som  anförts i motionen. Ett utslag
i Europadomstolen innebär  enligt  motionärerna  att
det  svenska  jurysystemet  i  tryckfrihetsmål måste
ändras. Förhållandet att svenska jurymedlemmar utses
av en politisk sammansatt valkorporation gör att den
av  Europadomstolen  inte  anses  opolitisk.   Detta
innebär  att  juryn  i  vissa  mål inte är opartisk,
dessutom finns brister i möjligheten  att överklaga.
Problemen  i  det  svenska  systemet  uppkommer  när
tryckfrihets- eller yttrandefrihetsmålet  handlar om
en  skrift  eller  ansvarig  utgivare  som är knuten
eller har kopplingar till ett politiskt parti. Juryn
som är tillsatt av ett politiskt organ kan  då  inte
hävdas  vara  opartisk.  Detta inträffade i det s.k.
Holmmålet där käranden ansåg  sig förtalad i en bok,
utgiven av det socialdemokratin  närstående förlaget
Tidens  bokförlag  AB.  I  juryn,  som   inte   fann
uttalandena  i boken brottsliga, fanns fem ledamöter
med   olika  anknytning   till   Socialdemokraterna.
Sverige  måste enligt motionärerna få en ordning där
de som känner  sig förtalade får en rättegång med en
jury  som är oavhängig  och  opartisk.  Detta  måste
gälla även  om  framställningen  gjorts  i en skrift
eller tal som står nära politiska partier. Nuvarande
sätt  att utse jurymedlemmar måste därför ändras  så
att det  partipolitiska  inslaget vid valet av dessa
förvinner. Alternativt kan  kopplingar  av  det slag
som  förekom i fallet Holm prövas inom ramen för  de
redan  existerande  reglerna om jäv mot domare. Även
möjligheten att överklaga  jävsfrågan  bör ändras så
att  Högsta  domstolen  kan pröva om jäv föreligger.
Regeringen  bör  ges  i uppdrag  att  återkomma  med
förslag till lagstiftning.




Bakgrund




Till tryckfrihets- och yttrandefrihetsmål hör mål om
ansvar och enskilt anspråk på grund av tryckfrihets-
och yttrandefrihetsbrott.  Handläggningen  av sådana
mål  skiljer  sig  i  flera  avseenden  från vad som
vanligen  gäller  i fråga om brottmål och tvistemål.
Grundläggande   bestämmelser    om   rättegången   i
tryckfrihetsmål finns i 12 kap. TF.  Av  9  kap. 1 §
YGL  framgår  att  dessa  bestämmelser  även  gäller
rättegången i yttrandefrihetsmål.


I mål, vari talan förs om ansvar för brott, har  en
part  alltid  rätt till juryprövning. Endast om båda
parter är ense  om  det prövas målet utan jury. I så
fall handläggs brottmålet  i  vanlig  ordning,  dvs.
oftast med en lagfaren domare och nämnd.


Juryn  som  består av nio personer har till uppgift
att avgöra om brott har begåtts. Om juryn finner att
så inte är fallet  skall  rätten  - bestående av tre
lagfarna  domare  -  frikänna  den  tilltalade.   Om
däremot  juryn  finner  att  brott har begåtts skall
även rätten pröva den frågan.  Rätten  kan i så fall
frikänna den tilltalade eller hänföra brottet  under
en  mildare  straffbestämmelse  än den som juryn har
tillämpat.


Jurymän utses i varje län för en tid av fyra år. De
väljs  i  regel av landstingsfullmäktige.  De  skall
vara svenska  medborgare  och bosatta inom länet. En
juryman får inte vara underårig  eller ha förvaltare
enligt föräldrabalken. En juryman  bör vara känd för
omdömesgillhet,  självständighet  och  rättrådighet.
Bland  jurymännen  bör  olika  samhällsgrupper   och
meningsriktningar  samt  olika  delar  av länet vara
företrädda.  I praktiken är det oftast medlemmar  av
politiska partier som utses till jurymän.


Rättegångsbalkens  jävsregler gäller även jurymän. I
4  kap.  13  §  RB  görs   en  uppräkning  av  olika
preciserade  jävsgrunder.  I den  sista  punkten  av
stadgandet finns en generalklausul  enligt vilken en
domare  är  jävig  att handlägga mål om  det  eljest
föreligger någon särskild  omständighet som är ägnad
att rubba förtroendet till hans opartiskhet i målet.


Den europeiska konventionen  angående  skydd för de
mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna
(Europakonventionen)    med   dess   ändrings-   och
tilläggsprotokoll är svensk  lag sedan den 1 januari
1995. Enligt artikel 6.1 i konventionen gäller bl.a.
att  var  och  en,  vid prövningen  av  hans  civila
rättigheter och skyldigheter  eller av en anklagelse
mot honom för brott, skall vara  berättigad  till en
rättvis  och  offentlig förhandling inom skälig  tid
och inför en oavhängig  och  opartisk  domstol,  som
upprättats  enligt lag. När det gäller opartiskheten
har  Europadomstolen   i   sin  praxis  urskilt  två
element, nämligen dels kravet  på  att  varje domare
faktiskt  skall döma opartiskt mellan parterna  (den
subjektiva  opartiskheten),  dels  kravet på att det
för en objektiv iakttagare inte får  föreligga några
legitima  tvivel  om  domstolens  opartiskhet   (den
objektiva opartiskheten).


I  målet  Holm mot Sverige fann Europadomstolen att
det  hade skett  en  kränkning  av  artikel  6.1.  i
Europakonventionen  i  fråga om rätten till prövning
av  en  oavhängig  och opartisk  domstol.  Domstolen
konstaterade  att  det   fanns   kopplingar   mellan
svarandena och fem av jurymännen som kunde ge upphov
till    farhågor    beträffande    dessa    jurymäns
oavhängighet och opartiskhet.


1993  års  domarutredning  diskuterade i betänkandet
Domaren  i  Sverige  inför framtiden  (SOU  1994:99)
bl.a.    de   frågor   som   aktualiserades    genom
Europadomstolens  dom  i  Holmmålet  samt  lade fram
förslag  till  en  ny bestämmelse i TF. Bestämmelsen
innebar i huvudsak följande.  I  mål om allmänt åtal
förenat  med enskilt anspråk och i  mål  om  enskilt
åtal skall  skuldfrågan  prövas  utan  jury  dels om
parterna  är ense om det, dels om medverkan av  jury
kan uppfattas  strida mot kravet på en oavhängig och
opartisk prövning.  Frågan  om  ett mål skall prövas
utan  jury  skall  i  det senare fallet  avgöras  av
Högsta  domstolen på yrkande  av  part  eller  efter
framställning av tingsrätten.


Domarutredningen   ansåg   också  att  vissa  andra
justeringar i lagstiftningen borde övervägas för att
bättre  säkerställa  den objektiva  opartiskheten  i
tryckfrihets- och yttrandefrihetsmål,  dock utan att
lägga   fram   några  konkreta  författningsförslag.
Förbudet i 54 kap.  8  § RB att överklaga hovrättens
beslut angående jäv mot  domare  i tingsrätten borde
enligt utredningen upphävas.


Efter   remissbehandlingen   av   Domarutredningens
betänkande  har  de  frågor  som aktualiseras  genom
Europadomstolens dom i Holmmålet beretts vidare inom
Justitiedepartementet. Ett resultat  av detta arbete
är promemorian Jurymedverkan och fallet  Holm  -  En
översyn  och  analys  (Ds 1997:25). Någon lagändring
behövs enligt promemorian inte.


I proposition 1997/98:43  tog  regeringen upp frågan
om  jury  i  tryckfrihets-  och  yttrandefrihetsmål.
Enligt    regeringen    borde    de   problem    som
aktualiserades   genom   Europadomstolens    dom   i
Holmmålet  kunna  lösas  inom  ramen för existerande
lagstiftning.


Enligt  regeringen  är  syftet  med  juryprövningen
enligt   förarbetena   till   TF   att  en   allmänt
medborgerlig  uppfattning  skall  kunna   göra   sig
gällande  i tryckfrihetsmål. I förarbetena framhålls
också att den  fristående ställning som juryn har är
av  stor  betydelse   som  en  folklig  garanti  för
tryckfriheten,       främst      den       politiska
yttrandefriheten. För den tilltalade eller svaranden
är, enligt regeringen,  en  juryprövning förenad med
vissa fördelar. För att juryn skall kunna komma till
slutsatsen att brott föreligger  krävs  kvalificerad
majoritet (sex röster av nio), och såväl tingsrätten
som   högre   rätt   är  bundna  av  juryns  friande
utlåtande. Det är därför enligt regeringen naturligt
att den tilltalade eller  svaranden i de flesta fall
vill  ha  juryprövning.  Domarutredningens   förslag
innebär  att  ett mål under vissa förhållanden skall
prövas utan jury  trots  att  ena  parten eller båda
parter  vill  att  jury skall medverka.  Ett  sådant
åsidosättande   av   jurysystemet   skulle,   enligt
regeringen,  kunna  medföra   betydande   ingrepp  i
skyddet  för  tryck-  och  yttrandefriheten.  Enligt
regeringen  bör  utredningens  förslag  därför  inte
genomföras.


Sedan  Holms  jävsinvändning prövades av de svenska
domstolarna har  en i detta sammanhang betydelsefull
förändring av rättsläget  skett.  Från och med den 1
januari 1995 är Europakonventionen  svensk lag. Före
inkorporeringen kunde konventionsbestämmelserna inte
tillämpas direkt av svenska domstolar  utan de kunde
bara  få  betydelse  som  element vid tolkningen  av
svensk   lag.  Numera  är  både   konventionen   och
Europadomstolens   praxis  en  del  av  den  svenska
rättsordningen, och svenska domstolar måste tillämpa
konventionen på samma  sätt  som  all  annan  svensk
lagstiftning.  Av stor betydelse för bedömningen  av
jävsfrågor  är  enligt   regeringen   särskilt   den
omständigheten  att  rättsläget  vad  gäller  jäv av
politisk  natur  har  klarnat genom Europadomstolens
dom i Holmmålet.


Regeringen gjorde i propositionen  den  bedömningen
att    någon   särskild   lagstiftningsåtgärd   inte
erfordras  för  att  svensk rätt skall överensstämma
med  Europakonventionens   krav.   Det   torde  vara
tillräckligt   att   domstolarna   i  fortsättningen
tillämpar RB:s generella jävsregel och artikel 6.1 i
Europakonventionen   såsom   den   har  tolkats   av
Europadomstolen i fallet Holm. Någon ändring av RB:s
jävsregler bedömdes inte vara nödvändig. Inte heller
gjorde regeringen den bedömningen att  klagoförbudet
i 54 kap. 8 § RB bör upphävas.


Utskottet    delade    i   betänkande   1997/98:KU19
regeringens   bedömning   att    de    problem   som
aktualiserades   genom   Europadomstolens   dom    i
Holmmålet   borde   kunna   lösas   inom  ramen  för
existerande  lagstiftning.  Utskottet  delade   även
regeringens bedömning att klagoförbudet i 54 kap.  8
§  rättegångsbalken  inte  skall upphävas. Riksdagen
följde utskottet.




Utskottets bedömning




De frågor som aktualiserades  genom Europadomstolens
dom  i  det  s.k. Holm-målet har varit  föremål  för
diskussion  i 1993  års  domarutrednings  betänkande
Domaren  i Sverige  inför  framtiden.  Frågorna  har
också  beretts   inom  Justitiedepartementet  vilket
resluterade i departementspromemorian  Jurymedverkan
och  fallet  Holm  -  En  översyn  och  analys   (Ds
1997:25).


Regeringen tog upp frågan i proposition 1997/98:43.
Enligt    regeringen    borde    de    problem   som
aktualiserades i det aktuella målet kunna lösas inom
ramen  för  redan  existerande  lagstiftning.  Någon
särskild   lagstiftningsåtgärd  erfordrades   enligt
regeringen  inte   för   att   svensk   rätt   skall
överensstämma  med  Europakonventionens  krav.  Inte
heller   borde   klagoförbudet  upphävas.  Utskottet
delade   i   betänkande   1997/98:KU19   regeringens
bedömning.


Utskottet gör  i  dag  ingen  annan  bedömning  och
avstyrker därför motion K248 (m).




Tobaksreklam




Motionerna




I  motion  1998/99:So227  av Thomas Julin m.fl. (mp)
hemställs   att  riksdagen  som   sin   mening   ger
regeringen till  känna  vad  i  motionen  anförts om
förbud mot all tobaksreklam (yrkande 3). Under flera
år  har Miljöpartiet föreslagit att all tobaksreklam
skall  förbjudas.  Det  är inte acceptabelt att man,
samtidigt som diskussionen  om  förbud  mot indirekt
tobaksreklam  pågår,  kan  få  ha  tobaksreklam   på
helsidesannonser  i  facktidningar utan att ansvarig
myndighet kan ingripa.  Reglerna  är  så  svaga  att
Konsumentverket     t.ex.     inte     kan    stoppa
helsidesannonser  med tobaksreklam i facktidningarna
ICA-nyheter med 30  000  exemplar  och Fri Köpenskap
med  16 000 exemplar, tidningar som uppskattningsvis
når ut  till 100 000 personer, vuxna såväl som barn.
Väl medvetna  om att direktiv om ett förbud bereds i
Regeringskansliet  återkommer  motionärerna med krav
på ett reklamförbud med förhoppning om att skynda på
beredningen av ett lagförslag.


I motion 1998/99:So377 av Ingrid  Näslund och Fanny
Rizell (kd) hemställs att riksdagen  hos  regeringen
begär  lagförslag  om  förbud  mot  indirekt  reklam
(yrkande 1). Sedan 1987 har lagstiftningen mot tobak
skärpts  men det finns fortfarande luckor innan  den
kan anses  svara  mot  de behov som finns av minskad
tillgänglighet för ungdom,  rökfria  miljöer, förbud
för all direkt och indirekt reklam. Förbudet mot all
direktreklam  i annonser och utomhus, utom  där  man
säljer  tobak,  var  ett  steg  framåt  men  utanför
tobaksaffärerna byggs  ofta  en ansenlig reklamflora
sponsrad  av olika tobaksbolag  upp.  Den  indirekta
reklamen gör  sig  allt bredare i form av kläder och
olika saker som bär  de  kända  tobaksmärkenas namn.
Man försöker förknippa sitt tobaksmärke  med en viss
livsstil,  t.ex.  äventyr,  fest,  lyx eller kultur.
Riksdagen begärde redan med anledning  av betänkande
1993/94:SoU17 att regeringen skyndsamt skulle utreda
frågan  om  indirekt  reklam  och därefter återkomma
till riksdagen. Motionärerna väntar  fortfarande  på
att  regeringen  skall  lägga  fram  ett  förslag om
förbud mot indirekt reklam eller s.k. smygreklam.




Bakgrund




Enligt  1 kap. 9 §  tryckfrihetsförordningen  gäller
utan hinder  av förordningen vad i lag är stadgat om
förbud mot kommersiell  annons  i  den  mån annonsen
användes   vid   marknadsföring   av  alkoholhaltiga
drycker eller tobaksvaror (punkt 1) och vad i lag är
stadgat   om  förbud  mot  kommersiell  annons   som
meddelats till  skydd  för  hälsa eller miljö enligt
förpliktelse   som   följer   av   anslutning   till
Europeiska gemenskaperna (punkt 2).  Bestämmelsen  i
punkt  2  trädde  i  kraft  den  1 december 1994 och
infördes  efter  ett  förslag  härom  i  proposition
1993/94:114  Grundlagsändringar  inför  ett  svenskt
medlemskap   i   Europeiska   unionen.   Motsvarande
bestämmelser      finns     numera     intagna     i
yttrandefrihetsgrundlagens   1   kap.  12  §  (prop.
1997/98:43).


Enligt  14 § första stycket tobakslagen  (1993:581)
får  en näringsidkare  som  marknadsför  tobaksvaror
till konsumenter  inte använda kommersiella annonser
i  periodiska  skrifter  eller  i  andra  jämförbara
skrifter   på  vilka   tryckfrihetsförordningen   är
tilllämplig.    Inte    heller    får    vid   sådan
marknadsföring  användas  kommersiella  annonser   i
ljudradio-  eller  TV-program. Vid marknadsföring av
tobaksvaror till konsumenter  på något annat sätt än
som  avses i första stycket skall  en  näringsidkare
iaktta  särskild måttfullhet. I synnerhet gäller att
reklam eller  annan  marknadsföring  inte  får  vara
påträngande,  uppsökande  eller uppmana till bruk av
tobak.


Utanför  reklamförbudets tillämpningsområde  faller
t.ex.  affischer,   reklambroschyrer,   foldrar  och
etiketter.      Reklamförbudet     omfattar     inte
marknadsföring som  riktar  sig  till näringsidkare,
t.ex. återförsäljare av tobaksvaror.


Regeringen bemyndigade i september  1994  chefen för
Socialdepartementet   att   tillkalla   en  särskild
utredare med uppdrag att utreda frågan om förbud mot
indirekt  tobaksreklam och möjligheterna att  införa
ett  sådant   förbud.   Utredningen   överlämnade  i
november 1995 betänkandet Indirekt tobaksreklam (SOU
1995:114) till regeringen. Utredningen  föreslog att
det  i  tobakslagen  skall  införas  förbud mot  att
använda  kända  tobaksnamn  på varor eller  tjänster
utanför  tobaksområdet.  Enligt   utredningen  borde
reklamförbudet  inte  införas  utan  att  det  genom
ändringar i TF och YGL öppnas möjlighet  till  sådan
lagstiftning.


Utredningen berörde även frågan om tobaksreklam  på
säljställen.  Utredningen  ansåg  att det finns skäl
som   talar  för  att  begränsa  tobaksreklamen   på
säljställen ytterligare men att man vid utformningen
av sådana  begränsningar  bör  ta  hänsyn till bl.a.
möjligheten att lämna relevant produktinformation om
tobaksvaror. Betänkandet har remissbehandlats men ej
lett till lagstiftning.


Socialutskottet  har vid flera tillfällen  behandlat
motioner med yrkanden  om  åtgärder  mot  direkt och
indirekt  reklam.  Senast  skedde  det  i betänkande
1997/98:SoU20.  Socialutskottet  hänvisade   i   sin
bedömning till att frågan om förbud mot tobaksreklam
då   behandlades  i  EU  samt  i  Regeringskansliet.
Utskottet   anförde   också  att  marknadsföring  av
tobaksprodukter som riktar  sig  till näringsidkare,
t.ex. återförsäljare, inte omfattas  av tobakslagens
förbud  mot  direkt  reklam.  Utskott  vidhöll   sin
tidigare  uppfattning  att  det  inte fanns skäl att
utvidga reklamförbudet till att omfatta  även sådana
marknadsföringsåtgärder.




Europaparlamentets  och rådets direktiv 98/43/EG  av
den  6  juli 1998 syftar  till  en  tillnärmning  av
medlemsstaternas  lagar  och  andra författningar om
reklam och sponsring till förmån för tobaksvaror.


I  direktivet  avses  med reklam  varje  form  av
kommersiellt meddelande vars  syfte,  eller  direkta
eller indirekta verkan, är att främja en tobaksvara,
däri  inbegripen  den  reklam  som,  utan att direkt
nämna     tobaksvaran,    försöker    att    kringgå
reklamförbudet  genom  att använda namn, varumärken,
symboler  eller  andra  utmärkande  kännetecken  för
tobaksvaror. Enligt artikel  3  skall  varje form av
reklam eller sponsring vara förbjuden i gemenskapen.
Direktivet  skall  inte gälla bl.a. meddelanden  som
uteslutande   riktar   sig    till   fackfolk   inom
tobaksbranschen,  presentation  av  tobaksvaror  som
försäljs    och    anslag   om   deras   pris    vid
tobaksförsäljningsstället.


Medlemsstaterna skall sätta i kraft de bestämmelser
i lagar och andra författningar  som  är  nödvändiga
för  att  följa  detta  direktiv senast den 30  juli
2001.


Enligt     vad    utskottet    inhämtat     planerar
Regeringskansliet  att till sommaren 1999 presentera
en  departementspromemoria   med  anledning  av  EG-
direktivet.




Utskottets bedömning




Regeringskansliet    skall   till   sommaren    1999
presentera en departementspromemoria  med  anledning
av   Europaparlamentets   och   rådets  direktiv  om
tillnärmning  av medlemsstaternas  lagar  och  andra
författningar  om  reklam  för  och  sponsring  till
förmån  för  tobaksvaror.   Promemorian   som  skall
remissbehandlas   kommer   sedan  av  följas  av  en
proposition.  Ett  införande  av  detta  direktiv  i
svensk    lagstiftning    innebär    att    indirekt
tobaksreklam  förbjuds.  Utskottet  anser  inte  att
detta  arbete  bör  föregripas och avstyrker  därför
motion So377 yrkande 1 (kd).


EG-direktivet   gäller    inte    meddelanden   som
uteslutande   riktar   sig   till   fackfolk    inom
tobaksbranschen,  presentation  av  tobaksvaror  som
försäljs    och    anslag    om   deras   pris   vid
tobaksförsäljningsställen.    Socialutskottet    har
tidigare   behandlat   yrkanden   om    förbud   mot
tobaksreklam  och  då  anfört att marknadsföring  av
tobaksprodukter som riktar  sig  till näringsidkare,
t.ex. återförsäljare, inte omfattas  av tobakslagens
förbud mot reklam. Socialutskottets uppfattning  har
varit   att   det  inte  funnits  skäl  att  utvidga
reklamförbudet   till   att   omfatta   även  sådana
marknadsföringsåtgärder. Konstitutionsutskottet  gör
ingen  annan  bedömning  och  avstyrker motion So227
yrkande 3 (mp).




Pornografi




Motionerna




I motion 1998/99:K285 av Gudrun  Schyman  m.fl.  (v)
hemställs  att  riksdagen  hos  regeringen  begär en
översyn av lagstiftningen om pornografi (yrkande 1),
att  riksdagen  som  sin  mening ger regeringen till
känna  vad  i  motionen  anförts   om  åtgärder  mot
pornografi i dagligvaruhandeln (yrkande  2)  och att
riksdagen  hos  regeringen  begär  förslag om en 18-
årsgräns  för  köp av pornografiska tidskrifter  och
videofilmer   samt    uthyrning   av   pornografiska
videofilmer (yrkande 3).  Kvinnoföraktet är kärnan i
pornografin,  framställningen  av  kvinnan  som  ett
ting, en icke-mänsklig  varelse som t.o.m. njuter av
våld  och  tortyr speglar detta  förakt.  Kvinnan  i
pornografin   är   en   förbrukningsvara   för  män.
Porrindustrin  framställer  nya  trender, exempelvis
gruppvåldtäkter,  samlag  med  knytnävar  och  annan
kvinnoförnedrande  våldspornografi   i  allt  grövre
former.  Enligt motionärerna är porrindustrin  genom
pornografin  i dess olika former den största orsaken
till att det sexualiserade  våldet  i  samhället har
ökat.  Eftersom  pornografi är både förnedrande  och
uppmuntrar   till  förnedring   av   kvinnor   måste
samhället agera.  Motionärerna  menar att det behövs
en översyn av all lagstiftning som  rör pornografi i
alla dess former. En sådan översyn är  en  grannlaga
uppgift  och  tar  tid. Pornografins verkningar  ser
inga åldersgränser.  Det  strukturella  våldet måste
angripas  mer  offensivt.  Det  är  inte begränsande
åtgärder  som  är  lösningen.  Trots  det   föreslår
motionärerna begränsningar i väntan på en översyn av
lagstiftningen.    Redan    i    dag    finns    det
livsmedelshandlare  som  placerar  de  pornografiska
skrifterna i "svarta lådor". Motionärerna  vill  att
regeringen  tar  upp denna fråga till diskussion med
dagligvaruhandelns  branschorganisationer. Detta bör
ges regeringen till känna.  Eftersom  många ungdomar
tar  stort  intryck av pornografins kvinnoförnedring
just under den  tid då de formar sin egen sexualitet
är det angeläget  att redan nu införa en 18-årsgräns
för köp av pornografiska tidskrifter och videofilmer
samt  för uthyrning  av  pornografiska  videofilmer.
Motionärerna  vill att regeringen återkommer med ett
lagförslag med den innebörden.




I motion 1998/99:A807  av  Birger Schlaug m.fl. (mp)
begärs  att  riksdagen  hos regeringen  begär  sådan
ändring i lag att pornografisk  reklam  förbjuds  på
liknande sätt som tobaks- och alkoholreklam (yrkande
15).  Pornografin  förmedlar  enligt motionärerna en
snedvriden och förnedrande bild  av  både  mäns  och
kvinnors  sexualitet.  Reklam  i rörelse måste kunna
falla   under   samma   lag   som  stående   reklam.
Motionärerna  vill  att  utbudet  av   pornografi  i
samhället  skall  minska  genom  att  exponering  av
pornografi  förbjuds  på  samma sätt som reklam  för
tobak och alkohol.




Bakgrund




Den som i bild skildrar sexuellt  våld  eller  tvång
med  uppsåt  att  bilden eller bilderna sprids eller
som  sprider  en  sådan   skildring   kan,  om  inte
gärningen   med  hänsyn  till  omständigheterna   är
försvarlig, dömas för olaga våldsskildring enligt 16
kap. 10 b § brottsbalken.




Konstitutionsutskottet   behandlade   i   betänkande
1993/94:KU1  en  motion  vari begärdes att riksdagen
hos regeringen skulle begära  en  allmän  översyn av
den  lagstiftning  och  dess  tillämpning  som berör
pornografin och en motion vari yrkades att riksdagen
hos   regeringen   skulle   begära   en  översyn  om
definitionen  av pornografi. Enligt utskottet  fanns
det anledning att  avvakta  ytterligare erfarenheter
av  tillämpningen  av  straffbestämmelsen  om  olaga
våldsskildring       och       av      den       nya
yttrandefrihetsgrundlagen innan  ställning togs till
behovet    av   ytterligare   lagstiftningsåtgärder.
Utskottet avstyrkte motionerna.




Konstitutionsutskottet   behandlade   i   betänkande
1997/98:KU19  motioner   med  yrkanden  bl.a. om  en
översyn   av   lagstiftningen  om  kvinnoförnedrande
pornografi,  om  att  begränsa  tillgängligheten  av
pornografi,   om   en   åldersgräns   för   köp   av
pornografiska skrifter samt om förbud mot reklam för
pornografi. Utskottet gjorde följande bedömning.




Enligt den lagstiftning  vi  har  i  dag kan den som
t.ex.  i  stillbild eller i en rörlig bild  skildrar
sexuellt våld  eller  tvång  med  uppsåt  att bilden
eller  bilderna  sprids  eller som sprider en  sådan
skildring dömas för olaga  våldsskildring till böter
eller fängelse i högst två år. Begås gärningen genom
tryckt skrift eller t.ex. i  en  film skall de anses
som  tryckfrihets-  respektive yttrandefrihetsbrott.
Utskottet  är inte berett  att  föreslå  ytterligare
lagstiftningsåtgärder  med  anledning  av motionerna
varför dessa avstyrks.




Riksdagen följde utskottet.




Utskottets bedömning




Utskottet har tidigare avstyrkt motioner liknande de
nu    aktuella    med   hänvisning   till   gällande
lagstiftning  och  till  att  utskottet  inte  varit
berett         att        föreslå        ytterligare
lagstiftningsåtgärder.  Utskottet  anser  att det är
viktigt  att  samhället på olika sätt söker motverka
pornografi, inte i första hand genom lagstiftning. I
detta  sammanhang   är   det   viktigt   att  betona
opinionsbildningens  betydelse.  Det är inte  enbart
TV, radio och tidningar utan även politiska partier,
föreningar,  offentliga personer och  privatpersoner
som har en viktig  roll  när det gäller att motverka
pornografi i alla dess former.  Detta  kan  på  sikt
skapa   värdefulla   attitydförändringar.  Utskottet
avstyrker  motionerna K285  yrkandena  1-3  (v)  och
A807 yrkande 15 (mp).


Hemställan
Utskottet hemställer


1. beträffande yttrandefrihet, tryckfrihet
m.m.


att riksdagen  avslår  motionerna  1998/99:K231  yrkande  6,
1998/99:
Kr254 yrkande 7, 1998/99:K270 och 1998/99:K230,


2. beträffande hets mot homosexuella


att  riksdagen avslår motionerna  1998/99:K228, 1998/99:K260
yrkande 2, 1998/99:K330 yrkande 1, 1998/99:Ju709
yrkande 2, 1998/99:
Ju918 yrkande 11 och 1998/99:A808 yrkande 14,


res. 1 (v, c, fp, mp)


3.      beträffande      åtgärder      mot
våldsskildringar m.m.


att riksdagen  avslår motionerna 1998/99:K224, 1998/99:Ju917
yrkande    7,    1998/99:Ju918    yrkande    12,
1998/99:Kr274  yrkande   53   och  1998/99:Ub274
yrkande 7,


res. 2 (mp)


4.     beträffande     avskaffande      av
vuxencensuren


att riksdagen avslår motion 1998/99:Kr254 yrkandena  11  och
12,


res. 3 (fp)


5. beträffande jurysystemet


att riksdagen avslår motion  1998/99:K248,


res. 4 (m, kd)


res. 5 (fp)


6. beträffande tobaksreklam


att  riksdagen avslår motionerna 1998/99:So227 yrkande 3 och
1998/99:So377 yrkande 1,


res. 6 (mp)


7. beträffande pornografi


att riksdagen  avslår  motionerna 1998/99:K285 yrkandena 1-3
och 1998/99:A807 yrkande 15.


res. 7 (v)


res. 8 (mp)




Stockholm den 23 mars 1999




På konstitutionsutskottets vägnar




Per Unckel




I beslutet har deltagit: Per Unckel
(m), Göran Magnusson (s), Barbro
Hietala Nordlund (s), Pär Axel
Sahlberg (s), Kenneth Kvist (v),
Ingvar Svensson (kd), Mats Berglind
(s), Inger René (m), Kerstin
Kristiansson (s), Tommy Waidelich
(s), Mats Einarsson (v), Björn von
der Esch (kd), Nils Fredrik
Aurelius (m), Per Lager (mp), Åsa
Torstensson (c), Helena Bargholtz
(fp) och  Per-Samuel Nisser (m).


Reservationer
1. Hets mot homosexuella (mom. 2)




Kenneth  Kvist (v), Mats Einarsson  (v),  Per  Lager
(mp), Åsa  Torstensson (c) och Helena Bargholtz (fp)
anser




dels  att utskottets  yttrande  på  s.  13  bort  ha
följande lydelse:


Enligt    utskottet   behövs   det   en   samordnad
lagstiftning mot all diskriminering som gör att även
homo- och bisexuella skyddas av bestämmelsen om hets
mot folkgrupp.  Förtrycken  mot homosexuella tar sig
många  uttryck, alltifrån nedsättande  omdömen  till
våld,  t.o.m.   mord.   En  undersökning  gjord  vid
kriminologiska    institutionen    vid    Stockholms
universitet visar att  var  fjärde homosexuell någon
gång blivit utsatt för våld eller hot om våld. Detta
är  enligt  utskottet  mycket allvarligt  och  måste
motverkas  på  olika  sätt.   Nazistiska  och  andra
extremistiska grupper sprider i  dag  fullt  lagligt
hatpropaganda  som  går  ut på att homosexuella inte
har  rätt att leva och att  den  som  mördar  är  en
hjälte.  Homosexuella  har  varit  en  av  nazismens
måltavlor   alltsedan   den   nazistiska   ideologin
uppstod.  Genom  att  homosexuella,  som de enda  av
nazisternas ideologiska hatobjekt, inte  är nämnda i
bestämmelsen   om   hets  mot  folkgrupp  kan  denna
bestämmelse  sägas  fungera   som   en   signal   åt
nazisterna  om  vart  de bör rikta sina aggressioner
för att undgå straff. Det  kan enligt utskottet inte
accepteras att lagen ger ett  otillräckligt skydd åt
de    grupper    som    utsätts    för   systematisk
hatpropaganda. Den statliga utredning  som tillsatts
för  att  arbeta  med  frågan  bör få i uppdrag  att
snarast  återkomma  med  förslag  till  lagstiftning
enligt vad utskottet anfört. Detta bör riksdagen med
bifall  till  samtliga  motioner ge regeringen  till
känna.


dels  att  utskottets hemställan  under  2  bort  ha
följande lydelse:


2. beträffande hets mot homosexuella


att  riksdagen   med  bifall  till  motionerna   1998/99:K228,
1998/99:K260 yrkande  2, 1998/99:K330 yrkande 1,
1998/99:Ju709 yrkande 2,  1998/99:Ju918  yrkande
11  och  1998/99:A808  yrkande 14 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,




2. Åtgärder mot våldsskildringar m.m.
(mom. 3)




Per Lager (mp) anser




dels att den del av utskottets yttrande som på s. 19
börjar  med  "Utskottet  anser"   och    slutar  med
"rörande medievåld." bort ha följande lydelse:


Det  är Statens Biografbyrå som sköter granskningen
av film  och  videogram. När det gäller videogrammen
är  denna  kontroll   frivillig.   För   att  minska
våldsutbudet  för  barn och ungdomar anser utskottet
att  granskningen  skall   vara   obligatorisk   och
utsträckas   till   att  gälla  samtliga  videogram.
Regeringen  bör återkomma  med  förslag  till  sådan
lagstiftning.  Detta  bör  riksdagen med bifall till
motion  Kr274 yrkande 53 (mp)  samt  med  avslag  på
övriga motioner  rörande medievåld som sin mening ge
regeringen till känna.


dels  att utskottets  hemställan  under  3  bort  ha
följande lydelse:


3.  beträffande  åtgärder mot våldsskildringar
m.m.


att   riksdagen  med  avslag   på   motionerna   1998/99:K224,
1998/99:Ju917  yrkande  7, 1998/99:Ju918 yrkande
12, och 1998/99:Ub274 yrkande  7 samt med bifall
till  motion 1998/99:Kr274 yrkande  53  som  sin
mening  ger  regeringen till känna vad utskottet
anfört om granskning av videogram,




3. Avskaffande av vuxencensuren (mom. 4)




Helena Bargholtz (fp) anser




dels att den del av utskottets yttrande som på s. 19
börjar med "I motion  Kr254"  och  slutar  med  "den
avstyrks." bort ha följande lydelse:


Enligt   utskottet   bör  censuren  av  vuxenfilmer
avskaffas. I stället bör ytterligare en åldersgräns,
på 18 år, införas för offentlig  visning  av filmer.
Det  enda skälet för att granska en film skall  vara
att fastställa  en  åldersgräns  för  den  granskade
filmens publik. Enligt utskottets förslag skulle  då
en  biofilm  som inte granskats inte heller få visas
för barn och ungdom.  Regeringen  bör  återkomma med
förslag  till  lagstiftning  i enlighet härmed.  Med
bifall till motion Kr254 yrkandena  11  och  12 samt
med   avslag   på  övriga  motioner  bör  detta  ges
regeringen till känna.


dels  att utskottets  hemställan  under  4  bort  ha
följande lydelse:


4. beträffande avskaffande av vuxencensuren


att   riksdagen  med  med  bifall  till  motion  1998/99:Kr254
yrkandena   11   och   12  som  sin  mening  ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,




4. Jurysystemet (mom. 5)




Per  Unckel (m), Ingvar Svensson  (kd),  Inger  René
(m), Björn  von der Esch (kd), Nils Fredrik Aurelius
(m) och Per-Samuel Nisser (m) anser




dels  att utskottets  yttrande  på  s.  22  bort  ha
följande lydelse:


Europadomstolens dom i fallet Holm har väckt frågor
om  det   svenska  jurysystemet  i  tryckfrihetsmål.
Förhållandet  att  svenska jurymedlemmar utses av en
politiskt  sammansatt   valkorporation   har  enligt
utskottet   underkänts   av   Europadomstolen.   Den
nuvarande  ordningen  innebär  således  att  juryn i
vissa  mål  inte  är opartisk. Dessutom finns enligt
utskottet  brister  i   möjligheten  att  överklaga.
Regeringen bör därför återkomma  till  riksdagen med
förslag till lagändring som innebär dels  att kraven
på  oavhängighet och opartiskhet uppfylls, dels  att
möjligheten  att  överklaga  beslut i jävsfråga även
till Högsta domstolen införs. Med bifall till motion
K248 (m) bör detta ges regeringen till känna.


dels  att  utskottets hemställan  under  5  bort  ha
följande lydelse:


5. beträffande jurysystemet


att riksdagen  med  bifall  till  motion  1998/99:K248 som sin
mening  ger  regeringen till känna vad utskottet
anfört,




5. Jurysystemet (mom. 5)




Helena Bargholtz (fp) anser




dels  att utskottets  yttrande  på  s.  22  bort  ha
följande lydelse:


Europadomstolens dom i fallet Holm innebär inte ett
fördömande  av  det svenska jurysystemet som sådant.
För  att  svensk  rätt   skall   överensstämma   med
Europakonventionen krävs emellertid enligt utskottet
att  jävsreglerna  i  4  kap.  13 § rättegångsbalken
ändras så att det klart framgår  att jäv av politisk
natur faller in under lagen. Även klagoförbudet i 54
kap.  8  §  rättegångsbalken  bör  enligt  utskottet
ändras,  dvs.  man  skall  kunna överklaga  hovrätts
beslut  om  jäv  mot  domare i tingsrätt.  Utskottet
anser att antalet jurymän  som  skall  utses i varje
län bör utökas samt att antalet jurymän som parterna
får   utesluta   bör   öka.   Detta   skulle  minska
jävsproblemet.  Med  anledning  av motion  K248  bör
detta ges regeringen till känna.


dels  att  utskottets  hemställan under  5  bort  ha
följande lydelse:


5. beträffande jurysystemet


att riksdagen med anledning  av  motion   1998/99:K248 som sin
mening  ger  regeringen till känna vad utskottet
anfört,




6. Tobaksreklam (mom. 6)




Per Lager (mp) anser




dels att utskottets yttrande som på s. 24 börjar med
"Regeringskansliet"och  slutar med "yrkande 3 (mp)."
bort ha följande lydelse:


Enligt  utskottet bör all  tobaksreklam  förbjudas.
Detta gäller  såväl  direkt  som indirekt reklam och
oavsett  till  vilka  reklamen  riktar  sig.  Enligt
utskottet  finns  det  ingen  anledning   att   göra
skillnad   på  sådan  reklam  som  riktar  sig  till
konsumenter   och   sådan   som   riktar   sig  till
näringsidkare.  Det finns inte heller anledning  att
vänta med att införa  totalförbud  mot tobaksreklam.
Regeringen   bör   snarast   återkomma   med   sådan
lagstiftning.  Detta bör riksdagen med anledning  av
motion So377 yrkande  1  (kd)   samt med bifall till
motion  So227  yrkande  3  (mp)  ge regeringen  till
känna.


dels  att  utskottets  hemställan under  6  bort  ha
följande lydelse:


6. beträffande tobaksreklam


att riksdagen med anledning  av motion 1998/99:So377 yrkande 1
samt   med   bifall  till  motion  1998/99:So227
yrkande 3 som  sin  mening  ger  regeringen till
känna vad utskottet anfört,




7. Pornografi (mom. 7)




Kenneth Kvist (v) och Mats Einarsson (v) anser




dels att utskottets yttrande som på s. 26 börjar med
"Utskottet har" och  slutar med  "yrkande  15 (mp)."
bort ha följande lydelse:


Eftersom   pornografin   är  både  förnedrande  och
uppmuntrar   till  förnedring   av   kvinnor   måste
samhället agera.  Det  behövs  enligt  utskottet  en
översyn  av  all  lagstiftning  som rör pronografi i
alla  dess former. En sådan översyn  tar  emellertid
tid.  Utskottet   föreslår  därför  begränsningar  i
väntan på en översyn  av lagstiftningen. Redan i dag
finns  det  livsmedelshandlare   som   placerar   de
pornografiska skrifterna i "svarta lådor". Utskottet
vill   att  regeringen  tar  upp  denna  fråga  till
diskussion           med          dagligvaruhandelns
branschorganisationer.  Eftersom  många ungdomar tar
stort intryck av pornografins kvinnoförnedring  just
under  den  tid  då de formar sin egen sexualitet är
det angeläget att redan nu införa en 18-årsgräns för
köp  av pornografiska  tidskrifter  och  videofilmer
samt för  uthyrning  av  pornografiska  videofilmer.
Regeringen  bör  återkomma med lagförslag med  denna
innebörd. Vad utskottet  anfört  ovan  bör riksdagen
med anledning av motion A807 yrkande 15 (mp) och med
bifall  till motion K285 yrkandena 1-3 (v)  som  sin
mening ge regeringen till känna.


dels att  utskottets  hemställan  under  7  bort  ha
följande lydelse:


7. beträffande pornografi


att riksdagen med anledning av motion 1998/99:A807  yrkande 15
och   med   bifall   till   motion  1998/99:K285
yrkandena 1-3 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört.




8. Pornografi (mom. 7)




Per Lager (mp) anser




dels att den del av utskottets yttrande som på s. 26
börjar med "Utskottet har" och slutar  med  "yrkande
15 (mp)." bort ha följande lydelse:


Pornografin förmedlar en snedvriden och förnedrande
bild av både mäns och kvinnors sexualitet. Utskottet
vill  därför  att utbudet av pornografi i  samhället
skall minska. Enligt  utskottet  bör  exponering  av
pornografi  förbjudas  på  samma sätt som reklam för
tobak  och  alkohol.  Riksdagen   bör   därför   hos
regeringen  begära sådan lagändring att pornografisk
reklam  förbjuds.   Med  anledning  av  motion  K285
yrkandena 1-3 (v) samt  med  bifall till motion A807
yrkande  15 (mp) bör riksdagen  som  sin  mening  ge
regeringen detta till känna.


dels  att utskottets  hemställan  under  7  bort  ha
följande lydelse:


7. beträffande pornografi


att riksdagen med anledning av motion
1998/99:K285 yrkandena 1-3 och med
bifall till motion 1998/99:A807
yrkande 15 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet
anfört.




Särskilt yttrande




Yttrandefrihet, tryckfrihet m.m.




Ingvar  Svensson  (kd)  och  Björn von der Esch (kd)
anför:




Två  grundlagar  reglerar  i dag  informations-  och
yttrandefriheten. Tryckfriheten  handlar  om  rätten
att  ge  ut  skrifter  och  är egentligen baserad på
själva    tekniken,    tryckning    i    tryckpress.
Yttrandefrihetsgrundlagen reglerar övriga medier som
radio,  TV,  filmer, videogram och ljudupptagningar.
Dessa två grundlagar  flyter i dag samman. Man kan i
dag distribuera tidskriftsartiklar  både  via cd-rom
och Internet.


Det är bra att regeringen tillsatt en utredning med
uppgift   att   bl.a.   analysera   behovet  av  och
förutsättningarna   för   en   mer   teknikoberoende
grundlagsreglering   av   yttrandefriheten.   Enligt
regeringen skall emellertid  utgångspunkten vara att
den  nuvarande uppdelningen på  två  grundlagar  bör
bestå    och    tryckfrihetsförordningen    även   i
fortsättningen  vara den grundlag som ger skydd  för
yttranden i form  av det tryckta ordet. Vi anser att
det   hade   varit   värdefullt    om    utredningen
förutsättningslöst  hade  fått analysera behovet  av
och  förutsättningarna  för en  mer  teknikoberoende
grundlagsreglering    av    yttrandefriheten,    med
möjligheten  att  föreslå en gemensam  grundlag  för
både yttranden i tryckt  skrift  som  t.ex.  i  film
eller radio.